Prop. 1978/79:136 Regeringens proposition

1978/79:136

om trädgårdsnäringen;

beslutad den 1 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN

ERIC ENLUND

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktUnjer för trädgårdsnäringspolitiken. Dessa gmndar sig på de förslag som avgetts av 1974 års trädgårdsnäringsutredning. I propositionen behandlas förutom riktUnjer för politiken det statiiga finansiella stödet till trädgårdsnäringens rationalisering, stödet till energibesparande åtgärder inora näringen samt den statliga rådgivningen på området. Vidare behandlas tullskyddet för trädgårdsprodukter.

1 propositionen slås fast att Sverige har goda förutsättningar för en effektiv trädgårdsproduktion. Produktionens omfattning kommer att bU beroende av dess internationella konkurrenskraft. Konsumtionen av trädgårdsprodukter väntas öka i framtiden. Denna ökade efterfrågan bör tUl stor del kunna tillgodoses genora en ökad inhemsk produktion. Näringens konkurrenskraft bör därför stärkas genom ökad forskning, försök, rådgivrung och finansiellt stöd.

I proposilionen föreslås vissa ändringar i nuvarande finansieringsstöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Slöd föreslås kunna utgå i saraband raed nyetablering av företag. Statsbidrag föreslås utgå till investeringar i ny teknik och vid samverkan. Bidrag föreslås vidare utgå till investeringar i regioner där det från samhäUets synpunkt är särskilt önskvärt att näringen utvecklas, i första hand Norrland. Statsbidrag till energibesparande åtgärder föreslås även i vissa fall utgå vid uppförande av växthus.

I propositionen framläggs vidare förslag om vissa ändringar i tullskyddet på trädgårdsområdet. Förslaget innebär en övergång från vikttull till värdetull för vissa produkter, höjningar och sänkningar av tullen samt vissa justeringar av tullperioderna. Slutligen föreslås vissa redaklioneUa ändringar i tulltaxan.

1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Thara, Bondestara

Statsråden Enlund och Cars anmäler sina förslag.

Anförandena redovisas i underprotokollen för jordbruks- resp. handelsdepartementet.

Statsrådet Enlund herastäUer att regeringen i en proposition föreslår riksdagen att antaga de förslag som han och statsrådet Cars har lagt fram.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksraöte.

Regeringen ansluler sig tUl föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredragandena har lagt fram.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 och 2.

Prop. 1978/79:136

Föredragande: statsråden Enlund och Cars Proposition om trädgårdsnäringen

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssararaanträde 1979-03-01

Prop. 1978/79:136

Bilaga 1

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-01

Föredragande: statsrådet Enlund

Anmälan till proposition om trädgårdsnäringen såvitt avser jordbmks-departementets verksamhetsområde

1 Inledning

Mot bakgrund av förändringarna inom trädgårdsnäringen i början av 1970-talet tilUcallades år 1974 särskilda sakkunniga för att göra en samlad översyn av förhållandena inom näringen. De sakkunniga som antog namnet 1974 års trädgårdsnäringsutredning skall enligt direktiven överväga frågor sora sararaanhänger med bl. a. omfattning, inriktning och lokalisering av trädgårdsnäringen. Mot denna bakgrund skaU utredningen överväga om särskilda åtgärder erfordras för näringen. Utredningen överlämnade år 1975 promemorian "Växthusföretagens likviditelsproblem" med förslag om stödåtgärder till trädgårdsnäringen till följd av höjda oljepriser ra. ra. Förslagen utgjorde underlag för riksdagens beslut om särskilt stöd till trädgårdsnäringen (prop. 1975: 85, JoU 1975: 16, rskr 1975: 183).

1974 års Irädgårdsnäringsutredning har i augusti 1978 avlämnat delbetänkandet (SOU 1978: 51) Svensk trädgårdsnäring: Produktion, rationalisering och internationella förhåUanden. Utredningens sammanfattning av betänkandet torde fogas sora bilaga 3 till huvudprolokollet.

Efter reraiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för inlernationell utveckling (SIDA), socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), lantbmksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, generallullstyrelsen, statens prisoch karlellnämnd, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, Sveriges lantbruksuniversitet, saratliga länsstyrelser, näringsfrihetsorabudsraannen (NO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF), Hushållningssällskapens förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorga-

1 Departementsrådet Rune Henriksson, ordförande, samt riksdagsledamoten Jan Bergqvist, kommunalrådet Villiam Björk, f. riksdagsledamoten Valdo Carlström och riksdagsledamoten Anna-Lisa Nilsson.

Prop. 1978/79:136 4

nisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska lantarbetareförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska samernas riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund. Kooperativa förbundet (KF) samt Sveriges fmkt- och grönsaksdistributörers förening (SFG). Flera av remissinstanserna har överlämnat av dera in-häratade yttranden. Slutligen har skrivelse inkommit från importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD).

Utredningen har vidare i december 1978 avlämnat delbetänkandet (Ds Jo 1978: 13) Svensk trädgårdsnäring: Rådgivning. Betänkandet torde fogas till huvudprotokollet som bilaga 4.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret, RRV, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, Sveriges lantbruksuniversitet, länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Blekinge, Malm.öhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, LRF, TRF, Hushållningssällskapens förbund, TCO, SACO/SR, Svenska lantarbetareförbundet och SFG.

En sammanställning av remissyttrandena över de båda betänkandena bör fogas till huvudprotokollet som bilaga 5. Beträffande nuvarande förhållanden ra. ra. särat utredningens närraare överväganden hänvisas till betänkandena.

2 Föredragandens överväganden

2.1 översikt av förhållandena inom näringen

Trädgårdsnäringen indelas vanUgen i fmktodling, bärodUng, köksväxtodling, prydnadsväxtodUng och odling av plantskoleväxter. Vidare skiljer man mellan odling under glas, i huvudsak i växthus, och odling på friland.

Växthusodling bedrivs vid ca 2 700 förelag och på en sararaanlagd areal av ca 430 ha. Arealen har genora åren ökat något. Odlingen har ett årligt produktionsvärde av 650 milj. kr. och sysselsätter stadigvarande ca 9 000 personer och tUlfälligt ca 3 000 personer. Den omfattar köksväxter och prydnadsväxter. Vanligen används växthusen för flera olika kulturer under året. I fråga om köksväxter dominerar toraat, gurka och sallat. Köksväxtodlingen har ökat under senare år. Av prydnadsväxterna har odlingen av krukväxter, lökblommor och utplanteringsväxter ökat medan snitlblomraor, sticklingar och småplantor har rains-kat.

Frilandsodlingen omfattar 23 000 ha vid 3 200 företag. Både arealen och antalet företag har minskat under senare år. Odlingen sysselsätter ca 8 500 personer stadigvarande och ca 8 000 personer tillfäUigt. Produktionsvärdet är 450 milj. kr. På friland odlas köksväxter, frukt, bär samt

Prop. 1978/79:136 5

plantskoleväxter. Köksväxter exkl. de som odlas på kontrakt för konserv-industrin odlas på ca 5 000 ha. Den största produkten är morötter. Därefter följer vitkål, lök, rödbetor och blomkål. Kvantiteterna har ökat för alla växtslag, mest för lök och morötter. Bland de kontraktsodlade grödorna är konservärlerna störst. Därnäst komraer morötter, gurka, rödbetor och spenat. Den sammanlagda arealen är 11 000 ha.

Fruktodlingen omfattar ca 3 500 ha. Äpple är det dominerande fruktslaget och svarar för 75 % av arealen. Jordgubbar odlas på 2 000 ha och svarar för 80 % av bärodlingsarealen. På resterande del odlas i huvudsak svarla vinbär. Bärodltngen ökar i omfattning. Det gäller även produktionen av plantskoleväxter. Sådan produktion bedrivs på ungefär

I 000 ha.

Trädgårdsodlingen är framför allt lokaliserad till de sydligare delarna av landet. Skåne svarar för ca 60 % av den totala trädgårdsproduklio-nen. Endast bärodlingen uppvisar en någorlunda jämn fördelning över landet.

Svensk trädgårdsnäring har ett samraanlagt årligt produktionsvärde på 1,1 railjarder kr. särat ett förädlingsvärde på 600 milj. kr. Värdet av konsumtionen av sådana trädgårdsprodukter, sora odlas i Sverige, uppskattas till ca 7 miljarder kr., varav knappt hälften är svenska produkter.

Behovet av förbättrad mUjö ökar efterfrågan på railjöskapande växtmaterial. KonsumUonen av köksväxter har under senare år visat en viss ökning. Efterfrågan på prydnadsväxter har ökat i något större orafattning.

Antalet företagare och fast anstäUda i företag med odling av trädgårdsprodukter uppgår till ca 17 000 personer. Dessutom sysselsätts ca

II 500 personer tillfäUigt under längre eller kortare tid. Härtill kommer
de som är sysselsatta i de näringar som förser producenterna med rå
varor eller som svarar för försäljning och förädling av de färdiga pro
dukterna.

Nuvarande statliga stöd lill trädgårdsnäringen omfattar stöd till utbildning, forskning och försök (15 mUj. kr.), rådgivning ra. ra. (6 railj. kr.), nedsättning av energiskatt (7 milj. kr.), restitution av bensinskatt (800 000 kr.), bidrag till energibesparande åtgärder (4 railj. kr.) samt krediigarantier (19 railj. kr.). Dessutom ingår gränsskyddet i samhällets stöd Ull näringen. Värdet härav är svårt att uppskatta. Den totala tulluppbörden för sådana slag av trädgårdsprodukter som odlas i Sverige är av storleksordningen 60 milj. kr.

Trädgårdsnäringsufredningen framhåller att det i stora delar av Sverige finns goda förutsättningar att bedriva en rationeU produktion av trädgårdsprodukter. Ljusförhållandena är gynnsamma under en stor del av året och tiUgången på vatten är bättre än i många andra länder. Den kalla årstiden medför att insekts- och sjukdomsangrepp blir begränsade.

Prop.1978/79:136 6

vilket innebär att användningen av kemiska bekämpningsmedel kan hållas på låg nivå. A andra sidan medför den kalla årstiden att vegetationsperioden för frilandsodUngen bUr begränsad och att uppvärmningskostnaderna för odling under glas öka:r. Växthusodlingen, som särskilt svårt drabbats av energikrisen, är ännu i stor utsträckning beroende av importerad olja. Enligt ulredningens raening bör denna odling i framtiden ha goda förutsättningar att än mer tillvarata solenergi och utnyttja spUl-värnie från industrin. Ulredningen framhåller vidare att det inom näringen finns kunniga odlare och anställda samt väl utbyggda produktionsanläggningar, vilket tillsararaans skapar goda förutsättningar för en rationell produktion.

Ulredningen konsiaterar att den svenska trädgårdsnäringen har nått en betydande orafattning. Den har utvecklats under stark konkurrens från andra länder. Odlingen har uppvisat en stor anpassningsförmåga vad gäller såväl inriktning sora produktionstelcnik. Bl. a. gurka och tomat har också en tillfredsställande produktivitetsutveckUng.

De svenska Irädgårdsföretagen har enligt utredningens raening genom ett skickligt tillvaratagande av tekniska framsteg och andra rationalise-ringsraöjligheter samt genom en smidig anpassning av produktionen tiU förändringar i efterfrägan och odlingsförutsättningar nått sin nuvarande omfattning.

Stor osäkerhet har eraellertid enligt ulredningens raening präglat näringen under senare år. Den har föranletis av flera olika faktorer. Ökad import har kraftigt drabbat odlingen av snittblommor, vUken till viss del har slagits ut. Sålunda har nejUkodUngen reducerats raed mer än 40 % på några år. Energikrisen ökade på kort lid starkt produktionskostnaderna. Vidare har de vikttullar .som tillämpas på trädgårdsprodukter alltmer urholkals genom penningvärdets försämring.

Utredningen har undersökt lönsamhetens utveckling inora näringen. Fullgott statistiskt raaterial har inte kunnat tas frara för en sådan bedömning. Utredningen har samraanfatiningsvis bedörat att lönsaraheten, absolut sett, inte är tUIfredssläUande i någon av produktionsgrenarna. SärskUt dålig är den för företag raed snittbloraraor och blandade kulturer. Lönsamheten har drastiskt försämrats för snittblomsterföretagen. För övriga gmpper av företag är inte utveckUngen Uka entydig. Bedömningen avser förhåUandena t. o. ra. år 1977.

Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på utvecklingen och problemen inom näringen. Remissinstanserna frarahåller att statistiken på trädgårdsområdet är bristfällig och att detta försvårar möjligheterna att göra någorlunda säkra bedöraningar av förhållandena.

Åsikterna är delade ora de ekonomiska förhåUandena inom näringen. TRF frarahåller att kostnadsökningarna har varit mycket starkare än ökningen av produktpriserna. Lönsamheten har därför försämrats trots betydande rationaliseringsåtgärder och strukturomvandling. Tecken

Prop. 1978/79:136 7

härpå är dels en lägre investeringstakt än i andra näringar, dels att inkomstutvecklingen för de anställda varit sämre än inorti industrin. KF, LO, SFG och Sveriges grossistförbund raenar att lönsamhetsproblem i huvudsak förelegat endast inora produktionen av snittblommor. Övriga delar av näringen anses inte ha eller ha haft större problera än näringslivet i övrigt. Man pekar också på att utredningen inte har beaktat den UtveckUng av den internationella konkurrenskraften under åren 1977 och 1978 sora blivit en följd av bl. a. valutakursförändringarna.

För egen del vill jag anföra följande. Vi har i Sverige goda möjligheter att bedriva en effektiv trädgårdsproduktion. Klimat och övriga naturliga förutsättningar samt en hög produktionsteknisk nivå gör det möjligt att framställa produkter av myckel god kvalitet till konkurrenskraftiga priser. Trädgårdsnäringen har också nått en betydande orafattning. Produktionsvärdet överstiger 1 miljard kr. Efterfrågan på trädgårdsprodukter ökar generellt sett. Detta gäller såväl ätbara produkter som krukväxter och snittblommor. Det bör därför finnas goda fraratids-förutsättningar för svensk trädgårdsnäring.

Som ulredningen framhåller har dock en stor osäkerhet präglat näringen under senare år. Den drastiska öktungen av oljepriserna för några år sedan höjde avsevärt produktionskostnaderna i växthusodlingen. Importen från andra länder av framför allt snittblommor har tvingat frara nedläggningar och oraställning av produktionen. Osäkerheten föranleds också av att priserna på trädgårdsprodukter varierar raycket mellan olika år. Dessa variationer beror på internationella faktorer och väderleksförhållanden m. m.

De av utredningen redovisade lönsamhetsundersökningarna visar stor variation mellan olika verksamhetsgrenar och mellan olika företag. Uppenbart är att vissa delar av näringen såsom snittblomsterodlingen fått vidkännas stora förluster. Den bristande rationaliseringsverksamheten, bl. a. när det gäller växthusen, visar också att lönsamheten varit OtiUfredsställande och inte medgett en tillräckUg modernisering.

Efterfrågan på trädgårdsprodukter väntas enligt gjorda prognoser öka i framtiden. Den svenska trädgårdsnäringen bör ha möjlighet att i motsvarande utsträckning öka sin produktion. Härför talar inle minst konsumenternas krav på färska produkter av god kvalitet.

De svårigheter sora näringen fått kännas vid under senare år är av olika karaktär. De har delvis varit föranledda av långsiktiga, strukturella förändringar utomlands. Sådana förändringar måste accepteras, men näringen bör ges möjlighet till rimlig anpassning till nya förutsättningar. Statsmakterna har redan nu gett stöd i sådant syfte i icke obetydlig omfattning.

Andra svårigheter inora näringen har föranletts av snabbt uppkomna förändringar såsom ökande produktionskostnader och konkurrens från andra länder. Den svenska odlingen måste uppnå en sådan effektivitet

Prop.1978/79:136 8

och produktionsförmåga att sådana förändrade konkurrensbetingelser kan mötas. Jag är övertygad om att de svenska företagen kan uppnå en sådan styrka.

Jag vill i delta sammanhang framhålla att de bedömningar utredningen har gjort avser förhållandena t. o. ra. är 1977. Den fr. o. m. detla år förda ekonomiska politiken bör enligt min mening ha förstärkt konkurrenskraften gentemol utiändska förelag och generellt ha förbättrat lönsamheten i näringen. Många problem kvarstår dock. På grundval av den översyn av statens stöd till näringen som utredningen redovisar bör därför åtgärder vidtas. Jag ålerkommer tiU dessa i det följande.

2.2 Riktlinjer för en svensk trädgårdsnäringspolitik

Mot bakgrund av fömlsältningarna för att bedriva trädgårdsnäring i Sverige anför trädgårdsnäringsutredningen följande angående riktlinjer för en svensk trädgårdsnäringspolitik.

Svensk trädgårdsnäring har under de senaste decennierna utvecklats och förändrats. En uttalad övergripande målsättning har emellertid saknats från samhällets sida. De samhäUeliga insatserna på trädgårdsområdet har under senare år förstärkts på gmnd av de svårigheter som delar av trädgårdsnäringen utsatts för. Ökade statliga insatser på träd-gårdsomrädet motiverar enligt utredningen att riktUnjer dras upp för politiken på området. Inom ramen härför kan sedan samhällets insatser samordnas.

Utredningen har vid sina överväganden om trädgårdsnäringspolitikens utformning utgått från att de som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som erbjuds ino.Ti andra näringar. Näringen skall också erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö. Samtidigt skall konsumenterna tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser.

Stora variationer i lönsamhet förekommer mellan olika år och är till nackdel för näringen. Sådana variationer kan orsakas av årsmån eller strukturella förändringar i vårt land eller i omvärlden. Särskilda åtgärder bör enligt utredningen vidtas för att minska följdverkningarna härav.

Trädgårdsproduktionens nuvarande omfattning och lokalisering är resultatet av marknadskrafternas inverkan samt av trädgårdspolitiska åtgärder i form av gränsskydd och rationaliseringsslöd.

Av de trädgårdsprodukter som kan odlas koraraersieUt i Sverige svarar inherask produktion för ca hälften av raarknaden sett över hela året. Under den svenska produktionssäsongen är odlingen av några produkter lidvis tiUräcklig för att täcka inhemsk efterfrågan. För flertalet produkter är emellertid konsumtionen avsevärt större än produktionen. Import är därför nödvändig även under vår odlingssäsong.

Prop. 1978/79: 136 9

Mot bakgrund av konsumtionsprognoser m. ra. bedömer utredningen att efterfrågan på trädgärdsprodukter komraer att öka. Då goda förutsättningar finns för irädgårdsproduktion under vår odlingssäsong bör den ökade efterfrågan till stor del kunna tillgodoses genom utökad svensk produktion. Förutsättningar härför finns i synnerhet för de produkter som genom våra ljusförhållanden får en särskilt god kvalitet.

Den svenska produktionens omfattning kommer liksom hittills att påverkas av den inlernationella konkurrenskraften. Dock bör subventionerade produkter eller duraping inte få inverka på produktionens omfattning.

Det är enligt utredningen angeläget att trädgårdsproduktionen bedrivs så rationellt som möjligt. Effektiv produktion är en förutsättning för en lilifredsställande konkurrensförmåga gentemot utlandet liksom för en tillfredsställande inkomstutveckling för de yrkesverksamraa inora näringen. Det är också en förutsäitning för att konsumentema skall få produkter till rimliga priser.

En rationellt bedriven verksamhet förutsätter möjligheter för företagen att fortlöpande använda modern teknik och nya odlingsmetoder. Samhällets hittUlsvarande insatser för att initiera och förbättra försöks-, forsknings- och rådgivningsverksamheten har gett goda resultat. Dessa aktiviteter bör utvecklas och anpassas till näringens aktuella och långsikliga behov.

Samhällets finansieUa stöd bör enligt utredningen frärast inriktas på att fräraja en fortsatt effektivisering av produktionen inom trädgårdsnäringen. Utredningen bedömer att det erfordras betydande investeringar i bl. a. växthus under de närraaste åren. För att minska förbrukningen av energi i växthusodUngen måste ökad stimulans ges till utveckling och uppförande av energisnåla växthus och till investeringar i andra energibesparande åtgärder.

Utredningen påpekar att det är av avgörande betydelse för de ekonomiska förhållandena inom trädgårdsnäringen att stabila avsättningsförhållanden för produkterna kan uppnås och att distribution och handel med trädgårdsprodukterna bedrivs på ett effektivt sätt. Det är även angeläget från konsumentsynpunkt att prisövervakande myndigheter så långt möjligt regelbundet följer prissättiungen på trädgårdsprodukter.

Den regionala trädgårdsproduktionen är av belydelse när det gäller att tillgodose konsumenternas behov av färska produkter. Näringen har också i vissa områden stor regionalekonomisk betydelse. Det är angeläget att trädgårdsnäringens raöjligheter utnyttjas för att uppnå regionalpolitiska mål.

Utredningen tar också upp beredskapsaspekten. Ulredningen framhåller att en effektiv och konkurrenskraftig produktionsapparat ger goda förutsättningar att vid en eventuell avspärrning tiUgodose behovet av trädgårdsprodukter. Såväl anläggningar sora en kunnig yrkeskår kora-

Prop, 1978/79:136 10

mer att stå till förfogande och medverka till en förbättrad livsmedels-beredskap. Genom en oraställning av bl. a. växthusproduktionen från prydnadsväxter till köksväxter kan bortfallet av importerade ätbara trädgårdsprodukter i viss mån kompenseras. Utredningen anser att fröer, bekämpningsmedel, olja ra. ra. bör stå till trädgårdsnäringens förfogande i tillräcklig omfattning under en avspärrningssituation.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att särskilda riktlinjer behövs för en svensk trädgårdsnäringspolitik. Handelns och industrins organisaiioner finner dock inga skäl för alt föra en särskUd politik på detta område. De anser att i stället allmänna näringspolitiska principer bör tUlämpas.

Den övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag tUl riktlinjer eller lämnar dem utan erinran. Några remissinstanser, bl. a. statens jordbruksnämnd, NO och SPK, anser att marknadsfrågorna borde vara med i bilden när riktlinjerna för politiken utformas. Synpunkter lämnas av remissorganen på olika delfrågor.

Beredskapsaspekten behandlas av flera remissinstanser. Statens jordbruksnämnd finner att det är tiU fördel för landet att i en avspärrnings-situation ha tillgång till frukt och köksväxter av hög kvaUtet. Nämnden betonar dock att det från beredskapssynpunkt är angeläget att odlingen inte koncentreras till ett alltför begränsat sortiment, att odlingen är spridd över hela landet och att koncentration undviks i sådana delar av landet som är troliga priraärraål vid ett angrepp raot Sverige. TRF tillmäter beredskapsmotivet en väsentligt större tyngd än vad utredningen gjort. Skall trädgårdsprodukter kunna odlas under avspärrnings-tider måste enligt förbundets mening en produktionsapparat upprätthållas även i fredstid. Som exempel nämns bl. a. att det tar minst sex till åtta år att etablera en fruktodling. KF finner inte något beredskapsmål befogat eftersom produkterna på det hela taget är mer umbärliga än produkter från jordbruket och dessutom från näringssynpunkt delvis kan ersättas av t. ex. vitamintabletter och liknande.

Många remissinstanser, bl. a. flera länsstyrelser, betonar näringens betydelse för sysselsättningen. TRF anför att det på grund av ökande efterfrågan finns förutsättningar för en större produktion inom landet. Därigenom kan nya arbetstillfällen skapas för såväl permanent som säsongmässigt sysselsatta. Förbundet anser därför att sysselsättningsaspekterna bör betonas mer än vad sora görs i betänkandet. Svenska lantarbetareförbundet framhåller att arbetsmiljöaspekterna måste ägnas större uppmärksamhet i framtiden. De regionalpolitiska aspekterna understryks av länsstyrelserna.

Några remissinstanser tar upp kvalitetsaspekten. LRF anför att frågan om svensk odling av ätliga produkter inte bara har en kvantitets- utan även en kvalitetsaspekt. Vårt nordliga läge och vår spridda odling medför ett raindre behov av kemiska bekämpningsåtgärder än odling i var-

mare länder. Vid odling i vårt land finns även möjligheter alt kontrollera odlingen, t. ex. efterlevnaden av kärenstider, på ett annat sätt än vad gäller importvaror. Detta är särskilt viktigt vad gäller grönsaker sora konsumeras färska utan någon beredning sora kan minska eventuella rester av bekämpningsmedel.

För egen del vUl jag anföra följande. Statsmakterna har alltsedan den s. k. energikrisens dagar vid ett flertal tillfällen haft att ta ställning till olika åtgärder för att stödja trädgårdsnäringen. Sedan lång tid tillbaka satsas också icke obetydliga samhälleliga resurser på forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd till näringen. Ett uttalat övergripande mål för politiken på området har eraellertid saknats från sarahäUels sida. I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser finner jag att det mot denna bakgrund är motiverat att dra upp vissa riktiinjer för politiken på trädgårdsområdet, raot vilka sedan samhällets insatser på o.m-rådet kan stämmas av.

Jag ansluter mig i stort till de utgångspunkter utredningen har angett för sina överväganden ora poUtikens utforraning. Jag vill emeUertid i anslutning härtill framhålla att raål rörande ekonomisk och social standard, sysselsättning, arbetsmiljö och konsumentpolitik inte annat än undantagsvis kan eller bör lösas med enbart sektorpolitiska medel. Sådana mål bör i stället nås med hjälp av generella politiska medel. Detta hindrar emellertid inte att selekliva medel kan tiUgripas för att lösa problem sora är specieUa för en näring.

Jag ansluter mig Uksom flertalet reraissinstanser i huvudsak tiU de riktlinjer för irädgårdsnäringspolitiken sora utredningen har föreslagit. Jag har för avsikt att närmare behandla vissa av förslagen tiU riktlinjer i samband med att jag tar upp utredningens förslag till åtgärder på olika områden. Dessförinnan skall jag emellertid något kommentera några av riktlinjerna i övrigt.

Enligt min mening bör den svenska produktionen även i framtiden vara beroende av dess internationella konkurrenskraft. Den nuvarande produktionen bedöraer jag ha god konkurrenskraft. Vissa justeringar av gränsskyddet måste dock göras med hänsyn till förändringar i bl. a. odUngsbetingelser och transportförhållanden sora inträffat sedan de nuvarande tullsatserna fastställdes.

Chefen för handelsdeparteraentet redovisar senare sina ställningstaganden till utredningens förslag när det gäller frågor som rör tullskyddet för trädgårdsprodukter.

I detta sammanhang vill jag också nämna att jag inte finner det nödvändigt att av beredskapsskäl upprätthålla en hög produktion av trädgårdsprodukter. Jag delar utredningens uppfattning att en trädgårdsnäring av den orafattning sora det är reaUstiskt att räkna med i framtiden bör kunna tillgodose rimliga beredskapskrav.

För att stimulera den inhemska produktionen gäller det således att på

Prop. 1978/79: 136 ]2

olika vägar stärka dess inlernationella konkurrenskraft. Genom att i ökad omfattning satsa på forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd kan samhället främja en effekliv och ralionell produklion. Införande av ny teknik och nya kulturer samt omställning av befintlig produktion bör underlättas. Även mål rörande arbetsmiljö och sysselsättning kan näs denna väg. Jag återkommer till dessa frågor när jag behandlar rationaliseringsverksamheten. Konkurrenskraften bestäms också i stor utsträckning av effektiviteten i distributionsledet. Det är därför angeläget att trädgårdsnäringsutredningen analyserar denna fråga i sitt fortsatta arbete.

Jag finner det lämpligt att i detta sammanhang ta upp utredningens förslag om en fond för marknadsfrämjande åtgärder. Ulredningen anser att särskUda åtgärder bör vidlas för att rainska följdverkningarna av de stora variationer i lönsamhet sora förekommer raellan olika år. Utredningen föreslår att en särskild fond, benämnd Fonden för marknads-främjande åtgärder inora trädgårdsnäringen, tillskapas. Från fonden skall odlare i efterhand kunna erhålla pristillägg efter odlingssäsongen om skälig kostnadstäckning inte erhåUits. Även koUektiva åtgärder som stödköp, lagringsbidrag och andra marknadsfrämjande åtgärder skall kunna komma i fråga. Finansieringen av fonden föreslås ske med budgetmedel, medel inom jordbruksprisregleringen och raed produkfav-gifter på såväl inherask produktion sora import. För administrationen föreslås att ett särskilt regleringsorgan bUdas.

Meningarna är delade bland remissinstanserna om utredningens förslag till fond för marknadsfrämjande åtgärder. Några, såsom lantbruksstyrelsen, industriverket, LRF, Svenska lantarbetareförbundet och TRF, anser att behov finns av en sådan fond och att utredningens förslag kan utgöra grunden för en mer utvecklad raarknadsreglering. Statens jordbruksnämnd har i princip ingen erinran mot att fonden inrättas. En särskild arbetsgrupp bör dock enligt nämnden tillsältas för att utforma ett system för pris- och marknadsregleringen. LO har inte tagU ställning med motiveringen att förslaget inte är tillräckligt utrett. Flertalet av de instanser som närmare behandlat frågan avstyrker på olika grunder utredningens förslag. Till dessa hör RRV, NO, SPK, konsumentverket, KF, SACO/SR, SFG, grossistförbundet och industriförbundet. Några anser att skäl saknas för att tillskapa en fond. Andra pekar på administrativa problem. Flera instanser anser att förslaget behöver utredas mer ingående.

Exempel på svårigheter som anförs är den uppgiftsinsaraling som behövs, perioden under vilken en produkt skall avgiftsbeläggas, handelspolitiska svårigheter, kontroU eller kvotering av iraporten samt styrningen av produktionen. Vissa remissinstanser förordar att fonden endast används för kollektiva åtgärder inora näringen. Synpunkter läggs även på vilka produkter som skall orafattas av systeraet.

Prop. 1978/79:136 ,3

För egen del är jag f. n. inte beredd att ta ställning till utredningens förslag i denna del. Förslaget bör ytterligare övervägas raed hänsyn lUl vad reraissinstanserna anfört. Vidare sararaanhänger frågan ora en fond för marknadsfrämjande ätgärder med utredningens fortsatta arbele rörande marknadsfrågorna. Frågan bör därför utredas vidare varvid arbetet främst bör inriktas raot kollektiva raarknadsfrämjande åtgärder.

2.3 Rationaliscringsverksamheten

2.3.1 Riktlinjer

Effektiv produktion är enligt trädgårdsnäringsutredningen en förutsättning för att trädgårdsnäringen skall kunna möta konkurrens från utlandet och för att en tillfredsställande lönsamhetsutveckling skall korama tUl stånd inora näringen. Det är också en förutsättning för atl konsumenterna skall få produkter av god kvalitet tUl rimliga priser.

Rationaliseringspolitiken på trädgårdsområdet föreslås mot bakgrund härav syfta till att skapa en effektiv och konkurrenskraftig näring som ger sina utövare trygg sysselsättning och en raed andra grupper likvärdig standard. Härutöver bör politiken tiUgodose andra angelägna sarahälle-liga syften såsom god arbetsmiljö och hushållning med energi.

Utredningen finner det sålunda angeläget från samhällets, konsuraen-ternas och näringens synpunkt att rationaUseringsverksamhelen slöds och främjas på olika sätt. De gängse medlen är härvidlag finansiellt stöd i olika former till investeringar inora näringen särat forskning, försöksverksamhet och rådgivning rörande trädgårdsproduktionen. Dessa insatser bör enligt utredningen inriktas på ett sådant sätt att de förutora att främja effektivitet i produktionen även tiUgodoser andra samhälleliga intressen. Från regionalpolitisk synpunkt är det enligt utredningen sålunda av vikt att även de möjligheter tas till vara som trädgårdsodlingen erbjuder att öka antalet arbetstillfällen i de delar av vårt land där samhället vidtar särskilda åtgärder för att trygga och öka sysselsättningen. Från social synpunkt är det angeläget med förbättringar för företagarna i fråga om bl. a. ordnad ledighet och för de anstäUda vad gäller sysselsättning året om. Kraven på goda arbetsmiljöer och trädgårdsprodukter av hög kvalitet måste tillgodoses. Det gäller även kravet på hushållning med energi.

Finansieringsstöd lämnas f. n. i olika former. För åtgärder som ökar effektiviteten inora trädgårdsföretag eller för förvärv och drift av sådana företag kan krediigarantier och i vissa fall statsbidrag utgå. För energibesparande åtgärder inom näringen läranas statsbidrag. Vidare finns ett temporärt stöd i form av lån till vissa växthusföretag för omställning av produktion, ra. ra. Sistnämnda stöd upphör den 30 juni 1979. Enligt utredningens uppfattning har de olika stödformerna i huvudsak

Prop. 1978/79:136 14

fungerat väl. De bör därför även fortsättningsvis utgöra det statUga finansiella siödet tUl näringen.

Reraissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag till riktlinjer för ralionaliseringsverksamheien.

Utredningen har enligt min raening på ett förtjänstfullt sätt beaktat olika aspekter på rationaUseringen när den forraulerat raålen för verksamheten. Jag finner förslagen väl avvägda och förordar därför att de läggs till grund för samhäUets insatser på området. Finansieringsstödet bör även i fortsätiningen utgöras av kreditgarantier, statsbidrag och särskilda lån.

2.3.2 Statligt finansieringsstöd

Utredningen har analyserat det framtida behovet av finansieringsstöd till näringen. Som exempel på områden där behovet kommer att bli stort kan nämnas växthusodlingen. Mer än 40 % av växthusen är äldre än 20 år, vilket innebär att de är orationella och vanUgen erbjuder en dålig arbetsmiljö. Inom fruktodlingen har en eftersläpning skett i fråga om att förnya odlingarna. Den tekniska utvecklingen går mycket fort inora näringen. Det är angeläget att ny teknik snabbt koramer tUl användning i praktisk drift. För att öka näringens orafattning i norra Sverige erfordras väsentUgt förbättrade möjUgheter tiU bl. a. finansiellt stöd. Företagen har under senare år blivit mycket kapilalkrävande. För att underlätta start eller övertagande av trädgårdsföretag behövs därför enligt utredningen i ökad utsträckning finansiellt stöd.

Utredningen föreslår att statligt finansieringsstöd till trädgårdsnäringen bör utgå tUl åtgärder som effektiviserar produktionen inom näringen, till utvidgning, nyetablering och förvärv av företag samt till åtgärder i övrigt som bidrar tiU att målet för rationaUseringspoIitiken uppfylls. Nuvarande grunder för stöd bör enligt utredningen i huvudsak vara oförändrade. Jag delar denna uppfattning. I det följande tar jag endast upp sådana förslag från utredningen som innebär förändringar av nuvarande bestämmelser samt vissa förslag sora har aktualiserats av remissinstanserna.

Enligt utredningen bör stöd liksom hiltills kunna lämnas till enskild person, sambruksförening, ekonomisk förening, handelsbolag eller aktiebolag som driver eller har för avsikt att driva trädgårdsproduktion. För att erhålla stöd bör en enskild person ha sin huvudsakliga sysselsättning i och inkomst från företaget. I fråga om juridiska personer bör som villkor gälla att minst en person skall ha full sysselsättning i företaget efter de planerade åtgärderna.

Lanlbruksstyrelsen föreslår att stödet i huvudsak inriktas på att bygga upp och vidmakthåUa rationeUa företag med ett begränsat antal sysselsatta. Man anför att det under 1970-talet tydUgt har framgått att det är de stora företagen med många anställda som haft svårast att klara.

Prop. 1978/79:136 15

påfrestningarna. Det torde därför enUgt styrelsen från raånga synpunkter vara förmånligt att den önskvärda produktionen fördelas på enheier av småföretagskaraktär. Dessa bör dock inte vara mindre än att leknikens landvinningar vid varje tidpunkt kan utnyttjas på effektivt sätt. Någon bestämd storleksgräns kan därför inte anges för olika företagstyper. Också det faktum att trädgårdsföretagen har svårt att bereda sina anstäUda jämn sysselsättning under året talar för mindre enheter. Särskilt stödet till nyetablering bör enligt styrelsens mening i första hand begränsas till sådana enheter. Större företag föreslås dock kunna erhålla stöd till ralionaliseringsålgärder av olika slag.

För egen del finner jag inte skäl att frångå utredningens förslag genom något uttalande ora vilka företag som frärast bör korama i fråga för stöd. De eventuella nackdelar sora från företagsekonoraisk synpunkt kan förekorama vid stordrift inora näringen bör enligt rain mening beaktas vid den kalkylering som görs i samband med prövningar av ansökningar om stöd.

Stödet föreslås endast utgå till företag som bedriver yrkesmässig produktion av trädgårdsprodukter. Produktion av trädgårdsväxter sker ofta i kombinalion raed försäljning av egna och från annat håll inköpta produkter. I sådana fall bör liksom hittUls den egna produktionen fraraslå som väsenilig i förhållande tiU företagets totala omsättning för att stöd skall kunna lämnas. Som huvudprincip bör vidare gälla att investeringar i anläggningar ra. ra. för försäljning inte bör slirauleras med denna stöd-forra. Utredningen anser emeUertid, tiU skiUnad från vad sora hittills gällt, att stöd tiU rationaUseringsåtgärder som avser växthus bör kunna lämnas för hela växthuset även ora en del av detta används för försäljning. Huvuddelen av växthuset i fråga skall eraellertid användas för egen produktion. Nuvarande bestämmelser som innebär att stöd inte utgår till försäljningsdelen har näraligen visat sig vålla besvärande av-gränsningsproblera vid handläggning av ansökningar om stöd. Stöd bör emellertid i övrigt inte läranas tUl investeringar i byggnader och utmstning av lokaler för rainutförsäljning. Sådant stöd kan enligt utredningen lämnas av utvecklingsfonderna.

Remissinstanserna har med undantag av lantbruksstyrelsen tiUstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Lantbruksstyrelsen anser att oavsett den egna produktionens orafattning i förhållande till företagets totala omsättning bör stöd kunna lämnas tiU investeringar i produktionsdelen förutsatt att denna är av sådan orafattning att den kan drivas rationellt. Vidare anser styrelsen att företag där den egna produktionen framstår som det väsentliga bör kunna få stöd till alla delar av sin verksamhet förutsatt att åtgärden är ägnad att effektivisera verksaraheten eller förbättra railjön.

För egen del vill jag efter samråd raed chefen för industridepartementet i denna fråga erinra om att utveckUngsfondernas långivning i första

Prop. 1978/79:136 ,6

hand bör inriktas på tillverkande företag. För att i viss mån underlätta finansieringen för de korabinerade trädgårdsföretagen förordar jag därför att nuvarande bestäraraelser för stöd till dessa ändras i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag.

Gällande bestäramelser innebär vissa inskränkningar i möjligheterna att ge stöd vid nyetablering av trädgårdsföretag. De har motiverats av att marknadsförutsättningarna inte har bedörats vara sådana att någon nämnvärd ökning av produktionskapaciteten borde stimuleras. Som framgår av vad jag tidigare anfört anser utredningen att det f. n. finns ett begränsat utrymme för en ökad produktion. Avgörande blir på den punkten den internationella konkurrenskraften. Utredningen anser emellertid inte skäl föreligga att bibehålla nuvarande på förhand restriktiva inställning tiU stöd till nyetablering av trädgårdsföretag. Den nuvarande ordningen har i många fall framtvingat irrationella lösningar vid nyetablering, exempelvis genom att en nystartande företagare har måst etablera sig på nedgångna och ofta med tanke på framtida expansion mindre lämpligt lokaliserade företag. Han har då kunnat erhålla stöd för övertagande av företaget samt för upprustning och expansion. Från alhnän synpunkt hade det ofta varit Uka bra eller bättre att det gamla företaget helt lagts ned och etableringen skett på annan plats. En annan nackdel med nuvarande ordning är att den hämmar utvecklingen av trädgårdsproduktionen i sådana delar av landet där produktion f. n. saknas eller är av Uten orafattning.

Enligt utredningen kan en alltför stor stimulans till utökning av produktionen i form av stöd till företagsutbyggnad och nyetablering vålla betydande marknadsproblera. För att förhindra atl sådana problem skall uppkomraa tiU följd av statUg stödgivning föreslår utredningen därför att det vid prövningen av ärenden om stöd generellt införs en allmän bedömning av åtgärdens lämplighet från marknadssynpunkt. En sådan bedömning kan leda till att det tillgängliga produktionsutrymmet framtvingar begränsningar i slödgivningen och prioriteringar raellan olika sökanden. Denna prioritering bör enligt utredningen i huvudsak ske enligt följande.

Sökande sora redan bedriver produktion av visst slag bör alltid få stöd till rationaliseringsåtgärder som avser denna, förutsatt naturligtvis att villkoren i övrigt för stöd uppfylls. Större utvidgningar av befintliga företag och nyetablering av företag bör jämställas. Avgörande faktor för stöd bör enligt utredningen här vara sysselsättningsaspekten. Rationaliseringen måste nämUgen bedrivas på ett sådant sätt att den inte leder tiU arbetslöshet. Sålunda kan det vara nödvändigt för ett befintUgt företag att utöka produktionen av någon produkt i samband med en genomgripande effektivisering eller produktionsoraläggning, om arbetsstyrkan i företaget skall kunna bibehållas. Likaledes kan det från samhäUets synpunkt vara angeläget att sysselsättning skapas inom trädgårds-

Prop. 1918fl9:136 17

näringen i områden sora allmänt sett är sysselsättningssvaga. Om sådana förutsättningar råder som här har angetts, föreslås åtgärderna i fråga ges hög prioritet vid slödgivningen.

Lantbruksstyrelsen bör enUgt utredningens förslag svara för den erforderliga översiktliga marknadsbedömningen. Vid denna bör styrelsen samråda med jordbruksnämnden samt med näringens, handelns och de anställdas organisationer. Utredningen bedömer det inte sannolikt att sådana bedömningar behövs för mer än ett fåtal produkter. I samband med ansökan om stöd till större utvidgningar eller vid nyetablering bör sökanden ange hur försäljningen av produkterna är tänkt att ske.

Reraissinstanserna understryker behovet av marknadsbedömning vid ulvidgning eller nyetablering. Jag har ingen erinran raot utredningens förslag i denna fråga.

Innan jag övergår till att behandla villkoren för kreditgarantier och statsbidrag vill jag nämna att jag i Ukhet raed utredningen har funnit lånestödet från anslaget Lån till trädgårdsnäringen under Fonden för låneunderstöd på kapitalbudgeten vara av stort värde för att fräraja ora-ställningen av produktionen vid vissa företag. Stödet har därigenom främjat sysselsättningen vid dessa företag. Enligt rain mening bör denna form av stöd kunna utnyttjas även i framtiden när sarahället väljer att stödja näringen eller delar därav i situationer liknande dera sora före-korarait vid raitten av 1970-talet.

Statlig kreditgaranti bör enUgt utredningen läranas till alla åtgärder som effektiviserar produktionen inom näringen, till utvidgning, nyetablering och förvärv av företag samt till åtgärder i övrigt sora bidrar till att målet för rationaliseringspolitiken uppfylls. Häri inkluderas slöd till samverkan inom näringen i olika former.

Utredningen har diskuterat amorteringsvillkoren för garantUånen till trädgårdsnäringens rationalisering. Sora framgår av tabell 1 är den längsta amorteringstiden för förvärvslån f. n. 20 år. Regeringen kan dock ora särskilda skäl föreligger medge 30 års amorteringstid, Frärast mot bakgrund av att kostnaderna för mark stigit kraftigt under senare år har utredningen funnit det raotiverat att sälla den längsta araorte-ringstiden lill 30 år. Denna tidpunkt bör emellertid förbehållas företag med stor andel av kapitalet bundet i raark eUer byggnader raed längre beräknad varaktighet än 25 år. För företag raed tiUgångar frärast i växthus o. d. bör den längsta amorteringstiden inte ändras raed hänsyn till att dessas varaktighet norraalt inte kan vänlas bli mer än ca 20—25 år tUl följd av den tekniska utvecklingen. Övriga låneformer föreslås mot bakgrund av investeringarnas varaktighet ha oförändrade vUlkor i fråga om längsta amorteringstid. Undantag görs för rationaliseringslån till fruktodlingsföretag tUl vUket jag återkommer.

2 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 18

Tabell I Nuvarande och föreslagna amorteringsvillkor för lån till trädgårdsnäringens rationalisering med statlig kreditgaranti

Låneform	Längsta	amorteringstid.		Längsta	am	orteringsfria
	år			tid, år
	Nuvarar	ide	Förslag	Nuvarande		Förslag
	bestämmelser			bestämmelser
Rationaliseringslän	20		20"	3		3<:
Förvärvslån	20»		30	2		3
Driftslän	15		15	2		3=
Maskinlån	10		10	1		1
Lån för insats, förvärv
eller lösen av andel i
sambruksförening eller
samverkansföretag	15		15	2		3

» Regeringen kan medge 30 är om särskilda skäl föreligger. • För lån till fruktodlingsföretag 30 är. <: För lån lill fruktodlingsföretag 6 år.

1 saraband raed start av företag eUer större utvidgning eller oralägg-ning av produktionen åtgår vanligen viss tid innan förelaget når upp till planerad full produktion och fullgott resultat. Som följd härav blir likviditeten under denna tid lägre i företaget än när produktionen är i full gång. För alt avhjälpa de problera detta medför för företaget kan araor-teringsfrihet medges under ett till tre år efter lånets lyflningsdag i enlighet med vad som framgår av tabellen. Mot bakgrund av det aUt större kapitalbehovet vid investeringar anser utredningen att den längsta amorteringsfria tiden bör vara tre år för alla typer av lån utom maskinlån, för vilka ett år bör gälla sora längsta amorteringsfria tid.

En betydande eftersläpning råder i fråga ora att röja och nyplantera äldre fruktodlingar. I första hand beror denna eftersläpning på att kostnaderna för dessa åtgärder blivit mycket höga under senare år. Dessutom ger det insatta kapitalet ingen avkastning på 6—10 år, vilket medför att på samma gång sora kapftalkostnaderna ökar så rainskar inkomsterna. Utredningen föreslår mot denna bakgmnd att den längsta amorteringsfria tiden för rationaliserings- och driftslån tUl fruktodlingsföretag förlängs från tre resp. två år till sex år. Då omloppstiden för fruktodlingar vanligen är 25—40 år finner utredningen det motiverat att den längsta araorteringstiden för rationaliseringslån till fruktodlingsföretag förlängs från 20 till 30 år.

Reraissinstanserna tUlstyrker eUer läranar förslagen utan erinran. Jag förordar att villkoren för kreditgarantigivningen ändras i enlighet med vad utredningen har föreslagit.

Enligt utredningen saknas skäl för att generellt ha kvar nuvarande statsbidrag till rationaliseringsåtgärder. Ett sådant stöd föreslås i stället bli förbehållet sådana investeringar sora från samhällets synpunkt är

Prop. 1978/79:136 19

särskilt angelägna. Två lyper av sådana investeringar kan urskiljas. Den ena avser investeringar i speciella rationaUseringsåtgärder exerhpelvis ny teknik och samverkan. Den andra avser investeringar i regioner, i första hand i Norrland, där det från samhällets synpunkt är önskvärl att trädgårdsnäringen utvecklas. Denna utveckling har där vanligen, trots goda förutsättningar för exempelvis bärodling, hämmats av institutionella faktorer, t. ex. bristande tradition på området. I vissa avseenden sämre naturliga förutsättningar har också haft en negativ inverkan.

Vad gäller den förstnämnda typen föreslås följande villkor gälla. Bidrag bör utgå till företag sora uppfyller de allmänna villkoren för statligt stöd och för följande åtgärder.

1. Inveslering sora innebär för trädgårdsnäringen ny teknik eller annan liknande ålgärd sora från allmän synpunkt framstår som angelägen, men som från den enskildes synpunkt framstår som särskilt ekonomiskt riskfylld. Det kan vara fråga om nya typer av växthus och lagerlokaler eller nya tekniska lösningar. Det kan även gälla introduktion av nya produktionsgrenar, etc. Bidrag bör inte utgå till åtgärd sora har karaktär av forsknings- eller försöksverksamhet. Sådan verksamhet får liksom nu finansieras på annat sätt. Erfarenheter av åtgärder för vilka statligt slöd lämnas på denna grund bör vara offentliga.

2. Investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar i samband raed samverkansrationalisering.

Statsbidrag till nämnda åtgärder föreslås utgå med högst 25 % av godkänd kostnad, dock högst 250 000 kr. Lägsta bidragsbelopp bör vara 5 000 kr. Bidrag i samband med samverkansrationalisering bör liksom hittills utgå med högst 50 000 kr. för varje heltidsarbetande delägare i företaget. Bidrag till den typ av åtgärder som här har behandlats kan väntas bli mindre vanligt förekommande. Frånsett samverkansåtgärderna krävs dessutom en övergripande bedömning. Beslut om bidrag bör därför fattas av lantbruksstyrelsen.

Det regionalpolitiskt motiverade statsbidraget föreslås utgå i saraband med större investeringar i trädgårdsföretag. Mindre investeringar bör stödjas inom raraen för stödet till lantbruksföretag ra. m. i vissa glesbygder. Bidrag bör utgå med högst 25 % av kostnaden för investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar, dock högst 250 000 kr. Bidrag under 10 000 kr. bör inte utgå. Stödet är sora förut näranls bl. a. motiverat av sysselsättningsskäl samt av alt de naturliga förutsättningarna i vissa avseenden kan vara mindre goda. Vid den geografiska avgränsningen av stödet har dessa faktorer vägts saraman. Utredningen har därvid koramil frara till att statsbidraget i fråga bör lämnas i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt i de delar av landet i övrigt sora f. n. tillhör det inre stödorarådet. Områdes-avgränsningen föreslås bli oraprövad om indelningen i stödområden ändras i saraband raed komraande riksdagsbeslut om regionalpolitiken.

Prop. 1978/79:136 20

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag eUer lämnar det ulan erinran. Statskontoret anser att medel för bidrag tiU ny teknik i första hand bör gå till organ som har till uppgift att bedriva forskning och utveckling. Vad gäller området för statsbidrag anser länsstyrelsen i Kalmar län att regionalpolitiska skäl talar för att även Öland och Kalmar läns skärgård bör ingå. Länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län föreslår att det raaximala bidraget i särskilda fall bör kunna utgå raed 40 % och högst 400 000 kr. i likhet med vad sora gäller för det regionala rationaliseringsstödet för jordbruket. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser alt den undre bidragsgränsen bör vara 5 000 kr. Svenska samernas riksförbund finner det nödvändigt att i den stödberättigade kostnaden inräkna kostnader för inhägnad av bär-odlingar.

I likhet med remissinstanserna anser jag att utredningens förslag i allt väsentligt kan läggas till grund för staisbidragsgivningen tiU trädgårdsnäringens rationalisering. Med hänsyn till de regler sora gäller vid regionalpolilisk stödgivning inom näringslivet i övrigt finner jag det raotiverat att, som några länsstyrelser har föreslagit, statsbidrag i särskilda fall bör kunna utgå med 40 % av godkänd kostnad för investeringen, dock högst 400 000 kr. Orarådesavgränsningen för det regionalpoUtiskt raotiverade statsbidraget bör kontinuerligt prövas av regeringen eller myndighet sora regeringen bestäraraer mot bakgrund av riktiinjema för regionalpolitiken. Eftersom det i vissa områden av Norrland regelraässigt torde erfordras att trädgårdsodlingar inhägnas tiU skydd raot renar vill jag för riksdagens information nämna att i den bidragsgrundande investeringskostnaden bör inräknas kostnader för sådan inhägnad.

De bestämmelser för det finansiella stödet till trädgårdsnäringens rationalisering som jag nyss har förordat bör träda i kraft den 1 juli 1979.

2.3.3 Statsbidrag till energibesparande åtgärder

Trädgårdsnäringsutredningen framhåller att statsbidraget tUl energibesparande åtgärder inora trädgårdsnäringen har varit raycket värdefullt i arbetet med att sänka energiförbrukningen i näringen. Det har också från samhällets synpunkt haft god effekt. De tre första åren beviljades 6,8 milj. kr. i statsbidrag. Den beräknade årliga bränslebesparingen genom de åtgärder som fick stöd uppgår tUl ca 10 500 m* olja per år efier ett belopp av storleksordningen 5 milj. kr. IntiU utgången av år 1976 hade endast 13 % av det totala antalet företag med uppvärmda växthus erhålUt stöd. Dessutom har detta stöd vanUgen inte avsett alla växthus på företagen.

Bidrag föreslås liksom hittills utgå till åtgärder som möjUggör användning av andra bränslen än olja eller har bränslebesparande effekt inora trädgårdsföretag. För att erhålla stöd bör företaget uppfylla de allmänna förutsättningarna för att kunna erhålla statligt rationaliserings-

Prop. 1978/79:136 21

stöd. Enligt nuvarande bestäraraelser skall åtgärden avse befinUiga anläggningar. I anvisningarna för tUlämpningen av stödet har lantbmksstyrelsen definierat "befintlig anläggning" sora anläggning sora fanns eller till huvudsaklig del var färdigställd före den 1 januari 1974. Enligt ulredningens mening bör denna tidsgräns inte finnas kvar, eftersom tekniken på energibesparingsområdet har utvecklats snabbt. För att undvika missbruk genora att vänta med installation av energibesparande teknik till en tidpunkt efter det att anläggningarna har uppförts och då söka bidrag, föreslår utredningen att som villkor bör gälla att vid tidpunkten för byggnadens eller anläggningens uppförande skall vedertagen och modern teknik ha använts.

Utredningen har tidigare läranat förslag till regeringen sora bl. a. avsåg statsbidrag till energibesparande åtgärder vid utbyte av hela växthus, dvs. vid uppförande av ett nytt växthus i samband raed att ett annat rivs. I avvaktan på energikoraraissionens arbete biträdde statsmaktema inte förslaget. Utredningen tar nu på nytt upp delta förslag. Sora lidigare näranls är en raycket stor del av växthusen föråldrade och omoderna. Dessa hus är mycket energi- och arbetskrävande. Vidare ger de oftast en dålig arbetsmiljö. Från raånga synpunkter är det enUgt utredningen därför angeläget att de byts ut eller raoderniseras. En nackdel med nuvarande bestäraraelser är att företagarna genora statsbidraget slirauleras att genomföra energibesparande åtgärder i växthus som från effektivitetssynpunkter i övrigt och från arbetsrailjösynpunkt borde rivas och ersättas av nya.

Från allmän synpunkt är därför nuvarande regler enligt utredningen inte lämpligt utformade. Utredningen föreslår därför att bidrag till energibesparande åtgärder även bör få utgå vid uppförande av nya växthus. Som vUlkor bör gälla att bidrag endast skall utgå för den nya växthusyta sora motsvarar vad sora rivs av äldre växthus. Bidraget bör endast avse den del av nyinvesteringskoslnaden som primärt avser energibesparande leknik. För att inte garala och oanvända eller för annat ändamål använda växthus genora förslaget skall få oskäligt värde bör vidare sora viUkor gälla alt det växthus sora rivs och vars yta är bidragsgrundande skall ha använts för produktion sora kräver uppvärmning hela året. Sådan användning skall ha pågått de senaste fera åren före ansökan.

Statsbidrag för åtgärder i byggnader bör enligt utredningen liksom hittills lämnas med högst 35 % av godkänd kostnad. Högsta möjliga bidrag föreslås höjt från 75 000 kr. tUl 100 000 kr. per projekt.

Stödet tUl prototyper och deraonstrationsanläggningar raed inriktning på effektivare energianvändning föreslås bibehållet på gällande villkor.

På något undanlag när tillstyrker reraissinstanserna utredningens förslag eller läranar det utan erim-an. Lantbruksstyrelsen föreslår att statsbidraget vid utbyte av garala växthus bör beräknas på hela kostnaden för uppförandet av nya. En differentiering av bidragsprocenten

Prop. 1978/79:136 22

föreslås ske i förhållande till beräknad energibesparing. Lantbruks-styrelsen och TRF föreslår att uttrycket "hela året" byts ut mot "större delen av året" vad gäller vilUcoren för bidrag vid utbyte av växthus. Statens industriverk tar inte stäUning till förslaget utan avvaktar en pågående utvärdering av motsvarande bidragsverksamhet liU näringslivet i övrigt.

Efter samråd med statsrådet Tham får jag för egen del anföra följande. Det är angeläget att de landvinningar sora görs på energiteknikens område snabbt kommer till användning i praktisk drift inom näringen. I likhet med flertalet remissinstanser förordar jag alt reglerna för stöd till energibesparande åtgärder inora trädgårdsnäringen ändras i enlighet med utredningens förslag. Jag instäramer i den raotivering som utredningen har anfört för atl vidga stödet liU att även i viss mån avse nya växthus. Det är angeläget att befintliga regler omprövas när oönskade effekter kan påvisas. Jag vill i det sararaanhanget särskilt understryka de fördelar de nya reglerna raedför från arbetsrailjösynpunkt. Jag finner det inte skäligt att, sora lantbruksstyrelsen har föreslagit, låta kostnaderna för andra investeringar än sådana som priraärt avser energibesparande teknik vara bidragsgrundande. Dock bör, som lantbruksstyrelsen och TRF påpekat, ulredningens förslag modifieras så att de växthus som ersätts skall ha använts för produktion som kräver uppvärmning större delen av året. De nya bestämmelsema bör träda i kraft den 1 juli 1979.

Medel för statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen anvisas under fjortonde huvudtitelns anslag Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. För budgetåret 1979/80 kommer statsrådet Thara senare denna dag efter samråd med mig att föreslå regeringen att till åtgärder inom trädgårdsnäringens byggnader anvisas 4 milj. kr., vUket är en ökning med 1 milj. kr. jämfört med innevarande budgelår. Hänsyn har då tagits till atl de av mig nu föreslagna regeländringarna vänlas raedföra ett ökat raedelsbehov. För bidrag till prototyper och deraonstrationsanläggningar har beräknats ett oförändrat raedelsbehov av 1 milj. kr.

2.4 Rådgivning

En effektiv och konkurrenskraftig produktion förutsätter att trädgårdsföretagen fortiöpande använder modern teknik och odlingsmetodik. Trädgårdsnäringsutredningen framhåller att samhällets hittillsvarande satsning på rådgivning gett goda resultat. Målet bör enUgt utredningen vara att främja trädgårdsnäringens rationalisering. Rådgivningen bör stå öppen för alla näringsutövare och vara kostnadsfri.

Utredningen föreslår att rådgivningsresurserna på orarådet ökas. Specialiseringen inom näringen ställer nya krav liksom den tekniska uIt vecklingen inte minst på energiområdet. Vidare föreslås förstärkningar för att få ökad odling i norra Sverige.

Prop. 1978/79:136 23

Utredningen föreslår att sex vakanta tjänster som f. n. finns i lanlbruksstyrelsens organisationsplaner för trädgårdsrådgivningén besätts. Vidare föreslås att två befintliga tjänster avsedda för nyanställd personal också besätts.

Företagsekonomiska frågor har alltmer koramit i förgrunden i näringen. Odlingsrådgivarna har ofta bristande kunskaper på detta område. Utredningen föreslår att fyra nya tjänster som ekonorairådgivare inrättas utöver de fyra som f. n. finns. Arbetsuppgifterna för dem bör vara företagsekonoraisk rådgivning och handläggning av stödärenden. Härigenom avlastas odlingsrådgivarna större delen av sitt nuvarande arbete raed ekonoraiska utredningar i stödärenden. Ekonomirådgivarna föreslås betjäna alla lantbruksnärander. Beslutanderätten i stödärenden kan härigenom i ökad utsträckning delegeras från lantbruksstyrelsen till lantbruksnämnderna.

För att möta anspråken på rådgivning på det energitekniska området föreslås en ny tjänst. Fyra nya tjänster föreslås i odlingsteknik. Dessa motiveras av satsningen på ökad odling i norra Sverige samt specialiseringen inora näringen. En av tjänstema föreslås bli inriktad på blomsterlöksdrivning.

Konsulentavdelningen vid Sveriges lantbruksuniversitet förraedlar inoch utländska försöksresultat till bl. a. rådgivare inora trädgårdsnäringen. Utredningen finner denna verksarahet vara av stor vikt för rådgivningens effektivitet. Avdelningen som f.n. har tre tjänster på trädgårdsområdet föreslås därför förstärkt med en ny tjänst, inriktad på trädgårdsodling under glas. Vidare föreslås att en statskonsulenttjänst i prydnadsväxtodling som f. n. finansieras av inbesparade lönemedel blir fast inrättad.

Med hänvisning till en skrivelse från Sveriges trädgårdsanläggningsförbund har utredningen föreslagit att en särskild utredning görs om rådgivning till trädgårdsanläggningsbranschen. I avvaktan på en sådan föreslås viss rådgivning kunna ske genora den vid lanlbruksnäranden i Malraö stationerade plantskolekonsulentens försorg.

I fråga om organisationen föreslås att lantbruksverket liksom hittills skall svara för den statliga rådgivningen. Vidare föreslås i syfte att effektivisera rådgivningen att en rådgivningscentral inrättas i Göteborg med uppgift att svara för rådgivningen inom västra Sverige. Antalet distrikt föreslås öka från fyra till fem genom att Norrland utom Gävleborgs län får utgöra ett nytt distrUct. Utredningen framhåUer att distriktsgränserna inte får utgöra hinder för ett rationeUt utnyttjande av olika speciaUster. Utrediungen anser att det Uksom hittills bör ankomma pä lantbruksstyrelsen att fördela resurserna samt i övrigt besluta om organisationen.

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak eUer lämnar utan erinran utredningens förslag till mål för trädgårdsrådgivningen och till förstärk-

Kartong: S. 26, B 5. rad 4—5 Står: I likhet beräknar jag

Rättat till: Jag beräknar

Prop. 1978/79:136 24

ning av resurserna på området. Remissinstanserna finner det angeläget att de vakanta tjänsterna besätts. TRF understryker att rådgivarna helt bör ägna sin tid ät rådgivning till den yrkesmässiga odUngen. LRF framhåUer att rådgivningen i ökad utsträckning måste anpassas tiU odlarnas behov. Inriktningen av de oUka tjänsterna bör därför kontinuerUgt omprövas. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker att trädgårdsnäringsrådgivningen raåste byggas ut så att de produktionsförutsättningar som finns kan tas tiU vara. Många instanser framhåUer att den föreslagna utredrungen av informations-, samordnings- och rådgivningsproblem inom trädgårdsaiUäggningsbranschen är angelägen. Sveriges lantbruksuniversitet anser att utlandsbevakningen på trädgårds-området bör förbättras. Flera remissinstanser framhåller värdet av en effektivitetskontroU av företagen såsom underlag för rådgivningen. TRF anser att rådgivningsfrågorna inom näringen bör tas upp till förnyad prövning vid mitten av 1980-talet.

Remissinstanserna tiUstyrker i huvudsak den föreslagna organisationen. TRF föreslår att tre nya tjänster inrättas utöver utredningens förslag, varav en vid lantbruksstyrelsen. Även lantbruksstyrelsen föreslår att en ny tjänst inrättas vid styrelsen. Några länsstyrelser föreslår förstärkningar i de egna länen. Förslaget om delegering av stödärenden tiU lantbmksnämndema tillstyrks av reraissinstanserna.

För egen del vill jag anföra följande. Rådgivningen är en mycket viktig del av stödet till trädgårdsnäringens rationalisering. Vägledande för dess inriktning bör självfaUet vara de riktiinjer för rationaliseringen som jag i det föregående har förordat. Jag delar utredningens uppfattning att rådgivningen på trädgårdsområdet behöver förstärkas och effektiviseras. Näringen består på något undantag när av små famUjeföretag sora inte har möjlighet att själva fortlöpande följa forskningen och utvecklingen på området. För att klara dessa företags internationeUa konkurrenskraft måste enligt min mening samhäUet genom rådgivning svara för den nödvändiga kunskapsförmedlingen. Gapet mellan känd och använd teknik måste göras så litet som raöjligt.

De närmaste åren har vi att vänta en fortsatt snabb teknisk utveckling. Som jag i annat sammanhang har anfört behöver växthusanlägg-ningama förnyas och moderniseras i betydande omfattning. Detta kommer att ställa stora krav på den tekniska och ekonoraiska rådgivningen. Vidare kommer omläggningar av produktionen att bli nödvändiga till följd av ändrade konsumtionsvanor och konkurrensförhållanden, vUket StäUer särskilda krav på odlingsrådgivningen. I satsningen på trädgårdsnäringen i norra Sverige torde rådgivning vara särskilt viktig. Den ökade specialiseringen samt konsumenternas anspråk på produkter av hög kvalitet som odlats utan eller med ett minimum av kemiska bekämpningsmedel StäUer också stora krav på rådgivningen.

Jag kan i huvudsak biträda utredningens förslag tUl ökade resurser

Prop. 1978/79:136 25

för rådgivningen. En utbyggd rådgivning på det företagsekonomiska orarådet koramer att höja rådgivningens effektivitet såväl på detta område som på det odUngstekniska. Den medför också att en i sig angelägen decentraUsering av beslut i stödärenden bUr möjUg. Jag förordar att det inrättas fyra nya tjänster sora ekonorairådgivare, en ny tjänst sora rådgivare i tekniska frågor och två tjänster som rådgivare i odUngstekniska frågor, aUa vid lantbruksnämnderna. Kostnaden för dessa tjänster bör för budgetåret 1979/80 få bestridas genom överskridande av anslaget Lantbmksnämndema. De vakanta tjänster för trädgårds-rådgivrung som finns vid lantbruksnämnderna bör tillsättas i den ut-sträckiung tillgängUga medel medger detta.

Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att med beaktande av utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter efter överläggningar med trädgårdsnäringen besluta om rådgivrungens organisation. Jag vill för egen del understryka behovet av en förstärkt rådgivning i norra Sverige. Som några remissinstanser har påpekat är det vidare angeläget att organisationen i fråga om inriktning och fördelning av resurser tid efter annan omprövas med hänsyn till aktuella behov inom näringen.

I likhet med utredningen och remissinstanserna viU jag framhålla betydelsen av en väl fungerande förmedling av nya rön från forskning och försök till rådgivarna. I denna verksamhet spelar konsulentavdelningen vid lantbruksuniversitetet en stor roll. Mot bakgmnd av utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter förordar jag att ytterligare en fast tjänst som statskonsulent inrättas vid avdelningen. Tjänsten bör avse odling av prydnadsväxter. Kostnaden härför bör för budgetåret 1979/80 få bestridas genom överskridande av anslaget Sveriges lant-bruksutuversitet: Förvaltningskostnader.

Utredningen och remissinstanserna anser att en utredning om rådgivningen tUl trädgårdsanläggningsbranschen är angelägen. Denna fråga berör emeUertid flera områden i samhäUet, t. ex. kommunema och bostadssektorn. Den bör därför prövas i annat sanunanhang.

3 HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för trädgårdsnä-ringspoUtiken,

2. godkänna de av mig förordade gmnderna för stöd tiU trädgårdsnäringens rationalisering,

3. godkänna vad jag har förordat om stöd till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen,

Prop. 1978/79:136 26

4. godkänna vad jag har förordat om rådgivning pä trädgårdsområdet.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80

DRIFTBUDGETEN

TIONDE HUVUDTITELN

B. Jordbrukets rationalisering m. m.

I prop. 1978/79: 100 (bU. 13 s. 25) har regeringen föreslagU riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. för budgetåret 1979/80 beräkna ett reservationsanslag av 150 000 kr. Jag har vidare i samma prop. (s. 27) anmält att jag beräknat garantiramen för lån till trädgårdsnäringens rationalisering ra. ra. för budgetåret 1979/80 tUl oförändrat 19 milj. kr. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

B 5. Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m.

Nytt anslag (förslag) 2 000 000

I det föregående har jag förordat att stöd till trädgårdsnäringens rationalisering skall lämnas bl. a. i form av bidrag. Jag beräknar att ramen för bidrag under nästa budgetår behöver uppgå till 2 milj. kr. För bl. a. detta ändamål bör ett nytt förslagsanslag anvisas benämnt Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m.

Från reservationsanslaget Bidrag tiU trädgårdsnäringens rationaUse-ring m. m. bestrids f. n. bland annat utgifter för bidrag till Svenska fmktfrämjandet, Svenska grönsaksfrämjandet och Svenska blomsterfrämjandet. Ifrågavarande utgifter bör i fortsättningen bestridas från förevarande anslag. De medel som vid utgången av budgetåret 1978/79 finns reserverade på anslaget bör föras tiU budgetutjämningsfonden.

Utgifterna på anslaget för nästa budgetår beräknar jag till 2 milj. kr. med viUcet belopp det nya anslaget bör föras upp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1979/80 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens rationalisering med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

2. till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. föl budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.

Prop. 1978/79:136 28

Bilaga 2

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1979-03-01

Föredragande: statsrådet Cars

Anmälan til! proposition om trädgårdsnäringen såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde

1 Inledning

1974 års Irädgårdsnäringsutredning har i delbetänkandet (SOU 1978: 51) Svensk trädgårdsnäring: Produktion, rationalisering och internationella förhållanden framlagt förslag till ändringar i tullskyddet för den svenska trädgårdsnäringen. En sammanfattning av utredningens förslag och förslag till ändring i tulltaxan återfinns i bilaga 3. En sara-raanställning av remissyttrandena i fråga om gränsskyddet har tagits in i bilaga 5.

Mot bakgrund av vad chefen för jordbruksdepartementet har anförl i det föregående beiräffande riktlinjerna för den svenska trädgårdspolitiken tar jag i det följande upp sådana frågor som rör tullskyddet för trädgärdsprodukter.

2 Föredragandens överväganden

Det stora flertalet av de tullar som f. n. gäller för trädgårdsprodukter, kapitlen 6, 7 och 8 i tulltaxan (1977: 975), fastställdes på 1930-talet. Den senaste övergripande översynen av tullskyddet i allraänhet gjordes av 1952 års lulltaxekomraitlé, vilket resulterade i 1958 års tulltaxa. Därefter har endast sraärre justeringar gjorls av tullarna, huvudsakligen i samband med de större handelsförhandUngarna inora ramen för det allraänna tull- och handelsavtalet (GATT).

I den översyn av tuUtaxan som tuUtaxekommitlén gjorde prövades även Irädgårdsprodukternas tullskydd ingående. Koraraittén fann att det beträffande tullskyddets höjd under den tid av året då inhemska produkter saluförs var befogat att tullsalserna sattes något högre för trädgårdsprodukter än för industriprodukter, med hänsyn till de specieUa

Prop. 1978/79:136 29

förhållandena inora trädgårdsnäringen, t. ex. den ulländska konkurrensens oberäkneliga karaktär. Tulltaxekommittén jämförde vidare olika typer av tullar med varandra. Som ett resultat av komraitténs arbete företogs en övergäng från viktluUar tUl värdelullar på de allra flesta områdena utom trädgårds- och jordbruksorarådena. KoraraUtén raenade alt när det gäller tullsatser av den höjd sora det var fråga om vikttullar är bätire ägnade än värdetullar alt mildra störningar på marknaden genom exceptionellt låga utbud. Det förslag till tulltaxa som framlades för riksdagen i prop. 1958: 90 var utarbetat på grundval av tuUtaxekomraitténs betänkande (SOU 1956: 14—16) raed förslag tiU tulltaxa.

Det svenska gränsskyddet på Irädgårdsområdet utgörs fortfarande av vikttullar. För äpplen och päron gäller dessutom importrestriktioner i form av kvantitativ reglering under den svenska avsältningssäsongen. Det svenska luUsysleraet på detta oraråde kännetecknas vidare av att tullarna i allraänhet varierar beroende på säsong och således är högre under de svenska avsättningsperioderna. I stor utsträckning gäUer också tullfrihet för den tid då svensk produktion inte förekoramer.

Vid sin genomgång och översyn av tullskyddet har trädgårdsnäringsutredningen haft som utgångspunkt att lullskyddet för trädgårdsprodukterna skall bibehåUas på i stort sett oförändrad nivå. Utredningen har för de olika produkterna prövat tullnivåns höjd och tullperiodens längd med hänsyn lUl näringens behov och konsumenternas nytta. Det har varit en strävan för utredningen alt inte onödigtvis fördyra produkterna för konsuraenlerna genom en tull när detta inte har varit oundgängligen nödvändigt som skydd för den inhemska produktionen. I de fall u-lands-intressen har funniis för viss produkt har dessa i möjligaste mån beaktats av ulredningen. Utredningen har föreslagit såväl tullhöjningar som tullsänkningar liksom förändringar av tullperioderna. Förslaget innebär viss förstärkning av lullskyddet. Enligt utredningen innebär detta inte ett genomsnittligt överskridande av den reella tullnivå som gällde när utredningens direktiv gavs år 1974. Efiersom tullarna för trädgårdsprodukter utgår som viktluUar har nämligen inflationen raedfört att tullskyddet successivt har rainskats.

Flera av tullarna på trädgårdsområdet är bundna i GATT, vilket innebär alt de inte kan höjas över denna nivå eller omvandlas till värdetullar utan föregående förhandlingar med berörda länder. Sådana förhandlingar medför i regel kompensationskrav och kan ta lång tid att genomföra. I en del fall har detta påverkat utredningens ställningstaganden.

Utredningen har vidare funnit att det är angeläget att tullnivåerna värdesäkras så att inte tuUens skyddseffekt minskar i takt raed inflationen och att värdetullar skulle vara den typ av tull sora bäst värdesäkrar tullnivåerna. Sora en fömtsättning för att övergå generellt till ett system med värdetullar har utredningen angett att tullkontrollen kan göras ef-

Prop. 1978/79: 136 30

fektiv. Om en övergäng till värdetullar av konlrollskäl inle går att genomföra återstår enligt utredningens bedömanden ett system raed vikttullar, vars nivåer med jämna mellanrum justeras för att upprätthålla ett i huvudsak oförändrat tullskydd. För vissa varor har utredningen föreslagil omräkning till värdelullar kombinerade med minimivikttuUar, eftersom risken för lågprisimport av dessa varor anses vara särskilt stor.

Bland remissinsianserna tillstyrker organisationer som företräder odlare samt anställda inora näringen i slort sett ulredningens förslag när det gäller gränsskyddet. Liknande instäUning redovisas av flertalet länsstyrelser.

Handelns och industrins organisationer har ansett att utredningens förslag är onödigt långtgående raed hänsyn till föreliggande skyddsbehov och till betydande raen för konsumenterna. Några remissinstanser har frarahållit att förslaget på en del punkter strider mot svensk u-landspolitik och att det är förbundet med vissa koraplikationer på det handelspolitiska området. Bl. a. har pekats på risken för negativa återverkningar för de allmänna strävandena till ökad liberalisering av handeln. En del myndigheter har anseit att utredningen inte tillräckligt ingående har redovisat motiven för och konsekvensema av tulländringama.

Många remissinstanser delar utredningens uppfattning att tullnivåerna bör värdesäkras för att bibehåUa tullarnas skyddseffekt. De organisationer som förelräder odlare särat anstäUda inora näringen tiUstyrker en övergång lUl värdetullar raen förutsätter att kontrollen vid iraporten kan göras effektiv. Med hänsyn till kontrollsvårigheterna vid importen av det varusortiment som här är i fråga har emellertid flera myndigheter liksom handelns och industrins organisationer ansett att vikttuUarna bör bibehållas. Flera av de reraissinstanser sora har förordat ett bibehållande av vikttullarna har föreslagit etf system med återkommande revideringar av tullarna, om en uppjustering skulle anses angelägen med hänsyn tiU penningvärdets fall. Utredningens förslag att för vissa varor införa värdetullar korabinerade med rainiraivikttullar har mött erinringar från i huvudsak sarama remissinstanser som har gått emot förslaget ora övergång till värdetullar.

Senare kommer jag att ta upp utredningens förslag till tulländringar för olika varuslag. Här viU jag dock redovisa de aspekter som jag har lagt särskilt stor vikt vid i bedömningen av utredningens förslag om tulländringar.

Trädgårdsnäringen här i landet har liksom många andra branscher fått känna av en hård konkurrens från utiandet. Det kan därför ligga nära till hands att yrka på ett bättre tullskydd, bl. a. med hänvisning till att det jämförelsevis höga gränsskyddet i våra nordiska grannländer och EG kan ha inneburit en ökad press på den svenska marknaden. Jag viU eraellertid understryka betydelsen för vårt land av en omfattande och fri utrikeshandel. Det måsle därför föreligga starka skäl för att frångå den

Prop. 1978/79:136 31

politik med låga tullar sora vi sedan länge har fört. Olika frihandelsavtal och tuilförhandlingar inom GATT har resulterat i avveckling och sänkning av tullarna såväl i Sverige som i andra länder. Detta har ökat raöjligheterna att avsätta svenska produkler utoralands raen har också raedfört ökad konkurrens på heramamarknaden. För viss produklion, t. ex. delar av snittblomsterodlingen, har vi kunnat konstatera en ökande konkurrens frän u-ländema. Att raöta denna konkurrens raed luUhöjningar skulle strida mot svensk u-landspolitik. Problera förorsakade av ökad e.xport från u-länder raåste raan lösa genom anpassning och strukturomvandling.

Samtidigt finns det anledning erinra ora alt effekten av de vikttullar som gäller på trädgårdsområdet starkt har minskat genom den ändring av penningvärdet som har ägt rum sedan tullarna senast prövades under 1950-talet. Det kan därför finnas skäl att överväga en viss justering av tullarna. Enligt min uppfattning är det emellertid angeläget att vid prövningen av tullskyddet för de enskUda produkterna söka begränsa höjningarna till de mest nödvändiga, t. ex. där teknisk utveckling och ändrade odlingsbetingelser medfört ändrade produktionsförutsättningar. Dessutom bör alla raöjligheter beaktas att slopa tullarna för produkter sora inte odlas i Sverige resp. för tider som Ugger utanför den normala odlingssäsongen.

När det gäller utredningens förslag om en övergång till värdetullar är det nödvändigt att beakla att trädgårdsområdet är svårbemästrat från tulltaxerings- och kontrollsynpunkt. Priserna varierar starkt och fastställs många gånger först efter importtiUfället. Fastställandet och kontroUen av vikt är mot denna bakgrund enklare än faststäUandet och kontrollen av värden som deklareras.

Jag har emellertid fäst stort avseende vid de av utredningen angivna skälen för en övergång till värdetullar även på trädgårdsområdet, i likhet med vad sora tidigare har skett raed tullarna i allmänhet i den svenska tulltaxan. En vidgad tillämpning av värdetullar innebär att tullnivån värdesäkras och att tullens skyddseffekt inte minskar i takt med inflationen. Det synes inte heller vara rationellt att bibehålla viktluUar och tillämpa ett systera med återkoraraande revideringar av tullarna, med hänsyn till ändringar i penningvärdet.

Jag biträder därför utredningens förslag om övergång till värdetullar, dock med vissa undantag. De kontrollsvårigheter som har påtalats vid remissbehandlingen lorde främst gälla snittbloraraor, hänförliga tUl 6 kap. i tulltaxan. Med hänsyn härtill förordar jag att vikttullarna bibehålles för dessa produkter. Handelspolitiska skäl, fraraför allt Sveriges åtaganden i GATT, talar vidare för att bibehåUa vikttuUar också när det gälier äpplen, päron och vindruvor.

Utredningen har ansett att en övergång till värdetullar endast torde kunna ske ora tullkontrollen kan göras effektiv, t. ex. genom att tull-

Prop. 1978/79:136 32

rayndigheternas raöjligheter att kontrollera iraporten av trädgårdsprodukter kraftigt förstärks eller genora att ändringar sker av det nuvarande tulldeklarationssysleraet. Jag kan eraellertid inte förorda alt det med hänsyn lill kontrollsvårighelerna görs ändringar i det nuvarande tulldeklarationssystemet (hemtagning, tulldeklaration i efterhand ra. ra.). Dock förutsätter jag alt tullverket vid sin kontroll särskilt beaktar de speciella förhållandena på trädgårdsområdet.

I detla sammanhang kan erinras om att vissa åtgärder redan har vidtagits av tullverket i syfte att effektivisera kontrollen. Godskontroll och bokföringsgranskning vid import av vissa trädgärdsprodukter har sålunda under senare tid ägnats ökad uppmärksamhet. En viss skärpning har också skell beträffande tUlämpningen av förfarandet raed preliminära tulldeklarationer.

Utredningen och vissa reraissinstanser har förordat en ganska vidsträckt användning av kombinerade vikt- och värdetullar. Sådana tullar är dock mycket arbetskrävande, framför allt när det rör sig ora varor raed växlande värde per kvantiletsenhet, och bör enligt rain raening därför inte komma i fråga.

Flera av tullarna på trädgårdsorarådet är bundna i GATT. En övergång tiU värdetullar kräver omförhandlingar med berörda länder. Sådan övergång betraktas vanligen som en leknisk ändring under förutsättning att de nya värdetullarna motsvarar nivån under en viss tidsperiod före ändringen.

Utredningens förslag till värdetuUar har för flertalet positioner beräknats som ett genomsnitt för viktttUlarnas motsvarighet i värdetuU under de tre åren 1975—1977. Med hänsyn bl. a. till de förhandlingar som erfordras för GATT-bundna positioner har jag, som redovisas i det följande, funnit lämpligt att för några positioner föreslå värdetullar som ligger lägre än utredningens förslag.

I avtalen med EFTA- och EG-länderna undantas trädgårds- och jordbruksprodukter från avveckhngen av handelshindren men i samband med förhandlingar med EFTA-länderna och vid tillkomsten av Sveriges frihandelsavtal med EG har Sverige gjort vissa handelspoUtiska koncessioner på trädgårdsorarådet. Dessa koncessioner kommer inte att påverkas av nu föreslagna ändringar, utöver att tullfrihet stadgas för vissa av de berörda produkterna. De tuUättnader som Sverige har lämnat u-länderna i form av preferenser på trädgårdsområdet skall också kvarstå.

Jag övergår nu till alt behandla förslagen till ändringar för de enskilda vamslagen.

När det gäller prydnadsväxter har utredningen bedörat en uppjustering av tuUen för krukväxter enligt tulltaxenr 06.02 som mycket angelägen. GäUande tull är 30 kr. per 100 kg. Tullen beräknas efter krukväxternas vikt inkl. allt närmaste emballage såsora krukor med jord. Sedan

Prop. 1978/79:136 33

den senaste prövningen av tullskyddet på 1950-talet har övergång till andra odlingssubstrat och krukmaterial medfört alt viklen per krukväxt nu endast uppgår till hälften eller en tredjedel av den som då gällde. Utredningen har föreslagit att tullen höjs till 90 kr. per 100 kg, alternativt att vikttullen ersätts med en värdetull om 9 %.

I fråga om lökar m. m. inkommande med jord under tuUlaxenr 06.01 har utredningen funnil skäl föreslå en höjning upp till den nivå som är bunden i GATT, vilket skulle innebära en höjning från nuvarande 30 kr till 50 kr. per 100 kg alternativt tiU en värdetuU ora 7 %.

I fråga ora andra prydnadsväxter än krukväxter under tulltaxenr 06.02 har utredningen funnil en höjning av tullen från 30 kr. till 60 kr. per 100 kg eller en värdetull om 8 % berättigad.

För andra levande växter än prydnadsväxter enligt nr 06.02 har utredningen föreslagit oförändrad vikttuU, 30 kr. per 100 kg, eller en värdetuU ora 4 %.

De nämnda förändringarna i emballagetekniken motiverar enligt min mening en uppjustering av tullen främst för krukväxter. Av tulllekniska skäl är det angeläget att närbesläktade varor liksom i nuvarande tulltaxa beläggs med sarama tull. Jag föreslår därför en tull om 8 % för prydnadsväxter och andra växter hänförliga till tulltaxenr 06.02, liksom för lökar ra. ra. planterade t. ex. i krukor enligt nr 06.01.

När del gäller övriga växter som omfattas av 6 kap. i tulltaxan, dvs. framför allt snitlblommor, har utredningen med hänsyn tiU odlingens svårigheter på senare år föreslagit ett förstärkt tullskydd. En sådan förstärkning skulle emellertid åtminstone delvis riktas mot u-länder. Jag kan därför inte biträda utredningsförslaget i fråga om nejlikor och snittblommor i allmänhet för vUka jag förordar oförändrad viktluU. Jag har däremot funnit skäligt att föreslå en höjning av tullen för rosor från 750 kr. till 1 000 kr. per 100 kg under tiden den 1 mars—den 30 november raed hänsyn till odlingens svårigheter. I likhet raed utredningen anser jag dock att tullen för rosor under deceraber och januari kan slopas. Det bör vidare vara möjUgt att enligt utredningens förslag sänka tullarna även för vissa andra blommor under de perioder import inte konkurrerar med svenskodlade blommor. Sänkningar föreslås därför när det gäller mimosa, ljung, gladiolus, ginst och tulpaner.

I fråga om köksväxter (7 kap. i tulltaxan) har utredningen föreslagit såväl höjningar som sänkningar av tullarna. När det gäller tomater (tulltaxenr 07.01) har anförts att den successiva utvecklingen av nya sorter och odlingsmetoder har medfört att den nu gällande tullperioden har blivit för kort för att utgöra ett skydd för den tidiga toraatproduktionen. Utredningen har funnit att tullperioden, som nu är från den 16 maj till den 31 oktober, bör förlängas så att den omfattar tiden den 16 april— den 31 oktober. Vidare föreslås att den nuvarande tullen om 50 kr. per 100 kg höjs och ersätts med en värdetull om 20 % i kombination med en minimituU om 60 kr. per 100 kg.

3 Riksdagen 1978/79.1 samL Nr 136

Prop. 1978/79:136 34

Tullen för tomater är i GATT bunden vid 50 kr. per 100 kg för perioden den 16 maj — den 31 oktober och vid tullfrihet för resterande del av året.

Jag har för rain del inte funnit tiUräckliga skäl för att förstärka tullskyddet för tomater utöver en förlängning av tullperioden raed en månad så atl den omfattar tiden den 16 april — den 31 oktober. Tullsatsen bör fastställas till 17 %.

Iraporten av färsk gurka (tulltaxenr 07.01) avser i första hand slanggurka, för vilken f. n. tas ut en tull om 50 kr. per 100 kg under tiden den 16 mars—den 30 september. För andra gurkor är tullen 25 kr. per 100 kg under tiden den 16 juni—den 30 september. Utredningen har föreslagit en höjning av lullnivån för slanggurka till 60 kr. eUer 24 % och för andra gurkor till 30 kr. eller 24 %. För egen del vill jag inte motsätta mig en övergång till värdetull raen föreslår att värdetuUen för alla slags gurkor fastställs lill 20 % med oförändrade tullperioder.

Flera reraissinstanser har ifrågasatt behovet av ett system med im-portminimipriser för toraater och slanggurkor sora har föreslagits av utredningen. Bl. a. har jordbruksnämnden anfört att de fall av marknads-störande iraport, sora från trädgårdsnäringens sida vid enstaka tUlfällen har påståtts förekomma, vid närraare granskning har visat sig sakna större betydelse. Jag är därför inte i nuvarande läge beredd att föreslå någon förra av perraanenta åtgärder med åtföljande administrativa belastning. Jag är emellertid medveten om att det kan visa sig nödvändigt att i vissa fall närmare följa utvecklingen av importen, bl. a. för att få bättre underlag för att pröva behovet av åtgärder i situationer med onormalt låg prissättning av importvaror. Det får ankomma på regeringen att i sådana fall ge berörda myndigheter i uppdrag att bevaka importutveckUngen och om situationen så kräver föreslå lämpUga åtgärder.

I fråga ora isbergssallad (tulltaxenr 07.01) har utredningen ansett att den tullfria perioden kan utsträckas en månad. TuUperioden skulle då bli från den 1 april till den 31 december. Remissinstanserna har inte motsatt sig detta. Vissa remissinstanser har ansett att tullperioden därutöver kan avkortas ytterligare. Jag anser att det finns skäl sora talar för en tullperiod omfattande månaderna april till och med november. Jag föreslår vidare en övergång från nuvarande vikttull om 40 kr. per 100 kg till en värdetull om 11%.

F. n. utgår tull för annan sallad ån isbergssallad med 40 kr. per 100 kg den 1 mars — den 31 december. Utredningen har funnit att den tuU-fria perioden kan utökas med halva december och att tullen bör höjas till 50 kr. per 100 kg, alternativt till 12 %. Jag har funnit det befogat att föreslå en tull om 11 % med den föreslagna avkortningen av tullperioden.

För salladskål (nr 07.01) har utredningen föreslagit en avkortning av

Prop. 1978/79:136 35

tullperioden raed en månad, vilket skulle innebära atl tull las ut från och med den 1 april till och med den 31 december och en höjning av tullen från 40 kr. tUl 50 kr. per 100 kg, alternativt en värdetull om 20 %. Med hänsyn till de framtida utvecklingsmöjligheterna har utredningen ansett att tullperioden inte kan avkortas ytterligare. Jag delar utredningens bedömning beträffande tullperiodens längd och förordar en värdetull ora 20 %.

I fråga om vitkål och rödkål (nr 07.01) har utredningen föreslagit att den tuU ora 10 kr. per 100 kg, sora gäller hela året, under tiden den 1 deceraber — den 30 aprU höjs till 15 kr. eller oravandlas till en värdetuU om 17 %. För tiden den 1 maj — den 30 november föreslås oförändrad vikttull eller en värdetull om 11 %. Jag biträder utredningens förslag som inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. För tiden den 1 december—den 30 april föreslår jag aUtså en tullsats om 17 %. Tullsatsen för tiden den 1 maj—den 30 november kan lämpligen sättas tUllO%.

För blomkål (nr 07.01) utgår f. n. tuU om 25 kr. per 100 kg den 1 augusti—den 30 november och om 35 kr. per 100 kg den 1 maj—den 31 juli. Övrig tid utgår ingen tuU. Utredningen föreslår att tull om 35 kr. eller 12 % utgår under tiden den 1 juni—den 30 november, vilket innebär dels en höjning av tullen under viss tid, dels en avkortning av tullperioden med en månad. Jag biträder förslaget, dock att tullsatsen bör faststäUas tiU 10 %.

För morötter (nr 07.01) föreslår jag att tullen för nyskördade och andra morötter blir densamma. Jag föreslår att tullen fastställs till 10 %.

För annan lök än vitlök, purjolök, buntlök eller gräslök (nr 07.01) har utredningen funnit skäl att höja tullen under tiden den 1 januari—den 29 februari från 15 kr. till 20 kr. per 100 kg eller till en värdetull om 16 % och att förkorta tullperioden med två veckor. Det skulle innebära att tullperioden börjar löpa först den 16 juli. Av regionalpolitiska skäl har jag funnit det nödvändigt att föreslå en värdetull om 16 % vilket trots en förkortning av tullperioden innebär förstärkning av tullskyddet. I likhet med utredningen föreslår jag tullfrihet för vitlök under hela året.

Jag anser mig inte kunna förorda någon annan förändring av tullskyddet för övriga köksväxter än vad som kan innefattas i en övergång till värdetull på i huvudsak samma nivå som nuvarande vikttull.

Utredningen har beträffande gmppen frukt och bär (8 kap. i tuUtaxan) föreslagit bl. a. tuUfrihet för persikor (tuUtaxeiu" 08.07) som f. n. beläggs med tuU om 10 kr. eUer 5 kr. per 100 kg, beroende på preferensbehandling, under tiden den 1 juli—den 15 oktober. Jag biträder här utredningens förslag.

Utredningen har vidare prövat frågan om förkortad tullperiod för färska jordgubbar (nr 08.08) och funnit att den svenska produktionen av jordgubbar är av begränsad omfattning före midsommar. Jag an-

Prop. 1978/79:136 36

ser att utredningens förslag kan godtas. Tullperioden skulle härvid börja den 8 juni i stället för som nu den 1 juni.

Utredningens förslag att höja tullen för tiUfälligt konserverade äpplen (äpplepulp) enligt tulltaxenr 08.11 för att möjliggöra en större avsättning av den svenska frukten till industrin har inte mött några invändningar vid remissbehandlingen. Liksom utredningen föreslår jag här en tuU om 20 %.

Såsom tidigare har nämnts förordar jag att gällande vikttullar bibehålls för vindruvor, äpplen och päron.

När det gäller tullen för frysta frukter enligt tulltaxenr 08.10 är det enligt min raening lämpligt att avvakta med prövningen av tullnivåerna till dess trädgårdsnäringsutredningen har prövat tullskyddet för beredningar av köksväxter, frukter etc, som omfattas av 20 kap. i tulltaxan. Jag föreslår därför att texten tUl detta tulltaxenumraer tUls vidare bibehåUs oförändrad, vilket för frysta jordgubbar innebär oförändrad vikttull och för övriga frysta frukter och bär sanmia tull som föreslås för motsvarande färska produkter, när dessa är högst tuUbelagda.

I övrigt föreslår jag ingen annan ändring av tullskyddet för frukter och bär än en övergång tiU värdetull på i stort sett samma nivå som nuvarande vikttull.

Tulltaxans 20 kap. omfattar beredningar av köksväxter, frukter och andra växtdelar. Trädgårdsnäringsutredningen har ännu inte prövat tullskyddet för de produkter som ingår i detta kapitel. Utredningen har förutsatt att en genomgång av tullarna beträffande de aktuella trädgårdsprodukterna skall ske gemensamt med den särskilda utredningen om råvarukostnadsutjämning (Jo 1978: 07).

I likhet med trädgårdsnäringsutredningen finner jag det angeläget att tullarna för beredningarna korresponderar med dera som komraer att gälla för de färska produkterna. Jag förutsätter att utredningens förslag för beredningarna delvis kan föreligga i så god tid att förslag kan underställas riksdagen redan under 1979/80 års riksraöte. Såsora vissa reraissinstanser har framhållit bör ändringama av tullarna på trädgårdsprodukter och beredningar genomföras i ett sammanhang.

Det bör vidare påpekas att i de fall nuvarande vikttull eller tullperiod är bunden i GATT värdetullen eller den utsträckta perioden inte kan sättas i kraft förrän erforderliga ändringar har åstadkommits enligt de regler i GATT som gäller för detta. Så snart riksdagens beslut föreligger kommer förhandlingar att inledas härom. Resultatet härav kommer senare att redovisas för riksdagen.

Mot denna bakgrund föreslår jag att ändringarna beträffande 6—8 kap. i tulltaxan träder i kraft vid tidpunkt som regeringen bestämmer. Jag räknar med att de GATT-förhandlingar som krävs är slutförda under hösten 1979. Tulländringarna torde därmed kunna sättas i kraft omkring den 1 januari 1980.

Prop. 1978/79:136 37

De föreslagna höjningarna och sänkningarna av tuUarna på trädgårdsområdet kan, med utgångspunkt i 1977 års import, beräknas innebära en sararaanlagd ökning av tulluppbörden raed ungefär 15 railj. kr., varav ca 9 railj. kr. hänför sig tUl luUändringarna för prydnadsväxter etc. enligt 6 kap. i tulltaxan.

Jag torde i detla sammanhang få la upp frågan om vissa redaktionella ändringar i tulltaxan.

Tulltaxan är utformad i överensslämraelse raed internationell konvention den 15 deceraber 1950 angående noraenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna. Rådet för samarbete på tullområdet (Customs Cooperation Council) har i juni 1978 godkänt vissa redaktioneUa ändringar i nomenklaturen.

Generallullstyrelsen har i skrivelse den 30 november 1978 anfört att motsvarande ändringar bör göras i den svenska tulltaxan. Samtidigt har styrelsen föreslagit vissa andra redaktionella ändringar i tulltaxan för att avhjälpa vissa brister i den svenska översättningen av nomenklaturen.

Efter remiss har yttranden avgetts av statistiska centralbyrån, statens jordbruksnämnd och komraerskoUegium. KoUegiet har hört vissa näringslivsorganisationer. Reraissinstanserna har inget att erinra mot de föreslagna ändringarna, som inte innebär några ändringar i sak. Även jag finner att ändringarna bör göras.

Jag förordar att tulltaxan ändras i enUghet med vad jag i det föregående har anfört och att ändringarna träder i kraft den 1 juli 1979. Ändringarna i 6—8 kap. i tulltaxan bör såsom jag tidigare har förordat dock sättas i kraft på dag som regeringen bestäramer.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättals förslag till lag om ändring i lagen (1977: 975) raed tuUtaxa. Förslaget torde fogas sora bilaga 2.1 till detta underprotokoll.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget tUl lag om ändrmg i lagen (1977: 975) raed tulltaxa.

Prop. 1978/79: 136 39

Allmänna bestämmelser

Tull beräknas efter den procent av varas värde eller det belopp för kvantitet som anges i denna taxa. Tullfrihet utmärkes med ordet 'Tri"". För tolkningen av tulltaxan gäller följande allmänna bestämmelser.

1. Rubrik till avdelning, kapitel och underavdelning av kapitel är endast
vägledande. Tulltaxering skall ske med ledning av lydelsen av tulltaxe
nummer och anmärkningar till avdelning eller kapitel och, om ej annat fö
reskrives i tulltaxenummer eller anmärkningar, av följande bestämmelser.

2. a. Anges under ett lulltaxenummer viss vara, hänföres varan till detta
nummer även i ej komplett eller i ej färdigarbetat tillstånd, under förutsätt
ning att varan vid förtullningen uppvisar de väsentliga kännetecknen pä
den kompletta eller färdigarbetade varan. Till sådant lulltaxenummer hän
föres även en komplett eller färdigarbetad vara (eller en vara som enligt
denna bestämmelse skall tulltaxeras som komplett eller färdigarbetad) som
vid förtullningen är isärtagen eller icke hopsatt.

2. a: I. Bestämmelsen i 2. a om vara som vid förtullningen är isärtagen eller icke hopsatt gäller endast om de isärtagna eller icke hopsatta delarna förtullas gemensamt, om ej annat föreskrives.

2. b. Anges under ett lulltaxenummer visst ämne, hänföres ämnet till detta nummer både när det är i rent tillstånd och när det förekommer i blandning eller förening med annat ämne. Till tulltaxenummer, som anges omfatta vara av visst ämne, hänföres även vara som delvis är tillverkad av detta ämne. Tulltaxering av blandning eller sammansatt vara regleras närmare av bestämmelserna i 3.

3. Kan vid tulllaxeringen av en vara två eller fiera tulltaxenummer komma i fråga gäller följande:

a) tulltaxenummer med specificerad vambeskrivning tillämpas framför lulltaxenummer med mera allmän varubeskrivning;

b) blandning, vara som består av olika ämnen eller är sammansatt av olika beståndsdelar samt sats beslående av flera varor tulltaxeras, om tulltaxering ej kan ske med ledning av bestämmelsen under 3. a, såsom det ämne eller den beståndsdel som ger blandningen, varan eller satsen dess huvudsakliga karaktär:

c) om tulltaxeringen ej kan ske med tillämpning av bestämmelserna under 3. a och 3. b skall del lulltaxenummer tillämpas som står sist i tulltaxan av de nummer som skäligen kan komma i fråga.

4. Vara som ej är hänförlig lill något nummer i tulltaxan skall lulltaxeras
enligt del nummer som är tillämpligt för närmasi liknande vara.

Prop. 1978/79:136 40

6 kap. Levande träd och andra levande växter; lökar, rötter o.d.; avskurna blommor och prydnadsblad

Anmärkningar

1. Delta kapitel omfaiiar endasl levande träd och varor (inbegripet köksväxtplanlor)
av sädana slag som vanligen levereras av trädgärdsmäslare, plantskolor eller
blomsleihandlare för planterings- eller prydnadsändamål: kapitlet inbegriper
dock ej potatis, ätbar lök och andra produkter enligt 7 kap.

2. Till nr 06.03 och 06.04 hänföres även buketter, blomslerkorgar, kransar och lik
nande artiklar, helt eller delvis tillverkade av i dessa nummer omnämnda varor,
även om artiklarna är försedda med tillbehör av andra malerial.

06.01 Lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer. i vila. un
der tillväxt eller i blomning:

A. ej planterade:

1. med blommor eller blomknoppar 100 kg 3.'>0;—

2. andra slag:

a. gladiolus och liljekonvalje................... ......... fri

b. andra....................................... 100 kg 25:—

B. planterade (t. ex. i krukor)

1. gladiolus och liljekonvalje ...................... ......... fri

2. andra slag ............................................. ............ 8%

06.02 Andra levande växter, inbegripet träd, buskar, rötter,
sticklingar och ympkvistar:

A. al. alm, ask, asp. avenbok. björk. bok. ek, gran,

lind, lärk. lönn. poppel och tall ................. fri

B. azalea, erica, kanielia och rododendron..... .......... fri

C. körsbärs-, plommon-, päron- och äppelträd:

1. förädlade............................................... ........... 6 9{

2. andra slag.............................................. ........... 3 %

D. andra växter............................................... ............ 8 %

E. rötter, sticklingar och ympkvistar................ .......... fri

06.03 Avskurna blommor och blomknoppar av sädana slag
som är lämpliga till buketter eller annat prydnadsända-
mal, friska, torkade, färgade, blekta, impregnerade el
ler pä annat sätt preparerade:

A. friska:

1. mimosa, ljung och ginst ........................ fri

2. nejlikor:

a. under liden I mars-30 november ....100 kg 750:—

b. under tiden I december-29 februari .. 100 kg 400:—

3. gladiolus:

a. under liden I maj-30 september 100 kg 300:—

b. under tiden I oktober-30 april............ .......... fri

Prop. 1978/79:136 41

4. rosor:

a. under tiden I mars-30 november .... 100 kg I 000:—

b. under tiden I december—31 januari .. fri

c. under liden I februari-29 februari ...100 kg 500:—

5. tulpaner:

a. under tiden I mars-30 april...... 100 kg 750:—

b. under tiden I maj-30 september........ fri

c. under liden I oktober-29 februari.. . 100 kg 500:—

6. andra:

a. undertiden I mars-30 november ... 100 kg 750:—

b. under tiden I december-29 februari . 100 kg 500:—
B. andra slag.................................................. ....... fri

06.04 Blad, kvistar och andra delar (andra än blommor och knoppar) av träd. buskar och andra växter samt mossa, lavar och gräs, utgörande varor av sådana slag som är lämpliga tiil buketter eller annat prydnadsändamål, friska, torkade, färgade, blekta, impregnerade eller pä annat sätt preparerade:

A. adiantum och asparagus, friska....... 100 kg 350:—

B. andra slag.................................................. fri

Prop. 1978/79: 136 42

7 kap. Köksväxter samt vissa ätbara rötter och stam- eller rotknölar

Anmärkning

Ordet "köksväxter"" i nr 07.01, 07.02 och 07.03 skall anses inbegripa ätbara svampar, tryffel, oliver, kapris, tomater, potatis, rödbetor, gurkor, pumpor, auberginer, sölpaprika, fänkål, persilja, körvel, dragon, krasse, mejram (Majorana horiensis eller Origanum majorana), pepparrot och vitlök.

Nr 07.04 omfattar alla torkade, dehydratiserade eller evaporerade köksväxier av sådana slag som är hänförliga lill nr 07.01 -07.03 andra än:

a. torkade spritade baljväxtfrön (nr 07.05);

b. målen sötpaprika (nr 09.04);

c. mjöl av torkade baljväxtfrön enligt nr 07.05 (nr 11.04);

d. mjöl, gryn och flingor av potatis (nr 11.05).

07.01 Köksväxter, färska eller kylda:

A. käl:

1. blomkål:

10%

fri

10%

17 %■

20 %

a. under tiden I juni-30 november..........

b. under tiden I december-31 maj..........

2. vilkål och rödkål:

a. under tiden I maj-30 november.........

b. under tiden 1 december-30 april ......

3. grönkål och brysselkål:

a. under tiden I juni-31 december..........

b. under liden 1 januari-31 maj.............. fri

4. salladskål:

a. under tiden I april-31 december ....... .......... 20 %

b. under liden I januari-31 mars............. fri

5. annan:

a. under tiden I mars-31 december........ 20 %

b. under tiden I januari-29 februari........ fri

B. gurkor:

1. slanggurkor:

a. under tiden 16 mars-30 september... .......... 20 %

b. under tiden I oktober- 15 mars.......... .......... fri

2. andra:

a. under tiden 16 juni-30 seplember...... 20%

b. under tiden I oktober-15 juni............. fri

C. lök:

1. vitlök...................................................... .......... fri

2. purjolök, buntlök och gräslök:

a. under tiden I maj-30 november......... .......... 10 %

b. under tiden I december -30 april....... .......... fri

3. annan:

a. under tiden 16 juli-29 febmari .......... 16 %

b. under tiden I mars-15 juli.. '............... fri

Prop. 1978/79:136 43

D. potatis:

15 %

fri

14%

fri

10 %

17 %

fri

II %

fri

II %

fri

5 %

fri

7 %

fri

10%

3 %

5 %

10%

fri

10 %

fri

1. nyskördad, under tiden 6 juni-5 juli.......

2. annan....................................................

E. sparris:

1. under tiden I maj-30 juni ......................

2. under tiden 1 juli-30 april.......................

F. svampar och tryffel....................................

G. tomater:

1. under liden 16 april-31 okiober..............

2. under liden I november- 15 april............

H. sallad:

1. isbergssallad:

a. under liden 1 april-30 november........

b. under tiden I december-31 mars........

2. annan:

a. under liden I mars—15 december......

b. under tiden 16 december-29 februari

IJ. baljfrukler:

1. ärter:

a. under liden I mars-31 december........

b. under liden 1 januari-29 februari.......

2. andra:

a. under liden 1 mars—31 december......

b. under liden 1 januari-29 februari.......

K. sötpaprika ..................................................

L. rotfrukter:

1. morötter ................................................

2. peppartol................................................

3. andra......................................................

M. kronärtskockor:

1. under liden I juli—30 november.............

2. under tiden I december-30 juni..............

N. andra slag:

1. under tiden 1 maj-30 november.............

2. under tiden I december-30 april.............

07.02 Köksväxter (även kokta), frysta:

A. morötter, ärter, bönor, spenat och broccoli

samt morötter och ärter, blandade............ .......... 16 %

B. andra slag:

belägges under hela året med samma tull som motsvarande färska produkter under den tid dessa är högst tuUbelagda

07.03 Köksväxier, lillfälligt konserverade i saltvatten, sva-
velsyrlighetsvalten eller andra konserverande lösning
ar men ej särskilt beredda för direkt konsumtion:

Prop. 1978/79:136 45

8 kap. Ätbara frukter och nötter; skal av meloner eller citrusfrukter

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej icke ätbara nötter och frukter.

2. Ordel "färska" skall även anses avse kylda varor.

08.01 Dadlar, bananer, kokosnötter, paranötler, kasjunötter,
ananas, avokadofrukter, mango, guava och mangostan,

färska eller torkade, även skalade ................ ......... fri

08.2 Citrusfrukter, färska eller torkade.................. ......... fri

08.3 Fikon, färska eller torkade ............................ fri

08.4 Vindruvor, färska eller torkade:

A. färska:

I. under tiden 1 juli-3l okiober........ 100 kg 12: 50

2. under tiden 1 november-30 juni............ fri

B. torkade...................................................... fri

08.5 Nötter och liknande frukter, andra än sådana som är hänförliga till nr 08.01, färskaeller torkade, även skalade fri

08.6 Äpplen, päron och kvittenfmkter, färska:

A. äpplen:

25:—

fri

25:—

fri

5 %

fri

15 %

fri

7 %

fri

II %

fri

15 %

fri

1. under liden 16 juli-29 februari ..... 100 kg

2. under liden I mars- 15 juli......................

B. päron och kvittenfrukter:

1. under liden 16 juli-3l december.... 100 kg

2. under tiden 1 januari-15 juli..................

08.07 Stenfrukter, färska:

A. körsbär:

1. under liden I6juni-3I juli........................

2. under tiden I augusti-15 juni.................

B. plommon:

1. under tiden 16juli-30 september...........

2. under liden I okiober—15 juli.................

C. andra ........................................................

08.08 Bär, ej hänföriiga lill nr 08.07, färska:

A. hallon, kmsbär och vinbär, andra än svarta vinbär:

1. under tiden I juni-31 augusti.................

2. under liden I seplember-31 maj ...........

B. svarla vinbär:

1. under liden I juni-31 augusti.................

2. undertiden I seplember-31 maj ............

C. jordgubbar:

1. under tiden 8 juni-31 augusti................

2. under tiden I september-7 juni .............

D. andra ........................................................

Prop. 1978/79:136 46

08.09 Andra färska frukter:

A. meloner:

1. under tiden 16 juni-30 september ........ ......... 18%

2. under tiden I oktober- 15 juni............... fri

B. andra......................................................... ......... fri

08.10 Frukter (även kokta), frysta, ulan tillsats av socker:

A. jordgubbar....................................... 100 kg 50:—

B. andra:

belägges under hela året med samma tull som motsvarande färska produkter under den tid dessa är högst tuUbelagda

08.11 Frukter, lillfälligt konserverade (t. ex. med svaveldi
oxidgas eller i saltvatten, svavelsyrlighelsvalten eller
andra konserverande lösningar) men i föreliggande
skick olämpliga för direkt konsumtion:

A. jordgubbar................................................. .......... 17 %

B. äpplen........................................................ 20 %

C. andra:

belägges under hela året med samma tull som motsvarande färska produkter under den tid dessa är högst tuUbelagda

08.12 Frukter, torkade, andra än sådana som är hänföriiga

till nr 08.01, 08.02, 08.03, 08.04 eller 08.05.. ......... fri

08.13 Skal av meloner eller citrusfrukter, färska, frysta, tor
kade eller tillfälligt konserverade i saltvatten, svavel-
syrlighetsvatten eller andra konserverande lösningar .. fri

Prop. 1978/79:136 47

12 kap. Oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter; diverse andra frön och frukter; växter Tör industriellt eller medicinskt bruk; halm och foderväxter

Anmärkningar

1. Nr 12.01 skall anses tillämpligt för bl. a. jordnötter, sojabönor, senapsfrön, vallmofrön och kopra. Det skall ej anses tillämpligt för kokosnötter och andra produkter enligt nr 08.01 eller för oliver (7 eller 20 kap.).

2. För tillämpning av nr 12.03 gäller att betfrön, gräsfrön och andra vallväxtfrön, frön av prydnadsblommor, köksväxtfrön, frön av skogsträd, frön av fruktträd samt frön av vicker (andra än frön av arten V i c i a fa b a) och lupiner skall anses som frön av sädana slag som användes som utsäde.

Nr 12.03 skall dock ej anses tillämpligt för följande produkter, även om de är avsedda att användas som utsäde:

a. baljväxtfrön av sädana slag som användes till människo- eller djurföda (7
kap.);

b. kryddor och andra produkter enligt 9 kap.;

c. spannmål (10 kap.);

d. produkter hänförliga till nr 12.01 eller 12.07.

3. Nr 12.07 skall anses tillämpligt för bl. a. följande växter och delar därav: basilik-
ön, gurkört, isop, mynta av alla slag, rosmarin, vinmta, salvia och malört.

Nr 12.07 skall däremot ej anses tillämpligt för:

a. oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter (nr 12.01);

b. medikamenter hänförliga till 30 kap.;

c. parfymer och loalettmedel hänförliga till 33 kap.;

d. desinfektionsmedel, insekts-, svamp- och ogräsbekämpningsmedel samt lik
nande produkter, hänförliga till nr 38.11.

12.1 Oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter, hela eller sönderdelade fri

12.2 Mjöl, ej avfettat, av oljeväxtfrön eller oljehaltiga fmk-

ler (med undantag av senapspulver).............. .......... fri

12.03 Frön, fmkter och sporer av sådana slag som användes

som utsäde..................................................... fri

12.04............................................................... Sockerbetor, hela eller skuma, färska, torkade eller
pulveriserade; sockertör.................................. fri

12.6 Humle och lupulin .......................................... fri

12.7 Växter samt delar (inbegripet frön och fmkter) av träd, buskar eller andra växter, utgörande varor av sådana slag som användes främst för framställning av parfymer, farmaceutiska produkter, insekts- eller svampbekämpningsmedel eller för liknande ändamål, färska eller torkade, hela, skuma, krossade, malda eUer pulveriserade ................................................. fri

12.8 Cikoriarötter, färska eller torkade, hela eller skuma, orostade; johannesbröd, färskt eller torkat, även krossat eller målet men ej vidare bearbetat; fmktkärnor och andra vegetabiliska produkter av sådana slag som användes främst lill människoföda, ej hänförliga till annat nummer fri

12.09 Halm. agnar och skal av spannmål, obearbetade eller
hackade men ej bearbetade på annat sätt.... fn

12.10 Foderbetor, kålrötter och andra foderrotfmkter; hö,

Prop. 1978/79: 136 49

20 kap. Beredningar av köksväxter, frukter eller andra växtdelar

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej:

a. köksväxier och frukter, beredda eller konserverade på sätl som anges i 7 och
8 kap.;

b. fruktgeléer, fruktpastor o.d. i form av sockerkonfektyrer (nr 17.04) eller
chokladkonfektyrer (nr 18.06).

2. Köksväxier enligt nr 20.01 och 20.02 är sådana som skulle vara hänförliga lill nr 07.01-07.05 om de vid förtullningen förelåg i där angivet skick.

3. Ätbara växter, rötter och andra växtdelar (t. ex. ingefära och angelika) inlagda i sockerlag skall tulltaxeras som konserverad frukt enligt nr 20.06; även rostade jordnötter skall tulltaxeras enligt nr 20.06.

4. Tomatsaft i vilken torrsubstansen uppgår till minst 7 viktprocent skall tuUtaxeras enligt nr 20.02.

20.01 Köksväxter och fmkter, beredda eller konserverade
med ättika eUer ättiksyra, även med tillsats av socker,

salt, kryddor eller senap...................... 100 kg' 20: —

20.02 Köksväxter beredda eller konserverade på annat sätt
än med ättika eUer ättiksyra:

A. lomatpulp och tomatpuré ......................... fri

B. svampar, tryffel och sparris............. 100 kg' 65: —

C. potatisprodukter........................................ ........ fri

D. oliver............................................... 100 kg' 12: 50

E. andra slag ...................................... 100 kg' 20: —

20.03 Fmkter, frysta, med tiUsats av socker:

A. jordgubbar ...................................... 100 kg 50: —

B. andra:

belägges under hela året med samma tull som motsvarande färska produkter under den tid dessa är högst fullbelagda

20.4 Fmkter, fmktskal och andra växtdelar, kanderade, glaserade eller på liknande sätt beredda med socker 100 kg' 40: —

20.5 Sylter, fmklgeléer, marmelader, fmktmos och fmkt-pastor, beredda genom kokning, med eUer utan tillsats

av socker............................................. 100 kg' 35: —

20.06 Fmkter, beredda eller konserverade på annal sätt,
med eUer utan tillsats av socker eUer sprit:

A................................................................. kasjunötter, jordnötter, kokosnötter och paranötter
saml nötter och Uknande fmkter av de slag som av
ses i nr 08.05............................................. fri

B. ananas....................................................... ......... fri

C. aprikoser, persikor och blandade fmkter (fmktsal-

lad)................................................. 100 kg' 12:50

D. andra.............................................. 100 kg' 15: —

' Tullen beräknas efter varomas vikt inkl. sådant förefintligt emballage, med vilket varor av ifrågavarande slag bmkar försäljas i detaljhandeln.

4 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 50

20.07 Fmktsafl (inbegripet dmvmusi) och köksväxtsafl, även med tillsats av socker men ojäsl och ej innehållande sprit:

A. osockrad, på kärl vägande bmtto:

1. över 3 kg:

a. av passionsfmkt, mango eller guava . fri

b. av cilmsfmkter.......................... 100 kg 5: —

c. annan ..................................... 100 kg 10: —

2. 3 kg eller dämnder:

a. av passionsfmkt, mango eller guava.. fri

b. av cilmsfmkter......................... 100 kg' 7:50

c. av köksväxter......................... . 100 kg' 10: —

d. annan..................................... . 100 kg' 12: 50

B. sockrad:

1. av passionsfmkt, mango eller guava...... fri

2. annan ........................................ 100 kg' 30: —

'Tullen beräknas efter varomas vikt inkl. sådant förefintligt emballage, med vilket varor av ifrågavarande slag bmkar försäljas i detaljhandeln.

Prop. 1978/79:136 51

32 kap. Garvämnes- och fargämnesextrakter; garvsyror och derivat därav; färgämnen, läcker och andra beredda färger; kitt, utfyll-ningsmedel och tätningsmedel; tryckfärger, bläck och tusch

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej:

a. isolerade kemiska grundämnen och isolerade kemiskt definierade föreningar
(med undantag av sådana som är hänförliga lill nr 32.04 eller 32.05, oorganiska
produkter av sådana slag som användes som luminoforer, enligt nr 32.07,
samt färgämnen i former eller förpackningar av sådana slag som försäljes i de
taljhandeln, hänförliga till nr 32.09):

b. tannater och andra tanninderivat av produkter hänförliga till nr 29.38-29.42,
29.44 eller 35.01-35.04.

2. Nr 32.05 skall anses inbegripa för framställning av azofärgämnen avsedda blandningar av stabiliserade diazoniumsalter med kopplingskomponenter.

3. Nr 32.05, 32.06 och 32.07 skall även anses tillämpliga för preparat på basis av syntetiska organiska färgämnen (inbegripet pigment), substratpigment eller andra färgämnen av sådana slag som användes för färgning i massan av plaster, gummi eller liknande material eller som beståndsdelar i preparat för tryckning av textilvaror. Dessa nummer skall dock ej tillämpas för beredningar av pigment, hänförliga till nr 32.09.

4. Nr 32.09 skall anses inbegripa lösningar (andra än kollodium) av produkter nämnda i nr 39.01-39.06 i flyktiga organiska lösningsmedel, endast om lösningsmedlets vikt överstiger 50% av lösningens vikt.

5. Ordet "färgämnen" i detta kapitel inbegriper ej produkter av sådana slag som användes som fyllmedel i oljefärger, även om de skulle vara lämpliga som pigment i kallvattenfärger.

6. UUrycket "brons- och färgfolier" i nr 32.09 skall anses tillämpligt endast för produkter av sådana slag som användes för tryckning av t. ex. bokomslag och mössband och som består av:

a. tunna blad bestående av metallpulver (inbegripet pulver av ädel metall) eller
pigment agglomererade med lim, gelatin eller annat bindemedel;

b. metall (t. ex. guld eller aluminium) eller pigment anbragt på papper, plast eller
annat underlag.

32.01 Garvämnesextrakler av vegetabiliskt ursprung; garv
syror (lannin), inbegripet vattenextraherat galläpple-
tannin. samt salter, etrar, estrar och andra derivat där
av .................................................................. fri

32.03 Syntetiska organiska garvämnen samt oorganiska
garvämnen; garvningspreparat, även innehållande na
turliga garvämnen; enzymatiska garveripreparat (t. ex.
pyrmedel av enzymatiskt, pankreatiskt eller bakteriellt
ursprung):

A. syntetiska organiska garvämnen med en askhalt av

högst 20 viktprocent, beräknat på torrsubstansen . 5%

B. andra slag.................................................. fri

32.4 Färgämnen av vegetabiliskt urspmng (inbegripet färg-träextrakter och andra vegetabiliska fargämnesextrakter med undantag av indigo) eller animaliskt urspmng fri

32.5 Syntetiska organiska färgämnen (inbegripet organiska pigment); syntetiska organiska produkter av sådana slag som användes som luminoforer; produkter utgörande på textilfibrer fixerbara s. k. optiska blekmedel; naturlig indigo.............................. fri

Prop. 1978/79:136 52

32.6 Substratpigment ............................................ fri

32.7 Andra färgämnen; oorganiska produkter av sådana

slag som användes som luminoforer.............. .......... fri

32.08 Produkter av sådana slag som användes inom kera
mik-, emaljerings- eller glasindustrin och utgör bered
da pigment, beredda opakmedel, beredda färger, icke
fritlad emalj- och glasyrmassa, flytande lysterfärger el
ler liknande produkter; engober; fritia och annat glas i

form av pulver, kom eller flingor..................... ........... fri

32.09 Läcker; kallvaltenfärger (även för färgning av läder);
andra målningsfärger; pigment dispergerade i linolja,
lacknafta, lerpentinolja eller andra media av sådana
slag som användes vid tillverkning av målningsfärger;
brons- och färgfolier; färgämnen i former eller förpack
ningar av sådana slag som försäljes i detaljhandeln; lös
ningar enligt definition i anm. 4 till detta kapitel:

A. läcker; lösningar enligt anm. 4 till detta kapitel.... 11 %

B................................................................. emulsionsfärger; bronspasta och till läcker ej hän
förliga bronsfärger...................................... ............ 8 %•

C. andra slag.................................................. ............ 5 %

32.10 Konstnärsfärger, färger för skolbruk, plakatfärger,
brytningsfärger, hobbyfärger och liknande färger i
form av tabletter eller i tuber, burkar, flaskor, skålar
eller i liknande form eller förpackning, inbegripet såda
na färger i satser, med eller utan penslar, paletter eller

andra tillbehör................................................ ............ 6 %

32.11 Beredda sickativ.............................................. 5 %

32.12 Fönsterkitt; ympvax; spackelfärger; icke eldfasta preparat för ylbeläggning; ulfyllningsmedel, tätningsmedel o.d., inbegripet harlskitt och hartscement ............ 5%

32.13 Bläck, tryckfärger och liknande färger:

A. tryckfärger och dupliceringsfärger................. ............ 1%

B. andra slag.................................................. ............ 4%

Prop. 1978/79:136 53

40 kap. Naturgummi, syntetiskt gummi och faktis samt varor därav

Anmärkningar

1. Där ej annat är föreskrivet förstås i hela taxan med ordet "gummi" följande pro
dukter, även vulkade (mjukgummi eller hårdgummi): naturgummi, balata, gutta-
perka och liknande naturliga produkter, syntetiskt gummi, faktis framställd av
oljor samt regenerat av dessa produkter.

2. Detta kapitel omfattar ej följande produkter av gummi och textilvara, vilka i all
mänhet hänföres till efte avd.:

a. trikåväv och andra trikåvaror, elastiska eller gummibehandlade (andra än
driv- och transportremmar av gummibehandlad trikåväv, enligt nr 40.10);
andra elastiska vävnader samt artiklar därav;

b. brandslangar och liknande slangar av textilmaterial, invändigt belagda med
gummi eller försedda med foder av gummi (nr 59.15);

c. textilvävnader (med varp och inslag), andra än varor enligt nr 40.10, impreg
nerade, överdragna, belagda eller laminerade med gummi:

- vägande högst I 500 g/m'; eller

- vägande mer än 1 500 g/m' och innehållande mer än 50 viktprocent textilmaterial;

samt artiklar tillverkade av sådana vävnader;

d. filt, impregnerad eller överdragen med gummi och innehållande mer än 50
viktprocent textilmaterial, samt artiklar därav;

e. fiberduk och liknande duk av gam impregnerade eller överdragna med gummi
eller i vilka gummi utgör bindemedlet, oavsett vikten per m', samt artiklar
därav;

f. vävnadsliknande varor bestående av parallellt ordnade trådar av textilmateri
al, sammanklistrade med gummi, oavseU vikten per m', samt artiklar därav.

Plattor, duk och remsor av cellgummi, skumgummi eller svampgummi i förening med textil vävnad, filt, flberduk (inbegripet liknande duk av gam) eller liknande textilvara samt artiklar därav skall dock tulltaxeras enligt 40 kap., under fömtsättning att textilvaran utgör endast förstärkning.

3. Följande artiklar omfattas ej heller av detta kapitel:

a. skodon och delar dänill, hänförliga till 64 kap.;

b. huvudbonader och delar därtill (inbegripet badmössor), hänförliga till 65 kap.;

c. mekaniska eller elektriska maskiner och apparater samt delar därtill (inbegri
pet elektrisk materiel av alla slag) av hårdgummi, hänförliga till sextonde
avd.;

d. artiklar hänförliga till 90, 92, 94 eller % kap.;

e. artiklar hänförliga till 97 kap. (andra än idrottshandskar och varor hänförliga
tiU nr 40. II);

f. knappar, kammar, skaft till rökpipor, reservoarpennor, kulpennor och andra
artiklar hänförliga till 98 kap.

4. I anm. I till detta kapitel och i nr 40.02, 40.05 och 40.06 skall uttrycket "synte
tiskt gummi" anses tillämpligt för:

a. omättade syntetiska ämnen som genom vulkning med svavel kan irreversibell
överföras till icke termoplastiska ämnen och vilka, när de på detta sätt vulkas
optimalt (utan tillsats av andra ämnen, såsom mjukningsmedel, fyllmedel eller
förstärkningsmedel som ej är nödvändiga för bildningen av bryggbindningar),
kan bilda ämnen, som vid en temperatur mellan 18° och 29° C ej brister då de
sträckes till tre gånger sin ursprungliga längd och som efter att ha sträckts till
två gånger sin ursprungliga längd inom fem minuter återgår till en längd av
högst en och en halv gäng den ursprungliga längden.

Bland sådana ämnen märkes cis-polyisopren (IR), polybutadien (BR), poly-klorbutadien (CR), polybutadien-styren (SBR), polyklorbutadienakrylnitril (NCR), polybutadien-akrylnitril (NER) och butylgummi (IIR);

b. tioplaster (TM);

c. naturgummi modifierat genom inympning eller inblandning av plast, depoly-
meriserat naturgummi samt blandningar av omättade syntetiska ämnen med
mättade syntetiska högpolymerer, under fömtsättning alt alla ovannämnda
produkter uppfyller villkoren beträffade vulkning, töjning och återhämtning i
a ovan.

5. Nr 40.01 och 40.02 skall ej anses tillämpliga för:

a. naturlig eller syntetisk gummilatex (inbegripet förvulkad gummilatex) försatt med vulkmedel, vulkningsacceleratorer, fyllmedel, förstärkningsmedel.

Prop. 1978/79: 136 54

mjukningsmedel, färgämnen (andra än färgämnen tillsatta enbart för identifie-ringsändamål) eller något annal ämne;

latex, endast stabiliserad eller koncentrerad, samt värmekänslig och elektro-positiv latex skall dock tulltaxeras enligt nr 40.01 eller 40.02, alltefter beskaffenheten;

b. gummi som före koaguleringen försatts med kimrök (med eller utan tillsats av
mineralolja) eller kiseldioxid (med eller ulan tillsats av mineralolja) eller som
efter koaguleringen försatts med annat ämne än gummi;

c. blandningar av produkter nämnda i anm. I till detta kapitel med eller utan till
sats av annat ämne.

6. Tråd, hell av mjukgummi, med största tvärmått av mer än 5 mm, skall (oavsett tvärsnittets form) tulltaxeras som remsor, stänger eller strängar, hänförliga till nr 40.08.

7. Nr 40.10 skall anses inbegripa driv- och transportremmar av textilvävnad, impregnerad, överdragen, belagd eller laminerad med gummi, eller tillverkad av textilgam, impregnerat eller överdraget med gummi.

8. För tillämpning av nr 40.06 gäller att förvulkad gummilatex skall anses utgöra ovulkad gummilatex.

För tillämpning av nr 40.07-40.14 gäller att balata, guttaperka och liknande naturliga produkter, faktis framställd av oljor saml regenerat av dessa produkter skall anses utgöra mjukgummi även om de är ovulkade.

9. 1 nr 40.05, 40.08 och 40.15 skall orden "plattor", "duk" och "remsor" anses till
lämpliga endast för plattor, duk och remsor (även försedda med tryck eller på an
nat sätt ytbehandlade) som ej tillformats eller på annat sätt bearbetats, samt för
kvadratiska eller rektangulära artiklar skuma därur, ej vidare bearbetade.

I nr 40.08 skall orden "stänger" och "strängar" och i nr 40.15 orden "stänger" och "rör" anses tillämpliga även för produkter av detta slag, som nedskurits till viss längd eller ytbehandlats men som ej beart)etats på annat sätt.

I Rågummi

40.1 Naturlig gummilatex, även med lillsats av syntetisk gummilatex; förvulkad naturlig gummilatex; natur-gummi, balata, guttaperka och liknande naturtiga produkter fri

40.2 Syntetisk gummilatex; förvulkad syntetisk gummilatex; syntetiskt gummi; faktis framställd av oljor ....................................................................... fri

40.3 Gummiregeneral............................................. ......... fri

40.4 Avklipp och annat avfall av annat gummi än hårdgummi; skrot av annat gummi än hårdgummi, användbart endasl för ålervinning av gummi; pulver framställt av

avfall eller skrot av annat gummi än hårdgummi fri

II Ovulkat gummi

40.05 Plattor, duk och remsor av ovulkat naturgummi eller
ovulkat syntetiskt gummi, andra än rökt arkgummi och
kräppgummi enligt nr 40.01 eller 40.02; korn av ovulkat
naturgummi eller ovulkat syntetiskt gummi, färdigblan-
dat för vulkning; förrådsblandningar beslående av
ovulkat naturgummi eller ovulkat syntetiskt gummi, fö
re eller efter koaguleringen försatta anlingen med kim
rök (med eller utan tiUsats av mineralolja) eller med ki
seldioxid (med eller utan tillsats av mineralolja), oav
sett varans form:

A. förrådsblandningar................................... fri

B, andra slag.................................................. 4%

Prop. 1978/79:136 55

40.06 Ovulkat naturgummi och ovulkat syntetiskt gummi, inbegripet gummilatex, i andra former eller tillstånd (t.ex. strängar och rör, lösningar och dispersioner); varor av ovulkat naturgummi eller ovulkat syntetiskt gummi (t.ex. överdraget eller impregnerat textilgam; ringar och rondeller):

A. överdraget eller impregnerat textilgam:

belägges med samma tull som motsvarande icke överdragna eller icke impregnerade gam

B. andra varor av ovulkat naturgummi eller ovulkat
syntetiskt gummi i förening med annal material ... 5%

C. andra slag................................................. 4%

III Varor av mjukgummi (vulkat)

40.07 Tråd och rep av mjukgummi, även med överklädnad
av lextilmaterial, samt lextilgam, överdraget eller im
pregnerat med mjukgummi:

A. tråd av mjukgummi, utan överklädnad....... fri

B. andra slag................................................. 10%

40.08 Plattor, duk, remsor, stänger och strängar, av mjuk
gummi:

A. stänger och strängar................................. 6%

B. andra slag................................................. ........... 8%

40.09 Rör och slangar av mjukgummi:

A. spiral- och pansarslangar.......................... 7%

B. andra......................................................... ........... 8%

40.10 Driv- och transportremmar av mjukgummi..... ........... 9%

40.11 Ringar, däck, utbytbara slitbanor till däck samt slangar och fälgband, av mjukgummi, för alla slags hjul:

A. massiva ringar........................................... 8%

B. andra......................................................... 9%,

dock minst

70: — per

100 kg

40.12 Hygieniska och farmaceutiska artiklar (inbegripet di-nappar) av mjukgummi, även med delarav hårdgummi 2,5%

40.13 BeklädnadsarUklar och tillbehör Ull kläder (inbegripet handskar), för alla ändamål, av mjukgummi:

A. handskar................................................... 5%

B, andra......................................................... 7,5%

40.14...................................................................... Andra varor av mjukgummi 5%

IV Hårdgummi (ebonit); varor därav

40.15 Hårdgummi (ebonit), obearbetat; plattor, remsor,
stänger och rör av hårdgummi; avfall, skrot och pulver
av hårdgummi:

Prop. 1978/79:136 57

42 kap. Lädervaror; sadelmakeriarbeten; reseffekter, handväskor och liknande artiklar; varor av tarmar

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej:

a. steril kirurgisk katgut och liknande sterilt suturmaterial (nr 30.05);

b. beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder (med undantag av handskar), fod
rade med pälsskinn eller konstgjord päls eller med beklädnad av pälsskinn el
ler konstgjord päls på utsidan, ej utgörande endast besättning (nr 43.03 eller
43.04);

c. nälkassar enligt elfte avd.;

d. artiklar hänförliga till 64 kap.:

e. huvudbonader och delar därtill, hänförliga till 65 kap.;

f. piskor, ridspön och andra aniklar enligt nr 66.02;

g. strängar, skinn till trummor och liknande instrument samt andra delar till mu
sikinstrument (nr 92.10);

h. möbler och delar till möbler (94 kap.);

ij. artiklar hänförliga till 97 kap. (t. ex. leksaker, spel och sportartiklar); k. knappar (inbegripet kragknappar, manschettknappar, tryckknappar o.d.) samt ämnen och delar till sådana artiklar, hänförliga till nr 98.01 eller 71 kap. I: 1. Flaskor, borstar, saxar och andra föremål, som är avsedda för och anges till förlullning gemensamt med reseffekter, necessärer eller liknande artiklar, tulltaxeras tillsammans med dessa artiklar.

2. Uttrycket "beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder" i nr 42.03 skall anses till-
lämpligt för bl. a. handskar (inbegripet idrottshandskar), förkläden och andra
skyddskläder, hängslen, bälten, sabelkoppel och armband, inbegripet urarm-
band.

42.01 Sadelmakeriarbeten (t.ex. sadlar, seldon, halsband,
draglinor och knäskydd) av alla slags malerial och för

alla slags djur................................................. 7 %

42.02 Reseffekter (t.ex. koffertar, resväskor, haltaskar,
nattsäckar och ryggsäckar), shoppingväskor, handväs
kor, skolväskor, portföljer, plånböcker, portmonnäer,
necessärer, verktygsväskor, tobakspungar samt fod
ral, etuier och askar (för t.ex. vapen, musikinstm-
ment, kikare, smycken, flaskor, kragar, skodon eller
borstar) och liknande förvaringspersedlar, av läder,
konstläder, vulkanfiber, plast (i form av plattor, duk
eller folier), papp eller textilvara:

A. handväskor ............................................... ......... 10%,

dock högst

600:— per

100 kg

B. andra......................................................... 10%

42.03 Beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder, av läder el
ler konstläder:

A. handskar.................................................... .......... 11 %

B. andra......................................................... 7%

42.04 Varor av läder eller konslläder, av sådana slag som an
vändes i maskiner, apparater eller mekaniska redskap

eller för annat tekniskt ändamål.................... 7 %

42.05 Andra varor av läder eller konstläder 7 %

42.06 Varor tillverkade av larmar, guldslagarhinna, blåsor

eller senor ..................................................... fri

Prop. 1978/79: 136 58

61 kap. Beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder, av textilvara, andra än trikåvaror

Anmärkningar

1. Tulltaxenumren i detta kapitel skall anses tillämpliga för däri nämnda varor endast då de är tillverkade av textilmaterial eller metallträd, dock ej för trikåvaror, andra än sådana som är hänförliga till nr 61.09.

2. Tulltaxenumren i detta kapitel omfattar ej:

a. begagnade kläder och andra aniklar hänförliga till nr 63.01;

b. ortopediska artiklar, medicinsk-kirurgiska gördlar, brockband o.d. (nr
90.19).

3. För tillämpning av nr 61.01-61.04 gäller:

a. aniklar som ej är igenkännliga vare sig som kläder för män eller gossar eller
som kläder för kvinnor eller flickor skall tulltaxeras enligt nr 61.02 eller 61.04,
alltefter beskaffenheten;

b. uttrycket "kläder för småbarn" skall anses tillämpligt för:

- barnkläder som ej är igenkännliga som avsedda att bäras uteslutande av gossar eller uteslutande av flickor samt

- blöjor för spädbarn

4. Scarfar och liknande artiklar, kvadratiska eller nästan kvadratiska, som ej har någon sida större än 60 cm skall tulltaxeras som näsdukar (nr 61.05). Näsdukar som har någon sida siörre än 60 cm skall tulltaxeras enligt nr 61.06.

5. Tulltaxenumren i detta kapitel skall anses tillämpliga för stycken av textilvara (annan än trikåväv) tillklippt för lillverkning av artiklar enligt delta kapilel.

Nr 61.09 inbegriper dock även Irikciväv, som genom stickningen eller virkningen erhållil slutlig form för lillverkning av varor hänförliga lill delta nummer, oavsell om de vid förtullningen föreligger som separata artiklar eller i sammanhängande längder.

61.01 Överkläder för män eller gossar:

A. av ändlösa syntetiska fibrer ...................... 13%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. 17%

C. av annal textilmaterial............................... 13%

61.02 Överkläder för kvinnor, flickor eller småbarn:

A. av ändlösa syntetiska fibrer ..................... ........... 13%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. 17%

C. av annat textilmaterial............................... ........... 15%

61.03 Underkläder för män eller gossar, inbegripet kragar,
skjortbröst och manschetter:

A. av ändlösa syntetiska fibrer ...................... .......... 13%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. .......... 17%

C. av annat textilmaterial............................... .......... 15%

61.04 Underkläder för kvinnor, flickor eller småbarn;

A. av ändlösa syntetiska fibrer ...................... .......... 13%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. .......... 17%

C. av annat textilmaterial............................... .......... 15%

61.05 Näsdukar:

A. av ändlösa syntetiska fibrer....................... .......... 10%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. .......... 16%

C. av annat textilmaterial............................... 13%

61.06 Själar, scarfar, halsdukar, mantiljer, slöjor o.d.:

A. av ändlösa syntetiska fibrer ...................... ........... 12%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. ........... 16%

C. av annat lextilmaterial............................... ........... 13%

Prop. 1978/79:136 59

61,07 Slipsar och liknande artiklar......................... 14 %

61.09 Korsetter, gördlar, höfthållare, bysthållare, hängslen,
stmmphållare, stmmpeband o.d. (inbegripet sådana
artiklar av trikå), även elastiska:

A. av ändlösa syntetiska fibrer ...................... 13%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. 17%

C. av annal lextilmaterial................................ 15%

61.10 Vantar, stmmpor, sockor och stmmpskyddare, ej ut
görande trikåvaror:

A. av ändlösa syntetiska fibrer ...................... 10%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. 16%

C. av annat lextilmaterial............................... 13%

61.11 Konfektionerade tillbehör till beklädnadsartiklarft. ex.
ärmlappar, axelvaddar, skärp, muffar, ärmskyddare
och fickor):

A. av ändlösa syntetiska fibrer ..................... ........... 13%

B. av ändlösa regenererade fibrer................. 16%

C. av annat textilmaterial.............................. ........... 13%

Prop. 1978/79:136 61

66 kap. Paraplyer, parasollen, promenadkäppar, piskor och ridspön samt delar därtill

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej:

a. promenadkäppar o. d. med gradering för mätning (nr 90.16);

b. promenad käppar med skjutvapen eller stilett, förtyngda käppar for använd
ning som slagvapen o.d. (93 kap.);

c. varor hänförliga till 97 kap. (t. ex. leksaksparaplyer och leksaksparasoller).

2. Nr 66.03 skall ej anses tillämpligt för delar och tillbehör av textilmaterial och ej
heller, oavsett materialet, för övertyg, tofsar, remmar, paraplyfodral o. d. Såda
na varor skall tulltaxeras för sig även om de anges till förtullning gemensamt med
men ej är anbringade på artiklar hänförliga till nr 66.01 eller 66.02.

66.01 Paraplyer och parasollet (inbegripet käpparaplyer, pa-
rasolltäll samt trädgårdsparasoller och liknande para-

soller)............................................................ 12%,

dock minst

3:— per

styck

66.02 Promenadkäppar (inbegripet alpstavar och sittkäppar),

piskor, ridspön o.d......................................... 5%

66.03 Delar, beslag och tillbehör lill artiklar hänförliga till nr

66.01 eller66.02 .......................................... 5%

Prop. 1978/79:136 62

70 kap. Glas och glasvaror

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej:

a. emaljmassor och andra varor enligt nr 32.08;

b. varor hänförliga till 71 kap. (t. ex. bijouterivaror);

c. elektriska isolatorer (nr 85.25) samt elektriska isolerdetaljer hänförliga till nr
85.26;

d. injektionssprutor, konstgjorda ögon, termometrar, barometrar, areometrar,
optiskt bearbetade optiska elemeni och andra aniklar hänförliga till 90 kap,;

e. leksaker, spel, sportartiklar, julgransprydnader och andra artiklar hänförliga
till 97 kap. (med undantag av ögon av glas utan mekanism för dockor eller
andra artiklar enligt 97 kap.);

f. knappar, hopsatta termosflaskor, rafräschissörer och andra artiklar hänförliga
till 98 kap.

2. Varubeskrivningen "planglas, gjutet, valsal. draget eller blåst (inbegripet över-fångsglas och irådglas), skuret till annan form än kvadratisk eller rektangulär eller böjt eller på annat sätt bearbetat (t. ex. bearbetat på kanterna eller graverat), även ytslipai eller ytpolerat" i nr 70.07 skall även anses tillämplig för artiklar tillverkade av sådant glas, under förutsättning att artiklarna ej är försedda med ram och ej är i förening med annat material.

3. Med ordet "glasull" i nr 70.20 förslås:

a. mineralull med en halt av kiseldioxid (SiOj) av minst 60 viktprocent;

b. mineralull med en hall av kiseldioxid (SiOs) av mindre än 60 viktprocent men
med en hall av alkalioxid (KjO och/eller NauO) av mer än 5 viktprocent eller
en halt av bortrioxid (B2O3) av mer än 2 viktprocent.

Mineralull som ej överensstämmer med ovanstående beskrivningar hänföres till nr 68.07.

4. Vid tiUämpning av tulltaxan skall ordet "glas" även anses inbegripa smält kvarts
och smält kiseldioxid.

70.01 Glasavfall; glasmassa (med undanlag av optiskt glas) . fri

70.3 Glas i form av kulor, stänger eller rör, obearbetat (ej utgörande optiskt glas) fri

70.4 Planglas, gjutet eller valsat (inbegripet överfångsglas och trådglas), obearbetat, även mönstrat, av kvadratisk eller rektangulär form.................... ........... 8%

70.5 Planglas, draget eller blåst (inbegripet överfångsglas), obearbetat, av kvadratisk eller rektangulär form....................................................................... ............ 9%

70.6 Planglas, gjutet, valsal, draget eller blåst (inbegripet överfångsglas och trådglas), av kvadratisk eller rektangulär form, ytslipai eller ytpolerat men ej vidare bearbetat 8%

70.7 Planglas, gjutet, valsal, draget eller blåst (inbegripet överfångsglas och trådglas), skuret till annan form än kvadratisk eller rektangulär eller böjt eller på annat sätt bearbetat (t. ex. bearbetat på kantema eller graverat), även ytslipai eller ytpolerat; flerväggiga isolerm-tor av glas; s. k. blyinfatlade mlor:

A. planglas och isolermtor.............................. ........... 9%

B. s. k. blyinfatlade mlor................................ .......... 10%

70.08 Säkerhetsmtor beslående av härdal eller laminerai
glas, även tillformade:

A. av härdat glas............................................ 9%

B. av laminerai glas........................................ ........... 10%

Prop. 1978/79:136 63

70.9 Speglar av glas (inbegripet backspeglar), även inramade eller försedda med baksida av annat material ........... 10%

70.10 Damejeanner, flaskor, burkar, kmkor, lablettrör och liknande kärl av glas, av sådana slag som vanligen användes för transport eller förpackning av varor; proppar och andra tillslutningsanordningar av glas 8%

70.11 Glashöljen (inbegripet kolvar och rör) till elektriska glödlampor, elektronrör e. d.:

A. kolvar .............................................. 100 kg 32: 50

B, andra höljen.............................................. fri

70.12 Glas lill termosflaskor eller andra termoskärl:

A. utan metallbeläggning .............................. 6%

P. andra......................................................... 7,5%

70.13 Glasvaror (andra än artiklar hänföriiga till nr 70.19) av sådana slag som vanligen användes som bords-, köks-, toalett- eller kontorsartiklar, för prydnadsändamål inomhus eller för liknande ändamål 12%

70.14 Glasvaror för belysnings- eller signaleringsändamål samt optiska element av glas, ej optiskt bearbetade och

ej tillverkade av optiskt glas.......................... .......... 10%

70.15 Urglas och liknande glas (inbegripet glas av sådana slag som användes till solglasögon, dock ej glas lämpliga till synkorrigerande linser), böjda, kupiga eller formade på liknande sätt; glasglober och segment av glasglober, av sådana slag som användes för tillverkning av urglas e.d fri

70.16 Murstenar, plattor, block och andra artiklar av pressat eller formgjulet glas, av sådana slag som vanligen användes för byggnadsändamål; poröst glas (skumglas) i

form av block, plattor, skivor e. d................... fri

70.17 Laboratorieartiklar samt hygieniska och farmaceutiska
artiklar av glas, även graderade eller kalibrerade; glas-
ampuller:

A................................................................ laboratorieartiklar samt hygieniska och farmaceu
tiska artiklar .............................................. .......... 10%

B. glasampuUer............................................. .......... fri

70.18 Optiskt glas samt optiska element av optiskt glas, andra än optiskt bearbetade element; ämnen till synkorrigerande glasögonlinser..................... .......... fri

70.19 Glaspärlor, imitationer av naturpärlor, imitationer av ädelstenar samt liknande smärre prydnadsartiklar av glas ävensom varor tillverkade därav; glastärningar och små glasplattor, även på underiag, för mosaikarbeten eller liknande dekorationsändamål; konstgjorda ögon av glas, inbegripet sådana för leksaker men ej sådana som är avsedda för människor; prydnader och andra dekorationsartiklar framställda genom s. k. lam-parbete; refiexpärlor:

Prop. 1978/79: 136 65

71 kap. Naturpärlor, ädelstenar, ädla metaller och metaller med plätering av ädel metall samt varor därav; bijouteri varor

Anmärkningar

1. Om ej annal följerav anm. I a lill sjätte avd. ellerav nedanstående bestämmel
ser skall alla varor som helt eller delvis består:

a. av naiurpärlor eller av ädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstruerade)
eller

b. av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall, tulltaxeras enligt
detta kapitel och ej enligt något annat kapitel.

2. a. Nr 71.12, 71.13 och 71.14 omfattar ej varor i vilka ädel metall eller metall

med plätering av ädel metall ingår endast som mindre väsentlig beståndsdel, säsom smärre beslag eller smärre ornament (t.ex. monogram, skoningar och kantbeslag), b. Nr 71.15 omfattar ej varor i vilka ädel metall eller metall med plätering av äi'e] metall ingår (på annat sätl än som mindre väsentlig beståndsdel).

3. Delta kapitel omfattar ej:

a. amalgamcr av ädla metaller samt ädla metaller i kolloidal form (nr 28.49);

b. sterilt kirurgiskt suturmaterial, tandfyllningsmedel och andra varor hänförli
ga lill 30 kap.:

c. varor hänförliga till 32 kap. (t. ex. glansmetallpreparat);

d. handväskor och andra aniklar hänförliga till nr 42.02 eller 42.03;

e. varor enligt nr 43.03 eller 43.04;

f. varor hänförliga till elfte avd. (textilvaror);

g. skodon (64 kap.) och huvudbonader (65 kap.);

h. paraplyer, promenadkäppar och andra aniklar hänförliga till 66 kap.;

ij. mynt (72 eller 99 kap);

k. slipskivor och liknande artiklar hänförliga till nr 68.04, 68.06 eller 82 kap., innehållande stoft eller pulver av ädelstenar (naturliga eller syntetiska); varor enligt 82 kap. med verksam del av ädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstruerade) på underlag av oädel metall; maskiner, apparater och elektrisk materiel saml delar därtill, hänförliga till sextonde avd., ej utgörande artiklar helt bestående av ädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstruerade);

I. varor hänförliga till 90, 91 eller 92 kap. (vetenskapliga instrument, ur och musikinstrument);

m. vapen och delar dänill (93 kap.);

n. aniklar enligt anm. 2 till 97 kap.;

o. artiklar hänförliga till tulltaxenumren i 98 kap., andra än nr 98.01 och 98.12;

p. originalskulpiurer (nr 99.03). föremål för samlingar (nr 99.05) samt antikviteter med en ålder av över 100 år (nr 99.06). andra än naturpärlor och ädelstenar.

4. a. Ordet 'naturpärlor" skall anses inbegripa odlade pärlor.

b. Med uttrycket "ädla metaller" förestås silver, guld, platina och andra plati
nametaller.

c. Med uttrycket "andra platinametaller" förstås iridium, osmium, palladium,
rodium och rutenium.

5. För tillämpning av detta kapitel gäller att en legering (inbegripet en sintrad
blandning eller en intermetallisk förening) innehållande en eller flera ädla metal
ler skall tulltaxeras som legering av ädel metall endast om någon ädel metall in
går i legeringen med minst 2 viktprocent. Legeringar med ädla metaller skall
tulltaxeras enligt följande regler:

a. en legering innehållande minst 2 viktprocent platina skall tulltaxeras som
platinalegering;

b. en legering innehållande minst 2 viktprocent guld men ingen eller mindre än
2 viktprocent platina skall tulltaxeras som guldlegering;

c. andra legeringar innehållande minst 2 viktprocent silver skall tulltaxeras som

silverlegeringar. Vid tillämpning av denna anmärkning skall alla platinametaller anses uigöra platina.

6. Där ej annat är föreskrivet skall omnämnanden i anmärkningarna till detta
kapitel eller annorstädes i tulltaxan av ädla metaller eller av viss ädel metall an
ses inbegripa legeringar som enligt anm. 5 ovan behandlas som legeringar av äd
la metaller eller av viss ädel metall, men skall ej anses inbegripa metall med plä-

5 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 66

tering av ädel metall och ej heller oädla metaller eller icke metalliska ämnen som är förgyllda, försilvrade eller platinerade.

7. Med uttrycket "metall med plätering av ädel metall" förstås en produkt av me
tall som på en eller flera sidor belagts med ädel metall genom lödning, svets
ning, varmvalsning eller liknande mekaniskt förfarande. Uttrycket skall även
anses omfatta oädel metall med inläggningar av ädel metall.

7:1. Med ordet "halvfabrikat" i nr 71.05-71.10 förstås stång, plåt, tråd, rör och andra formvaror samt pulver, paljetter och kantiljer.

8. Med ordet "bijouterivaror" i nr 71.12 förstås:

a. smärre aniklar till personlig prydnad, även med infattade stenar (t. ex. ring
ar, armband, halsband, broscher, örhängen, urkedjor, berlocker och andra
hängsmycken, kravattnålar, manschettknappar och bröstknappar samt me
daljer och märken, även av religiös karaktär);

b. aniklar för personligt bmk av sådana slag som normalt bäres exempelvis i
fickan eller handväskan (såsom cigarettetuier, puderdosor, börsar av metall-
flätning samt tableitdosor).

9. Ordel "guldsmedsvaror" i nr 71.13 inbegriper bl.a. prydnadsföremål, bords-,
toalett- och rökbordsaniklar samt andra artiklar för hushålls- eller kontorsbmk
eller för religiöst bruk.

10. Med uitrycket "bijouterivaror, ej hänförliga till nr 71.12 eller 71.15" i nr 71.16 förstås artiklar av de slag som avses i anm. 8 a ovan (dock med undantag av manschettknappar och andra artiklar enligt nr 98.01 samt kammar, hårspännen o.d. enligt nr 98.12) men i vilka ej ingår naturpärlor eller ädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstruerade) och ej heller (bortsett från mindre väsenOiga beståndsdelar) ädel metall eller metall pläterad med ädel metall och som består:

a. helt eller delvis av oädel metall, även förgylld, försilvrad eller platinerad; el-

ler

b. av minst två material (t.ex. trä och glas, ben och bärnsten, pärlemor och
plasl), varvid avseende ej skall fäsias vid anordningar (t. ex. tråd i halsband)
som användes enban för att hålla samman i varoma ingående beståndsde
lar.

1. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges till förlullning gemensamt med aniklar enligt detta kapitel skall tulltaxeras tillsammans med dessa aniklar om de är av sådana slag som normalt åtföljer artiklarna vid försäljning. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges till förtullning särskilt skall tulltaxeras enligt de nummer till vilka de i och för sig är hänförliga.

I Naturpärlor och ädelstenar

71.01 Naiurpärlor, obearbetade eller bearbetade (inbegripet
osorterade pärlor, temporärt uppträdda för att under
lätta transporten) men ej infattade, monterade eller på

annat sätt uppträdda......................................... ........... fri

71.2 Ädelstenar, naturliga, obearbetade eller slipade eller på annat sätt bearbetade (inbegripet osorterade ädelstenar, temporärt uppträdda för att underlätta transporten) men ej infattade, monterade eller på annat sätt uppträdda ....................................................................... fri

71.3 Ädelstenar, syntetiska eller rekonstruerade, obearbetade eller slipade eller på annat sätt bearbetade (inbegripet osorterade ädelstenar, temporärt uppträdda för att underlätta transporten) men ej infattade, monterade

eller på annat sätt uppträdda ............................. .......... fri

71.04................................................................ Stoft och pulver av naturliga eller syntetiska ädelste
nar .................................................................. fri

Prop. 1978/79:136 67

II Ädla metaller och metaller med plätering av ädel metall, obearbetade, samt halvfabrikat därav

71.05 Silver, inbegripet förgyllt eller plaUnerat silver, obear
betat, samt halvfabrikat därav:

A. obearbetat ................................................ .......... fri

B. rör ............................................................. .......... fri

C. andra slag.................................................. 1,5%

71.6 Oädel metall med plätering av silver, obearbetad, samt halvfabrikat därav 1,5 %

71.7 Guld, inbegripet platineral guld, obearbetat, samt halvfabrikat därav fri

71.8 Oädel metall eller silver med plätering av guld, obearbetade, samt halvfabrikat därav fri

71.9 Platina och andra platinametaller, obearbetade, samt halvfabrikat därav fri

71.10 Oädel metall eller ädel metall med plätering av platina ellerannan plalinametall, obearbetade, samt halvfabrikat därav ......................................... fri

71.11 Guldsmedssopor, annat avfall och skrot, av ädel metall fri

ni Bijouterivaror, guldsmedsvaror och andra varor

71.12 Bijouierivaror och delar därtill, av ädel metall eller av

metall med plätering av ädel metall................ ............ 5%

71.13 Guldsmedsvaror och delar därtill, av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall, andra än varor hänföriiga lill nr 71.12 ........................... ............ 5%

71.14 Andra varor av ädel metall eller av metall med plätering av ädel metall:

A. artiklar för tekniskt bmk............................. .......... fri

B. andra slag.................................................. ............ 5%

71.15 Varor bestående av naturpärior eller ädelstenar (natur
liga, syntetiska eller rekonstruerade) samt varor i vilka

sådana ingår.................................................. .......... fri

71.16 Bijouterivaror, ej hänförliga till nr 71.12 eller 71.15 ... 5%

Prop. 1978/79:136 68

73 kap. Järn och stål samt varor därav

Anmärkningar

I. I detta kapitel har följande ord och uttryck den betydelse som nedan anges:

a. Tackjärn och gjutjärn (nr 73.01):

jäm som innehåller, efter vikten räknat, minst 1,9% kol och som kan innehålla ett eller flera av följande ämnen inom nedan angivna gränser:

mindre än 15% fosfor,

högst 8 % kisel,

högst 6 % mangan,

högst 30 % krom,

högst 40 % volfram och

sammanlagt högst 10 % andra legeringsämnen (t. ex. nickel, koppar, aluminium, titan, vanadin och molybden). Sådana jämlegeringar innehållande minst 1,9 viktprocent kol som företer de för stål kf akteristiska kännetecknen (s. k. krympfritt stål) skall dock tulltaxeras enligt tulhaxenumren för stål.

b. SpegeUärn (nr 73.01):

järn som innehåller, efter vikten räknat, mer an 6 % men högst 30 % mangan och som i övrigt motsvarar definitionen i a ovan.

c. Ferrolegeringar (nr 7i.02):

jämhaltiga legeringar (andra än koppartillsatslegeringar. definierade i anm. 1 till 74 kap.) som ej är lämpliga för valsning eller smidning, som vanligen användes som råmaterial vid järn- och stälframställning och som innehåller, efter vikten räknat, ett eller flera av följande ämnen i nedan angivna mängder:

mer än 8 % kisel,

mer än 30 % mangan,

mer än 30 % krom,

mer än 40 % volfram eller

sammanlagt mer än 10 % andra legeringsämnen (aluminium, titan. vanadin.

koppar, molybden, niob eller andra ämnen, i fråga om koppar dock högst

10 %) och som av grundämnet jäm innehåller, efter vikten räknat, i fråga om ferrole-geringar innehållande kisel minst 4 %, i fråga om ferrolegeringar innehållande mangan men ej kisel minst 8% och i fråga om andra ferrolegeringar minst 10%.

d. Legera/i/fl/(nr 73.15):

stål som innehåller, efter vikten räknat, ett eller flera ämnen i följande mängder:

sammanlagt mer än 2 % mangan och kisel,

minst 2% mangan.

minst 2% kisel.

minst 0.50% nickel,

minst 0,50% krom,

minst 0,10% molybden.

minst 0,10% vanadin,

minst 0,3095 volfram,

minst 0,30% kobolt,

minst 0.30% aluminium,

minst 0,40% koppar,

minst O, IO %> bly,

minst 0,12% fosfor.

minst 0,10% svavel,

sammanlagl minst 0,20% fosfor och svavel,

minst 0,10% av något annat legeringsämne.

e. Kolriki Slål (nr 73.15):

stål som innehåller, efter vikten räknai, minst 0,60% kol och som har en halt, efter viklen räknat, av mindre än 0,04% fosfor och mindre än 0,04% svavel saml en sammanlagd halt av mindre än 0,07% av fosfor och svavel.

f. Smältstycken och råskenor (nr 73.06):

produkter för valsning, smidning eller omsmältning som erhållits antingen:

- genom hopsmidning av välljämssmältor, varigenom slaggen pressats ut, eller

- genom hopvällning med hjälp av varmvalsning av paket av jäm- eller stålskrot eller av vätljäm.

Prop. 1978/79:136 69

g. Cm (nr 73.06):

produkter för valsning eller smidning. som erhållits genom gjutning i kokiller.

h. Blooms och billets (nr 73.07):

halvfärdiga produkter med kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnitt, med en tväryta av mer än I 225 mm' och med sådana dimensioner att tjockleken överstiger en fjärdedel av bredden.

iySlabs och plaliner (nr 73.07):

halvfärdiga produkter med rektangulärt tvärsnitt, med en tjocklek av minst 6 mm. med en bredd av minst 150 mm och med sådana dimensioner att tjockleken ej överstiger en fjärdedel av bredden.

k. Plåiämnen i rullar (nr 73.08):

halvfärdiga varmvalsade produkter med rektangulärt tvärsnitt, med en tjocklek av minst 1,5 mm och med en bredd av mer än 500 mm, i rullar med en vikt av minst 500 kg per styck.

1. Universaljärn och universalstat (nr 73.09):

produkter med rektangulärt tvärsnitt, varmvalsade i längdriktningen i slutna spår eller i universalvalsverk, med en tjocklek av mer än 5 mm men ej mer än 100 mm och med en bredd av mer än 150 mm men ej mer än I 200 mm.

m.Band (nr 73.12):

valsade produkter med klippta eller oklippta kanter, med rektangulärt tvärsnitt, med en tjocklek av högst 6 mm, med en bredd av högst 500 mm och med sådana dimensioner att tjockleken ej överstiger en tiondel av bredden, i raka längder eller i rullar eller ringar, även tillplattade.

n. Plåt (nr 73.13):

valsade produkter (andra än plåtämnen i rullar enligt definition i k ovan), oavsett tjockleken och, om de föreligger i kvadratiska eller rektangulära stycken, med en bredd av mer än 500 mm. Nr 73.13 skall även anses tillämpligt för plåt som skurits till annan form än kvadratisk eller rektangulär eller som perforerats, korrugerats, rafflats, polerats eller försetts med överdrag, under förutsättning att den ej därigenom fått karaktär av till annat nummer hänförlig vara.

o. 7'r(W(nr73.l4):

kalldragna massiva produkter, oavsett tvärsnittets form, med ett största tvärmått av högst 13 mm. Beträffande nr 73.26 och 73.27 gäller dock att ordet "tråd" anses inbegripa valsade produkter av samma dimension.

p. Slang iinbegripel valslråd). annan än profdslång (nr 73.10):

massiva produkter som ej helt motsvarar någon av definitionema i h, ij. k. I, m, n eller o ovan och som har tvärsnitt i form av cirkel, cirkelsegment, oval, likbent triangel, kvadrat, rektangel, sexhöming, åttahöming eller likbent parallelltrapets.

Ordet "stång" inbegriper även stänger för armering av betong, vilka bortsett från smärre räfflor, kammar, skåror e. d. åstadkomna under valsningen, molsvarar ovanstående definition.

q. Ihåligt bergborrstål (nr 73.10);

ihålig stålstång, oavsett tvärsnittets form, lämplig för tillverkning av bergborrar, med ett största yttre tvärmått av mer än 15 mm men ej mer än 50 mm och med det största inre tvärmåttel ej överstigande en Iredjedel av det störsla yttre tvärmåttet. Annan ihålig stålstång skall tulltaxeras enligt nr 73.18.

r. Profdslång (nr 73. Il):

produkter, andra än sådana som är hänföriiga lill nr 73.16, som ej hell molsvarar någon av deflnitionema i h, ij, k. I, m, n eller o ovan, som ej har tvärsnitt i form av cirkel, cirkelsegment, oval, likbent triangel, kvadrat, rektangel, sexhöming, ållahörning eller likbent parallelltrapets och som ej är ihåliga.

2. Nr 73.06-73.14 skall ej anses tillämpliga för produkter av legerat stål eller kolrikt stål (nr 73.15).

3. Produkter av järn eller stål av sådana slag som är nämnda i nr 73.06-73.15, med plätering av järn eller stål av annal slag, skall lulltaxeras som produkler av det slag av järn eller stål som dominerar viklmässigt.

4. Järn framställt på elektrolylisk väg tulltaxeras, alltefter sin form och sina dimensioner, som molsvarande produkter framställda på annat sätt.

5. Med uttrycket "högtrycksrör av stål för elektriska vattenkraftverk" (nr 73.19) förstås nitade, svetsade eller sömlösa rör och rörböjar med runt tvärsnitt och med en inre diameter av mer än 400 mm och en godstjocklek av mer än 10,5 mm.

73.01 Tackjäm. gjutjäm och spegeljärn, i form av tackor,

block, oregelbundna siycken e.d........................ fri

Prop. 1978/79:136 70

73.02 Fertoiegeringar:

3:50
fri
fri
3%
fri
fri
3%
4%
4%
6%

A...................................................... kiseljärn och kiselmanganjäm, innehållande mer än
15% kisel......................................... 100 kg

B. andra slag..................................................

73.3 Avfall och skrot av järn eller slål.....................

73.4 Granulerat järn och stål, även krossat eller sorterat; korta avhugg av jäm- eller ståltråd ("wire pellets") ..

73.5 Pulveriserat järn och stål; järnsvamp.............

73.6 Smältstycken och råskenor; göt, block, oregelbundna stycken o. d. av järn eller stål:

A. smältstycken och råskenor.........................

B. andra slag..................................................

73.7 Biooms, billets, slabs och platiner av järn eller slål; ämnen, grovt tillformade genom smidning, av jäm eller slål...................................................

73.8 Plåtämnen i rullar, av järn eller stål................

73.9 Universaljärn och universalstål.......................

73.10 Stång (inbegripet valslråd), annan än profilslång, av jäm eller stål, varmvalsad, smidd, strängpressad eller tillformad eller färdigbehandlad (även kalibrerad) i kaUt tillstånd; ihåligt bergborrstål:

A. valstråd...................................................... 5%

B. ihåligt bergborrstål, varmvalsat, strängpressat eller

smitt, ej pläterat eller överdraget med metall 5%

C. andra slag.................................................. 6 %

73.11 Profilstång av jäm eller slål, varmvalsad, smidd,
strängpressad eller tillformad eller färdigbehandlad i
kallt tillstånd: spontpålar av järn eller slål, även med
borrade eller stansade hål eller sammanfogade:

A. profilstång:

1. pläterad, överdragen eller på annat sätt ytbe-handlad 6%

2. andraslag:

a. varmvalsad, strängpressad eller smidd:

a. bredflänsig I-balk, oavsett viklen per löp
meter; annan profilstång vägande minst
60 kg per löpmeter........................ fri

/3. annan .......................................... 6%

b........................................................ tillformad eller färdigbehandlad i kallt till
stånd ............................................... .......... 6%

B. spontpålar.................................................. fri

73.12 Band av järn eller stål, varm- eller kaUvalsat:

A. pläterat med eller överdraget med aluminium, bly

eller tenn .................................................. fri

B. andra slag.................................................. .......... 6%

73.13 Plåt av jäm eller stål, varm- eller kallvalsad:

A. pläterad med eller överdragen med aluminium, bly

eller tenn .................................................. ......... fri

Prop. 1978/79: 136 71

B. andra slag.................................................. 6%

73.14 Tråd av jäm eller slål, även med överdrag men utan elektrisk isolering 6%

73.15 Legerat stål och kolrikt stål, i sådana former som är nämnda i nr 73.06-73.14:

A. ihåligt bergborrstål.................................... 6%

B. plåt och band av rostfritt eller eldhärdigt stål .... 5%

C. andra slag:

belägges med samma tull som motsvarande produkter hänföriiga till nr 73.06-73.14

73.16 Banbyggnadsmaleriel av järn eller stål för järnvägar el
ler spårvägar, nämligen räler, moträler, växeltungor,
korsningsspetsar, spårkorsningar, spårväxlar, växel
stag, kuggskenor, sliprar, rälskarvjäm, underläggsplat
tor, klämplaltor. spårhållare, spårplatlor och annan
speciell materiel för sammanbindning eller fästande av
räler:

A. räler........................................................... .......... fri

B. andra slag................................................. ............ 5 %

73.17 Rör av gjutjäm:

A. med en invändig diameter av 510 mm eller däröver fri

B. andra......................................................... 8%

73.18 Rör och rörämnen av järn (annat än gjutjärn) eller slål,
med undantag av högtrycksrör för elektriska vatten
kraftverk:

A. med överdrag av metall:

1. med överdrag av zink............................ 7 %

2. med överdrag av annan metall ............ 8%

B. andra slag: ...............................................

1. ej kallbearbetade.................................. 7 %

2. kallbearbetade...................................... 8 %

73.19 Högtrycksrör av slål för elektriska vattenkraftverk,

även med förstärkning................................... 8 %

73.20 Rördelar (t.ex. skarvrör, knärör. muffar och fiänsar)

av järn eller stål............................................. 8 %

73.21 Konstruktioner och delar till konstruktioner (t.ex. skjul och andra byggnader, broar och brosektioner, slussportar, torn, fackverksmaster, lak, fackverk lill lak, dörr- och fönsterkarmar, fönsterluckor, räcken och pelare) av jäm eller stål; plåt, band, stång, rör o. d. av järn eller stål, bearbetade för användning i konstruktioner ..................................................... ............ 6 %

73.22 Cisterner, tankar, kar och liknande behållare av järn eller stål, för alla slags ämnen (andra än komprimerad eller till vätska förtätad gas), med en rymd av mer än 300 liter, även med inre beklädnad eller värmeisolera-de men ej försedda med maskinell utrustning eller utrustning för uppvärmning eller avkylning 6%

Prop. 1978/79: 136 72

73.23 Fal, burkar, flaskor, askar och liknande behållare, av järn- eller stålplåt, av sådana slag som vanligen användes för transport eller förpackning av varor 6%

73.24 Behållare av järn eller stål för komprimerad eller till

vätska förtätad gas........................................ 6 %

73.25 Tvinnad tråd, kablar, linor, flätade band, slingor o.d., av järn- eller ståltråd, dock med undantag av isolerade elektriska kablar.............................. ............ 6%

73.26 Taggtråd av järn eller stål; vridet band eller vriden enkel flat tråd, med eller utan taggar, saml löst tvinnad dubbel tråd, av sådana slag som användes till stängsel,

av jäm eller stål.............................................. ............ 6%

73.27 Duk, galler, nät (inbegripet stängselnät och armerings-
nät) och liknande produkter, av järn- eller ståltråd;

klippnät av järn eller stål................................ 6%

73.29 Kätlingar och kedjor samt delar därlill, av jäm eller

stål................................................................. 6%

73.30 Ankaren och draggar samt delar därtill, av järn eller

stål................................................................. 4%

73.31 Spik, stift (inbegripet häflstifi), märlor, spetsade kro
kar och öglor samt spikbleck, krampor och broddar, av
järn eller stål, även med huvud av annat material, dock

ej sådana med huvud av koppar.................... ........... 6%

73.32............................................................... Bultar (inbegripet bultar utan huvud samt pinnbultar
och pinnskruvar) och muttrar, även ogängade, skruvar
(inbegripet skruvkrokar och skruvöglor), nitar, kilar,
sprintar, saxsprintar och liknande artiklar, av järn eller
stal; underläggshrickor (inbegripet fjäderbrickor), av
järn eller stål ................................................

73.33 Nålar för handsömnad (inbegripet brodering), nålar för
handknytning av mattor, stickor, snörnålar, virknålar
o. d. samt broderprylar, av järn eller stål:

A. synålar och stoppnålar samt ämnen därtill .......... fri

B. andra slag.................................................. ............ 4 %

73.34 Knappnålar, säkerhetsnålar, hårnålar, hårklämmor,
papiljotter och liknande artiklar (med undantag av
hattnålar och andra prydnadsnålar), av järn eller stål:

A. knappnålar och säkerhetsnålar................. 5%

B. andra slag.................................................. 4%

73.35 Fjädrar och fjäderblad, av järn eller stål......... 6%

73.36 Kaminer och andra artiklar för rumsuppvärmning, spisar (inbegripet värmeledningsspisar), kokapparater, gaskök, tallriksvärmare med brännare, tvättgrytor med eldstad eller annan uppvärmningsanordning samt liknande artiklar, ej elektriska, av sådana slag som användes i hushåll, ävensom delar därtill, av järn eller

stål................................................................. 6%

Prop. 1978/79:136 74

74 kap. Koppar och varor därav

Anmärkningar

1. Med ordet "koppartillsatslegeringar" i nr 74.02 förstås legeringar (med undantag
av fosforkoppar innehållande mer än 8 viktprocent fosfor) som jämte andra lege
ringsämnen innehåller mer än 10 viktprocent koppar och ej är lämpliga för vals
ning eller smidning och som vanligen användes som råmaterial vid framställning
av andra legeringar eller som desoxidationsmedel eller desulfurcringsmedel eller
för liknande ändamål vid framställning av andra metaller än jäm.
Fosforkoppar (kopparfosfid) innehållande mer än 8 viktprocent fosfor hänföres
lill nr 28.55 och ej lill delta kapitel.

2. I detta kapitel har följande ord och uttryck den betydelse som nedan anges:

a. Tråd (nr 74.03):

valsade, strängpressade eller dragna massiva produkler, oavsett tvärsnittets form, med ett största tvärmått av högst 6 mm.

b. Slang (nr 74.03):

valsade, strängpressade. dragna eller smidda massiva produkter, vilkas största tvärmått överstiger 6 mm och som. om de är platta, har en tjocklek överstigande en tiondel av bredden. Som stång anses även gjutna eller sintrade produkter av samma form och dimension, vilka bearbetats efier formningen (på annal sätt än genom enkel avputsning eller avlägsnande av glödspån), under förutsättning att de ej genom bearbetningen fått karaktär av till annal nummer hänförliga varor.

Trådämnen och billets med ändarna avfasade eller på annat .sätt bearbetade enban för att underlätta deras insättning i maskiner för omformning till exempelvis valslråd eller rör skall dock anses utgöra obearbetad koppar enligt nr 74.01.

c. Plåi och band (nr 74.04):

platta produkter (andra än obearbetade produkler enligt nr 74.01), även i rullar eller ringar, med ett största tvärmått av mer än 6 mm och med en tjocklek av mer än 0.15 mm. dock ej överstigande en tiondel av bredden. Nr 74.04 skall även anses tillämpligt för produkter av detta slag som tillskurils, perforerats, korrugerats, rafflats, polerats eller försetts med överdrag, under förutsättning att de ej därigenom fåll karaklär av till annat nummer hänförliga varor.

3. Nr 74.07 skall även anses tillämpligt för rör och ihålig stång som polerats eller
försetts med överdrag eller som tillformals eller på annal sätt bearbetats, t.ex.
böjts, formats lill spiraler, gängats, borrats, förträngts, bearbetats till konisk
form eller försetts med kamflänsar. Nr 74.08 skall även anses tillämpligt för rör
delar som behandlats på liknande sätt.

74.01 Kopparskärsten: obearbetad koppar (även raffinerad);

avfall och skrot av koppar............................... fri

74.2 Koppartillsatslegeringar ................................ fri

74.3 Stång av koppar: tråd av koppar:

A................................................................. av legerad koppar innehållande mer än 10 viktpro
cent nickel.................................................. 1,5 %

B. andra slag.................................................. 3 %

74.04 Plåt och band av koppar:

A................................................................. av legerad koppar innehållande mer än 10 viktpro
cent nickel.................................................. 1,5%

B. andra slag.................................................. 3 %

74.05 Folier av koppar (även mönslerpressade, tillskurna,
perforerade, försedda med överdrag, tryckta eller på
baksidan förslärkta med papper eller annal material)
med en tjocklek (förslärkningsmaterial ej inräknat) av
högst 0,15 mm:

Prop. 1978/79:136 75

1,5%

fri

3%.

A................................................................ av legerad koppar innehållande mer än 10 viktpro
cent nickel.................................................

B. andra slag.................................................

74.06 Pulver och fjäll av koppar:

A. användbara till bronsering.........................

B. andra slag..................................................

74.7 Rör och rörämnen av koppar; ihålig stång av koppar .

74.8 Rördelar (t.ex. skarvrör, knärör, muffar och fiänsar)

av koppar....................................................... ........... 4 %

74.10 Tvinnad tråd, kablar, linor, fiätade band o. d., av kop
partråd, dock med undantag av isolerad elektrisk tråd

och kabel ....................................................... ........... 3 %

74.11.............................................................. Duk, galler, nät (inbegripet slängselnät och armerings-
nät) och liknande produkter (även ändlösa), av kop
partråd; klippnäl av koppar ........................... 4%

74.15 Spik, stift (inbegripet häfistift). märlor, spetsade krokar och öglor samt krampor och broddar av koppar eller av järn eller stål med huvud av koppar; bultar (inbegripet bultar utan huvud samt pinnbultar och pinnskruvar) och muttrar, även ogängade, skruvar (inbegripet skruvkrokar och skruvöglor), nitar, kilar, sprintar, saxsprintar och liknande artiklar, av koppar; underläggsbrickor (inbegripet fjäderbrickor), av koppar ,. . . 4%

74.16 Fjädrar av koppar........................................... 4%

74.17 Kokapparater och andra uppvärmningsapparater, ej elektriska, av sådana slag som användes i hushåll samt

delar därtill, av koppar ................................. 4%

74.18 Andra artiklar av sådana slag som vanligen användes
för hushållsbruk, sanitetsgods samt delar till sådana

varor, av koppar............................................. 4%

74.19 Andra varor av koppar:

A. knappnålar och säkerhetsnålar................. 5 %

B. andra slag.................................................. 4%

Prop. 1978/79:136 76

82 kap. Verktyg, redskap, knivar, skedar och gafflar av oädel metall; delar därtill

Anmärkningar

1. Bortsett från blåslampor, transportabla smidesässjor, slipstenar och slipskivor
med ställning, manikyr- eller pedikyrsatser saml varor hänförliga till nr 82.07 el
ler 82.15 omfattar detia kapitel endast artiklar med blad, skär, bearbetande yta
eller annan verksam del av;

a. oädel metall;

b. hårdmetall;

c. ädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstruerade) på underlag av oädel
metall:

d. slipmedel pä underiag av oädel metall, under förutsättning att varorna har
skärande tänder, spår, räfflor e. d. av oädel metall, vilka behållit sin funktion
efter del atl slipmedlet lagts på.

2. Delar av oädel metall till artiklar hänförliga till tulhaxenumren i delta kapitel skall tulltaxeras enligt samma nummer som de artiklar till vilka de utgör delar, med undantag av delar som är särskilt nämnda som sådana samt verktygshållare för handverktyg (nr 84.48). Delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd. är dock under alla förhållanden uteslutna ur detta kapitel. Saxar till elektriska hårklippningsmaskiner skall tulltaxeras enligt nr 82.13 och blad och skärhuvuden liil elektriska rakapparater skall tulltaxeras enligt nr 82.11.

3. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges till förtullning gemensamt med artiklar enligi detta kapilel skall lulltaxeras tillsammans med dessa artiklar om de är av sådana slag som normalt åtföljer artiklarna vid försäljning. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar .som anges till förtullning särskilt skall tulliaxeras enligt de nummer lill vilka de i och för sig är hänförliga.

82.1 Följande handverktyg och handredskap: spadar, skyfflar, korpar, hackor, högafflar, grepar, krattor, räfsor och räkor; yxor, röjknivar och liknande huggverktyg; liar, skaror, höknivar, grässaxar, fäll- och klyvkilar samt andra verktyg och redskap av sådana slag som användes för lantbruk, trädgårdsskötsel eller skogsbruk ....................................................................... 4%

82.2 Sågar (icke mekaniska) samt blad för hand- eller maskinsågar (inbegripet otandade sågblad) 69?

82.3 Följande handverktyg: tänger (inbegripet avbitartäng-er), pinceiter, plåtsaxar, bultsaxar o.d.; huggpipor; röravskärare; skmvnycklar; filar och raspar:

A. röravskärare samt delar därtill................... ............ 4%

B. andra slag................................................... ()7r

82.04 Handverktyg, inbegripet glasmästardiamanter. och
handredskap, ej hänförliga till annat nummer i detta
kapitel; blåslampor och smidesstäd; skruvstycken och
skruvtvingar, andra än tillbehör och delar till verktygs
maskiner; transportabla smidesässjor; slipstenar och
slipskivor med ställning (hand- eller pedaldrivna):

A. handborrar (andra än spiralborrar), skruvmejslar,
borr- och sparrsockar, lubpressar och skärcirklar

samt delar till sådana artiklar..................... 4%

B. andra slag................................................... (yV<

Prop. 1978/79:136 77

82.5 Utbytbara verktyg för verktygsmaskiner, för mekaniska handverktyg eller för andra handverktyg (t. ex. för pressning, stansning, borrning, gängning, brotschning, fräsning, skärning, svarvning eller skruvidragning), inbegripet dragskivor för tråddragning, matriser för strängpressning av metall samt bergborrar 4%.

82.6 Knivar och skärstål för maskiner eller mekaniska apparater 4%

82.7 Skär, plattor, stavar och liknande omonterade delar till verktyg, av hårdmetall (sintrade metallkarbider av

t. ex. volfram, molybden eller vanadin).......... ............ 4%

82.8 Kaffekvamar, köttkvarnar, saftpressar och andra mekaniska apparater och redskap med en vikt av högsl 10 kg och av sådana slag som användes i hushåll för beredning eller servering av matvaror eller drycker 4%

82.9 Knivar med skärande egg, även landad, ej hänförliga

till annat nummer, samt blad därlill................ 7%

82.11 Rakknivar, rakhyvlar och rakapparater (icke elektris
ka) samt blad därtill (inbegripet ämnen till rakblad,
även i bandform):

A. rakknivar samt blad och andra delar därtill............ 4%

B................................................................ rakhyvlar och rakapparater (icke elektriska) samt
delar därlill, andra än blad till rakhyvlar; blad och
skärhuvuden till elektriska rakapparater... 6,5%

C. blad till rakhyvlar (inbegripet ämnen till rakblad,

även i bandform)....................................... 7,5%

82.12 Saxar, ej hänföriiga lill annal nummer, och skär därtill 4%

82.13 Andra skär- och klippverktyg, t.ex. sekatörer, hårklippningsmaskiner (icke elektriska), huggknivar för slakterier och charkuterier samt pappersknivar; artiklar och satser för manikyr eller pedikyr (inbegripet na-

gelfilar).......................................................... ............ 4%

82.14 Skedar, gafflar, fisk- och smörknivar, slevar och liknande köks- och bordsartiklar 7%

82.15 Handlag och skaft av oädel metall till artiklar hänföriiga fill nr 82.09, 82.13 eller 82.14 4%

Prop. 1978/79:136 78

83 kap. Diverse varor av oädel metall

Anmärkkning

I deua kapitel skall cll omnämnande av delar lill artiklar ej i någoi fall anses tillämpligt för kablar, kedjor, spik, bullar, muttrar, skruvar, Qädrar eller andra artiklar av järn eller slål av sädana slag som är nämnda i nr 73.25. 73.29. 73.31,73.32 eller 73.35 och ej heller för molsvarande artiklar av andra oädla metaller (74-81 kap.).

83.01 Läs (nyckelläs, komhinalionslus och elektriska läs) och
delar därtill, av oädel metall; med lås försedda byglar
till handväskor, koffertar o.d. samt delar till sådana
byglar, av oädel metall; nycklar av oädel metall till i
detta nummer nämnda artiklar:

A................................................................. kappsäcks-, koffert- och portföljläs saml delar där
lill ............................................................... ........... 8 %

B. andra slag.................................................. ........... 6 %

83.02 Beslag och liknande tillbehör av oädel metall, av sådana
slag som är lämpliga för möbler, dörrar, trappor, föns
ter, rullgardiner, persienner, karosserier, sadelmakeri
arbeten, koffertar, skrin o.d. (inbegripet automatiska
dörrslängare); halthyllor. hatthängare, konsoler o.d.,

av oädel metall............................................... 4 %

83.03 Kassaskåp, kassakistor, kassavalv, kassavalvsbekläd
nader och kassavalvsdörrar, armerade eller på annat
sätt förslärkta, saml kassaskrin, dokumentskrin o.d.,

av oädel meiall................................................ 4 %

83.04 Dokumentskåp. förvaringsfack, sorteringslådor, brev
korgar, manuskripihållare och liknande koniorsartik-
lar, av oädel metall, andra än kontorsmöbler hänföriiga

till nr 94.03..................................................... ........... 4 %

83.05 Mekanismer och beslag till samlingspärmar, brevord-
nare, koniorsböcker e.d., av oädel metall; pappers-
klämmor, gem, häflklammer, ryttare lill kortregister

o. d. saml liknande kontorsartiklar, av oädel metall ... 4 %

83.06 Siatyetier och andra prydnadsföremål av sådana slag
som användes inomhus, av oädel metall; fotografira
mar, tavelramar och liknande ramar, av oädel metall;

speglar ov oädel metall................................... 4 %

83.07 Belysningsarmatur och andra belysningsartiklar, av oä
del metall, samt delar därtill av oädel metall (dock ej
strömställare. glödlampshållare, elektriska lyktor för
fordon, elektriska lampor med batteri eller generator
och andra artiklar hänförliga till 85 kap. med undantag

av nr 85.22).................................................... ............ 4 %

83.08 Böjliga slangar och rör av oädel metall 4 %

Prop. 1978/79: 136 79

83.09 Knäppen, byglar med knäppe för handväskor o.d..
spännen med eller utan knäppe. hakar, hyskor, snör-
hälsringar o.d.. av oädel metall, av sädana slag som
vanligen användes lill kliider. reselTekler. handväskor
eller andra textil- eller lädervaror: rörnilar och ivä-
spetsniiar av oädel metall: pärlor och paljetter av oädel
metall............................................................. ........... 4 %

83.11 Ringklockor, bjällror och gonggonger, icke elektriska, av oädel metall, saml delar därtill av oädel metall:

A. cykelringklockor samt delar därtill ............ 7,5 %

B. andra slag.................................................. 2.5 %

83.13 Proppar, kapsyler, sprundplåtar, plomber, hömskydd
till lådor saml andra tillbehör till föipackningar, av

oädel metall ................................................... ........... 4 %)

83.14 Skyltar, namnplätar. siffror, bokstäver o.d., av oädel

metall............................................................. ........... 4 %

83.15.............................................................. Träd, stavar, rör, plattor, elektroder och liknande pro
dukter av oädel metall eller hårdmetall, överdragna el
ler fyllda med fiussmedel. av sädana slag som använ
des för lödning eller svetsning eller för pälödning eller
påsvetsning av metall eller hårdmetall; tråd och stavar
av agglomererat pulver av oädel metall, för metall
sprutning ....................................................... 4 %

Prop. 1978/79:136 80

SEXTONDE AVDELNINGEN

Maskiner och apparater samt mekaniska redskap; elektrisk materiel; delar därtill

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar ej:

a. driv- och transportremmar av plasl enligt 39 kap. eller av mjukgummi (nr
40.10); andra varor av mjukgummi, av sådana slag som användes till maskiner
eller mekaniska eller elektriska apparater eller för annat tekniskt bruk (nr
40.14);

b. varor av läder eller konslläder (nr 42.04) eller av pälsskinn (nr 43.03), av såda
na slag som användes i maskiner, apparater eller mekaniska redskap eller för
annat tekniskt bruk;

c. bobiner, spolar, cops, konrullar och liknande aniklar, oavsett materialet
(1. ex. 39. 40, 44 eller 48 kap. eller femtonde avd.);

d. perforerade kon av papper eller papp för jacquardmaskiner eller liknande ma
skiner (nr 48.21);

e. driv- och transportremmar av textilmaterial (nr 59.16) samt andra varor av
lextilmaterial, av sådana slag som vanligen användes för tekniskt bruk (nr
.59.17);

f ädelstenar (naluriiga, syntetiska eller rekonstruerade) enligt nr 71.02 eller 71.03 saml artiklar, helt av sådana stenar, enligt nr 71.15;

g. delar med allmän användning enligt deflnition i anm. 2 till femtonde avd., av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plasl (vilka i allmänhet tulltaxeras enligt nr 39.07);

h. ändlös duk och ändlösa band av metalltråd eller melallremsor (femtonde avd.);

ij. artiklar hänföriiga till 82 eller 83 kap.;

k. fordon, luftfartyg och fartyg enligt sjuttonde avd.;

1. aniklar hänförliga till 90 kap.;

m. ur och andra aniklar hänföriiga till 91 kap.;

n. utbytbara verktyg enligt nr 82.05 samt borstar av sådana slag som användes som maskindelar, enligt nr 96.01; liknande utbytbara verktyg skall tulltaxeras enligt beskaffenheten av materialet i den verksamma beståndsdelen (t. ex. enligt 40, 42, 43, 45 eller 59 kap. eller nr 68.04 eller 69.09);

o. aniklar hänförliga lill 97 kap.

2. Om ej annat följer av anm. I till denna avdelning, anm. 1 till 84 kap. eller anm. 1
till 85 kap., skall delar lill maskiner (ej utgörande delar till aniklar nämnda i nr
84.64, 85,23, 85.24, 85.25 och 85.27) lulltaxeras enligt följande regler:

a. varor av sädana slag som är nämnda i något av tulltaxenumren i 84 eller 85
kap. (andra än nr 84.65 och 85.28) skall under alla förhållanden tulltaxeras en
ligt sina respektive nummer;

b. andra delar skall, om de är lämpliga att användas uteslutande eller huvudsak
ligen till en maskin av speciellt slag eller till flera slags maskiner hänförliga lill
samma nummer (inbegripet maskiner hänföriiga till nr 84.59 eller 85.22), tull
taxeras enligt samma nummer som ifrågavarande maskiner. Delar som är
lämpliga atl användas huvudsakligen till varor enligt nr 85.13 och 85.15 och li
ka användbara för båda dessa slag av varor skall tulltaxeras enligt nr 85.13;

c. alla andra delar skall lulltaxeras enligt nr 84.65 eller 85.28.

2:1. Bestämmelsen i tolkningsregel 2.a (se allmänna bestämmelser i början av tulltaxan) angående vara som vid förtullningen är isärtagen eller icke hopsatt till-lämpas även för maskin vars delar anges till förtullning vid skilda tillfällen om den tullskyldige yrkar det.

3. Om ej annat följer av lydelsen av tulltaxenumren skall maskinkombinationer be
stående av två eller flera maskiner som sammanfogats till en enhet samt andra
maskiner som kan utföra tvä eller flera kompletterande eller altemativa arbets
uppgifter lulltaxeras som om de bestod enbart av den komponent eller utgjorde
en sådan maskin, som utför den huvudsakliga arbetsuppgiften.

4. Motorer saml driv- och transporlremmar monterade på maskiner eller redskap
eller, om de av transportiekniska skäl är särskilt förpackade, klart avsedda att
monteras på den maskin eller det redskap varmed de gemensamt anges till för
tullning eller alt anbringas på samma bottenplatta, skall lulltaxeras enligt samma
nummer som maskinen eller redskapei.

Prop. 1978/79: 136 82

84 kap. Ångpannor, maskiner och apparater samt mekaniska redskap; delar därtill

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej:

a. kvarnstenar, slipstenar och andra artiklar hänförliga till 68 kap.;

b. maskiner och apparater (t. ex. pumpar) saml delar därtill, av keramiskl male
rial (69 kap.);

c. laboratorieartiklar av glas enligt nr 70.17; maskiner och apparater saml delar
därtill, av glas (nr 70.20 eller 70.21);

d. aniklar hänföriiga til! nr 73.36 eller 73.37 samt motsvarande artiklar av andra
oädla metaller (74-81 kap.);

e. handverktyg enligt nr 85.05 saml elektromekaniska hushållsapparater enligt
nr 85.06.

2. Om ej annat följer av anm. 3 eller 4 lill sextonde avd. skall en maskin eller appa
rat som motsvarar en vambeskrivning i ett eller flera av numren 84.01-84.21 och
samtidigt motsvarar en varubeskrivning i ett eller flera av numren 84.22-84.60
lulltaxeras enligt tillämpligt nummer i den förra gruppen och ej i den senare.

Nr 84.17 skall dock ej anses tillämpligt för:

a. groningsapparater, äggkläckningsapparater och kycklingmödrar (nr 84.28);

b. spannmålsfuktningsmaskiner (nr 84.29);

c. diffusörer för extraklion av sockersafi (nr 84.30);

d. maskiner för värmebehandling av lextilgam, lextilvävnader eller andra textil
varor (nr 84.40);

e. maskiner och apparater för mekanisk bearbetning i vilka en temperaturänd
ring, även om den är nödvändig, är av underordnad betydelse.

Nr 84.19 skall ej anses tillämpligt för:

a. symaskiner för tillslutning av säckar eller liknande förpackningar (nr 84.41);

b. kontorsmaskiner enligt nr 84.54.

3. A. Med uitrycket "automatiska databehandlingsmaskiner" i nr 84.53 förstås:

a. digilalmaskiner med minnen som kan lagra ej endast ett eller flera bearbet
ningsprogram och de data som skall bearbetas utan även ett program för
översättning av det programmeringsspråk på vilket programmen är skrivna
till maskinspråk. Dessa maskiner mäste vara försedda med ell primärmin
ne som är direkt åtkomligt för utförandet av ett program och som har en ka
pacitet som åtminstone är tillräcklig för att lagra de delar av bearbetnings-
och översättningsprogrammen jämte de data, som är omedelbart nödvändi
ga för den aktuella kömingen. De måste också själva vara i stånd att på
gmndval av instmktionerna i del urspmngliga programmet genom logiskt
beslut modifiera utförandel under pågående körning;

b. analogimaskiner som kan simulera matematiska modeller och som består
av minst analogielement, slyrelement och programelement:

c. hybridmaskiner beslående av anlingen en digitalmaskin med analogiele- '
ment eller en analogimaskin med digitalelement.

B. Automatiska databehandlingsmaskiner kan förekomma som syslem bestående av ett variabelt antal enheter i separata höljen. En enhet skall anses utgöra en del av det kompletta systemet om den uppfyller samtliga följande villkor:

a. den kan anslutas till centralenheten anlingen direkl eller via en eller flera
andra enheter;

b. den är speciellt konstmerad som del till ett sådant system; den måste i syn
nerhet, såvida den ej utgör en strömförsörjningsenhel, kunna mottaga eller
leverera dala i sådan form (kod eller signaler) som kan användas i syste
met.

Även sådana enheter av detta slag som anges lill förtullning särskilt skall tulltaxeras enligt nr 84.53.

. Nr 84.62 skall anses tillämpligt bl.a. för polerade stålkulor, vilkas slörsla och minsta diameter ej avviker från den nominella diametern med mer än \%. dock högst med 0,05 mm. Andra stälkulor skall tulltaxeras enligt nr 73.40.

. En maskin som användes för mer än en uppgift skall i tulltaxeringshänseende behandlas som om dess huvuduppgift vore dess enda uppgifi. Om ej annat följer av anm. 2 lill detta kapitel, anm. 3 lill sextonde avd. eller andra föreskrifter skall en maskin, vars huvuduppgift ej är beskriven i något tulllaxe-

Prop. 1978/79: 136 83

nummer eller för vilken huvuduppgiflen ej kan fastställas, lulltaxeras enligt nr 84.59. Nr 84.59 skall även anses omfatta maskiner för lillverkning av linor och lågvirke av metalltråd, textilgam eller annal material eller av en kombinalion av flera material (t. ex. dukt-, tvinn- och kablingsmaskiner).

84.01 Ångpannor och andra ånggeneratorer (med undantag
av varmvaltenpannor för centraluppvärmning som

även kan producera lågtrycksånga); hetvattenpannor . 5%

84.2 Hjälpapparater för användning tillsammans med ånggeneratorer eller hetvattenpannor enligt nr 84.01 (t. ex. economisers, överhettare, solningsapparaler, anordningar för sfoftåterföring o.d.); kondensorer för ångmaskiner ........................................................ ............ 5 %

84.3 Generatorer för gengas eller vattengas, även med gas-renare; generatorer för framställning av acetylengas (enligt valtenmetoden) samt liknande gasgeneratorer,

även med gasrenare...................................... 5 %

84.5 Ångmaskiner, även hopbyggda med ångpanna 5%

84.6 Förbränningskolvmolorer................................ ........... 5%

84.7 Hydrauliska motorer (inbegripet vattenhjul och vatten-turbiner) 5 %

84.8 Andra motorer................................................ ........... 5 %

84.9 Maskindrivna vägvällar.................................... 5%

84.10 Vätskepumpar (inbegripet pumpar med motor eller turbin), även försedda med mätanordningar; vätskeeleva-

torer med skopor, kedjor, skmvar, band e.d...... ............ 5%

84.11 Luftpumpar och vakuumpumpar saml kompressorer för luft eller andra gaser (inbegripet pumpar och kompressorer med motor eller turbin samt frikolvskom-pressorer för gasturbiner); fläktar, blåsmaskiner o.d.. 5%

84.12 Luftkonditioneringsapparater bestående av motordriven fläkt och anordningar för reglering av luftens temperatur och fuktighet, allt hopbyggt till en enhet 5%

84.13 Brännare för flytande bränsle, pulveriserat fast bränsle eller gas, till eldstäder; mekaniska eldningsapparater, mekaniska eldsladsrostar, mekaniska anordningar för avlägsnande av aska saml liknande anordningar:

A. rostar till mekaniska eldstadsrostar........... fri

B. andra......................................................... 5%

84.14 Industri- och laboratorieugnar, icke elektriska............ 5%

84.15 Kylskåp, kylmaskiner och annan kylutmslning (elektriska och andra) 5%

84.16 Kalandrar och liknande valsmaskiner (andra än maskiner för bearbetning eller valsning av metall eller för bearbetning av glas) samt valsar därtill......... ............ 5%

84.17 Maskiner och apparater, även för laboratorier och även med elektrisk uppvärmning, för behandUng av material genom förfaranden som inbegriper lempera-turändring, såsom uppvärmning, kokning, röstning.

Prop. 1978/79:136 84

deslillering, reklifiering, sterilisering, paslörisering,
ångbehandling, torkning, indunstning, förångning,
kondensering eller avkylning, ej utgörande maskiner
eller apparater av sådana slag som användes för hus
hållsbruk; varmvattenberedare, icke elektriska 5%

84.18 Centrifuger; maskiner och apparater (andra än fillrer-
Irattar, mjölksilar o.d.) för fillrering eller rening av

vätskor eller gaser ........................................ ............ 5%

84.19 Maskiner och apparater för rengöring eller torkning av flaskor eller andra kärl; maskiner och apparater för påfyllning, lillslutning, kapsylering eller etikettering av flaskor, burkar, askar, lådor, påsar, säckar eller andra förpackningar; andra maskiner och apparater för förpackning eller inslagning av varor; apparater för in-pressning av kolsyra i drycker; diskmaskiner.. ............ 5%

84.20 Vågar (med undantag av vågar känsliga för 0,05 g eller mindre), inbegripet räkne- och kontroll vågar; vikter av

alla slag för vågar........................................... ............ 5 %

84.21 Mekaniska apparater (även för handkraft) för utsprul-ning, spridning eller finfördelning av vätskor eller pulver; brandsläckningsapparater (även laddade); sprul-pistoler och liknande apparater; ångbläster- och sand-bläslerapparater saml liknande apparater .... ............ 5%

84.22 Maskiner och apparater för lyftning eller annan hantering, lastning, lossning eiler transport (t.ex. hissar, lyftblock, vinschar, lyftkranar, transportkranar, domkrafter, taljor, telfrar, bandtransporlörer och linbanor), ej utgörande maskiner eller apparater hänförliga

tiU nr 84.23.................................................... ............ 5%

84.23............................................................... Maskiner och apparater, stationära eller rörliga, för
grävning, schaklning, planering, stampning, borrning
eller brytning av jord, sten, mineral eller malm (t.ex.
schaktmaskiner, kolbrytningsmaskiner, grävmaskiner,
skrapor, väghyvlar och s. k. bull-dozers); pålningsma-
skiner; snöplogar utan egen framdrivningsanordning
(inbegripet utmstning till snöplogar)............... ............ 5%

84.24 Maskiner och redskap för lantbruk eller trädgårdsskötsel, avsedda för jordens beredning eller odling (t.ex. plogar, harvar, kultivatorer, såmaskiner och gödsel-spridare); vältar för gräsmattor och idrottsplatser .... 5%

84.25 Maskiner och redskap för skörd eller tröskning; halm-och foderpressar; slåttermaskiner och gräsklippnings-maskiner; rensningsmaskiner för spannmål, baljväxtfrön eller andra frön samt äggsorteringsmaskiner och andra sorteringsmaskiner för lantbruksprodukter (andra än maskiner av sådana slag som användes inom kvarnindustrin, hänförliga till nr 84.29) 5%

84.26 Maskiner och apparater för mejerihanteringen (inbegripet mjölkningsmaskiner) 5%

Prop. 1978/79: 136 85

84.27 Pressar och krossar samt andra maskiner och appara
ter av sådana slag som användes vid framställning av

vin eller cider eller vid beredning av fruktsaft e. d. ... 5%

84.28 Andra maskiner och apparater för lantbruk, trädgårdsskötsel, fjäderfäavel eller biodling; groningsapparater försedda med maskinell utmstning eller uppvärmningsanordning; äggkläckningsapparater och kyckling-mödrar ....................................... 5 %

84.29 Maskiner och apparater av sådana slag som användes inom kvarnindustrin saml andra maskiner och apparater (andra än av lantbrukstyp) för bearbetning av spannmål eller torkade baljväxtfrön 5%

84.30 Maskiner och apparater, ej hänförliga till annat nummer i detta kapitel, av sådana slag som användes inom följande livsmedelsindustrier: bageri-, konfektyr- och chokladindustrierna, industrier för tillverkning av makaroner, ravioli och liknande spannmålsbaserade födoämnen, industrier för beredning av kött, fisk, fmkt eller köksväxter (inbegripet költkvamar och skärmaskiner) samt socker- och bryggeriindustriema 5%

84.31 Maskiner och apparater för tillverkning eller efterbehandling av pappersmassa, papper eller papp 5%

84.32 Bokbinderimaskiner och bokbinderiapparater, inbegripet irådhäftmaskiner 5%

84.33 Skärmaskiner av alla slag, för papper eller papp; andra maskiner och apparater för bearbetning av pappersmassa, papper eller papp.................. 5%

84.34 Maskiner, apparater och redskap för typgjulning eller
sättning; maskiner och apparater, andra än verktygs
maskiner enligt nr 84.45, 84.46 eller 84.47, för tillverk
ning av klichéer eller andra Iryckformar (även cylind
riska); typer, matriser, klichéer och andra tryckformar
(även cylindriska); plåtar, cylindrar och litografiska
stenar, preparerade för grafiskt ändamål (t. ex. slipade,
kornade eller polerade):

A. klichéer och andra tryckformar................... ............ 5%

B. andra slag................................................. ........... fri

84.35 Tryckmaskiner (tryckpressar); hjälpapparater för an
vändning vid tryckning:

A................................................................ cylinderpressar och rotalionspressar samt hjälpap
parater till sådana pressar; delar därtill ... ........... fri

B................................................................ andra slag, inbegripet iläggningsapparaler som an
ges till förtullning särskilt........................... ............ 5%

84.36.............................................................. Maskiner för framställning av syntetiska eller regene
rerade textilfibrer; maskiner av sådana slag som an
vändes för förarbetning av naturliga, syntetiska eller
regenererade textilfibrer; maskiner för spinning, tvin-
ning, dubblering, spolning, rullning eller haspling av
textilgam (inbegripet inslagsspolningsmaskiner) 5%

Prop. 1978/79: 136 86

84.37 Vävstolar, trikåmaskiner samt maskiner för tillverk
ning av överspunnet garn, tyll, spetsar, broderier,
snörmakeriarbeten, flätor eller nälknytningar: maski
ner (inbegripet varpmaskiner och varpklistringsmaski-
ner) för förberedning av garn för användning i till detta

nummer hänförliga maskiner ......................... ............ 5%

84.38 Hjälpmaskiner och hjälpapparater för användning till
sammans med maskiner enligt nr 84.37 (t. ex. skaftma
skiner, jacquardmaskiner, varp- och skotlväktare samt
anordningar för skyttelväxling); delar och tillbehör
lämpliga att användas uteslutande eller huvudsakligen
till maskiner enligt detta nummer eller till maskiner
hänförliga till nr 84.36 eller 84.37 (t. ex. spindlar,
spinnvingar, kardbeslag, kammar, spinnmunstycken,
skyttlar, solv, skaftramar och irikåmaskinsnålar);

A. irikåmaskinsnålar....................................... fri

B. skyttlar och andra delar och tillbehör, av trä 2,5%

C. andra slag.................................................. 5%

84.39 Maskiner och apparater för tillverkning eller efterbe
handling av filt som längdvara eller i avpassade styc
ken, inbegripet maskiner för tillverkning av fillhallar

samt hattformar............................................. ............ 5 %

84.40.............................................................. Maskiner och apparater för tvättning eller annan ren
göring, torkning, blekning, färgning, appretering, be
läggning eller annan efterbehandling av lextilgam, tex
tilvävnader eller andra textilvaror, även konfektione
rade (inbegripet tvättmaskiner för våttvätt och kemisk
tvätt); lägg-, rull- och skärmaskiner för vävnader e. d.;
maskiner av sådana slag som vid tillverkning av lino-
leummallor eller andra golvbeläggningsmaterial an
vändes för att anbringa massa på underlag av textilvara
eller på annat underlag; maskiner av sådana slag som
användes för tryckning av textilvaror, läder, tapeter,
omslagspapper, linoleummallor eller annat material
med likformigt återkommande mönsier eller ord eller
med färg som täcker hela ytan saml graverade eller et
sade tryckplåtar och tryckvalsar därtill .......... ............ 5%

84.41 Symaskiner;-möbler speciellt konstruerade för syma
skiner; symaskinsnålar:

A. symaskinsnålar.......................................... .......... fri

B. andra slag.................................................. ............ 8%

84.42 Maskiner och apparater (andra än symaskiner) för beredning eller bearbetning av hudar, skinn eller läder (inbegripet skomaskiner)................................ 5%

84.43 Konverlrar, gjulskänkar, götkokiller och gjutmaskiner av sådana slag som användes inom metallindustrin:

A. kontinueriiga, roterande gjutmaskiner samt delar

därtill ........................................................ .......... fri

Prop. 1978/79:136 87

B. götkokiller samt delar därtill....................... .......... 2,5%

C. andra slag.................... .......................... ............ 5 %

84.44 Valsverk och valsar därtill:

A. obearbetade gjutgodsdetaljer................... 4%

B. andra slag.................................................. 5%

84.45 Verktygsmaskiner för bearbetning av metall eller hård
metall, ej utgörande maskiner hänförliga till nr 84.49
eller 84.50:

A. spånavskiljande maskiner vägande per styck mer

än 10000 kg.............................................. fri

B. andra slag................................................. ............ 5 %

84.46 Verktygsmaskiner för bearbetning av sten, keramiska produkter, betong, asbestcement eller liknande mineraliska malerial eller för bearbetning av glas i kallt tillstånd, andra än maskiner hänförliga lill nr 84.49 ...................................................................... 5%

84.47 Verktygsmaskiner för bearbetning av trä, kork, ben, hårdgummi, styv plast eller liknande hårda material,

andra än maskiner hänförliga till nr 84.49 ... ............. 8%

84.48 Tillbehör och delar lämpliga att användas uteslutande eller huvudsakligen till maskiner hänförliga till nr 84.45-84.47, inbegripet hållare för arbetsslycken eller verktyg, självöppnande gänghuvuden, delningsdockor och annan hjälputrustning för verktygsmaskiner; verktygshållare till alla slags hand verklyg 5%

84.49 Handverktyg, pneumatiska eller hopbyggda med icke

elektrisk motor................................................ 5%

84.50 Maskiner och apparater för svetsning, hårdlödning,

skäming eller ythärdning med gas................. 5 %

84.51 Skrivmaskiner, andra än skrivmaskiner med inbyggt räkneverk; checkstämplingsapparater 5%

84.52 Räknemaskiner; bokföringsmaskiner, kassakontroll-apparater, frankoslämplingsmaskiner, biljeltmaskiner

samt liknande maskiner med inbyggt räkneverk 5%

84.53 Automatiska databehandlingsmaskiner och enheier därlill; magnetiska och optiska läsare, maskiner för överföring av data lill databärare i kodad form samt maskiner för bearbetning av sådana data, ej annorstädes nämnda eller inbegripna................................. 5%

84.54 Andra maskiner och apparater för kontorsbmk (t.ex. hektografer och stencilapparater, adresseringsmaskiner, maskiner för sortering, räkning eller förpackning av mynt, pennformeringsapparater, hålslag och häflap-

parater)......................................................... ............. 5 %

84.55 Delar och tillbehör (andra än överdrag, väskor o.d.)
lämpliga att användas uteslutande eller huvudsakligen
till maskiner av sådana slag som är hänförliga till nr

84.51, 84.52, 84.53 eller 84.54...................... ............ 5%

Prop. 1978/79: 136 88

84.56 Maskiner och apparater för sortering, siklning, avskilj-ning, tvättning, krossning, målning eller blandning av jord, sten, malm eller andra mineraliska ämnen i fast form (inbegripet pulver- och paslaform); maskiner och apparater för agglomerering, gjutning eller formning av fasta mineraliska bränslen, keramiska massor, icke hårdnad betong, gips eller andra mineraliska produkter i pulver- eller paslaform; maskiner för tillverkning av gjutformar av sand......................................... 5%

84.57 Glasbearbetningsmaskiner (andra än maskiner för bearbetning av glas i kallt tillstånd); maskiner för sammansättning av elektriska glödlamf>or och gasurladd-ningslampor eller av elektronrör och liknande rör .... 5%

84.58 Försäljningsautomater (t.ex. frimärks-, cigarett-, choklad- och livsmedelsaulomater), ej utgörande spelautomater ..................................................... 5 %

84.59 Maskiner och mekaniska apparater med självständiga arbetsuppgifter, ej hänförliga fill annat nummer i detta kapitel:

A. slagg-granuteringsmaskiner samt delar därtill fri

B. andra slag................................................. ............ 59?

84.60 Formflaskor för metallgjulerier; gjutformar av sådana
slag som användes för metall (andra än götkokiller),
hårdmetall, glas, mineraliska ämnen (t. ex. keramiska

massor, betong eller cement), gummi eller plasl 5%

84.61 Kranar, ventiler och liknande anordningar för rörledningar, ångpannor, tankar, kar e.d., inbegripet redu-cerventiler och termostalreglerade ventiler.... ............ 5%

84.62 Kullager, rullager och nållager........................ 5%

84.63 Transmissionsaxlar, vevaxlar, lagerhus, glidlager, kugghjul, frikiionshjul, kuggväxlar, växellådor och andra variabla utväxlingar, svänghjul, remskivor, linskivor, block, blockskivor och axelkopplingar 5%

84.64 Packningar av metallplåt i förening med annat material (t. ex. asbest, filt eller papp) eller av flera skikt metaU-folier; satser av packningar av skilda material, för maskiner, rörledningar e. d., i påsar, kuvert eller liknande förpackningar ................................. ............ 5 %

84.65 Delar till maskiner eller apparater, ej försedda med elektriska kopplingsanordningar, isolatorer, spolar, kontaktelement eller andra elektriska anordningar och

ej hänförliga till annat nummer i detla kapitel ............ 5%

Prop. 1978/79:136 89

SJUTTONDE AVDELNINGEN

Fordon och luftfartyg samt delar därtill; fartyg samt viss transportutrustning

Anmärkningar

1. Denna avdelning omfattar ej artiklar hänförliga till nr 97.01, 97.03 eller 97.08 och ej heller bobbar. sporlkälkar o. d. hänförliga lill nr 97.06.

2. 1 hela denna avdelning skall ordet "delar" och uitrycket "delar och tillbehör" ej anses tillämpliga för följande aniklar. även om de är igenkännliga som avsedda för varor enligt denna avdelning;

a. packningar, lälningar o. d. (tulltaxeras eller materialets beskaffenhet eller en
ligt nr 84.64);

b. delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd., av
oädel metall (femtonde avd.) samt molsvarande varor av plasl (vilka i allmän
het lulltaxeras enligt nr 39.07);

c. artiklar hänföriiga till 82 kap. (verklyg);

d. artiklar hänförliga lill nr 83.11;

e. maskiner, apparater och andra aniklar hänförliga lill nr 84.01 -84.59, 84.61 el
ler 84.62 saml sådana delar till motorer som är hänföriiga lill nr 84.63;

f. elektriska maskiner och apparater saml elektrisk maieriel (85 kap.);

g. aniklar hänförliga lill 90 kap.;
h. ur (91 kap.):

ij. vapen (93 kap.):

k. borstar av sådana slag som användes som delar till fordon (nr %.0l).

3. Omnämnanden i 86-88 kap. av delar och tillbehör skall ej anses tillämpliga för delar eller tillbehör som ej är lämpliga all användas uteslutande eller huvudsakligen till aniklar enligt dessa kapilel. En del eller ett tillbehör som motsvarar vam-beskrivningen i Ivå eller flera av numren i dessa kapitel skall lulltaxeras enligt det nummer som motsvarar den huvudsakliga användningen av ifrågavarande del eller tillbehör.

4. Flygmaskiner, speciellt konstruerade så atl de även kan användas som vägfordon, lulltaxeras som flygmaskiner. Motordrivna amfibiefordon lulltaxeras som motorfordon.

5. Luftkuddefarkosler skall inom denna avdelning hänföras till samma kapitel som de transportmedel med vilka de företer den slörsla likheten, nämligen:

a. till 86 kap. om de är konstruerade för färd på spårbana (svävtåg);

b. lill 87 kap. om de är konstmerade för färd över land eller över både land och
vatten;

c. lill 89 kap. om de är konstruerade för färd över vallen, även om de kan landa
på stränder eller landningsplaltformar eller färdas över is.

Delar och tillbehör till luftkuddefarkosler skall lulltaxeras pä samma säll som delar och tillbehör till Iransporimedel, hänföriiga lill del lulltaxenummer som enligt ovanstående bestämmelser är tillämpligt för luftkuddefarkosterna. Stationär materiel till svävtågsbanor skall lulltaxeras som motsvarande materiel till järnvägar; trafikövervakningsutruslning för svävtågstransportsystem skall lulltaxeras som Irafikövervakningsutrustning för jämvägar. : 1. Bestämmelsen i lolkningsregel 2.a (se allmänna bestämmelser i början av tulltaxan) angående vara som vid förtullningen är isärtagen eller icke hopsatt till-lämpas även för vara enligt sjuttonde avd., vars delar anges till förtullning vid skilda tillfällen, om den tullskyldige yrkar det.

Prop. 1978/79:136 90

90 kap. Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning eller kontroll., medicinska och kirurgiska instrument och apparater; delar därtill

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfaiiar ej:

a. aniklar av såduna slag som användes i maskiner, apparater eller instmment,
iiv mjukgummi, hänförliga lill nr 40.14, av läder eller konstläder, hänförliga till
nr 42.04. eller av textilmaterial (nr 59.17);

b. eldfasta varor enligt nr 69.03: laboratorieartiklar samt aniklar för kemiskt el
ler annat tekniskt bruk. enligi nr 69.09;

c. speglar av glas. ej optiskt bearbetade, hänförliga lill nr 70.09, och speglar av
oädel eller ädel metall, ej utgörande optiska elemeni, hänförliga lill nr 83.06
eller 71 kap.;

d. varor hänföriiga lill nr 70.07. 70.11. 70.14, 70.15, 70.17 eller 70.18;

e. delar med allmun användning enligt definilion i anm. 2 till femtonde avd., av
oudel metall (femtonde avd.) sanu motsvarande varor av plasl (vilka i allmän
het tulltaxeras enligt nr 39.07):

{. pumpar försedda med mätanordningar. enligt nr 84.10; räkne- och kontrollvågar samt särskilt inkommande vikter för vågar (nr 84.20); maskiner och apparater för lyftning eller annan hanlering. enligt nr 84.22; hjälputrustning för inslällning uv urbelsslycken eller verklyg i verktygsmaskiner, enligt nr 84.48, inbegripet hjälputmslning med optiska skalavläsningsanordningar (t.ex. optiska delningsdockorl. dock med undanlag av sådana som i sig själva huvudsakligen ulgör optiska instmment (t.ex. inställningsmikroskop); ventiler och andra urliklar enligt nr 84.61:

g. sökarlyklor och strålkastare av sådana slag som användes på motorfordon, enligt nr 85.09. ävensom apparater för radionavigering saml radarapparater, enligi nr 85.15;

h. kinoapparater för upptagning, återgivning eller åtempplagning av ljud helt på magnetisk väg (nr 92.11). magnetiska tonhuvuden (nr 92.13);

ij. aniklar enligt 97 kap.:

k. mälkärl. vilka skall lulltaxeras som varor av del malerial varav de är tillverkade;

I. spolar, rullar och liknande artiklar (vilka skall lulltaxeras efter materialels beskaffenhet, t. ex. enligt nr 39.07 eller femtonde avd.).

2. Om ej unnat följer uv anm. I ovan skall delar och tillbehör som är lämpliga alt an
vändas uteslutande eller huvudsakligen till maskiner, apparater, instmment eller
andra aniklar, hänföriiga till något nummer i detta kapilel, tulltaxeras på följande
säll:

a. delar och tillbehör som i sig själva utgör maskiner, apparater, instmment eller
andra artiklar (inbegripet optiska elemeni enligt nr 90.01 eller 90.02) enligt nå
got särskilt nummer i detta kapitel eller i 84, 85 eller 91 kap. (annat än nr 84.65
och 85.28) skall tulltaxeras enligt ifrågavarande nummer;

b. andra delar och tillbehör skall tulliaxeras enligt nr 90.29 om de motsvarar be
skrivningen i detla nummer; i annat fall skall de tulltaxeras enligt samma num
mer som den maskin, apparat, instrument eller annan artikel för vilken de är
avsedda.

: 1. Bestämmelsen i tolkningsregel 2.a (se allmänna bestämmelser i början av tulltaxan) angående vara som vid förtullningen är isärtagen eller icke hopsall till-lämpas även för vara enligt 90 kap., vars delar anges till förtullning vid skilda tillfällen, om den tullskyldige yrkar det. . Nr 90.05 skall ej anses tillämpligt för astronomiska kikare av sådana slag som ej är lämpliga för observationer på jordytan (nr 90.06) och ej heller för kikarsikten för montering på eldvapen, periskop för montering i ubåtar eller stridsvagnar samt kikare för maskiner, apparater eller instmment enligt detta kapitel; sådana kikarsikten, periskop och kikare skall lulltaxeras enligt nr 90.13. . Optiska apparater och instmment för mätning eller kontroll som enligi lydelsen av lulltaxenumren skulle kunna tulltaxeras både enligt nr 90.13 och enligt nr 90.16 skall lulltaxeras enligt nr 90. Ib. . Nr 90.28 skall anses tillämpligt endast för:

a. insirumeni och apparater för mätning eller kontroll av elektriska storheter;

b. maskiner, apparater och instmment av sädana slag som är beskrivna i nr

Prop. 1978/79:136 91

90.14, 90.15. 90.16. 90.22. 90.23, 90.24. 90.25 och 90.27 (andra än slrobo-skop), vilkas funklion är beroende av ett elektriskt fenomen som varierar med den faktor som skall sökas eller automaliskl regleras:

c. insirumeni och apparater för mätning eller påvisande av alfa-, beta-, gamma-
eller röntgenstrålning, kosmisk strålning eller liknande strålning:

d. insirumeni och apparater för auiomalisk reglering av elektriska storheter
ävensom instmment och apparater för automatisk reglering av icke elektriska
storheter, vilkas funklion är beroende av ett elektriskt fenomen som varierar
med den fakior som skall regleras.

6. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges till förtullning gemensamt med artiklar enligt dettu kapilel skall tulltaxeras tillsammans med dessa artiklar om de är av sådana slag som normalt åtföljer artiklarna vid försäljning. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges till förtullning särskilt skall tulltaxeras enligt de nummer till vilka de i och för sig är hänförliga.

90.01 Linser, prismor, speglar och andra optiska element,
oavsett materialet, omonterade, andra än sådana ele
ment av glas som ej är optiskt bearbetade: skivor och

plattor av polariserande material.................. .......... fri

90.02 Linser, prismor, speglar och andra optiska elemeni,
oavsett materialet, monterade, utgörande delar eller
tillbehör till instrument eller apparater, andra än såda
na element av glas som ej är optiskt bearbetade:

A................................................................ kameraobjektiv samt delar och tillbehör därtill, vä
gande mer än 3 kg per styck; optiska sökare till ka
meror samt delar och tillbehör därtill......... .......... 2,5 %

B. andra slag.................................................. 5 %

90.3 Bågar och infattningar samt delar därtill, för glasögon, pincenéer. lornjetter e.d 4%

90.4 Glasögon, pincenéer, lornjetter o. d.. avsedda för synkorrektion, som skydd för ögonen eller för annat ändamål......................................................... ............ 4%

90.05............................................................. Kikare (monokulära och binokulära). inbegripet pris
makikare ....................................................... .......... fri

90.06............................................................. Astronomiska instrument (t.ex. spegelteleskop, rneri-
diancirklar och ekvatorialer) sann stativ därtill, med
undantag av radioastronomiska instrument.. ........... fri

90.07 Stillbildskameror; blixtljusapparater och blixtlampor
för fotografiskt bruk. andra än gasuriaddningslampor
enligt nr 85.20:

A. stillbildskameror samt delar och tillbehör därtill, ej
hänförliga till B:

1. vägande högst 3 kg per styck................ ............ 5 %

2. andra..................................................... .......... 2,5%

B. kassetter, slutare, bländare och icke optiska sökare

till stillbildskameror samt delar och tillbehör därtill 2,5 %

C. blixtljusapparater och blixtlampor för fotografiskt

bruk samt delar och tillbehör därtill .......... ............ 5 %

90.08 Kinokameror, kinoprojektorer samt Ijudupptagnings-
och ljudåtergivningsapparater för kinematografiskt
bruk; alla slags kombinationer av dessa apparater:

Prop. 1978/79: 136 92

A. kinokameror, även kombinerade med ljudupptag
ningsapparater, samt delar och tillbehör därtill, ej
hänförliga till B:

1. vägande högst 3 kg per styck .............. ............ 5 %

2. andra..................................................... ......... 2.5%

B. kassetter, slutare, bländare och icke optiska sökare

till kinokameror samt delar och tillbehör därtill ... 2.5 9

C. andra slag.................................................. ............ 5 9?

90.9 Stillbildsprojektorer; fotografiska (andra än kinemalo-grafiska) förstorings- och förminskningsapparater .... 5 %

90.10 Apparater och utmstning av sådana slag som användes i foto- eller kinolaboratorier. ej hänförliga till annat nummer i detta kapitel; fotokopieringsapparater (med optiskt system eller av kontakttyp) och värmekopieringsapparater; projektionsdukar:

A. fotokopieringsapparaler med optiskt system 2,5%

B................................................................. andra slag. inbegripet delar och tillbehör till appara
ter enligt A.................................................. 5%

90.11 Elektron- och protonmikroskop samt elektron- och protondiffraktionskameror fri

90.12 Optiska mikroskop, även försedda med anordningar

för fotografering eller projicering av bilden..... ........... 5 %

90.13 Optiska apparater och instrument samt andra optiska
artiklar (inbegripet strålkastare men ej andra belys
ningsartiklar), ej hänförliga lill annat nummer i detta

kapitel; lasrar, andra än laserdioder.............. 5%

90.14 Instrument för geodesi (inbegripet fotogrammetrisk geodesi), lantmäteri, hydrografi, nagivation, meteorologi, hydrologi och geofysik; kompasser; avståndsmätare 5%

90.15 Vågar känsliga för 0,05 g eller mindre, även med tillhörande vikter 5 %

90.16 Ritinstrument, ritsinstmment, räkneinstmment, ritap-parater, pantografer, räknestickor, räkneskivor o.d.; instrument och apparater för mätning eller kontroll, ej hänförliga till annat nummer i detta kapitel (t. ex. mikrometrar, skjulmålt, tolkar, mätslockar och balanse-ringsapparater); profilprojektorer 5%

90.17 Medicinska och kimrgiska instmment och apparater (även för landläkar- eller veterinärbmk), inbegripet elektromedicinska apparater samt instmment för ögonundersökning 5 %

90.18 Apparater för mekanoterapi; massageapparater; apparater för psykotekniska undersökningar; apparater för konstgjord andning, ozonierapi, syreterapi eller aerosolterapi samt liknande apparater; andningsapparater (inbegripet gasmasker o.d.)............................ ............ 5%

Prop. 1978/79:136 93

90.19 Ortopediska artiklar, medicinsk-kirurgiska gördlar,
brockband o.d., spjälor och andra artiklar för behand
ling av frakturer; konstgjorda lemmar, ögon, tänder
och andra kroppsdelar; hörapparater för hörselskada
de och andra artiklar avsedda att bäras av användaren,
att hållas i handen eller atl implanteras i kroppen för
att kompensera en defekt eller ett handikapp:

A. hörapparater för hörselskadade samt delar därtill 2,5%

B. andra slag................................................. fri

90.20 Apparater baserade på utnyttjandet av röntgenstrålar
eller av strålning från radioaktiva ämnen (inbegripet
radiografi- och radioterapiapparater); röntgengenera-
torer; röntgenrör; röntgenskärmar; högspännint-gene-
ratorer för röntgen; manöverpaneler och manöverpul-
peler för röntgenapparatur: bord. stolar o. d. för rönt
genundersökning eller röntgenbehandling:

A. röntgenrör samt delar därtill...................... fri

B. andra slag................................................. 5 %

90.21 Instrument, apparater, modeller o.d. avsedda enbart för demonstrationsändamål (t.ex. vid undervisning eller på utställningar), ej lämpliga för annan användning fri

90.22 Maskiner och apparater för mekanisk provning av hårdhet, hållfasthet, sammanpressbarhet, elasticitet eller liknande egenskaper hos material (t.ex. metaller,

trä, textilvaror, papper eller plaster)............. 5 %

90.23 Areometrar och liknande instrument; termometrar,
pyrometrar, barometrar, hygrometrar och psykromet-
rar, även registrerande; alla slags kombinationer av

dessa instmment........................................... ............ 5 %

90.24 Instrument och apparater för mätning, kontroll eller automatisk reglering av gasers eller vätskors strömning, nivå, tryck e. d. eller för automatisk temperatur-reglering (t.ex. manometrar, termostater, nivåmäiare, genomströmningsmätare, värmeförbmkningsmätare och automatiska dragregulatorer), ej utgörande artiklar hänföriiga till nr 90.14 ................................... 7%

90.25 Instrument och apparater för fysikalisk eller kemisk analys (såsom polarimetrar, refraktometrar. speklro-metrar och gasanalysapparater); instmment och apparater för mätning eller kontroll av viskositet, porositet, dilatation, ytspänning e.d. (såsom viskosimetrar, po-rositetsmetrar och dilatometrar); instmment och apparater för mätning eller kontroll av värmemängd, ljusintensitet eller ljudnivå (såsom fotometrar, inbegripet exponeringsmätare, och kalorimetrar); mikrotomer... 7%

90.26 Förbruknings- och produktionsmätare för gaser, vätskor eller elektricitet; kalibreringsmätare för sådana instrument .................................................... 5%

Prop. 1978/79:136 95

91 kap. Ur och delar därtill

Anmärkningar

1. Med ordet "fickursverk" i nr 91.02 och ullrycket "verk lill fick- eller armbands-ur" i nr 91.07 förslås urverk reglerade av balans och spiralfjäder eller av något annat syslem som kan fastställa lidsintervaller och med en tjocklek ej överstigande 12 mm, då de mätes inklusive verkbolten, bryggor och eventuella ytterbotl-nar.

2. Nr 91.07 och 91.08 skall ej anses tillämpliga för mekaniska verk, drivna av fjäder eller lod men ej försedda eller avsedda atl förses med gångsegment (nr 84.08).

3. Detla kapilel omfattar ej delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd., av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plast (viika i allmänhet tulltaxeras enligt nr 39.07). Kapitlet omfattar ej heller lod, urglas, urkedjor och urarmband, delar till elektrisk utmstning, kullager och kullagerkulor. Urfjädrar skall lulltaxeras som urdelar (nr 91.11).

4. Med de undanlag som följer av anm. 2 och 3 skall verk och andra delar som är lämpliga atl använda såväl i ur som i andra aniklar (I.ex. precisionsinslmment) anses hänförliga till detla kapitel och ej lill något annat kapitel.

5. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges till förlullning gemensami med aniklar enligt detta kapitel skall lulltaxeras tillsammans med dessa aniklar om de är av sådana slag som normalt åtföljer artiklarna vid försäljning. Lådor, askar, etuier, fordrat och liknande förvaringspersedlar som anges till förtullning särskilt skall tulltaxeras enligt de nummer till vilka de i och för sig är hänförliga.

91.1 Fickur, armbandsur och liknande ur, inbegripet stoppur 2,5%

91.2 Vägg- och bordsur med fickursverk (med undantag av

ur enligt nr 91.03)......................................... ......... 2,5 %

91.3 Ur till instmmentbräden och liknande ur för fordon, luftfartyg eller fartyg 2,5 %■

91.4 Andra ur:

A. väckamr och skeppskronometrar .............. 2,5 %

B. andra......................................................... 6,5%

91.05 Apparater för registrering av tid på dygnet; apparater
med urverk (inbegripet sekundämrverk) eller synkron-
molor för mätning, regislrering eller annan indikering

av tidsintervaller............................................ 7 %

91.6 Tidströmställare med urverk (inbegripet sekundärurverk) eller synkronmotor 7%

91.7 Verk till fick- eller armbandsur (inbegripet verk till stoppur), sammansatta 2,5 %

91.8 Andra urverk, sammansatta:

A. till ur enligt nr 91.03 och 91.04 A............... ....... 2,5 %

B. till ur enligt nr 91.04 B............................... ....... 6,5 %

C. till ur enligt nr 91.05 och 91.06.................. .......... 5 %

91.9 Boetter till ur enligt nr 91.01 saml delar till sådana boet-ter 2,5%

91.10 Urfoder och andra höljen till varor enligt detta kapitel

samt delar därtill........................................... 5 %

91.11...................................................................... Andra urdelar fri

Prop. 1978/79:136 96

92 kap. Musikinstrument; apparater för upptagning eller återgivning av ljud; apparater för upptagning eller återgivning av bilder och ljud för television; delar och tillbehör till sådana artiklar

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej:

a. film, hell eller delvis ljuskänslig, avsedd för fotografisk eller fotoelektrisk
uppiagning saml exponerad sådan film. även framkallad (37 kap.);

b. delar med allmän användning enligt definilion i anm. 2 lill femtonde avd., av
oädel meiall (femtonde avd.) samt motsvarande varor av plust (vilku i allmän
het tulltaxeras enligt nr 39.07);

c. mikrofoner, förstärkare, högtalare, hörtelefoner, strömställare. stroboskop
och andra instrument, andra apparater eller annan utrustning, hänförliga till
85 eller 90 kap. och avsedda atl användas tillsammans med aniklar enligt det
ta kapitel men ej hopbyggda med eller inneslutna i samma hölje som dessa;
apparater för upptugning eller återgivning av ljud. kombinerade med radio- el
ler lelevisionsmottagare (nr 85.15);

d. borstar (för rengöring av musikinstrument) hänförliga till nr 96.01;

e. leksaksinslmmenl (nr 97.03);

f. föremål för samlingar saml anlikviteter (nr 99.05 och 99.06);

g. spolar, rullar och liknande artiklar (vilka skall lulltaxeras efter materialets be
skaffenhet, t. ex. enligt nr 39.07 eller femtonde avd.).

2. Stråkar, tmmslockar och liknande aniklar som användes vid spelning på musik-
instmment enligt nr 92.02 eller 92.06, och som anges lill förtullning gemensami
med sådana instrument till ett antal som är normall fördessa samt klart avsedda
att användas tillsammans med dessa intrument, skall tulltaxeras enligt summa
nummer som ifrågavarande instmment.

Rullar av perforerat papper för mekaniska spelapparater (nr 92.10) samt grammofonskivor o. d. (nr 92.12), som anges till förlullning gemensamt med den apparat för vilken de är avsedda, skall tulltaxeras som särskilda aniklar och ej som delar lill ifrågavarande apparat.

3. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges till för
tullning gemensamt med artiklar enligt detta kapitel skall lulltaxeras lillsammans
med dessa artiklar om de är av sådana slag som normalt åtföljer artiklarna vid
försäljning. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som
anges till förtullning särskilt skall tulltaxeras enligt de nummer till vilka de i och
för sig är hänförliga.

92.01 Pianon (inbegripei mekaniska pianon, med eller utan
klaviatur); cembalor och andra stränginstrument med
klaviatur; harpor, andra än eolsharpor:

A. pianon......................................................... 7,5 %,

dock högsl

150:—per

styck

B. andra slag................................................... .......... fri

92.02 Andra stränginstrument:

A. stråkinstrument............................................ ......... fri

B. andra.......................................................... 6%

92.3 Piporglar, orgelharmonier o.d............................ ......... 6%

92.4 Dragspel, concertinor och liknande musikinstrument;

munspel ......................................................... ............ 6%

92.5 Andra blåsinstmment......................................... .......... fri

92.6 Slaginstrumenl (t.ex. trummor, xylofoner, cymbaler

och kastanjetter).............................................. ............ 6%

Prop. 1978/79: 136 97

92.7 Elektromagnetiska, elektrostatiska, elektroniska och liknande musikinstrument (t.ex. pianon, orglar och dragspel)........................................................ ............ 6%

92.8 Musikinstmment, ej hänförliga till annat nummer i detta kapitel (t. ex. orkestrion, positiv, speldosor och musiksågar); mekaniska sångfåglar; lockpipor och andra redskap av alla slag för härmning av djurläten; ljudsignalredskap som blåses med munnen (t. ex. båtsmanspipor och andra visselpipor) 6%

92.10 Delar och tillbehör till musikinstrument, inbegripet rul
lar av perforerat papper för mekaniska spelapparater
samt mekanismer till speldosor; metronomer, stäm
gafflar och stämpipor av alla slag:

A. strängar.................................................... ............ 6%

B. andra slag:

1............................................................ höljen och stomryggar lill pianon saml delar där
till .......................................................... 7,5%

2. klaviaturer till instrument enligt nr 92.01, 92.03
eller 92.07 sam.t delar till sådana klaviaturer;
andra delar och tillbehör till instrument enligt nr
92.01; tonbord till orgelharmonier och delar till

sådana tonbord .................................... fri

3. delar och tillbehör till stråkinstrument samt delar och tillbehör till instrument enligt nr 92.05 .. fri

4. andra..................................................... 6%

92.11 Grammofoner, dikteringsmaskiner och andra appara
ter för upptagning eller återgivning av ljud, inbegripet
skivspelare och band- och trådspolningsapparater,
med eller utan pick-up eller tonhuvud; apparater för
upptagning eller återgivning av bilder och ljud för tele
vision:

A. grammofonautomater................................ 4%

B. andra slag................................................. 8%

92.12 Grammofonskivor och andra ljudupptagningar samt
liknande upptagningar; matriser för tillverkning av
grammofonskivor, oinspelade preparerade grammo
fonskivor, film för mekanisk ljudupptagning; band,
tråd, remsor och liknande artiklar, preparerade, av så
dana slag som vanligen användes för ljudupptagning el
ler liknande upptagning:

A. grammofonskivor:

1. för språkundervisning............................ fri

2. andra.......................................... 100 kg' 25: —

B. andra slag.................................................. fri

92.13 Andra delar och tillbehör till apparater hänförliga till nr

92.11 .......................................................................... 5%

' Tullen beräknas efter varornas vikt inkl. sådant förefintligt emballage, med vilket varor av ifrågavarande slag brukar försäljas i detaljhandeln.

7 Riksdagen 1978179. I saml. Nr 136

Prop. 1978/79: 136 98

93 kap. Vapen och ammunition; delar därtill

Anmärkningar

1. Dellu kupiiel omfattar ej:

a. varor hänförliga lill 36 kup. (t.ex. ländhaltar. sprängkapslar och signulruke-
ter);

b. delar med ullmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde uvd.. av
oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande varor uv plust (vilku i allmän
het lulltaxeras enligt nr 39.07);

c. pansrude slridsfordon (nr 87.08);

d. kikursikien och andra oplisku aitiklar. lämpliga ull användas lill vapen, med
unduntag av sädana som är monterade på eldvupen eller införes lillsummans
med de eldvapen på vilku de är uvseddu att monteras (90 kap.);

e. pilbågar och pilar dänill. fäktvapen för sporländamål samt leksaksvapen, hän
föriiga till 97 kap.:

{. föremål för samlingar saml antikvileler (nr 99.05 och 99.06).

2. Uttrycket "delar därtill" i 93.07 skall ej anses inbegripa radio- och rudarappara-ler enligt nr 85.15.

3. Lådor, askar, etuier, fodrul och liknande förvaringspersedlar som anges lill förlullning gemensami med uniklur enligt delta kapitel skall lulltaxeras tillsammans med dessa artiklar om de är av sådana slag som normalt åtföljer artiklarna vid försäljning. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges till förtullning särskili skall lulltaxeras enligt de nummer till vilku de i och för sig är hänförliga.

93.01 Hugg- och stickvapen (t.ex. värjor, sablar och bajo
netter) samt delar därtill; slidor och baljor till hugg-

och stickvapen ............................................. .......... fri

93.2 Revolvrar och pistoler, utgörande eldvapen . .......... fri

93.3 Artillerivapen, kulsprutor, kulsprutepistoler och andra eldvapen och utskjutningsanordningar för militärt bruk

(andra än revolvrar och pistoler)................... .......... fri

93.04 Andra eldvapen, inbegripet signalpistoler, pistoler och
revolvrar för enbart lösa skott, linkastningsapparater

o.d.................................................................. 3%

93.05 Andra vapen, inbegripet luftpistoler och luftgevär, fjä
derpistoler och fiäderbössor samt liknande pistoler och

gevär............................................................. ............ 4 %

93.06 Delar lill vapen, inbegripet ämnen till eldrör för eldva
pen men ej delar till hugg- och stickvapen:

A. delar till vapen för militiirt bruk: delar till revolvrar

och pistoler enligt nr 93.02........................ .......... fri

B. andra slag:

1. delar av trä............................................ .......... fri

2. andra:

a. till eldvapen ..................................... ............ 3 %

b. till andra vapen................................. 4%

93.07 Bomber, granater, torpeder, minor och robotprojekli-
ler samt liknande krigsammunilion, ävensom delar
därtill; annan ammunition samt delar därtill, inbegripet
föriaddningar; blyhagel lill ammunition:

A. ammunition och delar därtill, för militärt bruk eller

för revolvrar och pistoler enligt nr 93.02 .. ........... fri

B. andra slag................................................. ............ 4 %

Prop. 1978/79:136 99

97 kap. Leksaker, spel och sportartiklar; delar därtill

Anmärkningar

1. Detla kapitel omfattar ej:

a. julgransljus (nr 34.06);

b. fyrverkeripjäser och andra pyrotekniska artiklar hänförliga till nr 36.05:

c. gam, enfibertrftd. linor, gul o. d. för fiske, i avpassude längder men ej monle-
rude lill fiskrevar, hänförliga liil 39 kap., nr 42.06 eller elfte avd.;

d. väskor för sponurtiklar saml andra förvaringspersedlar enligt nr 42.02 och
43.03:

e. idrotlsdräkter samt maskeraddräkter o.d. av textilvara, hänföriiga lill 60 eller
61 kap.;

f. flaggor och fluggställ av textilvara samt segel för fariyg. isjakler e. d., hänför
liga till 62 kap.;

g. idrollsskodon (andra än skodon med fastsatta skridskor) saml benläder, ben
skydd o. d., hänförliga till 64 kap., ävensom huvudbonader för idrott hänförliga
till 65 kap.;

h. alpstavar, piskor, ridspön o. d. (nr 66.02) samt delar dänill (nr 66.03);

ii. omonterade konstgjorda ögon av glas för dockor eller andra leksaker, hänförliga till nr 70.19;

k. delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 till femtonde avd., av oädel metall (femtonde avd.) samt motsvarande vuror av plasl (vilka i allmänhet tulltaxerus enligt nr 39.07);

1. aniklar hänförliga lill nr 83.11;

m. sportfordon (andra än bobbar. sportkälkar o. d.) hänföriiga till sjuttonde avd.;

n. barncyklar försedda med kullager och konstruerade som vanliga cyklar för vuxna (nr 87.10);

o. sportbålar, såsom kanoter och kapproddbålar (89 kap.), saml redskap för framdrivning av dessa (44 kap. för sådana artiklar som är gjorda av trä);

p. skyddsglasögon för sport och utomhusspel (nr 90.04);

q. lockpipor och visselpipor (nr 92.08);

r. vapen och andra artiklar enligt 93 kap.;

s. racketsträngar samt lält och andra campingartiklar ävensom handskar (vilka i allmänhet tulltaxeras som varor av det material varav de är tillverkade).

2. Tulhaxenumren i della kapilel skall anses inbegripa artiklar i vilka pärior. ädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstmerade), ädel metall eller metall med plätering av ädel metall ingår endast som mindre väsentlig beståndsdel.

3. Ordel "dockor" i nr 97.02 skall anses tillämpligt endast för sådana artiklar som föreställer människor.

4. Om ej annal följer av anm. I ovan skall delar och tillbehör som är lämpliga atl användas uteslutande eller huvudsakligen till artiklar hänförliga lill något lulltaxenummer i della kapitel lulltaxeras enligt samma nummer som dessa artiklar.

97.1 Leksaksfordon med hjul, avsedda för barn (t.ex. ivå-och trehjuliga leksakscyklar samt trampbilar); dock-vagnar ........... 6 %

97.2 Dockor.................... ,....................................... 10%

97.3 Andra leksaker; modeller av sådana slag som användes för förströelse 6 %

97.4 Utrustning för inomhusspel för vuxna eller barn (inbegripet spelapparater för nöjesfält e.d., bordtennisspel samt biljardbord och andra för spel speciellt konstruerade möbler) 6 %

97.5 Karnevalsartiklar; trolleri- och skämtartiklar; julgransprydnader och andra julprydnader (t. ex. konstgjorda julgranar, julstrumpor samt julkrubbor och figurer därtill) 6%

Prop. 1978/79: 136 101

98 kap. Diverse artiklar

Anmärkningar

1. Detla kapilel omfattar ej:

a. ögonbrynsstifl och andra stift för kosmetiskt bruk (nr 33.06);

b. knappar (inbegripet kragknappar, manschettknappar o.d.) samt andra artiklar
av sådana slag som är nämnda i nr 98.01 och 98.12. om de är helt eller delvis
tillverkade av ädel metall eller metall med plätering av ädel metall (dock med
de undantag som följer av bestämmelserna i anm. 2 a lill 71 kap.) eller om i
desamma ingår naturpärlor eller ädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekon
struerade) (71 kap.);

c. delar med allmän användning enligt definition i anm. 2 lill femtonde avd., av
oädel metall (femtonde avd.) samt molsvarande varor av plast (vilka i allmän
het lulltaxeras enligt nr 39.07);

d. dragstift (nr 90.16);

e. leksaker hänförliga lill 97 kap.

2. Om ej annal följer av anm. I ovan skall tulltaxenumren i detta kapitel anses tilllämpliga för varor av i numren nämnda slag, även om varorna hell eller delvis beslår av ädel metall, metall med plätering av ädel metall, naturpärlor eller ädelstenar (naturliga, syntetiska eller rekonstmerade).

3. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges lill förlullning gemensami med artiklar enligi delta kapitel skall tulltaxeras tillsammans med dessa aniklar om de är av sådana slag som normalt åtföljer artiklarna vid försäljning. Lådor, askar, etuier, fodral och liknande förvaringspersedlar som anges lill förlullning särskilt skall tulltaxeras enligt de nummer till vilka de i och för sig är hänförliga.

98.01 Knappar (inbegripei kragknappar, manschettknappar,
tryckknappar o. d.) och knappformar; ämnen och delar
till sådana artiklar:

A. knappar av plasl........................................ .......... 10%

B. andra......................................................... ........... 6%

98.2 Blixtlås och delar därtill ................................ 10%

98.3 Reservoarpennor (inbegripet kulpennor) och liknande pennor samt pennskaft, pennförlängare o.d. ävensom sliftpennor; delar och tillbehör därtill, andra än sådana

som är hänföriiga till nr 98.04 eller 98.05 ..... 5 %

98.04 Skrivpennor (stålpennor o. d.) och spetsar därtill:

A. av ädel metall .......................................... 5 %

B. andra slag................................................. .......... fri

98.05 Blyerts-, anilin- och färgpennor (andra än pennor enligt
nr 98.03), blyerts-, anilin- och färgstift, grifflar, pastell
kritor och andra färgkritor, ritkol saml skriv- och ril-

krita; skräddar- och biljardkrita..................... 5 %

98.6 Skrivtavlor, även försedda med ram............... 5 %

98.7 Datumstämplar, sigillstämplar, pagineringsstämplar och dylika handstämplar (inbegripet handverktyg för tryckning eller prägling av etiketter); s. k. typtryckerier 4%

98.8 Färgband för skrivmaskiner och liknande färgband,

även på spolar; färgdynor, med eller utan ask 8%

98.09 Sigill- och buleljlack i form av stänger, plattor e.d.;
hektografmassa, valsmassa o.d. på basis av gelatin,

även på underlag av papper eller textilvara.. ........... 5 %

Prop. 1978/79:136 102

98.10 Cigarettändare, gaständare och liknande tändare, inbegripet kemiska och elektriska tändare, saml delar därtill, andra än tändstenar och vekar .......... 4%

98.11 Rökpipor; huvuden, skaft och andra delar till rökpipor (inbegripet grovt tillformade ämnen av trä eller rot); cigarr- och cigarettmunstycken samt delar därtill:

A. ämnen och icke färdigarbetade huvuden av trä eller

rot lill rökpipor........................................... fri

B. cigarr-och cigaretlmunstycken:

1. av sjöskum eller bärnsten........... 100 kg 250: —

2. av annat material.................................. 5 %

C. andra slag.................................................. 5 %

98.12....................................................................... Kammar, hårspännen o.d 10%

98.14 Rafräschissörer och beslag därlill .................. ........ 7.5 %

98.15 Termosflaskor och andra termoskäri, kompletta med ytlerhölje; delar därtill, andra än lösa glas ...................................................................... 8%

98.16 Provdockor, skyltdockor o,d.: rörliga figurer och ställ

av sådana slag som användes i skyltfönster.. 5%

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 6-8 kap., den dag regeringen bestämmer, och i övrigt den Ijuli 1979.

Prop. 1978/79:136 I

Bilaga 3

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1978:51) Svensk trädgårdsnäring Produktion, rationalisering och internationella förhållanden

I kapitel 2 lämnas en schematisk översikt över svensk trädgårdsnäring och dess plats i samhäUet.

Kapitel 3 innehåller en beskrivning av svensk trädgårdsproduktion. Av beskrivningen framgår att den samlade växthusarealen har ökat något under 1970-talet och uppgick till 430 ha år 1976. Av denna areal är större delen försedd med installation för uppvärmning. De produkter som odlas i växthus är grönsaker av vilka tomater och slanggurka är de största, snittblommor av vilka rosor, krysantemum och nejlikor har stor omfattning, lökblommor som framför allt utgörs av tulpaner samt krukväxter och s. k. utplanteringsväxter. Det samlade produktionsvärdet mätt i producentled av odlingen i växthus uppgår till ca 650 milj. kr. En stor del av växthusen (44 procent) är äldre än 20 år och behöver bytas ut under den kommande 10-årsperioden. Nybyggnadstakten är inte tillräcklig för att klara den nödvändiga ersättningsbyggnationen. Särskilt i Skåne och i Stockholms län vilka är betydande produktionsområden är byggnadstakten alltför låg.

Odlingen på friland består av köksväxter, fmktodling, bärodling samt odling av plantskoleväxter. E>en sammanlagda odlingsarealen för färskva-rumarknaden utgör ca 11 700 ha. Därtill kommer kontraktsodlingen för induslrin som omfattar ca 11 300 ha och framför allt utgörs av ärter. Av köksväxter för färskmarknaden utgör morötter, lök och kål de största enskilda produktema. Fruktodlingen domineras av äpple och bärodlingen utgörs framför allt av jordgubbar.

Det samlade värdet av odlingen på friland uppgår till ca 450 milj. kr. mätt i producentled. Trädgårdsnäringens produktionsvärde utgör således sammanlagt ca 1,1 miljarder kr i producentled.

Odlingen är lokaliserad framför allt till de sydligare delarna av landet. Skåne svarar således för ca 60 procent av trädgärdsproduktionen totalt sett.

TiUgängliga uppgifter visar att inom näringen finns ca 17 (XX) personer sysselsatta som företagare eller fast anställda samt dessutom ca 11 500 tillfälligt sysselsatta.

Antal företag med odling av trädgårdsväxter uppgår till ca 5 900. Odling i växthus eller bänkgård förekommer vid ca 2 700 av dessa företag, medan övriga 3 200 företag bedriver odling av trädgårdsprodukter enbart på friland.

Löner liksom priser pä eldningsolja har stigit avsevärt snabbare än konsumentprisindex under den 10-årsperioden. Produktpriserna harutveck-

Prop. 1978/79: 136 2

iais olikartat. Lönsamhetsutvecklingen är osäkert belyst på grund av brist på representativt malerial. Det framgår dock klartait utvecklingen påsnittblom-sterområdet varit otillfredsställande. Förhållandena för övriga produktionsgrenar varierar mellan olika år.

1 kapitel4 ges en översikt över Sveriges handel med trädgårdsprodukter, del nuvarande svenska gränsskyddel, konkurrensen mellan i-länder och u-länder samt en översikt över trädgårdsodlingen i några näraligande länder.

Värdet av importen år 1977 uppgick lill ca 1 400 milj. kr. Den åriiga värdemässiga ökningen har under den senasle femårsperioden uppgått till ca 12 procent. Den viktmässiga ökningen av importen har varit betydligt långsammare. Ar 1977 importerades 341 milj. kg trädgårdsprodukter.

1 kaphel 5 beskrivs den svenska konsumtionen av trädgårdsprodukter och prognoser för konsumlionsutvecklingen. Enligt jordbruksnämndens beräkningar uppgår konsumtionen av färska ätliga trädgärdsprodukter till ca 58 kg per person och år. Av denna kvantitet utgör köksväxter ca 29 kg, äpple och päron ca 25 kg och bär ca 4 kg.

Inköpen av prydnadsväxter beräknas uppgå till ca 44 snittblommor, ca 9 kmkväxier och 11 utplanteringsväxter per person och är. Den årliga konsumtionsökningen beräknas uppgå till drygl en proceni för frukt och grönsaker, drygt 0,5 proceni för rotfmkier och 3-4 procent för blommor.

Den sammanlagda konsumtionen har av handelns utredningsinstitut beräknats uppgå till 7 210milj. kr. inklusive potatis år 1976.1 denna beräkning ingår dock inle plantskoleväxter. Konsumtionen av trädgårdsprodukter beräknas uppgå till ca 7 000 milj. kr.

Kapitel 6 beskriver det statliga stödet till rationalisering m. m. Det statliga stödet till trädgårdsnäringens rationalisering utgår i form av statlig kreditgaranti med f n. sammanlagt högst 19 milj. kr. per år. Bidrag till energibesparande åtgärder lämnas med 4 milj. kr. per år. Som ett temporärt stöd kan lån intill den 30juni 1979 utgå uren länefond till företag med odling i växthus vilka drabbats av likviditetssvårigheter eller som vill lägga om produktionen. Dessa lån är ränte- och amorieringsfria i tre år. De amorteras därefier på 10 år

Kapilel 7 behandlar odlingen i växthus och energifrågan. Mot bakgrund av de minskande oljetillgångama görs en genomgång av möjligheten att nedbringa oljeförbrukningen i växthus. Växthus fungerar som solfångare. Möjligheterna att, med olika tekniska åtgärder som röriiga isoleringsanordningar, värmepump m. m., spara energi bedöms som goda.

1 kapitels diskuteras möjliga mäl och medel inom svensk trädgårdsnäring.

Kapilel 9 drar upp riktlinjer för den svenska trädgårdsnäringspolitiken. Målet för trädgårdspolitiken bör vara att skapa förutsättningar för en effektiv och konkurrenskraftig trädgårdsnäring som ger dem som arbeiar inom näringen god försörjning och trygg sysselsättning.

Dä goda fömtsättningar finns för trädgårdsproduktionen under vår odlingssäsong bör den ökade efterfrägan på trädgärdsprodukter till stor del kunna lillgodoses genom ulökad svensk produktion. Den svenska produktionens utveckling kommer att påverkas av den iriternationella konkurrenskraften. Dock bör subventionerade produkter eller dumping inle få påverka

Prop. 1978/79:136 3

produktionens omfattning. Det är angeläget att trädgårdsproduktionen bedrivs sä rationellt som möjligt, vilkel är en förutsättning för alt konsumenterna skall få produkler till rimliga priser.

Försök, forskning och rådgivning är betydelsefulla aktiviteter i ralionaliseringsverksamheien.

Det finansiella siödet bör främst inriktas på att främja en fortsatt effektivisering av produktionen inom trädgårdsnäringen. Ökad stimulans måste ges till utveckling och uppförande av energisnåla växthus och lill investeringar i andra energibesparande åtgärder. Det är av avgörande betydelse för de ekonomiska förhållandena inom näringen att stabila avsättningsförhållanden kan uppnås och att distribution och handel med trädgärdsprodukter bedrivs pä ett effektivt sätt.

I kapitel 10 ges en sammanfattande bakgrund till de förslag som utredningen lämnar. Utredningen ger även en bedömning av utvecklingen inom skilda produktionsgrenar av näringen.

Utredningen konstaterar att de svenska irädgårdsföretagen har nätt sin nuvarande omfattning genom ell skickligt tillvaratagande av tekniska framsieg och andra rationaliseringsmöjligheter saml genom en smidig anpassning av produktionen till förändringar i efterfrågan och odlingsförutsättningar.

En stor osäkerhei har dock präglat näringen under senare år. Denna har föranletis av flera olika faktorer. Den ökande importen har kraftigt drabbat snittblomsodlingen, vilken till viss del slagits ut. Energikrisen ökade på kort tid starkt produktionskostnaderna. Vidare hårde vikttullar som tillämpas pä trädgärdsprodukter genom penningvärdeförsämringen alltmer urholkats.

Ett exempel på de drastiska förändringar som kan drabba trädgårdsnäringen är snittblomsodlingen. Nejlikodlingen har fått sin areal reducerad med mer än 40 ''fi pä nägra år. Växhusföreiagen med snittblommor har haft en i det närmaste obefintlig nettointäkt sedan mitten av 1970-lalet och förrani-ningsprocenten pä nedlagt kapital har varil negativ. Mänga sniitblomsterfö-reiag har också genomgått allvarliga lönsamhetskriser med bl. a. företagsnedläggningar och uppsägning av anställda som följd.

Samtidigt med atl säledes näringen under de senaste åren inom vissa delar brottats med svårigheter har efierfrågan på trädgärdsprodukter ökat. Prognoser pekar på en fortsatt ökning. De svårigheter som föreligger inom trädgårdsnäringen är således inte föranledda av någon total minskning i efierfrågan på näringsalster. Däremot är näringen mycket starkt utsatt för påverkan frän utlandet. En kraftig expansion av odlingen utomlands av vissa produkler har skapat kris även i Sverige. Inom vissa afrikanska och sydamerikanska länder har en kraftig expansion av trädgårdsodlingen påbörjats. Denna kommer au påverka även den svenska odlingen.

Sådana strukturella förändringar går det naluriigtvis inte att skydda sig emot. De måste accepteras. Trädgårdsnäringen måste dock ges möjlighet att kunna anpassa sig lill dessa förändringar på ett tillfredsställande sätt. Detta innebär all förelag skall kunna känna ett rimligt mått av trygghet.

Priserna pä trädgårdsprodukter uppvisar stor variation. Dessa prisskillnader beror på internationella faktorer, väderleksförhållanden m. m. Härigenom skapas stor osäkerhet inom näringen och försväras produktionsplaneringen.

Enligt utredningens bedömning kommer odlingen av krukväxter och

Prop. 1978/79:136 4

tomater att öka liksom bärodlingen. Sniitblommorna kommer även fortsättningsvis att minska. Övriga produktionsgrenar av belydelse kommer atl bibehålla i stort sett oförändrad omfattning.

I kapitel 11 behandlas gränsskyddet. Utredningen har gjort en genomgång av gränsskyddel och lämnar förslag lill en anpassning av detla med utgångspunkt frän att tullskyddet skall bibehållas på i slort selt oförändrad nivå. Del har varil en strävan att inle onödigtvis fördyra produkterna för konsumenterna genom en tullavgift när detta inte varit oundgängligt som skydd för den inhemska produktionen. I de fall u-landsintressen har funniis för viss produkt har dessa vägts in i bedömningen.

Ulredningens förslag innebär såväl höjningar som sänkningar av tullarna liksom förändringar av tullperioderna. Förslaget innebär att nivån pä gränsskyddel i stort sett blir oförändrad. De tullförändringar som föreslås för köksväxier, frukt och bär har beräknats medföra en ökning av tullavgiften med ca 2 miljoner kr. vilket innebär en ökning av tullnivån med 6 procent.

De föreslagna lullförändringarna på prydnadsväxlområdet har beräknals medföra ökade tullavgifter med ca 13 miljoner kr. För prydnadsväxterna exklusive kmkväxier innebär förslaget en 25 procentig höjning av lullnivån.

Tullen pä kmkväxier föreslås höjd frän 30 kr per 100 kg lill 90 kr. per 100 kg. Denna höjning är beroende av de stora förändringar som skett i odlingsteknik och material under senare är vilket medfört att vikten per kmkväxt minskal till ca en tredjedel jämfört med tidigare. Den föreslagna förändringen är således väsentligen föranlåten av tekniska förändringar. Höjningen kan beräknas medföra en lullavgiftshöjning med ca 15 öre per importerad kmkväxt.

Översynen av gränsskyddet har skett med beaktande av tullbindningarna i GATT. Utredningens förslag innebär att endast den föreslagna tullförändringen för tomater behöver bli föremål för förhandlingar. Övriga föreslagna förändringar av tullnivåer eller tullperioder bryter inte mol nägra GATT-bindningar. Utredningen föreslår att tullnivåerna skall värdesäkras sä att tullens skyddseffekt inte minskar i takt med inflationen. De gällande tullarna pä trädgårdsområdet är vikttullar, dvs. tullen utgår med visst belopp per viktenhet. Den övervägande delen av övriga tullar i tulltaxan är värdelullar. Utredningen har funnit atl värdetullar skulle vara den typ av tull som bäst skulle värdesäkra de tullniväer som föreslås. Det har emellertid kommit till utredningens kännedom att överträdelser förekommer redan nu när del gäller importöremas redovisning av lullunderiaget. En generell övergång till värdetull befaras öka möjlighetema att undandra sig skyldigheten atl erlägga tull.

Ulredningen föreslär en generell övergäng till värdetull om tullkontrollen kan bedömas bli i stort selt likaeffektiv som f n. Kan emellertid delta inte bli fallet återstår alt behålla vikiiullarna. Dessa mäste dä justeras med jämna mellanrum för att målet, I huvudsak oförändrat tullskydd, skali kunna upprätthållas. Sädana justeringar är inte möjliga att genomföra för de varor som är bundna i GATT. Ulredningen föreslår därför att en övergäng till värdelullar genomförs för elva po.sitioner som är GATTbundna. Förslaget i denna del innebär inte atl de bundna nivåerna bryts utan det är en teknisk

Prop. 1978/79:136 5

förändring. För att motverka de befarade kontrollsvårighelerna föresläs alt den föreslagna värdetullen för de elva positionerna kombineras med en minimitull som utgår i form av vikltull.

I kapitel 12 lämnas förslag till en fond för marknadsfrämjande åtgärder. Utredningen har funnit att det förslag lill anpassning av gränsskyddet som föreslås inle räcker för att skapa en tillräcklig irygghet i produktionen.

Ulredningen föreslår därför att ett syslem med en särskild fond för marknadsfrämjande åtgärder skapas. Det främsta syftet med fonden är all minska de lönsamhetsvarialioner som uppstår mellan olika år och som orsakas av strukturella förändringar, fluktuerande priser och varierande skörderesultat. Pristillägg skall kunna utgå generellt efter odlingssäsong till produkt som på grund av låga priser inte gett skälig kostnadstäckning. Härigenom blir en mjuk övergång lill alternativa produkter möjlig även vid strukturella förändringar. Det bör även vara möjligt att mildra verkningarna av sådana extrema kostnadsökningar som tidigare förekommit t. ex. i samband med oljekrisen.

Medel från fonden bör fömtom till pristillägg kunna användas för atl sä längt möjligl förebygga krissituationer samt för att främja avsättningen av trädgärdsprodukter. Härvid kan förekomma åtgäder som slödköp och lagringsbidrag.

.Systemet bör i princip omfatta samtliga trädgärdsprodukter. För produkler som erhållil prisstöd bör odlingens omfattning följas så atl produkiionen anpassas till marknadsutrymmet.

Finansieringen av den föreslagna fonden börenligt utrednings mening i ett uppbyggnadsskede ske huvudsakligen med allmänna medel. Ulredningen har uppskattat medelsbehovel inledningsvis till 12,5 miljoner kr. av budgetmedel och 2,5 miljoner kr. åriigen av regleringsmedel. De produkter som varit föremål för direkta stödåtgärder i form av pristillägg m. m. bör under näslkommande produktionssäsong beläggas med en produkiavgift. Avgiften uttas pä såväl inhemsk produktion som importerad vara och bidrar säledes till finansieringen av fonden. Genom delta förfarande, som innefattar odlingsanmälan före säsongstart, erhålls en uppfattning om den planerade odlingens omfattning i förhållande till marknadsutrymmel.

Dessulom skall en intern avgift, dvs. en avgift endast på svenskproducerade produkler, kunna las ut då så begärs av odlama själva och bindas till åtgärder inom viss produktgmpp. Som exempel på sädan åtgärd kan nämnas lagringsstöd lill äpple.

Medel ur fonden skall även kunna användas för att främja konsumtionen av trädgårdsprodukter. Sädana ätgärder föreslås ske i nära samarbete med de redan exisierande blomster-, fmkt- och grönsaksfrämjandena. Utredningen har slräval efter att lägga fram ett förslag som ger god effekt med ett minimum av administration. Som ansvarig myndighet för stödet föresläs statens jordbruksnämnd. För administrationen börett regleringsorgan bildas som förslagsvis benämnes trädgärdsnäringsnämnden.

I kapitel 13 behandlas utredningens överväganden och förslag rörande ralionaliseringsverksamheien. Finansieringsstödet enligt trädgårdsrationali-seringskungörelsen utgär f n. i stort sett uteslutande som kreditgarantier. Krediigarantislödet har enligt utredningens mening fungerat väl. Utredningen anser att stödet tiil rationalisering m. m. även fortsättningsvis i

Prop. 1978/79:136 6

huvudsak bör utgå som kreditgarantier. Stödel bör utgå till åtgärder som effektiviserar produktionen inom näringen, till utvidgning, nyetablering och förvärv av företag samt till åtgärder i övrigt som bidrar lill all målet för rationaliseringspolitiken uppfylls. De allmänna villkoren för rationaliseringslån föreslås i stort sett oförändrade. Utredningen föreslår dock att hänsyn skall las lill marknadsförhållandena vid stöd till siörre förelagsutbyggnader och nyetablering. Amorteringsvillkoren föresläs förbättrade, främst lor län till fruktodlingsföretag.

Det generella stödet i form av statsbidrag till rationaliseringsåtgärder föreslås upphöra. Ett sådant stöd föreslås i stället bli förbehället sådana investeringar som från samhällets synpunki är särskilt angelägna. Exempel på sådana är investeringar i ny teknik, samverkan och energisparande. Även till investeringar i regioner där det från samhällets synpunkt är önskvärt att trädgårdsnäringen utvecklas bör statsbidrag kunna uigå. Till dessa åtgärder, med undantag av åtgärder för energi, föresläsbidrag kunna utgå med högst 25 procent av kostnaden dock högst 250 000 kr. Bidrag till energibesparande åtgärder bör kunna utgå med högst 35 procent dock högst lOOOOO kr. Utredningen föreslår att bidrag även skall kunna utgå till den del äldre växthus ersälls med nya energisnålare typer. Stödel lill prototyper och demonstrationsanläggningar bör bibehållas på nu gällande villkor.

För det första budgetåret, dvs. budgetåret 1979/80 bedömer utredningen att ramen för kreditgarantier lill trädgårdsnäringens rationalisering behöver höjas frän 19 milj. kr till 35 milj. kr. Det nuvarande reservationsanslaget Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering på driftbudgeten under tionde huvudtiteln bör ersättas av ell förslagsanslag. Underanslaget hören ram om 5 milj. kr. anvisas för bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering. Utredningen uppskattar slutligen behovet av statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen till 15 milj. kr.

Experten Holger Nyström haravgell särskilt yllrande.

1000:-

500:-fri

750:-(EG 650:-) fri

06.01 Lökar, stamknölar, rotknölar och rhizomer, i vila, under
lillväxt eller i blomning:

001 Inkommande med jord ................... 100 kg 30:- 50:-

inkommande ulan jord:

002 - med blommor eller blomknoppar .... 100 kg 350:- 350:-

- andra slag:

003 —gladiolus och liljekonvalje .................... fri fri

009 - - andra............................................ 100 kg 25:- 25;-

06.02 Andra levande växter, inbegripei träd, buskar, rötter, stick
lingar och ympkvistar:

001 al, alm, ask, asp, avenbok, björk, bok, ek, gran, lind, lärk,

lönn, poppel och tall.................................. fri fri

körsbärs-, plommon-, päron- och äppelträd:

60:-	60
30:-	30
fri	fri
30:-	90
30:-	60
30;-	30
fri	fri

2 - förädlade ........................................ 100 kg

3 -andra ............................................ 100 kg

prydnadsväxter:

004 - azalea, erica, kamelia och rododendron fri

- andra:
007 - - krukväxter ................................ 100 kg

005 - - andra slag..................................... 100 kg

006 andra levande växter ...................... 100 kg

009 rötter, sticklingar och ympkvistar...........

06.03 Avskurna blommor och blomknoppar av sädana slag som är
lämpliga lill buketter eller annat prydnadsändamål, friska,
torkade, färgade, blekta, impregnerade eller på annat sätl
preparerade:

friska:

001 - mimosa och ljung .......................... 100 kg 300:- fri

- nejlikor:

kg	750	- 1000:
kg	400	300:
kg	300	300:
	300	- fri

2 - - under tiden I mars-30 november . 100

3 - - under tiden I december-29 februari 100

005 - gladiolus I maj-30 september ........ 100

- gladiolus 1 okiober-30 april .................

- ginst:

6 - - under tiden I mars-30 november . 100 kg 750:- fri

7 - - under tiden I december-29 febmari 100 kg 500:- fri

- rosor:

100 100

kg 750

kg 500:

.. 500:

kg 750;

011 - - under tiden I mars-30 november

012 - - under tiden I februari-29 febmari

- under liden 1 december-31 januari

100

tulpaner I maj-30 september.................. 750:-

013 - tulpaner, under tiden I mars-30 april

7 %

6% 3%

9 % 8% 4 %

36 % 10% 20%

19%

26%

Prop. 1978/79:136

Statistiskt nr Varuslag Tullsats Utredningens förslag

Tull- Vamnr Nuva- Vikttull Värdetull

taxenr rande

- tulpaner, 1 oktober - 29 februari....... 100 kg 500.- 20 %

- andra:

- - under tiden 1 mars-30 november ....................................... 100 kg 750:- I 000:- 24 %

018 --under tiden 1 december-29 februari 100 kg 500:- 500:- 9%

017 orkidéer brytes ut och fär oförändrad tull

019 andra slag ................................................. fri fri

06.04 Blad, kvistar och andra delar (andra än blommor och

knoppar) av träd, buskar och andra växter samt mossa, lavar och gräs, utgörande varor av sådana slag som är lämpliga till buketter eller annat prydnadsändamål, friska, torkade, färgade, blekta, impregnerade eller på annat sätt preparerade:

100 renlav ..................................................... fri fri

901 adiantum, asparagus och läderblad, friska 100 kg 350;- 500;- 7 %

909 andra slag ................................................ fri fri

7 kap. Köksväxter samt vissa ätbara rötter och stam- eller rotknölar

Statistiskt nr Varuslag Tullsats Utredningens förslag

Tull- Varunr Nuva- Vikttull Värdetull

taxenr rande

07.01 Köksväxter, färska eller kylda;

potatis:

10! - nyskördad, under tiden 6 juni-5 juli 100 kg 20:- 34:- 25 %

109 - annan...................................................... fri fri

rotfrukter:

- morötter:

211 --nyskördade, under tiden I maj-30 juni 100 kg 20:- 15:- 9%

(EG 10;-) 6%

219 --andra........................................... 100 kg 10:- 15;- 11%

- pepparrot;

292 --nyskördad, undertiden I maj-30 juni 100 kg 20:- 10:- 3%

293 - - annan .......................................... 100 kg 10;- 10;- 3 %

- andra rotfrukter:

296 - - nyskördade, under liden I maj-30 juni 100 kg 20:- 20:- 5 %

298 --andra.............................................. 100 kg 10:- 10;- 7%

vitlök, schalottenlök, annan matlök samt andra Allium-

aner:

- vitlök:

301 - - under liden I juli-31 december ..... 100 kg 20:- fri

302 —under tiden I januari-29 februari . 100 kg 15:- fri

303 - - under tiden 1 mar>-30 juni................... ...... fri fri

- purjolök, buntlök och gräslök;

304 305

307 308 309

410

422 423 424 425

491 492

501 502

505 506

610 690

701 702

751 752

801 802

805

853 854

851 852 903

908

- under liden I maj-30 november ...... 100 kg 40;-

- - under tiden 1 december-30 april .............. fri

- annan lök;

- - under tiden 16 juli-31 december ...... 100 kg 20;-

- - under tiden I januari-29 febmari .... 100 kg 15;-

- - under liden I mars-l5 juli ....................... fri

kål;

- vilkål och rödkål I maj-30 november .. 100 kg 10;-

- vilkål och rödkål I december-30 april 100 kg 10;-

- blomkål;

- - under liden I augusti-30 november ... 100 kg 25;-

- - under tiden 1 december-30 april ............. fri

- - under tiden 1 maj-31 maj................. 100 kg 35;-

- - under liden 1 juni-31 juli ................. 100 kg 35:-

- annan kål;

- - under tiden I mars-31 december....... I(X) kg 40;-

- - under tiden I januari-29 februari ............ fri

Grönkål och brysselkål brytes ut och får ny tullperiod I juni-31 december, oförändrad tull 40;-, 20 %

Salladskäl bryies ut tullperiod 1 april-31 december tull 50:-,

20%

baljfrukler;

- ärter:

- - under tiden I mars-31 december....... 100 kg 20;-

- - under tiden I januari-29 febmari ............ fri

- bönor och andra baljfmkter:

- - under tiden I mars-31 december...... 100 kg 40;-

- - under liden I januari-29 febmari ............ fri

svampar och tryffel:

- champinjoner .................................. 100 kg 75;-

- andra ............................................. 100 kg 75;-

tomater:

- under liden 16 april-31 oktober ........ 100 kg 50:-

- under liden I november-l 5 april ............... fri

sparris:

- under tiden I maj-30 juni ................. 100 kg 100;-

- under tiden I juli-30 april ........................ fri

gurkor;

- slanggurkor;

- - under tiden 16 mars-30 september .. 100 kg 50:-

- under tiden 1 oktober-I5 mars ............... fri

- andra gurkor:

- - under tiden 16 juni-30 september..... 100 kg 25:-

- under tiden I oktober-I5 juni .................. fri

isbergssallad:

- under tiden I april-31 december......... 100 kg 40;-

- under liden I januari-31 mars..................... fri

annan sallad;

- under tiden 1 mars-15 december ...... 100 kg 40:-

- under liden 16 december-29 februari.......... fri

sötpaprika ................................................. fri

andra köksväxter:

- under liden I maj-30 november ... 100 kg 40.-

40;-fri

20;-20;-fri

:0;-15;-

35;-fri fri

35;-

40;-fri

20;-fri

40:-fri

75;-75;-

60;-fri

100;-fri

60;-fri

30:-fri

40;-fri

50;-fri fri

40;-

16 % 16 %

11 %

17%

12%

12% 20 %

5 %

7 %

10 %

20%

14 %

24 %

24%

12 %

II %

07.02

07.03

07.04

07.05

07.06

909

001 002 003 004 005 006 009

003 009

001 002

009

001 002 005 009

001 002 009

- under tiden I decemt)er-30 april.......... fri

Kronäriskockor bryies ul, tull I juli-30 november

Övrig tid fri

Köksväxier (även kokta), frysta:

morötter ......................................... 100 kg 20:

anor.................................................. 100 kg 20:

morötter och ärtor, blandade.......... 100 kg 20:

bönor................................................ 100 kg 40:

spenat ............................................. 100 kg 40:

broccoli ........................................... 100 kg 40

andra .................. belägges under hela året med

samma tull som motsvarande färska produkter under den tid dessa är högst tuUbelagda

Köksväxier, lillfälligt konserverade i saltvatten, svavelsyrlighelsvalten eller andra konserverande lösningar men ej särskilt beredda för direkt konsumtion:

gurkor ................ belägges under hela året med

andra slag .......... samma tull som molsvarande

färska produkter under den tid dessa är högst tuUbelagda

Torkade, dehydratiserade eller evaporerade köksväxter, hela, i bitar, skivade, krossade eller pulveriserade, men ej vidare beredda:

vitlök................................................ 100 kg 25:-

tomater,s. k. French beans samt lök, annan än schalottenlök

och vitlök ......................................... 100 kg 25;-

andra slag........................................ 100 kg 25:-

Torkade spritade baljväxtfrön av sädana slag som användes till människo- eller djurföda, även skalade eller kluvna:

med huvudsaklig användning som människoföda;

- ärter ...................................................... ... fri

- bönor ..................................................... fri

- andra .................................................... fri

andra slag................................................ fri

Maniok-, arrow- och salepsrol, jordärtskockor, balater (sötpotatis) och andra liknande rötter, slam- eller rotknölar med hög halt av stärkelse eller inulin, färska eller torkade, hela eller i bitar; märg av sagopalm:

maniok- och arrowroi................................... fri

jordärtskockor .................................. 100 kg 10:-

andra slag .................................................. fri

fri 40;-

fri

25:-25;-

fri fri fri fri

fri fri fri

11 %

18 % 18 % 18 % 18 % 18 % 18 %

3 % 3 %

08.01

08.02

08.03

08.04

08.05

08.06

100 200 300 401 405 500 600 700 800

100 200 300 400

900

100 200

101 102 200

101 109 210 220 310 320 900

101 102

201 202

Dadlar, bananer, kokosnötter, paranötler, kasjunötter, ananas, avokaiofrukter, mango, guava och mangostan, färska eller torkade, även skalade;

dadlar ...................................................... fri

bananer...................................................... fri

ananas....................................................... fri

avokaiofrukter ........................................... fri

mango, guava och mangostan ................... .. fri fri

kokosnötter ............................................. ........ fri

kokosrasp .................................................. fri

paranötter ................................................. fri

kasjunötter (cashewnötter)........................... fri

Citmsfrukter, färska eller torkade:

apelsiner, pomeranser................................. fri

grapefrukter .............................................. fri

fri

citroner ..................................................... fri

mandariner, satsumas, klementiner, tangeriner och

liknande citrusfrukter................................... fri

andra ........................................................ ........ fri

Fikon, färska eller torkade;

fri fri

färska......................................................... fri

torkade ...................................................... fri

Vindruvor, färska eller torkade;

färska:

-undertiden I juli-31 oktober .............. 100 kg 12:50 12:50(6,25)

- under tiden I novemt)er-30 juni.................. fri fri

torkade (russin och korinter)........................ fri fri

Nötter och liknande frukter, andra än sädana som är hänföriiga till nr 08.01, färska eller torkade, även skalade:

krakmandel ............................................. ........ fri

annan mandel ........................................... ........ fri

hasselnötter .............................................. ........ fri

hasselnötskärnor ........................................ fri fri

valnötter .................................................... fri

valnötskärnor.............................................. fri

andra slag.................................................. fri

Äpplen, päron och kvittenfrukter, färska:

äpplen:

- under tiden 16 juli-29 februari .......... 100 kg 25:- 25:-

- under tiden I mars-15 juli........................... . fri fri

päron och kvittenfrukter:

- under liden 16 juli-31 december.......... 100 kg 25:- • 25:-

- under tiden I januari-15 juli ....................... fri fri

4% (2%)

17 %

12 %

08.07

08.08

101 102 200

301

302

401 402 900

101 102

201 202 300 400 901 909

Stenfrukter, (arska;

körsbär;

- under tiden 16 juni-31 juli.................. 100 kg 30;-

- under tiden 1 augusli-15 juni .................... fri

aprikoser.................................................... fri

persikor (inbegripet nektariner):

- under tiden I juli-l5 oktober ............. 100 kg 10:-

- under liden 16 okiober-30 juni ................... .. fri

plommon:

- under tiden 16 juii-30 september ....... 100 kg 35;-

- under liden 1 oktober-15 juli .................... fri

andra ............................................................ fri

Bär, ej hänföriiga till nr 08.07, färska;

hallon, krusbär och vinbär;

- under tiden I juni-31 augusti ............. 100 kg 25;-

- under tiden I sepiember-31 maj.................. fri

Svarta vinbär bryies ut, tull 40:-(11 %) 1 juni-31 augusti

I seplember-3l maj fri jordgubbar:

- under tiden 8 juni-31 augusti ............ 100 kg 100:-

- under tiden 1 sepiember-7 juni................... .. fri

hjortron...................................................... .. fri

lingon ....................................................... .. fri

blåbär......................................................... .. fri

andra ......................................................... fri

30:-fri fri

fri fri

35:-fri fri

25:-fri

100:-fri

fri

5 %

16%

7 %

15 %

08.09 Andra färska frukter:

meloner;

- under tiden 16 juni-30 september:

103 --S. k. honungsmeloner och s. k. ogenmeloner .. 100 kg 40:-

104 - - andra slag ..................................... 100 kg 40;-

107 - under tiden 1 oktober-15 juni .................. .. fri

901 kivifrukter ................................................ fri

909 andra ...................................................... .. fri

08.10 Frukter (även kokta), frysta, utan tillsats av socker;

100 jordgubbar ........................................ 100 kg 50:-

901 blåbär......................................................... ...... fri

902 hallon .............................................. 100 kg 25:-

903 lingon ....................................................... fri

909 andra .................... belägges under hela året med

samma tull som motsvarande färska produkter under den lid dessa är högsl tuUbelagda

08.11 Frukter, tillfälligt konserverade (t. ex. med svaveldioxidgas
eller i saltvatten, svavelsyrlighelsvalten eller andra konser
verande lösningar) men i föreliggande skick olämpliga för
direkt konsumtion;

1 jordgubbar ........................................ 100 kg 50:-

2 äpplen ................................................ 100 kg 10:-

40:-	23%
40:-	28 %
fri
fri
fri
75:-	18%
fri
25:-	5%
fri

50:-20:-

17% 20%

009

08.12

100 300 400 500 600 901 902 909

08.13 000

andra .................. belägges under hela året med

samma tull som motsvarande färska produkter under den tid dessa är högst tuUbelagda

Frukter, torkade, andra än sädana som är hänföriiga till nr 08.01, 08.02, 08.03, 08.04 eller 08.05;

äpplen och päron...................................... ... fri

aprikoser....... I......................................... fri

persikor..................................................... fri

plommon ................................................ ... fri

blandad frukt ........................................... fri

nypon .................................................... ... fri

blåbär....................................................... ... fri

andra ........................................................ fri

Skal av meloner eller citrusfrukter, färska, frysta, torkade
eller tillfälligt konserverade i saltvatten, svavelsyriighets-
vatten eller andra konserverande lösningar fri

fri

Prop. 1978/79: 136

INMEHALL

Sammanfattning

1 Rådgivningens nuvarande organisation oci-. arbetsur n.--i;"t--

1.1 Bakgrund

1.2 Nuvarande organisation

1 . 5 Rådgivningsverksamheten 1.4 Rådgivarnas arbetsuppgifter 1 .5 Rådgivning från andra organ

2 Rådgivningen i andra länder

2.1 Nederländema

2.2 Norge

2.3 Finland

2.4 Danmark

3 Utvecklingstendenser i odlingen ooh konsekvenser härav
för rådgivningen

4 Utredningens överväganden ooh förslag

4.1 Mål och inriktning

4.2 Resursbehov

4.3 Organisation

4.4 Vissa administrativa frågor

4.4.1 Delegering av beslut i stödärenden

4.4.2 Vissa samordnings- och samrådsfrågor 4.4.5 Tjänsteresor

Prop. 1978/79:136

Sammanfattning

Föreliggande betänkande innehåller förslag till förbättrin.-Mr av rådgivningen på trädgårdsnäringens oraråde.

Utredningen har med utgångspunkt bl.a. från de förslag se-, utredningen lämnade i betänkandet Svensk trädgårdsnäring: Produktion, rationalisering, internationella förhållanden (SOU "'"3;-sett över den statliga rådgivningen på trädgårdsområiex.

De svenska trädgårdsföretagen består till övervägande del iv relativt små enheter som saknar egna resurser för utbildning, forskning och utveckling. Rådgivningens uppgift är att sprlia de resultat som framkommer vid de organ som bedriver forskning och utveckling till de rörelsedrivande företagen. Rådgivningen skall också medverka i den företagsuppbyggande verksamhet som ir en väsentlig del av lantbruksnämndernas arbetsuppgifter.

Utredningen föreslår att nio nya tjänster sora rådgivare inrättas vid lantbruksnämnderna. Av tjänstema är fyra ekonomiråd.i-vare, en rådgivare i tekniska frågor och fyra odlingsrådgivare.

Avsikten är att de nya ekonomirådgivarna bl.a. skall han-iläjga samtliga ärenden om statligt stöd i form av bidrag och lånegaranti vid lantbruksnämnderna. Härigenom blir det möjligt ntt delegera beslutanderätten i stödärenden från lantbruksst.vrel-sen till samtliga lantbruksnämnder.

Genom den föreslagna ökningen av antalet rådgivare kan en vidgad specialisering åstadkommas. Härigenom ges förbättrade möjligheter att åstadkomma en rationell produktion av trädgards-nrodukter.

Prop. 1978/79:136

1 Rådgivningens nuvarande organisation och arbetsuprgi:'ter

1.1 Bakgrund till nuvarande organisation

I syfte att främja den svenska trädgårdsnäringens utveckling beslöt riksdagen år I96I att I3 konsulenttjänster vid hushållningssällskapen skulle omändras till specialkonsulenter för yrkesmässig trädgårdsodling. Av tjänsterna avdelades sex for odlingsmässig rådgivning inom handelsträdgårdarna, tre för yrkesfruktodling samt två för vardera värme- och byggnadsteknik samt företagsekonomi.

Den nuvarande organisationen av trädgårdsnäringens rationalisering beslutades åren I965 och (>. Enligt ett principbeslut av 1965 års riksdag (prop. 1965:100, JoU 17, rskr 256) ändrades organisationen för jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering så att hushållningssällskapets och lantbruksnämndens uppgifter pä området skulle föras samman i ett organ, lantbruksnämnden. De nya nämndernas organisation skulle utredas i särskild ordning. I propositionen anförde departementschefen bl.a. följande.

Den nuvarande regionala organisationen för statens medverkan i jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering grundar sig på en uppdelning av verksamheten i olika grenar. Således svarar de statliga lantbruksnämnderna för den yttre och inre rationaliseringen ooh de statsunderstödda hushållningssällskapen för driftsrationaliseringen. Denna uppdelning förutsätter att rationaliseringsbehovet kan tillgodoses genom åtgärder som var för sig kan hänföras till viss rationaliseringsgren, såsom att köpa till mark, att investera i byggnader eller täckdikning eller att ändra driftsinriktningen. Valet mellan åtgärdema måste dock ofta ske efter en företagsekonomisk prövning som omfattar jordbruksföretagets totala förutsättningar. Omdaningsprocessen inom jordbruket har i många fall fört med sig att en kombination av förbättringar, som sker i ett samnanhang eller i nära

Prop. 1978/79:136

anslutning till varandra, är nödvändig för att nå lönsajhet . Svårigheterna att hålla isär den yttre och den inre ritioni-liseringen samt driftsrationaliseringen har säledes blivit allt mer framträdande.

Det underströks att goda kontakter mellan näringsutövare och rationaliseringsorgan utgör en viktig förutsättnln,- for framgång i verksaraheten.

Beträffande de intressen som borde vara representerade i lantbruksnämnderna ansåg departementschefen det självfallet att berörda näringar sävitt möjligt borde vara allsidigt företrädda. Det var också viktigt att konsumenterna blev representerade.

Antalet ärenden förutsågs bli så stort att nämnden in pleno inte borde belastas med samtliga, utan huvudsakligen dra upp riktlinjer och besluta i viktigare ärenden eller i frågor av principiell natur. Övriga ärenden borde kunna avgöras av delegationer. Förutom struktur-, jordbruks- och utbildningsdelegationer borde vid behov ytterligare delegationer kunna inrättas t.ex. för frågor rörande trädgårdanäringen. Vid handläggning av frågor rörande näringagrenar, som inte var företrädda i nämnden, borde lämplig person kunna adjungeras till delegationen.

I propositionen (l967:74) om de nya lantbruksnämndemas organisation m.m. anförde departementschefen följande beträffande riktlinjerna för lantbruksnämndernas rådgivningsverksaimhet.

I likhet med utredningen anser jag att staten bör medverka i första hand i sådan rådgivningsverksamhet som äx av särskild betydelse för rationaliseringen inom jordbruket. Kommersiellt betonad produktionsrådgivning bör dock i princip skötas av närings-utövarnas egna organisationer. För att effektivisera den rådgivning som staten skall svara för bör såsom utredningen förordat programmeringen fortsättas och utvecklas. Denna rådgivning bör anpassas till ändrade förutsättningar inom lantbruket. Den för-

Prop. 1978/79:136

skjutning som ägt rum från en huvudsakligen produktionsteknisk rådgivning mot en mer företagsekonomiskt inriktad verksamhet bör fortsätta. Rådgivningen bör stå öppen för alla yrkesutövare. Den tör således inte begränsas till sådana som behöver statligt ekonomiskt stöd för rationaliseringsåtgärder.

Beträffande lantbruksnämndernas verksamhet för trädgårdsnäringen anförde departementschefen följande.

Det allmännas insatser för att främja utvecklingen av den yrkesmässiga trädgårdsnäringen anser jag i likhet med utredningen böra inordnas i de nya lantbruksnämndernas verksamhet. Arbetsuppgifterna bör huvudsakligen omfatta rådgivning, projektering av vissa anläggningar samt handläggning av ärenden rörande finansieringsstöd. Uppgifter på trädgårdsområdet i övrigt t.ex. rådgivning och projektering av villaträdgårdar och parkanläggningar är enligt min raening knappast att betrakta sora en statlig uppgift. Service på detta område torde i den mån den ej ombesörjs av kommunerna alltjämt kunna handhas av hushållningssällskapen. Jag är ej heller beredd att såsom ifrågasatts i ett remissyttrande förorda att statsbidrag utgår till verksamhet av ifrågavarande slag.

Lantbruksnämndernas personalbehov för ifrågavarande uppgifter beräknar utredningen till samma antal (25) konsulenter som nu finns hos sällskapen jämte tio nya assistenter. Härvid förutsätter utredningen att det även i fortsättningen skall finnas två rådgivningscentraler i Malmö resp. Stockholm. För dessa erfordras tio specialiserade konsulenter och fem av de nya assistenterna. Övriga konsulenter och assistenter bör utplaceras i olika län enligt lantbruksstyrelsens bestämmande.

Riksdagens jordbruksutskott, som var enhälligt i denna fråga, uttalade efter att ha återgivit departementschefens anförande följande.

I detta sammanhang hemställs i motionerna 1:73 och 11:976 att utrymme skall beredas inom lantbruksnämnderna för en a.mbulerande och uppsökande produktionsrådgivning, inriktad på saklig upplysning och rådgivning om ekonomiska och produktionstekniska rön. Utskottet vill i anslutning härtill konstatera att avsikten är itt produktionsrådgivning skall ingå bland lantbruksnämndernas inpgifter. Den förskjutning som ägt rum från en huvudsakligen .roduktionsteknisk rådgivning mot en mer företagsekonomiskt inrik-

Prop. 1978/79:136

tad verksamhet bör dock såsom departementschefen anfört fortsätta. Såsom anges i propositionen bör rådgivningen stå öppen för alla berörda yrkesutövare. Den personal som kan disponeras för rådgivning, bör givetvis utnyttjas på det för rationaliseringen effektivast möjliga sättet.

Beträffande trädgårdsnäringen anförde utskottet bl.a. filjanae.

Det allmännas insatser för den yrkesmässiga trädgårdsodlin.cjens rationalisering bör såsom föreslagits i propositionen inordnas i de nya lantbruksnämndernas verksamhet. Uppgifter på träd.iärds-området i övrigt, exempelvis rådgivning och projektering av villaträdgårdar och parkanläggningar, kan enligt departementschefen knappast anses vara en statens angelägenhet. För service på detta omräde hänvisas till kommunerna och hushållningssällskapen.

Riksdagen beslutade i enlighet med ovannämnda förslag. Riksda.jen uttalade dessutom följande.

Enligt utskottets mening bör allmänheten i fråga om projektering' av och rådgivning rörande villaträdgårdar ra.m. få hänvända sir": till enskilda företag eller expertis hos kommunerna. Även hushållningssällskapen kan givetvis, ora de sä önskar, ge service på detta oraråde. Denna service bör kunna göras självbärande. Utskottet ansluter sig till departementschefens mening att nu ifrå gavarande verksamhet inte kan anses vara en statlig uppfriit och att statsbidrag inte bör utgå till densamma. Nyssnämnda motionsyrkanden avstyrks alltså.

1.2 Nuvarande organisation

Genom riksdagsbeslutet år 1967 fick den yrkesmässiga träd.årdsoa-lingen en kraftig förstärkning av resurserna för rationaliserinrs-verksaraheten. Den totala kostnaden för lantbruksverkets verksamhet på trädgårdsorarådet uppgick budgetåret 1976/77 till ca 6,5 milj. kr. vilket motsvarar oa 5 procent av lantbruksverkets totala kostnad. Med lantbruksverket avses i detta betänkande länt-

bruksstyrelsen, lantbruksnämnderna, distriktsveterinärorganisationen samt statens hingstdepå och stuteri.

Det stöd som utgår för trädgårdsnäringens rationalisering är dels ekonomiskt stöd i form av garantilån och statsbidrag, dels rådgivning.

Det statliga ekonomiska stödet har utredningen behandlat i delbetänkandet Svensk trädgårdsnäring - produktion, rationalisering, internationella förhållanden - (SOU 1978:51). Den administrativa handläggningen berördes inte närmare i betänkandet.

Enligt gällande ordning har endast lantbruksnämndema i Stockholms och Malmöhus län rätt att fatta egna beslut i låne- och bidragsärenden. För övriga län gäller att beslut fattas av lantbruksstyrelsen efter lantbruksnämndens utredning. Motiv för denna skillnad har varit bl.a. att företagsekonomisk sakkunskap funnits endast vid nämnderna 1 Stockholm och Malmö. Vid dessa nämnder samt vid nämnden i Kristianstads län finns företrädare för trädgårdsnäringen i plenum eller delegation. Den enligt proposi-tionen 1967:74 om de nya lantbruksnämndernas organisation m.m. anförda möjligheten att bilda en särskild delegation för trädgårdsfrågor har inte utnyttjats vid någon nämnd.

Från den 1 juli 1978 har lantbruksnämnderna organiserats om. I samband därmed har även beslutsordningen reviderats. I den nya organisationen ingär trädgärdsfrågoma i produktionsenheten vid alla nämnder utom i Stockholms och Malmöhus län som fått självständiga trädgärdsenheter. Lantbruksnämndernas organisation framgår av fig. 1.

Prop. 1978/79:136

allt i ärenden av principiell natur, fattas i plenum eller i den särskilda delegation (arbetsutskott) som bildats vid f.n. 14 näjnnder. Som huvudregel gäller - med vederbörlig hänsyn till kravet på så långtgående delegering som raöjligt - att ärende skall avgöras på den nivå där beslutsfattaren har överblick över de faktorer som har betydelse för beslutet och över beslutets konsekvenser.

Med tiden har arbetet med handläggning av stödärendena fått ganska stor omfattning. Av lantbruksverkets totala kostnad för trädgårdsnäringens rationalisering utgör handläggning av det ekonomiska stödet ca 20 procent. Rådgivning svarar för drygt 50 procent samt planering och utveckling för ca 20 procent av kostnaden. En betydande del av arbetet raed stödärenden utförs av rådgivare med odlingsteknisk inriktning.

1 . 3 Rådgivnings ve rksamlie t en

Antalet rådgivare på trädgårdsområdet vid lantbruksnämnderna är 40 stycken. Därtill finns 2 asplranttjänster sora skall tjäna som inskolning av nya rådgivare. Av bl.a. besparingsskäl är f.n. sex rådgivaretjänster och de båda aspiranttjänsterna obesatta.

Rädgivartjänsterna benämns antingen lantbrukskonsulenter eller assistenter. Lantbrukskonsulenterna är vanligen högskoleutbildade, medan övriga vanligen har trädgårdsteknikerutbildning. F.n. finns 25 lantbrukskonsulenttjänster och I5 assistenttjänster. Rådgivarnas tjänsgöringsplacering, ämnesområden och verk-samhetsoraråden framgår av bilaga 1.

Det äligger lantbruksstyrelsen att fördela de befintliga rådgivart jänsterna regionalt varvid hänsyn skall tas till rådgivar-

9 RiksJagrn IQ78I7V. I saml. Nr 136

nas ämnesinriktning. Lantbrukskonsulenttjänsterna fördelar sig på följande huvudinriktningar.

Allmän odlingsteknik 5

Odling under glas 8

Frukt- och bärodling 4

Fältmässig köksväxtodling 2

Plantskoleskötsel 1

Företagsekonomi 2

Produktionsekonomi och arbetsmetodik 1

Byggnads- och värmeteknik 2

Rådgivarna i allmän odlingsteknik är inte specialiserade. De är placerade i mindre odlingstäta områden. De t.iänstemän som har en uttalad huvudinriktning skall även ha allraänna odlingstekniska kunskaper.

Assistenttjänsterna är väsentligt raindre specialiserade än lantbrukskonsulenterna. Det är i princip endast 2 assistenter i företagsekonomi och 2 assistenter i byggnads- och värmeteknik som är specialiserade. Däremot förekommer att en lantbrukskonsulent och en assistent sinsemellan delar upp odlingen mellan sig så att en i huvuusak svarar för rådgivningen till växthusodlare och en för rådgivningen till frilandsodlare.

För att möjliggöra en större specialisering och rörlighet bland rådgivarna har landet delats in i rädgivningsdistrikt.

nådgivningsdistrikten har följande utseende

Distrikt I: Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och södra de-

len av Hallands län

Prop. 1978/79: 136

Distrikt II: Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlanas och Gotlands län

Distrikt III: Norra delen av Hallands, Göteborgs och Sohus, Skaraborgs, Älvsborgs och Värmlands län

Distrikt IV: Stockholms, Södermanlands, Västmanlands, vTebrc,

Uppsala, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Distriktsindelningen framgår även av följande kartskiss.

En beräkning av antalet företag och odlingsarealer för vissa odlingsinriktningar enligt trädgårdsräkningen år 1977 ger följande fördelning för de fyra distrikten.

Tabell 1.1 Antal företag och odlingsarealer för vissa odlingsinriktningar i rS.dp-i vninpHiw+.-ri >+on

Distrikt	Växthu	s	rrukt	och bär Köksväxter friland	Antal företag
	aceal	antal	areal	antal area] anta]	totalt
	1000 n,2	företag	:ha	företag ha företag
]	2518	91?	3521	1051 3673 1216	2620
II	36A	380	877	6A] 387 334	1160
III	61A	530	459	290 722 627	704
IV	810	772	556	528 398 424	1210

Odlingsrädgivama inom ett distrikt delar vanligen upp detta mellan sig i verksamhetsområden, inom vilka de i första hand skall

Distrikt Under glas Frukt o bär Köksväxt på Allmän Assi- S:a

friland odl.teknik stent-
__________________________________________________________ er_______

1	3
II	1
III	2
IV	2

2	8
3	7
2	5
2	8

2 1

1 1 1

1/2 1/2 3

Vid lantbruksnämnderna i Stockholm och Malmö finns särskilda trädgårdsenheter. Av ovanstående odlingsrådgivare tillhör tre i distrikt IV Stockholmscentralen och fem i distrikt I Malmöcentralen. Dessutom finns i Stockholm två ekonomirådgivare och två rådgivare i byggnads- och värmeteknik. De har ett utvidgat verksamhetsområde nämligen Norrland, Svealand, Skaraborgs län, Östergötland och Gotland. Motsvarande fyra tjänster finns även i Malraö och de svarar för den återstående delen av landet.

För plantskolerådgivning respektive rådgivning i produktionsekonomi och arbetsmetodik finjis två lantbrukskonsulenter placerade i Malmö med hela landet som verksamhetsområde.

Vissa lantbruksnämnder saknar "egna" rådgivare. De län som saknar rådgivare permanent, stationerad vid lantbruksnämnden är följande: Uppsala, Södermanlands, Blekinge, Hallands, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs (den nuvarande tjänsten i Falun flyttas till Gävle vid årsskiftet 1978/79), Jämtlands och Västerbottens län.

1.4 Rådgivarnas arbetsuppgifter

Enligt lantbruksnämndemas tidsredovisning fördelar sig kostnaderna för rådgivamaa verksamhet totalt på följande sätt.

Planering, utveckling 20 %

Ekonomiskt stöd 20 %

Rådgivning

individuellt 25 %

mäss- och grupprädg. 30 j" 55 %

Uppdragsverksamhet 4 %

Övrigt 1 %

100 lo

Det förekommer givetvis avvikelser från denna fördelning. Nägra rådgivare har en väsentligt större andel rådgivning medan aftdra har avsevärt mindre andel.

Den tid som används till handläggning av ekonomiskt stöd varierar med antalet ärenden m.m. Den tid som kan ägnas åt rådgivning blir beroende av hur mycket tid som måste användas till beredning av låneärenden, besvarande av remisser och liknande administrativa uppgifter.

En väsentlig del av rådgivning<5n utgörs av kiirsverksamhet. Antalet elevtimmar har under de senadte åren uppgått till ca 40 000

Prop. 1978/79:136 19

och antalet kurstimmar till ca 1 400. Medelantalet kursdeltagare uppgår således till knappt 30.

Planeringen av kursverksamheten sker av en särskild beredningsgrupp inom vart och ett av de fyra rådgivningsdistrikten. I dessa beredningsgrupper ingår alla distriktets lantbrukskonsulenter pä trädgårdsorarådet samt avdelningsdirektörerna inom produktions-och trädgårdsenheterna. Planen över kursverksamheten arbetas sedan in i de olika lantbruksnämndemas länsprogram för rådgivningen. Genom denna samordning kan de olika rådgivarna ordna kurser som kan täcka hela rådgivningsdistrikt och om intresse finns även andra distrikt.

Arbetet med s.k. Erfa-grupper har i vissa områden fått stor orafattning. Erfa-gruppverksaraheten är organiserad så att ett antal trädgårdsodlare raed en viss produktion, t.ex. tomat, bildar en Erfa-grupp som vanligtvis under en lantbinikskonsulents ledning regelbundet träffas, utbyter erfarenheter och behandlar nya problemområden. Ingående diskussioner kan föras genom att de sora är deltagare har djupgående kunskaper inom det område sora behandlas. Det ställs krav på specialisering och kunnande från rådgivarna för att utbytet skall bli bra.

En relativt omfattande projekteringsverksamhet bedrivs av de tekniska konsulenterna bl.a. i samband med ansökningar om statligt stöd.

Vid lantbruksnämnderna i Kalmar, Skaraborgs och Östergötlands län finns växtskyddskonsulenter, en vid vardera nämnden. Dessa arbetar med växtskyddsfrägor på jordbrukets och trädgårdsnäringens område.

Prop. 1978/79: 136

1. 5 Rådgivning från andra organ

1.5.1 ]£njtavd£lning£n_vid_Sve£ige£ laritruksuinive£s_it£t

Konsulentavdelningen startade .år I96I ijjider na-tinet specialrådgivningen vid lantbrukshögskoLan. Antalet anställda var från början nio. Ar I967 ändrades n.amnet till konsulentavdelningen och sedan dess har en successiv utbyggnad av verksamheten ägt rum. Antalet ansätllda inom konsulentavdelningen är f.n. ca 60, varav 24 stycken statskonsulenter.

Konsulentavdelningens verksamhet riktar sig fraraför allt till lärare, rådgivare och andra befattningshavare med uppgift att ge utbildning av och rådgivning till jordbrukare, skogsbrukare och trädgårdsodlare. Konsulentavdelningen utgör därför en länk mellan forskning och försök å ena sidan och i första hand rådgivningen till näringslivet å den andra.

Målet för konsulentavdelningens verksamhet är att samordna, presentera och förmedla in- ooh utländska försöksresultat i sådan form och på sådana vägar, att resultaten kan vinna snabb praktisk tillämpning inom berörda näringar och samhällssektorer.

Konsulentavdelningen skall också insamla och föra vidare från berörda näringar och samhällssektorer sådana problera som kan behöva prövas i forsknings- ooh försöksverksamheten.

De medel konsulentavdelningen använder är huvudsakligen

framställning och administration av publikationerna vid Sveriges lantbruksuniversitet samt

författande av egna större publikationer.

Prop. 1978/79:136 21

Avdelningen medverkar i planläggningen och genomförandet av försöksledarmöten, seminarier och liknande evenemang.

Utländsk litteratur bevakas genom en särskild litteraturtjänst

Medverkan sker i fortbildningskurser för rådgivare, lärare och tjänstemän m.fl. inom organisationer samt centrala, regionala och lokala myndigheter

liksom i lokala kurser för jordbrukare, skogsbrukare och trädgårdsodlare .

Konsulentverksamheten är uppdelad på olika sektioner med en av statskonsulentema som ledare för varje sektion. Sektionen för trädgård är placerad vid Alnarp ooh består av två statskonsulenter varav en för grönsaks-, bär- och fruktodling och en för prydnadsväxtodling.

Sektionen fÖr växtskydd har även en statskonsulent för trädgårds-f råigor.

1.5.2 Andra rådgivningskällor

Sveriges Handelsträdgårdamästareförbund bedrev tidigare odlingsmässig samt värme- och byggnadsteknisk rådgivning. I takt med att den statligt finansierade konsulentverksamheten utbyggdes har dock denna rådgivning avvecklats eller getts andra fonner, t.ex. TEU-verksamheten. Den ekonomiska föreningsrörelsen på trädgårdaområdet har utvecklats under de senaste två årtiondena. Den har förat under senare tid fått resurser för att kunna satsa pä rådgivning. Odlingsrådgivning förekommer därför endast vid ett par av de större ekonomiska föreningama.

Prop. 1978/79:136

De företag som säljer förnödenheter till trädgårdsodlarna sprider vid såväl kurser som vid företagsbesök en omfattande sälj-information. Som en följd av goda kunskaper på sina specialområden kan informationen från dessa firmarepresentanter inte sällan komplettera den officiella rådgivningen. Det är dock en ambition bland lantbruksnämndernas rådgivare att den information som lämnas vid kurser skall vara helt objektiv och inte kunna uppfattas som rena köpråi.

I odlingskontrakten för bär och grönsaker raellan odlare och industri finns i de flesta fall en klausul om kostnadsfri odlingsrådgivning. Nästan utan undantag utförs rådgivningen av fabrikens egen personal men vissa i;ndustrier utnyttjar tjänster från lantbruksnämnder och hushållningssällskap.

Beroende på antalet kontrakterade odlare och den odlade arealen av olika grödor varierar antalat rådgivare vid industrierna från en enda till fem stycken. Därav följer också att möjligheterna för rådgivarna att specialisera sig är beroende på industrins odlingsprogram. Rådgivningen består av fältvandringar, av besök hos odlare under vegetationsperioden samt av informationsdagar under resten av året.

Den tid som varje odlare årligen har tillgång till rådgivning i grupp eller enskilt varierar frän en halv till en dag beroende pä hur mänga grödor som finns pä odlingsprogrammet. Varje rådgivare har 1 genomsnitt kontakt med 100 odlare men variationen mellan olika industrier sträcker sig från 50 till 240 odlare per rådgivare.

2 Rådgivning i andra länder

Rådgivningsverksamhet pä trädgärdsområdet förekommer i de flesta

Prop. 1978/79: 136

länder med yrkesmässig trädgårdsproduktion. Den är eraellertid organiserad på olika sätt och statens insatser varierar.

2.1 Nederländerna

I Nederländerna är den statliga rationaliseringsverksamheten på trädgårdsorarådet organiserad pä liknande sätt som i Sverige. Nederländerna består av 11 provinser. I varje provins finns en provinsstyrelse för jordbruJcets rationalisering. Dessa provinsstyrelser lyder direkt under generaldirektören för avdelningen för jordbrukets produktlon, förädling och raarknadsföring inom ministeriet för jordbruk och fiske. Det finns totalt 42 regionala rådgivningscentraler sora är underställda provinsst,yrelser-na. Av rådgivningscentralerna sysselsätter sig 13 raed trädgårdsodling.

Vid sidan härav finns en rådgivningsverksamhet som arbetar över hela landet. Dessa rådgivare står i nära kontakt raed forskning och utveckling både inom och utom landet. De har en viktig förenande funktion då de förraedlar kunskap till de regionala rådgiv-ningscentralerna. De förmedlar även inforraation ora nya framsteg och problem i den praktiska trädgårdsverksamheten. Alla odlingsinriktningar är representerade bland riksrådgivningsbyråerna. Därtill finns sådana som är specialiserade på utrustning och teknik inom trädgårdsodling, växtsjukdomar och ogräskontroll inom trädgårdsodling samt planering och drift av trädgårdsföretag.

De argument som framförs för att den holländska staten skall bekosta rådgivning är bl.a. följande.

a. Kostnadema för lantbruksutbildning och forskning bärs till stor del av staten. Dessa "intellektuella investeringar" kan ge optimal avkastning pä kortast möjliga tid endast om de följs av lämplig rådgivning.

Prop. 1978/79:136

b. De åtgärder och planer som vidtagits av staten i syfte att
åstadkomma en sund utveckling inora jordbruk och trädgårdsod
ling gör bäst verkan när de åtföljs av intensiv information.

c. Rådgivning (information) gagnar inte bara de agrara närinrjar-
na utan i hög grad även konsumenten och nationalekonomin.

2.2 Norge

I Norge avser man att omorganisera den offentliga rådgivningen. Alla konsulenter kommer att bli anställda av staten på sanma sätt som i Sverige. Placeringen kommer även fortsättningsvis .itt bli i de olika "fylkena". De redan befintliga fyra statskonsulen-terna (specialkonsulenterna') kommer att behållas sora nu.

Norsk Gartnerförening har två konsulenter anställda, varav en med statsbidrag, för rådgivning för plantskolorna respektive växthusnäringen.

2.3 Finland

Rådgivningsverksamheten är i Finland fördelad pä flera organ i stor utsträckning beroende på landets tvåspråkighet. I princip är alla rädgivningsorganisationer privata men erhåller statligt stöd för s.k. "produktiv trädgårdsodling".

Antalet odlingstekniska konsulenter uppgår till tio. Dessutom bedrivs en omfattande teknisk rådgivning främst inriktad på projektering av växthusanläggningar. För företagsekonoraisk rådgivning finns en rådgivare.

2.4 Danmark

Rådgivningen på trädgårdsområdet handhas i Danmark av Dansk Ehr-vervsgartner förening (DEG) vilken är en motsvarighet till Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF) i Sverige. Denna ordning samiTian-hänger raed rådgivningens organisation för hela lantbruksområdet. Danmark har nämligen en lag om bidrag till konsulentverksarahet på lantbruksområdet. Genom denna lag kan även Dansk Ehrvervs-gartnerförening (DEG) anställa konsulenter och få bidrag till täckning av en del av omkostnaderna vid driften av en konsulentverksamhet, dvs. till bl.a. löner, resor och vidareutbildning. Rådgivningsarbetet leds av DEG som ansvarar för att bidragslagens bestämmelser följs. Arbetet sker i övrigt utan inblandning från lantbruksministeriet.

DEG har ca 2 000 yrkesverksamraa medleramar som driver verksarahet i växthus eller på friland. Anslutna organisationer är Dansk Plantskoleägarförening och Dansk Blomsterlöksodlarförening. Totalt sysselsätts 27 konsulenter.

Rådgivning läranas på följande oraråden: Odlingsteknik, trädgårdsteknik, produktionsplanläggning, driftsekonomi, socioekonomisk vägledning, trädgärdsanläggningsverksarahet och insamling och utgivning av facklig information.

Rådgivningen inriktas på växthusodling, frilandsodling, plantskoledrift och blomsterlöksodling.

Konsulenterna är utbildade hoitonomer. De tekniska konsulenterna har avlagt ingenjörsexamen. De driftsekonomiska konsulenterna är hortonomer med kompletterande ekonomisk utbildning.

Odlingskonsulenterna är delvis specialiserade på arbetsuppgifter som krukväxter, snitt blommor, grönsaker i växthus osv. DEGrs

CHEFING		ENieR
r		S *	r >
			o
	c ,■;		a)
5i	S		>
Om o	5		o
Om o	9		c
«•			s

X -*

CHEFKONSULENT


.n

fr
z	73
T	7C
5	Wl
T

	r

	C!

K0H70RCHÉF

CHEFREDAKTÖR

I		1
o		?"
i >
! 30		Ol«
i Z I m		1"
1 JO		1"

ö		S8

i
		z


KOHTORCHEF

	m X I < m 3 VI 3D >. O nj

Prop. 1978/79:136

samhet är ålagd DEC av staten och den gäller alla trädgårdsodlare. I övrigt är den rådgivning och de kurser som anordnas av DEG;s konsulenter endast öppen för föreningens medlemmar.

Vid sidan av DEG finiis även frukt- och bärodlarföreningar so-har rådgivare anställda raed statsbidrag. Dessa föreningar !'.ar sammanlagt nio konsulenter och två assistenter anställda.

Det antal rådgivare sora kan jämföras med de svenska rådgivar:i-i är följande.

23 odlingskonsulenter, varav två arbetar med produktionsplan
läggning

5 ekonoraiska konsulenter

3 tekniska konsulenter

2 plantskolekonsulenter

1 blomsterlökskonsulent

2 assistenter

Det sammanlagda antalet rådgivare på trädgårdsodlingsområde t är alltsä 36. DEG har emellertid i skrivelse till ministeriet gjort framställning om en utökning av antalet konsulenter med totalt 20 personer fram till år I985 eftersom raan anser nuvarande antal helt otillfredsställande.

3 Utvecklingstendenser i odlingen och konsekvenser härav för rådgivningen

Den svenska trädgårdsnäringen är utsatt för en stark konkurrens från andra länder. Transportteknikens utveckling har medfört att avlägsna länder med lägre produktionskostnader har gjort inbryt-

Prop. 1978/79:136 29

ningar på vår marknad. Den svenska odlingen har uppvisat en stor anpassningsförmåga vad gäller såväl inriktning som produktionsteknik.

Förmågan och möjligheterna att tillämpa känd optimal teknik är av avgörande betydelse för trädgårdsnäringens framtid. Tekniska möjligheter finns för många produkter att konkurrera framgångsrikt raed produktionen i andra länder med lägre kostnader för arbetskraft och energi än de svenska. Investeringsbehovet kommer emellertid att bli stort eftersom den nya tekniken leder till en mer kapitalintensiv produktion. För att investeringarna skall bli så ändamålsenliga som möjligt är det av största vikt att samhället genom rådgivning kan medverka i den företagsuppbyggande verksaraheten.

Utvecklingen på det odlingstekniska området koramer att medföra allt större komplexitet. Genom utvecklingen på bl.a. elektronik-omi'ädet koramer hel- eller halvautoraatiska system att utvecklas ytterligare. Mikrodatorer kan förutses få en väsentlig betydelse inte bara för klimatstyrning utan även för andra ändamål.

Skördetekniken som hittills endast mekaniserats i ringa utsträckning kommer att utvecklas. Flekaniserad skörd kommer sannolikt att kräva att nya sorter odlas. Pä distributionsområdet kan för den primära produktionens del väntas en utveckling av lagrings-och förpackningstekniken.

Utlandsbevakning av odlingstekniska förändringar samt kritisk prövning av ny teknik koirjner att vara av stor betydelse.

Det är vidare av avgörande betydelse att samarbetet mellan rådgivning, forskning och utveckling ytterligare intensifieras sä att uppslag, idéer och resultat snabbt kan prövas och spridas.

10 Riksdagen I978I7V. I saml. Nr 136

Behovet av rådgivning och inriktningen av den är beroende av bl.a. antalet företag samt dessas storlek och specialisering. Medelarealema på trädgärdsföretagen har ökat under 1970-talet. Storleksfördelningen år 1976 vid växthus i hela riket samt Malmöhus och Kristianstads län framgår av nedanstående tabell.

Tabell 3.1 Växthusens storleksfördelning - uppgifter f.r län och hela riket

HELA RIKET
STORLEKSKLASS	VÄXTHDS		MALMÖ-	KRISTIAN-
VÄXTHBSYTA			HUS	STADS
	YTA .KVM	ANTAL	ANTAL	ANTAL
1- 500	263245	1019	122	76
501- 1000	440499	592	96	45
1001- 2000	675772	462	150	52
2001- 3500	705692	267	99	51
5501-5000	426280	102	41	15
5001- 7500	415800	69	32	11
7501-15000	588124	60	31	8
15001-30000	479986	24	15	?
30001-60000	159016	4	4
60001-	151946	2	2	-

SUMMA 4306360 2601 572 241

Källa: Specialbearbetning av trädgårdsräkningen 1977

Av landets 159 företag med en växthusyta över 5 000 ra Finns 2/3 eller 106 i Skåne. Andelen företag raed en växthusareal över 5 000 m är 6 5 i hela landet raedan motsvarande andel för Skåne är 1 3 ''t.

Det har inte varit möjligt att belysa utvecklingen av antalet kulturer (växtslag) som odlas på företagen eftersom uppgifter om detta inte inhämtats raer än vid ett tillfälle. Specialisering pä ett fätal produkter medför som regel ökade möjligheter att kunna nä

Prop. 1978/79:136 51

produktionstekniska och marknadsmässiga fördelar. Den innebär emellertid också ett ökat risktagande och att möjligheterna att erhålla åretruntsysselsättning blir mindre.

Tillgängliga uppgifter tyder pä en betydligt högre grad av specialisering i Skåne än i övriga landet. Detta beror på flera orsaker framför allt odlingsinriktning och företagsstruktur. Företagens försäljningskanaler spelar också en stor roll i samraanhanget. Frilandsföretagen förefaller vara mycket starkt specialiserade. Andelen företag raed samraanlagt högst tre kulturer är ca 87 procent och av dessa har den allra största delen, ca 60 procent, endast en kultur.

Av de ca 2 600 växthusföretagen sålde ca 850 (25 %) minst 95 procent av sin produktion direkt till konsument utan några mellanhänder. Av de mindre produktionsföretagen, d.v.s. de som har en försäljningssumma av högst 250 000 kr. utgör 87 procent hemförsäljningsföretag.

Andelen företag med minst 95 procent partiförsäljning är störst i Stockholms, Malmöhus, Hallands och Kristianstads län medan anleden är minst i de nordligaste länen.

Tabell 32. Antal kulturer per växthusföretag

Område	Antal	kulture]	■c
	1-3	4-6	7-9	10-
Malmöhus fördelning	55	21	12	13
Kristianstad S-fördelning	46	17	16	19
Hela landet ?Jfördelning	33	20	18	29

Källa: SCB Trädgärdsräkningen 1977

Prop. 1978/79: 136

De odlingstekniska föränd;'iiii;D.rna ocJi ocn tilltagande specialiseringen stäilei' allt störrs krav på. odlare och rAigivare. l'=ii inforraation en råds.iv.ii-c '.Tur, :;WT!l.:-. i:i vid ett btsök på ett företag genom att studera odlingp.i' och fora allmänna diskussioiier med företagare och anst.UlJda 'i.~ inte alltid ett tillräcklir-t underlag för en preciserad rädi iTiing. För de!,ta krävs Irpande registreringar på företagen ö-ver temperaturer, näring-stillstånd m.m. samt över kulturerrias uti-eckling. En metod för dylik registrering m.m, har under senare år utvecklats och testats vid Sveriges lantbruksuniversitet i sajr,ai-bete raed Trädgårdsekonomiska undersökningen (TEU) inom TRF. Intresset från odlarhåll är stort och "\an undersöker f.n. formerna för att kunna starta dylika uppföljningar - effektivitetskontroller - på flera företag. Enligt utredningens raening skulle en dylik uppföljning av produktionen på enskilda företag vara av stort, värde som underlag för en bättre rådgivning. Det torde vara ett effektivt medel för att minska den stora variationen i lönsamhet mellan olika företag som olika utredningar pekar på.

Den tekniska rådgivningen kommer att fä en allt större betydelse liksom den företagsekonomiska. Nya växthuskonstruktioner, ny teknik, energibesparande utrustning, ra.m. kommer att ställa större krav på tillgång till teknisk sakkunskap vid lantbruksnämnderna för att en opartisk utvärdering och rådgivning skall bli möjlig.

Växthusbeståndet är föråldrat framför allt i sydligaste delen av landet och behöver ersättas med nya moderna växthus. Hy teknik för att spara energi utvecklas ständigt. För att nybyggnation och installation av energibesparande teknik skall ge optimalt utbyte krävs dels att rådgivarna känner till de tekniska egenskaperna hos materialen ooh dels att hänsyn tas till de biologiska krav som skall uppfyllas för en framgångsrik odling. Det blir mot denna bakgrund allt väsentligare att samverkan sker mellan specialister pä odling, teknik och ekonomi.

Prop. 1978/79: 136 53

Kraven pä en kontinuerligt minskande användning av bekämpningsmedel medför att odlingsmetoderna och bekämpningen av sjukdomar och skadedjur mäste i ökad utsträckning anpassas till dessa önskemål. Exerapel på en åtgärd som fått stor spridning är den biologiska bekämpningen av spinn och vita flygare i växthus. Betydande resurser satsas f.n. på forskning inom detta område. Enligt utredningens mening är det av stor vikt att resultaten från denna forskning snabbt kommer odlarna till del.

4 Utredningens överväganden och förslag

4.1 Mål och inriktning

I delbetänkandet Svensk trädgårdsnäring - produktion, rationalisering, internationella förhållanden - (SOU 1978:51) drog utredningen upp riktlinjer för en svensk trädgårdspolitik. Det konstaterades att det finns goda förutsättningar att bedriva rationell produktion av trädgårdsprodukter i stora delar av Sverige. Vårt klimat medför att användningen av kemiska bekämpningsmedel kan hållas på en låg nivå i jämförelse med raänga andra länder. A andra sidan blir vegetationsperioden för frilandsprodukter begränsad och uppvärmningskostnaderna för odling under glas ökar. Utredningen underströk även det angelägna i att trädgårdsproduktionen bedrivs så rationellt som möjligt. Effektiv produktion är eji_ förutsättning för tillfredsställande konkurrensförmåga gentemot importen, liksom för en tillfredsställande inkorastutveckling för de yrkesverksamraa inom näringen. Det är ocksä en förutsättning för att konsumenterna skall få produkter till rimliga priser.

En rationellt bedriven verksamhet förutsätter möjligheter för företagen att fortlöpande använda modern teknik och nya kulturraeto-der. Samhällets hittillsvarande insatser för att initiera och förbättra försöks-, forsknings- cch rådgivningsverksamheten har givit goda resultat. Dessa aktiviteter bör utvecklas och anpassas

Prop. 1978/79:136 54

till näringens aktuella och långsiktiga behov. Det finansiella stödet bör främst inriktas på att främja en fortsatt effektivisering av produktionen inom trädgårdsnäringen. Enligt utredningens bedöraning erfordras under de närraaste åren betydande investeringar i bl.a. växthus. För att rainska förbrukningen av energi i växthusodlingen raåste ökad stimulans ges till utveckling och uppförande av energisnåla växthus och till investeringar i andra energibesparande åtgärder. Utredningen fann det även angeläget att trädgårdsnäringens möjligheter utnyttjas för att uppnå regionalpolitiska mål.

De svenska trädgärdsföretagen består till övervägande del av relativt sett små enheter och saknar egna resurser för utbildning, forskning och utveckling. Samhället satsar därför betydande belopp för att bedriva sådan verksamhet.

Rådgivningens uppgift är att sprida de resultat sora koramer fram och återföra erfarenheter och problemställningar till forskningen. Rådgivningen spelar således en viktig roll som förmedlande länk mellan de organ som bedriver forskning och utveckling och de rörelsedrivande företagen.

Näringen har under en följd av år omstrukturerats till följd av kraftigt höjda energi- och arbetskraftskostnader samt ökad utländsk konkurrens för vissa produkter. För att höja produktiviteten och effektiviteten har en specialisering av produktionen tvingats frara. Denna specialisering har framför allt skett i de sydligaste delarna av landet. Detta ökar behovet av bl.a. specialiserad produktionsrådgivning.

Prop. 1978/79: 136

Trädgårdsodlarna har hittills sökt konsulentlijälp när problem redan uppkommit. I raindre utsträckning har man efterJ'rå_:at rådgivning i förebyggande syfte. För framtiden bui' rådgivningen i ökad utsträckning hjälpa trädgärdsodlarna atl undvika (.iro-blem genora att i tid introducera ny oalingsteknik, nya odlingsinriktningar m.m. Det är därvid nödvändigt att samarbete kan ske mellan rådgivare av alla kategorier.

Målet för lantbruksverkets rådgiviiingsverksamhet bör liksom hittills vara att främja trädgärdsnärlMgens rationalisering. Rådgivningen måste ske i nära samverkan med a.nnan statlig vorksamliet för trädgårdsnäringens rationalisering. Säval en företagsokono-rnisld inriktad rådgivning s,.-m en allsidig produktionsteknisk r.åd-givning är väsentliga medel för att n.å en rationell produktion. Rådgivningen bör stå öppen för alla r.äringsutövare med produktion av trädgårdsprodukter. Den bör liksom hittills vara kostnadsfri .

Intresset och behovet bland trädgårdsodlarna för specialiserad rådgivning är stort och kommer att öka. Det är därför av stor betydelse att möjligheter ges till en ökad specialisering av rådgivarna och att de ökade behov av fortbildning detta kräver kan tillgodoses.

4.2 Resursbehov

Utredningen har raed utgångspunkt från det tidigare anförda samt från de överväganden och förslag snm tidigare läiuiats av utredningen i betänkandet (SOU 1978,51) Svensk trädgårdsnäring: Produktion, rationalisering, internationella förhållanden funnit att de nuvarande resurserna för rådgivning på trädgårdsorarådet är otillräckliga. Det behov som föreligger av ökade samhällsin-

Prop. 1978/79: 136

satsei- föl- att i'räjiija trädgårdsnäringens rationaliserinr har redovisats i det nyssnämnda betänkandet. Utredninger. uppropa:.' inte h.'ir dessa. Den snabba utvecklingen pä trä.dgårdsområdet liksom också den eftersläpning som uppstått i rationaliseringsarbetet stiller stora krav pä rådgivningen. Den nuvarande organisationen mäste först.ärkas om dessa kr.av i rimlig omrattnin,-'; skall kunna tillgodoses.

I den organisationsplan som idag gäller och som crifattar 40 r;id-givare finns sex tjänster vakanta. Vakanserna har uppstått av bl.a. besparingssk.al. Tidigare har även två rekryteringst j.äns-ter funnits for inskolning av nya rådgivare. Ingen av dessa två är nu besatta. Utredningen finner det synnerligen angeläget att alla vakanser blir besatta. Likaså behöver rekryteringstjänsterna tillsättas. Detta sistnämnda är särskilt angeläget eftersom rådgivarna p.å trädgårdsområdet ofta är ensamma inom sitt verksamhetsområde på lantbruksnämnden och därför beliöver en uppl;.ir-ningsperiöd under erfarna kollegors ledning.

En nackdel med rådgivningsverksamheten är att en betydande del (ca 20 '}(■•) av odlingsrådgivarnas tid åtgår till utredning av stödärenden, dvs. garantilån och bidrag, vilket föranleder att handläggningen av dessa ärenden tar i anspråk allför stor del av dessa rådgivares tid.

Odlingsrädgivama har ofta bristande utbildning i företagsekonomi. Utredningen finner det därför angeläget att antalet ekonomi-rådgivare ökas. F.n. finns fyra ekonorairådgivare. Utredningen, bedömer att antalet bör vara åtta, vilket alltså innebär en ökning med fyra. Dessa skall ha till uppgift att dels svara för företagsekonomisk rådgivning, dels utreda stödärenden. Härige-

Prop. 1978/79:136 31

nom avlastas odlingsrådgivarna större delen av det administrativa utredningsarbetet. Den öka.de tillgången på företagsekonomiska rådgivare gör det även möjligt att samordna planering och rådgivning i den företagsuppbyggande verksamheten. Före-tagsekonoraernas verksamhetsområden bor vara sådana att de kan betjäna alla lantbruksnämnder. Härigenom kan i ökad utsträckning beslutanderätten i stödärenden delegeras från lantbruksstyrelsen till lantbruksnämnderna. Delegeringen bör ske i takt med att de omnämnda ekonomerna anställs.

Utredningen har konstaterat ett betydande behov av nybyggnation av växthus. De förslag til] nya stödformer både i fråga om rationaliseringsstöd och energisparstöd som utredningen lagt frara medför behov av minst en ny tjänst på oetta område. Den utveckling som kan förväntas på energiområdet, motiverar ytterligare denna tjänst.

Utredningen bedömer vidare att fyra nya tjänster sora odlingstekniska rådgivare behövs. En förbättring behövs för att stärka odlingen i Norrland i enlighet med utredningens förslag ora regionalpolitiskt stöd. För att stärka konkurrensförmågan raåste enligt utredningens mening odlingsvå.dgivr.ingen även förstärkas i Skåne så att en specialisering kan ske av rådgivarna i detta oraråde som svarar för mer än hälften av den svenska produktionen. En utökning av antalet odlingsrädgivare far positiva effekter även för övriga delar av landet eftersom specialisternas kunskaper kan spridas via kurser för odlare och övriga rådgivare. Fackpressen är en viktig inl'ormationskälla sora bör få ökad betydelse.

I den strävan att åstadkomma åretruntsysselsättning som är ett krav från de anställda, spelar bl.a.. drivning av blomsterlök en stor roll. Verksamhetens tyngdpunkt infaller niimligen under en tid av året, december - april, då sy.sselsättningsläget inom en

Prop. 1978/79:136 58

del andra grenar av näringen är svårbemästrat. Genom lämpliga kulturkombinationer i företag med lökdrivning kan en hög grad av åretruntsysselsättning uppnås. Lökdrivning sker idag i ca 1 200 företag av varierande storlek och spridda över hela landet.

De senaste årens .-.årdnande konkurrensläge ställer allt större krav på företagare och anställda. De kultur- och arbetsmetoder som används måste utvecklas ora lökdrivningen skall behålla sin konkurrenskraft. Eftersora drivning av blomsterlök skiljer sig avsevärt från annan odling av trädgårdsprodukter har utredningen funnit att en rådgivare bör specialiseras på lökdrivning och fä denna odling som huvudinriktning.

Utredningen föreslår vidare att en rådgivningscentral inrättas i västra Sverige. Denna enhet bör bestå av fyra odlingsrådgivare, en ekonom och en tekniker. En av rådgivarna bör vara avdelningsdirektör och chef för enheten.

Konsulentavdelningen vid lantbruksuniversitetet

I kapitel 1 redovisades konsulentavdelningens uppgifter i rådgivningsverksamheten. Det är av största vikt för rådgivningens effektivitet att ett nära samarbete förekommer mellan statfjkon-sulenterna och lantbruksverkets rådgivare. For att få till stånd en ytterligare förbättring av den värdefulla bevakning och uppföljning av forskning och försök som utförs av statskonsulenterna vid Alnarp bör en ny statskonsulenttjänst inrättas. Lämplig inriktning på denna är grönsaksodling under glas. Härigenom erhålls en god bevakning av vad sora sker i Sverige ocli uto::ilands på detta område. Någon sådan bevakning finns f.n. inte, vilket är en avsevärd brist. Utredningen förutsätter att den nu befintliga statskonsulenttjänsten på prydnadsväxtområdet permanentas.

Prop. 1978/79:136

Statskonsulentavdelningen vid Alnarp koinmei' sålunda fortsättningsvis att bestå av tre stalskunsulenLer med inriktning på den yrkesmässiga trädgårdsodlingen.

Rådgivning till trädgårdsanlägmingsbransclien

Sveriges trädgårdsanläggningsförbund har hemställt att utredningen skall framlägga förslag om att r.ådgivniiigsverksamhet inleds inora trädgärdsanläggningsbranschen. Förbundet anför bl.a. följande i sin Rkri'\else,

t modern markbyggare baserar' sitt kunn.ande utifrån biologin, ekologin och tekniken. Det är hans uppgift att ta vara pä, utveckla, anlägga och underhålla den gröna miljö, som är en del av människans vardag. En framtida konsulent på markbyggnadsom-rådet skall ha till uppgift att initiera till forskning, följa upp en sädan och föra den vidare till trädg.ärdsanläggningsfore-tagen. Den rådgivning, som ida.g sker på odlin.gssidan är starkt produktionsinriktad och kan inte på annat sätt än rent marginellt sägas tillmötesgå trädgårdsanläggningsbranschens beb.ov. En eller två nya tjänster måste därför tillskapas.

Enligt uppgift uppgår kostnaderna för anläggning cch skötsel av bostadsområdenas och parkernas växtlighet till ca fyra miljarder kronor per år.

För en mycket stor andel av detta svarar kommuner samt bostads-och byggnadsföretag. Verksaraheten bedrivs förutom vid dessa större enheter även på många mindre trädgårdsanläggningsföretag sora av naturliga skäl inte har raöjligheter att själva bedriva utvecklingsarbete. Med hänsyn till sektorns storlek framstår en rådgivningsverksamhet som. önskvärd eftersom den kan effektivt bidra till att sänka samhällets/konsumenternas kostnader för den yttre miljön respektive höja dess kvalitet. En sådan rådgivning utgör också en naturlig länk mellan forskning/försök och den praktiska tillämpningen av dessa resultat.

Prop. 1978/79: 136

Utredningen har förståelse för det behov av rådgivning som kan finnas på området. Utredningen finner det emellertid svårt att ta ställning till vilken organisatorisk förankring en sådan verksamhet bör ges. En anknytning till lantbruksnämnderna ter sig naturlig med hänsyn till den sakkunskap på mark och växtområdet som redan finns där. A andra sidan rör det sig om en rådgivning riktad till andra foretagstyper än de som hittills berörts av lantbruksnämndernas verksamhet.

Utredningen har funnit att frågan om de informations-, saraordnings- och rådgivningsproblem ,av främst biologisk och ekologisk natur som finns inom markbyggn.adsverksamheten är av sådan omfattning att den raotiverar en särskild översyn. Denna översyn bör lämpligen ske inom jordbruksdepartementet.

Det är eraellertid angeläget att trädgårdsanläggningsföretagens behov av rådgivning i växtraaterialfrägor m.m. redan nu i någon män tillgodoses. Den särskilda plantskolekonsulent sora finns stationerad vid lantbruksnämnden i Malmö bör enligt utredningens mening kunna ägna viss del av sin tid åt att lämna inform.a-tion om planskoleväxter till trädgårdsanläggarna. Kursverksamheten i plantskoleodling bör i viss raån vara tilläraplig och tillgänglig även för trädgårdsanläggarna. Dessa bör därför ha möjlighet att delta i lantbruksnämndens kurser.

Medelsbehov

Utredningens förslag innebär sammanfattningsvis att nio nya rådgi-vartjänster inrättas vid lantbruksnämnderna. Dessutom görs en lantbrukskonsulenttjänst ora till en avdelningsdirektörstjänst. Vid lantbruksuniversitetet görs statskonsulenttjänsten på pryd-

Prop. 1978/79:136 41

nadsväxtområdet perraanent. Vidare inrättas en ny Eta„skonsu-lenttjänst för grönsaksodling under glas. Utredningen uppskattar kostnaden för de föreslagna tjänsterna till 1,5 milj. kr.

4.5 Organisationen

4.5.1 Al l_män;t

Utredningen vill först redovisa att den översiktligt har diskuterat alternativ till nuvarande organisation av rådgivningen. Bl.a. har en organisation iiknar .de den danska behandlats, vilket för svensk del skulle innebära en överflyttning av rådgiv-aningen till TRF. Med tanke på att man i Sverige tidigare avvecklat statsbidrag till rådgivningsverksamhet inora branschorganisationer har emellertid utredningen inte funnit anledning att närmare utreda rådgivning i odlarnas egen re.gi.

Mot bakgrund av den ökade specialiseringen a-\f odling och rådgivning, som kan förväntas, har förutsättningarna för att knyta rådgivningen till lantbruksuniversitetet diskuterats. Utredningen har emellertid inte ftuinit några sä uppenbara fördelar raed en sådan förändring av orga.nisationen att skäl ansetts föreligga att närmare utreda detta alternativ, Eftersora nuvarande organisation fungerar väl, har utredningen i stället inriktat sitt arbete pä att effektivisera denna.

Utredningen diskuterar i det följande specialiseringen av rådgivningen, distriktsindelningen och. fördelningen av resurser pä olika distrikt.

Det ankommer f.n, på lantbruksstyretsen att fördela rådgivningstjänsterna och att be.sluta om omrädesindelningar. Utredningen anser att denna oi'dning bör bestå. Utredningen vill eraellertid redovisa sina närm.ire övervägiinden vid bedömningen av resursbehovet .

Prop. 1978/79:136 42

4 . 5 • 2 p£C£al_i£ei2ii2g_av £ådg_i_varria

Näringens krav på en längre gående specialisering har utredningen funnit befogad bl.a. mot bakgrund av de i kapitel 5 beskrivna utvecklingstendenserna. Sora tidigare nämnts finns flertalet av de raest specialiserade företagen i Skåne. Utredningen har därför bedömt det mest angeläget att där försöka åstadkomma en längt gående specialisering. Detta kan åstadkommas genom en samordning av all rådgivning i distrikt I, dvs. Skåne, Blekinge och södra Halland. Enligt nuvarande organisation finns inom distriktet elva rädgivartjänster raed odlingsinriktning. Genom att tillskapa två nya tjänster blir antalet odlingstekniska rådgivare I5. Detta antal är tillräckligt för en betydande specialisering under förutsättning att samtliga får arbeta inom hela området.

Utredningen anser att en sammandragning av ett antal rådgivare i en central ger flera fördelar. Möjligheten att skapa sädana enheter har undersökts pä flera, områden. Utredningen har funnit att en sådan bör kunna bildas i västra Sverige för att möjliggöra specialisering och ett bättre tillvaratagande av rådgivnings-resurserna. En sådan central bör lämpligen bildas av de rådgivare som nu är placerade i Uddevalla och Vänersborg, medan rådgivaren i Skara bör få behålla denna placering. Till centralen bör även knytas en ekonom och en tekniker. Utredningen har övervägt flera placeringsalternativ för denna central. Eftersom den bör få form av en trädgärdsenhet knuten till en lantbruksnämnd vore placering i Uddevalla eller Vänersborg det riktiga organisatoriskt sett. Utredningen har emellertid funnit att en placering i Göteborg tillsammans raed lantbruksstyrelsens växtinspek-tionskontor där, är naturlig sett ur ren rådgivningssynpunkt. Den odling som verksaraheten riktar sig till är nämligen belägen

Prop. 1978/79: 136 ä

omkring Göteborg, i norra Halland och i Ulricehamns och Borås-om)-ådena. Utredningen bedömer den sistnämnda synpunkten vara avgörande och förordar därför Göteeorg som lokaliseringsort.

I Stockholm finns redan en rådgivningscentral med flera rådgivare, vilket möjliggör en visa .specialisering.

Det finns inte samma förutsättningar för så långtgående specialisering inom övriga distrikt, som i de förut nämnda. Antalet rådgivare är betydligt mindre och områdena är mera vidsträckta. De flesta odlingarna är inte heller så starkt specialiserade. Det finns alltid möjlighet för de specialioorade odlarna att ta kontakt raed den specialist som han anser bäst lämpad att lösa problemen oavsett inom vilket distrikt denne specialist finns.

4.3.5 Rådgjvn irigsd isjt rjkten

I kapitel 1 lämnades en redogörelse över indelningen i rådgivningsdistrikt. Den indelning som nu gäller har av utredningen diskuterats från flera synpunkter. Bl.a. har en indelning i enlighet med den som gäller för lantbruksuniversitetets försöksdistrikt övervägts. Utredningen har emellertid inte ansett att en sådan indelning är meningsfull ur rådgivningssynpunkt. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå annan ändring i nuvarande distriktsindelning än att Norrland utom Gävleborgs län bör skiljas från distrikt IV och utgöra ett eget distrikt.

Distriktsindelningen skulle då bli följande.

Distrikt I: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och södra Hallands

län. Distrikt II; Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands och

Gotlands län.

Prop. 1978/79: 136

Distrikt III: Norra Hallands, Göteborgs och Bohus> Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län.

Distrikt IV: Södermanlands, Västmanlands, Örebro, StockJiolms. Uppsala, Kopparbergs och Gävleborgs län

Distrikt V: Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Distriktsindelningen framgår av följande kartskiss.

Utredningen vill starkt betona att distriktsgränserna inte fiår utgöra hinder för ett rationellt utnyttjande a\ specialisterna bland rådgivarna. Det bör exerapelviij vara möjligt för fi'ukt- och bärrådgivare i Kristianstad att även verka i Kronoberg? l/in. Den specialist på frilandsodling av köksväxter som finns i Kal.niar bör även kunna lärana råd i Blekinge och Skåne. Bärspecialisten i Skara bör få hela Finnerödjaområdet, alltså även den del som tillhör Örebro län, som arbetsområde.

En fortlöpande genomgång av dessa förhällanden bör göras av lantbruksstyrelsen, härigenom kan det bästa utnyttjande av siiecialis-terna uppnäs. Ordningen beträffa..de tjänsteresor berörs även under avsnitt 4-4.2.

4.3.4 Förde_lning_av resursr_pä £li'ä distiilct

En odlingsinriktning som har stor ekonomisk betydelse såsora utredningen tidigare framhållit, och även skiljer sig avsevärt från övrig odling, är drivning av blomsterlök. Önskemålen om en rådgivare med huvudinriktning pä detta område är starka. Utredningen har funnit en tjänst med lökdrivning som huvudinriktning motiverad raed hänsyn till bl.a. ovannämnda faktorer. Lämplig plcering är lantbruksnämnden i Stockholm.

rådgivningstjänsterna bör enligt utredningens uppfattning fördela sig på följande sätt i de föreslagna distrikten.

Distrikt I

Inriktning		Befintlig
Odling under glas		4
Frukt och bär		3
Plantskola		1
Fältmässig köksväx	;todl.	1
Allmän odlingsteknik		2
Ekonomi		2
Teknik Produktionsekonomi	. och	2 1

arbetsmetodik

Utredningens förslag Förändring Tot. ant.

+ 1

-t 1 -f 1

2 1

Pistrikt III

Inriktning	Befintliga	Förändring	Tot.	an1
Odling under glas	2		2
Frukt och bär	1		1
Allmän odlingsteknik	2		2
Ekonomi	-	■ 1	1
Teknik	-	■ 1	1

Prop. 1978/79: 136 48

Kronobergs och Jönköpings län är nu kopplade till varandra genom att assistenttjänsten i Växjö egentligen skall vara stationerad i Jönköping. Utredningen föreslår att den rådgivartjänst som finns vid lantbruksnämnden i Växjö görs ora från en assistenttjänst till en lantbrukskonsulenttjänst. Verksamhetsområdet för sistnämnda tjänst bör vara Kronobergs län och tjänsten bör vara placerad i Växjö. Rådgivaren i Jönköping bör härigenom få Jönköpings län som verksam.hetsområde.

4.4 Vissa adrainistrativa frågor

4.4.1 Dele£e£irig_av e£lutanderätt_i_stödä£erid£n_m_m_

Det statliga finansieringsstöd(;t på trädgårdsnäringens område handhas av lantbruksstyrelsen. Beslutanderätten i första instans ligger f.n. hos styrelsen. Denna, beslutanderätt har delegerats till två lantbruksnämnder, nän.ligen nämnderna i Malmöhus och Stockholras län. Beslut i övriga län avgörs alltså av styrelsen efter nämndernas beredning. Det viktigaste skälet till denna ordning, vilken avviker från vad som gäller jordbruksområdet, är att endast nämnderna i Stockholra och Malmö har ekonomer raed trädgårdskunskap. Genom tillkomsten av de fyra föreslagna nya ekonorairåd-givarna sora skall arbeta vid alla nämnder inom sina distrikt, blir behovet av företagsekonomisk sakkunskap tillgodosett i alla län. Genom samräd med övriga rådgivare erhålls en allsidig utredning sora beslutsunderlag. Härigenora blir det möjligt att delegera beslutanderätten i låne- och bidragsärenden till samtliga lantbruksnämnder. Lantbruksstyrelsens trädgärdsenhet avlastas genom detta en betydande ärenderaängd av rutinkaraktär och får möjligheter att i ökad utsträckning inrikta verksairaheten mot mera långsiktiga arbetsuppgifter såsora planering och utveckling.

Prop. 1978/79:136 49

En delegering av beslutsrätten komraer troligtvis även att medföra att lantbi-uksnämndernas engagemang för näringen blir raera allsidigt. Jordförvärvsutredningen föreslår i betänkande Ny jordforvärvslag (SOU 1977:93) att behovet av rationella företag inora jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen skall särskilt beaktas vid prövning av fråga ora förvärvstillstånd. Trädgårdsnäringen kommer av dessa skäl att spela en större roll än hittills i lantbruksnämnderna.

För att särskilt kunna beakta även trädgårdsnäringens intressen bör nämnderna i större utsträckning än för närvarande tillföras ledamöter raed saklcunskap på trädgård.s området.

4.4.2 Xää £ajiio£dning£-_o£h_samråcis£räg£r_

Rådgivningen intar som förmedlare av nya kunskaper en central roll i näringens utveckling. Det är därför av stor betydelse att rådgivningen får en ändamålsenlig uppläggning och inriktning. Det saknas idag fasta former för en dialog mellan näringen och rådgivningen i dessa frågor. En bättre anpass ning av rådgivningen efter förhållandena pä lokal nivä är angelägen.

I varje rådgivningsdistrikt finns som tidigare nämnts en s.k. beredningsgrupp. Dessa grupper består av samtliga lantbrukskonsulenter på trädgårdsområdet och enhetschefer vid lantbruksnämnderna inom distriktet. Genom att utöka grupperna med ett antal representanter för odlingen skulle ovannämnda syfte kunna uppnås.

Centralt finns vid lantbruksstyrelsen en trädgårdsnämnd vilken är ett samrådsorgan framför allt för fördelning av trädgårdsnäringens bensinskatterestitutionsmedel. I nämnden behandlas även trädgärdsfrågor av principiell natur av större vikt.

Prop. 1978/79:136 50

Utredningen anser att trädgårdsnämnden i ökad omfattning bör engageras i de övergripande policyfrägorna. Detta gäller kanske i första hand i rådgivnings- och stödfrägor.

4.4.5 T jn£t£r£S£r

Rådgivningsverksamheten förutsätter omfattande resor. För denna reseverksamhet finns vissa bestämmelser som kan vara till hinder för rådgivningen. Under de senaste åren har detta förhällande blivit ett problera eftersom tilldelningen av medel varit förhållandevis begränsad. Knappheten på medel för resor medför behov av en så hård prioritering att organisationens resurser inte alltid kan utnyttjas pä bästa sätt'.

I den omfattande kursverksamhet som bedrivs av lantbruksnämnderna anlitas ofta rådgivare med vissa specialiteter från andra län än det kursarrangerande. Detta har tidigare fungerat bra och varit mycket värdefullt för alla parter. Genora knappheten på medel och den adrainistrativa ordning som gäller har sädana arrangemang försvårats eftersom resekostnaden för en rådgivare betalas av den lantbruksnämnd där denna är placerad och inte av den nämnd sora anordn-ar kursen.

Det är under sådana förhållanden helt naturligt att en lantbruksnämnd sätter verksamheten i det egna länet eller verksamhetsområdet i första hand. De egna tjänstemännens medverkan i rådgivningen i andra län ges lägre prioritet.

Probleraet är redan nu uppenbart och torde bli än större i takt med att rådgivarna blir alltmer specialiserade. Det naturliga sättet att lösa problemet är att den "rekvirerande" nämnden får stå för resekostnaden i saraband raed kurs eller rådgivnings besök.

Liaritruksk£nsu]eiit£r_ 1 . Malmöhus la.n

5. "

4. "

5. "

6. "

Odlingsteknik; odling under glas

Odlingsteknik; odling under glas (Stat ioneringsort Helsingborg)

Odlingsteknik; frukt och tär

Odlingsteknik; fältmässig köksväxtodling (stationeringsort Helsingborg)

Odlingsteknik; plantskoleskötsel

Företagsekonomi

Byggnads- och värmeteknik

Produktionsekonomi och arbetsmetodik

Södra delen av Malmöhus län

Norra delen av Malraöhus län, västra delen av Kristianstads län och södra delen av Hallands län

Malmöhus län, västra delen av Kristianstads län och Hallands län

Hela distrikt I

Hela riket

Götaland utom Östergötlands, Gotlands och Skaraborgs län

Hela riket

Ass_is.t£nter

1. Malmöhus län

2. "

5- " 4- "

5. Kristianstads län

6. "

Distrikt II Lantrukk£nulerit£r_

11. Östergötlands län

12. Jönköpings län 15. Kalmar län

14. Gotlands län
A3Sis_te_nter

Östergötlands län

o. Jönköpings län (Tillfälligt placerad i Kronobergs län)

9. Kalraar län

Distrikt III

Länt bruk s.k£ns_u]ent£r_

15. Göteborgs- och Bohus län

16. Älvsborgs län

17. Skaraborgs län

Odlingsteknik

Odlingsteknik (Statione-ringsort Helsingborg)

Företagsekonorai

Byggnads- och vprmeteknik

Odlingsteknik; odling under glas

Odlingsteknik; frukt- och bärodling

Odlingsteknik; odling under glas

Odlingsteknik; frukt- och bärodling

Odlingsteknik; fältraässig köksväxtodling

Odlingsteknik

Odlingsteknik Odlingsteknik

Odlingsteknik

Odlingsteknik; odling under glas

Oldingsteknik; olding under glas

Odlingsteknik; frukt-och bärodling

Skall sammanfalla med verksamhetsområdena för de konsulenter som assistenterna skall biträda

Östergötlands län

Jönköpings och Kronobergs län

Kalmar län

Gotlands län

Östergötlands län

Jönköpings och itrono-bergslän

Kalmar län

Norra delen av Halllands län och Göteborgs- och Bohus län

Älvsborgs och Värmlands län

Skaraborgs län samt Finnerödja jordgubbs-distrikt

£ssist£nte£

10. Göteborgs- och Bohus län Odlingsteknik

11 . Ålvsborgs län

Distrikt IV Lantruk£k£nsulentr lö. Stockholms län

19. "

20. Stockholms län

21 . "

'.-. Örebro

■äv oborgs län (Till-

"-.g placering i .\opparbergs län).

■1. Västernorrlands län

■=■. Norrbottens län

S£ist£nte£

T. Stockholms län

14. "

Ti. N .rrbottens län

Odlingsteknik

Odlingsteknik; odling under glas

Företagsekonomi

Byggnads- och värmeteknik

Odlingsteknik; frilandsodling, köksväxter, frukt ooh bär

Odlingsteknik

Odlingsteknik Odlingsteknik

Odlingsteknik Företagsekonomi Byggnads- och värmeteknik Odlingsteknik

Norra delen av Hallands län samt Göteborgs- och Bohus län

Älvs borgs och Värmlands län

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län

Svealand och Norrland samt Östergötlands, Gotlands och Skaraborgs län

Svealand och Norrland, samt Östergötlands, Gotlands och Sk; ra-borgs län

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län

Kopparbergs och Gävleborgs län

Västernorrlands och Jämtlands län

Västerbottens och Norrbottens län

Skall sammanfalla med verksamhetsområdena för de konsulenter som assistenterna skall biträd.a

Prop. 1978/79: 136

Bilaga 5

Sammanställning av remissyttranden

1 Nuvarande förhållanden

Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på utvecklingen och problemen inom näringen samt på utredningens beskrivning härav. Remissinstansema framhåller att statistiken på trädgårdsområdet är bristfällig och att detta försvårar möjligheterna att göra någorlunda säkra bedömningar av förhållandena. Särskilt gäller detta de ekonomiska förhåUandena, där åsikterna är delade. Vissa remissinstanser menar att lönsamhetsproblem m. m. i huvudsak endast varit för handen inom produktionen av snittblommor. Vad gäller övriga delar av näringen anses den inte ha eller ha haft större problem än näringslivet i övrigt. Man pekar också på att utredningen inte har beaktat den utveckling av den internationella konkurrenskraften under åren 1977 och 1978 som blivit en följd av bl. a. valutakursförändringarna. Från näringens sida framhålls emellertid att kostnadsökningarna har varit mycket starkare än ökningen av produktpriserna. Lönsamheten har därför försämrats trots betydande rationaliseringsåtgärder och strukturomvandling. Tecken härpå är dels en lägre investeringstakt än i andra näringar, dels att inkomstutvecklingen för de anställda varit sämre än inom industrin.

Lantbruksstyrelsen: För bedömning av behovet av insatser för näringen och arten härav är naturligtvis en kartläggning av lönsamhetsförhållandena mycket väsentlig. Utredningen har också försökt att på olika vägar få lönsamheten belyst. Resultatet kan sammanfattas så att lönsamheten totalt sett ej är tillfredsställande — vilket även ovan gjorda jämförelser mellan arbetsinsatser och förädlingsvärde tyder på — men att variationsbredden är mycket stor. Lantbruksstyrelsen vill betona vikten av ökade möjligheter för information om lönsamhet och sysselsättningsförhållanden för bedömning av dimensionering och fördelning av resursinsatserna till näringen.

Sveriges lantbruksuniversitet: Styrelsen vill inledningsvis framföra några synpunkter på avgränsningen av behandlade problemområden. Utredningen har enligt direktiven behandlat den yrkesmässiga produktionen. Vid lantbruksuniversitetet omfattar forskningen och utbildningen på trädgårdsområdet emellertid förutom den yrkesmässiga trädgårdsodlingen även frågor rörande den offentliga gröna sektorn. Preliminära studier har visat att det allmännas utgifter för denna sektor är avsevärt större än den yrkesmässiga odlingens produktionsvärde. Vidare finns det

Prop. 1978/79:136 2

i landet en omfattande hemträdgårdsodling, vilken är i behov av rådgivning och information.

Styrelsen har full förståelse för att studier av hela detta områdeskomplex inte kan genomföras i en och samma utredning. Problemen med avgränsningen understrykes likväl här därför att lantbruksuniversitetet i sin egen planering måste beakta även den gröna sektom resp. hemträdgårdsodlingen. Vidare är samspelet mellan den yrkesmässiga odlingen och de berörda sektorerna betydelsefullt både vad gäller produktion av växtmaterial och vid bedömning av de beredskapsaspekter som behandlas av utredningen.

Det av trädgårdsnäringsutredningen framlagda betänkandet är ett delbetänkande, som presenterar förslag rörande gränsskydd, fond för marknadsfrämjande åtgärder samt rationaliseringsverksamheten för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Viktiga led i den nuvarande trädgårds-politiken som utbildning, forskning, försöksverksamhet och rådgivning liksom distributions- och marknadsfrågor kommer att behandlas i ett kommande delbetänkande.

Enligt styrelsens mening är det beklagligt, att en dylik uppdelning skett, då samtliga de medel, som kan användas inom ramen för samhällets totala åtgärder på trädgårdsområdet, borde ha bedömts och vägts emot varandra i ett sammanhang. Särskilt viktig vore en sådan bedömning av den anledningen att en stor del av trädgårdsföretagen är verksamma såväl inom produktion som marknadsföring. Vidare får de framlagda förslagen vad gäller gränsskydd och fond för marknadsfrämjande åtgärder konsekvenser ur marknadssynpunkt.

Styrelsen skulle också gäma sett att svensk trädgårdsnärings möjligheter till export hade belysts av utredningen.

Utredningen har pekat på en sjunkande lönsamhet inom vissa produktionsområden. Liksom utredningen anser styrelsen emellertid att det underlag, som f. n. föreligger rörande produktivitets-, lönsamhets- och inkomstutvecklingen är osäkert. Styrelsen föreslår därför längre fram i yttrandet att denna typ av information förbättras avsevärt.

Styrelsen är väl medveten om att informationen om konsumtionen av trädgårdsprodukter är bristfällig. Sålunda är det av stor vikt att man införskaffar ytterligare uppgifter om. konsumtionen av trädgårdsprodukter i olika inkomstgrapper, åldersgrupper, regioner, osv. Samtidigt, i avsaknad av ett sådant underlag, vore det fel om man förutsatte att de historiska utvecklingstendenserna på efterfrågeområdet med nödvändighet kommer att fortsätta. En riktigare slutsats torde vara att det i dagsläget finns en ganska stor osäkerhet inför den framtida inhemska efterfrågeut-vecklingen.

Prop. 1978/79:136 3

Till osäkerheten på marknadssidan hör dessutom i hög grad den fortsatta internationella utvecklingen. Den bild som utredningen här tecknar innefattar snabba förändringar i en rad avseenden, inte minst inom transportteknologin. Den innefattar vidare snabba produktionsökningar i många utvecklingsländer, inte sällan som ett direkt resultat av internationella biståndsinsatser. Betydande satsningar på exportproduktion förekommer också inom flera industriländer. Det finns dessutom tydliga tecken på ökad protektionism och på allt mer vittgående statliga marknadsregleringar.

Nu berörda förhållanden behöver naturligtvis inte med nödvändighet få negativa konsekvenser för vare sig konsumenter eller producenter, i den mån de erforderliga anpassningarna kan genomföras på ett smidigt sätt. Man kan emellertid inte heller helt bortse från riskerna för en kommande intemationeU överskottskris. Även då det gäller det intemationella perspektivet präglas alltså de framtidsbedömningar man i dagsläget kan göra av betydande osäkerhet.

Styrelsen finner sammanfattningsvis att utredningen visat, trots stora problem med ett bristfälligt och i långa stycken ofullständigt statistiskt material, att trädgårdsnäringen i stort genomgår en positiv utveckling. Den har dock genom stmkturförändringar i den intemationella produktionen orsakande lönsamhetsproblem för vissa produkter — t. ex. snittblommor — fått svårigheter att hålla marknadsandelarna för området som helhet gentemot importen. Åtgärder synes särskilt behövas för att främja näringens möjligheter att anpassa sig till pågående strukturella förändringar i den internationella marknaden.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen vill inledningsvis framhålla den betydelse trädgårdsnäringen har för många människors utkomstmöjligheter, speciellt i södra länsdelen och på Öland. Odlingen av trädgårdsprodukter skapar sysselsättning inte bara vid växthusföretag utan även vid många mindre jordbruksföretag där ofta en stor andel av arealen används till specialgrödor. I Kalmar län håller växthusodlingen på att utvecklas och fältmässig köksväxtodling har en given plats i länets näringsliv. Fömtom den direkta sysselsättningseffekten har näringen även stor betydelse genom att den indirekt skapar arbetstillfällen i tillverkningsindustrin, distributionsföretag m. fl.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Trädgårdsnäringen har stor omfattning i Kristianstads län både beträffande odlingen under glas och på friland. Fruktodlingen är som bekant starkt koncentrerad till områdena kring Båstad, Kivik och V. Vånga och har därför större betydelse för sysselsättningen i dessa regioner än vad som kan utläsas av utredningen.

Den stora husbehovsodlingen av fmkt inom landets södra och mellersta delar skapar problem för den yrkesmässiga fruktodlingen, eftersom en stor del av överskottet marknadsföres och distribueras utanför

Prop. 1978/79:136 4

den organiserade handeln. Fullständig inventering av dessa kvantiteter är motiverad.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: I utredningen har inte angetts hur produktionsvärdet fördelar sig på län. Sådana uppdelningar är också svåra att göra. Lantbruksnämnden har emellertid beräknat, att produktionsvärdet för Malmöhus län uppgår till i det närmaste 500 milj. kr. Länets trädgårdsnäring är således omfattcinde och ger betydande sysselsättning. Det är länsstyrelsens uppfattning, att trädgårdsnäringen svårligen kan på ett tillfredsställande sätt ta sig ur den kris den befinner sig i utan att särskilda åtgärder vidtages i syfte att stärka dess konkurrensförmåga.

Kooperativa förbundet: KF konstaterar i likhet med utredningen att det f. n. saknas underlag för en säker bedömning av lönsamheten inom olika typer av trädgårdsföretag i olika delar av landet. Av utredningens bedömning av lönsamhetsutvecklingen framgår att denna varit bra under senare år för grönsaksodling på friland och för växthusföretag med krukväxter men mindre bra för t. ex. grönsaksodling i växthus. De två sämsta grupperna är växthusföretag med snittblommor och med blandade kulturer men även fruktodlingen har gått tillbaka något beträffande lönsamheten. KF anser inte att man kan dra några vittgående allmänna slutsatser av dessa uppgifter och anser att man i framtiden bör mera noggrant klarlägga lönsamhetsnivån och produktiviteten inom olika typer av företag.

Arbetsproduktiviteten har knappast ens berörts av utredningen. Det framlagda materialet visar dock inte på någon krisartad situation för svensk trädgårdsnäring annat än möjligen för snittblommor, främst rosor och nejlikor, där man emellertid måste beakta u-ländernas önskemål. Vidare får KF konstatera att lönsamhetsutvecklingen under 1978 torde vara gynnsammare som följd av valutakursernas utveckling, arbetsgivaravgiftens borttagande och de stigande fraktkostnaderna från utlandet, vilket har förbättrat konkurrensläget gentemot importen.

Landsorganisationen i Sverige: LO anser, i likhet med utredningen, att det är svårt att i dagens läge få en klar bild av trädgårdsnäringens ekonomiska situation. Som utredningen själv har anfört kan de undersökningar som gjorts knappast användas för att göra några säkra bedömningar vare sig beträffande nivån på eller utvecklingen av näringens lönsamhet.

Den period undersökningsmaterialet hämtats från sträcker sig som längst fram t. o. m 1977. Med tanke på valutakursernas utveckling sedan mitten av 1977 är det enligt LO:s mening troligt att den svenska trädgårdsnäringens internationella konkurrenskraft förbättrats under 1978. Borttagande av arbetsgivaravgiften har också verkat i samma riktning. Enligt LO:s mening måste dessa faktorer tas i beaktande när man söker bedöma trädgårdsnäringens ekonomiska situation, och utifrån denna bedömning värdera behovet av olika former av stöd till näringen.

Prop. 1978/79:136 5

Svenska lantarbetareförbundet: Vad gäller antalet i näringen sysselsatta, har dessa siffror av utredningen sammanställts på basis av uppgifter ur lantbruksregistret avseende 1975. Siffrorna utvisar att det finns ca 17 000 sysselsatta som företagare eller fast anställda. Dessutom finns det 11 500 tillfälligt sysselsatta. Tyvärr ger inte dessa siffror en riktig bild av sysselsättningssituationen inom trädgårdsnäringen. Utredningen redovisar visserligen att förutom de tillfälligt anställda — som förmodligen har en relativt kort arbetsperiod — anges mer än 3 000 personer av de stadigvarande sysselsatta som arbetande mindre än 30 timmar per vecka.

Utredningens siffror ger heller inte en riktig bild av näringens mycket stora variationer av arbetskraftsbehov sommar och vinter. Den mycket stora osäkerhet i anställningen, som en stor del av den anställda arbetskraften måste känna på grund av de långa och regelbundet varje vinter återkommande arbetslöshetsperioderna, påverkar negativt rekryteringen till näringen. Detta är en för framtiden mycket allvarlig frågeställning inte bara för de anställda, utan i lika hög grad för näringen. Det torde nämligen vara mycket svårt, att i vart fall i ett normalt arbetsmarknadsläge, konkurrera om den dugligaste arbetskraften.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Det är många synpunkter och intressen, som bryter sig när det gäller trädgårdsnäringen och vad som kan eller bör göras för att stödja densamma. Skulle situationen inom denna näring vara så dålig, som dess företrädare sedan länge velat göra gällande, finns det emellertid knappast några möjligheter att genomföra tillräckliga åtgärder för att bevara näringen utan i så fall skulle en stark minskning vara ofrånkomlig. Det föreligger dock goda skäl anta, att de verkligt besvärliga problemen endast gäller en begränsad del av odlingen, nämligen produktionen av rosor och nejlikor. Redan 1952 års tulltaxeutredning synes av utredningens betänkande att döma ha bestormats av företrädare för odlingen med uttalande om branschens snara undergång, om den inte skulle få ett väsentligt ökat gränsskydd. Något sådant beviljades dock inte. Trots detta har såväl odlingen som antalet däri sysselsatta ökat inte oväsentligt sedan denna tid. Frånsett oljeprischocken 1974 och det allmänt sett höga svenska kostnadsläget, som särskilt innebär problem för en arbetsintensiv produktion såsom trädgårdsnäringen, har utredningen inte kunnat ta fram något material, som styrker att så speciella svårigheter skulle föreligga för näringen, att långt gående, särskilda åtgärder av det slag, som föreslås i kap. 12, framstår som motiverade.

Antalet stadigvarande sysselsatta utgör enligt utredningens betänkande ca 17 000 personer. Härav utgör antalet redovisade heltidssyssel-satta ca 12 700 personer. I mitten av 1950-talet uppgick antalet stadigvarande sysselsatta till ca 15 000 enligt det material, som togs fram i samband med tulltaxekommitténs undersökningar. Det är inget dåligt resul-

Prop. 1978/79: 136 6

tat för en arbetsintensiv produktion som trädgårdsnäringen att under
denna period, då så många andra arbetsintensiva produktionsgrenar fått
vidkännas en betydande neddragning, kunna genomföra en ökning av
produktionen och antalet stadigvarande sysselsatta. Detta tyder på att
produktivitetsförbättringarna i näringen snarast varit mer omfattande än
som utredningen kunnat belysa (jfr. s. 47), vilket givetvis är glädjande. I
vilken utsträckning en arbetsintensiv hantering som trädgårdsnäringen
även fortsättningsvis kan hävda sig så tillfredsställande beror självfallet
bl. a. på hur det svenska kostnadsläget kommer att utveckla sig i förhål
lande till andra länder---- .

Såsom tidigare framhållits har utredningen i stort knappast kunnat klarlägga näringens ekonomiska situation. A ena sidan föreligger näringens och framför allt dess organisationers synnerligen starka klagomål att å andra sidan ställas mot det uppenbara välståndet hos i varje fall ett betydande antal odlare och en av allt att döma mycket låg frekvens av nedläggningar, uppsägningsvarsel, betalningsinställelser, konkurser eller andra omständighetsjr, som bmkar karakterisera branscher i kris. En omläggning av produktionen till andra trädgårdsgrödor behöver ju inte nödvändigtvis vara betingad av en ekonomiskt besvärlig situation utan är snarare en naturlig marknadsanpassning. Odlingstekniskt kan också en växling av odlade produkter ibland vara att rekommendera vad gäller frilandsodling. Produktbyten liksom produktutveckling förekommer som bekant ej sällan inom industrin. Den bristande klarheten om den föreliggande ekonomiska situationen är så mycket mer beklaglig, som sannolikt åtskilliga svårigheter på grund av det höga kostnadsläget för både trädgårdsnäring och annan produktion nu är på god väg att övervinnas. Jämför man t. ex. Trädgårdshallens i Helsingborg prisnoteringar för gurka klass 11, o. m. vecka 34 år 1977 med samma period 1978, får man genomsnittspriserna kr. 3:34 resp. 3:86. För tomat klass I blir motsvarande priser kr. 5:68 resp. 6:60. Denna utveckling inom växthusodlingen av grönsaker måste anses fullt tillfredsställande, särskilt om hänsyn tas till att livsmedelskonsumtionen allmänt sett gått något tillbaka.

Beträffande jordgubbssäsongen 1978 har man från odlarhåll vid senaste årsmötet med odlarföreningen givit uttryck för sin tillfredsställelse med priserna. Fruktodlingen har enligt utredningen givit ett mycket bra resultat 1977. Detta resultat kan bli överträffat, om priserna i början av denna säsong blir vägledande även i fortsättningen. Utplanteringsväxter är ett produktionsområde känt för att vara mycket lönsamt i rätta händer. Problemen för plantskola torde knappast vara speciellt stora. Kvar blir då bl. a. frilandsodlingen av grönsaker. Med tanke på att det som tidigare framhållits i huvudsak är jordbrukare, som svarar för denna, och att de egentliga jordbruksgrödorna genom regleringen är garanterade en betydande lönsamhet, bör man kunna utgå från att jordbm-

Prop. 1978/79:136 7

kärna knappast skulle avsätta någon areal för en förlustbringande odling av grönsaker. I praktiken torde man därför vad gäller frilandsodlingen av grönsaker i allmänhet ha uppnått en tillfredsställande lönsamhet.

Återstående del av odlingen avser produktion av blommor och prydnadsväxter. Inom denna kan man urskilja olika typer. I stort sett går krukväxtodlingen trots sin arbetsintensitet och sitt jämförelsevis låga gränsskydd bra och expanderar ständigt. Ett problem är alltför uppsplittrade utbud enligt vad ovan anförts. Däremot är lönsamheten odiskutabelt rätt dålig på snittblomstersidan, vilket framför allt gäller rosor och nejlikor. Det finns emellertid även här en del företag, som ger ett hyggligt ekonomiskt utbyte. Men det är på detta område, och egentligen bara här, som importen gått fram och produktionen klart tillbaka. Det är här det förekommer, i varje fall i viss utsträckning, nedläggningar och betalningsinställelser och det är härifrån utredningen varje gång det framhålls, att situationen skulle vara svår för trädgårdsnäringen, tycks vara hänvisad att hämta sina exempel.

Eftersom det ekonomiska material, som redovisas, antingen utgörs av teoretiska kalkyler eller avser resultat från ett statistiskt helt orepresentativt urval företag (inom parentes må framföras, att enligt uppgift TEU-materialet inte behöver iimebära en överrepresentation av "bra" företag), säger detta mycket litet om trädgårdsnäringens ekonomiska situation. Att utredningen på denna centrala punkt är behäftad med så stora brister i fråga om ett tillförlitligt och odiskutabelt material synes, med hänsyn till den långa tid utredningen arbetat, föga tillfredsställande.

För den sammanfattande bedömningen på s. 89 har utredningen alltså inte saklig täckning. Dessutom borde utredningen ha närmare studerat utvecklingen under senare delen av 1977 och första delen av 1978, då som ovan framhållits de generella åtgärderna för att få bukt med de med hänsyn till den internationella konkurrensen allmänt sett höga kostnaderna i svensk produktion börjat bära frukt.

Sveriges grossistförbund: Det redovisade materialet angående importutvecklingen underbygger inte på något sätt uppfattningen om att importen skulle utgöra ett överhängande hot mot den inhemska trädgårdsnäringen. Problemen för odlingen av rosor och nejlikor synes till övervägande del vara av stmkturell natur. För en uppmärksam odlare borde det inte ha varit svårt att i god tid bli varse den på detta varuområde — ofta med stöd av internationella biståndsorgan — framväxande konkurrensen från u-länderna och förutse den förändrade marknadsbilden. Det är att beklaga, att anpassnings- och utvecklingsåtgärder inte vidtagits i ett tidigare skede, särskilt som ifrågavarande odlingar i allmänhet tillfördes betydande vinstmedel under 1960-talet och resurser för sådana åtgärder därför stod till förfogande.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Marknadsförhållandena under det

12 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 8

senaste decenniet har medfört stora lönsamhetsproblem för många företag inom trädgårdsnäringen. Kostnaderna för trädgårdsproduktionen har stigit starkt, i synnerhet under 1970-talet. Enligt TRF:s mening har kostnadstäckning härför inte alltid kunnat erhållas. Någon officiell statistik som belyser detta vare sig det gäller produktvärde eller produktionskostnader finns emellertid inte. Några allmängiltiga lönsamhetsberäkningar kan därför inte visas fram. Trädgårdsnäringsutredningen har låtit utföra en del sådana beräkningar, som utvisar kostnadsförändringar av vissa betydelsefulla produktionsmedel och prisutvecklingen på några trädgårdsprodukter m. m. Även om detta material, som utredningen själv framhåller, är ofullständigt, är dock tendensen tydlig. Kostnadsuppgången har varit mycket starkare än produktprisutvecklingen, vilket indikerar en försämrad lönsamhet trots betydande rationaliseringsåtgärder och stmkturomvandling — det sistnämnda genom tillämpning av monokultursystem, mekanisering och automatisering av arbetskraftskrä-vande arbetsmoment.

De anställda inom trädgårdsnäringen har inte kunnat följa med i den inkomstutveckling som skett inom industrin. Det har inte berott på ovilja hos företagarna att betala konkurrenskraftiga löner utan på bristande täckning för sina produktionskostnader av uppnådda produktpriser.

Förhållanden av här nämnt slag har medfört, att trädgårdsodlingen inte kunnat hålla en önskad utvecklingstakt i jämförelse med andra näringar. En minskning av antalet företag har skett. Investeringstakten har varit otillräcklig. Förnyelsen av produktionsapparaten i form av växthus, fmktträd etc. har inte motsvarat ersättningsbehovet.

2 Riktlinjer för trädgårdsnäringspolitiken

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att särskilda riktlinjer behövs för en svensk trädgårdsnäringspolitik. Handelns och industrins organisationer finner dock inga skäl för att föra någon särskild näringspolitik på detta område. I stället bör allmänna näringspolitiska principer tillämpas.

Den övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag till riktlinjer eller lämnar dem utan erinran. Synpunkter lämnas på beredskapsaspektema, konsumentaspektema, sysselsättningsaspekterna samt kost- och näringsaspekterna. Några remissinstanser anser att marknadsfrågorna borde vara med i bUden när riktlinjerna för politiken utformas. De regionalpolitiska aspekterna understryks särskilt av länsstyrelserna.

Socialstyrelsen: Socialstyrelsens yttrande begränsar sig i huvudsak till näringsfysiologiska aspekter på köksväxt- och fruktodling.

Prop. 1978/79:136 9

I sitt yttrande över jordbruksutredningens betänkande — "Översyn av jordbrukspolitiken" — (SOU 1977: 17) framhöll socialstyrelsen att produktionsmålet för svensk jordbmkspolitik i princip bör vara att producera livsmedel som dels tillfredsställer det svenska folkets näringsbehov under normala tider liksom under en avspärrningssituation och dels möjliggör Sveriges medverkan vid bekämpning av hunger ute i världen. Enligt socialstyrelsens mening är produktionsmålet för den svenska trädgårdsnäringen i huvudsak detsamma, även om biståndsaspekten i detta fall torde vara av lägre dignitet. Trädgårdsnäringsutredningen har också beaktat folkhälsosynpunkten när den behandlar motiven för en svensk trädgårdsnäring, vilket socialstyrelsen noterar med tillfredsställelse.

Från hälsosynpunkt saknar det givetvis betydelse om vi konsumerar inhemska eller importerade grönsaker, rotfrukter, fmkter eller bär, om man bortser från kvaliteten. I vissa fall, främst i fråga om de viktiga cit-rusfmkterna, är vi dock helt hänvisade till import. Från beredskapssynpunkt är det emellertid viktigt att vi i Sverige har en trädgårdsnäring som under importstopp i rimlig utsträckning kan försörja oss med ifrågavarande livsmedel. Det gäller därför för samhället att verka för att vi redan under normala förhållanden har en inhemsk odling av köksväxter och frukt av tillfredsställande omfattning. Ett villkor härför måste vara att företagarna på detta område har en sådan lönsamhet att de kan och vill producera dessa livsmedel. Men prissättningen i detaljhandeln måste dock vara sådan att även ekonomiskt svaga personer har möjlighet att köpa livsmedlen.

Riksrevisionsverket: RRV anser, i likhet med utredningen, att de statliga insatserna på trädgårdsområdet motiverar att riktlinjer dras upp för politiken på området och för samordningen av dessa insatser. Därvid bör bl. a. prövas i vilken mån de mål som är uppsatta för samhällets jordbrukspolitik, t. ex. inkomst-, produktions- resp. beredskapsmål, skall gälla även för trädgårdsnäringen.

Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen har ej något att erinra mot de av utredningen uppställda målen för samhällets insatser i fråga om trädgårdsnäringen. Styrelsen vill särskilt framhålla att det är viktigt att inom ramen för den allmänna ekonomiska politiken och handelspolitiken vidta åtgärder för att hindra den dumpingimport av trädgårdsprodukter som visat sig vara utomordentligt besvärande för den svenska trädgårdsnäringen. I fråga om det regionalpolitiska målet vill styrelsen understryka distributionsfrågornas avgörande betydelse för trädgårdsföretagens lokalisering. Styrelsen förutsätter att utredningen i sitt kommande arbete med marlcnadsfrågor tar upp denna aspekt. Speciella insatser på detta område torde vara en förutsättning för att någon regionalpolitisk effekt av betydelse skall kunna nås.

Livsmedelsverket: Enligt livsmedelsverkets mening kunde en mera

Prop. 1978/79:136 10

omfattande genomgång av grönsakerna ur näringsvärdesynpunkt ha varit värdefull. F. n. är stor del av produktionen inriktad på slanggurka och tomater, produkter som visserligen är smakliga och önskvärda, men vars näringsvärde är tämligen lågt. Andra produkter såsom brysselkål, grönkål, ärtor och bönor är måhända inte lika attraktiva ur konsumentens synpunkt, men ur näringsvärdesynpunkt är de betydligt värdefullare. I varje fall färska ärtor och bönor är numera jämförelsevis dyra att köpa, vilket sammanhänger med höga produktionskostnader. En närmare granskning av näringsvärde kontra produktionskostnader och eventuella stödåtgärder för att gynna produktionen av särskilt värdefulla grönsaker skulle ha varit synnerligen värdefull.

Statens jordbruksnämnd: Nämnden vill erinra om att det erfarenhetsmässigt har visat sig svårt att i intemationella handelspolitiska sammanhang vinna gehör för behovet att genom ett gränsskydd avskärma den nationella marknaden från konkurrens utifrån, om det inte rör sig om absolut livsviktiga förnödenheter. Det är enligt nämndens uppfattning av stor vikt att trovärdigheten i fråga om det svenska beredskapsmotivet inte undergrävs. Nämnden har i fömtnämnda till utredningen överlämnade skrivelse framhållit att livsmedelsberedskapen främst måste bygga på de viktigaste jordbruksprodukterna. Nämnden är emellertid samtidigt klart medveten om värdet av en bibehållen, rationell svensk trädgårdsnäring i situationer då inskränkningar måste göras i importen. Självfallet måste det vara till fördel för landet att i en avspärrningssituation ha tillgång till frukt och köksväxter av hög kvalitet. Nämnden vill i sammanhanget betona att det i fråga om sådana varor är angeläget att den inhemska odlingen inte koncentreras till ett alltför fåtaligt sortiment, att odlingen är spridd över hela landet och speciellt att en koncentrering undviks i de delar av landet som är troliga primärmål vid ett angrepp mot Sverige.

Utredningen anför att den vid sina överväganden om trädgårdspolitikens utformning har utgått från att de som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Det sägs vidare att näringen också skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö samt att konsumenterna skall tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser. Nämnden delar dessa uppfattningar och anser det angeläget att utvecklingen inom näringen följs fortlöpande, så att vid behov åtgärder kan vidtas för att uppnå de föreslagna målen. Det material som utredningen har presenterat är av stort värde från denna synpunkt.

Jordbruksnämnden vill erinra om att det för ett starkt exportberoende land som Sverige är nödvändigt att aktivt verka för ett så fritt handelsutbyte som möjligt. Steg mot ökat gränsskydd måste därför noga övervägas. Den liberala u-landspolitik som Sverige bekänner sig till talar, även härför. Det är enligt nämndens uppfattning därför inte självklart

Prop. 1978/79:136 H

att en ökad efterfrågan, när det gäller trädgårdsprodukter, generellt skall mötas med en utvidgad svensk produktion. Förutsättningama för en sådan utbyggnad torde variera kraftigt för olika produkter. Om emellertid en rationell produktion, som har rimliga fömtsättningar att klara den intemationella konkurrensen, kan byggas ut, bör givetvis så få ske. En rationell produktion är dessutom förutsättning för att konsumenterna skall få produkter till rimliga priser. Jordbruksnämnden vill i detta sammanhang vidare framhålla behovet av en effektiv marknadsföring av den svenska produktionen. Det hade därför varit bra och skulle bl. a. ha underlättat en helhetsbedömning av förslaget, om utredningen hade framfört sina synpunkter på marknadsföringen.

De lönsamhetssiffror som har redovisats i utredningen kan vara alltför pessimistiska när det gäller att beskriva näringens nuvarande situation. Det är dock enligt nämndens uppfattning odiskutabelt att delar av näringen brottas med stora ekonomiska problem och att vissa stödinsatser kan motiveras för att främja en smidig anpassning eller omställning av produktionen. I detta sammanhang kan påpekas att utredningen beträffande de stmkturella problemen främst beträffande snittblomsterodlingen säger att de förändringar som blir följden av sådana problem måste accepteras. Nämnden instämmer i detta. Mot denna bakgrund kan de föreslagna tullhöjningarna för i första hand snittblommor ifrågasättas. Att med stödåtgärder långsiktigt upprätthålla en inhemsk produktion, vilken hotar att utkonkurreras av andra länders och vilken inte motiveras av t. ex. beredskapsskäl, är diskutabelt samhällsekonomiskt sett. Det kan dock konstateras att många länder och internationella organisationer, bl. a. EG, inte bara har ett betydande skydd för sin egen trädgårdsproduktion utan dessutom subventionerar sin trädgärdsexport. Utredningen synes motivera åtgärderna med att näringen "måste ges möjlighet att kunna anpassa sig tiU dessa förändringar på ett tillfredsställande sätt" och att den kvarvarande odlingen bör få ett bättre skydd. Det torde dock kunna ifrågasättas om en tullhöjning underlättar en eftersträvad anpassning i produktionsstmkturen. Omställningsbidrag torde härvid vara att föredra. Tullhöjningar kan nämligen ge sådant incitament till en fortsatt produktion att den nödvändiga anpassningen fördröjs. Även handelspolitiska skäl talar för att eventuellt stöd bör ges i annan form än en tullhöjning. Sålunda har Sverige tillsammans med andra i-länder i olika sammanhang uttalat sitt stöd för en utvidgad produktion i u-ländema av sådana varor, för vilka det föreligger särskilt gynnsamma produktionsförutsättningar i dessa länder.

Kommerskollegium: Otvivelaktigt har utvecklingen under senare år påskyndat strukturförändringarna inom svenskt näringsliv, däribland även trädgårdsnäringen. Viktiga drivkrafter i denna process har bl. a. varit den successivt ökande internationella konkurrensen samt den svenska lönekostnadsutvecklingen. Med avvecklingen av tullar, import-

Prop. 1978/79:136 12

restriktioner och andra handelshinder har Sverige vidare accepterat att tidigare strukturellt skydd för vissa branscher minskat eller avvecklats. En sådan från allmän ekonomisk synpunkt önskvärd strukturförändring kan emellertid även komma att drabba produktion som det från vissa speciella synpunkter ter sig angeläget att bibehålla, exempelvis av beredskapsskäl eller av regionala hänsyn. I sådana fall kan det bli nödvändigt att överväga stödåtgärder av skilda slag, även om de motverkar den utveckling man önskat genom avvecklingen av gränshinder. Att i övrigt, när sådana särskilda skäl saknas, söka med statliga stödåtgärder bibehålla status quo synes enligt kollegiets mening ej följdriktigt.

De försörjningsberedskapsmotiv som exempelvis gäller för jordbruksområdet anser kollegiet inte kunna tiUämpas på trädgårdsområdet. Någon av beredskapsskäl betingad avskärmning från importkonkurrens för att säkerställa en viss produktionsnivå är därför ej aktuell när det gäller trädgårdsprodukter.

Näringsfriheisombudsmannen: Utredningen har med utgångspunkt i den offentliga regleringen av jordbruket lagt fram förslag till motsvarande offentligt regleringssystem för trädgårdsnäringen. NO vill med anledning härav understryka att den övervägande delen av trädgårdsnäringens produkter — prydnadsväxter representerade 1977 53 % av produktionsvärdet — inte ur beredskapssynpunkt har någon med de centrala jordbruksprodukterna jämförlig betydelse. För trädgårdsnäringens del saknas sålunda det grundläggande skäl som motiverat särbehandlingen av det svenska jordbruket jämfört med andra näringar i vårt land. Ett genomförande av utredningens förslag skulle kunna tas till intäkt för krav på enahanda skydd för andra konkurrensutsatta näringar.

Såväl i målbeskrivningen som i olika andra sammanhang i betänkandet synes de i direktiven angivna målen ha undergått en förskjutning, nämligen från huvudsakligen konsumentintressen till huvudsakligen producentintressen. Från de synpunkter NO har att anlägga är detta betänkligt i synnerhet som utredningen ej kan anses ha analyserat förslagets effekter på konsumentpriserna. Mot bakgrund bl. a. härav hade det varit önskvärt att utredningen lagt fram sina förslag först i samband med ett slutbetänkande, sedan även distributions- och marknadsfrågor m. m. utretts. Ett ställningstagande i nuläget måste bygga på ett ofullständigt faktaunderlag.

NO finner det anmärkningsvärt att utredningen inte i större utsträckning markerat skillnaden mellan trädgårdsprodukter avsedda som livsmedel resp. som prydnad. Av det totala produktionsvärdet på 1100 milj. kr. utgör 53 % odling av prydnadsväxter, vilka till övervägande delen produceras i växthus. En stor del av såväl nuvarande som föreslagna nya stödformer är avsedd för den produktion som sker i växthus. Visserligen kan naturligtvis, såsom utredningen påpekat, i beredskapsti-

Prop. 1978/79:136 13

der ske en omställning av växthusproduktionen från prydnadsväxter till produkter av livsmedelskaraktär, men det kan väl rimligen inte motivera ett sådant skydd för prydnadsväxtodlingen som jordbruket åtnjuter.

Utredningen hävdar att branschen kännetecknas av stor osäkerhet bl. a. till följd av ökad import och prishöjningar på olja. NO finner inte anledning att anta att branschen drabbats av större svårigheter än andra näringar i rådande konjunkturläge. Det kan här erinras om att det i betänkandet (SOU 1977: 74) angående fiskerinäringens framtid gavs en negativ lönsamhetsbild som företer stora likheter med den bild av lönsamheten inom trädgårdsnäringen som lämnas i förevarande betänkande. Sedermera framkom att fisket, som hade ett mindre gott ekonomiskt resultat under den av utredningen åberopade perioden redan år 1977 fick en betydande lönsamhetsökning.

Vad gäller de föreslagna stödåtgärderna, befarar NO att systemet kommer att försämra fömtsättningama för effektivitet och konkurrens genom att konservera rådande branschstruktur. I stället för ett permanent stödsystem, kan det antas att ett temporärt sådant, att sättas in vid extraordinära situationer, är bättre ägnat att i enlighet med direktiven uppnå just effektivitet. Utredningen föreslår ju också att (s. 202) lån, motsvarande det som ges från anslaget Lån till trädgårdsnäringen bör kunna utgå även i framtiden vid tillfälliga kriser fastän förslaget ej utvecklats närmare i betänkandet.

Statens pris- och karlellnämnd: Genom att utredningen ännu inte behandlat alla viktigare aspekter för den berörda näringen saknas möjligheter att i nuläget få en total överblick av näringens ekonomiska läge, orsakerna till eventuella svårigheter samt behovet och utformningen av samhälleliga stödåtgärder. Det förhållandet att distributions- och marknadsfrågorna ännu inte har penetrerats gör det enligt nämndens mening svårt att analysera och överblicka de konsekvenser som utredningens förslag skulle medföra för trädgårdsnäringen, samhället och konsumentema. Detta gäller särskilt förslaget om inrättandet av en fond för marknadsreglerande åtgärder.

Utredningen motiverar sina förslag till utvidgat statligt stöd tiU trädgårdsnäringen med i första hand beredskaps- och sysselsättningsskäl. Även inkomstpolitiska, regionalpolitiska och energipolitiska samhällsmål åberopas. Synsättet har hämtats från jordbruksregleringen som även står som mall för vissa av utredningens förslag till marknadsreglerande åtgärder.

Samhällets stöd till jordbruksproduktionen i form av gränsskydd och marknadsreglerande åtgärder har som primärt mål att säkerställa en inhemsk livsmedelsproduktion vid avspärrning. Enligt nämndens mening kan emellertid motsvarande beredskapsskäl inte åberopas för ett utvidgat stöd till trädgårdsnäringen. Såsom framgår av utredningen finner inte heller jordbmksnämnden, som svarar för livsmedelsberedskapen,

Prop. 1978/79:136 14

det rimligt att av enbart beredskapsskäl upprätthålla en viss minimiproduktion av trädgårdsprodukter bortsett från den produktionsvolym som eventuellt kan vara nödvändig för att få fram svensk frövara för lagring. Vad gäller de övriga åberopade målen finner nämnden att trädgårdsnäringen inte därvidlag skiljer sig från näringslivet i övrigt.

Sammanfattningsvis anser nämnden att utredningens nu framlagda överväganden och förslag på flera punkter går i en riktning som i alltför liten utsträckning beaktar konsumenternas intressen. Därtill kommer att vissa av förslagen verkar svåra att förverkliga utan en omfattande administrativ apparat för planering och kontroll. Med hänsyn härtill anser nämnden att utredningens förslag till marknadsreglerande åtgärder inte kan ligga till grund för ett slutligt ställningstagande utan frågan bör omprövas i anslutning till utredningens fortsatta arbete. Även utredningens förslag till ändringar av gränsskyddet bör enligt nämndens mening bli föremål för översyn.

Konsumentverket: Konsumentverket delar utredningens uppfattning att målet för trädgårdspolitiken bör vara att skapa förutsättningar för en effektiv och konkurrenskraftig trädgårdsnäring som ger dem som arbetar inom näringen en god försörjning och att samtidigt tillförsäkra konsumenterna produkter av god kvalitet till rimliga priser.

Konsumentverket tillstyrker utredningens förslag till strukturella förbättringar för trädgårdsnäringen i form av statliga kreditgarantier, bidrag till energibesparande åtgärder ra. m. i de delar som avser produktion av ätbara trädgårdsprodukter.. Vad beträffar prydnadsväxtodlingen menar verket att det från konsumentsynpunkt ej är motiverat att samhället stöder denna del av näringen.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen yttrade sig den 22 september 1978 över betänkandet Arbete i jordbruk och trädgård (SOU 1978: 29) avgivet av 1974 års utredning om jordbruks- och trädgårdsnäringens arbetskraftsförhållanden. I yttrandet framhåller styrelsen risken för att subventioner till näringar med omfattande säsongmässig produktion motverkar en önskvärd omvandling av näringslivet. Den särskilda marknadsfond som nu föreslås av 1974 års trädgårdsnäringsutredning syftar bl. a. till att minska de årliga lönsamhetsvariationer som orsakas av strukturella förändringar, fluktuationer i produktpriser och varierande skörderesultat. Aretsmarknadsstyrelsen vill också i detta sammanhang framhålla risken för, att subventioner av detta slag bromsar eti önskvärd omvandling av näringslivet. Styrelsen anser det samtidigt viktigt att de förändringar som bedöms nödvändiga inom näringen sker på ett sådant sätt att omställningsproblem för den enskilde och berörda kommuner begränsas. De i betänkandet länmade förslagen rörande gränsskydd och kreditgarantier samt stöd till rationaliserings- och energibesparande åtgärder får dock huvudsakligen bedömas från andra syn-

Prop. 1978/79:136 15

punkter än dem styrelsen närmast har att beakta.

Sveriges lantbruksuniversitet: Styrelsen finner, att den i stort sett positiva bedömningen av näringens utvecklingsmöjligheter verkar realistisk. Det är också ganska självklart att de som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar, att trädgårdsnäringen skall kunna erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö samt att konsumenterna skall tillförsäkras produkter av god kvalitet till priser som de är beredda att betala.

För egen del kan styrelsen instämma i att stora lönsamhetsvariationer och starka prisfluktuationer är en nackdel inte bara för trädgårdsnäringen själv utan också för konsumenterna och samhället i övrigt. Styrelsen är sålunda enig med utredningen på denna punkt. Däremot är styrelsen mera tveksam till de av utredningen föreslagna stabiliseringsinstrumenten. Detta kommer att utvecklas ytterligare i det följande. Dessförinnan vill styrelsen understryka att de av utredningen uppställda målen förutsätter för att förverkligas kraftfulla åtgärder för att utveckla och införa ny teknik och nya kulturmetoder samt rationell marknadsföring. Därjämte vill styrelsen betona ett par andra frågor som icke helt entydigt och mindre fullständigt behandlats i avsnittet om riktlinjerna för svensk trädgårdspolitik.

Enligt direktiven skulle de sakkunniga överväga frågor, som sammanhänger med bl. a. lokaliseringen av trädgårdsföretagen. Utredningen formulerar på sid. 173 i allmänna ordalag trädgårdsnäringens betydelse ur regionalpolitisk synpunkt och framhåller bl. a. betydelsen av att förse konsumenterna med färska produkter. Ett klarare ställningstagande på denna punkt hade varit värdefullt. Näringens betydelse ur sysselsättningssynpunkt borde därvid beaktas.

Eftersom det ur folkhälsosynpunkt från flera håll bedöms värdefullt att starkt öka andelen av frukt och grönsaker i kosten, ifrågasätter styrelsen om inte denna målsättning borde kommit till klarare uttryck i de uppställda riktlinjerna.

Vad slutligen gäller utredningens bedömning av möjligheterna till försörjning med trädgårdsprodukter i en avspärrningssituation och betydelsen härav vill styrelsen framhålla den möjlighet till styming av inriktningen av fröodlingen i Sverige, som en kontroll av de avtal, som upprättas mellan svenska och utländska växtförädlingsfirmor, skulle kunna medföra. Härigenom skulle också förhindras att förädlingsarbetet inom för svensk beredskapsförsörjning viktiga växtslag förläggs till andra länder. I detta sammanhang bör också husbehovsodlingens potentiella betydelse för livsmedelsförsörjningen i en avspärrningssituation beaktas.

Sammanfattningsvis finner styrelsen att prisstabiliserande åtgärder, ansträngningar att främja effektivitetsförbättringar i näringen samt san-

Prop. 1978/79:136 16

nolikt kraftfulla åtgärder på marknadsföringens område måste vara centrala element i svensk trädgårdspolitik.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget till

målformulering.----- Länsstyrelsen vill för Stockholms läns del

framhålla att starka skäl talar för en satsning på fortsatt och utbyggd trädgårdsproduktion inom länet. Främst är det närheten till en stor marknad för färskvaror men även den odlingstradition som finns här som gör länet särskilt lämpat för trädgårdsodling. En tyngdpunkt i odlingen finns i och omkring Stor-Stockholm. Länsstyrelsen avser att i planeringssammanhang verka för att i lämpliga områden mark reserveras för den fortsatta utvecklingen av trädgårdsnäringen. Även i övriga delar av länet, bl. a. i skärgården, bör trädgårdsnäringen ges stöd tiU en positiv utveckling.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen anser det viktigt att klara riktlinjer dras upp för svensk trädgårdsnäringspolitik. Sådana är enligt länsstyrelsens mening nödvändiga om eventuella statliga insatser på trädgårdsområdet skall ske, men också för hur trädgårdsnäringen bör utformas regionalt vad avser produktionens omfattning och inriktning samt sysselsättningen. Det finansiella stödet bör inriktas på att främja en fortsatt effektivisering av produktionen.

Länsstyrelsen noterar i sammanhanget att utredarna uppmärksammat trädgårdsproduktionens regionala betydelse när det gäller att tillgodose konsumenternas behov av färska grönsaker. Liksom utredningen anser länsstyrelsen det angeläget att trädgårdsnäringen utnyttjas för att nå regionalpolitiska mål.

1 länsplaneringsrapport 1978 konstaterar länsstyrelsen att det finns goda förutsättningar för trädgårdsodling i länet, speciellt i den tättbefol-kade Göteborgsregionen där avsättningsmöjligheterna är goda. Begränsande faktorer är dock brist på kapital och lämpliga mindre gårdar. Mot denna bakgrund väntar länsstyrelsen inga större förändringar i produktionen. Fortsatta rationaliseringar torde emellertid leda till att sysselsättningen minskar något framöver.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen anser att det för den framtida trädgårdsnäringen är viktigt att en mer långsiktig trädgårdsnäringspolitik läggs fast av statsmakterna på samma sätt som inom exempelvis jordbruket och fisket. Styrelsen anser att utredningens förslag till riktlinjer för svensk trädgårdsnäring i stort kan ligga till grund för ett sådant mer långsiktigt ställningstagande.

Länsstyrelsen vill understryka problem med lågprisimporten. I Älvsborgs län har detta särskilt svårt drabbat nejlik-, ros- och krysantemum-odlarna. I viss utsträckning har också blomsterlökdrivningen drabbats av en kris genom en alltför snabb utbyggnad av stora rationella driverier samtidigt som inte motsvarande minskning skett bland mindre enheter.

Prop. 1978/79:136 17

För att mildra de omställningsproblem, som de ändringar av marknadsbilden detta medför, bör den föreslagna fonden för marknadsfrämjande åtgärder bli ett verksamt medel.

Tyvärr störs avsättningen i västra Sverige ofta under kortare perioder av subventionerade produkter och dumping via konsignationspartier. Kvaliteten på dessa partier har växlat från hög till mycket låg. Länsstyrelsen anser det viktigt att dessa subventioner eller dumping inte får påverka den svenska produktionens omfattning och inriktning.

Utredningen avser att i ett kommande betänkande behandla distribution och marknadsföring. I västra Sverige saknas i stort sett samordnad marknadsföring vilket försvårar produktionen i tillräckligt stora kvantiteter och fördröjer önskvärda rationaliseringar.

Utredningen bedömer att odlingen på frUand kommer att uppta oförändrad areal men att mekaniseringen kommer att öka. Såväl från beredskaps-, kvalitets- som sysselsättningssynpunkt bör inte produktionen enbart lokaliseras till sydligaste Sverige. En tendens till spridning av odlingen har märkts under 1970-talet och intresset att ta upp odling av bär och köksväxter utanför Skåne har blivit märkbar. Länsstyrelsen anser att denna utveckling bör uppmuntras så att konsumenterna får större tillgång till närproducerade köksväxter och blomsterprodukter av hög kvalitet. Därigenom kan också flera regionalpolitiska syften nås.

Beträffande övriga produktionsområden vill länsstyrelsen anföra följande. Produktionen av plantskoleväxter minskade under 1950—1960-ta-let men ökar nu åter. Inom västra Sverige produceras i dag plantskoleväxter på endast 203,5 ha varav 34,2 ha i Älvsborgs län. Utan svårighet torde denna odling kunna ökas 3—4 gånger innan behovet täckts med de växter som är möjliga i vårt klimat.

Produktionen av trädfrukt har i det närmaste upphört i västra Sverige. Med de nya sorter som lanserats och handelns ökade intresse för lokalt odlade varor torde en nyetablering i Halland, utmed Västgötaber-gen och Vänerkusten kunna vara aktuell.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen finner att riktiinjema i kap. 9 kan utgöra ett rimligt handlingsprogram för att uppnå de specificerade målen. Det är också synnerligen angeläget att effektivitetsmålet även i framtiden ges högsta angelägenhetsgrad. Av i kap. 8: 2 beskrivna medel bör därför forskning, försök, rådgivning och utbildning hksom rationalisering av produktion, distribution och marknadsföring prioriteras högt.

Utredningen slår fast att utifrån kommande subventionerade produkter och dumping ej bör få inverka på den svenska produktionens omfattning. Länsstyrelsen efterlyser ett effektivt kontrollinstrument mot dessa former av marknadsirritation.

Beträffande hushållning med begränsade resurser (s. 166 ff) säger utredningen att trädgårdsproduktionen bedrivs framför allt på de allra

Prop.1978/79:136 18

bästa jordarna i konkurrens med mark för industrier, bostäder m. m. Länsstyrelsen vill dock framhålla att en stor del av trädgårdsnäringens produkter kommer frän arealer med marginell betydelse för konkurrerande användningsområden. Detta gäller speciellt bär och frukt liksom för en väsentlig del av köksväxtodlingen i Skaraborgs län. Dessa produkter kan ha stor betydelse ur regionalpolitisk synpunkt och sysselsättningssynpunkt vilket mera ingående borde ha belysts av utredningen.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Inom Värmland finns goda förutsättningar att under odlingssäsongen; täcka länets behov av lokalt odlade trädgårdsprodukter. Tyvärr störs produktionen av att handeln samtidigt tillföres stora partier importerad vara av mycket växlande kvalitet.

Utredningen tar inte upp distributions- och marknadsfrågor. Avsaknaden av en modern marknadsföring är märkbar i Värmland och motverkar produktion i tillräckligt stora enheter.

Till en regional odling i stora delar av Värmland bör kunna lämnas etableringsstöd så långt avsättningsförhållandena kan lösas och risk för överetablering inte föreligger. Tillgång till lokalt odlade bär, köksväxter och prydnadsväxter av god kvalitet saknas i stora delar av länet. En begränsad etablering bör därför kunna skapa arbetstillfällen och tillgång på den högre kvalitet en närodlad vara ger.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Enligt länsstyrelsens mening är det väsentligt att regionalpolitiska aspekter beaktas inför fastläggandet av en ny svensk trädgårdsnäringspolitik. Goda förutsättningar för en geografisk omfördelning av produktionen tycks f. n. finnas eftersom den nödvändiga nybyggnationen av växthus, för att bibehålla nuvarande areal, årligen uppgår till ca 170 000 m-. Länsstyrelsen anser det inte vara självklart att dessa reinvesteringar skall förbehållas Sydsverige.

Länsstyrelsen vill påpeka att en så arbetsintensiv näringsgren som trädgårdsproduktion är mycket väl lämpad för de många areellt sett små företag som finns i norra Sverige. Faktorer som talar för en sådan lokalisering är tillgången på förhållandevis billig jordbmksmark, vatten för bevattning, bristen på sysselsättningstillfällen för framför allt kvinnlig arbetskraft, samt behovet av en lokal trädgårdsproduktion. Investeringsbehovet per arbetstillfälle tycks inte avvika från mindre industriers.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I samarbete med avdelningen för trädgårdsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, har länets lantbruksnämnd initierat en undersökning om västernorrländsk trädgårdsnäring. Inom ramen för projektet "Inland Y" har därefter i april 1978 anordnats ett symposium, vilket resulterat i att en särskild arbetsgrupp för utveckling av den yrkestnässiga trädgårdsnäringen i länet har tillsatts. I gruppen ingår representanter för odlarorganisationen och för myndigheter.

Intresset för odling av trädgårdsprodukter har ökat under senare år. För alla trädgårdsprodukter utom för jordgubbar är dock f. n. försälj-

Prop, 1978/79:136 19

ningen mindre väl ordnad. Detta gäller produkter odlade såväl under glas som på friland. Problemet inom produktionsledet är att frilands-grönsaker mognar till stor del samtidigt och under en relativt kort period. Detta förhållande kan ge stora utbud som ibland ger tendenser till överproduktion med prisfall. Därför måste odlingen programmeras med försöksmässigt utvalda sorter, som kan ge längre skördeperiod med längre försäljningssäsong. Bättre lagringsmöjligheter för lagringsdugliga produkter måste också skapas. Vidare krävs utökade kontakter mellan odlarna för anpassning av produktionen till marknadskrav, kvalitet, tillgång och efterfrågan.

Inom marknadsledet synes reklam för norrländska produkter ha alltför liten omfattning. Detta har bl. a. sin förklaring i att norrländska produkter saluföres under en alltför kort tid. Lösningen bör vara att genom en programmerad odling och utökad lagring göra norrländska produkter tillgängliga under längre tid och därmed mera intressanta för handeln. Detta bör sedan fullföljas med ökad satsning på reklam för dessa produkter.

En utökad trädgårdsodling bör ses som en sysselsättningsbefrämjande åtgärd och kan få stor betydelse ur regionalpolitisk synpunkt. Därvid bör även beaktas möjlighetema att genom odling av trädgårdsprodukter öka sysselsättning och inkomst vid mindre lantbmksföretag. Vidare bör eftersträvas att trädgårdsföretagen erhåller tillgång till mark i behövlig utsträckning. I de fall såväl jordbruks- som trädgårdsföretag är intressenter för förvärv eller arrende av samma markareal bör företagen ha likvärdiga möjligheter, vilket nuvarande tillämpning av jordförvärvslagstiftningen också möjliggör.

För en önskvärd utveckling av trädgårdsnäringen inom länet krävs att marknadsföringen ordnas på ett bättre sätt och att odling och avsättning samordnas, att det statliga investeringsstödet tUl trädgårdsnäringen förbättras och att etableringsstöd införes samt att större resurser tillskapas för rådgivning till den yrkesmässiga trädgårdsodlingen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Av länsstyrelsen och Aktion Z under år 1977 gjord utredning om trädgårdsodling i Jämtlands län framgår att den jämtländska trädgårdsnäringen bör kunna utvecklas och utökas så, att länets konsumtionsbehov täcks under den tid ortens trädgårdsprodukter kan saluföras. Utökningen förutsätter odling av färskvaror, som är programmerad till konsumtion och odlingsförutsättningar. Vidare behövs ökade lagringsmöjligheter för rotfmkter och andra lagringsdugliga produkter, ordnade utbud i alla försäljningsled, anskaffande av varumärken för norrländska produkter samt ökad konsumentupplysning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Trädgårdsnäringen är av relativt begränsad omfattning i Västerbottens län. Växthusproduktionen kan beräknas vara värd ca 4 milj. kr. och frilandsproduktionen ca 2,5 milj. kr. Växthusproduktionen är främst inriktad på utplanteringsväxter och lök-

Prop. 1978/79:136 20

blommor. Frilandsodlingen består i första hand av jordgubbar, svarta vinbär och plantskoleväxter. Avsättningen sker nästan uteslutande till en lokal marknad. De odlingstekniska förutsättningarna bedöms vara mycket goda och då i första hand i fråga om bärodling. Odlingen av jordgubbar och svarta vinbär har ex]5anderat förhållandevis kraftigt under senare år. Det finns anledning att tro att en ytterligare expansion kommer till stånd och då särskilt av svarta vinbär. Avsättningsmöjligheterna för dessa bär är också goda genom den organiserade bärhandeln. I anslutning till tätorterna är förutsättningarna för självplockning av bär också goda.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Trädgårdsnäringen är enligt länsstyrelsen av väsentligt intresse i arbetet med att förbättra utkomstmöjligheterna i länet särsldlt för glesbygdens del. Samhällets möjligheter att ge stöd för utveckling av trädgårdsnäringen har hittills varit begränsade. Utredningens förslag innebär betydelsefulla förbättringar härvidlag. Som det väsentligaste inslaget i förslagen ser länsstyrelsen de ambitioner som kommit till uttryck för att anpassa trädgårdsnäringspolitiken till övergripande regionalpolitiska mål.

Den inriktning som politiken haft för de areella näringama har lett till en koncentration av rationaliseringsinsatsema till det konventionella jordbruket, begränsat till kustlandet och de större odlingsområdena i älvdalarna.

Ur regionalpolitisk synvinkel är konsekvensema av utvecklingen mycket allvarliga. Om avfolkningen fortsätter kommer i stora delar av länet att saknas det befolkningsunderlag som krävs för att länets råvamtill-gångar på sikt skall kunna tillvaratas på ett rationellt sätt.

Det är mot den här skildrade bakgrunden som länsstyrelsen tagit initiativ till att utarbeta ett handlingsprogram för länets areella näringar. Länsstyrelsen utgick härvid från att dessa näringar är en integrerad del av länets näringsliv och att åtgärder som vidtas inom näringama måste avstämmas mot och samordnas med den övergripande regionalpolitiska målsättningen så långt detta är möjligt. Programmet antogs av länsstyrelsens styrelse enhälligt den 9 december 1974. Mot bakgrunden av förhållandena i länet betonas i programmet beträffande trädgårdsnäringen

att stöd till trädgårdsnäringen bör utgå efter i huvudsak samma principer som för det konventionella jordbruket,

att viss nyetablering inom länet av växthusföretag och plantskolor bör ske,

att bidrag bör ges till de investeringar i sådana befintliga företag som behövs för deras bestånd och utveckling,

att bidrag bör kunna lämnas till sådana maskiner i trädgårdsföretag som avser utnyttjande gemensamt med andra företag,

att bidrag för anskaffning av plantor vid uppbyggnad av bärodlingar

Prop. 1978/79:136 21

bör utgå av det skälet att dessa närmast är jämförliga med levande inventarier i jordbruket, samt

att stöd bör ges till trädgårdsnäringsföretag även i de fall då produktionen utgör komplement till annan försörjningskälla.

Utredningen har som produktionsmål uttalat att efterfrågeökningen till stor del bör kunna tillgodoses genom utökad svensk produktion. Detta synes alltför begränsat som produktionsmål. Enligt länsstyrelsens bedömning bör det ligga i samhällets intresse att trädgårdsnäringen i Sverige ges fömtsättningar att bli så rationell att en allt större andel av hela konsumtionen tillgodoses av inom landet odlade produkter.

En väsentlig utbyggnad av näringen inom Norrbottens län har goda förutsättningar om samhällets stöd utformas så att regionalpolitiska mål tillgodoses. Länsstyrelsens erfarenheter från det regionalpolitiska arbetet understryker att det från samhällsekonomisk synpunkt är olyckligt om de olika näringsgrenarna gör sina bedömningar enbart med utgångspunkt från sitt eget sektorsintresse. Skall de regionalpolitiska målen, som måste anses överordnade övriga mål, kunna uppnås, fordras att de olika näringsgrenama underordnar sig regionalpolitiken och så långt möjligt medverkar till dess måluppfyllelse. I detta sammanhang bör understrykas att de regionalpolitiska konsekvenserna av näringspolitikens utformning får en mycket stark genomslagskraft i ett län som Norrbotten.

Kooperativa förbundet: Inledningsvis får KF som en allmän invändning mot trädgårdsnäringsutredningen framföra att konsumentaspekter inte beaktats i tillräcklig omfattning i samband med de förslag som utredningen framlagt beträffande bl. a. lämplig tullnivå, gränsskydd och regleringssystem.

KF framhåller rent principiellt att produktionen i ökande grad måste ske vid rationella företag som framgångsrikt kan konkurrera med importerade varor. Utredningen föreslår ingen särskild produktionsmålsättning men framhåller beredskapsmotiv för en inhemsk produktion. KF anser dock inte att någon särskild beredskapsmålsättning är befogad för den kommersiella trädgårdsnäringen bl. a. därför att produktema på det hela taget är mera umbärliga än på jordbruksområdet och dessutom från näringssynpunkt delvis kan ersättas av t. ex. vitamintabletter och liknande. Under en avspärrningssituation kommer dessutom en betydande del av produktionen att vara husbehovsodlingar varför KF anser att den beredskapsåtgärden bör vidtas att man har en tillfredsställande beredskapslagring av bl. a. köksväxtfrö. I vilken utsträckning produktionsresurser bör tilldelas växthusodlingen vid en avspärrning blir närmast en prioriteringsfråga.

Inkomstmålsättningen är alltför allmänt uttryckt enligt KF:s uppfattning och saknar sådana preciseringar som att produktionen skall ske vid

Prop. 1978/79:136 22

rationella företag och att företagarna då bör ges möjlighet att uppnå en likvärdig standard men däremot inte garanteras en sådan standard. KF får även generellt påpeka att inkomstmöjligheterna och lönsamheten varierar kraftigt inom och mellaa olika näringar i Sverige och därför finner KF att utredningens förslag härvidlag är illa genomtänkt.

När utredningen sedan hävdar att den ökade efterfrågan på trädgårdsprodukter i framtiden till stor del bör kunna tillgodoses genom utökad svensk produktion anser KF inte att en sådan generell målsättning är ändamålsenlig. I varje fall bör man inte utgå ifrån att framdeles öka andelen av de trädgårdsprodukter som skall odlas kommersiellt i Sverige. Enligt KF:s uppfattning blir rationaliteten och konkurrenskraften hos den svenska trädgårdsodlingen avgörande härvidlag. KF får också framhålla att samhällets hittillsvarande insatser för att förbättra försöks-, forsknings- och rådgivningsverksamheten bör vidareutvecklas. Vidare anser KF det naturligt att det finansiella stödet främst bör syfta till en fortsatt effektivisering inom trädgårdsnäringen genom användande av modern teknik och nya kulturmetoder, med utveckling av energisnålare växthus m. m.

Landsorganisationen i Sverige: Enligt de prognoser som utredningen haft tUlgång till kommer konsumtionen av trädgårdsprodukter att öka i Sverige. Enligt LO:s uppfattning är en utveckling i denna riktning angelägen och önskvärd, inte minst ur folkhälsosynpunkt. Med hänsyn till att sambandet mellan produktpriset och efterfrågan är starkt för flertalet här aktuella produkter, betyder dock den samhälleliga politiken på detta område mycket för den framtida konsumtionsutvecklingen. Enligt LO:s mening måste därför trädgårdspolitiken ges en sådan inriktning att konsumentpriserna på ifrågavarande produkter kan hållas på en rimlig nivå.

LO vill erinra om att det för ett starkt exportberoende land som Sverige är nödvändigt att aktivt verka för ett så fritt handelsutbyte som möjligt. Steg mot ökat gränsskydd måste därför noga övervägas. Den liberala u-landspolitik som Sverige bekänner sig till talar även härför. Det är därför enligt LO:s uppfattning ingen självklarhet att en ökad efterfrågan på trädgårdsprodukter generellt skall tillgodoses med ökad svensk produktion. Avgörande härvidlag måste, enär beredskapsmotivet för en omfattande inhemsk trädgårdsodling ej tillnärmelsevis är av samma styrka som för de centrala jordbruksprodukterna, vara den svenska produktionens internationella konkurrenskraft. På produktområden där andra länder har överlägsna fömtsättningar att av klimatologiska eller andra skäl, producera trädgårdsprodukter till lägre kostnader än vad svensk produktion har förmåga att göra, måste en minskad svensk produktion accepteras.

På andra produktområden har å andra sidan den svenska trädgårdsodlingen, tack vare användandet av rationella produktionsmetoder, till-

Prop. 1978/79:136 23

gång till kunnig arbetskraft o. d., stora förutsättningar att väl klara sig i den internationella konkurrensen. Enligt LO:s mening måste därför den svenska trädgårdsodlingen successivt anpassas till en produktion på de varuområden där vi har de största fömtsättningama att hävda oss. En utveckling i denna riktning har sannolikt på sikt de bästa förutsättningama att gagna såväl de anställda som samhället och konsumenterna. Att vissa stödinsatser kan behövas för att främja en smidig anpassning av produktionen har LO full förståelse för.

Lantbrukarnas riksförbund: Riksförbundet kommer i sitt yttrande att i huvudsak enbart framföra synpunkter på det område som har störst betydelse för förbundets medlemmar nämligen odlingen på friland av ätliga produkter såsom grönsaker, rotsaker, frukt och bär. Förbundet anser att det finns viss anledning att mer betona betydelsen av svensk produktion av ätliga produkter från trädgårdsområdet än vad utredningen gjort i sitt betänkande.

Den övriga livsmedelsproduktionen i landet har ansetts vara av så väsentlig betydelse att man formulerat en särskild målsättning för denna i form av en jordbruks- och fiskenäringspolitik. Nya forskarrön verifierar allt oftare behovet av en näringsriktig kost och att konsumtionen av frukt och grönsaker i det fallet spelar en viktig roll. Riksförbundet instämmer därför i det av utredningen uttalade önskemålet om en av samhället klart uttalad målsättning för produktion av ätliga trädgårdsprodukter.

Utredningen betonar behovet av en svensk odling av trädgårdsprodukter. Vi anser att den frågan vad gäller ätliga produkter inte bara har en kvantitets- utan även en kvalitetsaspekt. Vårt nordliga läge och spridda odling medför ett mindre behov av kemiska bekämpningsåtgärder än i varmare länder med mer koncentrerad odling. Vid odling i vårt land finns också möjligheter att kontrollera odlingen t. ex. efterlevnaden av karenstider på ett annat sätt än vad gäller importvarorna. Detta är särskilt viktigt vad gäller grönsaker som konsumeras färska utan någon beredning som kan minska eventuella rester av bekämpningsmedel.

I betänkandet framhålls att trädgårdsodlarna visat stor flexibilitet och förmått att anpassa sig till ny odlingsteknik samt nya distributions-och konsumtionsmönster. LRF instämmer i detta och vill framhålla att liksom när det gäller jordbruket är det bl. a. en följd av familjeföretagens förmåga att anpassa arbetsinsats och inkomstnivå till den aktuella situationen. Därmed ges delvis också svaret på varför inte den låga lönsamheten inom trädgårdsnäringen under de senaste åren resulterat i ekonomiska kriser bland denna typ av företag.

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR instämmer i att ett av huvudmotiven för svensk trädgårdsnäring bör vara att förse konsumenterna med trädgårdsprodukter till rimliga priser. Enligt SACO/SR kan detta mål endast uppnås om landet har en konkurrenskraftig inhemsk

13 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 24

odling. Beträffande de övriga av utredningen redovisade motiven anser SACO/SR att dessa skulle kunna bli tillgodosedda om den balans mellan egen produktion och import som var rådande i början av 1970-talet kunde upprätthållas. Produktionsmålet för svensk odling bör således vara att näringen bör ha minst samma omfattning som under 1970-talets första hälft.

Utöver vad som redovisats bör även framhållas vikten av kvalitetsnormer för såväl import som inhemsk produktion. Inom EG-området och Norge utarbetas f. n. normer angående kvaliteten för exempelvis småplantor för vidare produktion. Enligt SACO/SR är det av betydelse att så sker även i Sverige, då det i annat fall föreligger risk att partier som inte är gångbara i andra europeiska länder kommer att säljas till vårt land till men för såväl odlare som konsumenter.

Svenska lantarbetareförbundet: I flera av såväl europeiska som utomeuropeiska länder är trädgårdsproduktionen en överskottsproduktion. Därigenom har exporten från dessa länder i stor utsträckning subventionerats. Den osunda importkonkurrens som härigenom drabbat den svenska näringen, är en komponent som medverkat till näringens under senare år starkt försämrade ekonomiska situation. De naturligt goda förutsättningarna som finns i Sverige för en trädgårdsproduktion, bör därför enligt förbundets mening tillvaratas. Som ytterligare motiv för detta framstår framför allt sysselsättningsskapande åtgärder och en livsmedelsberedskap i händelse av avspärrning. En fortsättningsvis på rimliga villkor existerande trädgårdsproduktion torde emellertid inte enligt utredningen vara möjlig, därest statsmakterna inte — i likhet med vad som skett inom jordbruket och fisket — vidtar vissa åtgärder som stöd för näringen, som gör det möjligt att konkurrera med importen på lika villkor.

Utredningen har härvidlag föreslagit ett delvis förbättrat gränsskydd, fond för marknadsfrämjande åtgärder samt stöd för en effektiv rationalisering. Förbundet delar utredningens principiella ställningstagande om stöd för svensk trädgårdsnäring och de förslag tUl åtgärder som framförts.

Bedömningen av en svensk trädgårdsnärings omfattning och inriktning måste ses mot bakgrunden av flera olika faktorer, såsom u-landspolitiken, handelspolitiken, sysselsättningen, regionalpolitiska överväganden m. m. Förbundet vill i detta sammanhang särskilt peka på ett par faktorer som måhända i debatten tidigare inte tillmätts någon större betydelse. Enligt vår uppfattning spelar de en mer framträdande roll än vad som även framhållits i utredningens betänkande.

Sysselsättningsmotiv. Även om det totala antalet sysselsatta inom trädgårdsnäringen kan te sig blygsamt i jämförelse med jordbmket och

Prop. 1978/79:136 25

vissa industrinäringar, så är det i dagens sysselsättningssituation inte oväsentligt. Om näringen inte skulle bli föremål för stödjande åtgärder, skulle det sannolikt resultera i friställningar av ganska betydande omfattning. En stor del av arbetskraften är dessutom lokalt bunden till orter med svagt utvecklat och differentierat näringsliv. En målsättning för svensk trädgårdsnäring, som ger en fastare grund för planering i företaget, bör också medverka till att ge de som i dag inte kan beredas full sysselsättning, i vart faU ökad sådan. Genom en fastare målsättning ges också större motivation för satsning på ökad åretruntsysselsättning, vilket givetvis måste betraktas som angeläget ur allmän synpunkt.

Beredskapsmotiv. Utredningen uppehåller sig ganska litet vid bcred-skapsmotiven. Förbundet vill för sin del starkare betona dessa motiv. Ur folkhälsosynpunkt har konsumtionen av grönsaker, frukt och bär, stor betydelse. Inte minst kan detta vara fallet i en avspärrningssituation. Det bör därför framstå som angeläget att i en sådan situation kunna tillgodose konsumenternas behov av trädgårdsprodukter.

Även om det kan synas vara svårare att motivera bibehållandet av en produktion av prydnadsväxter ur beredskapssynpunkt, menar dock förbundet att man inte heller får bortse ifrån att även denna produktionsgren kan motiveras ur beredskapssynpunkt. Betydelsen av en god miljö, vilken kan skapas med hjälp av levande växter i bostadsområden, på arbetsplatser och i hemmen, skall inte förringas. Dessutom kan en produktion av prydnadsväxter relativt snabbt läggas om till produktion av ätbara produkter, därest livsmedelssituationen skulle kräva detta.

Förbundet anser det som en absolut självklarhet att en framtida trädgårdsnäringspolitik utformas så att de i näringen sysselsatta skall kunna erbjudas en likvärdig social trygghet och ekonomisk standard som sysselsatta i andra jämförbara näringar. Som ytterst betydelsefullt, vill vi framhålla, är att arbetsmiljöaspekterna ägnas större uppmärksamhet än vad som tidigare varit fallet. Gjorda undersökningar har konstaterat att arbetsmiljön i växthus i många fall kan vara mycket pressande. De aUt starkare krav som i dag ställs på arbetsmiljön i den nya arbetsmiljölagstiftningen, måste också trädgårdsnäringen leva upp till. Det torde nämligen vara nödvändigt med hänsyn till den framtida rekryteringen av arbetskraft. Förbundet vill därför betona detta starkare än vad som skett i utredningens förslag.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Utredningen tycks se trädgårdsnäringen som en så speciell verksamhet, att dess förhållanden skall bedömas med annan måttstock än som gäUer näringslivet i allmänhet. Uppenbarligen är det jordbrukspolitiken, som tjänar som förebild när det gäller motiv, mål och medel för en särskild trädgårds-politik. Som närmare utvecklas i det särskilda yttrandet finns det ej heller enligt föreningens mening fömtsättningar för någon speciell politik på trädgårdsområdet utöver vad gäller olika näringar i allmänhet. Väl

Prop. 1978/79:136 26

bör en viktig produktiv verksamhet av trädgårdsnäringens natur och sysselsättningen i denna vämas och främjas. Men detta bör ske utifrån övergripande samhällsekonomiska synpunkter, med generella medel och med beaktande av viktiga konsumentintressen.

Man kan inte vad gäller trädgårdsodlingen liksom svensk produktion i allmänhet precisera något speciellt kvantitativt produktionsmål. Ej heller kan man fastlägga något särskilt inkomstmål, som skulle garantera de i näringen sysselsatta en viss iinkomst. Givetvis är det önskvärt, att denna gmpp liksom andra företagar- och löntagarkategorier erhåUer skälig inkomst, men någon samhäUsgaranti just för denna bransch med mönster från jordbmkspolitiken kan inte gärna motiveras.

De sysselsättningspolitiska aspekterna är naturligtvis här Uksom när det gäller annan produktion med ett betydande antal sysselsatta av vikt. Att av sysselsättningspolitiska eller andra skäl söka tänja produktionssäsongerna utöver vad som är naturligt går i regel antingen ut över produkternas egenskaper eller medför en stark ökning av produktionskostnaderna och därmed priserna. En anpassning av svenskt näringsliv tiU utvecklingen i omvärlden är nödvändig. Detta gäUer också för trädgårdsnäringen.

Sveriges grossistförbund: Även om trädgårdsnäringen är betydelsefuU kan beredskapsskäl inte åberopas för att upprätthålla en produktion av viss omfattning. Erfarenheten tyder på att skaU Sverige kunna vidmakthålla internationell respekt för undantag och särskilt skydd för viss produktion av beredskapsskäl, är det nödvändigt, att detta argument förbehålls i ett internationellt krisläge absolut vital produktion. Några skäl för en speciell politik på trädgårdsnäringens område med uppstäUande av produktions- och inkomstmål samt därav föranledda regleringsåtgärder föreligger därför inte.

Sveriges industriförbund: Enligt förbundets mening bör en särskild politik för en viss sektor av näringslivet tillämpas endast i undantagsfall. Den måste kunna motiveras av tungt vägande speciella omständigheter. Sådana föreligger otvivelaktigt vad gäller jordbmket. Det må här räcka med att nämna beredskapsaspekten samt det förhållandet att prisbildningen på jordbmksprodukter inte är fri — prisema faststäUs ju av statsmaktema efter förhandlingar mellan producenter och konsumenter.

Skäl kan möjligen också åberopas för att vi skall ha en särskild politik för fiskerinäringen.

Några speciella omständigheter som skulle motivera en särskild politik även för trädgårdsnäringen föreligger enligt förbundets uppfattning däremot inte. För detta område bör tiUämpas samma principer som gäller för olika näringar i aUmänhet. I den mån trädgårdsnäringen behöver särskilt stöd eller skydd bör detta således ges med genereUa medel och motiveras utifrån övergripande samhällsekonomiska synpunkter.

Prop. 1978/79:136 27

Med ett sådant synsätt blir någon speciell övergripande målsättning för trädgårdspolitiken inte nödvändig.

De generella medel som samhället bör sätta in för att påverka trädgårdsnäringens villkor bör enligt vår mening i första hand utgöras av dels ett rimligt gränsskydd, dels ett statligt rationaliseringsstöd.

Förbundets synpunkter rörande gränsskyddets storlek och utformning redovisas i följande avsnitt. Vad gäller rationaliseringsstödet kan vi ansluta oss till de förslag som framläggs.

För att effektivisera produktionen och härigenom bidra till att konsumenterna kommer i åtnjutande av lägre priser och produkter med hög kvalitet krävs också ökade insatser i fråga om forskning, försöksverksamhet och rådgivning. Det är vidare angeläget att distributionen av trädgårdsprodukter sker så effektivt som möjligt. Utredningen avser att i kommande betänkanden behandla dessa frågor. Förbundet utgår ifrån att tillfälle då kommer att beredas att avge synpunkter på dessa viktiga områden.

Vad slutligen gäller behovet och utformningen av eventuella regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska stödåtgärder bör bedömningarna ske efter övergripande samhäUsekonomiska kriterier.

Tjänstemännens centralorganisation: TCO tillstyrker förslagen. TCO anser emellertid att kvalitetsfrågorna belysts i för liten omfattning. Det hade t. ex. varit värdefullt vid bedömningen av behovet av samhäUsinsatser om utredningen belyst skUlnaden mellan Sverige och importländerna när det gäller reglerna för användning av bekämpningsmedel vid produktion av ätbara trädgårdsprodukter.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Det är tacknämligt att trädgårdsnäringsutredningen tagit upp frågorna om möjliga mål och medel i och riktlinjer för en svensk trädgårdsnäringspolitik. TRF finner det angeläget att statsmakterna verkligen gör en samlande bedömning och lägger fast riktlinjer för, syftet med och omfattningen av en sådan för det svenska folkhushållet nödvändig produktion. Samtidigt härmed måste också samhälleliga åtgärder för att nå de sålunda uppställda syftena faststäUas. Det är nämligen svårt, onödigt och kostsamt att bygga upp och sedan vidmakthålla en produktionsapparat, att utbilda ungdomar för rådgivnings-, undervisnings-, försöks- och forskningsuppgifter samt till praktisk yrkesverksamhet om dessa inte kan förvänta sig att få användning för förvärvade kunskaper och gjorda rön inom avsett produktionsområde. Det finns således starka motiv för att det under samhäUets ledning görs en planering av produktionen och att sådan styrning möjliggörs, som leder till en trädgårdsproduktion av önskad storlek, så mångsidigt sammansatt att konsumenternas behov tUlgodoses och att de yrkesverksamma kan få och vidmakthåUa en med andra grupper i samhället jämförbar standard. Mot denna bakgrund bedömer TRF de av utredningen angivna riktlinjerna för en svensk trädgårdsnäringspolitik i

Prop. 1978/79:136 28

allt väsentligt som godtagbara. Förbundet vill förorda att de får utgöra grund för ställningstagandet i departement och riksdag.

Till den levnadsstandard vi haft förmånen att kunna tillägna oss i vårt land hör också en hög konsumtion av grönsaker, frukt och bär. Ur näringsfysiologisk synpunkt är detta tUlfredsställande. Av folkhälsoskäl är det sålunda odiskutabelt av väsentlig betydelse, att tillgången på nämnda produkter kan säkras under alla förhållanden. Av både dietiska och för många av principiella skäl utgör konsumtion av grönsaker, frukt och bär helt enkelt en möjlighet att överleva. Produktionen härav måste därför kunna säkras under aUa förhållanden, så länge de yttre omständigheterna i vårt land tLUåter det, alltså även i ett avspärrnings- och eventuellt krigsläge. Prydnadsväxternas betydelse som miljöskapare och för människornas välbefinnande i andra avseenden får inte heUer förbises i detta sammanhang.

TRF tUlmäter således beredskapsmotiven för en betydande svensk trädgårdsproduktion en väsentligt större tyngd än vad utredningen till synes har gjort. Skall trädgårdsprodukter kunna odlas under avspärrningstider, måste en produktionsapparat upprätthållas även i fredstid. Etablerandet av en fruktodling tar minst 6—8 år i anspråk, en bärodling inte fullt lika lång tid. Genom att i fredstid bevara och ge utrymme för en allsidig växthusproduktion ges möjlighet i en avspärraingssituation att genom produktionsomläggning tUlgodose ett ökat behov av de ur försörjningssynpunkt viktigaste produkterna.

I den sysselsättningssituation som vårt land nu befinner sig i och den situation som kan förväntas med hänsyn till näringslivets utveckling och omstrukturering måste en arbetsintensiv produktion som den inom trädgårdsnäringen vara en tUlgång. Det finns och kommer väl aUtid att finnas personer i vårt land, för vilka mera tillfäUiga engagemang på arbetsmarknaden i form av deltidsarbete eUer säsongarbete under längre eller kortare tid upplevs som tillfredsstäUande och motsvarande deras vUja, förmåga eller möjlighet att göra en insats på arbetsmarknaden och därmed skapa sig en inkomstmöjlighet. Erbjuds sådan sysselsättning under sunda arbetsförhåUanden, ofta nog i en god utemiljö som trädgårdsnäringen kan erbjuda, måste detta vara av värde också ur allmän sysselsättningssynpunkt. Möjligheten tUl ökande åretruntarbete, som är angeläget för den arbetskraft som söker stadigvarande arbete, prövas f. n. i ett forskningsprojekt. Man väntar sig goda resultat av detta. Trädgårdsnäringen har alltid kunnat erbjuda sommararbete tiU skolungdomar och kan göra så även i fortsättningen. Kravet på arbetslivserfarenheter i olika sammanhang ökar och näringen har möjligheter att tillmötesgå sådana önskemål.

På grund av en ökande efterfrågan av trädgårdsnäringens produkter finns det förutsättningar för en ökande produktion inom landet. Därigenom kan skapas nya arbetstiUfällen för såväl permanent som säsongmäs-

Prop. 1978/79:136 29

sigt sysselsatta. Men härför behöver näringen den hjälp till självhjälp, som man eftersträvar och som också utredningens överväganden och förslag avser att leda fram till. Dessa kan därför motiveras också ur allmän sysselsättningspolitisk synpunkt, vilket måste tiUmätas ett större värde än vad som framgår av betänkandet.

Huvuddelen av trädgårdsproduktionen sker nu i södra Sverige. Endast några få procent av växthusarealen finns i norrlandslänen med en däremot svarande andel av växthusprodukterna. Odlingen av köksväxter har i denna del av landet liten omfattning och totalt sett gäller detta också för bär, även om denna odling ökat under senare år. Förutsättningar för ytterligare ökad produktion finns, men en viktig fråga att lösa för att möjliggöra en ordnad avsättning av produkterna är att marknadsföringen ordnas på ett effektivt sätt.

De jordbrukspolitiska beslut som fattats vid 1977/78 års riksmöte innebär bl. a. vidgade stödformer till lantbruksföretag i vissa glesbygder cch ett regionalt rationaliseringsstöd. Avsikten är att med lämpliga rationaliserings- och driftsformer främja sysselsättningen och förebygga en ytterligare befolkningsutglesning. Härvid har framhåUits att trädgårdsproduktion kan vara ett sätt bland andra att förbättra situationen vid vissa lantbruksföretag inom den här aktuella regionen. Även trädgårdsnäringsutredningen har antytt detta utan att ytterligare utveckla det. TRF vill också påtala denna möjlighet för att tona fram en helhetsbUd av trädgårdsnäringens betydelse. Vi är dock tveksamma till utveckling av växthusproduktion i större industriell skala inom det föreslagna stödområdet, när detta inte är marknadsmässigt motiverat.

I det följande sammanfattas några enligt TRF:s mening väsentliga faktorer, som kan utgöra en grund för bedömningen av förutsättning arna för och möjligheterna till en framtida svensk trädgårdsproduktion.

Trädgårdsprodukter efterfrågas av konsumenterna i en glädjande nog ökande omfattning, ett förhållande som enhgt verkstäUda prognoser torde komma att bestå. Detta gäller i stort samtliga produktslag, alltså såväl ätliga som prydnadsväxter. En synnerligen stark efterfrågeökning råder av plantskoleprodukter, och även detta förhållande kan förväntas bestå. Det starka intresset för miljöfrågor har medfört, att också den yttre miljön kring bostadsområden, arbetsplatser m. m. uppmärksammats på ett tidigare inte vanligt sätt. Därmed ökas behovet av växter för den gröna miljön och plantskoleproduktionen finner och kommer att finna en växande marknad.

Optimismen bland trädgårdsodlama har av tradition alltid varit stor. Framtidstro är fast förankrad hos de flesta, även om den under senare år inom vissa produktionsinriktningar minskat. Ekonomiska resurser har saknats och investeringsviljan har avtagit. Många av de svårigheter som mött näringen och dess utövare under gången tid har delvis kunnat bemästras genom en skicklig anpassning till nya förhållanden. Produk-

Prop. 1978/79:136 30

tionsapparaten har effektiviserats och skilda rationaliseringsåtgärder vidtagits bl. a. ianspråktagande av ny teknik för att öka avkastningen per arealenhet, långt driven specialisering utan att för mycket övergå tUl monokulturer, mekanisering och automatisering av såväl fysiskt tunga som mycket arbetskrävande moment i hanteringen, anpassning av odlingsprogram och odling av nya produktslag. Förutsättningarna att fortsätta på denna väg är större i framtiden på grund av att försöks- och forskningsverksamheten under de senaste åren fått bättre resurser och en mera mot näringen riktad verksamhet. HittiUs har den stigande efterfrågan tiUgodosetts med såväl svenskodlade som med importerade produkter. Inom trädgårdsnäringen befarar man, att den stigande efterfrågan på trädgårdsprodukter i framtiden i än större utsträckning skaU komma att tiUgodoses genom import, om inte ett tiUräckligt stöd ges åt den svenska odlingen. Genom ändringen på trädgårdsmarknaden på sätt som framgår av andra avsnitt av detta yttrande har tidvis betydande avsättningssvårigheter uppkommit och låg täckningsgrad för produktionskostnaderna inträtt. Detta kan inte få fortsätta utan att allvarligt äventyra näringens existens. Inom ramen för den trädgårdsnäringspolitik som förordats måste åtgärder av olika slag vidtagas. Enligt trädgårdsnäringsutredningens beräkningar (s. 177) är endast 30 % av priset i konsumentledet inköpskostnad från producent (motsvarande gäller också importprodukter). Ökad uppmärksamhet på rationalisering av distribution och handel kan säkerligen innebära att en ökande andel av konsumentpriset kommer producenten till del. Därmed behöver skilda åtgärder till stöd för trädgårdsproduktionen inte alls eller till blott en liten del drabba konsumenterna.

De möjligheter till en framtida produktion av trädgårdsprodukter som bedöms föreligga gör det nödvändigt för näringsutövarna att liksom under gången tid acceptera förändringar avseende såväl produktionsinriktning, andra förändringar av produktionen ävensom odlingens lokalisering. De resurser samhället ställer till förfogande för god grundläggande UtbUdning och tUl fortbUdning tas väl till vara Uksom också den genom StatUga insatser tUl näringens förfogande stäUda rådgivningspersonalen. Genom en snabb överföring till praktisk odling av rön från försöks- och forskningsverksamheten finns stora möjligheter tUl fortsatt effektivisering av produktionen. Fortsatta och helst vidgade insatser på dessa olika områden är enligt TRF:s uppfattning en viktig förutsättning för trädgårdsnäringens fortsatta utveckling och möjlighet tUl anpassning till nya förhållanden.

Utredningen har anfört att energiförbrukningen är hög i trädgårdsnäringen i allmänhet och inom växthusproduktionen i synnerhet. Ansträngningar pågår att genom olika åtgärder minska framför allt oljeförbmkningen och goda framsteg har redan gjorts. Tekniska förbättringar, av uppvärmningsanläggningarna minskar bränsleförbrukningen. I

Prop. 1978/79:136 31

samma riktning verkar ändamålsenligare byggnadsmaterial och isoleringsåtgärder. Intensivt utvecklingsarbete på dessa områden pågår och väntas relativt snart ge goda resultat. Biologiska prov har inletts för att undersöka möjligheten att sänka temperaturen i växthus för vissa växtslag utan menlig inverkan på odlingsresultat. Växthusanläggningarnas läge underlättar utnyttjandet av solenergi och vindkraft så snart ekonomiskt försvarbara anläggningar härför utprovats. TRF vill understryka vad utredningen framhållit (s. 162) att man genom tillvaratagande av spiUvärme från industrin skulle kunna spara betydande energimängder inom trädgårdsproduktionen.

En översiktlig planering av trädgårdsproduktionen saknas f. n. men torde för framtiden vara helt nödvändig för att få tiU stånd en mot efterfrågan svarande tillförsel av produkter till marknaden. Enligt TRF:s mening måste, som också föreslagits av trädgårdsnäringsutredningen, uppgifter insamlas, bearbetas och stäUas till förfogande om trädgårdsföretagens odlingsplanering. Sådana uppgifter skall utgöra grund för en fullständig överblick över trädgårdsmarknaden. HärtUl krävs emellertid samhäUets insatser med lagstiftning och administrativ behandling under nära medverkan från näringen.

3 Gränsskyddet

3.1 Bakgrund och utgångspunkter

De remissinstanser som kan sägas företräda odlarna har i stort sett tillstyrkt utredningens förslag när det gäller gränsskyddet. Handelns och industrins organisationer har framfört synpunkter som i huvudsak stämmer överens med vad som har anförts i det särskilda yttrande som har fogats till utredningen av experten Holger Nyström. Några remissinstanser har framhåUit att förslaget på en del punkter strider mot svensk u-landspolitik och att det är förbundet med vissa komplikationer på det handelspolitiska området. Flera remissinstanser efterlyser en samordning av gränsskyddet för färska och förädlade produkter. En hel del remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, Sveriges lantbruksuniversitet, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd och konsumentverket, framhåller att utredningen inte tillräckligt ingående har redovisat motiven för och konsekvenserna av tuUändringarna.

Lantbruksstyrelsen och vissa länsstyrelser har utan närmare kommentarer ansett att utredningens förslag kan godtas. Hushållningssällskapens förbund tillstyrker att tullarna på trädgårdsprodukter justeras upp. Förbundet anför vidare:

Importstoppet för utländsk frukt, som är i kraft när svenska äpplen och päron marknadsförs, blir vissa år verkningslöst genom att ansenliga

Prop. 1978/79:136 32

importkvantiter lagras in strax före det gränserna stängs. Svensk frukt kan därför få säljas i hård konkurrens med utländsk, under höst och förvinter. Effekten av importstoppet minskas sålunda.

Likaså blir oftast avsättningsförhållandena mycket besvärliga för den svenska frukt som förblivit osåld fram tiU den 15 januari när gränserna åter öppnas och dumpingpartier tas in i landet av fruktgrossisterna.

Ett effektivare skydd för svensk frukt, som kvalitetsmässigt mycket väl kan mäta sig med den importerade, skulle mycket påtagligt bidraga till en prismässigt stabilare marlcnad för de svenska odlarna.

Nuvarande tullar har varit oförändrade under lång tid, varför tullskyddet undergått en markant sänkning. Tullsatserna är för övrigt låga även ur internationell synpunkt.

Lantbrukarnas riksförbund framhåller att tullförslaget för bär och grönsaker möjligen kan uppfylla vissa minimikrav och anför:

Våra grannländer Finland och Norge har ett effektivt införselskydd
som bl. a. omfattar en kvantitativ reglering. LRF inser att det inte är
möjligt att nå den skyddsnivån men anser att svensk odling åtminstone
borde kunna få ett skydd som ligger i nivå med det producenterna inom
EG åtnjuter.----- Svensk odling ligger närmare de aktuella växtsla
gens norra cdlingsgräns och arbetskostnaderna är höga i Sverige jämfört
med i konkurrentländerna. Detta är bl. a. en följd av att möjligheterna
till säsongsysselsättning är betydligt större i dessa länder. Det har i det
särskilda yttrandet tUl utredningen framhåUits att konkurrensen mellan
producenterna i olika länder inonii EG är så stor så att prisnivån inom
EG blir lägre än vad den skulle bli i Sverige med motsvarande import
skydd. LRF delar inte denna uppfattning med hänsyn till EG-markna-
dens stora avsättningsutrymmen som medför att lokala överskott i de
flesta fall snabbt kan absorberas.

När utredningen tillsattes 1974 utsädes det i direktiven att tullnivån skulle bibehållas på en i stort sett oförändrad nivå. Sedan dess har konsumentprisindex stigit med över 40 %. Utredningens förslag medför enligt utredningen en höjning av tuUen på ca 6 % på det ätbara området och med 24 % på prydnadsväxtområdet exkl. kmkväxter. Inom t. ex. EG har producenterna under tiden skyddats av en värdetull som följt importprishöjningarna. Medan EG-producenternas skydd varit oförändrat har således de svenska odlarnas skydd i form av vikttull i stället försämrats. Inom EG har man också i många fall en lägsta tull i form av vikttull mot lågprisimport. Utredningens direktiv kan tolkas som att tull-incidensen (tuUen i procent av importvärdet) skulle bibehåUas oförändrat.

Trädgårdsnäringens riksförbund anser att en höjning av gränsskyddet är motiverad och nödvändig samt att det är angeläget att de föreslagna tullhöjningarna träder i kraft i god tid före 1979 års produktionssäsong. Förbundet pekar på de tullsänkningar som har gjorts bl. a. i samband med

Prop. 1978/79:136 33

GATT- och EG-förhandlingar och framhåUer att penningvärdeförändringen kraftigt har minskat gränsskyddet för den svenska trädgårdsnäringen. Förbundet anför vidare:

Detta har blivit särskilt märkbart under de senaste åren och då medfört stora problem för trädgårdsodlingen i vårt land. I jämförelse med de skandinaviska grannländerna är det svenska tuUskyddet mycket lågt. Även EG-länderna har i allmänhet ett högre gränsskydd för import från tredje land än vad Sverige har. Gränsskyddet i EG kompletteras dessutom av importminimipriser för de viktigaste varuslagen.

Sveriges lantbruksuniversitet har anfört beträffande förslagen som syftar till nya och i regel höjda tullsatser att utredningen inte gör något nämnvärt försök att konkretisera vare sig bakgrunden till förslagen eller de förväntade resultaten i vad gäller centrala frågor som prisutvecklingen i olika led, konsekvenser för efterfrågeulvecklingen, den inhemska produktionsutvecklingen, importutvecklingen osv. Som ett resultat härav, menar lantbmksuniversitetet, är det svårt — för att inte säga omöjligt — för en utomstående instans att bilda sig en uppfattning om innebörden av förslaget om de nya tullsatserna. Lantbruksuniversitetet anför vidare att en viss förstärkning av gränsskyddet kan vara ett verksamt medel, om målet är att öka den inhemska produktionens marknadsandel under den period som den svenska produktionen marknadsförs. Detta förutsätter dock, enligt universitetet, självfallet att det finns en nettoimport under denna period. En tullhöjning behöver dock inte leda till en stabilare inhemsk prisutveckling. Universitetet framhåller att resultatet t. o. m. kan bli det motsatta om t. ex. tullhöjningen stimulerar till en inhemsk överproduktion.

Statens pris- och karlellnämnd: Utredningens motiv för höjning av tullarna är svagt underbyggda. I regel utgör utlandsfrakternas storlek ett ytterligare skydd för den inhemska produktionen. De svenska produkterna har genom närheten till marknaden också andra klara fördelar jämfört med importen, varför de svenska producenterna kan skapa en gentemot den prisbiUigare importen konkurrerande marknad. En sådan konkurrens gynnar konsumenterna som härigenom också får större valmöjligheter. En fördyring genom tullhöjningar av ett prisbilligt inköpsalternativ gagnar däremot inte konsumenterna.

Statens jordbruksnämnd har erinrat om att det erfarenhetsmässigt har visat sig svårt att i internationeUa handelspolitiska sammanhang vinna gehör för behovet att genom ett gränsskydd avskärma den nationella marknaden från konkurrens utifrån, om det inte rör sig om absolut livsviktiga förnödenheter. Nämnden menar att det för ett starkt exportberoende land som Sverige är nödvändigt att aktivt verka för så fritt handelsutbyte som möjUgt och att steg mot ökat gränsskydd därför måste övervägas noga. Nämnden anför:

Nämndens beräkningar tyder på att utredningen i sin beskrivning un-

Prop, 1978/79:136 34

derskattat den höjning av tullnivån i jämförelse med nuvarande situation, som blir följden av förslaget. Även om utredningens bedömning är riktig att den reeUa tullnivån inte förändras jämfört med år 1974, innebär alUså förslaget en väsentlig förstärkning av tullskyddet jämfört med nuvarande situation.

Det har av tidsskäl inte varit möjligt för nämnden att analysera utredningens förslag till förstärkt gränsskydd beträffande varje enskild produkt.

Kommerskollegium: För flertalet av de positioner för vilka föreslås ändringar av tullskyddet ges i utredningen inga närmare motiveringar för skälet tUl tuUändringen. I de faU motiveringar har lämnats är dessa i regel mycket knapphändiga. Utredningen innehåller också mycket knapphändiga uppgifter om den svenska marknadsutvecklingen och den svenska odlingens konkurrensläge vad gäller resp. produkter. De redovisningar som fiims är mycket översiktliga och avser som regel inte enstaka varupositioner. I avsaknad av närmare uppgifter om den svenska marknaden samt om den inhemska odlingen har det därför ej varit möjligt för kollegiet att ta något slutligt ställningstagande till de föreslagna tulländringarna.

Kollegiet har ej heller på den korta tid som stått tUl förfogande kunnat göra någon avvägning av behovet av ett ökat gränsskydd ställt i relation tUl de producent- och konsumientintressen som finns i bilden. Bl. a. torde den svenska livsmedelsindustrin komma att drabbas av höjda råvarukostnader genom de föreslagna åtgärderna.

Vad gäller hänsynen till de handelspolitiska åtaganden Sverige har iklätt sig mot GATT, EG och EFTA får kollegiet anföra följande.

Enligt GATT-reglerna föreligger med beaktande av mestgynnadna-tionsbehandling inte något generellt förbud mot tullhöjningar. En begränsning i handlingsfriheten inträder först i och med att ett land i en förhandling utfäster sig att inte höja en tull eller annan gentemot importen diskriminerande avgift på en viss vara utöver en viss angiven nivå. Sådana inom GATT gjorda åtaganden (koncessioner) blir i princip gällande gentemot alla avtalsslutande parter (enligt mestgynnadnationsprin-cipen).

Enligt kap. IV i GATT (det s. k. u-landskapitlet) har mdustriländerna vidare åtagit sig att i största möjliga utsträckning avstå från att införa eller öka tullar på produkter, som är eUer kan bU av särskilt intresse för u-ländernas export.

För flera av de positioner för vUka föreslås en ändring av gränsskyddet är tullen bunden i GATT. Ett genomförande av de föreslagna ändringarna kräver i dessa fall en omförhandling i GATT enligt artikel XXVIII.

Prop. 1978/79:136 35

För vissa trädgårdsprodukter uttas f. n. i Sverige tullar som är lägre än de nivåer som bundits i GATT. En anpassning av dessa vikttullar tUl de GATT-bundna nivåerna är formellt oantastlig enligt GATT:s artikel II och skulle, förutsatt någon omvandling till värdetullar ej sker, ej kräva någon omförhandling enligt GATT. Oavsett frågan om en sådan anpassning av tullarna i höjande riktning är motiverad sakligt sett ställer sig koUegiet dock tveksamt till en sådan åtgärd. För dessa varor föreligger en stor import från u-länder och flera av dessa länder har i pågående GATT-förhandlingar begärt tullmedgivanden från Sveriges sida. Med hänsyn till de allmänna positiva uttalanden som i skilda sammanhang gjorts från svensk sida när det gäUer åtgärder till förmån för u-länderna och som manifesterats i olika åtaganden i internationella sammanhang på bl. a. handelsområdet måste det enligt kollegiet föreligga synnerligen starka skäl att vidta åtgärder i annan riktning.

Vad gäller svenska åtaganden mot EG och EFTA kan först noteras
att inga varor hänföriiga till kap. 6—8 i tulltaxan omfattas av Sveriges
frihandelsavtal med EG medan vissa av dem omfattas av EFTA-kon
ventionen. ---

Dessutom har Sverige genom autonoma tullkoncessioner förbundit sig
att tUlämpa tullfrihet eller nedsatt tull för vissa trädgårdsprodukter vid
import från EG- och EFTA-länder.--

För jordbmksprodukter — varmed även avses trädgårdsprodukter — utanför EFTA-konventionen resp. EG-avtalet gäller vissa allmänna åtaganden.

I EG-avtalets artikel 15 har parterna sålunda förklarat sig beredda att under hänsynstagande tUl sin jordbmkspolitik främja en harmonisk utveckling av handeln med jordbmksprodukter. Vidare skall parterna i den blandade kommittén undersöka de svårigheter som kan uppkomma i deras handel med jordbruksprodukter och söka finna lämpliga lösningar.

I EFTA-konventionen finns motsvarande allmänna åtaganden intagna
i artiklarna 22—25. Enligt artikel 22 erkänner medlemsstaterna att de
ras jordbrukspolitik skall syfta tiU att främja ökad produktivitet samt en
rationell och ekonomisk produktionsutveckling, att åstadkomma en rim
lig grad av marknadsstabilitet och tillräcklig tillgång på varor för konsu
menterna till skäliga priser, samt att tUlförsäkra i jordbruket sysselsatta
personer en skälig levnadsstandard. Därvid skall hänsyn tas till andra
medlemsstaters intressen i fråga om export av jordbruksvaror och han
delns traditionella inriktning beaktas.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening, som är ett samarbetsorgan för handelns organisationer inom branschen, erinrar om att det i direktiven för utredningen uttalas att gränsskyddet bör bibehåUas på oförändrad nivå och anser att utredningen har avlägsnat sig långt från direktiven i detta avseende. Föreningen anför:

Prop. 1978/79:136 36

Såsom framhålls i det särskilda yttrandet saknas inte skäl att vidta vissa ändringar i gällande tuUskydd både i fråga om tullarnas höjd och ändrade perioder. Men som där undersimkits måste det stå fullt klart, att trädgårdsnäringen inte har någon mer eller mindre automatisk rätt att få tullarna uppräknade eUer eventuellt anpassade till EG:s nivå. Det måste ske en noggrann prövning av det verkliga behovet här såsom när det gäller andra tullfrågor. Mot denna bakgrund är det mycket otUlfredsställande, att utredningen valt att inte aUs eller i bästa fall ytterst knapphändigt redovisa sina motiv tiU föreslagna tullhöjningar. På några ställen finns en i sammanhanget föga nödvändig referens till EG-tuU, något som gör att man inte kan frigöra sig från tanken, att en viss harmonisering med EG-tullarna möjligen föresvävat utredningen, även om den inte kommit till klart uttryck. Hur felaktigt detta skuUe vara av sakliga gmnder har utförligt redovisats i det särskilda yttrandet och vi vill till fullo instämma i vad där anförs.

Det kan även förtjäna framhåUas att, när man på industrivaruområdet strävar i riktning mot en svensk harmonisering med EG-tullama, är skälet frihandeln med EG och det naturliga i att mot bakgrund av den fria marknaden ha någorlunda likartade tullförhållanden mot tredje land. En sådan likställighet anses underlätta ett vidgat samarbete med EG. Vad gäller trädgårdsprodukterna skulle en anpassning till EG:s tullnivå innebära en i allmänhet — på grund av föreliggande leverantörsförhållanden — i främsta mmmet mot EG riktad åtgärd, något som står i klar motsats till de allmänna tullpolitiska målsättningarna i Sverige. Det kan eventuellt finnas anledning att syna förslagen från denna utgångspunkt, eftersom motiveringarna är så ytterst knapphändiga och stundom endast kan utläsas indirekt i det särskilda yttrandet.

Utredningen synes inte ha tagit några som helst hänsyn till det skydd, som ligger i de för dessa produkter i allmänhet höga fraktkostnaderna till svensk gränshamn. I varje fall finns inte något nämnt härom, vilket förefaller anmärkningsvärt att underlåta vid en allmän genomgång av gränsskyddet för en inte oväsentlig bransch och som avser tullarna på ett varuområde, där Sverige deltar i en mycket betydande internationell handel.

Sveriges grossist förbund har hänvisat till och instämt i det yttrande som avgivits av Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening, som i stort sett överensstämmer med vad som anförts i det särskilda yttrande som har fogats till utredningens betänkande. Förbundet framhåller att det redovisade materialet angående importutvecklingen inte på något sätt underbygger uppfattningen att importen skulle utgöra ett överhängande hot mot den inhemska trädgårdsnärhigen. Förbundet anför vidare:

För en uppmärksam odlare borde det inte ha varit svårt att i god tid bli varse den på detta vamområde — ofta med stöd av intemationella biståndsorgan — framväxande konkurrensen från u-länderna och för-

Prop. 1978/79:136 37

utse den förändrade marknadsbilden. Det är att beklaga, att anpassnings- och utvecklingsåtgärder inte vidtagits i ett tidigare skede, särskilt som ifrågavarande odlingar i allmänhet tillfördes betydande vinstmedel under 1960-talet och resurser för sådana åtgärder därför stod till förfogande. För vår del känner vi oss tveksamma tiU att man skuUe genomföra de föreslagna tullhöjningarna på detta varuområde mot bakgrund av den ökande u-landsproduktionen. Vi vill också erinra om att i pågående GATT-förhandlingar flera u-länder har begärt tuUättnader av Sverige för snittblommor i allmänhet och nejlikor, rosor, gladiolus och orkidéer i synnerhet.

Kooperativa förbundet finner att utredningens krav innebär en höjning av tuUskyddet som kommer att verka fördyrande för konsumenterna samtidigt som u-landsintressena icke tiUgodosetts. KF kan i och för sig acceptera höjningar i tullnivån men föreslår att en förnyad genomgång bör ske för att komma tUl skäliga tullnivåer.

Statskontoret nämner att svenskt u-landsbistånd används bl. a. till att utveckla trädgårdsproduktionen i vissa u-länder. Enligt utredningens förslag kommer tullen att höjas för varor som produceras i u-länder. Statskontoret pekar på att det här föreligger motstridighet, eftersom förslaget medför ökade problem för u-länderna att få avsättning för sin produktion.

Styrelsen för intemationeU utveckling hänvisar till regeringens proposition 1977/78: 135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m. m. och menar att de föreslagna tullhöjningarna för rosor och nejlikor är svåra att förstå. IMPOD anser att det skulle ligga i linje med Sveriges officiella biståndspolitik att undersöka om man inte skuUe införa tullfrihet under GSP t. ex. för sådana grönsaker och blommor, som inte odlas kommersiellt i Sverige. Enligt IMPOD föreslår utredningen höjningar med en konstruktion som särskilt hårt drabbar u-länder. IMPOD finner de synpunkter på detta område, som har framförts i det särskilda yttrandet, helt relevanta.

Landsorganisationen i Sverige: Utredningens förslag innebär sammantaget en väsentlig förstärkning av tullskyddet jämfört med nuvarande situation. För exempelvis köksväxter, frukt och bär innebär förslagen en ökning av tullinkomsterna med inemot 10 % vid oförändrad importvolym och för prydnadsväxter inkl. krukväxter blir höjningen av tuUintäktema drygt 60 %.

Som LO tidigare anfört måste frågan om ökat gränsskydd behandlas med stor försiktighet. Sålunda har Sverige tillsammans med andra i-länder i olika sammanhang uttalat sitt stöd för en utvidgad produktion i u-länderna av sådana varor för vilka det föreligger särskilt gynnsamma produktionsfömtsättningar i dessa länder. Enligt vad LO inhämtat har också många u-länder under de pågående GATT-förhandlingama om dessa varor framfört önskemål om förbättrat tillträde tUl bl. a. den

Prop. 1978/79:136 38

svenska marknaden. Till detta kan vidare anföras att tullhöjningar kan ge sådana incitament till en fortsatt produktion att nödvändiga anpassningar fördröjs eller helt uteblir. En ändring av gränsskyddet för enskilda produkter bör av dessa skäl inte komma i fråga.

3.2 Värdetullar och vikttullar

Många remissinstanser delar utredningens uppfattning att tullnivåema bör värdesäkras så att tullens skyddseffekt inte minskar i takt med inflationen. Med hänsyn till vissa kontrollsvårigheter när det gäller importen av trädgårdsprodukter avstyrkes dock en övergång till värdetullar från myndighetshåll och handeln. Förslaget om minimitullar i form av vikttullar som komplement tUl värdetullar har också mött kritik från vissa remissinstanser.

Ceneraltullstyrelsen delar den uppfattning som 1952 års tulltaxekom-mitté gav uttryck för, nämligen att specifika tullar är att föredra på detta område. Styrelsen har anfört följande:

Trädgårdsvaruområdet är svårbemästrat från tulltaxerings- och kon
trollsynpunkt — och detta oavsett vilken tullprocedur som tUlämpas.
Detta beror bl. a. på att importen i stor utsträckning äger rum utom or
dinarie tullklareringstid och ofta kräver en snabb behandling. Varusorti
mentet varierar i hög grad beroende på bl. a. varomas art, kvalitet,
odlings- och inköpsställe m. m. Fastställande eller kontroll av vikt är
mot denna bakgrund avsevärt lättare än kontroll av uppgivna faktura
värden. Priset för varor inom trädgårdsområdet fastställs många gånger
efter tidpunkten för införseln, vUket är administrativt och kontrollmäs
sigt betungande för tullverket. En rimlighetskontroll av värden ter sig
för en tulltjänsteman oftast mycket vansklig. Kontroll av uppgivna fak
turavärden kan visserligen göras vid bokföringsgranskning hos importö
rerna men även en sådan kan inom trädgårdsvaruområdet många gånger
inte ge tillfredsställande resultat.

Beträffande värdetullar som är kombinerade med minimituUar beräknade efter vikt kan sägas att de — under förutsättning att vikttullen sätts tillräckligt högt — ger en biittre skyddseffekt mot prisbilliga varor än enbart värdetulldelen i en sådan kombinerad tullsats. Men samma verkan mot lågprisimport erhålles givetvis med enbart viktdelen. Kontrollproblemen för värdedelen i sådana kombinerade tullsatser bUr självfaUet lika besvärande som kontrollproblemen för rena värdetullar. Härtill kommer de särskilda svårigheterna i det praktiska handhavandet av kombinerade tullsatser när fråga är om sändningar med många olika slags varor. En bedömning av om vikt- eller värdetull skaU utgä i sådana fall måste göras för varje vamslag, i vissa fall t. o. m. för varje enskild

Prop. 1978/79:136 39

vara för sig, exempelvis då varorna — som levande växter med varierande vikt — säljs efter styckepris, men den specifika tullen beräknas efter vikt.

Generaltullstyrelsens sammanfattande bedömning är att vikttullar från tUlämpnings- och kontrollsynpunkt klart är att föredra framför värdetuUar. Då härtill kommer att vikttullar är bättre som skydd mot dumpingartad eller lågprisbetonad import vUl styrelsen förorda att vikt-tullarna bibehålls. Skulle en uppjustering med hänsyn tUl penningvärdefall anses angelägen vill styrelsen förorda ett system med återkommande revideringar.

Kommerskollegium erinrar om kontrollsvårigheterna och anför vidare:

Även andra förhållanden talar enligt kollegiets mening för ett bibehållande av ett system med vikttullar. Bl. a. förekommer för härvarande produkter vanligen skiftande betalningsvillkor, rabatter, kvalitetsskUlna-der. Detta kan innebära stora variationer i priserna inte bara mellan olika leverantörer utan också från tid tUl annan. TuUskyddet per enhet kan sålunda vid en värdetull komma att variera starkt medan det vid vikttull är oförändrat, vilket torde innebära en större trygghet för den svenska odlingen.

Vad gäller förslaget att införa ett system med mer eller mindre rörliga vikttullar vars nivåer med jämna mellanmm skall justeras för att upprätthålla ett i huvudsak oförändrat tullskydd har utredningen inte närmare presenterat hur ett sådant system skall utformas. Enligt kollegiet bör emellertid eventuella tuUändringar även i fortsättningen prövas i sedvanlig ordning från fall till fall i förhållande tUl det faktiska skyddsbehovet för produkten i fråga. Varje form av automatisk justering av tullnivåerna ställer kollegiet sig därför avvisande tUl.

Utredningens förslag om en övergång till värdetullar för vissa varupositioner torde ha dikterats av särskUda intresset att just för dessa varor värdesäkra gränsskyddet och att detta intresse synes ha vägt tyngre än de allmänna problemen kring en tUlämpning av värdetullar på detta område. I sistnämnda hänseende har utredningen garderat sig genom förslaget med kombinerade minimivikttuUar.

Vidare bör observeras att omförhandlingsskyldighet enligt GATT:s artikel XXVIII även föreligger för att omvandla GATT-bundna specifika tullsatser tUl värdetullsatser, även i de fall de senare ej överstiger framräknade incidenser för vikttullsatserna i fråga. Orsaken härtUl är att omvandlingen till värdetullar innebär vissa risker för en ökning av skyddsnivån beroende på priserna på berörda varor och varifrån importen kommer.

Vad gäller förslaget att för elva positioner införa minimivikttuUar

14 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 40

som kombination tiU de föreslagna värdetullarna vUl kollegiet peka på att minimivikttuUar av den storlek som det här kan bli fråga om torde för flera positioner ha ett relativt begränsat värde som skydd mot lågprisimport. Kombinerade tullar torde även från tullbehandlingssynpunkt vara svåra att administrera och bör enligt kollegiets mening endast ifrågakomma i mycket begränsad omfattning och då uteslutande i fall där ett starkt behov härav föreligger. Antalet tuUar av denna typ är också mycket begränsat i den svenska tulltaxan.

Statens fordbruksnämnd pekar på vikten av en korrekt genomförd omvandling till värdetull i de fall då vikttullen har bundits i GATT. Nämnden anför:

Vid bedömningen av utredningens förslag om generell övergång till värdetullar bör i första hand beaktas, huruvida det är realistiskt att räkna med en effektivare importkontroll eller en ändring av det nuvarande tuUdeklarationssystemet. Såvitt nämnden har förstått, föreligger f. n. ingendera av dessa möjligheter. Utredningens alternativa förslag baserat på värdetullar i kombination med vikttullar (minimitullar) för de elva "intressanta" varorna torde dock innebära att kontrollproblemen får mindre relevans. Vikttullarna fungerar nämUgen som en "spärr" vid för lågt uppgivna tullvärden. Utredningen motiverar vikttullarna (minimitullarna) med att ett skydd mot lågprisimport är särskilt angeläget för dessa produkter. Oavsett om detta är riktigt eller ej, viU nämnden emellertid peka på att den nämnda skyddseffekten kommer att minska med tiden, om inte vikttullen tiUåts stiga över den GATT-bundna nivån. Nämnden vill mot bakgrund av det sagda ifrågasätta, om värdetullar bör införas ens för de elva varupositionerna. Ett alternativ kunde vara att behålla vikttullar för samtliga varor (även för de elva "intressanta") och att söka upphäva GATT-bindningarna för det fåtal varor där ett ökat gränsslcydd bedöms som absolut nödvändigt (troligen färre än elva med tanke bl. a. på de interna stödåtgärder utredningen har föreslagit).

Sveriges industriförbund menar mot bakgrund av kontrollsvårigheterna att det endast återstår möjligheten att bibehålla vikttullarna och tiUgodose kravet på värdesäkring genom periodisk översyn. Förbundet avstyrker vidare ett system med kombinerade värde- och vikttullar.

Näringsfrihetsombudsmannen anmärker att det inte tillräckligt har belysts vilken samlad effekt t. ex. en övergång från vikttullar tUl värdetullar kommer att få på priset tiU konsument. Med hänsyn till bl. a. de relativt höga fraktkostnaderna till Sverige får man enligt NO dock räkna med att en övergång till värdetuUar kan få betydande effekt på detta.

Kooperativa förbundet menar att utredningens förslag synes vila på mycket bristfälligt underlag när det gäller genoihgången av värdetullar

Prop. 1978/79:136 41

och vikttullar. KF förordar av praktiska skäl vikttullar eftersom det nästan är omöjligt att utan ett orimligt merarbete åstadkomma en effektiv tullkontroll när man har värdetullar. Dessutom skulle möjligheterna till fusk på olika sätt enligt KF:s uppfattning också innebära nackdelar för den svenska trädgårdsproduktionen. KF förordar således att vikttullar bibehålls och att man gör en periodisk översyn av dessa för att motverka en urholkning av det önskvärda tullskyddet för trädgårdsprodukter.

Länsstyrelserna har i aUmänhet anfört att tuUarna bör värdesäkras. Ett par länsstyrelser har dessutom som ett komplement tUl värdetullarna efterlyst ett "antidumpingskydd" som skulle kunna utlösas direkt innan skadan för de egna odlama redan skett. Hushållningssällskapens förbund menar att värdetuUar borde ersätta det nuvarande systemet med vikttuUar, vilket skulle värdesäkra tullsatserna. Det förusättes vidare av förbundet att såväl tullkontrollen som växtinspektionen ges så goda resurser att en effektiv införselkontroll kan utföras vid våra gränser. Lantbrukarnas riksförbund anser att det är beklagligt om utredningen inte ansett sig kunna rekommendera en övergång till värdetullar på grund av svårigheten för generaltullstyrelsen att kontrollera att avsedd avgift vid värdetullar verkligen kommer att erläggas. LRF är av den uppfattningen att eftersom 80 % av grönsakshandeln går genom de tre stora kedjeföretagen på dagligvaruområdet torde kontrollen inte behöva bli alltför betungande och värdetullar borde kunna införas på hela frukt- och grönsaksområdet (kap. 7 och 8 i tuUtaxan). Att handeln på prydnadsväxtområdet inte är lika koncentrerad tUI ett fåtal företag och därför svårare att övervaka bör enligt LRF inte hindra svensk fmkt- och grönsaksproduktion från att få ett effektivt tullskydd även om vikttullarna behöver bibehållas för prydnadsväxter (kap. 6 i tulltaxan). Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker en övergång till värdetullar.

Trädgårdsnäringens riksförbund instämmer i utredningens principiella ställningstagande för övergång tiU värdetullar. TRF anför:

Vi fömtsätter därvid, att man från statsmakternas sida vidtager sådana åtgärder, att gränskontrollen blir tillräckligt effektiv. Den extra kontroUinsats, som erfordras härför, kommer för statens del att resultera i ökade tullinkomster. De tullar, som i övrigt tillämpas som skydd för olika sektorer av det svenska näringslivet, är värdetullar. EG-sta-tema tillämpar värdetullar, kompletterade med importminimipriser, och även andra länder, bl. a. Finland, har övergått från vikttullar till värdetullar. Det finns då ingen anledning att den svenska trädgårdsnäringen skall ha ett sämre gränsskyddssystem än vad som tillämpas inom övriga områden och av andra länder. Importörerna och exportländerna har naturligtvis upptäckt detta och det har redan medfört, att trädgårdsprodukter från hela världen i ökad utsträckning kanaliserats tUl Sverige. Ett bibehållande av ett sämre gränsskyddssystem skulle givetvis medföra, att

Prop. 1978/79:136 42

denna tendens förstärkes, vilket i sin tur skuUe medföra försämrade möjligheter att upprätthålla en svensk trädgårdsodling.

Likaväl som TRF instämmer i utredningens ställningstagande för övergång till värdetull, vill vi starkt poängtera nödvändigheten av att denna för vissa produkter kombineras med en vikttull. Utredningen föreslår också detta för elva tullpositioner, där GATT-bindningar föreligger och där utredningen bedömer risken för lågprisimport vara särskilt stor.

Svenska lantarbetareförbundet delar utredningens uppfattning att en övergång till värdetuUar skulle vara att föredraga under förutsättning att kontrollen görs effektiv.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Vad gäller gräns
skyddet kan vi firma det naturligt med en viss översyn av de utgående
vikttullarna med hänsyn tUl inflationen. I översikten av nuvarande tull
skydd har utredningen underlåtit att redovisa det väsentliga skydd ut
över tullarna, som ligger i de höga frakterna från utlandet för de pro
dukter, varom här är fråga. Som närmare utvecklas i det särskilda ytt
randet är dessa kostnader för importen i hög grad påverkade av inflatio
nen och den allmänna kostnadsutvecklingen. Om man anser, vilket bru
kar vara fallet vid tullanalyser, att gränsskyddet består av frakt- och
andra extrakostnader på importen samt tuUavgiften, finner man vad gäl
ler frukt, grönsaker och blommor, att ofta halva skyddet och ibland mer
är inflationssäkert.---

Frågan om värde- eller vikttullar är besvärlig. Principiellt är värdetullar att föredra i inflationstider. Praktiskt är de emellertid sannolikt ganska omöjliga på detta speciella vamområde. I EG har man nödgats arbeta med fastställda, fiktiva tullvärden för flera produkter, då det visat sig svårt att få fram korrekta tullvärden i de enskilda fallen. Dubbla förtullningsprocedurer — en preliminär och en definitiv 3—4 månader senare — måste i andra fall tillgripas med alla de olägenheter detta innebär för tullmyndigheterna och näringslivet. I EG våUar sådana bestämmelser emellertid mindre besvär än de skulle medföra i Sverige, eftersom det i EG med undantag för några få stora produkter är fråga om en liten extem import till tullunionen. Med hänsyn till mycket skiftande betalningsvillkor, kvalitetsfrågor, varornas lättfördärvbarhet, blandningen av tuUbelagda och tullfria varor från en och samma leverantör, tullfrihet viss period och fullbelagd annan tid med samma leverantörer etc, måste möjlighetema att komma fram tiU ett fuUt korrekt tullvärde vara begränsade och tUlfäUena tUl fusk betydande.

Redan nu finns inom blomster området av allt att döma en fuskfrekvens, som tidvis är alltför stor för att vara tolerabel och som vid åtskUliga tillfällen också vållat stora svårigheter för den etablerade, reguljära handeln. Inom frukt- och grönsaksimportörernas led fruktar man, att dessa avarter kan komma att sprida sig också tiU denna handel och att

Prop. 1978/79:136 43

en övergång till ett värdetullsystem skulle innebära mycket stora risker härför. Redan begränsade, ej alls eller mycket lågt tulltaxerade vampar-tier får omfattande verkningar på prisnivån för ifrågavarande produkt.

Med vikt, ofta uttryckt i standardiserade kollin, buntar etc. är det betydligt lättare att kontrollera kvantiteterna än att faststäUa ett värde. Det kan aldrig bli tal om att söka gå in och utreda vad en viss rabatt på grund av kvalitetsskäl i verkligheten innebär, om priset på en fri eller lågtullvara är särskilt högt och i stället priset på en högtullvara särskUt lågt i en viss leverans etc. för att ta några exempel. DärtUl kommer att det även för den svenska odlingen måste vara angeläget att fastställd tull verkligen utgår och att det bestämda tuUskyddet faktiskt upprätthålls. Tvingas priserna till följd av oegentligheler i fråga om eriagd tull under en normal nivå, blir självfallet också den inhemska produktionen pressad av de speciellt låga priser, som sådana förfaranden ger upphov till.

Vi vidhåller därför bestämt vad vi tidigare framfört till såväl utred
ningen som generaltuUstyrelsen, nämligen att värdetuUar på delta om
råde fordrar definitiva garantier för alt tullverket kan säkerställa en god
ordning i fråga om tullvärdena, så att fusk i stort sett omöjliggörs. Detta
givetvis under förutsättning att transporterna av dessa i regel mycket
ömtåliga produkter inle fördröjs. Efter vad vi erfarit har generaltuUsty
relsen under hand meddelat utredningen, att man inte kan tiUmötesgå
detta krav.----

Vid sådant förhållande måste vikttullarna bibehållas. Om en värdesäkring anses angelägen, får denna ges formen av en periodisk översyn.

Kombinerade tullar bör enligt svensk lullpolitik endast ifrågakomma i mycket begränsad utsträckning och uteslutande i fall, där ett starkt be-. hov härav verkligen är klart dokumenterat. Att dylika tullar skulle vara bättre från kontroUsynpunkt, som uppges i sammanfattningen, förefaller svårförklarligt. Mol denna bakgrund avstyrker vi förslaget om kombinerade tullar.

3.3 Överväganden beträffande tulhiivåer och tullperioder

Lantbruksstyrelsen menar beträffande tullskyddets effekt för vissa varuslag att det bör uppmärksammas att praktiskt tagel alla sorter av snittblommor och kmkväxter, och i viss mån även fmkter och köksväxter, kan ersätta varandra. Man kan alltså inte, anför styrelsen, a priori säga alt tullar under viss tid saknar betydelse för en viss produkt därför att denna då ej odlas i landet.

Skånes handelskammare tillstyrker utredningens förslag att en övergång till värdetull bör ske men ifrågasätter om inte tullskyddet för vissa produkter bör sättas något högre än vad som har föreslagits av utredningen. Handelskammaren menar att en utgångspunkt för prövningen

Prop. 1978/79: 136 44

av vilken nivå som är lämplig kan vara det gränsskydd som tillämpas inom EG.

Sveriges frukt- och grönsaksdisl.ributörers förening erinrar om att förslagen, i den mån handeln har en avvikande mening, utförligt kommenterats och motförslag ställts i det särskilda yttrandet. Föreningen ansluter sig tUl förslagen i det särskilda yttrandet med undantag för isbergssallad.

I det följande lämnas en redovisning vara för vara av vad remissinstanserna har anfört.

Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o. d.; avskurna blommor och prydnadsblad

Tulltaxenr 06.01 (lökar m.m.) och 06.02 (andra levande växter)

Statens fordbruksnämnd: Förslaget till importskydd för kmkväxter innebär den största förändringen. Avgiften har här tredubblats. Det kan ifrågasättas, om en så kraftig höjning är motiverad. Utredningens bedömning av situationen för krukväxter tyder inte på någon kris för produkten. Framtidsförutsättningarna synes enligt utredningen goda med ökad efterfrågan. Nämnden vUl framhålla att det på detta område finns en mångfald kulturer och att skillnaden i lönsamhet mellan dessa kan variera.

I vUken mån u-landsproducenter berörs av en tullhöjning på kmkväxter är svårt att avgöra. Importen kommer uteslutande från länder i Europa. Utredningen påpekar emellertid att framgångsrikt samarbete förekommer mellan producenter från u-länder och i-länder. Sålunda produceras moderplantor och sticklingar av västeuropeiska firmor i u-länder genom dotterbolag eller handelsavtal. Produktion i u-land kan aUtså indirekt beröras av luUhöjningar även på krukväxter.

Trädgårdsnäringens riksförbund: De flesta tullarna på trädgårdsprodukter har varit oförändrade under flera decennier. Det medför att inte bara penningvärdeförändringen utan även tekniska och odlingsmässiga förändringar nu motiverar, att man i någon mån återstäUer det gränsskydd, som statsmakterna tidigare ansett atl trädgårdsodlingen bör ha. Detta gäller bl. a. för kmkväxtproduktionen. Det tullskydd, som under 1950-talet utarbetades för denna produktion, byggde på att det dessutom fanns ett belydande fraklskydd genom att lerkrukorna var förhållandevis tunga och att växterna omgavs av tung markjord. I dag kommer de importerade växtema i lälta, tunnpressade plastkmkor, omgivna av en liten mängd lätt torvströsubstrat. Dessa stora förändringar har — som utredningen också framhåller — medfört, att vikten per kmkväxt minskat liU ca en tredjedel jämfört med tidigare.

Vad som här sagts gäller även importen av plantskoleväxter, där en ökad andel i dag utgöres av container- eller krukodlat växtmaterial, ett

Prop. 1978/79:136 45

förhållande som utredningen inle uppmärksammat vid bedömningen av tullskyddet för denna bransch. Vid genomgången av de olika tullpositionerna vill förbundel därför föreslå en mer konsekvent jusiering av tullarna inom plantskoleområdet.

TRF anför vidare att hyacinter som krukväxter, dvs. i slutkruka till konsument, hänförs till statistiskt nr 06.01.001 vid import och alt denna import kan vara besvärande vissa år för de svenska lökdrivarna. Då de kommer in i mycket lätta plastkrukor och med små mängder odlingssubstrat gäller enligt TRF samma förhållanden här som för övriga krukväxter. TRF anser att den föreslagna höjningen från 30 kr. tiU 50 kr. därför är otillräcklig, och att dessa hyacinter liksom andra krukväxter borde hänföras till nr 06.02.007 och åläggas en tull om 90 kr./lOO kg. Om detta inte skulle vara möjligt menar TRF alt GATT-bindningen måste brytas och tullen sällas till 90 kr./lOO kg även vid införsel under 06.01.001.

TRF erinrar om att produktionen av fruktträd och fruktträdsgrund-stammar inom landet vid tidigare tullsätlningar har bedömts som särskilt angelägen. Tullsatsen har därför när det gäller färdigförädlade träd satts förhållandevis högre än för annan plantskoleproduktion. TUl följd av inflationen har lullskyddet, menar TRF, emellertid försämrats. Att bevara en produktion av fruktträd inom landet måste enligt TRF i dag anses ännu angelägnare än tidigare. Vid sidan av beredskaps- och sortvalsskäl anförs som anledning härtill utbredningen av svårare sjukdomar och skadegörare. Förbundet yrkar att en förstärkning av tullskyddet görs när det gäller körsbärs-, plommon-, päron- och äppelträd.

TRF anför slutligen när det gäller prydnadsväxter enligt nr 06.02.005 att importen vunnit marknadsandelar på svensk produktions bekostnad. Förbundet finner därför en tullhöjning mer än väl berättigad. TRF anför:

Det vikt- och fraktskydd, som givits tidigare, elimineras genom att rötterna i stäUet för att embaUeras i jordklump nu införes i lätta plast-eller pappkrukor innehållande extremt lätta torv-, mineralulls- eller jordsubsfrat. Förhållandena är härvid parallella till vad tidigare anförts beträffande krukväxter. Förbundet anser, att utredningen inte alls beaktat detta förhållande. Förbundel vUl därför bestämt yrka på alt under detta tullnummer tullavgiften differentieras med hänsyn till om dessa införes med kmka och annal conlainermaterial eller om dessa är "barro-tade" eller "klumpade". I det förra faUet yrkar vi, att tullen jämstäUes med krukväxter, dvs. 90 kr./lOO kg. I det senare faUet som utredningen föreslår 60 kr./lOO kg.

Tulltaxenr 06.03 (snittblommor m. m.)

Statens jordbruksnämnd: När del gäller snittblommor, synes utredningens förslag angående lullhöjning för nejlikor och rosor ha tUlkom-

Prop. 1978/79:136 46

mil i syfte att möta en ökande import från framför allt vissa u-länder, medan för andra slag av snittblommor tullhöjningar föreslagits utan egentliga motiveringar.

Mot de föreslagna tullhöjningarna kan anföras att snittblommor måste anses vara en exportvara som för u-länderna är och i ökad grad kommer att bli mycket betydelsefull. Visserligen framhåller ulredningen att u-landsintressena har beaktats vid bedömningen av lullavgiftemas nivå, men förändringar som totalt innebär uppjusteringar av gränsskyddet med drygt 30 % lorde bli svåra att molivera i internationella sammanhang. Vad nu sagts gäller i synnerhet som Sverige kommit att framstå som ett föregångsland när det gäller atl stödja u-ländemas intressen.

Styrelsen för internationell utveckling har som tidigare nämnts anfört att de föreslagna tullhöjningarna för rosor och nejlikor är svåra att förstå mot bakgmnd av regeringens proposition 1977/78: 135 och GATT:s artikel XXXVII. Utredningen visar att det f. n. endast är inom området snittblommor som u-lands- och i-landsintressen möts. De aktuella länderna i detla sammanhang är Colombia och Kenya, som exporterar rosor resp. nejlikor tiU Sverige. Det borde här, menar SIDA, vara möjligt atl ge u-länderna preferenser i likhet med vad de erhåller, och enligt vår u-landspolilik bör erhåUa, för många andra varor. SIDA anför att om hänsyn tas till de olika förbättringarna för trädgårdsnäringen, som utredningen föreslår, det borde vara möjUgt att utan allvarliga stömingar för näringen anpassa dessa till u-landskonkurrensen på nejlik- och rosområdet. Nejlikor och rosor torde enligt SIDA utgöra en blygsam del av hela trädgårdsnäringen. Då beredskapsskäl inte behöver beaktas i detta fall yrkar SIDA på att föreslagna tullar beträffande nejlikor och rosor omprövas.

Svenska lantarbetareförbundet: Världshandeln med trädgårdsprodukter har kraftigt ökat under senare tid. Framför allt har u-Iänderna på flera områden tagit över en stor del av marknaden från i-länderna. De mest typiska exemplen på den ökade u-landshandeln gäller snittblommorna där flera u-länder blivit stora leverantörer av nejlikor och rosor. Låga arbetskostnader i dessa länder och ett gynnsamt klimat har medfört en övermäktig konkurrens för de svenska odlarna av framför allt nejlikor. Denna odling har också mycket kraftigt minskat i omfattning i Sverige.

Nejlikor (06.03.002—003)

Generaltullstyrelsen anför atl det av det särskUda yttrandet framgår att svenska nejlikor ej saluförs under tiden 1/12—29/2. Enligt styrelsens uppfattning saknas anledning att under denna period ta ut skyddstuU för nejlikor.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Trots atl nejlikor odlas i relativt stora och rationella förelag, har många av dessa genomgått allvarliga

Prop. 1978/79:136 47

lönsamhetskriser under senare år. Då importen av nejlikor i huvudsak kommer från lågprisländer, uppvisar tullposition 06.03.002 en förhållandevis hög tullincidens. En dylik kan uppstå endera om tullen är hög eller också om importpriset är så lågt, att tullen utgör en väsentlig del av priset. Här är del mycket låga importpriset, som orsakat en relativt hög tullincidens men framför allt att den svenska nejlikodlingen fått lov att läggas ned. En tullhöjning för nejlikor måste därför ske enligt utredningens förslag och man får här lov att ha klart för sig, alt den relativt höga tullincidensen framför allt uppkommer genom ett extremt lågt importpris.

Den tull på 400 kr./lOO kg, som finns under tullposition 06.03.003, har aldrig varit avsedd att skydda någon svensk nejlikproduktion, eftersom någon sådan ej finns under denna tid. Tullen utgör istället ett skydd för den blomsterlöksdrivning, som då sker i Sverige. Den representerar stora produktionsvärden (drygt 50 % av all snittblomsterproduktion) och har stor belydelse ur sysselsättningssynpunkt. Importkonkurrensen från nejlikorna har trots den hittillsvarande tullen hårdnat under senaste tiden. Om tullen skulle sänkas, kommer importkonkurrensen att ytterligare öka. I dag byggs både inom och utom vårt land särskUda bukette-ringsfabriker för kolonialblommor i det direkta syftet att konkurrera med svenska lökblommor. En tullsänkning rimmar därför iUa med den motivering utredningen inledningsvis ger för förändringar av vissa varupositioner i tulltaxan, nämligen sysselsättningsskälet. Förbundet skulle helst se, att ingen tullsänkning göres för denna tullposition. Förbundet kan dock följa utredningens förslag om sänkning tiU 300 kr./lOO kg, om man begränsar tullsänkningen på rosor under tiden 1/12—29/2 tUl samma belopp.

Svenska lantarbetareförbundet: För nejlikor enligt nr 06.03.003 utgår tull under tiden 1/12—29/2 med 400 kr. per 100 kg. Utredningen föreslår sänkning till 300 kr. per 100 kg. Nägon nejlikproduktion finns inte i Sverige under den tiden. En sänkning av tullen kan emellertid befaras få den effekten att tulpanodlingen i landet skulle få en än allvarligare konkurrens än vad som nu är fallet. Detta skulle kunna få svåra konsekvenser för sysselsättningen i tulpanodlingarna. Förbundet vill därför starkt understryka vikten av att deima tullnivä bibehålles oförändrad.

Skånes handelskammare anser att det även efter den föreslagna höjningen av tullen för avskurna nejlikor knappast kommer att bli möjUgt all rädda den kvarvarande nejlikodlingen i Sverige.

Rosor (06.03.011—012)

Trädgårdsnäringens riksförbund understryker nödvändigheten av att tullen för rosor enligt nr 06.03.011 höjs till den GATT-bundna nivån, 1 000 kr./lOO kg, som utredningen har föreslagil. Beiräffande rosor en-

Prop. 1978/79:136 48

ligt nr 06.03.012 menar TRF att det gäller samma konkurrensförhållanden som har redovisats under 06.03.003. Importen av rosor och nejlikor från Israel och Spanien är under den aktueUa tiden mycket besvärande för de svenska blomsterlöksdrivarna. Dä detta i särskilt hög grad har blivit märkbart under den senaste tiden och även nya importterminaler planeras, förordar förbundel att den nuvarande tullen på 500 kr./lOO kg endast sänks lill 300 kr./lOO kg under tiden 1/12—31/12.

Svenska lantarbetareförbundet: Gällande tull för rosor enligt nr 06.03.012 är 500 kr. per 100 kg under tiden 1/12—29/2. Utredningen föreslår tullfrihet för tiden 1/12—31/1 och oförändrad tull under tiden 1/2—29/2. Här gäller samma konkurrensförhållanden som redovisats för nejlikorna, med risk för åtföljande negaliva effekt för sysselsättningen. Förbundet vUl därför avstyrka att någon tullsänkning sker.

Tulpaner (06.03.013)

Trädgårdsnäringens riksförbund: Tyvärr har utredningen i sitt förslag förbisett tulpanerna, som represenlerar ett produktionsvärde av 90 milj. kr. och utgör med detta 41 % av den sammanlagda snittblomsterpro-duktionen. Även tulpaner är GAlT-bundna och under tiden 1/12—29/2 på så låg nivå som 500 kr./lOO kg. En kombination av vikttull och värdetull även för tulpaner är därför ett oeftergivligt krav. Lökblommor kan nämligen i överskoltssituationer på de holländska auktionerna säljas i stora kvantiteter tUl extremt låga priser. I ett sådant läge skulle enbart en värdetull innebära, att tullskyddet i det närmaste tillintetgöres. Ett prisras pä den svenska marknaden skulle ovillkorligen bli följden och detta vore katastrofalt för branschen. I dagens känsliga lönsamhetsläge skulle en stor del av den svenska drivningen slås ut inom loppet av bara något år. Detta är synnerligen allvarligt, då det här gäller många företag med stora produktionsvärden och många anslällda.

De statistiska nummer i tulltaxan, som enligt förslaget skall beläggas med en kombinerad värde- och vikltull, mäste därför bl. a. kompletteras med tullnumrel 06.03.013 som gäller för tulpaner. Även för en del andra produkter mäste en dylik komibinationstull införas.

Strävandena atl bereda den anställda arbetskraften så lång sysselsättningsperiod som möjligt har medfört, att blomsterlök numera drivs under längre tid än tidigare. Detta har också nödvändiggjorts av den drastiskt sänkta lönsamheten för lökdrivningsföretagen. Med tanke på denna utveckling måste vi bestämt motsätta oss tuUfrihet under maj månad, då dessulom risk för massimport av holländska och danska frilandslulpaner föreligger. Även under oktober och november är ett starkt gränsskydd nödvändigt för att tidig produktion av tulpaner skall kunna bedrivas. Tullen bör därför även under denna tid bibehållas på sin nuvarande nivå.

Prop. 1978/79:136 49

Givetvis borde den betydelsefulla lökdrivningen genomgående ha ett skydd för import från de aktuella EG-länderna på 650 kr./lOO kg under tiden 1/10—31/5. Att tullen under tiden 1/12—29/2 bara är 500 kr./lOO kg är ur saklig skyddssynpunkt helt felaktigt och beror enbart på att tulpanerna tidigare inrymts bland s. k. andra snittblommor. Vad som försvårar en snabb och sakligt selt mycket moiiverad höjning är GATT-bindningen under den aktueUa tiden 1/12—29/2. Denna GATT-bind-ning bör dock så snart som möjligt brytas och tullen uppjusteras på förut angivet sätt.

Svenska lantarbetareförbundet: För att i så stor utsträckning som möjligl bereda arbetskraften sysselsättning, måste odlingssäsongema förlängas så mycket som är möjligt. Mot den bakgmnden förefaller det mindre välbetänkt att vidtaga en sänkning och under en tid helt borttaga tullen. Förbundet vill därför förorda att tullen bibehålles på sin nuvarande nivä, 650 kr. per 100 kg under tiden 1/10—31/5, trots att detta innebär brytning av den nuvarande GATT-bindningen för tiden 1/12—-29/2. Om så sker kan förbundel tänka sig tullfrihet under tiden 1/5— 30/9.

Andra snittblommor (06.03.018)

Trädgårdsnäringens riksförbund: Även de snitlblommor, som inryms under denna tullposition, är GATT-bundna och på så läg nivå som 500 kr./lOO kg. Här kan mycket skiftande priser förekomma. Iris t. ex. har under detta år importerats till oerhört låga priser. En kombination av vikt- och värdetull är därför nödvändig även för derma tullposition. En sådan kombination behövs nämligen för samtUga snittblommor.

Tulltaxenr 06.04 (blad, kvistar etc. för prydnadsändamål) Adiantum, asparagus och läderblad (06.04.901—909)

Generahullstyrdsen anför beträffande utredningsförslaget om att s. k. läderblad belägges med tull att en fömtsättning härför bör vara att varuslaget tuUtekniskt klart kan särskiljas. Eftersom stora svårigheter föreligger härvidlag föreslår styrelsen att överföringen ej görs.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Det är angeläget att i så stor utsträckning som möjUgt skapa åretruntarbete inom Irädgårdsföretagen. Pä detta område finns denna möjlighet under förutsättning alt den svenska odlingen kan klara den utländska konkurrensen. Av denna anledning vill förbundel starkt understryka behovet av den föreslagna tullhöjningen. Dä läderbladen visat sig vara en intressant alternativ produktion, som kan ske året mnt, anser vi det också vara riktigt, att de, som utredningen föreslår, överflyttas till denna luUposition. Odling av läder-

Prop. 1978/79:136 50

blad har nu förekommii under tre år i Sverige och produktionen av dessa kommer att utökas då det är en efterfrågad produkt.

Köksväxter

Sveriges industriförbund, vars yttrande Svenska arbetsgivareföreningen åberopar, instämmer i de synpunkter som anförs i det särskUda yttrandet vad beträffar positionerna 07.01.101 (nyskördad potatis), 07.01.491, 492 (annan kål), 07.01.701 (tomater), 07.01.801 (slanggurkor) samt 07.01.853 (isbergssallad). Industriförbundet inslämmer också i de ytterligare synpunkter som Föreningen Svenska konservtillverkare framför i fråga om 07.02.006 (broccoli), 07.01.805 (gurka), 07.02.004 (bönor) samt 07.02.002 (jordärtskockor). I övrigt ansluter sig förbundet till utredningens förslag.

Lantbrukarnas riksförbund framhåller vad gäller tuUförslaget för bl. a. grönsaksområdet att det inte uppfyller odlarnas önskemål men möjligen kan uppfylla vissa minimikrav bäde vad gäller nivå och tidsperioder. LRF anser dock att värdetuUen i flera fall måste kombineras med en minimUull som bör vara den av ulredningen som alternativ föreslagna vikttuUen. Minimitullen måsle enligt LRF ha en sådan nivä att ett visst skydd kan erhållas mot länder som i en överskollssituation dumpar sina trädgärdsprodukter till extremt låga priser.

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår att tidsperioderna för tomat, purjolök och salladsskäl utreds ytterligare.

Tulltaxenr 07.01 (färska eller kylda köksväxter) Potatis (07.01.101—109)

Kommerskollegium: Kollegiet har i ett tidigare yttrande till chefen för jordbmksdepartemenlet berört förslaget att höja tullen tUl 34 öre/kg. Kollegiet ansåg inte att det fanns något behov att höja tullen enbart till följd av att normalinförselavgiften för annan matpotatis successivt höjts. F. n. uppgår denna avgift till 38 öre/kg. Något behov av att utta en avgift av denna storlek ansågs knappast föreligga vare sig under tullperioden 6/6—5/7 eller under tiden närmast före eller efter perioden. Utvecklingen av importen och dess andel av den totala förbrukningen ansågs ej heller tala för ett behov av en tullhöjning.

Generaltullstyrelsen anser att den föreslagna höjningen av tullen för position 07.01.101 knappast är motiverad.

Morötter (07.01.211—219)

GeneraltuUstyrelsen menar att den av utredningen anförda motiveringen till tulländringarna inte övertygar, då extrema skörderesultat vissa år inte kan läggas tiU grund för höjning (och givetvis inte heller för sänkning) av tullskyddet. Styrelsen föreslår oförändrade tullar.

Prop. 1978/79:136 51

Trädgårdsnäringens riksförbund anser att man här borde ha en kombination av vikt- och värdetuU då priserna på denna produkt brukar variera rätt mycket.

Pepparrot (07.01.292—293)

Lantbrukarnas riksförbund anser att tullen bör höjas tiU 5 % för alt ha någon effekt.

Lök (07.01.301—309)

Trädgårdsnäringens riksförbund har beträffande mallök enligt nr 07.01.307—309 (annan lök än vitlök, purjolök, bunllök eller gräslök) anfört följande:

Lökodlingen har en mycket stor betydelse framför allt för Ölands ganska ensidiga näringsliv. Från denna utgångspunkt är det angeläget atl det reella gränsskyddet ätminstone när upp lUl 1974 ärs nivå. För detta krävs atl tullen sätts till 25 kr./lOO kg under hela fullbelagda tiden samt att denna tullnivä kombineras med värdetull. Genom de förändringar som skett när det gäller odlingsförhållanden och lagringsmöjligheter bör den tullfria perioden framflyttas en månad. Det innebär att de redan nu fyra tullfria månadema förlägges under tiden 1/4—30/6 och atl GATT-förhandlingar måste upptas om detta. Då det här inte gäller längre tullbelagd lid utan endasl en månads förskjutning i tiden borde det vara möjligt att utan större svårigheter uppnå denna förändring.

Lantbrukarnas riksförbund anser beträffande positionema 07.01.307 och 308 (annan lök) alt erfarenheterna från den senaste säsongen tyder pä att det erfordras en höjning av tullen tiU 20 % med 25 kr. som minimitull,

HushåUningssällskapens förbund anför alt tullen på matlök endast delvis torde vara bunden av internationella avtal varför vissa justeringar av den kan göras utan internationella förhandlingar. Den nuvarande tullen, 20 kr./lOO kg, är enligt förbundet för låg och bör uppräknas åtminstone i paritet med penningvärdet.

Vilkål och rödkål (07.01.410)

Trädgårdsnäringens riksförbund: Under denna odlingssäsong har man från Norge haft lågprisexport av vitkål till Sverige, varigenom avsätt-ningsförhåUandena for odlama i vårt land har försvårats. Denna lågprisexport från Norge är mycket anmärkningsvärd, då odlarna i detta land skyddas genom totalt införselförbud. Förhandlingar bör därför upptas med de norska myndigheterna så att denna lågprisexport upphör. De svenska vitkålsodlarna har i denna situation tvingats att lagra sin kål.

Prop. 1978/79:136 52

Det lagringsstöd som utredningen föreslår genom att tullen höjes efter den 1 januari är därför välmotiverad. För att förhindra lågprisimport bör dock en kombinerad vikt- och värdetull införas.

Blomkål (07.01.422—425)

Trädgårdsnäringens riksförbund anför att beträffande positionerna 07.01.422 och 425 bör en kombinerad vikt- och värdetull införas och erinrar om att ett sådani system tillämpas av EG för bl. a. denna produkt.

Annan kål (07.01.491—492)

Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen föreslår förkortade tullperioder för grönkål, brysselkål och salladskäl. Ett svenskt forsknings- och förädlingsarbele pågår föi alt få fram salladskål som i förening med kyllagring skulle kunna ge konsumenterna denna svenska produkt över hela året. Med denna bakgrund är den av utredningen föreslagna förkortningen av tullperioden för salladskäl med en månad tveksam, men kan till nöds accepteras om man senare är beredd alt ompröva och förlänga denna lullperiod. För att upprätthålla det reeUa tullskyddet mäsle tullen på salladskål höjas till den nivå utredningen föreslår.

Tomater (07.01.701—702)

Statens jordbruksnämnd: Importen av tomater under den svenska
produktionssäsongen har under 1970-talet förhållit sig tämligen kon
stant. Ingenting tyder heller på några större förändringar i detta avseen
de i framtiden.---- Under produktionssäsongen är EG (främst Ne
derländerna och i mindre utsträckning Danmark) huvudleverantör av
tomater till Sverige. Under resten av året härrör importen huvudsakligen
från Spanien (Kanarieöarna).

Det kan noleras alt försäljningsvolymerna successivt har ökat under

åren 1975—1978 och-- atl prisnivån uttryckt i löpande priser visat

en viss men i förhållande tUl tidigare år ej särskilt påtaglig uppgång under perioden 1975—1977, medan under 1978 säsongen hittiUs visat stigande priser.

Utredningens förslag om förlängd tullperiod bör bedömas bl. a. mot
bakgrund av den prissituation som erfarenhetsmässigt råder vid tullsä
songens början.--- Prisema har under åren 1975—1978 i början av

säsongen legat betydligt över medelpriset, vilket närmast talar för oförändrad tullperiod. Nämnden vill i sammanhanget peka på att den nuva-

Prop. 1978/79:136 53

rande tullperioden är bunden i GATT. Förslaget om höjning av tullen bör bedömas bl. a. med beakiande av lönsamheten hos den svenska to-matproduklionen. Det är såvitt nämnden kan bedöma ej klarlagt att denna är speciellt dålig eller har utvecklats så negativt att gränsskyddet behöver förstärkas så kraftigt som utredningen föreslår.

Landsorganisationen i Sverige har ej funnit belägg för att lönsamheten är så dålig eller har utvecklats så negativt att försiärkning av gränsskyddet för tomater kan motiveras.

Hushållningssällskapens förbund tillstyrker den föreslagna förbättringen av tullskyddet för tomater och menar att det torde kunna bidra tUl en fortsatt ökning av den svenska tomalodlingen.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Vi instämmer i utredningens beskrivning om orsakerna tUl att den nu gäUande lullperioden blivit för kort. Inle minst strävandena att bereda den anställda arbetskraften sysselsättning året runt gör att trenden mol tidigare igångsättning av tomatodlingarna kommer alt fortsätta. Det gör att utredningens förslag om att tullperioden skaU börja först den 16 april redan nu ligger för långt fram i tiden och kommer om något år att ligga lika fel som den nuvarande. Förbundet anser, att tullperioden bör börja den 1 aprU, men om detta kan komma att medföra för stora kompensationskrav i en GATT-förhandling är vi beredda att godla utredningens förslag, om tullperioden snarast möjligl omprövas och föriänges.

Gurkor (07.01.801—808)

Statens jordbruksnämnd:-- Importen av slanggurka under den

svenska produktionssäsongen har under 1970-talet uppvisat en något nedåtgående trend. EG (Nederländema) är huvudleverantör, men en inte obetydlig import har tidvis ägt rum också frän Rumänien och Bulgarien.

Del kan noteras att försäljningsvolymerna har ökat liksom i viss mån även prisema uttryckt i löpande sådana.

Under en följd av år har vid den svenska skördesäsongens början representanter för trädgårdsnäringen framfört klagomål hos nämnden över att lågprisimport av gurka från öststaterna har försvårat avsättningen av den svenska produktionen. Detta har föranlett nänmden att utreda omfattningen av sådan import. Det har därvid framkommit alt de s. k. störande importkvantiteterna varit obetydliga och att kvaliteten pä dessa gurkor mänga gånger varit sådan att ett högre pris inte har varit motiverat. Nämnden har inte någon gång funnit tUlräcklig anledning atl föreslå åtgärder för att förhindra eller begränsa denna import. Under högsäsong täcks enligt utredningen i huvudsak efterfrågan med svensk produktion. Import under säsongens början och slut torde vara nödvändig för att tillgodose den efterfrågan som den svenska produktio-

Prop. 1978/79:136 54

nen inle klarar. Liksom i det föregående har konstaterats beträffande tomater, är det även fÖr gurka svårt att påvisa några siörre problem inom odlingen. Enligt utredningen visar det statistiska materialet att lönsamheten för gurka har utvecklats positivt både totalt och relativt sett. De föreslagna förändringarna av gränsskyddet mäste bedömas mot nyssnämnda bakgrund.

Landsorganisationen i Sverige har ej funnit belägg för att lönsamheten är så dälig eller har utvecldals så negativt att förstärkningar av gränsskyddet för gurka kan motiveras.

Trädgårdsnäringens riksförbund anför att den föreslagna höjningen av tuUar för slanggurkor (07.01.801) inte ens återstäUer det reeUa gränsskydd som 1974 fanns för denna produkt. För att uppnå detta skulle tullen enligt TRF behöva sältas till 70 kr./lOO kg. Om utredningens förslag skall kunna godtas av TRF måste det föreslagna minimiprissystemet omedelbart utformas sä att det är färdigt atl tillämpas vid nästa produktionssäsongs början.

Föreningen Svenska konservtillverkare anser att tullen bör kvarstå vid 25 öre/kg för gurkor enligt nr 07.01.805. Föreningen menar att tuUen här skulle höjas för en produkt som importeras för industrin som komplement till egen odUng inom landet. Effekten blir kostnadshöjande enligt föreningen som anser att en viss import är normalt nödvändig för en jämn produktion och för atl balansera kvantiteterna från svensk odling.

Isbergssallad (07.01.853—854)

Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen föreslår, att tullperioden för isbergssallad enligt nr 07.01.853 skall förkortas med en månad. Vi kan — om än ogärna — godta detta. En ytterligare förkortning av denna tullperiod är dock oantagbar, då den även skulle medföra ett försämrat konkurrensläge för den svenska produktionen av annan sallad. Liksom utredningen föreslår för salladskål och annan saUad bör tullen på isbergssallad höjas till 50 kr./lOO kg.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening anser att tullen för isbergssallad bör gälla t. o. m. den 30 november och produkten alltså vara tullfri under december. Man menar att nägon svensk produktion inte finns i december, varför en tull då inte fyller någon funklion som skydd för svensk odling.

Annan sallad (07.01.851—852)

Trädgårdsnäringens riksförbund: Den svenska salladsproduktionen har stor betydelse för den svenska odlingen. Från denna utgångspunkt är den föreslagna tullhöjningen i minsta laget och återställer inte ens 1974 års reella tullnivå. En kombinerad vikt- och värdetull bör införas. Ett sådant system tillämpas ocksä av EG för bl. a. denna produkt.

Prop. 1978/79:136 55

Tulltaxenr 07.02 (frysta köksväxter)

Vad gäller bl. a. frysta grönsaker framhåller Kooperativa förbundet principiellt att de tullhöjningar som kommer att ske inte bör förändra nuvarande konkurrensförhållanden mellan färska, frysta och konserverade produkter. De höjningar som utredningen har föreslagit anser KF medföra avsättningsproblem som följd av höjda konsumentpriser. Vid den förnyade genomgången av tullarna för de oUka trädgårdsprodukterna mäste även konkurrensneutraliteten med livsmedelsindustrins produkler enligt KF beaktas, så att man får en skälig tullnivå för importerade trädgårdsprodukter utan onödiga höjningar av konsumentpriserna.

Föreningen Svenska konservtillverkare anför beträffande bönor enUgt nr 07.02.004 att bönor inte odlas i landet i den omfattningen atl del kan vara befogat alt belägga importen av frysta bönor med förhöjd tull som skulle bli fallet vid en övergång till värdetull. Föreningen anför vidare beträffande broccoli enligt nr 07.02.006 att eftersom broccoli numera knappast odlas i större skala i landet det inte är rimligt att fryst broccoli beläggs med tull. Broccoli är enligt föreningen dessutom inte sä närbesläktad med någon annan grönsak att man kan befara speciell snedvridning i konsumtionsmönstret om prisnivån pä broccoli väsentligt avviker från andra liknande grönsaker.

Tulltaxenr 07.06 (rötter m. m.)

Föreningen Svenska konservtillverkare framhåUer att jordärtskockor enligt nr 07.06.002 odlas med framgång i Sverige och atl det därför finns vissa skäl atl behålla nuvarande tull.

Ätbara frukter m. m.

Tulltaxenr 08.04 (vindruvor) och 08.07 (färska stenfrukter)

Sveriges industriförbund instämmer vad gäller nr 08.04.101 (vindruvor) i de synpunkter som har anförts i det särskUda yttrandet, dvs. att vindruvor skall vara tullfria.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Prissättningen på svensk frukt måste i stor utsträckning anpassas efter rådande tillgäng och pris pä substitu-tionerbara produkler. Mellan plommon och persikor saml Ukartade produkter råder ett utbytesförhållande. Inom gruppen äpplen, päron, apelsiner, bananer och vindruvor råder ett likadant starkt förhållande. Ett borttagande av tullen på persikor, som utredningen föreslagit, måste därför befaras öka pristrycket pä särskilt plommon. På samma sätt skulle ett bortiagande av tullen på vindruvor som begärts frän handelns sida, komma att innebära ett väsentUgt ökat konkurrenstryck på avsättningen av äpple och päron. Förbundet vänder sig bestämt mot att ett sådant borttagande blir aktuellt för vindmvor och kan heller inte acceptera skälen för den föreslagna tullfriheten för persikor.

15 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 56

Tulltaxenr 08.08 (färska bär)

Hallon, krusbär och vinbär (08.08.101—102)

Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen föreslår, att en lullhöj
ning göres för vinbär lill 40 kr./lOO kg---- . Förbundet vill i och för

sig tillstyrka detla. Det finns emellertid skäl som talar för att hela gruppen av bär under detta tullnummer höjes till den föreslagna nivån. Under senare år har en viss nyodling av hallon ägt rum — framför allt som komplement lill annan bär- och frilandsproduktion och dessutom i områden som kan karakteriseras som. småbmksbygd. Förbundet bedömer att det finns goda utvecklingsmöjligheter för denna odling och att man därför med samma motivering sorn utredningen anför för vinbär även bör höja tullen för hallon.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att odlingen av svarta vinbär kan bedömas få en viss ökad regionalekonomisk betydelse. Dä skördesäsongen normalt inte är helt avslutad 31 augusti, kan det enligt länsstyrelsen finnas anledning att utsträcka den tullpliktiga införseltiden till 15 september.

Jordgubbar (08.08.201—202)

Trädgårdsnäringens riksförbund: Tidpunkten för när den svenska jordgubbsskörden infaller samt skördesäsongens längd är mycket starkt avhängig ärsmänen. Genom en förbätirad produktionsplanering har den tidigare mycket markanta skördetoppen i juli utjämnats. Särskilt i landets södra produktionsområden har en ökad satsning skett på tidiga sorter. Detta innebär att under år med normal utveckling i odlingen erhålles en inte oväsentlig produklion under en stor del av juni månad. Tullskyddet under juni har härvid betraktats som en viss säkerhet för alt uppnå kosinadstäckande priser och därmed i väsenilig grad bidragit till den produktionstidsförskjutning som skett.

Denna tidiga produktion ställer större krav på högre marknadspriser på grund av att den byggs upp av sorter som inte är lika högt avkastande som senare sorter, men också därför att skördeprestationerna är väsentligt lägre under denna tid. Priskravet motverkas emellertid av en mycket stor import under denna tid. Önskemålet från handeln att utnyttja jordgubbar som lockvara medför ytterligare en kraftig prispress i od-larledet. Erfarenheten visar ocksä, atl ett lågt pris i början av säsongen inte alltid kan höjas tUl en nivå som skulle motiveras med anledning av en låg skörd och höga produktionskostnader. Ett bortiagande av tuUen under första delen av juni, vilkel ulredningen föreslår, skulle skapa pris-osäkerhet och därmed rubba förutsättningarna för den produktionsplanering som ägt rum och som det finns intresse för att fortsätta.

Den svenska produktionen av jordgubbar i dag är starkt inriktad på

Prop. 1978/79:136 57

att få en jämnare tillförsel av bär lUl marknaden. Detta kan åstadkommas genom en förlängning av skördesäsongen både i början och slutet. Den statliga rådgivningen liksom förädlings-, forsknings- och försöksverksamheten har satsat betydande resurser för att genom nya sorter, frostbevattning eller andra kulturmetoder åstadkomma en breddning av produktionen.

Under ett antal år framöver kan dessa resultat förväntas slä igenom i en successivi tidigare skörd.

Skulle den föreslagna tullfriheten beslutas, bör dock GATT-bindningen tills vidare bibehållas oförändrad. En återgång till nuvarande tullperiod skulle därvid smidigt kunna ske om utvecklingen påkallar detta.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening har framfört önskemål om alt tullfriheten för jordgubbar utsträcks till att i varje fall gälla lUl den 16 juni. Föreningen anför följande:

Först strax före midsommar börjar svenska jordgubbar tillföras marknaden i södra Sverige. Till Stockholmsområdet och norra Sverige kommer emeUertid endast synnerligen begränsade kvantiteter. Större delen av landet är därför beroende av imporljordgubbar fram tiU månadsskiftet juni/juli. Så snart svenska bär börjat marknadsföras, betingar de ett belydande överpris i förhållande tUl importbär. Marknaden föredrar de svenska bären, varför importen upphör så snart inhemska jordgubbar kan tillföras i större omfattning. Några rimliga skäl kan inte anföras mol att göra varan tullfri, åtminstone tUl den 16 juni. De uppgifter man någon gång hört om planer pä en stor, myckel tidig jordgubbsodling i södra Sverige torde sakna verklighetsunderlag, i varje fall för en överskådlig framlid. SkuUe förhållandena mot förmodan verkligen ändras om några decennier, får man ompröva tullfrågan då. Däremot bör man undvika att nu ta ut den höga tullen för jordgubbar under en tid, då den helt klart inte fyller någon skyddsfunktion, med de nackdelar detta innebär för konsumenten.

Tulltaxenr 08.10 (frysta frukter, utan tillsats av socker)

Kooperativa förbundet framför här samma synpunkter som när det gäller frysta grönsaker (07.02).

Frysta jordgubbar ulan tillsats av socker (08.10.100)

Föreningen Svenska konservtillverkare anser att tillräckliga skäl icke föreligger för höjning av tullen. Föreningen anför:

Frysta osockrade jordgubbar är en industriell råvara för framstäUning av bl. a. sylt och saft. Denna råvara importeras ärligen till en kvantitet av ca 2 000 ton. Det har framförts att produkten konkurrerar med den svenska jordgubbsodlingens produkter. Förhällandet är dock att den

Prop. 1978/79:136 58

svenska odlingen är inriktad pä att producera konsumentjordgubbar, icke industrirävara. Endast en obetydlig del av produktionen — s. k. andra sortering — går till fmktindustrin. Några svårigheter atl hos industrin avsätta dylika bär har icke påvisats föreligga.

Den föreslagna tullhöjningen fyller icke syftet att förbättra avsättningen av jordgubbsodlarnas produkter. SkuUe däremot tullhöjningen genomföras, måste detta leda till krav från livsmedelsindustrin på kompensation för kostnadsfördyringen för varor såsom sylt, saft och frysta konsumenlförpackade jordgubbar,

Trädgårdsnäringens riksförbund: Avsättningen av jordgubbar för industriändamål har minskat under senare år framför allt tUl följd av att importvara kan erhållas lill lägre priser. I produktionen framkommer årligen en varierande kvantitet bär, vilken av antingen kvalitets- eller marknadsmässiga skäl ej bör föras ut på färskvarumarknaden. Industrin har tidigare erbjudit tillfredsstäUande avsättningsmöjligheter för denna. En höjning av tullen skulle ge odlingen det pristillskott som skuUe göra ökade industrileveranser lönsamma. Förbundet tillstyrker den föreslagna tullhöjningen tiU 75 kr./lOO kg.

Tulltaxenr 08.11 (tillfäUigt konserverade frukter)

TiUfälligt konserverade äpplen (äpplepulp) (08.11.002)

Svenska lantarbetareförbundet: För fruktodlingens vidkommande är det väsentligt att importskyddet för industrifmktavsättningen ålerslälles.

1 första hand gäller detta tullen för juice, saft och liknande. Den nya livsmedelstekniken medför möjligheter att tillverka fruktsafter med en koncentration upp till sju gångers styrka. Den svenska tullincidensen är

2 %, vilket kan jämföras med EG-ländernas tull på 42 % på koncentratet. Förbundet vUl därför understryka vikten av att den av utredningen föreslagna tullhöjningen till 20 kr. per 100 kg för dessa ämnen genomföres.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Den årliga kvantiteten av svensk
frukt som skulle behöva avsättas till industrin har beräknats till drygt
20 %. Denna kvantitet inrymmer dels ren industrifmkl, dels vissa kvan
titeter hushållsfrukt. Ärligen avsätts emellertid endast genomsnittligt
10—15 % beroende på marknadssituationen. Avsättningen sker dels tUl
saft, juice m. m., dels tUl mos, sylt, gelé, m. m.

Från fruktodlingens sida har vid flera tillfällen de senaste åren framförts krav på att återställa importskyddet för industrifmktavsättningen. I första hand har detta gällt tullen för juice, saft och liknande — i dag uppgående till 10 öre/kg. Genom livsmedelsteknikens utveckling importeras fruktsafter koncentrerade med upp till 7 gångers styrka. Som jämförelse kan nämnas atl EG:s tull är 42 % på koncentrerad saft och 25 % på okoncenlrerad. Svensk incidens är ca 2 %.

Prop. 1978/79:136 59

Beträffande industriavsättningen till mos, sylt m. m. har hittills inte lika stor marknadsandel förlorats till importen. Ökade avsättningssvårigheter har emellertid noterats är från år. För att kunna bibehålla leveranserna har odlingen tvingats acceptera en allt lägre prisnivå. Priser på ca 60—80 öre/kg noterades under 1977.

Det låga pris, som erhäUes vid avsättning till industrin, får som resultat att mer frukt av sämre kvalitet tvingas ut pä färskvarumarknaden. Dels återverkar detta i en aUmänt sämre prisbild, dels skapar det ett sämre intryck av frukten hos konsumenten.

Beredningar om köksväxter, frukter m. m.

Sveriges industriförbund: Slutligen vill vi i likhel med Föreningen Svenska konservtillverkare starkt understryka viklen av alt man samordnar gränsskyddet för färska och förädlade trädgärdsprodukter. Det skapar besvärliga problem om en färskvara som används i konservindustrin på gmnd av förhöjt gränsskydd blir väsentligt dyrare, medan importerad färdigvara— djupfryst vara, burkkonserv eller Hknande produkt

— beläggs med otillräckligt låg tull.

Utredningen har beträffande kapilel 20 i tulltaxan hänvisat lill särskild utredning om råvarukostnadsuljämning som skaU tiUsättas. Det är viktigt atl de nu framförda förslagen samordnas med delta arbete och att man dessutom gör en översyn av hela råvarukostnadskomplexet för svensk livsmedelsindustri. För svensk konservindustri är detta en fråga av högsta prioritet som snabbt bör utredas. Ändringar av gränsskyddet för näringens produkter — i den utsträckning sådana skulle bli aktuella

— bör över huvud icke genomföras förrän motsvarande ålgärder kan
vidtas för förädlade varor.

Statens industriverk: Trädgårdsnäringsutredningens förslag tUl höjda tullar pä trädgårdsprodukter leder tUl höjda inhemska priser. Man beräknar att föreslagna förändringar av tullarna på ätbara produkter, köksväxter, frukt och bär medför en höjd tullnivå med 6 % vid 1977 års importvolym. Vissa köksväxter, frukter och bär, utgör råvara för vidareförädling inom t. ex. saft-, djupfrysnings- och konservinduslrin. Det är synnerligen angeläget att beredningsindustrins internationella konkurrenskraft inte försämras till följd av den råvarufördyring som kan bli följden av utredningens förslag. Därför måste tuUama på beredda produkter anpassas tiU de förändrade tuUarna pä oberedda köksväxter, frukter och bär och/eller måste de beredda produkterna inlemmas i ett system för råvarukostnadsutjämning för att inte försvåra export. En utredning med uppgift att göra en översyn över råvarukostnadsuljämning har aviserats. Industriverket förutsätter i likhet med trädgårdsnäringsutredningen att översynen kommer att innefalta här aktuella produkter. Ur administrativ synpunki, både från samhällets och industrins sida

Prop. 1978/79:136 60

samt ur konsumentsynpunkt, finner industriverket det emeUertid vara fördelaktigt om ytterligare regleringar och fördyringar av livsmedel och livsmedelsindustriprodukter kunde undvikas genom atl undvika föreslagna luUhöjningar på trädgårdsprodukter. En strukturanpassning och effektivisering av trädgårdsnäringen torde kunna åstadkonunas med hjälp av utredningens övriga förslag, främst finansieringsstödet till rationalisering.

Lantbrukarnas riksförbund: Utredningen har ej behandlat produkter under kapitel 20 dvs. safter, konserver av grönsaker, bär och fmkter, geléer, marmelader m. m. LRF anser atl om man genomför en förändring av införselskyddet för en råvara måste också skyddet för färdiga produkter eller halvfabrikat baserade på råvaran förändras i motsvarande grad. I annat fall får förändringen inte avsedd verkan. En höjd tull på en grönsaksråvara utan att tullen på den konserverade produkten höjs kan nämligen medföra inte bara att den svenska råvaruproduktionen utan även sysselsättningen i konservindustrin minskar. Detta som en följd av att handeln går över till importerad färdig produkt som det intressantaste alternativet.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Förbundet har hos utredningen begärt, att en översyn av tuUarna på trädgårdsområdet även skulle avse tullpositioner under kapitel 20, beredningar av köksväxier, fmkter eller andra växtdelar. Under detta kapitel återfinns ett stort antal produkter av vilka importen myckel starkt konkurrerar med industriavsättningen av motsvarande svenskodlade produkter. Utredningen har emellertid inte behandlat detta kapitel med hänvisning till att en särskild utredning om råvarukostnadsuljämning liUsatts. Förbundet anser det vara olyckligt om tullen för dessa vamgmpper skulle komma alt bedömas uianför sitt näringsmässiga sammanhang. Genom att en inte oväsentlig produktion sker just för industriändamål utgör denna avsättning en av förutsättningarna för att kunna bibehålla en svensk produktion. Från näringens sida ville vi därför förvänta oss alt utredningen även skulle pröva tullskyddet för industriråvara. När nu så inte skett förutsätter vi att utredningen i stället i direkt samarbete med nämnda utredning deltar i översynen av dessa tullar sä att överensstämmelse nås med de tulljusteringar som nu föreslagits.

3.4 ImportminimipTiser för tomater (07.01.701—702) och slanggurkor (07.01.801—802)

Kommerskollegium: För tomater och slanggurkor föreslår utredningen utöver en tullhöjning införandet av ett system med importminimipriser. Systemet skall vara utformat så att import inte skall kunna ske tUl priser som underskrider en viss särskild nivå.'

Importminimiprissystemets förenlighet med GATT har ej särskilt

Prop. 1978/79:136 61

prövats. Vissa länder har framfört önskemål om att minimiprisbestäm-melser tas upp till behandling inom ramen för de pågående multUaterala handelsförhandlingarna i GATT (MTN). Det är dock osäkert om man hinner ta upp frågan i dessa förhandlingar.

Såvitt gäller hänsynen till våra åtaganden mot EFTA och EG torde några formella hinder för ett införande av importminimiprissystem för de varor det här är fråga om ej föreligga. Dä EG, som framgår av trädgårdsnäringsutredningens betänkande, redan tillämpar ett importminimiprissystem på frukt- och grönsakssektorn torde en dylik åtgärd knappast komma atl möta någon kritik därifrån — förutsatt att imporlmini-mipriserna endast har tiU syfte atl skydda mot import till onormalt låga priser. Det bör emeUertid observeras alt gällande GATT-bindning för tomater begränsar handlingsfriheten, dvs. möjligheten att vid behov ta ut utjämningsavgift för att täcka prisskillnaden, varför detta måste tas med i beräkningen vid en eventueU omförhandling av tullen på tomater. Utredningen har inte närmare gått in på hur det föreslagna systemet skulle tiUämpas och det är därför inte möjligt att ta definitiv ställning i denna fråga förrän den — om det anses befogat — utretts ytterligare. För tomater har utredningen föruiom den föreslagna värdetullen och importminimiprissystem föreslagit införande av minimivikttull. Det kan ifrågasättas om det är nödvändigt — och praktiskt genomförbart — med både importminimipris och minimivikttull.

Generaliullstyrelsen anser beträffande 07.01.701 och 801 att skäl f. n. saknas att införa av utredningen föreslaget system med minimipriser.

Statens jordbruksnämnd: Utredningens förslag att för tomat och gurka utforma ett system med importminimipriser vill nämnden ifrågasätta av flera skäl. Systemet har ansetts motiverat för att förhindra att tillfällig import till mycket lågt pris skall sätta det ordinarie gränsskyddel ur spel. Det har emellertid ej kunnat visas att t. ex. lågprisexport från öststater eller subventionerad export från EG har haft skadliga effekter på prisbildningen i Sverige. De fall av marknadsstörande import, som från trädgårdsnäringens sida vid enstaka tUlfällen påståtts förekomma, har vid närmare granskning visat sig sakna större betydelse. Så har varit fallet antingen på sä sätt att det rört sig om begränsade partier som relativt snabbt har tagits upp av marknaden, eller ocksä har de lägre prisema för importvaror motiverats av kvaUtetsskillnader. Nämnden vill även anföra vissa svårigheler som möter vid användningen av minimipriser. Sålunda är det svårt alt effektivt kontroUera att ett minimipris-system tillämpas pä avsett sätt. De fastställda minimipriserna kan pä olika sätt kringgås och systemet för även med sig en betydande administrativ belastning. Betydande svårigheter kan vidare väntas uppstå då det gäller alt avväga nivån för ett importminimipris.

Sveriges lantbruksuniversitet anför beträffande förslaget om ett system med minimiimportpriser för tomater och slanggurka att det är ett

Prop. 1978/79:136 62

ur principiell synpunkt mycket vittgående förslag. Vidare anförs atl det samtidigt i viss mån är oklart vilken vikt utredningen själv tiUmäter förslaget dels därför att del bara berörs mycket kortfattat, dels därför att det inte medtagits i utredningens sammanfattning. Förslaget om minimiimportpriser har enligt universitetet speciellt intresse, om man utgår frän att målel är att stabUisera prisutvecklingen. Universitetet anser att frågan om minimiimportpriser borde ha utretts mer ingående, i varje fall om ell sådant system kan anses vara förenligt med våra internationella åtaganden pä det handelspolitiska området.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening menar att behovet av någon slags handUngsberedskap i enlighet med utredningens förslag inte är dokumenterat av förhåUandena. Föreningen anför att bestämmelser som utformas så atl den reguljära importen från den gemensamma marknaden drabbas skulle stå i uppenbar strid med artikel 15 i avtalet mellan Sverige och EG och därför lätt kunna framkalla retalia-tion. Utredningens förslag bör enUgt föreningen avvisas.

Trädgårdsnäringens riksförbund imser att det är angeläget att del imr portminimipris som utredningen föreslår omedelbart utformas så att detta är färdigt alt sättas i kraft redan vid nästa produktionssäsongs början. Vidare bör imporlminimiprissystemet ulformas så att det kan hindra för svensk produktion skadlig lågprisimport.

4 Fond för marknadsfrämjande åtgärder

4.1 Behov och syfte

Meningarna är delade om utredningens förslag till fond för marknadsfrämjande åtgärder. Några remissinstanser anser att behov finns och atl utredningens förslag kan utgöra grunden för en mer utvecklad marknadsreglering. Ett par instanser har inte tagil stäUning med motivering att förslaget inte är tillräckligt utrett. Flertalet av de instanser som närmare behandlal frågan avstyrker utredningens förslag. Nägra av dessa anser att skäl saknas för att tUlskapa en fond. Andra pekar på administrativa problem. Flera instanser anser att förslaget behöver utredas mer ingående.

Riksrevisionsverket: Utredningen föreslår att en särskild fond inrättas för marknadsfrämjande åtgärder. Fondens främsta syfte uppges vara att minska de "lönsamhetsvariationer som förekommer mellan olika är och som orsakas av strukturella förändringar, fluktuerande produktpriser och varierande skörderesultat".

RRV konstalerar att fonden sålunda avses tiUgodose åtminstone tre olika syften. När del gäller strukturella förändringar har utredningen, såsom lidigare berörts, själv bedömt att nuvarande slödformer i huvudsak fungerat väl. Endast mindre förändringar har därför föreslagits. De

Prop. 1978/79:136 63

problem som kan knytas tUl varierande skörderesultat synes, såvitt RRV kan bedöma, ha samband med de problem inom jordbmket som löses med olika former av skördeskadeskydd.

RRV ifrågasätter därför om inte utformningen av jordbrukets skördeskadeskydd kan anpassas så att det omfattar även trädgårdsnäringen i förekommande fall.

För att bedöma denna fråga torde eventuellt böra avvaktas resultatet av den pågående ulredningen om översyn av skördeskadeskyddet inom jordbruket. Del tredje syftet med fonden rör förhällanden inom distributionsledet för trädgårdsnäringen, vilka utredningen avser att behandla i ett kommande betänkande. Utan en analys av distributionsfrågorna synes det svårt att bedöma den föreslagna fondens möjUghet att lösa problem som hänger samman med fluktuerande produktpriser.

Fonden skall enligt utredningens förslag delvis finansieras med s. k. produktavgifter. Härigenom kommer enligt utredningen ett belydande tillskott till fonden atl erhållas. Utredningen redovisar dock inte några närmare beräkningar av storleken av detla tiUskott. Den verksamhet som skall bedrivas med fondens medel synes vidare förutsätta förhållandevis omfattande administrativa kontrollinsatser för att man bl. a. skall kunna följa företagens produklion och försäljning.

Mot bakgrund av vad nu anförts är RRV inte berett alt på nuvarande underlag tillstyrka den föreslagna konstruktionen med en särskUd fond. RRV förordar att frågan ytterligare övervägs under utredningens fortsatta arbete med distributionsfrågorna inom trädgårdsnäringen.

Lanlbruksstyrelsen: Med hänsyn till målsättningen alt skapa större Irygghet och möjlighet att utjämna variationen i lönsamhet samt slöd till anpassning vid strukturella förändringar anser lantbruksstyrelsen atl den föreslagna fonden i princip kan vara av värde. Styrelsen anser dock att det bör eftersträvas alt fondens administration ej blir betungande.

Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket vill erinra om att verket genom medverkan av tullverket tar ut en avgift pä importerade vegela-bilier för atl täcka kostnadema för pesticidkontroll av trädgärdsprodukter m. m. Motsvarande kontroll sker även av produkter odlade inom landet men kostnaderna för kontroUen har inte kunnat tas ul på gmnd av svårigheter att finna ett fungerande avgiftssystem. Att ta ul de relativt små enskilda avgifter det här är fråga om och att få dem atl belasta alla odlare inom landet på ett rättvist sätt har inte varit möjligl utan orimligt höga administrationskostnader. Genom samordning med de av utredningen förordade produktavgifterna kan emeUertid kanske detla problem lösas. Ett samtidigt uttag på imporlprodukter av en eventuell produktavgift och livsmedelsverkets avgift för peslicidkontrollen borde också vara rationeUt. Enligt verkels mening borde det vara möjligt alt i samband med tillkomsten av en fond för trädgårdsnäringen bäde åstadkomma en enkel form för att bekosta peslicidkontrollen och lika be-

Prop. 1978/79:136 64

handling av importerade och inom landet producerade trädgårdsprodukter.

Statens fordbruksnämnd: Eftersom utredningens förslag är av mer skissartad karaktär, torde det bli nödvändigt, om statsmakterna godtar detsamma, att en särskilt arbetsgrupp tillsätts. Arbetsgruppen bör få i uppgift att utforma behövligt system för pris- och marknadsregleringen. Nämnden får i detta sammanhang framhålla att erfarenheterna frän jordbruks- och fiskprisregleringarna visar att del kan ta betydande tid innan ett system för pris- och marknadsreglering på trädgårdsområdet kan träda i kraft.

Jordbruksnämnden har i princip ingen erinran mot att den föreslagna fonden inrättas. Denna kan användas till att genomföra vissa pris- och marknadsreglerande åtgärder för alt uppnå en stabil pris- och lönsamhetsutveckling inom trädgårdsnäringen och för att dämpa de negativa effekterna av strukturella förändringar. Härigenom möjliggörs en lugn och smidig anpassning efter förändringarna på marknaden. Jordbruksnämnden vill understryka vikten av att en eventuell marknadsreglering utformas på ett sådant sätl atl den så långl möjligl blir konkurrensneutral och inte hindrar en fortgående anpassning av produktionen tiU de trendmässiga förändringarna på marknaden.

Generaltullstyrelsen: Vid överväganden rörande den av utredningen föreslagna fonden bör beaktas den risk som föreligger att ytterligare en reglering tillskapas, som kan bli resurskrävande. Med hänsyn tiU de arbetsuppgifter som är förknippade med fonden kan nämligen befaras att den för fonden erforderUga administrationen kan bli betydligt mer omfattande än vad ulredningen skisserat. Det förmodade utbytet som en dylik fond skulle ge måste givetvis slä i rimlig proportion till de sammantagna kostnaderna för den.

Näringsfrihetsombudsmannen: En ingående reglering av trädgårdsnäringen med registrering av företagare och produktionsplaner, kontroll av uppnådda prisnivåer, avgiftsbeläggning av import och produktion samt subventioner innebär en otymplig administrativ apparat — något som statsmakterna eljest gör ansträngningar för att motverka och undanröja — och torde ge ett motsatt resultat till det i direktiven uppställda målet, en effektiv och konkurrenskraftig trädgårdsnäring. Det synes bl. a. med hänsyn till det ofullständiga och delvis osäkra faktaunderlaget mindre lämpligt att grunda något slutligt stäUningstagande pä föreliggande material. I varje faU bör ställningstagandet anstå till dess utredningen framlagt sitt aviserade betänkande om bl. a. distributions- och marknadsförhållandena inom branschen. Man bör vid överväganden av här berörd art naturligen ha tillgång till en samlad bild av trädgårdsnäringens förhållanden.

Statens pris- och kartellnämnd: Som ett skäl för systemet med produktavgifter och pristillägg anger utredningen de lönsamhetsvariationer

Prop. 1978/79:136 65

i näringen som förekommer mellan olika år och som orsakas av strukturella förändringar, fluktuerande produktpriser och varierande skörderesultat. Enligt nämndens mening kan denna typ av problem lösas på enklare sätt än genom produktavgifter och pristillägg, t. ex. genom skalte-utjämning mellan olika är.

Olika former av regleringar bör enligt nämndens mening endast komma till stånd om särskilda skäl föreligger härför. Om sådana skäl saknas kan en reglering och detaljstyrning av en näring på sikt fä icke önskvärda konsekvenser och medföra en snedvridning av samhällets resurser. Följden av sådana negativa effekter kan bli att konsumenterna får betala högre priser än vad som annars skulle varit fallet.

Konsumentverket: Utredningens förslag om höjt gränsskydd och inrättandet av en fond för marknadsfrämjande åtgärder utgår i huvudsak frän näringens behov av skydd mot importkonkurrens. Enligt näringsfysiologisk expertis bör åtgärder frän samhällets sida sättas in för att öka konsumtionen av grönsaker, frukt och bär. Utredningens förslag leder till högre priser pä trädgårdsprodukter, vilket i sin tur påverkar den framlida konsumtionsutvecklingen negativt. Konsumentverket anser att utredningen otUlräckligt belyst dessa frågor.

Med hänsyn tUl det anförda avstyrker konsumentverket utredningens förslag till höjning av gränsskyddet och tUl inrättandet av en fond för marknadsfrämjande åtgärder. Dessa ätgärder bör i alla händelser anstå tUl dess man utrett förslagens effekt på konsumtionen.

Stödåtgärder för att skydda den inhemska produktionen mot importkonkurrens bör enligt konsumentverkels mening endast sättas in i de fall stödel tillförsäkrar konsumentema tiUgång tiU produkter som är av högre kvalitet än importerade varor, t. ex. lägre resthalt av bekämpningsmedel.

Statens industriverk: Beträffande den föreslagna fonden för marknadsfrämjande åtgärder anges det främsta syftet vara att genom pristill-lägg minska årliga lönsamhetsvarialioner som orsakas av strukturella förändringar, fluktuerande produktpriser och varierande skörderesultat. Industriverket menar atl det kan finnas skäl till att via en sådan fond utjämna lönsamhetsvariationer som beror på lillfälliga variationer i priser och skörderesultat. En sådan fond bör emellertid inte verka som en allmän förlusttäckningsfond och därigenom förhindra nödvändiga strukturförändringar och marknadsanpassningar inom trädgårdsnäringen.

Sveriges lantbruksuniversitet: Det av utredningen framlagda förslaget uppfattar styrelsen endast som en principskiss. Styrelsen vill t. o. m. ifrågasätta om inte syftet med fonden mera bör vara att underlätta de anpassningsbehov näringen fortlöpande ställs inför än att utjämna lönsamhetsvariationerna. Ytterligare utredning torde därför erfordras för atl dels närmare precisera målet för fonden, dels för att få till stånd en uppläggning, som till lägsta administrativa kostnad kan tUlfredsställa det

Prop. 1978/79:136 66

uppställda målet. En sädan utredning bör därvid också beakta humvida inrättandet av fonden kommer att gynna utvecklingen av vissa företagstyper på bekostnad av andra saml hur den kan tänkas påverka samarbetet mellan odling och handel. Vidare bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om förutsättningarna för att tillämpa fondförslaget inom en näring med så blygsamt importskydd som trädgårdsnäringen.

Det är enligt styrelsens mening inte självklart att en prisstabilisering alltid leder till en jämnare lönsamhetsutveckling. I vissa situationer kan resultatet av en prisstabilisering renl av bli det omvända dvs. ännu starkare lönsamhetsfluktuationer. Detta gäller i synnerhet dä prisvariationerna är ett resultat av fluktuationer i produktionsvolymen.

Det är vidare väsentligt ur såväl aUmän som ur näringens synpunkt alt en eventuell fond av den skisserade typen bygger på ett väl genomarbetat och känt regelsystem. 1 annat fall är det inte osannolikt att fondens existens kan skapa en ökad osäkerhet, inte minst för trädgårdsnäringen själv. Detta skulle ju i så fall vara ett resultat som är tvärt emot del eftersträvade.

Styrelsen anser dock alt verksamheten för alt ytterUgare främja konsumtionen av trädgårdsprodukter, som utredningen diskuterar i samband med fondförslagel bör stödjas av statsmakterna. Som skäl härför hänvisas till vad som anförts under avsnittet 3 i fräga om behovet av ökad konsumtion.

Vidare skulle en utökad bevakning av utvecklingstendenserna inom den internationella trädgårdsodlingen kunna ge tidiga antydningar om framtida förändringar i konkurrenssituationer för olika produkter. Därigenom borde man i viss utsträckning kunna förhindra överraskningar av samma slag som den ovannämnda starka ökningen av vissa länders produktion av snittblommor i början på 1970-talet.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet finns redan i dag en viss utlandsbevakning vad gäller nyheter inom forskning och försöksverksamhet. Man bör kunna överväga att utöka denna bevakningsverksamhel till att även gälla viktiga förändringar i konkurrentländernas produktionsprogram, konkurrensförmåga, etc.

Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen är tveksam till om de åtgärder som utredningen har föreslagit kommer att få tillräcklig effekt. Enligt länsstyrelsens bedömning är det föreslagna systemet med pristill-lägg och produktavgifter kompliceral och kommer sannolikt att medföra en omfatlande administration framför allt om ett större antal produkter kommer att bli föremål för pristillägg och produktavgifter.

Länsstyrelsen vill dock underslryka det principiellt riktiga i utredningens förslag nämligen att marknadsreglerande åtgärder är nödvändiga och att anpassning av produktionen vid enskUda företag underlättas om marknadsförutsältningarna snabbt försämras. Man bör dock överväga andra former av marknadsreglerande åtgärder som kan bli ef-

Prop. 1978/79:136 67

fektiva utan en omfattande administration.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang även ta upp frågan om hur distributionsledet skall vara organiserat. En effeklivare uppsamlings- och distributionsapparat kommer att få mycket stor betydelse för näringens framlida utveckling. För att en sådan skall kunna byggas upp krävs från samhällets sida stimulans- och stödåtgärder. Av näringsulövama krävs att de är beredda att genom sammanslutningar av något slag kollektivt bjuda ut sina produkter.

Ett bättre organiserat utbud kommer även att få en stabiliserande effekt på marknaden. De marknadsfrämjande åtgärder som utredningen har föreslagit kan inte ses som en isolerad företeelse utan måste ses i samband med eventuella stimulans- och stödåtgärder för att utveckla uppsamlings- och distributionsapparaten. Länsstyrelsen anser därför atl införandet av marknadsreglerande ålgärder bör anstå tills utredningen även har sett över distributionsfrågan. De marknadsreglerande åtgärderna bör då utformas med hänsyn till de insatser frän samhällets sida som kan bli akluella för atl främja uppbyggnaden av en effektiv distributionsapparat. Utredningen bör i det sammanhanget även överväga att utforma de marknadsreglerande åtgärdema sä att endast näringsutövare som är beredda atl medverka i en effektivisering av distributionsapparaten kommer i åtnjutande av de marknadsreglerande ätgärderna.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Ett system med interna avgifter är ytterst värdefullt som komplement till den föreslagna fonden för marknadsfrämjande åtgärder. Härigenom skapas möjlighet för ett bredare ål-gärdsprogram men också för ett vidgat och mer rättvist fördelat risk-och ansvarstagande för åtgärder, som är till fördel för samtliga företag inom en bransch.

Ökade medel behöver tUlföras främjandena för de betydelsefulla insatser dessa kan göra. I sitt fortsatta arbete bör trädgårdsnäringsutredningen söka finna en lämplig form för främjandenas finansiering. En samordning av främjandenas och trädgårdsnäringsnämndens verksamhet bör också eftersträvas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning, atl de förslag lill anpassning av gränsskyddet som redovisats inte räcker för att skapa en tillräcklig trygghet och säkerhet för produktion och sysselsättning. Utvecklingen under senare år har visat att en handlingsberedskap vid krissituationer behövs. Länsstyrelsen tUlstyrker därför att det skapas en fond för marknadsfrämjande åtgärder inom trädgårdsnäringen. Den föreslagna regleringsverksamheten är emellertid komplicerad och svårhanterlig. Enligt länsstyrelsens mening är det därför motiverat atl ytterligare överväga fondens konstruktion och funktion.

Kooperativa förbundet: KF får bestämt motsätta sig inrättandet av en fond i nuvarande läge med hänvisning bl. a. till vad som anförts an-

Prop. 1978/79:136 68

gående lönsamhetsutvecklingen inom trädgårdsnäringen och med hänsyn till de höjningar av tullnivån som kan komma atl ske. Nägon särskild "fond för marknadsfrämjande åtgärder" anser KF inte behövlig och i stället föreslår KF att stöd ges till den verksamhet som bedrivs av frukt- och grönsaksfrämjandena. KF anser alt den föreslagna regleringsverksamheten, som föreslås omfatta samtliga trädgårdsprodukter, skulle förorsaka orimliga administrativa kostnader och på det hela taget vara till nackdel för konsumenterna. Dessutom skulle handeln belastas med uppgiften att inkassera avgifter och redovisa dessa tUl myndigheterna, vilket KF anser olämpligt. KF föreslår atl man söker finna andra vägar att gardera sig vid tillfälliga krissituationer i samband med t. ex. överskottssituationer och liknande. KF fär vidare föreslå att man i syfte att minska lönsamhetsvariationerna mellan olika år överväger någon form av utjämningsförfarande av Ukartal slag som man har inom skogsområdet. KF finner det därför inte heller önskvärt atl man f. n. inrättar ett nytt regleringsorgan som den föreslagna trädgärdsnämnden.

Landsorganisationen i Sverige: Såvitt LO kan bedöma skulle en fond för marknadsfrämjande ålgärder, finansierad med bl. a. produktavgifter och interna avgifier, innebära belydande ingrepp i marknaden. VUka effekter dessa ingrepp skulle få på den svenska produktionens inriktning och omfattning liksom på importen har ej belysts av utredningen. Ej heller har utredningen analyserat kontrollsvärigheterna vad gäller insamlandet av olika avgifter från ca 5 900 odlingsföretag, med sinsemellan skilda odlingsinriktningar och försäljningskanaler. Omfattningen och utformningen av den administrativa apparat som erfordras för att klara den föreslagna regleringen har ej heller utretts på ett tillfredsstäUande sätl. Sålunda är ansvarsfördelningen mellan den föreslagna trädgärdsnäringsnämnden och jordbruksnämnden oklar. Mot bakgrund av det bristfälliga underlagsmaterial utredningen presterat, finner LO det för dagen omöjligt att la stäUning tiU ett system för pris- och marknadsreglering.

Lantbrukarnas riksförbund: LRF är positiv till alt en fond tillskapas som en parallell till vad som finns inom jordbruksregleringen i syfte att skapa en bättre balans pä marknaden och garantera odlaren en skälig lönsamhet. Enligt LRF:s uppfattning bör fonden i första hand utnyttjas för generella prisstödjande åtgärder säsom uppköp av överskottspartier, olika konsumtionsstimulerande aktiviteter etc. Med hänsyn tUl att det inle finns någon erfarenhet av marknadsingripanden på detta område finner LRF det rimligt att den praktiska tillämpningen av de marknadsreglerande åtgärdema kontinuerligt omprövas.

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR anser att del kan finnas anledning till stödåtgärder för företag vars verksamhetsbetingelser undergår snabba förändringar. Företrädesvis bör emellertid sådana åtgärder ingå i den mer övergripande politiken vad avser arbetsmarknad, näringsliv och regional utveckling. Specialinriktade konstmktioner medför

Prop. 1978/79:136 69

risk för ineffektivitet. Det skisserade systemet innebär att varje produkt skall redovisas för sig. Det medför enligt SACO/SR en komplicerad och dyrbar administration, särskilt med tanke på atl ett ökande antal företag bedriver såväl parti- som minutförsäljning. SACO/SR vUl av dessa skäl ej tillstyrka förslaget.

Svenska lanlarbelareförbundet: Med det föreslagna systemet förefaller det något tveksamt att medel kommer atl inflyta i fonden i sådan omfattning att den kommer atl kunna bli det stöd för näringen som ulredningen avsett. Förbundet vill dock tillstyrka att det föreslagna systemet införes, men att man samtidigt vidareutvecklar detta sä, att alla trädgårdsprodukter efterhand kan föras in under systemet och bidra med produktavgifter. Givetvis måste också den importerade kvantiteten av molsvarande produkt beläggas med produktavgift.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Den allmänna motivering, som anförs för fonden för marknadsfrämjande åtgärder, innehåller samma argument, som brukar åberopas eUer kan åberopas som motiv för stöd åt produktion pä olika områden. Det är strukturella förändringar inom och utom landet. Det är variationer i priser och lönsamhet med därav betingad osäkerhet i produktionsplaneringen. När det sedan gäller att ange exempel på utsatta produktionsgrenar hänvisas här som i de allmänna resonemangen om branschens uppgivna prekära situation till konkurrensen utifrån för rosor och nejlikor. Sedan presenteras fonden som en handlingsberedskap vid krissituationer. Fonden skall också kunna användas för att stimulera konsumtionen och skall därför kallas "Fonden för marknadsfrämjande åtgärder", en beteckning som synes ägnad atl dölja den huvudsakliga reella innebörden av fonden, nämligen ett prisstöd mot utländsk konkurrens och alltså ett indirekt förstärkt gränsskydd i situationer, då regleringsorganet anser detta påkaUat.

Sveriges grossistförbund: Centrala element i utredningens förslag representerar den s. k. fonden för marknadsfrämjande ålgärder, produktavgifter på in- och ulländska trädgårdsalster samt tiUskapandet av ett särskilt regleringsorgan pä trädgårdsområdet, i utredningen benämnt trädgårdsnäringsnämnden.

Vi vUl bestämt avstyrka dessa förslag, som inte förefaller särskilt väl genomtänkta eller motiverade. Dessutom torde det inte vara handelspolitiskt möjligt att dra in importen i sådana stödåtgärder för den svenska produktionen, som har tUl syfte att genom subventioner och lagringsstöd försämra förutsättningarna för olika länders traditionella export till Sverige.

Vi anser vidare erfarenhetema från jordbruksområdet vara sådana, alt man måste värja sig för tanken att pä ytterligare ett område införa en ordning med regleringskassa och subventioner. Redan nuvarande stora svårigheter med förefintliga system och dess snedvridande verkningar

Prop. 1978/79:136 70

borde mana till stor försiktighet. Dessutom är det i detta faU inle fråga om slapelvaror av det slag, som jordbruksregleringen hittiUs omfattar. Inom trädgårdsområdet finns en mycket rik flora av olika produkter och inom varje produktgrupp kan man urskilja flera kvalitetsnivåer.

Den föreslagna regleringen skuUe gälla inemot 6 000 företagare, varav den överväldigande delen familjeföretag med en lilen produktion. I mänga fall drivs denna vid sidan av annan yrkesutövning. Att söka styra sådana företagares produktion i fråga om odlingsinriklning inom ett så rikt varierat omräde skulle vara en regleringsåtgärd av mycket stora proportioner och med mänga inbyggda problem. Risken synes uppenbar, atl ett regleringsorgan med denna uppgifi efter nägon tid konmier alt söka påverka produktionen mot ett mindre rikhaltigt utbud av produkter och kvaliteter. Detta ligger i regleringens natur. Efter hand kommer sannolikt organet att söka anpassa både den inhemska produkiionen och importen av frukt, grönsaker och blommor till de "lämpliga" nivåer, som regleringsorganet bestämmer. Det blir ej längre enskUda konsumenters allokering av sin köpkraft som besiämmer priset, utan detta kommer troligen regleringsorganet att sköta i en framlid. För konsumenterna brukar regleringar av detla slag ofta leda tiU att det blir mindre varierande och kvalitativt sämre produkter, som utbjuds. Det blir en viss rättning till de sämre företagarnas produkter, eftersom de bättre får svårt att få ut någon förmän för sin insats.

Vi avstyrker alltså införande av planhushållning på detta område. Här liksom eljest inom näringslivet bör marknadsekonomins gmndsatser gälla. Genom sitt intemationella engagemang i GATT, OECD, EFTA och EG har Sverige anslutit sig till frihandelsprincipen med ett minimum av protektionism. Akuta krissituationer kan tvinga oss och andra länder alt kortsiktigt tumma på dessa grundsatser för att komma till rätta med temporära problem. En helt annan sak vore det emellertid att, som nu föreslås för trädgårdsnäringen, permanent inrätta regleringsfond och -organ, något som stär i klar motsättning till de grundsatser, som Sverige brukar åberopa internationellt. Från landets och konsumenternas synpunkt skulle det vara fel att binda sig för att trädgårdsnäringen skall upprätthällas på en viss nivå och söka begränsa den internationella konkurrensen till ett minimum. Tvärtom inger den bristande flexibUiteten beträffande den nuvarande produktionsstrukturen i näringslivet allmänt selt farhågor för att Sveriges anpassning till det förändrade internationella sceneri, som håller på atl mllas upp, kan komma att fördröjas med svårigheter för fortsatt ekonomisk tillväxt och standardhöjning som icke önskvärda följdverkningar.

Sveriges industriförbund: Industriförbundet motsätter sig bestämt ett genomförande av förslaget. Vi finner inte att utredningen kunnat påvisa att trädgårdsnäringen — med undantag för odUngen av rosor och nejli-

Prop. 1978/79: 136 71

kor — lider av en sämre utveckling vad gäller produktion, lönsamhet och sysselsättning än vad fallel är i många andra branscher. Att under täcknamnet "Fond för marknadsfrämjande åtgärder" föreslå införandet av ett system som i hög grad präglas av ett stöd- och regleringstänkande finner vi därför helt orimligt. Vi instämmer i de synpunkter som framförs i experten Nyströms särskilda yttrande.

Vad förbundet — i likhet med Nyström — m.öjligen skulle kunna acceptera är en mindre fond av budgetmedel som ställs tUl jordbruksnämndens eller lantbruksstyrelsens förfogande för att i extrema situationer få användas för speciella ändamål, exempelvis avlastning av överskott genom export eller på annat sätt. För att utjämna lönsamhetsvariationer meUan olika år kan övervägas alt införa någon form av skatteut-jämningskonto, typ skogskonto.

Av del ovan sagda torde framgå att förbundet inte anser det vare sig nödvändigi eller önskvärt atl inrätta något nytt regleringsorgan (trädgårdsnäringsnämnd).

Trädgårdsnäringens riksförbund: Behovet av någon form av pris- och marknadsreglerande eller prisstödjande åtgärder har vä.xt sig allt starkare. TRF ser det som en nödvändighet att sädana kommer lill stånd snarasi för att väsentliga delar av trädgårdsnäringen skall kunna överleva. Angelägenheten av alt denna näring bevaras i vårt land har lidigare understrukits.

Olika system för pris- och marknadsreglering kan tänkas. Med hänsyn till Sveriges handelspolitiska åtaganden och bindningar måste systemet utformas så att kompensationsanspråk frän olika handelspartners skall kunna avvisas. Den lindrigaste formen för sädana åtgärder har föreslagits av trädgårdsnäringsulredningen genom den förordade fonden för marknadsfrämjande åtgärder inom trädgårdsnäringen.

Det system, som utredningen förordar, vill TRF karakterisera som en grund för vidareutveckling lill ett mera heltäckande system för prisreglering och prisstöd vid marknadssituationer, dä skälig täckning för produktionskostnaderna inte har erhållits eller marknadsfrämjande åtgärder snabbt behöver vidtagas. Fonden föreslås finansieras dels genom allmänna medel, i form av ett engångsbelopp, dels medelst produktavgifter. Det belopp av allmänna medel som föreslås anvisat anser förbundet mycket lågl och frågan om ytterligare medel har inte berörts. Förbundet återkommer till denna fråga. Systemet med produktavgifter, såsom det föreslagits, kan förväntas bidra till fonden med endast ganska smä summor. Förbundel kan tänka sig en större omfattning av produklavgifts-systemet, dock under förutsättning att importavgifter uttages i motsvarande grad. Detta skulle innebära en bättre medelstillgång för fonden men också utgöra ett direktare engagemang från näringens och nä-ringsutövarnas sida för stabiliseringsåtgärder som skall ge näringen Irygghet och arbetsro.

16 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 72

Förbundet tillstyrker såväl inrättandet av fonden som de föreslagna användningssätten av fondmedlen i vart fall för inledningsskedet av verksamheten. De marknadsfrämjande och marknadssanerande åtgärdema bedöms av TRF som viktigast i detta sammanhang. Som utredningen framhållit får åtgärderna med stöd av fonden inte leda till att en för stor produktion uppkommer. Om spekulationsodlingar uppstår eller hotar att uppstå, måste regleringsorganet, som utredningen också sagt, kunna besluta att kompensation för lågpris eller annat stöd inte skall komma i fråga, om inte planerad produktion anpassas tUl marknadsbehovet. Stödköps- och lagringsstödsåtgärder bör dessutom vidtas i erforderlig utsträckning för alt sanera marknaden. För att stimulera efterfrågan i överskottssituationer är konsumtionsfrämjande åtgärder synnerligen viktiga. Dessa kan på sikt medföra atl prisstödjande åtgärder behöver tillgripas endast sporadiskt eller inte alls. Även åtgärder som stimulerar avsättningen av trädgårdsprodukter totalt verkar i samma riktning. Ökade medel behöver därför tUlföras främjandena för de betydelsefulla insatser dessa kan göra. Som ulredningen framhäller gynnar detta även importprodukterna och utgör därmed skäl för att även dessa skall omfattas av avgiftssystemet. I sitt fortsatta arbete bör utredningen söka finna en lämplig form för främjandenas finansiering. En samordning av främjandenas och trädgårdsnärings nämndens verksamhet bör ocksä eftersträvas.

Ulredningen föreslår också att arealbidrag för okompenserade kostnadsökningar i princip skall vara tillåtna genom fonden. Förbundet instämmer i detta men anser också att sådana bidrag skall vara genereUa.

4.2 Utformning

Remissinstanserna pekar på att utredningens förslag kommer att medföra svårigheter på många områden. Exempel på sådana är den uppgiftsinsamling som behövs, perioden under vilken en produkt skall avgifts-beläggas, handelspolitiska svårigheter, kontroll eller kvotering av importen samt styrningen av produktionen. Vissa remissinstanser förordar alt fonden endast används för kollektiva åtgärder inom näringen. Synpunkter läggs pä vUka produkter som skaU omfattas av systemet.

Lantbruksstyrelsen: Del stöd ur fonden som utredningen föreslär ger anledning till tveksamhet ur administrativ synpunkt. Det torde t. ex. ej kunna uteslutas atl pristillägg i efterhand på gmnd av dokumenterad försäljning också kan komma importerade varor tUl del. Många odlare är själva importörer för att komplettera den egna produktionen. Det kan också befaras att samma produkt får pristillägg flera gånger då odlare med försäljning i olika led köper av varandra. Risken för ökad spekulationsodling av frUandsodlade grödor kan inte hell uteslutas. Följderna

Prop. 1978/79:136 73

för varje särskild produkt bör därför noga övervägas innan dessa stödformer tillgrips. Om prisstöd i form av pristiUägg eller någon form av arealbidrag skall utgå bör enligt styrelsens mening vara en öppen fråga som fär avgöras från fall tUl fall.

Enligt styrelsens uppfattning borde endast ett fåtal produkter bli aktuella för stöd i form av pristUlägg eller arealbidrag. Det kan i första hand bli produkter som fordrar dyrbar investering framför allt i fråga om flerårigt växtmaterial där kostnaderna är stora för omläggning av produktionen och där också kunskaperna om odlingen är starkt specialiserad.

Mycket talar emeUertid ocksä för alt stöd i efterhand på grund av generellt starkt vikande lönsamhet inte så ofta behöver bli aktuellt. De extrema förhällanden, sammanfaUande i tiden, vilka drabbat snittblomsterodlingen dröjer förhoppningsvis innan de inträffar igen. Temporära störningar av marknaden kommer antagligen att kunna bemästras med stödköp, lagringsstöd och andra ålgärder som fondens existens kommer att möjliggöra.

Lantbruksstyrelsen vill framhålla att det är angeläget att fondmedlen i stor utsträckning används tUl att stödja kollektiva åtgärder inom näringen. Styrelsens erfarenheter av det stöd till sådana ätgärder som lämnas från trädgårdsnäringens bensinskatlefond är goda.

Statens jordbruksnämnd: Förslaget innebär enligt jordbruksnämndens bedömning en relativt omfattande uppgiftsinsamling frän trädgårdsföretagen en eller flera gånger årligen. För atl uppgifterna skall kunna användas pä åsyftat sätt fordras att uppgifterna granskas och alt de blir föremål för en viss kontroU. Om ett informationssystem av detta slag anpassas efter syftet, kan det enligt jordbruksnämndens mening bli ett mycket värdefullt underlag för beslut om och uppföljning av effekterna av eventuella av statsmaktema beslutade pris- och marknadsreglerande åtgärder. Nämnden vill emellertid ocksä framhåUa att det kan bli arbetskrävande och svårt att få ett sådant informationssystem atl fungera, om det inte åtnjuter ett relativt allmänt stöd från odlarna.

Från jordbruksnämndens synpunkt hade det varit värdefullt om utredningen i större omfattning hade klarlagt marknadsstrukturen för trädgårdsprodukter. Enligt vad jordbruksnämnden har erfarit marknadsförs emeUertid ca 95 % av frukten och köksväxterna via ett tjugotal grossistföretag. Marknadsföringen av övriga trädgärdsprodukter torde vara betydligt mera heterogen. Det torde därför vara relativt enkelt att ta ut produktavgifter på frukt och köksväxier, medan det däremot kan bli ganska svårt att genomföra ett system med produktavgifter i fråga om övriga trädgårdsväxter. Ulredningen har som tidigare nämnts också föreslagit atl arealavgift skall uttas i stället för produktavgift för den produktion som försäljs direkt till konsumenten. Såvitt jordbmksnämnden kan bedöma, blir det emellertid mycket svårt att avgöra från vUken

Prop. 1978/79:136 74

areal som produkterna säljs direkt tiU konsument resp. från vilken areal som skörden levereras till handeln.

Avgiftema på frukt och köksväxter bör, som ulredningen föreslår, insamlas via det första handelsledel. Därvid bör emellertid noteras den ökade administration för handeln som blir följden härav. Om avgifter skall tas ut på övriga trädgårdsväxter, synes en möjlighet vara att ta ut arealavgift för dessa växter, oberoende av om de säljs direkt tUl konsument eller på annat sätt.

I fråga om skillnaderna i administrationens omfattning vid en generell avgiftsbeläggning på samtliga trädgärdsprodukter och utredningens förslag med avgift endast pä de produkter, som har varit föremål för pris-eller marknadsreglerande ålgärder, har jordbruksnämnden följande synpunkter. Skillnaden är påtaglig endast om man kan utgå ifrån att en stor del av trädgårdsproduktionen inte kommer alt bli föremål för ätgärder. Om däremot större delen av trädgärdsproduktionen efter hand blir föremål för pris- eUer marknadsreglerande åtgärder, blir skUlnadema i administrationens omfattning obetydliga. Om avgifter uttas endast för de produkter som varit föremål för åtgärder, bUr de samlade resurser som står till regleringsorganets förfogande för olika åtgärder mer begränsade än om avgifter uttas på samtliga produkter. Härigenom blir givetvis regieringsorganets möjligheter att ingripa i olika situationer sämre. Om avgifterna infordras i efterhand, kan en företagare, som upphör med odlingen av gröda, vUken har varit föremål för pristillägg, undgå att bidra tUl finansieringen av pristilläggen.

Jordbmksnämnden vUl även beröra den tänkta produklavgiftens förenlighet med internationella handelsregler. Vad först gäller GATT-reglerna kan konstateras alt avgiftskonslruktionen som sådan inle torde strida mot GATT:s regler angående intema skatter och avgifter (artikel III), eftersom avgiften fömtsätts bli uttagen såväl på vara av inhemskt urspmng som på importerad vara. Syftet med denna bestämmelse är att den inhemska produktionen inte skall beredas extra skydd. Nämnden vill vidare fästa uppmärksamheten vid GATT:s regler angående subventioner (artikel XVI). Här föreskrivs bl. a. att, om ett land bevUjar inkomst- eller prisstöd, som direkt eller indirekt har tiU verkan att minska importen av en vara, skall organisationen underrättas härom.

Eftersom Sveriges import av trädgårdsprodukter i stor omfattning härrör från EG-ländema, erbjuder artikel 15 i Sveriges frihandelsavtal med EG visst intresse i här berörda sammanhang. Genom nämnda artikel har partema förklarat sig beredda att under hänsynstagande tUl sin jordbmkspolitik främja en harmonisk utveckling av handeln. Dessutom skall partema i den blandade kommittén undersöka de svårigheter som kan uppkomma i deras handel med jordbmksprodukter (inkl. trädgärdsprodukter) och söka finna möjliga lösningar.

Nämnden vUl även erinra om EFTA-konventionens ariikel 22, vari

Prop. 1978/79:136 75

bl. a. utsägs att medlemsstaterna vid fullföljandet av jordbrukspolitiken skall ta vederbörlig hänsyn till andra medlemsstaters intressen i fråga om export av jordbruksvaror (inkl. trädgårdsprodukter) samt alt beakta handelns traditionella inriktning.

Jordbruksnämnden har i princip inte något att erinra mot att intema avgifter uttas men stäUer sig tveksam till att dessa reserveras för resp. produkt. Jordbruksnämnden förordar i stället — liksom i fråga om produktavgifterna — generella avgifter pä alla produkter som skall ingå i regleringen. Avgifterna bör avpassas efter det behov av reglering som de skilda produkterna bedöms ha. Medlen bör förvaltas i en gemensam fond och användas pä det sätt som vid varje tillfälle bedöms som mest angeläget och riktigt.

Skulle det efter några år visa sig att medelsåtgängen för olika produkter korresponderar dåligt med inbetalda belopp, kan avgifterna revideras. Att fondera medel särskilt för varje produkt är antagligen opraktiskt, dä medelsbehovel för en viss produkt kan komma alt variera starkt från år till år.

Kommerskollegium: GATT:s ariikel III stadgar att inhemska skatter och andra interna avgifter, elc. inte fär tillämpas på importerade eUer inhemska varor på sådant sätt att skydd bereds inhemsk produktion.

Vad gäller åtgärder i form av subventioner får kollegiet erinra om GATT:s artikel XVI. Härvid bör observeras att man inom ramen för det förhandlingsarbete som f. n. bedrivs i GATT/MTN om subventioner och uljämningstullar försöker strama upp den internationeUa disciplinen inte bara när det gäller exportsubventioner utan även andra subvenlioner i den mån dessa får skadliga effekter pä den intemationella handeln.

Vad särskilt gäller subventioner som berör exporten vUl kollegiet erinra om GATT:s artikel XVI p.4 saml artikel 24 i EFTA-konventionen.

Den föreslagna produktavgiften som avses tas ut med lika stort belopp för importerade som för inhemska produkter torde i och för sig kunna anses som en fiskal avgift av det slag som formeUt är förenligt med Sveriges internationella åtaganden. Ser man emellertid liU del faktum att de genom avgiften influtna medlen används som stöd för produktion och avsättning av inhemska trädgårdsprodukter pä den svenska marknaden torde man få räkna med kritik från våra handelspartners som torde kunna hävda att effektema av en sådan avgift upphäver eller minskar de förmåner som dessa länder beviljats.

När det gäller lagringsstödet delar kollegiet experten Nyströms uppfattning att detta särskilt i fråga om äpplen, för vilka åtgärden synes kunna resultera i en förlängning av det årliga importstoppet, kan komma att uppfattas negativt, i synnerhet av EG som i GATT angripit Sveriges nuvarande gränsskydd, som förefaller ge ett mycket starkt skydd för den svenska äppelodlingen.

Prop. 1978/79:136 76

Statens pris- och karteUnämnd: Det av utredningen framlagda fondförslaget är enligt nämndens mening tekniskt svårt att genomföra och kan komma att kräva en totalplanering av branschen på central nivå. Den föreslagna marknadsregleringen för trädgårdsprodukter skulle därmed kunna bli betydligt mer långtgående än t. ex. regleringen för ve-getabilier inom jordbruksregleringens ram. Enligt nämndens mening kommer en sädan reglering att erfordra större personella resurser för att kunna fungera tillfredsställande än vad som anges i utredningen. Nämnden har vidare noterat att utredningen inte angivit någon total ekonomisk ram för de föreslagna marknadsreglerande ätgärderna.

De föreslagna pristilläggen kan jämställas med nu utgående subventioner på baslivsmedelsområdet. Produkternas karaktär av färskvaror och strukturen inom trädgårdsnäringen gör det emellertid enligt nämndens mening svårt alt kontroUera att eventuella subventioner kommer konsumenterna till godo.

I anslutning till förslaget om produktavgifter föreslår utredningen interna avgifter som medel för att stabilisera marknaden för olika produkter. Som exempel nämns lagring av äpplen. Enligt nämndens mening bör sädana marknadsreglerande åtgärder både finansieras och administreras av branschen i fråga och inte av ett statligt regleringsorgan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Del kan ifrågasättas, om systemet kan och bör omfatta samtliga trädgårdsprodukter. För produktionsinriktningar med brett växtsortiment är det svårt alt göra lönsamhetsbedömningar för de enskilda kulturerna. Så är fallet för krukväxtodling och plantskoleproduktion. För den fältmässiga köksväxtodlingen kan det bli svårt att fä systemet att fungera på gmnd av de ofta stora ändringama frän det ena året till det andra med avseende på kulturval och areal. Korta kulturer kan också medföra svårigheter.

Beträffande pristillägget menar länsstyrelsen, att det kan ifrågasättas om det skall vara helt konkurrensneutralt. Den situationen kan t. ex. inträffa, att för en kultur som har "lagom" omfattning göres individuella ökningar med arealer som är stora i förhållande till vad som tidigare odlats och att detta fär till följd ett markant prisfall.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör en viss erfarenhet avvaktas innan ett definitivt ställningstagande till det föreslagna systemet göres. Förslagsvis kan början göras med ett begränsat antal större kulturer. En successiv utvärdering kan sedan vara vägledande för den fortsatta verksamhetens omfattning och inriktning.

Lantbrukarnas riksförbund: I lagförslaget till fond fömtsätts att stödåtgärder kan vidtagas för samtliga produkler. Om de föreslagna stödformerna enbart kommer att omfatta åtgärder för färskvarumarknaden anser LRF att produktavgift även vid en generell sådan enbart bör kunna tas ul för produkt som säljs på färskvammarknaden. Kontrakts-bunden produktion till induslrin som ej kan säljas pä färskvarumarkna-

Prop. 1978/79:136 77

den bör därför vara undantagen.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Uppen
barligen kräver tillämpningen av systemet, att regleringsorganet på ett
eller annal sätt fastställer och i sin subvenlionspolitik laborerar med ett
marknadsbehov — hur nu detta skall ske särskUt pä områden, där den
inhemska produktionen konkurrerar med import. Det sägs visserligen,
att den berörda handeln bör informeras om förväntad produktionsvo
lym, så att handelsföretagen i god tid skall kunna beakta denna i sin pla
nering. Eftersom importen omhänderhas av ett antal inbördes konkurre
rande företag, är del svårt att föreställa sig hur utredningens intentioner
skall kunna förverkligas ulan någon form av direktiv som eventuellt
måste stödjas av importkonlroll eller importkvotering. Systemet kan
alltså komma att leda till mycket långt gäende åtgärder.

Produktavgiften skall erläggas vid första försäljningen och uppbäras av handelsled (eller producentförening). Här läggs alltså en ny administrativ börda pä handeln (i huvudsak partihandeln men även i begränsad omfattning detaljhandeln), som har all uppbära avgiften och redovisa denna till myndighet. Föreningens medlemmar tar bestämt avstånd från att utan kompensation påta sig en sådan inkasseringsuppgift. Hela förfarandet strider mot aktuella strävanden att förenkla uppgiftslämnande etc. för näringslivet. Den del av uppbördssystemet, som innebär, att producent vid försäljning till konsument själv erlägger avgifter, innefattar uppenbara risker för avgiftsundanhällande.

Att stödfonden kallas för fond för marknadsfrämjande ätgärder torde ej innebära nägon tillräckligt skyddande förklädnad. Utredningens antagande, att den tilltänkta fonden via de s. k. främjandena skulle få effekt även på avsättningen av importerade produkter, förefaller oss i högsta grad dubiöst. Främjandena sysslar med åtgärder för att stimulera konsumtionen av inhemska produkter och någon ändring härvidlag är inte aktuell. Att då använda avgifter på importen till att genom pristillägg, stödköp, lagringsbidrag eller propagandabidrag stödja inhemsk trädgårdsodling torde inte stå i överensstämmelse med de internationella regler, till vilka vi anslutit oss genom GATT, FTA- och EFTA-avtalen utan skulle med säkerhet vålla betydande handelspolitiska svårigheter. Del behöver väl inte erinras om både EG:s och USA:s mycket stora intresse för handelsutbytet med Sverige på detta varuområde. Motåtgärder skulle med säkerhet inte utebli. Egentligen är det förvånande, att utredningen lagt fram förslag till denna Ula maskerade subventionsålgärd samtidigt som man uttalar, alt subventionerade produkter utifrån inte bör tillåtas inverka pä den svenska produktionens omfattning. Vi antar, att sistnämnda uttalande innebär, att man upprätthåller kravet åtminstone på ett skaderekvisii enligt den officiella svenska politiken på detta

Prop. 1918fl9:136 78

omräde. Uttalandet synes ha fått en väl kategorisk utformning och kan tyckas ansluta sig mer till amerikanska än svenska tankegångar i pågående MTN-förhandlingar. Vär slutsats beträffande produktavgifter på importen är, att dessa skulle vara handelspolitiskt så riskabla, att de inte kan genomföras. Att föra in trädgårdsnäringen under nägon form av planhushållning förefaUer alltså både av principiella och praktiska skäl inte godtagbart. Sverige måste slå vakt om en fri marknadshushållning i största möjliga utsträckning. Det är på denna som vårt välstånd bygger. Den pä ett som utredningen visat mycket stort antal fria småföretagare splittrade trädgårdsnäringen passar ovanligt iUa in i ett planhushållningsmönster. Centrala direktiv kan få katastrofala följder för en bransch, där pä gmnd av årsmån utiallet är vanskligt att fömtsäga.

Vad beträffar föreslagen intern avgift kan föreningen inskränka sig till att med åberopande av det särskUda yttrandet avstyrka förslaget även i denna del.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Det är av väsentlig betydelse i detta sammanhang atl en möjlighet skapas att kunna fä förhandsbesked om planerad odling och import av trädgårdsprodukter. Till skillnad från jordbmksproduktionen är produktionen och importen av trädgårdsprodukter instabil och oförulsebar. Enligt utredningsförslaget skaU regleringsorganet kunna besluta alt stöd ej skall ifrågakomma, om inte planerad produktion är anpassad till marknadsutrymmel. Detta fömtsätter, att styrande eller vägledande åtgärder kan sättas in för att möjliggöra att odlingens omfattning minskas med avsikt att begränsa verkningar av en överproduktion. För ändamålet krävs mera exakta och regelbundet inflytande uppgifter före varje odlingssäsongs början om varje odlares planer i fråga om sin odlings omfattning. En sådan anmälningsplikt regleras i 7 § i förslaget till lag om avgift mom trädgårdsnäringen (s. 198). Anmälningsplikt i nägon form borde emeUertid stadgas också för den som avser att importera trädgårdsprodukter. Eljest blir informationen om den väntade varumängden sorn samlas hos regleringsorganet otillräcklig. Det krävs också största möjliga snabbhet vid uppgiftslämning och bearbetning av det insamlade materialet.

Utredningens förslag synes vara oklart beträffande frägan om hur man skall förfara, när en produkt varit föremål för nägon av de föreslagna stödåtgärderna. Produktavgift föreslås skola utgä för den produktion, som av ifrågavarande produkt förekommer under nästkommande odlingssäsong och uttas tills avsättningen av ifrågavarande produkt normaliserats. Därefter skall avgift upphöra att utgå. Frågan om avgiftsbeläggning och tid för denna blir svåröverskådlig och svårbedömbar. Marknadsförhållandena varierar i olika delar av landet och skäligheten av att belasta en produkt med avgift under endast helt korta tidsperioder kan ifrågasättas. Det vore avgjort en fördel om man redan i inledningsskedet bestämde en minsta tid — exempelvis 5 år — under vilken en

Prop. 1978/79:136 79

produkt skall kvarhållas i produktavgiftssystemet. Därmed skulle man få en säkrare gmnd för bedömning om och i vilken omfattning pris- och avsättningsförhållanden normaliserats i sådan utsträckning, att stödåtgärder inle längre behöver ifrågakomma och avgiften därmed kan upphöra att uttas. Större garantier vinnes därmed också för tillförseln av medel till fonden. Flera produkter kan förväntas finnas i avgiftssystemet samtidigt både vad avser svensk odling och importvara. Detta bör medföra en enklare administration än det betydande arbele, som följer av täta inträden i och utträden ur systemet.

Varje stöd- och avgiftssystem med uppgiftsskyldigheter av visst slag för berörda parter och intressenter medför ökad administrativ handläggning. Delta är en ofrånkomlig följd av varje regleringssystem. Men om ett sådani syslem bedöms som angeläget av en rad olika skäl för att trygga produktionen av varor som vi bedömer som nödvändiga för folkhushållet, då måste man acceptera atl detta för med sig sädana icke önskvärda verkningar. Givetvis skall eftersträvas att de administrativa arbetsuppgifterna begränsas till vad som är absolut nödvändigt för systemels riktiga och avsedda funktion.

Förbundet finner det föreslagna systemet med interna avgifter ytterst värdefullt som komplement till fonden i övrigi. Härigenom skapas möjlighet för ett bredare åtgärdsprogram men också för ett vidgat och mer rättvist fördelat risk- och ansvarstagande för åtgärder, som är till fördel för samtliga företag inom en bransch.

Fruktodlingens gränsskydd utgöres huvudsakligast av ett importstopp för äpple och päron under perioden då dessa fruktslag marknadsföres. Importstoppet är en absolut nödvändighet och en förutsättning för bibehållandet av cn svensk odling. Ett system med interna avgifter, säsom utredningen föreslagit, är den lyp av åtgärd som skulle lösa de allvarliga marknadsproblem som trots importstoppet uppkommit.

Vi vill ocksä framhålla vår bestämda uppfattning, att de från en bransch upptagna avgiftema specifikt skall knylas tUl åtgärder inom denna. Vi instämmer häri med vad utredningen anförl. Med hänsyn till att avgifier här endast uttas på inhemsk produktion, bör resp. bransch ges ett starkt inflytande över medlens användning. Förbundel föreslär, att förvaltningen av dessa delegeras till ett särskilt utskott under trädgårdsnäringsnämnden, bestående av tjänsteman vid nämnden samt minst två representanter för berörd bransch.

4.3 Finansiering

Av de remissinstanser som särskilt behandlat fondens finansiering är. ett par tveksamma tUl finansiering med produklavgifter. Lantbrukarnas

Prop. 1978/79:136 80

riksförbund avvisar förslaget om finansiering med prisreglcringsmedel. Trädgårdsnäringens riksförbund anser alt utredningens förslag är ett minimum.

Lanlbruksstyrelsen: Finansiering genom produktavgifter kommer enligt styrelsens mening att vara mycket svårhanterlig på grund av den stora mängden produkter inom trädgårdsnäringen. Bl. a. blir kontrollsvårigheterna stora.

Statens fordbruksnämnd: Jordbmksnämnden erinrar om att, för det fall att prisregleringsmedel frän jordbrukets prisreglering skall tillföras trädgårdsnäringens fond för marknadsfrämjande åtgärder, vilket utredningen har föreslagit, måste överenskommelse härom träffas mellan parterna vid jordbruksprisöverläggningarna. Vad beträffar införselavgiftsmedel kommer, såvitt nämnden nu kan bedöma, inga sådana att stå till förfogande för här avsedda syften under de närmaste åren, eftersom influtna avgifter kommer att tas i anspråk för andra fastställda behov inom jordbruksregleringen.

Jordbruksnämnden har inte heller något att erinra mot att den föreslagna fonden erhåller tillskott av avgifter som läggs på produktionen.

Koininerskollegium: Kollegiet ställer sig tveksamt till förslaget rörande den tUl fondsystemet knutna produktavgiften och avstyrker en sådan finansieringsordning.

Lantbrukarnas riksförbund: LRF avvisar utredningens förslag att fonden skall erhålla prisregleringsmedel. Motivet härför är att tUlgången på prisregleringsmedel är så begränsad att inte ens de åtaganden som gjorts i löpande jordbruksavtal torde kunna infrias. Betydande belopp inflyter i form av tullmedel vid import av köksväxter. Mot den bakgmnden finner LRF det såväl logiskt som rimligt att fonden finansieras av budgetmedel.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Fonden skall finansieras med dels allmänna medel, dels produktavgifter. Då budgetmedel skall las i anspråk, motiveras detta med alt subventionering cch prisslopp för vissa (bas-)livsmedel föranlett detaljhandeln att kompensera sina kostnader genom ökade marginaler på bl. a. vissa trädgårdsprodukter. Situationen utgör ett belysande exempel på hur den ena regleringen föder den andra. Hur regleringar sprider sig som ringar på vattnet belyses ytterligare av motiveringen för ianspråktagande av prisregleringsmedel för fonden, nämligen alt en minskning av frilandsodlingen av grönsaker skulle kunna öka utgående exportbidrag för alternativ produktion av spannmål och oljevä.xtfrö.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Utredningen föreslår, att fonden skall få ett tillskott av allmänna medel pä 15 milj. kr. (s. 195). Detta belopp mäste betraktas som lågt, om man jämför del med vad betydligt mindre näringar erhållit för liknande ändamål. Andra länder ger också betydligt mer till sina trädgårdsnäringar. I Norge t. ex. ulgär — sora

Prop. 1978/79:136 81

också utredningen redovisar — anslag till olika marknadsfrämjande åtgärder, som sammanlagt är drygl 5 gånger större än det sora utredningen föreslär till vär trädgårdsnäring.

Till slöd för frilandsodlingen av trädgårdsprodukter föreslår utredningen, alt 2,5 mUj. kr. av jordbrukets prisregleringsmedel anvisas till fonden. Förbundet finner det raotiverat, att de producenter, sora odlar grönsaker, fär del av dessa medel. Detta i all synnerhet som subventioneringen av jordbrukets basprodukter medfört, att handeln kompenserat sina kostnader genom ökade marginaler pä bl. a. grönsaker och rotfrukter. Med lanke på alt detta haft menlig inverkan på avsättningen av trädgårdsprodukter talar starka skäl för utredningens förslag i detta avseende. Skulle emellertid av någon anledning, de av utredningen föreslagna 2,5 milj. kr. av jordbrukets regleringsraedel ej komma att disponeras, bör dessa ersättas av budgetmedel, så atl 15 milj. kr. tillföres fonden i inledningsskedet. Som vi redan framhållil, anser vi nämligen, att 15 milj. kr. är ett minimibelopp. Av vad vi tidigare sagt framgår det, att vi anser det ytterst angeläget, att fonden i framtiden ytterligare utökas. Det förutsätter, atl budgetmedel årligen tillföres fonden i rainst den utsträckning som utredningen föreslagit i inledningsskedet. Som vi tidigare framhällit är vi frän odlingens sida beredda att i ökad utsträckning erlägga produklavgifter men naturligtvis då under förutsättning att motsvarande belopp uttages på importvarorna.

4.4 Administration

Siaiens jordbruksnämnd anser att trädgärdsnäringsnämnden inte bör tilldelas nägra myndighetsuppgifter t. ex. beslul om reglering av produktionen. Dessa bör i stället handhas av jordbruksnämnden. Nämnden bedömer vidare att kostnaderna för administrationen är för lågt beräknade. Trädgårdsnäringens riksförbund framhåller alt näringen måste ges €n bred representation i trädgårdsnämnden.

Statskontoret: Statskontoret är tveksamt till den administrativa omgång sora fondsysteraet medför för såväl myndigheter sora producenter. Resursbehovet för administration av fonden kan enligt statskontoret komraa att öka. Resursbehov och kostnad för denna bör därför belysas ytterligare.

Lantbruksstyrelsen: Administrationen av den föreslagna fonden bör ske genom statens jordbmksnämnds försorg på grund av dess likhel med prisregleringsätgärderna pä jordbruksområdet. Sararåd bör dock ske med lantbruksstyrelsen. Om fondens medel endast skulle användas för kollektiva åtgärder bör dock administrationen ske i samma former som nu gäUer för bensinskattemedlen dvs. av lantbruksstyrelsen efter samråd med styrelsens trädgårdsnämnd.

Statens jordbruksnämnd: Enligt jordbruksnämndens bedömning är

Prop. 1978/79:136 82

det mest rationellt att, om en trädgiirdsnäringsnämnd inrättas, denna får en rådgivande funktion med främsta uppgift att ge synpunkter på odlingens och marknadens utveckling samt den närmare utformningen av de olika pris- och marknadsreglerande åtgärder, sora statsmakterna kan komma att beslula. Trädgärdsnäringsnämnden bör inte tilldelas någon uppgift av myndighetsutövande karaktär. Den bör t. ex. inte, som utredningen har föreslagit, fä besluta om åtgärder för produktionsanpassning, vari torde inbegripas bl. a. kvoleringsbeslut. Jordbmksnämnden anser att sådana beslut skall ankomma på jordbmksnämnden och inte delegeras tiU trädgärdsnäringsnäranden. Beslut ora eventuella avgiftsuttag och pristillägg bör enligt nämndens bedömning bygga på resultatet av överläggningar mellan berörda parter och beslutas av regeringen eller, efter bemyndigande, av jordbruksnämnden. Om jordbmksnämnden skall ha ansvaret för regleringssystemet, är det nödvändigt för nämnden alt noggrant följa produktionens och marknadens utveckling. Det är då naturligt att informationssystemet förläggs till jordbruksnämnden. De resurser sora behövs för administrationen av informationssystemet och regle-ringsätgärdema utnyttjas bäst om de samlas pä ett ställe. Trädgärdsnäringsnäranden avses finansiera sin verksamhet genom räntemedel frän fonden. Även om administrationen åläggs jordbruksnämnden, torde inget hinder föreligga mot att finansieringen av delar av jordbruksnämndens verksamhet sker pä samma sätt.

Utredningens förslag är kortfattade och i viss mån svåröverskådliga. Det är därför svårt atl klart överblicka vUka administrativa resurser de kan komma att kräva. Utredningen har föreslagit att jordbruksnämnden för de nya uppgifterna skall tillföras en ny handläggartjänst samt trädgärdsnäringsnämnden två tjänstemän, varav en handläggare. Nämnden anser, som tidigare har framhållits, att de föreslagna resurserna kan utnyttjas effeklivare om arbetet samlas på ett ställe och inte splittras upp pä en trädgårdsnäringsnämnd och jordbruksnämnden. I uppbyggnadsskedet torde ätgå betydande resurser för planering och detaljutformning av systemet. Detta arbete mäste i stor utsträckning ledas av personal med erfarenhet av marknadsregleringar samt kunskaper om trädgårdsproduktionen och marknaden för trädgärdsprodukter.

Kostnaderna för administrationen är svära att uppskatta utan att systemets konstmktion och orafattning preciseras. Enligt jordbruksnäran-dens bedömning är kostnaderna dock för lägl beräknade. Inga medel synes vara beräknade för kontroll av lämnade uppgifter och avgiftsredovisning. Vidare erfordras medel för utredningar för utveckling och förbättring av regleringssystemet.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Av föreningens avståndstagande från det föreslagna fondsystemet följer också, att föreningen anser en särskild trädgårdsnäringsnämnd överflödig. Skulle ett sådant fondsystem byggas upp, skulle — vilket föreningen belyst i det

Prop. 1978/79:136 83

föregående — krävas en betydligt större och kostsamraare administrativ apparat än vad utredningen förutsatt.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Trädgårdsnäringsnämnden, knuten till statens jordbmksnärand, skall enligt utredningsförslaget vara det nya organ, som handhar de föreslagna åtgärderna. Nämnden skaU sammansättas av representanter för odlingen, i odling anställda, handel, konsu-raenler och det allmänna. HärtUl vUl TRF, som i övrigi tillstyrker förslaget, framhålla att trädgårdsnäringen består av flera från varandra rätt artskilda odlingsgrenar, där företrädare för viss odlingsgren ofta inte har någon djupare kunskap om förhållandena inora en annan gren av odlingen. Odlingsformer, mångfalden av produktslag och förhållandena i övrigt inora branschen har nödvändiggjort en nuraera rätt långt driven specialisering. Detta förhållande kan skapa svårigheter vid överväganden ora och vUka stödåtgärder som bör vidtagas. Med denna bakgrund måste TRF resa anspråk på en förhållandevis bred anknytning till nämnden. Om man bara utser en representant för vardera grönsaksodlingen, prydnadsväxtodlingen samt från frukt- och bärodlingen, så kommer ändå mänga gmpper att känna sig orepresenterade. Därför behöver de tre ovannäranda representanterna för produktionsgruppema kompletteras med ytterligare en representant för trädgårdsnäringen. Denna kan då mera allmänt anses företräda de odlargrupper inora näringen, sora ej blivit representerade av de tre övriga. Ora man har en nämnd på förslagsvis nio ledamöter, är också en dylik representation för trädgårdsodlama i allra högst grad berättigad och möjliggör samtidigt representation frän de grupper, som utredningen föreslagit. Eventuellt kan därvid representationen för konsumenter och det allmänna samordnas. Personliga suppleanter bör också utses för de ordinarie ledaraöterna i nämnden.

Vad utredningen i övrigt föreslagit beträffande trädgårdsnärings-näranden, dess uppgifter, kansliorganisation och kostnader samt förstärkning av jordbruksnämndens resurser för detta ändamål kan vi godta i ett inledningsskede. Blir behovet av ålgärder mera omfaitande, vilket kan bli faUet om inte inom en nära framlid en väsentlig ändring tUl det bättre komraer till stånd av raarknadsförhållandena inora trädgårdsnäringen, torde resursbehovet såväl av fondmedel sora av personal att bli siörre.

Både utredningens förslag och den framtida utvecklingen inora trädgårdsodlingen motiverar, att jordbmksnämnden i ökad omfattning ägnar uppmärksamhet ät trädgårdsnäringens problemområden. Del gäller inte minst att följa importen av trädgärdsprodukter och vidtaga åtgärder, när denna import orsakar marknadsstömingar. Av denna anledning bör trädgårdsnäringen — liksom redan fisket — ha en ledamot i statens jordbmksnärand som kan deltaga i frågor som rör näringen. Sedan 1967 har trädgårdsnäringen haft en ledamot i lantbruksstyrelsen och med

Prop. 1978/79:136 84

tanke på det betydelsefulla arbete, som statens jordbruksnämnd i framtiden bör utföra, anser vi en likartad representation där vara både berättigad och nödvändig.

För trädgårdsnäringen utför i dag lanlbruksstyrelsen och lantbruksuniversitetet orafattande och betydelsefulla arbetsinsatser. Det sker inte i samma utsträckning av statens jordbmksnärand. För varje är framstår det dock som mer angeläget, alt den svenska trädgårdsodlingen främjas genom ökade insatser från jordbruksnämndens sida.

5 Rationaliseringsverksamheten

5.1 Riktlinjer

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag tUl riktlinjer för rationaliseringsverksamheten. Flera remissinstanser tar upp frågan om trädgårdsföretagens svårigheter att få krediter till följd av de allmänna kreditrestriktionerna.

Statskontoret: Statskontoret har ingen avvikande raening vad gäller de föreslagna ramarna för det statliga stödet till rationaliseringsverksamheten. I likhet med utredningen anser statskontoret att rationaliseringsstödet i huvudsak bör utgå i förra av kreditgarantier.

Utredningen pekar på alt en kraftig resursförstärkning krävs för administration av slödgivningen. Ulredningen har dock inte ännu gjort någon beräkning av resursåtgång och kostnad för denna. Statskontoret raenar att dessa frågor måsle utredas närmare innan slutlig ställning tas till rationaliseringsslödet.

Riksrevisionsverket: Utredningen konstaterar att nuvarande samhäUsinsatser pä området fungerar väl och föreslår därför endast begränsade förändringar. RRV har i princip inget att erinra mot dessa.

Utredningen frarahåller att det från regionalpolitisk synpunkt är av vikt att även ta tillvara de möjligheter som. trädgårdsnäringen erbjuder att öka antalet arbelstillfäUen i de delar av landet där samhället vidtar särskUda åtgärder för att trygga och öka sysselsättningen. RRV instämmer i detta. Verket vill dock peka på vikten av att eventuellt stöd till vissa växthusförelag, vilka bedöms ha små möjligheter att i fortsättningen hävda sig i konkurrensen pä den svenska marknaden och vUkas verksamhei i övrigt bedöras sakna särskilt samhällsintresse, utformas så alt strukturomvandlingen inom branschen påskyndas och inte olönsamma företagsenheter bibehålls och därmed hämmar utvecklingen av andra verksamhetsformer inom branschen.

Lantbruksstyrelsen: Styrelsen delar utredningens uppfattning att det
ar ur alla synpunkter angeläget att ralionaliseringsverksamheien stödjes
och främjas på olika sätt.--

Prop. 1978/79:136 85

Slyrelsen vill framhålla att den särskUda lånefond som finns för att underlätta omställning inom vissa delar av trädgårdsnäringen är av stort värde. Enligt styrelsens mening bör långivningen frän denna fond fortsätta efiersom det sannolikt även framdeles komraer att bli nödvändigt med omställning inom näringen. Fonden torde behöva tillföras ytterligare kapital under budgetåret 1979/80 eller närmast följande budgetår.

1 fråga ora vad utredningen anfört beträffande ikraftträdande, handhavande och medelsbehov angående det statliga rationaliseringsstödet har lantbmksstyrelsen inga erinringar. Styrelsen vill dock framhålla att ett genomförande av utredningens förslag förutsätter personalförstärkningar vid lantbmksnämndema. SärskUt gäller delta i fråga om personal för handläggning av stödärendena i fråga om norra Sverige, där nuvarande personalresurser på trädgårdsorarådet blir helt otiUräckliga.

Statens pris- och karlellnämnd: Utredningen föreslär ett fortsatt och på vissa punkter förstärkt stöd till rationaliseringsverksamheten inom trädgårdsnäringen. I stort kan nämnden instämraa i utredningens förslag om inriktning och utformning av stödet. Beträffande eventuellt stöd till nyetablering eller utvidgning av verksaraheten inom trädgårdsnäringen förespråkar dock nämnden restriktivitet. Sådana ärenden mäste prövas särskilt noga med hänsyn lUl avsättningsmöjligheterna. Det är viktigt att den framtida odlingen får en inriktning pä produktområden där de inhemska producenterna har goda förutsättningar att konkurrera raed iraporten.

Sveriges lanibruksuniversiiei: I sitt förslag tUl förändringar i rationaliseringsstödet gör utredningen en allmän översyn av det gällande stödet och föreslår i anslutning härtiU nödvändiga anpassningar. Även på detla område är det utifrån tillgängligt dataunderlag svårt att bedöma huruvida de föreslagna förändringarna är tillräckliga för att uppnå den effektivisering av produktionen resp. fömyelse av produktionsapparaten som eftersträvas. Styrelsen finner dock rationellt att stödet främst får form av kreditgarantier men anser det rimligt att trädgårdsnäringen även i fortsättningen erhåUer statsbidrag till energisparande åtgärder.

Som ulredningen uppmärksammat har lantbruksuniversitetet bedrivit forskning vad gäller energisnåla växthus. Styrelsen vUl understryka behovet av att åtgärder vidtas för att en snabb orasättning i praktiken av forskningsrönen skall kunna ske. Med hänsyn tUl att de svenska företagen på växthusbyggnationens område är relativt smä och utan möjligheter till eget utvecklingsarbete, måste ytterligare medel avsättas för fullskaleundersökningar och demonstrationer ule i praktiska företag.

Andra studier vid Sveriges lantbmksuniversitet har visat, att stora raöjligheter föreligger till arbetsbesparingar inom produktionen. De genomförda studiema omfattar visserligen endast prydnadsväxtomrädet, men i princip torde besparingar kunna göras även på andra oraråden. Det är av stor betydelse, att dessa frägor beaktas såväl vid utarbetande

Prop. 1978/79:136 86

av nya tekniska lösningar sora i rådgivningen till redan befintliga företag. En väsentlig förstärkning av forskningen på detta område är därför av stor betydelse.

AUmänt sett bör alla åtgärder sättas in pä att skapa energi- och ar-betseffektiva växthus säväl vid befintliga som nya anläggningar.

Med hänsyn tUl den siörre komplexiteten i framtidens företag synes det angeläget atl som förutsättning för sarahälleligt stöd av olika slag öka kraven på företagarens utbUdning och yrkesskicklighet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län: Det föreUgger ett stort behov av ett
finansiellt stöd till näringen sora stimulerar olika rationaliseringsätgärder.
Det hittillsvarande stödet har åtminstone för Jönköpings läns del inte
varit tillräckligt för att motsvara behovet. De begränsningar som f. n.
finns då det gäller nyetableringar är också till nackdel. Därför är det
tillfredsställande alt utredningen nu föreslagit förbättringar i dessa av
seenden. ----

I sysselsättningssvaga områden med naturliga förutsättningar kan odling av trädgårdsprodukter utgöra kompletterande driftsgrenar för de mindre bmkningsenheterna. Utredningens förslag synes erbjuda förbättrade möjligheter lUl en på detla sätt mer intensifierad drift.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Fömlsältningarna för trädgårdsproduktion är goda på Gotland bl. a. beroende på stort antal soltimmar, lämpliga jordarter och befintlig uppsaralingsorganisation. Utbyggnad av trädgårdsodlingen är därför ett av del bästa sätten att rainska avgången från jordbruket och därmed bidra till att upprätthålla sysselsättningen. Ekonomiskt slöd och rådgivning måste finnas tillgängliga i tillräcklig omfattning för att sädan utbyggnad skall kunna genomföras.

Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen tillstyrker i stort sett vad utredningen har föreslagit beträffande del statliga finansieringsstödet. Länsstyrelsen vUl dock framhåUa svärigheten alt finansiera nyanläggning av fruktodlingar pä grund av odlingarnas stora anläggningskostnad och den förhållandevis långa tiden innan odlingen bär frukt. De av ut-r3dningen föreslagna åtgärderna att förlänga den amorteringsfria tiden för garantilän från 3 tiU 6 är och amorteringstiden från 20 till 30 år betyder förhållandevis litel. Som exempel kan nämnas atl för ett annuitetslån pä 100 000 kr. minskar enligt utredningens förslag de samraanlagda araorteringarna med ca 13 000—14 000 kr. under första tioårsperioden, då avkastningen från odlingen är obetydlig. De saramanlagda ränteutgifterna är under samma period av storleksordningen 90 000—95 000 kr. Utredningens förslag kan vara tillräckligt för att underlätta finansieringen vid fruktodlingsföretag som behöver ersätta en förhållandevis liten andel av sina fruktträd eller göra mindre utökningar av odlingen.

Skall en utbyggnad av fruktodlingen kunna stimuleras fordras en låneform som möjliggör omfördelning av ränteutgifterna i tiden. Länsstyrelsen föreslår därför att lån med uppskjuten ränta införs för finansie-

Prop. 1978/79:136 87

ring av fruktodUngar och eventuellt andra liknande investeringar inom trädgårdsnäringen. Räntan på en sådan låneform mäste, för att lånet skall få avsedd effekt, kunna läggas tUl kapitalskulden under en tioårsperiod och från skaltesynpunkt behandlas enligt kontantprincipen. Genom en sådan lånekonstruktion kommer i princip anläggningskostnaden och kapitalkostnaden för en fmktodling att flyttas fram i tiden tUl den tidpunkt då odlingen börjar bära fmkt och sedan fördelas över större delen av den tidsperiod odlingen ger avkastning. Lån med uppskjuten ränta kommer därför att underlätta tillkomsten av helt nya fruktodlingsföretag och stimulera redan befintliga företag att utöka sin odling.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Ett stort problem för låntagarna har, som utredningen också framhåller, varit att garantigivningen försvårats under perioder då bankerna ålagts restriktivitet med kreditgivningen.

Låntagarna har fått vänta länge pä att få lån beviljade och i nägra fall har lånen fått tas i utländska banker (Schweiz) med förluster i samband med devalvering och därefter högre ränta än om lånen kunnai lämnas direkt i svensk bank. Detla förhållande är inte bra och borde rättas till. Trädgårdsnäringslån borde ges samma prioritet som industrins.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Trädgårdsnäringens produktionsförutsättningar inom länet är inte pä långt när tUlvaratagna. Nuvarande ordinarie stödformer för näringens rationaUsering är dock inte ändamålsenliga för en önskvärd utveckling. Särskilt är utvecklingen av produktionen på friland hämmad.

Länsstyrelsen vUl understryka vikten av att ralionaliseringsverksamheien ges en regionalpolitiskt betingad differentiering. En stödgivning som generellt är lika över landet motverkar i allmänhet en utveckling inom län som Norrbotten. Länsstyrelsen kan dock för sin del vitsorda att samhällets intresse av att produktionen överlag sker effektivt motiverar statligt stöd oavsett var företagen är belägna till sådana investeringar som avser ny leknik och samverkan.

Landsorganisationen i Sverige: Effektiv produktion är, enligt LO:s mening, en fömtsättning för att trädgårdsnäringen skaU kunna möta konkurrens från import liksom för en tUlfredsställande lönsamhetsutveckling inom näringen och därmed en trygg sysselsättning för de anställda. Det är också en förutsättning för att konsumenterna skall få produkter av god kvalitet tUl rimliga priser. Rationaliseringspolitiken på trädgårdsorarådet bör raot bakgmnd av ovanstående syfta till att skapa en effekliv och konkurrenskraftig näring. Hämtöver bör politiken tillgodose andra angelägna syften såsom god arbetsmiljö och hushållning med energi.

Det är sålunda angeläget från samhällets, konsumenternas och näringens synpunkt att rationaliseringsverksamheten slöds och frärajas på

17 Riksdagen 1978/79. 1 sand. Nr 136

Prop. 1978/79:136 88

olika sätt. LO har inget att invända mot de gängse villkoren för stöd som utredningen föreslår.

Lantbrukarnas riksförbund: Finansieringsfrågorna kommer framöver att bli ett av näringens dominerande problem, speciellt vid nyetablering. Skall trädgårdsnäringens lönsamhet kunna upprätthållas inom ramen för det föreslagna importskyddet krävs fortgående kraftiga rationaliseringar och effektivitetsförbättringar. Investeringar som har till syfte att effektivisera produktionen för att förbättra lönsaraheten inora företaget bör därför stödjas. LRF tillstyrker därför utredningens förslag ora ökat statligt stöd till rationalisering av trädgårdsnäringen.

Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet finner de föreslagna formerna för finansiellt stöd genom rationalisering helt godtagbara och avstår därför från närmare komraenlar om de. Vi vill emellertid framhålla nödvändigheten av att erforderliga medel ställs liU kreditinstitutens förfogande för att rationaliseringsätgärder, som befunnits uppfyUa de med stödgivning förenade kraven ur allmän synpunkt, skall kunna genomföras utan alltför länga dröjsmål.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Trädgårdsnäringsutredningen har
på ett överskådligt och uttömmande men ändå koncentrerat sätt motive
rat behovet av finansieringsstöd för skUda ändamål inom trädgårdsnä
ringen (s. 202—203). TRF kan därför avstå från atl vare sig upprepa el
ler komplettera de angivna faktorema utan vill understryka att de synes
utgöra en hållbar grund för samhälleliga åtgärder för att behovet av fi
nansieringsstöd också blir tillgodosett.----

Lånebehoven inora trädgårdsnäringen tUlgodoses i betydande omfattning medelst den statliga länegarantiverksamheten. Även om en lånesökandes investeringsändamål uppfyller de med rationaliseringsstödet förenade allmänna och särskilda viUkoren, är det långl ifrån säkert att han kan få något lån för den avsedda investeringen. Han måste också kunna förete ett kreditlöfte från något kreditinstitut, vilket är ett villkor för att länegaranti skall kunna bevUjas. De tidvis mycket stränga leraven om utlåningsbcgränsning och hög likviditet som ställs pä kreditinstituten av de valutavårdande myndighetema gör det många gånger svårt, ibland omöjligl att erhälla kreditlöfte. Ibland är väntetiden orimligt lång.

Särskilda finansieringsinstitut har startats för att förse små och medelstora företag med erforderUgt kapital. Dessa har så många lånesökande, att det kan vara berättigat att tala om låneköer. Instituten har därför att prioritera efter något slag av angelägenhetsgrad bland de lånesökande. Företag inom trädgårdsnäringen, där det statliga rationaliseringsstödet gäller, hamnar då långt ned i länekön. Beträffande vissa institut, exempelvis de nya utvecklingsfonderna, gäUer undantag för lån m. m. till företag inom jordbmk och trädgårdsskötsel, sora omfattas av det särskilda stödet tUl jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering.

Prop. 1978/79:136 89

Sådana hinder mot att kunna genomföra nödvändiga investeringsprogram som eljest vid låneprövningen ansetts lärapliga och angelägna, behöver avlägsnas. Eljest försvåras och fördröjs den eftersträvade rationaliseringen av många odlingsförelag. Har en ansökan om lån för ett givet ändamål prövats av vederbörande myndighet, lantbruksnämnd eller lantbmksstyrelsen, och bifall tiU ansökan lämnats, borde en sådan länesökande ha prioritet genom att garantilån går utanför kreditinstitutens likviditetskrav. Även andra vägar, exempelvis att vidga olika finansieringsinstituts utläningskapacitet, borde beträdas. Utredningen har endast i förbigående behandlat frägor av detta slag i samband med rationaliseringsverksamheten (s. 204). TRF finner det angeläget att de uppmärksammas i samband med att nya villkor för det statliga rationaliseringsstödet fastställs.

De med oljekrisen förenade starkt ökade kostnadema för växthusföretagen har ännu inte kunnat kompenseras pä grund av den marknadsutveckling, som skildrats i det föregående. Utvecklingen på området för alternativa energikäUor liksom övergång tiU uppvärmningsanläggningar med lägre oljeåtgång sker i långsammare takt än den väntade. Behovet av marknadsanpassning genom sortimentbyte eller annan omläggning av produktionen kvarstår och kommer sannolikt att kvarstä lill dess att avsättnings- och prisförhåUandena kunnat ändras. TRF vUl därför förorda, att länefonden Län till trädgårdsnäringen under Fonden för låneunderstöd på kapitalbudgeten kvarstår ulan lidsbegränsning. Syftet med stödet genora lånefonden skall liksom hittiUs vara att möjliggöra en produk-tionsanpassning tUl rådande marknadsförhållanden genom sortimentbyte eller annan mera väsentlig omläggning av produktionen. MöjUghet bör finnas, att även vid av andra orsaker förorsakade tillfälliga kriser kunna få lånestöd ur fonden. Den bör därför förfoga över lillräckliga medel för här angivna syften.

5.2 Villkor och stöd

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag eUer lämnar dem utan erinran. Lantbruksstyrelsen anför att stöd i samband med nyetablering främst bör inriktas pä mindre företag. Vissa länsstyrelser föreslår att regionalpolitiskt stöd bör kunna utgå tUl trädgårdsföretag. Behovet av marknadsbedömningar vid utvidgning eller nyetablering av företag understryks. Från de anställdas och näringens sida framhälls att rationaliseringssträvandena i ökad utsträckning bör inriktas mot att skapa åretruntsysselsättning i företagen. Förslagen i fråga om statsbidrag och kreditgarantier tillstyrks i huvudsak eller lämnas utan erinran. Tre länsstyrelser i norra Sverige föreslår att det maximala bidraget i särskilda fall skall kunna utgå med 40 % av kostnaden. Någon länsstyrelse har också synpunkter på orarådesavgränsningen.

Prop. 1978/79:136 90

Statskontoret: Utredningen föreslår att bidrag skall kunna lämnas till företag for att utveckla och pröva ny teknik. Enligt statskontorets mening bör statliga medel för sådana ändamål i första hand gå tUl organ som har tiU uppgift att bedriva forskning och utveckling pä orarådet. Exempelvis har statens maskinprovningar anmält behov av resurser för sådana insatser.

Lantbruksstyrelsen: Enligt styrelsens uppfattning bör insatserna huvudsakligen inriktas på uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella företag med ett begränsat antal sysselsatta. Under 1970-talels svårigheter för näringen har det tydligt framgått att det är de stora företagen med många anställda som haft svårast atl klara påfrestningarna. Det lorde därför ur mänga synpunkter vara förmånligt att den önskvärda produktionen fördelas på enheter av småföretagskaraktär. Dessa bör dock inte vara mindre än att teknikens landvinningar vid varje tidpunkt kan utnyttjas på effektivt sätt. Någon beslämd storleksgräns kan därför inte anges för olika företagstyper. Ocksä del faktum att trädgårdsföretagen har svårt alt bereda sina anställda jämn sysselsättning under året talar för mindre enheter. En trädgårdsnäring sora baserar sin struktur pä sädana företag torde vara den sora bäst kan anpassa sig till fluktuationer i konjunkturerna samt även lättast reglera sina arbetsinsatser efter det säsongraässiga behovet. Särskilt stödet till nyetablering bör enligt styrelsens raening i försia hand begränsas till sådana enheter. Större företag bör dock kunna erhålla stöd till rationaliseringsätgärder av olika slag.

Med reservation för vad sora anföris beträffande storleksaspekter delar styrelsen i allraänhet utredningens synpunkter beträffande de allmänna villkoren för stöd. I vissa här nedan närmare preciserade avseenden har styrelsen en avvikande mening om vUlkoren.

Utredningen vill även i fortsättningen dela upp företagarnas verksamhet i en produktionsdel och en distributionsdel varav endast produk-lionsdelen skall kunna stödjas. Enda undantaget görs för växthus som dels används för produktion, dels som försäljningslokal. Enligt styrelsens mening bör ett företag där den egna produktionen framstår som det väsentliga kunna fä stöd till alla delar av sin verksamhet förutsatt att åtgärden är ägnad att effektivisera verksamheten eUer förbättra miljön. Enligt utredningens förslag och nu tUlämpade regler kan en företagare som avser att i ett samraanhang och med samma entreprenör bygga om såväl växthus som arbets- och försäljningslokal behöva vända sig både till länets utvecklingsfond och till lantbruksverket för uppdelning av stödet. Det blir då dubbelarbete både beträffande handläggning, beslut och granskning.

Om trädgårdsproduktionen inte framstår som väsentlig i förhåUande till förelagets totala omsättning anser utredningen att stöd inte aUs skall utgä. Enligt styrelsens mening bör dock även i sådana fall stöd kunna

Prop. 1978/79:136 91

lämnas till produktionsdelen förutsatt att denna är av sådan omfattning att den kan drivas rationellt. Ora denna regel inte tillämpas kan vederbörande företag genom att t. ex. bilda ett särskUt bolag för endera delen av verksaraheten ändock kunna uppfylla de formella kraven för stöd. I första hand bör dock här avsedda företags hela stödbehov kunna tUlgodoses av utvecklingsfonderna i analogi med vad sora sagts om företag med huvudsakligen trädgårdsproduktion.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ser det som positivt att ansökningar om stöd tiU nyetablering av trädgårdsföretag föresläs bli mindre restriktivt bedörada. Utredningen räknar Ukväl i vissa faU med begränsningar i slödgivningen till följd av marknadsproblem. När marknadsutrymmel sålunda är begränsat, föreslår länsstyrelsen att man prioriterar slödgivningen till sådana trädgårdsföretag som etableras och byggs ut säsom ersättning för företag som tvingats upphöra till följd av bebyggelse eller eljest ändrad markanvändning.

Ett problera som kan vara aktuellt särskilt i ett storstadsområde är att höga markpriser försvårar nyetablering av trädgårdsföretag. Länsstyrelsen vill understryka vikten av de åtgärder som samhäUet vidtar för att begränsa markprisstegringarna. Lantbruksnämnderna kan och bör bidra härtill t. ex. genom alt medverka med markanskaffning på rimUga viUkor samt genom atl vägra kreditslöd vid för höga köpeskillingar.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: EnUgt utredningens förslag bör stöd till rationalisering utgå enbart i de fall där den yrkesmässiga produktionen av trädgårdsprodukter ger huvudsaklig sysselsättning och utkomst. Länsstyrelsen vill här betona vikten av att villkoren ändras sä att stöd även kan utgä där den yrkesmässiga trädgårdsodlingen är en del av kombinationen trädgård-jordbruk-skog. Härigenom skulle förutsättningarna för utkomst förbättras för vissa sysselsättningssvaga områden, exempelvis Urshultsbygden.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningen föreslår alt statsbidrag bör kunna utgå i samband med större investeringar i regioner där det från samhällets synpunkier är önskvärt att trädgårdsnäringen utvecklas. Länsstyrelsen instämmer i delta resonemang men kan inte acceplera den geografiska avgränsning för stödet som utredningen föreslår. Länsstyrelsen anser att regionalpoliliska skäl talar för att även Öland och Kalmar läns skärgård bör kunna komraa i fråga för stödet. Båda områdena uppfyller nämligen de angivna förutsättningarna och det får anses vara synnerligen motiverat att här stödja större investeringar i Irädgårdsförelag. Utredningens förslag tUl områden där statsbidrag kan utgå bör därför utökas med Öland och Kalraar läns skärgård.

De största kraven pä ekonoraiskt stöd föreligger vid nyelablering av växthusodling. Länsstyrelsen vill föreslå att regionalpolitiskt stöd enligt sararaa grunder som gäller för industriell verksamhet enUgt bestämmelserna i SFS 1970:180 raed ändringar även skall kunna utgå vid start

Prop. 1978/79:136 92

och utvidgning av trädgårdsföretag med den huvudsakliga odUngen under glas. Som stöd för detta kan även anföras att odlingen under glas nått en sådan teknisk utveckling att den mycket väl kan jämstäUas med industriell verksarahet. Samordning mellan detta stöd och statligt finansieringsstöd föreslaget av utredningen bör givetvis ske.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Utredningen föreslår vissa förändringar av villkoren för statliga krediigarantier till trädgårdsnäringen, vilka skulle möjliggöra en förlängning av dels den amorteringsfria tiden och dels amorteringstiden. Den araorteringsfria tiden föreslås för rationaliserings- och driftslän till fruktodlingsföretag utökas till sex år. Delta är ett länge närt önskemål frän näringsutövarens sida. Inom länets fruktodling är en föryngring av trädmaterialet angelägen. Den förlängda amorteringstiden underlättar en sädan sanering och även generationsväxling och nyrekrytering inom trädgårdsnäringen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det statliga finansieringsstödet har inneburit en uppenbar stimulans till förbättring av befintliga förelag. Det har i enstaka fall utgått till nyelablering. Det är av stor betydelse atl detta stöd koraraer att fortsätla. Nyetableringsstöd har främst varit knutet till storstadsområden med syfte att trygga leveranser till försäljningsorganisation o. d. Då tendensen till etablering utanför dessa områden är svag skulle det vara värdefullt såväl från regional sysselsättnings- som försörjningssynpunkl att stöd till nyetablering också kan ske utanför nämnda områden. Utredningen framhäller de marknadsproblera detta kan orsaka. Då lantbruksnämnderna handlägger ärendena lokalt är det högst osannolikt att en breddning av stödet skulle innebära nackdelar i form av överetablering. Det vore exempelvis önskvärt att en regional odling i glesbygd av typ norra Dalsland kunde erhålla etableringsstöd såvida risk för överetablering inte föreligger. Tillgång pä lokalt odlade bär, köksväxter och prydnadsväxter av god kvalitet saknas. En begränsad etablering bör därför kunna skapa arbetstillfällen och tillgång pä den högre kvalitet en närodlad vara ger.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: När det gäller avgränsningen av det område där statsbidraget skall utgå anser länsstyrelsen att en anknytning tUl de regionalpolitiska stödområdena bör ske. Stödet bör utgå i hela det allmänna stödområdet. Slödmöjligheter bör också finnas i gränsområdet till stödområdet. Eftersom motivet för statsbidraget är regionalpolitiskt finns det skäl att diskutera möjligheten att tiUämpa samma bestämmelser som gäller för regionalpolitiken i övrigt. Det skulle i praktiken innebära betydligt högre bidragsbelopp. Redan nu förekommer då och då gränsfall där det kan diskuleras ora inte statligt regionalpolitiskt stöd borde kunna utgå till Irädgårdsförelag.

Länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län: En ohämmad stimulans till utökning av produktionen i form av nyetablering kan vålla betydande marknadsproblera. Länsstyrelserna är medvetna om detta och

Prop. 1978/79:136 93

anser Uksom utredningen att det tUlgängliga produktionsutryramet kan framtvinga begränsningar i slödgivningen. Den låga produkiionen av trädgärdsprodukter i de fyra nordligaste länen, goda odlingsförutsättningar för vissa trädgårdsprodukter och det stora behovet av sysselsättningsfrämjande ätgärder ar dock tungt vägande skäl för prioritering av statligt stöd till ökad trädgårdsproduktion i de norra delarna av landet.

Utredningen har föreslagit alt det regionala bidraget maximeras tiU 25 %. Länsstyrelsema vill därutöver föreslå att maximala bidraget i särskilda fall skall kunna utgå med 40 % och högst 400 000 kr. i likhet med vad sora gäller för det regionala rationaliseringsstödet för jordbruket. På detta sätt förhöjt bidrag bör kunna utgå i de fall där de naturliga förutsättningarna för Irädgårdsproduktion är raindre goda, men där starka regionalpolitiska skäl motiverar utbyggnad av rationella trädgårdsföretag. En ytterligare förutsättning bör vara att företagaren är i behov av förhöjt bidrag av likviditetsskäl.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningen föreslår ett regionalpoliliskl motiverat statsbidrag i samband med större investeringar i träd-gärdsföretag. Länsstyrelsen ifrågasätter ora inle utredningens förslag tiU undre bidragsgräns ora 10 000 kr. bör sänkas tiU 5 000 kr. Skälet härtiU är alt det i många fall finns ett klart stimulansraotiv för rationaliseringsåtgärder. I begreppet raarkanläggningar bör ingå bl. a. anläggning av svartvinbärsodling. Utredningen föreslår att den amorteringsfria tiden för s. k. rationaliseringslån skall vara oförändrad, tre är. Enligt länsstyrelsens raening borde raan överväga en förlängning av tiden till fyra eller fera är. I övrigt tillstyrks ulredningens förslag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som allmänt villkor för stöd har utredningen uttalat att det vid prövning om statligt stöd alltid bör krävas en bedömning av åtgärdens lämplighet från marknadssynpunkt. Samtidigt utsägs att lantbruksstyrelsen bör svara för denna bedömning varvid samräd bör ske med olika berörda organisationer. Länsstyrelsen vill uttala starka betänkligheter mot en ordning sora innebär att varje ärende prövas på central nivå. En sraidig verksamhet förutsätter att besluten i all möjlig utsträckning tas inom resp. län. För ett mycket begränsat antal produkter kan dock behövas en avstämning mot landets totala produktion innan stöd beviljas. Detta bör i första hand ske genom att lantbruksslyrelsen följer slödgivningen ule i länen och anpassar anvisningarna för lantbruksnämnderna till den faktiska marknadsutvecklingen. I sådana fall där företagsutbyggnader aktualiseras för produkter vars marknadsutrymme är begränsat eller i huvudsak utnyttjat mäste investeringar i de sysselsättningssvagasle delarna av landet ges en klar prioritet.

Enligt länsstyrelsens bestämda uppfattning är stödnivån 25 % inte tiUräcklig i sådana delar av stödområdet där de naturliga förutsättningarna för produktion är mindre goda. I dessa områden är regelmässigt näringslivet ocksä för övrigt svagt utvecklat. Starka skäl talar därför för

Prop. 1978/79:136 94

att investeringar i dessa områden ges en särskild stimulans. Ett till 40 Te förhöjt statsbidrag, är enligt länsstyrelsen nödvändigt i sådana utsatta regioner av länen varvid även förstagångsinvesteringar i plantor och specialmaskiner bör vara bidragsberättigade.

Hushållningssällskapens förbund: Utredningen föreslår att nu gällande former och regler för statligt finansieringsstöd i sina huvuddrag skall gälla även i fortsättningen. Vissa betydelsefulla förbättringar och kompletteringar föreslås dock, vilka förbundet i huvudsak vUl tUlstyrka. I likhet med vad som gäUer inom jordbruket viU dock förbundet ifrågasätta om statligt stöd bör beviljas vid utvidgning av sådana befinlliga förelag som redan har en sådan storlek att storleksökningen som sådan inte innebär en påtaglig rationalisering. Rationaliseringseffekten vid en ökning av storleken över en viss nivå bör därför mycket ingående prövas innan slatligt stöd beviljas.

De föreslagna lånemöjligheterna för nyetablering är enligt förbundets mening synnerligen välbetänkta, förutsatt att det nya företaget är riktigt lokaliserat och fyller aktuella krav beträffande produktval och mark-nadsförmgsmöjligheter. Givetvis är det betydelsefullt att den nystartande företagaren har god teoretisk och praktisk utbildning för sin uppgift.

Kooperativa förbundet: KF får understryka att man vid bedömning av stödåtgärder måste beakta att man inte åstadkommer en väsentlig produktionsökning i Sverige. KF tillstyrker därför utredningens förslag att man vid prövningen av stöd skall göra en allmän bedömning om åtgärdens lämplighet ur marknadssynpunkt och att den skaU vara företagsekonomiskt lönsam.

Svenska lantarbetareförbundet: Rationaliseringsverksamheten har hittills vanligtvis haft lill uppgift att minska arbetsförbrukningen. Detla har i många fall medfört att arbetskraft blivit helt eller delvis utan sysselsättning i företaget. Vad gäller trädgårdsnäringen, har tidigare påpekats den onaturligt stora andel av yrkesverksamma som saknar heltidssysselsättning. Såsom också tidigare framhåUits måste detla förhållande ändras mot en mer omfattande sysselsättning året runt. Sysselsättningen bör därför mycket starkt beaktas vid prövningen av stöd till rationalisering, vilket också har betonats av ulredningen. Förbundet anser för sin del att ett krav för erhållande av stöd bör vara att rationaliseringen ocksä får en sysselsättningsutjämnande effekt i företag med utpräglade säsongvariationer. På samma sätl är det angeläget att arbetsmiljön i växthusen beaktas i samband med slödgivningen. Stöd bör inte lämnas om inte förutsättningar också föreligger atl förbättra en tidigare dålig arbetsmiljö.

Slutligen vill förbundet starkt understryka utredningens krav på erforderlig yrkesskicklighet hos den som söker stöd. I alltför stor utsträckning har konstaterats att företagare, som etablerat sig inom trädgårdsnäringen, saknat såväl erforderliga insikter i produktion som i företagsled-

Prop, 1978/79:136 95

ning. Till synes onödigtvis har detta medfört att anställd arbetskraft blivit friställd, ofta under mycket uppseendeväckande former. Nägon form av dokuraentation av yrkeskunnigheten bör därför framdeles krävas som villkor för stöd av allraänna medel.

Svenska samernas riksförbund: Inora Norrbottens län har redan nu bärodlingen fått ett markant uppsving inte minst genora den s. k. Norr-bottendelegalionens insatser och möjligheter att lämna just sådant ökat finansiellt stöd. Detta uppsving har raedfört vissa problem i förhållande tiU den pågående markanvändningen inom berörda områden i form av renskötsel. Sålunda har i några fall skadeståndskrav av belydande orafattning rests från odlare till följd av förekomst av ren inom odlingarna. I ett försök att åstadkomraa förändringar i denna del har SSR sökt kontakt med Norrbottens bärodlarförening för att åstadkomma en gemensara aktion innebärande att instängsling av odlingarna kan göras raed stöd av sararaa författningar som reglerar stödet till upptagandet av bärodlingen alternativt i annan form som kan anknytas härtiU.

Sammanfattningsvis finner SSR det utomordentligt värdefullt att en satsning sker pä bärodling jämte övrig trädgårdsnäring inom renskötsel-området som en del i de allmänna regionalpolitiska insatserna för stärkande av näringslivet i dessa områden. TUl förekomraande av negativa effekier av dessa satsningar är det nödvändigt att stödet kompletteras pä så sätt att odlare som bidrags- och låneberättigad kostnad också får inräkna koslnader för instängsling av odlingen. SSR finner det i detla sammanhang särskilt angeläget understryka alt här anförda synpunkter ligger hell i linje med de synpunkter bärodlarna själva redovisar. För det fall att kostnaderna för här redovisade ätgärder inte skulle anses kunna innefattas i stödformerna i övrigt till trädgårdsnäringen i denna del är del angelägel att sådana uttalanden görs i anslutning härtiU att kostnaderna för instängsling av odlingar kan bestridas av aUmänna arbetsmarknadspolitiska medel och då genom länsarbetsnämnden.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Utrymmet för en ökad svensk Irädgårdsproduktion är inte särskilt stort. Effektivisering och försiktig utveckling av befintliga företag medför i huvudsak den möjlighet lolalt sett till större produktionsvolym, som ungefär svarar mot den ökande andel av den förväntat ökande konsumtionen, vUken enligt TRF:s mening bör utgöras av svenskodlade trädgårdsprodukter. Detta är ett skäl varför nyelableringsstöd frärast bör ifrågakoraraa vid etablering i redan befinlliga eller som ersättning för nedlagda eller under nedläggning varande företag.

Även för att tUlgodose lokala marknader, i synnerhet inom det s. k. stödorarådet, bör man kunna se på ansökningar ora slöd för nyetablering mera liberalt, dock inle heller här utan samtidig marknadsbedömning.

Prop. 1978/79:136 96

Marknadsföringen av trädgärdsprodukter är pä många håll i landet knappast tiUfredsställande ordnad. Mycket skuUe vara att vinna för alla inblandade parter om en rationell produklhanlering kunde komma till stånd från odling till parti och/eller detaljhandel och anpassad till tidsenliga distributionsformer. Det torde därför finnas starka skäl för att av stödsökande begära att de anger hur de säljer eller avser att sälja sina produkter. Ett sådant vUlkor bör införas generellt utan den begränsning som utredningen föreslagit till stöd vid företagsutbyggnad och nyetablering.

Av marknadsmässiga skäl bör en viss förtur ges till dem sora avser att ordna sin försäljning genora trädgårdsodlarnas ekonomiska föreningar, om sådan möjlighet finns inom regionen. Även avsättning genom odlingskontrakt direkt med förädlingsindustri bör ges motsvarande förtur. Sakförhållandet är redan i dag detta att prissättningen, som uppnås genora den producentkooperativa uppsaralingen och försäljningen av trädgärdsprodukter, nyttjas som riktlinjer även vid annan försäljning. Det kan då anses vara rimligt att företagare som söker stöd för effektivisering och rationalisering av sin produktion och viU använda denna form för sin försäljning skall prioriteras i slödgivningen. SamhäUet frärajar därmed en ur aUmän synpunkt lämplig vamhantering.

Ralionaliseringsverksamheien har hittills främst varit inriktad pä att minska arbetsförbrukningen, att inbespara arbetskraft utan att beakta att konsekvenserna härav många gånger blivit att heltidssysselsatta ersatts av deltids- eller säsonganställda. Delta har måst ske i så stor omfattning, atl numera mer än hälften av de anställda i trädgårdsföretagen saknar fast anknytning till något företag. Den trenden måste man, säsom ocksä tidigare anförts, försöka bryta. Därför bör sysselsättningsaspekten enligt TRF:s mening beaktas vid stödprövningen på ett annat sätl än hittills. TRF har tidigare i detta yttrande betonat angelägenheten av att strävanden inriktas pä åretruntsysselsättning i betydligt siörre omfattning än vad sora nu är faUet. Så kan bl. a. ske genora att statUgt rationaliseringsstöd skall kunna vägras till åtgärder, som inte leder till ökad stabilitet i sysselsättningen vid stödsökande företag. Även utredningen har betonat detta och i vad den anfört kan TRF instämma (s. 205).

5.3 Statsbidrag till energibesparande åtgärder

På något undantag när tillstyrker remissinstanserna utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser föreslår att statsbidraget skall beräknas pä hela kostnaden för uppförande av växthus.

Lanlbruksstyrelsen: Utredningen har föreslagit vissa ändringar av reglerna för bidrag till energibesparande åtgärder sora i huvudsak innebär

Prop. 1978/79:136 97

att den tidsgräns för "befintliga anläggningar" som nu tiUärapas slopas samt alt bidrag kan utgå för uppförande av energisnåla växthus till den del de ersätter äldre energi- och arbetskrävande enheter. Styrelsen biträder utredningens förslag beträffande slopandet av tidsgränsen och att villkoret härvidlag endast skall vara att vid tidpunkten för anläggningens utformande vederlagen och modem teknik kom till användning.

Beiräffande möjlighet att lämna bidrag vid utbyte av garala växthus så har slyrelsen redan tidigare förordat detta.

I sin översikt över odling i växthus och bänkgärd har utredningen uttalat att stimulans till nybyggnation av växthus är nödvändig framför allt i Malmöhus län om rationell produktion i önskvärd omfattning skall upprätthåUas. Det skulle vara en myckel effektiv sådan stimulans ora bidrag tiU bränslebesparande åtgärder kunde utgå då gamla växthus ersätts med nya.

Enligt styrelsens mening bör emellertid den enda begränsningen för bidrag vara att det utgär för Uka stor areal som ersätts. Bidrag bör kunna beräknas på hela kostnaden för byggnationen och ej endasl för den del som kan betraktas som särskilda anordningar för bränslebesparing. Enligt styrelsens åsikt är nya moderna hus betydligt bränslesnålare än gamla oberoende av om särskUt täckmaterial används. Gamla oraoderna hus är nästan alltid otäta, praktiskt omöjliga atl installera anordning för automatisk klimatreglering i och ger dålig avkastning i relation till tillförd energi m. m. En differentiering av bidragsprocenten i förhållande till beräknad energibesparing bör dock ske. Utredningen säger vidare att som villkor för bidrag skall gälla alt del växthus som rivs och vars yta är bidragsgrundande skall ha använts för produktion som kräver uppvärmning under hela året. Hela året bör enligt styrelsens raening utbytas mol största delen av året. I annat fall skulle många hus som används för gurka och tomater falla utanför stödet.

Statens industriverk: Enligt industriverkets mening består de viktigaste åtgärdema tUl att säkra trädgårdsnäringens framtid i fortsatt rationalisering och modernisering. Utredningens förslag till finansieringsstöd till näringens rationalisering torde därvid komma att medverka till att underlätta utvecklingen mot en effektivare och mer konkurrenskraftig produktion. Vad gäller betänkandets förslag om ändrade regler för statsbidrag till energibesparande ätgärder i trädgårdsnäringen vUl industriverket avvakta resultatet av pågående utvärdering av bidragsverksamheten till näringslivet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län: Med nu höga och allt mer stigande energikostnader borde energibesparande åtgärder inom en så energikrävande produktionsgren som odling i växthus kunna vara lönsam i sig själv. Det kan därför ifrågasättas om statsbidrag erfordras som stimulansåtgärd. Det torde ligga närmare till hands att uividga möjligheterna tUl statsgaranterade lån för sådana åtgärder. Skulle det slutliga be-

Prop. 1978/79:136 98

slutet bli att sådana bidrag skulle kunna utgå behövs klara tolkningsregler för olika situationer. Utredningen säger att som villkor bl. a. skall gälla att vid anläggningens urspmngliga uppförande vedertagen och modern teknik använts. Att i efterhand avgöra och fastställa vilken teknik som vid en viss tidpunkt skulle vara vedertagen och modern torde i mänga fall inte vara raöjligt.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter ora inte bidraget till energibesparande åtgärder borde avse energibesparande teknik på all nybyggnad. Detta skulle underlätta önskvärd nyetablering. I befintliga anläggningar borde investeringsplan upprättas, så att bästa förhällandet raeUan nybyggnad och ombyggnad uppnås. I och med att investeringsplan finns, bör också beloppsgränsen 100 000 kr. per projekt slopas, så att investeringarna kan ske på bästa sätt raed hänsyn tUl förutsättningama i det enskilda fallet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Det bör närmare klarläggas, vilka ätgärder som blir bidragsgmndande i fråga ora stöd till energibesparande ätgärder vid uppförande av nya växthus. Utredningen har uttalat, att de nya bidragsberättigade växthusen skall vara försedda med energibesparande teknik. Vi vill tolka detta så att till moderna växthus med vedertagen och modem teknik skall läranas bidrag för den del som nu är bidragsberättigad. Med andra ord skall bidrag utgä till automatisk luftning, automatisk värme och skuggning samt för nya pannor etc. och även till dubbelglas och dubbelplattor (akryl) om dessa väljes istället för glas.

Om förslaget får tolkas så är det av vikt, att ett eventuellt beslut verkligen kommer att gäUa redan från 1 juli 1979. Detta för att inte investeringstakten skall stoppas upp. Vidare är det viktigt, att den tid, som beslutet skall gälla, inte tages till alltför snävt utan får omfatta minsl 5 år i första skedet. Växthusbyggnadskapaciteten i landet är nämligen starkt begränsad varför en kort och hektisk byggperiod skulle höja byggkostnaden samt vara till nackdel för sysselsättningen inom byggbranschen.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Vid införande av nya stödformer t. ex. ett eventueUt statsbidrag för ersättning av gamla energislukande växthus mot nya raera energisnåla är det av stor vikt att stödet inte görs tillfälligt då detta snabbt kommer att raedföra ett stegrat kostnadsläge.

Det kan ifrågasättas huruvida det primära är rent oljebesparande ätgärder. Störst besparing skuUe uppnås genora atl släcka husen 3—4 raå-nader. Mera intressant är att minska energiförbmkningen per producerad enhet. Exempel på sädana energibesparande åtgärder sora borde stödjas anser länsstyrelsen vara rivning av äldre energislukande växthus och ersätta dem med färre större och ljusare hus med modern reglerleknik och bättre nyttjandegrad.

Prop. 1978/79:136 99

Länsstyrelsen föreslär också att stöd bör kunna lämnas tiU ätgärder som ökar nyttjandegraden i husen vilket medför en betydande vinst per odlad enhet. En sådan åtgärd är t. ex. installation av rörliga växthus-bord.

Bl. a. bör förutsättningarna för alt använda spillvärme frän olika industriella processer för uppvärraning av växthus klarläggas. I Värmlands län finns bl. a. inom skogsindustrin — det gäUer både cellulosa-och sågverksindustrin — tillgäng till betydande kvantiteter spillvärme som f. n. används mycket lite eller inte alls. Enligt länsstyrelsens mening skulle raöjligheter till en ökad användning av spillvärrae för uppvärmning av växthus innebära en stimulans för växthusodlingen i Värmlands län.

Kooperativa förbundet: KF anser även att statsbidrag liksora f. n. skall kunna utgå tUl energibesparande åtgärder i trädgårdsföretag, eftersom hittUlsvarande erfarenheter att sänka energiförbrukningen varit goda. KF är dock tveksamt till ulredningens förslag att bidrag till energibesparande åtgärder även bör utgä vid nyuppförande av växthus och anser att denna del av förslaget bör ytterligare analyseras.

Centralorganisationen SACO/SR: Utredningens förslag om statsbidrag till energibesparande ätgärder vid utbyte av hela växthus, dvs. vid uppförande av ett nytt växthus i samband med att ett annat rivs, är av synnerligen stor betydelse. De nuvarande villkorens utformning, som i slorl sett innebär att det nya huset skall ha sarama yttermätt och bärande konstruktion som det gamla är helt orimligt, vilket ocksä frara-hålls av utredningen. Utredningens förslag avser att undanröja dessa viUkor. Det innebär att "bidrag endasl skall utgå för den nya växthusyla sora motsvarar vad sora rivs av äldre växthus". SACO/SR ansluter sig tUl den uppfattningen. Bidraget bör eraellertid avse hela kostnaden för nybyggnad av den tidigare ytan. Ur allraän synpunkt och för trädgårdsnäringens utveckling mäste det vara angeläget att utbyte av växthus sker i sä stor utsträckning sora möjligl. Motiv finns således för en utökning av de givna ramarna för bidragsgivning.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Enligt TRF:s mening är det angeläget, att möjligheten lill bidrag till energibesparande ätgärder inte bara kvarstår utan ocksä vidgas i någon mån. Erfarenhetema lyder nämligen på behov av viss förändring av villkoren. Trädgårdsnäringsutredningen har uppmärksamraat detta och föreslär viss ändring (s. 211).

Det har i olika sammanhang pekats på att behovet av förnyelse av växthusbeståndet genora nybyggnad som ersättning för äldre oraodema och energislukande växthus behöver ske i snabbare takt än tidigare. Även utredningen har framhållit detta säsom motiv för förslaget atl något vidga bidragsmöjligheterna. Det årliga nybyggnadsbehovet som finns och som utredningen beräknat till 170 000 m- är dock ännu större. Om man utgår från den statistik utredningen publicerar (s. 45) blir det

Prop. 1978/79:136 lOO

270 000 m-. Den faktiska nybyggnationen var är 1976 enligt trädgårdsräkningen ca 150 000 m-. Det stora nybyggnadsbehovet understryker angelägenheten av att förnyelsen av växthus och utrustningen i dessa inte får stagnera utan mäste ske successivt i takt med att de tekniska möjligheterna lill energibesparing kan tas till vara utan tidsutdräkt. Stimulans genom statsbidrag till delar av den erforderliga investeringen för energisnål teknik i nya växthus, uppförda som ersättning tiU gamla växthus, kan förväntas medföra att ersältningsbyggnationen skulle ske snabbare med motsvarande ytterligare besparing av energi. Bidragsmöjligheten bör avse alla former av energibesparande tekniska åtgärder.

Utredningen säger (s. 211) att sorn vUlkor bör gälla "att det växthus, som rivs och vars yta är bidragsgrundande, skall ha använis för produktion som kräver uppvärmning hela året". För att inte missförstånd och tveksamhet skall uppstå, bör i en författning "hela året" utbytas mot "större delen av året". Detta med tanke på att vissa kulturer visserligen har lång odlingsperiod (tomat, gurka elc.) men att denna ändock inte sträcker sig över hela året. Utredningen föreslår inga förändringar av de energibesparande åtgärder sora nu berättigar till bidrag. Det innebär, att bidrag tiU energibesparande åtgärder även i fraratiden utgår både för växthusbyggnaden och till värmebesparande teknik i detta. Förbundet anser emellertid, att även instaUation av s. k. rullande bord bör berättiga lill bidrag, då denna ålgärd medför ett effektivare utnyttjande av växthusytan och därmed ett minskat energibehov per producerad enhet.

Vi fömtsätter, att det föreslagna utbytet av garala växthus mot nya får tillgå så, att den gamla ytan får finnas kvar i produktionen under tiden som det nya energisnåla huset färdigställs och kommer med i produktionen. Detla med tanke på att odlaren måste ha en fortsatt jämn produktion för atl förhindra omsättningsbortfall under byggnadstiden.

Gränsen för högsta möjliga bidrag tUl energibesparande åtgärder höjdes den 1 juli 1978 från 50 000 kr. till 75 000 kr. per projeki. Utredningen föreslår nu en höjning lill 100 000 kr. per projekt för att bidragsbeloppet skall bli analogt med vad som utgår inom industrin. Förbundet vill betona angelägenheten av att beloppet även i framtiden följer det högsta bidragsbelopp per projekt som tUlämpas för industriföretagen.

6 Rådgivning

6.1 Mål och resurser

Remissinstanserna tUlstyrker i huvudsak eller lämnar utan erinran utredningens förslag till mäl för trädgårdsrådgivningén och till förstärkning av resursema på området. Trädgårdsnäringens riksförbund framhåller att för att rainska det för stora gapet mellan känd och tillämpad teknik behövs en väl utvecklad och fungerande rädgivningsorganisation.

Prop. 1978/79:136 lOi

Vidare understryker förbundet att rådgivarna helt bör ägna sin tid ål rådgivning till den yrkesmässiga odlingen. Lantbrukarnas riksförbund framhåller atl rådgivningen i ökad utsträckning måste anpassas lUl odlarnas behov. Inriktningen av de olika tjänsterna bör därför kontinuerligt omprövas. Remissinstansema finner det angeläget att de vakanta tjänsterna på området återbesätts och att de rekryteringstjänster som finns tillsätts. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker att trädgårdsnäringsrådgivningen mäste byggas ut sä att de produktionsförutsätlningar som finns kan tas till vara. Många instanser framhäller att den föreslagna översynen av informations-, samordnings- och rådgivningsproblem inom Irädgårdsanläggningsbranschen är angelägen. Sveriges lantbruksuniversitet anser att utlandsbevakningen på trädgårdsorarådet bör förbättras. Flera reraissinstanser framhåUer värdet av en effektivitetskontroU av företagen säsom underlag för rådgivningen. Trädgårdsnäringens riksförbund föreslår att ett särskilt statligt bidrag årligen utgår för att fullfölja ett nyligen startat projekt på orarådet. Förbundet anser också att rådgivningsfrågoma inom näringen bör tas upp tiU förnyad prövning vid mitten av 1980-talet.

Statskontoret:--- Utredningen har utgått från atl all rådgivning

skall vara gratis. Enligt statskontoret borde utredningen närmare behandlat vilka former av rådgivning sora bör vara avgiftsfri.

Produktionsteknisk service inora jordbruket har skötts av näringens organisaiioner. Inora husdjurskontrollen ges denna typ av service av de ekonomiska föreningarna. Verksamheien är avgiftsbelagd men visst statligt stöd utgår.

På trädgårdsorarådet kan odlarna fä tillgäng tiU bl. a. ekonomisk service genom den trädgårdsekonoraiska undersökningen (TEU) som bedrivs av Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF). Service av detta slag bör enligt statskontorets uppfattning bedrivas av näringens egna organ och vara självbärande. Staten kan lämna bidrag vid utvecklingsarbete. Det är väsentligt att ekonomirädgivarna vid lantbruksnämnderna har tillgång till det kalkylunderlag som tas fram inom TEU.

Statskontoret biträder utredningens uppfattning att informations-, sam.ordnings- och rådgivningsverksamheten inom det s. k. markbygg-nadsområdet bör ses över. Hittillsvarande frågor berör ocksä bostads- och kommundeparlementens ansvarsområden.

Riksrevisionsverket: Utredningen föreslär bl. a. att nio nya tjänster som rådgivare inrättas vid lantbruksnämnderna och att vissa organisatoriska förändringar genomförs. Riksrevisionsverket (RRV) anser sig på föreliggande material ha svårt att ta ställning tUl dessa förslag, bl. a. på gmnd av att utredningen ännu inte redovisat sina synpunkter rörande trädgårdsnäringens marknadsföringsproblem.

RRV konstaterar att ett antal tjänster som rådgivare i den nuvarande organisationen är vakanta (utredningsbetänkandet s. 36). Verket för-

Prop. 1978/79:136 102

ordar att det i första hand prövas i vad mån sådana vakanta tjänster kan omändras för att delvis tillgodose de nu aktuella uppgiftema.

Lantbruksstyrelsen: I sin översikt över utvecklingstendenserna inom trädgårdsnäringen har utredningen pekat på de faktorer som talar för ökade insaiser på rådgivningsområdet samt det allt större behovet av samverkan mellan specialister på olika oraråden och av att samarbetet mellan rådgivning, forskning och odlingens organ intensifieras. Förslagen går också ut på att möjligheterna i dessa avseenden skall förbättras.

Styrelsen har inga erinringar mot denna målsättning då den överensstämmer med det synsätt styrelsen haft på inriktning och organisation av rådgivningsverksamheten. Den utökning av de personella resurserna som utredningen föreslår erbjuder möjlighet tUl bättre täckning av behoven.

Betydelsen av att rådgivningen i ökad utsträckning inriktas pä att hjälpa odlarna undvika problera genom att de i tid uppraärksararaas på betydelsen att acceptera ny odlingsteknik, nya odlingsinriklningar m. m. kan styrelsen helt instämma i. Detta överensstämmer med de riktlinjer för rådgivningen raot en raer företagsekonomiskt inriktad verksamhet som redan gäller.

Måluppfyllelse härvidlag förutsätter emellertid också förståelse för och medvetenhet hos företagarna om betydelsen av kontakt med rådgivningen för överläggningar om hela företagets situation och planering. Som utredningen också påpekat sker kontakten nu många gånger först då akuta problem uppstått t. ex. av växlskyddskaraktär. Den uppsökande verksamheten har därför stor betydelse och bör få möjlighet att utvecklas. Odlarnas organisationer och press bör i detta avseende också kunna göra en insats.

Utredningen har föreslagil en viss utökning av personalen vid konsulentavdelningen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Styrelsen vill starkt understr}'ka det behov härom som utredningen anfört.

Utredningen har även tagit upp behovei av rådgivning inom anläggningssektorn. Lantbruksstyrelsen finner knappasl skäl sora talar för alt rådgivning tUl denna kategori inordnas i lantbmksnärandernas verksamhet men instämmer i behovet av en särskild översyn. Styrelsen vill i detta sammanhang uppraärksararaa de planer på ett miljöfrämjande som f. n. utreds. Ora dessa planer förverkligas kan raöjligen rådgivningsverksamheten ocksä inlemraas här.

Styrelsen instämmer i utredningens slutsatser alt några fördelar med att överflytta den statligt finansierade rådgivningen tUl TRF eller SLU knappast står att finna. Ora TRF finner anledning att i egen regi och på egen bekostnad organisera en pä akuta odlingsproblem inriktad verksamhet skulle naturiigvis delta i motsvarande grad skapa förutsättningar

Prop. 1978/79:136 103

för ytterUgare effektivisering av den mera långsiktigt planerande och företagsuppbyggande verksamheten hos lantbruksverket.

Sveriges lantbruksuniversitet: Utredningen framhåller att målel för lanlbruksverkets rådgivningsverksamhet bör liksom hittills vara att fräraja trädgårdsnäringens rationalisering. Lantbruksuniversitetet anser att denna raålbeskrivning i dag bör utbyggas och ges innehåll att främja en rationell produktion av trädgårdsprodukter av god kvalitet och med hänsyn tagen till en god arbetsraässig och fysisk raUjö. Vidare bör rådgivningsverksamheten syfta till att åstadkomma en konkurrenskraftig, större inhemsk odling, vUket främjar sysselsättningen.

Lantbruksuniversitetet anser atl utredningens förslag om försiärkning av rådgivningen är väl motiverad med hänsyn bl. a. till

att svensk trädgårdsodling är utsatt för en mycket stark konkurrens från andra länder;

att stora krav ställs på omstrukturering av odlingen under de närmaste åren;

att nybyggnad av växthusanläggningar är nödvändig för växthusodlingens fortbestånd;

att energibesparing måste ske i redan befintliga anläggningar;

att ökad specialisering är att vänta i de vikligaste odUngsorarädena samt

att användningen av kemiska medel vid bekämpning av parasiter mäste rainskas och ersättas av biologisk bekämpning.

Lantbmksuniversitetet stöder därvid utredningens förslag om att inrätta fler rådgivningstjänster liksom det anser det angeläget att de tjänsier som f. n. hälls vakanta tillsattes snarast möjligt.

Samspelet mellan forskningen och rådgivningen är dock inle analyserat i utredningen. Det hade förefallit logiskt atl t. ex. undersöka om man inte borde utnyttja den unika situationen att kunna förlägga en rådgivningscentral — liknande den som föreslagits till Göteborg — till Alnarp. Därvid skulle man få mycket närmare kontakt raed utbUdningen, forskningen, med statskonsulenterna, bibliotek, trädgårdsekonoraiska undersökningar osv. Då lantbruksuniversitetet avser att försöka öka insatserna för forskning på markanläggningsområdet, bör även detta område i en framtid kunna ingå i centralens verksamhet. Även för lantbruksuniversitetet skulle del vara en stor tillgång att ha en sådan central på Alnarp. Därigenom kan fältets problem bätire korama till forskarnas kännedora.

Likaså bör forskningen vid Röbäcksdalen kunna utnyttjas bättre. Detta kan ske bl. a. genom att en rådgivare placeras i Umeå och/eUer att konsulentavdelningen i Röbäcksdalen ges ökade resurser för trädgårdsinformation inkl. växtskydd. I norra Sverige skulle ocksä marknadsfrågorna behöva bevakas bättre liksom avsättningsmöjligheterna. På s. 32 i utredningen framhålles värdel av att kunna utveckla och er-

18 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 104

bjuda en effektivitetskontroU för trädgårdsodlingen. Något förslag om hur en sådan kontroll skulle kunna genomföras framföres emellertid icke. Dä intresset frän odlarna för en effektivitetskontroU är myckel stort, hade det varit värdefullt om utredningen närmare utrett möjligheterna för att få till stånd en utbyggd sådan. Metodutvecklingen och igångsättningen synes då böra fä statligt stöd.

Lantbruksuniversitetet anser också att ullandsbevakningen pä trädgårdsorarådet bör förbättras. Utöver den bevakning sora sker dels inom TRF och dels inom lantbruksuniversitetet bör ytterligare någon inom rådgivningsverksamheten specieUt syssla raed ullandsbevakning. En lämplig tjänst för detta skulle kunna vara den kvalificerade befattning sora finns inrättad vid lantbmksstyrelsen och vars uppgifter forraulerats i regeringens proposition 1967: 74.

Ulredningens förslag om översyn av informations-, samordnings- och rådgivningsproblem inom trädgårds anläggningsområdet tiUstyrks. Lantbruksuniversitetet har nägra pågående utredningar — vUka kan bidra till en kartläggning av rådgivningsbehovet — och har, som tidigare nämnls, för avsikt att öka forskningen på områdel. Med tiden bör aUtså ett underlag finnas för en rådgivningsverksarahet.

Utredningens förslag om all befintlig tjänst sora planlskolekonsulent i Malmö även skulle ägna sig åt informaiion till trädgårdsanläggningarna anser lantbruksuniversitetet orealistiskt.

Den i utredningen föreslagna förstärkningen av rådgivningen kommer, om den realiseras, att öka behovet av rådgivare. Lantbruksuniversitetet vill endast påpeka att del därvid temporärt kan bli brist på hortonomer. På längre sikt torde ej några rekryteringsproblem föreligga.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Trädgårdsnäringsutredningens förslag innebär en ökad satsning på rådgivning tUl trädgårdsodlingen. Länsstyrelsen anser delta angeläget. Förslagen innebär en förhållandevis kraftig förstärkning i landets södra rädgivningsdistrikt där personalresurserna redan är relativt stora och de geografiska avstånden korta. Länsstyrelsen anser emeUertid att en ökad satsning på områden i landet där näringen i dag är mindre utbyggd ocksä är nog så motiverad. Trädgårdsodling borde kunna vara en mer betydelsefull verksamhet i områden som lämpar sig mindre bra för storskalig spannmåls- eller animalieproduklion. Exempel är småbrukarbygder i utpräglade glesbygds- och skärgårdsoraråden. Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget att rådgivningen inle enbart sker lill redan etablerade trädgårdsodlare utan även avser stiraulans till etableringar inom trädgårdsnäringen.

Förslagen innebär ocksä en stark centralisering av rådgivningen inom distrikt FV till Stockholm. Länsstyrelsen anser emellertid att viss expertis inom trädgårdsnäringen bör finnas pä länsnivå.

Prop. 1978/79:136 105

I likhet med lantbruksnämnden i länet anser länsstyrelsen att goda produktionsförutsätlningar finns i Uppsala län. Länsstyrelsen vill särskilt framhålla länets kustområden. Där finns bäde de rätta klimatbetingelserna och lämpUg jordmån. Närheten tUl större konsumtionscenlra gör att goda avsätlningsraöjligheler bör finnas och att längre transporter kan undvikas. I dessa oraråden har jordbruket ocksä en sådan struktur raed mindre brukningsenheter att trädgårdsodling bör vara en lämplig verksamhet. Trädgårdsodlingen skulle kunna vara komplement till annan sysselsättning eller bilda basen i ett kombinerat företag. Länsstyrelsen viU framhålla behovet av atl stödja småjordbruket i nämnda oraråden för att därigenora i någon raån begränsa sysselsättningsprobleraen. I Norduppland är man i hög grad beroende av småjordbruket samt av skogs-, järn- och stålindustrin. Den strukturomvandling som i dag pågår inom dessa basindustrier gör det ytterst angeläget att så långt möjligt upp-rätthåUa sysselsältningen inom jordbmket. Länsstyrelsen har ocksä tillsammans med lanlbmksnämnden startat ett projeki i syfte alt stödja jordbruket i den norra länsdelen.

Intressant i sammanhanget är möjligheterna att utnyttja överskottsvärme från kraftverket i Forsmark för olika slags odlingar, däribland odling av trädgärdsprodukter. Denna skulle kunna ske bäde i växthus och sora frilandsodling. Länsstyrelsen anser det angeläget atl undersökningar startas ora raöjligheterna atl på detta sätt utnyttja spillvärinen. Förutora en effektiv Irädgårdsproduktion erhålls andra positiva effekier. ArbelstillfäUen skapas i en region raed brist på sysselsättning, energin utnyttjas pä ett bättre sätt och railj ökonsekvenserna av varmvaltenutsläpp i Öregmndsgrepen lindras i någon män. F. n. arbetar den s. k. Nordupp-landsgruppen — tillsalt av regeringen för atl bevaka sysselsättningsutvecklingen i den norra länsdelen — utvecklingsfonden i länet och länsstyrelsen med olika idéer kring följd verksamheter i Forsmark. Trädgårdsodling är av den karaktären att särskild expertis kan behöva anlitas för att bedöma de förutsättningar som finns i det här aktuella fallet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:-- EnUgt länsstyrelsens mening

är det angeläget att statsmakterna vidtar åtgärder i syfte att stärka trädgårdsnäringens konkurrenskraft. Länsstyrelsen delar uppfattningen att en utökning och effektivisering av rådgivningen på trädgårdsnäringens område är väl motiverad och angelägen. Detta gäUer såväl frän företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt.

Rådgivningen är ett viktigt medel i sirävandena att förbättra trädgårdsföretagens ekonomiska situation. Rådgivningen främjar avkastningen av samhällets salsningar på utbildning, forskning och ekonomiskt stöd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Målet för statens rådgivningsverksamhet bör liksom hittills vara att främja trädgårdsnäringens rationalisering.

Prop. 1978/79:136 106

Såväl en företagsekonomiskt inriktad rådgivning sora en allsidig produktionsteknisk rådgivning är väsentlig för att få en rationeU produklion. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning ora rådgivningens "Mål och inriktning" och vill särskilt understryka att det för länet är viktigt att de regionalpolitiska synpunkterna beaktas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: I länsstyrelsens yttrande den 2 oktober 1978 lill jordbmksdeparteraentet över trädgårdsnäringsutredningens betänkande (SOU 1978: 51) Svensk trädgårdsnäring betonades vikten av att trädgårdsnäringspolitiken anpassas till övergripande regionalpolitiska mål. Det nu remitterade förslaget om rådgivningens organisation och resurser innebär betydelsefulla förbättringar jämfört med nuvarande förhållanden. Mot bakgrunden av alt trädgårdsnäringen har betydande utvecklingsmöjligheter i länet vill länsstyrelsen understryka vikten av att rådgivningen på trädgärdsområdet byggs ut så atl de produktionsfömtsättningar som finns kan tas till vara. I många sysselsättningssvaga delar av länet är jord- och skogsbmk med binäringar den enda utkomstraöj-lighelen för en övervägande del av de boende. Rådgivningen mäste därför vara klart inriktad på att tiUvarata befintligt försörjningsunderlag och atl bygga upp förbättrade utkomstmöjligheter för de kvarboende.

Lantbrukarnas riksförbund: Riksförbundet delar utredningens uppfattning alt det är nödvändigt alt rådgivningen till trädgårdsodlama förstärks. Motiven härför är dels att genom tätorternas expansion försvinner de äldre företagen och nya tillskapas, dels att främst grönsaksodlingen från att tidigare varit bedriven av handelsträdgårdsmäslare i ökad omfattning bedrivs av lantbrukare och dels även att odlingen nu sprids till nya odlingsomräden i landet från att tidigare varit relativt koncentrerad lill vissa regioner i södra och meUersla Sverige.

Riksförbundet delar uppfattningen att det kan vara befogat med ytterligare en statskonsulenttjänst. Genom ökad konkurrens utifrån, genom högre energikostnader och genom krav på ökad nybyggnation kan det f. n. ocksä vara motiverat att tjänstens huvudinriktning blir odling under glas. Vi förutsätier dock att statskonsulenterna även i ökad omfattning engagerar sig för frilandsodlingens problem sora bl. a. består i behovet av ökad raekanisering av skörden särat lagring.

Rent aUmänt anser förbundet att rådgivningen i ökad utsträckning mäste anpassas till odlarnas behov. Det innebär att rådgivarna måste vara lätt tUlgängliga och i varje region och under varje tidsperiod ha den inriktning som är den mest efterfrågade dvs. kunna ge råd på det oraråde inora vilket problemen är störst. Som en följd av denna grundtes anser vi det riktigt alt inom de regioner där odlarna är specialiserade bör också rådgivarna vara det medan det motsatta bör vara förhållandet inom regioner där företagarna odlar många olika växtslag.

Trädgårdsnäringens riksförbund: Behovet av rådgivningsinsatser i trädgårdsnäringen bedöms av TRF såsom stort. Den mängd av ny kun-

Prop. 1978/79:136 107

skåp, som kommer frara genora teknisk såväl sora biologisk utvecklingsverksamhet inom och utom landet, behöver snabbt bringas till praktisk användning i företagen. Det har visat sig, att på områden med en sä omfattande smäföretagsstmklur som trädgårdsnäringen har, blir avståndet för slort meUan känd och tUlärapad teknik. För att rainska detta gap behövs en väl utvecklad och väl fungerande rådgivningsorganisation.

Företagen inom trädgårdsnäringen är i allraänhet för smä för att själva kunna anställa rådgivare vare sig individuellt eller i grupp. Ett fåtal stora företag har begagnat sig av den möjUgheten, raen för det stora flertalet företag krävs liksora inora jordbruksnäringen insatser frän samhällets sida.

Den ekonomiska föreningsrörelsen inom trädgårdsnäringen har börjat utvecklas först under de allra senaste åren. Orsak härtiU är bl. a. att trädgårdsprodukterna är avsedda för direktkonsumlion utan föregående förädling, hållbarheten är ringa och antalet produklslag stort. Detla kräver en mycket snabb distribution av varor frän producent till konsument. På många håll finns ocksä aUtjämt förutsättningar för avsättning av produkterna genom direktförsäljning till konsumentema. Jordbrukarna har genom sina ekonoraiska föreningar kunnat bygga upp en myckel omfattande service- och produktionsrådgivningsverksamhet till stort gagn för jordbrukarna. Motsvarande förutsättningar har saknats inom trädgårdsnäringen. I motsats tiU förhåUandena i jordbruket har statsmaklerna inle heller i nägon större utsträckning underlättat framväxten av ekonomiska försäljningsföreningar inom denna bransch.

Ständig anpassning och förnyelse krävs för att hålla produktionsresurserna väl utnyttjade. Härvid kommer företagarens egna erfarenheter väl till pass, men de är i det långa loppet otillräckliga. Impulser utifrån är nödvändiga. Sådana kan komma ifrån andra företagare, genom skriftligt informalionsraaterial, utställningar, studiebesök inom och utora det egna landet m. ra. De flesta företagen är smä och arbetsuppgifterna många. Flertalet företagare kan därför inte näs av impulser till fömyelse av hjälpmedlen i produkiionen, tUl introduktion av ny teknik och nya meioder eller eljest slå in pä nya vägar. Det är av detta och andra skäl angeläget, att det tiU näringens förfogande stär rådgivningsresurser och kvalificerad rådgivningspersonal.

Trädgårdsnäringen har, i synnerhet under 1960- och 1970-talen, fält allt effektivare och mer arbetsbesparande hjälpmedel. Nya växtsorter och helt nya odlingsmetoder har introducerats. Arbetsförbrukningen har nedbringats. Avkastningen per arealenhet har höjts. Produktiviteten har ökat. Samtidigt har det ställts större krav på kunnighet hos odlaren och hans medhjälpare. En detaljerad odlingsplanering är pä väg som ett nytt inslag i trädgärdsverksamheten.

Vad här anförts pekar enligt TRF:s raening fram emot behovet av en

Prop. 1978/79:136 108

mera specialiserad rådgivning inom: trädgårdsnäringen än vad som hittills varil fallet. Vid utformningen av den framtida organisationen för den statliga rådgivningsverksamheten och resurstilldelningen till denna mäste delta beaktas.

Utredningen refererar (s. 32) tUl det s. k. BET-projektet (Biologiskekonomisk-teknisk utvärdering av tiädgärdsföretag), som pägär vid Sveriges lantbruksuniversitet i samarbele med Trädgårdsekonoraiska undersökningen (TEU). Projektet finansieras genora anslag från Statens råd för skogs- och jordbmksforskning samt försöksanslag från lanlbmksuniversitetets avdelning för prydnadsväxtodling. Det håller f. n. på att avslutas och en rapport är under utarbetande.

Enligt utredningens mening skulle en dylik uppföljning av produktionen på enskilda företag vara av stort värde som underlag för en bättre rådgivning. Del torde vara ett effektivt medel för alt rainska den stora variationen i lönsamhet mellan olika företag som olika utredningar pekar på.

TRF anser denna bedöraning riktig, men vUl framhålla, att arbetet med utvärdering av BET-material är till sin natur annorlunda än övrig odlingsrädgivningsverksamhet och tar stor lid i anspråk inte minst i form av teknisk sammanslällning av raaterial. Finansieringen raåste därför ske utanför den av utredningen föreslagna rädgivningsbudgetens ram.

Som framgår av ovanstående håller det s. k. BET-projektet pä alt avslutas vid lantbruksuniversitetet. Trädgårdsodlarna har visat stort intresse för denna typ av effektivitetskontroll. TRF har därför begärt, att som en temporär lösning av finansieringsfrågan under år 1979 fä använda 90 000 kr. av trädgårdsnäringens bensinskattemedel för att genom TEU kunna fortsätta verksamheten. Med den växande efterfrågan av bensinskattemedel kommer dessa inte att vara tillräckliga och heller inte avsedda för att finansiera en sädan permanent verksarahet. En särskild ekonoraisk resurs bör därför skapas för denna form av rådgivning. Det mäste ske genom ell särskilt anslag för denna verksamhet, som är både ett medel för och ett led i trädgårdsnäringens rationalisering.

Trädgårdsnäringsutredningen har bl. a. föreslagit, atl bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering skall kunna utgå också framdeles för exempelvis introducering av ny teknik, för samverkan och för utveckling av trädgårdsnäringen i särskilda regioner. Ett statligt bidrag för att garantera BET-verksamhetens fortbestånd synes oss stå i full överensslämraelse med de övriga bidragsändamålen och t. o. ra. raöjliggöra en snabbare introduktion av exempelvis ny teknik och regional utveckling av trädgårdsnäringen. TRF hemställer därför alt under anslaget Bidrag tiU trädgårdsnäringens rationalisering 200 000 kr. reserveras sora bidrag för att kunna fortsätta BET-verksaraheten. Sveriges lantbruksuniversitet har meddelat, att dess institution för trädgärdsvetenskap enbart under en

Prop. 1978/79:136 109

övergångstid kunnat medverka i denna serviceverksamhet men vore beredd atl kunna della i utveckling av metoderna för en biologisk och teknisk effektivitetskontroU. TRF finner det också angeläget, att lantbruksverkets rådgivare deltar i BET- och ERFA-gmppernas verksamhet, då detta är betydelsefullt inle minst för en bättre individuell rådgivning till företagen.

Statsmakterna har glädjande nog anvisat medel i ökande omfattning för försöks- och forskningsverksamhet ocksä inom trädgårdsnäringen. Resultaten härav framkoramer vartefter. UtbUdningsmöjlighelerna har förbättrats och utnyttjas också i vederbörlig orafattning. Satsningarna inora dessa seklorer har inte följts upp genora ökad resurstilldelning för rådgivning till den kår av yrkesverksarama inom trädgårdsnäringen, sora blivit mer och mer intresserad och i behov av rådgivning från en kunnig rådgivarkår med god överblick över teknisk, ekonomisk och biologisk forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Också utredningen har funnil de nuvarande resurserna för rådgivning på trädgårdsorarådet otillräckliga (s. 35). TRF instämmer häri och vUl samtidigt betona angelägenheten av atl en snabb försiärkning av rådgivningsresurserna koraraer till stånd. Detta bör ske inte enbart genom att de nu vakanta tjänsterna åter får besättas, utan också genom alt därutöver cn utbyggnad av rädgivarkären sker.

Utredningen föreslår att de sex vakanta rådgivartjänsterna och de båda vakanta aspirantljänsterna äter skall tillsättas och alt därutöver nio nya rådgivartjänster inrättas. TRF ser detta som en minsta möjliga förstärkning av rådgivarresurserna. Önskemålen om ytterligare rådgivare inora del byggnadstekniska orarådet, inora energiområdet och inom odlingsteknik är starka. Fler tjänster skulle möjliggöra ytterligare specialisering.

När det gäller den av utredningen föreslagna (s. 38) specialisttjänsten för blomsterlöksdrivning, viU förbundet framhåUa, att det är ett raycket angeläget behov, som man därigenom velat tUlfredsställa. Delta bevisas inte minst av alt lökdrivare under de senaste åren tvingats söka sig utomlands för att få en adekval specialisthjälp. Den föreslagna tjänsten bör därför tillsättas så fort kvalificerad befattningshavare kan anställas.

Som utredningen redovisar beslöt riksdagen under 1960-talet att ett vissl antal konsulenter helt skulle arbeta inom den yrkesraässiga trädgårdsodlingen. Sedan växtskyddsrådgivningen överfördes tiU lantbruksnämnderna år 1976, har dock avsteg gjorts från denna princip genom att även allmänheten nu kan vända sig till konsulenterna och få råd om krukväxter och annan amatörodling. Detta har vållat allvarUga problem, framför allt inom vissa lantbruksnämnder, där rådgivarnas tid i alllför hög grad upptas av dylik upplysningsverksamhet. TRF anser, att lantbmksnärandernas trädgårdskonsulenter helt bör ägna sin tid åt rådgiv-

Prop. 1978/79:136 HO

ning till de yrkesmässiga trädgårdsföretagen. I propositionen bör det därför anges, att lanlbruksstyrelsen bör åsiadkomma en bättre lösning av växtskyddsrådgivningen.

Förbundet har också noterat att det tidvis varil svårt att återbesätta vakantblivna rådgivningstjänster. En av orsakerna härtill kan vara det smala rekryteringsunderlaget. Rent allmänt menar dock förbundet, att del är viktigt, att de olika faktorer, som styr rekrytering, kontinuerligt följs upp.

Rädgivningsfrågan bör tas upp tUl förnyad prövning under mitten av 1980-talet. Rådgivningsarbetet måste successivi anpassas lill näringens utveckling cch vi måste vara öppna för att andra organisationsformer i framtiden kan bli atl föredra framför den nuvarande. Näsla översyn av rådgivningsverksamheten inom trädgårdsorarådet raåste därför ske pä ett mera genomgripande sätt än vad trädgårdsnäringsulredningen nu gjort. Vid denna översyn torde erfarenhelerna av en ökad speciaUserad rådgivning också hunnit utvärderas. Samtidigt torde ytterligare slutsatser om den fortsatta omstruktureringen av näringen kunna dragas.

Hushållningssällskapens förbund: Förbundet vill påpeka det stora behovet av och efterfrågan på rådgivning till det ej kommersiella trädgårdsbruket.

På s. 10 stär under rubriken 1.1 Bakgrund: "Enligt utskottets raening bör allraänheten i fråga ora projektering av och rådgivning rörande vU-laträdgärdar ra. ra. få hänvända sig till enskUda företag eller expertis hos kommunerna. Även hushållningssällskapen kan givetvis, om de så önskar, ge service pä detta område. Denna service bör kunna göras självbärande ..."

Då sådan rådgivningsverksamhet har stor samhällsekonomisk betydelse, anser förbundet, att kostnaderna, åtminstone lill viss del, bör täckas med statsbidrag. HushåUningssäUskapens mångåriga erfarenhet på området visar att denna, i motsats lill irädgårdsprojektering, inle kan göras ekonomiski självbärande.

Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR har översänt remissen till Agrifack för besvarande. Förbundet anför:

Enligt förbundets mening har rådgivningen en mycket stor belydelse för trädgårdsnäringens framtida utveckling och konkurrenskraft. Behovet av en specialiserad rädgivarkär ökar. SärskUt gäller delta de odlingstäta delarna av landet.

I likhet raed utredningen anser förbundet att nuvarande rådgivningsresurser är otUlräckliga. F. n. hålls ett antal tjänster vakanta på gmnd av besparingsskäl och i avvaktan på förslagen i föreliggande betänkande. Dessa tjänster bör snarasi möjligt lillsäilas och ulredningens förslag i övrigi beträffande resursförstärkningar bör ocksä genomföras.

Från facklig synpunkt är det raycket viktigt alt de rekryteringstjänster

Prop. 1978/79:136 Hl

sora finns för trädgärdsrådgivare verkligen hålls besatta. Dessa tjänster är mycket värdefulla som introduktionsanställningar för nyutexaminerade rådgivare. Systemet raed rekryteringstjänster borde f. ö. formaliseras även för andra ämnesoraråden inora lantbruksverket.

Arbetet raed handläggningen av låne- och bidragsärenden har ökat starkt på trädgårdsorarådet. En utökning av antalet ekonorairådgivare är därför moiiverad.

Svenska lantarbetareförbundet: För att ge svensk trädgårdsnäring ökade möjligheter att tiUägna sig den nya kunskap som kommer frara genom utvecklingsverksamhet, såväl på den tekniska sora biologiska sidan, är del angeläget att rådgivningsverksaraheten väsentligt byggs ul. Detta får ses sora ett verksamt medel i främjandet av en näring som pä effektivast möjliga sätl kan producera högklassiga produkler till för konsumenten acceptabla priser. Inte minst viktigt framstår en ökad forskning och rädgivningsinsats inom arbetsmetodikens och arbetsmiljöns område. Förbundet delar ocksä ulredningens uppfattning att en förbätirad rådgivning kring uppnådda resultat i forskningen kring användande av alternativa meioder för bekärapning av skadeinsekier är ytterst angelägen.

I delbetänkandet "Svensk trädgårdsnäring — produktion, rationalisering, internationella förhåUanden" drog utredningen upp riktUnjer för svensk trädgårdspolilik och konstaterade att det borde finnas goda förutsättningar för att bedriva rationell produktion av Irädgårdsalster inom stora delar av Sverige. En effektiv produktionsapparat med möjligheter att tUlvarataga nya hjälpmedel och raetoder får anses vara den bästa garantin för att uppnå det av sarahället uppslällda målet för effektivitet. Del ger också större trygghet för den anställda arbetskraften och medverkar givetvis även till att höja den ekonomiska och sociala nivån för de sysselsatta.

Utredningen framhåller att de höjda omkostnaderna under senare år tvingar fram en kraftigare specialisering av produktionen. Detta i sin lur ställer krav pä en mer specialiserad rådgivning. Det torde också finnas skäl all antaga att specialiseringen fortsätter. Därigenom kan skapas andra problem, som t. ex. ökade risker för säsongarbetslöshel. Del är angelägel atl rådgivningen observerar sådana tendenser och i förebyggande syfte söker sprida kunskap om kompletterande odlingsraöjligheler.

Ulredningen har också sora ett sådant alternativ frarahållit lökdrivningen sora ett exempel på produktion sora skapar sysselsättning året runt. Förbundet vill livligt instämma i ulredningens förslag om all lökdrivningen fär specialiserade rådgivare till sitl förfogande. Del är dock angelägel att även andra alternativ som kan öka äretruntsysselsättningen bättre förs fram i rådgivningsverksaraheten.

Förbundet vill i övrigt instäraraa i de av utredningen skissade re- ■ sursbehoven och vill understryka vikten av all utredningens intentioner

Prop. 1978/79:136 112

också blir förverkligade. Inte minst viktigt är det att rådgivningen i företagsekonomi får tillräckliga resurser.

Rådgivning till trädgårdsanläggningsbranschen

Under senare år har trädgårdsanläggningsverksamheten, eller, som den ocksä kallas, markbyggnadsverksaraheten, kraftigt utvecklats och förändrats. De tidigare arbetsuppgifterna bestod i huvudsak av plantering samt sådd av gräsytor. Utvecklingen har i dag fört till att trädgärds-anläggningen baseras pä biologisk och ekologisk kunskap i lika stor utsträckning som teknik.

När statsmakterna 1967 tog ställning till rådgivning lUl Irädgårdsanläggningsbranschen syntes detta i allt väsentligt ha rört rådgivning rörande vUlaträdgärdar och parkanläggningar. Det ansågs dä heUer inte vara en samhällelig uppgift atl svara för rådgivning i dessa avseenden. Del är emeUertid inle vad trädgårdsanläggning i dag avser, och var det väl för övrigt knappast ens 1967. Det är i dag, liksom vad gäller träd-gärdsodlingen, fråga om rådgivning tUl en yrkesutövarkår för att den på bästa och biUigaste satt skall kunna ulföra uppdrag i allmänhetens eller kommuners och bostadsproducerande företags tjänst. Mot den bakgmnden anser förbundet det vara motiverat att en tjänst redan nu inrättas för trädgårdsanläggningens del. Det skall emellertid ändå med tiUfreds-stäUelse noteras den positiva syn utredningen ändock haft på denna branschs behov. Med hänsyn dock till att det här är fråga om andra typer av företag och verksamhet kan förbundet ansluta sig till utredningens förslag om en särskild översyn av markbyggnadsverksaraheten. Vi vill också betona att det torde vara lämpligt att denna översyn sker inom jordbruksdepartementet med hänsyn tiU den starka anknytning pä växt-och jordbearbetningssidan som verksamheten har.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Betänkandet behandlar ett enligt föreningens åsikt viktigt område när det gäUer att främja den svenska trädgårdsnäringens utveckling. Enheterna i näringen är i allmänhet små och egna resurser för nödvändig expertrådgivning saknas i stort sett. Det är därför naturligt, att samhäUet i Sverige liksom i andra länder ställer sådana resurser till förfogande. Utan att i varje detalj vilja ta ställning till Trädgårdsnäringsutredningens olika förslag till en utökad slatsfinansierad rådgivning anser vi oss i stort kunna tillstyrka vad som framförs i betänkandet. Vi vill emeUertid understryka betydelsen av att den utökade konsulenttjänsten verkligen komraer att användas för att ulveckla trädgårdsföretagen och effeklivisera produktionen så alt företagens internationeUa konkurrenskraft stärks.

6.2 Organisation m. m.

Reraissinstanserna tillstyrker i huvudsak den föreslagna organisationen. Trädgårdsnäringens riksförbund pekar på angelägna förstärkningar

Prop. 1978/79:136 H3

på flera punkter men stannar för atl föreslå att tre nya tjänster inrättas ulöver utredningens förslag, varav en vid lantbruksslyrelsen. Även lantbruksslyrelsen föreslår alt en ny tjänst inrättas vid slyrelsen. Länsstyrelserna har synpunkter på fördelningen av resurser. Några föreslår förstärkningar i de egna länen. Lantbruksstyrelsen och Trädgårdsnäringens riksförbund delar ulredningens uppfattning att det bör ankonmia på lantbmksstyrelsen att efter samräd med näringen beslula om rådgivningens organisation. Förslaget om delegering av stödärenden till lantbmksnämndema tillslyrks av remissinstansema. Trädgårdsnäringens riksförbund anser i likhet med utredningen att ledamöter raed trädgårdssakkunskaper bör tillföras lantbmksnämndema.

Statskontoret: Enligt statskontorels uppfattning kan övervägas att för specialiserad produktionsrådgivning utnyttja den organisation för försöksverksamhet som Irädgårdsförsöksdislrikien utgör. Detla skulle närma produktionsrådgivningen tiU forskning och utveckling så att nya rön snabbt kan föras ul.

Utredningen har föreslagit ökat stöd bl. a. för övergång tiU mera energibesparande teknik med hänsyn till de alltmera stigande koslnadema för uppvärmning av växthus. Detta släller krav på ökad rådgivning. Den försiärkning av rådgivningen rörande ekonomiska frägor inom trädgårdsföretagen som utredningen föreslår får därför anses välmotiverad. Delta innebär också att beslut om stöd lättare kan delegeras tiU lantbruksnämnderna, en utveckling som statskontoret finner riktig.

Lantbruksstyrelsen: Utredningen har i sin beskrivning av nuläget anfört sora en nackdel alt en betydande del (ca 20 %) av odlingsrådgivarnas tid åtgår till utredning av stödärenden dvs. lånegaranti- och bi-■dragsansökningar. Styrelsen vill emeUertid härtill framhålla att vid ulredningen av sådana ärenden tillfälle erbjuds tUl rådgivning av just den Icaraktär som beskrivs sora eftersträvansvärd och de kontakter raellan olika rådgivarkategorier etableras sora ur det enskilda företagets synpunkt är önskvärd. Att ansvaret för utredningen i stödärendena kommer att i aUmänhet övergå tUl en företagsekonom bör dock enligt styrelsens mening bli fördelaktigt och bör efter hand kunna genomföras.

I sin motivering för utökat antal företagsekonomer har ulredningen även anfört alt därigenom i ökad utsträckning beslutanderätten i stödärenden kan delegeras frän styrelsen till lantbruksnämnderna.

Lantbmksstyrelsen avser ocksä alt i samband med ikraftträdandet av de i annat sammanhang föreslagna ändrade bestämraelserna för det statliga stödel överföra beslutanderätten i fräga om stödärenden till träd-gärdsnäringen på lanlbmksnäranderna.

Alt plantskolekonsulenten vid lantbmksnäranden i Malraöhus län står anläggama till tjänst med inforraation ora växtmaterialet finner styrel-

Prop. 1978/79:136 114

sen inga hinder för. Dock mäste konsulenten fä prioritera rådgivningen till de producerande plantskolorna.

Lantbmksstyrelsen ansluter sig tUl utredningens förslag ora att rådgiv-ningscentralema i Stockholra och Malmö (trädgårdsenheter raed enhetschefer) kompletteras raed en central även för västra Sverige.

Starka motiv finns för att centralen i Västsverige placeras i Göteborg. Om detta är möjligt av administrativa och andra skäl måste närmare utredas. Lantbruksslyrelsen utgår från att del liksom hittUls får ankorama på styrelsen att efter överläggningar med trädgårdsnäringen besluta om rådgivningens närraare organisation och befattningshavares placering.

Den ökade aktiviteten i fråga om rådgivning till trädgårdsnäringen medför också ökad arbetsbelastning för lantbruksslyrelsen. Även efter en ytterligare delegering av beslutanderätt i stödärenden blir avsevärda uppgifter kvar vid lantbruksstyrelsen beträffande dessa ärenden. Förutom den besvärsbehandling som kan fömtses få en ökad frekvens med tanke på den ökade volym av stödärenden som utredningen räknat raed i sitt huvudbetänkande, kvarslår arbetet med utarbetandet av anvisningar, kalkylraodeller m. m. Den marknadsbedömning som enligt utredningen bör ske vid stöd till nyetablering måste också ske centralt och innebär atl en fortlöpande analys av marknadsförhållandena i de olika landsändarna mäste genomföras. Mot bakgrund av det anförda bör styrelsens trädgårdsenhet förstärkas med en handläggartjänst.

Sveriges lantbruksuniversitet: Ulredningen föreslär alt en rådgivare med placering i Stockholm bör specialiseras på lökdrivning och få denna odling som huvudinriktning. Lantbruksuniversitetet anser dock atl eftersom lökodlingen är en myckel kort kultur, bör denna inriktning kombineras med någon annan inriktning, t. ex. snittblommor. Placering på Ultuna, där mellersta trädgärdsförsöksdistriktet har sin verksamhet, bör kunna diskuteras.

Utredningen frarahåUer i sin översikl ora utvecklingstendenser inom odlingen att insatsen av kemiska bekämpningsraedel bör rainska och att biologisk bekärapning får ersätta den kemiska. Man frarahåller alt det är av stor vikt att resultaten frän forskningen ora biologisk bekämpning snabbt kommer odlarna lill del.

Lantbruksuniversitetet vill därvid erinra ora tidigare förslag framförda från Trädgårdsnäringens riksförbund tUl lanlbruksstyrelsen om att en särskild tjänst för rådgivning och inforraation ora biologisk bekärapning måtte inrättas. Lantbruksuniversitetet anser att en av rådgivarna i distrikt I bör bli speciellt inriktad på s. k. biologisk bekämpning.

Utredningen har också föreslagit att befintlig tUlfällig tjänst som stats-konsulent i prydnadsväxtodling inrättas som fast tjänst och att ny tjänst som slatskonsulent i grönsaksodling under glas inrättas. Lantbruksuniversitetet vill därvid framhålla som i första hand angeläget att tjänsten

Prop. 1978/79:136 115

som statskonsulent i prydnadsväxtodling kan fast inrättas. Tjänsten avlönas f. n. raed inbesparade löneraedel och med nuvarande knappa medelstilldelning kan universitetet icke längre åstadkoraraa en finansiering på denna väg.

Lantbruksuniversitetet anser ocksä alt frågan ora effektivitetskontroU i trädgårdsnäringen särat utlandsbevakning först bör vara löst innan det vill förorda stalskonsulenttjänst i grönsaksodUng under glas. Med tanke pä att det ej f. n. finns vare sig vid lantbruksuniversitetet eller bland rådgivarna nägon expert pä tillförsel av växtnäring vid odling i växthus, vill lantbruksuniversitetet förorda alt detta äranesoraråde även skulle ingå i den föreslagna tjänsten sora slatskonsulent. Det bör finnas raöjlighet för universitetet att efter hand pröva inriktningen av statskonsulenternas verksarahet efter behov som kan uppkomma.

Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen delar utredningens bedöraning att de nuvarande resurserna för rådgivning på trädgårdsorarådet är OtUlräckliga.

Vid fördelningen av rådgivningsresurserna pä de olika distrikten föreslås för distrikt II — till vilket Gotland hör — en utökning med endast en rådgivare. Länsstyrelsen finner utökningen otillräcklig.

Länsstyrelsen har följt upp de regionalpolitiska målsättningarna för de areella näringarna bl. a. genom alt i samverkan med andra regionala organ ha genomfört en kampanj ora ökad sysselsättning, lönsamhet, stödformer och utbUdning för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling på Golland. Hos säväl föreningsföretag sora hos enskilda företagare pä Gotland pågår investeringar i anläggningar för mottagning och förädling av produkter från en allt mer ökande odling. För föreningsförela-gels inveslering beviljades lokaliseringsstöd raed hänsyn till projektets regionalpoliliska betydelse. I pågående arbete raed näringspolitiskt program för Golland kan vidare redan skönjas tendenser till en fortsatt utökning av trädgårdsproduktionen. Mot bakgrund av sysselsältningssituationen i länet bedömer länsstyrelsen det sora mycket angeläget att en sädan utveckling koraraer tUl stånd.

Härav följer ett utökat rådgivningsbehov sora inte kan läckas av de resurser sora finns på ön i dag. Enligt länsstyrelsens mening bör distrikt II tillföras ytterligare en assistenttjänsl med odlingsteknisk inriktning. Denna tjänst bör, utöver befintlig lantbrukskonsulenttjänst, placeras på Gotland med möjlighet atl betjäna även övriga län inom distriktet.

Länsstyrelsen i Blekinge län: Styrelsen ansluter sig lill vad lantbruksnämnden i Blekinge län anför i sitt yttrande. Nämnden anför:

Näranden tillslyrker utredningens förslag att inrätta ytterligare fyra ekonorairädgivartjänster. En utökning av ekonorairådgivningen är enligt nämndens bedömning nödvändig för den företagsuppbyggande verksamheten. En samordning av handläggningen av stödärendena raed resp.

Prop. 1978/79:136 116

ekonomirådgivare som handläggare innebär också fördelar genom att handläggande personal fär ett större antal ärenden och därmed också en större erfarenhet av att med statligt stöd främja näringens utveckling. Nämnden tillstyrker också utredningens förslag att delegera beslutanderätten i stödärenden lill lantbruksnämnderna.

Nuvarande organisation innebär att del inte finns någon rådgivare på trädgårdsområdet placerad vid lantbruksnämnden i Blekinge län. Rådgivningen till länets yrkesutövare ombesörjs i huvudsak av rådgivare placerade vid lantbruksnämnden i Kristianstads län. Nuvarande organisation av rådgivningsverksaraheten är enligt närandens erfarenhet otiUfredsställande. Behovet av att placera en rådgivare i Karlslcrona har under flera är frarahållits av säväl länsstyrelsen som lantbmksnämnden. Den OtUlfredsställande organisationen av rådgivningsverksamheten och behovet av alt placera en rådgivare i Karlskrona har även uppmärksammats i flera riksdagsmotioner.

Möjligheterna alt utveckla trädgårdsnäringen och skapa nya arbetstillfällen incm näringen är i Blekinge län mycket goda. En sådan utveckling har hittills inte kommit till stånd trots en klart uttalad målsättning från länets sida. För att näringen skall kunna utvecklas krävs ytterligare insatser som inte kan tiUgodoses med nuvarande rädgivningsorganisation. Arbetet med att utveckla trädgårdsnäringen skiljer sig frän övriga rädgivningsuppgifter. De specieUa insaiser som krävs i Blekinge län måste därför i huvudsak utföras av en rådgivare placerad i länet och kan inte, varken med nuvarande eller utökade rådgivningsresurser ombesörjas från annat län.

Lantbruksnämnden vill understryka betydelsen av att den föreslagna tjänsten inrättas vid nänmden i Karlskrona och besätts med en rådgivare i allraän odlingsteknik. Därigenom får nämnden möjlighet att häUa en nära kontakt med odlarna i Blekinge län samtidigt som rådgivaren kan svara för kontakter mellan odlarna och specialister pä trädgärdsområdet i framför allt Kristianstads län. Nämnden delar också ulredningens uppfattning att alla vakanta tjänster snarast bör tillsättas. Därige nom kommer för länets del rådgivningsresurserna inom frukt- och bärodlingen att förstärkas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Liinsstyrelsen anser sig inte kunna godtaga den föreslagna fördelningen av de befintliga och utökade rådgivningsresurserna. Utredningen föreslår att av 49 rådgivningstjänster 19 tilldelas rådgivningsdistrikt I, varav 13 M län. Av de i länet stationerade rådgivarna avses dock två ha hela rikel som verksamhetsområde. Enligt länsstyrelsens mening kan resurserna utnyttjas bättre genom en ökad insats för rädgivningsdistrikt I (ett) och M län. Del bör här observeras att M-länets odlingsrådgivares verksamhetsområden omfattar mer än 50 % av rikets yrkesmässiga trädgårdsproduktion.

Enligt länsstyrelsens mening finns i länet ett klart framträdande be-

Prop. 1978/79:136 ui

hov av förstärkning av rådgivningsresurserna. Länsstyrelsen vUl därför bestämt hävda, att ett relativt sett större antal tjänsier än som föreslagits av utredningen bör tUldelas länet. Som påpekats i det föregående har trädgårdsnäringen myckel stor betydelse för sysselsättningen i länet, och det finns vägande skäl för att statsmakiema genom rådgivning och liknande ätgärder medverkar till atl vidmakthålla trädgårdsnäringens lönsamhet och därmed bidrar till alt upprätthålla antalet arbelstillfällen totalt sett i länet, vilket kraftigt minskas genom neddragning av sysselsättningen i vissa krisbranscher.

Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen har vid upprepade tUlfällen påpekat behovet av grundutbildning för blivande trädgårdsodlare i Hallands län. På grund av att sådan utbUdning inle finns inora länet förekoramraer det att nyblivna trädgårdsodlare saknar grundutbUdning. Detta förhåUande raedför ett större behov av sakkunnig rådgivning.

De rådgivare, sora har Hallands län som verksamhetsområde är stationerade i Helsingborg resp. Uddevalla. Det synes enligt länsstyrelsens mening olyckligt att länet är delat och tillhör två olika rädgivningsdistrikt i en för länel sä viktig näring. Länsstyrelsen anser i stället atl länet som helhet bör tillhöra ett och samma distrikt. Utredningens förslag om inrättande av en rådgivningscentral i Göteborg innebär emellertid en förbättring för trädgårdsnäringen i den norra delen av länel.

Enligt länsstyrelsens mening borde rådgivning finnas inom länet mot bakgrund av de synnerligen gynnsamma förutsättningar som här finns för trädgårdsnäringen. I detla samraanhang bör påpekas att utredningen föreslagit placering av rädgivningsassislent i län där trädgårdsnäringen har väsentligt mindre omfattning. Mot bakgrund av trädgårdsnäringens stora betydelse i HaUands län anser länsstyrelsen det väl motiverat att en rådgivare placeras vid lantbruksnämnden i Halmstad.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Som helhet finner länsstyrelsen förslagen väl underbyggda och lämpUga att genomföra så snart sig göra låter.

Rådgivningen är mycket viktig för trädgårdsnäringens framtida utveckUng. Det gäller också behovet av all rådgivarna specialiserar sig. Länsstyrelsen stöder utredningens förslag tUl utbyggnad av rådgivnings' verksamheten, särskilt vad avser västra Sverige. De nya ekonomi- och teknikertjänsterna, som föreslås är därför välkomna. Förslaget att inrätta en rådgivningscentral i Göteborg hälsas raed tillfredsslällelse.

Beträffande rådgivning till Irädgårdsanläggningsbranschen slöder länsstyrelsen hell ulredningens förslag. Det gäller också förslagen, som rör organisationen och fördelningen av resurser på olika distrikt.

Samtliga lantbruksnärander föreslås få tillgång tiU ekonomer med trädgårdskunskap. Det skulle göra det möjligt att delegera beslutande rätten i låne- och bidragsärenden till nämnderna, vUket länsstyrelsen anser vara en stor fördel.

Prop. 1978/79:136 Hs

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I dag finns i landet 42 tjänsier som trädgärdsrådgivare. Av dessa uppges älta tjänsier vara vakanta. Länsstyrelsen finner del angeläget att vakansema tillsätts. Inom västra Sverige, rådgivningsdistrikt III, finns fem tjänster varav en f. n. vakant. Distrikt III har en odling orafattande ca 61 ha växthus, ca 460 ha bär och ca 722 ha köksväxter. Till dessa arealuppgifter kommer ca 2 650 ha konservärter. Inom områdel finns såväl företagare med stora rationella anläggningar och myckel speciaUserad odling som alla övergångar till orationella och ålderdomliga enheter.

Rådgivarna inom distriktet har en växlande verksamhet. Utöver ett mycket stort antal kulturer säväl i växthus som på frUand måste de ägna mycket tid åt frägor beträffande växthusbyggnader, värme, inredning och automatik. De båda tekniska konsulenterna som f. n. finns i Stockholm och Malraö hinner inte med så mycket i distrikt III. Länsstyrelsen tillstyrker därför inrättandet av en teknisk konsulent i västra Sverige. Dennes verksarahet bör orafatta siiväl utredningar kring den statUga stödverksamheten, specialiserad rådgivning sora utvecklingsarbete.

Tillgången pä ekonomisk rådgivning bedöms ocksä vara otillräcklig. Av de nuvarande rådgivarnas arbetstid används ca 1/4 till utredningar i stödärenden ra. ra. Andra uppgifter som raed fördel skulle kunna läggas på den ekonomiska rådgivaren är utredningar för länsarbetsnärander och ulredningar om sysselsättning och etablering. Lika viktigt är dock alt därigenom skapas belydligt ökade möjligheter till företagsekonomisk rådgivning.

Av naturlig orsak hinner rådgivarna dåligt med att hålla sig å jour med utvecklingen på alla områden de handlägger. Den föreslagna sammanföringen av rådgivarna i grupper bl. a. i västra Sverige raedger möjUghet till en större specialisering, vilket i sin tur kommer att resultera i en bättre rådgivningsservice. Detta är också nödvändigt ora utredningens föreslagna produktionsraäl skall kunna uppnås.

Distrikt III har under nuvarande organisation varit klart underbe-mannat i förhållande till odlingens orafattning och betydelse. Länsstyrelsen anser det därför mycket angelägel all distriktet tillföres den föreslagna förstärkningen med en ekonom och en tekniker.

Länsstyrelsen finner i likhet med utredningen att det föreUgger uppenbara fördelar i att sarala rådgivarna i gmpper eller centraler där verksamheien är mera koncentrerad. En sådan central föresläs bUdas i västra Sverige genom att sammanföra rådgivarna i Uddevalla och Vänersborg. Gruppen skulle tillföras en ekonom och en tekniker.

Som slationeringsort har Uddevalla, Vänersborg eller Göleborg diskuterats. Utredningen har stannat för att förorda Göteborg som slationeringsort. Växthusodlingen återfinns tUl största delen inom en triangel med spetsarna i Ulricehamn, Kungälv och Varberg, dvs. i Hallands- Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län. Inom detta område har lantbmks-

Prop. 1978/79:136 119

nämnden i Älvsborgs län ett filialkontor i Borås, till vUket den föreslagna rådgivningscentralen med fördel skulle kunna anknytas.

Länsstyrelsen har i olika sammanhang påpekat att statlig offentlig verksamhet i mycket begränsad omfattning är förlagd till Boråsregionen, samtidigt som denna region dras med stora sysselsättningsproblem. De undersökningar som nyligen redovisals av sysselsättningsulredningen i betänkandet (SOU 1978: 62) Regionalpolitiska stödformer och styrmedel visar ocksä vid en jämförelse mellan de olika länen att Älvsborgs län i förhällande till befolkningen har den lägsta andelen statligt sysselsatta i hela rikel. För den nu aktuella verksamheten är Borås kommunikations-raässigt och i förhållande till odlingsomrädena väl beläget som slationeringsort. Länsstyrelsen hemställer därför att Borås blir slationeringsort för den nya rädgivningscentralen i distrikt III.

Utredningen föreslär alt beslutsfattandet i stödärenden delegeras till lantbruksnämnderna. Länsstyrelsen tiUstyrker förslaget då nuvarande ordning inneburit betydande förseningar av ärenden och ett inte obetydligt dubbelarbete.

Inom länet har antalet jordförvärvsärenden där sökanden anger intresse för trädgårdsodling ökat. Enligt jordförvärvsutredningens betänkande skall bl. a. behovet av rationella Irädgårdsförelag särskUt beaktas. Antalet trädgårdsärenden totalt har under senare år också ökat, en utveckling som sannolikt koramer att fortsätla. Länsstyrelsen tUlstyrker därför utredningens förslag att lantbruksnämnderna tUlföres ledamot med sakkunskap på trädgårdsorarådet.

Länsstyrelsen vill slulligen understryka viklen av att rådgivningsverksaraheten väl förankras hos odlama. Därför tillstyrkes också utredningens förslag att de s. k. beredningsgrupperna förstärks med odlarrepre-sentanler.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Huvuddelen av växthusodlingen inora distrikt III (dit Värmlands län hör) återfinns inora en triangel Ulricehamn, Kungälv och Varberg. Köksväxtodlingen finns i norra HaUand, norra Älvsborg och Skaraborgs län. Utredningen föreslår därför Göteborg som en lämplig lokaliseringsort för den föreslagna rädgivningscentralen inom distriktet. Till denna central föreslås samtliga distriktets rådgivartjänster med ett undantag bli förlagda. En konsulenttjänst föreslås vara kvar i Skara med rådgivning inom frukt- och bärodling som huvuduppgift.

Den föreslagna organisationen innebär en stor risk att rådgivningen i Värmland försämras. Det kan päpekas att avståndet Karlstad—Göteborg är drygt 25 mil och att avståndet till odlingsomrädet i Ekshärads-området är ytterligare 10—12 mU. Som tidigare nämnts är det väsentligt att trädgårdsnäringen får möjligheter att utvecklas i Värmland. För att fullfölja dessa angelägna arbetsuppgifter är det enligt länsstyrelsens mening en förutsättning att en aUround konsulent placeras i Karlstad.

19 Riksdagen 1978/79.1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79: 136 120

Del förefaller orimligt att tänka sig atl dessa arbetsuppgifter koramer att kunna utföras från centralen i Göteborg. TUl tjänsten i Karlstad bör då också föras rådgivningen i Finnerödjaområdet. Avståndet från Karlstad till detta odlingsområde är i stort sett detsamma som från Skara. Eftersom övrig rådgivning inom trädgårdsodling i Skaraborgs län på grund av det kortare avståndet kan ledas frän centralen i Göteborg är det naturUgt att tjänsten i Skara förflyttas till Karlstad. Om möjligl bör konsulenten i Karlstad ocksä handha ärenden av regionalpolitisk natur i Dalsland.

Utredningen föreslår att två tjänster, en som teknisk rådgivare och en som ekonom inrättas i Göteborg. Detta innebär bl. a. alt en delegering tiU lantbruksnämnderna av beslut i stödärenden kan ske. Länsstyrelsen tillslyrker delta förslag som kommer att innebära snabbare beslut i slödärenden och atl resurser frigöres för odlingsrädgivning. Vidare förutsätter länsstyrelsen att de tjänster sora nu är vakanta tillsätts.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Beträffande organisation och distriktsindelning delar länsstyrelsen utredningens förslag. Dock anser länsstyrelsen att det inom Gävleborgs och Kopparbergs län bör finnas ytterligare en rädgivartjänst främst med inriktning på grönsaksodling på friland. Som motivering för delta anser länsstyrelsen att omfattningen av bär- och grönsaksodlingen inom regionen är, jämfört med förutsättningar särat behov av färskvaror, för lilen. En utökning av denna odling bör ocksä fä positiva sysselsättningseffekter, vilkel är av stort värde frärast inora glesbygdsområdena. För en positiv utveckling krävs vissa initialinsatser i rådgivning dels i odlingsfrågor dels i organisations- och marknadsfrågor. Allt detta kräver en utökning av de personeUa resurserna. I övrigt får länsstyrelsen i denna fråga hänvisa till skrivelse från lantbruksnämnderna i Kopparbergs och Gävleborgs län tUl lantbruksstyrelsen den 15 december 1978.

Länsstyrelsen vill starkt påpeka vikten av att tillräckligt raed medel för tjänsteresor ställs till förfogande för de specialister, som skall arbeta inora stora oraråden. I annal fall blir det främsi stationeringslänet som får glädje av dem men inte mer avlägsna områden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen ansluter sig till de synpunkter som anförs av länets lantbruksnämnd i dess yttrande till lantbmksstyrelsen över betänkandet. Nämnden anför;

Enligt lantbruksnämndens bedöraning är det angeläget att trädgårdsnäringen fär utvecklas inom Jämtlands län. Länet har goda naturliga fömtsättningar för en utökning av den fältmässiga bär- och köksväxtodlingen. Lanlbmksnämnden ser med tUlfredsställelse att utredningen föreslår att ytterligare tjänster som rådgivare inrättas vid lantbmksnämndema. De föreslagna ekonomirädgivarna skall bl. a. handlägga ärenden om statligt stöd i form av bidrag och lånegaranti vid lantbmks-

Prop. 1978/79:136 121

nämnderna. Det synes vara en betydande förbättring att handläggningen av stödärendena delegeras frän lantbruksstyrelsen tUl lantbmksnämndema. Vidare ser näranden raycket positivt lill utredningens förslag att en ekonomirådgivare placeras i övre Norrland.

Utredningen föreslår vidare alt Norrland skaU få ytterligare en assistent sora odlingsrädgivare med placering i Härnösand eUer Umeå. Enligt lantbruksnämnden behövs det inom Jämtlands län en omfattande information sora kan sliraulera utvecklingen på trädgårdsorarådet. Samtidigt som det med hänsyn till, dels det i trädgårdsnäringsulredningen föreslagna regionalpolitiska stödet tiU de fyra nordliga länen, dels till de glesbygdssatsningar som görs inora glesbygdsområdena, behövs en mera intensifierad produktionstekniskt inriktad rådgivning till enskUda företagare. För en förstärkning av rådgivningsresurserna på trädgårdsområdet talar ocksä ulredningen Trädgårdsodling i Jämtlands län där möjligheterna och riktlinjerna för utveckling av trädgårdsodlingen i länet preciserats.

Lantbruksnämnden har en följd av år gjort framstäUningar om att en assistent på trädgårdsområdet måtte placeras pä nämnden. Lantbruksnämnden vUl i detla samraanhang ånyo poängtera nödvändigheten av att nämnden får en assistent som på heltid kan ägna sig åt trädgårdsfrågor.

Lantbmksnämnden anser därför att den föreslagna assistenttjänsten placeras i Jämtlands län dä länet saknar egen trädgärdsrådgivare. F. n. sköts denna rådgivning i män av tid av den i Härnösand placerade träd-gärdskonsulenten och av länets egna växlodlingsrädgivare.

Utredningen föreslår att ett nytt rådgivningsdistrikt inrättas. Den föreslär att Norrland utom Gävleborgs län bör utgöra ett eget distrikt. Denna ändring synes väl motiverad då det nybildade rådgivningsdistriktet har enhetligare förutsättningar för trädgårdsodling än det tidigare. Även de långa avstånden i övre Norrland talar för detta.

Utredningen behandlar även kostnaderna för resor i saraband raed rådgivningsverksarahet. I verksamheten anlilas ofta rådgivare med vissa specialiteter från andra län. Pä gmnd av knapphet pä medel försvåras ofta sådana arrangemang då resekostnaden för en rådgivare betalas av den lantbruksnämnd där denne är placerad och inte av den nämnd som anUtar rådgivare. Utredningen föreslär därför att den "rekvirerande" nämnden fär svara för resekostnaden i samband med rådgivningsbesök från andra län. Lantbmksnämnden tiUstyrker detta förslag.

Utredningen föreslår också en förstärkning av statskonsulentavdelningen vid Alnarp. Lantbruksnämnden har inget att invända mot detta förslag. Lantbmksnämnden anser emellertid också att det med häns}! till de specieUa förhåUanden som råder i Norrland, är angeläget att det även inrättas en statskonsulenttjänst för Norrland med placering i Umeå. Med denna tjänst skulle Norrland få en betydande förbättring av

Prop. 1978/79:136 122

kontakterna mellan forskningen och praktiken vUket skulle vara av väsentlig betydelse för trädgårdsodlingen i Norrland. Hur betydelsefuU denna tjänst än skulle vara så vill lantbruksnämnden betona att den ändå inte får inkräkta pä de övriga föreslagna rådgivningsresurserna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: I ixäga ora resursbehov och organisation har utredningen dels betonat angelägenheten av att de nu vakant-satta nio rådgivartjänsterna tUlsätts och dels föreslagit fyra nya ekonorairådgivare och fyra nya odlingstelcniska rådgivare. Utredningen har samtidigt uttalat att av de föreslagna nya tjänsterna bör en lantbmks-konsulent (ekonom) placeras i Härnösand eller Umeå och en assistent (odlingsrädgivare) i Härnösand eller Uraeå. I båda fallen skulle verksamhetsområdet vara länen Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten, där f. n. finns totalt endasl tre rådgivare (odlingsrådgivare).

Enligt länsstyrelsen måste fördelningen av rådgivningsresurserna inom landet göras med tillämpning av den övergripande målsättningen för trädgårdsnäringspolitiken. Den ändrade regionalpolitiska inriktningen härvidlag, som föreslogs i betänkandet Svensk trädgårdsnäring, bör därför komma tUl klart uttryck i de beslut statsmakterna tar med anledning av det nu aktuella förslaget. Enligt länsstyrelsen mäste det innebära att tUlskottet i rådgivningsresurser mer markant än enligt betänkandet styrs till de nordligaste länen. I dessa län är dessutom företagsstorlek och företagsstmktur sädan jämfört raed övriga landet att starka skäl mäste anses finnas för staten att markant intensifiera rådgivningen. I förslaget har de nya tjänsterna spritts över landet pä ett otillfredsställande sätt som inte överenssiämmer med den nya politiken för näringen.

Inom ramen för Norrbotlendelegationens verksamhet i glesbygdsdelen av länet har kunnat noteras att det latent finns ett mycket stort behov av rådgivning för att bygga ut trädgårdsnäringen och särskilt bärodlingen. Totalt har frän berörda länsdelar hittUls, från juli 1977, ca 85 ansökningar om stöd inlänmats inom trädgärdsområdet vilka också preliminärt bedömts böra genomföras. Av detta har hittUls i ca 40 fall beviljats statligt stöd tUl investeringar om totalt ca 5 milj. kr. Den varaktiga ökningen av sysselsättningen i dessa fall har bedömts tUl drygt 30 årsarbeten. Mot bakgrunden av att denna sysselsättningseffekt kommit de bygder tillgodo som är sämst lottade i fråga om alternativa möjligheter tUl utkomst bedömer länsstyrelsen det angeläget att verksamheten ges förutsättningar att fortsätta även efter Norrbottendelegationens mandattid. Den relativt betydande effekten har möjliggjorts bl. a. genom att lantbruksnämnden med medel från NoiTbottendelegationen fr. o. m. 1977 haft tillgång till er. extra handläggaie inom trädgärdsområdet. Denna tjänst bör enligt länsstyrelsens uppfattning permanentas vid nänmden i Norrbotten. Därjämte bör enligt länsstyrelsen en förstärkning ske av rådgivningen i de nordligaste länen därigenom att i Umeå stationeras

Prop. 1978/79:136 123

både den föreslagna ekonomiskt inriktade och den odlingsinriklade rådgivaren. Närheten i Umeå till lanlbmksuniversitetets trädgårdsförsök ra. m. bedöms effeklivasl tillgodogöras om stalioneringsorten är Uraeå för båda tjänsterna.

Länsstyrelsen vill understryka vikten av att besluten ora ekonomiskt stöd delegeras från lantbruksstyrelsen till lantbruksnämnderna. Detta mäste innebära en betydande effektivisering av verksamheten. En sådan delegering gäller f. n. i Norrbottens län för de ärenden som har samband raed Norrbottendelegationens verksarahet. Erfarenheterna härav ger vid handen att beslutsordningen bör perraanentas och avse alla trädgårdsärenden.

Lantbrukarnas riksförbund: Med hänsyn till att trädgärdsrädgivaren i vissa fall är ensara inom sitl arbelsoraråde vid lantbruksnämnden är det nödvändigt att de två aspirantljänsterna som finns för landet i dess helhet blir besalta. Detta är viktigt såväl för inskolningen i yrket som för att bibehålla odlarnas förtroende för rådgivningen.

I överensstämmelse med vad tidigare framförts är LRF tveksamt till atl låsa inriktningen av rådgivningstjänsterna på det sätt som skett i utredningens förslag. Om så sker måste en oraprövning ske raed jämna mellanmra för en anpassning tiU det aktuella behovei. Dessutora bör tjänsterna i allmän odlingsteknik få en inriktning raot fältraässig köksväxtodling eftersora den produktionsgrenen inom samtliga distrikt blivit sämre tillgodosedd än övriga odlingsgrenar.

Det är med tillfredsställelse riksförbundet noterar att bland växl-skyddskonsulentema en rådgivare avdelats för trädgårdsnäringen. Detla med hänsyn till atl det för att öka konsumentemas förtroende för ätliga trädgårdsprodukter är särskilt vikUgt atl minimera användningen av växtskyddsraedel.

Förbundet instämmer i behovet av särskilda ekonomiska rådgivare med huvudinriktning att handlägga låne- och bidragsärenden.

I sammanhanget vill LRF betona behovei av att man vid produktions-rådgivningen tar hänsyn till marknadsfrågorna. Den aspekten kommer sannolikt att medföra ett ökat behov av marknadsinformation frän stats-konsulenterna och från lantbruksstyrelsen. Marknadsinformationen bedömer LRF som alltmer nödvändig för alt produktionen skall ge önskat ekonomiskt utbyte.

Vad gäller rådgivningens utförande anser LRF atl den alltmer bör inriktas på kurser och fäll vandringar dvs. all grupper av odlare tUlsammans med rådgivare besöker andra odlingar. Härigenom undviks atl alltför stor del av tid och kostnader går åt tUl resor. I övrigt bör möjligheterna tUl skriftlig inforraation i tidningar och med särskilda informationsblad utnyttjas i ökad orafattning. En specialiserad odlare bör t. ex. kunna prenumerera på regelbunden inforraation om sin odling. I avtalen ora kontraktsbunden produktion ingår nästan aUtid odlings-

20 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 136

Prop. 1978/79:136 124

rådgivning. Den har i de flesta fall lämnals av det köpande företagels personal men i viss utsträckning av lantbruksnämndernas rådgivare. LRF föratsätter alt ett sådant samarbete även i fortsättningen är möjligt.

Lantbmksverkets rådgivning vänder sig hittUls enbart till producenter. LRF anser atl den begränsningen varit riktig. Nu önskar även irädgårdsanläggningsbranschen rådgivning om användningen av växtmaterial. Riksförbundet är medvetet dels om behovet av rådgivning och dels även om att lantbruksverkets personal sannolikt har den kunskap som erfordras. LRF motsätter sig därför inte rådgivning i växtodlingsfrägor till trädgärdsanläggare men anser att den främst bor ske i form av kurser och informationsblad.

Slutligen instämmer LRF i utredningens förslag atl den "rekvirerande" lantbruksnämnden bör ta kostnadema vid utnyttjande av specialrådgivare som ej är stationerade inom nämndens geografiska arbetsområde.

Trädgårdsnäringens riksförbund: För att möjliggöra en större specialisering och rörlighet bland rådgivarna är landet f. n. indelat i fyra rådgivningsdistrikt. Utredningen föreslår, alt ett femte rädgivningsdistrikt bildas av norrlandslänen med undantag av Gävleborgs län samt alt en långt gående specialisering av rådgivarekåren i distrikt I genomföres. Vidare föreslås inrättandet av en ny rådgivningscentral i västra Sverige för att möjliggöra specialisering och ett bättre tillvaratagande av rådgivningsresurserna i distrikt III. Förbundet anser i likhet raed utredningen, att rädgivningscentralen bör placeras i Göteborg. Detta får dock icke medföra försämrade rädgivningsresurser för Värmlands län. När det gäller den föreslagna ekonomikonsulenttjänsten för övre Norrland, distrikt V, har de av våra distriktsorganisationer, som yttrat sig, (även Norrbottens distrikt) ansett att denna bör placeras i Härnösand.

Inom TRF:s distrikt och inom de ekonomiska försäljningsföreningarna finns olika synpunkter på hur den lämpligaste indelningen i rådgivningsdistrikt bör göras och hur resurstUldelningen lill dessa av rådgivningspersonal skall ske. Dä förbundet uppfattat den av utredningen i betänkandet återgivna indelningen och resurstilldelningen i huvudsak som ett exempel, har vi inte funnit anledning att i alla detaljer diskutera de synpunkter, som våra organisationer här fört fram. Frän de yrkesmässiga trädgårdsorganisationema i Östergötland har emellertid framförts önskemål om ytterligare en tjänst genom att utredningens förslag om fyra nya odlingskonsulenter skall utökas till fem. Samtidigt har förslag framförts från trädgårdsodlarna i södra delen av Kalmar län om att detta område skulle ingå i distrikt I. En omfördelning av rådgivningstjänsterna vid en sädan överföring skulle kunna tillmötesgå önskemål frän organisationema i Östergötland. Enligt förbundets uppfattning borde en sådan omfördelning närmare undersökas av lantbmksstyrelsen.

Prop. 1978/79:136 125

Även i övrigt bör det ankomma på lantbruksstyrelsen alt följa utvecklingen inom trädgårdsorarådet och vid behov särat efter hörande av styrelsens trädgårdsnämnd och efter samråd raed TRF särat berörda lantbruksnärander företa erforderlig anpassning av dislriktsindelningen och resursfördelningen bland rädgivningsdistrikten. Utvecklingen inom näringen sker ofta sä snabbt, att ändringar i här aktuella avseenden måste kunna företas smidigt. Detla sker snabbast och bäst pä administrativ väg, sedan principema lagts fast av riksdagen.

De uppdragna distriktsgränserna får inte hindra alt specialisterna bland rådgivarna får utnyttjas också utanför gränserna för de distrikt, inom vUka de är stationerade. Detta har undersimkits av Trädgårdsnäringsulredningen (s. 44 och 47) och tUlstyrks av TRF. Det är här väsentligt, att ekonomiska resurser finns tUlgängliga så att förslagets intentioner fullföljs.

Vissa specialister bland rådgivarna fär större verksamhetsområde än vad rådgivningsdistriktet utgör, där de är stationerade. I vissa fall blir hela landet deras verksamhetsfält. Även bland de odlingstekniska rådgivarna ökar behovet av specialisering. Trädgårdsnäringsutredningen har ansett delta vara önskvärt främst inom det sydsvenska rådgivningsdistriktet (s. 37) men även genom förslaget till en odlingsteknisk rådgivare för blomsterlöksodlingen (s. 38). Också TRF finner en sådan utveckling önskvärd.

Rådgivningen inom frukt- och bärodlingen

Den yrkesraässiga fmktproduktionen i landet är starkt koncentrerad — ca 85 % — till nuvarande rädgivningsdistrikt I. Inora distriktet ligger också ca 35 % av den yrkesmässiga bärodlingen. Den odlingstekniska och i hög grad ocksä den företagsekonomiska rådgivningen har hittills orahänderhafts av endast två lantbmkskonsulenter. Dessa har haft alt betjäna sammanlagt ca 1 000 företag inom distriktet och de har i viss utsträckning ocksä verkat sora specialkonsulenter över hela landet. Den i Kristianstad placerade tjänsten har inom sitt rädgivningsomräde ca 75 % av företagsamheten inom frukt- och bärodlingen inora distrikt I.

Den produktionstekniska rådgivningen inom frukt- och bärodlingen spänner över ett synnerligen brett kunskapsområde. Det har särskUt inom distrikt I visat sig svårt för endast två konsulenter att på ett nöjaktigt sätt tillgodose det stora antalet företags behov av rådgivning. Från såväl bärodlingens som fmktodlingens sida har tidigare framhållits nödvändigheten av en förstärkning av rådgivningen inom distriktet. Från bärodlingens organisationer inom distriktet har begärts en kvalificerad rådgivningstjänst med inriktning huvudsakligast pä bärodlingen. Tjänsten skulle placeras i Kristianstad, varvid den där redan befintliga skulle kunna inriktas huvudsakligast på fmktodlingen. Detta förslag förordas

Prop. 1978/79:136 126

ocksä av fruktodlingens organisationer. Även förbundet finner detta välmotiverat och angeläget, dä det skulle innebära en bättre fördelning av den totala arbetsbördan samt en bättre uppdelning av arbetsområdet inora hela distriktet. Förbundet yrkar således på att ytterligare en lant-brukskonsulenttjänsl inrättas i Kristianstad.

Liksora utredningen starkt betonar, atl distriktsgränserna inte får utgöra hinder för ett rationellt utnyttjande av specialisterna bland rådgivarna, vill förbundel underslryka att inte heller arbets- eller verksam-hetsorarådena inora distrikten — i detla fall särskilt inora distrikt I — bör utgöra sådana hinder.

Beträffande den pä s. 46 i utredningen föreslagna specialtjänsten inom frukt- och bärodling inom distrikt II vill förbundet varmt förorda att en sådan inrättas. Av utredningen kan inte klart utläsas, var denna tjänst skall placeras. Förbundet fömtsätter dock, att den placeras centralt i distriktet till Växjö och att veiksamhetsorarådet dä inte begränsas till Kronobergs län utan gäller hela distrikt II. Denna specialtjänst minskar behovet av rädgivningshjälp från distrikt I och därmed trycket på dessa konsulenter. Förbundel föruisätter, att ett rationellt saraarbete kan utvecklas raeUan dessa båda rädgivningsdistrikt.

Regler och resurser för tjänsteresor

Behovet av att företa tjänsteresor utanför gränserna för rådgivningsdistriktet ökar starkt, när specialiseringen inora rädgivarkären ökar och denna utveckling är, som redan anförts, önskvärd ur trädgårdsnäringens synpunkt. Hittillsvarande former för medelstilldelning för tjänsteresor till de lantbruksnämnder, där sådan )-ådgivare finns, kommer därmed att vara än mindre tillfredsstäUande än f. n. Detta har uppmärksammats av Trädgårdsnäringsulredningen (s. 50). Men inte heller den av utredningen föreslagna ordningen att "rekvirerande" närand belastas med resekostnader finner TRF bli en tillfredsstäUande lösning. Risken är då lika stor att den "rekvirerande" nämnden avstår från specialistmedverkan, om den skall bekosta denna från ett redan starkt ianspråktaget reseanslag, sora atl specialisternas raedverkan får undvaras, dä hans egen lantbmksnämnds reseraedel i ansträngda lägen inte görs lillgängliga för specialistens resebehov. TRF ifrågasätter därför ora inte en ändaraålsenliga-re och betydligt raera neutral anordning vore att resor ulöver gränsema för rädgivningsdistrikten debiteras centralt pä lantbmksstyrelsen. Denna kunde tilldela varje specialist en viss årlig medelsrara eller företa någon annan lämplig fördelning. Det gäller inte enbart medverkan från specialister vid kurser och dylikt som utredningen framhåUit. Man har att räkna med ökad rådgivning pä platjien i de specialiserade företag, som rådgivaren skall betjäna.

Rådgivama mäste ges stora möjUgheter till vidareutbildning inom de sakområden de representerar. Fortbildningskurserna bör utökas i antal,

Prop. 1978/79:136 127

så att åtminstone ett par sådana kan hållas under året förutom den kurs, som äger mra på Alnarp i saraband med försöksledarmötet.

De tillfällen tiU vidareutbUdning, som erbjuds utomlands, måsle tagas till vara. Det kan gäUa symposier, konferenser, kurser, utställningar etc. Sådana sammankomster innebär inte sällan internationellt viktiga informationsmedia, till vilka en stor del av världens expertis samlas. Del är väsentligt, att den svenska rädgivarkären inte gär miste om de raöjligheter till kontakt med utländska kolleger, som därvid ges.

Men utöver detta bör rådgivarna ges möjlighel alt företa rena studieresor ulomlands för att studera nya forskningsrön och dessas tUlämpning i praktiken. 1 Danmark förekoramer t. ex. ett system, där konsulenter turas om atl göra sådana studieresor. Förbundet finner det mycket angeläget att tillräckliga resurser avsätts för dessa ändamål.

Företagsekonomisk rådgivning

Behovet av rådgivare inom det förelagsekonomiska området har ökat. Medverkan från ekonorairådgivare erfordras säväl vid uppbyggandet resp. utvidgning av förelag sora för handhavandet av det statliga rationaliseringsstödet. Trädgårdsnäringsulredningen har uppmärksammat detta (s. 36—37) och föreslår en fördubbling av antalet rådgivartjänster från fyra lill älta. Placeringen av ekonomirädgivarna föresläs så, att en ekonomisk rådgivare skulle komraa atl finnas inora alla fem rådgivningsdistrikten och med placering vid sex lantbmksnänmder.

TRF finner dessa förslag helt i överensslämraelse med önskemålen bland trädgårdsnäringens utövare och förordar därför såväl resursförstärkningen som fördelningen av tjänsterna. Den förstärkning av rationaliseringsstödet som Trädgårdsnäringsutredningen föreslagit, och det alltmer accentuerade behovet av sådant stöd, kan förväntas medföra ett väsentligt ökal ianspråktagande av stödet med merarbete för lantbruksnämndernas personal som följd. Den föreslagna resursförstärkningen gör del möjligt atl klara den ökade arbetsbelastningen ulan all eftersätta behovet av ökad rådgivning i företagsekonomiska frägor också förulan samband med slatligt rationaliseringsslöd.

Beslutsdelegering

Ora den företagsekonoraiska rådgivningen förstärks på sätt Trädgårdsnäringsutredningen föreslagit kan som en följd därav ärenden rörande rationaliseringsstödet delegeras till samtliga lantbruksnämnder och inte enbart sora nu tUl nämnderna i Stockholras och Malmöhus län.

Förbundet har tidigare tvekat inför en sädan åtgärd emedan risk föreligger alt behandlingen kan variera mellan olika nämnder. TRF vUl därför understryka betydelsen av att ekonomikonsulenterna gemensamt komraer att utgöra en rationaliseringsstödsgmpp sora ges stora raöjligheter lill saraarbete bäde när del gäller alt utveckla principer och praxis.

Prop. 1978/79:136 128

Endast under denna förutsäitning kan en enhellig bedömning uppnås. Liksom utredningen frarahållit, bör delegering endast ske i takt med att ekonomikonsulenter anställes i de olika rädgivningsdistrikten. TRF vUl samtidigt betona, att angelägenheten ökar av att samtliga lantbmksnäran-der kunde, som ocksä utredningen framhållit (s. 49), tillföras ledamöier med sakkunskap pä trädgårdsområdet. Det vore inte tiUfredsställande att endast den föredragande tjänstemannen besitter trädgårdssakkimskap inora den församling, sora fattar de avgörande besluten i ärenden om trädgårdsnäringens rationaliseringsslöd. Sädana beslut är ofta av avgörande betydelse för den enskUde näringsutövaren. Genom föreslagna ändringar eller inriktning av rationaliseringsstödet koraraer sädana helt eller delvis nya bedömningsgrunder som bl. a. beaktandet av marknadsutrymme och sysselsättningsfrågor in i beslutsunderlaget i stödärenden. Behovet av trädgårdssakkunskap bland nämndledamöterna blir då ännu mera markerat.

Trädgårdsnäringsulredningen har förraodligen anseit sig inte kunna utveckla detta närmare, då det inte tillhört dess direktiv att göra så. TRF finner det emeUertid angeläget alt ge uttryck för sina önskemål i detta hänseende, inte minst därför att mandatperioden för ledamöter och suppleanter i lantbruksnämnderna utgår den sista december 1979. Då nyval sannolikt kommer att äga mm under detta års sista kvartal, kunde ett ikraftträdande av beslutsdelegering ske dels med hänsyn tagen tUl att ekonomirädgivartjänsterna blir tillsatta och dels till atl i vederbörande närand också finns trädgårdssakkunniga bland de beslutande ledaraöterna.

Rådgivning inom grönmiljöområdet

TRF har till Trädgårdsnäringsulredningen framfört krav på en rådgivningstjänst inom trädgårdsanläggningsområdet. Därvid har hänvisning skett tUl de väsentliga ändringar beiräffande denna branschs inriktning och uppgifter, vilket också kort berörts i det föregående. Statsmakterna tog 1967 StäUning tUl vad raan då kallade "projektering av och rådgivning rörande vUlaträdgärdar m. ra.". Det beslöts dä, alt allmänheten i sådana angelägenheter finge hänvända sig till enskUda företag eller expertis hos koramunerna. Detta är inte längre — och var det inte ens 1967 — relevant och anger inte alls vad det hela går ut på. Det är inle allraänhetens behov av rådgivning det gäller. Det är yrkesutövarnas siarka behov av kompetent rådgivning för sina tjänster åt allmänheten, åt bostadsproducerande eller bcstadslörvaltande företag liksom åt kommunerna inom den "gröna sektom".

Trädgårdsnäringsutredningen har pekal på dessa förhåUanden (s. 39— 40) och den förändring av moliven för statUg satsning inom rådgivningen som inträtt på detla område. TRF kan i allt väsentligt instämraa däri. Att, som utredningen tydligen menar, det här rör sig om andra

Prop. 1978/79:136 129

företagstyper än de som hittUls berörts av lantbruksnämndernas verksamhet är inte, enligt TRF:s mening, ett sakligt starkt skäl för atl inte redan nu fatta beslut ora en dylik rådgivningstjänst. Statsraakterna har ju inte tvekat att låta lantbruksnämnderna administrera skärgårdsstödet. Detta innesluter bedömningar av och beslut i ärenden, som ofta gäller näringsfång vars förhållanden är väsensskilda från dera, sora lanlbmksnäranderna normalt verkar inom och har sakkunskap från. Trädgårdsanläggningsverksamhet Ugger helt nära lantbruksnämndernas kompetensområdet. Nämnderna och dess tjänstemän har redan atl beakla såväl naturresursfrågor sora frägor avseende den yttre railjön.

Trädgårdsnäringsulredningen har föreslagit atl plantskolekonsulenten, när den tjänsten äter tillsätts efter vakanthållningen, ägnar en viss del av sin lid åt att lämna inforraation ora plantskoleväxler till trädgårdsanläggningarna. Detla är enligt TRF:s mening otillräckligt för trädgårdsanläggningarna och en olämplig lösning för plantskolebranschen. Den särskilda plantskoleljänslen är ensam inom sitt specialområde och skall svara för denna rådgivning över hela landet. Varje ytterligare arbetsuppgift för denne raåste med nödvändighet kräva motsvarande inskränkningar i rådgivningen tUl planlskoleföretagen. Det kan ocksä hävdas, alt rådgivningen inora plantskoleområdet redan i dag är underdi-raensionerad. De senare årens utveckling mot en tekniskt avancerad, intensiv plantskoleproduktion koraraer att kräva en skarpare markering av det teknisk-ekonomiska innehållet i rådgivningen. Genom att i stället inrätta en assistenttjänsl till den befintUga plantskoleljänslen kan såväl plantskolornas behov av ytterligare rådgivningsresurser som trädgårdsanläggningsföretagens välmotiverade behov av informaiion — särskilt i växtraaterialfrägor — tillgodoses. Förbundet förordar därför att en as sistenttjänsl på detta sätt inrättas inom ramen för den föreslagna rädgivarkären. I Danmark har också motsvarande verksamheisområden var sin rådgivningstjänst.

Konsulentavdelningen vid lantbruksuniversitetet

Ulredningen berör i sitt belänkande verksamheten vid lantbruksuniversitetets konsulenlavdelning (s. 38). Behovet av en förstärkning av personalstyrkan där har varit påkallat under en längre tid. Förbundel välkomnar därför förslaget om att ytterligare en tjänst som slatskonsulent inrättas samt att den nu befintliga tjänsten på prydnadsväxtområdet permanentas. Förbundet ifrågasätter om inte en rationeUare uppdelning av de tre statskonsulenternas arbetsområden är att låta dessa saraman-falla med verksamhetsområdena för de tre odlingsinriklade avdelningarna vid institutionen för Trädgårdsvetenskap. En sådan uppdelning bör raed tiden genomföras.

1967 ärs riksdagsbeslut angående lantbruksnärandernas organisaiion m. m. innebar, alt en byrådirektörstjänst inrätiades vid lantbruksstyrelsens

Prop. 1978/79:136 130

avdelning för trädgårdsärenden. Denna befattningshavare skuUe ha till uppgift alt insamla och sammanställa tiUgängliga statistiska data ora trädgårdsproduktionen och dess ekonomiska utveckling inom olika produktionsgrenar och företagstyper, om Irädgårdsprodukternas avsättningsförhållanden, om import och export av trädgärdsprodukter m. ra., genomföra vissa statistiska undersökningar sora underlag tUl prognosverksamhet beträffande den fortsatta utvecklingen inom trädgårdsnäringen, följa trädgårdspolitiken i andra länder samt biträda sektionschefen i hans arbete.

Arbetsbelastningen på lanlbruksstyrelsens trädgärdsenhet har emellertid hittUls varit så stor, atl möjlighet inte förelegat atl i någon större utsträckning fullgöra aUa dessa uppgifter. Därför saknas f. n. bevakning inom flera av dessa för näringens utvecklingsmöjligheter mycket vikliga fält.

Förbundet anser, alt lantbruksstyrelsen bör tilldelas resurser, så att en kvalificerad tjänst kan avdelas att hell ägna sig ät att fullgöra här avsedda uppgifter. En alternativ lösning kunde vara, all lanlbmksuniversitetets konsulentavdelning utökas med en tjänst som slatskonsulent i Iräd-gårdsekonomi. Under budgetåret 1977/78 fanns där en befattningshavare i IrädgärdsodUngens driftsekonomi, finansierad genom ett särskilt anslag. En ytterligare motivering till alt en perraanent tjänst på området inrättas är, att denne statskonsulent förutom att belysa den strukturella, tekniska och ekonoraiska utvecklingen i konkurrerande länder även kunde åläggas att följa utvecklingen och sammanställa material på den ekonomiska forskningens område.

Vissa samordnings- och samråds frågor

Utredningen framför vissa förslag i samordnings- och samrådsfrägor, som vi hoppas skall resultera i att praktiska yrkesutövare skaU få ökade möjligheter att framföra näringens synpunkier på rådgivningen. Redan i samband med alt specialkonsulenter infördes för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen, framförde den dåvarande trädgårdsnäringsulredningen bl. a. följande: "Enligt utredningens uppfattning är det av stor vikt att rådgivningsverksamheten utformas i intim kontakt med företrädare för trädgårdsnäringen. För att trygga näringens raöjligheter att påverka verksamhetens utformning bör vid lantbruksstyrelsen finnas en rådgi vande nämnd i trädgårdsfrågor, varvid i denna nämnd bl. a. bör ingå re presentanter för näringens yrkesorganisationer".

En dylik rådgivande nämnd har också tillskapats inom lantbruksstyrelsen och TRF anser liksom ulredningen, att denna i ökad omfattning bör engageras i de övergripande policyfrågorna och dä framför allt i rådgivnings- och stödfrågor.

HushåUningssäUskapens förbund: Utredningen uppger, att det största antalet specialiserade företag finns i distrikt I och där främst i Skåne

Prop. 1978/79:136 131

samt vidare att förutsättningarna för en långtgående specialisering är sämre i övriga distrikt. Även om delta är generellt riktigt, vill förbundet dock framhåUa, att en betydande specialisering växt fram även i distrikt II, där bl. a. Östergötland, Kalmar län och Gotland ingår. Sälunda har i Östergötland specialisering skett pä toraat-, kål-, bär- och prydnadsväxtodling raed ERFA-klubbar inora resp. odlingsområden. Enligt fördelningsplanen försvinner inom distrikt II två rådgivningstjänster i allmän odlingsteknik. Däreraot tillkommer en rådgivningstjänst i vardera: odling under glas, ekonomi samt frukt och bär, vilket är positivt. Förbundet finner att minskningen i allraän odlingsteknik bör begränsas till en tjänst.

Vidare vill förbundet frarahålla att tjänsten som lantbrukskonsulent pä trädgärdsområdet vid lantbruksnämnden i Visby under länga tider har varit obesatt. De som innehaft tjänsten har dessulom av olika skäl endast stannat nägra år. Förtroendet för rådgivningen har genora detta förhållande minskat och odlarna har därigenom inte vågat satsa så mycket på trädgårdsodUngen som eljest borde vara raöjligt.

Med hänsyn tiU del anförda och Gollands geografiska läge anser förbundet det synnerligen angelägel alt Gotland utöver konsulenttjänsten tilldelas en assistenttjänst.

Förbundet stöder förslaget om ändrad distriklsindelning med de fyra nordUgaste länen i ett femle distrikt. Förbundet vill också understryka angelägenheten av att det femte distriktet erhåller ännu en odlingstek-nisk rådgivare.

För att förbättra bevakningen av forskning och försök föreslår utredningen inrältandel av en stalskonsulenttjänst för grönsaksodling under glas. Förbundet stöder detla förslag raen viU saratidigt peka på angelägenheten av en motsvarande tjänst i markbyggnadsfrågor. En sådan Ijänsl torde kunna medföra stora besparingar för konsumenterna av trädgårdsanläggningar och en värdefull tillgång tUl rådgivning och service till olika kaiegorier trädgärdsanläggare.

Förbundet finner angeläget atl möjligheten till utnyttjande av specialiserade rådgivare inom distrikten förbättras. Krilik har i skilda sammanhang riktats mol att specialisterna lill övervägande del utnyttjas i de län placeringsorten är belägen. TUl en del torde delta vara betingat av kostnadsskäl. Detta innebär således ett väsentligt hinder för ett rationellt utnyttjande av specialisterna. Enligt förbundets mening bör detta avhjälpas genom att de lantbruksnämnder sora är hänvisade till att utnyttja andra nämnders specialister tUldelas medel för täckande av därmed förenade kostnader.

Förbundet anser, att trädgårdsnäringen bör vara bättre företrädd än hittiUs i lantbruksnämnderna. Alldeles särskUt gäller delta ora beslutsfattandet i investeringsfrågor i högre grad än hiltills delegeras till näranderna.

Prop. 1978/79:136 132

Centralorganisationen SACO/SR har översänt remissen till Agrifack för besvarande. Förbundet anför:

Förbundet anser att rådgivningsverksamhetens anknytning till lantbruksverket fungerar väl. Ett fortsatt nära samarbele med Sveriges lantbruksuniversitet och dess konsulentavdelning bör eftersträvas.

Utredningens förslag ora en central för trädgärdsrädgivarna i Västra Sverige tillstyrkes. Därvid förutsätts att centralen på ett sraidigt sätt kan inordnas i lantbruksverkets organisation och erhåller erforderliga resurser.

Förbundet ansluler sig till förslagen beträffande rådgivningsdistrikten. Därvid förutsätts dock alt viss hänsyn tUl personliga förhållanden ra. m. kan tas vid placering av personal pä olika distrikt.

En ytterligare delegering av beslutanderätten i slödärenden är önskvärd. Det bör dock diskuleras närmare hur denna delegering bör genomföras bl. a. mot bakgrund av ekonomirådgivarnas placering.

I nuvarande länsprograrrmämnden har som regel ingått representanter för trädgårdsnäringen. Länsprogramnämnderna kommer att ersättas av mera informella arbetsgrupper och den föreslagna beredningsgruppen bör kunna fungera som en sådan arbetsgmpp. Utredningens förslag på denna punkt tillstyrks därför.

F. n. är lantbruksnärandernas reseanslag raycket knappa. Detta medför allvarliga inskränkningar bl. a. i rådgivningsverksamheten på trädgårdssidan, som av naturliga skäl blir relativt "reseintensiv". Problemet ökar också genom längre gående specialisering sora föreslås i utredningen. En utökning av rädgivarkären raåste därför resultera i minst motsvarande utökning av reseanslaget.

Den rekvirerande lantbmksnäranden bör enligt utredningen svara för resekostnaderna. Förbundet tillslyrker delta under förutsättning att detta kan ske genom en för rådgivarna enkel administration, t. ex. genom avräkning internt mellan berörda lantbmksnämnder.

7 Övrigt

Vissa reraissinstanser har tagit upp frägor av iniresse för ulredningens fortsatta arbete.

Sveriges lantbruksuniverstUet: Avslutningsvis vill styrelsen åter-komraa till frågan ora en jämnare lönsamhetsutveckling och därmed ocksä en större trygghet för trädgårdsnäringen. Styrelsen belraklar nämligen detta som en huvudfråga för den framtida samhällspolitiken på trädgårdsområdet. Utan en sådan trygghet kan det t. ex. bli svårt för näringen att dra lill sig det nya kunnande och det nya kapital som tillsammans krävs för att säkerstäUa en fortsatt gynnsam utveckling.

Styrelsen vUl dä peka på att en jämnare lönsamhetsutveckling och en

Prop. 1978/79:136 133

större trygghet kan tänkas bli uppnådda på flera andra sätt än de som utredningen har analyserat.

Sälunda borde raan enligt styrelsens uppfattning även pröva möjligheterna att införa ökade möjligheter tUl resultatuljämning pä företagsnivå av det slag som tiUärapas inom skogsnäringen (skogskonto).

Man borde vidare pröva om behovet av ökat stöd i form av speciella driftslån tUl sådana trädgårdsföretag sora råkar i likviditetskris tUl följd av ogynnsara raarknadsutveckling och sora därför behöver hjälp till atl ställa om sin produktionsinriktning. Här kan jämföras med insatser sora redan gjorts i samband med "energikrisen".

Man borde dessutom ytterligare undersöka raöjligheterna till speciella slabUiseringsätgärder inora varje produktoraråde för sig t. ex. av den typ som utredningen berör i förbigående för fruktodlingen.

Styrelsen anser sålunda att frågor av hilhörande typ bör ägnas stor uppraärksamhet i det fortsatta utredningsarbetet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: För fruktodlare är lönsamhetsvariationerna större än för andra företagare inom trädgårdsnäringen. Delta sammanhänger i avgörande män med fruktodlingens starka beroende av väderleksförhållandena. Denna situation för fruklodlarna bör enligt länsstyrelsens mening mötas med speciella ätgärder. Det bör för fruktodlarna lämpligen införas ett konto för inkomstutjäraning i likhet med vad som redan finns inom skogsbruket. En sädan ålgärd torde leda till en ökad och jämnare takt i saneringen av fruktodlingarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningen berör frågor rörande samverkan inom trädgårdsnäringen, bäde den primära produktionen och marknadsföringen. Länsstyrelsen vill understryka betydelsen av denna samverkan. Det är för näringen angelägel med ytterligare effektivisering av marknadsföringen. Det är därför värdefullt att utrednmgen skall ta upp distributions- och marknadsfrågor i ett särskilt betänkande. Det är viktigt att detta arbele slutförs snarast raöjligt.

Lanibrukarnas riksförbund: LRF anser att de variationer sora finns i fräga om produktionspriser och importpriser päverkar konsumentpriserna i förvånansvärt liten omfattning. Vi ser därför med tillfredsställelse atl utredningen skall närmare studera utvecklingen hos priserna från producent till konsument.

Utredningen betonar behovet av en samordnad handel och riksförbundet vill instämraa i behovet av att odlama ges raöjligheter att utveckla sina kooperativa försäljningsorganisationer. En del av den nu efterlysta pris- och avsättningsstalistiken skulle bl. a. kunna inhämtas från mer utbyggda trädgårdsekonoraiska föreningar. Vi fömtsätter att ulredningen i sill fortsatta arbete vad beträffar marknadsföringen bl. a. noterar de stödåtgärder som inom EG står tUl buds vid uppbyggande av ekonomiska föreningar.

Sveriges frukt- och grönsaksdistributörers förening: Med utgångs-

Prop. 1978/79:136 134

punkt i ett beräknat konsumtionsvärde av trädgärdsprodukter i konsumtionsledet på 7 000 milj. kr. har en sammanställning gjorts av de olika ledens ersättning för sina insatser, utvisande för import och svensk produktion 2 200 milj.kr., för distribution och handel 3 600 milj.kr. och mervärdeskatt 1 200 milj. kr. (s. 177). Av konsuraenlkronan går enligt utredningen säledes drygt 30 % till producenterna (raotsvarande), drygt 50 % till distribution och handel och 17 % tiU skatt. Hur konsurations-värdct beräknas fraragår inte. Gissningsvis har detta skett genora en multiplicering av en uppskattad konsumtion per invånare raed befolkningsstorleken (s. 138). FelkäUorna är i så faU uppenbara — enligt vår uppfattning är med utgångspunkt från produktion och import konsura-tionsvärdet sannolikt lägre än det angivna, i varje fall ora i konsumtionsvärdet inte inräknas den hemmaproduktion, som handeln inte tar befallning med. Vi skulle med den kännedom vi har om distributionskostnaderna beräkna konsumlionsvärdet av en produktion och import på 2 200 milj.kr. till något i storleken av mindre än 6 000 milj.kr. (inlcl. skatt). Men oavsett detta är det är det knappast rikligt att ulan närmare kommentar ange en total procentsats för ersättningen till handel och distribution, eftersom denna varierar högst avsevärt raed hänsyn till olika hanteringskostnader för skUda producenter i ett oenhetligt sortiment.

Att frakt representerar en betydande kostnad för sådana produkler som bl. a. tomat, gurka och frukt, vilka enligt utredningen tUl 50—85 % odlas i Skåne och av handeln skall distribueras över hela landet, är uppenbart. I själva verket ligger i handelns insatser — man skulle med fog kunna liksom inom tillverkningsindustrin tala om ett förädlingsvärde för handeln —• ingår en mångfald skiftande, nödvändiga funktioner. Utan anspråk på fullständighet kan vissa funktioner här anges (främst för partihandelsdelen av kedjeföretagen), näraligen behovsanalys, in-köpsverksarahel, sortimenlssammanställning, förhandlingar, förpackningsutveckling, kvalitetsutveckling, intransporter, kylning/lagring/puts-ning/förpackning, prisinformation, reklam/aktivisering/försäljningsar-bete, reklamationer, transporter från distributions- eller lagercentral till butik, UtbUdning, recept/provsmakningar, inredning i butik/skyltar m. m. osv. HärtiU komraer detaljistens insatser i fråga ora konsuraent-packning, prismärkning etc. föruiom del egentliga försäljningsarbetet. Preliminära beräkningar, sora vi låtit göra för enstaka produkter inom grönsaksorarådet, visar en ersättning till odlaren av ca 40 % av konsuraenlkronan. — Konsuraentkronans fördelning på olika funktioner belyser i sin mån ett modernt samhälles organisation för att få fram bra varor i läraliga kvantiteter, rikt urval och till skäliga priser.

Utredningen skall i fortsättningen behandla distribution och marknadsföring. Att vi på nuvarande stadium uppehåUit oss så jämförelsevis utförUgt vid vad utredningen nu i kompriraerad form anfört i ämnet, beror pä att vi som antytts finner detla ägnat att föra in läsarna pä felak-

Prop. 1978/79:136 136

Innehåll

Propositionen ................................................... 1

Proposilionens huvudsakliga innehåll ....................... 1

Bilaga 1 Anmälan tUl proposition om trädgårdsnäringen såvitt av
ser jordbruksdepartementets verksamhetsområde .... 3

1 Inledning ....................................................... 3

2 Föredragandens överväganden .......................... 4

2.1 Översikt av förhållandena inom näringen............ 4

2.2 Riktlinjer för en svensk trädgårdsnäringspolitik..... 8

2.3 Rationaliseringsverksamheten ......................... .. 13

2.3.1 Riktlinjer................................................ .. 13

2.3.2 Statligt finansieringsstöd ....................... .. 14

2.3.3 Statsbidrag tUl energibesparande ätgärder .. 20

2.4 Rådgivning 22

3 Heraställan ................................................... .. 25

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80.................... .. 26

Bilaga 2 Anmälan till proposition om trädgårdsnäringen såvitt av
ser handelsdepartementets verksamhetsområde ...... .. 28

1 Inledning ....................................................... 28

2 Föredragandens överväganden ........................... 28

3 Upprättat lagförslag ....................................... 37

4 Heraställan ................................................... .. 37

BUaga 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1977: 975) med tull
taxa ................................................... .. 38

Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1978: 51) Svensk trädgårdsnäring: Produktion, rationalisering och internationella förhållanden

Bilaga 4 Betänkandet (Ds Jo 1978: 13) Svensk trädgårdsnäring: Rådgivning

BUaga 5 Sammanställning av remissyttranden

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979

Besök	13 %
Föredrag, kurser vandringar	8 lo
Telefon	11 %
Möten	8 %
Bilkörning	13 f
Kontorsarbete övrigt	33 %
Resor övrigt	*i>1o*
Övrigt	7 'h