Regeringens proposition

1978/79:131

om ADB i arbetsförmedlingen m.m.

beslutad den I mars 1979

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om alt tillämpningen av lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offenlliga arbetsförmedlingen (s.k. allmän platsanmälan) etappvis utsträcks lill alt omfatta hela landet. Lagens tillämpning kommer även i fortsättningen att bli föremål för utvärdering varvid särskilt effekien av allmän plalsan-mälan för olika intressenter skall beaktas.

Nuvarande försöksverksamhel med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser föreslås bli utbyggd med 70 terminaler. Utbyggnaden har beräknats så att den i första hand kan inriktas på de distriktskonlor som idag saknar terminal. Vidare föreslås att försök med s.k. modellkontor kommer till ständ i Södermanlands län. Avsikten med försöken, som innefattar ytterligare 60 terminaler, är alt pröva terminalsystemel i en platsförmedlingsmetodik som tar hänsyn till alla de fördelar som kan komma ut av ADB-lekniken.

Slutligen föreslås att de nu försöksvis inrättade dislriklsarbetsnämnder-na, vilka i dag i huvudsak är rådgivande organ, permanentas och inordnas i arbetsmarknadsverkets reguljära organisation med styrelsefunktion inom arbetsförmedlingen.

I Riksdagen 1978179. I saml. Nr 131

Prop. 1978/79:131 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-01

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ADB i arbetsförmedlingen m.m.

1 Inledning

I skrivelse lill regeringen den 6 oktober 1978 har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) dels lämnat en redovisning av försöksverksamheterna med skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen (s.k. allmän platsanmälan) och sökning och bevaknings-matchning av lediga platser i datalagrad platsinformation samt dels lagt fram förslag om den fortsatta verksamhetens omfattning och inriktning. AMS förslag grundar sig på en inom arbetsmarknadsverket företagen utredning. Arbetsförmedling med ADB-resurser, rapport 4 — förslag om utbyggt söksystem och modellkontor. Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfallning av rapporten som bilaga I.

Statskontoret har i skrivelse den 13 okiober 1978 till regeringen avgett särskilt yttrande över AMS förslag i anledning av utredningen.

Efter remiss av rapporten jämte AMS och statskontorets skrivelser har yttranden avgeits av datainspektionen, försvarets rationaliseringsinstitut, riksförsäkringsverket (RFV), statistiska centralbyrån (SCB), datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAFA), riksrevisionsverkei (RRV), riksskatteverket (RSV), datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK), utredningen (Fö 1977:02) rörande dalasystemens sårbarhet (SÅRK), Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges haniverks- och industriorganisation- Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) efter hörande av Statstjänstemannaförbundet, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF).

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

En arbelsgrupp inom arbetsmarknadsverket med representanter för ar-

Prop. 1978/79:131 4

betsmarknadens parter och Svenska kommunförbundet har vidare gjort en uppföljning och ulvärdering av den försöksverksamhet med distriktsarbetsnämnder som f.n. pågår. I november 1978 har arbetsgruppen överlämnat en rapport lill AMS. Efter remiss till samtliga länsarbetsnämnder som hört distriktsarbetsnämndema har AMS med skrivelse den 16 februari 1979 överlämnat rapporten och däröver avgivna yllranden till regeringen med tillstyrkande av arbelsgmppens förslag. Till protokollet i detla ärende bör fogas en sammanslällning av rapporten som bilaga 3.

I prop. 1978/79:100 (bil. 15 s. 56) harjag fömtskickat all jag efter remissbehandling skall ta ställning till de förslag om allmän plalsanmälan och ADB i arbetsförmedlingen som har lagls fram av AMS. Jag anhåller nu att få la upp dessa frågor.

2 AMS skrivelser ang. utbyggnaden av ADB inom arbetsförmedlingen m.m.

AMS förslag i skrivelsen den 6 okiober 1978 gmndar sig som nämnts på en rapport i ämnet som utarbetats av en inom arbetsmarknadsverket tillsall arbetsgrupp, Arbetsgmppen för individuell platsförmedling. AMS egel förslag avviker dock på några punkter från de förslag som arbetsgruppen har kommit fram till.

Arbetsgmppen har haft i uppdrag bl. a. att redovisa och utvärdera försök med allmän platsanmälan och försök med terminaler för sökning och bevakningsmatchning av lediga platser. Vidare har arbetsgmppen haft i uppdrag att på gmndval av erfarenheter från försöken saml ett tidigare bedrivet och nu fortsatt utredningsarbete lägga fram förslag om förstärkning av arbetsförmedlingen med avancerad ADB-teknik.

Arbelsgmppens förslag innebär i korthet att lagen om allmän platsanmälan från den 1 mars 1979 utsträcks till att gälla hela riket, atl terminalsystemet för sökning och bevakningsmatchning under budgetåren 1979/80- 1981/82 byggs ut till atl omfatta alla arbetsförmedlingar i landet, att upphandling av datomtmstning ål arbetsförmedlingen får genomföras samt att en verksamhet med s.k. modellkontor startar hösten 1979 vid arbetsförmedlingarna i Södermanlands län.

AMS tillstyrker i den fömt nämnda skrivelsen arbelsgmppens förslag atl allmän platsanmälan från den I mars 1979 utsträcks till att gälla i hela landet. AMS understryker i anslutning till sitl förslag vikten av alt effekten för olika intressenier av allmän platsanmälan blir föremål för fortsatt utvärdering.

Vad beträffar terminalsyslemels fortsatta utbyggnad förutsätter AMS -i likhet med vad som sägs i rapporten - att denna får ske etappvis. AMS anser emeUertid atl ett beslut nu bör kunna begränsas till den omfattning verksamheten skall ha under nästa budgetår och föreslår att medel härför

Prop. 1978/79:131 5

anvisas i överensstämmelse med vad som upptagits för detla ändamål i styrelsens anslagsframslällning för budgelårel 1979/80. AMS kommer i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 alt redovisa sina bedömningar och medelsbehovet för kommande utbyggnadselapper.

Arbetsgmppen har ansett det rationeUt att man redan nu förbereder en upphandling av datomtmstning åt arbetsförmedlingen. Efter överiäggning med statskontoret anser AMS emellertid för sin del att anskaffning av särskild datomtmstning bör ske först då systemarbetet avslutats. IntiU dess menar AMS atl erforderliga tjänster såsom f.n. bör köpas av en servicebyrå.

AMS ansluter sig till arbelsgmppens förslag om att en verksamhet med s.k. modellkontor startar under hösten 1979 vid arbelsförmedlingama i Södermanlands län i syfte atl med hjälp av ADB pröva möjligheterna till en mer genomgnpande effektivisering av alla platsförmedlingsrutiner och en mer allsidig förbättring av förmedlingens service till arbetssökande och arbetsgivare.

AMS framhåller i detla sammanhang all den av arbelsgmppen föreslagna tekniska moderniseringen och personella förstärkningen av förmedlingen är av avgörande betydelse för atl kunna klara de anspråk som kommer att ställas på platsförmedlingen. Vidare understryker AMS de betydande samhällsekonomiska vinster som ligger i en bättre fungerande arbetsmarknad.

Slulligen förutsätter AMS att ökade resurser erhålls för personalutbildning och för utbyggnad och förändring av arbetsförmedlingens lokaler.

I skrivelse lill regeringen den 20 december 1978 har TCO, LO och de anställdas fackliga organisation vid arbetsmarknadsverket ST-AMS bl.a. understmkit alt samhällel inte kan tillhandahålla en väl fungerande arbetsförmedling med information om lediga platser i hela landet till rimliga koslnader om inte datatekniken tas till hjälp.

Försöksverksamhet med distriktsarbetsnämnder har pågått sedan januari 1977. Den arbetsgmpp som har följt upp och utvärderat försöksverksamheten föreslår bl.a. atl distriktsarbetsnämndema permanentas och inordnas i arbetsmarknadsverkets organisation med styrelsefunktion inom arbetsförmedlingen, att distriktsarbetsnämnd även inrättas inom Gollands län, att SACO/SR blir företrädd i samtliga distriktsarbetsnämnder samt atl dislriktskontoren erhåller ett genomsnittligt personaltillskott molsvarande en halv handtäggar- och en halv biträdestjänst. Vidare föreslår arbetsgmppen att AMS tilldelas medel för anordnande av introduktionsutbildning för nya ledamöter i nämnderna och att arbetsmarknadspartema och Svenska kommunförbundet erhåller medel för utbildning och information till sina företrädare i nämndema.

Prop. 1978/79:131 6

3 Föredragandens överväganden 3.1 Arbetsförmedlingens uppgifter

En viktig uppgift för arbetsförmedlingen är atl genom stöd och service i olika former ge de arbetssökande möjligheter till sysselsättning som så nära som möjligt ansluter till vederbörandes önskemål och förutsättningar. Denna uppgift blir lättare ju större del av de lediga platserna som arbetsförmedlaren vid varje tillfälle kan överblicka. I vissa fall kan förmedlaren behöva ta upp överläggningar med en arbelsgivare för att få denne alt modifiera de krav han ställer och därmed underlätta en arbetsplacering. Delta kan vara en komplicerad uppgift, som innebär en sammanvägning av olika faktorer.

Det är vidare av grundläggande betydelse för sysselsättningspolitiken all arbetsförmedlingen kan ge de arbetssökande och arbetsgivama en så långt möjlig fullständig information om förhållandena på arbetsmarknaden och atl den kan nå ut med den arbetsmarknadspolitiska servicen till enskilda och företag.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har emellertid under det senaste decenniet medfört atl platser och arbetssökande svarar sämre mot varandra än vad som tidigare var fallet. Expertgruppen (In 1968:14) för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) har i sitt nyligen överlämnade belänkande. Arbetsmarknadspolitik i förändring (SOU 1978:60) pekat på detla. Utvecklingen har också inneburil minskad rörlighet och ökande ar-belslöshetslider för de personer som berörs av arbetslöshet. Denna utveckling kan tänkas delvis bero på fortgående förändringar av arbetslivet. Del har visat sig all arbetsgivare är mer försiktiga nu än tidigare när det gäller att anställa personer vars kvaliflkationer de är osäkra på. Men de ökande svårighetema att passa ihop sökande och lediga platser kan också förklaras av en tveksamhet hos arbetssökande att ta arbeten som inte omedelbart motsvarar de ställda förvänlningama. Den höjda utbildningsnivån har helt naturUgt skapat förväntningar om mer kvalificerade arbeten. Den ökade yrkesverksamheten bland kvinnor har också betydelse i detta sammanhang eftersom det nu i aUmänhet är två arbeten som måste ordnas vid en familjs flyttning till annan ort.

Insikten om svårighetema atl få samstämmighet mellan de arbetssökandes fömtsättningar och de krav som ställs vid nyrekrytering av personal utgör bakgrunden till den betydande upprustning som arbetsförmedlingen genomgått under senare år. Enbart under 1970-talet har arbetsmarknadsverket tillförts ca I 800 nya tjänster. Dessutom har regeringen i årets budgetproposition (prop. 1978/79:100, bil. 15 s. 47) föreslagit riksdagen att arbetsmarknadsverket för nästa budgetår erhåller ytteriigare 350 tjänster. Arbetsförmedlingens yttre organisation och arbetsformer har fortlöpande utvecklats och förbättrats i syfte att göra förmedlingsarbetet effektivare. År 1973 beslöt statsmaktema om ändringar i förmedlingskontorens inre or-

Prop. 1978/79:131 7

ganisation och arbetsformer. Därmed avbröts den tidigare försöksverksamheten med öppen förmedling som innebar fri spridning av platslistor och minskad inskrivning av arbetssökande. Den s.k. modifierade öppna förmedlingsform som i stället började tillämpas innebär att alla arbetssökande som besöker ett förmedlingskonlor regislreras om inte vederbörande undanber sig detta. Sedan våren 1977 bedrivs vidare försök med s.k. fasta arbetsformer för individuell platsförmedling på flera förmedlingar. Delta innebär en systematisering av olika arbetsmoment som sedan länge funniis inom förmedlingsverksamheten men tillämpats olika vid olika kontor och av olika förmedlare.

En grundläggande föruisättning för att arbelsförmedlingen på bästa sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter gentemol såväl arbetssökande som arbetsgivare är som jag nämnde att förmedlingen vid varje tidpunkt har så fullständig överblick som möjligt över platsulbudet. För att få en ökad information tiU arbetsförmedlingen om lediga platser beslulade riksdagen under våren 1976 alt införa en lag om skyldighet för arbelsgivare att anmäla ledig plats till förmedlingen. Idag gäller denna lag i tio län och jag kommer i det följande alt föreslå aft sådan skyldighet för arbelsgivare införs i hela landet.

Ansträngningarna att finna så ändamålsenliga arbetsformer för arbetsförmedlingen som möjligt och därmed förbättra resultatet i själva platsförmedlande! har också inneburit att man för ell antal år sedan aktualiserade frågan om utnyttjande av modern datateknik (ADB) inom förmedlingen. Användningen av sådan leknik bör inom arbetsförmedlingen liksom på så många andra av samhällslivels områden väsentligt kunna förbättra och påskynda informationsflödet. Del kräver emellertid en dyrbar utrustning och därtill noggranna överväganden för atl av ett tekniskt mycket komplicerat systemutbud finna de mest ändamålsenliga användningsformerna. I flera andra länder utvecklas system för användning av ADB inom arbetsförmedlingen. Erfarenhelerna härav försöker AMS lillgodogöra sig i de försök som påböljades år 1973 med framställning av ADB-platslistor och de under budgetåret 1976/77 påbörjade försöken med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser i datalagrad plalsinformation.

Sedan några år tillbaka utnyttjas alllså ADB för framställning av plalslis-tor. Sådana lisior framställs idag i hela landet. Den ADB-leknik som används vid listframställningen ligger sedan som gmnd för en ännu mera avancerad leknik med sökning och hevakningsmalchning av lediga platser. Sådana försök bedrivs idag på femlon arbelsförmedlingskontor. Jag kommer i det följande att behandla en utvärdering av dessa försök och föreslå en utökning av antalet terminaler samt tillstyrka en försöksverksamhet med ADB-teknik i ett helt nytt platsförmedlingssystem vid s. k. modellkontor.

I januari 1977 startade försöksverksamhel med distriktsarbetsnämnder. Verksamheten har nu utvärderats och jag kommer i del följande att föreslå

Prop. 1978/79:131 8

alt försöksverksamhelen upphör och all dislriklsarbetsnämndsor-ganisalionen permanentas och inordnas i arbetsmarknadsverkets organisation som en lekmannastyrelse inom arbetsförmedlingen.

Jag övergår nu till all mera i detalj redovisa de i AMS ovannämnda skrivelser upptagna förslagen saml mina egna förslag i anledning därav.

3.2 Allmän platsanmälan och ADB-baserade platslistor

I mars 1974 gav regeringen AMS i uppdrag att utreda frågan om ökad information om lediga platser till arbetsförmedlingen. AMS tillsatte en utredning som bl.a. fann att arbetsförmedlingen täckte ungefär 60 % av samtliga platser som kommer ut på den externa arbetsmarknaden. Vidare fann utredningen att flertalet av de platser som anmäldes till förmedlingen allmänt sett fick betraktas som svårtillsatta. En begränsad försöksverksamhet med utökad platsanmälan genomfördes i Gävleborgs län. Mot denna bakgmnd föreslog AMS i slutet av år 1974 atl en lag om obligalorisk platsanmälan skulle införas i hela landet. Riksdagen antog våren 1976 (prop. 1975/76:84, InU 1975/76:28, rskr 1975/76:222) lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen. Lagen har karaklär av fullmaktslag, som ger regeringen rätt att bestämma när och i vilka delar av landet den skall lillämpas. Verksamheten skuUe till en början omfatta tre län och ha karaktär av försök som fortlöpande skulle utvärderas. Resultat av utvärderingen skulle sedan läggas till gmnd för bedömningen av hurden fortsatta utbygganden lämpligen borde ske. I sitt av riksdagen godkända betänkande förutsatte dock dåvarande inrikesutskottel att det skulle visa sig ändamålsenligt att med tiden utsträcka tillämpningen av lagen till alt omfatta hela landet. I vilken takt detta skulle ske fick dock avgöras bl.a. med hänsyn till erfarenhetema av försöksverksamhelen.

Lagen gäller arbelsgivare som avser att anställa personal genom extern rekrytering. Enligt lagen har dessa arbetsgivare en skyldighet att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen innan några andra rekryteringsåtgärder vidtas. Lagen innebär också skyldighet för arbetsgivaren att avanmäla en plats som tillsatts eller som inte längre är aktuell. Vissa påföljder vid underlåtenhet att anmäla ledig plats stadgas också i lagen. Även om lagen gäller alla arbetsgivare, som avser att anställa arbetstagare på ledig plats, medger den undantag från anmälningsskyldighet för vissa slag av anställningar, bl.a. anställningar på högst tio arbetsdagar och platser som skall besättas med redan anställd samt företagsledande befattningar.

Allmän platsanmälan infördes i enUghet med riksdagens beslut i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län den 1 oktober 1976. Sedan dess har det inom AMS pågått en fortlöpande uppföljning av effektema av allmän platsanmälan. I en utredningsrapport i oktober 1977 redovisade AMS tiU regeringen utfallet av verksamheten under det första fbrsöksåret. Resulta-

Prop. 1978/79:131 9

ten visade all antalet lediga platser, som anmäldes till förmedlingen i de tre försökslänen, ökade med ca 40% jämfört med övriga riket. Platsulbudet ökade kraftigt beträffande praktikarbete och sådana korttidsanställningar som lagen omfattar. Antalet arbetssökande som anlitade förmedlingen ökade också. Den I november 1977 uividgades lagens giltighet till atl omfatta även Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. För atl få ett bättre underlag för den fortsatta utvärderingen utvidgades tillämpningsområdet den I mars 1978 till ytterligare fyra län med olika struktur på arbetsmarknaden. Dessa var Jönköpings, Göleborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län. I samband därmed underströk dåvarande departementschefen (prop. 1977/78:100, bil. 15 s. 57), att den pågående utvärderingen måste bli så gmndlig och allsidig som möjligt.

Utöver effekterna på platstillströmningen skulle den fortsatta utvärderingen så långt möjligt belysa hur allmän plalsanmälan påverkade själva förmedlingsarbelel och arbelsförmedlingens möjligheter att fullgöra sina platsförmedlande uppgifter. Särskilda medel från arbetsmarknadsdepartementets forskningsanslag avsattes lill expertgruppen för forskning i arbetsmarknadsfrågor (EFA) för nämnda utredningsarbete. Utredningsarbetet har bedrivits i samråd med AMS och i arbetet har ingått att genom telefonintervjuer med 63 företag i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län försöka klarlägga vilka konsekvenser allmän platsanmälan haft för företagen. Femton av dessa uppger att de minskat annonseringen vid nyrekrytering som en följd av lagens införande. Av de tilU"rågade företagen är det endast fyra som anser att reformen har inneburit en påtaglig ökning av rekryte-ringskostnadema. Det rör sig i dessa fall om ökningar i urvalskostnadema. Nästan hälften av företagen redovisar en påtaglig förbättring av rekryteringsresultaten, vilket enligt företagen har uppvägt de ökade urvalskostnadema. Sammanfattningsvis har företagen bedömt allmän platsanmälan övervägande positivt. Utredningsresultaten visar också atl tillströmningen av ombytessökande till förmedlingen har ökat. Däremoi är det svårt atl entydigt belägga effekten av lagen på registrerade arbetssökandetider och vakanslider.

AMS har nu föreslagit alt lagen utvidgas fr.o.m. den 1 mars 1979 till alt gälla hela landet och understryker samtidigt vikten av atl effekien för olika intressenter av allmän platsanmälan även fortsättningsvis blir föremål för utvärdering. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat del utan erinran. SAF betonar viklen av att allmän plalsanmälan blir föremål för fortsatt allsidig utvärdering. SHIO - Familjeföretagen anför liknande synpunkter. RRV anser att lagen om allmän platsanmälan redan idag omfattar de regioner där den gör siörst nytta, dvs. stora lokala arbelsmarknader och att någon fortsatt ulvidgning av lagens tillämpningsområde därför inte bör ske. Däremot ser RRV ett värde i att utnyttja lagen som ett instrument för selektiva insatser riktade mot olika målgrupper.

Enligt lagen om allmän platsanmälan kan somjag tidigare har nämnt re-

tl Riksdagen 1978179. I saml. Nr 131

Prop. 1978/79:131 10

geringen bestämma i vilken utsträckning lagen skall gälla. Med hänsyn till den betydelse frågan har anserjag dock atl regeringen bör för riksdagen anmäla hur regeringen avser atl utnyttja sina befogenheter.

Av de utvärderingar av försöken som gjorts framgår atl lagen har gett arbetsförmedlingen en bredare täckning av platsulbudet på arbetsmarknaden samtidigt som den har stimulerat fler arbetssökande, framför allt de ombytessökande, att anlita förmedlingen. I ett läge där förmedlingen har bäde fler sökande och fler lediga platser alt arbeta med samtidigt torde förmedlingsresultatet bli bättre, vilket är en fördel för såväl arbetssökande som arbelsgivare. Det förhållandet all flera företag genom lagen anser sig få ett bälire urval av sökande tyder på atl det blivit lättare att finna '"rätt man lill rätt plals", något som gagnar både arbetstagaren och företagel. Mol bakgmnd av detta anserjag i likhet med AMS och en i stort sett enig remissopinion alt allmän plalsanmälan nu bör införas i hela landet.

En utvidgning av bestämmelserna om allmän platsanmälan får sin största ekonomiska betydelse i fråga om kosinaderna för framställning av platslistor. Antalet anmälda lediga platser ökar och därmed platslistornas omfång. Med nuvarande förmedlingsteknik är platslistoma ett nödvändigi hjälpmedel för arbetsförmedlaren och kommer atl behövas i slort sett i nuvarande omfattning i vart fall intill dess man mera allmänt har tillgång lill dataterminaler för sökning och bevakningsmatchning av lediga platser. Somjag strax skall återkomma lill kommer en viss fördjupad försöksverksamhel i delta hänseende alt ge besked om på vilket sätt och i vilken omfattning man i ett framtida genomfört lerminalsysiem kan undvara platslistor. Denna försöksverksamhet kommer även atl belysa de framtida konsekvenserna härav.

Lokala plaislisior började las i bruk inom arbetsförmedlingen under år 1966. Det sammanlagda antalet sådana listor uppgick i mars 1974 till 59 och framställdes på 38 olika tryckorter. Periodicilelen i utgivningen varierade från ort till orl. Flertalet kom emellertid ul endast en gång per vecka. Trycktiderna varierade också kraftigt med produktionslider upp till 4 1/2 dagar. Spridning av listorna mellan olika kontor var begränsad.

I en organisationsutredning år 1968 föreslog statskontoret bl.a. alt ledig-anmälda platser skulle publiceras i lokala plaislisior samt all ADB-resurser skulle utnyttjas för produktionen. Därefter har AMS bedrivit ell omfattande utredningsarbete rörande platsförmedlingens försiärkning med ADB-teknik i samråd med statskontoret.

1 maj 1973 producerades den första dagliga platslistan med hjälp av ADB-teknik och en första rapporl om arbetsförmedling med ADB-resurser lades fram i okiober 1974. Under våren 1978 fick hela landet tillgång lill länsvisa ADB-producerade platslistor. Listorna framställs på totalt fem produktionsorter. Lediga platser som skall ingå i listan kan anmälas lill förmedlingen på eftermiddagen och komma med i platslislan dagen därpå. Datorbearbetning, sättning, tryckning och distribution sker under natten.

Prop. 1978/79:131 11

Alt producera platslistoma med ADB-leknik innebär stora lidsvinster och en väsentligt högre aktualitet av listorna. Vidare har informationen om enskilda platser i listorna ökat med ca 30 % och spridning sker inom hela produktionsområdet .

Även om hanteringen av det inflytande platsmaterialet således numera i hela landet sker med hjälp av ADB måste man enligt min mening räkna med ökad arbetsbelastning på förmedlingen som följd av vidgad allmän platsanmälan. Detta jämte de insaiser som krävs i form av omfattande informationsåtgärder gör all den fortsatta utvidgningen måste anpassas till vad tillgängliga ekonomiska och personella resurser medger. Denna bedömning görs uppenbarligen bäst av AMS. På grund av de skäl jag nu har nämnl anserjag att det i fortsättningen bör ankomma på AMS att bestämma den takt i vilken lagstiftningen om allmän platsanmälan bör göras tillämplig i återstående delar av landet. Den nu förordade lösningen medför att ikraflträ-dandebestämmelsema lill lagen om skyldighet för arbetsgivare atl anmäla ledig plals till den offenlliga arbetsförmedlingen behöver ändras. Emellertid bör allmän platsanmälan även i fortsättningen bli föremål för utvärdering och jag delar AMS uppfattning atl särskilt effekten för olika intressen-ler av allmän platsanmälan skall beaktas. SAF:s och SHIO-Familjeförela-gens synpunkier på en fortsatt allsidig utvärdering har härigenom tillgodosetts. Med den inriktning av ulvärderingen som AMS föreslår och somjag nu ställt mig bakom, kommer även de synpunkier som RRV anfört om atl utnyttja lagen om allmän platsanmälan för selektiva insatser riktade mot olika målgrupper atl kunna belysas. Jag avser atl senare föreslå regeringen alt allmän plalsanmälan skall införas i hela landet och utgår därvid från att detta kan ske med början tidigast den I oktober 1979.

I årels budgetproposition (prop. 1978/79:100, bil. 15 s. 56) harjag beräknat medelsåtgången för nästa budgetår till 60,5 milj. kr för framställning av ADB-platslistor med bestämmelsema om allmän platsanmälan gällande i tio län. AMS har beräknat atl kostnadema för platslistframställningen ökar med 7,5 milj. kr. med allmän platsanmälan i hela landet från ingången av näsla budgetår. Jag är emellerlid inle beredd all förorda en större ökning av anslagsbeloppel än 3,0 milj. kr. för budgetåret 1979/80, vilket begränsar AMS möjligheter att utvidga allmän platsanmälan för så vitt inle delta kan ske inom ramen för anvisat belopp och med tillgängliga personalresurser. Jag utgår vidare från att AMS kontinuerligt prövar varje möjlighet alt genom olika slag av förenklingar göra besparingar i den nuvarande platslistframställningen. Möjlighelen att minska antalet utgivningsdagar av platslistoma bör därvid kunna övervägas.

Prop. 1978/79:131 12

3.3 Försök med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser via terminal

Med den vid listframställningen tillämpade ADB-lekniken som grund pågår sedan ett par år tillbaka också försök med lerminalsökning och bevakningsmatchning. I 1975 års budgetproposition (prop. 1975:1 bil. 13 s. 77) anmälde dåvarande departementschefen ett av AMS framlagl förslag till ett terminalbaserat söknings- och maichningssystem för arbetssökande och lediga platser m.m. (Rapport 1.). Förslaget hade formen av en utvecklingsplan som sträckte sig flera år framåt i liden. Ett omfaitande utredningsarbete fömtsattes på flera områden. Dåvarande departemenischefen förklarade atl han inle var beredd alt la ställning till införandet av det föreslagna systemet förrän ell mer i detalj utformat beslutsunderlag förelåg. AMS fick samtidigt i uppdrag all - gemensami med statskontoret och i koniaki med berörda arbetsmarknadsorganisationer - arbela fram ett sådant beslutsunderlag som behövdes för ett ställningstagande till frågan om upphandling av datorer och terminaler m.m. I uppdragei ingick även att målen för den platsförmedlande verksamheien och i vilken utsträckning dessa mål kunde uppfyllas med befintliga resurser skulle beskrivas. I uppdraget ingick vidare att klarlägga möjlighelerna att avhjälpa eventuella brister i förmedlingssyslemet med resp. ulan hjälp av ADB. Till fullgörande av detta utredningsuppdrag överlämnade AMS och statkontoret en gemensam skrivelse den 24 okiober 1975 till regeringen med ell omfattande utredningsmaterial, (Rapport 2), innefattande bl.a. en målstudie och kostnadsberäkningar för olika altemativ av ADB-användning.

Nämnda rapporter anmäldes i prop. 1975/76:84 och i 1976 års budgetproposition (prop. 1975/76:100, bil. 13 s. 54). Därefter startade AMS praktiska prov med sökning och bevakningsmatchning under budgetårel 1976/77 vid arbetsförmedlingarna i Vällingby, Nyköping, Uppsala, Ronneby, Kristianstad och Landskrona. Syftei med de praktiska proven var alt fastslå hur sökning och bevakningsmatchning med hjälp av ADB bör och kan utformas från förmedlingssynpunkl. Med sökning menas att förmedlaren med terminalens hjälp kan söka fram platsförslag i en platsbas där informaiion om lediga platser finns. Detla är samma information om lediga platser som används för produklion av ADB-platslistor. Bevakningsmatchningen används sedan för atl fortlöpande bevaka den arbetssökandes önskemål om lämpliga arbeten, vilkel innebär atl den sökandes fömtsättningar och villkor jämförs med alla nya platser som inrapporteras till arbetsförmedlingen. I 1977 års budgetproposition (prop. 1976/77:100, bil. 15 s. 72) uividgades försöken lill alt omfatia sammanlagl tolv arbetsförmedlingskontor. Vid åtta av dessa kontor skulle ägnas särskild uppmärksamhet åt ansträngningar alt förbättra förmedlingsljänstema till den som önskar arbete på annan ort än hemorten. Dessa s.k. länscentraler för interlokal förmedling inrättades i Stockholms län vid ett arbelsförmedlingskontor i Stockholms innerstad, i Uppsala län vid arbetsförmedlingen i Uppsala, i Kristianstads län vid ar-

Prop. 1978/79:131 13

betsförmedlingen i Kristianstad, i Malmöhus län vid arbetsförmedlingen i Lund, i Göleborgs och Bohus län vid cilykontoret i Göleborg, i Älvsborgs län vid arbelsförmedlingen i Borås, i Västerbottens län vid arbetsförmedlingen i Umeå och i Norrbottens län vid arbelsförmedlingen i Luleå. Länscentralernas uppgift är alt i första hand förmedla sökande i det egna länet till lediga platser i andra län. Varje länscentral har sedan juni 1978 tillgång till det samlade platsutbudet i hela landet. Fr.o.m. budgetårel 1978/79 utvidgades försöksverksamhelen med länscentraler för interlokal förmedling till ytterligare tre län för att den pågående utvärderingen skulle baseras på ett tillräckligt omfattande erfarenhetsmaterial. Dessa länscenlraler inrättades i Värmlands län vid arbetsförmedlingen i Karlslad, i Gävleborgs län vid arbelsförmedlingen i Gävle och i Kopparbergs län vid arbelsförmedlingen i Falun. Sammanlagl pågår idag försök med sökning och hevakningsmalchning vid femton arbelsförmedlingskontor och AMS disponerar Ijugo terminaler för denna verksamhet.

I den rapport som fogals lill AMS förut nämnda skrivelse den 6 oktober 1978 redovisas utfallet av den hiltills bedrivna försöksverksamheten med sökning och hevakningsmalchning med hjälp av ADB för dels lokalt bundna arbetslösa och dels personer som uppgivit sig ha intresse atl ta arbete på annan ort.

Av utvärderingen framgår atl terminalsystemet medverkat till att fler arbetssökande får plalsförslag och atl antalet förslag lill varje person ökar med mer än sex gånger jämfört med ett enbart manuellt system. Utvärderingen visar också atl när det gäller alt överblicka ett stort platsulbud, t.ex. på stora lokala arbelsmarknader och vid interlokal förmedling, platsförmedling med hjälp av terminal är överlägsen ett manuellt framtagande av plalsförslag.

Vidare konstateras i rapporten all del finns en klar tendens lill att utsikterna för en arbetssökande atl få ett arbete av längre varaktighet och ett arbele som stämmer överens med hans önskemål och fömtsättningar är större i ett ADB-assislerat sökningsförfarande än i ett konventionellt syslem.

Arbetsgruppen föreslår i anslutning härtill atl terminalsystemel för sökning och bevakningsmatchning under budgetåren 1979/80-1981/82 byggs ul till atl omfatta alla arbetsförmedlingar i landet. För budgetårel 1979/80 föreslår arbetsgruppen att terminalsystemet byggs ul med ytterligare 140 terminaler.

Mot bakgrund av rapporten föreslår AMS för sin del att försöken med användning av ADB i det direkta förmedlingsarbelel får fortsätta och byggas ut ytterligare. AMS är emellertid inte beredd atl ta ställning lill utbyggnaden på längre sikt, vilket skett i rapporten, ulan föreslår atl medel anvisas för en första utbyggnadsetapp för budgetårel 1979/80 i den omfattning som arbetsgruppen har föreslagit. AMS kommer i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 att redovisa medelsbehovet för kommande utbyggnadsetapper. Statskontoret tillstyrker också arbelsgmppens förslag till ut-

Prop. 1978/79:131 14

byggnad för budgetåret 1979/80 och framhåller all den fortsatta utbyggnaden bör prövas budgetårsvis under fortsatt ulvärdering av kostnader och effekter. En reservant i statskontorets styrelse förordar en begränsad, ulökad försöksverksamhet med en dubblering av det nuvarande antalet terminaler. Flera remissinstanser, däribland RRV, försvarets rationaliseringsinstitut, Sveriges industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, DAFA och Landstingsförbundei, menar att resultaten av försöksverksamhelen inle kan ligga lill grund för den av arbetsgruppen föreslagna utbyggnaden utan att grundligare försöksverksamhet med begränsad utökning av antalet terminaler bör ske innan slutlig ställning tas till ett permanent terminalsystem för platsförmedlingen. TCO, SACO/SR, LO och SAF tillstyrker förslaget om utbyggnad för budgelårel 1979/80. SACO/SR lillägger alt det är nödvändigt alt arbetsförmedlingen i framtiden erhåller assistans av ett utbyggt ADB-syslem för sökning och hevakningsmalchning. TCO och LO anför liknande synpunkter. Svenska kommunförbundet tillslyrker en successiv lerminalutbyggnad i främsi storstadsområdena.

Utvärderingen av den hittills bedrivna försöksverksamhelen visar enligt min mening tydligt atl ADB-assisterad förmedling ger väsentliga vinsler jämfört med vad som eljest är möjligt att uppnå. Sålunda kan förmedlaren och den arbetssökande med hjälp av terminalsökning komma i kontakt med ett många gånger större platsmaterial än tidigare. Med hjälp av terminal kan också sökningen under förmedlingssamtalets gång anpassas lill den arbetssökandes önskemål och behov. Vinsten med detla ligger främst på den kvalitativa sidan, dvs. i form av en god överblick över ett mycket omfattande platsmalerial. Detta ger framför allt fördelar på stora lokala arbetsmarknader och i samband med interlokal förmedling. Varje förmedling med sökterminal har idag omedelbar tillgång till hela platsulbudet i landet och lerminalsökningen kan också kombineras med hevakningsmalchning.

Jag har således blivit övertygad om att användningen av ADB-leknik i platsförmedlingen i vart fall på sikl är en fömtsättning för att arbetsförmedlingen skall kunna bjuda både de arbetssökande och arbetsgivaren den service de har räll all fordra. Möjligheterna till sådan verksamhet bör därför byggas ut allt efter som beslutsunderlaget förbättras, framför allt som ett resultat av försöken med s.k. modellkontor till vUka jag återkommer senare, och de erforderliga resurserna härför kan ställas till förfogande. Jag har styrkts i denna min övertygelse av bl. a. erfarenheler som gjorts i andra länder av användningen av ADB i platsförmedlingen. I Europa har flera länder sådan försöksverksamhet, däribland Västtyskland och England. I England bedrivs försöksverksamheten i nordöstra London och omfattar 15 förmedlingskontor med sammanlagt 150 terminaler. I en nyligen presenterad utvärdering av försöksverksamheten har erfarenheterna ansetls så goda, atl verksamheten föreslås bli utvidgad till hela London-området. I vissa delstater i USA har modern datateknik använis sedan länge i förmedlingsarbetet. Inom Norden har ADB i platsförmedlingen också uppmärk-

Prop. 1978/79:131 15

sammals och planer finns på all inleda ett samarbete mellan de nordiska ländema i denna fråga.

Jag delar dock den uppfattning som har kommii lill uttryck inle bara i AMS framställning utan också i flera remissyllranden, att den rapport som nu har presenterats inte utgör en tillräcklig grund för alt ställning skall kunna las tiU frågan hur ett fullt utbyggt lerminalsysiem för platsförmedlingen skall se ut. Den fortsatta utvärderingen bör därför inriktas på alt ta fram underlag för att senare kunna avgöra utformning och omfattning av ett permanent lerminalsysiem. Del är i detla sammanhang också viktigt alt denna ulvärdering sker i enlighel med de riktlinjer regeringen föreslår för införande av ADB i statsförvaltningen. Jag återkommer lill detla senare. Jag vill vidare understryka del angelägna i alt i den fortsatta utvärderingen också beakias olika förenklingar som kan göras i systemet och i de rutiner som tillämpas för platslistframställningen och vid platsförmedlingen samt de besparingseffekter som kan uppkomma härav. I utvärderingen bör också ingå atl jämföra olika lerminalsysiem på marknaden med det syslem som AMS använder idag.

Flera remissinstanser, däribland RRV, menarall i avvaklan på ytterligare Ulvärdering så bör inte terminalsystemel byggas ul under budgetåret 1979/80 i den omfattning AMS föreslår. Ingen remissinstans har dock motsatt sig utbyggnad av försöksverksamheten under nästa budgetår. AMS har föreslagit att antalet terminaler i den fortsatta försöksverksamheten med sökning och bevakningsmatchning skall ökas med 140 och alt utbyggnaden börjar vid de siörre förmedlingskontoren.

För egen del anser jag atl för nästa budgetår bör en inte oväsentlig utbyggnad av försöken komma till stånd. Tillskottel av nya terminaler under nästa budgetår bör beräknas så atl samtliga distriktskonlor kan tilldelas en lerminal. Detta skulle innebära att större delen av de arbetssökande som behöver mera avancerad förmedlingsservice skulle kunna biträdas av förmedlare och terminalbaserad sökning samtidigt som personalen vid samtliga distriktskonlor - som lokall svarar för den mera fullständiga förmedlingsservicen - kunde bli förtrogna med ADB-teknikens möjligheter. Även distriktsarbetsnämndemas ledamöier skulle på nära håU kunna följa de fortsatta försöken. AMS förfogar under innevarande budgetår över 20 terminaler för försök med sökning och bevakningsmatchning. Med hänsyn härtill och lill vad jag strax kommer atl förorda i fråga om särskilda terminaler för försöksverksamhel vid s. k. modellkontor i Södermanlands län anserjag att AMS under näsla budgetår för landet i övrigt bör disponera ytterligare 70 terminaler.

I årets budgetproposition (prop. 1978/79:100, bil. 15, s. 56) harjag beräknat medelsåtgången för nästa budgetår till 21,6 milj. kr. för utvecklingskostnader och driftkostnader av nuvarande försök med sökning och bevakningsmatchning. Jag beräknar det ytteriigare medelsbehovet för fortsatta försök med sökning och bevakningsmatchning i den omfattning jag nu har föreslagil till 12,4 milj. kr.

Prop. 1978/79:131 16

Jag vill i della sammanhang nämna alt AMS i skrivelse den 21 april 1978 har begärt att redan under innevarande budgetår få hyra fyrtio terminaler att användas på företag vid siörre förelagsomslällningar. Bakgrunden lill förslaget är följande. Arbelsförmedlingen har ofta i samband med varsel om förelagsnedläggning eller uppsägning av större omfattning i samråd med företaget och de fackliga organisationema placerat en arbetsförmedlare i företaget för att där informera om olika arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel och hjälpa till att försöka ordna nya arbeien åt de berörda. Ett exempel på detta är att AMS och Svenskl Stål AB (SSAB) under våren 1978 i samband med väntade omställningar inom SSAB kom överens om att placera arbetsförmedlare vid vissa av företagets arbetsplatser, nämligen i Oxelösund, Borlänge, Grängesberg och Luleå. I detta sammanhang erhöll förmedlarna också lillgång lill terminal för sökning och bevakningsmatchning och kosinaderna för hyra och drift av terminalerna bekostades av SSAB. Ifrågavarande terminaler är identiska med de terminaler som används på olika arbetsförmedlingskontor i försöksverksamheten med sökning och hevakningsmalchning. För att komma i kontakt med den dalalagrade platsinformationen kopplades terminalen till databasen via det allmänna telefonnätet. Till arbelsförmedlamas förfogande ställde företaget ell antal personalombud för att informera om förmedlingsverksamheten inom företaget.

Del är enligt min mening mycket väsentligt atl arbetsförmedlingen, i fall då företag tvingas vidta sådana ålgärder som kan leda till omfattande uppsägningar, har möjligheter att i samråd med berörda parter ställa sina tjänster till förfogande i förelagel och därmed underiäita kontakterna för den personal som vill ulnyllja dessa tjänster. Atl förmedlingen då också som skett i de fall somjag nyss har nämnl bör kunna ha tillgång till del datalagrade platsmaterialet över en terminal finner jag naturiigi i all synnerhei som Iransporl och sammankoppling med datasystem kan ske med mycket enkla medel. Jag föruisätter att det antal terminaler i arbetsförmedlingen som enligt vad jag nyss har förordat ställs till AMS förfogande under nästa budgetår också kommer alt kunna användas för förmedlingsverksamhet av det slag somjag nu har berört. I sådana fall bör emellertid kosinaderna för hyra och drift av den tekniska utrustningen bekostas av företaget i fråga, då lerminal behöver installeras på företaget för längre tid.

3.4 Principer för användningen av ADB i statsförvaltningen

I anslutning till vad jag nu har anfört om ADB i arbetsförmedlingen vill jag erinra om den proposition (1978/79:121) som regeringen nyligen lagt fram om ADB i statsförvaltningen. I denna redovisas regeringens principiella syn på myndighetemas användning av ADB. Bl.a. redovisas ätgärder för att ta fram en förbättrad beslutsordning för systeminvesleringar samt regler och riktlinjer för utveckling och drift av ADB-system.

Prop. 1978/79:131 17

Den särskilda beslutsordningen för systeminvesteringar innebär att formella regler skall utfärdas för etappindelning, beslutspunkter och beslutsunderlag. De generella riktlinjerna för ADB syfiar till att skapa en viss enhetlighet och kvalitativ miniminivå i användningen av ADB i statsförvaltningen.

Regeringen kommer senare att ta ställning till hur den särskilda beslutsordningen och de generella riktlinjerna skall utformas i detalj. Del är dock enligt min mening, angeläget att utveckling, införande och drifl av ADB-systemet för sökning och bevakningsmatchning utformas på ett sätt som slår i överensstämmelse med regeringens principiella syn i dessa frågor.

Detla innebär bl.a. alt utveckling och införande av systemet bör ske etappvis. Systemets effektivitet och konsekvenser i övrigt bör följas upp efter hand som utvecklingsarbetet fortskrider. Försöksverksamheten bör ske med realistiska fömtsättningar samt planeras noga. Det är viktigt atl försöksverksamhelen utvärderas med avseende på systemets ekonomiska konsekvenser i vid mening, service till arbetssökande och arbetsgivare, personalens arbetssituation, säkerhei och sårbarhet. Enligt min mening är en grundlig sådan utvärdering nödvändig för ställningstaganden till fortsatta försök eller slutligt idrifttagande.

Vidare måsle utvecklingsarbetet läggas upp på ett sådani sätt att statsmaktema och andra intressenter, t.ex. personalen på arbetsförmedlingarna, får insyn i och inflytande på systemets utformning.

Enligt nämnda proposition bör dalordrift som är av större omfattning ske för varje verksamhet för sig ("dedicerad" drift). Detta innebär alt AMS bör svara för driften av ett utbyggi system för sökning och bevakningsmatchning. Vidare bör datordriften bl.a. av sårbarhetsskäl och regionalpoliliska skäl spridas geografiskt. Vid avgöranden om hur datordriften skall fördelas mellan central, regional och lokal nivå bör beaktas såväl hur den datorslödda verksamheten är organiserad som databehandlingens omfattning och karaktär samt kosinaderna vid olika grad av spridning. I beslulsunderiagel inför ett slutligt ställningslagande lill systemet för sökning och bevakningsmatchning bör ingå en beskrivning av olika drifflösningar samt deras konsekvenser. Vad nu sagls hindrar inle att datordriften under försöksperioden som hittills, utförs av en servicebyrå.

Det får vidare ankomma på regeringen atl föreskriva närmare riktlinjer angående utvärderingens uppläggning. Jag avser atl i annat sammanhang återkomma till detta.

3.5 Modellkontor

Under budgetåret 1976/77 inleddes en försöksverksamhel vid vissa arbetsförmedlingar för all systematisera de åtgärder som vidtas i platsförmedlingsärenden, "Försök med fasta arbetsformer i platsförmedlingen". Försöken var i första hand ett säll att söka faslställa vilka arbetsmoment t2 Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 131

Prop. 1978/79:131 18

som är nödvändiga för att grundläggande individuell förmedlingshjälp skall komma dem till del som anlitar arbetsförmedlingen. Försöken pågår f.n.

AMS föreslår nu att jämsides med den uibyggnad av terminalsystemel som har behandlats i det föregående en vidare utveckling med ADB-teknik skall bedrivas för att få till stånd en samlad lösning av platsförmedlings-funktionen i dess helhet. Bl.a. har de försök med fasta arbetsformer vid platsförmedling som gjorts fäst uppmärksamhelen på behovei härav. En sådan lösning bör prövas som innebär alt arbetsförmedlingen får dalalekniska hjälpmedel för alla eller flertalet funktioner inom platsförmedlingen, att terminaler slår lill förfogande för alla som arbetar med platsförmedling och slutligen att verksamheien bedrivs vid alla kontor inom en väl avgränsad arbetsmarknad. AMS benämner denna verksamhet försök med s.k. modellkontor.

Enligt förslaget avses försöken omfatia ett helt län med allmän plalsanmälan och med fasta arbetsformer vid platsförmedlingen. AMS föreslår för egen del Södermanlands län.

Försöket är tänkt att omfatta fömtom fasta arbetsformer, inskrivning av arbetssökande direkt i lerminal, lerminalsökning bland lediga platser samt bevakningsmatchning bland nytiUkommande platser. De nuvarande platslistorna tas bort och i stället presenteras en del av del lokala platsulbudet för de sökande på platskort uppsatta i kundmottagningen. Terminaler kommer alt användas för så många arbetsmoment som är möjligt, bl.a. för utskrift av s.k. introduktionskort, för registrering av förmedlingsåtgärder och för framtagande av den s.k. planeringsinformationen. AMS föreslåratt försök med modellkontor får starta under budgetåret 1979/80. En enig remissopinion har tillstyrkt AMS förslag i denna del.

Jag delar AMS uppfattning att en vidare användning av ADB i förmedlingsarbetet bör prövas på sätl som avses med modelIkonlorsförsöken. Della är ett sätt atl pröva terminalsystemel i en plalsförmedlingsmetodik som försöker ta lill vara alla de fördelar som kan komma ut av ADB-tekniken. Försöken bör också under verksamhetens gång anpassas till vunna erfarenheter. Dessa försök bör, som också flera remissinstanser anfört, utvärderas innan slutlig ställning tas till utformningen och omfattningen av ett lerminalsysiem för platsförmedlingen. Jag förutsätter emellertid att såväl de utvidgade försöken med sökning och bevakningsmatchning som mo-dellkontorsförsöken kan påbörjas planenligt med de personalresurser som har föreslagits för arbetsmarknadsverket för nästa budgetår i årets budgetproposition (prop. 1978/79:100, bil. 15 s. 47). Likaså räknar jag med att den personalutbildning som behöver komma till stånd i anslutning till de utvidgade försöken i första hand skall kunna rymmas inom den anslagsram för personalutbildning som föreslagits i nämnda proposition. AMS har beräknat atl försöken med modellkontoren kräver ett tillskott av 60 terminaler utöver dem som har beräknats för sökning och bevakningsmatchning. I enlighet härmed beräknar jag i likhel med AMS ett belopp av 7,7 milj. kr. för försöksverksamhet med modellkontor.

Prop. 1978/79:131 19

Jag har nu förordat att AMS för nästa budgelår får ett tillskott på sammanlagt 130 terminaler. Beiräffande fördelningen av dessa terminaler har jag redovisat mina ställningstaganden särskilt för den fortsatta försöksverksamheten med sökning och bevakningsmatchning och för modellkon-torsförsöken. AMS bör emellertid vara oförhindrad all disponera visst antal av de terminaler somjag har förordat förde fortsatta försöken med sökning och hevakningsmalchning för modellkontorsförsöken om AMS finner del lämpligt eller behövligt för att sistnämnda försök skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

Jag vill i detla sammanhang också anmäla alt AMS, enligt vad jag har erfaril, under höslen 1978 tillsatt en arbetsgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter för atl se över platsförmedlingens organisation. Platsförmedlingen har under senare år fåll ell minskat ulrymme inom arbetsförmedlingens verksamhet och skälet härtill är bl.a. den kraftiga expansionen inom arbetsmarknadsutbildningen och alla de olika arbelsmarknadspoliliska insatser som krävts för att hålla arbetskraft kvar i företagen. Arbeisgruppens huvudfråga gäller hur den framtida organisalionen av platsförmedlingen inom förmedlingskontoren skall se ul. Arbetsgruppen skall bl.a. klargöra utrymmet för platsförmedlingen under de ändrade förutsättningar som fömtsätts skapas under de närmasle åren. De organisatoriska konsekvenserna vid införandet av ADB skall också beaktas liksom behovet av förändringar av kontorsnätel. Arbelsgruppen skall vidare ta hänsyn lill de konsekvenser förändringama i förmedlingens organisation får på AMS centralt. Arbetel skall bedrivas i två etapper. Den första etappen skall i sina huvuddrag vara klar lill seplember 1979, då bl.a. modellkontorens organisation behöver fastställas. Den andra etappen skall vara slutförd till hösten 1981, då ett systemförslag baserat på modellkontors-verksamhelen beräknas föreligga.

3.6 Distriktsarbetsnämndema

När den nuvarande organisationen för arbetsmarknadsverket byggdes upp i mitten av 1940-lalet ansågs det självklart att arbetsmarknadens parter skulle vara representerade i verkets ledningsorgan och därmed få möjlighet all ge sina synpunkier på och direkl påverka utformningen och tillämpningen av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Företrädare för arbetstagamas och arbetsgivamas huvudorganisationer ingick således redan från arbetsmarknadsverkets tillkomst som ledamöier i såväl styrelsen för AMS som i länsarbetsnämnderna. Regler härom skrevs in i instmktionen för arbetsmarknadsverket.

I början av 1970-lalet väcktes tanken på att också på det lokala planet tillskapa former för en mera integrerad samverkan mellan arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter men också atl bereda kommunema tillfälle all direkt ta del i utformningen av arbetsförmedlingens verksam-

Prop. 1978/79:131 20

het. För att uireda denna fråga och lägga fram förslag hur en sådan samverkan skulle kunna åstadkommas tillsattes inom regeringskansliel en arbetsgrupp i vilken de olika intressenterna var förelrädda.

I september 1975 avlämnade arbetsgruppen promemorian Lekmän i arbelsförmedlingen (DsA 1975:9). Arbelsgmppen ansåg sig bl.a. kunna konstatera alt det lekmannainflytande som då fanns cenlralt och på länsnivå inte var tillräckligt och pekade vidare på atl formaliserade kontaktvägar saknades mellan kommuner och arbetsförmedling. Arbetsgruppen föreslog att partsammansatla nämnder skulle inrättas vid varje arbetsförmedlings-distrikt.

Vid remissbehandlingen av promemorian var meningama delade i fråga om värdet av sådana nämnder. Länsarbetsnämndema var med några få undanlag tveksamma med motiveringen atl lokala nämnder inte behövdes eller inte ökade effektiviteten i förmedlingsarbetet. RRV pekade på viklen av atl försöksverksamhelen blev utvärderad. Övriga remissinstanser däribland AMS, tillstyrkte eller lämnade förslaget ulan erinran.

Efter riksdagens beslut (prop. 1975/76:84, InU 1975/76:28, rskr 1975/76:222) påböljades försöksverksamhel med distriktsarbetsnämnder i januari 1977 i hela landet med undantag för Stockholms län där nämndema startade ell halvår senare. Idag finns 78 distriktsarbetsnämnder och varje nämnd beslår av ordförande och normalt åtta andra ledamöter och lika många suppleanter. Chefen för distriktskontoret är självskriven ledamol och dessulom ordförande i nämnden. Av ledamötema i övrigt utses två på förslag av kommunerna i distriktet och två på förslag av vardera SAF, LO och TCO. I distrikt med universitet eller högskola ulses dessutom en ledamol av SACO/SR.

Försöksverksamheten med distriktsarbetsnämnder har nu pågått i två år och en arbetsgmpp inom AMS för uppföljning och ulvärdering av försöksverksamheten (DANUP) i vilken ingått representanter för såväl arbetsmarknadens parter som Svenska kommunförbundei överlämnade i november 1978 en rapport till AMS. Rapporten har remitterats för yttrande till samtliga länsarbetsnämnder som hört distriktsarbetsnämndema varefter AMS med skrivelse den 16 februari 1979 överlämnat rapporten till regeringen med förslag alt distriktsarbetsnämndema får ingå som en permanent del av arbetsmarknadsverkels organisaiion.

Av AMS skrivelse framgår alt den förut redovisade tveksamma inställningen till distriktsarbetsnämndema hos åtskilliga länsarbetsnämnder numera har förbyns i en positiv inställning tiU dessa nämnder. Länsarbetsnämndema och distriktsarbetsnämndema har således näslan genomgående tillstyrkt arbelsgmppens samtliga förslag. En länsarbetsnämnd har dock förordat fortsalt försöksverksamhel i huvudsak i nuvarande form. En annan länsarbetsnämnd har förordal försöksverksamhet på grundval av de förslag som framlagts i rapporten. Distriktsarbelsnämnden är f.n. ett huvudsakligast rådgivande organ

Prop. 1978/79:131 21

med viss beslutanderätt i enskilda ärenden. Nämnden har inte funktion som styrelse inom arbetsförmedlingen och en viktig uppgift för nämndens ledamöter är atl kunna fungera som förbindelselänk mellan förmedlingen och olika intressenter. Arbetsgruppen har funnit alt distriklsarbelsnämn-dens nuvarande organisation som i huvudsak rådgivande organ skapat osäkerhet bland såväl ledamöier som inom distriktskonlor och länsarbetsnämnder beträffande arbetsuppgifter och ansvarsområden. Arbelsgruppen har övervägt olika organisaiionsförslag och förordar alt distriktsarbelsnämnden inordnas i arbelsmarknadsverkets organisation som en lekmannastyrelse inom arbetsförmedlingen. Nämnden erhåller på så sätt motsvarande ställning inom arbetsförmedlingen som lekmannastyrelsen resp. nämnden har inom AMS och länsarbetsnämnden. Av rapporten framgår att den hittillsvarande försöksverksamheten med distriktsarbetsnämnder har visal all förmedlingsarbelel underlättals och effektiviserats i väsentliga avseenden. Jag anser därför tiden vara mogen atl permanenia och inordna distriktsarbetsnämndema i arbetsmarknadsverkets reguljära organisation på sätt som arbelsgruppen har föreslagil. Det ankommer på regeringen att meddela föreskrifter om distriktsarbetsnämndemas arbetsuppgifter och befogenheler.

AMS föreslår vidare alt med hänsyn till de föreslagna förändringarna i distriklsarbetsnämndsorganisationen och till de nya uppgifier som härigenom tillförs dislriktskontoren dessa genomsnittligt bör få ett personaltillskott motsvarande en halv handläggar- och en halv bilrädesljänst. Vidare begär AMS medel för all anordna introduktionsutbildning för nya ledamöter i nämnderna och särskilda medel till arbetsmarknadsparterna och Svenska kommunförbundet för kompletterande utbildning och information lill sina företrädare i nämnderna. Frågan om ytterligare personal liksom frågan om ytterligare utbildningsmedel får på sedvanligt säll prövas i kommande budgetarbete.

I delta sammanhang vill jag också anmäla följande fråga som har tagils upp i AMS skrivelse.

Enligt instruktionen (1965:667) för arbetsmarknadsverket (ändrad senast 1977:911) skall i Gotlands län länsarbetsnämnden utgöra distriktsarbetsnämnd (40 b § 2 st). Della undanlag har gjorls eftersom länet utgör ell enda arbetsförmedlingsdistrikt. AMS föreslår nu atl en distriktsarbetsnämnd även inrättas inom Gotlands län. Som skäl härför anför AMS dels atl länsarbetsnämnden som handhar övergripande planeringsfrågor inte har möjlighet att vid plenisammanträdena behandla de mer konkreta förmedlingsfrågorna som åvilar distriktsarbetsnämnd, dels att lalan mol beslut som i sista instans förs hos AMS endasl kan överklagas i en besvärsinstans eftersom distriktsarbetsnämnd och länsarbetsnämnd är identiska, dels att chefen för distriktskonloret på Golland inle är ledamot och ordförande i distriktsarbelsnämnden såsom andra distriklskontorschefer. Jag biträder AMS förslag. För riksdagens kännedom villjag också meddela att

Prop. 1978/79:131 22

jag avser atl föreslå regeringen att SACO/SR som idag endast är företrädd i distriktsarbetsnämnder på orter där det finns universitet eller högskola blir föreirädd i samtliga distriktsarbetsnämnder.

Beträffande distriktsarbetsnämndernas sammansättning vill jag också anmäla följande.

Enligt gällande instruktion skall två ledamöier i distriktsarbelsnämnden utses på förslag av SAF. Del förekommer emellertid inom vissa distrikt all annan arbetsgivareorganisation har större andel av marknaden mätt i antalet anställda än SAF. Sådan organisation kan t.ex. vara Statens förhandlingsorganisation (SFO) eller Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO). I sådana fall bör även sådan organisaiion kunna få föreslå representanter i nämnden. Detta skall inle behöva leda lill några konfliktsituationer eftersom arbetsgivarsidan liksom hittills bör vara representerad med två ledamöter.

4 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbelsgivare alt anmäla ledig plats lill den offentliga arbetsförmedlingen.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen dels all aniaga förslaget till

1. lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att
anmäla ledig plats lill den offentliga arbetsförmedlingen,

dels att godkänna

2. de riktlinjer för sökning och hevakningsmalchning av lediga platser med ADB-leknik somjag har förordat

3. de riktlinjer för organisation m.m. av distriktsarbetsnämndema som jag har förordat

dels att

4. till B I. Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1979/80 under tolfte
huvudtiteln utöver i prop. 1978/79:100, bil. 15 föreslaget förslagsanslag an
visa ytteriigare 23 100000 kr.

6 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1978/79:131 23

Bilaga I

Sammanfattning av utredningen om Arbetsförmedling med ADB-resurser, rapport 4 — förslag om utbyggt söksystem och modellkontor

1 Inledning

Arbetsgruppens förslag går i korthet ut på följande:

1. Lagen om allmän platsanmälan utsträcks från den 1 mars 1979 till att
gälla hela riket.

2. De av AMS och Statskontoret utvecklade terminalsyslemen för hjälp lill arbetssökande med sökning och bevakningsmatchning byggs ut fr.o.m. budgetåret 1979/80, så att de efter tre år omfattar arbelsförmedlingama i hela landet. Samtidigt förstärkes förmedlingen kraftigt personellt.

3. Arbetsgruppen föreslår alt regeringen fattar beslut om att upphandling av datorutrustning ål arbetsförmedlingen får genomföras.

4. En verksamhet med s k modellkontor startas höslen 1979 vid arbetsförmedlingarna i Södermanlands län, i syfte atl åstadkomma en mer genomgripande effektivisering av alla plalsförmedlingsrutiner och en mer allsidig förbättring av förmedlingens service till arbetssökande och arbetsgivare. Resultatet från modellkonioren skall inlemmas i del utbyggda söksystemet.

2 Allmän platsanmälan

Regeringen lade i december 1975 fram förslag om skyldighet för arbetsgivare atl anmäla ledig plals lill den offenlliga arbelsförmedlingen (prop 1975/76:84). Dåvarande arbetsmarknadsministern ansåg starka skäl föreligga att vidta åtgärder för att ge arbetsförmedlingen en så fullständig överblick som möjligl över platsutbudet. Man borde pröva om man genom en i lag föreskriven anmälningsskyldighet av lediga platser inom rimlig tid kunde uppnå en vidgad platsanmälan av tillräcklig omfattning. Regeringen borde fä besiämma omfattningen av verksamheten. Den borde till en början omfatia K, L och M län och där utvärderas fortlöpande. Införandet av obligatorisk platsanmälan - här benämnd allmän plalsanmälan - kopplades bl.a till att arbetsförmedlingen i dessa län hade tillgång till ADB-platslistor för att publicera platsinformation. - Inrikesutskottel tillstyrkte regeringens förslag (In U 1975/76:28). Utskottet utgick från atl det skulle visa sig ändamålsenligt att med liden utsträcka systemet till atl omfatta hela landet. Taklen av utbyggnaden skulle få avgöras med hänsyn till bl.a. erfarenhelerna av den föreslagna försöksverksamheten i de tre länen.

Prop. 1978/79:131 24

Försöken med allmän plalsanmälan syftade sålunda till alt förmedlingen skulle få en mera fullständig överblick över platsulbudet och att se om detta kunde åstadkommas genom lag.

Inom AMS har sedan lagen infördes pågått en löpande uppföljning av effekterna. Resultaten av denna uppföljning har efter hand redovisats till regeringen. Regeringen har på grund härav två gånger beslutat om att utvidga områdena där lagen skall gälla, så att de nu omfattar tio län. Under första halvåret 1978 har ett utredningsarbete kring lagen gjorts genom expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) (SOU 1978:60).

De inom AMS gjorda uppföljningama har visal, atl lagen under de första åren medfört en ca 40-procenlig ökning av antalet till arbetsförmedlingen nyanmälda lediga platser i K, L och M län. Delta motsvarar hell de förvät-ningar man i detta avseende hade i den uiredning (UPI) som gjordes före beslutet om lagen ifråga. Den fortsatta utvecklingen i dessa tre län och i senare tillkomna sju län visar motsvarande kraftiga ökningar i platslillström-ningen.

Utöver denna huvudfråga vid lagens införande, har genom ulvärdering inom AMS framkommit posiliva effekier i flera andra avseenden. Nämnas skall atl del skett en kraftig ökning av praktikarbete och sådana kortlids-anställningar som lagen omfattar, något som i första hand kommer yngre arbetskraft till godo.

Observeras skall atl även anmälan av korttidsplalser, som är undantagna från lagen har ökal. Vidare har införandel av lagen medfört atl de omby-lessökande med varaktigt arbele anlitar förmedlingen i större utsträckning än lidigare. AMS anser att även delta är av betydelse, eftersom en viss ökad rörlighet bland dem som redan har sysselsättning skuHe underlätta för förmedlingen atl finna lösningar för de arbetslösa. Även sökande med tillfälligt arbete har i de områden där lagen införts sökl sig lill förmedlingen i ökad utsträckning.

En slalislisk studie som gjorts inom AMS under febmari och mars 1978 visar alt överensstämmelserna (matchningsmöjlighelema) mellan sökande och platser ökat där allmän platsanmälan införts.

Ett försök genom EFA-gmppens utredning atl skatta effekterna av allmän platsanmälan på registreringsfiderna vid arbelsförmedlingen för arbetssökande och vakanser har dock inte gett något klart utslag.

Genom EFA-gruppen har resultat framkommit som tyder på atl företagen upplevt allmän platsanmälan positivt. Samtliga tillfrågade ansäg att kostnadema i samband med de ökade kontakterna med arbetsförmedlingen var obetydliga. Nästan hälften uppgav en påtaglig ökning av rekryte-ringsresullaten.

AMS har genom förfrågning i mars 1978 hos länsarbetsnämnderna i de län där lagen införts funnit atl efterlevnaden i stort sett varil god. Arbetsgivarens skyldighet att meddela förmedlingen när plats inte längre är aktuell

Prop. 1978/79:131 25

efterlevs genomgående sämre än skyldigheten atl anmäla. I vissa fall har svårigheter förekommit vad gäller lagens tolkning på enskilda punkter.

Arbetsgruppen finner sålunda alt lagen om allmän platsanmälan, som genom regeringens beslut successivi införts till all omfatta tio län, har lett lill vidgad plalsanmälan till arbetsförmedlingen, att denna effekt haft avsedd omfattning och att den varit beslående. Även andra posiliva effekter har konstaterats, bl.a. beträffande benägenheten hos ombytessökande att anlita förmedlingen. Efterlevnaden av lagen har varit god. Mot dessa positiva effekter skall ställas obetydligt ökade kostnader för arbetsgivarna och visst merarbete vid urval av sökande. Men lagen har också medfört positiva effekter för arbetsgivama, bl.a. i form av ökade kontakter med förmed-lingama med allt vad detta innebär i form av ökad informaiion och möjlighet att få del av olika arbetsmarknadspolitiska medel.

Vad som sagts avser lagens effekter hittills. Arbetsgruppen anser all betydelsen av lagens införande även bör bedömas på längre sikt. Förutsättningama för arbelsförmedlingama att sprida informaiion om de ledigan-mälda platsema blir i fortsättningen siörre än hittills genom alt dagliga ADB-platslistor från millen av 1978 införts i hela landet. AMS har i sina anslagsäskanden för 1979/80 dessutom föreslagit regeringen att resurser med terminaler för sökning och bevakning av lediga platser skall börja införas vid arbetsförmedlingarna i stor skala. Ett utförligt underlag för detta förslag redovisar arbetsgruppen i föreliggande uiredning. Effekten av förmedlingens ålgärder väntas öka avsevärt om denna försiärkning, som nu förberetts under flera år, kan få genomföras på föreslaget sätt. Vidare vill arbelsgruppen peka på betydelsen av alt allmän platsanmälan är införd i landet vid en lidpunkt då allmän arbetslöshetsförsäkring, såsom föreslagits av ALF-utredningen, kommer all införas. Genomförandet av denna reform underiättas avsevärt om arbetsförmedlingen täcker hela platsutbudet på arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av att lagen haft avsedd verkan alt ge arbetsförmedlingen lillgång lill i slort sett alla lediga platser på arbelsmarknaden och med tanke på dels den betydande upprustning av platsförmedlingen tekniskt och personellt som föreslås ske, dels den föreslagna reformen om allmän arbetslöshetsförsäkring ärdet enligt arbeisgruppens mening starkt motiverat atl lagen blir gällande för hela landet.

I det utomordentligt kärva läge som råder på arbetsmarknaden är del enligt arbeisgruppens mening i högsia grad motiverat att lagen redan nu införs till alt omfatia hela landet, så att de lediga platser som finns kommer till arbetsförmedlingens kännedom. Arbetsgruppen föreslår därför att lagen från den 1 mars 1979 får tillämpas i hela landet.

Arbetsgruppen föreslår, alt lagen om allmän platsanmälan även fortsättningsvis följs upp ifråga om lagens efterlevnad och tillämpning samt dess effekter ifråga om plalsulbudets sammansättning och överensstämmelserna med de sökande vid arbelsförmedlingen. Liksom EFA föreslår utred-

Prop. 1978/79:131 26

ningen att allmän plalsanmälan även följs upp med kompletterande anpassningar och förändringar i förmedlingamas verksamhet och arbetsrutiner.

Till arbetsgruppens slutsatser och förslag har ledamot Gunnar Westermark, SAF, lämnal ett särskilt yttrande vilket har följande lydelse.

Arbetsförmedlingens främsta uppgift är atl ge tjänster åt arbelskraflssö-kande förelag och arbetssökande personer. Genom att hålla en väl utrustad och effekliv platsförmedling skall förmedlingen förmå kunderna att utnyttja tjänsterna i den utsträckning arbetsmarknadssituationen kräver. Det är alltså principiellt felaktigt alt genom lag ålägga skyldighet atl uinyttja arbelsförmedlingens tjänster.

Om försök ändock görs med ett obligatorium atl anmäla lediga platser måsle en förutsättning för skyldighetens bestånd vara att den visar sig medföra beslående förbättringar för motlagama av förmedlingstjänsterna. Detta bör utrönas genom fortsalt ulvärdering av lagens verkan. En sådan utvärdering kan givelvis inte ha som huvudsyfte att ulröna hur antalet platsanmälningar ökar, utan den måste ange i vad mån själva förmedlingsarbetet effektiviseras, t.ex. i form av minskade vakans- och söktider eller bättre matchning.

För arbetsgivama är det väsentligt alt platsförmedlingen förbättras. Som framgår av andra delar i rapporten finns goda möjligheter atl med lillämpning av ADB-teknik effektivisera förmedlingen. Det är verkels uppfattning atl en allmän platsanmälan är en viktig förutsättning för atl denna utveckling skall bii framgångsrik. Utvärderingen bör därför också inrymma analys av detla samband, liksom av vilken ökad betydelse allmän platsanmälan kan få om en allmän arbetslöshetsförsäkring genomförs.

1 avvaktan på en sådan mer fullständig utvärdering bör lillämpningen av lagen alltjämt ha karaktär av försök.

3 Utvärdering av försök med sökning och bevakningsmatchning av lediga platser

3.1 Effektstudie rörande användning av sökterminal vid lokal förmedling

I böljan av 1978 gjordes två siudier rörande söklerminalemas användning och effekter i förmedlingsarbelel. I det följande redovisas försl en studie som behandlar lokal, sedan en som rör interlokal förmedling. Den förslnämnda studien genomfördes under tiden januari-mars 1978.

Syflel med den lokala studien var främst att klarlägga möjligheterna att enbart med hjälp av det nya informationsmediet - utan förändring av förmedlingsarbetets organisation och del vanliga arbetssättet vid platsförmedling - i större utsträckning än manuellt ta fram individuella platsförslag till olika kategorier av arbetssökande, i första hand arbetslösa. En jämförelsegrupp av sökande togs ut vid varje försökskontor. Denna grupp

Prop. 1978/79:131 27

fick service ulan hjälp av lerminal och behandlades som övriga sökande vid förmedlingen.

Studien gjordes vid tre arbetsförmedlingskontor, vart och ett med en lerminal till förfogande. Ett av kontoren låg på en stor lokal arbetsmarknad med relativt stort utbud av platser, de båda andra på begränsade lokala arbetsmarknader. Vid ett fjärde kontor, där del också fanns sökterminal, arbetade man huvudsakligen med utplacering av AMU-elever interlokalt. Vid detta kontor fanns ingen jämförelsegrupp. Della senare kontor ingår inle i redovisningen.

Vid de tre lerminalkontor som behandlas i studien - i det följande betecknade TK I, TK 2 och TK 3 - fanns vanligen två förmedlare per kontor som altemerade vid söklerminalen. Vid TK 1, som hade den slörsla arbetsmarknaden, arbetade båda lerminalförmedlarna helt med sökning och bevakningsmatchning. Motsvarade förmedlare vid de båda andra kontoren hade även andra uppgifter. Dessutom hade förmedlama vid dessa senare kontor ytterligare lika många andra sökande till terminalen som dem som ingick i studien.

De sökande logs ut genom ett statistiskt urvalsförfarande till två grupper för jämförelse, en terminal- och en normalgrupp. Av dem som på detla sätt uttagils lill resp grupp var det ca 60% som besökte terminalen resp förmedlingen under den period som undersökningen pågick. Dessa återstående sökande i resp grupp har ändå ansetts tillräckligt jämförbara med hänsyn lill gruppemas sammansäitning.

Hela antalet arbetssökande i urval som besökte terminalen vid de tre kontoren tillsammans uigjorde 209. Motsvarande antal i normalgruppen som gjorde förmedlingsbesök var totalt 187. Det är för detta antal sökande som i del följande verksamhetens resultat redovisas. De sökande i terminalgruppen var under observationsperioden aktuella vid förmedlingen i genomsnitt 67 dagar, de sökande i normalgruppen 76 dagar.

Av de 209 sökandena i terminalgruppen fördelade sig 81 på kontoret TK 1, 64 på kontoret TK 2 och likaså 64 på kontoret TK 3. 1 normalgruppen på tillsammans 187 sökande var fördelningen pade tre kontoren 63, 46 resp 80 sökande.

De sökande i såväl terminal- som normalgrupp hade fri tillgång till arbetsförmedlingens platslistor för eget studium och fri tillgång till telefon för egna arbetsgivarkontakler. Vad som vidare kan jämföras är antalet tillfällen då de sökande fält individuell hjälp med sökning vid besök på förmedlingen. Studien visar vid hur många tillfällen sökning gjordes i samband med förmedlingsbesök. Del framgår att sökning gjordes vid i genomsnitt lika många tillfällen i båda grupperna eller vid 1,2 besök under perioden. Denna individuella sökning gjorde förmedlama alltså för den ena gmppen med hjälp av terminal, för den andra med hjälp av en eller flera platslistor.

Åt de sökande kunde också lämnas hjälp med plalsförslag vid olika lillfällen mellan besöken på förmedlingen. I praktiken fanns det dock inle till-

Prop. 1978/79:131 28

räckligl med personal tillgänglig för all åt alla anmälda sökande genomföra en manuell bevakning av nya jobb som anmäldes lill förmedlingen. Samma förhållande gäller vid förmedlingskontoren i allmänhet, även om man vid flera kontor numera kunnat organisera detla arbete bättre än tidigare. Vid två av försökskontoren förekom manuell hevakningsmalchning, men de sökande fick där ändock bara i undantagsfall platsförslag på detla sätt (i genomsnitt vid 0,1 tillfällen per sökande).

Med tillgång lill ADB-systemet kan bevakning av arbetsmöjligheterna för de sökande lältare ordnas. Så skedde också för de sökande i terminal-gruppen vid kontoren i fråga. Dessa sökande fick på så vis platsförslag genom hevakningsmalchning flera gånger (i genomsnitt vid 9,4 tillfällen) under perioden.

Resultaten på denna punkt innebär, att i normalgruppen fick endast 11 av 126 sökande vid de två kontoren hjälp med manuell hevakningsmalchning under perioden på 2,5 månader. Vid alla tre kontoren fick däremot sökandena i terminalgrupperna platsförslag genom bevakningsmatchning och detta i sådan omfattning att de fick förslag i genomsnitt en gång i veckan.

Studien för de tre kontoren TKI, 2 och 3, avsåg terminalsyslemels förmåga att la fram platsförslag till sökande, främsi lokalt bundna arbetslösa. Arbetsformerna vid kontoren för att ta hand om platsförslagen skulle inle ändras men olika ålgärder som förmedlarna vidtog noterades.

Genom terminalsystemel har skapals en ny möjlighet till service från förmedlingen lill arbetssökande. Denna service består i att dagligen bevaka nytillkomna platser för de arbetssökande. Studien visar atl de sökande i terminalgmppen genom bevakningsmatchning i genomsnitt fick förslag på arbele en gång i veckan. För de sökande i normalgmppen förekom näslan inte alls någon manuell bevakning. Vid de två kontoren, där manuell bevakning över huvud förekom, inträffade det endast vid 11 tillfällen atl platsförslag sändes ut som resultat av sådan bevakning. Detta skall ses i relalion till atl antalet sökande var 126 och att de i genomsnitt var aktuella under 2,5 månader.

En viktig information som lämnas i studien är vidare hur många sökande i resp gmpp som över huvud taget inte erhållit något platsförslag. Det framgår att omkring hälften av de sökande i normalgmppen vid de tre kontoren inte fick några platsförslag alls, medan molsvarande andel för terminalgmppen uppgick till mellan 5 och 10 %. Informationen får ytterligare intresse om man sätter uppgiftema i relation till den tid under vilken de sökande varit aktuella på förmedlingen. Av dem som sökt arbele i mer än 2 månader hade i normalgruppen en så stor andel som 48 % inte fått något förslag på arbele, medan motsvarande andel i terminalgruppen var 6 %.

Totalt log man med terminalsystemets hjälp fram mer än 10 gånger så många platsförslag som manuellt.

Plalsförslag togs genomgående fram i ungefär lika stor utsträckning till-

Prop. 1978/79:131 29

tjänstemanna- som till arbetargruppen i olika åldersklasser som besökt terminalen. Kvinnoma i lerminalgruppen förbättrade sin ställning gentemot männen i fråga om att erhålla platsförslag vid kontoren TKI och TK2. Några mälbara skillnader i fråga om plalsförslagens fördelning med avseende på sökande med resp utan utbildning och erfarenhet förelåg inle. Försöken vid kontoret TKI visar, att arbetsformerna vid lerminalsökning och bevakningsmatchning kunnat kombineras med akliva arbetsgivarkontakler för de sökandes räkning.

Vid kontoret på den stora lokala arbetsmarknaden så fick enligt gjorda enkäter 72 % av de arbetssökande i terminalgruppen anslällning innan observationsperiodens slut, mot 59 % i normalgruppen. Samiidigi var söktiden kortare i terminalgruppen. Vid de två kontoren på små lokala arbelsmarknader var förmedlingens vanliga platsinformation lillräcklig. Med den inriktning, som terminalinsalsen hade, medförde den därför i många fall ingen förstärkning av den lokala platsförmedlingen.

Beträffande terminalsystemets effekter på tillsättningama finns det en klar tendens lill alt de sökande i terminalgruppen oftare fått sådana arbeten som är både fasta och som stämmer med deras erfarenhel än vad som är fallet i normalgruppen.

3.2 Effektstudie rörande användning av sökterminal för interlokal förmedling

Den nyss redovisade studien belyser effekien av sökterminal som hjälpmedel för atl la fram individuell platsinformation ål arbetslösa på ett par olika stora lokala arbelsmarknader. En annan, mer omfattande sludie med användning av samma system skall här redovisas. Den gjordes något senare, under tiden mars-maj 1978. Denna sludie avsåg systemets effekier som informationshjälpmedel för interlokal förmedling av arbete främst mellan län. Vissa arbelsmetodiska och organisaioriska förändringar inom förmedlingsverksamheten skulle därvid även prövas. Urvalet av sökande skulle göras på molsvarande sätt som i den lokala studien, med en lerminal- och en normalgrupp.

En viss förändring av förmedlingsarbetets organisation hade måst läggas upp under månadema före studiens början. De s k länscenlralerna (LC) för interlokal förmedling som ordnats inom några kontor skulle la emot sökande från hela länet för förmedling av arbete i första hand till andra län. Detla fömtsatte ändrade former för samverkan och försök med en ny arbetsfördelning mellan en del av platsförmedlingen - den del där lerminal fanns -och den övriga förmedlingen (sökandens hemortsförmedling).

Den inlerlokala terminalverksamheten sköttes under liden för studien, liksom i den lokala studien, av två förmedlare som alternerade vid söklerminalen.

Betingelserna i fråga om dalordriften av del tekniska sök- och match-

Prop. 1978/79:131 30

ningsystemet var mer gynnsamma än under den föregående studien. Under viss omläggningen av driften, som pågick samtidigt med studien under mars och april, förekom dock en del störningar, som orsakade svårigheter för sökande som rest till terminalförmedlingen från andra orter i länen. Söknings- och matchningssystemet var delsamma som under lokalkontor-studien.

Utöver service med platsförslag via terminal skulle de sökande som tillhörde terminalgruppen få hjälp med arbetsgivarkontakler (anvisning) i samband med lerminalsökningen. Vidare skulle den ordinarie förmedlingsexpeditionen hålla kontakt med den sökande om de platsförslag som kom fram genom bevakningsmatchning genom terminalen. Dessa ändrade arbetsformer skulle dock inte tillämpas i två av länen, i det följande betecknade län LC I och 3. Kontoren skulle senast vid slutet av perioden söka ta reda på vilka sökande som fåll arbete resp kvarstod som arbetssökande. De sju län resp länscentraler från vilka material inhämtats till studien belecknas i det följande som län LC 1-7.

Urvalet av sökande i de båda undersökningsgrupperna, terminal- och normalgruppen, skulle avse sådana som var intresserade av att söka interlokalt. Det bedömdes att den uppgift på arbelsförmedlingens slalislikkort som anger geografisk rörlighet kunde användas som kriierium. Emellerlid visade sig statislikkortets uppgift om geografisk rörlighet vara ytterst opålitlig.

För länscentralen i ett län uttogs ingen jämförelsegrupp, varför dess verksamhet inte tas upp i redovisningen av studiens resultat. Redovisningen omfattar sammanlagl 404 sökande som besökt terminalen vid övriga länscentraler (terminalgruppen) och 451 sökande som under perioden besökt sin ordinarie förmedling (normalgruppen).

Urvalet av de sökande lill försöken skiljer sig i flera avseenden från riksgenomsnittet av alla arbetssökande anmälda vid arbelsförmedlingen. Delta omfattar ju både lokalt och interlokalt sökande, medan urvalet endasl omfattar interlokalt sökande. Bland skillnader som kan noteras är den stora gruppen studerande och nyexaminerade (i terminalgruppen 43 % och i normalgruppen 34 % för alla kontor tillsammans). De sökande i åldem 25-34 är också överrepresenterade. Vidare är andelen ombyiessökande relativt stor.

Till skillnad från den förut redovisade lokala studien utvaldes förden in-teriokala endasl sådana sökande - i både lerminal- och normalgrupp -som uppgivit sig ha intresse att söka interlokalt. Även arbetsformema vid förmedlingen skilde sig från den lokala studien. Ambitionen var atl få fill stånd mer arbetsgivarkontakler och bälire uppföljning av ärendena.

Liksom i den lokala studien tog terminalsystemet fram 10 gånger fler plalsförslag per sökande i genomsnitt än som skedde manuellt. Av uppgifter från en specialstudie vid en länscentral (LC 6) framgår atl merparten kvalificerade platsförslag logs fram vid de sökningar som gjordes vid ter-

Prop. 1978/79:131 31

minalen av förmedlaren lillsammans med de sökande. Resultaten från samma länscentral visar en betydande försiärkning av de kvalificerade plalsförslagen genom bevakningsmatchning med terminalens hjälp: bara var tredje sökande i normalgruppen fick ett platsförslag under perioden, medan varje sökande i terminalgruppen fick tre plalsförslag.

Ser man till alla län i den inlerlokala studien är de mer betydande skillnaderna i service mellan terminal- och normalgrupp följande. Andelen sökande som fick minst ett plalsförslag uppgick i lerminalgruppen till 94 % mol 44 % i normalgruppen. Av särskilt iniresse är förslagen på arbele till de sökande som varit arbetslösa mer än 2 månader. I normalgruppen hade 52 % av dem inte fått något förslag på arbete, medan molsvarande andel i terminalgruppen var 5 %.

Beträffande plalsförslagens fördelning på de sökande - efter ålder, kön, yrke, arbetslösa, ombyiessökande elc. - gäller allmänt att terminalsystemel har kunnat ge förbättringar överlag. I urvalet är det särskilt ombytessökande och långtidsutbildade som fått bättre service än eljest.

Trots att urvalet avsåg sökande som anmält intresse för all söka arbete interlokalt, så blev utfallet för alla deltagande län tillsammantagna atl 2/3 av platsförslagen var lokala (hem- och grannkommun) för sökande tillhörande normalgruppen. För terminalgruppen var motsvarande andel 1/5 lokala plalsförslag. De sökande i lerminalgruppen fick mer än 30 gånger fler plalsförslag som var i egentlig mening inlerlokala (annan kommun än hem-och grannkommun) och gavs därigenom möjlighel atl vidga sitt sökande på arbetsmarknaden.

Den grupp av sökande som ulvalls för denna studie får antas i många fall ha haft svårigheter alt få arbete på sin hemmamarknad. De som över huvud fick arbete under observationsperioden uppgick till 32 % i terminalgruppen och 30 % i normalgruppen. Andelen skulle med sannolikhet ha blivit högre i terminalgruppen, om man i samtliga län hade kunnat betjäna de sökande med terminalens hjälp även med förslag på arbeten på den lokala arbelsmarknaden. Detla var dock av lekniska skäl inle fallet i två av länen, medan man i ett Iredje län med stor lokal arbetsmarknad prövade att hell inrikla terminalarbetet på placeringar utanför denna arbetsmarknad.

Beträffande andelen som fått arbele i annat län gäller för ett av länen speciella förhållanden (se ovan). I de övriga sex LC-länen uppgick i terminalgruppen andelen placerade lill 55 % mot 43 % i normalgruppen.

Allmänt gäller alt andelen som fått arbete i annat län kan antas ha ökat ytterligare för terminalgruppen, om mätperioden varit lång nog alt fönga in även alla tillsättningar på platser med ansökningstid.

3.3 Slutsatser rörande användningen av systemet med sökterminaler

Terminalsyslemels förmåga att förbättra den platsförmedlande verksamheten beror på dess förmåga till bättre genomlysning och utsökning av

Prop. 1978/79:131 32

platsulbudet på arbetsmarknaden. Nyttan av systemet med sökterminaler är dock beroende av tillgängligheten och utnyttjandet samt av att informationen las om hand, ytterligare bearbelas och används av förmedlaren. För att detta syslem skall få full effekt krävs naturligtvis att informationsålgär-dema även kan kompletteras med anpassande eller andra arbetsförberedande åtgärder. Terminalsystemel skall användas som hjälpmedel för utplacering inte bara före utan vid behov samtidigt med resp. efter sådana ålgärder.

Ulredningen kommer alt i senare avsnitt lägga fram närmare förslag i fråga om tillgänglighet och utnyttjande av sökterminaler. Här skall försl vissa slutsatser dras som de redovisade studiema direkt ger anledning till beiräffande systemets användning.

Selektiv användning av söksystemet. 1 studiema har man tagil ul ett tvärsnitt av sökande som fått service med terminaler. Vid en utbyggnad av terminalresurserna inom arbelsförmedlingen är det varken äiidamålsenligt eller möjligl att använda sökterminaler som enda informationskanal för alla sökande. Del finns sökande som är bäst betjänta av alt få lillgång lill plalsinformation av generell natur och själva orieniera sig i platsulbudet. För denna grupp bör det finnas möjligheter till självservice, kompletterat med ell personligl samlal med förmedlaren. Systemet med sökterminaler bör utnyttjas för dem som själva inte klarar atl finna önskade anställningar eller i de fall förmedlingen bedömer att man skulle komma till bätire resultat med terminalens hjälp. En strängare selektiviiei måste naturligtvis till-lämpas under ett utbyggnadsskede, då terminaler och personal för platsförmedling finns i begränsad omfattning, än längre fram då resursema är lillgängliga överallt.

Fastlagda former för förmedlarens insatser. Studierna har visat att arbetsformerna varierat avsevärt mellan de olika terminalarbetsplatsema. Mera enhetliga arbetsformer är erforderliga som garanterar atl de platsförslag som genereras av systemet för ifrågavarande sökandegrupp las väl om hand. Del innebär bl.a. följande: a) Utdata från bevakningsmatchning skall bedömas noga och kontakt skall tas med arbetssökande innan de får formen av ett konkret platsförslag till den sökande, b) I de ärenden där ter-minalhjälp sätts in skall förmedlaren hjälpa de sökande all ta kontakt med arbetsgivare, c) Anvisning skall göras, med de krav som del nuvarande försäkringssystemet ställer resp. med de krav som kan komma att ställas i samband med allmän arbetslöshetsförsäkring, d) Kravet på insatsemas kvalitet leder till att uppföljning av vidtagna åtgärder behöver göras.

Tillskott av förmedUngspersonal. Den individuella platsförmedling det här är frågan om förutsätter ett stort tillskott av förmedlingspersonal, inte därför att man utnyttjar ADB utan därför att man nu får faktiska möjligheter att göra insatser som tidigare ej förelegat. Alla förmedlare samt även arbetsvårdare och yrkesvägledare bör fä möjlighet att utnyttja terminalen för sina sökande.

Prop. 1978/79:131 33

Utbyggnad från större arbetsmarknaäer mot mindre. Det framgår av studien att ju större arbetsmarknaden är, deslo mer användbar är lerminalsökningen. Del innebär att systemet bör finnas tillgängligt för inlerlokala sökningar. Del innebär också all en utbyggnad i förmedlingsorganisationen bör göras i första hand på större förmedlingskontor inom resp. arbetsmarknad.

4 Utbyggnad av söksystemet i förmedlingsorganisationen

I fråga om utbyggnadstakten måsle hänsyn givetvis tas inte bara lill behov utan också lill de tekniska och praktiska möjlighetema att genomföra utbyggnaden. En förutsättning för atl utbyggnaden av ett söksystem inom förmedlingen skall få avsedd effekt är en samtidig ökning av de personella resursema vid förmedlingen. Endast om statsmakiema är beredda att tilldela AMS dessa resurser är en teknisk uppmstning möjlig atl genomföra. På liknande sätt är det nödvändigi alt medel tilldelas verket för erforderlig försiärkning av personalutbildningen och för de lokalrnässiga förändringar som är nödvändiga.

I denna utredning antas - liksom i ADB-ulredningens rapport 1 (1974) -en uibyggnad till ca I 000 terminaler inom arbetsförmedlingssystemet. Allt lyder på att denna tidigare beräkning inte är för högt tilltagen. Beräkningen, som nu görs, upptar översiktligt följande:

Befintliga och beslutade terminaler 1978

X inkodningsterminaier 190

X sökterminaler 20

Ytteriigare begärt för budgetåret 1978/79

X företagsterminaler 40

Ytterligare sökterminaler

X förbudgelårel 1979/80föreslås
dels nuvarande system 140

dels modellkontorsystem 60

X för budgetåret 1980/81 beräknas 250

X för budgetåret 1981/82 beräknas 300

Totalt 1 000

Under budgetårel 1979/80 föreslås alltså, att ytterligare 200 terminaler tillförs förmedlingsorganisationen. Av dessa bör 60 reserveras för verksamheten vid ett antal modellkontor. För budgetåret 1980/81 skulle ytteriigare 250 terminaler sättas i drifl och för budgetåret 1981/82 slutligen ytterligare 300 terminaler tillföras verksamheten. Totah skulle därmed formed-

Prop. 1978/79:131 34

lingsorganisalionen för budgetåret 1981/82 förfoga över I 000 terminaler inräknat dem som förut finns resp. begärts.

En viktig fråga är hur det antal terminaler som årligen tillförs förmedlingsorganisationen under här aktuell treårsperiod kan fördelas.

Ur teknisk synpunkt liksom ur utbildningssynpunkt åren fördelning av samtliga terminaler för ett år till ett begränsal antal kontor i en avgränsad del av landet att föredra. Delta ger också något lägre kostnader genom alt samtliga terminaler på ett kontor kan kopplas upp på samma linje. Även ur förmedlingssynpunkt talar vissa skäl för att terminaler i första hand borde tilldelas vissa delar av landet, där behovet av sådan utrustning av olika skäl är siörst. Det gäller främst storstadslänen, där manuell sökning och bevakningsmatchning pga del jämförelsevis stora antalet lediga platser i platslistorna är särskilt lidskrävande för förmedlingspersonalen och där i realiteten hevakningsmalchning endast i ringa utsträckning kan genomföras.

På samma sätt finns skäl som talar för atl vid lerminalfördelningen prioritera kontor på orter - främsi i de s.k. skogslänen - där den lokala tillgången på platser är synneriigen begränsad och förmedlingsverksamhelen i hög grad får inriklas på interlokal förmedling. Med nuvarande syslem, där - bortsett från den begränsade grupp som kan fä interlokal förmedlingsservice via länscentralema - platsulbudet i andra län får följas via länsplatslistor blir sökning - och i än högre grad bevakningsmatchning -ytterst tidsödande. 1 prakiiken kan kontinuerlig bevakning av platsulbudet för sökande i andra län bara genomföras i undantagsfall och där den sökandes ulbud inskränker sig till ett eller ett par län.

Starka skäl lalar å andra sidan för atl en fördelning av terminaler bör göras på ett sådani sätt all della hjälpmedel så snabbi som möjligl kommer så många kontor till del som möjligl - även om det med ell sådant fördelningssystem kommer att bli begränsat till alt endast större kontor i varje län får terminaler redan under budgetårel 1979/80 och oftast bara en terminal per kontor. Tillgången på en terminal vid ell kontor möjliggör dock att sökning och hevakningsmalchning kan ske för de sökande, som bedöms ha det mest trängande behovei av denna service, och att interlokal sökning och hevakningsmalchning väsentligt underlättas. Del får också anses vara ett rimligt krav att större kontor i alla län redan under första året av utbyggnadsperioden får lillgång till i vart fall en terminal.

Med hänvisning lill ovan anförda synpunkier föreslås för budgetåret 1979/80 två altemativ för fördelning av terminaler. Arbetsgruppen föreslår föregen del Alt II.

Alt I. Utbyggnad i storstadslänen och skogslänen budgetåret 1979/80

Koncentreras terminalutbyggnaden till storstads- och skogslän under 1979/80 kan alla distriktskontor och i övrigt alla kontor i dessa områden

Prop. 1978/79:131 35

med mera än f n 400 sökande per månad tilldelas en terminal. I storstadslänen kan alla kontor fä ytterligare en terminal för varje påbörjat nytt I 200-lal sökande. 1 skogslänen kan delningstalel sällas vid ca I 000.

Alt II. Utbyggnaden vid de siörre kontoren över hela landet med en viss prioritering av storstadslänen budgetåret 1979/80

1 della alternativ kan samtliga distriktskonlor i landet lilldelas en lerminal oberoende av kontorets storlek. De distriktskonlor, som har mera än I 500 sökande lolalt per månad, kan lilldelas två terminaler och sedan ytterligare en för varje nytl påbörjat I 500-tal sökande.

Vidare kan samtliga lokalkontor i storstadslänen - AB, M och O län -som har mera än ca 500 sökande per månad tilldelas en lerminal.

Budgetåret 1980/81

För della budgetår skulle alla kontor - distriktskonlor och lokalkontor - med mera än 250 sökande kunna tilldelas en lerminal. Alla kontor kunde sedan få ytterligare en terminal för varje nytt påbörjat 600-tal sökande. En fördelning av 250 terminaler under detta budgetår och en förväntad lillväxl i antalet kontor med 20-25 fram till denna lidpunkt ger förutsättningar för att ovanstående målsättning skall kunna uppfyllas.

Även när del gäller budgelårel 1980/81 måste vissa reservationer göras när det gäller lokalfrågan, då erforderliga nyanskaffningar eller ändringar vid vissa berörda kontor inte kan genomföras innan aktuell tidpunkt.

Budgetårel 1981/82

Under detta budgetår beräknas som lidigare nämnts ytteriigare 300 ter-minalerkunna tas i drift ute på förmedlingskontoren.

En breddning i användningsområdet för terminalemas beräknas då ha skett med bl.a. erfarenheterna från modellkonioren som underlag. Ett system bör därvid ha framkommit för att söksystemet/lerminalema kan utnyttjas för ytterligare funktioner.

Det finns då anledning att mera utgå från de handläggande tjänstemännen och deras behov av terminal för olika ändamål vid fördelning av terminalema. Vid det antal terminaler det detta år skulle vara fråga om kan -med ell förväntat, avsevärt tillskott av tjänster - ungefär var fjärde eller var femle handläggare inom förmedlingsorganisalionen få en egen lerminal. Det kan då vara skäl att utrusta vissa handläggare - i första hand sådana handläggare, som främst arbeiar med direkt platsförmedling - med en egen terminal. Förslag om vilka förmedlingsfunktioner som i framtiden kommer att utföras med hjälp av ADB-leknik, kommer atl läggas fram höslen 1980.

Prop. 1978/79:131 36

5 Upphandling av datautrustning

AMS har i sin petita för budgetåret 1979/80 föreslagit att en utbyggnad av lerminalverksamheien på förmedlingskontoren för sökning och bevakningsmatchning sker med 140 terminaler. Om statsmakiema acceplerar AMS förslag skulle vid slutet av budgetåret ca 200 terminaler kunna vara anslutna lill systemet. Utbyggnaden av antalet terminaler härför föreslås fortsätta även de efterföljande budgetåren. Under budgetåret 1979/80 kommer enligt AMS förslag ytterligare 60 terminaler atl installeras för modell-konlorsverksamhelen. Syflel med denna är alt pröva en mer genomgripande förändring av platsförmedlingen som i hög grad baseras på utnyttjande av ADB-tekniken. Resultaten från denna verksamhei, som kombineras med fasta arbetsformer vid platsförmedling, kommeratt presenteras i form av ell förslag till nytl system för platsförmedling.

För närvarande är omfattningen av verksamheten med sökning och matchning relativt begränsad. Endasl 20 terminaler är anslutna till systemet. De datorresurser som krävs för verksamheien ställs lill förfogande av en servicebyrå (Control Dala Sweden AB). Med denna har AMS slutit ett femårsavial om driften av systemet. Avtalet får sägas upp efter tre år, om en mer permanent lösning för verksamheten är klar alt tas i bruk. Avtalet med servicebyrån kan upphöra att gälla den 3 april 1981.

Som nämnts ovan kan under budgetåret 1979/80 200 terminaler var anslutna till systemet. Kostnaden för atl driva dessa på servicebyråbasis av nu gällande avtal resp med egen utrustning kan beräknas enligt nedan.

Kostnad servicebyrå ca 15 milj. kr./år

Kostnad egen utrustning ca 5 milj. kr./år

Denna skillnad skulle dock sannolikt bli mindre efter nya förhandlingar med servicebyrån. I dessa koslnader ingår inle kostnader för terminaler eller linjer. Dessa skiljer sig inte på något avgörande sätt i de olika lösningarna.

De skäl för upphandling av egna datorresurser för arbetsförmedlingen som föreligger är följande.

• Det föreslagna systemet för arbetsförmedlingen blir ett stort ADB-system.

• En fortsatt drifl släller så stora krav från användarnas sida på tillgänglighet av datorresurser att drift vid servicebyrå inte i längden kan motiveras.

• De åriiga kostnadema för driften av systemet blir betydligt lägre med egen utrustning.

Det är mot bakgrund av detta önskvärt atl AMS upphandlar egen datorutrustning för den utbyggnad som föreslås av delta system. Man bör därför inom AMS påbörja ett arbete med att specificera de krav som skall ställas

Prop. 1978/79:131 37

på datorutrustning för platsförmedlingen. I samband med en sådan kravspecifikation som erfordras för upphandling behöver också frågan om övriga ADB-resurser - linjer, terminaler och driftspersonal — analyseras. Några förslag i sistnämnda hänseenden lämnas sålunda inte i föreliggande rapport.

Ett sådant arbete med kravspecifikation låter sig lids- och resursmässigt genomföras så att - efter regeringens beslut - upphandling kan ske och leverans av datorutrustning kan vara avslutad under budgetåret 1980/81.

Även frågor som gäller slutlig uiformning av systemstruktur och anslutning till allmänna datanätet skall klargöras. Della kan tidsmässigt ske under den tid arbetet med upphandling pågår.

Mot bakgrund av de hittills genomförda praktiska proven samt ovan redovisade för- och nackdelar med olika lösningar synes en regionaliserad daiorlösning med vissa centralt sammanhållna funklioner (t.ex. systemarbete och programmering) innebära vissa fördelar.

6 Modellkontor.

De försök med fasta arbetsformer vid platsförmedling som pågått sedan första halvåret 1977 har fäst uppmärksamheten på verksamhetens olika delfunktioner och behovet av en samlad lösning. Man måste se över möjligheterna att underlätta arbetel i dess helhet för alt ge mera utrymme för individuell hjälp. Som ett viktigt nytt momenl kommer samordningen mellan olika funktioner inom platsförmedlingen. Detta motsvarar också den ursprungliga ambitionen i utvecklingsarbetet.

En samlad lösning av antytt slag kan prövas vid modellkonlor. Därmed avses i det följande arbelsförmedlingskontor a) vid vilka datatekniska hjälpmedel används för alla eller flertalet funktioner inom platsförmedlingen, b) där terminaler står till förfogande för alla som arbetar med platsförmedling och slutligen c) alt sådan verksamhet bedrivs vid alla kontor inom en väl avgränsad arbetsmarknad.

Målen för förslagen rörande modellkonlor innebären utvidgning jämfört med systemet med sökning och matchning. De grundläggande målen är desamma som tidigare. Men på vissa punkler behöver förstärkningar ske. Man kan sammanfattande formulera syftei med den individuella platsförmedlingen i modellkonlorens form sålunda:

att i snabbare och större omfattning hjälpa arbetssökande att finna arbete som är lämpligt med hänsyn till sökandes önskemål och förutsättningar

att förbättra arbetsgivarnas möjligheter atl erhålla förmedlingsservice och

att följa upp vidtagna förmedlingsåtgärder gentemot sökande och företag.

Om man utgår från förmedlingama som deltar i arbetet på modellkonlor, så är främst följande syslem aktuella:

Prop. 1978/79:131 38

alt ge den enskilde förmedlaren ell bälire grepp över sökande och platser

att förenkla de manuella rulinerna vid platsförmedling och

att ge underlag för planering av platsförmedlingen liksom för studier av platsförmedlingens effekter på arbetsmarknaden.

I planeringsarbetet har några kriterier tagits fram för val av del område där modellkontor skall prövas.

I utredningsarbetet har tre förutsättningar angivits, nämligen

1) alt ett hell län bör omfattas

2) alt länet ifråga bör ha försök med allmän platsanmälan

3) all storstadslän inte skall komma ifråga.

Skälen för dessa angivna förulsältningar är följande. Ett helt län (1) bör väljas med hänsyn till atl datalagrad information om länels platsmalerial och sökande skall vara tillgängligt på ett enhetligt sätt (t.ex. utan blanketter) vid alla kontor som administrativt nära samverkar. Allmän plalsanmälan (2) bör vara införd med hänsyn lill önskvärdheten av alt alla slag av anställningar bör vara tillgängliga och en större andel av de ombyiessökande än eljesl skall anlila arbelsförmedlingen. Ovissheten om när en ulvidgning av allmän plalsanmälan kan komma alt ske och behovet att redan nu starta förberedelserna gör det nödvändigt att begränsa valet lill ett län som för närvarande har allmän plalsanmälan.

Skälen till att inle välja ett storstadslän (3) är dels atl arbetsmarknaden inom delar av storstadslänen uppvisar stora skillnader, dels det stora antalet anställda i dessa län som berörs av omläggningen och därmed sammanhängande större prakliska och organisatoriska problem.

Efter det att hänsyn lagils till dessa allmänna förulsältningar återstod sju län som kunde komma i fråga.

Vid valet mellan dessa län togs hänsyn till olika förhållanden, främsi (I) lokalsituationen vid förmedlingskontoren, (2) iniressei hos länets personal för att delta i verksamheten, (3) förekomsten av lidigare försök som förberedelse för projektet med modellkontor, (4) de arbelsmarknadsmässiga förhållanden i länel, (5) antalet kontor och personalantal vid länets arbetsförmedlingar.

En viktig fakior var lokalsituationen i det län som kom all väljas. På grund av det låga anslag som finns för lokalförändringar och den tid som åtgår för alt genomföra sådana förändringar måsle man vid bedömningen utgå ifrån de idag befinlliga lokalförhållandena och de förändringar som är beslutade eller med stor sannolikhet kan genomföras till hösten 1979.

En mycket vikiig fakior är också intresset hos ledning och personal inom resp. län att gå in i verksamheten med modellkontor, som ju förutsätter betydande insatser vad gäller både planering och genomförande.

Av belydelse är också den beredskap för att delta i verksamheien med modellkontor som vederbörande län har. Län som har haft försök med fasta arbetsformer vid platsförmedling och länscentraler för interlokal plats-

Prop. 1978/79:131 39

förmedling eller andra försök med sökterminaler har kommit i koniaki med frågeställningar av de slag som blir aktuella. Tyngst väger därvid försöken med fasta arbetsformer som införts i alla de län som del gäller. Alla län utom något enda av dem har i någon form prövat sökterminaler.

De arbelsmarknadsmässiga förhållandena i länet skiljer sig i flera avseenden från varandra. Någon i detla sammanhang relevant analys var dock svår alt göra, då hänsyn också skulle behöva tas lill väntade förändringar under budgetåret 1979/80.

Hänsyn logs också lill antalet kontor och personalantalel inom arbetsförmedlingen i området. Många kontor och slorl personalantal innebär ökade insaiser för atl inlroducera och utbilda samt följa verksamheten. Å andra sidan kan sägas att ett lilet antal kontor och ett litel personalantal inle molsvarar vad som förekommer i ett ""normallän"".

Genom remiss till de sju berörda länsarbetsnämndema befanns all sex var intresserade av modellkonlorsverksamheten. Bland de olika förhållanden som ansetts betydelsefulla har lokalsituationen vid arbetsförmedlings-kontoren i resp. län tillmätts avgörande belydelse föruiom inlresset bland personalen all deila i den planerade verksamheien. På grund härav utsågs Södermanland att vara det län där modellkontor skall prövas inom arbetsförmedlingen.

En genomgång skall här göras av de olika delfunktioner som avses ingå i ell modellkontorssyslem.

Inskrivning av arbetssökande. En ändrad metodik läggs upp beiräffande inskrivning av arbetssökande. Vid första besöket noleras uppgifier som behövs för platsförmedling. Inskrivning av dessa uppgifter sker direkt via lerminal, som samtidigt används för atl ge förmedlingsservice. Delta innebär all inskrivningsblankellen slopas vad gäller platsförmedling (men bibehålls i ulredningsärenden samt för yrkesvägledning och arbetsvärd). Uppgifterna kompletteras successivi vid återbesök. Utredningsärenden som gäller t.ex. arbetsmarknadsutbildning liksom ärenden som gäller yrkesväglednings- och arbetsvårdsutredning förutsätts alltså bibehållas utanför datasystemet.

Ordermottagning och registrering av lediga platser. Nuvarande orderfunktion, som enbart avser mottagning av anmälningar av lediga platser saml inkodning av aktualitelskonlroll, vidgas. Ordermollagaren ges möjlighet att också söka bland registrerade arbetssökande för alt kunna informera arbelsgivaren om det finns sökande som kan komma i fråga för det aktuella arbetet. Möjligheten till direkt registrering via terminalen av inringd ledig plats bör också övervägas. Om direktregistrering införs kan användning och förvaring av orderblanketten upphöra.

"Självservice", dvs. möjlighel för den sökande att själv orientera sig i platsulbudet, bibehålls. Flera länkbara media finns som självservicetermi-nal, mikrokort, platskorl för presentation av ett urval platser i kundmottagningen, plaislisior osv. I självservicedelen vid modellkontor är platsbe-

Prop. 1978/79:131 40

skrivningarna summariska och arbetsgivarens namn anges inte. Varje sökande går från självservice lill terminal, där utförliga beskrivningar om arbete och företag tas fram. Om sökanden inte själv funnit lämpligt arbete gör man en terminalsökning som är mer omfattande. Utvecklingsarbetet bör inriktas på att minska användningen av platslistor. Platslistorna ger mindre möjlighet till effektiv sökning än mikrokort och terminal. Vidare är kostnadema för plaislisior så stora atl de avsevärt måsle nedbringas.

Terminalsökning bland lediga platser. För en sökande som inte funnit lämpliga platser i självservicedelen av förmedlingen skall förmedlaren erbjuda terminalsökning bland platsema. Detta kan ske efter eller i samband med inskrivning och utföras i kundmottagningen eller i en förmedlings- och utredningssektion. Vid lerminalsökning skall förmedlaren lillsammans med den sökande gå igenom valda delar av eller hela landels platser som uppfyller den sökandes önskemål. Terminalsökningen utformas i stort sett på samma sätt som nu. En väsenilig skillnad finns dock. Varje platsbeskrivning på skärmen innehåller också uppgifter om hur många sökande som anvisats resp. fått platsen som förslag samt resultatet av dessa åtgärder. Här framgår också huruvida arbetsgivaren vill ha fler sökande anvisade eller ej.

Bevakningsmatchniiig bland nytillkommande platser. Försökande som så önskar och där förmedlaren bedömer det lämpligt skall bevakningsmatchning av sökandens önskemål mot nytillkommande platser ulföras. Bevakningsuppgifter, s.k. profiler, regislreras då direkl på terminalen. Regislreringen kan ske i samband med inskrivning, i samband med sökning eller helt fristående. Registrering av profiler skall ske ungefär som i dagens system. En eller flera profiler skall kunna registreras för en enskild sökande.

Arbetsgivarregisler, tillgängligt jrån terminal, prövas vid ordermottagning och i övrigi i platsförmedlingsarbelet. Registrei byggs primärt upp på sådana uppgifter som lämnas om förelagen i samband med anmälan av lediga platser saml andra uppgifter som arbetsförmedlingen eller länsarbetsnämnden normalt tar in för sin verksamhet. Här skall också återfinnas uppgifter om förmedlingens ålgärder i fråga om platsförmedling, anpass-ningsverksamhel m.m. Registret skall kunna utnyttjas för alt underlätta ordermottagning, för ackvisition och för uppföljning av ålgärder gentemot arbetsgivaren. Registret skall också kunna användas vid förmedlarens samtal med den sökande.

Registrering av platsförmedlingsåtgärder (platsförslag, anvisning elc.) görs löpande i förmedlingsarbetet och återfinns via terminaler dels på resp. platsbeskrivning och på arbetsgivarregistret, dels på de regisirerade uppgifterna om den sökande. Anvisning är i de flesta fall ett nödvändigt moment i förmedlingsarbetet. Det kan stödjas genom lillgång lill uppgifter via terminalen om vad som skett resp. inte skett förut i ärendet inom kontoret resp. från andra kontor. Härigenom möjliggörs en samordning av förmedlingskontorens verksamhet som inte är möjligt i ett manuellt syslem.

Prop. 1978/79:131 41

Uppföljning av platser. Vid kontakter med arbelsgivare om en plats, t.ex. vid anvisning, tar förmedlama reda på om platsen är ledig, om fler sökande önskas resp. vem som erhållit anslällning om platsen är tillsatt. Förändringar noteras via terminalen och blir därmed tillgängliga för övriga förmedlare. Omfattningen av löpande aktualitelskonlroll kan härigenom reduceras.

Uppföljning av anvisningar och platsförslag är viktigt för att platsförmedlingen skall fungera. Uppföljning av anvisningar görs fortlöpande hos arbetsgivaren. Även platsförslag kan behöva följas upp och detta sker då genom kontakt med den arbetssökande.

Alternativa lösningar för flera av de ovan redovisade delmomenten kommer att prövas på modellkontoren. Ett arbete med alt fastställa dessa alternativ har inletts.

Med lanke på att man höjer ambitionsnivån vid platsförmedlingen så bedöms behovei av personaltillskott preliminärt vara 30 handläggare och 10 biträden för modellkontor omfattande ett normallän. Med tanke på behovet av utbildning för den nya personalen är det nödvändigt att förstärkningen byggs under med ökad tilldelning av aspiranter redan under 1978.

7 Kostnader

I anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 har AMS begärt 68 milj. kr. för drift av ADB-plalslislor, för drift av terminalsystem 33,5 milj. kr., för vidareutveckling av ADB inom arbetsförmedlingen 21,8 milj. kr. och för modellkontor 7,7 milj. kr. Därtill kommer kostnader för information och utbildning under budgetåret 1979/80 med ca 7 milj. kr.

Prop. 1978/79:131 42

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över utredningen — Arbetsförmedling med ADB-resurser, rapport 4 — förslag om utbyggt söksystem och modellkontor jämte skrivelser från AMS och statskontoret i anledning av rapporten

Allmän platsanmälan

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget atl allmän platsanmälan utvidgas till atl gälla hela landet fr.o.m. den I mars 1979. SACOISR betonar vikten av alt om arbetsförmedlingen tillfullo skall kunna bli effekliv och ge god service krävs inte minst all den har tillgång till en mycket stor del av arbetsmarknadens totala platsulbud. De försök med allmän platsanmälan som pågått några år har innebunt stora fördelar för personer i Ijänstemannayrken. Med tanke på de posifiva erfarenheter som hittills vunnil genom försöksverksamhelen med allmän platsanmälan tillstyrker SACO/SR atl lagen fr.o.m. den I mars 1979 skall gälla hela landet. LO anser del som mycket viktigt atl arbetsförmedlingen får ett totalt grepp om alla arbetstillfällen för att fä möjlighet att påverka företagens rekrytering - inte minst vad gäller att bereda de traditionellt svaga gmpperna på arbetsmarknaden arbele. Därmed tillstyrker LO förslaget om atl lagen om allmän platsanmälan skall gälla hela landet. SAF betonar vikten av att försöken med allmän platsanmälan blir föremål för en allsidig utvärdering och att en obligatorisk platsanmälan inte får vara ett självändamål. Effektema av allmän platsanmälan bör värderas utifrån det syftet atl plalsför-medlandei för arbetsförmedlingens kunder - både företag och arbetssökande - förbättras. SHIO-Familjeföretagen menar all i avvaklan på en fullständig utvärdering av allmän platsanmälan bör tillämpningen av lagen alltjämt ha karaktären av försök och den fortsatta utvärderingen bör bland annat visa i vad mån själva förmedlingsarbetet effektiviseras t.ex. i form av minskade vakans- och söktider eller bättre matchning. Landstingsförbundet anser all lagen om allmän platsanmälan skall tillämpas i hela riket. Däremot anser tre reservanter i landstingsförbundets styrelse att allmän platsanmälan för hela landet bör föregås av en utvärdering av de nu pågående försöken i vissa län. RRV anser inte att motiv föreligger för atl uividga lilllämpningen av lagen om allmän plalsanmälan eftersom den redan idag omfattar de regioner där den gör siörst nytta, dvs. stora lokala arbelsmarknader. Däremoi ser RRV ett värde i atl kunna utnyttja lagen som ett instrument för selektiva insatser, vilket praktiskt skulle innebära atl lagen beroende på arbetsmarknadssituationen kan riklas mot olika målgrupper.

Prop. 1978/79:131 43

Utbyggnad av terminalsystem för sökning och bevakningsmatchning

De flesta remissinstanser har i allmänna ordalag uttalat sig positivt fill en effektivisering av arbetsförmedlingen genom utnyttjande av ADB. Några remissinstanser tillstyrker utredningens förslag lill utbyggnad av terminalsystemet för sökning och hevakningsmalchning under budgetåren 1979/80-1981/82. SACOISR tillstyrker den föreslagna utbyggnaden och påpekar nödvändigheten av att arbetsförmedlingen i framtiden erhåller assistans från ADB enligt förslaget. Detta är en föruisättning för att kunna behandla den informationsvolym och möta de ökade informationskrav del är fråga om i förmedlingsarbelel. På kort sikt synes kostnaderna för fullföl-jandel av programmet stora, men organisationens bedömning är dock alt dessa kostnader är små jämfört med allernativkostnadema för atl inle genomföra programmel. LO anser alt den föreslagna utbyggnaden är väsentlig för att höja ambitionema i förmedlingsarbetet och att datatekniken skall ses som ett hjälpmedel för arbetsförmedlingen atl få bälire överblick av arbelsmarknaden. TCO ställer sig bakom den skrivelse från AMS till regeringen som baserar sig på ifrågavarande rapporl och lillägger att förmedlingens ambitionsgrad kan höjas, all förmedlingsverksamheten kan decen-traliceras till fler och smärre kontor och atl rationaliseringsvinster uppstår genom all ADB-terminaler införs i förmedlingsarbetet. Statskontoret tillstyrker utredningens förslag om utbyggnad av terminalsystemel för budgetåret 1979/80. Därefter förutsätter statskontoret budgelårsvis uppföljning av verksamhetens kostnader och effekter till dess all slutlig ställning kan las lill systemets mer definitiva utformning. Utbyggnaden bör i försia hand ske för storstadsregioner och för interlokal förmedling. En reservant i statskontorets styrelse, generaldirektören Rune Berggren menar all nuvarande försöksverksamhet bör fortsätta lill uigången av budgetårel 1979/80 enligt vad slyrelsen i övrigi förordar men med endast begränsad utökning, förslagsvis lill dubbla antalet sökterminaler i förhållande till nuläget. Berggren menar vidare all ett nytt beslutsunderlag måste läggas fram på grundval av utvärderingar av den hittillsvarande och fortsatta försöksverksamheten. Materialet skall innehålla en kostnads/intäktsanalys, vara statistiskt godtagbart samt innehålla samtliga iniressenters bedömningar. SHIO- Familjeföretagen inslämmer i de synpunkter som framföras i reservationen till statskontorels yttrande. Svenska kommunförbundet släller sig positiv fill en utvidgad ADB-baserad förmedlingsservice och tillstyrker all en successiv terminalutbyggnad kommer till stånd. Det är lämpligt alt utbyggnaden i inledningsskedet koncentreras till storstadsregionerna och siörre förmedlingskonlor. I anslutning härtill bör en successiv utvärdering ske. Sex reservanter i kommunförbundet förordar en fortsatt försöksverksamhet med en begränsad utökning av antalet terminaler, företrädesvis placerade i siörre tätorter och med försök pågående under en längre lidsperiod. Landstingsförbundet kan inle tillstyrka en så snabb och total utbyggnad av det föreslagna systemet med terminalsökning och bevakningsmatchning

Prop. 1978/79:131 44

som ulredningen föreslår p.g.a. vissa brister i utredningsmaterialet. Bristerna består bl.a. i alt man klart inte kan utläsa vilka effekUvitetsvinster som kan uppnås. En fortsatt försöksverksamhet med användning av terminaler för sökning och hevakningsmalchning men med en begränsad utökning av antalet terminaler rekommenderas, företrädesvis placerade i störte tätorter och under en längre tidsperiod. SAF erinrar om att föreningen varil representerad i arbetsgmppen och vid det styrelsesammanträde där AMS enhälligt beslöt tillstyrka förslaget lill utbyggnad av terminalsystemet under 1979/80. Samtidigt har emellertid SAF förståelse för den försiktighet som präglar statskontorets yttrande i fråga om fattandet av för systemets framlida utveckling bindande beslut. Verksamheten, dvs. effekter och kostnader måste följas upp löpande och man bör budgetårsvis pröva personalbehovet. Den fortsatta utbyggnaden bör kopplas lill försöken med modellkonioren ulan att den nödvändiga uibyggnaden fördröjs. Liknande synpunkier framförs av DAFA ochförsvarets rationaUseringsinstitut. SCB menar att ur statistisk synpunki är effektstudierna olillräckliga som underlag för beslut om en så omfatlande utbyggnad av söksystemet med hjälp av terminaler som utredningen föreslår. RRV anser att en kraftig utbyggnad inte bör ske innan en fullständig utvärdering av verksamheien skett. De redovisade kostnadema är inte kostnader för ett fullt utbyggt system utan bara kostander för en mer eller mindre interimistisk lösning. RRV menar vidare alt det är motiverat och angelägel med en mindre ökning av terminalerna för att en fortsall och mer omfattande försöksverksamhel med sökning och bevakning av lediga platser skall kunna göras. Sveriges industriförbund menar all ett beslut om utbyggnad av terminalsystemet enligt arbelsgmppens förslag måsle föregås av mycket noggranna övervägning-ar, som bara kan fattas efter en fortsalt försöksverksamhet enligt de principer som statskontoret och RRV förordat. SÅRK understryker vikten av att olika säkerhets- och sårbarhetsfrågor löses på ett tillfredsställande sätt innan man binder sig för någon slutlig systemlösning.

Modellkontor

Alla remissinstanser har tiUstyrkt eller lämnat förslaget om försöksverksamhet med modellkontor utan erinran. Statskontoret, RRV, SAF och DAFA menar i stort att modellkontorsverksamheten bör utvärderas innan ett slulligt ställningstagande kan tas till terminalsystemets mer definitiva utformning. RRV anser vidare att parallellt med modellkontorsförsöken bör försök bedrivas med altemativa metoder för kontakter och samspel mellan de inblandade partema. Dessutom anser RRV att en fömtsättning för att försöksverksamheten skall kunna bedömas är att utvärderingen läggs upp på ett sådant sätt att man har möjlighel att urskilja vilka effekter som är att hänföra till användningen av ADB och vilka som har sin grund i andra åt-

Prop. 1978/79:131 46

Bilaga 3

Sammanfattning av rapporten Distriktsarbetsnämndernas framtida verksamhet och organisation

Distriktsarbetsnämndema påbörjade sin verksamhet ijanuari 1977 med undantag för Stockholms län där nämnderna startade ett halvår senare p.g.a. pågående förändring inom dislriktsorganisalionen.

Distriktsarbelsnämnden (DAN) består av normall åtta ordinarie ledamöter och lika många suppleanter. Ledamöterna utses av AMS. Distriktskontorschefen är ordförande i nämnden. Av övriga ledamöter ulses två på förslag av kommunema i distriktet samt två på förslag av vardera SAF, LO och TCO. I distrikt där del finns universitet eller högskola utses en av ledamöterna på förslag av SACO/SR.

Distriktsarbetsnämndema har i stort arbetat efter de intentioner som getts i förarbeten och anvisningar. Överläggningama vid sammanträdena har med utgångspunkt från den aktuella arbetsmarknadssituationen inom distriktet inriktats på olika ålgärder för grupper av sökande såsom ungdomar, nytillträdande kvinnor, invandrare, äldre och arbelshandikappade. Vidare har t.ex. frågor i samband med planering av beredskapsarbeten, an-passningsverksamhel, arbetsmarknadsprognoser och ramplanering inom AMU behandlats. Olika arbetsmarknadspolitiska program har fastlagts och priorileringsfrågor och personalfrågor har diskuterats.

Distriktsarbelsnämnden är f n. ett huvudsakligast rådgivande organ med viss beslutanderätt i enskilda ärenden. Distriktsarbelsnämnden har till skillnad från den partssammansalta styrelsen i arbetsmarknadsstyrelsen resp. nämnden i länsarbetsnämnden ej funktion som styrelse inom arbetsförmedlingen.

Distriktsarbetsnämndens beslutanderätt är beroende av särskilda föreskrifter av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av AMS.

Distriktsarbetsnämndens organisation som huvudsakligast rådgivande organ har skapat vissa problem och oklarheter beträffande ansvar, uppgifter och befogenheter. Det har därför framhållits från såväl ledamöter som distriktskontor och länsarbetsnämnder att det är nödvändigt med klarare regler för distriktsarbetsnämndens uppgifter och kompetensområden. Vidare poängteras alt ansvarsfördelningen mellan distriktsarbetsnämnd och länsarbetsnämnd måsle fastställas.

För att undvika fördröjning vid ärendebehandling har det vidare påtalats att det måste skapas möjligheter för distriktsarbelsnämnden att vid behov kunna delegera beslutanderätten.

Trots atl distriktsarbetsnämndema fortfarande är under ett uppbyggnadsskede har del i de flesta nämnder varil en myckel aktiv verksamhet. Även om en viss kritik framförts har erfarenhetema hittills varit övervägande posiliva och ledamöterna har överlag visat ett stort intresse. Flerta-

Prop. 1978/79:131 47

let av distrikiskontorschefema anser att nämnderna varit ett bra slöd i förmedlingsarbelel.

Med hänsyn lill de uppgifier som framkommil från både ledamöier, distriktskonlor och länsarbetsnämnder föreslår gruppen atl distriklsarbels-nämndsorganisationen permanentas och inordnas i arbetsmarknadsverkels reguljära organisation. Verksamheten bör därmed upphöra som försöksverksamhet.

Gruppen har övervägt olika altemativa organisationsformer för distriktsarbetsnämndens framtida verksamhet och funnil all distriktsarbelsnämnden bör få styrelsefunklion inom arbetsförmedlingen. Distriktsarbelsnämnden får därigenom molsvarande ställning inom arbetsförmedlingen som lekmannastyrelsen resp. nämnden har inom arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden.

Instruktion och arbetsordning för distriktsarbelsnämnden bör utformas enligt samma principer som gäller för länsarbetsnämnden. Därigenom kommer huvudsakligast principiella ärenden eller andra ärenden av större vikt atl föras upp för avgörande i distriktsarbelsnämnden.

Enligt regeringens föreskrifter har distriktsarbetsnämnd ej inrättats på Gotland med hänsyn till att länet endasl omfattar ett distrikt. Gotlands särställning i distriktsarbetsnämndsorganisationen har medfört en del förvaliningsrättsliga problem. AMS har därför efter förslag från gruppen hemställt hos regeringen att distriktsarbetsnämnd inrättas även på Golland.

Inom Stockholms län har det uppstått en del organisatoriska och praktiska problem p.g.a. att Stockholms kommun ingår i fyra förmedlingsdistrikt. Då en översyn av Stockholms DAN-organisation för närvarande pågår inom länsarbetsnämnden kommer förslag till modifiering av organisationen all framläggas senare.

Gruppen föreslår vidare vissa förändringar av representationen i nämndema. SACO/SR är för närvarande endast företrädd i distrikt där det finns universitet eller högskola. Enligt gruppen bör SACO/SR, som sedan 1977 är föreirädd i samtliga länsarbetsnämnder, även ha representation i samtliga distriktsarbetsnämnder.

För närvarande har distrikt med sex eller flera kommuner tre ordinarie ledamöter och lika många suppleanter till skillnad från övriga distrikt som har två ordinarie kommunledamöter och två suppleanter. För att förbättra den kommunala representationen föreslås atl gränsen för tre ledamöter sänks till distrikt med fem eller flera kommuner.

Kommuner och arbetsmarknadens parter bör vid nominering eftersträva alt del blir en jämnare fördelning av kvinnor och män i nämndema.

Beträffande ersättningsfrågoma föreslår gruppen bl.a. att samfliga ledamöter/suppleanter i distriktsarbelsnämnden som är egna företagare bör ha rätt till ersältning för förlorad arbetsförtjänst. Enligt nuvarande bestämmelser kan ersättning endast utgå till ledamot som representerar Sveriges Hantverks- och Industriorganisation - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen).

Prop. 1978/79:131 48

Den arbetsgrupp inom AMS som haft i uppdrag alt se över uppgifier och personalresurser inom länsarbetsnämndens och distriktskontorens kanslier (KORG 78) har i samarbele med arbelsgruppen gjort en undersökning i form av en enkät till samtliga distriktskonlor. Kontoren har dels fåll ange vilka uppgifter som tillkommit genom distriktsarbelsnämnden. dels försökt uppskatta lidsålgången fördelat på olika befaltningsfunktioner. Genomsnittligt uppskattas tidsåtgången per kontor och månad till 22 limmar för handläggande personal inklusive distriktskonlorsledning och 16 timmar för biträdespersonal.

I rapporten från kansliutredningen (KORG 78) anförs bl.a. '"Ett flertal kontor hade emellertid i sina enkätsvar gjort klarl, alt tidsbrist varit en lillbakahållande faktor för olika aktiviteter och att man av samma anledning inle kunnat ägna tid att engagera ledamöterna i önskvärd omfallning ... I' sin värdering av enkätresultaten rörande distriktsarbetsnämndema utgår KORG 78 från att dessa kommer i växande omfattning erfordra personalinsatser sedan de olika parterna hunnit växa in j sina nya roller.'"

Gruppen biträder dessa beräkningar och föreslår i likhet med kansliutredningen atl distriktskontoren tillföres resurser motsvarande en halv handläggartjänst och en halv biträdestjänst för att täcka uppgifier i samband med DAN. Uppgiftema bör i likhet med kontorets övriga arbetsuppgifter fördelas på olika befattningshavare.

Gmppen föreslår vidare att frågan om inrättande av tjänsier för biträdande distriklskontorschefer vid samtliga distriktskontor överväges. För närvarande saknas del sådana tjänster vid 24 kontor.

Bland olika ålgärder för fortbildning av ledamöter föreslår gmppen att länsarbetsnämnderna sammankallar distriklsarbetsnämndledamöter till överläggningar, exempelvis en gång om året. AMS bör tiUdelas medel för detla ändamål.

Vidare föreslås att särskilda medel i likhet med tidigare tiUdelas AMS för anordnande av introduktionskurser för de 114 nya ledamöter som tillkommer genom förslaget om utökning av representationen från SACO/SR och vissa kommuner. På gmnd av det stora antal nya ledamöter som SACO/SR erhåller bör organisafionen anvisas medel för utbildning av dessa ledamöter.

Gmppens förslag om att distriktsarbetsnämndema skall erhålla styrelsefunktion innebär atl ledamötema får nya uppgifter och därmed större ansvar. Gmppen anser därför att det kan vara motiverat att arbetsmarknadsparterna och Svenska Kommunförbundet i Scunband med omorganisationen anvisas medel för utbildning och information åt samtliga ledamöter.

Önskemål har framförts om utbildning för ordförande och sekreterare i DAN. Då utbildningen bör vara värdefull även för andra befattningshavare inom verket föreslår gmppen att hänsyn tas fill dessa önskemål vid beräkning av personalutbildningsanslaget inom AMS.

Enligt gruppen bör de föreslagna organisationsförändringarna genomföras under budgetåret 1979/80.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979