Prop. 1978/79:137 Regeringens proposition

1978/79:137

om ändrade processuella regler för skattetillägg, m. m.;

beslutad den 22 februari 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all aniaga del förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att besluts- och besvärsförfarandel i fråga om skattetillägg och förseningsavgift enligl laxeringslagen (1956:623) anpassas till de nya regler om laxeringsförfarandet, som skall tillämpas fr. o. m. 1979 års taxering. De föreslagna reglerna avses gälla intill dess beslutanderätten i fråga om skattetillägg och förseningsavgift förs över från lokal skattemyndighet till taxeringsnämnd enligt riksdagens principbeslut år 1975.

Förslagen innebär bl. a. att den lokala skallemyndigheten skall besluta om skattetillägg och förseningsavgift fortlöpande under laxeringsperioden allt eftersom taxeringsnämnden beslutar om taxeringarna. Skattemyndighetens beslut skall sålunda i regel föreligga före laxeringsperiodens utgång den 31 oktober, men beslut lar fattas lill utgången av taxeringsåret. Skattemyndigheten föreslås också fä skyldighet att under laxeringsåret ompröva sill beslut om den skaltskyldige begär del eller skäl annars finns lill det.

Vidare föreslås att besvärsliderna förlängs. Den skallskyldige får enligt förslaget anföra besvär över skattemyndighetens beslul till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Har han inte fält del av beslutet under taxeringsåret fär han anföra besvär till utgången av årel efter taxeringsåret. Taxeringsintendenien fär anföra besvär lill den 30 juni året efter taxeringsåret.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 137

Prop. 1978/79:137 2

Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs an 63, Il6d, Il6j, 116 k och 116 m §§ taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minsl tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten atl ledamot har atl avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot an beslut fattas rörande detla ärende.

Om del ej är påkallat av särskild anledning atl ärendet prövas av fullsulten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

hel.

1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut om laxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av den skaltskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår lill högst 500 kronor taxerad inkomsi,

4) beslul om rättelse av lidigare 4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, beslul, som lill följd av skrivfel, räknefel eller annal sådant förbise- räknefel eller annal sådani förbiseende innehåller uppenbar orikiighet ende innehåller uppenbar orikiig-

samt

5) beslut i ärende i vilket saken är 5) beslut i ärende i vilket saken är
uppenbar. uppenbar mot?

6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.

116d§ Beslut om skallelillägg enligt Beslut om skattetillägg enligt 116 c S skall undanröjas avskatterät- 116 c § skall undanröjas om deklara-ten, om deklaration kommit in till tion har kommit in till lokal skaite-skaiierätiens kansh eller lokal skatte- myndighet, länsstyrelse eller skatle-myndighei inom tvä månader från det domstol före utgången av februari den skattskyldige fått del av beslutet. månad året efter taxeringsåret. Har

den skattskyldige fått del av beslutet först efter taxeringsårets utgång skall

' Lagen omtryckt 1971:399. Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Sena.ste lydelse 1978:3)6.

3 Senaste lydelse 1978:196.

Prop. 1978/79:137

Nuvarande lydelse

Har deklaration avseende fysisk person kommit in efter utgången av den i första stycket angivna tiden men före utgången av årel efter det då skattetillägg enligt 116 c § beslutades, skall skatterätten sätta ned tillägget till tio procent av det tillägg som skall utgå enligt lagrummet. Gör den skaltskyldige sannolikt, aU han icke Ull kännedom om skattetilläggets storiek inom sist angiven tid, skall tillägget undanröjas, om deklaration har kommit in inom två månader från del han erhållit sådan kännedom.

Föreslagen lydelse

beslutet undanröjas om deklaration har kommit in inom två månader från det han fick del av beslutet.

Har deklaration som avser fysisk person kommit in före utgången av årel efter det då beslut om skaileiill-lägg enligl 116 c § meddelades och är första stycket inte tillämpligt skall tillägget sättas ned till tio procenl av del tillägg som annars skulle ha utgått. Detsamma gäller om den skattskyldige gör sannolikt, alt han inte har lått del av debetsedel eller annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek inom nyss angiven tid och deklaration har kommit in inom två månader från det han fick sådan kännedom.

116jr Fråga om särskild avgift prövas, såviii gäller taxeringsnämndens beslul samt vid rättelse av taxering enligt 72 a §, av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen. I fall som avses i 24 § 2 mom. prövas dock fråga om sådan avgift av den lokala skattemyndighet som länsstyrelsen bestämmer.

Skatterätten prövar fråga om särskild avgift vid eftertaxering.

Fråga om undanröjande enligt 116 d § första stycket skalt prövas av den lokala skattemyndigheten om taxeringsnämnden har omprövat sitt taxeringsbeslut på grundval av den inkomna självdeklaratlönen. I annat fall skall frågan prövas av skatterätten. Fråga om nedsättning enligt 116d§ andra stycket skall prövas av skatterätten.

Den lokala skattemyndigheten skall ompröva sitt beslul ifråga om särskild avgift när taxeringsnämnden har ändrat sitt taxeringsbeslut. Omprövning skall också ske om den skattskyldige

" Senaste lydelse 1978:196.

1* Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 137

116k§'

Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober laxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare, dock ej efter den 15 december taxeringsåret. Har rättelse enligl 72 a § beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av vad nu sagts besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om avgift.

Innan beslul fattas om påföring av avgifi, skall den skaltskyldige beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter. Om det anses påkallat, lår yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.

Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall tillställas den skaltskyldige i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom. andra stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration.

116 Skallskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslul om särskild avgift skall ha kommit in till skatterättens kansli inom två månader från det han erhållit del av beslutet.

Lokal skattemyndighets beslut i fråga om särskild avgift skall ha meddelats före taxeringsårels utgång, om inte beslutet föranleds av rättelse enligt 72 a § eller avser undanröjande enligt 116 d § första stycket.

Innan beslul fattas om påföring av särskild avgifi, skall tillfälle beredas den skattskyldige att yttra sig, om ej hinder möler. Om del anses påkallat, får yttrande inhämtas från taxeringsnämnden.

Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev. Om särskilda skäl föreligger får beslutet delges honom.

m §

Skatlskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslul om särskild avgift som har meddelats under taxeringsåret skall ha kommit in till skatterätten före utgången av februari månad året därefter. Har den skatt-skyldige inte fått del av beslutet under

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket skall skatlskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den laxering som avgiften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av laxeringsintendent lill förmån för skaltskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först hos regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna alt målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av skatterätt.

taxeringsåret får han dock anföra besvär intill utgången av året efter laxeringsåret eller, om han inte under taxeringsåret har fått del av debetsedel eller annan handling med uppgift om den särskilda avgiftens storlek, inom ett år efter det han erhöll sådan handling.

Har den lokala skattemyndigheten meddelat beslul i fråga om särskild avgift efter taxeringsårets utgång, får den skattskyldige anföra besvär inom två månader från det han fick del av beslutet.

Utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den taxering som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Delsamma gäller sådant yrkande av laxeringsintendent till förmån för skallskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först hos regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna alt målel om särskild avgift skall upplagas och vidare handläggas av skatterätt.

Prop. 1978/79:137 6

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-22

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändrade processuella regler för skattetillägg, m. tn.

1 Inledning

Enligl taxeringslagen (1956:623), TL, påförs den skattskyldige i vissa fall särskilda avgifter i form av skattetillägg och förseningsavgift.

Skalletillägg påförs om den skattskyldige i självdeklaration har lämnat oriklig uppgift, om taxering bestämts skönsmässigt med avvikelse från deklaration eller om taxering verkställts skönsmässigt därför att deklaration uteblivit.

Förseningsavgift påförs om deklaration inte har lämnats i rätt tid.

Beslut i första instans i fråga om skattetillägg och förseningsavgift fattas av den lokala skattemyndigheten.

Det principbeslut om en ny laxeringsorganisation i första instans som riksdagen fattade år 1975 innebär bl. a. att beslutanderätten i ärenden om särskild avgift, dvs. skattetillägg och förseningsavgift, skall föras över från lokal skattemyndighet till taxeringsnämnd (prop. 1975:87, SkU 1975:31, rskr 1975:229).

Den nya taxeringsorganisalionen tillämpas fr. o. m. 1979 års taxering. Denna innebär bl. a. alt taxeringsnämndens arbetsperiod förlängs och atl deklaralionsgranskning och föredragning i nämnden skall ulföras av tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Författningsregleringen av organisationen beslutades av riksdagen våren 1978 (prop. 1977/78:181, SkU 1977/78:55, rskr 1977/78:362). Därvid tog man inte upp frägan om överfiyuningen lill taxeringsnämnd av avgiftsärendena. Jag förutskickade i prop. 1977/78:181 au jag skulle återkomma med författningsförslag härom.

Prop. 1978/79:137 7

Frågan är emellertid när denna överfiyttning lämpligen bör ske. Genomförandet av taxeringsreformen ställer stora krav på skattemyndigheterna och deras personal. Många nya arbetsuppgifter och arbetsmetoder vänlar i den nya organisaiionen. Omfaiiande insalser måsie göras för alt följa upp verksamheten och fortbilda personalen. Vidare är den nya taxeringsorganisationen ännu inte fullt utbyggd. Vid 1979 års taxering kommer sålunda tjänslemannagranskningen att vara genomförd i huvudsak endast beträffande de särskilda taxeringsnämnderna, medan taxeringen i de lokala nämnderna i många fall alltjämt sköts av s. k. fritidsgranskare. En annan omständighet som måste beaktas är att personalen hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna inte kunnat utbildas i avgiftsfrågorna i den takt som skulle ha varit önskvärd. Del gäller också ledamöterna i taxeringsnämnderna. Detta sammanhänger bl. a. med att omfattande ändringar i reglerna om skattetillägg beslutades av riksdagen under våren 1978 (prop. 1977/ 78:136, SkU 1977/78:50, rskr 1977/78:263) och aU utbildningen i avgiftsfrågorna därmed fick senareläggas.

Här angivna förhållanden talar enligt min mening för au avgiftsärendena inle bör överföras till taxeringsnämnden redan vid årets taxering. Ytteriigare tid behövs för organisationens ulveckling och för utbildning. En senarelägg-ning av reformen ser jag som önskvärd också från en annan synpunkt. Del måste nämligen vara till stor fördel aU ha erfarenheter av den nya taxeringsorganisalionen när man skall avgöra vilka jämkningar som kan behöva företas i regelsystemet vid en överfiyttning lill taxeringsnämnden.

Jag föreslår sålunda att beslutanderätten i avgiftsärendena far ligga kvar hos de lokala skattemyndigheterna åtminstone vid 1979 års taxering. Om möjligt bör överfiyuningen ske till 1980 års laxering. Huruvida detta är möjligt kan emellertid inte med säkerhet anges nu. Jag avser att återkomma till denna fråga så snart förhållandena kan överblickas.

Vissa av de ändringar som lidigare har vidtagits i TL:s beslämmelser på grund av den nya taxeringsorganisalionen kräver ändringar också av reglerna om särskild avgift. Jag skall i det följande ta upp dessa frågor.

2 Allmänna riktlinjer

Den nya taxeringsorganisalionen i första instans innebär bl. a. att taxeringsnämndernas arbetsperiod, som f n. slutar den 30 juni, förlängs t. o. m. den 30 november taxeringsåret. De första åren skall dock laxeringsperioden sluta den 31 oktober. Även besvärstiderna förlängs.

Lokal skattemyndighet har hittills i regel väntat med behandlingen av avgiftsfrågorna till dess alt laxeringen har varil avslutad. Det innebär att huvuddelen av arbetet har förlagts till perioden juli-september taxeringsåret. Enligl 116k§ TL skall nämligen lokal skattemyndighet pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare dock inte efter den 15 december taxeringsåret.

Prop. 1978/79:137 8

Vid 1979 års taxering föriängs taxeringsperioden till utgången av oktober. Debetsedlarna på sluilig skatt skall dock liksom f n. sändas ut senast den 15 december taxeringsåret.

Förlängningen av taxeringsperioden medför atl prövningen av avgiftsfrågorna inle kan anstå till efter taxeringsperiodens utgång om de särskilda avgifterna liksom f n. skall kunna beaktas vid debiteringen av den slutliga skatten. För att slulskattesedlarna skall kunna sändas ut senasi den 15 december kan nämligen vid denna debilering hänsyn inle las lill sådana beslut som fallas efter utgången av taxeringsperioden. Det är från uppbörds-synpunkt angeläget atl avgiftsdebiteringen i största möjliga utsträckning sker i samband med debiteringen av sluilig skatt. Även för de skattskyldiga bordet vara av iniresse att debiteringarna samordnas. En sådan ordning medför nämligen för båda parter en betydligt enklare och smidigare uppbörd än om avgifterna debileras särskilt som tillkommande skall.

Det anförda innebär sålunda all avgiflsprövningen i fortsättningen bör ske fortlöpande under taxeringsperioden allt eftersom taxeringsbesluten fattas. På så sätt kan det stora fiertalel beslul i avgiftsärendena föreligga i god tid före laxeringsperiodens utgång och avspegla sig på slulskattesedlarna.

Den här förordade ordningen förutsätter alt vissa besluts- och besvärsregler i fråga om särskild avgift samordnas med motsvarande regler på taxeringsområdel. Bl. a. måste lokal skaiiemyndighels beslulsförfarande anpassas till de nya reglerna om skyldighet för taxeringsnämnden atl ompröva ett taxeringsbeslut under hela taxeringsperioden. Men även frågan om en samordning av reglema om underrätlelseförfarandei och besvärstiderna aktualiseras.

Det bör framhållas att den utredningsrapport som låg till grund för 1978 års lagstiftning om den nya taxeringsorganisationen innehåller förslag till en samordning av besluts- och besvärsförfarandel i avgifisärendena och laxeringsärendena för det fall taxeringsnämnden handlägger ärendena. Rapporten (Rationalisering av skatteadministrationen; 1977:1) har utarbetats av den för riksskatteverket och statskontoret gemensamma arbetsgruppen RS-utredningen. Förslaget innebär alt frågorna om särskild avgift skall behandlas på samma sätt som taxeringsfrågorna. Det medför att de besluts-och besvärsformer som gäller för taxeringen också skall tillämpas i fråga om särskild avgift. Del innebär också att frågorna om särskild avgifi skall beredas av granskningstjänstemännen samtidigt med övriga taxeringsfrågor och att också beslul i frågorna fattas samtidigt.

Även om man senarelägger överftyttningen av avgifisärendena till taxeringsnämnden är del angelägel att enhetliga besluts- och besvärsregler införs på dessa områden redan till 1979 års taxering. Härigenom skapas förutsättningar för en viss samordning i handläggningen av ärendena om särskild avgift och taxering och för en mjukare övergång till den ordning som avses gälla när taxeringsnämnderna beslutar i båda ärendeslagen.

Samtidigt måste beaktas att det här rör sig om en lagstiftning som är avsedd

Prop. 1978/79:137 9

att gälla loren relativt kort tid. Del lalar föratt man begränsar ingreppen. Jag förordar att lagsiiftningen inriklas på atl åsiadkomma en samordning av de viktigaste förfarandereglerna.

Jag vill också erinra om att skaltetilläggsuiredningen (Fi 1975:06) har lagt fram förslag på det processuella områdei i delbelänkandei (SOU 1977:6) Översyn av del skatteadminislraliva sanktionssystemel 1, m. m. Vid den reform av sanktionssystemel som enligl vad jag tidigare har sagt genomfördes år 1978 pä grundval av betänkandet ställdes några frågor på framtiden. Jag framhöll sålunda i prop. 1977/78:136(s. 164och 168)all vissa förslagom taxeringsintendentens besvärsrält och nedsättning av skattetillägg borde behandlas först sedan ställning hade tagits till utformningen av den nya taxeringsorganisalionen.

Med hänsyn till att förevarande lagsliftning är avsedd att gälla relativt kort tid tar jag upp skaiietilläggsutredningens förslag endast i den mån de berör de nyss angivna samordningsfrågorna.

Jag behandlar i del följande först besluts- och underrätlelseförfarandei. Därefter lar jag upp besvärstiderna och de särskilda reglerna om undanröjande av skattetillägg.

3 Besluts- och underrättelseförfarandet

Beslutsperiod

Nuvarande ordning innebär som jag tidigare har nämnt atl lokal skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare dock inie efter den 15 december taxeringsåret. Har den längdförande myndigheten beslutat om rättelse av taxeringen enligt 72 a § TL fär den lokala skattemyndigheten ulan den nyss angivna tidsbegränsningen besluta om härav föranledd avgifi eller ändring av beslut om avgift. Bestämmelserna härom finns i 116 k § TL,

Föriängningen av taxeringsperioden till utgången av oktober månad förutsätter all också tiden för avgiftsprövningen förlängs. Det måste sålunda finnas utrymme för atl pröva frågan om särskild avgift för det fall atl ett taxeringsbeslut har fatlats mot slutet av taxeringsperioden. Jag föreslår att lokal skattemyndighet flr möjlighet alt besluta om särskild avgift till utgången av taxeringsåret. Jag har tidigare förordal atl avgiftsprövningen skall ske i anslutning till taxeringen och om möjligt vara avslutad i god tid före laxeringsperiodens utgång. Några föreskrifter härom bör dock enligl min mening inte tas in i TL. Nuvarande möjlighet för lokal skallemyndighel all efter taxeringsårets utgång besluta om särskild avgift med anledning av rättelse enligl 72 a § bör finnas kvar.

Min förslag föranleder ändring i 116 k § förslå slyckel.

Prop. 1978/79:137 10

Omprövning

Enligt de nya reglerna i 69 § 3 mom. TL om beslutsförfarandet i taxeringsnämnd skall nämnden ompröva ett taxeringsbeslut under taxeringsperioden när den skattskyldige begär det eller skäl annars föreligger. Taxeringsnämnden lär dock inte ompröva etl beslul som den skaltskyldige har överklagat till skatterätten om det inte finns särskilda skäl till det. Den skattskyldige skall underrättas om möjligheten till omprövning. Den nya ordningen syftar till atl avlasta skatledomslolarna frågor som hittills av formella skäl har måst föras dit.

Införandet av ett omprövningsinstilut vid taxeringen gör det nödvändigt alt också införa en rätt för lokal skallemyndighet atl ompröva beslut om särskild avgift. För del fall att lokal skattemyndighet har beslutat om särskild avgift på grundval av en taxering som sedermera ändras av taxeringsnämnden måste sålunda skattemyndigheten ha rätt all ändra avgiftsbesluiei. Enligt min mening bör man emellertid inte begränsa rätten alt ompröva avgiftsbeslulen lill sådana fall där taxeringarna ändras.

Om den skattskyldige begär omprövning av taxeringen och åberopar nya omständigheter bör man sålunda kunna ta hänsyn till dessa i avgiftsfrågan och i förekommande fall ändra beslutet även om taxeringen inte ändras. Men även utan samband med omprövning av taxeringarna bör den lokala skattemyndigheten kunna ändra avgiftsbesluiei, t. ex. om nya eftergiftsgrunder framkommer. Härigenom kan man avlasta skattedomstolarna ärenden samtidigt som man öppnar möjlighet för den skatiskyldige att fl en snabb prövning av nya omständigheter som han vill åberopa i avgiftsärendet. Det bör emellerlid framhållas alt det här förordade omprövningsinstitutel inle avses innebära någon utvidgad rätt för den lokala skattemyndigheten att fatta beslut om särskild avgift efter utgången av laxeringsåret.

Jag föreslår således att den lokala skattemyndigheten i princip flr samma rätt och skyldighet alt ompröva avgiftsbeslut som enligl 69 § 3 mom. TL gäller för omprövning av taxeringar. Enligt mitt förslag skall skattemyndigheten ompröva avgiftsbesluiei om taxeringsnämnden har ändrat sitt taxeringsbeslut eller om den skatiskyldige begär det eller skäl annars finns till det. Beslutet flr dock inte omprövas om den skattskyldige har anfört besvär över det och särskilda skäl för omprövning inte föreligger. Den skatiskyldige skall undertättas om möjligheten till omprövning. De nya bestämmelserna bör las in i 116j §,Somjag nyss haraniyll gäller bestämmelserna i 116 k § om senasle tidpunkt för meddelande av avgifisbeslut också i fråga om beslul vid omprövning.

Kommunikation

Enligl de nuvarande bestämmelserna i 116k§ skall den skaltskyldige innan beslut fattas om påföring av avgift beredas tillfälle atl yttra sig, om inte hinder finns mol delta.

Prop. 1978/79:137 11

Motsvarande bestämmelser har hittills gällt även vid laxeringen för del fall anledning har förekommit all åsätta laxering med avvikelse från självdeklarationen. Yttrande har dock inle behövt inhämtas när det uppenbarligen inte har erfordrats för att bedöma frågan. Dessa bestämmelser har anpassats lill det nya laxeringsförfarandet. Enligt de nya bestämmelserna skall taxeringsnämnden tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige atl yttra sig när del behövs för nämndens beslul. Ändringen motiveras av atl deklarationsgranskningen - efter införandet av skyldigheten att ompröva taxeringsbesluten - skulle framstå som onödigt tungrodd om kommunice-ring med den skaltskyldige fick underiåtas bara om yttrande av denne uppenbariigen inte behövdes.

Vad jag tidigare har sagt om att de processuella reglerna om särskild avgift och taxering så långt möjligl bör samordnas gäller i och för sig också kommuniceringsreglerna, I fråga om avgiftsärendena lalar emellertid vissa skäl för att man åtminstone tills vidare bör behålla nuvarande ordning. Genom all den skaltskyldige alltid bereds tillfälle atl yttra sig innan beslut fattas om avgiftspåföring kan han samtidigt uppmärksammas på vilka möjligheter det finns atl fä eftergift av särskild avgift. Han flr också besked om anledningen till att avgiftspåföring ifrågasätts och om grunderna för beräkningen av avgiften. Enligt min mening är det angelägel att den skattskyldige Iir denna information innan beslut om avgiftspåföring fattas. Jag förordar därför att nuvarande regler i 116k§ andra stycket om kommunicering med den skattskyldige behålls,

I 116k§ andra stycket finns också en föreskrift om att yttrande lar inhämtas från taxeringsnämndens ordförande om det anses påkallat. Den främsta anledningen till all ordföranden och inte nämnden anges som remissorgan är atl taxeringsnämnderna hiltills har tillsatts för elt taxeringsår i sänder och skolat avsluta sitt arbete med utgången av juni månad taxeringsåret,

I den nya taxeringsorganisalionen tillsätts nämnderna för en treårsperiod och taxeringsverksamheten pågår siörre delen av taxeringsåret. Med hänsyn härtill är det enligt min mening lämpligt att yurande kan inhämtas från nämnden. Jag föreslår atl föreskriften ändras i enlighet härmed. En annan sak är att taxeringsnämndens ordförande normall bör kunna besluta ensam i fråga om sådana yttranden. Jag föreslår att detla klargörs genom ett tillägg till regleringen i 63 § TL av de fall där taxeringsnämnden är beslutför med ordföranden ensam. Tillägget bör avse också yttranden i besvärsmål.

Underrättelseförfarandet

Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall enligt Il6k§ tillställas den skaltskyldige "i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom, andra stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration". Bestämmelserna om underrätlelseförfarandei i 69 § 4 mom, har ändrats

Prop. 1978/79:137 12

fr. o. m. den 1 januari i år samtidigt som styckeindelningen av lagrummet har slopats. Enligt de tidigare bestämmelserna i andra stycket gällde som huvudregel atl underrättelsen skulle tillställas den skallskyldige i rekom-menderai brev, Älerkom försändelsen som obeställbar och förekom anledning all den skaltskyldige kunde anträffas borde underrättelsen delges honom om det lämpligen kunde ske. De nya beslämmelserna som skall lillämpas förslå gången vid årels taxering, innebär att underrättelsen skall sändas lill den skattskyldige i vanligt brev. Försändelsen flr dock i särskilda fall rekommenderas eller delges den skattskyldige.

Del nya underrättelseförfarandet på laxeringssidan innebär en påtaglig förenkling för både den enskilde och det allmänna. Flera skäl talar emellerlid för atl man inle utan vidare bör tillämpa samma regler i fråga om skattetillägg och förseningsavgift. Antalet beslul om särskild avgift är inte på långt när av samma storleksordning som antalet beslul om avvikelse från självdeklarationen. Vidare avser en stor del av avgiftsbesluten skattetillägg som påförts på grund av skönstaxering vid utebliven deklaration. Ett sådant beslul om skattetillägg skall enligt nuvarande bestämmelser undanröjas om deklaration kommer in inom två månader från det att den skattskyldige har fatt del av beslutet. Jag skall behandla dessa regler senare. Jag vill emellerlid redan nu föruiskicka atl jag anser att tidsfristen för ingivande av deklaration i skönslaxeringsfallen även i fortsättningen normall skall räknas från den dag beslutet har mottagits. För sådana skattetilläggsbeslut bör nuvarande ordning med rekommenderade försändelser eller särskilt delgivningsförfarande tillämpas. Även i fråga om andra beslut om särskild avgift kan det vara av värde att man fär bevis om att beslutet har mottagits. Man måste också beakta andel här är fråga om en påföljd, som det kan finnas skäl att särskilt markera genom att beslutet tillställs den skattskyldige på ett sätl som han tydligt uppmärksammar. Med hänsyn till del anförda förordar jag att man tills vidare behåller de hittills tillämpade rutinerna i fråga om alla beslut om särskild avgift.

Jag föreslår sålunda att det anges i I16k§ tredje stycket att lokal skaltemyndighets beslul om särskild avgift skall tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev. Vidare bör anges att beslutet får delges honom om särskilda skäl föreligger.

4 Besvärstider m. m.

Allmänt

Föriängningen av taxeringsperioden har nödvändiggjort en föriängning också av tiden för besvär över taxeringsnämndens beslul. Det är som jag tidigare har sagt önskvärt all så långt möjligl samordna besvärstiderna i fråga om särskild avgift med de nya besvärstiderna på taxeringsområdel. Jag skall här först redogöra för nuvarande besvärstider i avgifisärendena och för de

Prop. 1978/79:137 13

ändringar som har vidtagits på taxeringssidan.

Bestämmelser om besvär över lokal skattemyndighets beslul om särskild avgift finns i 116 1-116 m §§. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

Skattemyndighetens beslul överklagas hos skatterätten (116 I §). Skattskyldigs besvär skall ha kommit in lill rättens kansli inom två månader från det han har fatt del av beslutet. Skatlskyldigs yrkande i fråga om särskild avgifi skall dock alllid prövas om den taxering som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller taxeringsintendents yrkande till den skattskyldiges förmån (116 m §).

Taxeringsintendeniens besvärstid regleras inte särskilt i beslämmelserna om särskild avgift. Av en hänvisning i 116 t § till övriga bestämmelser i TL följer emellertid att reglerna om besvär över taxeringsnämndens beslut skall tillämpas. För taxeringsintendenten talan i fråga om taxering skall han samtidigt föra därav föranledd talan om särskild avgift (116 n §).

I fråga om besvär över taxeringsnämndens beslut har hiltills gällt att den skaltskyldige skall inkomma med sina besvär till skatterätten senasi den 15 augusti under taxeringsåret. Taxeringsintendeniens besvärstid går ut den 30 april året efter taxeringsåret (76 §). För det fall att skattskyldig inte har erhållit föreskriven underrättelse om taxeringsnämndens beslul senasi den 15 juli har han extraordinär besvärsrätt enligt 99 §. Han flr då besvära sig intill utgången av årel efter taxeringsåret. Denna besvärstid blir ytterligare förlängd om den skattskyldige inte heller har flit debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret. Besvärstiden går i sådani fall ut först ett år efter det att den skattskyldige har erhållit debetsedel.

De nya bestämmelserna innebär alt den skattskyldige flr anföra besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Extraordinär besvärsrält enligt 99 § föreligger om han inle har falt underrättelse om taxeringsbeslutet före utgången av taxeringsåret. Taxeringsintendentens besvärstid föriängs till den 30 juni året efter taxeringsåret.

Taxeringsintendeniens besvärstid

Genom hänvisningen i nuvarande I16t§ lill övriga bestämmelser i TL kommer föriängningen av taxeringsintendentens besvärstid på taxeringssidan alt gälla också i fråga om besvär över beslut om särskild avgift. Skaltetilläggsuiredningen har föreslagit atl intendentens besvärstid i avgiftsärendena skall föriängas till utgången av året efter taxeringsåret.

Enligt min mening bör emellerlid förlängningen lill den 30 juni vara tillräcklig för att intendenten skall hinna med erforderiig granskning av skattemyndigheternas avgiftsbeslut och i förekommande fall anföra besvär. När taxeringsnämnderna senare flr över avgiftsärendena är del också naturligt med en gemensam besvärstid. Jag förordar därför alt taxeringsintendeniens besvärslid i fråga om avgiftsbesluten skall löpa ut den 30 juni. Som jag nyss har påpekat kräver förslaget ingen författningsändring.

Prop. 1978/79:137 14

Den skattskyldiges besvärstid

Föriängningen av den skaltskyldiges besvärstid i fråga om taxeringen lill utgången av februari årel efter laxeringsåret gör det möjligt att också för den skattskyldiges del låta besvärsliden på taxeringssidan gälla även i fråga om särskild avgift. Som jag nyss har nämnt avses sålunda lokal skattemyndighet besluta om särskild avgift fortlöpande under taxeringsåret allt eftersom laxeringarna beslutas. Det innebär atl det hell övervägande antalet avgifts-beslut kommer alt vara de skallskyldiga till banda i god lid före ulgången av taxeringsåret. Om sluttidpunkten för anförande av ordinära besvär sätts lill utgången av februari månad året därpå innebär detla således i de allra fiesta fallen en längre besvärslid än f n. Samtidigt blir reglerna enhetliga och lättare atl överskåda.

Jag förordar därför som huvudregel alt den skattskyldige får anföra besvär över beslut om särskild avgift till utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

För del fall alt den skallskyldige inte erhåller avgiftsbeslutet före ulgången av taxeringsåret bör den skatiskyldige ha extraordinär besvärsrält. Det bör sålunda inte komma i fråga alt i något fall förkorta den nuvarande besvärsliden på två månader. Även i fråga om den extraordinära besvärsrätten bör man enligt min mening införa regler motsvarande de som gäller på taxeringsområdet enligt 99 § TL.

Jag föreslår sålunda att skaltskyldig, som inle har fän del av beslutet om särskild avgift under taxeringsåret, flr anföra besvär till utgången av året efter taxeringsåret. Har han inte heller flit debetsedel eller annan handling med uppgift om den särskilda avgiftens storlek under taxeringsåret får besvär anföras inom ett år från del all han erhällii sådan handling.

Enligl vad jag nyss har förordal far lokal skallemyndighel i ell fall besluta om särskild avgift efter taxeringsårels utgång, nämligen om det föranleds av atl taxeringen har rättats enligl 72 a ij TL. Även beslut om undanröjande av skattetillägg i skönslaxeringsfallen kan någon gång behöva fattas av skattemyndigheten efter taxeringsårets utgång. Jag återkommer till detta. 1 fråga om sådana beslut som skattemyndigheten fattar efter taxeringsårets utgång bör enligt min mening nuvarande besvärstid på två månader räknat från deliaendei behållas. Vidare bör nuvarande regel om all den skallskyldiges yrkande om särskild avgift skall prövas om inte taxeringen har vunnit laga kraft vara kvar.

Mina förslag beträffande den skaltskyldiges besvärstider föranleder ändringar av 116 m §.

Prop. 1978/79:137 15

5 Undanröjande av skattetillägg som påförts på grund av skönstaxering

Tidsfristerna

Enligl 116 c § skall skattetillägg påföras om den skatiskyldige har sköns-taxerats på grund av alt han inte har lämnat deklaration. Beslul om sådani skattetillägg förutsätter också att anmaning atl deklarera har sänts lill den skallskyldige.

Skattetillägget har i dessa fall en viiesfunklion. Del är avseil all förmå den skaltskyldige att deklarera. På grund härav har i I16dS föreskrivits att beslutet om skattetillägg skall undanröjas av skatleräiten om den skatiskyldige lämnar deklaration inom två månader efter det att han har fatt dei av beslutet. Lämnar skaltskyldig, som är fysisk person, deklaration efter denna tidpunkt men inom ell år efter del atl beslutet meddelades skall skallelill-läggei sältas ned till 10 %. Gör den skattskyldige sannolikt all han inle har flll kännedom om storleken av skalletillägget inom ell år från besluiei skall skallelillägget undanröjas om deklaration har kommit in inom två månader efter det att han har erhållit sådan kännedom.

Skattetillägget i skönslaxeringsfallen har som nämnts till syfte all framtvinga en deklaration. Det är självfallet angelägel au de skattskyldiga i sådana fall kan förmås att fullgöra sin skyldighet snarast möjligt och helst före taxeringsperiodens utgång. Del lalar för att man inte bör förlänga nuvarande tvåmånadersfrist.

Ett bibehållande av gällande ordning i fråga om lokal skattemyndighets beslul skulle å andra sidan innebära alt tiden för alt med befriande verkan i skaltelilläggshänseende komma in med deklaration i vissa fall löper ut innan den ordinarie besvärstiden går ut. Enligt min mening finns det en uppenbar risk för att den skattskyldige i sådana fall kan missförstå förulsäliningarna för att beslutet skall undanröjas och därigenom åsamkas en rättsförlust.

Jag förordar därför att beslul om skattetillägg enligt 116 c S skall undanröjas om deklaration har kommit in före utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

För det fall att den skaltskyldige har filt del av beslutet om skattetillägg först efter taxeringsårets utgång bör enligt min mening nuvarande tvåmånadersfrist gälla. Skatletilläggsbeslutet skall således undanröjas om deklaration har kommil in inom två månader från det all den skaltskyldige har filt del av beslutet. Denna ordning innebär visserligen ett avsteg från principen att den skattskyldiges talerättslider bör samordnas. Jag anser emellertid att det med hänsyn till intresset av alt snabbt få in felande deklarationer inle är lämpligt att, som RS-utredningen har föreslagit, på detta område införa någon motsvarighet lill de generösa reglerna om extraordinär besvärsrätt i 99 § TL.

När det administrativa systemet infördes fanns endasi möjlighet till helt undanröjande. Bestämmelser om nedsättning infördes sedan det visat sig att

Prop. 1978/79:137 16

bestämmelserna i några fall fåll en i viss mån stötande effekl. Del hade förekommit att skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden försummat atl iaktta ivåmånadersfrislen för all lämna deklaration och därför drabbats av etl för dessa skallskyldiga avsevärt skallelillägg.

Med hänsyn till all Ivåmånadersfrislen enligl min förslag kommer att finnas kvar för vissa fall förordar jag att den särskilda nedsällningsregeln behålls tills vidare. Denna regel har emellertid genom etl förbiseende i samband med 1978 års ändringar av bestämmelserna om särskild avgift utformats så atl tillägget i vissl fall skall undanröjas i stället för nedsättas. Föreskrifterna bör nu ändras så att de far den avsedda innebörden.

Jag föreslår all 116 d § uiformas i enlighel med del anförda.

Beslutande myndighet m. m.

Mina förslag i del föregående aktualiserar frågan om vilken myndighet som skall besluta om undanröjande av beslul om skattetillägg eller nedsättning av skattetillägg. F. n. beslutar skatterätten i sådana ärenden.

Som jag har sagt förut bör lokal skattemyndighet kunna ompröva sitt beslut om skattetillägg bl. a. när taxeringsnämnden har omprövat sitt taxeringsbeslut. Den lokala skaltemyndigheten bör i linje härmed också kunna pröva fråga om undanröjande av beslut om skattetillägg när deklaration har kommit in under taxeringsperioden och denna läggs till grund för omprövning i taxeringsnämnden. 1 andra fall bör fråga om undanröjande liksom hittills prövas av skatterätten. Den av mig föreslagna ordningen kommer att innebära att lokal skattemyndighet regelmässigt kommer att pröva fråga om undanröjande före taxeringsårets utgång. Något formellt hinder mot att lokal skaltemyndighet prövar sådan fråga senare bör dock enligt min mening inte skapas. Jag föreslår därför att utgången av laxeringsåret inte sätts som någon sluttidpunkt för lokal skattemyndighets beslutanderätt när fråga är om undanröjande av skattetillägg eller - i enlighet med vad jag har sagt tidigare -ändring av skattetillägg som föranleds av rättelse enligl 72 a § TL. Fråga om nedsättning av skattetillägg bör enligl min mening också i fortsättningen prövas av skallerätlen. De här föreslagna bestämmelserna bör lämpligen tas in i 116j § andra stycket. Nuvarande bestämmelser i andra stycket om alt skatterätten prövar fråga om särskild avgift vid eftertaxering är enligt min mening obehövliga och bör därför utgå.

Enligt nuvarande bestämmelser i 116 d § skall deklaration ha kommit in lill länsskatlerättens kansli eller lokal skattemyndighet. Deklaration flr emellertid ges in till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Deklaration kan vidare komma att lämnas till skatterätt eller annan skatiedomstol i samband med att besvär anförs över taxeringen. Också i dessa fall bör förutsättning för undanröjande eller nedsättning anses föreligga om deklarationen lämnas inom föreskriven tid. Jag föreslår därför all paragrafen ändras så all undanröjande eller nedsättning kan ske om deklaration har kommit in till lokal skattemyndighet, länsstyrelse eller skatiedomstol.

Prop.1978/79:137 17

6 Övriga frågor

Jag har tidigare framhållit att den föreslagna ordningen skapar förutsättningar för en viss samordning av handläggningen av ärenden om särskild avgift och taxering. Det kan sålunda vara lämpligt att samtidigt med att ett taxeringsbeslut tillställs den skattskyldige också inhämta den skattskyldiges yttrande över ett ifrågasatt skattetillägg. Härigenom flr den skattskyldige på en gång klart för sig vilka konsekvenser deklaralionsavvikelsen kan fl och han kan i förekommande fall begära omprövning av taxeringsnämndens beslul. En sådan samordning är möjlig i de fall taxeringsnämnden biträds av tjänstemän hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelse. Men även i fråga om deklarationer som granskas av s. k. fritidsgranskare torde en sådan samordning kunna genomföras i viss utsträckning. Det ankommer i första hand på regeringen atl besluta om de administrativa föreskrifter som kan behövas för handläggningen av ärendena.

De föreslagna ändringarna i TL bör lillämpas fr. o. m. 1979 års taxering.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl antaga inom budgetdepartementel upprättat förslag till lag om ändring i laxeringslagen (1956:623).

8 Beslut

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl aniaga det förslag som föredraganden har lagt fram.