Prop. 1978/79:115

Regeringens proposition

1978/79:115

om riktlinjer för energipolitiken;

beslutad den 1 mars 1979.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

CARL THAM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990.

Det betonas att god tillgång till energi är en grundläggande förutsättning för ekonomisk och social utveckling. Vidare framhålls att energipolitiken är ett medel i strävandena att nå angelägna sociala mäl såsom ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, regional balans, social och ekonomisk utjämning och god miljö.

I propositionen framhålls att de närmaste årttondena kommer att utgöra eft övergångsskede mot en kommande epok när uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan svarar för huvuddelen av vårt lands energiförsörjning och att inriktningen av energipolitiken under 1980-talet bör ges mot denna bakgrund.

Det framhålls att den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land är att stegvis förbättra vårt försörjningsläge genom att minska det stora oljeberoendet.

I propositionen redovisas ett flertal åtgärder för att begränsa energianvändningen. Det betonas att energihushållningen måste planeras så att insatserna sätts in där de får störst effekt.

Förslag läggs fram om fortsatt stöd till energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning föreslås ökas.

Översyn av den prövning av industrins energihushållning som f. n. sker enligt 136 a § byggnadslagen aviseras. I detta sammanhang avses också frågan om en särskild energihushållningslag prövas. 1   Riksdagen 1978179. 1 samt. Nr 115

Prop. 1978/79:115 2

I propositionen lämnas förslag till ändringar av stödet till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. Syftet är att ge möjligheter att mer aktivt styra stödet till de åtgärder som är önskvärda från samhällets utgångspunkter. I anslutning härtill behandlas frågor om finansiering av stödet. Till kommunernas rådgivning föreslås ett ökat stöd under en treårig uppbyggnadsperiod. Vidare föreslås ökade satsningar på utveckling och införande av ny teknik för energihushållning. Beslut om lån och bidrag, inkl. utvecklingsstöd, föreslås kunna meddelas med sammanlagt drygt 2000 milj. kr. under budgetåret 1979/80.

Förslag läggs fram om höjning av skatten på vissa oljeprodukter med 40 kr. per m. Skatten på motoralkoholer föreslås bli sänkt. Ökning av energiskatten för mycket energikrävande industrier aviseras. Ökningen sker genom att nedsättningsgränsen höjs från 1,3 till 1,8% av produkternas försäljningsvärde. Utredning om beskattningen av energi redovisas.

Översyn av myndighetsorganisationen inkl. forskningsorganisationen inom energiområdet aviseras. Vattenfallsverkets framtida uppgifter och organisation avses också utredas i detta sammanhang.

Energianvändningsnivån beräknas bli 425-460 TWh år 1990. Det innebär att användningen av energi beräknas öka med 0,4-1,0% per år fram till år 1990. Det framhålls att detta är en väsentligt lägre ökningstakt än vad andra industriländer räknar med.

I propositionen betonas att det är nödvändigt att energiförsöijningen dimensioneras så att det finns utrymme för en något snabbare industriell och ekonomisk utveckling än som i dag syns trolig. Det framhålls att energitillförselsystemet bör planeras så att en användningsnivå kring den övre gränsen av det angivna inlervallel skall kunna tillgodoses.

Omfattande insatser för att ersätta olja med andra energislag föreslås. Trots dessa åtgärder bedöms oljan under hela den aktuella perioden komma att lämna det största bidraget till landets energiförsörjning. Ätgärder i syfte att öka försörjningstryggheten på den svenska oljemarknaden aviseras. Den statliga kreditgarantin för investering i produktion och distribution av bl. a. olja föreslås få utökat användningsområde.

Flera förslag rörande oljans hälso- och miljöproblem förutskickas, bl. a. aviseras ökade insatser för forskning om skadeverkningarna vid oljeförbränning och om åtgärder för att minska utsläppen av föroreningar.

De naturgasprojekt som aktualiserats under senare år bedöms medföra mycket begränsade fördelar i förhållande till de höga kostnaderna. Projekten avvisas i propositionen.

I propositionen framhålls att ökad kolanvändning erfordras för att minska oljeberoendet. Ett omfattande arbete för att lösa de miljöproblem som är förenade med koleldning och kolhantering aviseras.

Användning av torv för energiändamål bör enligt propositionen öka.

Vidare beräknas skogsavfall och biomassa få större betydelse för energiförsörjningen.

Prop. 1978/79:115 3

Ett brett program för att ta till vara solenergi för uppvärmningsändamål föreslås i propositionen. Sol 85; ett målinriktat solvärmeprogram, läggs fram.

Åtgärder för förbättrad långsiktig finansiering av fjärrvärmeutbyggnaden redovisas i propositionen. Generella restriktioner mot elvärme avvisas.

Förslag till lag om ändring i lagen om vissa rörledningar och förslag till lag om ändring i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m. läggs fram. Ändringarna innebär att rörledningslagens koncessionskrav kommer att gälla också Qärrvärmeledningar av större omfattning.

Behovet av elkraft beräknas i propositionen komma att uppgå till MOMS TWh år 1990.

Utbyggnaden av vattenkraft begränsas till 65 TWh. 1 propositionen föreslås utvidgad reglering av sjön Sädvajaure inom Pieljekaise nationalpark. Regleringen aktualiseras av utbyggnad av Sädva kraftstation.

Kärnkraftprogrammet bör enligt propositionen begränsas till tolv reaktorer. Någon utbyggnad därutöver bör inte komma i fråga. Ökade resurser till statens kärnkraftinspektion för insatser som höjer säkerheten i befintliga kärnkraftverk föreslås. Utredning om hur en eventuell uranutvinning skall kunna ske på ett miljösäkert sätt aviseras.

Därutöver föreslås i propositionen att i första hand kraftvärmeverk baserade på fasta bränslen byggs ut, främst under andra hälften av 1980-talet. Förbäitrad finansiering av kraftvärmeverk redovisas.

Strukturomvandlingen inom eldistributionsområdet föreslås fortsätta. Stöd till restelektrifieringen föreslås utgå under en tioårsperiod.

Det treåriga energiforskningsprogram som antogs av riksdagen år 1978 föreslås fortsätta. Väsentligt ökade insatser beträffande användning av solvärme föreslås. Ökade insatser rörande ny miljövänlig teknik för utnyttjande av kol aviseras.

Planeringen inom energiområdet under 1980-talet föreslås inriktas efter de riktlinjer som läggs fram i propositionen. Det betonas att kriser i energittllförseln och betydande omställningsproblem kan bli aktuella. I propositionen framhålls att detta kan komma att medföra att riktlinjerna för energipolitiken får omprövas och ytteriigare åtgärder vidtas.

Prop. 1978/79:115

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1979-03-01

Närvarande: statsministem Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam.

Föredragande: statsråden Tham, Enlund, Friggebo och Mundebo.

Proposition om riktlinjer for energipolitiken

Statsråden Tham, Eiilund, Friggebo och Mundebo anmäler sina förslag. Anförandena redovisas i underprotokollen för industri-, jordbruks-, bostads- resp. budgetdepartementet.

Statsrådet Tham hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och statsråden Enlund, Friggebo och Mundebo har anfört för de åtgärder eller ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för de åtgärder eller ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 —4.

^{Regeringens proposition}

_1978/79:115

Bilaga 1 Industridepartementet

^{Riktlinjer för energipolitiken}

såvitt avser

_{industridepartementets verksamhetsområde}

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 1

Bilaga 1

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1979-03-01

Föredragande: statsrådet Tham

Anmälan till proposition om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser industridepartementets verksamhetsområde

Föredraganden 1   Inledning

Jag kommer i det följande att lägga fram förslag till riktlinjer för energipolitiken. Mina förslag grundar sig främst på det arbete som energikommissionen (I 1976:05) har bedrivit. En sammanfattning av kommissionens huvudbetänkande (SOU 1978: 17) Energi och slutbetänkande (SOU 1978:49) Energi Hälso-, miljö- och säkerhetsrisker och sammanställning av remisyttrandena häröver bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga I.I.

Som underlag för mina ställningstaganden harjag vidare bl.a. ett flertal rapporter och promemorior som i sin helhet eller i sammanfattning bör fogas till regeringsprotokollet som bilagor, nämligen

sammanfattning av energi- och miljökommitténs betänkande (SOU 1977:67) Energi, hälsa, miljö och sammanställning av remissyttrandena häröver (bilaga 1.2),

förhandsrapport från statens industriverk rörande utvärdering av statsbidragen för energibesparande åtgärder inom näringslivet (bilaga 1.3),

sammanfattning av statens industriverks utredning (SIND 1978: 6) Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning och sammanställning av remissyttrandena häröver (bilaga 1.4),

utdrag ur Swedegas AB rapport den 15 september 1978 till industridepartementet i naturgasfrågan, utvärdering av rapporten, sammanställning av remissyttrandena häröver och utdrag ur Swedegas AB rapport den 20 januari 1919 (bilaga 1.5),

sammanfattning av elvärmeulredningens betänkande (Ds I 1977:9) Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer och sammanställning av remissyttrandena häröver (bilaga 1.6), I   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 2

en inom industridepartementet utarbetad promemoria om koncessionsplikt för vissa fjärrvärmeledningar, som också innehåller förslag till lag om ändring i lagen (1978; 160) om vissa rörledningar och sammanställning av remissyttrandena häröver (biVflga 1.7),

Scandpower A/S rapport Kjernekraftens kostnader (bilaga 1.8),

sammanfattning av rapporter från statens vattenfallsverk och Sydkraft AB om värmeöverföring från kämkraftverk (bilaga 1.9),

rapport från arbetsgruppen för kraftvärmefrågor (bilaga 1.10) samt en stor mängd synpunkter och förslag rörande åtgärder inom energiområdet från kommuner, organisationer, företag och enskilda.

Jag lägger i det följande fram förslag till lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och förslag till lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m. Mina förslag bör fogas till detta regeringsprotokoll som bihang.

Som bakgrund till mina förslag lämnar jag i det följande en kort redogörelse för utvecklingen inom energiområdet fr. o. m. år 1975.

Riksdagen fattade år 1975 ett energipolitiskt beslut av stor betydelse (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202). Utgångspunkten för det program som i sina huvudpunkter då antogs med stor majoritet var att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till atl i princip omfatta hela energiområdet. Detta innebar att programmet inriktades starkt på hushållning med energi och planering för inte bara tillförseln utan även användningen av energi.

Som mål sattes att energikonsumtionens ökningstakt skulle begränsas till 2% i genomsnitt per år för perioden 1973-1985. För tiden därefter skulle en ytterligare nedpressning eftersträvas så att om möjligt en konstant nivå skulle hållas från omkring år 1990. Inom ramen för det samlade två-procentmålel sattes som mål för användningen av elenergi att ökningen skulle begränsas till i genomsnitt högst 6% per år t. o. m. år 1985 mot 1— 8 % per år under 1960-talet.

För atl åstadkomma en sänkning av energikonsumtionens ökningstakt vidtogs ett antal åtgärder. Förberedelser gjordes för att införa en kommunal energiplanering och förbättra uppföljning och statisttk. Möjligheter infördes för staten att ställa villkor om energieffektivitet vid tillstånd till ny- eller utbyggnad av energikrävande industri. Informations- och utbildningsinsatser gjordes. Det statliga ekonomiska stödet utvidgades till alt förutom energibesparande åtgärder i byggnader gälla också industrins investeringar för energieffektivare processer m.m. Skärpta normer för byggnaders isolering m.m., vilka innebar ungefär en halvering av den beräknade energiåtgången i ett nytt hus, jämfört med ett hus byggt efter lidigare normer, initierades också. Den allmänna energiskatten höjdes.

Med den tillväxttakt som beräknades för elkonsumtionen skulle behovet av elproduktion år 1985 bli nära 160 TWh, varav 63 TWh beräknades bli producerade i kärnkraftv   k. Det innebar att 13 kämkraftblock skulle vara

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 3

i drift år 1985. Det skisserade utbyggnadsprogrammet avsågs utgöra en ram inom vilken modifieringar kunde vidtas om utvecklingen visade sig motivera detta. Riktlinjerna för elförsörjningen innebar vidare dels en planerad utbyggnad av vattenkraften med ca 5 TWh till ca 66 TWh, dels en betydande satsning på anläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion.

Försörjningen med bränslen skulle enligt programmet tryggas genom bl.a. en aktiv statlig oljepolitik. Ett statligt företag för kommersiell verksamhet inom oljeområdet bildades. Det statliga stödet för prospektering efter och utvinning av olja och naturgas i Sverige och utomlands utvidgades och förstärktes. Principbeslut fattades om ytterligare beredskapslagring av olja och oljeprodukter för att förbättra uthålligheten mot s.k. fredskriser.

Energiprogrammet innehöll även ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet, omfattande såväl produktion och distribution sora användning av energi inom industri, transporter och bebyggelse. Programmet innebar en ökning av forsknings- och utvecklingsinsatserna rörande förnybara energikällor bl.a. sol, vind och biomassa. De sammanlagda kostnaderna för programmel beräknades till 366 milj. kr. för treårsperioden 1975/76-1977/78.

1975 års enei-gipolitiska program avsåg tiden fram till år 1985. Nytt ställningstagande innehållande riktlinjer för energipolitiken efter år 1985 förutsattes komma att ske år 1978.

Som en följd av det energipolitiska programmet vidtogs under åren 1975 och 1976 ett antal åtgärder, bl. a. utvidgning och förbättring av energistatistiken, utökning av det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i näringslivet, förstärkning av myndighetsresurserna inom kärnsäkerhets-området och utvidgning av forsknings- och utvecklingsarbetet inriktat på ökad säkerhet i kärnkraftverken. Vidare lades riktlinjer fast för eldistributionens fortsatta omstrukturering med bl.a. ökat utrymme för lokala intressen. Hösten 1976 godkände riksdagen lag (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar och våren 1977 antogs lag (1977:439) om kommunal energiplanering.

Under år 1976 beslöt statsmakterna också att förstärka energiberedskapen genom bl.a. vissa insatser inom det petrokemiska områdel. Våren 1977 fattades beslut om den forlsatta beredskapslagringen inom energiområdet lill år 1985. Beslutet innebar en prioritering av beredskapsåtgärder mot fredskriser.

I februari 1976 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet den s.k. energi- och miljökommittén (Jo 1976:02) med uppdrag att ge en översiktlig och lättillgänglig redovisning av hälso- och miljöeffekterna vid användningen av olika energislag. Kommittén framhåller i sitt betänkande alt del inte finns några enkla svar på frågan om hur Sveriges energiförsörjning skall se ut - inte ens om man enbart skulle se lill verkningarna på

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 4

hälsa och miljö. Kommittén framhåller att alla de energislag som i detta perspektiv kan spela en mer betydande roll är förknippade med skadeverkningar som är eller kan bli ett allvarligt hot mot vår hälsa eller vår miljö. Åtgärder för ökad energihushållning och forsknings- och utvecklingsinsatser med sikte på ökad användning av förnybara energikällor bör därför vidtas. Kommittén framhåller vidare att det från hälso- och miljösynpunkt förefaller rimligast att Sverige bygger sin elenergiförsörjning på en kombination av olika energislag.

I den regeringsförklaring som den i oktober 1976 nytilllrädda regeringen avgav betonades starkt riskerna med hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Det framhölls att en satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte riskerna bemästrades. Regeringen lade fram förslag till lag om särskilt tillstånd atl tillföra kärnreaktor kärnbränsle, den s. k. villkorslagen, som antogs av riksdagen våren 1977 (prop. 1976/77:53, NU 1976/ 77:23, rskr 1976/77:205). Enligt lagen krävs atl vissa frågor om hantering av använt kämbränsle och högaktivt avfall skall vara lösta innan en reaktor får tas i drift. Tillstånd enligt lagen meddelas av regeringen. Som villkor för tillstånd gäller att innehavaren av reaktorn skall dels förete avtal som på ett betryggande sätl tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärnbränsle, dels visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet från upparbetningen kan ske. Alternativt kan tillstånd ges till en reaktorinnehavare som kan visa hur och var en helt säker slutlig förvaring kan ske av använt kärnbränsle utan föregående upparbetning, s. k. direktdeponering.

Lagen gäller endast de reaktorer som inte hade tagils i drift före oktober 1976. De första fem svenska kärnkraft reaktorerna berörs alltså inte. För den sjätte reaktorn, Barsebäck 2, som var färdig vid nämnda tidpunkt och som nu är i drift, antogs särskilda bestämmelser.

Som en följd av de krav som villkorslagen ställer startade de berörda kraftföretagen ett utrednings- och utvecklingsprogram, projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS), avseende hantering och förvaring av använt kärnbränsle. En redovisning vad beträffar hantering-och slutlig förvaring av högaktivt avfall från upparbetning lämnades i december 1977 och en redovisning av hantering och slutlig förvaring av använt kärnbränsle i juni 1978.

Vattenfallsverket ansökte i december 1977 om tillstånd enligt villkorslagen för kärnkraftblocket Ringhals 3. En molsvarande ansökan från Forsmarks Kraftgrupp AB för Forsmark 1 ingavs i april 1978. Ansökningarna prövades i oktober 1978 av regeringen som därvid fann att den i ansökningarna åberopade metoden för förvaring av högaktivi avfall från upparbetning i huvudsak uppfyller villkorslagens krav. Regeringen beslöt emellertid att t. v. lämna ansökningarna utan bifall med motiveringen att det fordras ytterligare geologiska undersökningar för all visa förekomsten av en tillräckligt stor bergsformation på aktuellt djup och med de egenskaper som KBS säkerhetsanalys i övrigt förutsätter. Arbetet med att ta fram kompletterande geologiskt underlag har nyligen avslutats.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 5

Ökade insatser beträffande energihushållning vidtogs under åren 1977 och 1978. Anslaget för statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet har successivt förstärkts för att under innevarande budgetår uppgå till drygt 300 milj. kr. Anslaget för stöd till energisparåtgärder i bostäder m. m. höjdes under samma period. För innevarande budgetår har sammanlagt drygt 1 300 milj. kr. anvisats för detta ändamål.

Ett förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse antogs av riksdagen våren 1978 (prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345). Målet är enligt beslutet att spara ca 35 TWh under perioden 1978-1988, vilket innebär 25-30% av nettoenergiförbrukningen i 1978 års byggnadsbestånd. Planen, som omfattar investeringar om sammanlagt 31000-48000 milj. kr. under denna period, skall enligt beslutet omprövas efter tre år.

Våren 1978 beslöt riksdagen vidare alt förlänga energiforskningsprogrammet med ytterligare en treårsperiod (prop. 1977/78:110, NU 1977/ 78:68, rskr 1977/78: 341). Tyngdpunklen i programmet las på de förnybara energikällorna, främst vindenergi och biomassa, och på effektivare energianvändning i industrins processer och i bebyggelsen. För perioden 1978/ 79-1980/81 angavs en ram på 842 milj. kr.

Den 20 mars 1977 höjdes elskatten från 2 öre till 3 öre per kWh. Skatten på bensin höjdes med 25 öre per liter den 27 april 1978.

För att stimulera opinionsbildningen inför det kommande energipolitiska beslutet har för budgetåren 1977/78 och 1978/79 anslagits medel för särskilt stöd till studiecirklar i energifrågor, bl. a. för bidrag till studieförbunden för framtagning av material och utbildning av cirkelledare. Under budgetåret 1977/78 ställdes också medel till förfogande för ekonomiskt stöd till information och kunskapsspridning som initierades av olika fristående grupper och organisationer.

I december 1976 tillkallades enligt regeringens bemyndigande energikommissionen, vars uppgifi var att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som underiag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen om den svenska energipolitikens inriktning fram till omkring år 1990.

Statens industriverks prognoser SIND A och SIND B som redovisades i ulredningen (SIND 1977:9) Sveriges energianvändning under 1980- och 1990-talen utnyttjades i energikommissionens arbete. I prognosen SIND A beräknas energianvändningen år 1990 till ca 470 TWh, varav ca 127 TWh el. Än vändningsnivåerna motsvaras av tillförselnivåer på totalt ca 510 TWh och ca 145 TWh el. Prognosen bygger bl.a. på att omfattande insatser i energihushållande syfte vidtas. Under antagandet om en ännu högre ambitionsnivå beträffande energibesparingsåtgärder utarbetade verket en variant på denna prognos, SIND B, enligt vilken behovet av tillförd energi år 1990 uppgår till ca 480 TWh, varav ca 140 TWh el.

På uppdrag av energikommissionen utarbetades bl. a. en alternativ ener-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 6

giplan av företrädare för vissa miljörörelser. Denna plan, miljörörelsernas alternativa energiplan (MALTE), grundar sig på ett väsentligt lägre energibehov bl.a. genom att man har antagit en industribranschstruktur som kraftigt avviker från vad som låg till grund för industriverkets prognos. Planen, som förutsätter att kärnkraften skall vara avvecklad år 1985, bygger på ett betydande utnyttjande av biomassa för energiändamål.

Energikommissionen redovisade i sitt arbete fyra exempel för den fortsatta utvecklingen inom energiområdet. Dessa s. k. altemativ byggdes i huvudsak upp kring olika handlingslinjer beträffande användningen av kärnkraft. Alternativ A utgör en plan för avveckling av kärnkraften till omkring år 1985. Alternativ B innebär att energipolitiken inriktas mot att avveckla kärnkraften under en tioårsperiod med år 1990 som riktpunkt, alternattv C att en kärnkraftutbyggnad inom ramen för 1975 års beslut accepteras under 1980-talet men att låsningar för tiden därefter undviks och slutligen alternativ D att kämkraftutbyggnad under 1980-talet accepteras i något större omfattning samt att en markerad inriktning görs mot fortsatt framtida kärnkraftutnyttjande, bl.a. genom en satsning på en inhemsk kärnbränslecykel. Användningsnivån i alternativ A och B är begränsad till ca 430 TWh år 1990 och understiger därmed nivån i prognosen SIND B medan användningsnivån i alternativ C och D är ungefår den samma som i SIND A.

Kommissionen utarbetade också två varianter på dessa alternativ nämligen alternativ B', där användningsnivån i alternativ C och D förutsätts samtidigt som kärnkraften avvecklas och alternativ C som innebär ett fortsatt kämkraftutnyttjande men baserar sig på samma energianvändningsnivå som alternativ A och B.

Genomförda analyser och överväganden ger enligt energikommissionen vid handen att de riktlinjer som innefattas i ett energisystem mellan alternativen C och C i långa stycken svarar mol de krav som kommissionen anser bör ställas på energiprogrammet för 1980-talet, nämligen ökad försörjningstrygghet, minskat oljeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida ställningstaganden. Kommissionen anger vidare att vi genom utnyttjande av el liksom genom ökat utnyttjande av fjärrvärme kan pressa tillbaka oljeberoendet samtidigt som försörjningstryggheten kan förbättras genom ökat utnyttjande av inhemska bränslen och större spridning av imporlbränslen. Ett energipolitiskt beslut med denna inriktning ger enligt energikommissionen möjligheter till en fortlöpande omprövning av energipolitiken, allteftersom ny kunskap erhålls om framför allt möjligheterna att införa de förnybara energikällorna i större skala.

Till kommissionens betänkanden har avgivits reservationer med olika inriktning. Reservationerna gäller främst vattenkraft- och kärnkraflfrå-gorna.

Jag delar i stort energikommissionens uppfattning och kommer i det följande att lägga fram förslag till riktlinjer för energipolitiken som ansluter

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 7

sig till denna strategi. Förslagen, som i första hand avser tiden fram till omkring år 1990, är således utformade med syfte att niöjliggöra en successiv utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. I takt med att ytterligare kunskap erhålls får en fortlöpande anpassning av energipolitiken mot detta mål ske.

I prop. 1978/79: 100 (bil. 17 s. 137, 186 och 208) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnel, för budgetåret 1979/80 beräkna

1. lill Energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. ett reservationsanslag av 310 milj. kr.,

2. till Vissa utbildningsåtgärder m.m. i energibesparande syfte ett reservationsanslag av 5 milj. kr.,

3. till Energiforskning ett reservationsanslag av 283 milj. kr.,

4. till Kraftstationer m. m. ett investeringsanslag av 2 310 milj. kr.
Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet

2   Energipolitikens allmänna inriktning

2.1 Internationell översikt

2.1.1    Världens nuvarande energiförsörjning

Den globala användningen av energi har ökat snabbt under hela 1900-talet. Tillväxten har varit omkring 5 % per år. Sedan år 1950 har energianvändningen mer än trefaldigats. Utvecklingen har dock inte skett likformigt vad gäller olika slags energiråvaror. Medan utvinningen av kol sedan år 1950 har ökat med ca 70% har utvinningen av olja mer än femfaldigats, utvinningen av naturgas nästan sjufaldigats och produktionen av vatten-och kärnkraft mer än femfaldigats.

Denna utveckling har inneburil förskjutningar i energiråvarornas relativa andelar av den globala energiproduktionen. Sålunda svarade år 1950 kolet för ca 60%, oljan för ca 30% och naturgasen för ca 10% av den totala produktionen. Vattenkraften svarade för ett par procent. År 1975 hade kolets andel, trots ökad utvinning, sjunkit till ca 33% medan oljans och naturgasens andelar stigit till ca 44 resp. 20%. Vattenkraft och kärnkraft svarade för ca 3 %.

En viss utjämning har skett i fördelningen av energianvändningen mellan olika ländergrupper så att u-länderna har kunnat ta en ökande andel av världens energiproduktion i anspråk. Skillnaderna mellan i-länder och u-länder är dock avsevärda. U-länderna hade år 1975 ca 70% av befolkningen men svarade endast för 16% av energiförbrukningen i världen exkl. stalshandelsländerna. De 16 största u-länderna stod för två tredjedelar av denna förbrukningsnivå. Ungefär 600 milj. människor i de högt utvecklade industriländerna förbrukar idag en energimängd som motsvarar ungefär 6 ton olja per invånare och år. Motsvarande siffra för ca 1 700 milj. människor i de fattigaste u-länderna är 0,3 ton per invånare och år. Däremellan kommer en stor och växande grupp av mellanutvecklade länder med ca 1 800 milj. människor som förbrukar ca 1,6 ton per invånare och år.

För att u-länderna skall kunna utvecklas ekonomiskt, öka sin livsmedelsproduktion och hejda den inom vissa regioner allvariiga miljöförstöring som uppkommer genom skövlandet av skog för bränsleändamål fordras bl.a. ökad tillgång till energiråvaror. U-ländernas utveckling kommer att ställa stora krav på det globala energiförsörjningssystemet, speciellt vad avser oljeförsörjningen, inte minst mot bakgrund av den snabba befolkningsökningen och den fortgående urbaniseringen.

Oljan dominerar världens nuvarande energiförsörjning. Av tabell 2.1 framgår produktionen av råolja och konsumtionen av oljeprodukter inom skilda geografiska regioner år 1977.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

Tabell 2.1 Världens produktion och konsumtion av olja år 1977, milj. ton

Region Produktion Konsumtion

465,5	867,3
75,7	85,4
238,9	192,1
70,1	696,6
104,4	79,2
306,0	57,0
14,2	34,5
103,8	94,3
0,6	260,1
21,4	37,9
81,0	73,0
540,0	395,0
20,0	100,0

Förenta staterna

Canada

Latinamerika

Västeuropa

Mellersta östern

Afrika

Södra Asien

Sydostasien

Japan

Australien m. 0.

Kina

Sovjetunionen

Östeuropa

3 041,6 2 972,4

Källa: BP statistical review of the worid oil industry 1977.

Av tabellen framgår att oljekonsumtionen huvudsakligen sker i områden som i stor utsträckning måste importera oljan. Stater tillhörande Organization of the Petroleum Exporiing Countries (OPEC) spelar en nyckelroll eftersom de svarar för drygt hälften av världens oljeproduktion och för ca 85% av exporten. Den totala världshandeln med olja år 1977 uppgick till drygt 1,7 miljarder ton varav knappt 1,5 miljarder ton var råolja och resten raffinerade oljeprodukter.

Naturgasen konsumeras till skillnad från olja i stor utsträckning i de regioner där den produceras. Den uppskattade världsproduktionen av gas år 1977 framgår av tabell 2.2

Tabell 2.2 Världens produktion av naturgas år 1977, miljarder m

Region                                             Produktion

Förenta staterna 567

Canada 90

Latinamerika 51

Västeuropa 180

Mellersta östern 37

Afrika 15

Fjärran östern 36

Kina 20

Sovjetunionen 346

Östeuropa 52

__________________ 1 394

Källa: Petroleum Economist, September 1978.

Tabellen redovisar den kommersiella gasproduktionen. Härtill kommer ca 300 miljarder m gas vilka antingen måste facklas, dvs. brännas, på grund av bristande avsättningsmöjligheter eller användas för injicering i producerande oljekällor för atl därigenom öka utvinningen av olja. Merparten av sisinämnda gaskvantitet produceras i stater som tillhör OPEC.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 10

Dessa staters kommersiella gasproduktion beräknas år 1977 ha uppgått till endast 75 miljarder m av en total produktion på ca 270 miljarder m'.

Den internationella handeln med naturgas har relativt liten omfattning. År 1976 beräknas den har uppgått till 142 miljarder m', varav drygt 17 miljarder m' distribuerades i form av flytande naturgas, s.k. LNG, och resten via rörledningar. De största exportörerna av rörbunden gas år 1976 var Nederländerna med 57 miljarder m", Canada med 27 miljarder m och Sovjetunionen med 26 miljarder m. Största exportörer av LNG var Brunei med 7,5 miljarder m, Algeriet med 6,5 miljarder m' och Libyen med 4 miljarder m .

Även den internationella handeln med kol är av begränsad omfattning. Av världsproduktionen år 1977 om knappt 2,5 miljarder ton gick endast ca 200 milj. ton i internationell handel. Merparten härav avsåg kol för järn-och stålindustrin och endast en mindre del utgjordes av kol lämplig för energiproduktion. De störsla exportörerna var Förenta staterna med 49 milj. ton. Polen med 39 milj. ton, Australien med 36 milj. ton och Sovjetunionen med 26 milj. ton.

Världsproduktionen av kol år 1977 framgår av labell 2.3.

Tabell 2.3 Världsproduktionen av kol år 1977, milj. ton

Region Produktion

----------------- .--- ,---- .—.-------------------------

Förenta staterna 602

Canada 23

Latinamerika 11

Västeuropa 234

Afrika 90

Asien. exkl. Kina 199

Australien m. fl. 75

Kina 490

Sovjetunionen 502

Östeuropa 238

_____________________ 2 464____________________

Källa: US Department ofthe Interiör: International Coal Trade, April 1978.

T.o.m. år 1976 har i västväriden producerats drygl 470000 ton uran varav drygt två tredjedelar har kommit från Nordamerika. Äv den producerade kvantiteten har huvuddelen utnyttjats för militära ändamål. Mellan åren 1972 och 1976 låg produktionen konstant kring ca 20000 ton per år. Därtill kommer produkttonen i Sovjetunionen, Östeuropa och Kina.

Den uppskattade uranproduktionen år 1977 framgår av labell 2.4.

Världens installerade kärnkraftkapacitet har uppskattats till ca 103 GW i maj 1978. Av denna siffra stod Förenta staterna för 46,3, Japan för 12,1, Västtyskland och Storbritannien för vardera 6,9 samt Sovjetunionen, Frankrike och Sverige för 7,6, 4,5 resp. 3,7 GW. Kärnkraften har uppskattats svara för ca 5 % av världens elproduktion är 1975.

Vattenkraften svarar idag för ca 23 % av väridens produklion av elektri-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet

Tabell 2.4 Uppskattad uranproduktion år 1977, ton

(exkl. Sovjetunionen. Östeuropa och kinal

Land

Argentina 130

Australien 400

Canada 6 100

Frankrike 2 200

Japan 2

Niger 1 609

Portugal 85

Sydafrika 6 700

Spanien 191

Förenta staterna 11 200

_____________________ 28 617_______________

Källa: NEA/IAEA: Uranium Resources. Production and Demand, 1977.

citet. Totalt finns ca 372 GW vattenkraftkapacitet installerad, vilket bedöms vara endast ca 16% av den totala möjliga kapaciteten i världen. OECD-länderna har byggt ut ca 46% av sin kapacitet medan motsvarande siffra för övriga länder uppskattas tili i genomsnitt 7%.

Icke-kommersieU energi, t.ex. brännved och diverse avfallsprodukler, spelar en betydande roll i främst de fattiga u-länderna. I vissa av dessa länder kan dylika energikällor beräknas svara för 90% av energibehoven.

2.1.2 TiUgång på energiråvaror och deras varaktighet

Tillgången på och varaktigheten av de ändliga energiråvarorna är av största betydelse för svenskt vidkommande. Olja, kol och uran, som samtliga i stort sett helt och hållet importeras, svarar för 80% av Sveriges energiförsörjning.

Säkra och entydiga uppskattningar av världens tillgångar av råolja kan inte göras. En relativt hög grad av tillförlitlighet kan uppnås endasl för områden där fyndens storlek och utvinningsbarhet är kända genom omfattande och långvarig erfarenhet. Dessa oljetillgångar uppskattas till ca 90 miljarder ton.

Ulöver kända oljetillgångar som anses utvinningsbara med dagens teknik och oljepriser vänlas ytterligare tillgångar påträffas och bli utvinningsbara i takt med att utvinningstekniken utvecklas och att energipriserna stiger.

En rad försök har gjorts att beräkna världens totala utvinningsvärda oljetillgångar. Enligt uppskattningar inför den tionde världsenergikonfe-rensen år 1977 och andra bedömningar anses dessa tillgångar uppgå till 250 ä 300 miljarder ton. Härutöver bedöms det vara möjligt att finna 40 miljarder ton olja i främst arktiska områden och djupa hav. Osäkerheten när del gäller de uppskattade tillgångarna utöver de redan kända och utvinningsvärda är dock betydande, sammanhängande med både tekniska och ekonomiska faktorer.

Prop. 1978/79:115   Bilaga I    Industridepartementet 12

1 en nyligen av Rand Corporatton utförd studie har beräknats att nära 70% av oljetillgångarna finns i 134 oljefält. Av dessa svarar vidare 33 fäll för mer än hälften av tillgångarna.

Beroendet av de hittills funna stora oljefälten blir än mera påtagligt om det beaktas att bara 4 fäll svarar för mer än 20% av oljeresurserna. Det har samstämmigt uppskattats att de stora oljefältens relativa betydelse kommer att minska i framtiden. Således förväntas nyfynden komma att göras i från prospekteringssynpunkl allt mera osäkra områden och i mindre fält än de nu producerande. Det kommer därför att bli allt dyrare att leta efter och utvinna olja ur nya fyndigheter.

En effekt av stigande oljepriser är att utvinningen från producerande fält kan ökas i och med att det kan bli ekonomiskt motiverat att använda förbättrade utvinningsmetoder.

Den geografiska fördelningen av oljetillgångarna redovisas i tabell 2.5.

Tabell 2.5 Världens oljetillgångar, miljarder ton

Region Kända och

utvinningsvärda tillgångar

Nordamerika Latinamerika	5,1 5,7
Västeuropa Afrika	3,8 8.5
Mellersta östern	52,3
Fjärran östern m. fl.	2,8
Sovjetunionen. Osteuropa och Kina	14.0
	92,2

Källa: Oil & Gas Journal 1977-12-26 samt Worid Energy Conference 1977.

Av de kända och utvinningsvärda oljetillgångarna beräknas ca 70 % ligga i stater som är medlemmar i OPEC. De kända och utvinningsvärda tillgångarna i Mexico har uppskattats till ca 4 miljarder ton. Möjligheterna till ytterligare fynd bedöms som goda.

För svenskt vidkommande är siorieken på de kända och utvinningsvärda tillgångarna i Nordsjön av särskilt iniresse. Dessa har uppskattats till ca 3 miljarder ton vilket motsvarar nuvarande väridsförbrukning under ett år eller Västeuropas hela förbrukning under ca fem år.

Utöver de redovisade uppskattningarna finns stora fyndigheter av olja bundna i oljeskiffrar och i tjärsand. Olja från sådana tillgångar anses kunna bidra till världens oljeförsörjning endast i obetydlig utsträckning under detta sekel även om de kan få viss regional betydelse, främst i Canada och Förenta staterna.

Vid prospektering efter olja och gas har hittills inle fyndighetema av naturgas värderats lika högt som oljefyndigheterna. En av anledningarna härtill är att det är mer kompliceral alt få fram gas lill konsumenterna.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet

13

Därigenom  har även del möjliga avsättningsområdet blivit  begränsal. Kända och utvinningsvärda naturgaslillgångar redovisas i labell 2.6.

Tabell 2.6 Världens kända och utvinningsvärda naturgastillgångar, miljarder m

Region		Kända och utvinningsvärda tillgångar
Nordamerika		7 600
Latinamerika		2 700
Västeuropa		3 600
Afrika		5 900
Mellersta östern		24 900
Fjärran östern m.	fl.	3 500
Sovjetunionen. Osteuropa
och Kina		27 300 75 500

Källa: Petroleum Economist, September 1978.

Energimässigt motsvarar världens kända och utvinningsvärda naturgaslillgångar ungefär två tredjedelar av motsvarande oljelillgångar. De totala tillgångarna på gas har bedömts vara ca fyra gånger större än de nu kända tillgångarna men osäkerheten härvidlag är än mer påtaglig än vad som har redovisats avseende olja. Härutöver tillkommer stora kvantiteter gas i s. k. okonventionella fyndigheter som kan komma att spela endast en marginell roll i världens energiförsörjning under detta sekel.

Stenkol och brunkol utgör den helt dominerande delen av jordens totala fossila bränsletillgångar. De nu tekniskt och ekonomiskt brytvärda tillgångarna av stenkol (anlracil och bituminösa kol) beräknas, som redovisas i labell 2.7, uppgå lill 492 miljarder ton vilkel energimässigi är närmare fyra gånger mer än vad som gäller för motsvarande oljetillgångar. Härtill kommer tillgångar på brunkol (sub-bituminösa kol, brunkol och lignii) molsvarande 144 miljarder ton kol.

Tabell 2.7 Världens kända koltillgångar, miljarder ton

Region

Kända och utvinningsvärda tillgångar

Kända tillgångar

	Stenkol	Brunkol	Stenkol	Brunkol
Afrika	34	_	173	_
Amerika	127	71	1 309	1 409
Asien	219	30	5 494	887
Australien	18	9	214	49
Europa	94	34	536	55
	492	144	7 726	2 400

Källa: Worid Energy Conference 1977.

De totala koltillgångarna har beräknats lill drygt 10000 miljarder ton. Härvid bör observeras all dessa tillgångar lill skillnad från vad som har angivits för olja är relalivi väl kända. De tekniskt och ekonomiskt utvin-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 14

ningsvärda tillgångarna på kol beräknas f. n. uigöra bara 6.3 % av de kända tillgångarna. Siigande kolpriser och utökad prospektering efter kol kommer således all öka den ulvinningsvärda delen av de redan kända tillgångarna.

Av tabell 2.7 framgår också atl jordens koltillgångar är koncentrerade till det norra halvklotet. 86 % av de kända tillgångarna på stenkol och 94 % av de kända tillgångarna av brunkol finns i Förenta staterna, Kina och Sovjetunionen. Motsvarande siffror för de kända och utvinningsvärda tillgångarna är 60 resp. 64 %.

Den ojämna geografiska fördelningen behöver nödvändigtvis inte vara ett geologiskt fenomen utan mera bero på brisiande prospekleringsinsatser i u-länderna. Som tidigare har framhållits kan utökade sådana insaiser i inte oväsentlig mån utöka resurspotenlialen.

En omfatlande studie av västvärldens tillgångar av uran har genomförts av OECD;s Nuclear Energy Ägency (NEA) lillsammans med FN:s atomenergiorgan International Atomic Energy Ägency (lAEA). Resultatet av studien sammanfattas i tabell 2.8. Uppgifier fmns inte tillgängliga för Sovjetunionen, Östeuropa och Kina.

Tabell 2.8 Uppskattade urantillgångar i västvärlden, utvinningsbara till en kostnad av högst $ 130/kg ($50/lb UsOb), 1000 ton uran

Region		Kända till-	Därutöver sannolika
		gångar	tillgångar
Nordamerika		825	1 709
Latinamerika		65	16
Västeuropa		388	98
Mellersta östern och
norra Afrika		38	53
Afrika söder om	Sahara	538	147
Södra Asien		30	24
Östra Asien		-	-
Australien m. fl.		304	49
		2 188	2 096

Källa: NEA/IAEA: Uranium Resources, Production and Demand. 1977.

Över 60% av de kända tillgångarna finns sålunda i Nordamerika och Afrika. Av Västeuropas kända tillgångar återfinns nästan 80% i alunskiffrarna i Billingenområdet.

Om nuvarande nivå på utvinningen av de redovisade energiråvarorna bibehålls, skulle de nu kända och utvinningsvärda tillgångarna räcka för olja i 30 år, naturgas i 45 år, stenkol i 200 år och uran i 75 år. Om uranet används i bridreaktorer ökas uthålligheten med upp mot ca 60 gånger. Beträffande kol bör observeras atl de kända tillgångarna är avsevärt större än de kända och utvinningsvärda tillgångarna och atl det därför finns förutsättningar för en belydligt längre uthållighet.

1 det fall utvinningen ökar med 4% årligen minskas uthålligheten till för

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

15

olja 20 år, naturgas 25 år, stenkol 55 år och uran ca 35 år. Om hänsyn tas även lill uppskattade totala tillgångar skulle vid nämnda årliga ökning oljan räcka i 40 år, naturgasen i 55 år, kolet i 115 år och uranet i 50 år.

Jag vill understryka att redovisad uthållighet är baserad på olika förutsättningar och bedömningar vad gäller resurspotentialen för de skilda slagen av energiråvaror. Således är underlaget vad beträffar olja och naturgas baserat på uppskattningar av totala utvinningsvärda tillgångar medan underiaget vad gäller kol, och i betydande utsträckning även uran, är baserat på redan nu kända tillgångar. De redovisade uppskattningarna för olja och gas kan därför innebära en överskattning och motsvarande siffror för kol och uran innebära en underskattning av uthålligheten.

Del bör vidare framhållas att energiråvarorna självfallet inte tar tvärt slut efter ett visst antal år. Som jag redan har påpekat kommer emellertid utvinningen av energiråvaror, och i synnerhet olja, i takt med uttömning av existerande och lättillgängliga fyndigheter alt tvingas övergå till mindre fyndigheter som är mer svårtillgängliga, tekniskt krävande och kostsamma. Med stigande knapphet på energiråvaror kommer också priset atl stiga, efterfrågan alt dämpas och den rent fysiska uthålligheten atl förlängas.

Som jag närmare kommer att beröra i del följande finns det i detta sammanhang anledning att beakta möjligheten av atl vissa producentländer föredrar alt begränsa den årliga utvinningen för att få en längre total produktionsperiod. Knapphet på t. ex. olja kan därför uppslå snabbare än vad uppskattningarna av världens totala oljelillgångar ger anledning att förmoda.

2.1.3 Utvecklingen UU år 2000

Ett stort antal prognoser över världens energisituation på lång sikt har lagts fram under de senaste åren. Dessa studier är av stort intresse för svenskt vidkommande efiersom de ger oss en uppfattning om internationella förhållanden som är av central betydelse för vår egen energisituation och för inriktningen av energipolitiken. Jag avser att i del följande kortfattat och översiktligt dels redogöra för utvecklingen inom vissa sektorer enligt några sädana studier, dels sammanfatta studiernas viktigare slutsatser.

De studier jag har valt att behandla är World Energy Outlook från Organization for Economic Co-operation and Development (OECD), Steam Coal-Prospects to 2000 samt Energy Policies and Programmes of lEA Counlries, 1977 Review från International Energy Agency (lEA), Energy-Global Prospecls 1985-2000 från Workshop on Alternative Energy Sirategies (WAES), Worid Energy-Lookingahead to 2020 från Worid Energy Conference (WEC) samt World Energy Outlook från oljebolaget Exxon, i Sverige Esso. De har samtliga publicerats under år 1977 eller 1978.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 16

Gemensamt för studierna är att de utgår från vissa - och ofta alternativa — antaganden beträffande förhållanden som är av betydelse för utvecklingen av energitillförsel och energikonsumtion, t. ex. ekonomisk tillväxt, oljepris, energipolitiken i de stora konsumentländerna, OPEC:s politik avseende utvinning av olja och takten i upptäckten av nya oljefynd. För fullständiga uppgifter om dessa antaganden och fömtsättningar hänvisas till de nämnda studierna.

Världens totala efterfrågan på energi ökade med 5,5% per år under perioden 1965-1973. För industriländernas del var motsvarande siffra 5,2%. Under åren 1973-1976 ökade efterfrågan i väriden med endast 0,7% per år.

Samtliga prognoser förutser lägre ökningstakt i den framlida efterfrågan på energi i OECD-länderna än under tiden före år 1973. Denna förändring hänger främst samman med förväntningar om lägre ekonomisk tillväxt samt med effekter av de högre energipriserna och av åtgärder för encgihushållning. Relationen mellan OECD-ländemas ökning i total energianvändning och ökning i bmttonationalprodukt (BNP) var under perioden 1960-1974 0,99, dvs. en ökning av BNP med 1 procent åtföljdes av en nästan enprocenlig ökning i energianvändningen. 1 den senaste lEA-pro-gnosen, som ingår i studien Steam Coal - Prospecls to 2000 från december 1978, anges detta relationstal till 0,79 för perioden 1976-2000, på basis av antaganden om en årlig ekonomisk lillväxt med i genomsnitt 3,4% och en ökning i total energianvändning med 2,7% per år.

Exxon-studien uppskattar den årliga ökningen av industriländernas energieflerfrågan under åren 1976-1980 lill 3,3% och lill 2,8% under perioden 1980-1990, medan motsvarande uppskattningar för världen som helhet anges lill 3,9 resp. 3,5%. Dessa siffror ger en antydan om att man i allmänhet väntar sig att u-ländernas och statshandelsländernas energianvändning kommer att öka snabbare än världens totala energianvändning. WEC påpekar att industriländerna nu tycks ha minskande behov av ytterligare energi för atl vidmakthålla fortsatt ekonomisk tillväxt. Det konstateras däremot att u-länderna, som befinner sig i den ekonomiska utvecklingens begynnelseskede, behöver ökade energiinsatser för att göra en snabb ekonomisk tillväxt möjlig. WAES uppskattar relationen mellan energitillväxt och ekonomisk tillväxt under perioden 1972-2000 för u-länderna till mellan 1,05 och 1,10. Världsbanken har uppskattat den åriiga tillväxten i energianvändningen i de icke OPEC-anslutna u-länderna till 6,2% under perioden 1975-1985.

1 fierlalel studier understryks all det finns en betydande potential för energisparande som kan påverka användningsnivåerna på sikt, i synnerhet i i-länderna. OECD;s World Energy Outlook anger t.ex. åtgärder ulöver dem som redan har vidtagits vilka skulle leda till en energibesparing om ca 200 mloe år 1985. WEC har dragil slulsatsen alt omkring 30 % av den energi som annars skulle ha blivit använd år 2020 är möjlig atl spara genom

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 17

teknisk utveckling och förbättrade meioder att omvandla energi och utnyttja energi mer effektivt.

Ett huvudtema i flertalet av de aktuella studierna är att världens produktion av olja inte kommer att vara tillräcklig för att svara mot väntad efterfrågan. WAES uppskattar t. ex. atl denna situation kommeratt inträffa någon gång mellan åren 1985 och 1995, även om realpriset på energi skulle stiga med 50%. Prognoserna beträffande världens oljeproduktion är därmed av stort intresse.

WAES understryker alt den tid närmar sig då oljeproduktionen inte längre kommer att öka. Tidpunkten varierar givetvis beroende på vilka antaganden som görs men i alla de alternativ som undersökts ligger den före sekelskiftet.

Enligt lEA väntas OECD-ländernas egen oljeproduktion öka till 824 milj. ton år 1985 för att därefter gå ned. Delade meningar råder om Sovjetunionens framtida oljeproduktion men flertalet bedömare tycks anse atl produktionen kommer atl nå en topp omkring år 1980 på drygt 600 milj. ton för atl sedan ligga på ungefär samma nivå under 1980-talet. CIA presenterade år 1977 en mer pessimistisk prognos i detla avseende.

Kinas export av olja har uppskattats lill ca 0,5 milj. fal per dag år 1985, vilket molsvarar 25 milj. ton per år.

De icke OPEC-anslutna u-länderna vänlas enligt Väridsbanken öka sin oljeproduktion med 8,9% per år under perioden 1976-1985. Denna gmpp innehåller emellertid länder med vitt skilda förhållanden inom energiområdet. Mexicos oljeproduktion planeras uppgå till 3 milj. fat per dag, motsvarande 150 milj. ton perår, år 1982 och landet förväntas komma att uppträda som en siorexportör av olja under 1980-talet.

OPEC-ländernas framtida produktionsnivåer är av central betydelse för balansen på oljemarknaden. OECD;s World Energy Outlook uppskattar OPEC:s produktionskapacitet år 1985 lill maximalt 45 milj. fal om dagen -molsvarande 2250 milj. lon - men varnar för att den faktiska produktionen kan bli mycket lägre. lEA uppskattar OPEC:s produktion till 38,5, 37,9 och 40 milj. fat om dagen åren 1985. 1990 och 2000, vilkel molsvarar 1925, 1825 resp. 2000 milj. ton perår.

Fakiorer som kan påverka produktionsnivån i vissa OPEC-länder är bl.a. överväganden angående lämplig utvinningslaki mol bakgrund av kapaciteten all absorbera oljeinkomster. En särskild kommitté arbetar f. n. inom OPEC med att formulera förslag till en långsiktig strategi för organisalionen. Företrädare för OPEC-länderna underslryker allmänt att de begränsade oljeresurserna på sikt i försia hand bör utnyttjas som råvara i petrokemisk industri, för transportändamål och som energiråvara i u-länderna.

WAES drar slutsatsen all naturgasproduktionen i de stora konsumentländerna år 2000 kommer atl ligga på ungefär två tredjedelar av 1972 års nivå. En betydande del av världens gasreserver ligger långl från konsu-2   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 18

mentländerna. Gaskonsumtionen i världen väntas därför kunna öka endast långsamt till år 1990.

I 1977 års OECD-studie uppskattades OECD-ländemas samlade kärn-kraftkapacitel år 1985 till 325 GW. IEA-uppskattningar från december 1978 avseende OECD-området tyder på en installerad kapacitet år 1985 om 214-238 GW. För år 1990 ligger uppskattningen på 316-388 GW och förår 2000 på 654-828 GW, vilket motsvarar en årlig tillväxt under perioden 1976-2000 på 10,3-11,4%. WAES' uppskattning för västvärlden år 2000 ligger på mellan 913 och 1 772 GW. Enligt WEC kommer kärnkraften all svara för 30 % av världens energiproduktion år 2020, vilket innebär en fördubbling vart sjätte år.

IEA-studien Steam Coal - Prospecls to 2000 uppskattar atl kolefterfrågan kommer atl öka med 2,7 till 3,2 % per år till år 2000 i OECD-området. I det lägre alternalivet skulle detta leda till en ökning i OECD;s kolutnylt-jande från molsvarande ca 500 till ca 1 200 mloe per år mellan år 1976 och år 2000. Genom särskilda ålgärder anses det att kolutnyttjandet år 2000 härutöver kan ökas med motsvarande 350-500 mtoe. WEC:s scenario fram lill år 2020 anger att kolproduktionen måste tredubblas.

Behandlingen av nya och fömybara energikällor i långsiktiga energiprognoser utmärks av osäkerhet om dessas möjliga bidrag till energiförsörjningen. WAES citerar uppskattningen att solenergi i i-länderna år 2000 kan bidra med högst motsvarande 100 mtoe. 1 allmänhet synes man emellerlid avstå från kvantitativa uppskattningar beträffande dessa energikällor men man lycks anse att bidragen blir marginella.

De prognoser somjag här har behandlat kan i flertalet fall karakteriseras som s. k. gapkalkyler. Med detta menas atl man utifrån givna antaganden och förutsättningar analyserar ulbud och efterfrågan på olika energislag på lång sikl och drar slutsatser beträffande den allmänna balansen mellan utbud och efterfrågan vid en viss lidpunki. Gapet beskrivs ofta som ett efterfrågeöverskott på olja.

1 OECD;s World Energy Outlook dras t.ex. slutsatsen att världen står inför risken av en obalans när det gäller utbud och efterfrågan på olja som kan få allvarliga ekonomiska och politiska konsekvenser. OECD-ländernas efterfrågan på OPEC-olja år 1985 uppskattas till 35 milj. fat per dag, vilket molsvarar 1 750 milj. ton olja per år. Även om den nominella produktionskapaciteten i OPEC-länderna är tillräcklig härför och för OPEC:s interna behov, betonas att skillnaden jämfört med den produktionsnivå som OPEC-länderna bedömer önskvärd kan vara stor. För all minska risken för en sådan obalans måste OECD-länderna föra en kraftfull energipolitik där en minskning av oljeberoendet är huvudmålet.

Inför de examinationer av medlemsländernas energipolitik som genomfördes inom lEA år 1977 framkom att ländergruppens totala oljeimport år 1985 väntades uppgå till 1 460 milj. ton eller 29,2 milj. fal per dag, i enlighel med de nationella energibalanser som medlemsländerna själva hade lill-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 19

handahållii.' Examinationerna ledde emellertid till slulsatsen atl det fanns en stor risk atl denna siffra skulle bli så hög som 31-35 milj. fat per dag, vilket motsvarar 1550-1750 milj. lon olja, om inte medlemsländernas energipolitik förstärktes. Anledningen lill denna bedömning var främst tveksamhet beträffande den i de nationella energibalanserna antagna utbyggnaden av kärnkraft jämte osäkerhet beträffande sparanderesultat och produktion av gas, kol och olja inom lEA-området.

Uppskattningar avseende nettoimportbehovet för länder som inle lillhör lEA och uppskattningar av OPEC:s interna konsumtion led4e till ytteriigare kvantiteter på 11-13 milj. fat per dag år 1985, motsvarande 550-650 milj. ton per år, vilkel skulle innebära en möjlig total efterfrågan på OPEC-olja på 42-48 milj. fat per dag, molsvarande 2 100-2400 milj. lon per år.

Samtidigt gjordes uppskattningen att OPEC;s produklion delta år skulle ligga på en nivå av 36-38 milj. fal per dag, vilket motsvarar 1 800-1 900 milj. lon per år. Slulsatsen är alt uppskattningarna leder till ett tänkl gap mellan utbud och efterfrågan på OPEC-olja år 1985 på 4-12 milj. fal per dag, vilket motsvarar 200-600 milj. ton per år. Detla tänkta gap innebär all man kan förutsäga ett starkt tryck uppåt på oljepriset för alt utbud och efterfrågan skall komma i jämvikt. Situationen skulle kunna leda till stora risker även för försörjningstrygghelen.

Resultaten av lEA-studien Steam Coal - Prospecls to 2000 sammanfattas i tabell 2.9.

Tabell 2.9 Nettoimport (-export) av olja, milj. fat per dag'

	1985	1990	2000
— OECD	33,2	40.0	49,1
— Östeuropa och Kina	-	-	-
— Icke OPEC-anslutna
u-länder. övriga	2,1	2.7	7,0
— OPEC-	(34,3)	(33,7)	(30,9)
Potentiellt efterfråge-
överskott	1,0	9,0	25,2
Motsvarande i milj. ton
olja per år	50	450	1 260

' Tabellen bygger på det lägre kärnkraftalternativet och beaktar inte lEA:s gruppmål (se avsnitt 4.2.2).

- Skillnaden mellan OPEC:s produktion (38,5. 37,9 resp. 40 milj. fat per dag) och OPEC:s interna behov (4,2, 5,1 resp. 9.1 milj. fat per dag).

Studiens slutsats mot bakgrund av dessa uppskattningar är att ett vissl efterfrågeöverskott kan föreligga redan till år 1985 och all stora potentiella efterfrågeöverskott förutses för år 1990 och 2000.

I studien understryks att det för alla olje importerande länder är ett vitalt

intresse all planera för denna period redan nu. om man vill undvika

' Medlemmar i lEA är samtliga OECD-länder utom Finland, Frankrike, Island och Portugal. Australien har nyligen blivit medlem i organisationen. Tillägg för dessa länder ger en importnivå för OECD-området som helhet på ca 32 milj. fat per dag vilket motsvarar I 600 milj. ton olja per år.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 20

negativa konsekvenser av ökade energipriser för den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och industristrukturen. Det slås fast att kraftiga insatser därför måste göras för att ersätta olja med kol, givetvis samtidigt med insatser för att utveckla andra energislag och för energisparande. Del konstateras dock all kol på grund av tekniska, ekonomiska och resursmässiga fördelar måste spela en allt vikligare roll i den nya energisituationen.

lEA-sekretarialet har därför konstruerat ett s.k. utvidgat kol-fall med ålgärder för alt främja invesleringar, handel och användning. De av sekretariatet föreslagna åtgärderna sägs kunna minska OECD-ländernas net-toimporlbehov av olja med 1,4 milj. fat per dag år 1985, 3 milj. fat per dag år 1990 och 7 milj. fat per dag år 2000, vilket motsvarar 70, 150 resp. 350 milj. ton olja per år.

I Exxons studie dras slulsatsen att energiutbud och energieflerfrågan kommer atl växa i samma takt fram lill mitten av 1980-lalel, även om osäkerheten i oljeefterfrågans utveckling betonas. Någon gång före år 2000 väntas dock en stramare situation inträda då världens oljeproduktion ligger kvar på samma nivå och då andra energikällor måste tillgodose ökningen i energieflerfrågan. OPEC väntas komma att fortsätla att tillhandahålla de oljekvantiteier som efterfrågas för att balansera väridens energibehov under prognosperioden till år 1990, vilket innebär en produktion detta år om 44 milj. fat per dag, molsvarande 2 200 milj. lon per år, eller 40 % mer än år 1976. En stor del av denna ökning måsle komma från Mellanöstern. I studien konstateras att förutsägelserna om den OPEC-produktion som krävs för att balansera efterfrågan inte är att betrakta som prognoser om vad som sannolikt kommer alt inträffa men alt de inte heller är oförenliga med möjlig fysisk produktionskapacitet eller med något producentlands uttalade långsikliga politik. Samtidigt undersiryks all en ökning av produktionskapaciteten är avhängig av regeringsbeslut.

WEC förutsäger all oljeproduktionen kommer all nå ett maximum omkring år 1990 för alt år 2020 stå för endast 10 % av den totala energitillförseln. Begränsningen av lillgången på olja och gas leder enligt WEC till en kraftig ökning av kärnkraft, kol och solenergi, som tillsammans sägs komma att stå för två tredjedelar av världens energiförsörjning år 2020. För solenergi skulle andelen bli ca 10 %.

WAES' huvudslutsats är, somjag tidigare harframhållil, atl utbudet av olja vid någon lidpunkt före år 2000 kommer att vara olillräckligt för att möta väntad efterfrågan, mest sannolikt någon gång mellan år 1985 och 1995, även om energipriserna stiger med 50 % i reala termer. Mot denna bakgrund betonas atl förändringen bort från en huvudsakligen oljebaserad energiförsörjning måsle inledas omedelbart med tanke på den tid det tar att bygga ut och utveckla alternativ. De ekonomiska, politiska och sociala riskerna med att underlåta att vidta åtgärder för alt minska oljeberoendet understryks starkt.

Liksom i andra siudier som identifierar tänkbara gap mellan utbud och

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepai;tementet 21

efterfrågan på olja konstateras i WAES-rapporlen att sådana gap givetvis aldrig kommer att uppstå i praktiken eftersom mer olja inte kan konsumeras än vad som finns tillgänglig. Storleken på gapen blir ett mått på den anpassning till den nya energisituationen som kommer all ske och som måste ske. Den viktiga frågan alla länder har att ta ställning lill är hur denna omställning skall äga mm - på ett planerat sätt genom en målmedveten och stark energipolitik eller utan en sådan politik och till priset av brisiande försörjningstrygghel, högre energikostnader och därmed följande risker för den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Jag vill i detla sammanhang understryka att de antaganden beträffande t.ex. ekonomisk tillväxt och oljeprisutveckling som studierna baserar sig på är av central betydelse för de resultat man kommer fram lill, bl. a. när det gäller tidpunkten för den tänkta obalansen mellan utbud och efterfrågan. För att illustrera den ekonomiska tillväxtens betydelse för utvecklingen av energiefterfrågan villjag nämna t.ex. all OECD;s Worid Energy Outlook i sitt referensfall antog en årlig ekonomisk lillväxt för OECD-området om 4,3% för perioden 1974-1980 och om 4,1 % för 1980-1985. Prognosen ledde till ett uppskattat netloimportbehov av olja för OECD-gruppen på 1 750 mloe år 1985. Vid anlagande av en ekonomisk tillväxt av 0,5 % under resp. över referensfallets varierar nelloimportbehovel med ungefär 10 % omkring referensfallets nivå. Exemplet illustrerar att en sorts balans på oljemarknaden kommer att kunna vidmakthållas om den ekonomiska lillväxlen bromsas upp eller förbyts i en nedgång. Delta torde dock för alia länder vara ett oacceptabelt sätt att komma till rätta med energiförsörjningsproblemen.

Alla de grundläggande antaganden som görs i de här redovisade studierna är förenade med osäkerhet. Detta gäller även förutsägelserna beträffande andra förhållanden som är av betydelse för väridens framtida energisituation - t. ex. OPEC-ländernas långsiktiga strategi när del gäller oljeutvinning och oljepriser. Förenta staternas oljeimport, utvecklingen av oljeproduktionen i nya producentländer som Mexico och Kina, Sovjetunionens framtida produktionskapacitet och den energipolitik som kommer alt föras i OECD-länderna. Som händelserna i Iran nyligen har visat kan inte heller extraordinära händelser uteslutas som på ett radikalt sätt kan påverka balansen på de inlernationella energimarknaderna. Det finns allmänt sett anledning all betona de risker för energiförsörjningen som kan bli följden av vissa lyper av politiska händelser i de energiexpor-terande länderna. Speciellt i en situation då försörjningssystemet är hårt ansträngt kan konsekvenserna av sådana händelser bli mycket allvariiga.

Medvetenheten om de problem som alla länder står inför på längre sikt när det gäller energiförsörjningen har ökat under senare är. En anpassning av energipolitiken till den nya energisituationen har inletts. Om svårigheler av det slag som jag har beskrivit skall kunna undvikas krävs emellertid alt ytteriigare mycket stora ansirängningar görs. Ell stort mått av målmedve-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

7T

tet och ansvarsfullt handlande kommer atl krävas från alla länders sida. i synnerhet från de stora konsument- och producentländerna. Vad som krävs är att åtgärder vidtas för förbäitrad energihushållning och att alternativ till oljan kommer fram i tid för att möta en växande energiefterfrågan. Det är värt att notera att det enda tillfälle där i-länder och u-länder. både oljeexporterande och oljeimporterande, har fåll tillfälle att gemensamt grundligt diskutera långsiktiga internationella energiproblem ledde till i stor utsträckning samstämmiga synsätt när del gäller världens energiframtid. Under Conference on Internalional Economic Co-operation. den s. k. nord-syddialogen, som avslutades med ett ministermöte i Paris ijuni 1977, uppnåddes enighet mellan de deltagande statema om bl. a. följande slutsatser av det arbele som bedrivits inom konferensens energikommission;

Det ligger i alia länders intresse att en övergång sker

— från den nuvarande huvudsakligen oljebaserade energiförsörjningen till en energiförsörjning som baserar sig på mer uthålliga och förnybara energikällor, och

— från en ekonomi där olja och gas lill övervägande del används som energikälla till en ekonomi där olja och gas i huvudsak reserveras för andra ändamål än energiändamål och för områden där de inte kan ersättas med andra energikällor, samt att omställningsperioden skall vara tillräckligt kort för att dessa förändringar skall äga rum i god tid innan oljetillgångarna är uttömda.

Under denna period bör alla länder, så snabbi som möjligl, utvidga, utveckla och diversifiera sina energiresurser och vidla ålgärder i syfte att hushålla med olja och gas, samtidigt som det tillses atl del finns ett tillräckligt utbud av energi för att möta efterfrågan och alt de energiexpor-terande länderna kan utveckla sina ekonomier.

Avsaknaden av åtgärder för att dessa mål skall uppnås skulle leda till allvarliga konsekvenser för hela väriden.

Bland slutsatserna i rapporten från energikommissionen konstaleras vidare följande;

En tillräcklig och stabil försörjning av energi från både icke förnybara och förnybara energikällor är väsentlig för ekonomiska framsteg och välfärd i alla länder. Alla länder kommer att behöva bidra lill en tillräcklig lillgång på energi under övergångsperioden och därefter, på basis av varje lands individuella kapacitet och potential och med hänsyn till deras olika former av energiresurser och kunskapsnivå rörande energiteknologi.

Flera av dessa slutsatser återkommer i kommissionens rekommendationer, där del heter bl. a.;

—     alt väridssamfundel allvarligt borde inrikta sig på att på lämpligaste sätt
påskynda processen syftande till en gradvis minskning av väridens
beroende av olja och gas och till en ökad andel för andra icke förnybara
och förnybara energikällor.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 23

- att alla länder, i synnerhet i-länder, borde öka effektiviteten i energianvändningen genom sparandeåigärder och ökad leknisk effektivitet, saml

- atl lämpliga ålgärder bör vidtas för ett effektivt energisamarbete mellan i-länder och u-länder när del gäller tekniskt bistånd och teknologiöverföring i syfte att bistå u-länderna att utveckla och diversifiera sina energikällor.

1-ländema har med varierande grad av framgång sedan den s. k. oljekrisen satsat på en energipolitik där minskning av beroendet av importerad o/ja är huvudmålet. Relativt betydande förstärkningar har skett i i-lander-nas program för energihushållning. lEA-ländernas totala energianvändning ökade t. ex. med endasl 0,5 % per år mellan 1973 och 1977, jämfört med 5,3 % per år under perioden 1968-1973. Till stor del kan denna begränsning förklaras genom nedgången i den ekonomiska tillväxten, men den beror även på ökad effektivitet i energianvändningen. Satsningarna på forskning och utveckling inom energiområdet har kraftigt förstärkts. Utbyggnaden av kärnkraft fortsätter i relativt snabb takt, även om avsevärda nedskärningar har gjorls jämfört med de utbyggnadsplaner som framlades vid tiden för oljekrisen. Kolet har fått förnyad aktualitet men ökningstakten begränsas bl. a. av fakiorer som sammanhänger med miljöeffekter och tillgänglig infrastruktur. Utökade resurser satsas på prospektering efter olja och gas.

Den övergångsperiod vi står inför kommer att utmärkas av fortsatt ökning av efterfrågan på energi och av en sannolikt alltmer märkbar knapphet på olja. Samtidigt kommer ett ökat hänsynstagande till energianvändningens miljöeffekter att erfordras.

Min uppfattning är att det för svenskt vidkommande, med vårt stora oljeberoende, finns anledning att ta de prognoser och bedömningar rörande den globala långsiktiga energisituationen som jag här har redovisat på stort allvar. Prognoser som på ett realistiskt sätl tar hänsyn till tekniska, ekonomiska, resursmässiga och politiska förhållanden synes mig entydigt peka fram mot en ny energisiluation inom en relativt nära framtid, där oljan inte som nu kommer att kunna behandlas som en restpost i energibalanserna och där priset på detta energislag realt sett kommer att öka. Förutsägelserna beträffande tidpunkten för den förväntade obalansen i utbud och efterfrågan på olja skiljer sig åt och det är givet att osäkerheterna rned prognoser av delta slag alltid är betydande. Men om den allmänna karaktären på utvecklingen av den långsiktiga globala energisituationen torde inle råda någon Ivekan. Dessutom finns, som den senaste tidens händelser utvisat, i den nuvarande energisituationen betydande risker för plötsliga störningar i vår energitillförsel. Det är mol denna bakgrund som huvudlinjerna för svensk energipolitik måste läggas fasl.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 24

2.2 Energipolitikens grunder och målsättning

2.2.1 EnUgt poUtikens utgångspunkter

God tillgång till energi är en gmndläggande förutsättning för ekonomisk och social utveckling. De högutvecklade industrialiserade länderna använder också mångdubbelt större energimängder per invånare än u-länderna. De senare ländernas i många fall osäkra och otillräckliga energiförsörjning är både ett uttryck för och en bidragande orsak till fattigdom och nöd. Brist på lätt tillgänglig, billig energi kan få ödesdigra återverkningar i länder, vars befolkning snabbt ökar. En ekonomisk och social utveckling i dessa länder kommer att medföra en myckel stark ökning av världens totala energianvändning.

Jag har tidigare översiktligt redogjort för en rad aktuella bedömningar av den långsiktiga internationella utvecklingen på energiområdet. Det finns skillnader i dessa bedömningar av tillgångar och utvecklingsperspektiv men gemensami är en allvarlig oro för den internationella försörjningsbilden inom de närmaste 20 åren. Det kan förefalla vara en lång tid men erfarenheten säger oss att energisystemen förändras långsamt och att det finns många lekniska, ekonomiska och i grunden politiska svårigheter som måste övervinnas om världens energiefterfrågan skall klaras. Det handlar inte bara om försörjningsproblem i direkt mening ulan också om de allvarliga miljöproblem som en stark ökning av energianvändningen kan skapa om inte en fast politisk vilja styr teknik och ekonomi och om de ekonomiska och sociala konsekvenser som kan bli följden av starkt stigande oljepriser.

Den svenska energipolitiken måste ofrånkomligen ulformas i insikl om allvaret i denna situation. Det svenska utlandsberoendel är stort och måste så förbli. Den välfärd och trygghet vi har skapat är starkt beroende av vår fredliga samverkan med andra länder och av våra möjligheler att hävda oss på den internationella marknaden. Vi vet atl stömingar i den internationella energiförsörjningen, redan genom sina ekonomiska effekter, får stor betydelse för den svenska ekonomin. Men därtill kommer atl Sverige - i större utsträckning än flertalet andra industrinationer - är lill dominerande del beroende av energiimport, framför allt olja. Det är, det måste klart sägas, en bräcklig och sårbar grund för vår välfärd.

Sverige har en mycket hög ekonomisk och social siandard, en hög industriell produktion per invånare och därmed också en hög energianvändning per invånare. Under efterkrigstiden har energianvändningen, fram till de senaste åren, vuxit snabbare än bmttonationalprodukten (BNP).

Den rikliga tillgången på billig energi har varit en av drivkrafterna i den välståndsökning som vi har upplevt. Energianvändningen för uppvärmning av byggnader ökade således av flera skäl. Befolkningens tillväxt samt en höjd utrymmesslandard ledde till en ökning av bostadsvolymen. Samtidigt

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 25

moderniserades byggnadernas uppvärmningssystem i stor utsträckning under denna lid. Detta möjliggjorde både högre värmeslandard och större varmvattenförbrukning. Slulligen har bostädernas och hushållens standard vad gäller utrustning med bl. a. olika hushållsmaskiner ökal.

Inom industrin växte produktionsvolymen samtidigt som en förskjutning ägde rum mol energilunga branscher bl. a. genom ökad förädling av råvarorna. Samtidigt har arbetet inom industrin blivit lättare under denna tid genom en ökad mekanisering och automattsering.

Transportområdet präglas framför allt av den stora ökningen av antalet personbilar och vad detta inneburit för människors möjligheter att resa.

De prognoser och bedömningar som har gjorts efter den s. k. oljekrisen 1973-1974 beiräffande den framtida utvecklingen av energianvändningen pekar samstämmigt på att den totala energianvändningen kommer all växa långsammare i förhållande till bruttonationalprodukten än vad som har skett under efterkrigstiden. En viss ökning är likväl ofrånkomlig.

Vi måste ha en fortsatt ekonomisk tillväxt i samhället för atl skapa resurser för fortsatt välstånd. Stora krav ställs bl. a. på utbyggnad av den offentliga sektorn, främst beträffande barnomsorg och vård av gamla och sjuka. Vi måste också klara det stora underskott som vi har i bytesbalansen samtidigt som målet om full sysselsättning skall upprätthållas. Detta ställer bl. a. stora krav på att produkiionen inom exportindustrierna ökar, vilket tenderar atl öka behovet av energi inom industrin. Tunga och farliga arbeten bör vidare undanröjas genom t.ex. mekanisering. Angelägna förbättringar av arbetsmiljön och den yttre miljön kan i allmänhet inte genomföras utan ökad energiåtgång, åtminstone på kort sikt.

I framtiden kan man å andra sidan genom den fortgående lekniska utvecklingen i allmänhet räkna med lägre åtgångstal för energi i produktionssystemet, bättre uppvärmningssystem i bostäder, bättre byggnadsmaterial etc. Del är också tänkbart alt det svenska näringslivets struktur utvecklas i en mindre energiintensiv riktning. Genom ökat pris på energi och det statliga stödet till energibesparande åtgärder har energianvändarna också fått ökade motiv lill att hushälla med energi.

En trygg och säker energiförsörjning är således en grundläggande förutsättning för att vi skall kunna nå angelägna sociala mål som ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, regional balans, social och ekonomisk utjämning och god miljö. Det vore orimligt att låta valet av system för tillförsel av energi eller en politiskt bestämd ökningstakt av energianvändningen vara hell överordnad dessa och andra sociala mål och förhoppningar.

Samtidigt måste vi inse att vårt lands ulsalla läge i fråga om energiförsörjningen och olika slags miljöproblem skapar faktiska begränsningar i handlingsfriheten och möjligheterna atl infria alla de krav som slälls på framtiden. En framsynt samhällsplanering måste därför utgå ifrån en ökad knapphet på energi och stigande energipriser.

I 1975 års energipolitiska beslut angavs atl vi bör allvarligt pröva att från

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 26

omkring år 1990 hålla användningen av energi på oförändrad nivå. Bakgrunden var det bekymmersamma försörjningsläget och miljöproblemen inom energiområdet. Jag finner inle anledning att frångå denna ambition.

Tidigare har utvecklingen i Sverige liksom i andra länder präglats av realt sett sjunkande energipriser. 1970-talets oljekriser och begynnande förändring av den internationella energisituationen utgör en vändpunkt. I stället för riklig tillgång till billiga energiråvaror måste vi räkna med ökad knapphet på energi och siigande priser. Det ligger i hög grad i vårt intresse att omställningen fortsättningsvis sker stegvis. Därigenom blir det lättare att bemästra problemen. Detta förutsätter en beslutsam och långsiktig nationell energipolitik, även om takten i omvandlingen till stor del bestäms av fakiorer som ligger utanför vår kontroll, bl.a. utvecklingen av den internationella oljemarknaden. Det ligger därför också i hög grad i vårt intresse att andra länder begränsar sitt oljeberoende, hushållar med energi-tillgångama, utnyttjar alternativa egna energiråvaror, utvecklar nya energisystem och bekämpar miljöföroreningarna. Den svenska politiken måste självfallet utformas i enlighet med dessa krav som vi verkar för i internationella sammanhang.

En grundläggande fömlsättning för att klara energiförsörjningen på lång sikt är fortsatta satsningar på forskning, teknisk utveckling och demonstration. Insikten om atl modera leknik kan ha allvarliga miljökonsekvenser får inte leda till slutsatsen att vi bör avstå från teknisk nydaning och utveckling. De senaste årens intensiva forskning och utredningsverksamhet om energiområdets risker och miljöproblem har gett oss ökad kunskap om hur problemen skall kunna undvikas eller begränsas, även om osäkerheten fortfarande är stor och frågetecknen många. Dessa studier och bedömningar måste tjäna som utgångspunkter för ett praktiskt utvecklingsarbete. Detsamma gäller i lika hög grad tekniska satsningar för att kunna nyttiggöra förnybara energikällor, bättre kolteknik etc. Bara en hög vetenskaplig och teknisk standard och god industriell kompetens kan ge oss de redskap som behövs för att bemästra energiproblemen.

Valet mellan olika energitillförselsystem påverkar samhällets sociala och fysiska struktur, även om sambanden är svårutredda. Uppenbart är emellertid att energittllförselsystemels utformning endast är en faktor bland många som påverkar samhällsutvecklingen. Andra faktorer, t.ex. industriell utveckling, önskemål om boendeformer och bebyggelseplanering, förändringar i arbetsliv och sysselsättningsintensitet, konsumtionsmönster och servicekrav har varit och bör också fortsättningsvis vara av lika stor eller större belydelse. Att söka bestämma ett samhälles sociala struktur enbart med utgångspunkt från en viss energiteknik är enligt min mening inte rimligt. Det innebär i själva verket att man låter de tekniska anspråken bli bestämmande för hela samhällsutvecklingen. Ett sådant synsätt rimmar illa med en humanistisk samhällssyn. Vad som behövs är i stället en medveten styrning av tekniken i människans tjänst, dvs. i enlighet med de sociala mål som vi från andra gmnder ställer upp.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 27

Mot denna allmänna bakgrund kan energipolitikens viktigaste mål sammanfattas på följande sätt. Energipolitiken skall åstadkomma/ö«ör/n/ng5-trygghet. Ett energisystem som ger god försörjningstrygghet skall inte vara känsligt för störningar utifrån, det skall vara uthålligt och möjligt att successivi förändra. Politiken skall vidare syfta till att så långt som möjligl begränsa energiomvandlingens miljöeffekter och stärka säkerheten. All energiomvandling medför risker och miljöpåverkan av olika slag. Det samlade energisystemet bör utformas så att det sammantaget ger minsta möjliga effekier i dessa avseenden. Energipolitiken måsle vidare syfta till handlingsfrihet och anpassning. Osäkerheten är belydande på en rad områden, t. ex. vad gäller den framtida efterfrågan på energi, pris, miljöeffekter och hur snabbt vi kan få fram nya energikällor. Efterhand kan erfarenhel, forskning och demonstration ge ny kunskap och nya möjligheter. Detta ställer stora krav på energisystemels långsikliga anpassningsförmåga.

Med hänsyn taget till dessa mål måste energipolitiken ulformas så att de samhällsekonomiska kostnaderna minimeras.

2.2.2 Ökad försörjningstrygghet

Inhemska energikällor och energiråvaror svarar f. n. för endast ca en femtedel av vår energiförsörjning. Den importerade energins andel av den enligt energislatistiken totalt tillförda energin för perioden 1955-1978 framgår av tabell 2.10. Som energi av inhemska tillgångar har räknats lutar, ved och avfall samt vattenkraft.

Tabell 2.10 Sveriges beroende av importerad energi 1975-1978, %

1955        1965       1970       1975       1977        1978'

74	81	78	80	78
65	75	70	72	69
26	19	22	20	22
16	10	13	11	13

Energiimport 71

varav olja 46

Energi av inhemska tillgångar 29

varav vattenkraft 14

' Prel. uppgifter.

Av tabellen framgår oljans betydelse i Sveriges energiförsörjning. Förutom olja importeras uran samt kol och koks.

Vid bedömningen av försörjningstrygghelen för oljeimporten är flera faktorer betydelsefulla, främsi oljans geogafiska ursprung, fördelningen mellan råolja och produkter samt arlen av de kommersiella avtal som gäller för importen.

Ca hälften av den totala oljeimporten utgörs av råolja som raffineras i Sverige. Denna import kommer huvudsakligen från oljeproducerande länder i Mellersta Östern och i viss mån från Afrika som är medlemmar i OPEC. Importen av färdiga produkter kommer främst från raffinaderierna i Västeuropa, som i sin tur hämtar oljan lill stor del från OPEC-ländema.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 28

Dessa länder torde därigenom direkt och indirekt svara för omkring 70% av vår totala oljetillförsel.

Under de senaste åren har importen från Nordsjön ökal. Mellersta Östern väntas emellertid under överskådlig tid komma att vara ursprungsområde för större delen av tillförseln av olja till vårt land.

Råoljeimport och raffinering inom landet innebor större leveranssäkerhet och även större prisstabilitet än import av färdiga produkter. Råoljeköp kan ske på relativt långa kontrakt eller, såvitt avser de internationella oljeföretagen som bedriver raffinering i Sverige, som led i en integrerad verksamhet. Produktmarknaderna är mycket känsliga för ändringar i balansen mellan tillgång och efterfrågan. En stor del av den svenska importen av färdiga produkter sker i form av köp på den västeuropeiska produkt-marknaden med centrum i Rotterdam.

Av 1977 års import av kol och koks om 2 milj. ton, varav 0,3-0,4 milj. ton är ångkol, kommer 28% från Sovjetunionen, 21% från Förbundsrepubliken Tyskland, 15% från Förenta staterna och 13% från Polen.

I Sverige tillverkas bränsleelement till kärnreaktorer vid Asea-Ätoms kärnbränslefabrik i Västerås. Uranet kommer från Förenta staterna och från Frankrike varav huvuddelen med ursprung i Niger och Gabon. Kontrakt om uranleveranser finns även med Canada. Anrikning av uranet sker f. n. i Förenta staterna. Sverige har också kontrakt om anrikning med Sovjetunionen.

I likhet med energikommissionen och flertalet remissinstanser anserjag att det måste vara ett centralt mål för den svenska energipolitiken att minska importberoendet, i första hand oljeberoendet. Oljeberoendet är förenat med uppenbara risker för försörjningsti-yggheten och ulgör dessutom en stor belastning på landets handelsbalans.

Ökad försörjningstrygghel genom minskal oljeberoende förutsätter en rad olika ålgärder. Ett grundläggande krav är en aktiv och ambitiös energihushållning. Energikommissionen framhåller att en väsentligt minskad ökningstakt av energianvändningen är väl förenlig med de långsiktiga samhällsekonomiska och industripolitiska målen. Jag delar denna uppfattning och anser således alt en kraftigt dämpad energianvändning bör utgöra grunden för planeringen av energilillförseln till år 1990 och tiden därefter.

Minskat oljeberoende förutsätter också beslutsamma insatser för all ulveckla de inhemska - främst förnybara — energikällorna. Detla utgör en mycket vikiig del i den energipolitik som nu föreslås. Målet bör vara att nå en användningsnivå som kan tillgodoses med uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

Det är emellertid inte realistiskt att inom överskådlig lid tänka sig det svenska energisystemet helt baserat på inhemska energikällor. Det är nödvändigi att med olika medel öka säkerheten och tryggheten i den energiimporl som ändå kommeratt behövas inom överblickbar framtid. En

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 29

aktiv oljepolitik är här myckel betydelsefull. Vidare krävs en inriktning av energipolitiken på mer uthålliga energikällor. Den otrygghet som import av energi medför kan reduceras om importen sprids mellan skilda energikällor och energiråvaror och likaså om man kan åstadkomma en bättre geografisk spridning avseende energirävarornas ursprung och förädling.

1 detla sammanhang villjag också nämna något om försörjningstryggheten vid olika s. k. kriser eller störningar i samhällel. För att möta kriser av typen avspärmingar och krig finns omfattande program för bl. a. beredskapslagring, ransoneringsförberedelser och aktivering av inhemsk bränsleproduktion. Tyngdpunkten i nu löpande oljelagringsprogram omfattande perioden 1978-1984 är lagd på uppbyggnad av särskilda lager för s.k. fredskriser.

2.2.3 Bättre miljö och ökad säkerhet

All energiomvandling medför miljöpåverkan och risker av olika slag. Energipolitiken måste utformas så att dessa effekter blir så begränsade som möjligt. Hänsyn lill miljön och risker för människors hälsa blir därmed en central del av energipolitiken.

Inom energitillförselsyslemet kan hälso- och miljöproblem uppstå både vid normaldrifi och vid onormala händelser. Vid normaldrift kan sådana problem förekomma vid framställning av energiråvaror, vid utsläpp från energiomvandlingsanläggningar, t. ex. försurade eller giftiga ämnen från förbränningsanläggningar, och vid omhändertagande av eventuellt avfall, t. ex. radioaktivt avfall från kärnenergianläggningar eller aska från kolförbränning. Dessa problem kan till sin karaktär vara kortvariga, t. ex. arbetsolyckor, eller långvariga, t.ex. klimatpåverkan. Onormala händelser är stora olyckor orsakade av lekniska fel, mänsklig felhandling eller sabotage- och terroristverksamhet.

Hälso- och miljöproblemen kan bestå av fysiska skadeverkningar på människan och i miljön på kort eller lång sikt. Under senare år har man alltmer kommit alt uppmärksamma människors "subjektiva" oro inför olika problem och risker, vad man således skulle kunna kalla för energiomvandlingens psykiska miljöpåverkan. Sädana faktorer är naturligtvis mycket svårbedömbara men måste likväl tillmätas betydelse i en helhetsbedömning av energisystemels sociala effekter.

Jag återkommer till frågor om ålgärder mot hälso- och miljöproblemen inom energiområdet vid en mer utförlig diskussion av dessa frågor (kap. 5). Jag inskränker mig därför nu lill atl översiktligt beröra den principiella syn på dessa problem som jag anser bör utgöra en grund för förändringar av vårt energisystem.

Energisystemet börenligt min uppfattning jämföras med andra företeelser i samhället som skapar hälso- och miljöproblem. De flesta aktiviteter i samhället medför dels nytta, dels negativa effekter av olika slag, ofta av karaktären hälso- och miljöproblem. Det gäller t. ex. produktionssystemet

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 30

och transportsystemet. En utgångspunkt bör då vara att liknande värderingsgrunder för nytta och negativa verkningar används inom enegiområ-det som inom andra samhällsområden. Kostnader för åtgärder med sikte på alt begränsa energiomvandlingens miljöpåverkan måste således vägas mol ålgärder inom andra områden, t.ex. insatser för att begränsa effekter av gifter, ansträngningar för god arbetsmiljö eller säkrare trafik elc.

En annan utgångspunkt kan vara att nyttan och de negativa effekterna i så stor utsträckning som möjligt bör vara jämnt fördelade mellan olika befolkningsgrupper och individer. Energisystemet i ett land måste dock utformas ulifrån bedömningar om vad som är hela samhällets bästa. Del ligger i sakens natur alt vissa människor eller yrkesgrupper i större utsträckning än andra utsätts för potentiella risker och miljöpåverkan. Det är självfallel omöjligl att i ett samhälle åsiadkomma en fullständigt jämn riskspridning. Däremot bör man i särskilt hög grad satsa på åtgärder som minskar riskerna för dem som blir närmasi berörda av en viss verksamhei, t.ex. de som arbetar där eller bor i anläggningens närhet - om det finns risk för omgivningspåverkan.

Jag har i det föregående framhållit det samband som finns mellan energianvändning och maleriell och social välfärd. En säker energiförsörjning som ger lält lillgänglig energi till rimliga kostnader ger också bättre förutsättningar för atl skapa en god mänsklig miljö. Energiomvandlingens risker måste självklart noga vägas mot dess nytta. Att göra en tolalkalkyl på hela energisystemets "nytta" och "risker" i olika avseenden är emellertid inte möjligt. Däremot kan och bör man jämföra nyttan respektive riskerna med en viss energikälla jämfört med en annan. Man mäter då nyttan i t.ex. tillförd energi i förhållande till mätbara risker och konsekvenser.

Vid bedömningen av nyttan måste man då hålla i minnet att olika energislag kan ha skilda användningsområden och kanske inte är direkt utbytbara.

Bedömningar av detta slag har under senare år gjorts i en lång rad studier och undersökningar i Sverige liksom i andra länder. En omfattande genomgång och jämförelse har gjorts av energi- och miljökommittén. Frågorna behandlas också utförligt i energikommissionens slutbetänkande.

Några remissinsianser har riktat viss kritik mot denna del av kommissionens arbele. Frågan diskuteras mest utförligt av statistiska centralbyrån, vars kritik något förenklal kan sägas gå ut på att kommissionen inte tillräckligt har beaktat skillnaderna mellan olika typer av sannolikheter när man adderat eller jämfört dem. Annan kritik som ibland har framförts emot denna typ av siudier pekar på att alla faktorer som är av betydelse inte är kvantifierbara.

Enligt min mening är det värdefullt att jämförande riskanalyser genomförs. Den alltmer Ökande uppmärksamheten på energiomvandlingens risker visar hur viktigt del är att kunna göra jämförelser mellan olika energikällors miljöproblem - för att därmed få en rationell grund för det

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 31

nödvändiga valet mellan olika alternativ, bl.a. med hänsyn till miljöriskerna.

Man bör emellertid vara medveten om atl sådana analyser inte ensamma ger svar på frågan om hur hela energisystemet bör utformas - även om man begränsar bedömningarna enbart till hälso- och miljöaspekterna. Många dala är osäkra. Alla relevanta faktorer är inte av den karaktären att de går att uttrycka kvantitativt. Det tycks dessutom återstå att lösa viktiga metodfrågor, t. ex. om och i så fall hur händelser med mycket liten sannolikhet men med stor konsekvens skall vägas in för att analysen skall bli rättvisande.

Riskanalyser ger emellerlid bl.a. information om var brister finns i faktaunderlaget och därmed anvisningar om behovet av fortsatt kunskapssökande. De ger vidare information om var insatser bör göras för atl nedbringa de aktuella riskerna och miljöeffekterna.

Del är självfallet av mycket stor vikt att den ökande kunskapen om risker och problem verkligen används som underlag för en säkerhetshöjande politik. Detta är också grundvalen för den politik somjag förordar i del följande. De allt större insatserna inom detta område, såväl i Sverige som i andra länder, gör det rimligt alt räkna med en slark utveckling av teknik som begränsar miljöriskerna. De åtgärder som nu vidtas inom energiområdet bör därför väljas så att man i görligaste mån undviker låsningar och så att man stegvis kan introducera annan och bättre teknik.

Ett särskilt problem utgör risker eller skadeverkningar som sträcker sig långl fram i tiden. Det kan handla om oåterkalleligt uttömmande av ändliga råvaror, t.ex. olja, oskicklig hantering av kemiskt eller radioaktivt avfall eller de långsiktiga effekier som kan följa av en kraftig ökning av atmosfärens koldioxidhalt till följd av förbränning av fossila bränslen. Sådana långsiktiga effekter är naturligtvis inget speciellt för energiområdet.

Människans sociala krav påverkar ständigt omgivningen och en del åtgärder påverkar miljön och människors livsbetingelser för mycket lång tid. Det gäller naturligtvis särskilt effekter i den fysiska miljön. Detta är delvis ofrånkomligt men den ökande kunskapen och medvetenheten om långsiktiga effekter ger också möjligheter alt begränsa effekterna och göra dem hanierbara för framtida generationer. Energipolitiken måsle således ges en resursbevarande inriktning och baseras på ell ekologiskt synsäll.

1 den vetenskapliga prövningen av olika slags miljöeffekter förekommer naturligt nog olika bedömningar, vilkel är ett viktigt inslag i en krilisk granskning och utveckling av kunskapen. Politiska beslut, som i sista hand måsle grundas på allmänna bedömningar av risk och nytta, bör så långt som möjligt baseras på vad som är vetenskapligt väl underbyggl, dvs. uppfattningar och bedömningar som omfattas av ett flertal forskare, svenska och utländska, väl insatta i sina respeklive fackområden.

Del är önskvärt atl beslutsunderlaget ger en fullständig överblick av olika eneigislags hälso- och miljöeffekter. Man bör se till verkningama för

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 32

lång tid framåt, både inom och utom landet. För att jämförelser skall bli rättvisande måste man i görligaste mån göra likvärdiga antaganden om vilka tekniska system som är allmänt tillgängliga under den överblickbara tidsperioden. Dessa antaganden är osäkra och måste fortlöpande prövas i ljuset av nya forsknings- och utvecklingsresultat.

Sammanfattningsvis måsle konstateras att osäkerheterna ofta är betydande och alt vi alltså måste fatta beslut på grundval av ganska grova uppskattningar av t.ex. olika slags risker. Men beslut måste alltid fattas i osäkerhet och på grundval av tillgänglig kunskap. Det är inget särpräglat för energipolitiken. Vilka osäkerheter som kan anses godtagbara blir alltid en politisk bedömningsfråga. Jag delar härvidlag energikommissionens uppfattning alt ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla hälsooch miljörisker.

2.2.4 Handlingsfrihet och anpassning

Energipolitiken bör utformas så att handlingsfriheten i görligaste mån bibehålls. Energitillförselsyslemet bör därför utformas så att det i största möjliga utsträckning kan anpassas till ny leknik och allmänt förändrade förhållanden.

Del finns många siarka skäl för denna principiella inställning. Osäkerheten inom energiområdet är, somjag tidigare har framhållit, betydande. Det gäller såväl den framlida internationella försörjningssituationen inom främst oljeområdet som olika energiråvarors prisutveckling. Osäkerheten gäller också olika energikällors miljöeffekter och de framtida möjlighelerna att bemästra dessa. En annan osäkerhet gäller de tekniska och ekonomiska förutsättningarna att i framtiden utnyttja de förnybara energikällorna, liksom effektiviteten i energihushållningen.

Den omfatlande forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom energiforskningsprogrammet är inom flertalet områden inriktad på att vid mitten av 1980-talet ge underlag för vidare beslut. De hushållningsprogram, som har införts under senare år, ger efterhand nya erfarenheter och kunskaper. Jag ansluter mig således lill energikommissionens bedömning att vi vid mitten av 1980-talet kommer att ha ett belydligt bättre underlag än i dag för att bedöma såväl de förnybara energikällornas möjligheter som den framtida energiefterfrågan.

Det finns således f. n. osäkerhet inom en rad områden, vilket gör att man bör utforma energipolitiken så att handlingsfrihet för framtida beslul kan erhållas. Enligt min uppfattning talar flera starka skäl för att vi bör eftersträva ett mångfaldigt energisystem. Lösningarna på våra långsiktiga energiproblem står inte att finna i att redan nu satsa på ett fåtal energikällor och energiråvaror. Den handlingslinje jag förespråkar kan självfallet innebära en uppoffring, t. ex. om energisystemet inte hell och hållet baseras på det för tillfället billigaste energislaget. Jag anser dock alt en sådan uppoffring inom energiområdet är rimlig för alt en siörre irygghet på längre sikl skall erhållas.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 33

Man måsle i detta sammanhang emellertid också vara medveten om att någon total handlingsfrihet inte kan finnas vid varje tillfälle. På kort sikt är handlingsfriheten alltid begränsad. Inom alla områden styrs dagens handlande av tidigare fattade beslut och vidtagna åtgärder. Detta kommer självfallet också att gälla vid alla framtida beslutstidpunkter. Inom energiområdet utgör de omfattande investeringar som krävs i omvandlings- och distributionsanläggningar en betydande tröghetsfaktor. T. ex. är livslängden för ett värmekraftverk ca 25 år medan industrins pannor beräknas ha en livslängd av ca 20 år. De långa tider som krävs för att uppföra nya energianläggningar utgör också en begränsande faktor i detta avseende. Exempelvis är tiden från beslut till idrifttagning av ett större kraftverk ca 10 år. På kort sikt måste således handlingsfriheten bli begränsad men i ett längre perspektiv ökar möjligheterna till större förändringar av energisystemet.

För att detta"skall vara möjligt krävs emellertid att energisystemet är så utformat att det stegvis kan anpassas till förändrade förhållanden. Det innebär t.ex. att värmesystemen bör planeras så att oljan stegvis kan ersättas med fasta bränslen eller solvärme. Lagrings- och distributionssystem bör väljas och utformas med hänsyn taget till dessa krav på anpassning och flexibilitet. En annan viktig åtgärd är att utforma energisystemet med stor mångfald och för framtiden undvika att vi blir alltför beroende av en enda energiråvara. Med tanke på den helt dominerande roll som oljan i dag har, kommer det dröja lång tid innan detta mål uppnås. Handlingsfriheten ökas också av att energianvändningens ökningstakt hålls tillbaka, dvs. genom en effektiv energihushållning.

2.3 Huvuddragen i energiprogrammet

Jag har nu behandlat de gmndläggande krav somjag anser bör ställas på ett energiprogram för det kommande decenniet, nämligen att försörjningstrygghelen inom energiområdet bör ökas, atl riskema för människors hälsa och miljö bör begränsas och att vi bör sträva efter handlingsfrihet och anpassningsförmåga. Jag kommer nu att kortfattat sammanfatta de förslag som läggs fram i det följande.

De förslag till riktlinjer somjag kommer att lägga fram gäller främst tiden till år 1990. Inriktningen av energipolitiken för denna tidsperiod har skett mot bakgrund av ett betydligt mer långsiktigt perspektiv. I ett sådant perspektiv framstår de närmaste decennierna som ett övergångsskede mot en kommande epok när uthålliga och förnybara energikällor svarar för huvuddelen av vår försörjning med energi. Vår uppgift under 1980-taIet blir därmed att utveckla energisystemet i denna riktning. Detta innebär att vi långsiktigt bör söka nå en energianvändningsnivå som gör det rnöjligt att klara behoven med uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. 3   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 34

Det är viktigt att påpeka att de fömtsättningar som energipolitiken vilar på fortlöpande förändras. Det gäller såväl de allmänna ekonomiska, sociala och miljömässiga villkoren som de speciella förhållandena inom energiområdet. Man måste därför räkna med en fortlöpande anpassning av energipolitiken till ändrade fömtsättningar.

I likhet med energikommissionen anser jag att den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land är att stegvis försöka förbättra vårt försörjningsläge genom att minska det stora oljeberoendet. Det bör ske genom att vi minskar vår användning av olja och ersätter oljan med andra i dag tillgängliga energiråvaror eller energikällor. Samtidigt måste vi också vidta åtgärder för att så långt som möjligt trygga tillförseln av den olja som behövs.

Energipolitiken bör vidare inriktas på ökade insatser för förbättrad miljö- och säkerhet. Ett brett åtgärdsprogram presenteras, innefattande bl. a. insatser för att begränsa oljans hälso- och miljörisker, insatser för att bemästra kolets miljöproblem och ökade insatser för höjd säkerhet vid kärnkraftverken.

Ett omfattande arbete för att förbättra energihushållningen har startats i Sverige. F. n. vidtas långtgående åtgärder i energihushållningssyfte framför allt i bostäderna och inom industrin. Det är enligt min mening angeläget att arbetet inom energihushållningsområdet fortsätter samt att det planeras så att insatserna görs där de får störst effekt. En ökad styrning av insatserna för energibesparing i bostadsbeståndet är angelägen för att ett effektivt energisparande skall kunna genomföras. Den kommunala energiplaneringen spelar därvid en viktig roll.

Ett viktigt instrument i arbetet med att minska energianvändningsnivån skulle en särskild energihushållningslag utgöra. Jag avser att i annat sammanhang inhämta regeringens bemyndigande att tillsätta en utredning med uppgift att studera frågan om bl. a. en sådan lag och andra styrmedel för att åstadkomma en god energihushållning.

Instrumenten inom energihushållningsområdet bör enligt min mening förstärkas också med att skatten på olja höjs. Förslag läggs därför fram atl energiskatten på vissa oljeprodukter höjs den 1 januari 1980 med 40 kr. per m. Vidare aviseras en ökning av energiskatten för mycket energikrävande industrier. Ökningen sker genom att nedsättningsgränsen för energiskatten höjs från 1,3 till 1,8% av produkternas försäljningsvärde.

De omfattande energihushållningsinsaterna kommer att innebära en betydande energibesparing. Bl. a. som ett resultat av dessa insatser beräknar jag att energianvändningsnivån år 1990 skall uppgå till 425-460 TWh, vilket skall jämföras med dagens användningsnivå på ca 400 TWh. Detta innebär en mycket låg ökningstakt jämfört med omväriden och med våra egna erfarenheter. På så lång sikt som det här är fråga om blir bedömningarna av både den industriella och ekonomiska utvecklingen, som har avgörande betydelse för energianvändningen, och effekien av hushåll-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 35

ningssträvandena tämligen osäkra. Jag finner därför inte skäl att försöka precisera användningsnivån närmare.

Som energikommissionen har påpekat, är det nödvändigt att energiförsörjningen dimensioneras så att det finns utrymme för en något snabbare industriell och ekonomisk utveckling än den som i dag synes trolig. De allvarliga följderna av knapphet på energi har belysts av kommissionen. Enligt min mening bör energitillförselsystemet därför nu planeras så att en användningsnivå kring den övre gränsen av det angivna inlervallel skall kunna tillgodoses. Planema får sedan justeras efter hand.

Kraven på försörjningstrygghet, miljöhänsyn och handlingsfrihet gör att energitillförselsystemet bör utformas med stor mångfald. Strävan bör vara att inget energislag skall få bli alltför dominerande. Energisystemet bör så långl möjligl baseras på uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor. För den närmaste tioårsperioden räknar jag med att kol i störte utsträckning kan komma att användas som en viktig energikälla i vårt land. Detla fömtsätter dock betydande insaiser för att nedbringa miljöpåverkan.

Även inhemska bränslen som torv och skogsavfall bör användas i växande omfattning. Jag förordar vidare ett brett program för att ta till vara solenergi för uppvärmningsändamål. Uibyggnaden av vattenkraften och kärnkraften bör däremot begränsas.

Oljan väntas under hela den aktuella perioden komma att lämna det största bidraget till vår energiförsörjning. Detta gäller även om strävandena alt minska oljeberoendet genom energihushållning och ökad användning av andra energikällor och energiråvaror visar sig framgångsrika.

Det svenska försörjningssystemet för olja lider i dag av allvarliga svagheter. Till följd av pristryckande konkurrens från den västeuropeiska korttidsmarknaden för färdiga produkter har de oljeföretag i Sverige som importerar råolja och bedriver raffinering fått ekonomiska svårigheler. En ökande del av försäljningen på den svenska marknaden sker genom företag som baserar sin verksamhet på korla köp av färdiga produkter. Den svenska oljemarknaden har därigenom blivit mycket känslig för störningar på den internationella marknaden.

För atl en ökad säkerhet i den svenska oljeförsörjningen skall kunna uppnås måste strukturproblemen inom branschen lösas. Detta bör ske genom nära samverkan mellan staten och de berörda företagen. Förhandlingar kommer att inledas med flera företag i syfte alt nå överenskommelser om samverkan framför allt inom de från försörjningssynpunkt avgörande leden råoljeanskaffning och raffinering.

Ytteriigare åtgärder erfordras för atl förbättra försörjningstryggheten beträffande oljan. Jag föreslår i del följande alt garantiramen för invesle-nngar i produktion och distribution av bl. a. olja utvidgas. Jag redovisar också åtgärder för att få till stånd bilaterala överenskommelser om oljetillförsel.

Naturgasen är en energikälla med mindre miljöproblem än många andra

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 36

energislag. Under år 1978 har aktualiserats två naturgasprojekt med en sammanlagd omfattning som motsvarar ca 3 milj. ton olja. De aktuella projekten har nackdelar från försöijningssynpunkt. De samhällsekonomiska kostnadema väntas också komma att bli högre än för fortsatt oljeanvändning, vilket skulle ställa betydande krav på statligt stöd. Mot denna bakgmnd anserjag mig inte kunna förorda att projekten genomförs.

Kol är en långsiktigt uthållig energiråvara med sådan potential att en utökad användning bör komma till stånd i vårt land. Detta skulle öka vår försörjningstrygghet. Kolanvändningen är emellertid förenad med stora miljöproblem vad gäller förbränning och avfallshantering. Ett omfattande arbete för att lösa dessa miljöproblem bör därför utföras. Jag kommer att redovisa förslag i dessa avseenden i det följande.

Sverige har i de omfattande torvtillgångarna en resurs som i viss utsträckning bör las till vara för energiändamål. Torven kan på sikt komma att få betydelse för vår energiförsörjning. Beredskapsskäl talar också för en utbyggnad. Användningen av torv är emellertid också förenad med hälsooch miljöproblem. Jag förordar mot denna bakgrund åtgärder för en försiktig användning av torv för energiändamål.

Skogsavfall och sådana lövvedskvaliteter som inte behövs för skogsindustrin är en inhemsk och förnybar energikälla av sådan storlek att vi på allvar bör räkna med den i vår planering av den framtida energiförsöijningen. Den bör dessutom kunna introduceras i större skala redan under 1980-talet med i huvudsak nu tillgänglig teknik. Jag har därvid bedömt de möjliga tillskotten med hänsyn till att användning av skogsavfall m. m. för energiändamål till viss del kan komma att konkurrera med skogsindustrins anspråk på en vidgad råvarubas.

Jag föreslår vidare en kraftig satsning på solvärme. Detta sker främst genom att forsknings-, utvecklings- och experimentbyggnadsinsatserna intensifieras. I vissa tillämpningar bör solvärme redan under den kommande tioårsperioden kunna konkurrera med andra energislag. Stora insatser med sikte på en snabbare introduktion och en vidare spridning av solvärmeteknik i dessa tillämpningar bör därför göras.

Vattenkraften är en förnybar, inhemsk energikälla av stor betydelse för vår elförsörjning. Från hälsosynpunkt liksom från ekonomisk synpunkt är vattenkraften fördelaktig. De betydande ingrepp i naturen, som en vattenkraftutbyggnad medför, inger dock betänkligheter. Utbyggnaden av vattenkraft bör därför begränsas till 65 TWh.

Vi har i vårt land genomfört en försiktig utbyggnad av kärnkraften. F. n. är sex aggregat i drift. Som energikommissionen anför bör man nu varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem. Enligt min uppfattning bör kärnkraftprogrammet begränsas till tolv reaktorer. Någon utbyggnad däröver bör inte komma i fråga.

Sveriges tillgångar av uranhaltig skiffer är mycket stora. Det fmns enligt

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 37

min uppfattning inte anledning utesluta alt brytning av dessa kan bli aktuell i framtiden. För att se till att miljöaspekterna studeras tillräckligt innan en eventuell brytning påbörjas bör en utredning tillsättas för atl från miljövårdsynpunkt utvärdera den teknik som kan komma att användas. Förslag härom kommer att läggas fram i annat sammanhang.

Jag förordar vidare en fortsättning av utbyggnaden av fjärrvärme, då denna form av värmeförsörjning uppvisar fördelar från såväl miljösynpunkt som energiförsörjningssynpunkt. Förslag om förbättrad långsiktig finansiering av fjärrvärmeutbyggnad och utbyggnad av kraftvärmeverk redovisas. För att minska oljeberoendet inom fjärrvärmesektorn bör enligt min mening användningen av fasta bränslen öka kraftigt.

Det treåriga energiforskningsprogram som antogs av riksdagen våren 1978 börenligt min mening fortsätla med i huvudsak oförändrad inriktning. Väsentligt ökade insatser beträffande användning av solvärme föreslås. Även insatserna rörande ny miljövänlig teknik för utnyttjande av kol för energiändamål bör ökas. Arbetet inom flertalet delprogram är inriktat mot att vid mitten av 1980-talet ge underlag för beslut om vidare utveckling av de delar av forsknings- och utvecklingsinsatserna som är särskilt löftesrika.

De förslag till inriktning av energipolitiken till år 1990 somjag här lägger fram jämte de förslag som chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att anmäla och de beslut om inriktningen av bl. a. energihushållningssträvandena som tidigare har fattats kommer atl medföra stora krav på investeringsresurser under 1980-lalet. Energisektorns andel av samhällets investeringar kommer att öka under 1980-talet. En redovisning lämnas i tabell 2.11.

Tabell 2.11 El-, 1950-1983	gas-	och värmeverkens andel (%) av de totala investeringarna åren
1950          1955		1960           1965          1970          1975           1977          1983
6,6            6,8		7,0             5,2            5,3             5,9             6,2            ca 5

Källa: SCB, Nationalräkenskaperna, LU 78

Som framgår av tabell 2.11 svarar el-, gas- och värmeverk f. n. för ca 6 % av de totala investeringarna i samhället. Under 1960-talet, då en stor del av kapacitetsutbyggnaden för elproduktion utgjordes av oljebaserade anläggningar, var andelen lägre. Tidvis har även utbyggnaden av den svenska raffinaderikapacitelen krävt avsevärda investeringsresurser.

Under del närmaste decenniet väntas investeringarna för dessa ändamål komma att ta en krympande andel av investeringsutrymmet i samhället i anspråk. Enligt kalkylerna i 1978 års långtidsutredning (LU 78) kommer investeringarna i el- och värmeverk att uppgå till ca 5 % av de totala bruttoinvesteringarna under första delen av 1980-taIet. Mot slutet av 1980-talet

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 38

kan andelen åler börja stiga då ett ökat behov av anläggningar för kraft-och värmeproduktion kan förutses.

De åtgärder i energihushållningssyfte som startade år 1974 har efter hand kommit att kräva betydande resurser. Stora krav på investeringsmedel för sådana åtgärder kommer att ställas under 1980-talet. Den energisparplan innefattande riktlinjer för energihushållning i det befintliga bostads- och lokalbeståndet, som riksdagen antog våren 1978, beräknas komma att innebära tillkommande investeringskostnader på ca 30000 milj. kr. under tioårsperioden till år 1988. Detta beräknas motsvara ca 4% av bruttoinvesteringarna under början av 1980-talet och ca 3 % under andra hälften av 1980-talet.

Sammantaget innebär dessa beräkningar att energiinvesteringarna inkl. energibesparande åtgärder skulle kräva en större del av investeringsresurserna under 1980-talet. Andelen energiinvesteringar väntas öka från f. n. 7-8% till omkring 9% under 1980-talet. Den stora beräknade ökningen är i första hand en följd av insatser för energihushållning i befintlig bebyggelse, som kan ses som ett genomförande av en sanering, vars kostnader kommer att infalla under en begränsad tidsperiod.

De ökade investeringsanspråken ställer ökade krav på planering och styrning av energisektorn i syfte att få till stånd insatser som är samhällsekonomiskt mest motiverade. Åtgärder i energihushållningssyfte måste vidtas där den största effekten av de insatta resurserna erhålls. En effektivisering av energisparstödel är enligt min mening angelägen. Samttdigt erfordras återkommande avvägningar mellan insatser för energihushållning och energitillförsel.

Jag vill sammanfattningsvis påpeka följande.

Sverige saknar tillgångar av olja, kol och naturgas och har därför inom överskådlig tid ett utsatt försörjningsläge. Trots de omfattande förslag som jag nu kommer att lägga fram kommer inte någon drastisk nedskärning av oljeförbrukningen atl kunna äga mm till år 1990. En bristande försörjningstrygghet inom energiområdet kommer därmed att bestå. Man måste mot denna bakgmnd vara medveten om att kriser i energitillförseln och omställningsproblem av betydande omfattning kan bli aktuella. Detta kan komma att medföra att riktlinjerna för energipolitiken får omprövas och ytterligare åtgärder vidtas. På längre sikt kan den svenska försörjningssituationen förbättras genom ett större utnyttjande av förnybara energikällor och inhemska bränslen.

De förslag och riktlinjer jag här presenterar bygger på ett synneriigen omfattande utredningsmaterial, främst energikommissionens betänkanden. Kommisionens överväganden och förslag har i de väsentligaste frågorna fått ett kraftigt slöd i remissopinionen. Förslagen ligger också väl i linje med de riktlinjer som Sverige har anslutit sig till i internationella sammanhang som vägledande för industriländernas energipolitik.

Åratals debatt i energifrågorna har klargjort problemens karaktär och

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 39

betydelse för vårt lands utveckling. Den kritiska prövning som har skett av praktiskt taget alla delar i energipolitiker! har förhoppningsvis mönstrat ut det mindre värdefulla och koncentrerat insatserna på det som kan ge bestående resultat. Omprövningen har tagit tid och den har behövts. Det är nu viktigt att det efter denna långa och omfattande beredningsprocess läggs fast klara riktlinjer för den framtida energipolitiken. Först därigenom skapas det planeringsunderlag som är nödvändigt för företag, kommuner, organisationer och enskilda.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 40

3    Statens och kommunernas ansvar inom energiområdet

Energipolitiken betraktas numera i många länder som en nationell angelägenhet av stort format. Starka inslag av styrning finns i fråga om såväl olika led av tillförsel och användning av energi som inriktningen av forsknings- och utvecklingsinsatser inom området. Detta torde ha sin förklaring bl. a. i att en säker tillförsel av energi utgör en förutsättning för verksamheten inom de flesta samhällssektorer. Energifrågorna har därmed stor strategisk betydelse. I mina fortsatta överväganden och ställningstaganden kommer jag i de enskilda frågorna även in på hur ansvaret för olika uppgifter inom energisektorn är eller bör fördelas i samhället. Jag anser det emellertid vara motiverat att redan nu redogöra för hur jag i slort ser på behovet av insatser från statens och kommunernas sida för att vi under 1980-lalet skall få till stånd en energipolitik som är inriktad på en långsiktigt tryggad energiförsörjning.

I Sverige har staten och kommunerna sedan länge ell dominerande inflytande över el- och Qärrvärmeförsörjningen medan inflytandet över bränsleförsörjningen är relativt litet. På senare år har även frågor rörande energianvändning och introduktion av andra bränslen än olja samt nya energislag fått en allt siörre plats inom energipolitiken och därmed också inom det offenlliga ansvarsområdet. Denna utveckling kommer att accentueras, bl.a. i vad avser planering och förberedelser, ny teknik, nya organisatoriska lösningar m. m. inom energiområdet.

Statens ansvar för forskning och utveckling inom energiområdet markerades genom lillkomslen av det treåriga energiforskningsprogram som ingick i 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. 1, NU 1975:30, rskr 1975:202). Föredragande statsrådet angav därvid all det måste ankomma på staten atl träda in som beställare av forsknings- och utvecklingsarbete inom de områden där naturliga avnämare saknas eller har otillräckliga resurser. Det innebär att staten har ell särskilt ansvar för att dels utveckla alternativa energikällor och inhemska energiråvaror, dels stimulera lill insaiser rörande effeklivare energianvändning.

Riksdagen beslöl år 1978 (prop. 1977/78: 110, NU 1977/78:68, rskr 1977/ 78:341) att föriänga energiforskningsprogrammei med tre år. Ulöver vad som angavs i 1975 års program betonade föredraganden därvid betydelsen av att samarbele med avnämarna etableras i ett tidigt skede i syfte atl de snarasi möjligl själva skall ta ansvaret för den fortsatta utvecklingen.

När del gäller energihushållningen har staten och kommunerna ett dubbelt ansvar genom all de dels genom sina beslut kan påverka förutsättningarna för energianvändning i hela samhällel, dels ansvarar för alt energianvändningen inom egna verksamheier är så effekliv som möjligt samt för att pröva ny teknik.

Kommunernas ansvar inom energiområdet regleras sedan år 1977 i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt lagen skall kommunerna

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 41

i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Det åligger vidare kommunerna att undersöka förutsättningarna för att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln, t.ex. nyttiggörande av spillvärme.

Kommunernas planeringsansvar gäller dels den egna verksamheten, där de är skyldiga att beakta de konkreta möjligheler lill förbättrad energihushållning som finns i egna byggnader, anläggningar, fordon m. m., dels deras samhällsplanering i vilken energihushållningsaspeklen bör beaktas när frågor om markhushållning, bebyggelseplanering, kommunikationsleder m. m. behandlas. Genom föreskrift i byggnadsstadgan (1959:612) har vidare kommunerna atl vid sin bebyggelseplanering ta tillbörlig hänsyn till bl. a. behovei av energihushållning. Utanför den kommunala energiplaneringen faller enskilda kommuninvånares och företags egen energianvändning. Dessa frågor har dock betydelse för kommunemas energiförsörjning och har därmed samband med den kommunala energiplaneringen. Kommunerna och landstingen har också ansvaret för den lokala och regionala trafikförsörjningen och därmed möjlighet att exempelvis förbättra den kollektiva trafiken och förutsättningarna för denna.

Riksdagen beslutade våren 1978 (prop. 1977/78; 76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78; 345) om en tioårig energisparplan för befintlig bebyggelse. Kommunerna har enligt denna viktiga uppgifter vad gäller planering och genomförande av energisparande åtgärder i bebyggelsen. Kommunerna förutsätts bl. a. bygga upp en besiktnings- och rådgivningsverksamhet för genomförandet av dessa åtgärder. Utbildningen av besiktningsmän pågår f. n. i kommunförbundets och statens planverks regi. Möjligheterna att ge kommunerna viss beslutsrätt om statsbidrag till energibesparande åtgärder skall enligt nämnda proposition också övervägas.

Energisparkommittén (I 1974:05), till vilken jag återkommer i det följande, syftar i sin informationsverksamhet bl. a. lill att påverka kommuner så att dessa i sin verksamhet stimulerar allmänhet, företag, m. fl. atl verka för förbätirad energihushållning. Många av landels kommuner har, bl.a. efter initiativ från energisparkommittén, bildat egna lokala energisparkom-mittéer. Dessa arbetar framför allt med att få lill stånd energibesparande åtgärder inom kommunernas egen verksamhet men också med utåtriktad informationsverksamhet. Energisparkommittén har vidare tagit initiativ till bildandet av en samordningsgrupp med representanter från bosiadsslyrelsen, Kommunförbundei och kommittén för energiinriktad prototyp- och demonstrations verksamhet (EPD-kommittén) för alt samordna dessa organs service gentemot kommunerna i fråga om utåtriktad informationsverksamhet. Ulvärderingen av energisparkommiiténs försök med intensifierad informaiion om energihushållning i Blekinge län kommer efter utgången av budgetåret 1978/79 all ge ytteriigare underiag för energispar-kornmitténs verksamhet avseende kommunerna.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1   Industridepartementet 42

Av vad jag nu har redovisat framgår att kommunema har många möjligheter att genom sina beslut påverka energianvändningen och att förslag finns om att dessa möjligheter skall utökas. Kommunerna har således ett stort ansvar när det gäller att fä till stånd en effektivare energianvändning. Många av energikommissionens förslag berör också direkt eller indirekt kommunernas verksamhet. Dessa förslag kommer att behandlas i det följande.

Även statsmakterna har givetvis ett stort ansvar t. ex. när det gäller att utforma styrmedel för en effektivare energihushållning och i övrigt utforma beslut så att en effektiv energihushållning främjas inom ramen för våra övergripande samhällsmål. Staten har också ett stort ansvar för att den statliga verksamheten bedrivs så energieffektivt som möjligt. Jag kommer i det följande att redovisa åtgärder som syftar till att främja energihushållningen inom den statliga verksamheten.

Statens insatser inom bränsleförsörjningen har tidigare framför allt syftat till att minska verkningarna av en avspärrning av främst oljetillförseln vid kriser och krig. Beredskapsplaneringen omfattar bl. a. förberedelser av regleringsåtgärder, åtgärder för inhemsk ersättningsproduktion och uppbyggnad av beredskapslager. Senare har staten också vidtagit åtgärder i syfte att öka säkerheten i bränsletillförseln i fred. Ett antal helt eller delvis statsägda aktiebolag har bildats i detta syfte. När det gäller oljepoliliken har den statliga verksamheten inriktats framför allt mot prospektering och annan verksamhet av betydelse från långsiktig försörjningssynpunkt. Detta gäller såväl de båda halvstatliga bolagen Oljeprospektering AB (OPAB) och Petroswede AB som det helstatliga Svenska Petroleum AB. Distributionen av oljeprodukter sköts emellertid till övervägande delen av privata företag. Andra bolag inom bränsleområdet med statlig anknytning är Swedegas AB och Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF).

De offentliga insatserna inom bränsleförsörjningsområdet har hittills utförls av staten och lill övervägande delen varit inriktade på främst oljeprodukter. Somjag tidigare har framhållit bör en av huvudinriktningarna i den framtida energipolitiken i Sverige vara att minska vårt stora oljeberoende. Detta kan ske genom att bl.a. utnyttja bränslen som kan ersätta olja t. ex. kol, torv och skogsavfall. I ett längre tidsperspektiv torde även solvärme kunna ge väsentliga bidrag till landets energiförsörjning.

Kommunerna är i dag stora förbrukare av eldningsoljor, framför allt i kraftvärmeverk och hetvattencentraler. Genom utbyggnad av fjärrvärme-systemen väntas kommunernas andel av eldningsoljemarknaden komma alt öka starkt. Kommunernas inköpsverksamhet kommer därmed att få ökande betydelse från försörjningssynpunkt. F.n. sker inköpen i stor utsträckning direkt från den västeuropeiska korttidsmarknaden för oljeprodukter. Som jag kommer att utveckla närmare i det följande (avsnitt 8.1) innebär denna inriktning av inköpsverksamheten betydande risker från försörjningssynpunkt. Enligt min mening bör kommunerna i samband

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 43

med sin inköpsverksamheten i större utsträckning ta hänsyn till intresset av långsiktighet och stabilitet i tillförseln av eldningsoljor för den kommunala sektorns behov.

Skilda ätgärder som syftar tiil att införa bränslen som är alternativ till olja genomförs i såväl statlig som kommunal och privat regi. Insatserna inom detla område bör dock förbättras och samordnas. Regeringen har därför tidigare i år bemyndigat mig att tillkalla en delegation (I 1979:01) i detta syfte. Delegationens uppgift är att verka för samordning av samhällets insatser för ett ökat utnyttjande av solvärme och bränslen som kan ersätta olja och att föreslå erforderliga åtgärder för att sådana bränslen snarast införs i del svenska energiförsörjningssyslemet. Jag räknar med att delegationens arbete kommer atl leda till effeklivare insaiser för frågor rörande försörjning med bränslen som kan ersätta olja och rörande solvärme.

Av vad jag här har anfört följer att det inom ett antal områden ställs krav på intensifierade insatser från del allmännas sida för att inte minst på del tekniska planet påskynda utvecklingen. Till en del kan dessa insatser, såvitt ankommer på staten, komma till stånd genom utnyttjande av de ekonomiska och andra styrmedel som står lill förfogande för att påverka energitillförsel och energianvändning. Däruiöver är det emellertid viktigt att de energipolitiska intentionerna kommer till uttryck via statens egen verksamhei avseende t.ex. bränsleförsörjning saml produktion och distribution av energi. Jag tänker närmast på den verksamhet som statens valtenfallsverk och dess dotterbolag bedriver.

Vattenfallsverket har i detta hänseende sedan lång tid spelat en betydelsefull roll genom att i samverkan med svensk tillverkande industri utveckla tekniken för produktion och distribution av elektrisk kraft. Verket kan också tillskrivas en vikttg roll för utvecklingen av det, även i ett internationellt perspektiv, unika samkörningssystem som möjliggör en optimal drift av hela det nordiska kraftproduktionssystemet. Det är angeläget att ett sådant samspel mellan verket och såväl tillverkande industrier som andra energiproducenter kan bibehållas och utvecklas ttll ett verksamt instmment för att i olika avseenden främja den utveckling inom energisektorn som eftersträvas framgent. Detta innebär bl. a. att vattenfallsverket måste vara berett att satsa på introduktion av ny teknik samt samla drifterfarenheter och återföra dessa så att nya produkter och ny teknik snarast möjligt når kommersiell mognad. Självfallet kommer detta att innebära ett ekonomiskt risktagande som kan försvaras endasl om verket har kompetens för att med rimlig grad av säkerhet fömtse resultaten.

Vattenfallsverkets ulvecklingsarbete har av naturliga skäl hittills huvudsakligen varit inriktat på att förbättra tekniken för byggande och användande av elprodukionsanläggningar, främst vatten-, olje- och kärnkraftbase-rade, samt på kraftöverföring och eldistribution. 1980-talets energipolitik kommer att i ökad utsträckning ställa krav på medverkan och initiativ från

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 44

verkets sida inom områden där det hittills har spelat en mera begränsad roll. Jag tänker dels på att det inom verket finns teknisk och administrativ kompetens som bör komma även andra områden inom energisektom till del, dels på att de tekniska förutsättningarna för energiproduktion i många avseenden medför att frågor om elförsöijning och uppvärmning inte kan betraktas åtskilda. Det kommer därför att ftnnas skäl för verket att engagera sig även i frågor rörande energiförsöijningen som inte har direkt med elproduktion och -distribution att göra. Det finns redan ett antal exempel på atl den utveckling somjag här avser har inletts. Sålunda har verket via Svenska Petroleum AB och Swedegas AB engagerats för att tillvarata statliga bränsleintressen. Att verket i samarbete med kommuner har uppfört och planerar att uppföra kraftvärmeverk exemplifierar behovet av integrerad el- och värmeproduktion. Ett exempel på att vattenfallsverket redan nu verkar för introduktion av för landet ny energiteknik utgör verkets pågående utredningsarbete avseende torveldade anläggningar.

Utvecklingen av miljövänlig teknik för att utnyttja kol i energiproduktionsanläggningar är också ett viktigt område som kommer att ställa anspråk på insatser från vattenfallsverkets sida. Verket har redan i samverkan med Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Sydkraft AB inlett ett arbete som syftar till att klariägga förutsättningama för en långsiktig koltillförsel till Sverige. Jag avser att i det följande (avsnitt 5.1) återkomma till frågan om vattenfallsverkets fortsatta insatser för att klargöra fömtsättningama för kolanvändning.

Vidare räknar jag med att verket framgent kommer att ta aktiv del i arbetet med att utveckla, utvärdera och i praktiskt bruk införa teknik och produkter som krävs för att göra solenergin kommersiellt tillgänglig för uppvärmningsändamål.

Värmepumpar är en annan fråga som är av stort intresse både allmänt i energihushållningssammanhang och genom att värmepumpar kan utgöra ett inslag i lågtemperatursystem, bl. a. för solvärme, och där verket därför enligt min mening kan göra ytterligare insatser.

Med de exemplifieringar somjag här har gjort villjag antyda motiven till jHin uppfattning att vattenfallsverket bör spela en roll inte bara som statlig elproducent och -distributör på kommersiell basis utan också som en viktig statlig resurs för att direkt i energisystemet utveckla och introducera den teknik som krävs för att de energipolitiska intentionerna skall infrias.

Detta är inte uteslutande en fråga om tekniskt utrednings- och konstruktionsarbete. Det innefattar också byggande, drift och utvärdering av prototyp- och demonstrationsanläggningar. För sistnämnda ändamål räknar jag med all särskilda resurser kan behöva ställas till valtenfallsverkels förfogande. Eftersom det inte är säkert alt de anläggningar som det här är fråga om kommer att kunna uppfylla normala lönsamhetskrav kan också särskilda finansieringsformer behöva övervägas. Jag är emellertid inte beredd all nu la ställning till hur finansieringen i så fall bör ske. Det lorde få bedömas från fall till fall efter hand som projekten aklualiseras.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 45

Jag avser att senare, när jag redovisar mina överväganden och förslag inom olika områden, ta upp en del mera specifika områden inom vilka jag räknar med att vattenfallsverkets resurser och kompetens skall kunna tas i anspråk.

Värme fö rsörjningeni landet sker framför allt i form av fjärrvärme, elvärme och enskild oljeuppvärmning. F. n. tillgodoses ca 25% av värmebehovet i landets bosläder och övriga byggnader med Qärrvärme. Fjärrvärmeutbyggnaden har möjliggjorts genom stora kommunala engagemang. Kommunerna svarar för praktiskt taget all försörjning med fjärrvärme både vad avser produklion och distribution. Enligt vad jag kommer att redogöra för i del följande räknar jag med all en allt större del av vårt uppvärmningsbehov kommer att täckas av fjärrvärme. Detta torde innebära all kommunernas satsningar på energitillförsel även i fortsättningen i stor utsträckning kommer att avse utbyggnad av fjärrvärme.

Befintliga anläggningar för fjärrvärme kan med få undantag drivas endasl med oljeprodukter. Av avgörande betydelse för en långsiktigt tryggad bo-sladsuppvärmning är att kommande Qärrvärmeanläggningar planeras och utformas på ett sådant sätt att andra bränslen än olja kan utnyttjas i dem. Detta ingår enligt min uppfattning i det ansvar som kommunerna har enligt lagen om kommunal energiplanering. Det ankommer således på kommunerna atl i sin planering och utbyggnad av fjärrvärmesystemen verka för att oljeberoendet reduceras inom det vitala område som bostadsuppvärmningen utgör.

Mol bakgrund av vad jag nu har sagt om vattenfallsverkets framtida roll i enerigipoliliken och om kommunernas ansvar för att minska fjärrvärmesystemens oljeberoende finner jag det naturiigi att kommunerna och vat-tenfallsverkei breddar och fördjupar sitt samarbete inom energiområdet. Ällmänt sett torde påtagliga fördelar stå att vinna genom ökad samverkan mellan såväl vatienfallsverkel som andra kraftproducenter och större energikonsumenter, däribland kommunerna. Det bör vara till gagn för alla parter både alt utbyta informaiion i tekniskt, ekonomiskt och administrativt hänseende och att samarbeta i projeki av gemensamt iniresse.

Staten engagerade sig tidigt i elförsörjningen genom atl i egen regi bygga ut vattenkraft där staten disponerade fallrälten. Statens engagemang på elproduktionsområdet sker, som jag redan har nämnt, genom statens valtenfallsverk. Genom verkei svarar staten f.n. för närmare hälften av elproduktionen i Sverige. Verkets elproduktion, som till störsla delen är baserad på vattenkraft och kärnkraft, sker till en del även i samarbete med kommuner och privata intressenter.

De elproduktionsanläggningar som inte är statliga innehas av kommunerna, som direkt eller genom delägarskap i kraflföretag äger ungefär 20% av den totala elprodukiionskapacileten i landet, och av privata företag, som svarar för ca 30%.

Överföring och distribution av elenergi är verksamheter som bl.a. kän-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 46

netecknas av belydande monopolinslag. Bl.a. av denna anledning är villkoren för eldistribuiionsverksamhet reglerade i särskild lagsiiftning. Genom lagen (1902:71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) infördes redan vid seklets början ett system för bl. a. tillståndsprövning av elledningar, prisreglering m. m. År 1946 beslöt riksdagen (prop. 1946:1 bil. 5 s. 153-162, SU 1946:54, rskr 1946:96) att samtliga nya stamledningar för 200 kV och högre spänning skulle ägas av staten. Sådana ledningar ingår i allmänhet i det s. k. stamnätet som ägs och drivs av vatienfallsverkel.

Den nuvarande strukturen inom eldistributionen måste ses mot bakgrund av hur elektrifieringen har genomförts i landet. I flertalet städer ansågs redan från början elförsörjningen vara en kommunal angelägenhet och distributionen logs därför om hand av kommunema. På landsbygden blev elförsörjningen däremoi i stor utsträckning en uppgift för konsumenterna själva som slöt sig samman i andelsföreningar för eldistribution. Kraftföretagen, däribland vattenfallsverket, tog dock hand om en del av distributionen på landsbygden.

Sedan mitten av 1940-talet har en strukturrationalisering av eldistributionen pågått. Numera har kommunerna ett dominerande inflytande inom eldistributionen i landet. De distribuerar sålunda elektrisk slröm till ca 70% av landets elabonnenter. Motsvarande andelar för vatienfallsverkel och privata företag är resp. 10% och 20%. Riksdagen har år 1976 (prop. 1975/76; 100 bil. 15 s. 150, NU 1975/76; 45, rskr 1975/76; 263) godkänt vissa riktlinjer för den forlsatta strukturomvandlingen på eldistribuiionsområ-del. Enligt riksdagens beslut är en av huvudprinciperna för den fortsatta strukturomvandlingen att huvudansvaret för eldistributionen skall åvila det allmänna. En annan är att konsumenterna, genom kommunerna skall ha inflytande över eldistributionen. Jag kommer senare (avsnilt 10.8) alt mera ingående behandla frågor rörande eldistributionen.

Av del jag har anförl framgår atl stat och kommun till sitt förfogande har en rad skilda instrument som kan användas i energipolitiskt syfte. Det står samtidigt klarl all del offentligas inflytande inom många områden sker under sådana former att stort utrymme finns för enskilda initiativ och insatser.

De regler m. m. som styr verksamheten inom energiområdet anserjag, med de undanlag somjag återkommer till i del följande, utgör en lämplig ram för energipolitikens uiformning även i fortsättningen.

När det gäller den del av den statliga verksamheten på energiområdet som vid sidan av vatienfallsverkel bedrivs av myndigheter och organ vill jag framhålla följande.

Statens industriverk, som är den centrala myndigheien inom energiområdet, arbetar bl. a. med prognoser och ulredningar och handhar administrationen av bidrag till energibesparande åtgärder i näringslivet, utbildning, rådgivning m. m. inom energiområdet. Verket har vidare det centrala myn-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 47

dighetsansvaret i frågor i anslutning lill lagen om kommunal energiplanering och handhar frågor om tillstånd för elektriska anläggningar och elsä-kerhetsfrågor.

Bostadsstyrelsen handhar administrationen av stödet lill energibesparande ålgärder i bostader m. m. Statens planverk är central förvaltningsmyndighet för bl. a. ärenden om planläggning av bebyggelse och av byggnadsväsendet. Verkei uifärdar vidare enligt byggnadsstadgan bl. a. föreskrifter, råd och anvisningar. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för den ekonomiska försvarsberedskapen.

För energiforskningsprogrammets genomförande svarar särskilda programansvariga organ. Delegaiionen (1 1975; 02) för energiforskning har till uppgift bl. a. alt samordna verksamheten inom huvudprogrammet. Energisparkommittén har bl. a. i uppdrag atl samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser och vid behov genomföra egna informationsåtgärder. Kommittén har också i uppdrag atl ge information lill allmänheten om utveckling av energianvändningen och att föreslå restriktioner i energianvändningen. Delegationen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse leder och samordnar genomförandel av energisparplanen för den befintliga bebyggelsen. Förutom nämnda organ arbetar en rad ytterligare myndigheter m. m. med frågor inom energiområdet.

Många olika myndigheter arbetar alllså inom energiområdet. Härtill kommer att vissa myndighetsuppgifter handläggs av kommittéer såsom energisparkommittén och delegaiionen för energiforskning. I båda fallen är del fråga om arbetsuppgifter som kan beräknas bli relativt långvariga.

Den inriktning av energipolitiken som jag förordar kan leda lill att myndigheisorganisationen behöver ses över och göras mer ändamålsenlig.

Med anledning härav avser jag atl i annal sammanhang föreslå regeringen alt bemyndiga mig att tillkalla en särskild utredare för all klariägga vilka konsekvenser mina ställningstaganden i denna proposition får för myndigheisorganisationen m. m. på energiområdet. Utredaren bör undersöka om del på grund av dessa konsekvenser eller av andra orsaker finns anledning atl ändra den nuvarande organisationen samt i så fall föreslå lämpliga åtgärder. I utredningen bör bl. a. ingå att göra en utvärdering av energiforskningsorganisalionen (jfr prop. 1977/78; 110 s. 161). Vidare bör i utredarens uppdrag ingå all överväga om statens vattenfallsverks organisation är ändamålsenligt ulformad med hänsyn lill verkets framlida uppgifier samt att i övrigt undersöka förutsättningarna för att utnyttja verkets resurser inom delvis nya verksamhetsområden.

Jag vill i delta sammanhang slutligen erinra om att staten via Statsföretag AB är ägare eller delägare i vissa förelag inom energiområdet. Huvudparten av dem har till uppgift att medverka till landets försörjning med fossila bränslen medan andra är inriktade på forskning och utveckling resp. industriell produktion. Siaisföreiagsutredningen har i betänkandet (SOU 1978; 85) Statligt företagande i samhällets tjänst nyligen föreslagil att verk-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 48

samheterna i de statliga företag som har speciella försörjningsuppgifter, dvs, Statsraff AB, Svenska Petroleum AB, Oljeprospektering AB, Petroswede AB och Swedegas AB, skall samordnas inom ramen för ett för ändamålet bildat förvaltningsbolag. Vid bifall till mina förslag i det följande (avsnilt 8.1 och 8.2) kommer verksamheten inom flera av de nyss nämnda företagen att avvecklas eller reduceras. Förutsättningar för att genomföra utredningens förslag i denna del torde i så fall inte föreligga.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 49

4   Sverige och det internationella energisamarbetet

4.1 Beroendeförhållanden och internationellt samarbete

Jag har tidigare (avsnitt 2.1) redovisat några grundläggande data beträffande världens energiproduktion och energianvändning.

En slutsats av denna redovisning är alt det finns få områden där det ömsesidiga beroendet mellan alla länder är så påtagligt som energiområdet. OPEC-ländernas pris- och produktionspolitik när det gäller olja är av avgörande betydelse för världens energiförsörjning. Förenta staternas energipolitik - bl. a. vad avser hushållning och pris på olja och naturgas -är av väsentlig betydelse för storieken på detla lands beroende av importerad olja och därmed för den globala situationen på sikt när det gäller oljepriser och oljelillgång. Australiens politik i frågan om att utvinna och exportera uran är av betydelse för läget på lång sikt när det gäller priser och tillgång på detta bränsle. Exemplen på hur energipoliliska beslut i andra länder påverkar vår egen situation och hur de lägger förutsättningarna för svensk energipolitik kan mångfaldigas.

När del gäller de energiråvaror som är föremål för internationell handel - olja, gas, kol och uran - ingår Sverige som en del i ett internationellt försörjningssystem. Vår situation påverkas därmed av vad som händer i andra delar av systemet. Och vi påverkar också systemet, om än marginellt, genom vår egen politik.

Det var mol denna bakgrund som dåvarande statsministern i 1975 års energipoliliska proposition (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202) betecknade internationell samverkan inom energiområdet som en av hörnpelarna för den svenska energipolitiken. Jag ansluter mig till denna uppfattning och vill understryka att det internationella samarbetet inom energiområdet under senare år har framstått som allt mer oundgängligt.

Det är en tämligen entydig uppfattning i inlernationella sammanhang atl del krävs en förbäitrad global energihushållning och att världen slår inför en omslällningsperiod från ett energiförsörjningssystem där olja och gas spelar en dominerande roll till ell syslem som huvudsakligen måsle baseras på andra energikällor. Vi står därmed inför ökade krav inte bara på informationsutbyte utan också på gemensamma mål och gemensamt handlande när det gäller utnyttjandet av jordens energiresurser. Alla länder har ett ansvar för all dessa resurser tillvaratas och utnyttjas på bästa sätt.

Informaiion om vad som händer i vår omvärld är av väsentlig betydelse för ulformningen av vår energipolitik. Vi måste ha tillgång till uppgifter om reserver, produktionsplaner, prispolitik och allmän energipolitik hos i synnerhet de vikligare producent- och konsumentländerna. Vi måste ha underlag för att kunna förutsäga hur utbuds- och efterfrågeförhållandena för olika energislag förväntas te sig även på lång sikt så atl vi kan anpassa vår politik därefter. 4   Riksdagen 1978J79. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 50

De internationella organisationer som är verksamma på energiområdet spelar en viktig roll när det gäller att samla in och ställa samman dylik information.

Genom internationellt samarbete kan vi öka försörjningstryggheten. Samtidigt som vi målmedvetet måste arbeta för att minska vårt utlandsberoende är det som jag tidigare har understmkit väsentligt att verka för ökad försörjningstrygghet när det gäller den energi som ändå måste importeras och som under överskådlig tid måste svara för huvuddelen av vår energiförsörjning.

Jag anser att viktiga bidrag till ökad försörjningstrygghet i olika tidspers-spektiv när det gäller olja, kol och uran kan säkras genom ett intensifierat internationellt samarbete. Speciellt angeläget sett ur denna synvinkel är det att få till stånd ett förtroendefullt samarbete mellan oljeimporterande och oljeexporterande länder. Även bilaterala kontakter med oljeproducerande länder spelar en vikiig roll i detla syfte.

Internationellt samarbete är av avgörande betydelse när det gäller forskning och utveckling på energiområdet. Även om Sverige satsar stora belopp är våra insatser med nödvändighet små och våra resurser begränsade vid en internationell jämförelse. Fördelarna med informationsutbyte och internationellt samordnade program på detta område är uppenbara.

Internationellt samarbete är av största betydelse också när det gäller möjligheterna till energihushållning och när det gäller energins miljö- och säkerhetsaspekter. Jag vill här särskilt peka på ansträngningarna att begränsa utsläppen av svavel.

Mol bakgrund av den utveckling på oljemarknaden som kan förutses finns det skäl att särskilt beakta u-ländernas energisituation. En stark ökning förväntas i u-ländemas energiförbrukning på gmnd av den förväntade snabba ökningen avseende både befolkning och bmttonationalprodukt och genom den fortgående urbaniseringen.

U-Iänderna är i flertalet fall i hög grad beroende av importerad olja. De har därför ett starkt behov av tryggad oljeförsörjning till rimliga villkor. Problem med energitillförseln på grund av knapphet på olja och höjningar av oljepriset kan få särskih allvarliga konsekvenser för de fattiga ländernas utveckling. Att minska behovet av importerad olja genom utveckling av andra energikällor och genom satsning på energihushållning är sålunda en viktig uppgift också för de oljeimporterande u-länderna. Att bistå u-Iän-derna i dessa avseenden är en viktig uppgift för i-länderna.

Medvetenheten om behovet av kraftigt ökade energiinvesteringar i u-länderna och av bistånd inom energiområdet har under senare år ökat. De svenska insatserna när det gäller energibistånd har hittills varit begränsade. Vårt land har dock mycket att erbjuda inom denna sektor som torde vara av intresse för många u-länder. Regeringen har därför i prop. 1978/ 79:100 (bil. 6 s. 24) anmält att vi bör överväga hur vi bäst skall kunna tillmötesgå önskemål från u-länderna om samarbete inom energiområdet. Frågan bereds f. n. inom regeringskansliet.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 51

Sverige har ett starkt intresse av att kärnteknisk verksamhet bedrives på ett säkert sätt i alla länder. Jag anser det vara angeläget att det internationella samarbetet beträffande normer och standards inom det kärntekniska området intensifieras i syfte att utarbeta internationellt överenskomna bindande regler för att tillse att alla länder som bedriver verksamhet inom kämenergiområdet gör detta pä säkrast möjliga sätt.

De risker som finns för försatt kärnvapenspridning sammanhänger främst med politiska förhållanden och teknisk utveckling som inte i första hand är kopplad till fredligt utnyttjande av kärnkraft. I flertalet fall torde de länder som avser utveckla kärnvapen kunna göra detta enklare och snabbare än via fredligt kärnkraftsutnyttjande. Det finns emellertid också risker för spridning av kärnvapen som hänger samman med fredlig verksamhet inom kämenergiområdet.

Grundfilosofin bakom stormaktemas ursprungliga stöd för civila käm-kraftprogram, vilken bl.a. återfinnes i 1968 års avtal om förhindrande av spridning av kärnvapen, var att de deltagande länderna skulle ges möjlighet till fredligt utnyttjande av kärnkraften om de underkastade sig kontroll för att säkerställa att det hanterade klyvbara materialet inte användes för framställning av kämladdningar. Denna princip anser jag vara viktig. Länder som har accepterat internationell kontroll skall om skäl i övrigt talar för det inte undandras möjligheter till ett fredligt utnyttjande av kärnkraften.

För att säkerställa att det klyvbara materialet inte används för andra än avsedda syften är det angeläget att internationell enighet råder om att tillämpa kontrollsystem av tillräcklig effektivitet och noggrannhet. Genom kontrollåtgärder och internationellt samförstånd beträffande utbyggnad av från spridningssynpunkt känsliga anläggningar kan risken för spridning av kämvapen reduceras. Åtgärder i avsikt att begränsa tillgången till teknisk kunskap anser jag vara mera svårbedömbara. Balansen mellan effektiv kontroll och tillgång till teknologi är en grundläggande faktor för internationell enighet i icke-spridningsfrågoma.

Den nationella och internationella kontrollen söker säkerställa att avledning av klyvbart material inte äger rum, och om sådan ändå skulle ske, att tidsmarginaler finns mellan upptäckt av avledning och tänkbar kärn-laddningsttllverkning. Naturligt uran, låganrikat uran i nytt kärnbränsle eller använt bestrålat kärnbränsle kan inte användas direkt i kärnladdningar. Det kan däremot höganrikat uran eller plutonium som utvunnits ur använt uranbränsle. Känslig från spridningssynpunkt är således främst anriknings- och upparbetningsteknik.

Diskussionerna om ett utvidgat internationellt samarbete för att undvika en spridning av kärnvapen har intensifierats efter den indiska kärnexplo-sionen år 1974. Förslag har bl. a. förts fram om anriknings- och upparbet-ningsanläggningar i internationell regi och om olika tekniska metoder att förhindra att plutonium blir tillgängligt i ren form. Leverantörsländer inom

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 52

det kärntekniska området hargåti samman om villkor för export och vissa enskilda länder har infört mycket strikta bestämmelser för atl tillhandahålla material och tjänsier inom kärnenergiområdet. Förenta staterna har av icke-spridningsskäl även tills vidare uppskjutit kommersiell upparbetning av använt kärnbränsle.

Kärnvapenspridning måste i första hand betraktas som ett politiskt och inte ett tekniskt problem. Basen för samarbete för att undvika kärnvapenspridning måste enligt min mening därför också vara 1968 års icke-sprid-ningsfördrag jämte de där förutsedda kontrollåtgärderna genom det internationella atomenergiorganet i Wien (lAEA).

Våren 1977 inbjöd Förenta staternas president intresserade slaler lill en internationell utvärdering av kärnbränslecykeln i syfte att söka begränsa riskerna för en spridning av kärnvapen, International Nuclear Fuel Cycle Evaluaiion (INFCE). En organisatorisk konferens hölls i Washington i oktober 1977 med deltagande av 40 stater, däribland Sverige. Vid konferensen slogs bl. a. fasl alt deltagarländerna är medvetna om det angelägna i atl tillgodose världens behov av energi och om att fredlig kärnenergi borde göras tillgänglig för detta ändamål. Vidare underslröks alt effektiva åtgärder kan och bör vidtagas på nationell nivå och genom internationella överenskommelser i syfte att så långl möjligl minska risken för spridning av kärnvapen utan att äventyra energilillförseln eller utvecklingen av kärnenergi för fredliga ändamål.

Arbetet skall bedrivas under drygt två år i arbetsgrupper inom flera områden nämligen tillgång lill kärnbränsle, lungl vatten och anriknings-tjänster; långsiktiga leveransgaraniier beträffande teknologi, kärnbränsle, tungt vatten och tjänster; upparbetning, plutoniumhantering och återföring av kärnbränsle; bridreaktorer; hantering av använt kärnbränsle; hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall samt avancerade alternativ vad gäller bränslecykel och reaktorer.

Under det försia årets arbete har de deltagande ländernas antal ökat till 56. Inom arbetsgruppema har sammanställts ett omfaitande tekniskt material, som under utvärderingens andra år väntas bli föremål för ingående analys. Materialet kommer sedan all användas av de dellagande länderna vid val av teknik inom kärnkraftområdet för alt minska risken för kärnvapenspridning och öka säkerheten vid användandet av kärnenergi.

INFCE-arbetet avses komma att avslutasmed en plenarkonferens i Wien i februari 1980. Det är min förhoppning att arbetet skall skapa förutsättningar för ytterligare åtgärder för alt slärka del inlernationella samarbelel i syfte alt förhindra spridning av kärnvapen och även bidra lill att öka säkerhelen vid drift av kärntekniska anläggningar i alla länder.

Även om inte INFCE-arbelel leder till några entydiga slutsatser har det framtagna tekniska materialet betydelse för våra egna överväganden och för vår egen långsikliga planering. Materialet utgör också en god grund för ett fortsalt internationellt arbele i syfte att förbättra formerna för utbyte av material och tjänster inom kärnenergiområdet.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 53

Utvecklingen inom kärnbränsleområdet synes gå mol en koncentration av export från ett fåtal leverantörsländéi med varierande kontrollkrav knutna lill sin export. Delta kan försvåra för importörländerna att bedriva en långsiktig planering av sin försörjning med material och tjänster inom kärnenergiområdet.

Både vad gäller säkerhetsstandards för handhavande av kärntekniska anläggningar och konlrollkrav för att undvika spridning av kärnvapen bör man somjag redan framhållit sträva efter internationellt omfattade lösningar. Vidare bör man studera nya former för internationellt samarbete i syfte att tillhandahålla material och tjänsier inom kärnenergiområdet. Det vore av stor vikt om producent- och konsumenlländer kunde enas om långsiktiga villkor för leveranser och sättet atl underställa dessa internationell kontroll.

4.2 Utvecklingen av energisamarbetet i internationella organisationer

Den s.k. oljekrisen år 1973-1974 uigjorde en påtaglig påminnelse om beroendeförhållandena på energiområdet och om behovet av intemationellt energi samarbele. Ett utvidgat dylikt samarbete, inte minst mellan oljeproducerande och oljeimporterande länder, har framstått som allt mer angelägel också mol bakgrund av de långsiktiga energiproblem jag redan har redogjort för (avsnitt 2.1.3).

Frankrike föreslog i oktober 1974 att en internationell energikonferens skulle sammankallas. I december 1975 inleddes vad som har kommit atl kallas nord-syddialogen, Conference on International Economic Co-operation (CIEC) med deltagande av 27 länder varav 19 u-länder och 8 i-länder, däribland Sverige. Konferensen uppräitade fyra kommissioner inom områdena energi, råvaror, utvecklingsfrågor och finansiella frågor.

Jag har redan redovisat (avsnitt 2.1.3) de huvudsakliga slutsatser konferensen resulterade i inom energiområdet. Jag vill dock tillägga atl en huvudfråga under konferensen var i-ländernas önskemål om att någon form av permanenl fomm för energidiskussioner mellan i-länder och u-länder skulle upprättas. Enighet härom kunde emellertid inte uppnås. Denna fråga har också efter CIEC ägnats betydande uppmärksamhet, t. ex. inom FN, utan att några egenlliga resultat ännu har kommii fram.

Jag vill i della sammanhang erinra om att FN;s generalförsamling i december 1978 beslutade att sammankalla en FN-konferens om nya och förnybara energikällor. Konferensen kommeratt äga rum år 1981 och ägna speciell uppmärksamhet åt åtgärder för alt främja utnyttjandet av dylika energikällor i u-länderna.

Riksdagen beslöl våren 1975 att godkänna Sveriges anslutning till avlalel om ett internationellt energiprogram, Internalional Energy Programme (lEP) (prop. 1975:42, Nu 1975:29, rskr 1975:180). Det internationella energiorganet lEA har upprättals inom OECD;s ram för alt genomföra detta program.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 54

Det var främst för att trygga Sveriges oljeförsöijning i en tillförselkris som lEP-avtalet undertecknades. Det fördelningssystem varom detaljerade bestämmelser finns i avtalet syftar till att ge medlemsländerna en förbättrad trygghet i oljeförsörjningshänseende vid s. k. fredskriser.

Ett annal viktigt motiv för svensk anslutning var behovet att få förbättrad information om utvecklingen på oljemarknaden och om de internationella oljebolagens aktiviteter. Vårt medlemskap i lEA har i dessa avseenden lett till en väsentligt förbättring jämfört med läget vid den s. k. oljekrisen år 1973-1974.

I diskussionerna inför Sveriges anslutning till lEP-avtalet betonades också intresset för det mer långsiktiga samarbetet rörande bl. a. energihushållning och forskning och utveckling.

Utvecklingen hittills har också visat att tyngdpunkten i lEA-arbetet alltmer förskjutits till det långsiktiga samarbetet. Huvudmålet är att minska medlemsländernas beroende av importerad olja genom ökade satsningar på energisparande och genom utveckling av till oljan alternativa energikällor. Bakgrunden till denna förskjutning är den brist på energi till rimliga priser som man förutser kan komma att inträda redan under 1980-talet om inte energipolitiken i medlemsländerna kraftigt förstärks.

Som en grund för samarbetet inom IEA i syfte att reducera oljeberoendet har organisationens styrelse antagit ett särskilt s. k. program för långsiktigt samarbete. Innehållet i detta program har anmälts för riksdagen (prop. 1976/77; 100, bil. 17 s. 159).

IEA-länderna har vid ett ministermöte i oktober 1977 beslutat att som grupp försöka begränsa oljeimporten år 1985 lill 26 milj. fat per dag, att jämföras med en import av ca 23 milj. fat per dag under år 1977. Detta svarar mot 1 300 resp. 1 150 milj. ton per år. Vid samma tillfälle överenskoms också om ett antal allmänna principer för energipolitiken som medlemsländerna förklarade sig beredda att följa i sin nationella politik. Dessa principer berör olika åtgärder som syftar till ett reducerat oljeberoende. Vidare beslöts om årliga examinationer av medlemsländemas energipolitik i syfte alt få en uppfattning om vilka framsteg medlemsländerna gör inom de områden som anges i de energipolitiska principema.

För att stödja medlemsländernas aktiviteter när det gäller energisparande har ett omfattande informationsutbyte salts igång. Bl. a. har styrelsen beslutat om en speciell internationell energisparmånad, som kommer att äga rum i oktober 1979. Särskild uppmärksamhet har även ägnats frågan om samarbele rörande kol och kärnkraft. Rekommendationer i fråga om medlemsländernas kolpolitik beräknas bli antagna vid ett ministermöte under våren 1979.

Ett annat område inom lEA där en snabb utveckling ägt rum gäller samarbetet rörande forskning, utveckling och demonstration. Ca 35 avtal har ingåtts av intresserade medlemsländer för samarbete avseende enskilda projekt. Sverige deltar i huvuddelen av dessa projekt genom bl. a.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 55

nämnden för energiproduktionsforskning, styrelsen för teknisk utveckling och statens råd för byggnadsforskning. Jäg återkommer till forskningssamarbetet inom lEA vid min behandling av anslaget Energiforskning i det följande.

Min uppfattning är att samarbetet inom lEA är av betydande värde för Sverige både från försörjningstrygghetssynpunkt och för utformningen av vår långsiktiga energipolitik. Organisationen är det effektivaste instmment vi har att tillgå för att i samverkan med andra länder verka för en förbättrad global hushållning med energiresurser. Organisationens mål står i allt väsentligt i överensstämmelse med Sveriges energipolitiska mål, både nationellt och internationellt.

Vi har ett starkt intresse av att alla medlemsländer, och främst de stora oljeimportörerna, på ett målmedvetet sätt bidrar till att de uppsatta målen uppnås. Motsatsen kommer att medföra stora svårigheter för den internationella oljeförsörjningen och därmed i särskilt hög grad skapa problem för små länder med slort oljeberoende.

OECD:s energipoUtlska kommitté har ägnat uppmärksamhet åt bl. a. frågor rörande energi och miljö och åt öst-västrelationer på energiområdet. OECD-sekretariatet bedriver också en omfattande verksamhet rörande insamling och publikation av energistatistik, föruiom arbetet rörande energiprognoser somjag tidigare berört (avsnitt 2.1.3).

Energisamarbete inom FA'.-i ekonomiska kommission för Europa (ECE) bedrivs främst inom kommittéer för kol, gas och elkraft. Inom organisationen har även ett samarbete inletts rörande energihushållning. 1 en resolution antagen vid kommissionens session våren 1978 uttalades slöd för fortsatt arbete även när det gäller allmänna energiproblem i ECE-regionen. Kommissionen kommer vid 1979 års session all behandla frågan om upprättande av ell särskilt organ för detla ändamål.

Det InternationeUa atomenergiorganet i Wien (lÅEA) upprättades år 1957. Enligt sin stadga är del organisationens mål atl söka öka och utvidga atomenergins bidrag till fred, hälsa och välstånd i hela världen. Den skall försäkra sig om, i den utsträckning det är möjligt, att bistånd tillhandahållet av organisationen eller på dess begäran eller under dess övervakning eller kontroll inte används för att främja något militärt ändamål.

Organisalionen skall således dels främja det fredliga användandel av kärnenergi, dels kontrollera atl någon avledning av klyvbart material för tillverkning av kärnladdningar inte äger rum. lAEA har idag 110 medlemsstater. 105 stater har ratificerat eller anslutit sig till 1968 års icke-sprid-ningsfördrag.

Under år 1977 genomförde lAEA inspektioner i 45 länder. Genom de nyligen ingångna avtalen med Euratom och Japan ökar antalet av lAEA inspekterade anläggningar betydligt.

På kärnsäkerhetsområdel har lAEA inom ramen för programmet angående kärnsäkerheisstandards givit ut rekommendationer avseende myn-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 56

dighetsorganisalion, lokalisering, utformning, drift och kvalitetssäkring för kärnkraftverk. Vidare har utgivningen av normer och rekommendationer i samband med kärnteknisk verksamhet fortsatt. I likhet med tidigare har möten med ett stort antal expertpaneler avhållits för att studera särskilda frågor. Sverige deltar regelmässigl i möten av nämnda slag.

Under år 1977 påbörjades ett mellanstatligt arbete för alt ularbeta en konvention angående fysiskt skydd av nukleärt material.

Under år 1978 initierade lAEA ell arbele för att söka utarbeta regelsystem för internationell förvaring av plutonium.

Enligt min uppfattningar lAEA;s kontrollerande och normerande funktion av stor vikt för en nationellt och internationellt säkrare kärnkraft. Jag anser del därför väsentligt att organisationens verksamhet inom dessa områden fortlöpande förstärks och effektiviseras. En naturiig roll för lAEAäratl sökaomvandladenormerför kärnteknisk verksamhei som har utarbetats till internationellt bindande regler. IAEA;s arbete bör alltmer intriktas mot säkerhets- och kontrollverksamhet.

Tyngdpunkten inom OECDis kårnenergiorgan (NEA) har alltmer förskjutits mol säkerhelsrelalerad verksamhet. Denna svarade under 1977 för två tredjedelar av organisationens arbete. NEA arbetar huvudsakligen genom ett antal fasta kommitiéer för bl.a. strålskydd, radioaktivt avfall, säkerhet vid kärntekniska anläggningar samt tekniska och ekonomiska studier beträffande kärnenergiutveckling. För tekniskt samarbete finns ett flertal speciella arbetsgrupper.

1 september 1977 presenterade en av NEA tillsatt expertgrupp en uppmärksammad rapport angående mål och strategier för hantering av radioaktivt avfall från kärnreaktorer. Ålgärder med anledning av denna rapport diskuteras nu inom NEA.

NEA;s verksamhet har stor belydelse för svenska myndigheler som statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut.

Inom ramen för den s. k. London-gruppen har ett antal länder som exporterar kärnteknisk utrustning och klyvbart material enats om gemensamma riktlinjer för sådan export. Dessa riktlinjer har offentliggjorts och regeringen har beslutat alt tillämpa dem vid export inom det nukleära områdel. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enligt atomenergilagen (1956; 306) regeringens tillstånd erfordras för utförsel ur riket av klyvbart material eller utrustning eller malerial för utvinning av kärnenergi.

4.3 Nordiskt samarbete och bilateralt samarbete med andra länder

Samarbetet mellan de nordiska länderna inom energiområdet är av gammalt datum och förutsättningarna för ett ytteriigare utvidgat nordiskt energisamarbete är goda inom många områden. Enligt min mening är det angeläget att de naturliga fömtsättningar som finns för ulökad samverkan inom energiområdet mellan de nordiska länderna utnyttjas i störsla möjliga utsträckning.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 57

Med den norska regeringen har överenskommits att förhandlingar skall fortsätta syftande till ett samarbetsavtal mellan Sverige och Norge inom energi- och industriområdet. En överenskommelse om långsiktiga leveranser av norsk olja till Sverige måste ha hög prioritet i den svenska oljepolitiken, med hänsyn till önskemålen om förbättrad försörjningstrygghet och ökad prisstabilitet.

Danmark har omfattande och långvarig erfarenhet av kolanvändning. Mot bakgrund av vad jag kommer att anföra i det följande angående kol (avsnitt 8.3) anserjag att det är ett svenskl intresse atl närmare studera dessa erfarenheter och att undersöka möjlighetema lill olika former av svensk-danskt samarbele inom kolområdet, och även inom andra områden.

Det svensk-finska samarbetet inom kärnkraflområdet är av stor betydelse för båda länderna. Finland har gjort insatser inom områdena ved-, lorv-och kolteknik av stort intresse för svenskt vidkommande.

Jag vill också i detla sammanhang erinra om det arbete som sker inom det nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor och om atl överläggningar pågår om ett utvidgat nordiskt samarbete inom energiforskningsområ-dei.

Goda möjligheter bör även föreligga för ett utvidgat energisamarbete med Storbritannien och konlakler härom har under senare tid intensifierats.

Vad belräffar bilateralt energisamarbete i övrigt vill jag nämna att kontakter har förekommit i olika sammanhang med Nederländerna, Canada, Australien, Sovjetunionen och Polen. Regelbundna energidiskussioner äger rum med Mexico. Vid de täta kontakter som under senare år har ägl rum med förelrädare för OPEC-länderna, t. ex. Algeriet, Saudiarabien och Nigeria, bl.a. inom ramen för samarbetsavtal som ingåtts med vissa av dessa länder, har möjligheterna till samarbete inom energiområdet spelat en framträdande roll.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 59

5   Åtgärder mot hälso- och miljöproblemen inom energiområdet

Genom det utredningsarbete som har pågått under senare år bl.a. i energikommissionen och energi- och miljökommittén har ett mycket omfattande material som belyser hälso- och miljöproblemen kring olika energislag kommit fram. Sammanfattningar av energikommissionens huvudbetänkande (SOU 1978: 17) Energi och slutbetänkande (SOU 1978:49) Energi Hälso-, miljö och säkerhetsrisker och av energi- och miljökommitténs betänkande Energi, hälsa, miljö bör som jag redan har nämnt fogas till detta regeringsprotokoll (/»i/afl l.l och bilaga 1.2).

Alla energislag som under de närmaste årtiondena kan ge väsentliga bidrag till Sven"ges energiförsörjning medför problem från hälso- och miljösynpunkt. Det kan vara fråga om problem vid ingrepp i naturen för utvinning av energiråvaror, för uppförande av anläggningar eller för genomförande av vattenkraftregleringar, problem genom mer eller mindre kontinuerliga utsläpp till luft och vatten av föroreningar eller problem med hantering och lagring av olika avfallsprodukter som på kortare eller längre sikt kan påverka hälsan och miljön. Det kan också vara fråga om risker för olyckor av olika slag med konsekvenser för hälsan eller miljön, t. ex. brott på vattenkraftdammar, haverier i kämkraftverk, ras i kolgruvor eller haverier vid transporter av olja till lands eller till sjöss.

Jag tar i det följande kortfattat upp de hälso- och miljöproblem som är förenade med de olika energislagen och vilka åtgärder som vidtas eller bör vidtas för att komma till rätta med problemen. Jag har beträffande dessa frågor samrått med chefen för jordbruksdepartementet. Diskussionen kommer att röra såväl normala förhållanden i energitillförselsystemet, dvs. framställning av energiråvaror, drift av energiomvandlingsanläggningar och omhändertagande av eventuellt avfall, som onormala händelser, t. ex. stora olyckor orsakade av mänsklig felhandling, materialfel eller sabotage. Till den senare gruppen kan också riskerna för kärnvapenspridning räknas. Jag kommer i detta sammanhang att dela in energislagen i tre grupper nämligen förbränningsenergi, där energiutvinningen sker vid förbränning av energiråvaror, - främst olja, kol, naturgas, torv och biomassa' -kärnenergi och slutligen förnybar energi i form av vatten, sol och vind. För de flesta av dessa energislag finns både kortvariga och långvariga hälsooch miljöproblem.

Innan jag diskuterar hälso- och miljöproblemen med de olika energislagen villjag erinra om att energianvändningen inte bara har negativa effekter från hälso- och miljösynpunkt. Samhällsutvecklingen och den därmed sammanhängande förändringen i energianvändningen har haft och har betydande positiva effekter för människors hälsa och miljö. Av särskild

' Biomassa är en förnybar energikälla men hänförs här på grund av likartade miljöeffekter lill gmppen förbränningsenergi.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 60

betydelse är de mycket stora förbättringar som har skett av arbetsmiljön genom den tekniska utvecklingen under en lång tid. Mycket tunga arbeten har i stor utsträckning ersatts av maskinarbete. Under främst de senaste trettio åren har de allvarliga olycksfallen minskat påtagligt i arbetslivet. Även åtgärder mot yttre miljöproblem kräver energi. Jag vill i detta sammanhang understryka att behovet av energi för sådana ändamål måste tillgodoses och att kravet på energibesparing inte får medföra inskränkningar i ambitionerna att åstadkomma en bättre miljö. Jag vill också påpeka att hälso-, miljö- och säkerhetsproblem i samhället inte till övervägande del härrör från energisektorn.

5.1 Förbränningsenergi

Fossila bränslen som olja, kol, naturgas och torv liksom andra bränslen som biomassa ger i viktiga avseenden upphov till likartade miljöeffekter. Vid förbränning erhålls i varierande mängder utsläpp av bl.a. koloxider, kväveoxider, tungmetaller och oförbrända organiska ämnen. Förbränning av dessa bränslen medför risker för cancer och ärftliga, s. k. mutagena, skador. Tillgängliga data talar för att de cancerrisker som är förknippade med användning av sådana bränslen kan vara betydande. Man måste då komma ihåg att detta gäller vid nu lillgängliga metoder för energiomvandling och att de insatser som har gjorts för att klarlägga och eliminera dessa risker beträffande sådana bränslen är relativt små. Det finns enligt min mening anledning att intensifiera detta arbete.

Förbränning av de fossila bränslena ökar halten koldioxid i atmosfären. Det finns risk för en långsiktig påverkan på jordens klimat genom utsläppen av koldioxid om den hittillsvarande ökningen av förbrukningen av fossila bränslen fortsätter. Vissa beräkningar visar att halten koldioxid i atmosfären i så fall kommer att fördubblas inom 50 till 100 år. De totala utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen behöver därför på lång sikl globalt begränsas.

Användning av olja och oljeprodukter medför negativa effekter på hälsa och miljö vid såväl utvinning och transport som förbränning. Föroreningsutsläppen vid utvinning och transport i samband med oljehantering utgör en kontinuerlig belastning på miljön. Effekter härav på längre sikl kan man f n. inte helt bedöma. Från yrkeshygienisk synpunkt finns problem vid hantering av framför allt oljeprodukter, bl. a. i samband med raffinering och distribution då arbetstagarna kan utsättas för en stor mängd hälsofarliga kemiska ämnen.

Förbränning av olja och oljeprodukter, bl. a. bensin, medför utsläpp av en rad olika luftföroreningar, som koloxid, koldioxid, svaveldioxid, tungmetaller och oförbrända organiska restprodukter, däribland cancerframkallande ämnen. Utsläpp av föroreningar förorsakar såväl omedelbara som långvariga effekter på hälsa och miljö. Bland de kortvariga effekterna kan

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 61

nämnas akuta sjukdomstillstånd i luftvägarna förorsakade av höga halter av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar i luften och akuta skador på vegetationen av höga halter svaveldioxid. Den mera långvariga hälsopå-verkan kan visa sig i form av kroniska luftvägssjukdomar, skador på organ såsom njure och hjärna, cancersjukdomar eller sådana förändringar i arvsanlagen som leder till skada på kommande generationer. Anrikning av tungmetaller i ekosystem och försurning av mark och vatten är andra kända exempel på långvariga effekter i miljön. Oljehanteringen ger också upphov till avfall, bl. a. från reningsprocesser, vilket kan medföra problem från hälso- och miljösynpunkt på längre sikt.

Vid hantering av olja finns risker för stora olyckor med effekter för hälsa och miljö vid utvinning, s. k. blow-outs, vid fartygshaverier samt vid bränder och explosioner i bl.a. raffinaderier. Riskerna från arbetsmiljö-synpunkt är härvid betydande. Ett flertal olyckor av detta slag har inträffat i väriden under de senaste tjugo åren, som regel med föriuster av många människoliv som följd. Miljöskadorna kan också bli stora både på kort och läng sikt genom de stora oljeutsläpp som en tankfartygsolycka ger upphov till, vilket de senaste årens olyckor klart har visat.

En rad åtgärder har vidtagits eller undersöks f. n. med syfte att angripa och minska hälso- och miljöproblemen vid hantering och användning av olja. Intemationella överenskommelser har träffats som bl.a. innebär förbud mot oljeutsläpp från fartyg i Östersjöområdet. Andra avtal tar sikte på att göra ändringar bl. a. i fartygens konstruktion och att minska utsläppen vid tankfartygens normala drift. Avtal har vidare träffats om regionalt samarbete för att ta hand om utsläppt olja. I vårt eget land har vidtagits flera åtgärder. Bl. a. har riksdagen anvisat medel för statsbidrag till byggande av mottagningsanläggningar för oljeblandat barlastvallen. Vidare har kustbevakningen successivt tillförts ökade resurser för bekämpning av oljeutsläpp.

Dessa åtgärder är emellertid inte tillräckliga för att komma till rätta med miljöproblemen kring oljetransporter. Flera utredningar arbeiar f. n. med problemen som rör oljeskyddet. Äv särskild betydelse är utredningen (Jo 1978; 05) om åtgärder mot oljeskador m. m. till sjöss som chefen för jordbruksdepartementet har tillkallal. Utredaren har till uppgift att från miljövårdssynpunkt göra en samlad översyn av de problem som hänger samman med fartygstransporter av olja och kemikalier. Denna översyn skall ligga till grund för ett samlat handlingsprogram för att minska riskerna vid miljöfariiga transporter lill sjöss. Utredaren väntas lägga fram sina förslag sommaren 1979.

Redan nu kan sägas att beredskapen mot kalastrofartade utsläpp i vatten av främst olja bör förbättras. Det finns skäl att bl. a. intensifiera arbetet med prognoser och modellstudier av sådana utsläpp. Förslag härom kommer att läggas fram i annat sammanhang.

Också när det gäller att komma till rätta med utsläppen av luftförore-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 62

ningar från förbränning av olja och oljeprodukter har åtgärder vidtagits, bl.a. genom det program för minskning av de svenska svavelutsläppen som fastställdes år 1977 (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4, rskr 1976/ 77: 24). Enligt detta program har bestämmelserna rörande den högsta till-låtna svavelhalten i eldningsolja successivt skärpts så att i dag hela södra och mellersta Sverige upp till Mälardalen samt Örebro och Värmlands län omfattas av förbud att förbränna tjock eldningsolja med en svavelhalt överstigande 1 %. Dessa åtgärder beräknas ha minskat de svenska utsläppen av svaveldioxid med mer än 200000 ton per år till f. n. ca 600000 ton per år. Beslut har vidare fattats att fr. o. m. den 1 oktober 1980 begränsa svavelhalten i den tunna eldningsoljan till 0,3%.

Mot bakgrund av bl. a. den allvarliga utvecklingen av försurningssitua-tionen i landet, som har lett till att mellan 10000 och 20000 sjöar är mer eller mindre allvarligt skadade, bör emellertid ytterligare åtgärder vidtas för att minska utsläppen av svaveldioxid. Chefen för jordbruksdepartementet avser inom kort föreslå regeringen att i enlighet med det nyss nämnda programmet fatta beslut om att fr.o.m. den 1 oktober 1981 utvidga förbudet att förbränna tjock eldningsolja med mer än 1 % svavel till att omfatta även Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. Denna åtgärd beräknas minska svaveldioxidutsläppen med ytterligare ca 50000 ton per år.

Enligt programmet för minskning av de svenska svavelutsläppen skall förbudet mot förbränning av tjock eldningsolja med en svavelhalt överstigande 1 % fr. o. m. den 1 oktober 1984 omfatta hela landet.

Försurningen i Sverige beror emellertid också i stor utsträckning på utsläpp i andra länder. Undersökningar visar att mer än hälften av det sura svavelnedfallet över Sverige härstammar från källor utanför landets gränser. För att minska försurningen i vårt land erfordras åtgärder som begränsar svavelutsläppen i hela den del av Europa som påverkar atmosfären över oss. Sverige har sedan början av 1970-talet tagit upp dessa problem i olika intemationella organisationer och vid bilaterala kontakter. Dessa frågor kommer även i fortsättningen att tas upp för internationella överläggningar, bl. a. vid ett planerat miljövårdsmöte på hög politisk nivå inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). De nordiska länderna har vid de förberedande förhandlingarna inför detta möte, i syfte att fä till stånd en överenskommelse om minskning av utsläppen, lagt fram ett förslag till en ramkonvention innehållande bestämmelser om åtgärder mot svavelutsläppen.

Vid behandlingen av den nyss nämnda prop. 1976/77: 3 beslöt riksdagen även om en försöksverksamhet med statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag för alt motverka försurning. Syftet med försöksverksamheten är dels att vinna ytteriigare erfarenheter om kalkning som metod, om ekologiska effekter och om kostnader m. m., dels att rädda ett antal från fiske- och naturvårdssynpunkt värdefulla sjöar och fiskbestånd. Hittills

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 63

har 30 milj. kr. anvisats för försöksverksamheten. Försurningen av sjöar och vattendrag fortskrider emellertid med en hastighet som ej kunde förutses år 1976. Chefen för jordbruksdepartementet avser därför att inom kort föreslå regeringen att naturvårdsverket och fiskeristyrelsen fär i uppdrag att sammanställa och utvärdera erfarenheterna av hittills genomförda katkningsåtgärder samt att överväga behovet av fortsatta åtgärder.

Under senare år har flera viktiga forskningsprojekt om hälso- och miljöeffekterna av oljeförbränning genomförts. Bl. a. har akuta hälsoeffekter i andningsvägar av partiklar och retande gaser studerats. Ytterligare insatser är enligt min mening angelägna, bl.a. rörande upplagringseffekter, cancerframkallande ämnen och ämnen som kan ge ärftliga skador. Studierna av oljeförbränningens miljöeffekter har främst varit inriktade på effekterna av ökad försurning i ytvatten. Mot bakgrund av den snabbhet med vilken försurningen har fortskridit under senare år är fortsatta insatser inom detta område angelägna. Bl.a. behöver försurningens effekter i skogsmark, uilakning av tungmetaller och grundvattenförsurning studeras vidare. Särskilt viktigt, med tanke på den betydelse som åtgärder i andra länder har i detta avseende, är att sådana studier sker i internationell samverkan. Mot denna bakgrund kommer chefen för jordbruksdepartementet inom kort att föreslå att ytterligare 2 milj. kr. ställs till statens naturvårdsverks förfogande för forskning om oljeförbränningens hälsooch miljöeffekter.

Forsknings- och utvecklingsarbete pågår också, såväl utomlands som i vårt land, med syfte att förbättra tekniken för att begränsa luftföroreningarna vid oljeförbränning. Den normala produktutveckling som sker hos bl.a. oljebolag och utrustningstillverkare har delvis denna inriktning. Härutöver vill jag nämna att styrelsen för teknisk utveckling (STU), inom ramen för sin uppgift att främja utvecklingen inom olika samhällssektorer, lämnar stöd till bl.a. utveckling av filter och andra metoder för begränsning av emissioner i rökgaser samt till utveckling av ny och mer miljövänlig förbränningsteknik. Ett ökat stöd till denna verksamhet är enligt min uppfattning angeläget. Jag finner därför efter samråd med chefen för industridepartementet det angeläget att styrelsen framdeles med medel från anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling bör ägna ett ökat intresse åt leknik för att begränsa luftföroreningarna vid oljeförbränning samt åt ny och mer miljövänlig förbränningsteknik. Möjligheterna bör undersökas att fr.o.m. budgetåret 1980/81 skapa ett särskilt s. k. insatsområde med denna inriktning. Chefen för industridepartementet avser i annat sammanhang föreslå regeringen att en viss ökning av insalsema inom detta område kommer till stånd redan under nästa budgetår i samband med fördelningen av de medel som kan komma att anvisas under anslaget.

Kostnaderna för bl.a. forskning om säkerhet och strålskydd vid kärnkraftanläggningar täcks genom avgifter som tas ul av anläggningsinneha-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 64

varna. Motsvarande verksamhet rörande oljans och andra fossila bränslens miljöpåverkan finansieras däremot f. n. över statsbudgeten. Enligt min uppfattning bör sådan forsknings-, utvecklings- och experimentverksamhet som är inriktad på kartläggning av och åtgärder mot hälso- och miljöproblemen vid användning av fossila bränslen i ökad utsträckning bekostas av den som använder dessa bränslen. Även sådana åtgärder som nu betalas med statliga medel, t. ex. kalkning av bl. a. försurade sjöar, bör i ökad utsträckning kunna finansieras på detta sätt. Mot denna bakgrund övervägs f. n. inom regeringskansliet möjlighetema att införa ett finansieringssystem med denna inriktning.

Enligt vad jag har erfarit har nyligen ett samarbete startat mellan naturvårdsverket och berörda branschorganisationer rörande åtgärder för begränsning av skadeverkningarna vid förbränning av olja. Syftet är att få fram tekniskt och ekonomiskt underlag som grund för kommande riktlinjer för utsläpp från oljeeldade pannanläggningar och ugnar.

För att begränsa utsläppen av föroreningar från biltrafiken har bestämmelser utfärdats för att minska kväveoxid-, koloxid- och kolväteutsläppen. Vidare har regeringen beslutat att blyhalten skall sänkas till 0,15 g per liter den Ijanuari 1980 för lågoktanig och den Ijuli 1981 för högoktanig bensin. Möjligheten att tidigarelägga denna sänkning utreds f.n. inom regeringskansliet. .

Utsläppen av bilavgaser utgör även sedan dessa åtgärder genomförts ett mycket allvarligt problem. Avgasutsläppen utgör i dag ett av de största luftföroreningsproblemen i våra tätortsområden. Särskilt utsläppen av bly och olika organiska föreningar inger oro med anledning av de risker för bl. a. skador på nervsystem och arvsmassa samt lungcancer, som de kan föra med sig. Flera utredningar arbetar f. n. med dessa frågor för att dels öka kontrollen över att gällande bestämmelser uppfylls, dels lämna förslag till ett långsiktigt program för att komma till rätta med bilavgasproblemen. Med anledning av bilavgasernas betydande hälsorisker är det angeläget att dessa utredningar bedrivs med största skyndsamhel.

Jag vill i detta sammanhang också beröra frågan om avvägning mellan åtgärder som minskar bilarnas energiåtgång resp. avgasutsläpp. Som jag i det följande kommer att utveckla närmare kommer utökade insatser i energibesparande syfte att vidtas inom transportsektorn. Med tanke på de betydande skadeverkningar som utsläppen av bilavgaser ger upphov till är det angeläget atl inte sparåtgärderna försvårar möjligheterna att minska dessa utsläpp. De förslag till ålgärder för att reducera bränsleförbrukningen inom transportsektorn som chefen för kommunikationsdepartementet tidigare denna dag har lagt fram, är utformade med beaktande härav.

På längre sikt kan ett ökal användande av alternativa drivmedel ge positiva effekter från såväl energihushållnings- som miljövårdssynpunkt. Som jag senare kommer att utveckla närmare är det för tidigt att nu ta ställning till vilketsyntetiskt drivmedel som bör ges huvudvikten i det framtida försörjningssystemet. Jag redovisar i det följande insatser som

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 65

avses ge ytterligare erfarenhet inom området, bl. a. att några statliga verks bilparker avses börja utnyttja syntetiska drivmedel.

Sammanfattningsvis kan jag således konstatera att en rad åtgärder mol hälso-och miljöproblem vid användning av olja och oljeprodukter har vidtagits eller f. n. utreds. Ytterligare uppmärksamhet behöver emellertid ägnas åt dessa frågor. Framför allt de långsiktiga effekterna av utsläppen av svavel, tungmetaller och olika organiska föreningar inger oro. För att bestående skador skall undvikas måste insatserna inom detta område intensifieras.

Brytning av kol är förenad med betydande hälsoproblem. I stenkolsgruvor är de yrkeshygieniska förhållandena fortfarande svåra samtidigt som olycksfallsriskerna är betydande. Som en följd bl.a. härav är också den psykiska arbetsmiljön besvärande. För den yttre miljön medför kolbrytning negativa effekter genom ingrepp i landskapet vid dagbrott. Transporter av kol är förenade med väsentligt mindre miljörisker än transporter av olja. Stora kolupplag kan innebära ingrepp i landskapet och medföra negativa arbetsmiljöeffekter, t. ex. genom damning.

Kolförbränning innebär i likhet med oljeförbränning utsläpp av luftföroreningar som koldioxid, kvävedioxid, svaveldioxid, tungmetaller och ofullständigt förbrända kolväten. Problemen med utsläpp av bl.a. kvicksilver, kadmium och arsenik är emellertid allvarligare vid kolförbränning. Sverige är särskilt känsligt för kvicksilvernedfall efiersom kvicksilvret samverkar med försurningen och därigenom blir skadligare. Kolanvändning kan också medföra betydande avfallsproblem genom t.ex. uilakning av tungmetaller från avfallsupplag.

Stenkol används i liten utsträckning i Sverige. Kol är emellerlid en energikälla med stor uthållighet. Världens nuvarande koltillgångar beräknas räcka under lång tid även om förbrukningen ökar. Som jag i det följande kommer att utveckla närmare bedömer jag en ökad kolanvändning i vårt land som nödvändig för att vårt oljeberoende skall minska. En introduktion av kol i större skala ställer dock långtgående krav på alt lufiutsläppen skall bemästras och på att de långsiktiga avfallsproblemen ska/I lösas. Från arbetsmiljösynpunkt krävs åtgärder för att förhindra skador av damm och buller och också ytterligare studier av konsekvenser vid bl.a. lagring av kol. Utan sådan åtgärder kan en ökad kolanvändning leda till betydande olägenheter från hälso- och miljösynpunkt. Teknik för att klara vissa av dessa problem har utvecklats, t. ex. metoder för rening av rökgaser som tar bort mer än 90% av svavlet och vissa av tungmetallerna i utsläppen. Meioder för kvicksilverrening med tillfredställande effekt har ännu inte kommit fram men är under utveckling. Över huvud taget pågår i dag i många länder ett intensivt utvecklingsarbete beträffande kolanvändning, bl.a. rörande ny förbränningsteknik och effektivare rökgasrening. Med sådan teknik kan sannolikt miljöproblemen med kolanvändning minskas väsentligt. 5   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 66

Åtgärder mot kolets miljöproblem bör i enlighet med de principer som vår miljövårdslagstiftning bygger på vidtas och bekostas av den som genom sin verksamhet ger upphov till föroreningarna. Koleldade anläggningar av större typ för kraft- och värmeproduktion bör i första hand komma i fråga eftersom miljöproblemen är lättare att komma till rätta med vid några stora anläggningar än vid många små. Sådana anläggningar torde främst komma att uppföras av statens vattenfallsverk och andra kraftföretag samt några kommuner. Kol bör emellertid i större utsträckning än f. n. också komma till användning inom processindustrin. Det är enligt min uppfattning angeläget att företagen och kommunerna redan nu genomför en planering med inriktning på att under 1980-talet bygga förbränningsanläggningar baserade på kol och utformade med den teknik som krävs från miljövårdssynpunkt.

Det ärockså angeläget att bl. a. kraftföretagen inför fortsatta beslut inom energiområdet av statsmakterna och kommunerna så snart som möjligt visar hur hälso- och miljöproblemen med kolanvändning skall kunna lösas på ett godtagbart sätt. Jag ämnar därför inom kort föreslå regeringen att ge vattenfallsverket i uppdrag att utföra ett sådant arbete. Uppdraget avses gälla problemen vid samtliga de faser av kolhanteringen som blir aktuella i vårt land, dvs. vid transport, lagring, förbränning och omhändertagande av avfallet. Åtgärder av teknisk natur skall studeras liksom möjligheter att minska problemen genom att välja kolkvaliteter med låga halter av svavel och tungmetaller. Självfallet måste även arbetsmiljöproblemen lösas. Jag bedömer att det är värdefullt om vattenfallsverket i detta arbete kan samarbeta med andra större kraftbolag, exempelvis på det sätt som skedde i det s. k. KBS-projektet rörande kärnkraftens avfallsproblem. Samarbete vid uppdragets planering och genomförande bör ske även med övriga industrin, med kommunema, med statens naturvårdsverk och med övriga berörda.

Del är ett omfattande och betydelsefulh arbete som vattenfallsverket enligt mitt förslag får i uppdrag att utföra. Jag räknar med atl insatser från verket och övriga inblandade kan komma att erfordras i ungefär samma omfattning som under det s. k. KBS-projektet.

Eniigt min mening är det angeläget att organ utan eget produktionsintresse inom energiområdet tar aktiv del i arbetet rörande åtgärder mot kolets miljöproblem. Delegaiionen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja är ett lämpligt sådant organ, bl.a. genom att företrädare för miljövårdsmyndigheterna finns representerade i delegationen. Jag avser därför föreslå regeringen att vattenfallsverket ges i uppdrag all fortlöpande redovisa till delegaiionen hur arbetel beträffande åtgärder mot kolets miljöproblem bedrivits och planerna för de fortsatta insatserna.

Vattenfallsverkets uppdrag avses gälla teknik och ålgärder som nu finns eller som kan förutses finnas att tillgå under främst 1980-talet. Andelen kol i det svenska energisystemet kommer enligt min mening emellertid att

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

67

behöva öka också efter år 1990. Det är därför angeläget att forsknings- och utvecklingsinsatser rörande för svenska förhållanden och svenska miljökrav anpassad teknik för kolanvändning även i detta tidsperspektiv görs. Inom ramen för energiforskningsprogrammet bör därför insatserna inom detta område ökas. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av anslaget Energiforskning.

Jag vill i detta sammanhang påminna om att koleldning ersätter eldning med tjock eldningsolja som även den medför negativa verkningar från hälso- och miljösynpunkt. Som grundläggande krav för att en utökad kolanvändning skall kunna accepteras bör enligt min mening gälla att kolet vid en jämförelse härmed inte framstår som. sämre från hälso- och miljösynpunkt.

De studier som har utförts visar att hälso- och miljöproblemen vid användning av naturgas i normala fall är små. Naturgasen innehåller i allmänhet små mängder föroreningar och förbränningen är i allmänhet så fullständig att utsläppen av oförbrända organiska ämnen är små.

Riskerna vid naturgashantering består främst i att stora olyckor kan inträffa i såväl produktions- och lagrings- som distributionsledet. Detta är särskilt påtagligt vid hanlering av kondenserad naturgas, LNG. En stor olycka vid t. ex. en terminal för lagring och förångning av LNG skulle, som energikommissionen har visat, kunna få allvariiga konsekvenser. Riskerna är störst för arbetstagarna vid sådana anläggningar. Innan introduktion av naturgas i form av LNG sker i Sverige bör, som kommissionen föreslår, en noggrann bedömning av dessa risker göras.

Införande av naturgas i större skala i Sverige skulle medföra vinster från hälso- och miljösynpunkt. Denna fördel måste vägas mot de betydande kostnader som skulle uppstå och det förhållande att naturgasen liksom oljan är en energiråvara med klart begränsad uthållighet, som inte skulle öka vår försörjningstrygghet. Jag återkommer med en utföriigare diskussion av denna fråga senare (kap. 8.2).

Utvinning av torv för energiändamål har under de senaste decennierna skett endast i obetydlig utsträckning i Sverige. Vid ett mer omfattande torvutnyttjande kan framför allt problem i naturmiljön uppstå genom att utdikning och dränering av mossar och myrar samt brytning av torv påverkar landskapsbilden, hydrologin samt växt- och djurvärlden. Förbränning av torv ger upphov till luftföroreningar av i viss mån likartat slag som förbränning av olja och kol. Arbetsmiljöproblem förekommer främst genom damning vid frästorvhantering.

Som jag kommer att redovisa senare är det angeläget att i full skala pröva använding av torv för energiändamål i vårt land.

Gjorda utredningar och erfarenheter från torvhantering tyder på att utsläppsproblemen är av samma karaktär som vid förbränning av andra fossila bränslen saml att problem i naturmiljön kan bli akluella. Ingående studier av miljöproblemen behövs därför. Sådana studier bör bl. a. genom-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 68

föras vid de torvutvinningsprojekt som kommer att utföras under de närmaste åren.

Torvmarkerna utgör en del av våra våtmarker och är av stor betydelse för växt- och djurväriden. Ökande anspråk riktas f. n. mot våtmarkerna för att utnyttja dessa bl. a. för konventionell skogsproduktion eller energiskogsodling. Regeringen gav år 1977 naturvårdsverket i uppdrag att från naturvårdssynpunkt inventera landets våtmarker. F.n. pågår en översiktlig inventering baserad på i huvudsak befintligt material. I mars 1978 lämnade naturvårdsverket förslag till en mer omfattande inventering, som syftar till att ge mer detaljerade kunskaper om landets våtmarker, deras naturvärden och betydelse, för att möjliggöra en prioritering av våtmarkerna från naturvårdssynpunkt. Ett nära samarbete bör givetvis ske mellan en sådan inventering och de inventeringar av lorvmarker och marker för energiskogsodling som görs inom energiforskningsprogrammet.

Med biomassa avses i energisammanhang vanligen skogsavfall, halm, vass, s. k. energiskogar, dvs. odling av vissa snabbväxande trädslag, och andra energigrödor. Energiskogar och övrig biomassa kan räknas in bland de förnybara energikällorna men bör enligt min uppfattning i delta sammanhang behandlas tillsammans med övriga bränslen, då miljöeffekterna i många avseenden är likartade.

Nyttjande av biomassa för energiproduktion medför i likhet med nyttjande av andra bränslen en rad utsläpp, bl. a. av tungmetaller, kväveoxider och polyaromatiska substanser. De senare har vid hittills genomförda undersökningar visat sig vara väl så stora vid förbränning av biomassa som vid oljeförbränning. Risker för klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp föreligger dock inte om den förbrukade biomassan ersätts med ny genom att återväxtåtgärder vidtas. Återväxten tar då upp lika stor mängd koldioxid som släpps ut vid förbränningen. Utsläppen av svaveldioxid är små vid förbränning av biomassa i jämförelse med vid förbränning av andra bränslen. Användning av biomassa ger också upphov till avfall i form av restprodukter vid förbränning.

Odling av energiskog torde om den skall lämna något väsentligt bidrag till landets energiförsörjning kräva avsevärda arealer. I försia hand torde nedlagd jordbruksmark och liknande komma i fråga. Liksom närdet gäller utvinning av torv för energiändamål torde dock anspråk komma att riktas också mot landets våtmarker.

Risker finns för att en monokultur som energiskog skulle bli angripen av parasiter, gnagare, buskbetande djur m. m. och dessutom medverka till en ökning av dessa djurarter. Vidare kan gödsling och användning av kemiska bekämpningsmedel, om sådana metoder tillgrips för att förbättra produktionsutfallet, ge upphov till negativa miljöeffekter. Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande över energikommissionens betänkande fäst stort avseende vid denna fråga som enligt verkets uppfattning har blivit alllför litet beaktad av kommissionen.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 69

Riskerna för skador vid skogsarbete är stora. Flertalet skador inträffar vid avverkningsarbete och vid transport niedan förbränning av ved ger mindre skador. Hur stora dessa risker skulle bli vid avverkning av intensivodlad energiskog är inte klarlagt. Om denna avverkning kommer att ske med helt mekaniserade metoder är det troligt att skaderisken blir mindre än vid konventionellt skogsarbete. Praktisk erfarenhet saknas emellertid av energiskogar, varför ytterligare undersökningar erfordras för en bedömning av yrkesriskerna.

Sammanfattningsvis kan sägas att energiskogsodlingens totala miljöpåverkan f. n. inte är tillräckligt känd. Energiskog kan emellertid på sikt komma att ge viktiga bidrag till den svenska energiförsöijningen. Det är därför angeläget med ett brett upplagt forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet rörande konsekvenserna av nyttjande av energiskog i stor skala för energiändamål. Arbete med dessa frågor pågår f.n. inom ramen för energiforskningsprogrammet. Därigenom ges underlag för framtida beslut om satsning i stor skala.

Lövskog som inte används för massaproduktion samt skogsavfall m. m. utgör en inhemsk energiresurs i Sverige. Vid förbränning av sådant bränsle erhålls luflutsläpp av i stort sett samma karaktär som vid förbränning av andra bränslen, t.ex. energiskog. Däremot förekommer självfallel inte problem i naturmiljön av den karaktär som intensivodling av energiskog kan ge upphov till. Jag anser i likhet med vad bl. a. statens naturvårdsverk har angivit i remissyttrandet över energikommissionens betänkanden att en ökning av användningen av lövskog och skogsavfall för energiproduktion bör kunna godtas från hälso- och miljösynpunkt.

5.2 Kärnenergi

Jag ämnar nu beröra de hälso- och miljöproblem som är förenade med nyttjandet av kärnenergi.

Vid brytning av uran för framställning av kärnbränsle sker ingrepp i landskapet. Utsläpp och utläckning av radioaktiva ämnen och tungmetaller kan också förekomma. Vid normal drift av kärnenergianläggningar förekommer kontrollerade utsläpp av radioaktiva ämnen. De stråldoser som förorsakas av dessa utsläpp är mycket små jämförda med den strålningsbakgrund som vi alla utsätts för från naturiigt förekommande radioaktiva ämnen. Vid drift av kärnkraftanläggningar finns också en liten risk för reaktorhaveri med omfattande skador som följd. Omhändertagande av restprodukterna från kärnbränsleanvändningen kan också ge hälso- och miljöproblem i den mån läckage kan förekomma av radioakliva ämnen.

Uranbrylning förekommer i Sverige endast i liten skala för forskningsoch experimenländamål i Ranslad i Västergötland. F. n. bryts ca 10000 ton skiffer per år. Sveriges tillgångar av uranhaltiga skiffrar är emellertid mycket stora. Det finns enligt min uppfattning inte anledning att utesluta

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 70

att utvinning av uran ur dessa kan bli aktuell i framtiden i vårt land. Sådan brytning måste då självfallet ske med beaktande av kraven på hänsyn till miljön. Man bör enligt min mening undvika att hamna i en situation där miljövårdsaspekterna inte har studerats tillräckligt innan en brytning blir aktuell. Jag anser därför att en utredning bör tillkallas med uppgift att från miljövårdssynpunkt utvärdera den teknik som kan komma att användas vid en eventuell skifferbrytning i Sverige. Förslag om att tillkalla en sådan utredning kommer inom kort att framläggas. Utredningen avses ta del av de studier som har genomförts beträffande dessa problem och också föreslå eventuella ytterligare forsknings- och utvecklingsinsatser rörande miljövänlig skifferbrytning om den finner sådana erforderliga. Medel för sådana insatser bör kunna utgå från anslaget Energiforskning.

Jag övergår nu till alt diskutera frågor om säkerhet och hälso- och miljöproblem vid kärnkraftanläggningar.

Vi har i vårt land genom ett omfattande arbete och stort tekniskt kunnande utvecklat ett kärnkraftprogram med myket hög säkerhet. Vid byggandet av kämkraftanläggningar vidtas omfattande åtgärder för att förhindra onormala utsläpp av radioaktiva ämnen. Anläggningarna utsätts regelbundet för ingående kontroll och driften omgärdas av omfattande regler med avseende på strålskyddet för de anställda och för att minska risken för onormala aktivitetsutsläpp. För att så långt som möjligt undvika långsiktiga skador av sådana utsläpp har normer för högsta tillåtna utsläpp av radioaktiva ämnen från kämenergianläggningar fastställts. Dessa normer fastställs av statens strålskyddsinstitut och gmndar sig på de rekommendationer som utfärdas av internationella strålskyddskommissionen och andra internationella organ.

Risken för en olycka med stora konsekvenser vid ett kärnkraftverk har studerats ingående av energikommissionen. Ett flertal studier har genomförts på uppdag av kommissionen. Bedömningarna av konsekvensen av en stor olycka varierar i studierna. I samtliga studier redovisas däremot samstämmigt att sannolikheten för en olycka är mycket liten.

Energikommissionen anser att de risker som är förenade med kärnkraften är godtagbara med hänsyn till de altemativ som står till buds och verksamhetens sociala nytta. Kommissionen betonar att en viktig förutsättning för denna slutsats är att man också fortsättningsvis utövar en mycket sträng tillämpning av säkerhetsteknik vid drift av reaktorer samt att fortsatt utvecklingsarbete i syfte att ytterligare minska sannolikheten för stora olyckor bedrivs. Kommissionen anser vidare att alla rimliga ålgärder skall vidtas för att minska de möjliga konsekvenserna av en eventuell olycka.

Mot bakgmnd av bl. a. energikommissionens ställningslagande anserjag att arbetet med att öka säkerheten mot olyckor vid drift av kärnkraftverk fortsättningsvis bör ges ökad prioritet. Detta gäller såväl åtgärder för den tekniska säkerheten vid kärnkraftverk under uppförande och i drift som planering av åtgärder som skall vidtas vid en eventuell olycka.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 71

I det svenska kärnkraftprogrammet ingår kärnkraftblock som har varit i drift sedan år 1972. Det innebär att tillstånd för drift av de olika blocken i kämkraftprogrammel är baserade på säkerhetskrav som har utformats under såväl 1960- som 1970-talet. Statens kärnkraftinspektion har i skrivelse den 23 februari 1979 till industridepartementet närmare redogjort för de insatser som inspektionen genomfor och ämnar genomföra för att höja säkerheten hos de i drift och under byggnad varande kärnkraftverken.

Ett flertal säkerhetshöjande modifieringar av befintliga kärnkraftverk har genomförts på initiativ av kärakraftinspektionen. Detta har gällt området Haveriförebyggande åtgärder och Haveribekämpande åtgärder. Inom det första området har insatserna gällt bl.a. kabelseparering. Bland de haveribekämpande åtgärder som har genomförts kan nämnas förstärkningsarbeten i reaktorinneslutningar.

Kärnkraftinspektionen har inlett en systematisk genomgång av samtliga kärnkraftverk. Genomgången, som är mycket omfattande, planeras ske under en tioårsperiod och börja med det äldsta kärnkraftblocket, Oskarshamn 1. Inspektionen har funnit att ett effektivt tillvägagångssätt när det gäller att finna svagheter i befintliga konstruktioner är att granska de olika systemens funktion i samspel. Inom sitt program för säkerhetsforskning prioriterar därför inspektionen framtagandet av statistiska metoder för säkerhetsanalys.

Då de äldsta enheterna i det svenska kärnkraftprogrammet är närmare tio år gamla bör inspektionen enligt min mening ges ökade resurser för att intensifiera sina insatser för att höja säkerheten hos de i drift varande kärnkraftverken. Detta arbete bör bedrivas i nära samarbete med reaktor-tillverkarna och anläggningsinnehavarna. Jag anser det viktigt att den kunskap om de svenska reaktorerna som erhålls vid den återkommande säkerhetsgranskning som kärnkraftinspektionen utför, utnyttjas för att vidta säkerhetshöjande åtgärder. Målet bör enligt min mening vara att alla de svenska kärnkraftverken, så långt det är möjligt, uppfyller samma säkerhets- och strålskyddskrav som ställs på nybyggda anläggningar. Del innebär att modifieringar kan bli nödvändiga i de äldre kärnkraftverken. Trots att dessa modifieringar kan innebära inte obetydliga kostnader för anläggningsinnehavarna bör de enligt min uppfattning genomföras, bl. a. mot bakgmnd av de krav som bör ställas på fortsatt hög säkerhet hos kärnkraftverken.

I kämkraftinspektionens program för säkerhetsforskning prioriteras verksamhet som syftar till att förhindra svåra olyckor. Vid utformningen av forskningsprogrammet tas i första hand hänsyn till det existerande svenska kämenergiprogrammet. Projekt för alternativa konstruktioner av kärnkraftverk har hittills givits lägre prioritet. Kärnkraftinspektionen planerar att inom ramen för programmet Haveriförebyggande åtgärder behandla bl.a. problemställningar rörande samverkan operatör-system, inverkan av jordskalv på kämkraftanläggningar och studier av åldringsfeno-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1   Industridepartementet 72

men. Vad beträffar haveribekämpande åtgärder planerar inspektionen insatser rörande bl.a. bränslekapslingens beteende vid kylmedelsförlust. Slutligen planerar kärnkraftinspektionen att inom ramen för programmet Konsekvenslindrande åtgärder göra en uppföljning av den pågående forskningen utomlands vad beträffar alternativ utformning av reaktorinneslutningar.

Jag ansluter mig i stort till kärnkraftinspektionens uppläggning av forskningsprogrammet. Jag anser dock att det är önskvärt att inspektionen, i större utsträckning än vad som nu planeras, också studerar möjlighetema att vidta konsekvenslindrande åtgärder, även i befintliga anläggningar. Jag bedömer det som särskilt viktigt att alternativa utformningar av reaktorin-neslutningen studeras och utvärderas.

En del av de forskningsprojekt som kärnkraftinspektionen bedömer som värdefulla gäller frågor som inte är direkt tillämpliga bara på de nuvarande svenska kärnkraftverken. Projekten har emellertid stor betydelse för förståelsen av uppkomsten av eventuella haverier och deras förlopp.

För all göra det möjligt för kämkraftinspektionen att öka insatserna för att höja säkerheten i de befintliga kärnkraftverken beräknar jag att kärnkraftinspektionen för budgetåret 1979/80 bör tillföras ytteriigare 5 milj. kr. Dessa medel bör användas för att dels utarbeta ett åtgärdsprogram och föreskrifter så att den kunskap som erhålls vid den återkommande säkerhetsgranskningen effektivt utnyttjas för att höja säkerheten i de befintliga kärnkraftanläggningarna, dels utvidga forskningsprogrammet i syfte att öka kunskaperna om konsekvenslindrande åtgärder. Jag återkommer till denna fråga vid behandlingen av anslagen Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader och Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning.

Vissa forskningsprojekt rörande kärnsäkerheten, vilka är av mer långsiktig karaktär och vars resultat inte direkt förväntas kunna utnyttjas för att förbättra säkerheten vid de kämkraftverk som är i drift eller under uppförande, finansieras inom energiforskningsprogrammet. Jag återkommer härtill vid min behandling av anslaget Energiforskning.

I vissa beslut om tillstånd enligt 2 § atomenergilagen (1956:306, ändrad senast 1978:281) som gäller innehav och drift av kämkraftverk föreskrivs att länsstyrelsen i det län där anläggningen är belägen skall upprätta beredskapsplaner för större olyckor i anläggningen. Sådana planer syftar till att minska riskerna för att människor som bor eller uppehåller sig i närheten av kärnkraftverken utsätts för skadlig strålning i samband med olyckor som kan leda till att radioaktiva ämnen läcker ut i omgivningen. Arbetet på att hålla sådana planer aktuella bör enligt min uppfattning intensifieras. Jag anser det vidare av betydelse att de beredskapsplaner som upprättats prövas med jämna mellanmm. Nuvarande beredskapsplaner kan behöva kompletteras med ett utökat beslutsunderlag för agerande vid eventuella olyckor som utvecklas så att skyddsinsatser blir nödvändiga. Jag vill i

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 73

detta sammanhang nämna att lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m. m. kommer att tas upp till behandling i den utredning om ny lagstiftning inom atomenergiområdet som regeringen nyligen har bemyndigat mig att tillkalla. Chefen för jordbmksdepartemenlet avser i annat sammanhang föreslå regeringen att, i avvaktan på översynen av lagstiftningen, uppdrag ges åt statens strålskyddsinstitut att i samråd med berörda länsstyrelser se över och till regeringen redovisa de beredskapsplaner som har upprättats samt vilket arbete som pågår för att förbättra olycksberedskapen.

Långtgående åtgärder behöver vidtas för att omhänderta restprodukterna från kärnbränsleanvändning. Två alternativa metoder står till buds, nämligen upparbetning med därpå följande slutförvaring av det högaktiva avfallet och direkt slutförvaring av det använda kärnbränslet utan föregående upparbetning. I det s. k. INFCE-projektet somjag tidigare har redogjort för (avsnitt 4.1) görs en internationell utvärdering av kärnbränslecykeln. Enligt min mening är det för tidigt att ta slutlig ställning i valet mellan de två metodema för att ta hand om det använda bränslet från kämkraftverk innan bl. a. detta arbete avslutats.

Frågor om omhändertagande av det radioaktiva avfallet regleras bl. a. i lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, den s.k. villkorslagen. För alt visa hur villkorslagens krav kan uppfyllas har den svenska kraftindustrin genomfört det s. k. projekt kärnbränslesäkerhet (KBS).

Resultatet av det första KBS-projektet, som gäller upparbetning och slutförvaring av det högaktiva avfallet, åberopades av vattenfallsverket och Forsmarks Kraftgrupp AB vid ansökan enligt villkorslagen om tillstånd att tillföra kärnkraftblocken Ringhals 3 och Forsmark 1 kärnbränsle. Ansökningarna prövades i oktober 1978 av regeringen, som därvid fann att den i ansökningarna åberopade metoden för förvaring av högaktivt avfall från upparbetning uppfyller villkorslagens krav utom i ett avseende. Enligt regeringens bedömning fordrades ytterligare provborrningar och därav föranledda mätningar för att visa att det finns en tillräckligt stor bergsformation på aktuellt djup och med de egenskaper som KBS säkerhetsanalys i övrigt förutsätter.

Det andra KBS-projektet, som är inriktat på direkt slutförvaring av det använda kärnbränslet, redovisades ijuni 1978. Rapporten remissbehandlas f n.

Då betydande insatser har gjorts och för närvarande görs beträffande säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från kärnkraftverk torde det inte vara meningsfullt att nu ytteriigare intensifiera arbetet inom detta område. Tillsynsmyndigheterna bör dock på sikt ges resurser att öka verksamheten inom avfallsområdet. Del är vidare angeläget från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att myndigheterna ges möjlighet att följa teknikutvecklingen och anpassa sin verksamhet till denna.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 74

Jag återkommer i det följande till vissa frågor om hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (avsnitt 8.7).

Även riskema för kärnvapenspridning kan i vid mening betraktas som hälso- och miljörisker i detta sammanhang. I samband med attjag tidigare berörde det internationella samarbetet inom kärnenergiområdet redogjorde jag även för min syn på de aktuella riskerna för spridning av kärnvapen genom fredligt utnyttjande av kärnkraft. Jag skall här endast kort beröra de åtgärder som regeringen har vidtagit för att öka kontrollen av det klyvbara materialet i Sverige.

Enligt alomenergilagen fordras tillstånd för att bl. a. förvärva, inneha och avyttra klyvbart material. Sådana tillstånd har av regeringen meddelats bl. a. innehavarna av kärnkraftverk, forskningsreaktorer och bränslefabriker. För att öka kontrollen av klyvbart material inom landet har regeringen genom beslut 1978-11-16 begränsat dessa tillstånd. Tillstånden har begränsats genom att regeringen har föreskrivit att anmälningsskyldighet till regeringen eller i vissa fall till statens kärnkraftinspektion föreligger vid förvärv eller införsel av klyvbart material till Sverige. Vidare har regeringen föreskrivit att särskilt tillstånd fordras av regeringen eller i vissa fall statens kärnkraftinspektion innan klyvbart material får avyttras. Regeringen har även uppdragit åt inspektionen att närmare redovisa vilka åtgärder som planeras för att minska förlustema av uran vid bränsletillverkning.

Det är som jag tidigare har framhållit angeläget att de hälso- och miljörisker som är förenade med energitillförseln och energianvändningen begränsas i största möjliga utsträckning. Inom kärnenergiområdet har en rad omfattande åtgärder vidtagits för att höja säkerheten och därmed minska riskerna för skador på hälsa och miljö. Beträffande problemen med det radioaktiva avfallet har ett betydande forsknings- och utvecklingsarbete genomförts. Jag vill framhålla att det finns anledning att fortsätta det viktiga arbetet med att förbättra säkerheten och klara hälso- och miljöproblemen inom kärnenergiområdet.

5.3 Förnybar energi

Till de fömybara energikällorna räknas vatten, sol, vind och vanligen biomassa, även om biomassan också är ett bränsle och därför kan hänföras till gruppen förbränningsenergi. Frånsett vattenkraften har inget av dessa energislag hittills utnyttjats i så stor skala att deras eventuella risker från hälso- och miljösynpunkt har kunnat studeras och analyseras i praktiken. Vissa slutsatser kan emellertid dras från teoretiska studier och undersökningar vid olika försöksanläggningar. Enligt min uppfattning är det angeläget att hälso- och miljöproblemen beträffande dessa nya energislag kartläggs och värderas samt att möjligheterna till förebyggande åtgärder för att eliminera eller minska riskerna för negativa miljöeffekter klariäggs. Kost-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 75

naderna för denna karlläggning av hälso- och miljöproblemen bör på vanligt sätt i princip belasta utvecklingskostnaderna för resp. energislag. Insatser av denna karaktär rörande nya energislag ingår som en integrerad del i energiforskningsprogrammet. Kostnadema för nödvändiga miljöskyddsåtgärder måste självfallet också räknas in vid en ekonomisk analys så att en rättvisande bild ges av kostnaderna för energitillförsel vid utnyttjandet av olika energikällor eller energiråvaror.

Vattenkraften är från hälsosynpunkt överiägsen alla andra energislag som f. n. används i vårt land. Vattenkraftproduktion medför inga utsläpp av föroreningar. Inga nämnvärda arbetsmiljöproblem förekommer sedan anläggningar byggts. Påverkan på den yttre miljön kan däremot vara betydande.

Ingrepp i landskapet förorsakas av anläggningar, deponeringar av schaktmassor samt torriäggning av älvsträckor. Vidare påverkas den biologiska produktionen såväl i älven som i den omgivande naturen. I älven påverkas främst fisket genom uppdämningar och torrläggningar och genom de vandringshinder som dammar och kraftverk utgör. Attraktiva områden för fritidsfiske och rekreation vid framför allt strömmande vatten kan försvinna. Vegetation och djuriiv kring älven påverkas genom vattenståndsvariationer och överdämningar av för växt- och djurliv viktiga områden som våt-, ängs- eller skogsmarker. Vidare kan rennäringen påverkas genom överdämning av betesmarker och flyttningsleder. Skador av denna art är ofta av bestående natur.

Olycksriskerna vid utnyttjande av vattenkraft består framför allt i risker för större dammbrott. Sådana olyckor kan orsakas av svaghetszoner och glidningar i berggrunds- eller jordunderlaget eller genom skred inom reservoarområdet.

En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet har behandlat vissa frågor av betydelse i detta sammanhang. Gruppen har avgivit rapporten (Ds Jo 1978:9) Inventering och registrering av dammar och lägen för små vattenkraftverk. Rapporten remissbehandlas f. n.

Vattenkraftutbyggnader har förekommit i Sverige under lång tid. Olika typer av åtgärder har successivt utvecklats för att minska skadeverkningarna i miljön. Genom en omsorgsfull landskapsplanering, inpassning av dammar och schaktmassor samt åierplantering har ingreppen i landskapet kunnat mildras. Bortfallet av strömmande vatten och lekområden för laxfiskar, vilket har betydelse för yrkesfisket i kust- och havsområden, kan åtminstone delvis kompenseras genom utsättning i älvarnas mynningsområden av lax- och havsöringssmolt från fiskodlingsanstalter.

En rad åtgärder kan således vidtas för att minska effekterna av ingreppen i naturen av vattenkraftutbyggnad. Det hindrar dock inte att en utbyggnad i ell vattendrag medför en väsentlig bestående förändring av ekosystemet.

Vindkraftens inverkningar på omgivningen skiljer sig från de konventio-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 76

nella kraftkällomas. Den största påverkan vid ett eventuellt framtida utnyttjande av vindkraft i större skala skulle erhållas i form av betydande anspråk på mark och inverkan på landskapsbilden. Ett vindkraftverk i drift kommer att också ge upphov till buller, men det hörbara ljudet kommer såvitt man nu kan bedöma inte att orsaka stömingar längre bort än några hundra meter. Stora aggregat torde också kunna generera s. k. infraljud samt möjligen ge upphov till störningar av radio- och TV-sändningar. Olycksriskerna bör också uppmärksammas. Ett bladbrott skulle kunna medföra att bladet kastas iväg en lång sträcka. Studier av dessa problem pågår f. n. inom ramen för energiforskningsprogrammet.

Utnyttjande av solenergi för uppvärmningsändamål i större skala bör inte komma atl ge upphov till några nämnvärda problem från hälso- och miljösynpunkt förutsatt att lämpliga material väljs. De problem av denna karaktär som nu förutses är främst att stora solfångare eller andra anordningar för insamling och lagring av solenergi kan innebära viss påverkan på landskapet och byggnaderna och ställa anspråk på stora markarealer. Vissa olycksrisker kan också förekomma vid byggande och underhåll. En satsning på atl ersätta bl. a. olja genom en ökad användning av solenergi för uppvärmningsändamål, som jag kommer att föreslå i det följande, bör på sikt medföra en betydande minskning av hälso- och miljöproblemen inom energiområdet.

5.4 Sammanfattande bedömning

Jag har nu kortfattat redovisat de hälso- och miljöproblem som är förenade med användning av förbränningsenergi, kärnenergi och förnybara energikällor. Av min redogörelse framgår att flertalet av de energislag som kan spela en mer betydande roll i vår energiförsörjning under de närmaste årtiondena är förknippade med skadeverkningar som är eller kan bli ett allvarligt hot mot vår hälsa eller miljö. Problem av såväl kortvarig som långvarig nalur förekommer vid nyttjande av de flesta energikällor och energiråvaror. Energi- och miljökommittén framhåller att några enkla svar på frågan om hur Sveriges energibehov skall tillgodoses under de närmaste 10-20 åren inte finns - inte ens om man bara skulle se till verkningarna på hälsa och miljö. Jag delar denna bedömning.

Ett annat skäl till svårigheten att avgöra hur vårt energisystem bör se ut är att betydande skillnader i kunskapsunderlaget föreligger beroende på att t. ex. vissa energislag har använts under lång tid, varigenom t. ex. negativa effekter kunnai registreras, medan andra är nästan helt oprövade.

En annan svårighet föreligger när det gäller värderingar av och jämförelser mellan olika energislag. Det kan t.ex. ligga nära till hands att se allvarligare på utsläpp med begränsad loka! effekt, som omedelbart blir märkbara i den närmaste omgivningen, än på kontinuerliga, mer utspridda belastningar på miljön, även om dessa sammanlagt är av betydligt större

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 77

omfattning. Svårigheter föreligger t. ex. också vid värdering av stora olyckor, som beräknas kunna inträffa med mycket liten sannolikhet, genom att man kan fästa olika stor vikt vid den låga sannolikhketen eller vid den omfattande konsekvensen.

Eftersom de flesta energislag medför skadeverkningar på hälsa och miljö är det väsentligt att vi genom kraftfulla insatser i energibesparande syfte håller nere energianvändningsnivån. Åtgärder av detta slag vidtas f. n.

Även energibesparande åtgärder kan emellertid medföra skadeverkningar. Under senare år har alltmer uppmärksammats de problem som radon från radiumhaltigt byggnadsmaterial kan ge upphov till i byggnader där åtgärder som ger tätare väggkonstruktioner och minskad luftomsättning vidtagits. Sådana problem kan också erhållas i bostäder med lilen luftomsättning som har byggts på mark som innehåller alunskiffer nära ytan. Dessa frågor studeras f n. av en utredning (Jo 1979:01) som chefen för jordbruksdepartementet nyligen har tillkallat. Utredaren har bl. a. till uppgift att kartlägga omfattningen av dessa problem samt föreslå lämpliga åtgärder. Skadeverkningar kan också erhållas genom att en minskad luftcirkulation ger upphov till alltför höga halter av vissa ämnen som avges från t.ex. färger eller plaster eller av t.ex. damm. Även riskerna från arbetarskyddssynpunkt med olika isoleringsmaterial förtjänar atl uppmärksammas. Man måste således avväga energihushållningsåtgärderna så att inte nya hälsoproblem skapas.

Även om valet mellan olika energikällor och energiråvaror är förenat med betydande svårigheter måste ett sådant val dock ske. F. n. finns enbart olja, kärnkraft och vattenkraft saml på viss sikt kol att tillgå som mer betydande energislag för vårt lands energiförsöijning. Som jag kommer att beröra närmare i det följande bör enligt min uppfattning det svenska kärnkraftprogrammet begränsas. Vid en jämförelse mellan olja, kol och vattenkraft som energikälla finner jag att skillnader föreligger från hälsosynpunkt till vattenkraftens fördel.

De betydande ingrepp i naturen, som en vattenkraftutbyggnad ofta innebär, inger emellertid betänkligheter. Det finns därför skäl att nu begränsa vattenkraftprogrammet. Av de nu tillgängliga, mer betydande energislagen återstår därmed endast olja och kol. Jag kommer i det följande att förorda en ökad kolanvändning i vårt land. Användningen av olja för energiändamål bör minskas men oljan kommer ännu år 1990 atl spela en betydande roll i vårt energisystem. Användning av dessa energislag fordrar kraftfulla insatser för att minska de hälso- och miljöproblem som är förknippade med dem. Jag har i det föregående redovisat förslag med detta syfte.

På längre sikt måste andra energikällor komma atl spela en mer belydande roll för Sveriges energiförsörjning. Ett utmärkande drag hos flera av de energislag som kan komma att introduceras i större skala i framtiden äratt de generellt sett kräver stora markområden och därför kan förändra landskapsbilden och i vissa fall medföra konflikter med motstående intressen. Dessa frågor övervägs f. n. i den fysiska riksplaneringen.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 78

Innan ytteriigare kunskap har erhållits om vilka konsekvenser som är förenade med utnyttjande av energiskog i stor skala för energiändamål kan enligt min uppfattning en omfattande satsning på detta energislag inte förordas. Redan nu kan däremot konstateras att en ökad användning av solenergi för uppvärmningsändamål bör komma att medföra minskade hälso- och miljöproblem. Jag kommer därför i det följande att lägga fram förslag om ökade insatser för att utveckla och successivt införa solenergi för uppvärmningsändamål.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 79

6   Energihushållning

6.1 Allmänt

6.1.1 Energianvändningens struktur och utveckling

Den slutliga energianvändningen i Sverige uppgår f. n. till sammanlagt ca 400 TWh el- och värmeenergi per år. Omkring 80 % eller ca 320 TWh härav avser bränslen, främst oljeprodukter, medan resten avser elenergi. Den angivna energianvändningsnivån motsvarar en energitillförsel på ca 430 TWh. Omvandlings- och överföringsförlustema i energitillförselsystemet utgör ca 30 TWh Gfr tabell 6.1).

Användningen bmkar fördelas pä de tre sektorerna industri, transporter och bostäder, service m. m. I sistnämnda sektor ingår även bl. a. offentlig sektor, handel, byggnadsverksamhet, jordbruk, skogsbruk och fiske. De tre sektoremas andelar av den totala användningen är f. n. i stort resp. 40, 20 och 40 %. Jag avser att i det följande närmare redovisa energianvändningen inom de olika sektorerna. Av särskilt intresse är att uppvärmning av byggnader, inkl. ventilation och varmvatten svarar för ca 40 % av landets totala slutliga energianvändning. De skilda sektoremas användning av energi skiljer sig åt betydligt vad avser fördelning på el och bränslen. Inom transportsektorn utgörs sålunda endast ca 2 % av energianvändningen av el medan för de båda övriga sektorerna motsvarande andel är ca 25%.

Energianvändningens storlek påverkas av många olika faktorer. I fråga om industrisektorn är det framför alh industriproduktionens storlek och sammansättning samt energiåtgången per producerad enhet som har betydelse.

För transportsektorns energibehov är storleken av det totala trafikarbetet i landet, val av transportmedel och transportmedlens energieffektivitet viktiga fakiorer.

Energibehovet inom bostäder, service m. m. domineras av bostädernas och andra lokalers uppvärmningsbehov och påverkas därmed framför allt av antalet bostäder och lokaler samt dessas storlek och standard, vårt klimat och hushållens förbmkningsvanor.

Sverige har ökat sin energianvändning avsevärt under efterkrigstiden. Sedan år 1945 har sålunda användningen av energi mer än trefaldigats. Industriproduktionens starka uppgång, inriktningen på energiintensiva branscher, den ökade förädlingsgraden bl.a. till följd av ökad mekanisering och automatisering, den kraftiga ökningen av antalet personbilar samt ökningen av bostadsvolymen och energianvändningen per volymenhet är viktiga faktorer som har påverkat utvecklingen av energianvändningen under denna tid.

Energianvändningen för transporter ökade under denna tid snabbare än

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 80

användningen inom industrin och i bostäder, service m. m. Transportsektorns andel av den totala energianvändningen har därför under denna tid ökat medan industrins andel har minskat och andelen för bostäder, service m.m. har varit i stort oförändrad.

Utgångspunkten i 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975: 30, NU 1975:30, rskr 1975: 202) var, somjag tidigare har nämnt, att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Detta innebar bl.a. att programmet inriktades på hushållning med energi och planering för inte bara tillförseln utan även användningen av energi. Som mål sattes att energikonsumtionens ökningstakt skulle begränsas till högst 2 % i genomsnitt per år för perioden 1973-1985 jämfört med en genomsnittlig årlig ökningstakt på ca 4,5 % under efterkrigstiden. För tiden därefter skulle en ytterligare nedpressning av tillväxten eftersträvas så att om möjligt landets totala energikonsumtion skulle stabiliseras på en konstant nivå omkring år 1990. Det uppställda målet beräknades motsvara en total slutlig energianvändning om ca 500 TWh och en total energitillförselnivå om 540 TWh år 1985.

Inom ramen för tvåprocentsmålet angavs dels som en realistisk målsättning för industrins energianvändning en årlig ökning med ca 3 % t. o. m. år 1985, dels ett särskilt mål avseende elkonsumtionens ökning. Målet innebar en årlig genomsnittlig ökning av elförbrukningen under perioden 1973-1985 med ca 6 % mot 7-8 % per år under 1960-talet.

Energisparkommittén (I 1974:05) har i uppdrag bl.a. att i samråd med statens industriverk fortlöpande följa energikonsumtionens utveckling och offentligt redovisa sina bedömningar. Jag återkommer i det följande (avsnitt 6.3) till kommitténs övriga verksamhet. Kommittén har sedan december 1975 regelbundet redovisat sina bedömningar avseende dels energikonsumtionens utveckling sedan år 1973, dels prognos för påföljande år. Kommittén lämnade sin senaste rapport i december 1978.

I tabell 6.1 redovisas energianvändningen i Sverige åren 1973, 1975 och 1978. Uppgifterna i tabellen bygger i huvudsak på uppgiftema i energispar-kommitténs senaste rapport.

Av tabell 6.1 framgår bl. a. atl den totalt tillförda energin beräknas ha minskat obetydligt under perioden 1973-1978 medan den totala slutliga användningen år 1978 beräknas bli något större än år 1973. Utvecklingen under perioden av användningen av bränslen och el skiljer sig åt. Medan den slutliga användningen av el har ökat med i genomsnitt 3 % per år har bränsleanvändningen minskat med 0,4 % per år. Hela ökningen av elanvändningen ligger inom bostäder, sevice m. m. Omkring hälfien torde vara hänföriig till ökningen av elvärme.

Utvecklingen av energianvändningen inom de olika användningssektorerna skiljer sig också åt. Medan industrisektorn och bosläder, service m. m. har minskat eller hållit sin användning i stort sett oförändrad har transportsektorn ökat med i genomsnitt 2,5 % per år. Denna ökning avser hell bränsleförbrukning.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 81

Tabell 6.1 Energianvändningen i Sverige åren 1973, 1975 och 1978

Förbruknings kategori	Energianvändning,		TWh'	Ärlig procentuell förändring'
	1973	1975	1978-	1975—	1978	1973—1978
Industri varav el bränsle	165 39 126	165 38 127	158 39 119	-1,5 0,8 -2,2		-0,8 0 -1,1
Transporter varav el bränsle	75 2 73	76 2 74	85 2 83	3,8 0 3,9		2,5 0 2,6
Bosläder, service m. m. varav el bränsle	162 28 134	151 32 119	164 39 125	2,8 6,8 1,7		0,2 7,0 -1,4
Total slutlig användning varav el bränsle	402 69 333	392 72 320	407 80 327	1,2 3,6 0,7		0,2 3,0 -0,4
Överförings- och omvandlingsförluster	33	26	26	0		-4,9
Total tillförd energi	435	418	433	1,2		-0,1
Temperatur-korrigerat''	435	426	427	0,1		-0.4

' Avrundade värden. Värdena angivna exkl. raffinaderiföriuster, inkl. bunkring för

utrikes sjöfart och flyg.

■ Beräknade värden.

' Beräknal efter avrundade värden.

'' Total tillförd energi vid normal temperatur under året.

En myckel viktig faktor bakom den dämpade utvecklingen av framför allt industrins energianvändning är den kraftiga lågkonjunkturen under de senaste åren tillsammans med de strukturella problemen inom framför allt flera energilunga industribranscher. Denna utveckling har i stor utsträckning påverkat energianvändningen inom framför allt jäm- och stålindustrin samt träförädlingsindustrin. Den totala industriproduktionens volym beräknas enligt preliminär statistik ha minskat med i genomsnitt ca 0,5 % per år under perioden 1973-1978. Industrins energianvändning har också minskat på grund av alt energisparande ålgärder har vidtagits.

Även inom bostäder, service m. m. har sedan år 1974 ett stort antal åtgärder i energihushållande syfte satts in. Jag avser att lämna en redogörelse för dessa i det följande. Dessa insaiser har otvivelaktigt bidragit till att dämpa energianvändningen uider perioden. En alltför kort tid har dock ännu förflutit för att den samlade effekten av dessa insatser på den totala energianvändningen inom sektorn med säkerhet skall kunna bedömas.

Ökningen av energianvändningen inom transportsektorn sedan år 1973 beror framför allt på en ökning av antalet personbilar och en utveckling 6   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga I

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 82

mot tyngre bilar. Antalet personbilar har ökat med ca 400000 sedan år 1973.

Det är svårt att dra några säkra slutsatser beträffande orsakerna till energianvändningens utveckling sedan år 1973. Uppgifter behövs för en längre period som innehåller även mer normala konjunkturförhållanden för att detta skall kunna göras.

Statens industriverk bedriver fortlöpande prognosarbete inom energiområdet. Energikommissionen har grundat sina överväganden på industriverkets senaste långtidsprognos på energiområdet (SIND 1977:9) Sveriges energianvändning under 1980- och 1990-talen. I prognosen redovisas bl.a. beräknade energianvändningsnivåer för åren 1985, 1990 och 1995. Såväl prognosens gmndaltemativ A som dess besparingsalternativ B (SIND A resp. SIND B) grundas bl. a. på förutsättningar om en effektivisering av energianvändningen under prognosperioden. Industriverket har senare lämnat en energiprognos avseende tiden 1977-1983 till 1978 års långtidsutredning. Beräkningama, som avser energiefterfrågan fram till år 1983, ligger praktiskt taget helt i linje med den tidigare nämnda prognosen både totalt sett och för de tre användningssektorerna.

Bland de antaganden som har legat till grund för prognoserna SIND A och B kan nämnas följande. Energipriserna i fast penningvärde ligger på oförändrad nivå eller ökar långsamt, det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i byggnader och processer m. m. består och ligger på en nivå om sammanlagt 500-700 milj. kr. per år för lån och bidrag i SIND A och 1000 milj. kr. per år i SIND B. Detta stöd väntas i sin tur leda till att ett stort antal åtgärder genomförs under prognosperioden vilka resulterar i en effektivare energianvändning inom framför allt industrins processer och i byggnadsbeståndet.

En annan förutsättning för prognoserna SIND A och B är oförändrat hög ambition i forsknings- och utvecklingsprogrammet inom energiområdet. Effekterna av detta program väntas enligt industriverket bli märkbara först under 1990-talet.

En stor del av resursema inom det treåriga energiforskningsprogrammet (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78: 341) satsas på forskning och utveckling för effektivare energianvändning. De största satsningarna inom energianvändningsområdet avser f. n. ny och energisnålare teknik för industrins processer och uppvärmningen av bostäder och andra lokaler. De möjligheter till energibesparingar som kan komma fram efter år 1990 beror bl.a. på resultatet av detta forsknings- och utvecklingsarbete. När det gäller energibesparingar inom industrins processer villjag särskilt peka på att betydande insatser görs för att utveckla nya energisnåla och bränsleflexibla metoder för jäm- och stålframställning samt nya metoder för bl.a. energisnål pappersframställning och fiberfriläggning vid tillverkning av pappersmassa på mekanisk väg. När det gäller uppvärmningen av bostäder och andra lokaler görs omfattande insatser på utveckling av och

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 83

praktiska försök med bl. a. lagring och utnyttjande av solvärme. Jag kommer i det följande (avsnitt 9.5) att utförligt redovisa min syn på solvärmens förutsättningar och behovet av åtgärder för att underiätta införande och vidare spridning av ny teknik inom solvärmeområdet.

För att nå de energianvändningsnivåer som industriverket har beräknat i sina prognoser fordras alltså att olika åtgärder i energihushållande syfte vidtas och att särskilda resurser sätts in. Inom flera områden är redan omfattande program i gång. Jag avser därvid bl.a. de olika system som finns för lån och bidrag till energibesparande åtgärder i byggnader, industrins processer m. m.

Energikommissionen har i sina förslag understrukit behovet av utvärdering av det statliga ekonomiska stödet till energisparande åtgärder. Ett stort antal remissinstanser bl. a. konsumentverket, energisparkommittén och Landsorganisationen i Sverige (LO) har ställt sig bakom detta.

Även jag delar dessa bedömningar. Enligt min mening är utvärdering av hittillsvarande låne- och bidragsverksamhet och vidtagande av de åtgärder som denna utvärdering kan leda till en väsentlig uppgift inom energihushållningsområdet. Jag återkommer i det följande till det utvärderingsarbete som har bedrivits inom industriverket. Chefen för bostadsdepartementet kommer att redogöra för den utvärdering som har utförts av bostadsstyrelsen.

6.1.2 Principer och styrmedel för energihushållning

Jag övergår nu till att redovisa de principer och styrmedel som jag anser bör tillämpas vid det fortsatta arbetet inom energihushållningsområdet.

Som jag tidigare har framhållit finns det mycket som talar för att den framtida tillförseln av energi till Sverige kommer att möta problem på grund av knapphet på vissa energiråvaror, ökande priser och miljöproblem. Mot denna bakgrund är det angeläget att åstadkomma ett samhälle som hushållar med energi så mycket som möjligt. Målet på lång sikt bör enligt min mening vara att nå en användningsnivå som går att klara med hjälp av uthålliga, helst fömybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Flera skäl talar för att vi särskilt bör inrikta våra ansträngningar på atl spara olja. Följande utgångspunkter och riktlinjer bör gälla vid utformningen och genomförandet av ett energihushållningsprogram.

Väsentligt är att vi tar fram den energi som vi behöver med minsta möjliga samhällsekonomiska uppoffring. För att detta mål skall nås bör en fortlöpande avvägning ske dels mellan insatser för ökad tillförsel och insatser för besparingar, dels mellan olika besparingsinsatser och mellan olika tillförselsystem. Vi bör t. ex. försöka jämföra kostnaden för att tillföra en kilowattimme till energisystemet och distribuera den med kostnaden för att spara den. I en sådan kalkyl bör i princip all uppoffring i samhället inkl. miljöbelastning m. m. räknas in. En avvägning av denna art kan

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 84

innebära t.ex. att insatser för att spara energi för uppvärmning måste avstämmas mot möjligheterna att utnyttja spillvärme. Motsvarande kan gälla sparinsatser i byggnader i sådana områden som försörjs eller kan väntas försörjas med fjärrvärme särskilt när detta sker i samband med kraftvärmeverk.

Ett program för energihushållning bör vidare självklart inriktas och utformas så att de resurser som satsas sätts in där de får störst effekt. Det bör vidare utformas så att det medverkar till att vi kan nå angelägna sociala mål, dvs. ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, regional balans samt social och ekonomisk utjämning och god miljö. Samtidigt kan en god energihushållning öka våra möjligheter att nå dessa mål.

Jag har ttdigare framhållit att osäkerhet föreligger om den framtida energiförsörjningen. Vidare harjag betonat betydelsen av att energisystemet är så utformat att det stegvis kan anpassas till förändrade förhållanden. Med hänsyn härtill bör hushållningsprogrammet utformas så att sådana åtgärder uppmuntras som gör det möjligt att skifta mellan olika energibärare nu eller i framtiden. Hit kan exempelvis höra förberedelser vid konstruktionen av fordonsmotorer så att de senare helt eller delvis kan drivas med andra drivmedel än sådana som används i dag. Vidare kan hit räknas förberedelser vid uppbyggnaden av såväl byggnaders värmesystem som Qärrvärmesystem för en senare övergång till solvärme eller eldning med andra bränslen än olja.

Hushållningsprogrammet bör omfatta olika åtgärder. Vi måste dels få till stånd en bättre energihushållning i befintliga byggnader, processer, transportsystem m. m., dels se till att nya byggnader och anläggningar utförs så att god energihushållning uppnås i dessa.

Härtill bör vi försöka åstadkomma en sådan lokalisering av bostadsområden och arbetsplatser att transportarbetet för arbets- och serviceresor blir så litel som möjligt utan att vi inkräktar på möjligheterna att få till stånd en god boendemiljö.

Det statliga energiforskningsprogrammei innehåller insatser för att öppna möjligheter för energibesparingar. Det ingår sålunda i ett långsiktigt program för effektivare energihushållning. Utveckling och införande av ny teknik är en viktig förutsättning för att hushålla med energi i såväl befintliga som nytillkommande byggnader, industrianläggningar m. m. Energiforskningsprogrammet är inriktat på att ta fram underlag rörande båda slagen av åtgärder även om det har sin tyngdpunkt i ny teknik som kommer till användning främst i nya byggnader och anläggningar.

Ett omfattande införande av ny teknik inom olika energianvändningsområden kommer att ställa krav på en väl fungerande teknisk provnings- och kontrollverksamhet. Härigenom kan skilda produkters eller metoders egenskaper redovisas på ett sakkunnigt och objektivt sätt. En sådan verksamhet är av intresse för att bl.a. från samhällets sida säkerställa att avsedda energibesparingar uppnås och för att skydda de enskilda konsu-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 85

menternas inlressen. Jag vill i sammanhanget nämna attjag mot bl. a. den bakgrunden, i enlighet med regeringens bemyndigande, nyligen har tillkallat en särskild utredare för att utreda vissa frågor rörande provning inom energiområdet (I 1978:06). Utredaren skall enligt sina direktiv (Dir. 1978: 86) föreslå åtgärder bl. a. från samhällets sida för att säkerställa tillgången till metoder, kompetens och resurser för teknisk provning inom energiområdet. Särskild tonvikt skall därvid läggas vid provningsbehovet inom olika energianvändningssektorer.

Olika styrmedel kan sättas in för att påverka energianvändningen. De energipolitiska styrmedel som står till statsmakternas förfogande brukar indelas i tre huvudgrupper, nämligen dels direkl prispåverkande åtgärder, såsom skatter och ekonomiskt stöd, dels regleringsåtgärder inkl. lagstiftning och normer, dels offentliga resursinsatser. De åtgärder som har vidtagits i Sverige hittills har framför allt varit ekonomiskt stöd och statliga resursinsatser. De skatter som finns inom energiområdet har i allt väsentligt hittills varit motiverade av andra skäl än energipolitiska. En viktig regleringsåtgärd är införandet av bestämmelserna om energihushållning i Svensk byggnorm.

Enligt min mening bör energihushållningsprogrammet även i fortsättningen vara baserat främst på direkt prispåverkande åtgärder inkl. ekonomiskt stöd samt resursinsatser från det offentliga. Energianvändarnas benägenhet att genomföra energisparåtgärder påverkas av nuvarande och väntade energikostnader. Det förslag som chefen för budgetdepartementet lägger fram senare i dag om en höjning av energiskatten på oljeprodukter får bl. a. ses som ett led i strävandena att inrikta planeringen mot och öka benägenheten att genomföra energisparande åtgärder hos energianvändarna. Jag återkommer till frågan om energiskatter i det följande.

När det gäller offentliga resursinsatser har enligt min mening kommunerna bl. a. inom ramen för lagen om kommunal energiplanering ett stort ansvar för att en sådan planering och sådana ålgärder kommer till stånd som leder till en god energihushållning. I det följande föreslår jag att behovet av en särskild energihushållningslag utreds. En sådan lag kan bl.a. underlätta kommunala insatser för en förbäitrad energihushållning. Kommunerna har vid genomförandet av de åtgärder som krävs för att nå den höga ambilionsnivå beträffande energisparande i befintlig bebyggelse som riksdagen har satt upp genom sitt beslut våren 1978 (prop. 1977/78:76, CU 1977/78: 31, rskr 1977/78: 345), viktiga styrande uppgifter.

De riktlinjer och utgångspunkter som jag nu har redovisat ligger i linje med vad energikommissionen har anfört inom detta område. Remissinstanserna har i stort inte haft något att erinra mot kommissionens uttalanden i dessa avseenden.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 86

6.1.3 Energiskatter m.m.

Energianvändningen och dess fördelning på olika energislag påverkas i stor utsträckning av energikostnaderna. Energipriset kan således användas för att stärka företagens och hushållens motiv för att spara energi eller för att påverka valet mellan olika energibärare. Vid en bedömning av hur prissättningen på energi kan utnyttjas som ett verksamt medel i en aktiv energihushållningspolitik blir därför energiefterfrågans priskänslighet av stor betydelse.

Åtgärder som påverkar varupriser eller kostnader för produktionsfaktorer brukar betraktas som relativt långsiktigt verkande styrmedel. Bakgrunden härtill är att snabba omställningar är kostsamma för såväl företag som hushåll. Redan nedlagda investeringar i byggnader, maskiner, apparater och transportmedel skapar bindningar. De medför att det inte lönar sig att göra omställningar vid prisändringar som betraktas som tillfälliga. Även anpassning till bestående förändringar i priser och produktionskostnader sker relativt långsamt och gradvis. Prisstyrning inom energisektorn torde således främst ha intresse för styrning av energianvändningen på medellång eller lång sikt. De flesta empiriska undersökningar, inkl. de som har gjorts genom energikommissionens försorg, ger också vid handen att den långsiktiga priskänsligheten och därmed anpassningsmöjligheterna på sikt är betydligt större än den kortsiktiga för alla energislag.

De undersökningar som energikommissionens expertgrupp för styrmedel redovisar (Ds I 1977:15, avsnitt 7.3) tyder på att den kortsiktiga priskänsligheten vad gäller hushållen är låg. Redovisade beräkningar tyder på att om priset på energi ökar med 1 %, minskar energianvändningen med i storleksordningen 0,1-0,3%. Den långsiktiga priskänsligheten torde enligt gjorda uppskattningar innebära att en höjning av energipriset på 1 % motsvaras av en lika stor minskning i energianvändningen.

Enligt styrmedelsgruppens undersökningar tycks den kortsiktiga priskänsligheten vara något större för industrin än för hushållen. Några av styrmedelsgmppens studier tyder på att vissa substituttonsmöjligheter finns även på kort sikt mellan energi, råvaror och arbetskraft i en situation med outnyttjad produktionskapacitet. Däremot är kapital och energi i stor utsträckning komplementära.

Det måste emellertid understrykas, att erfarenheterna av prispolitiska styrmedel inom energiområdet är starkt begränsade. Varken för utformningen av drivmedelsbeskatlningen eller för den allmänna energiskatten har hushållningen med energi hittills varit något mer framträdande motiv.

Jag övergår nu till att behandla det nuvarande systemet för energibeskattningen i Sverige.

Den särskilda beskattningen av energi utgår i form av allmän energiskatt, bensinskatt, kilometerskatt, gasolskatt och särskild beredskapsavgift för oljeprodukter.

Den allmänna energiskatten omfattar bensin, gasol för drift av motorfor-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 87

don, eldningsolja, motorbrännolja, bunkerolja, kol och koks samt elkraft. Det energiskattebelagda området är undantaget från mervärdeskatt.

Den nuvarande energibeskattningen är utformad med sikte på att träffa utnyttjandet av bränsle och elkraft för energiändamål. Detta innebär att skatten inte omfattar t.ex. olja som används som råvara i den petrokemiska industrin eller koks som används i masugnar. Inte heller beskattas elkraft som används i elektrotermiska och elektrokemiska processer, t. ex. vid framställning av aluminium. Vidare är vissa användningsområden undantagna, t. ex. el för järnvägsdrift.

Skatten omfattar inte alla energislag. Bland bränslen som inte är skattepliktiga kan nämnas gas, fotogen samt inhemska fasta bränslen som ved, torv, avfall och svenskt kol.

Bensinskatten omfattar bensin för motordrift och motoralkoholer. Detta innebär bl.a. att när metanol används som drivmedel beskattas den som motorbensin antingen det är fråga om ren metanol eller bensin-metanolblandning, trots att energiinnehållet i metanol är betydligt lägre än i motorbensin per liter.

Kilometerskatten utgår för dieseldrivna personbilar, lastbilar och bussar samt även tyngre släpvagnar till sådana fordon. Kilomelerskatten är tillsammans med fordonsskatten och bensinskatten specialdestinerad för att finansiera vägväsendets utbyggnad och underhåll. Denna specialdestine-ring kommer att upphöra med budgetåret 1980/81.

Gasolskatt utgår på gasol för drift av motorfordon.

Särskild beredskapsavgift utgår på motorbensin, dieselbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Avgiften har tillkommit för att finansiera en utbyggd beredskapslagring av dessa bränslen. Sedan den 1 juli 1978 utgår avgiften också för att finansiera stöd till prospektering efter olja och naturgas. I detta sammanhang kan även nämnas fariedsvaruavgiften som tas ut på bl. a. import av olja och oljeprodukter för att finansiera viss del av sjöfartsverkets verksamhet.

Den allmänna energiskatten utgår f. n. med 34 öre per liter motorbensin, 40 kr. per m dieselbrännolja, eldningsolja och bunkerolja och 12 kr. per ton stenkol. Elenergi för industriell användning beskattas med 2 öre per kWh vid en förbmkning överstigande 40000 kWh per år och för övrig användning med 3 öre per kWh. Vissa andra i sammanhanget mindre väsentliga bränslen är också föremål för varierande grad av beskattning. Utöver energiskatt utgår, som tidigare har nämnts, bl. a. bensinskatt med 68 öre per liter och särskild beredskapsavgift med 7 öre per liter bensin samt 22 kr. per m' dieselbrännolja och eldningsolja. En jämförelse visar att skatte- och avgiftsuttaget på oljeprodukter i Sverige är bland de lägsta i Västeuropa.

För bl.a. industrin gäller särskilda regler enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt, vilka innebäratt energiskatten på bränsle och elkraft inte skall överstiga 3% av de tillverkade produktemas

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 88

försäljningsvärde fritt fabrik. Vidare har regeringen möjlighet att medge ytterligare nedsättning för visst företag om det föreligger särskilda skäl.

Med stöd av denna regel medgavs de mest energikrävande industrierna nedsättning av energiskatten till 1 % av försäljningsvärdet t. o. m. år 1976. Under åren 1977, 1978 och 1979 har enligt regeringsbeslut på motsvarande sätt medgivits nedsättning till 1,3%.

Energikommissionen har föreslagit att en utredning tillkallas för att utreda frågan om beskattning av energi inom mervärdeskattens ram i kombination med en energiskatt i import- och producentledet. I utredningsarbetet bör enligt kommissionen därvid särskilt beaktas möjligheten att markera energiskattens styrmedelsfunktion genom skattesatsdifferentieringar och undantag. Dessa skulle ha ttll syfte dels att tillgodose kraven på en samhällsekonomiskt avvägd beskattning som tar hänsyn till miljöeffekter, försörjningstrygghet m. m., dels att underlätta utbyggnaden av mot-tryckskrafl och introduktionen av i landets energiförsörjning nya energislag. Remissinsianserna har överlag anslutit sig till förslaget om en fortsatt utredning av frågan om en omläggning av energibeskattningen. På grundval av kommissionens förslag och remissinstansernas synpunkter har chefen för budgetdepartementet tidigare denna dag fått regeringens bemyndigande att tillkalla en utredning om beskattningen av energi, m. m.

Nu gällande skattesatser innebär att i jämförelse med elkraft beskattas motorbensin något mer och fossila bränslen avsevärt mindre i förhållande till energislagens resp. energiinnehåll. Medan elenergi genom den allmänna energiskatten beskattas med 2 öre alternativt 3 öre per kWh beroende på förbrukarkategori, beskattas motorbensin med 3,9 öre per kWh och eldningsoljor med 0,4 öre per kWh. Om hänsyn tas även till övriga skatter och avgifter beskattas motorbensin med 12,5 öre per kWh och eldningsoljor med 0,6 öre per kWh.

Enligt min mening bidrar energiskatten i sin nuvarande form inte till att begränsa vårt oljeberoende och inte heller till en av miljöskäl motiverad styrning av energianvändningens inriktning. Chefen för budgetdepartementet kommer därför senare denna dag att föreslå bl. a. vissa höjningar av den allmänna energiskatten. Hans förslag omfattar höjning av skatten på oljeprodukter med 40 kr. per m' fr. o, m. den 1 januari 1980. Den föreslagna höjningen syftar till att medverka till en dämpning av användningen av energi och till att sttmulera till användning av andra bränslen än olja.

Som jag har redovisat är på kort sikt efterfrågan på energi relativt okänslig mot prisförändringar. Däremot sker en anpassning i efterfrågan på något längre sikt. Det är från energipolilisk synpunkt väsentligt att energiskatten ges en sådan inriktning att den ger incitament till hushållning med energi samtidigt som den stimulerar till övergång till bränslen som kan ersätta olja.

För att öka försörjningstryggheten vad avser landets oljeförsörjning föreslår energikommissionen att åtgärder vidtas med syfte att hindra att

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 89

oljepriserna tillåts sjunka. Genom att införa sådana åtgärder, t.ex. i form av en försörjningsmotiverad avgift, skulle kommersiella garantier skapas för dem som satsar på introduktion av bränslen som kan ersätta olja. Frågan bör enligt kommissionen utredas. För egen del ställer jag mig liksom flera av remissinstanserna avvisande till kommissionens förslag.

Somjag i det följande (avsnitt 8.6) kommer att redovisa ser jag det som angeläget att så snart som möjligt få till stånd utökade prov med syntetiska drivmedel, främst metanol. Enligt gällande regler beskattas metanol för fordonsdrift, liksom andra motoralkoholer, som motorbensin, trots att metanolen per volymsenhet har bara ungefär hälften av bensinens energiinnehåll. För att få de nämnda proven till stånd är det angeläget att bensinskatten utgående på motoralkoholer sänks. Chefen för budgetdepartementet kommer senare idag att föreslå en sådan skattesänkning.

Jag ser det vidare som angeläget att även andra alternativa drivmedel än motoralkoholer utnyttjas. Ett näraliggande alternativ är motorgas, gasol för motordrift, som utöver att den kan komplettera nu utnyttjade drivmedel även har vissa fördelar från miljösynpunkt i jämförelse med motorbensin.

Med nuvarande uttag av skatt på gasol för nämnt ändamål synes det vara möjligt att viss övergång till gasoldrift inom bilparken kan komma att ske. En förutsättning härför har angivits vara att skatteuttaget på gasol i jämförelse med det totala skatte- och avgiftsuttaget på motorbensin inte förändras i väsentligt hänseende, dvs. att skatten på gasol inte ökar i sådan utsträckning att det blir olönsamt att gå över till motorgasdrift. Någon anledning att nu föreslå en höjning av skatten på gasol för motordrift föreligger inte. Den vidare utvecklingen inom motorgasområdet och inom syntetbränsleområdet torde i huvudsak få bestämma skatteuttagets vidare nivå. Som allmän inriktning bör därför enligt min mening t. v. gälla att nuvarande skatte- och avgiftsuttag på motorbensin relativt motorgas i huvudsak bibehålls. Jag har i denna fråga samrått med chefen för budgetdepartementet.

Genom nuvarande nedsättningsregler avseende industrins energiskatte-belaslning skulle de skattehöjningar som chefen för budgetdepartementet kommer att föreslå senare denna dag till stor del bara påverka inriktningen och fördelningen av hushållens energianvändning. Det är väl så viktigt att den föreslagna energipolitiskt motiverade inriktningen av energiskatten får genomslag även inom industrin.

Jag vill härvid erinra om alt det ankommer på regeringen att besluta om förändringar av gränsen för nedsättning av energiskalt inom ramen för den lagstadgade gränsen på 3 %. Jag har inhämtat att chefen för budgetdepartementet avser att i annat sammanhang föreslå att den nu gällande gränsen på 1,3% höjs till 1,8%.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 90

6.2 Energihushållning inom industrin

6.2.1 Nuvarande energianvändning

Av landets totala slutliga energianvändning svarar industrin för ca 40 %. Under år 1978 beräknas industrins energianvändning ha uppgått till totalt ca 160 TWh. Härav avser ca 120 TWh bränslen och ca 40 TWh el.

I industrins bränsleanvändning ingår i stort sett all kol och koks som används i Sverige. Vidare finns ett stort inslag av inhemska bränslen genom framför allt massaindustrins lutar. Dessa svarar för ungefär hälften av energitillförseln till denna bransch. Mellan 10 och 15 % av industrisektorns hela energianvändning bedöms gå till uppvärmning och ventilation av byggnader samt varmvattenberedning.

I tabell 6.2 redovisas de olika industribranschernas andel av industrins energianvändning, förädlingsvärde och sysselsättning.

Tabell 6.2 Industribranschernas andel av industrins energianvändning i TWh, förädlingsvärde (till faktorpris') och antal arbetstimmar år 1977, %

Gmvor och mineralbrott Livsmedelsindustri Textil- och konfektions-industri Träförädlingsindustri Grafisk industri Kemisk industri Jord- och stenindustri Jäm- och stålindustri Verkstadsindustri exkl. varv Varv Övrig tillverkningsindustri

Bransch

Energi-	Förädlings-	Arbets-
användning	värde	timmar
3,9	3,0	1,8
5,2	9,8	8,5
1,4	4,2	5,7
45,2	17,4	14,7
0,6	7,2	6,2
7,5	8,4	7,2
7,1	3,0	3,5
19,0	5,1	7,0
9,2	38,1	41,1
0,8	3,2	3,6
0,1	0,6	0,7

100,0            100,0             100,0

' Med faktorpris menas priset på produktionsfaktorerna arbetskraft, råvaror och kapital.

Som framgår av uppgifterna i tabell 6.2 använder träförädlingsindustrin och järn- och stålindustrin mest energi av de olika branscherna. Dessa branscher svarar för ca 65 % av den totala energianvändningen i industrin medan deras andelar av industrins förädlingsvärde och sysselsättning är betydligt lägre. Det motsatta förhållandet gäller verkstadsindustrin. Inom träförädlingsindustrin är massa- och pappersindustrin den största energianvändaren. Denna bransch svarar för ungefär en tredjedel av elförbrukningen och knappt 40 % av bränsleförbrukningen inom hela industrin. Produktionen i de energiintensiva branscherna är koncentrerad till vissa regionala och lokala arbetsmarknader, främst i Bergslagen och delar av Norrland. Inom dessa områden svarar den energiintensiva industrin på många orter för den helt dominerande delen av industrisysselsättningen.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 91

Dessa branscher spelar också stor roll för vår export. Mot bakgrund härav är en säker energitillförsel till bl. a. dessa branscher av stor vikt.

Faktorer som påverkar energianvändningen inom industrisektorn är i första hand industriproduktionens storlek och sammansättning. Produktionens storlek under enskilda år påverkas i sin tur i hög grad av konjunkturläget. Av stor betydelse för energiåtgången är också den specifika energiåtgången, dvs. energianvändningen per producerad enhet. En sänkning av energiåtgången i befintlig utrustning m.m. kan åstadkommas genom olika slag av energisparande åtgärder. Åtgångstalen påverkas också -särskih på längre sikt - av i vilken takt maskiner m.m. byts ut mot energisnålare utrustning. I den mån möjligheterna att minska energianvändningen är knutna till en ny teknik, leder sålunda en snabbare ekonomisk tillväxt till ett snabbare införande av nyare och energisnålare tillverkningsmetoder och utrustning.

Energiprisnivån och förväntningarna om den framtida energiprisutvecklingen torde påverka energianvändningen inom denna sektor i något högre grad än inom sektorerna för transporter och för bostäder, service m. m. Industrins benägenhet att vidta olika energisparande åtgärder beror i stor utsträckning på bedömningar om energipriset. Det förslag om en höjning av skatten på oljeprodukter som chefen för budgetdepartementet kommer att lägga fram senare denna dag torde därför komma att påverka industrins energihushållning liksom benägenheten att tillgodose energibehoven med annat än olja.

Industriproduktionens volym har under efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet ökat fortlöpande samtidigt som produktionsmetoderna har utvecklats mot bl. a. ökad mekanisering och automatisering. Vissa energitunga branscher har ökat sin produktionsvolym kraftigt, bl. a. genom ökad förädling av produkterna. Detta har lett till att energianvändningen inom industrin har ökat kraftigt. Lågkonjunkturen i kombination med strukturkriser inom flera viktiga industribranscher har emellertid medfört att industriproduktionen har minskat under åren 1975, 1976 och 1977, vilket har lett till en dämpning av efterfrågan på energi. Under perioden 1973-1978 har energianvändningen inom industrin minskat med i genomsnitt 0,8% per år.

Den specifika energiåtgången inom industrin, dvs. energianvändningen per producerad enhet, har - med undantag för vissa konjunkturberoende variattoner - sjunkit fortlöpande. Denna utveckling väntas enligt industriverkets prognos SIND A fortsätta som en följd av bl.a. olika statliga stödåtgärder.

De styrmedel m. m. i energihushållande syfte som hittills har använts inom industrin är kartläggningar av och utredningar om industrins möjligheter all spara energi, statsbidrag till åtgärder för att minska energiåtgången i befintlig utrustning m. m., stöd till företag som vill pröva ny energisnål teknik genom att uppföra prototyper eller demonstrationsanläggningar,

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 92

prövning av tillkomsten, lokaliseringen och utformningen av energikrävande verksamhet samt information, rådgivning och utbildning rörande energihushållning. Omfattande satsningar görs också inom ramen för energiforskningsprogrammet för att få fram ny energisnål teknik.

6.2.2 Utredningar om industrins energianvändning

Statens industriverk har sedan år 1975 regeringens uppdrag att fortlöpande utreda frågor om energianvändningen inom industrin. Verket har genom utredningarna (SIND 1976: 3) Tätorternas och den tunga industrins energiförsörjning och (SIND 1977:6) Industrins energihushållning inventerat olika industribranschers möjligheter ttll energibesparingar på kort sikt.

Ett något längre tidsperspektiv studeras i utredningen (SIND 1978:6) Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning, till vilken jag återkommer i det följande (avsnitt 6.2.4).

Enligt de två förstnämnda utredningarna finns möjligheter att inom svensk industri i god tid till år 1990 genom olika åtgärder spara ca 1,1 milj. ton olja per år. Detta motsvarar ca 13 TWh, vilket är omkring 8 % av industrins totala energianvändning eller ca 20 % av industrins totala oljeförbrukning år 1976. Investeringskostnaderna för åtgärderna har uppskattats till 2 300-2400 milj. kr. Utredningarna pekar också på vissa ytteriigare besparingsmöjligheter för vilka investeringskostnaderna inte har kunnat anges. Möjligheterna att minska elförbrukningen inom industrin är små enligt de båda utredningarna.

Som jag kommer att ytterligare beröra i det följande anser jag att en viktig uppgift även fortsättningsvis är atl samla in kunskap om hur energi kan sparas inom industrins olika branscher och att genom information, rådgivning och utbildning föra ut denna kunskap till energianvändarna. Ansvaret för detta arbete åvilar enligt min mening i första hand industrin. Viss statlig medverkan när det gäller kunskapsinsamling och informationsspridning är dock befogad. Viktig basinformation om utvecklingen inom industrisektorn finns i den reguljära officiella statistiken. Därutöver utgör industriverkels ulredningar om industrins energianvändning en viktig del av statens insatser. Jag ser det därför i likhet med energikommissionen och de remissinstanser som har tagit upp denna fråga som väsentligt att denna utredningsverksamhet fortsätter.

6.2.3 Ekonomiskt stöd tiU energisparande åtgärder inom industrin
Energisparstödel, som tillkom våren 1974, avsåg till en början - vad

avser näringslivet - endast energibesparande åtgärder i byggnader. 1 samband med 1975 års energipoliliska beslut utvidgades stödet till att avse även industriella processer saml vissa prototyper och demonstrationsanläggningar m. m. inom energiområdet. Stödet, som administreras av statens industriverk, utgår enligt förordningen (1975:422) om statsbidrag till

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 93

energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m (omtryckt 1978:339). Enligt reglerna utgår statsbidrag med högsl 35 % av godkända kostnader för åtgärder som syftar till bättre hushållning med energi eller användning av annal bränsle än olja inom bl.a. industriella processer och byggnader. Till prototyper och demonstrationsanläggningar samt vissa energiproduktionsanläggningar som introducerar ny teknik lämnas bidrag med högst 50 %.

Inom ramen för bidragssystemet lämnas stöd - förutom till industrins processer och byggnader samt prototyper och demonstrationsanläggningar - även till åtgärder inom näringslivets övriga byggnader m.m., spillvär-meutnyttjande, utbyggnad av industriellt mottryck samt åtgärder avseende små vattenkraftverk. Jag återkommer i det följande till dessa åtgärder. Stöd till energibesparande åtgärder i byggnader och prototyper och demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen utgår enligt reglerna i kungörelsen (1974:420, ändrad senast 1978:240) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag.

Våren 1977 infördes ett särskilt tidsbegränsat tillägg om 20 % utöver bidraget om högst 35 % till energibesparande åtgärder inom industriella processer (prop. 1976/77:95 bil. 3, NU 1976/77:38, rskr 1976/77:298). Avsikten härmed var - förutom energibesparing - att fä till stånd tidigareläggning av företagens energisparande investeringar och därmed få fram beställningar lill industrin av maskiner och utrustning.

I december 1978 beslutade riksdagen åter om att tillfälhgt öka stödet till vissa energibesparande åtgärder inom näringslivet (prop. 1978/79:46, NU 1978/79:13, rskr 1978/79: 121). Stödet utgörs av ett särskilt bidragstillägg om 15 % vid sidan av det ordinarie bidraget om högst 35 % av godkända kostnader. Det extra bidraget utgår för vissa mera omfattande åtgärder, bl. a. övergång från eldning med olja till fast bränsle, uppförande av mot-trycksanläggningar och spillvärmeutnyttjande.

Sedan stödet till energibesparande ålgärder inom näringslivet m. m. infördes har riksdagen anvisat sammanlagl 828 milj. kr. för sådant stöd och för administration m. m. av stödet. Äv de anvisade medlen har 657 milj. kr. beräknats för ätgärder i företagens byggnader, processer m.m. samt åtgärder rörande små vattenkraftverk, 157 milj. kr. för prototyper och demonstrationsanläggningar m.m., 13 milj. kr. för åtgärder inom trädgårdsnäringens byggnader och 1 milj. kr. för prototyper och demonsirationsanläggningar inom trädgårdsnäringen. Härtill kommer behovet av medel för det senaste extra stödet. Detta beräknas lill 75 milj. kr.

T.o.m. år 1978 har, sedan stödet infördes, beslut faltals om bidrag på sammanlagt ca 478 milj. kr. Härav avser ca 83 milj. kr. näringslivets byggnader, ca 272 milj. kr. processer, ca 113 milj. kr. prototyper och demonsirationsanläggningar och ca 10 milj. kr. åtgärder inom trädgårdsnäringen. Den årliga oljebesparingen av dessa åtgärder beräknas uppgå till 589000 loe. Härav avser ca 62000 loe åtgärder i byggnader, varav 14000

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 96

för energiproduktion som innebär tillämpning av teknik som kan antagas komma att bli lönsam. Högst 50 % av godkända kostnader för prototypen eller anläggningen kan utgå som bidrag.

Statsbidraget till prototyper och demonstrationsanläggningar kom till den 1 juli 1975 och har sedan dess utdvidgats. T. o. m. innevarande budgetår har 157 milj. kr. anvisats för verksamheten. Statens industriverk, som administrerar bidragen, har lagt fram en rapport (SIND 1978:6) Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning. I rapporten redovisar verket erfarenheterna av verksamheten t.o.m. år 1977. Ett femtiotal projekt har sedan stödets tillkomst och t. o. m. år 1977 erhållit ca 50 milj. kr. i bidrag. Industriverket räknar med att dessa projekt kommer att leda till att även andra företag kommer att använda sig av den tillämpade tekniken. Projekten beräknas härigenom medföra en energibesparing om totalt drygt 200 000 loe per år och ca 1100 GWh el per år.

Somjag tidigare har redovisat har t.o.m. år 1978 sammanlagt ca 113 milj. kr. lämnats i bidrag till prototyper och demonstrationsanläggningar. Bidragen avser 95 projekt och beräknas leda till en sammanlagd energibesparing på ca 97000 toe per år hos de företag som genomför projekten. Härtill kommer den energibesparing som beräknas komma till stånd när andra företag börjar tillämpa den energisnåla tekniken.

Industriverket redovisar i rapporten också en inventering av sådana prototyp- och demonstrationsprojekt som väntas blir realiserade inom industrin under de närmaste fem åren. Ett sextiotal projekt med ett sammanlagt investeringsbehov om ca 375 milj. kr. och med en möjlig total besparing om ca 740000 toe per år och 550 GWh el per år redovisas. En sammanfattning av rapporten jämte sammanställning av remissyttrandena däröver återfinns i bilaga 1.4.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till industriverkets utredning. Behovet av fortsatt stöd till prototyper och demonstrationsanläggningar understryks av flera remissinstanser. I några yttranden betonas att det kan erfordras särskilda insatser för att föra ut information om de projekt som verket beviljar stöd till. Några remissinstanser, som är särskilt berörda därav, diskuterar samordningen mellan det aktuella statsbidraget och andra stöd till närliggande verksamheter.

Energikommissionen har fört fram förslag beträffande stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar. Kommissionen föreslår att stödet byggs ut så att resultat av forskning och utveckling inom energiområdet snabbi kan införas. Förslaget slöds av de remissinstanser som har diskuterat frågan.

En utökad satsning på prototyp- och demonstrationsverksamhet kan enligt min mening bli nödvändig allt eftersom det omfattande forskningsprogrammet framskrider. Särskilda anspråk på stöd kan dessutom komma att ställas som en följd av mina förslag i det följande om demonstrationsanläggningar för att pröva ny eller förbättrad kolteknik och för torv- eller

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 97

skogsbränslebaserade värmeverk. Det innebär atl del somjag har sagt om nedlrappningen av bidragsverksamheten rörande näringslivet inte omfattar stödet till prototyp- och demonsirationsanläggningar.

Flera remissinstanser har, vid behandlingen av industriverkels rapport Prototyper och demonsirationsanläggningar för bätire energihushållning, fört fram förslag om komplettering av statsbidraget med en lånemöjlighel. Industriverket har i samband med utvärderingen av bidragsverksamheten, somjag tidigare har redovisat, tagit upp frågan om att komplettera bidragen till prototyper och demonstrationsanläggningar med lån med villkorlig återbetalningsskyldighel.

För egen del anserjag att del finns skäl atl undersöka frågan om storleken och inriktningen av siödet till prototyper och demonstrationsanläggningar. Jag har erfarit att industriverket ser över denna fråga och avser alt komma med förslag i sin anslagsframställning för budgetårel 1980/81.

Vid min behandling av anslagsfrågorna i det följande räknar jag för budgetåret 1979/80 med en höjning av stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar till 80 milj. kr., vilket är en ökning med 23 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. I flera av remissyttrandena över industriverkets rapport framhålls atl information om erfarenheterna av de prototyp- och demonstrationsprojekt som genomförs är en viktig del av verksamheien. Jag inslämmer i dessa bedömningar och kommer att ta hänsyn till en sådan utökad information vid min beräkning av kosinaderna för att administrera bidragsverksamheten. Jag har också bedöml att industrins egna organisationer har intresse av att en så stor resultatspridning som möjligt kommer till stånd inom detta område och därför aktivt arbetar för detta.

Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om samordning och avgränsning mellan industriverkets verksamhet rörande prototyper och demonstrationsanläggningar och den forsknings- och utvecklingsverksamhet som stöds inom ramen för energiforskningsprogrammet. Denna fråga har tidigare behandlats i samband med regeringens förslag till program för forskning och utveckling inom energiområdet m. m. (prop. 1977/78: 110 s. 123). Föredragande statsrådet anförde därvid att reglerna för bidrag till prototyper och demonstrationsanläggningar i praktiken innebär atl den slutliga användaren av en viss anläggning kompenseras för dels de exlra kostnader som en första anläggning medför, dels de risker för sämre utfall än beräknat hos utrustningen som föreligger. Den tekniska osäkerheten om anläggningens eller metodens användbarhet förutsätts vidare vara förhållandevis låg.

Det är enligt min mening inte möjligt och inte heller nödvändigt att dra en knivskarp administrativ gräns mellan ifrågavarande stödverksamhet och verksamheten inom energiforskningsprogrammei. Löpande samordning och samråd mellan å ena sidan industriverket och å andra sidan de programansvariga organen inom energiforskningsprogrammet är däremot 7   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 98

av stor vikt. Jag har erfarit alt denna samordning fungerar i stort sett tillfredsställande.

En praktisk gränsdragning mellan de nämnda verksamheterna som därvid har visat sig vara ändamålsenlig är följande. När en prototypanläggning upphandlas av staten, enligt vissa bestämda specifikationer, som ett led i ett målinriktat utvecklingsprogram hör verksamheten hemma inom energiforskningsprogrammet. Statens del av kostnaderna, som i och för sig kan understiga 100%, bör därvid finansieras inom energiforskningsprogrammet. När ett företag, vanligen på eget initiativ, uppför en prototypanläggning för atl använda den i sin egen verksamhet och genomför upphandlingen på kommersiella grunder bör statens del av kostnaderna finansieras genom prototyp- och demonstralionsbidrag från anslaget Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Jag vill i detta sammanhang slutligen erinra om attjag betraktar statens vattenfallsverk som en statlig resurs som på eget initiativ eller på uppdrag bör kunna anlitas för att bl. a. praktiskt utprova och för kommersiellt bruk ulveckla nya energitekniker.

6.2.5 Prövning av energihushållning m. m.

Den Ijanuari 1973 infördes i I36a§ byggnadslagen (1947:385, 136a§ ändrad senast 1976:213) (BL) en bestämmelse om krav på tillstånd av regeringen för lokalisering av industriell eller liknande verksamhet, vars val av plats är av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Den 1 juli 1975 ändrades 136a § BL till att omfatta också industriell eller liknande verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. Motivet var enligt föredragande statsrådet att det var önskvärt att med hänsyn till landets energihushållning ge samhället möjlighet att på ett bättre sätt än tidigare kunna bedöma och planera de stora energianvändarnas energihushållning. Samtidigt ändrades prövningen enligt 136a § BL till att inte avse bara valet av plals utan också tillkomsten av verksamheten. Den 1 januari 1976 utökades prövningen till att gälla också verksamhet av väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberråvara.

I 136a § BL har föreskriviis att prövningen generellt skall omfatta bl. a. nyanläggning av järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk, sågverk med viss produktionskapacitet, fabrik för framställning av vissa kemikalier eller petrokemiska produkter, fabrik för raffinering av råolja, atomkraftanläggning, anläggning för upparbetning av atombränsle samt ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 MW. Utvidgning av vissa träfiberför-brukande verksamheter skall också alllid prövas av regeringen. Nyanläggning och utvidgning av annan verksamhei, vars tillkomst eller lokalisering är av väsenilig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, prövas om regeringen i visst fall beslutar därom.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 99

Sedan den 1 juli 1975 har ett femtiotal prövningsärenden enligt I36a § BL avgjorts av regeringen. I drygt tio fall, som främst gäller utbyggnader inom skogsindustrin, har särskilda villkor beträffande energihushållningen föreskrivits. Det vanligast förekommande energivillkorel har gällt installation av anläggning för generering av mottryckskraft. Ett annat villkor har varit att företaget skall samråda med statens indusiriverk beträffande vissa åtgärder rörande energihushållningen i anläggningen.

Ansökningar enligt 136a § BL remitteras normalt av regeringen till bl. a. statens industriverk. Industriverket har redovisat sina erfarenheter av provningsverksamheten i rapporten Industrins energihushållning. Verket påpekar där att prövningen enligt I36a§ BL äger rum innan den slutliga projekteringen av anläggningen har börjat. Ansökningshandlingarna bygger därför till störsla delen på schablonmässiga uppskattningar. Det är enligt industriverket då svårt atl få dokumenterade uppgifter om val av processutrustning, beräknad el- och bränsleförbrukning osv. Verket måste således försöka göra en grundlig bedömning av projektets energiaspekter vid en tidpunkt då anläggningen ännu inte har tagit fastare form.

Miljöfrågor m.fl. frågor behandlas däremot endast översiktligt av de berörda myndighelerna vid lokaliseringsprövningen. Den mer detaljerade prövningen sker här senare, vid koncessionsprövningen enligt miljöskyddslagen. Enligt vad industriverket anför i rapporten bordet övervägas om även energifrågorna bör prövas också vid ett senare lillfälle än vid lokaliseringsprövningen. Formerna för en sådan prövning behöver emellertid enligt verkei närmare utredas. Industriverket anger i rapporten två tänkbara alternativ för prövningen. Det ena alternativet innebär att den koncessionsprövning enligt miljöskyddslagen (1976:387, ändrad senast 1978; 161) som nu sker utökas till att också omfatia prövning av energihushållningen. I del andra alternativet åläggs företagen i besluten enligt 136a § BL regelmässigt att samräda med industriverket i detaljfrågor rörande energihushållningen vid anläggningen.

Industriverket anser att det andra alternativet inledningsvis är att föredra bl. a. av det skälet all det kan genomföras utan krävande administrativa insatser.

Industriverkets rapport har remissbehandlats under år 1977. Verkets förslag beiräffande prövningen enligt 136a § BL har kommenterats av flera av de remissinstanser som yttrat sig över rapporten.

Riksrevisionsverket tillslyrker fortsatt utredning i frågan. Statens planverk framhåller atl prövningen enligt 136a § BL gäller övergripande lokaliserings- och resurshushållningsfrågor. Verket menar att det är olämpligt atl i detta sammanhang i detalj övervaka hur en anläggning utformas från energihushållningssynpunkt. En detaljerad energiprövning bör hellre ges en form liknande koncessionsprövningen enligt miljöskyddslagen. Statens naturvårdsverk är positivt lill atl insatserna inom miljö- och energiområdena rörande industrin närmare samordnas. Verkei påpekar atl nuvarande

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 100

prövning enligt miljöskyddslagen är utformad med utgångspunkt i överväganden om potentiella miljörisker. Andra industriella verksamheier kan behöva behandlas vid prövning från energihushållningssynpunkt. Oavsett hur de formella prövningsförfarandena utformas i framtiden finner naturvårdsverket det angeläget med ett förbättrat samråd mellan industriverket och naturvårdsverket i dessa frågor.

Tekniska fakulteten vid universitet 1 Lund och Chalmers tekniska högskola avstyrker förslaget om detaljerad prövning av energihushållningen i en anläggning. Om prövningen ändå kommer till stånd bör den enligt tekniska fakulteten vid universitet i Lund göras samtidigt med koncessionsprövningen enligt miljöskyddslagen.

Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker förslaget att industriverket först får preliminärt bedöma energihushållningen i en anläggning och sedan göra en noggrannare genomgång. Även Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) tillslyrker att industriverket får möjlighet att genomföra en detaljerad prövning av energihushållningen i en anläggning.

Frågan om energiprövning enligt 136a § BL har behandlats också av energikommissionen. Kommissionen har föreslagil att prövningen ses över. Därvid bör enligt kommissionen övervägas att utsträcka prövningen till att omfatia såväl nya som befintliga anläggningar.

Som framgår av remissammanställningen över energikommissionens betänkande (bilaga 1.1) finns olika uppfattningar i frågan bland remissinstanserna. Bl.a. energisparkommittén tillstyrker kommissionens förslag. Statens planverk anser att en utvidgning av prövningen kan vara befogad samt att frågan bör tas upp i den översyn av byggnadslagstiftningen som f.n. pågår inom regeringskansliet. Bl. a. statens industriverk och statens naturvårdsverk ställer sig mer tveksamma till en utvidgning av prövningen. Riksrevisionsverket påpekar att en ulvidgning skulle kräva avsevärt större myndighetsresurser än nuvarande prövning. Näringslivels energidelegationen anser atl energiprövningen enligt 136a § BL bör avskaffas.

För egen del vill jag anföra följande.

Induslrins vilja och förmåga att spara energi är av stor betydelse för våra möjligheteralt genomföra ett ambitiöst energihushållningsprogram, Under senare år har - bl.a. med hjälp av statligt stöd - en omfattande energisparverksamhet bedrivits vid många företag. Det finns enligt min uppfattning skäl att anta atl denna verksamhet kommer alt fortsätta. Jag räknar också med att de skallehöjningar på olja för energiändamål somjag tidigare har berört (avsnitt 6.1.3) skall ge ytteriigare incitament till att genomföra energisparande åtgärder inom industrin.

För de mest energikrävande industrierna och de större energiproduce-rande anläggningarna fordras däruiöver styrmedel som möjliggör en förbättrad planering av energihushållningen. Ett sådant styrmedel är den särskilda prövning av energihushållningen som f. n. sker enligt 136a § BL.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 101

Jag kan inte dela den uppfattning som näringslivets energidelegation har givil uttryck för, att energiprövningen bör avskaffas. Prövningen fyller enligt min mening en betydelsefull funktion. Emellertid anserjag i likhel med energikommissionen att denna prövning enligt 136a § BL bör ses över. Mol bakgrund av att energiprövningen har existerat i nära fyra år är det naturligt att en översyn nu kommer till stånd. Jag kommer därför, efter samråd med chefen för bostadsdepartementet, att inom kort lägga fram förslag om att en utredning skall tillsättas för att - inom ramen för en större översyn av industrins energihushållningsfrågor - se över bl. a. denna fråga. En förändring som därvid bör övervägas är att ge industriverket möjlighet alt avgöra vissa frågor som är av betydelse från energihushållningssynpunki men som inte är av sädan övergripande karaktär att det bör ankomma på regeringen att besluta därom.

Vid översynen av prövningen av industrins energihushållning bör också frågan om behovet av en särskild energihushållningslag tas upp. En sådan lag skulle kunna uigöra en grund för överläggningar mellan t.ex. myndigheler och branscher och för de direkta initiativ, som kan behöva tas för att t.ex. förmå en industri att utnyttja en viss teknik eller atl samarbeta med en kommun beträffande spillvärmeutnyttjande. Det finns enligt min uppfattning skäl som talar för att en lagfäst grund skapas för sådana åtgärder.

Somjag i det följande kommer att beröra närmare, anserjag att en ökad användning av kol och inhemska bränslen bör komma till stånd i vårt land för att minska vårt stora oljeberoende. Ökningen av kolanvändningen bör i första hand gälla krafivärmeverk, kondenskraftverk och större värmecen-Iraler men också inom industrin erfordras en successiv övergång till kol. För att få till stånd den eftersträvade övergången till användning av kol och inhemska bränslen kan de nuvarande styrmedlen behöva kompletteras. Även denna fråga bör ses över av nämnda utredning.

Jag vill i detta sammahang nämna att ytterligare en förändring av prövningen enligt 136a § BL enligt min mening bör övervägas. Del finns skäl för att prövningen inte bör avse bara enskilda anläggningar för energitillförsel utan också hela energilillförselsystem. Jag avser här tillförseln av energi till större regioner eller tätorter, som måste basera sin energiförsörjning på flera olika lyper av energiproduktionsanläggningar. Sådana större systemfrågor kan inte på ett lämpligt sätt hanteras inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Denna fråga bör utredas tillsammans med de frågor somjag tidigare har nämnt.

6.2.6 Utbildning, rådgivning och information inom industrin m. m.

Stöd till kurser i energifrågor avseende uppvärmning av byggnader infördes våren 1974. Efter förslag i 1975 års energiproposition utvidgades verksamheten till att avse även bidrag till kurser om god energihushållning i industriella processer och till rådgivning i energifrågor till framför allt de mindre och medelstora företagen. Sedan verksamheten startade har sam-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 102

manlagt knappt 15 milj. kr. anvisats för ändamålet. Statens industriverk administrerar bidragen.

Kurserna avseende uppvärmning av byggnader vänder sig till olika typer av drifipersonal för industri-, bostads- och förvaltningslokaler samt till villaägare. Vad gäller utbildning om energihushållning inom industriprocesser är det angeläget att klarlägga behovet av utbildning rörande energibesparande åtgärder inom de olika branscherna. Industriverket arbetar f. n. med alt inventera behovet och att ta fram utbildningsplaner inom detta område. Jag räknar med att verket kommer att presentera sådana planer i anslagsframställningen för budgetåret 1980/81. Därmed kommer underlag att föreligga för ställningstagande till omfattningen och inriktningen av den fortsatta bidragsverksamheten.

Rådgivningsverksamheten har hittills skett i form av gratis konsulthjälp till framför allt de mindre och medelstora företagen. Denna verksamhet startade under budgetåret 1976/77 som försöksverksamhet. Rådgivningen kanaliseras via de regionala utvecklingsfondema. Sammanlagt har l.o. m. år 1978 ca 1 150 företag fält en dags gratis konsulthjälp.

Jag har erfarit att industriverket nyligen har inlett en ny typ av försöksverksamhet med rådgivning via de regionala utvecklingsfonderna. Verket vill med denna verksamhet samla erfarenheter om vad en vidgad och intensiv uppsökande rådgivningsverksamhet får för effekter. Till var och en av de regionala utvecklingsfonderna i Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings län har därför under våren 1979 knutits en energikonsulent med uppgift att ge energirådgivning genom bl. a. uppsökande verksamhet. Konsulenten skall därvid fungera som utbildningsrådgivare och kunna ge förslag till särskilda energikurser för olika företag, lämna information om energisparande och energisparbidragen m. m. Jag anser att det är värdefullt att verket på detta sätt går ut och prövar möjligheterna att på effektivast möjliga sätt ge rådgivning och information i energifrågor.

Energikommissionen har föreslagit att information, utbildning och rådgivning lill näringslivet utökas och samordnas inom de regionala utvecklingsfonderna. Flera av remissinstanserna ställer sig positiva till detta förslag. Mot bakgrund av de besparingsmöjligheter som industriverkets och energikommissionens utredningar har visat på och av att en del av dessa besparingar kan nås genom information, utbildning eller rådgivning bedömer jag att dessa verksamheter är av stor vikt i strävandena att spara energi inom industrin. Jag finner del naturligt att särskilt rådgivningsverksamheten, liksom flera andra stödprogram som riktar sig till mindre och medelstora företag, kanaliseras via de regionala utvecklingsfonderna.

6.2.7 Industrins energibehov år 1985 och 1990

Enligi industriverkels tidigare nämnda utredningar är det möjligt att minska industrins årliga energianvändning med minst 13 TWh genom olika sparåtgärder före år 1990. Industriverket har i sin prognos SIND A antagit

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 103

att alla dessa åtgärder genomförs. Investeringskostnaderna för dessa ålgärder beräknas till 2 300-2400 milj. kr. Enligt prognosen beräknas industrins energianvändning uppgå till 212 TWh år 1990. Härav utgör 64 TWh el.

Energikommissionens expertgrupp för energihushållning har gjort beräkningar av ytterligare besparingsmöjligheter i ett lägre och ett högre besparingsalternativ. I det lägre alternativet räknar hushållningsgruppen med besparingsmöjligheter år 1990 på upp till 8 TWh per är utöver SIND A och idet högre alternativet med ytteriigare 10 TWh, dvs. totalt 18 TWh mer än i prognosen SIND A.

I det lägre besparingsalternativet ingår besparingar om ca 4,5 TWh som bedöms vara möjliga atl uppnå i befintliga anläggningar genom ökade ekonomiska stimulansåtgärder och mera information m. m. jämfört med vad samhället f. n. ställer till förfogande. Ytterligare ca 3,5 TWh beräknas kunna uppnås i detta alternativ genom ett effektivare utnyttjande av anläggningar som byggs med ny teknik. En förutsättning härför är att samhället påskyndar införandet av ny leknik genom ytterligare insatser på forskning, utveckling och demonstration. De sammanlagda investeringskostnaderna för besparingarna på 8 TWh i det lägre alternativet har gruppen beräknat till ca 2400 milj. kr.

I det högre alternativet ingår åtgärder av ungefär samma typ som i lågallernativet men med en relativt omfattande styrning och till högre kostnader. Åtgärder av typ ransonering har dock inte inräknats. För högalternativet har de sammanlagda kostnaderna inte beräknats av hushållningsgruppen.

I alternativen C och D utgår energikommissionen från industriverkets prognos SIND A. Kommissionen konstaterar i dessa alternativ att besparingar om sammanlagt 8 TWh per år enligt hushållningsgruppens lägre besparingsalternativ kan nås med förstärkta styrmedel men anser att det — med hänsyn till osäkerheten beträffande bl.a. de samhällsekonomiska marginalkostnaderna - inle är rimligt att lägga en väsentligt lägre nivå för energianvändningen till grund för försörjningsplaneringen än den som har antagits i SIND A.

Vid beräkningarna av sina alternativ A, B och C, har kommissionen antagit all besparingarna i hushållningsgruppens högre alternativ genomförs. Dessa uppgår till sammanlagt 18 TWh utöver de besparingar som har beräknats i SIND A. De störsla besparingarna avser trä-, massa- och pappersindustrin. I dessa industrier räknar man med att kunna spara totalt 10 TWh, varav 3 TWh el. Investeringskostnaderna för besparingsåtgärderna i dessa alternativ har av kommissionen uppskattats till ca 9000 milj. kr. Ulöver kosinaderna för besparingarna enligt SIND A.

För perioden 1974-1990 räknar industriverket i SIND A med en trendmässig ökning av industriproduklionens volym på 3,3% per år. I 1978 års långtidsutrednings prognos beräknas ökningen av industriproduktionen till mer än 6% per år under perioden 1977—1983. Prognosen över produk-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 104

tionsulvecklingen inom industrin utgår från lågkonjunkturåret 1977 och sträcker sig fram till ett i konjunkturhänseende normalt år 1983. Prognosen kan sägas ligga i linje med den prognos för perioden 1974-1984 som låg till grund för beräkningarna i SIND A.

Både industriverket och energikommissionen har visat på goda möjligheter att spara energi inom industrisektorn. Vilken energianvändningsnivå som kan nås beror naturligtvis på bl. a. vilka krav som ställs på industriproduktionens storiek och effektivitet samt vilka kostnader och vilka styrmedel som kan accepteras för besparingsverksamheten.

Stora krav kommer under flera år framöver att ställas på industrisektorn. Den utveckling av exportindustrin som följer av kravet på extern balans nödvändiggör en snabb industritillväxt. Den svenska industrin kommer under perioden till år 1985 liksom hittills i stor utsträckning att vara baserad på de traditionella basråvarorna trä, järn och stål samt en vidareförädling inom dessa branscher. Dessa energiintensiva branscher svarar f. n. för ca 65% av industrins energianvändning, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av landets totala energianvändning. Av uppgifter i 1978 års långtidsutredning kan andra industribranscher som inte är lika energiinlen-siva, t.ex. verkstadsindustrin (exkl. varven) och den kemiska industrin, väntas öka snabbare än övrig industri på sikt. Till år 1990 kan därigenom basnäringarnas relativa betydelse komma att minska. Detta gäller främst järn- och stålindustrin. Inom träförädlingsindustrin väntas en ökad förädling av produkterna ske.

Det är enligt min mening väsentligt atl industrin kan få tillgång till den energi som den behöver för sin tillväxt. Jag har tidigare berörl betydelsen av en säker energitillförsel till bl.a. de energiintensiva industrierna. Dessutom kan en god energihushållning inom industrin medverka till att på sikt stärka dess konkurrenskraft.

Bl. a. mol bakgrund härav är det önskvärt att åsiadkomma ett så slort energisparande som är möjligt inom industrisektorn. Jag bedömer all det finns förutsättningar att nå en energianvändningsnivå som understiger energikommissionens alternativ C. Man kan emellertid inte helt inrikta sig på att dessa besparingar kan komma att genomföras så långt atl man når ända ner lill nivån enligt alternativ C, även om detta bör vara vår ambition. Vid planeringen av energitillförseln bör man utgå från att en användningsnivå kring den som industriverket räknar med i SIND A måste kunna tillgodoses. Liksom energikommissionen bedömer jag det nödvändigt att energiförsörjningen dimensioneras så att det finns utrymme för en något snabbare industriell utveckling än den som i dag synes trolig. Knapphet på energi fär inte hindra en eljest möjlig produktionsuppgång. Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag det rimligt att räkna med en använd-ningsnivä inom industrin år 1985 på 190-200 TWh per år, varav omkring 55 TWh el. För år 1990 bedömer jag att motsvarande nivå bör ligga på 195-210 TWh, varav 60-65 TWh el. Jämfört med de siffror som har angetts i

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 105

tabell 6.1 skulle energianvändningen - med angivna användningsnivåer — öka med i genomsnitt ca 2,7-3,4% per år under perioden 1978-1985 och med ca 1,8-2,4% per år under perioden 1978-1990. För el beräknas ökningstakten bli högre. Den beräknade nivån för år 1985 ligger ca 35-45 TWh under den nivå för industrins totala energianvändning som angavs som mål i 1975 års energipolitiska proposition.

6.3 Energihushållning i bostäder, service m. m.

6.3.1 Allmänt

Ca 40% av den totala energianvändningen i landet eller ca 160 TWh, varav knappt 40 TWh el, avser bosläder, service m. m. Häri inbegrips all energianvändning utanför industrin och transportområdet, dvs. förutom bostäder och service, bl.a. offentlig sektor, handel, byggnadsverksamhet, jordbruk, skogsbruk och fiske m.m.

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare i dag att behandla frågor om energihushållning i byggnader. Jag har samråti med henne i dessa frågor.

Energianvändningen inom sektorn avser framför allt uppvärmning av bostäder och lokaler. Sammanlagl åtgår ca 80% av energianvändningen till uppvärmning av bostäder och lokaler inkl. varmvattenberedning. Ca 90% härav avser olja. Användningen av elenergi för hushållsapparater och belysning i bostäderna utgör ca 10% av den totala energianvändningen inom sektorn.

Energianvändningen inom sektorn påverkas framför allt av antalet bostäder och lokaler samt dessas beskaffenhet och skötsel. Vidare har naturligtvis klimatet stor betydelse, liksom även brukarbeteenden. Det sätt på vilkel bostäderna m. m. uppvärms har betydelse bl. a. för andelen el i den lolala energianvändningen.

Under efterkrigstiden har energianvändningen inom sektorn liksom inom andra sektorer ökat kraftigt. Antalet bostäder och deras volym samt värmestandarden har ökat väsentligt under denna tid. Under perioden 1965-1972 beräknas energianvändningen inom seklorn ha ökat med i genomsnitt mer än 4 % per år. Under perioden 1973-1978 har användningen av energi legat på ungefär oförändrad nivå. Användningen av bränsle har minskat medan elförbrukningen har ökat kraftigt.

Utvecklingen av energianvändningen under de senaste åren torde bero på flera faktorer. Sannolikt torde den långsamma ekonomiska utvecklingen till viss del ha påverkat energianvändningen. Större betydelse torde dock effekien av genomförda energisparåtgärder ha. Oljekrisen 1973-1974 med åtföljande energiprishöjningar ledde till en ökad energimedveienhet hos medborgarna. Della tillsammans med insatta åtgärder t.ex. statligt stöd för energisparande invesleringar har lett till att ett stort antal energibesparande åtgärder har vidtagits i våra bostäder och andra byggnader.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 106

Jag kommer först atl behandla frågor om energihushållning i byggnader och går därefter över till att behandla andra frågor om energihushållning inom sektorn samt vissa informationsfrågor.

6.3.2 Byggnader

De åtgärder som staten hittills har vidtagit för att stimulera till energihushållning inom byggnader är av mycket stor omfattning.

Nya bestämmelser infördes i Svensk byggnorm år 1977. Energianvändningen i byggnader som uppförs enligt de nya bestämmelserna beräknas i genomsnitt uppgå till hälften av energianvändningen i byggnader uppförda i början av 1970-talet.

Statliga lån och bidrag lämnas för energisparande investeringar. Våren 1978 beslutade riksdagen om en energisparplan för befintlig bebyggelse. Målet är enligt beslutet att under perioden 1978-1988 spara ca 35 TWh eller 25-30% av nelloenergiförbrukningen i 1978 års byggnadsbestånd. De beräkningar som låg till grund för propositionen redovisade ett investeringsbehov under tioårsperioden om sammanlagt mellan 31 000 och 48000 milj. kr. Därvid beräknades den egentliga merkostnaden för energisparande åtgärder till mellan 21000 och 33 000 milj. kr. exkl. mervärdeskatt. Planen skall utvärderas och avses omprövas efter tre år. Ändra åtgärder som har satts in är information och utbildning.

Vidare görs på detta område betydande satsningar inom energiforskningsprogrammets ram. Äv stor betydelse för att bl.a. föra ut de resultat som därvid nås är det år 1977 införda stödet till forskningsinriktal experimentbyggande. Insatser för planering och uppföljning härav finansieras inom energiforskningsprogrammet, medan experimentbetingade merkoslnader vid byggandet finansieras med lån från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel.

De nu nämnda insatserna avser främsi energisparande leknisk uiruslning. Vissa resultat av insatserna bör kunna leda till energibesparingar redan på kort sikl, t.ex. vad gäller isolerings- och tätningsteknik, regler-system, ventilaiionsteknik m. m. som kan införas både i befintliga hus i samband med ombyggnad och i nybyggda hus. Andra insatser är inriktade på att nå energibesparingar först på längre sikt. Jag avser härvid främst de omfattande insatser som görs för att utveckla värmepumpstekniken samt tekniken för att insamla, lagra och distribuera solvärme. Jag kommer i det följande (avsnitt 9.5) atl behandla frågan om betydande ökningar av forsknings-, utvecklings- och experimentbyggnadsverksamheten inom solvärmeområdet.

1 industriverkels prognos SIND A beräknas energianvändningen inom sektorn för bostäder, service m. m. år 1990 ligga på i stort sett samma nivå som i dag trots att bl. a. bostads- och lokalvolymerna väntas öka. Prognosresultatet beror bl.a. på all energianvändningen i byggnader som byggs enligt de nya reglerna i svensk byggnorm väntas bli omkring hälften jäm-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 107

fört med byggnader som har uppförts enligt tidigare bestämmelser. Vidare beror resultatet på att industriverket här räknat med att energisparande åtgärder vidtas i befintliga byggnader. Elanvändningen väntas av industriverket öka med ca 20 TWh under perioden fram till år 1990 medan bränsleförbrukningen väntas minska i motsvarande grad. För att nå i SIND A angivna nivåer krävs alt energisparäigärder vidlas i stor omfattning och atl dessa åtgärder får åsyftad effekt.

Som jag tidigare har framhållit är en aktiv och ambitiös energihushållning ett grundläggande krav för all nå en ökad försörjningstrygghet inom energiområdet. Stora möjligheter till besparingar finns inom byggnadssektorn.

Statliga lån och bidrag lämnas sedan år 1974 för energisparande åtgärder i bostäder m.fl. byggnader. Stödet till energibesparande åtgärder avses Slimulera fastighetsägare att genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att det av riksdagen angivna målet beträffande energisparande i befintlig bebyggelse skall kunna nås. Kommunerna har, somjag tidigare har framhållit, en central roll vid genomförandet av energisparandet. Bl. a. ankommer det på kommunerna att genom planering klarlägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma i fråga för energisparande ålgärder av olika slag. Kommunerna förutsätts också bygga upp en besiktnings-och rådgivningsverksamhet. Utbildning av besiktningspersonai pågår f. n. i Svenska kommunförbundets och statens planverks regi.

En särskild delegation (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse har tillkallats för att följa genomförandet av sparplanen och ta de initiativ beträffande samordning mellan myndigheler, nya åtgärder m. m. som arbetet aktualiserar.

Sedan stödet ttll energibesparande åtgärder infördes våren 1974 har sammanlagt ca 3400 milj. kr. anvisats för slöd i form av bidrag och lån tillbosläder och vissa andra byggnader. Energikommissionen har föreslagil bl.a. att stödsystemet utvärderas och att alternativa utformningar av det ekonomiska stödet prövas. Förslagen slöds av ett stort antal remissinstan ser. Bostadsstyrelsen fick i april 1978 i uppdrag att följa upp stödet till energibesparande ålgärder inom styrelsens ansvarsområde och redovisa stödels spareffekter. Styrelsen har nyligen redovisat resultatet av delta arbete. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag atl redovisa resultatet av styrelsens arbete.

Somjag tidigare har framhållit, anserjag att en viktig uppgift vad avser energihushållning inom den närmaste liden är att utvärdera hittills vidtagna åtgärder - framför allt det ekonomiska stödet - och vidla de justeringar av regler m. m. som utvärderingen föranleder. Jag bedömer det angeläget all den höga ambilionsnivå som riksdagen har angett för planeringen av energisparandet inom byggnadsbeståndet förverkligas. Liksom chefen för bostadsdepartementet anserjag att del krävs mer effektiva styrmedel än f. n. för fördelningen av det stöd som samhället ställer till förfogande till

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 108

energisparande åtgärder i bostäder m. m. om detta mål skall kunna uppnås. Äv särskild vikt är en aktiv kommunal planering av energisparverksamheten.

Energikommissionen har lagt fram flera förslag som syftar till en effektivare energianvändning i byggnader. Kommissionens förslag och andra frågor som rör energihushållningen i byggnader tas upp av chefen för bostadsdepartementet senare denna dag. Hon lägger fram en rad förslag inom området för alt förbättra och effektivisera energisparverksamheten i bostäder m. m. Hon föreslår bl. a. vissa ändringar i det nuvarande stödsystemet vilka syftar till att öka möjlighetema att mer aktivt styra stödet till de åtgärder som är önskvärda från samhällets utgångspunkter. Hon lägger vidare fram förslag om medel för energisparstödel m.m. under budgetåret 1979/80.

Kommissionen har också flera förslag rörande soluppvärmning av byggnader. Dessa behandlar jag i det följande (avsnitt 9.5) och chefen för bostadsdepartementet senare denna dag (bilaga 3).

6.3.3 Övrigt

Till sektorn bostäder, service m. m. räknas bl. a. den del av näringslivet som inte är industri. För att stimulera lill energibesparande åtgärder i närigslivel lämnas bidrag under anslaget Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. Jag har tidigare redogjort för dessa bidrag och redovisat min syn på den fortsatta bidragsverksamheten.

För att minska energiförbrukningen inom statsförvaltningen har olika åtgärder vidtagits. Bl.a. har byggnadsstyrelsen, förutom åtgärder i styrelsens byggnadsbestånd, bedrivit informationskampanjer vilka har riktats till alla anställda i statlig förvaltning. Liknande åtgärder har vidtagits också inom försvarets anläggningar. Vidare har genom förordningen (1976:757) om åtgärder för att minska förbrukningen av energi för uppvärmning m. m. inom statsförvaltningen regler avseende energihushållning i de statliga myndigheternas verksamhet utfärdats. I förordningen stadgas bl.a. att myndighet i sitt förslag till anslagsframställning skall redovisa vad den har gjort och avser att göra för att spara energi.

Energisparkommittén, vars verksamhei jag återkommer lill, har under höslen 1978 gåtl igenom sådana redovisningar från ett slort antal myndigheler. I skrivelse den 19 okiober 1978 till regeringen framhåller kommittén all myndigheternas redovisningar varierar i hög grad vad avser omfattning, kvalitet och inriktning. Kommittén menar att reglerna i nämnda förordning och däri ingående avrapporteringsrutiner är alllför svaga styrmedel för myndigheternas energisparande. Kommittén föreslår därföratt myndigheternas avrapportering preciseras och kompletteras och att regler införs med syfte att tillgodose energihushållningsaspekierna även vid myndigheternas upphandling och myndighetsutövning. Som jag tidigare har framhållil har del offentliga ett stort ansvar bl.a. när del gäller all spara energi.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 109

Detta gäller naturligtvis i all synnerhet statens och kommunernas egna byggnader och verksamheter. Chefen för budgetdepartementet avser att i annat sammanhang lägga fram förslag i anledning av energisparkommiiténs skrivelse. Det ankommer på regeringen alt besluta i dessa frågor.

Energikommissionen föreslår att energideklaraiioner av hushållsapparater införs och att ålgärder genomförs inom den statliga bostadslånegivning-en för att stimulera en övergång till mer effektiva apparater. Förslaget om energideklaralion av hushållsapparater slöds av flertalet remissinsianser, däribland konsumentverket och energisparkommittén. Inom konsumentverket pågår f. n. arbete som syftar till atl få fram energideklaration av bl.a. hushållsapparater. Verkei har inlett förhandlingar med näringslivet i syfte atl ta fram riktlinjer för nämnda deklarationer. Beträffande kyl- och frysskåp har verket nyligen beslutat att utfärda sådana riktlinjer. Energikommissionens förslag om ändringar i de statliga bostadslånereglerna i syfte att stimulera användning av energisnåla hushållsapparater har inle fått stöd av remissinsianserna. Jag anser efter samråd med chefen för bostadsdepartementet att denna fråga bör övervägas ytterligare.

De statliga satsningarna pä information m. m. inom energihushållnings-området sker främsi genom energisparkommiiténs verksamhet. Energisparkommittén (I 1974:05) tillkallades i november 1974 med uppgift att handha bl.a. en energisparkampanj vintern 1974-1975. Kommittén har senare genom tilläggsdirektiv fått sitt uppdrag förlängt och utvidgat till att omfatia bl.a. samordning av och stöd lill myndigheternas informaiion om energisparande vid sidan av egna informationsåtgärder. Kommittén har vidare i uppdrag all i samråd med statens industriverk fortlöpande följa energikonsumtionens utveckling och att undersöka förutsättningar för att under icke krisförhållanden införa direkta restriktioner eller förbud mol vissa slag av energianvändning.

Kommitténs informationsarbete är inriktat på att utarbeta informationsmaterial som vänder sig till olika målgrupper och att stimulera kommuner, organisationer, förelag m.fl. att bedriva aktiviteter som leder till att allmänheten, förelag m.fl. genomför energisparande åtgärder. Dessutom arrangerar kommittén konferenser i olika energifrågor, utställningar m.m. Kommittén bedriver vidare försöksverksamhet med intensifierad information om energihushållning i Blekinge län. Utvärdering avses ske efter utgången av budgetårel 1978/79.

I december 1978 beslutades somjag tidigare har nämnt (avsnitt 4.2) inom det internationella energiorganet lEA (International Energy Agency) atl arrangera en internationell energisparmånad under okiober 1979. Regeringen har den 25 januari 1979 givit energisparkommittén i uppdrag alt genomföra och samordna aktiviteter under månaden.

Förutsättningar för att införa restriktioner m.m. för användning av energi utreds f. n. av ett antal grupper inom kommittén. Utredningsarbetet omfattar också sådana områden där andra styrmedel än restriktioner m. m.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 110

kan komma atl bli aktuella. Kommittén har nyligen presenterat resultatet av sill arbete inom två av dessa grupper nämligen beträffande energianvändning i sport- och friluflsanläggningar och energianvändningen inom förpackningssektorn. Inom det förstnämnda området föreslår kommittén vissa åtgärder för att begränsa energiförbrukningen inom nämnda anläggningar.

När det gäller förpackningssektorn lägger kommittén fram förslag beträffande användning av blekt eller oblekt papper, returnerbara dryckes-och transportförpackningar samt energideklaration av förpackningar. Kommitténs båda förslag övervägs f. n. inom regeringskansliet.

Enligt min mening är kommitténs utredningsarbete av värde. Som allmän mening villjag framhålla att vi bör försöka undvika direkta restriktioner mot energianvändning inom områden där restriktioner beräknas leda till endast marginella energibesparingar.

Energikommissionen framhåller betydelsen av att allmänheten fortlöpande informeras rörande vikten av och möjligheterna att spara energi. Kommissionen har också flera förslag om förstärkning av informationsinsatserna till olika grupper. Flera av remissinstanserna framhåller också angelägenheten av information inom energihushållningsområdel.

Även jag anser det angeläget att en aktiv och saklig information i energisparfrägor bedrivs. Staten och kommunerna bör till stor del ta på sig ansvaret för en sådan information. Den statliga energisparkommittén bör t. v. fortsätta sitt arbete med informationsinsatser och undersökningar m.m. i energisparande syfte. Kommitténs arbete bör koncentreras på insatser för att stimulera och stödja kommunernas och andra lokala och regionala organs arbeie inom energihushållningens område. Kommissionen har föreslagit att kommunerna tar ett ökat ansvar för insatserna för energisparande. Detta kan ske bl.a. genom kommunala insaiser på ener-giinformalionsområdet. Jag erinrar om att möjligheter finns för kommunerna alt få bidrag till informaiion, rådgivning och besiktning beträffande energisparåtgärder i befintlig bebyggelse inom ramen för del under bostadsdepartementets huvudtitel uppförda reservationsanslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Den huvudsakliga uppgiften för energisparkommittén anser jag vara informationsarbetet, framför allt kommitténs stöd till kommunernas energispararbete. En annan viktig uppgift är att tillsammans med byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen samordna energihushållningen inom statsförvaltningen. Dessa uppgifter är av relativt sladigvarande karaktär. Det bör därför övervägas om arbetet även i fortsättningen bör drivas i kommiltéform eller om en annan organisatorisk lösning skall eftersträvas. Somjag tidigare har nämnt avser jag att föreslå regeringen atl bemyndiga mig att tillkalla en särskild utredare för att se över bl.a. vissa frågor angående myndigheisorganisationen på energiområdet. Frågan om kommitténs framtid bör behandlas i detta sammanhang.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 111

Energisparkommiiténs verksamhet och medelsbehov har hittills redovisats i samband med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten. I prop. 1978/79:25 s. 100 framhöll föredragande statsrådet, efter samråd med mig, att kommitténs forlsatta verksamhet skulle behandlas i samband med de mera övergipande energipolitiska ställningstagandena som jag redovisar nu. Kommitténs medelsbehov för budgetåret 1978/79 beräknades t. v. till 10,5 milj. kr. Jag beräknar nu medelsbehovet för kommittén budgetåret 1978/79 till 13 285000 kr. Härtill kommer vissa reserverade medel från tidigare budgetår.

För energisparkommiiténs verksamhet under budgetårel 1979/80 räknar jag med ett medelsbehov av 17 milj. kr. Chefen för industridepartementet avser alt återkomma till anslagsfrågan i annat sammanhang.

6.3.4 Energibehov år 1985 och 1990

Liksom inom industrin är inom bostäder, service m.m. omfattande energisparprogram igång. Del är viktigt att arbetet drivs vidare genom en löpande utvärdering och justering av programmens omfattning och inriktning så alt de satsade resurserna får största möjliga effekt.

Det framtida energibehovet inom denna sektor är i stor utsträckning beroende av resultatet av de nu pågående sparprogrammen och av de insatser som görs inom ramen för energiforskningsprogrammet. I sin prognos SIND A räknar industriverket med att energibehovet inom denna sektor kommer att uppgå till ca 162 TWh år 1985 och ca 161 TWh år 1990. Energianvändningen beräknas i prognosen ligga på ungefär samma nivå åren 1985 och 1990 som i dag, trots att bl. a. bostads- och lokalvolymen antas öka. Anledningen är dels att nya byggnader byggs mer energisnåla, dels att energisparande åtgärder beräknas bli vidtagna i befintliga byggnader.

Energikommissionen redovisar en engergianvändningsnivä på 148 TWh år 1985 och 143 TWh år 1990 i alternativen A, B och C. I alternativen C och D, framhåller kommissionen, finns ingen anledning att räkna med annan nivå än SIND A för dimensionering av tillförseln. Kommissionen framhåller dock att om sparplanen i befintlig bebyggelse genomförs kan en lägre användningsnivå nås år 1990. Kommissionen, som har jämfört sparmöj-ligheterna enligt olika undersökningar, framhåller att bedömningarna i propositionen med energisparplan för befintlig bebyggelse stämmer relativt väl överens med de bedömningar som kommissionens hushållningsgrupp har gjort. Emellertid bör man, enligt kommissionen, sträva efter att avväga besparingar i fjärrvärmda byggnader mol de ekonomiska förutsättningarna för kraftvärmeproduktion.

Insatserna för att spara energi i en byggnad bör enligt min mening stämmas av mot kostnaderna för att värma upp byggnaden. Detta innebär bl. a. att vid planeringen av energisparandet i byggnader hänsyn måste tas till befintliga och planerade värmeförsörjningssystem inom området. Detta

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 112

gäller särskilt när dessa system bygger på möjligheterna all utnyttja kraft-värme eller spillvärme. Det är enligt min mening viktigt all kommunerna beaktar detta vid sin planering. Som jag återkommer till i det följande (avsnitt 10.1) bör enligt min mening elproduktionstillskotlet under senare delen av 1980-talet ttll stor del bestå av el producerad i kraftvärmeverk.

Mot bakgrund av nyssnämnda prognoser och beräkningar samt de sparprogram som är igång finner jag det rimligt att räkna med en användningsnivå för bosläder, service m. m. år 1985 på 145 -155 TWh, varav ca 50 TWh el, och år 1990 på 135-150TWh, varav ca 60 TWh el. De undre gränserna i intervallen har satts med beaktande av de besparingar som har beräknats i energisparplanen. De övre gränserna i intervallen har satts med utgångspunkt i industriverkets prognos SIND A. Vid bestämmande av dessa gränser harjag dock, efter samråd med chefen för bostadsdepartementet, räknai med atl mer energi kan sparas i befintliga byggnader inom bosläder, service m. m. än vad industriverket har gjort i sin prognos. Detta är enligt min mening en rimlig bedömning mot bakgrund av de insaiser beträffande styrning av energisparverksamheten i bostäder m. m. som chefen för bostadsdepartementet kommer alt föreslå senare denna dag. Jämfört med de siffror som har angetts i tabell 6.1 skulle energianvändningen - med angivna användningsnivåer - minska med i genomsnitt ca 0,8-1,8% per år under perioden 1978-1985 och med ca 0,7—1,6% perår under perioden 1978-1990. För el skulle användningen dock öka.

Investeringskostnaderna för de besparingsåtgärder som förutsätts i SIND A i befintliga byggnader inom sektorn bostäder, service m. m. kan enligt uppgifter i kommissionens material uppskattas till ca 3 700 milj. kr. Investeringskostnaden för de ytterligare energisparåtgärder som har medräknats i kommissionens alternativ A, B och C beräknas till 13 000 milj. kr. Dessa investeringskostnader avser dock endast åtgärder i byggnader. För övriga energisparåtgärder inom denna sektor saknas uppgifter om investeringskostnad.

6.4 Energihushållning inom transportsektorn

Chefen för kommunikationsdepartementet har tidigare denna dag lagt fram förslag om en ny trafikpolitik (prop. 1978/79:99). Efter samråd med mig behandlar hon frågor avseende energihushållning inom transportsektorn i den trafikpolitiska propositionen. Min redovisning i del följande bygger i huvudsak på hennes anförande.

Ca 20% av den totala energianvändningen i landet avser transportsektorn. All energiförbrukning för inrikes trafik saml den bunkring för utrikes sjöfart och flyg som sker i Sverige räknas in i denna sektor. Den övervägande delen av energianvändningen avser biltrafiken. Sålunda svarar personbilarna för omkring hälften och lastbilarna för ca 15 % av energianvändningen inom sektorn. Bunkringen för utländsk sjöfart svarar för närmare

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 113

20% medan järnvägar och bussar sammanlagl svarar för endast ca 5—6%. Inom sektorn förbrukas nästan enbart oljeprodukter. Endast den spårbundna trafiken, dvs. järnväg, tunnelbana och spårväg, använder elenergi.

Energianvändningen inom sektorn påverkas av behovet av transporter vilkel i sin tur är beroende av hur samhällsstrukturen vad avser bebyggelse, industri, service m. m. utvecklas. Användningen påverkas också av hur effektivt transportarbetet utförs. Detta är i sin tur beroende på val av transportmedel, transporllösningar m. m. Energianvändningen påverkas vidare av de olika transportmedlens tekniska uiformning samt av körsätl och underhåll.

Energiåtgången för transporter har, som jag tidigare framhållit, vuxit snabbt under hela efterkrigstiden. Den genomsnittliga årliga ökningstaklen har varit större än för de övriga sektorerna vilket har lett till att sektorns andel av den totala energianvändningen har ökat. Detta har framför allt berott på en kraftig ökning av personbilarnas transportarbete och på en successiv utveckling mot tyngre fordon med högre specifik bränsleförbrukning. Som jag lidigare har redovisat beräknas sektorns energianvändning under perioden 1973-1978 ha ökat med i genomsnitt ca 2,5 % per år medan energianvändningen inom de övriga sektorerna beräknas ha minskat något eller legat på ungefär oförändrad nivå. För att begränsa energianvändningen inom transportsektorn har bl.a. informationen lill bilisterna byggls ut. Till informationsinsatserna hör införandet av en bränsledeklaralion för nya bilar. Vidare har viss försöksverksamhet med samåkning bedrivits. Många ålgärder har också vidiagits som - även om de inte i första hand har genomförts av energipolitiska skäl - ändå har bidragit till att begränsa ökningstakten i transportsektorns energianvändning. Till dessa åtgärder hör bl. a. hastighetsbegränsningar, drivmedels-beskattning och beskattning av bilar efter deras tjänstevikt.

I sammanhanget bör vidare understrykas atl det nuvarande statliga energiforskningsprogrammei syftar till att effektivisera energianvändningen inom bl. a. transportsektorn och minska dess oljeberoende. Sålunda görs studier dels om styr- och stimulansmedel som redan under 1980-talet skulle kunna leda till en minskning av energibehovet för person- och godstransporter, dels om vilka alternativa transportsystem med högre energieffektivitet som kan bli akluella i ell längre tidsperspektiv. Vidare slöds lekniskl forsknings- och utvecklingsarbete rörande såväl alternativa motorer, t.ex. gasturbiner och bränslecellsystem, som olika delar i drivsystem, t.ex. transmissions- och energilagringssystem. Nämnda insaiser bör på längre sikl, 1990-talet och framöver, kunna leda till både större drivmedelsflexibiliiet och större energieffektivitet i fordonsdrift. Viktiga insatser görs också när del gäller anpassning av dagens motortyper till allernaliva drivmedel, t.ex. metanol och etanol. Jag ålerkommer i det följande (avsnitt 8.6) till behovet av statliga insatser rörande alternativa drivmedel t.ex. metanol. 8   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 114

Industriverkets prognos SIND A anger en ökning av sektorns energianvändning med i genomsnitt ca 2 % per år under perioden 1974-1990 vilket är en lägre ökningstakt än hittills. Under perioden 1975-1978 beräknas sålunda energianvändningen inom sektorn ha ökal med i genomsnitt ca 3,8% per år. Under perioden 1985-1990 beräknas ökningstakten i SIND A till endast 0,9% per år. Angivna tal innebär en ökning av energiåtgången jämfört med dagens förbrukningsnivå med ca 10 TWh till år 1985 och med ca 15 TWh till år 1990. Är 1990 skulle därmed transportsektorns energianvändning uppgå till 99 TWh.

Energibesparingar inom transportsektorn kan i princip åtstadkommas genom dels minskat transportbehov - genom att exempelvis i ökad utsträckning integrera bostäder, service och arbetsplatser -, bättre resandeplanering och transportorganisation samt övergång till mer ener-gieffekliva transportmedel, dels bättre framförande och underhåll av fordonen samt tekniska förändringar i drivsystem, fordonens utformning m. m.

Enligt energikommissionen talar förutom energihushållningsskäl de negativa miljö- och hälsoeffekterna av personbilstrafik i tätorterna för styrmedel för att hålla nere energianvändningen inom transportsektorn. Kommissionen har föreslagit flera åtgärder för att åstadkomma en bättre energihushållning. Förslagen omfattar en rad åtgärder med inriktning främsi på alt minska energiförbrukningen för biltrafiken. Kommissionen räknar i samtliga alternativ med att energianvändningen kan minskas med ca 6-7 TWh år 1990 jämfört med industriverkets prognos SIND A. Samtliga besparingar avser oljeprodukter.

Kommissionens olika förslag möts på olika punkter av invändningar från flera remissinstanser. Några remissinstanser framhåller att besparingar inom transportsektorn endast leder till marginella effekter på landets totala energiförbrukning.

För egen del anser jag att åtgärder för att få Ull stånd en effeklivare energihushållning bör vidtas även inom transportområdet. Eftersom energianvändningen till ca 98 % består av användning av oljeprodukter bör våra ansträngningar också inriktas på atl ta fram alternativa drivmedel till olja. När det gäller åtgärder för att begränsa energiåtgången för biltrafiken är sådana motiverade också av miljö- och hälsoskäl. Det är en väsentlig uppgift att minska föroreningarna från bilismen. De energibesparande åtgärderna bör därför medverka till alt kraven beträffande god miljö men också beträffande trafiksäkerhet tillgodoses.

Det är också angeläget att vi försöker åstadkomma en sådan lokalisering av bostadsområden och arbetsplatser alt transportarbetet för arbets- och serviceresor blir så litel som möjligt utan att vi inkräktar på möjligheterna att få till stånd en god boendemiljö.

Chefen för kommunikationsdepartemenlet har tidigare denna dag efter samråd med mig redovisat sina ställningstaganden och förslag med anled-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 115

ning av energikommissionens förslag rörande energihushållning inom transportsektorn. Hennes förslag omfattar bl. a. riktlinjer för nya personbilars specifika bränsleförbrukning, energisparprogram inom lastbilstrafiken och en fortsatt satsning på den kollektiva trafiken. Vidare anmäler hon att chefen för budgetdepartementet avser att lägga fram förslag om att ge vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05) i uppdrag alt i sitt fortsatta arbete utreda frågan om dels en differentiering av bilskallen lill förmån för bräns-leeffektiva fordon, dels skattekonstruktionen för eldrivna personbilar.

Mol bakgrund av vad jag nu har sagt är det enligt min mening rimligt att räkna med en total energianvändning inom transportområdet på 90-95 TWh år 1985 och 95-100 TWh år 1990. Ca 3 TWh beräknas utgöra elenergi och resten oljeprodukter.

6.5 Energibehovet i framtiden

6.5.1 Energiprognos tiU år 1985 och 1990

I lidigare avsnilt harjag redovisal de energianvändningsnivåer som jag anser man bör kunna räkna med år 1985 och 1990 mot bakgrund av bl.a. utvecklingstendenser och sparmöjligheter inom de olika användningssektorerna. De energianvändningsnivåer som jag har angett bör dels utgöra mål för del fortsatta arbetet inom energihushållningsområdet, dels ligga till grund för planeringen av energitillförseln. Målen skall naturligtvis vara så realistiska som möjligt men bör ändå uttrycka en långtgående ambition att hushålla med energi. Vid planering och dimensionering av energitillförseln måsle å andra sidan utgångspunkten vara att det framtida energibehovet kan tillgodoses med rimlig säkerhei. Detta innebär att en säker energiförsörjning måste kunna åstadkommas även om de eftersträvade användningsnivåerna skulle överskridas till följd av exempelvis att sparansträng-ningarna inte lyckas fullt ut eller att deh ekonomiska utvecklingen och samhällsutvecklingen får ändrade förlopp. Mot bakgrund härav bör nivåerna beträffande energianvändningen anges i form av intervall, där inter-vallets undre gräns lämpligen representerar en mycket hög sparambition mot bakgrund av en optimistisk syn på energihushållningsmöjligheterna under den aktuella perioden. En användningsnivå kring den övre gränsen bör representera ett energibehov som vi skall kunna tillgodose.

De användningsnivåer somjag tidigare har redovisat uppgår sammanlagt för är 1985 till 425-450 TWh, varav elanvändningen exkl. överfö-ringsföriuster beräknas uigöra ca 110 TWh, och för år 1990 till 425-460 TWh, varav el exkl. föriuster 123 -128 TWh. Det uppställda målet i 1975 års energipolitiska proposition beräknas motsvara en total slutlig energianvändning om ca 5(X) TWh eller 50-75 TWh mer än nu nämnda nivå och en elanvändning om ca 140 TWh eller ca 30 TWh mer än nu beräknad nivå för år 1985.

Energianvändningsnivåerna och hur dessa förhåller sig till nivåerna i energikommissionens olika alternativ framgår av tabell 6.3.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 116

Tabell 6.3 Energianvändningsnivåer åren 1985 och 1990, TWh

Alternativ 1985 1990

resp.

föredraganden el bränslen    totalt el bränslen    totalt

SIND A                   111        346            457                  127 345            472

Energikom.A       I   95     13,0         1                     } ,03 } 326         |

Energikom. B       II                    ,5 479

Energikom.C'         110        315         P                  128 301          1'

Energikom.C 112        343

Energikom. D 119        336

125 345         \

455 140 330 |470

116 354 J

Energikom. B' 105        350

Föredraganden       ca 110"  315-340   425-450 123-       302-332   425-460

128"

" Motsvarar en elenergiproduktion av 124- 127 TWh resp. 140- 145 TWh.

De föreslagna energianvändningsnivåerna innebär en genomsnittlig årlig ökning av energianvändningen från år 1978 till år 1985 av ca 0,6-1,5% och till år 1990 av ca 0,4-1,0%. Den genomsnittliga ökningen av energianvändningen för medlemsländerna inom lEA beräknas under perioden 1977-1990 till totalt omkring 2,8% perår. De siffror som jag här redovisar ligger alltså lågt internationellt sett.

De övre gränserna har satts med utgångspunkt i nivåerna i industriverkets prognos SIND A och i energikommissionens alternativ C. Vid min beräkning av nivåerna harjag dock räknat med ett större energisparande i befintliga byggnader lill år 1990 än vad industriverket och kommissionen har gjort i nämnda alternaiiv.

Den undre gränsen har satts med utgångspunkt i kommissionens alternativ A, B och C men med beaktande fullt ut av de energisparåtgärder som igår i sparplanen för befintlig bebyggelse. Användningsnivån inom transportsektorn har bedömts bli något högre än vad kommissionen räknade med.

Industriverket räknar i SIND A med besparingar inom framför allt industrin saml beträffande uppvärmning av bostäder och övriga lokaler. Investeringskostnaderna för dessa besparingsåtgärder beräknas uppgå till

ca 6000 milj. kr.

De besparingsåtgärder som behövs för att nå energianvändningsnivån i kommisssionens altemativ C beräknas kräva investeringar på ytteriigare minst ca 22000 milj. kr. i 1977 års priser. Härtill kommer investeringar för åtgärder inom transportområdet och sådana ålgärder inom bostäder, service m. m. som inte avser uppvärmningsområdet.

Prognoser baseras på antaganden om utvecklingen av olika förhållanden i samhället. Många fakiorer om vilka kunskaperna är begränsade kommer därmed all påverka prognosresuliatel. Delta blir därmed behäftat med osäkerhet. De vikligaste faktorema som bestämmer den framtida energianvändningens storlek är den samhällsekonomiska utvecklingen sådan den tar sig uttryck i industriproduktionens storlek och sammansättning, Irans-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 117

portarbete, bostadsbestånd osv. samt utvecklingen beiräffande specifika ålgångstal, dvs. energianvändningen per producerad enhel i industrin, drivmedelsålgång per km körsträcka, energianvändningen per bostadslägenhet osv.

Av betydelse är dels bedömningen av utvecklingen av vatje faktor för sig, dels hur de olika faktorerna samvarierar. Så snart möjligheterna att minska energianvändningen är knuten till ny teknik finns t.ex. två tendenser som påverkar energianvändningen i olika riktning vid en ökning av den ekonomiska tillväxten. Å ena sidan kräver en snabbare tillväxt ökad energianvändning vid givna ålgångstal. Å andra sidan får man samtidigt ett snabbare införande av ny energisnålare teknik vilket tenderar att minska ålgångstalen. Särskilt industriproduktionens tillväxt och sammansättning har en stor betydelse för energiefterfrågan. Även andra faktorer t.ex. bostadsbyggandet spelar roll. Påverkan på energiefterfrågan av förändringar i bostadsbyggandet är dock betydligt mindre än påverkan av förändringar i industriproduktionen.

Det föreligger vidare alltid en risk att de antaganden om samhällsutveckling m.m. som görs i samband med prognosarbete påverkas av den aktuella ekonomiska situationen. Det anses därför finnas risk för att de prognoser som utförs under lågkonjunktur underskattar den framttda utvecklingen. Kommissionen har därför studerat ett prognosalternativ med något snabbare ekonomisk utveckling än i industriverkets prognos. De viktigaste skillnaderna i förhållande till denna är att investeringarna för bostadsbyggandet och näringslivet ökar samt att konsumtionsutrymmet för privata ändamål därigenom har krympt. Alternativet resulterar i en 11 TWh högre energianvändning totalt år 1990. Ökningen ligger praktiskt taget helt inom industrin.

Som exempel på vilka effekier olika antaganden som utvecklingen kan få, kan anges att industriverket räknar med att en felbedömning av de åriiga förändringarna i de specifika åtgångstalen med 0,3 procent enheier kan leda till ett fel i användningsnivån år 1990 på ca 5 %. Eftersom bedömningen av ålgångstalen inom industrin och samfärdseln inte anses kunna göras mer noggranl än vad som skett i SIND A blir osäkerheten i industriverkets prognos enbart av detta skäl ca 15 TWh i totalnivån och 3 TWh i elnivån. Utvecklingen av de specifika åtgångstalen beror bl.a. på vilka bedömningar som görs beträffande möjligheterna till effektivare energianvändning i befintliga byggnader och utrustning m. m. Delta är i sin tur beroende av bl.a. energiprisutvecklingen och effekten av de styrmedel som har satts in i syfte att hushålla med energin. Som jag tidigare har framhållit har de styrmedel som f n. används, dvs. framför allt lån och bidrag, inte utvärderats fullständigt än. Osäkerhet råder sålunda om såväl styrmedlens effekier som den framtida utvecklingen av energipriserna.

Kommissionen framhåller atl bedömningarna om energibesparingsmöjligheterna är särskilt osäkra beträffande den lyp av besparingsåtgärder

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 118

som fömtsätter uppbyggnad av en omfattande administration, bl.a. på kommunal nivå, och sådana som väsentligen baseras på utbildning, information och rådgivning till energianvändama. Kommissionen menar att bedömningarna om besparingsmöjligheterna därigenom blir särskilt osäkra inom transportsektorn och beträffande bostäder, service m.m. Av min redogörelse framgår att betydande osäkerhet råder om den framtida energianvändningens nivå. Jag delar således kommissionens bedömning på denna punkt.

6.5.2 Utvecklingstendenser efter år 1990

Osäkerheten i bedömningar över energiefterfrågans utveckling är givetvis betydligt större i tidsperspektivet efter år 1990. Avgörande är bl. a. den ekonomiska tillväxtens storlek, hur produktions- och konsumtionsmönstret förändras och den lekniska utvecklingen. Därvid är det av stor betydelse hur prisel på energi utvecklas i förhållande till andra nyttigheter t. ex. arbetskraft. Många av de insatser som nu görs inom energihushållningsområdet kan beräknas få effekt först efter år 1990. Detla gäller t. ex. stora delar av insalsema inom energiforskningsprogrammei.

Energianvändningens utveckling kommer också att påverkas starkt av vilka bedömningar energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slag av energi. Ändrade prisrelationer eller förväntningar om sådana ändringar kommer atl påverka valel mellan olika energibärare.

Av stor betydelse för industrins energianvändning efter år 1990 är hur industrin då är strukturerad på olika branscher. Som jag lidigare har framhållit är det tänkbart atl de energitunga branscherna träförädlingsindustrin samt järn- och stålindustrin kommer att minska i betydelse när del gäller produktionsvolym medan andra branscher t. ex. verkstadsindustrin och den kemiska industrin kan vänlas öka. En sådan ändrad struktur kan leda lill en dämpning av industrins energianvändning efter år 1990.

Andra faktorer, som ökad förädlingsgrad och övergång lill energiintensi-vare produktionsmetoder, verkar i motsatt riktning. Inom träförädlingsindustrin väntas en ökad förädling av produkterna ske. När det gäller produktionsmetoder är bl.a. fördelningen mellan kemisk och mekanisk pappersmassa av betydelse. En störte andel mekanisk massa, som kan vara beiingad av ett behov av bätire råvaruutnyttjande, kan liksom ökad förädlingsgrad komma ati öka energianvändningen inom industrin.

Ny leknik kan vänlas ge möjligheter lill effektivisering av energianvändningen i industrin efter år 1990. Ny teknik krävs också föratt hålla ungefär samma takt i energieffektiviseringen som vänlas ske under 1980-lalet. Som jag har framhållit tidigare, har takten i induslrins energieffektivisering nära samband med bl. a. den takt i vilken industrin gör investeringar. Rationaliseringar och höjda arbeismiljökrav kan väntas leda till ökad efterfrågan på el inom industrin. I SIND A räknar industriverket med atl industrins elanvändning kommer alt öka med 2,4 % per år under perioden 1990-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 119

1995. För industrins totala energianvändning beräknas ökningstakten under perioden 1990-1995 bli 1,3 % per år. Detta är något stöme ökning än vad som har beräknats för perioden 1985-1990.

De åtgärder för effektivare energianvändning inom transportområdet som chefen för kommunikationsdepartementet har föreslagit lidigare denna dag avser framför allt drivmedelsförbrukningen för personbilar. Effekten på energianvändningsnivån för transporter av en begränsning av ökningstakten för drivmedel till personbilar kan på sikt komma att uppvägas av en ökad förbrukning av drivmedel för godstransporter och annan energianvändning inom samfärdselsektorn. Godstransportarbetet är nämligen i hög grad avhängigt av produktionsutvecklingen inom industrin.

Dagens samhällsplanering har betydelse för energianvändningen inom transportsektorn under 1990-talet och framöver. En planering som mer än hittills är inriktad på att tillgodose intresset att hushålla med energi, dvs. med inriktning på att underlätta kollektivtransporter och minska avståndet mellan arbete, bostad, service och platser för fritidsaktiviteter, leder till en dämpning av energibehovet inom transportområdet. Industriverket räknar i SIND A med att energianvändningen inom transportområdet under perioden 1990-1995 kommer alt öka långsammare än under tidigare perioder.

Efter år 1990 kan det också bli möjligt all i betydande omfattning ersätta nuvarande drivmedel med syntetiska bränslen, t. ex. metanol, som också kan komma att framställas ur inhemska råvaror. Jag återkommer till den verksamhet som bedrivs av Svensk Metanolutveckling AB inom detta område (avsnitt 8.6).

Avgörande för energianvändningens utveckling inom bostäder, service m.m., där energin främst används till uppvärmning av byggnader, är bostads- och lokalbeståndets utveckling och hur dess utrustnings- och isoleringsstandard utvecklas. Därvid är effektema av planerade energisparande ålgärder inom ramen för energisparplanen för befintlig bebyggelse av stor betydelse. Rimliga variationer i nybyggnadstakl och rivning ger ganska måttliga utslag på energianvändningen genom att nettotillskottet av lokaler ulgör en myckel lilen andel av del totala beståndet. Av betydelse för energibehoven för byggnadsuppvärmning är också hur vi lyckas med våra ansirängningar atl utnyttja bl.a. solenergin och få denna teknik atl kommersiellt slå igenom under 1980-talet.

Industriverket räknar i SIND A med att endast en del av energisparandet enligt sparplanen för befintlig bebyggelse kan genomföras till år 1990. En stor del av detla sparande skall alltså enligt verket ske efter år 1990. Verkei räknar i SIND A med att energianvändningen i bostäder, service m. m. kommer att vara ungefär lika stor år 1995 som år 1978. Ambitionen bör enligt min mening vara atl komma ner lill en lägre nivå år 1995.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 120

6.5.3 Statistik och prognoser på energiområdet

Energikommissionen framhåller betydelsen av tillförlitliga energiprognoser för att undvika över- eller underkapacitet inom energisektorn. Tillförlitliga prognoser behövs också som underlag för bedömningen om behov av styrmedel rörande energianvändningen. Det bör dock framhållas att det alltid kommer att råda stor osäkerhet för så långa prognosperioder som det är fråga om i energisammanhang. En tillförlitlig och väl avpassad statistik behövs bl.a. som underlag till prognosarbetet. Kommissionen föreslår att energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas och att energistatistiken, särskilt beträffande bränslen, förbättras.

Av min redogörelse tidigare under detta avsnitt framgår betydelsen av korrekta och välutvecklade prognosmetoder. Liksom flera remissinstanser delar jag kommissionens uppfattning om förbättrade prognosmetoder och förbättrad energistatistik.

Industriverket, som löpande gör energiprognoser, arbetar fortlöpande med att förfina prognosmetoderna. Verket har bl.a. utarbetat en energi-prognosmodell bl. a. för att kunna beräkna hur olika faktorer samvarierar och för att utföra känslighetsanalyser.

I 1975 års energipolitiska proposition anmäldes behov av förbättrad och utvidgad energistatistik. Sedan dess har statistiska centralbyrån tillsammans med flera andra myndigheter och organisationer arbetat med att förbättra och öka detaljeringsgraden i energistatistiken.

De åtgärder som har vidtagits har inneburit dels detaljförbättringar av befintlig statistik dels hell ny statistik. Ökad detaljeringsgrad har sålunda införts i den kortperiodiska bränslestatisliken - bl. a. redovisas levererade oljeprodukter på regional nivå — samt i den årliga el- och fjärrvärmestatistiken. Åtgärder har vidtagits för att kartlägga energianvändningen inom bostäder, service m. m. Detta sker bl. a. genom årliga undersökningar av energianvändningen i småhus, flerbostadshus och lokaler. Undersökningar av hushållens energianvändning har inletts under år 1978. Dessa syftar till att kartlägga hushållens användning av energi av olika slag, hur användningen varierar i tiden saml hur den fördelar sig på olika hushållskategorier och användningsområden.

Av min redogörelse framgår att arbele med att förbättra prognoser och statistik pågår. Jag räknar med att detta arbete drivs vidare. Av stor betydelse är särskilt atl olika myndigheler m. m. använder sig av jämförbara metoder och siffror när det gäller energistatislik och balanser på energiområdet och atl metoderna knyter an till intemationellt vedertagna definitioner. Jag förutsätter att industriverket som har det centrala myndighetsansvaret inom energiområdet och stalisliska centralbyrån som bl. a. har till uppgift att bedriva extern samordning av den statliga statistiken i samråd vidtar åtgärder för att åstadkomma della.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 121

7   Energikällor och energiråvaror

7.1 Inledning

I ett samhälle används energi för många ändamål, t. ex. bosladsupp-värmning, transporter och industriell tillverkning. Det sker genom att utnyttja den energi som kan frigöras och omvandlas lill den energiform som behövs. Energins former växlar beroende på vilken lyp av syslem som energin tillhör t.ex. elektrisk energi, rörelseenergi, värmeenergi, kärnenergi.

Den process i vilken energin överförs från ett system lill ett annat och övergår i annan form kallas energiomvandling. Så snart ell syslem påverkar ett annat överförs energi. Användning av energi brukar sägas innebära att energins förmåga att uträtta ett arbete utnyttjas. Efter den slulliga användningen, dvs. sedan denna förmåga förbrukats, återfinns energin oftast som lågvärdigt värme. Vid I.ex. industriell produktion binds en del av energin i de framställda produkterna. Energin själv förbrukas dock inte.

Jordens energitillgångar upplräder dels som energiflöden, dels som lagrade energiråvaror. Energiflödena och varaktiga energiråvaror som åter-växande ved benämns ofta förnybara energikällor. De energiråvaror som inte är varaktiga kallas ibland icke-förnybara energikällor. Energiråvaror, som t. ex. råolja och uran, måste först utvinnas och i allmänhet vidareförädlas innan den i råvarorna bundna energin kan frigöras. Energiflödena från solen, dvs. solstrålningen och de därav framkallade vindarna, vågorna och vattenflödena från nederbörden, är sällan rums- och tidsmässigt anpassade till behoven och energin måste därför kunna transporteras och lagras i lämplig form för att kunna utnyttjas för mänsklig aktivitet. Ett energiförsörjningssystem består således i allmänhet av flera led från energitillgångarna till den slutliga användningen, innefattande utvinning, omvandling, lagring och distribution.

Vid alla energiomvandlingar uppstår oundvikligen föriuster i form av att en del av energin inte kan nyttiggöras. På gmnd av naturlagarna kan vid vissa typer av omvandlingar endast en del av den tillförda energin omvandlas till den önskade formen. Detla förhållande brukar ibland utnyttjas för att beskriva vad som brukar kallas energins kvalitet. För att beakta energins kvalitet brukar ibland användas måttet exergi.

Av den tidigare redovisningen (avsnitt 2.1.1) kan kanske dras den slutsatsen all väridens energiförsörjning är så gott som helt baserad på icke-förnybara energikällor, dvs. energiråvaror av begränsad varaktighet. Det bör då betänkas atl statistiken i huvudsak endast tar hänsyn till s. k. kommersiella energislag, dvs. sådana som är föremål för handel och är statistiskt mätbara. Utöver denna mätbara energianvändning nyttjas solen som energikälla direkt för uppvärmning eller indirekt genom att, som sker främst i u-länder, bränna ved. Statistiskt redovisat utnyttjande av solenergi förekommer dock vid elproduktion i vattenkraftverk.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 122

Sett i ett historiskt perspektiv kan energianvändningen sägas ha gått mol ett utnyttjande av energiråvaror med allt högre energitäthet, t. ex. från ved via kol till olja och uran. Energins kvalitet spelar här också en viktig roll. För många användningsområden kan t. ex. bara elektrisk energi utnyttjas.

Som jag tidigare har framhållit (avsnitt 2.1.3) står världen inför en situation som kan komma att präglas av knapphet på främst olja. Sveriges nuvarande oljeberoende ger därvidlag speciell anledning till oro. Jag kommer därför i det följande (kapitel 8) att föreslå åtgärder som syftar till att i det svenska energisystemet föra in bränslen som varaktigt kan ersätta olja. Dessa förslag skall ses i sammanhang med de åtgärder somjag har föreslagit (kapitel 6) beträffande hushållning med energi.

I ett mycket långsiktigt perspektiv måste energiförsöijningen komma att baseras på fömybara energikällor eftersom de ändliga energiråvarorna kommer att bli allt knappare. Även om kol är en energiråvara med stor uthållighet är förbränningen av fossila bränslen förknippad med miljöproblem vilkas långsiktiga effekter vi ännu vet för litet om. I ett globalt perspektiv ter sig således en kraftig ökning av koldioxidhalten i atmosfären som en allvarlig miljörisk. Därför kan sådana långsiktiga effekter komma att begränsa användningen av fossila bränslen redan innan deras fulla resurspotential har kunnat utnyttjas.

Del ensidiga beroendet av oljan och de påtalade osäkerhetsmomenten vad gäller försörjningstrygghet och inverkan på miljön ställer särskilda krav på den fortsatia inriktningen av svensk energipolitik. Jag anser att som allmän inriktning för energiförsörjningen bör gälla att vi skall sträva efter alt i största möjliga ulsiräckning utnyttja uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. För alt komma bort från oljan måste vi under en lång övergångstid utnyttja en kombination av olika energikällor, där fossila bränslen, kärnenergi och förnybara energikällor måste spela en viktig roll.

Omvandlingen av energisystemet i den riklning jag nyss har angivit kan inle ske hastigt. Ännu vel vi inte tillräckligt om flertalet av de alternativ som står oss till buds. På många områden befinner sig forskningen och det tekniska kunnandet i ell begynnelsestadium. Vidare är ekonomi och inverkan på miljön för många av alternativen behäftade med stor osäkerhet.

7.2 Förnybara energikällor

Av del tidigare anförda framgår all del bör vara en målmedveten strävan atl i ökad utsträckning utnyttja förnybara energikällor i landets energiförsörjning. Sådana energikällor bidrar aktivt till all förbättra vår försörjningstrygghet i likhel med vad ett utnyttjande av andra inhemska och uthålliga men ändliga energitillgångar gör.

Ett ofta förbisett faktum är att Sverige redan i dag till ca 20 % är försörjt med inhemsk, förnybar energi. Största bidraget lämnas därvidlag av val-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 123

tenkraften, som år 1978 svarade för 13 % av den totala energitillförseln och för över 60 % av den inom Jandet producerade elenergin. Ändra betydande inhemska bidrag till energiförsörjningen erhålls från bl.a. bark och lutar som används inom skogsindustrin. Dessa sistnämnda bidrag molsvarar över 3 milj. lon olja per år eller 9 % av energilillförseln.

Vatlenkraftproduktionen i Sverige inkl. vissa projeki under utbyggnad uppgår f. n. till ca 62 TWh under ett år med normal vallentillrinning. Härutöver brukar man räkna med att ytteriigare projekt motsvarande 33 TWh per år är utbyggnadsvärda. I sitt yttrande över energikommissionens betänkanden framhåller Svenska kraftverksföreningen att det finns ytteriigare vattenkraft som nu inle är utbyggnadsvärd, motsvarande en tänkt elproduktion av storieksordningen 50 TWh per år.

Del finns sålunda en belydande potential i vattenkraft som skulle kunna byggas ut. Som jag i del följande (avsniii 10.2) kommer att redovisa finns det dock skäl att begränsa den vidare utbyggnaden av vattenkraft.

Vad gäller utnyttjande av bark och lutar inom skogsindustrin är möjlighelen alt utnyttja dem i ökad utsträckning i energiförsörjningen mycket små. De förnybara energikällor som huvudsakligen står lill buds atl nyttja i ett relativt kortsiktigt tidsperspektiv är våra lillgångar av skogsavfall och lövved. På längre sikt tillkommer främsi sol och vind.

Utnyttjande av solenergi kan ske i många former. Förutom de redan angivna kan nämnas direkt utnyttjande för uppvärmning av byggnader och i form av biomassa. Även vindkraftutnyttjande är ett sätt alt ta till vara den energi som härrör från solstrålningen.

Medan vattenkraft och de nu använda inhemska bränslena kan utnyttjas med känd teknik och ekonomi råder en belydande osäkerhei i nämnda hänseenden om utnyttjande av nya inhemska energikällor. För atl minska denna osäkerhei och öka kunskapen krävs ett forsknings- och utvecklingsarbele med stor bredd. Genom detla saml internationella rön och erfarenheler kan vi vid mitten eller slutet av 1980-lalet ha kommit lill en situation då en närmare bedömning kan göras av i vilken utsträckning de nya energikällorna kan bidra lill energiförsörjningen i olika lidsperspektiv samt vilka energipriser de kommer att medföra. Inte minst denna senare kunskap är väsenilig med avseende på energikostnadernas belydelse för väl-färdsuivecklingen.

Del finns skäl all varna för en överdriven optimism om möjlighelerna all få fram omfattande bidrag från de nya energikällorna under de närmaste lio åren. Utveckling och övergång till nya syslem lar tid. Energipolitiken måste baseras på kunskap om de faktiska förhållandena och vad som faktiskt är tillgängligt. Å andra sidan fär man heller inte underskatta den långsiktiga potentialen hos de nya energikällorna.

Redan i dag bör vi likväl inrikta energisystemet på alt den förnybara energin skall kunna ge väsentliga bidrag. Detla förutsätter redan nu betydande salsningar saml en planering av främst tillkommande bebyggelse

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 124

och energilillförselsystem som gör detta möjligt. Osäkerheten om i vilken utsträckning de förnybara energikällorna kan utnyttjas i landets energiförsörjning får således inle leda till uraktlåtenhet att vidtaga åtgärder för att söka utveckla dem på olika sätt.

Den inriktning av energipolitiken somjag förordar syfiar till ett minskat oljeberoende och till sträng hushållning med energi. De alternativ som slår till buds när del gäller att ersätta olja utmärks av att deras energitäthet är lägre än oljans. Delta innebär all de nya energikällorna släller stora krav på markarealer eller medför stora hanieringsvolymer. Samtidigt gäller att energi utnyttjad för visst ändamål måste ha en kvalitet som är anpassad därtill. Det är därför viktigt att tillförd energi väljs så att dess kvalitet svarar mot vad behovei kräver. Detta påverkar också energipriserna.

Möjligheten att utnyttja nya energislag beror, som jag tidigare har framhållil, på de tekniska och ekonomiska förutsättningarna saml på de miljöeffekter som de ger upphov till. De tekniska förutsättningarna är i sin tur beroende av de satsningar som görs inom forskningsområdet såväl utom som inom landet. I regel tar del avsevärd tid alt få fram exempelvis en ny typ av förbränningsanläggning så att den kan kommersiellt exploateras. Detta ställer krav på en god insikl om i vilket sammanhang anläggningen i fråga skall verka.

Dagens energisystem är ell resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser som har skett för länge sedan. De forskningsprojekt som ännu inte har kommit till demonsirationsstadiel kan knappast komma att ge större bidrag förrän kanske efter 10 år. Tidsperspektivet torde vara ännu längre för många av de forskningsprojekt som nyligen har påbörjats.

Förändringar i energisystemet kan erhållas genom all de kommersiella betingelserna är sä gynnsamma att t. ex. ny teknik slår ut gammal. En föruisättning för all della skall ske lorde dock vara att stöd i någon form utgår under introduklionsskedet, eftersom det ofta tar tid innan den tekniska tillämpningen når kommersiell mognad.

Förutsättningarna för förändringar kan även påverkas genom politiska beslul om styrmedel av olika slag. Exempel härpå är utnyttjandet av skatter och avgifter liksom normer och andra regleringar. All med sådana medel styra Över energiproduktionen till dyrare energikällor innebär alt resurser tas i anspråk som annars skulle ha kunnai användas för andra samhälleliga uppgifier. Väsentligt högre energipriser kan därmed få stora effekter på den ekonomiska utvecklingen och välfärden. Del måste därför finnas starka skäl för att slyra över till nya energikällor om de är dyrare än de hittills använda. Ett sådani skäl är att den långsiktiga försörjnings-tryggheten inte kan säkras på annat sätt. Ett annal är hänsynen till hälsa och miljö.

Jag har med denna redogörelse velat peka på de problem som kan väntas och de möjligheter som slår oss lill buds när det gäller att i ökad utsträckning ta till vara och utveckla nya energislag i energiförsörjningen. Stora

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 125

förhoppningar slälls lill möjligheterna atl så skall ske redan i ett relativt kort tidsperspektiv. För egen del anserjag all även om stora ansträngningar görs för atl minska den osäkerhei som nu vidlåder dessa nya och uthålliga energikällor kommer de att ge endasl mindre bidrag till energiförsörjningen före år 1990. För liden därefter förefaller det rimligt atl kunna räkna med växande bidrag.

Delta innebär - lillsammans med den tid det lar all förnya och anpassa maskiner, anläggningar m.m., som skall nyttja den ur nya energislag producerade energin - all vi under del närmaste decenniet måste vara hänvisade till att i stor utsträckning föriila oss på olja och andra nu tekniskt och kommersiellt lillgängliga energiråvaror såsom kol och uran. Åtgärder för atl förbättra försörjningstryggheten för dessa energiråvaror blir därför av vital belydelse.

7.3 Ändliga energiråvaror

Sveriges nuvarande energiförsörjning domineras av olja. Jag har tidigare (avsnitten 2.1.3 och 2.2.2) pekat pä de faror som är förknippade med ett stort oljeberoende. Det är sålunda angelägel all minska oljeförbrukningen samiidigi som vi måsle räkna med att energibehovet kommer att öka något (jfr avsnilt 6.5.1) trots akliva energihushållningsinsatser. Detta ställer stora krav på atl andra energilillgångar än olja kan tas i anspråk.

Jag har tidigare framhållit all inhemska, förnybara energilillgångar med stor uthållighet - med undantag för vattenkraft och vissa förnybara bränslen - inle kan förväntas ge mer än relativt begränsade energibidrag under 1980-lalet. För att ersätta olja måste vi därför, somjag också tidigare har framhållit, i allt väsentligt förlila oss på andra nu lillgängliga bränslen.

Även om vi vidtar kraftfulla åtgärder för atl öka användningen av andra nu tillgängliga bränslen bedömer jag att oljan under nu överblickbar framtid måste spela en dominerande roll i energiförsörjningen. Det är därför av avgörande betydelse atl tillförseln av behövlig olja tryggas så långt delta kan vara möjligt. Sådana åtgärder omfattar alla oljehanteringens led. Jag återkommer härtill i anslutning till attjag lägger fram förslag om oljepolitiken (avsnitt 8.1).

Ätt ersätta olja med andra bränslen kan under del närmaste decenniet följa två vägar, nämligen dels att oljan ersätts med andra importbränslen, dels att vi tar till vara våra egna inhemska bränsletillgängar. Åsyftade importbränslen är i första hand kol och naturgas. Även uran kan räknas hit.

Att ersätta olja med de nämnda bränslena innebär att ett importberoende byts ut mot ett annat. Det är då viktigt att sprida importberoendet till olika länder och regioner. Ersättningsbränslenas uthållighet är av stor vikt. I vissa avseenden, särskilt vad avser naturgas, sammanfaller dessa förhålllanden med dem som gäller för oljan. Mina egna överväganden och förslag

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 126

när det gäller till olja alternativa importbränslen kommer jag atl redovisa i det följande (avsnitten 8.2, 8.3 och 8.7).

Inom landet har vi betydande tillgångar på bränslen med stor uthållighet som nu inte utnyttjas. Jag har tidigare berört bl. a. skogsavfall, som dessutom är förnybart. Andra inhemska bränslen som i betydande utsträckning skulle kunna utnyttjas är torv och skiffer.

Torv har tidigare utnyttjats som bränsle i Sverige. Dess resurspotential är stor. Ett utnyttjande av den är behäftad med en del miljöproblem likartade dem som finns för andra nya energislag. Vidare finns det flera motstående intressen att beakta när det gäller ett ställningstagande till torvutvinning.

De svenska alunskiffrarna har stor mäkttghet och de innehåller betydande mängder organiskt material, som eventuellt skulle kunna utnyttjas i energiförsörjningen, samt uran.

Enligt min mening är det angeläget att användningen av inhemska bränslen ökar. Visserligen är såväl torv som alunskiffrarna ändliga i den bemärkelsen att det bara finns vissa fysiska tillgångar som kan exploateras. Tillgångarnas storlek gör det dock motiverat att betrakta dem som uthålliga i relation lill landets framtida energibehov enligt vad som nu kan bedömas. Mina närmare överväganden och förslag avseende de nämnda bränslena komer jag att redovisa i det följande (avsnitten 8.4, 8.5.3 och 8.7.1).

De förslag avseende energitillförseln somjag i det följande kommer att lägga fram syftar till att introducera och utveckla flera olika energislag. Möjligheterna och omfattningen härav är i mångt och mycket beroende av den flexibilitet som finns eller kan skapas i energisystemet under 1980-talet.

Flexibilitet är oftast svår att uppnå hos den slutliga konsumenten, eftersom befintliga anläggningar m. m. har lång livstid. Så har t. ex. oljepannor och spisar en avsevärd livslängd.

Det lorde därför i regel vara lättare att skapa erforderlig flexibilitet i de fall där energianvändningen är baserad på ledningsbunden energi, t. ex. el och fjärrvärme, som kan produceras i anläggningar där skilda energislag kan användas. Exempel härpå är värmeverk och kraftverk som kan använda både olja, kol, torv och ved.

Graden av flexibilitet i energisystemet är således en av de faktorer som bestämmer vår energipolitiska handlingsfrihet. Det är därför angeläget att nuvarande bindningar till ett visst eller vissa energislag i energisystemets olika delar minskas och att framtida sådana bindningar undviks. Introduktionen av nya energislag ställer således stora krav på förändring av energisystemets nuvarande stmklur.

Jag vill här erinra om att delegationen (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja, somjag har fått regeringens bemyndigande att tillkalla, har till uppgift att bl. a. närmare studera de tekniska, miljömäs-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet

127

siga, ekonomiska och organisaioriska förutsättningarna för att öka utnyttjandet av solvärme och av bränslen som kan ersätta olja. Delegationen bör även lämna förslag på hur nuvarande hinder kan undanröjas.

7.4 Sammanfattning av energitillförsel

Jag har tidigare (kapitel 6) angivit vissa energianvändningsnivåer som dels kan ses som mål för energihushållningssträvandena, dels kan utgöra en grund för bedömningar av energitillförseln. På grundval av dessa nivåer och de överväganden och förslag beträffande bränsle-, värme- och elförsörjningen, somjag senare (kapitel 8, 9 och 10) skall redovisa, kan energibalanser för åren 1985 och 1990 skisseras enligt tabell 7.1.

Tabell 7.1 Totala energibalanser, TWh

	År 1978	År 1985		År 1990
	Prel.	Föredraganden		Föredraganden		Ener	gikommissionen
	beräkning
		högre	lägre	högre	lägre	B	C	C
		använd-	använd-	använd-	använd-
		nings-	nings-	nings-	nings-
		nivå	nivå	nivå	nivå
Olja och oljeprodukter	Mri	304-28.S	279-260	279-238	2.39- 198	280	249	207
Kol och koks	20	25 - 35	2.S-35	4.S-70	45-70	46	4.S	45
Naturgas	-	-	-	-	-	11	11	11
Vattenkraft	.S7'	64	64	65	65	66	66	66
Vindkraft	-	-	-	0-1	O-I	6	T	0
Solvärme	-	0-1	0-1	1-3	1-3	3	.1	3
Bark, lutar	.18	37	37	40	40	40	40	40
Skogsavfall, energiskog, m. m.< i		1-5	1-5	12-20	12-20	31	15	15
Spillvärme	< 1	1	-t	-t	->	->	-)	T
Torv	-	"i-s	1-5	5- 10	5~ 10	20	15	1.
Kärnkraft (el)	23	48	48	S.S	5.S	-	58	58
Kärnkraft (värme)	-	3	3	6	6	-	13	13
Summa tillförsel	445	485	460	510	470	505	519	477
(varav omvandlings-
och överförings-
förluster")	38	35	35	50	4.S	76	49	48
Summa användning	407	450	425	460	425	429	470	429

' 61 TWh vid normal vattentillrinning. " Inkl. raffinaderiförluster.

Syfiet med dessa energibalanser är i första hand ätt på ett översiktligt sätt illustrera tänkbara ulfall av den inriktning av energipolitiken som jag förordar. Energipolitiken måste successivt omprövas allt eftersom förutsättningarna i olika avseenden förändras. Det innebär att de tillförselnivåer som anges i balanserna inte skall betraktas som mål som bör eftersträvas oberoende av utvecklingen. Tvärtom kan de angivna nivåerna för såväl tillförsel som användning komma att visa sig varken möjliga att uppnå eller lämpliga att sträva efter, mot bakgmnd av den fortsatta utvecklingen inom t. ex. samhällsekonomin eller energiområdet

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 128

Jag övergår nu till att kortfattat kommentera energibalanserna. Jag har redan tidigare framhållit att den lägre användningsnivån bör ses som ett ambitiöst mål att sträva efter. Till grund för planeringen bör ligga att en användningsnivå kring den övre gränsen måste kunna tillgodoses.

Enligt min uppfattning bör det vara en slrävan att energiförsörjningen i första hand skall inriktas mot uthålliga, helst inhemska och fömybara energikällor och energiråvaror med minsta möjliga miljöpåverkan. De angivna lillförselnivåerna för de energikällor och energiråvaror som inte i någon högre grad är etablerade på den svenska marknaden eller fortfarande befinner sig på forsknings- och utvecklingsstadiet markerar en optimistisk syn på möjligheterna atl nå betydande resultat inom en begränsad tidsrymd - drygt 10 år.

För solvärme avser jag atl senare (avsnitt 9.5) redovisa ett omfattande åtgärdsprogram somjag räknar med skall leda till atl energikommissionens antagna nivå år 1990 kan komma att uppnås.

För torv räknar jag med en snabb introduktion och brytning av avsevärda torvmängder redan från mitten av 1980-talet. Det torde emellertid inle bli möjligt att med rimliga insatser nå de nivåer som kommissionen räknade med. Miljöskäl talar även för en viss restriktivitet i vart fall under ett inledningsskede innan de miljömässiga effekierna bättre kan bedömas.

Beträffande skogsavfall räknar jag med atl mer än hälften av den av energikommissionen bedömda maximala potentialen (exkl. lövved) skall kunna nyttiggöras för energiändamål år 1990. Dessutom räknar jag med vissa bidrag från energiskogsodlingar.

Bidraget frän vindkraft ligger nägot under vad som finns medräknat i energikommissionens alternativ. Jag anser det emellerlid inte vara realistiskt att räkna med större bidrag. För all ha möjlighel all nå något högre nivåer redan år 1990 skulle det fordras forceringar bl. a. inom energiforskningsprogrammei med ett belydande lekniskl och ekonomiskt risktagande som jag inle är beredd att förorda.

Kol är en kommersiellt tillgänglig energiråvara som redan är ekonomiskt fördelaktig i många tillämpningar och som dessulom har stora förulsältningar att successivt förbättra sin konkurrensförmåga. Jag räknar därför med att en ökning av kolimporten kommer till stånd. Som jag tidigare framhållit är dock en föruisättning härför atl hälso- och miljöproblemen i samband med kolförbränning och avfallshantering kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Delegaiionen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja har bl.a. lill uppgift att föreslå ålgärder för alt så snabbt som möjligl introducera solvärme och fasta bränslen i den svenska energiförsörjningen. Delegationen haren central uppgifi i sirävandena all nå de mål somjag här angivit.

Beiräffande vattenkraften anserjag all ett utbyggnadsmål på 65 TWh år 1990 är rimligt. Jag anser vidare att kärnkraftprogrammet bör begränsas lill lolv reaktorer. Det innebär dels att eliillskoltet blir något mindre än i

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 129

kommissionens alternativ C, dels att möjligheterna till värmeavtappning reduceras något.

/ energikommissionens alternativ antogs en begränsad introduktion av naturgas. Som jag senare skall redogöra för (avsnitt 8.2) anser jag att det saknas tillräckliga motiv för ett samhällsstöd av den omfattning som behövs för atl de nu akluella nalurgasprojekien skall kunna genomföras. Jag räknar således inle med något bidrag från naturgas i energibalansen under den aktuella perioden.

Med de förutsättningar som jag här räknat med blir oljeberoendet i absoluta tal mindre än i dag. Jag anser emellertid att oljeberoendet, trots de i flera fall optimistiska antagandena om bidragen från nya energislag, enligt balanserna ännu år 1990 är otillfredsställande högt. Detta illustrerar enligt min mening problemets svårighetsgrad och understryker det nödvändiga i att vi på alla områden och med många olika typer av åtgärder strävar efter alt minska oljeanvändningen.

Jag vill emellertid framhålla att tidpunkten 1990 är tämligen godtyckligt vald och att energibalansen därefter relativt snabbt kan komma alt förändras mot en ytteriigare minskande oljeanvändning. De ännu oprövade förnybara och inhemska energikällorna kan inte förväntas vara möjliga att bölja introducera i någon betydande omfattning förrän tidigast under perioden 1985-1990. Det innebär med nödvändighet all bidragen endast kan bli små år 1990. En väsentligt snabbare ökning av dessa energikällor kan förväntas efter år 1990 om deras egenskaper i olika avseenden visar sig motsvara förväntningarna.

9   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 130

8   Bränsleförsörjning

8.1 Olja

8.1,1 Den svenska oljemarknaden

Olja måste ännu under lång tid ge det största bidraget till vår energiförsörjning. Strävandena att minska oljeberoendet måste därför gå hand i hand med åtgärder för att säkra tillförseln av olja.

Som en bakgrund till mina överväganden och förslag villjag lämna några allmänna uppgifter om oljemarknaden i Sverige. Jag kommer därvid att beröra också den intemationella oljemarknadens utveckling under de senaste åren. På oljeområdet är vårt utlandsberoende mycket starkt. Detta har givetvis sin gmnd främst i att all tillförsel sker i form av import. Det finns också andra faktorer som verkar för att vår oljeförsörjning i långt högre grad än andra delar av energiförsörjningen påverkas av händelser i vår omvärld.

En sådan faktor är att import, raffinering och distribution av olja till stor del sker genom internationella företag med en världsomspännande verksamhet i alla led av oljehanteringen. För dessa företag utgör försäljningen i Sverige endast en obetydlig del av av deras totala rörelse. En andra för Sverige specifik faktor är den förhållandevis låga raffineringskapaciteten som medför ett behov av att importera en betydande mängd färdiga produkter. Därtill kommer ett starkt beroende av den västeuropeiska s. k.spotmarknaden för oljeprodukter med centrum i Rotterdam. Denna är en utpräglad marginalmarknad i den meningen att den svarar endast för några procent av Nordvästeuropas totala behov. Den ger därför kraftiga utslag vid ändringar i balansen mellan tillgång och efterfrågan på världsmarknaden.

Fördelningen av Sveriges oljeimport på ursprungsområden åren 1974 och 1977 framgår av tabell 8.1.

Tabell 8.1 Sveriges import av råolja och oljeprodukter

		1974	1977
	milj. lon	%	milj. ton	%
Västeuropa	13,1	45	12,3	39
Afrika	3,1	II	2,7	9
Mellersta Ostem	5,9	20	9,1	29
Sydamerika	1,7	6	1,7	5
Sovjetunionen	3,3	11	3,3	11
Övriga	2,2	7	2,2	7
Totalt	29,3	100	31,3	100
Därav råolja	10,2	35	15,5	49
Export	1,5		2,5

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 131

Den import som redovisas från Västeuropa utgörs huvudsakligen av raffinerade produkter som baseras på råolja från Mellersta Östern och Afrika. Dessa områden svarar alltså direkt eller indirekt för en betydligt större del av oljeimporten än som framgår av tabellen, uppskattningsvis 60-70%. Under de senaste åren har dock råoljeproduktionen i Nordsjön börjat lämna vissa bidrag. År 1977 importerades nära 2 milj. ton råolja från Norge och Storbritannien. Denna import kan väntas komma att öka under de närmaste åren.

Den svenska raffineringskapaciteten redovisas i tabell 8.2.

Tabell 8.2 RafTineringskapaciteten år 1977

Nominell kapacitet milj. ton om året

BP. Göteborg 5,0

Nynäs Petroleum, Nynäshamn 2,6

Nynäs Petroleum, Göteborg 0,3

Nynäs Petroleum, Malmö 0,2

Shell, Göteborg 4,7

Scanraff, Lysekil 8,3

Totalt 21,1

AB Nynäs Petroleums raffinaderier i Göteborg och Malmö producerar huvudsakligen asfalt. Scanraff, som togs i drift år 1975, ägs av Oljekonsumenternas förbund (OK) och Texaco Oil AB, som förfogar över vardera 50% av kapaciteten.

I början av 1970-talet fanns planer på ny- eller tillbyggnad av flera raffinaderier. Genom utvecklingen på den internationella marknaden har dessa planer blivit inaktuella. Som en följd av bl.a. höjningen av oljepriserna efter 1973-1974 års oljekris och de senaste årens svaga ekonomiska tillväxt i industriländerna har oljeförbrukningen i dessa länder ökat endast obetydligt. Detta har lett till ett stort överskott på raffineringskapacitet, särskilt i Västeuropa.

Som en följd härav har det under de senaste åren fram till hösten 1978 funnits ett pristryckande överskott av färdiga produkter på Rotterdammarknaden. För den svenska marknaden har detta inneburit att import av färdiga produkter har gett ett bättre ekonomiskt resultat än råoljeimport och raffinering i Sverige. Detta har medfört ett relativt lågt utnyttjande av raffineringskapaciteten, endast 70-80%.

Av tabell 8.3 framgår att den inhemska raffineringen är 1977 svarade för ungefär hälften av tillförseln till den svenska marknaden.

Behovet av bensin täcks i huvudsak genom raffinering i Sverige. Särskilt för de tjocka eldningsoljorna finns däremot ett relativt stort importbehov. Det kan noteras att detta behov är särskilt stort för de lågsvavliga kvaliteter som utgör en växande del av den svenska efterfrågan. En stor del av dessa köp sker på Rotterdammarknaden. För flygbränslen och petrokemisk råvara, som i tabellen redovisas under övrigt, är importberoendet

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 132

Tabell 8.3 Försörjningen med vissa oljeprodukter år 1977

	Inhemsk	Netto-	Summa	Raffinering
	raffinering	import	tillförsel	i%av
	milj. ton	milj. ton	milj. ton	tillförsel
Motorbensin	2,4	1,1	3.5	69
Motorbrännolja och
eldningsolja 1	4,8	4,5	9.3	51
Eldningsolja 2-5	5,7	6,5	12,2	47
Övrigt	0.3	1,5	1,8	15
Totalt	13,2	13,6	26,8	49

mycket stort. I tabellen redovisas inte tillförseln av asfalt m.fl. produkter för användning utanför energiområdet.

Den svenska oljemarknaden domineras sedan lång tid tillbaka av dotterbolag till fem av de stora internationella oljebolagen nämligen BP, Exxon (i Europa Esso), Gulf, Shell och Texaco. Dessa bolag har en sammanlagd marknadsandel av ca 45%. De två större svenskägda oljeföretagen Nynäs Petroleum och OK har en sammanlagd marknadsandel av ca 30%. Dessa företag saknar egen råoljeproduktion och de köper huvuddelen av sitt behov av råolja och raffinerade produkter från de intemationella bolagen. Betydande kvantiteter eldningsoljor importeras dock från Sovjetunionen.

Oljeföretagens marknadsandelar varierar starkt för olika produkter. De sju nämnda företagen svarar för över 90% av bensinförsäljningen. Försäljningen av eldningsoljor sker dock i stor utsträckning genom mindre företag.

I tabell 8.4 har oljeföretagen delats in i tre grupper, dels svenskägda raffinaderiföretag, dels utlandsägda raffinaderiföretag, dels övriga företag. De svenska dotterbolagen till Esso och Gulf har, trots att de saknar raffinaderier i Sverige, räknats in i den mellersta gruppen med hänsyn till atl de normall hämtar sina produkter från raffinaderier i resp. Norge och Danmark som har tillkommit delvis för att täcka den svenska marknadens behov.

Tabell 8.4 Oljeföretagens marknadsandelar, %

1974 1977

Nynäs Petroleum OK

BP

Esso Gulf Shell Texaco

Övriga Totalt

11	12
14	17
26	29
16	15
7	6
6	6
13	12
12	5
54	44
20	27
100	100

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1   Industridepartementet 133

Av tabellen framgår att de stora internationella bolagens andel av marknaden har minskat under de senaste åren. Detta gäller i särskilt hög grad för eldningsoljor. Såvitt avser bensin har emellertid de internationella bolagen hävdat sin ställning. Företag inom gruppen övriga, som omfattar mindre distributörer och andra företag som köper främst eldningsoljor på spotmarknaden, har ökat sin sammanlagda marknadsandel.

Företagen med raffinering i Sverige har under de senaste åren haft ett otillfredsställande ekonomiskt resultat. Enligt uppgifter från statens prisoch kartellnämnd har dessa företag för de tre åren 1975-1977 haft en sammanlagd förlust av ca 600 milj. kr., redovisad som resultat före bokslutsdispositioner och skatt. De produktimporterande bolagen visar ett överskott med ca 400 milj. kr. Boksluten för första halvåret 1978 visar att den negativa utvecklingen för raffinaderiföretagen då hade förstärkts.

Under de senaste månadema har dock raffinaderifortagens läge förbättrats. Bakgmnden härtill är utvecklingen på oljemarknaden från hösten 1978 till följd av störningarna i Irans råoljeproduktion. Sedan den iranska oljeexporten, som har utgjort ca 15 % av OECD-ländernas import, praktiskt taget upphört i januari 1979 har det tidigare råoljeöverskottet fallit bort. Följden har blivit omfattande prishöjningar framför allt på Rotterdam-marknaden för färdiga produkter. Härigenom har de företag som förfogar över råolja från egen produktion eller på längre kontrakt kunnat förbättra sina marginaler väsentligt. De företag som är hänvisade till import av färdiga produkter har emellertid stora svårigheter, eftersom utbudet är begränsat och priserna höga.

Enligt vissa bedömare är förbättringen i raffinaderiföretagens läge endast tillfälligt. Bl.a. hänvisas till att det västeuropeiska överskottet på raffineringskapacitet kommer att finnas kvar åtminstone till mitten av 1980-talet. Så snart råoljemarknaden normaliseras skulle därför trycket nedåt på produktpriserna i Västeuropa återuppstå.

Denna fråga är mycket svårbedömd. En osäker faktor är utvecklingen av efterfrågan på olika produkter. Det finns en internationell tendens till ökande efterfrägan på lätta produkter, framför allt motorbensin, medan efterfrågan på tjockolja minskar till följd bl. a. av energibesparande åtgärder inom bostadsuppvärmning och industri. På något längre sikt kan kol och kärnkraft komma att i ökad omfattning ersätta olja för elproduktion. Man räknar med att denna tendens i Västeuropa kan komma atl medföra växande problem med att produktutbytet från raffineringen inte stämmer överens med marknadens behov av olika oljeprodukter. Tekniskt kan en sådan ändring av produktionsmönstret uppnås genom omfatlande investeringar i utmstning för konvertering från tyngre ttll lättare produkler, främst anläggningar för s. k. katalytisk krackning.

En motsvarande tendens till ökad användning av lätta oljeprodukter finns i Sverige. Som jag tidigare har anfört (avsnitt 6.4) väntas användningen av oljeprodukter inom transportsektorn, dvs. bensin och motorbrännolja, komma att öka även under senare delen av 1980-talet.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 134

8.1.2 Statliga insatser på oljeområdet

Bortsett från beredskapslagringen av oljeprodukter som inleddes redan före andra världskriget är de statliga insatserna på oljeförsöijningens område av relativt sent datum. De första stegen togs med bildandet av Oljeprospektering AB (OPAB) år 1969 för prospektering på svenskt område och Petroswede AB år 1973 för prospektering utomlands. Statliga och enskilda intressenter deltog med lika andelar då dessa bolag bildades och verksamheten finansierades genom intressentbidrag.

Efter 1973-1974 års oljekris vidtogs en rad åtgärder som innebar ett mer aktivt engagemang från statens sida på oljeområdet. I 1975 års energipolitiska program angavs en aktiv oljepolitik som ett nödvändigt inslag i en långsiktig energipolitik. Följande år (prop. 1975/76:124, NU 1975/76:44, rskr 1975/76:262) vidtogs vissa åtgärder på bl. a. det organisatoriska områdel. Det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB tilldelades därvid en central roll som kommersiellt instmment för den statliga oljepolitiken. Det förutsattes att bolaget skulle komma att bedriva verksamhet på olika från försörjningssynpunkt betydelsefulla led av oljehanteringen. För att bolaget skulle få tillräcklig finansiell styrka höjdes det egna kapitalet i två etapper till 50 milj. kr. genom aktieteckning av bolagets ägare, statens vattenfallsverk och Statsföretag AB.

Jag skall här lämna en kort redogörelse för de olika inslagen i den oljepolitik som utformades åren 1975-1976. I samband därmed kommer jag också att redovisa de viktigaste resultaten av de åtgärder som har vidtagits hittills.

På oljeprospekteringens område anvisades särskilda medel till Svenska Petroleum. Dessa medel var avsedda att möjliggöra vissa från försörjningssynpunkt angelägna arbeten på svenskt område och i Nordsjön. Under budgetåren 1976/77 och 1977/78 anvisades sammanlagt 40 milj. kr., varav 18 milj. kr. hittills har använts.

År 1978 (prop. 1977/78:128, NU 1977/78:70, rskr 1977/78:343) infördes ett nytt bidragssystem för att finansiera såväl kommersiell prospektering inom Petroswede och andra företag som försörjningspolitiskt motiverad prospektering genom Svenska Petroleum. Omfattningen av de svenska prospekteringsinsatserna bedömdes härigenom kunna öka från 30-40 milj. kr. till ca 100 milj. kr. om året efter två ä tre år. För att finansiera bidragssystemet beslöts en viss höjning av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter. Inkomsterna tillförs en särskild fond, oljeprospek-teringsfonden. I samband med beslutet om bidragssystemet vidtogs inga ändringar av organisationen på prospekteringsområdet. Det förutsattes att Svenska Petroleum skulle arbeta huvudsakligen med utnyttjande av resurserna inom OPAB och Petroswede. Svenska Petroleum hade redan tidigare övertagit de statliga intressena i dessa bolag.

För en närmare redogörelse för insatserna på prospekteringsområdet hänvisas till prop. 1977/78: 128 om stöd till prospektering efter olja och naturgas.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 135

År 1975 infördes en statlig kredUgaranti för oljeutvinning m. m. för att underlätta finansieringen av sådana investeringar i utvinning, transport och lagring av olja som bedöms värdefulla från svensk försörjningssynpunkt. Garantiramen fastställdes till 2000 milj. kr. Bakgmnden till att garantisystemet infördes var närmast att bidrag till att finansiera utbyggnaden av oljefält i bl. a. Nordsjön bedömdes kunna ge möjligheter till långtidsavtal om leveranser av utvunnen råolja från resp. fält. År 1976 vidgades användningsområdet för garantin så att den får användas för att finansiera även köp av andelar i konstaterade fyndigheter.

Kreditgarantin kan användas på motsvarande sätt för att finansiera även investeringar i utvinning m. m. av naturgas och kol.

Garantin har hittills kommit till användning i ett större fall, nämligen för Svenska Petroleums finansiering av utbyggnaden av etapp A av Valhallfältet på norskt kontinentalsockelområde i Nordsjön enligt avtal i mars 1978 med det norska företaget Norwegian Oil Consortium A/S & Co (NOCO). Detta företag äger en andel av 15 % i Valhallfältet och en mindre andel i det närbelägna Torfältet, som redan är i produktion. Svenska Petroleum har genom avtalet fält rätt att köpa hela NOCO: s produktion av råolja från dessa fält, beräknad till minst 6 milj. ton under fältens livstid. Dessutom har Svenska Petroleum genom avtalet förvärvat en intresseandel i ett angränsande block, där borrningar avses börja år 1979. Svensk statsgaranti för Svenska Petroleums upplåning har ställts för högst 110 milj. US dollar, motsvarande ca 500 milj. kr. Sedan den norska regeringen lämnat erforderliga tillstånd har ett slutligt avtal undertecknats i november 1978.

Svenska Petroleums verksamhet på råoljeområdet har inriktats även på att knyta kommersiella kontakter med oljeproducerande länder i form av långtidsavtal. Sådana kontakter har tagits med nationella oljebolag i såväl OPEC-länder som Norge och Storbritannien. Hösten 1978 har kontrakt tecknats med det statliga irakiska oljebolaget om vissa leveranser av råolja. Förhandlingar pågår om leveranser från andra länder.

I syfte att skapa ett marknadsunderlag för sin planerade verksamhet i råoljeledet har Svenska Petroleum bedrivit viss marknadsföring av oljeprodukter i Sverige. Denna har inriktats framför allt på försäljning av eldningsoljor lill större konsumenter inom den offentliga sektorn och industrin.

För att inte behöva bygga upp egna resurser för lagerhållning och distribution, där betydande överkapacitet råder, ingick Svenska Petroleum år 1976 ett avtal med Svenska BP. Enligt avtalet tillhandahåller BP dessa tjänster för Svenska Petroleums räkning.

Under det första verksamhetsåret 1977 nådde bolaget en försäljning av totah 1,7 milj. m oljeprodukter, varav huvuddelen tjockolja. Omkring hälften av försäljningen skedde till statens vattenfallsverk. Genom att behovet av olja för kraftproduktion varit litet under år 1978 har dock bolagets försäljning av tjockolja minskat. Detta har delvis kompenserats genom en ökad försäljning av tunn eldningsolja.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 136

Svenska Petroleums inköp utgjordes fram till hösten 1978 av färdiga produkter, i huvudsak från Rotterdammarknaden. Bolaget har dock nu bl. a. genom NOCO-avtalet övergått till köp av råolja. Avtal har träffats med BP om legoraffinering vid BP: s raffinaderi i Göteborg under år 1979. Genom denna övergång från spotmarknadsköp av färdiga produkter till kontraktsbaserade råoljeköp har Svenska Petroleum trots de senaste månadernas störningar på marknaden kunnat upprätthålla sina leveranser. Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet har hittills varit positivt.

I 1975 års oljepolitiska beslut ingick även projektering av ett statligt raffinaderi \\d Brofjorden. Budgetåren 1975/76 och 1976/77 anvisades sammanlagt 46 milj. kr. för ändamålet i form av lån till Statsföretag AB med villkorlig återbetalningsskyldighet. Verksamheten har bedrivits inom ett särskilt för ändamålet bildat dotterbolag till Statsföretag, Statsraff AB.

Som tidigare har anmälts för riksdagen (prop. 1976/77:125 s. 67) har projektarbetet gett vid handen att det saknas företagsekonomiska förutsättningar för att genomföra projektet, främst till följd av det stora överskottet på raffineringskapacitet i Västeuropa. Resursema inom Statsraff har under de senaste åren utnyttjats för utrednings- och förhandlingsarbete rörande bl. a. utbyggnader av befintliga raffinaderier. I anslutning därtill har Statsraff tillsammans med statens vattenfallsverk genomfört en förstudie av en ny typ av kombinationskraftverk för drift med restoljor från raffinaderier m.fl. bränslen, det s. k. POX-projektet.

Statsraff föreslår i skrivelse den 29 december 1978 att arbetet på raffinaderiprojektet avslutas. Beiräffande POX-projektet anmäler bolaget att parterna har kommit till den slutsatsen att det inte är motiverat att fullfölja projektet i dess nuvarande form, beroende bl.a. på att det inte behövs några elproduktionsanläggningar utöver redan beslutade förrän under senare delen av 1980-talet. Samråd med vattenfallsverket om visst fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete avses komma till stånd. Statsraff anser emellertid inte att det är motiverat att bibehålla Statsrafforganisationen enbart för denna uppgift. Statsföretag biträder Statsraffs förslag om att raffinaderiprojektet skall avslutas. Statsraffs återstående disponibla medel uppgick vid årsskiftet till ca 15 milj. kr., varav 11 milj. kr. för kvarstående markförvärv. Medlen räcker för att Statsraff skall kunna fullgöra sina åtaganden och avveckla verksamheten. Jag avser att i annat sammanhang ta upp frågan om Statsföretags återbetalningsskyldighet för ifrågavarande

lån.

Jag vill slutligen erinra om att beredskapslagringen av olja, som hör till chefens för handelsdepartementet ansvarsområde, är ett viktigt led i den statliga oljepolitiken. Riktlinjer för lagringen för perioden 1978-1984 har godkänts av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311). Enligt dessa riktlinjer skall den staUiga lagringen för i. k. fredskriser under perioden successivt byggas upp till ca 9 milj. m,

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 137

huvudsakligen i form av råolja. Lagringsprogrammet har dimensionerats så att Sveriges åtaganden enligt det internationella energiprogrammet, lEP, att hålla 90 dagars normalkonsumtion i lager skall kunna klaras utan att reserverna för avspärrning och krig behöver tas i anspråk. Hittills har ca 1,2 milj. m råolja lagrats in.

8.1.3 Problem inom svensk oljeförsörjning

Från hösien 1977 har raffinaderiföretagen i olika sammanhang fäst regeringens uppmärksamhet på branschens ekonomiska problem och fört fram olika förslag till åtgärder. Med anledning härav har inom regeringskansliet under år 1978 gjorts översiktliga analyser av den svenska oljeindustrins aktuella läge. Analyserna har visat på ett antal problem som i stor utsträckning griper in i och förstärker varandra. Jag skall här ge en kort redovisning av dessa problem.

Det första problemet är svagheten i råoljeförsörjningen beroende främst på att svenska företag inte har något eget engagemang i utvinning av råolja. Detta problem är av grundläggande belydelse. Det innebär en konkurrensnackdel för de svenska oljeföretagen såväl försörjningsmässigt som lönsamhelsmässigt.

De svenskägda företagen är för sin råoljeförsörjning till stor dei hänvisade till köp av råolja på spotmarknaden eller från de intemationella oljebolagen. Därtill kommer leveranser från vissa producentländer, bl.a. Sovjetunionen. Det ligger i sakens natur att försörjningen utsätts för större risker för störningar i tillförseln vid bristlägen än om företagen hade tillgång till produktion ur egna oljekällor. Dessutom är sådan produktion i regel förhållandevis lönsam även i områden med höga utvinningskostnader som t. ex. Nordsjön. Det har under senare år saknats motsvarande vinstmöjligheter i andra led av oljehanteringen.

De svenska dotterbolagen till de internationella oljebolagen torde ha ett bättre utgångsläge än de svenskägda bolagen därigenom att de är anslutna till sina moderbolags världsomspännande försörjningssystem. Så länge huvuddelen av världens råolja förmedlas genom dessa system kan de internationella bolagen erbjuda en relativt god försöijningssäkerhet. Bolagens egen råoljeproduktion svarar dock numera för endast en mindre del av deras totala behov. Deras verksamhet grundas i stor utsträckning på råolja som kontrolleras av OPEC-länderna.

Ett andra problem är den svaga lönsamheten inom raffinering. Orsaken härtill är främst överskottet på raffinaderikapacitet i Västeuropa som i tider av normal tillgång på råolja utövar ett tryck nedåt på produktpriserna. Raffinaderiföretagen i Sverige gjorde stora föriuster åren 1975-1977. Prishöjningarna på produkter under det senaste halvåret har gett företagen ett visst rådrum. Det är emellertid ovisst om någon varaktig förbättring av raffineringsmarginalerna kommer att kunna ske.

Även här finns det vissa olikheter mellan de svenskägda och de ut-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 138

landsägda företagens situation. För de svenskägda företagen har förlustema vid raffineringen inte kunnat kompenseras, utan de har försvagat företagens ekonomiska ställning. De utlandsägda bolagen har hittills kunnat få täckning för förlustema från sina moderbolag. Företrädare för de internationella bolagen har dock framhållit att de inte är beredda att i längden vidmakthålla en förlustbringande raffineringsverksamhet på den svenska marknaden.

Ett tredje problem är det ökande beroendet av spotmarknaden, framför allt Rotterdammarknaden för färdiga produkter. Detta problem sammanhänger givetvis nära med den svaga lönsamheten vid raffinering. Det finns därtill vissa faktorer på den svenska marknaden som har ökat spotmark-nadsköpen, framför allt den stora importen av tjocka eldningsoljor. Därtill kommer de stora institutionella förbmkarnas strävan efter att minska sina bränslekostnader genom egna inköp på spotmarknaden.

Inte minst kommunerna har under senare år genom olika inköpsorgan engagerat sig på denna marknad. Oljeförbrukningen för den kommunala kraft- och värmeproduktionen är den mest expansiva sektorn av den svenska bränslemarknaden. Enligt uppgift från Svenska värmeverks-föreningen väntas denna förbrukning, som år 1978 uppgick till 2,8 milj. m, öka till 6 milj. m år 1985.

Även överkapacitet i distributionsledet bidrar till oljebranschens aktuella svårigheter. Ett relativt stort antal företag har byggt upp egna depå-och leveranssystem utifrån prognoser om en fortsatt efterfrågeökning. Till följd av att oljekonsumtionen under senare år har stagnerat är nu dessa system överdimensionerade.

De problem som jag har redogjort för har redan haft belydande konsekvenser för den svenska oljemarknadens struktur. Oljebolagen med integrerad verksamhet i råoljeanskaffning, raffinering och distribution har sedan oljekrisen 1973-1974 minskat sina marknadsandelar. Detta gäller särskih för den tjocka eldningsoljan, som används för kraft- och värmeproduktion och för industriella ändamål. Det finns en klar tendens hos flera av de intemationella bolagen atl minska försäljningen i Sverige. Företag som arbetar huvudsakligen på spotmarknaden, inkl. kommuner och andra storförbrukare, har i motsvarande mån ökat sin andel av marknaden.

Dessa stmkturförändringar för med sig en försvagning av säkerheten i den svenska oljeförsörjningen. Särskilt betänkligt från försörjningssynpunkt är enligt min mening att en växande del av oljeinköpen för kraft- och värmeproduktion under 1970-talet har lagts över på spotmarknaden.

Riskerna med denna utveckling har klargjorts genom händelserna på den internationella oljemarknaden under de senaste månaderna. Bortfallet av den iranska råoljeexporten har lett till att tidigare råoljeöverskott har förbytts i ett underskott. Spotmarknaderna har reagerat snabbt genom sjunkande utbud och kraftiga prishöjningar. Flera av raffinaderierna i Sverige har fått svårigheter all upprätthålla sin råoljetillförsel. De företag

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 139

som normalt köper produkter på spotmarknaden för distribution i Sverige befinner sig i dag i ett besvärligt läge.

De aktuella störningama på den internationella oljemarknaden bör ses som utslag av den akuta krisen i Iran snarare än som förebud till en mera långsiktig mbbning av balansen mellan tillgång och efterfrågan. Som jag tidigare har framhållit i samband med redovisningen av vissa globala energiprognoser (avsnitt 2.1.3) finns det skilda bedömningar av den tidpunkt vid vilken en sådan mbbning kan komma att inträffa. Redan i dag måste man emellertid räkna med att störningar i något av de viktigare produktionsområdena snabbt får omfattande följder på hela den internationella marknaden. Sannolikheten för att sådana stömingar skall få särskih stora effekter på den svenska marknaden ökar till följd av strukturproblemen inom den svenska oljebranschen. Detta i kombination med vårt höga totala oljeberoende är ägnat att inge farhågor för vår oljeförsöijning.

8.1.4 Riktlinjer för den statliga oljepolitiken

Den oljepolitik som utformades åren 1975 och 1976 tog sikte på främst att bygga upp en statlig kommersiell organisation på området. Det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB gavs en central roll och fick resurser för att bedriva verksamhet inom olika led av oljehanteringen. Detta innebar emellertid ingen lösning av de grundläggande stmkturproblemen inom den svenska oljeindustrin. Dessa problem har under de senaste åren kommit att framstå alh klarare. Det har också blivit uppenbart att någon lösning av problemen inte kan uppnås enbart genom att staten engagerar sig kommersiellt i oljebranschen.

Enligt min mening bör målet för den statliga oljepolitiken vara att i nära samverkan med oljeföretagen och andra parter på marknaden, framför allt kommunema och andra storförbmkare, åstadkomma en ökad säkerhet i den svenska oljeförsörjningen på både kort och lång sikt. För att detta mål skall kunna nås måsle strukturproblemen inom branschen angripas på bred front. Den samverkan mellan staten och de olika marknadsparterna som därvid fömtsätts bör gmndas på en klar rollfördelning. Detta gäller inte minst för statens egen verksamhet, som bör inriktas främst på all skapa sådana allmänna villkor för oljeindustrin att denna kan uppfylla rimliga krav på trygghet i försöijningen. Som instmment för oljepohtiken behövs det också statliga organ som kan verka på företagsplanet. Den statliga affärsverksamheten bör dock ses främst som ett komplement till oljeföretagens verksamhei på vissa områden där det föreligger särskilda motiv för statliga insaiser.

Jag kommer nu att närmare redogöra för min syn på frågan om de olika marknadsparternas uppgifter inom ramen för den statliga oljepolitiken.

De internationeUa oljebolagen svarar för omkring hälften av försäljningen i Sverige. Deras alltjämt dominerande ställning på världsmarknaden för olja innebär att deras närvaro på den svenska marknaden får ses som en

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1   Industridepartementet 140

trygghetsfrämjande faktor. Detta gäller i synnerhet de foretag som bedriver raffinering i Sverige, dvs. BP, Shell och Texaco. Dessa företag har, i likhet med Nynäs och OK, drabbats av stora förluster under de senaste åren. Även för andra intemationella oljebolag torde verksamheten i Sverige ha gett ett otillfredsställande resultat. Hos flera av de internationella bolagen torde det mot denna bakgmnd finnas ett intresse av samverkan i syfte bl.a. att förbättra utnyttjandet av bolagens raffineringskapacitet, depånät och distributionsorganisation i Sverige. Enligt min mening är det även ett svenskt intresse atl de internationella bolagen kan bevara sin ställning på den svenska marknaden. Från statens sida finns det anledning att fästa särskild vikt vid bolagens beredvillighet och förmåga att göra åtaganden om försörjning av den svenska marknaden, t. ex. genom långsiktiga leveranser av råolja.

De svenskägda raffinaderiföretagen - dvs. Nynäs Petroleum och OK -svarar i dag för nära en tredjedel av den svenska marknadens försörjning och för en motsvarande del av landets raffineringskapacitet. De har en väl etablerad verksamhet inom olika delar av oljehanteringen och de utgör därmed en från försörjningssynpunkt värdefull tillgång. OK har i ett antal år varit ledande inom försäljningen av bensin och tunn eldningsolja och företaget har en mycket god marknadsförankring. Engagemanget i Scanraff har dock inneburit en belastning för OK:s ekonomi. Nynäs har sedan länge en stark ställning på tjockoljemarknaden. Det finns också skäl att nämna den lillverkning av smörjmedel, asfalt och andra specialprodukter som sker vid Nynäs raffinaderier.

Nynäs och OK:s aktuella svårigheler kan väsentligen hänföras till deras ofullständiga integration in i råoljeledet. Genom en långsiktigt inriktad samverkan mellan staten och dessa företag bör effekterna av denna konkurrensnackdel kunna mildras. En sådan samverkan bör kunna bygga på att parterna täcker sina behov av produkter för marknadsföring i Sverige med långsiktigt säkerställda leveranser av råolja och produkter som ttllförs genom avtal med oljeproducenter eller andra liknande arrangemang. Därmed bör företagen även i framtiden kunna spela en viktig roll i landets försörjning.

Övriga oljeföretag har under senare år haft en gynnsammare resultatutveckling därigenom att de har kunnat utnyttja möjligheterna till spotköp till låga priser. Denna verksamhet inverkar dock negativt på försörjningstryggheten. I nu rådande marknadsläge, liksom under 1973-1974 års kris, har de berörda företagen stora svårigheter att över huvud taget skaffa produkter för sin försäljning i Sverige. Dessa företags möjligheter att långsiktigt behålla sin ställning på den svenska marknaden torde vara beroende av att de övergår lill att i störte omfattning gmnda sin försörjning på de integrerade oljeföretagen i Sverige eller andra leverantörer som kan erbjuda jämförbar försörjningssäkerhet.

Även kommuner och andra storförbrukare bör enligt min mening ta

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 141

större hänsyn till försörjningsintressena i sin inköpspolitik. Somjag redan har påpekat ökar särskilt den kommunala sektorns ijockoljeförbrukning för kraft- och värmeproduktion snabbt. Det är enligt min mening olämpligt att denna betydelsefulla sektor av vår energiförsörjning görs beroende av utvecklingen på den osäkra korttidsmarknaden för oljeprodukter. Kommunernas ökade ansvar på energiområdet bör innefatta ett ökat hänsynstagande till de risker som ett starkt spoimarknadsberoende innebär. Jag avser att ta initiativ till överläggningar i frågan med Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska värmeverksföreningen.

Det finns behov av att något utförligare klarlägga Svenska Petroleums roll som instmment för den statliga oljepolitiken. Som nämnts bildades bolaget med uppgiften att bygga upp en kommersiell verksamhet omfattande olika från försörjningssynpunkt viktiga led av oljehanteringen. Bolaget har på kort tid lyckats uppnå en relativt betydande försäljning av främst tjocka eldningsoljor. Bl. a. genom NOCO-affären har bolaget börjat bygga upp en långsiktig råoljeförsörjning. Företrädare för oljebranschen har emellertid framfört kritik mot bolagets verksamhet. Det hardärvid hävdats att Svenska Petroleums uppträdande på marknaden har ytterligare ökat spotmarknadsberoendet och försämrat de etablerade företagens ställning. Kritiken har riktats framför allt mot Svenska Petroleums försök att bredda sin ursprungliga försäljning av tjockolja till storförbmkare med en viss försäljning av eldningsoljor till hushåll och andra mindre förbrukare.

Enligt min mening bör Svenska Petroleums verksamhet inriktas framför allt mot områden där bolaget kan bidra till att förbättra försörjningstryggheten. På kortare sikt kan resultat nås genom avtal med oljeproducenter om leveranser av såväl råolja som oljeprodukter. Av betydelse på längre sikt är prospektering och förvärv av andelar i oljefyndigheter. Svenska Petroleums egenskap av statligt företag med möjligheter till statligt finansieringsstöd i olika former ger bolaget goda möjligheter till insatser i försörjningsledet, som ofta ställer stora krav på kapital. Flera oljeföretag har också uttryckt intresse för samarbete med Svenska Petroleum på detta område. Jag ser det som önskvärt att ett sådant samarbete kommer till stånd, eftersom det skulle kunna innebära en angelägen förstärkning av försörjningssäkerheien på den svenska oljemarknaden. Särskilt om samarbetet kombineras med samverkan även inom raffineringsledet kommer de båda centrala problemen inom oljebranschen i Sverige att kunna angripas.

Svenska Petroleums nuvarande marknadsföring är begränsad i förhållande till den verksamhet i råolje- och raffineringsleden som avses utgöra bolagets framtida huvuduppgift. Eftersom denna verksamhet kan väntas leda till atl Svenska Petroleum får tillgång till större kvantiteter råolja och produkter än vad som kan avsättas på bolagets nuvarande marknad ligger det nära till hands för bolaget att söka samverkan med andra branschföretag även i marknadsledet. Svenska Petroleums egen försäljning bör liksom

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 142

hittills inriktas på storförbrukare främst inom den offentliga sektom och andra kundkategorier som f. n. i stor utsträckning grundar sin försörjning på spotmarknaden. Svenska Petroleum bör för dessa kunna erbjuda ett förmånligt försörjningsalternativ. Däremot saknas det enligt min mening skäl för en fortsatt utvidgning av bolagets detaljdistribution av oljeprodukter om en samverkan av det slag somjag här har angivit kan komma till stånd.

År 1976 fick Svenska Petroleum en viss särställning på upphandlingsområdet genom förordningen (1976:664) om upphandling av oljeprodukter för statlig myndighet som ej hör till försvarsdepartementet. Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att denna forordning upphävs. När det gäller den statliga beredskapslagringen av råolja finner jag emellertid efter samråd med chefen för handelsdepartementet att överstyrelsen för ekonomiskt försvar bör anlita Svenska Petroleum vid upphandlingen. Detta ligger väl i linje med vad jag har anfört om inriktningen av bolagets verksamhet. Det ankommer på regeringen att meddela föreskrifter härom.

Jag vill slutligen beröra frågan om statsmakternas pmpo//r//t beträffande oljeprodukter. Företrädare för raffinaderiföretagen i Sverige har framhållit att dessa företag har försatts i ett ogynnsamt konkurrensläge genom de prisregleringar som vid två tillfällen under 1970-talet har införts vid perioder med allvarliga störningar av den internationella råoijemarknaden, nämligen under oljekrisen 1973-1974 och hösten 1978. Dessa perioder kännetecknas av prishöjningar särskih på spotmarknaden för färdiga produkter, vilket innebär att raffinaderimarginalema ökar för de raffinaderiföretag som förfogar över råolja till kontraktsbundna priser. På den svenska marknaden - liksom på flertalet andra marknader - har emellertid raffinaderiföretagen genom högstpriser eller prisstopp i viss mån hindrats från att dra fördel av de höga spolmarknadspriserna. Därmed har de också, framhålls det, begränsade möjligheter att kompensera sig för förluster under perioder av överskott och låga spotmarknadspriser då raffinering i Sverige ger ett sämre resultat än import av färdiga produkter.

Efter samråd med chefen för handelsdepartementet vill jag anföra följande i denna fråga. Genom den svenska marknadens stora beroende av produktimport påverkas prisnivån i Sverige starkt av Rotterdammarknaden. Under perioder med stabilitet på den internationella oljemarknaden har inköp på spotmarknaden bidragit till en ökad konkurrens mellan oljeföretagen i Sverige, vilket har medfört en för konsumenterna gynnsam prisutveckling på oljeprodukter. I brisllägen ger dock spotmarknaden kraftigt utslag i form av minskat utbud och höga priser eftersom prissättningen på denna marknad sker efter marginella kvantiteter. Om dessa prishöjningar - som inte har sin gmnd i faktiska råoljekostnadsökningar - tilläts att snabbt och i full utsträckning slå igenom på den svenska marknaden skulle det kunna få oacceptabla följder för balansen i samhällsekonomin.

I sådana fall kan det alltså vara nödvändigt att kortsiktigt dämpa ge-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 143

nomslaget av prishöjningar genom olika former av prisreglering. Detta bör emellertid ske på ett sätt som tar hänsyn även till försöijningsintressena. Den svenska prisnivån måste anpassas till intemationellt tillämpade priser på oljeprodukter om importen av oljeprodukter skall kunna upprätthållas. Prishöjningar bör i så fall, enligt min mening, också medges de oljeföretag som genom sitt engagemang i råolje- och raffineringsleden har en förhållandevis prisstabil försörjning och som av det skälet inte kan uppvisa kostnadsökningar som grund för prishöjningar. Sådana överväganden har legat till gmnd för de beslut som regeringen har fattat under januari och febmari 1979 om en successiv uppmjukning av det prisstopp som infördes i november 1978.

Som jag redan har framhållit är det ett huvudmål för svensk oljepoUtik att uppnå ökad försörjningstrygghet genom att begränsa det nuvarande beroendet av spotmarknadsköp. Härigenom bör även den svenska oljemarknadens känslighet för prisutvecklingen på de intemationella produkt-marknaderna efter hand kunna minskas.

8.1.5 Överläggningar med vissa oljeföretag

Sedan början av december 1978 har diskussioner förts mellan företrädare för industridepartementet och olika oljeföretag om aktuella problem inom branschen. Med några av de berörda företagen har diskussionerna övergått till överiäggningar om förutsättningama för en närmare samverkan mellan staten och dessa företag i enlighet med de riktUnjer som jag nyss har angivit.

Överiäggningarna har i febmari 1979 lett fram till fyra avtal mellan regeringen och vissa oljeföretag. Innan jag lämnar en kort orientering om innehållet i dessa avtal vill jag understryka att de inte innebär andra åtaganden för partema än att ta upp förhandlingar rörande vissa i avtalen angivna frågor. Avsikten är att förhandlingarna skall slutföras före utgången av år 1979. Det är vidare förutsatt att vid förhandlingarna statens kommersiella intressen skall företrädas av Svenska Petroleum. Något ställningstagande från riksdagens sida till avtalen är inte påkallat. I den mån förhandlingarna leder till resultat som förutsätter beslut av regeringen och riksdagen avser jag att återkomma till frågan.

Avtalet mellan regeringen och AB Nynäs Petroleum avser förhandlingar om samverkan beträffande dels långsiktig anskafi"ning av råolja och oljeprodukter, dels raffinaderiverksamhet. På sistnämnda område är avsikten att finna former för en samverkan beträffande såväl raffinaderiet i Nynäshamn som andra raffinaderier i samverkan med andra parter. Förhandlingama skall kunna omfatta även vissa utvecklingsfrågor.

Avtalet mellan regeringen och Oljekonsumenternas förbund jämte Texaco Oil AB avser förhandlingar om en gemensam projektstudie för konver-teringsanläggningar, bl. a. för katalytisk krackning, och om de olika former av finansiering som kan komma i fråga för ett eventuellt sådant projekt.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 144

Vidare skall forhandlingar föras om råoljeleveranser till Scanraff och om fördelning av produkter från raffinaderiet.

Avtalet mellan regeringen och Oljekonsumenternas förbund avser förhandlingar om eventuell gemensam anskaffning av råolja och därmed förenade frågor om anskaffning av produkter. Utöver vad som har överenskommits enligt avtalet mellan regeringen, OK och Texaco skall regeringen och OK kunna förhandla om samverkan även med andra raffinaderiföretag, i första hand Nynäs Petroleum avseende raffinaderiet i Nynäshamn.

Avtalet mellan regeringen och Svenska BP AB jämte BP Trading Ltd, London, avser förhandlingar om en långsiktig samverkan inom de sammanhängande områdena råoljeförsörjning, raffinering, lagring och distribution. I avtalet hänvisas till att samarbete redan har etablerats mellan BP och Svenska Petroleum på dessa områden. Samverkan skall kunna ske även med andra parter.

8.1.6 Ny organisation för prospektering

Hösten 1978 inleddes överläggningar mellan de statliga och enskilda intressentema i resp. OPAB och Petroswede om organisationen på oljeprospekteringens område. För bägge parter var utgångspunkten att den ursprungliga formen för samarbete, i princip baserad på intressentbidrag efter ägarandel i bolagen, inte längre var ändamålsenlig och att en mer flexibel samarbetsform borde eftersträvas. Parterna gjorde vidare den gemensamma bedömningen att en svensk prospekteringsinsats av den omfattning och uthållighet som förutsattes när det nya bidragssystemet infördes våren 1978 ställer krav på relativt betydande resurser för anskaffning och genomförande av projekt. På grundval av vissa studier beräknades kostnaderna för en sådan basorganisation för prospektering såväl på svenskt område som utomlands kunna uppgå till ca 10 milj. kr. om året efter en uppbyggnadsperiod av tre ä fem år. De enskilda intressenterna gjorde också klart atl de inte var beredda att göra långsiktiga ekonomiska åtaganden på området och att staten därför enligt deras mening borde vara huvudman för en ny prospekteringsorganisation.

Mellan intressenterna i Petroswede har nu träffats ett avtal av innebörd att den statliga intressenten, dvs. Svenska Petroleum, förvärvar de enskilda intressenternas aktier räknat fr. o. m. den Ijanuari 1979. Avtalet har för Svenska Petroleums del träffats med förbehåll för att särskilda statliga medel ställs till förfogande för att bolaget skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt avtalet. Avsikten är att Petroswedes verksamhet i fortsättningen skall handhas av en ny staflig basorganisation för prospektering, Svenska Petroleum Exploration AB, som är ett helägt dotterbolag till Svenska Petroleum.

Förhandlingarna mellan intressenterna i OPAB har lett fram till en överenskommelse om att OPAB skall uppdra åt den nya basorganisationen att

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 145

mot ersättning fullfölja OPAB:s prospekteringsverksamhet. Någon ändring av OPAB:s ägarförhållanden sker inte i samband därmed. Den nya organisationen väntas komma att erbjuda personalen hos såväl OPAB som Petroswede anställning.

Enligt min mening innebär överenskommelserna mellan intressentema i OPAB och Petroswede att förutsättningarna för en effektiv svensk prospekteringsinsats har förbättrats. Den nya basorganisationen kommer att gmndas på samtliga de resurser för prospektering som hittills har funnits hos de tre bolagen OPAB, Petroswede och Svenska Petroleum. En sådan koncentration av resurserna kommer att innebära ökade möjligheter att anskaffa, utvärdera och genomföra prospekteringsprojekt för såväl Svenska Petroleums som enskilda svenska företags räkning. Den nya organisationen utgör därmed ett komplement till det bidragssystem som infördes våren 1978. Eftersom verksamheten till stor del torde komma att bedrivas på grundval av statliga prospekteringsbidrag är en redovisningsmässig avgränsning gentemot Svenska Petroleum önskvärd. En sådan avgränsning uppnås genom att organisationen är ett aktiebolag med egen styrelse.

I och med Svenska Petroleums förvärv av aktiema i Petroswede upphör 1973 och 1978 års konsortialavtal om intressenternas samarbete i detta bolag att gälla. Avtalet av år 1973 innebär bl.a. åtaganden för intressentema att bidra till verksamheten med 100 milj. kr. i proportion till sina andelar. Därav har till utgången av år 1978 ca 78 milj. kr. betalats in. Enligt 1978 års avtal förklarade sig intressenterna beredda att under vissa fömtsättningar tillskjuta ytterligare 50 milj. kr. Dessa medel har inte tagits i anspråk.

Riksdagen medgav år 1978 (prop. 1977/78: 128 s. 34, NU 1977/78:70, rskr 1977/78:343) att återstående medel på reservationsanslaget Oljeprospektering ställdes till Svenska Petroleums förfogande, att av bolaget användas som intressentbidrag till Petroswede i enlighet med 1978 års avtal. Eftersom avtalet nu har upphört att gälla behövs medlen inte för detta ändamål. Dessa medel, som uppgår till 22 milj.kr., bör i stället få användas av Svenska Petroleum för att täcka bolagets kostnader i samband med övertagandet av Petroswede. Som tillskott till verksamheten inom den nya prospekteringsorganisationen under en uppbyggnadsperiod bör medel anvisas på statsbudgeten under ett särskih anslag. Jag återkommer till dessa frågor vid min anmälan av anslagsfrågorna i det följande.

8.1.7 Statsgaranti för oljeutvinning m. m.

Den statliga kreditgaranti på 2000 milj. kr. som beslutades år 1975 har i samband med avtalet mellan Svenska Petroleum och NOCO visat sig vara ett lämpligt instrument för att säkra långsiktig tillgång till råolja på ekonomiskt förmånliga villkor. Energikommissionen har föreslagil att garantiramen höjs. För egen del är jag inte beredd att förorda en sådan höjning eftersom hittills endast omkring en Qärdedel av ramen har utnyttjats. Om 10   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 146

behov av en ramhöjning uppstår under budgetåret 1979/80 får frågan tas upp i samband med anmälan av tilläggsbudget för detta budgetår. Däremot vill jag redan nu ta upp frågan om utvidgning av garantins användningsområde.

F. n. får garantin användas för finansiering av dels investeringar i utvinning, transport och lagring av olja, naturgas eller kol, dels förvärv av intresseandelar i olje-, gas- eller kolfyndigheter som står inför kommersiell exploatering eller där exploatering redan har påbörjats. En allmän fömtsättning för att garanti skall kunna ställas för finansiering av ett visst projekt är att projektet bedöms värdefullt från svensk försörjningssynpunkt. Vidare bör staten tillförsäkras option på hela den eventuella produktionen eller del därav.

Svenska Petroleum och enskilda oljeföretag bearbetar f. n. några oljeut-vinningsprojekt som skulle kunna komma i fråga för statlig kreditgaranti. Det har därvid framkommit att tillgång till råolja från fyndighetema skulle kunna säkras på fördelaktigare villkor genom förvärv av aktierna i de företag som har intresseandelar i resp. fyndighet än genom förvärv enbart av andelama.

Jag finner det önskvärt att garantins användningsområde utvidgas så att garanti kan ställas även vid finansiering av aktieförvärv. En fömtsättning bör dock vara atl det företag i vilket aktier skall förvärvas bedriver verksamhet huvudsakligen inom oljeutvinning och att förvärvet ger äganderätten till viss från svensk försöijningssynpunkt värdefull produktion. Beträffande option för staten bör samma krav stätllas som f. n. I analogi med vad som gäller inom garantins nuvarande användningsområde bör garanti kunna ställas även för förvärv av aktierna i naturgas- och kolproducerande bolag.

Vidare har det vid förhandlingar med vissa oljeproducenter beträffande långtidsavlal om köp av råolja framkommit att sådana avtal kan innebära betydande garantianspråk för att säkra säljarens fordran vid varje leveranstillfälle. Dessa anspråk kan vara betungande. Önskemål har därför framförts om att statsgaranti skall kunna ställas för svenska företags betalningsförpliktelser i samband med avlyft av råolja inom ramen för långsiktiga leveranskontrakt.

Jag anser att en sådan utvidgning av garantins användningsområde ligger väl i linje med garantins syfte att skapa ökad långsiktighet i råoljeförsörjningen. En fömtsättning for att garanti skall kunna ställas bör vara atl ifrågavarande leveranser sker enligt långtidsavtal från en leverantör med egen utvinning och bedöms vara värdefulla från svensk försörjningssynpunkt. En motsvarande utvidgning av garantins användningsområde bör ske även beträffande leveranser av naturgas och kol.

Jag förordar sålunda att regeringen inhämtar riksdagens godkännande att utvidga användningsområdet för den statliga kreditgarantin i enlighet med vad jag nu har anfört.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 147

Sludigen vill jag nämna att fråga under senare tid har väckts om att utnyttja den statliga kreditgarantin i syfte alt underlätta försörjningen med kokskol för framställning av koks för jäm- och stålindustrin. Enligt min mening bör emellertid garantins användning på kolområdel begränsas lill främst kol för förbränning, s.k. ångkol. Det bör inle komma i fråga att använda garantin för ändamål utanför det egentliga energiområdet.

8.2 Naturgas

8.2.1 Inledning

Frågan om att införa naturgas i Sverige har diskuterats sedan början av 1970-talet. Bakgrunden har varit gasens ökande roll i Västeuropas energiförsörjning efter de stora fynden i Nederländerna och Nordsjön. Betydande insatser har gjorts för att klargöra förutsättningarna för naturgas i vårt land och för att få till stånd förhandlingar med potentiella leverantörer av gasen.

I syfte alt åstadkomma en samordning av den centrala utrednings- och förhandlingsverksamheten bildades år 1976 Swedegas AB (prop. 1975/ 76: 124, NU 1975/76:44, rskr 1975/76: 262). Staten äger genom statens vattenfallsverk 51 % av aktierna i bolaget och Svenska Gasföreningens Service AB återstående 49%. Förberedelser för distribution och marknadsföring handhas av de regionala bolagen AB Sydgas och Västgas AB. I dessa bolag äger Swedegas 51% av aktierna, medan återstoden ägs av kommuner och kraftföretag i resp. region.

Verksamheten inom Swedegas regleras genom ett konsortialavtal mellan parterna, som gäller till utgången av år 1979. Verksamheten har finansierats huvudsakligen genom särskilda statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet till ett sammanlagt belopp av 40 milj. kr. Medel för ändamålet har anvisats i form av investeringsanslag till lån till förprojektering av naturgasledningar m. m., senast på tilläggsbudget I ttll statsbudgeten för innevarande budgetår (prop. 1978/79: 25 bil. 11, NU 1978/79: 16, rskr 1978/ 79: 122).

Swedegas har sedan bildandet bedrivit en omfattande utredningsverksamhet rörande olika aspekter av en svensk naturgasintroduktion. Bolaget har haft kontakter med ett antal möjliga leverantörer till Sverige av såväl rörtransporterad gas som kondenserad gas för fartygstransport (liquified natural gas, LNG). Under de två senaste åren har arbetet kommit att inriktas främst på ett konkret projekt avseende import av naturgas från norska Nordsjön med rörledning genom Nordtyskland och Danmark till Sverige för avsättning främst i västra Skåne, Sydgasprojektet. Detta projekt har sedan kompletterats med ett projekt avseende import av LNG från Algeriet för avsältning främst i västra Sverige, Västgasprojektet.

En redogörelse för Sydgasprojektet avgavs av Swedegas i en rapport den 15 seplember 1978 till industridepartementet i naturgasfrågan. På uppdrag av chefen för industridepartementet gjordes en utvärdering av

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 148

rapporten, som redovisades i början av november. Swedegas gavs tillfälle att yttra sig över utvärderingen. Hela detta material har remissbehandlats.

En redogörelse för Västgasprojektet har avgetts av Swedegas i en rapport den 20 januari 1979. Dessutom föreligger en utredning från statens industriverk om de industri- och sysselsättningspolitiska effekterna av en naturgasintroduktion i Sverige.

Utdrag ur de angivna rapporterna jämte en remissammanställning återfinns i bilaga 1.5.

Slutligen har länsstyrelsen i Malmöhus län ijanuari 1979 till industridepartementet överlämnat en teknisk och ekonomisk utvärdering av LNG-import via en temporär terminal utanför Landskrona, Landskronaprojektet. Länsstyrelsen har i skrivelse den 23 febmari 1979 föreslagit fortsatta utredningar om såväl detta projekt som andra på LNG-import grundade projekt.

Som bakgmnd till den följande redogörelsen för Syd- och Västgaspro-jekten skall jag ge en kort översikt över naturgasens roll i energiförsörjningen framför allt i Västeuropa. Därvid kommer också att lämnas uppgifter om läget i de nordiska ländema.

8.2.2 Internationell bakgrund

Somjag tidigare har redovisat (avsnitt 2.1.2) uppgår världens kända och utvinningsvärda naturgastillgångar till ca 75000 miljarder m, vilket motsvarar ungefär två tredjedelar av oljetillgångama. Produktionen uppgår till ca 1 700 miljarder m om året och motsvarar därmed ca hälften av oljeproduktionen. Detta innebär att naturgastillgångarna vid ett statiskt betraktelsesätt är uthålligare än oljetillgångama. Om hänsyn tas till den snabbare förbrukningsökningen för naturgas är dock uthålligheten i stort sett densamma för naturgas som för olja.

Naturgasen är nära knuten till oljan i fråga om utvinning, användning och prisbildning. De kända tillgångarnas geografiska fördelning är dock en annan än för oljan. Tillgångarna är mera spridda, och OPEC-länderna har en betydligt mindre andel. Sovjetunionen beräknas ha nära 40% av världens naturgastillgångar.

Gasen förbrukas i dag huvudsakligen i de länder där den produceras. Den intemationella handeln med naturgas ökar dock snabbt. Här skall lämnas vissa uppgifter om Västeuropas nalurgasförsöijning, som är av särskilt intresse från svensk synpunkt.

Produktionen i Nederländerna svarar i dag för nära hälfien av Västeuropas naturgasförbrukning av ca 200 miljarder m. Produktionen har emellertid nu nått sitt maximum, och leveranserna till andra länder i Europa kommer att trappas ned under 1980-talet för att heh upphöra under 1990-taiet. Importen till Västeuropa uppgår f. n. till ca 25 miljarder m om året, främst från Sovjetunionen.

Förbrukningen i Västeuropa har under 1970-talet ökat med ca 12% om

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 149

året. Denna ökningstakt väntas komma att avta under 1980-talet. Trots detta kommer behovet av import att öka. År 1990 väntas Västeuropas totala förbrukning uppgå till ca 290 miljarder m'', varav ca 85 miljarder m utgörs av import. De viktigaste leverantörerna väntas komma att bli Algeriet, Sovjetunionen och Iran i nu nämnd ordning. Den algeriska exporten sker huvudsakligen i form av LNG. Även avlägsnare länder som t. ex. Nigeria kan komma att bli exportörer av LNG till Europa. Ett hinder för en snabb ökning av LNG-marknaden är dock de stora investeringarna för kondensering och transport av gasen.

Under 1990-talet väntas den västeuropeiska gasmarknaden komma att bli starkare beroende av tillförsel från utomeuropeiska leverantörer. Detta gäller sannolikt även om produktionen i Nordsjön skulle kunna vidmakthållas genom nya fynd. De stora konsumentländerna strävar efter att begränsa en framtida ökning av importbehovet bl.a. genom att inrikta gasanvändning mot sådana områden där gasens egenskaper har ett högt värde. Samtidigt söker dessa länder alt planera för en diversifierad gasimport i syfte att undvika ett alltför stort beroende av ett fåtal leverantörer.

I alla de stora förbrukarländerna i Västeuropa har konsumtionen byggts upp på gmndval av inhemsk produktion, som avsatts till relativt låga priser. Efter hand - och särskilt efter 1973-1974 års oljeprishöjningar -har prisnivån kommit att anpassas till oljepriset. Vid internationell handel med naturgas är nu gaspriset i regel knutet till priset på eldningsoljor.

Inom de nordiska ländema används naturgas i dag endast i Finland, som importerar ca 1 miljard m' om året från Sovjetunionen. Någon ökning av gaskvantiieten planeras inte.

Norge har på kontinentalsockeln i Nordsjön stora naturgastillgångar, främst i Ekofisk- och Friggfällen. Ca 400 miljarder m naturgas beräknas kunna utvinnas enbart från dessa fält. Gasen transporteras med rörledningar till resp. Västtyskland och Storbritannien. Någon användning av naturgas i Norge planeras f. n. inte.

Därutöver finns på norsk kontinentalsockel kända och utvinningsvärda tillgångar om ca 300 miljarder m i ett antal mindre fyndigheter. Möjligheterna atl exploatera dessa tillgångar är beroende bl. a. av att transportfrågan kan få en ekonomiskt godtagbar lösning. Norr om 62:a breddgraden väntas prospekteringen efter olja och naturgas komma att börja lidigast år 1980, och fömtsättningama för kommersiell produktion torde kunna bedömas först efter flera års arbeten.

Även Danmark har vissa naturgastillgångar på sin kontinentalsockel i Nordsjön. Storleken av dessa har varil omdiskuterad. Enligt danska myndigheters bedömning kan de ulvinningsvärda tillgångarna uppgå till minst 100 miljarder m. Sedan flera år ttllbaka planeras för en introduktion av naturgas i Danmark på gmndval av dessa tillgångar. Planerna innefattar bl.a. uibyggnad av en sjöledning från Nordsjön och ett ledningssystem i Danmark. En begränsad introduktion avses komma att ske redan hösten

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 150

1982 genom en tillfällig import landvägen från Västtyskland. Enligt avtal i febmari 1979 mellan det konsortium som innehar utvinningsrätten till fyndighetema i Nordsjön och det statliga bolaget Dansk Olie & Naturgas A/S skall leveranserna från dessa fyndigheter börja den I oktober 1984. Efter två år skall de nå en nivå av 2,5 miljarder m om året till år 2002, varefter leveranserna successivt minskar till år 2009 då de upphör. Danska regeringen har godkänt avtalet och väntas komma att lägga fram förslag i frågan till folketinget under våren 1979.

8.2.3 Sydgasprojektet

Sydgasprojektet bygger på ett i maj 1978 träffat ramavtal mellan Swedegas och det ledande tyska gasföretaget Ruhrgas AG. Avtalet gäller för en period av 20 år från den 1 oktober 1982. De viktigaste elementen i ramavtalet är dels ett avtal om leverans av 1,2 miljarder m naturgas om året till Sverige, dels en överenskommelse om att bygga en samägd gasledning för att transportera gasen genom Nordtyskland från en punkt nära Emden till dansk-tyska gränsen. Leveranserna under de två första åren sker med mindre kvantiteter för att möjliggöra en successiv marknadsuppbyggnad. Ruhrgas åtagande avser leverans av naturgas som detta bolag köper från Ekofiskfältel i Nordsjön. Leveransavtalet gäller endast i 13 år, dvs. till utgången av september 1995, dock med rätt för Swedegas att få avtalet förlängt med minst sju år så snart Ruhrgas för egen del träffar avtal om ytterligare större köp av rörtransporterad gas. Priset är knutet till vissa oljeprisnoteringar i Nordvästeuropa.

Det fömtsätts att hela ledningen i Nordtyskland - en investering av 815 milj. kr. i 1977 års priser - skall finansieras med hjälp av en svensk statsgaranti. Avtalet gäller endast om sådan garanti har ställts senast den 30 juni 1979 av den svenska regeringen.

En annan förutsättning är att gasen från Ruhrgas kan transiteras över det planerade danska gasnätet. Förhandlingar har förts mellan Swedegas och DONG om villkoren härför. Ett förslag till tjugoårigt avtal föreligger, enligt vilket DONG skall mot avgift utföra transiteringen.

Svenskt deltagande i finansieringen av det danska nätet behövs sannolikt inte. Däremot kan garanti komma att krävas för betalningen till DONG av gastransporten.

Den svenska delen av projektet utgörs av en sjöledning över Öresund och ett ledningssystem från Malmö till Halmstad med en eventuell avgre-ning vid Åstorp till Bromölla. Investeringskostnaden anges av Swedegas till 628 milj. kr. i 1977 års priser vartill kommer 135 milj. kr. för konvertering av kundanläggningar från olja till gas.

Gasen skall enligt den marknadsplan som har utarbetats av Sydgas avsättas främst till industriföretag. De första åren väntas dock en stor del av gasen gå till kraftvärmeverk och hetvaitencentraler. Naturgasen ersätter till hell övervägande del tjock eldningsolja. Antalet kunder väntas komma att uppgå till 200 ä 250.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 151

De samhällsekonomiska kalkyler som har lagts fram av Swedegas visar ett underskott för Sydgasprojektet av 855 milj. kr., vilket innebären fördyring med ca 10 % jämfört med fortsatt oljeanvändning. Underskottet har räknats som ett nuvärde år 1977 av merkostnaden för gasanvändning under en tjugoårig avtalsperiod. För detta grundfall har antagits bl.a. en årlig realprisökning för tjockolja av 3,5%. Enligt Swedegas kan rimliga förändringar i antagandena om bl. a. oljeprisutvecklingen leda till att merkostnaden sjunker till ca 500 milj. kr. eller stiger till ca 1 500 milj. kr. Det bör noteras att de samhällsekonomiska kalkylerna inte innefattar de gynnsamma miljöeffekterna av naturgasanvändning, framför allt lägre utsläpp av svavel m.m. Swedegas anger kostnaderna för att genom reningsåtgärder minska utsläppen vid fortsatt oljeanvändning till naturgasens nivå till 600 å 900 milj. kr. räknat som nuvärde.

Swedegas har även lagt fram en företagsekonomisk kalkyl, som anger behovet av ekonomiskt stöd för att projektet skall kunna genomföras. Beroende bl.a. på att introduktionsrabatter till naturgaskunder förutsätts ger den företagsekonomiska kalkylen ett större underskott än den samhällsekonomiska. Skillnaden uppskattas till ca 400 milj. kr. Stödbehovet kan därmed anges til lägst 900 milj. kr. och högst 1900 milj. kr. räknat som nuvärde.

I utvärderingen av Swedegas rapport riktas kritik mot några av antagandena i de samhällsekononomiska kalkylerna. Vidare ifrågasätts om Sydgasprojektet leder till en förbättrad försörjningstrygghet jämfört med fortsatt oljeanvändning mot bakgmnd bl.a. av att Ruhrgas leveransåtagande inte omfattar hela avtalstiden.

Vid remissbehandlingen av rapporten har endast statens naturvårdsverk och länsstyrelsen i Kristianstads län förordat att Sydgasprojektet nu genomförs. Naturvårdsverket anser att de samlade miljöfördelarna av projektet är så stora att det är samhällsekonomiskt motiverat att genomföra det. Statens planverk och länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län är positiva till naturgas men anser att beslutsunderlaget är otillräckligt och behöver kompletteras i olika hänseenden. Detta påpekas även av några remissinstanser med en mera tveksam eller negativ inställning till naturgasen, såsom statens industriverk, Sveriges industriförbund. Centrala driftledningen (CDL) och Svenska värmeverksföreningen. Statens pris- och kartellnämnd (SPK), Svenska petroleum institutet och Stockholms handelskammare avslyrker att projektet genomförs.

En närmare redovisning av innehållet i utvärderingen och remissyttrandena återfinns i bilaga 1.5.

8.2.4 Västgasprojektet

Västgasprojektet bygger på ett i okiober 1978 träffal avtal mellan Swedegas och det statliga algeriska bolaget Sonatrach, som är väridens störsla exportör av LNG. Avtalet gäller i 20 år fr.o.m. år 1985. Leveranserna

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 152

skall omfatta 1,7 miljarder m' om året med vissa möjligheter att höja kvantiteten till 2,2 miljarder m' om året. Gasen levereras ombord på fartyg i algerisk hamn. Priset utgörs av ett grundpris som anpassas efter vissa europeiska oljenoteringar. Vid leveransstart och därefter vart Qärde år skall endera parten ha rätt att begära justering av priset om detta ej längre återspeglar marknadsförhållandena. Förutsättningar för avtalets giltighet är dels att avtalet godkänns av de algeriska och svenska regeringarna senast den 30 juni 1979, dels att vardera parten kan ordna lämplig finansiering för sin del av projektet.

Villkoren för sjötransporten skall bestämmas genom överenskommelse mellan parterna senast den 31 december 1979. Enligt algeriska regler skall hälften av gasen transporteras på algeriska fartyg. Med hänsyn till att endast ett LNG-fartyg torde behövas för transporten skall partema undersöka möjligheterna till samarbete i detta led. Parterna skall sträva efter att ett svenskt varv anlitas vid beställning av fartyget om varvet kan erbjuda kommersiella villkor.

Den svenska delen av projektet antas utgöras av en andel av 50 % i ett LNG-fartyg, vilket ger en investeringskostnad av 325 milj. kr. i 1977 års prisläge, och en LNG-terminal till en kostnad av 705 milj. kr. Investeringskostnaden för en huvudrörledning från Halmstad över Göteborg till Västerås jämte grenledningar beräknas lill 1635 milj. kr. Därtill kommer kon-verteringskostnader för 200 milj. kr.

Marknaden för Västgasprojektet utgörs av endast ett femtiotal kunder, huvudsakligen värmeförbmkare och stora processindustrier som nu använder den tjockaste kvaliteten av eldningsolja (Eo 5). Trots den ogyn-sammare marknadsstrukturen jämfört med Sydgasprojektet ger den av Swedegas utförda samhällsekonomiska kalkylen för Västgasprojektet ett gynnsammare resultat beroende på att importpriset i Sverige för LNG beräknas vara lägre än för rörtransporterad gas. Resultatet har redovisals som ett intervall mellan ett överskott av 500 milj. kr. och ett underskott av 1500 milj. kr., räknat som nuvärdet av resp. mindrekostnader och merkostnader för gasanvändning under en tjugoårsperiod. I denna kalkyl tas inte hänsyn till miljövärdet av projektet, som av Swedegas anges till 800 ä 1200 milj. kr.

Enligt den företagsekonomiska kalkylen för Västgasprojektet beräknas det kommersiella utfallet av projektet bli ca 1000 milj. kr. sämre än enligt den samhällsekonomiska kalkylen. Detta innebär ett stödbehov för projektet mellan 500 och 2500 milj. kr. räknat som nuvärde.

Kalkylerna har baserats på att LNG-terminalen förläggs till Västkusten (BroQorden). Alternativet att utnyttja den planerade tyska terminalen i Wilhelmshaven beräknas ge sämre totalekonomi. Dessutom ger terminal i Sverige två av varandra oberoende tillförselvägar. En hopkoppling av Sydgas- och Västgasnäten förutsätts därvid.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 153

8.2.5   Modeller för svensk naturgasimport

Swedegas har skisserat olika tänkbara modeller för ett naturgassystem omfattande Syd- och Mellansverige med en årlig kapacitet av 5 å 6 miljarder m om året omkring år 1990. Detta motsvarar ca 50 TWh eller ca 10% av den beräknade totala energitillförseln vid denna tidpunkt. De två projekt som nu är aktuella motsvarar ca 30 TWh.

Enligt Swedegas bedömning kan Sydgasprojektet i och för sig genomföras som separat projekt. Primärt måste dock projektet ses som ett lämpligt första steg i en svensk naturgasintroduktion. Swedegas anser att den anknytning till det västeuropeiska rörsystemet för naturgas som uppnås genom projektet är av stort värde inför senare utbyggnadssteg. Mot bakgmnd härav har Swedegas i avtalet med Ruhrgas tillförsäkrat sig möjligheter att transportera upp till 3 miljarder m genom den nordtyska ledningen. Föreliggande förslag till avtal med DONG innebär möjlighet till en motsvarande transitering genom Danmark.

Enligt Swedegas utgör Västgasprojektet på grundval av avtalet med Sonatrach ett lämpligt andra steg. Med hänsyn till försörjningstryggheten anser bolaget dock inte att en ensidig satsning på direktimport av LNG till Sverige bör komma i fråga.

För en eventuell ökning upp till en volym av 5 å 6 miljarder m under senare delen av 1980-talet anger Swedegas olika möjligheter, bl. a. köp från Sovjetunionen eller ytterligare leveranser från Nordsjön. Några konkreta planer på en sådan ökning finns dock ännu inte.

8.2.6   Bedömning och slutsatser

Det föreligger nu ett omfattande material för att bedöma förutsättningarna för en naturgasintroduktion i Sverige. Av särskilt värde är att Swedegas genom de föreliggande avtalen med Ruhrgas och Sonatrach har lyckats klargöra de kommersiella villkoren för nalurgasimport ttll vårt land. Tidplanen har delvis styrts av önskemålet att kunna la ställning till naturgasfrågan i samband med de förestående beslulen om den allmänna energipolitiken. Detta har gjort att det alltjämt finns vissa luckor i materialet. På vissa punkter är de yttre förutsättningama för import av naturgas till Sverige också oklara. Således har det danska folketinget ännu inle lagit ställning till frågan om att införa naturgas i Danmark.

Trots dessa brister i beslulsunderiagel är det enligt min mening nu möjligt att ta ställning till frågan om en svensk naturgasintroduktion baserad på de två aktuella projekten. Dessa bör därvid betraktas som nära knutna till varandra och som led i en möjlig uppbyggnad av ett naturgassystem omfattande stora delar av Syd- och Mellansverige.

Sverige har allmänt sett ett ogynnsamt utgångsläge i naturgasfrågan. I andra länder i Europa där naturgas i dag används har marknaden successivt byggts upp på grundval av inhemska eller närbelägna fyndigheter. I Danmark moliveras införandet av naturgas med att en inhemsk försörjning

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 154

är garanterad i flera årtionden framåt. För Sveriges del skulle naturgasen emellertid komma att bli ett nytt importbränsle som ersätter en del av oljeimporten. Dessutom innebär vårt perifera läge och beroendet av transi-toländer vid import av rörtransporterad gas vissa nackdelar.

Det har länge stått klarl att det saknas kommersiella fömtsättningar för naturgas i Sverige och att en naturgasintroduktion därför kan ske endast med statligt stöd. Frågan är alltså om det finns tillräckliga motiv för ett sådant stöd i de fördelar från t.ex. försörjnings- eller miljösynpunkt som naturgas kan erbjuda. Vid en energipolilisk helhetsbedömning bör jämförelse ske inte bara med fortsatt oljeanvändning utan även med användning av andra altemativ till olja som kan komma att stå till buds i det aktuella tidsperspektivet, främsi kol och inhemska fasta bränslen som skogsavfall, torv och på längre sikt solvärme och eventuellt även odlad biomassa.

De ogynnsamma ekonomiska förutsättningarna för naturgas i Sverige kan hänföras till framför allt tre faktorer, nämligen långa transportavstånd, behovet av stora initialinvesteringar och en ofördelaktig marknadsstmk-tur. Den sista faktorn är sannolikt den viktigaste. Genom att gasen i Sverige ersätter främst tjockolja har de svenska potentiella gaskunderna en begränsad betalningsförmåga jämfört med t.ex. gasköpama på kontinenten. För dessa utgör naturgasen i betydligt större utsträckning ett alternativ till lättare oljeprodukter och elkraft. Det är utfrån dessa marknaders högre betalningsförmåga som de internationella leveranspriserna kommer att bestämmas.

Dessa faktorer ger utslag i de ekonomiska kalkyler som har lagts fram av Swedegas. Sydgasprojektet ensamt ger ett betydande samhällsekonomiskt underskott, vilket inte uppvägs av det bättre kalkylmässiga utfallet för Västgasprojektet. Osäkerhetsregistret för de två projekten sammantagna sträcker sig från O kr. till ett underskott av 3000 milj. kr. samhällsekonomiskt sett, räknat som nuvärde år 1977. Detta innebär en merkostnad av 0-22 % i förhållande till fortsatt oljeanvändning. I de angivna beloppen tas dock ingen hänsyn till gasens miljövärde. Särskilt för Västgasprojektet är osäkerheten stor. Det förelagsekonomiska utfallet av de båda projekteten tillsammans ger ett underskott av lägst 1 500 milj. kr. och högst 4500 milj. kr., vilket alltså kan sägas motsvara behovet av stöd.

I utvärderingen av Sydgasrapporten och i flera remissyttranden pekas på riskerna för framtida höjningar av naturgaspriset i förhållande till oljepriset och särskilt priset på tjock eldningsolja, som bestämmer de svenska gas-kundernas betalningsförmåga. SPK ifrågasätter de antaganden om en realprishöjning för tjockolja som har gjorts av Swedegas. Statens industriverk framhåller att även osäkerheten om marknadspotentialen för projektet är stor.

Mot bakgrund av dessa bedömningar finner jag det uppenbart att en introduktion av naturgas på gmndval av de två aktuella projekten innebär ett avsevärt ekonomiskt risktagande. Det ligger i sakens nalur att faktorer

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 155

utanför svensk kontroll skulle komma att få en avgörande inverkan på naturgassystemets ekonomi. Detta torde komma att gälla även vid en fortsatt utbyggnad av systemet baserad på köp från andra leverantörer.

Frågan är då om de sannolikt betydande merkostnadema för de aktuella naturgasprojekten jämfört med fortsatt oljeanvändning uppvägs av miljöfördelar eller en förbätirad försörjningstrygghet.

Som jag redan har anfört kan naturgasen i fråga om uthållighet bedömas vara i stort sett likvärdig med olja. Uttömningen av de globala olje- och naturgastillgångarna kommer sannolikt att ske parallellt till följd av det nära sambandet mellan dessa två energiråvaror.

I ett västeuropeiskt perspektiv har naturgasen den fördelen att inhemska källor i dag täcker huvuddelen av användningen. Emellertid väntas en snabbt ökande del av behoven från senare delen av 1980-talet komma att få tillgodoses genom import från utomeuropeiska områden, delvis i form av LNG. Detta kommer att långsiktigt inverka på den reella försörjnings-tryggheten även för sådan svensk import av naturgas som sker från leverantörer på den västeuropeiska kontinenten.

Kännetecknande för naturgas är att såväl leverantör som kund tvingas till stora investeringar och att parterna därför har ett starkt ömsesidigt intresse av att ingångna avtal fullföljs. Detta tar sig uttryck i att kontraktsperioderna är långa, i regel 20 år. Naturgasen ger därigenom en möjlighet till långsiktiga avtal som knappast förekommer på oljeområdet. Mot detta fär vägas den lägre flexibiliteten vid naturgasimport som följer av att bortfall av en leverantör eller transportväg endast med svårighet kan ersättas. För svensk del bör särskih framhållas att möjlighetema att komplettera den planerade tysk-danska rörledningsförbindelsen med en av denna oberoende andra ledning är mycket osäkra. Import av LNG utgör ingen fullgod ersättning för en sådan förbindelse.

Mot angivna bakgrund finner jag, i likhet med flera remissinstanser, att import av naturgas på grandval av de aktuella naturgasprojekten är ofördelaktigare från försörjningssynpunkt än oljeimport. Från denna synpunkt har andra till olja alternativa bränslen, särskilt de inhemska bränslena, betydligt större fördelar. Industriverket anför som exempel att användning av skogsavfall för kommunal värmeförsörjning skulle kunna ge ett energimässigt bidrag under 1980-talet motsvarande Sydgasprojektet till en jämförbar investeringskostnad. Jag kommer i det följande att beröra även andra möjligheter alt öka användningen av fasta bränslen.

Naturgasens stora miljöfördelar jämfört med såväl olja som andra bränslen framstår som det mest bärkraftiga motivet för en svensk naturgasintroduktion. Statens naturvårdverk har i sitt remissyttrande över Sydgasprojektet uppskattat kostnaderna för att genom reningsåtgärder bringa ned miljöstörningarna vid förbränning av olja till naturgasens låga nivå till några hundra milj. kr. om året. Swedegas har på grundval av naturvårdsverkets yttrande angett miljövärdet av de två projekten sammantagna till 1400 å 2 100 milj. kr., uttryckt som ett nuvärde på 20 år.

Prop. 1978/79:115    Bilagal   Industridepartementet 156

Som naturvårdsverket framhåller är emellertid kalkyler av detta slag vanskliga. Jag vill också understryka att det i dag saknas underlag för att bedöma andra åtgärder som skulle kunna ge en motsvarande effekt till en lägre kostnad. Ett exempel på en tänkbar sådan åtgärd är en fortsatt skärpning av bestämmelserna om högsta tillåtna svavelhalt vid förbränning av eldningsoljor.

Med hänsyn såväl härtill som till vad jag nyss har anfört om försöijnings-värdet av de aktuella naturgasprojekten saknas det enligt min mening tillräckliga motiv för ett samhällsstöd av den omfattning som krävs för att projekten skall kunna genomföras. Jag anser det osannolikt att förbättrade kontraktsvillkor eller tillkomsten av nya liknande importprojekt inom de närmaste åren skulle kunna föranleda en ändrad bedömning. På något längre sikt kan det givetvis inte uteslutas att naturgasimport åter kan komma att bli aktuell genom nya utbud av naturgas i Sveriges närhet, främst i Norden, där potentiella svenska köpare skulle kunna ha ett gynnsamt utgångsläge. En sådan möjlighet kan emellertid knappast läggas till grund för planeringen av vår bränsleförsörjning. Naturgasfrågan får i sådant fall tas upp till ny prövning utifrån de fömtsättningar som gäller då.

En följd av den ståndpunkt som jag har redovisat beträffande Sydgas-och Västgasprojekten är att den verksamhet inom Swedegas som har varit knuten till dessa projekt snarast bör avvecklas. Bolagets huvuduppgift blir i fortsättningen att följa utvecklingen på naturgasområdet främst i Norden och att bevaka de möjligheter till svensk naturgasimport som kan komma att uppstå i framtiden. Nuvarande konsortialavtal mellan intressenterna i Swedegas löper ut den 31 december 1979. Jag föratsätter att intressenterna tar upp överläggningar om bolagets framtida verksamhet och finansiering.

I sammanhanget vill jag även nämna att ställningstagandet i naturgasfrågan kan komma att få konsekvenser för vissa av de återstående stadsgasverken i Sverige. Stadsgasverk av någon betydelse finns f. n. i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg och Norrköping. Stadsgasen svarar för en mycket ringa del av den totala energianvändningen, endast ca 0,25 % eller 1 TWh. Antalet abonnenter är dock över 300 000, varav huvuddelen hushåll med gasspis. Nära två tredjedelar av stadsgasdistributionen i landet sker inom Stockholms kommun.

Under senare år har de flesta verk haft svårigheter att täcka sina kostnader beroende bl.a. på stora prishöjningar på råvaran för stadsgastillverk-ning, i regel lättbensin. Svenska gasföreningen har vid flera tillfällen hos regeringen hemställt om åtgärder som skulle kunna skapa förutsättningar för fortsalt drift av verken. Senast har föreningen i skrivelse den 24 januari 1979 föreslagit en jämkning av energiskatten på lättbensin. Som motiv har anförts bl. a. att en introduktion av naturgas skulle underlättas om stadsgasverken med tillhörande ledningsnät och driftsorganisation fanns kvar. Av uppgifter från föreningen framgår att det sammanlagda underskottet för gasverksrörelsen f. n. uppgår till ca 30 milj. kr. om året, varav drygt 20

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 157

milj. kr. hänför sig till Stockholm. Rörelsen i Stockholm ger inte ens täckning för driftskostnaderna.

Frågan om införande av naturgas har betydelse främst för stadsgasverken i Göteborg, Malmö och Helsingborg. Vid en övergång till distribution av naturgas skulle sannolikt det ekonomiska resuhatet för dessa verk kunna förbättras avsevärt. Stockholm och Norrköping skulle däremot inte beröras av de aktuella naturgasprojekten. Problemen med stadsgasens ekonomi skulle i dessa kommuner stå kvar under överskådlig tid oavsett vilket beslut som fattas om naturgasen. Det ankommer på de berörda kommunerna att ta ställning till frågan om stadsgasverkens framtid i resp. kommun.

8.3 Kol

Stenkol brukar från användningssynpunkt indelas i två huvudkvaliteter, nämligen ångkol för förbränning och kokskol (metallurgiska kol) som kan förädlas till gas och koks.

Ångkol och kokskol är handelsmässigt sett olika varor med skild prisbildning. Kostnaderna för att utvinna de två kvaliteterna är vanligen också olika i och med att kokskol i allmänhet förekommer i betydligt mer komplicerade geologiska formationer med tunnare och gasrikare kolskikt än ångkol. Från energisynpunkt är det vanligare och billigare ångkolet mest intressant.

För kommersiella ändamål indelas ångkolet i sin tur i olika kvaliteter. Viktiga egenskaper är bl.a. värmevärde, storlek, gashalt, askhalt, askans smältpunkt, fukthalt, svavelhalt och hårdhet.

Ca 30% av världens statistiskt redovisade energibehov täcks f. n. med kol. Som framgår av tabell 2.3 var den totala kolproduktionen år 1977 ca 2,5 miljarder ton. Huvuddelen av kohillgångarna finns i Förenta staterna, Kina och Sovjetunionen. Nästan hela kolproduktionen används i länder med egna tillgångar. Endast en mindre del, ca 200 milj. ton, varav merparten utgjordes av kokskol, gick år 1977 i internationell handel.

De största importörerna är Japan, Canada och ländema i Västeuropa. Utnyttjandet av ångkol i främst de industrialiserade ländema väntas öka.

Koltillgångarna i Sverige är små, håller låg kvalitet och har lågt förbränningsvärde. Egentliga kolfyndigheter finns endast i Skåne under slättlandet mellan Ängelholm och Helsingborg. Den brytbara mängden kol har uppskattats lill ca 30 milj. ton med ett energivärde om ca 150 TWh. Under åren 1940-1945 var brytningen i medeltal drygt en halv miljon ton per år. Den har nu helt upphört, men smärre kvantiteter - ca 12000 ton år 1976 resp. 2000 ton år 1977 - erhålls som biprodukt vid lerbrytning.

Kol och koks dominerade under nära femtio år Sveriges energiförsörjning. I början av 1900-talet svarade kolbränslen för inle mindre än hälften av energitillförseln. Kolimporten nådde sina högsta värden åren före andra

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 158

världskriget. Sedan 1950-talet har kolet nästan helt ersatts av olika oljeprodukter.

År 1977 importerades till Sverige drygt 2 milj. ton kol och koks som nästan uteslutande användes inom industrin, främst jäm- och stålindustrin samt till en mindre del inom bl. a. gruvindustrin och cementindustrin. Med undantag för år 1974 har under den senaste tioårsperioden endast obetydliga mängder kol använts för värme- och kraftproduktion. Sveriges kolimport sedan år 1970 framgår av tabell 8.5.

Tabell 8.5. Sveriges kolimport 1970—1977, milj. ton

År	Kokskol	Ångkol	Koks	Totalt
1970	1,12	0,54	1,21	2,87
1971	1,02	0,40	1,22	2,64
1972	0,74	0,25	1,21	2,20
1973	0,61	0,41	1,50	2,52
1974	0,70	0,80	1,60	3,10
1975	1,33	1,30	1,20	2,83
1976	1,64	0,37	1,10	3,11
1977	1,00	0,40	0,75	2,15

Källa: Kol i Sverige, NE 1977: 23 samt SCB.

Sverige saknar i dag egentliga kolhamnar liksom transportsystem för omfattande import och distribution av kol. Det finns f. n. endast tre hamnar i landet som har erforderlig utrustning och lagerkapacitet, nämligen Luleå, Gävle och Oxelösund. Hämtöver tillkommer ett antal smärre s. k. kolgårdar till vilka kol sjöledes kan importeras. Inom ramen för arbetet i Nordiska ministerrådet har med deltagande av Danmark, Finland, Norge och Sverige påbörjats en utredning angående förutsättningarna för anläggandet av en gemensam stor kolhamn.

Somjag tidigare har framhållit (avsnitt 5.1) ger utvinning och förbränning av kol liksom hantering av avfallet upphov till negativa effekter från miljösynpunkt. Koleldning liksom oljeeldning medför utsläpp av svaveldioxid. Vidare medför koleldning stoftutsläpp som dock kan begränsas. Kol innehåller vidare bl.a. olika tungmetaller, däribland kvicksilver, som frigörs vid förbränning. Sverige är särskilt känsligt för kvicksilvernedfall genom att den rådande försurningen av mark och vatten underiättar anrikningen av kvicksilver i ekosystemen. En förutsättning för en utökad satsning på kol i Sverige är därför bl. a. att miljöproblemen kan lösas på ett acceptabelt sätt. Jag räknar med alt så kan ske genom vidtagande av tidigare (avsnitt 5.1) redovisade åtgärder.

Den svenska kunskapsnivån inom kolområdet är f. n. inte särskilt hög. Det pågår emellertid verksamhet på skilda håll i landet som syftar till att förbättra kunnandet inom detta område.

Inom det intemationella energiorganet lEA pågår f.n. diskussioner rörande detaljerade rekommendationer när det gäller medlemsländernas kol-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 159

politik. Rekommendationerna väntas antas vid ett ministermöte under våren 1979 (jfr avsnitt 4.2).

Enligt energikommissionen utgör kol ett av de långsiktigt uthålliga energiförsörjningsalternativen. Även om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt motiverat bör enligt kommissionen inte en större övergång till kol inledas omedelbart. I stället bör man avvakta utvecklingen av förbränningsteknik och rökgasrening innan sådana steg tas, eftersom det enligt kommissionen annars finns risk för att man bygger fast sig i en miljömässigt dålig teknik. En mera omfattande övergång till kol kräver vidare stora investeringar i hamnar, transportsystem m. m. Med dessa utgångspunkter föreslår kommissionen att insatser bör göras som möjliggör en omfattande kolanvändning senare i landet, däribland att bestämmelser införs om att nytillkommande större eldninganläggningar redan från början utformas så att eldning kan ske med bl. a. kol. Även befintliga eldningsanläggningar föreslås på sikt göras omställbara för fastbränsleeld-ning.

I syfte att bl. a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna praktiska erfarenheter föreslås av energikommissionen att det redan nu genomförs en viss ökad användning av kol. En sådan ökad kolanvändning är enligt kommissionen motiverad även av - förutom kol-tillgångamas globala storlek - bl.a. ekonomiska skäl. Kol synes sålunda redan i dag för vissa ändamål vara ett i jämförelse med olja prismässigt konkurrenskraftigt bränsle.

Kommissionen intar således sammanfattningsvis med hänsyn till osäkerheten beträffande miljöproblemen en avvaktande inställning till en alltför snabbt ökad kolanvändning i Sverige. En kraftig satsning i internationellt samarbete föreslås därför ske på främst forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling.

Remissinstanserna är i stort positiva till en ökad användning av kol. Meningarna är dock delade om i vilken utsträckning kol nu och i framtiden skall användas i Sverige. Flera av remissinstanserna, däribland statens naturvårdsverk, framhåller att en ökad satsning på forskning och utveckling av teknik för att minska kolets inverkan på miljön är nödvändig innan ett mera omfattande utnyttjande av kol kan ske.

Somjag tidigare har anfört (avsnitt 2.1.2) är kol jordens största fossila energiresurs. Mot denna bakgmnd och med hänsyn till att möjligheterna att i längden tillgodose en ökande global efterfrågan på energi i form av olja och naturgas är starkt begränsade framstår det som klart att kolanvändningen i världen kommer att öka. Det är angeläget att vi även i Sverige nu vidtar sådana åtgärder att kol kan utnyttjas i landets framtida energiförsörjning. Mot denna bakgrund anser jag att en viss kolanvändning är nödvändig under 1980-talet. Det framgår klart av energibalansen (jfr avsnitt 7.4) att ett visst ökat kolutnyttjande är en viktig förutsättning för att begränsa oljeberoendet.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 160

En fömtsättning för att kol skall kunna utnyttjas i den omfattning jag föreslår är atl de av kommissionen och flera av remissinstansema påtalade miljöproblemen avseende kolanvändning kan bemästras. Jag ansluter mig därför till det av energikommissionen framlagda och av remissinstansema stödda förslaget att forsknings- och utvecklingsinsatser behöver göras inom området. Vidare anserjag att omfattande kolanvändning av miljöskäl inte bör ske i omedelbar anslutning till tätortsbebyggelse.

Problemet med rökgasemas innehåll av svavel och tungmetaller bedömer jag till en del kan lösas genom val av lämpligt kol, dvs. lågsvavligt och tungmetallfattigt kol, och modem förbränningsteknik. För att om möjligt ytterligare minska dessa problem samt för att visa hur hantering och lagring av aska som fås vid kolförbränning bör hanteras bedömer jag att ytterligare kunskapsunderlag är erforderligt.

En introduktion av kol i större skala ställer således långtående krav på att utsläppen i luften från förbränning skall kunna bemästras och på att de långsiktiga avfallsproblemen skall kunna lösas. Jag har, som jag redan tidigare har framhållit (avsnitt 5.1), för avsikt att i annat sammanhang för regeringen föreslå att valtenfallsverket får i uppdrag att i samråd med berörda intressenter inom bl.a. kraftindustrin, övrig industri och kommuner samt berörda myndigheter, bl. a. statens naturvårdsverk, visa hur de miljöproblem som är förenade med användning av kol som energikälla skall lösas.

I många länder görs stora insatser inom områdena omvandling och förbränning av kol. Ett betydande intresse röner därvid utvecklingen av nya förbränningsanläggningar av typen svävbäddar. Jag vill här erinra om att regeringen den 14 december 1978 har beslutat att anslå 8,4 milj. kr. för arbeten under en treårsperiod vid Studsvik Energiteknik AB rörande förbränning i s. k. snabb fluidiserad bädd.

Förslag till ytterligare ökade insatser på forskning och utveckling rörande för svenska förhållanden anpassad ny kolteknik återkommer jag till i anslutning till min behandling av anslaget Energiforskning.

Vid sidan av utnyttjandet av modern kolteknik är valet av kolkvalitet betydelsefullt när det gäller att begränsa kolanvändningens inverkan på miljön. I dag är möjligheterna att importera lågsvavligt kol goda. I de bedömningar som har gjorts över framtida sådan import har framkommit att förutsättningarna härför är goda. Stora kvantiteter lågsvavligt kol finns sålunda bl.a. i Australien, Förenta staterna och Canada. Det bör därvid observeras alt lungmelallhalten i kol ofta hänger samman med svavelhalten på så sätt att låg svavelhalt kan innebära att även tungmetallhalten är låg.

Somjag tidigare har redovisat (avsnitt 2.1.1) används f.n. den absoluta merparten av det producerade kolet i de länder där kolet utvinns. Den intemationella kolhandeln är således begränsad och i huvudsak inriktad på kokskol.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 161

Genom att det tar avsevärd tid att öppna nya kolgruvor och till följd av den osäkerhet som finns beträffande den framtida globala kolanvändningen råder det viss osäkerhet om i vilken utsträckning kol kommer att stå till förfogande för export i de kolproducerande länderna. De tidigare nämnda diskussionema m.m. inom lEA syftar bl.a. till att skapa föratsättningar för att en omfattande internationell handel med kol skall uppstå.

Behovet av ett förtroendefullt samarbete mellan exportörer och importörer av kol är sålunda nödvändigt, om världshandeln med kol skall kunna utvecklas. Jag ser det därför som positivt att företag, enligt vad jag har erfarit, i ökande utsträckning etablerar kontakter med kolproducenter och engagerar sig i kolhandel. Härigenom läggs granden till framtida ökad kolanvändning i landet.

För atl trygga en svensk kolförsörjning på längre sikt kan mera omfattande engagemang vara nödvändiga, exempelvis långfristiga leveransavtal.

Energikommissionen visar i sina energialternativ och övriga beräkningar att ett ökat utnyttjande av ångkol som energiråvara i Sverige främst skulle minska användningen av tjocka eldningsoljor. Kolet anges därvid främst komma till användning i kraft värme verk, hetvattencentraler och industripannor samt eventuellt även i kondenskraftverk. Möjlighetema är således i princip goda att till slutet av 1980-talet ersätta en stor del av tjockoljeför-brakningen med kol. Kommissionen föreslår därför att några el- och värmeproducerande anläggningar görs koleldade. Förslaget stöds av flertalet av remissinstanserna som har yttrat sig i frågan.

Jag delar kommissionens och remissinstansernas uppfattning härvidlag.

I detta sammanhang vill jag erinra om att utredningen (I 1977:11) om
omställbara eldningsanläggningar m. m. har till uppgift att bl. a. belysa de
tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att utföra större värme- och
elproducerande anläggningar för drift med fasta bränslen, däribland kol.
Jag räknar inte med att några större koleldade kondenskraftanläggningar
kommer till stånd före mitten av 1980-talet. Det bör vidare enligt min
mening vara möjligt att i inte oväsentlig utsträckning öka kolanvändningen
inom industrin. Mina närmare överväganden och förslag beträffande möj
ligheten att nyttja kol inom de olika användningsområdena återkommer jag
till senare i samband med redovisningen av värme- resp. elförsörjningen
(avsnitten 9.2.2, 9.7 och 10.5).

Av det anförda framgår att jag ser en ökad kolanvändning i landets energiförsörjning som angelägen om beroendet av olja skall kunna nedbringas. Kommissionen räknar i sina energialternativ med att 45-55 TWh, motsvarande 6 ä 7 milj. ton kol utnyttjas år 1990. Kommissionens expertgrapp för energitillförsel har dock i sina beräkningar visat att det går att använda betydligt större kolkvantiteter. För egen del anser jag det vara möjligt att öka den nuvarande användningen på ca 20 TWh till en nivå år 1990 på 45-70 TWh, motsvarande 6 ä 9 milj. ton, inkl. behovet av kokskol.

II  Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 162

En kolanvändning på den nivå jag föreslår föratsätter vidare bl.a., att eventuella fysiska begränsningar avseende möjligheterna till import, hantering, vidaredistribution m.m. klarläggs och i förekommande fall undanröjs. Jag vill erinra om att den nyligen tillkallade delegationen för solvärme och bränslen som altemativ till olja har att klarlägga bl. a. dessa frågor och lägga fram erforderliga förslag.

8.4 Torv

Av Sveriges yta utgörs ca 12% eller 5,4 milj. hektar av lorvmarker. Av denna areal finns omkring 70% i norra samt 15% i vardera mellersta och södra delama av landet. Uppgifter om torvens mängd och kvalitet är än så länge relativt osäkra. Mängden uppskattas till ca 15 miljarder ton med en vattenhah av 50%. Detta motsvarar i värmevärde ca 3 miljarder ton olja.

Energikommissionen framhåller att vårt lands stora torvtillgångar på sikt bör kunna ge viktiga bidrag till energiförsörjningen. Kommissionen föreslår att markresurser som är lämpliga för torvutvinning kartläggs och att en satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar genomförs. Samtidigt bör redan etablerad teknik utnyttjas för att starta en torvindustri för energiutvinning. Kommissionen föreslår att några torveldade värme- och kraftvärmeanläggningar uppförs. Kommissionen föreslår dessutom organisatoriska åtgärder i syfte att förbereda produktion, förädling och handel med torv.

Övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker i stort kommissionens förslag. Några av instanserna är dock avvisande eller tveksamma till att nu i större skala exploatera landets torvtillgångar. Sålunda anser länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Västmanlands län samt vissa miljöorganisationer att torven med avseende på befarade ingrepp i naturen i första hand bör reserveras för beredskapsändamål. Däremot råder bred enighet om att någon eller några anläggningar, som kan utnyttja torv som bränsle, kommer till stånd, bl.a. för att bygga upp kompetensen inom området.

För egen del anserjag i likhet med kommissionen att torv som bränsle är en inhemsk energiråvara som på sikt i inte oväsentlig omfattning skulle kunna bidra till landets energiförsörjning. Torvmängden i Sverige är teoretiskt tillräckligt stor för att ersätta hela den nuvarande oljeförbrukningen under 100 år. Den utvinningsvärda mängden torde dock vara begränsad eftersom flertalet lorvmarker dels är grunda eller små och till följd därav svåra att utnyttja, dels ligger transportmässigt ogynnsamt till.

Somjag tidigare har redovisat (avsnitt 5.1) är miljöproblemen i samband med förbränning av torv av samma karaktär som för andra fossila bränslen. Utvinning av torv kan dessutom medföra lokala miljöeffekter eftersom landskapsbilden påverkas när markytan dräneras, friläggs och utjämnas. Dessutom kan befaras att torvbrytning får vissa effekter på grundvattnet

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 163

och på växt- och djurlivet. Efter att torvförekomsten helt eller delvis utvunnits kan, beroende på dräneringsmöjligheterna, marken emellertid återanvändas för exempelvis skogs- eller jordbruk. Det är således, mot bakgrund av vad jag har anfört, av stor betydelse att hälso- och miljöproblem i samband med torvutvinning och förbränning kan lösas på ett acceptabelt sätt.

Landets stora torvtillgångar motiverar att aktiva insatser görs för att utnyttja torven i energiförsörjningen. Förutom råvarupotentialen har torven den fördelen att den kan utvinnas och användas med nu i stort känd teknik. Jag vill här erinra om att torv redan nu används som bränsle i relativt stor skala i länder som Sovjetunionen, Irland och Finland.

Den nuvarande globala utvinningen av torv torde uppgå till ca 210 milj. ton per år. Härav svarar Sovjetunionen för ca 95 % och Irland för ca 2,5 %. Omkring 2 % av Sovjetunionens totala energibehov täcks av torvproduk-tion. En tredjedel används i kraftverk, vars installerade effekt sammanlagt uppgår till ca 3 500 MWe. Ytterligare utbyggnader planeras.

På Irland används torv i stor utsträckning som bränsle för elproduktion. Torvbaserad elproduktion svarade år 1974 för ca 26 % av den totala elproduktionen, vid kraftverk med en sammanlagd installerad effekt om 370 MWe. Ytterligare utbyggnader planeras.

Finland hade år 1975 en bränntorvproduktion om 700000 ton. Den största förbrukningen sker f. n. i medelstora och större hetvattencentraler samt i tre kraftvärmeverk. Dessutom har år 1976 ett torvbaserat koksverk för den metallurgiska industrin startats. En väsentligt ökad bränntorvproduktion förutsätts komma till stånd under den närmaste tioårsperioden.

Vid en omfattande satsning på torvutvinning och torvanvändning torde det enligt energikommissionens expertgmpp för energitillförsel vara möjligt att i slutet av 1980-talet producera 10 milj. ton torv motsvarande ca 25 TWh, varvid 2 milj. ton eldningsolja skulle kunna ersättas. I sina energialternativ räknar energikommissionen med ett torvutnyttjande om 15-20 TWh, motsvarande 5-7 milj. ton torv.

För egen del anser jag att dagens kunskapsläge om landets torvtillgångar, miljöinverkan vid utvinning och förbränning samt osäkerheten om ekonomi m. m. inte gör det möjligt att få till stånd ett torvutnyttjande i den omfattning som energikommissionen skisserar. Med hänsyn till storleken på landets torvtillgångar och de tekniska möjligheterna att nu utnyttja dessa tillgångar anser jag dock det vara möjligt att sätta upp ett relativt ambitiöst mål för torvutnyttjande i Sverige år 1990. Jag beräknar således för nämnda år att det bör vara möjligt att utvinna 2-4 milj. ton torv motsvarande 5-10 TWh. Härmed skulle det vara möjligt att ersätta 0,5-1 milj. ton eldningsolja.

Torven avses lill viss del komma att utnyttjas i hetvattenanläggningar och kraftvärmeverk. Vidare torde inte obetydliga kvantiteter kunna utnyttjas inom industrin. Jag återkommer härtill senare (avsnitten 9.2.2, 9.7 och

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 164

10.5). I detta sammanhang villjag erinra om att delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja bl. a. har till uppgift att klarlägga förutsättningarna för möjligheterna att införa torv i energiförsöijningssystemet och att föreslå erforderliga åtgärder härför.

Jag har tidigare (avsnitt 5.1) berört övriga av kommissionen framlagda förslag avseende bl. a. inventering av lorvmarker och behov av förbättrade kunskaper om miljökonsekvenserna av torvutnyttjande. Härtill kan nämnas att statens naturvårdsverk har fått regeringens uppdrag att inventera landets våtmarker. Arbetet syftar till att ge en mer detaljerad kunskap om våtmarkema, deras naturvärden och betydelse. Studier beträffande markanvändnings- och miljökonsekvenser av torvutvinning och torvförbrän-ning pågår inom ramen för den fysiska riksplaneringen.

Inledningsvis bör insatserna inom torvområdet med hänsyn till bl.a. sysselsättningsskäl enligt min uppfattning i stor utsträckning göras i norra delen av Sverige. Utvinning av torv bör successivt starta i dessa områden. Några torveldade kraftvärme- eller värmeverk torde därför under de närmaste åren behöva uppföras i något eller några av de fyra nordligaste länen. Statens vattenfallsverk har fått i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för att uppföra sådana anläggningar. Dessutom har regeringen uppdragit åt överstyrelsen för ekonomiskt försvar att förhandla med Bodens och Växjö kommuner om anordnande av eldning med torv och flis i dessa kommuner. Förslag (prop. 1978/79:127) till åtgärder för att främja sysselsättning i Norrbotten har tidigare denna dag lagts fram. Bland de föreslagna åtgärderna ingår bl. a. stöd till utvinning av torv. Jag återkommer till redovisade projekt i samband med att jag lägger fram förslag om värmeförsörjningen (avsnitt 9.2.2).

8.5 Övriga inhemska bränslen

8.5.1 SkogsavfaU m. m. och odlad biomassa

Genom den process i naturen som benämns fotosyntes omvandlas koldioxid, vatten och vissa andra ämnen med hjälp av en del av den mot jordytan infallande solenergin till organiskt material i form av växter. Detta organiska material, främst i form av ved från olika trädslag ulgör globalt en betydelsefull förnybar energiråvara. För vårt vidkommande bör både ett ökat utnyttjande av skogsavfall, lövved m. m. och en användning av särskilt odlad biomassa kunna lämna viktiga bidrag till energiförsörjningen.

På kort sikt är främst ett ökat utnyttjande av skogsavfall m.m. aktuellt.

Del avfall som uppstår vid skogsavverkningen utnyttjas redan i dag i betydande utsträckning som energiråvara. Bark och annal skogsavfall och massaindustrins lutar används således som ett viktigt bränsle för skogsindustrins processer. Värmevärdet härav uppgår till 35-40 TWh per år.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 165

Skogsavfall och bark används också i mindre utsträckning som bränsle i andra sammanhang.

Allt skogsavfali kan dock f. n. inte finna avsättning som bränsle inom skogsindustrin. Energikommissionens expertgrapp för energitillförsel har beräknat att bark, grenar och små träd med ett värmevärde motsvarande sammanlagt 1,9 milj. ton olja per år i dag skulle vara tillgängliga för energiändamål utanför skogsindustrisektorn och möjliga att utnyttja med hänsyn till tekniska och biologiska faktorer. Härtill kommer att vi f. n. har ett lövvedsöverskott som inte utnyttjas av skogsindustrin motsvarande ca I milj. ton olja per år. Skogsavfallet och den i dag inte utnyttjade lövveden representerar följaktligen en sammanlagd energimängd av ca 3 milj. ton olja per år.

Skogsavfall och annan vedråvara som inte kan utnyttjas av skogsindustrin utgör således f.n. och, såvitt kan bedömas, även framöver en betydande tillgång på inhemsk och förnybar energiråvara. Råvaran kan användas som bränsle utanför skogsindustrin i olika förädlade former, men är på kort sikt aktuell främst i form av flis som förbränns med i dag känd teknik. Flisförbränning ger i likhet med förbränning av t. ex. olja eller kol upphov till utsläpp av vissa luftföroreningar, bl.a. tungmetaller, kväveoxider och polyaromatiska substanser. De sistnämnda har vid hittills genomförda undersökningar hävdats vara högre än vid oljeförbränning. I övrigt torde miljöeffekterna vid utnyttjande av skogsavfall dock vara godartade i jämförelse med fossila bränslen.

Fliseldning sker redan i dag i vissa fall med godtagbar lönsamhet. Allmänt gäller dock att kostnaderna för ihopsamling, transport, beredning osv. i hög grad varierar med lokala förhållanden. I regel torde totalkostnaderna för energiproduktion ur skogsavfall vara höga i jämförelse med tillgängliga alternativ. Utnyttjande av skogsavfall som bränsle i större skala utanför skogsindustrin har dessutom hittills hämmats av olika organisatoriska och institutionella förhållanden.

Energikommissionen föreslår mot den bakgrunden att insatser av främst organisatorisk art med syfte att främja införande av skogsavfall som bränsle initieras av staten och genomförs i samarbete med skogsindustrin, skogsägare, jordbrukare, kommuner och industriföretag.

Remissinstanserna instämmer i kommissionens förslag med hänvisning till bl.a. tillgången på skogsavfall och lövved samt till att det i stor utsträckning redan i dag existerar ett tillämpbart tekniskt kunnande som gör det möjligl att i ökad omfattning använda ved som bränsle. Flera remissinstanser, däribland nämnden för skogsteknisk forskning och statens råd för skogs- och jordbruksforskning, påtalar dock avfallsvirkets nuvarande priskänslighet för bl. a. långa transportavstånd.

Jag anser i likhet med remissinstanserna att skogsavfall och sådana lövvedskvaliteter som inte behövs för skogsindustrin är en inhemsk och förnybar energikälla av sådan storlek att vi på allvar bör räkna med den i

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 166

vår planering av den framtida energiförsörjningen. Den bör dessutom kunna introduceras i större skala redan under 1980-talet med i huvudsak nu tillgänglig teknik.

Från samhällets sida lämnas redan nu stöd i olika former till introduktion av skogsavfall m. m. som energiråvara. Som exempel kan nämnas att stöd till bl. a. förstudier rörande ekonomi och organisation för användning av skogsavfall som bränsle samt till tekniskt utvecklingsarbete rörande ihopsamling, transport, beredning och förbränning av skogsavfall lämnas inom energiforskningsprogrammet. Vidare utgår statsbidrag till anläggning för användning av annat bränsle än olja inom anslaget Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja har, som jag tidigare har nämnt, till uppgift att föreslå åtgärder för att undanröja nuvarande hinder för att öka utnyttjandet av bränslen som kan utgöra alternativ till olja i landets energiförsörjning. Jag räknar därför med att delegationen kommer att lämna förslag rörande eventuella åtgärder utöver de nu nämnda för att en ökad användning av skogsavfall och lövved skall komma till stånd. Jag betraktar det därvid som angeläget att bl. a. vattenfallsverket och kommunema engageras på ett tidigt stadium t. ex. i uppförande av ett antal kraft- eller fjärrvärmeproducerande anläggningar baserade på skogsavfall m. m. (jfr avsnitt 9.2.2). Vidare är skogsägarnas, skogsinduslrins och utrastningstillverkarnas medverkan självfallet nödvändig.

Odlad biomassa, främst i form av snabbväxande trädslag, s.k. energiskog har under senare år rönt ett betydande intresse som en potentiell energiråvara. Energiskog odlas f.n. inte i kommersiell skala i något land. Betydande forsknings- och utvecklingsinsatser inom området görs dock i flera länder, däribland Sverige. De svenska insatserna omfattar både odling, främst av olika sälg- och poppelarter, och metoder för skörd, hantering, förbränning och vidareförädling av råvaran. Sverige deltar sedan år 1978 i ett samarbete på energiskogsområdel inom det internationella energiorganet, lEA, bl.a. såsom s.k. operating agenl för en samordnad planering av forskningsprojekt mellan ett antal deltagarländer. Vissa forsknings- och utvecklingsinsatser görs inom landet också i fråga om annan biomassa bl. a. halm och vass.

Energikommissionens expertgrapp för energitillförsel har gjort vissa bedömningar av årligt energibidrag från energiskog i ett minimialternativ resp. ett maximialternativ. För år 1990 beräknas energibidraget till O resp. 6 TWh. För år 2000 beräknas bidraget till 5 resp. 62 TWh.

Kommissionen föreslår mot den bakgrunden att utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad av system för energiskogsproduktion och -användning påbörjas och att ett utvecklingsprogram utvärderas inom 5-10 år.

Remissinstanserna biträder i stort kommissionens förslag. Flera av instanserna, t. ex. skogsstyrelsen, nämnden för skogsteknisk forskning, sta-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 167

tens råd för skogs- och jordbruksforskning och domänverket, är dock tveksamma till möjligheterna att inom överblickbar framtid få fram några energibidrag av betydelse från energiskog. Vidare framhåller bl. a. statens naturvårdsverk den stora osäkerhet i samband med energiskogen vad avser inverkan på miljön av stora s.k. monokulturer samt behovet av odlingsareal. Häri inkluderas även vilken typ av mark som kan komma i fråga för energiskogsodling.

För egen del anser jag att odlad energiskog och eventuellt även annan odlad biomassa på längre sikt kan komma att erbjuda betydande möjligheter att ersätta olja. Osäkerheten om hur stort energibidraget kan bli och när det kan förverkligas är dock f. n. i flera viktiga avseenden betydande.

Den långsiktiga produktiviteten hos de snabbväxande trädslag som nu prövas är, vilket remissinstansema har påtalat, således ännu inte säkert konstaterad, även om vissa hittills genomförda försök har visat lovande resultat. Markbehoven för energiskogsodJing torde vidare bli avsevärda. Som exempel kan nämnas att energikommissionens expertgrapp för energitillförsel i sitt minimialternativ resp. maximialternativ räknar med en erforderlig markareal på 0,3 resp. 1,25 milj. hektar år 2000. Som jämförelse kan nämnas att det i Sverige varje år nyplanteras ca 0,3 milj. hektar skogsmark. Konkurrens med markanspråk för andra ändamål kan därför förutses. Dessa frågor studeras f. n. inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Luftföroreningsutsläppen vid förbränning lorde vara i stort sett desamma som gäller för skogsavfall.

Råvaran kan primärt, i likhet med skogsavfallet, utnyttjas som bränsle i form av flis eller i senare skeden eventuellt som förädlat fast bränsle. Vidare är liksom för skogsavfallet ett flertal vägar för förädling av råvaran till flytande bränslen tänkbara. Det kan i dag inte anges vilken utvecklingslinje härvidlag som är den lämpligaste. Gemensamt för de tekniska lösningar som kan överblickas är dock att energiutbytet är förhållandevis lågt och att kostnaderna för de erhållna bränslena torde bli höga jämfört med nu tillgängliga altemativ.

Omfattande forsknings- och utvecklingsarbete rörande energiskog, inkl. miljöeffekterna av energiskogsodling, pågår inom ramen för energiforskningsprogrammet. Större försök med bl.a. integrerade energiskogs-odlingssystem och olika slag av förbränningsteknik förbereds nu. Större försök rörande omvandling till flytande bränslen kan också bli aktuella (jfr avsnitt 8.6). Med hänsyn till energiskogens långsiktiga potential som energiråvara är det av stor vikt att detta program fortsätter. Vi bör härigenom redan inom en tioårsperiod erhålla ett fullständigare underlag rörande bl. a. de osäkra faktorer som jag nyss har pekat på och då vara i stånd att överblicka vilka åtgärder som kan behövas för atl införa odlad biomassa i det svenska energiförsörjningssystemet.

En bedömning av energibidraget från skogsavfall, lövved m.m. och odlad biomassa år 1990 måste av flera skäl bli osäker. Utöver de osäkra

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 168

faktorer rörande energiskog som jag nu har redovisat vill jag framhålla att skogsindustrins efterfrågan på skogsråvara har ökat under senare år och att produktionskapaciteten f n. överstiger råvarutillgången. Detta kan leda till att det avverkade virket i framtiden utnyttjas mer intensivt än f.n., vilket minskar mängden för energiändamål tillgängligt skogsavfall, och till att vissa nu icke använda kvaliteter lövvirke tas i anspråk som processråvara. Vidare kan viss konkurrens uppstå om de markområden som är av intresse för en eventuell framtida energiskogsodling. En övergripande avvägning mellan olika samhällsintressen kan här komma att bli nödvändig. Med hänsyn till vad jag nu har anfört bedömer jag att bidraget år 1990 till vår energiförsörjning kommer att uppgå till sammanlagt mellan 12 och 20 TWh.

8.5.2 HushållsavfaU m. m.

Under senare år har intresset för återvinning av olika slags avfall bl. a. hushållsavfall ökat. Från såväl statligt som kommunalt och industriellt håll råder enighet om att en ökad återvinning av material ur avfall kommer att bli nödvändig i framtiden. Pådrivande faktorer är bl. a. miljövårdsaspekter och hänsyn till begränsade naiurtesurser.

Utgångspunkten bör vara att avfall skall ses som en resurs och att återvinning bör ske. Givetvis bör avfallet omhändertas och behandlas på ett miljömässigt acceptabelt sätt.

Inom landet finns ett flertal sopförbränningsanläggningar, i vilka avfallets energiinnehåll nyttiggörs. De största finns i Högdalen och Lövsta i Stockholm samt i Sävenäs i Göteborg.

Anläggningar för förbränning med återvinning är kapilalkrävande och ger höga driftkostnader. Det ställs dessutom stora krav på förbrännings-anordningamas utformning, eftersom avfallets sammansättning och värmevärde kan vara mycket skiftande.

Energi ur avfall kan dessutom utvinnas vid bl. a. pyrolys. Detta innebär en upphettning till ca 1000°C av avfallet utan tillträde eller i begränsad närvaro av syre. Avfallet sönderdelas därmed och ger som slutprodukt en gasblandning bestående av kolmonoxid och vätgas samt lätta oljor, tjära och en fast återstod.

Av energiinnehållet i hushållsavfallet kan av olika skäl endast en del utnyttjas. Av det totala energiinnehållet har i nuvarande avfallsmängder ca 25 % bedömts som potentieUt utnyttjningsbar energimängd motsvarande ca 0,25 milj. ton olja.

Enligt förordningen (1975:495) om statligt stöd ttll avfallsbehandling m.m. lämnas bidrag till bl. a. anläggning för återvinning eller annat nyttiggörande av hushållsavfall. Fråga om statligt stöd prövas av statens naturvårdsverk. Bidrag till förbränningsanläggningar för avfall har inte lämnats sedan år 1975. Motivet till detta är framför allt ekonomiska skäl. Metoder att förbränna avfallet belastas av mycket höga kostnader och den kost-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 169

nadsbesparing som hittills har erhållits vid utnyttjandet av värmen har inte varit av den storleksordningen att kostnaderna kommit ned i nivå med vad som gäller för andra vanligen tillämpade behandlingsmetoder. Dessutom har från miljövårdssynpunkt fördelaktigare metoder utvecklats.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 har naturvårdsverket förslagit att bidrag till förbränningsanläggningar för avfall inte borde lämnas av naturvårdsverket utan endast av statens industriverk. I årets budgetproposition (prop. 1978/79:100 bil. 13 s. 129) har chefen för jordbruksdepartementet förklarat att han delar naturvårdsverkets uppfattning att bidrag från ifrågavarande anslag i princip inte bör utgå till förbränningsanläggningar för hushållsavfall.

Enligt förordningen (1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. kan företag få bidrag för åtgärder som syftar till bl. a. användning av annat bränsle än olja. Till foretag i förordningens mening räknas även statliga affärsdrivande verk och liknande kommunala verk. Fråga om statligt stöd enligt denna förordning prövas av industriverket. Eftersom det primära syftet med förbränningsanläggningarna för bl. a. hushållsavfall oftast är att bli av med avfallet och inte att framställa energi, kan dock bidrag i allmänhet inte utgå för sådana anläggningar enligt den nämnda förordningen.

Skogsindustrin utnyttjar sedan flera år i betydande utsträckning bark som bränsle. Olika bedömningar har gjorts över möjlighetema att utnyttja barken som råvara. Detta har emellertid inte lett till några mer påtagliga satsningar. Huvudsakligen har barken betraktats som ett avfall, som antingen förbränns eller deponeras.

Som bränsle betraktat föreligger stora skillnader mellan bark och hushållsavfall och den tekniska utformningen av förbränningsanläggningar för bark kan i väsentliga avseenden avvika från vad som krävs vid förbränning av hushållsavfall. Om t. ex. avfallsmängden är liten i forhållande till barkmängden, dvs. inblandningen är ringa, blir de tekniska skiljaktighetema mindre framträdande och det föreligger goda möjligheter till sambehandling.

Intresset för samförbränning av bark och hushållsavfall är f. n. stort och flera projekt är under utredning. I vissa fall har bidrag utgått för anläggningar som eldas med sopor i kombination med t.ex. bark, flis och sågspån. Jag anser att det är angeläget att sådana anläggningar även i fortsättningen omfattas av reglerna i nämnda förordning rörande energibesparande åtgärder. Det ytterligare energitillskottet utöver nuvarande produktion i denna typ av anläggningar beräknar jag kunna uppgå till ca 1 TWh år 1990.

Efter samråd med chefen för jordbraksdepartementet anserjag det därför lämpligt att statens industriverk inhämtar yttrande från statens naturvårdsverk innan beslut om bidrag till anläggningar som kan förbränna sopor tillsammans med annat avfall fattas.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 170

Pappersavfall är i dag en betydande basråvara vid många pappersbruk. 1 Sverige insamlas och utnyttjas årligen ca 500000 ton pappersavfall. Detta motsvarar ungefär en tredjedel av den totala konsumtionen inom landet av papper och papp. Av den totalt insamlade mängden pappersavfall utgörs ca 150000 ton av tidningar och tidskrifter, varav ca 90000 ton kommer från hushållen. De största mängderna pappersavfall härrör från industri-, handels- och kontorsverksamhet.

Flera skäl talar för en ökad återanvändning av pappersavfall. Bl. a. gör tillgången på skogsråvara att pappersavfall blir allt värdefullare som råvara för pappersbruken. Dessutom medför den nuvarande användningen av returpapper en beaktansvärd energibesparing i papperstillverkningen. Vidare medför en ökad insamling av pappersavfall en reducering av renhållningskostnaden för enskilda och företag samt lägre kostnader för investeringar i deponerings- och förbränningsanläggningar för kommunen.

I likhet med vad dåvarande chefen för jordbraksdepartementet redovisade i prop. 1975: 32 om återvinning och omhändertagande av avfall anser jag att pappersavfall bör ses som en tillgång och resurs som i största möjliga utsträckning skall användas på nytt. Återanvändning måste vara en ledande princip särskilt vid omhändertagande och behandling av detta avfall. Enligt min mening är det således angelägnast att i första hand tillgodose råvarabehovet.

Halmen, vars energiinnehåll totalt sett är stort, är geografiskt mycket spridd och endast i enstaka fall torde den f. n. kunna betraktas som potentiell energikälla i förbränningssammanhang. Säsongvariationen och den låga volymvikten torde dessutom ge betydande lagringsproblem. Skiftande växtföljd kan också innebära stömingar i leveransen av bränslet till en eventuell halmförbränningsanläggning. Jag anser därför inte att det f. n. finns skäl att räkna med större energibidrag från halm. Utvecklandet av bl.a. nya skördesystem och metoder för insamling och förbränning av halmen kan dock komma att göra det möjligt att utnyttja den som ett lokalt betydande bränsle.

Vidare kan halm och annat växtmaterial komma att utnyttjas som råvara för framställning av motoralkohol. Utredningsprojekt med sådan inriktning pågår såväl internationellt som i Sverige.

8.5.3 Skiffer

Jag kommer i detta sammanhang att ta upp skifferns organiska innehåll. Skiffer som råvara för produktion av uran behandlar jag senare (avsnitt 8.7.1).

De svenska alunskiffrarna innehåller olika metaller och mineral, som är sammanbundna av den organiska substansen kerogen. Dessutom innehåller alunskiffrarna även varierande mängder uran. Skiffrarnas uppskattade innehåll av kerogen är av betydande storlek, motsvarande ca 5 miljarder ton olja. Alunskiffer förekommer i störte mängd i främst södra och mel-

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 171

lersta Sverige men även i landets norra delar, där dock skiffrarna är mindre undersökta än i övriga delar av landet.

Utvinning av petroleumprodukter ur skiffer har tidigare skett i bl.a. Kvarntorp. Driften lades ner år 1966. Som mest utvanns under ett år -1959/60 - 11 000 ton gasol, 35000 m bensin och 83000 m eldningsolja.

Ett flertal platser har av energikommissionen angivits som tänkbara för skifferatvinning såsom Ranstad i Västergötland, Kvarntorp i Närke, Tomelilla i Skåne, Vittangifaltet och Masugnsbyn öster om Kiruna, vissa platser i Östergötland och på Öland samt Brunfloområdet i Jämtland.

Under åren 1958-1965 uppfördes i Ranstad en anläggning för framställning av uran ur alunskiffer. Arbetet är numera inriktat mot utvinning av inte bara uran utan även av andra värdefulla beståndsdelar i alunskiffern.

Skiffrar med ett innehåll av organisk substans som överstiger 10% har hittills ansetts intressanta från energiutvinningssynpunkt. Energikommissionen anser att del skulle vara möjligt att i slutet av seklet i Sverige nå en årlig energiutvinning ur skiffer motsvarande 0,5—2 milj. ton olja. Även om endast en mindre del av skifframa kan nyttiggöras, har Sverige således i skiffern en betydande, potentiell energikälla. För min egen del är jag inte beredd att göra någon bedömning av skiffrarnas potential som fossil energiråvara och möjligheten att utnyttja den i landets energiförsörjning förrän nu pågående forskning och utveckling har kommit längre.

I sammanhanget bör framhållas att skifferbrytning påverkar landskapet avsevärt. Deponering av det avfall som återstår efter det att värdefulla komponenter har extraherats ur skiffern måste vidare ske så att framtida läckage av giftiga metaller och andra miljöbelastande substanser till grundvattnet så långt som möjligt undviks.

8.6 Altemativa drivmedel

Det svenska transportsystemet är - frånsett den spårbundna trafiken — f. n. i allt väsentligt beroende av importerad olja eller importerade oljeprodukter. Såväl bensin- som dieseldrivna fordon utnyttjar de särskilt efterfrågade lätta petroleumfraktionerna. Det är därför angeläget att förutsättningar skapas för att använda alternativa drivmedel inom transportsektorn. Syntetiskt framställda drivmedel, i första hand troligen metanol eller syn-tettska kolväten, är av intresse i detta sammanhang. Även gasformiga drivmedel, främst gasol, från petroleum har diskuterats. De har bl.a. fördelaktiga miljömässiga egenskaper. Introduktion av motorgas bidrar till en breddning av drivmedelsbasen men ej till att minska oljeberoendet. I en långsiktigt inriktad energipolitik är således gasintroduktion en åtgärd som verkar bara i ett relativt kort perspektiv. Åtgärder för att skapa föratsättningar för att använda alternativa drivmedel bör påbörjas så tidigt som möjligt och vidtas successivt. Vägledande bör därvid vara att inte onödigtvis genom ensidiga svenska åtgärder i form av mer omfattande särbestäm-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 172

melser, konstruktionsnormer och liknande krav avgränsa Sverige från omkringliggande länders transportsystem och energiförsörjning vad avser dels fordonsmarknader, dels drivmedelsanvändning, dels också försörjning med drivmedelsråvaror i krissituationer.

Energikommissionen framhåller att fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete bör genomföras för att finna lämplig teknik för förgasning av inhemska bränslen särskilt som råvara för inhemsk produktion av syntetiska drivmedel. Kommissionen anser också att en sådan produktlon redan under 1980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga restoljor bör förberedas och att möjligheterna att importera icke oljebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter bör studeras.

Remissinstanserna anser att det är av väsentlig betydelse att åtgärder av skilda slag nu vidtas för att möjliggöra en introduktion av syntetiska drivmedel. Enstaka remissinstanser, t. ex. statens pris- och kartellnämnd, är dock skeptiska till möjligheten att till år 1990 introducera och i landet producera metanol i den omfattning som kommissionen har räknat med i sina energialternativ.

Svensk Metanolutveckling AB (SMAB) bildades år 1975 som ett av det statliga Berol Kemi AB och AB Volvo gemensamt ägt utvecklingsbolag med uppgift att utreda möjlighetema att utnyttja metanol som drivmedel dels under normalförhållanden, dels i samband med försörjningskriser på drivmedelsområdet. Bolaget har under åren 1975-1978 bedrivit utvecklings-och utredningsarbete vad avser användning av metanol som drivmedel, främst genom inblandning i blyfri bensin men också för ren metanoldrift i såväl bensinmotorer som dieselmotorer. Arbetena har huvudsakligen finansierats från energiforskningsprogrammet och av AB Volvo.

I SMäB:s verksamhetsberättelse för år 1978, som redovisar insatserna åren 1975-1978, anges att bolagets hittillsvarande utrednings- och utvecklingsarbete har visat att framtida handlingsfrihet på drivmedelsområdet kan skapas genom åtgärder för att anpassa drivmedelsdistribution och fordonspark till användning av alkoholer och alkoholhaltiga drivmedel. Bolaget anger att förslag bör utarbetas till specifikationer för nya fordon och bestämmelser för omställning av äldre fordon för drift med sådana bränslen. Vidare anger bolaget att arbetet med att utveckla och välja ut lämplig förgasningsteknik för inhemska råvaror bör ges hög prioritet inom energiforskningsprogrammet. Bolaget framhåller också behovet av att stimulera tidig övergång till alternativa drivmedel inom avgränsade fordons-parker. I detta syfte föreslås upphävd eller reducerad beskattning av alkoholdrivmedel.

SMAB, som numera till 80% ägs av Studsvik Energiteknik AB, har i januari 1979 till industridepartementet ingivit förslag till verksamhetsplan för åren 1979-1981. Planen omfattar dels basverksamhet, dels betydande projektverksamhet. Sedan planen remissbehandlats har regeringen den 1 mars 1979 godkänt en budget för basverksamheten under den aktuella

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 173

treårsperioden om totalt 10 milj. kr. Härav avses 8,5 milj. kr. bestridas med medel från energiforskningsprograminet. Återstoden finansieras till lika delar av AB Volvo och Statsföretag AB, som vardera äger 10% av bolaget.

SMAB:s verksamhet inriktas, i enlighet med vad som angavs i prop. 1977/78:110 om energiforskning m. m. (s. 132, 148) på forskning och utveckling rörande långsiktig drivmedelsförsörjning med utnyttjande av främst inhemska råvaror och avses omfatta dels forskning och utveckling rörande produktion och distribution av syntetiska dnvmedel i form av alkoholer eller syntetisk bensin, dels insatser för att klarlägga föratsättningarna för att anpassa bensin- och dieselmotorer till altemativa drivmedel, dels också sådan forskning och utveckling inkl. studier av miljöeffekterna som behövs som underlag för beslut om produktion och distribution av syntetiska drivmedel baserade på främst inhemska råvaror. Jag vill framhålla, och jag har i denna fråga samrått med chefen för handelsdepartementet, vikten av att detta arbete kommer också planeringen för försörjningsberedskapen vid fredskriser, avspärrning och krig tili dei.

Vad gäUer framställning av syntetiska drivmedel görs betydande insatser inom energiforskningsprogrammet. För bl.a. försök med syntesgasproduktion baserad på inhemska råvaror kan förutses att en större försöks-och demonstrationsanläggning kan behöva uppföras.

Den delegation för solvärme och bränslen som kan ersätta olja, somjag nyligen har fått regeringens bemyndigande att tillkalla, har till uppgift bl. a. att utöver det genom energiforskningsprogrammet finansierade arbetet behandla frågor om styrmedel, föreskrifter och introduktionsstrategi för införande av syntetiska drivmedel.

Vidare anser jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet det angeläget att så snart som möjligt fä till stånd förhållandevis storskalig prov- och demonstrationsverksamhet med syntetbränsledrift i olika former. Sådana prov ger också möjlighet att studera och eventuellt vidta åtgärder när det gäller miljöskadliga komponenter i drivmedlet eller avgaserna. För att underlätta introdukttonen av metanol på drivmedels-marknaden kommer chefen för budgetdepartementet som jag tidigare (avsnitt 6.1.3) har angivit att senare denna dag lägga fram förslag om sänkning av drivmedelsbeskattningen på metanol och andra motoralkoholer.

Överläggningar pågår för att genom utnyttjande av något eller några statliga verks bilparker dels söka skapa ytterligare möjlighet att genomföra driftprov, dels få underlag för ökad användning av främst metanol och därigenom successivt kunna bygga upp en marknad för syntetiska drivmedel. Televerket har i sitt yttrande över energikommissionens betänkande angivit bl.a. att verket är berett att i viss utsträckning delta i praktisk utprovning av alternativa drivmedel.

Jag anser att det är mycket angeläget att verksamhet av detta slag kan komma igång och ge ytterligare underlag för beslut i början av 1980-talet

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 174

om strategi för införande av syntetiska drivmedel. Det är därvid av stor betydelse att intressenter även inom kemisk och petrokemisk industri samt framtida råvaraintressenter inom t.ex. skogsindustrin engageras på ett tidigt stadium.

Det arbete som har genomförts av SMAB har visat att användning av metanolinblandad bensin inte kan beräknas kräva några mera betydande förändringar av nuvarande bensinmotorer och bränslesystem i bilarna. Som chefen för kommunikationsdepartementet tidigare denna dag har anfört (prop. 1978/79:99) är det därför önskvärt att biltillverkarna så snart som möjligt söker utrusta nya bilar för drift med alkoholblandad bensin. Chefen för jordbraksdepartementet har nyligen tillkallat en särskild arbetsgrapp med uppdrag att föreslå åtgärder för alt underlätta införandet av blyfritt motorbränsle m.m. En av gruppens uppgifter är därvid att lägga fram förslag till föreskrifter om att nytillkommande bilar skall vara kon-straerade så att de utan risk för skador på motor och bränslesystem kan drivas med såväl blyfri bensin som bränsle som kan innehålla metanol eller annan alkohol.

Den intemationella utvecklingen i fråga om syntetiska drivmedel har de senaste åren varit snabbare än väntat. Möjligen kan därför också förutsättningar relativt snart uppkomma för ett mellan flera länder samordnat arbete i detta avseende.

8.7 Kärnbränsle

Kärnkraftverkens bränsleförsörjning utgörs av flera olika led och processer. För de i Sverige använda lättvatlenreaktorerna är de viktigaste av dessa led utvinning av naturligt uran, anrikning av uranet för att höja halten av isotopen U-235, tillverkning av bränsleelement, hantering av det använda bränslet med eller utan upparbetning samt slutförvaring av det använda bränslet eller av radioaktivt avfall.

8.7.1  Uran

De sex reaktorer som i dag är i drift i Sverige förbrukar årligen motsvarande ca 570 ton naturiigt uran. Vid den omfattning av det svenska kärnenergiprogrammet somjag senare kommer att förorda stiger behovet till ca 1 300 ton under förutsättning att någon återföring av vid upparbetning återvunnet uran och plutonium inte äger rum. Vid kontinuerlig återföring skulle behovet minska med upp till 30 %. Enstaka kvantiteter uran kan dessutom erfordras vid uppläggande av beredskapslager. Kraftföretagen och Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) har tagit initiativ i denna riktning. 1975 års oljelagringskommitté (H 1975:03) tillstyrkte initiativet och föreslog att ett beredskapslager för främst fredskriser av ett års behov av ersättningsbränsle för varje reaktor skulle byggas upp. Fqågan om

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1   Industridepartementet 175

beredskapslagring av kämbränsle avses tas upp i samband med en s. k. kontrollstation för 1978-1984 års oljelagringsprogram (prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 1976/77: 13, rskr 1976/77: 311).

SKBF har angett det totala uranbehovet 1978-1985 till ca 11000 ton för ett kärnkraftprogram av den omfattning som jag senare (avsnitt 10.3) kommer att föreslå, föratsati att färdigställda reaktorer får laddningstillstånd enligt villkorslagen, I dagsläget är Sverige hänvisat till import av uran. För leverans under perioden 1978-1985 har kontrakt om leveranser om sammanlagt 5600 ton slutits. Dessa kommer huvudsakligen från Niger och Gabon via Frankrike samt från Canada och Förenta staterna. I framtiden kan leveranser även från andra länder, t. ex. Australien, bli aktuella.

Uranprospektering utförs i dag i Sverige i huvudsak via Sveriges geologiska undersökning, SKBF och LKAB. Kända större uranförekomster i skiffer finns framfor allt i skifframa omkring Ranstad men även i Närke.

Nära Arjeplog i Norrbotten pågår genom samarbetsavtal mellan LKAB och SKBF en omfattande undersökning av en uranfyndighet som benämns Pleutajokk. Vad gäller alunskiffer sker insatserna via AB Svensk Alunskiffemtveckling (ASA) som ägs till lika delar av LKAB och Boliden AB. ASA:s intressen riktar sig i huvudsak mot skiffrarna vid Ranstad och i Närke men även skifframa i Jämtland och Skåne avses undersökas.

Den i Ranstad uppförda anläggningen för framställning av uran ur alun-skilTern har av Studsvik Energiteknik AB nyligen överlåtits till Ranstad Skiffer AB, som har bildats av ASA, Studsvik Energiteknik AB och LKAB för att förbereda en utvinning av alunskifferfyndigheterna inom Billingenområdet.

Staten har utfäst sig att svara för att ett treårigt forskningsprogram under perioden 1977/78-1980/81 genom lån med särskilda villkor om sammanlagt 128 milj. kr. (prop. 1977/78:124, NU 1977/78:69, rskr 1977/78:342). Lånen skall användas till forskning i Ranstad avseende processer för utvinning av alunskifferas innehåll av kerogen och vissa metaller. Inom ramen för detta forskningsprogram har regeringen föreslagit (prop. 1978/ 79:100 bil. 17 s. 210) att ASA nästa budgetår får disponera 41 milj. kr.

Energikommissionen uttalar sig för en fortsatt uranprospektering i Sverige. Vidare föreslås att utvinning av uranfyndigheter förbereds, fömtsatt att utvinningen efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt.

Flertalet remissinstanser stödjer förslaget om fortsatt prospektering liksom att utvinning förbereds. Avvisande till sistnämnda förslag ställer sig främst vissa miljöorganisationer.

För egen del anser jag att det är angeläget att försörjningen med uran ordnas på ett så ekonomiskt och säkert sätt som möjligt för de kärnkraftverk vi har i drift. Antalet leverantörer av uran är litet och utvecklingen går mol en dominans på den internationella uranmarknaden av Canada, Australien, Förenta statema och Sydafrika. Uranpriset har varit föremål för

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 176

en snabb uppgång, från 15 US dollar per pund för nya kontrakt vid slutet av år 1974 till den nuvarande nivån på 40-45 US dollar per pund.

Mot denna bakgrand anser jag det angeläget att kännedomen om tillgängliga försörjningsaltemativ vad avser uran förbättras. Det är därför viktigt att klarlägga fömtsättningama för utvinning från uranfyndigheter inom Sverige. Prospektering efter uran är ett medel att erhålla denna kunskap. Om lovande uppslag påträffas, är det angeläget att undersökningar genomförs i syfte att närmare uppskatta brytningspotential, brytningskostnader, miljöinverkan m. fl. faktorer av betydelse för ställningstagande till eventuell utvinning.

I likhet med energikommissionen och flertalet remissinstanser anserjag därför att det är angeläget att uranprospektering bedrivs i Sverige på en hög och rationell nivå. Undersökning av skiffrar på uran bör i första hand riktas mot sådana förekomstområden där konflikter med annan markanvändning av riksintresse är mindre uttalade.

För att redan från början åstadkomma en miljömässigt acceptabel skifferbrytning, om en sådan skulle bli aktuell, bör enligt min mening - vilket jag tidigare (avsnitt 5.2) har redovisat - en utredning tillkallas för att studera och utvärdera de hittills genomförda undersökningama på detta område och de tekniska metoder som nu finns tillgängliga eller kan förutses kunna komma till användning under 1980-talet.

Jag anser att inte minst försörjnings- och betalningsbalansskäl talar för att brytvärda uranförekomster används för att bidra till att täcka det inhemska behovet av uran. En föratsättning är dock att utvinning av dessa resurser kan ske på sätt som är acceptabelt från miljösynpunkt och att vederbörliga tillstånd kan erhållas.

Svenskt uran skulle vid en eventuell utvinning endast delvis tillgodose uranbehovet under 1980-talet. Försörjningen måste således av allt att döma även till en väsentlig del täckas genom import.

8.7.2 Anrikning och kärnbränslecykelns slutsteg m. m.

För anrikning av uran för kämkraftblocken Oskarshamn 1 och 2, Ringhals 1 och 2 samt Barsebäck 1 och 2 har de enskilda kraftföretagen slutit kontrakt med den amerikanska energimyndigheten Department of Energy (DOE). Dessa kontrakt avser anrikningstjänster i takt med att behov uppstår. För ytterligare kontrakt rörande anrikning för blocken Ringhals 3 och 4, Forsmark 1, 2 och 3 samt Oskarshamn 3 står SKBF som kontrakts-partner med DOE. Dessa senare kontrakt innebär fasta åtaganden att köpa vissa angivna kvantiteter anrikningstjänster. Med Techsnabexport i Sovjetunionen har SKBF tecknat avtal om anrikning av uran motsvarande behovet för ett kämkraftblock. De amerikanska kontrakten baserar sig på 1966 års samarbetsavtal och i likhet med detta gäller de fram till år 1996. Det sovjetiska kontraktet sträcker sig fram till år 2000. Härutöver har SKBF tecknat kontrakt med Techsnabexport om anrikningsarbete som

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 177

skall utföras under åren 1979-1982. Det därvid anrikade uranet är avsett att ingå i det tidigare nämnda reservlagret.

Det svenska kämenergiprogrammets omfattning, somjag senare i detalj kommer att redogöra för, kommer att bli sådant att ett visst överskott av kontrakterade anrikningstjänster föreligger. Uppsägningsvillkoren i ingångna anrikningskontrakt är komplicerade. Jag utgår från att kraftföretagen och SKBF söker öka flexibiliteten i ingångna anrikningskontrakt samt anpassa dessa till omfattningen av det svenska kärnkraftprogrammet.

Problemen kring hantering av använt kärnbränsle och aktivt avfall som härrör från drift av kärnreaktorer tillmäts stor betydelse. Detta återspeglas bl.a. i tillkomsten av lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärareaktor kärnbränsle, m. m., den s. k. villkorslagen, och den ändring av atomenergilagen (1956:306 ändrad 1978:281) som nyligen har genomförts. Denna ändring innebär att anläggning för bearbetning, lagring eller förvaring av använt atombränsle eller radioaktivt avfall, som uppkommer vid användning av atombränsle eller vid bearbetning av använt atombränsle, faller inom atomenergilagens tillämpningsområde.

Villkorslagen tillkom för att i lag reglera de villkor som bör ställas på hanteringen av det använda kärnbränsle som erhålls vid drift av kärnkraft-reaktorer. Villkorslagen gäller de kärnreaktorer för vilka tillstånd har meddelats enligt 2 § atomenergilagen och vilka ej har tillförts kärnbränsle före den 8 oktober 1976. Detta innebär i praktiken att endast reaktorerna nr 6-12 i del svenska kärnkraftprogram, som beslutades år 1975, omfattas av villkorslagen. Lagen innebär i korthet att särskilt tillstånd får meddelas endast om reaktorinnehavaren har företett avtal, som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärabränsle, och har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av det vid upparbetningen erhållna högaktiva avfallet kan ske. Om använt kärnbränsle inte avses bli upparbetat, krävs för tillstånd att reaktorinnehavaren har visat huroch var en helt säker slutlig förvaring av det använda bränslet kan ske.

Regeringen bemyndigade mig den 22 februari 1979 att tillkalla en kommitté med uppgift att lämna förslag till en ny lagstiftning på atomenergiområdet. Denna kommitté skall bl. a. uireda och lämna förslag till hur lagstiftningen inom alomenergiområdet skall utformas för att, bättre än vad som nu är fallet, täcka alla steg i kärnbränslecykeln. Kommittén skall även studera vilka villkor och skyldigheter som bör förknippas med tillstånd enligt atomenergilagen, t. ex. när det gäller omhändertagande av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Speciellt skall lagstiftningen kring kärnbränslecykeln samordnas med de övriga lagar som reglerar verksamheten på kärnenergiområdet.

För all visa hur villkorslagens krav beträffande använt kärnbränsle och aktivt avfall kan uppfyllas, inledde kärnkraftindustrin under våren 1977 projeki kärnbränslesäkerhet (KBS). KBS-projektet har resulterat i två rapporter. Kärnbränslecykelns slutsteg, förglasat avfall från upparbetning 12   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 178

(KBS I) och Kärnbränslecykelns slutsteg, slutförvaring av använt kärnbränsle (KBS II). Den sistnämnda rapporten är f. n. föremål for remissbehandling. Bl. a. KBS I har av statens valtenfallsverk och Forsmarks Kraftgrupp AB åberopats vid ansökan enligt villkorslagen om tillstånd att tillföra kärnkraftreaktorerna Ringhals 3 och Forsmark 1 kärnbränsle. I samband därmed har den remissbehandlats. Remissinstanserna ansåg i allmänhet att den föreslagna metoden för slutförvaring av högaktivt avfall svarade mot högt ställda krav. I sitt beslut med anledning av vattenfalls verkets och Forsmarks Kraftgrupp AB:s ansökningar konstaterade regeringen att vissa ytterligare geologiska undersökningar är nödvändiga, för att visa förekomsten av en tillräckligt stor bergformation på aktuellt djup och med de egenskaper som KBS säkerhetsanalys i övrigt förutsätter. Kärnkraftindustrin har efter regeringsbeslutet bedrivit arbeten som syftar till att uppfylla det kompletterande kravet. Mot bakgrand av vad som har redovisats inför regeringens beslut med anledning av ansökningarna enligt villkorslagen att få ladda Ringhals 3 och Forsmark 1 måste kraftproducenternas möjligheter att slutgiltigt uppfylla lagens krav bedömas vara goda.

F.n. räknar kärnkraftindustrin i enlighet med villkorslagen med att låta upparbeta använt kämbränsle som tas ut ur kärnkraftreaktorerna. För detta ändamål har kärnkraftindustrin tecknat ett antal kontrakt om upparbetning av använt kärnbränsle m.m. Avtal har tecknats mellan Oskarshamns Kraftgrupp AB (OKG) och British Nuclear Fuels Ltd (BNFL) och mellan SKBF och det franska företaget Compagnie Générale des Matiérés Nucléaires (COGEMA). Avtalet mellan OKG och BNFL avser kärnbränsle som tas ur reaktorerna Oskarshamn 1 och Oskarshamn 2 t.o.m. utgången av år 1980. Mellan SKBF och COGEMA har tecknats tre uppar-betningsavtal. Två avtal, de s. k. 70-talsavtalen, avser ca 55 ton kärnbränsle som tas ur svenska reaktorer t.o.m. år 1980. Det tredje avtalet, det s. k. 80-talsavtalet, avser 620 ton använt kärnbränsle som tas ur svenska kärnkraftreaktorer t. o. m. utgången av år 1990. I avtalet mellan OKG och BNFL åtar sig BNFL att ta hand om det högaktiva avfallet. Enligt avtalen mellan SKBF och COGEMA har upparbetaren rätt att påfordra att avfall svarande mot det använda kärabränslet skall återsändas för slutförvaring i Sverige.

Innan det s. k. 80-talsavtalet mellan SKBF och COGEMA kan utnyttjas, krävs att en skriftväxling mellan de svenska och franska regeringarna genomförs. Denna skriftväxling syftar bl.a. till att man skall överenskomma om att inte vidta åtgärder som innebär att avtalet inte kan fullföljas. Vidare regleras vissa frågor rörande hanteringen av det vid upparbetningen utvunna plutoniel i skriftväxlingen. I och med all den svenska regeringen, i samband med prövningen enligt villkorslagen om laddningstillstånd för Ringhals 3 och Forsmark 1, bedömde att avtalet mellan SKBF och COGEMA uppfyllde villkorslagens krav, tillkännagav den att den hade för avsikt att genomföra skriftväxlingen.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 179

Regeringen har även uppdragit åt statens kärnkraftinspektion att efter samråd med berörda kraftföretag utreda och redovisa hur det plutonium Som utvinns vid upparbetning av svenskt kärnbränsle avses användas.

Regeringen har i beslut den 14 december 1978 givit SKBF tillstånd enligt 136a § byggnadslagen att uppföra ett centralt lager för använt kärnbränsle i anslutning till Oskarshamns kärnkraftstation. Centrallagret, som är avsett för 3000 ton uranbränsle, skall användas för att lagra använt kärnbränsle i avvaktan på upparbetning eller om sådan inte kommer till stånd i avvaktan på slutlig förvaring. Centrallagret är f. n. föremål för granskning av kärnkraftinspektionen för att tillstånd skall kunna ges enligt atomenergilagen till att uppföra anläggningen. Centrallagret behövs om de svenska kärnkraftverken skall kunna drivas i nuvarande omfattning efter år 1983. Vid denna tidpunkt beräknas lagringsbassängerna i kärnkraftverken vara fulla av använt kärnbränsle. Uppförandet av ett centrallager är även viktigt eftersom det bevarar handlingsfriheten inför valet av metod att omhänderta det använda kärnbränslet. I och med att ett sådant lager uppförs, skapas möjligheter att i stor skala lagra använt kämbränsle i Sverige. Denna lagringsmöjlighet minskar behovet av att snabbt fatta beslut om hur man skall förfara med det använda kärnbränsle som i dag inte är kontrakterat för upparbetning.

Även om hanteringen av använt kärnbränsle och aktivt avfall ännu inte har nått någon större omfattning i Sverige, finns behov av att riktlinjer fastläggs för finansiering och ansvarsfördelning m. m. för denna verksamhet. För att utreda denna fråga har jag efter regeringens bemyndigande tillkallat en utredare, med uppdrag att utreda organisations- och finansieringsfrågor kring kärnkraftens radioaktiva avfall. Som riktlinjer för utredningsarbetet gäller, att detta bör bedrivas med utgångspunkt i att det ankommer på det företag eller den institution där det radioaktiva avfallet uppstår att svara för omhändertagandet av avfallet. Utredaren bör samtidigt utgå från att det långsiktiga ansvaret för det radioaktiva avfallet bör åvila staten. Utredaren bör lämna förslag till dels hur hanteringen av aktivt avfall och använt kärnbränsle organisatoriskt skall fördelas mellan staten och kraftindustrin, dels avgränsningar beträffande de anläggningar där staten bör vara ägare. I uppdraget ingår också att översiktligt redovisa den forsknings- och utvecklingsverksamhet inom området använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som bedrivs och hur denna skall fortsätta. Utredaren bör vidare föreslå ell system för finansiering av framtida utgifter för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Utifrån resultatet av detta utredningsuppdrag kan sedan en långsiktig lösning skapas av de organisatoriska och finansiella problemen i samband med hantering av använt kärnbränsle och aktivt avfall. Avsiklen är att ett sådant förslag skall kunna föreläggas riksdagen under 1980.

Det pågår ett omfattande och intensivt arbete, säväl nationellt som intemationellt, för att lösa problemen i samband med omhändertagande av

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 180

använt kärnbränsle och akttvt avfall från kärnenergianläggningar. Teknikutvecklingen inom avfallsområdet är i dag sådan att det är olämpligt att med de kunskaper vi idag har, fastlägga den långsiktiga politiken på avfallsområdet.

Somjag tidigare har redogjort för finns två alternativ för att ta hand om använt kärnbränsle, nämligen upparbetning och slutförvaring av högaktivt avfall resp. direkt slutförvaring av använt kärnbränsle utan föregående upparbetning.

Det är för tidigt att nu ta slutgiltig ställning i denna fråga. Innan detta kan ske, bör remissyttrandena över KBS II föreligga. Vidare bör resultatet av INFCE-arbetet, somjag tidigare har redogjort för, föreligga. När detta är fallet kan det bli aktuellt att fastlägga de närmare riktlinjerna för hur det använda kärnbränslet fortsättningsvis skall omhändertas. En prövning av hela avfallsfrågan bör mot denna bakgrund ske 1982-1983. Då bör även översyn av lagstiftningen på atomeenergiområdet som jag tidigare har berört vara genomförd. Denna bör ge statsmakterna möjlighet att få ett fast grepp över hela avfallsfrågan.

I avvaktan på sådana ställningstaganden bör Sverige även fortsättningsvis, såväl i form av nationella som internationella forskningsprojekt, bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet på kärnavfallsområdet. Sverige bör även sträva efter ett ökat internationellt samarbete inom detta område. Det är angeläget att enhetliga intemationella regler erhålls för hantering av använt kämbränsle och aktivt avfall. Detta för att höja säkerheten i alla länder vid denna hantering och underlätta det internationella samarbetet på området.

8.7.3 Kreditgaranti

Riksdagen har bemyndigat fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa säkerhet med högst 800 milj. kr. för SKBF:s åtaganden i samband med upphandlingar inom kämbränslecykeln (prop. 1974:170, NU 1974:56, rskr 1974:396). Hittills har garantier inom denna ram ställts till ett sammanlagt belopp av 544 milj. kr. huvudsakligen för inköp av uran och upphandling av anrikningstjänster. F. n. föreligger inget behov att öka denna garantiram.

Prop. 1978/79:115    Bilagal   Industridepartementet 181

9 Värmeförsörjning

9.1 Allmänt

Ungefär 40 % av landets totala, slutliga energianvändning går åt för att värma upp byggnader och tillgodose behovet av ventilation och varmvatten i byggnaderna. Utvecklingen inom uppvärmningssektorn är således av avgörande betydelse för den framtida svenska energiförsörjningen.

Under senare år har leveransema av Qärrvärme och el för uppvärmningsändamål ökat snabbt. Uppvärmningen med enskilda oljepannor har minskat i omfattning man har fortfarande dominerande betydelse. Ungefär 65% av nettovärmebehovet för lokaluppvärmning täcks f. n. med hjälp av sådana oljepannor. Fjärrvärme täcker ca 24% av uppvärmningsbehovet medan elvärme svarar för resterande 11 %. Ökningen av andelen fjärrvärme och elvärme sker dels genom s. k. konvertering av befintlig bebyggelse, dvs. genom att enskild uppvärmning ersätts med Qärrvärme eller elvärme, dels genom att nytillkommande bebyggelse direkt ansluts till Qärrvärme eller elvärme. Fjärrvärmens marknadsandel i nybyggda flerfamiljshus har under senare år varit ca 60%, medan elvärmens andel i nytillkommande småhus har varit ca 75 %. Konverteringen till elvärme har de senaste åren legat på en mycket låg nivå bl. a. av ekonomiska skäl.

Kommunernas möjligheter att finansiera Qärrvärmeutbyggnader var tidigare mindre tillfredsställande bl.a. beroende på kommunlånens korta amorteringstider i förhållande till Qärrvärmeanläggningarnas tekniska livslängd. Somjag senare skall återkomma till har lånemöjligheterna numera väsentligt förbättrats. Jag kommer därvid att redovisa en förlängning av det lånesystem som f. n. gäller.

Utredningen (I 1977:04) om begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål, den s.k. elvärmeutredningen, tillsattes av dåvarande statsrådet Johansson i juni 1977. Utredarens främsta uppgift var enligt direktiven att utarbeta förslag till bestämmelser som skulle göra det möjligt att begränsa eller förbjuda användningen av el i direktverkande elradiatorer inom områden där Qärrvärme eller liknande centraliserat vattenburet värmesystem är eller avses bU introducerat.

Utredningen avlämnade sitt betänkande (Ds I 1977:9) Restriktioner mot uppvärmning med elradiatorer i december 1977. Utredningens förslag har remissbehandlats (bilaga 1.6). Remissopinionen är negativ till utredningens förslag. Även jag anser att vägande skäl saknas för att införa restriktioner mot elradiatorer i en särskild lag. Jag återkommer till denna fråga i samband med behandlingen av elvärme (avsnitt 9.4).

Den enskilda uppvärmningen är praktiskt taget helt baserad på olja, företrädesvis lätt eldningsolja. Fjärtvärmen är f. n. nästan helt beroende av

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 182

tung eldningsolja. Detta innebär sammantaget att oljeberoendet inom upp-värmningssektom är nästan 90%. Ett så högt oljeberoende på ett område av central betydelse finner jag oacceptabelt. Att reducera detta beroende kommer att kräva ett långvarigt och målmedvetet arbete med insatser av varierande karaktär på flera områden.

Det mest näraliggande sättet att minska oljeanvändningen inom uppvärmningsområdet är att spara energi. Jag har tidigare redovisat åtgärder i detta syfte. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare i dag (bilaga 3) att redovisa hur sparandet inom byggnadssektorn successivt kan effektiviseras. Av väsentlig betydelse ärockså att i snabb takt reducera uppvärmningen med enskild oljepanna. Som jag tidigare nämnt pågår redan en utveckling i denna riktning. Bl. a. genom att stimulera Qärrvärmeutbyggna-den räknar jag med att utvecklingen kan påskyndas. Även en ökad användning av elvärme - baserad på annat än olja - bidrar till att minska oljeberoendet. Jag vill understryka att en övergång till Qärrvärme inte innebär någon väsentlig minskning av oljeberoendet, såvida inte värmetillförseln baseras på spillvärme eller andra energiråvaror än olja, t. ex. kol, torv eller flis. Genom en kraftig satsning på forskning, utveckling och demonstration av solvärmeanläggningar samt insatser för att introducera och sprida solvärmetekniken läggs en grund för ett framtida utnytQande i stor skala av solenergi för uppvärmningsändamål. Härigenom skapas förutsättningar för att framdeles kunna utnytQa ännu en metod för uppvärmning som på ett påtagligt sätt kan reducera oljeberoendet.

Bl.a. väderlekssituationen kring årsskiftet 1978-1979 har aktualiserat frågan om behovet av reservsystem för uppvärmning av bostäder vid långvariga elavbrott. Vid elavbrott fungerar inget av de uppvärmningssystem som normalt används f. n. Fjärrvärme är beroende av el för driften av hetvattencentraler och pumpning av hetvatten. Oljepannor fordrar el för att brännaren skall fungera. Vattenburna värmesystem i allmänhet fordrar el till den cirkulationspump som normalt ingår i sådana system. Uppvärmningssystem av typen vedkaminer, fotogenkaminer eller kakelugnar är inte beroende av el och fungerar därför normalt vid elavbrott.

Det svenska eldistributionssystemet kännetecknas vid en internationell jämförelse bl. a. av en hög driftsäkerhet. Den svenska elkonsumenten beräknas bli drabbad av strömavbrott i genomsnitt ungefär en timme per år. I enskilda fall kan givetvis strömavbrotten bli längre. Det är angeläget att industriverket följer frågan om driftsäkerheten i eldistributionsnäten. Förutom uppgifter om genomsnittlig avbrottsfrekvens och genomsnittliga avbrottstider är de maximala avbrottstider som kan förväntas vid olika typer av fel av intresse. Mot bakgrand av sådana uppgifter om driftsäkerheten i eldistributionsnäten kan bedömningar göras om åtgärder för att öka säkerheten i uppvärmningen av bostäder och lokaler kan anses erforderliga.

Jag har tidigare (avsnitt 6.5) redovisat den bedömda utvecklingen av

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

183

energianvändningen under 1980-talet. För uppvärmningssektorn', bedömer jag att neltoenergibehovet' fördelar sig på uppvärmningsform enligt tabell 9.1.

Tabell 9.1 Nettoenergibehovet fördelat på uppvarmningsform, TWh

	1978'	1985		1990
		högre	lägre	högre	lägre
		använd-	använd-	använd-	använd-
		nings-	nings-	nings-	nings-
		nivå	nivå	nivå	nivå
Fjärrvärme	24,2	34-38	32-36	41-45	37-41
Elvärme	11,1	18-20	18-20	24-26	24-26
Solvärme-	-	O-I	O-I	1-3	1-3
Övrig upp-
värmning	64,0	47-41	42-36	32-25	24-17
	99,3	99	92	97	85

' Enligt energikommissionen.

* Härav ingår större delen under rubriken Fjärrvärme. Resterande del avser enskild

soluppvärmning.

Det intervall som anges speglar dels svårigheterna att bedöma utfallet av besparingsåtgärderna och dels svårigheten att bedöma de ohka uppvärmningssättens inbördes relationer.

Värmebehovet i Qärrvärmesystemen vid den högre användningsnivån bedömer jag kunna tillgodoses enligt tabell 9.2.

Tabell 9.2 Värmeproduktion i fjärrvärmesystem, TWh

	1978'	1985	1990
Kraftvärmeverk
Olja	10,0	10-14	16
Fasta bränslen	—	0-2	6-8
Hetvattencentraler
Olja	14,9	22-14	10-6
Fasta bränslen	-	O-I	4-5
Spillvärme inkl. sopförbränning	1,0	3	3
Kärnkraftvärnieverk	—	3	6
Solvärme	-	0-1	1-2
Summa produktion (inkl.
distribution.förluster)	25,9	38	46

' Uppskattade värden.

Med den här skisserade utvecklingen kommer oljeberoendet inom uppvärmningssektorn år 1990 att uppgå till 50 å 55%.

' Industrins byggnader ingår ej, frånsett den del som värms med fjärrvärme.

" Energibehovet exkl. omvandlingsförluster. Förlustema i t. ex. enskilda oljepannor

ingår således ej.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 184

9.2 Fjärrvärme

9.2.1 Inledning

Fjärrvärme distribueras i Sverige genomgående i form av hetvatten. Hetvattnet matas vid en temperatur av 90°C-120°C från produktionsanläggningen in i ett slutet ledningssystem till konsumentema och tillbaka till anläggningen, där temperaturen på hetvattnet sjunkit till 60°C-70°C.

Fjärrvärme finns f. n. utbyggt i större eller mindre omfattning i 66 kommuner och ytterligare ett 10-tal har planer på utbyggnad. Fjärrvärme utnyttjas främst i tätorternas centrala delar och det är därför i första hand flerfamiljshus, industrier, sjukhus, skolor osv. som ansluts. F.n. värms ungefär hälften av landets flerfamiljshus med Qärrvärme. Somjag tidigare har nämnt svarar Qärrvärme för ca 25 % av nettoenergibehovet för uppvärmning i landet. Den anslutna effekten till Qärrvärmesystemen har under senare år ökat med i runda tal 1000 MW per år. Den åriiga ökningen motsvarar ca 2 TWh värmeenergi eller ca 2 % av dagens uppvärmningsbehov.

Driftåret 1977/78 förbrukades för Qärrvärmeproduktion ca 2,8 milj. ton eldningsolja samt 144000 ton oljeekvivalenter i form av hushållsavfall och spillvärme, I några enstaka fall förekommer också Qärrvärmeproduktion baserad på kol eller träbränslen. Fjärrvärmeproduktionen i landet baserades driftåret 1977/78 till ca 95 % på olja.

Fjärrvärme uppvisar i förhållande till enskild uppvärmning fördelar från såväl miljösynpunkt som energipolilisk synpunkt. En övergång till Qärrvärme innebär i allmänhet en energibesparing. Som jag senare skall återkomma till medför en övergång lill ett sådant centraliserat vattenburet uppvärmningsystem i vissa fall dock inle någon påtagUg energibesparing. I eldningsanläggningar ingående i Qärrvärmesystem är det möjligt alt använda mindre förädlade oljeprodukter än i små enskilda pannor.

Ett Qärrvärmesystem är flexibelt på så sätt att det möjliggör värmeproduktion med hjälp av flera olika energiråvaror. Man kan alltså utan radikala förändringar i distributionssystemet successivt anpassa ett Qärrvärmesystem från oljeeldning till eldning med exempelvis fasta bränslen, t. ex. kol, torv eller flis. Det finns också möjligheter att med relativt enkel teknik ta till vara vissa bidrag från solvärme i de befintliga Qärrvärmesystemen. De potentiella möjlighetema att utnyttja andra bränslen än olja i Qärrvärmesystemen har dock ännu ej tillvaratagits i någon märkbar utsträckning.

Ett välutbyggt Qärrvärmenät är vidare nödvändigt för att det ska vara möjligt att tillgodogöra sig spillvärme från industrier, värme från sopförbränningsanläggningar och de betydande värmemängder som f n. kyls bort vid våra kärnkraftverk. Det är ett viktigt led i arbetet att skapa en god energihushållning att utnyttja sådana möjligheter där det är tekniskt och ekonomiskt rimligt.

En fortsatt utbyggnad av Qärrvärmenäten i de stora tätorterna skapar

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 185

möjligheter att kunna bygga ut kraftvärmeverk. Jämfört med fossileldade kondenskraftverk är kraftvärmeverkeri överiägsna från energihushållningssynpunkt. Genom en fortsatt utbyggnad av Qärrvärmenäten skapas så goda föratsättningar som möjligt för en framtida ambitiös kraftvärmeut-byggnad.

Som jag tidigare framhållit kan solenergi i framtiden komma att bidra väsentligt till energitillförseln för uppvärmning. På sikt bör det finnas möjlighet att i betydande omfattning utnyttja solenergi i Qärrvärmesystem om dessa redan från början byggs för de lägre temeratumivåer som krävs för att effektivt kunna utnytQa solenergin.

Såsom dåvarande chefen för bostadsdepartementet tidigare redovisat för riksdagen (prop. 1976/77:107) har frågan om finansieringen av Qärrvär-meutbyggnaden varit föremål för överläggningar mellan bostadsdepartementet och parterna på kapitalmarknaden, bl.a. riksbanken, Allmänna pensionsfonden och kommunlåneinstituten. Detta har lett till en lösning av kreditfrågan som innebär att riksbanken lämnar emissionstillstånd för obligationslån avseende tillkommande utbyggnad av anläggningar för produktion och distribution av Qärrvärme. Obligationerna emitteras av kommunlåneinstituten, dvs. Kommunlåneinstitutet AB och Kommunkredit AB, som sedan lämnar krediter till sökande kommuner. Däratöver svarar AP-fonden för viss direktutlåning till Qärrvärmeverksamhet. Fjärrvärmelånen är i princip specialdestinerade och påverkar därigenom inte direkt övrig kommunal upplåning.

Storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö saknar möjlighet att få del av kommunlåneinstitutens Qämvärmelån eftersom dessa kommuner kan få direkta emissionstillstånd från riksbanken.

Kommunlåneinstitutens Qärrvärmelån har hittills haft en löptid på 23 år och varit annuitetslån. Lånen har således jämfört med traditionella kommunlån lång genomsnittlig löptid. Räntan för Qärrvärmelånen är f. n. 0,5 % högre än räntan för traditionella kapitalmarknadslån till kommunerna.

Som grund för riksbankens beslut om emissionstillstånd av s. k. Qärrvär-meobligationer har legat av bostadsdepartementet genomförda enkäter till kommunerna avseende planerade Qärrvärmeinvesteringar per kalenderår med ett treårigt perspektiv.

Energikommissionen anser att uppvärmningen inom stadskärnor och tätbebyggelse i huvudsak bör ske med Qärrvärme eller liknande centraliserade uppvärmningssystem. Kommissionen föreslår att det inom ramen för den kommunala energiplaneringen bör lillses att omfattningen av lämpliga Qärrvärmeområden inte onödigtvis minskas genom att andra uppvärmningsformer såsom elvärme och indiviuduell uppvärmning byggs ut inom dessa. Fjärrvärmenät och lokala hetvattennät bör utformas så att en övergång lill soluppvärmning möjliggörs. Kommissionen föreslår vidare att en förbättrad finansiering av Qärrvärmeutbyggnaden garanteras långsiktigt.

Remissinstanserna har i allmänhet inga invändningar mot kommissio-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 186

nens förslag på Qärrvärmeområdet. Bl. a. Svenska värmeverksföreningen understryker att det behövs en långsiktig lösning av kommunernas finansieringsproblem för att erhålla den utveckling inom Qärrvärmeområdet som förordas av kommissionen. Också Svenska kommunförbundet uttalar sig för förbättrade finansieringsmöjligheter för kommunerna.

För egen del ansluter jag mig i stort till energikommissionens förslag.

En av fördelama med Qärrvärmesystemen är att värmen i sådana system kan produceras med hjälp av flera olika energislag. Jag anser det vara av största betydelse att en introduktion av solvärme och andra bränslen än olja i Qärrvärmesystemen påbörjas snarast möjligt. Som jag senare skall återkomma till avser jag att - utöver de åtgärder som redan initierats -föreslå ålgärder för att främja en sådan utveckling. Först då de ökade behoven av Qärrvärme i påtaglig utsträckning tillgodoses genom att andra bränslen än olja används blir Qärrvärmesystemens potentiella flexibilitet utnyttjad.

Jag anser det i första hand vara angeläget att Qärrvärme införs eller expanderar i sådana tätorter som har en bebyggelsestraktur och en omfattning som dels gör en Qärrvärmeutbyggnad ekonomiskt motiverad och dels ger ett värmeunderlag av sådan storlek att kraftvärmeverk av ekonomisk storlek senare kan introduceras. Däremot anserjag att återhållsamhet bör iakttas då det gäller att utsträcka Qärrvärmenäten till glesare bebyggelse i etablerade Qärtvärmeorter. Skälen härför är bl. a. att — som framgår bl. a. av rapporten från energikommissionens hushållningsgrupp - energibesparingen med Qärrvärme i sådana områden kan var obetydlig eller rent av negativ och att en Qärrvärmeutbyggnad med konventionell distributionsteknik i sådana områden kan innebära en låsning som medför att exempelvis introduktion av solvärmeteknik försvåras. Av motsvarande skäl är jag tveksam till en omfattande introduktion av Qärrvärme med konventionell distributionsteknik i tätorter som inte är så stora att kraftvärmeverk senare kan introduceras med rimlig ekonomi. Jag vill dessutom framhålla - som energikommissionens hushållningsgmpp också redovisar - att en snabb energibesparing förmodligen uppnås på mest effektiva sätt genom ett effektivare utnyttjande och en förbättrad skötsel av befintliga enskilda oljeanläggningar.

Fjärrvärmesystemen dimensioneras f n. för relativt höga temperaturer. Framledningstemperaturen är i allmänhet ca 120°C på vintern och ca 90°C på sommaren. Dessa höga temperaturnivåer innebär att möjlighetema att på ekonomiskt rimliga villkor utnyttja exempelvis solvärme, värmepumpar och spillvärme är begränsade. En tänkbar möjlighet är dock att använda solvärme för att höja returvattentemperaturen i Qärrvärmenäten. De temperaturer som fordras för att uppvärma de enskilda fastigheterna är väsentligt läge än framledningstemperaturen i Qärrvärmenäten. Detta skapar förutsättningar för att reducera temperaturnivåerna i Qärrvärmesystemen, vilket i sin tur skulle underlätta en framtida introduktion av lågtempere-rade värmekällor.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 187

Jag finner det angeläget att möjligheterna att introducera bl. a. solvärme i Qärrvärmesystem i större utsträckning än hittills beaktas vid planeringen av fortsatta Qärrvärmeutbyggnader. Dimensioneringen av Qärrvärmesystemen bör ses över och anpassas så att utnyttjande av spillvärme och värmepumpar samt framtida introduktion av solvärme underlättas. Det är väsentligt att den fortsatta utbyggnad av Qärrvärmenäten som jag förordar inte innebär låsningar till ett distributionssystem som inte är anpassnings-bart i dessa avseenden. Såsom framgår av direktiven till delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja skall delegationen bl. a. föreslå åtgärder för att introducera solvärmeteknik. Frågan om anpassning av fjärrvärmesystem för solvärme bör bl. a. studeras inom ramen för delegationens arbete och i samarbete med bl. a. byggforskningsrådet och berörda branschorgan.

Kommunerna har genom lagen om kommunal energiplanering ålagts ett ansvar för att främja hushållningen med energi. Med hänsyn till att kommunerna ofta är direkt engagerade inom värmeförsörjningen och med hänsyn till värmeförsörjningens stora betydelse i landets energibalans är kommunernas insatser på detta område av särskild vikt. Jag har tidigare (avsnitt 8.1) berört nödvändigheten av att kommunerna tar större hänsyn till försörjningsintressena vid sina oljeinköp. Kommunerna har en rad instrument till sitt förfogande för att kunna förverkliga intentioneraa i den kommunala energiplaneringen. Som exempel kan nämnas byggnadslagstiftningen, lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar och den numera ändrade ellagen. Dessa instrument möjliggör bl. a. en rationell planering av fjärrvärmenätens utsträckning. Bostadslån utgår under fömtsättning bl. a. av att huset anslutes till befintlig Qärrvärmeanläggning eller annan kollektiv värmeanläggning, om sådan anslutning är möjlig och särskilda skäl däremot ej föreligger. Det kommunala förmedlingsorganet skall yttra sig över ansökningarom bostadslån. Även härigenom kan kommunema styra Utvecklingen så att en anslutning av områden, som från samhällsekonomisk synpunkt lämpligen bör Qärrvärmas, verkligen kommer till stånd.

I kommunernas ansvar ingår också att välja lämpliga lösningar vad beträffar distributionssystemet för Qärrvärme och att välja lämpliga bränslen eller andra energikällor för värmeproduktionen i sådana system. Kommunernas åtgärder har härigenom en avgörande betydelse för våra möjligheter att minska vårt oljeberoende. Jag vill i detta sammanhang erinra om att kommunerna enligt lagen om kommunal energiplanering förutom att i sin planering främja hushållningen med energi även har atl verka för en Säker och tillräcklig energitillförsel.

Det är angeläget att kommunernas energiplanering sker i enlighet med de riktlinjer som jag här har förordat.

Det system för Qärrvärmefinansiering som introduceras år 1977 har visat sig vara ändamålsenligt för att stimulera Qärrvärmeutbyggnaden. Det är angeläget att denna låneform består och att tillgången på medel kan anpas-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 188

sas till de energipolitiska riktlinjer som statsmakterna fastställer. Detta är även av betydelse för den kommunala planeringen på området. Jag anser därför att särskilda Qärrvärmelån bör utgå i första hand för den närmaste tioårsperioden.

Är 1977 tillsattes en informell arbetsgrapp med representanter för vissa berörda myndigheter och organ för att närmare studera frågan om utbyggnad av kraft värmeverk. Jag återkommer senare med en närmare redogörelse för grappens arbete (avsnitt 10.5). Arbetsgruppen har föreslagit att kommunemas möjligheter att få lån för kraftvärmeutbyggnader förbättras.

Efter överläggningar med riksbanken får jag meddela att den ställt sig positiv till att permanenta Qärrvärmelånen och att viss del av finansieringen för kraftvärmeverk ordnas inom ramen för Qärrvärmelånen enligt den modell som arbetsgruppen föreslagit. Något förslag till riksdagen i denna fråga torde därför inte behövas.

9.2.2 Fjärrvärmesystemens försörjning med bränslen

Som jag tidigare nämnt baseras Qärtvärmeproduktionen i landet nästan helt på olja. Normalt är de Qärrvärmeproducerande anläggningarna byggda så att endast olja kan användas som bränsle utan genomgripande och tidskrävande ombyggnader. Fjärrvärmeförsörjningen är därmed sårbar. Uthålligheten för oljeförsörjningen sådan den kan beräknas med utgångspunkt i pågående oljelagringsprogram och bedömda importnivåer är otillräcklig i förhållande till beräknade tider för ombyggnad av värmeverk till eldning med inhemskt bränsle. Vid en långvarig kris i oljetillförseln kan därför de som bor i Qärrvärmda hus komma att bli utan uppvärmning. Vidare finns risken för betydande framtida prisstegringar på olja. Främst hänsynen till Qärrvärmekonsumentema gör det därför nödvändigt att andra energikällor än olja tas i anspråk i stor omfattning för Qärrvärmeförsörj-ningen.

Regeringen beslöt den 22 december 1977 att tillsätta en kommitté för att utreda frågan om att utforma främst nytillkommande större eldningsanläggningar för drift med andra bränslen än olja, utredningen (I 1977:11) om omställningsbara eldningsanläggningar, m. m. Kommittén bör enligt direktiven (Dir. 1977:134) bl.a. bei "e tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att utföra värmeproducerande och fossilbaserade elproducerande anläggningar för drift med fasta bränslen under normala förhållanden. Kommittén bör överväga behovet av lagstiftning eller andra föreskrifter som ger vidgad möjlighet att föreskriva att nya sådana anläggningar skall utformas så att de kan eldas med fasta bränslen. Med hänsyn ttll osäkerheten om den framtida oljeförsörjningen är det enligt direktiven angeläget att statsmakterna har underiag också för att bedöma möjligheterna att ställa om befintliga större anläggningar till eldning med fasta bränslen eller vidta förberedelser får sådan omställning. De tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna saml behövlig tid för sådana ålgärder bör därför också redovisas.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 189

Eldning med fasta bränslen ställer också andra krav på anläggningarnas utformning än oljeeldning. Vilken lagstiftning eller andra åtgärder som kan behövas i fråga om omställbarhet m. m. av tillkommande och befintliga anläggningar fär övervägas sedan kommittén redovisat sina förslag.

De alternativ till olja som står till buds är kol, inhemska fasta bränslen, i vissa fall industriell spillvärme samt värme överförd från kärnkraftverk eller från kärnvärmeverk. Somjag tidigare har nämnt bör även solvärme i successivt ökande utsträckning kunna användas i Qärrvärmenäten.

Kol har lägre bränslevärde än olja och är besvärligare att hantera. Kapitalkostnaden och andra driftkostnader än bränslekoslnaden är högre för koleldade anläggningar än för oljeeldade. Marknadspriset för kol i utskeppningshamn är däremot generellt sett lägre än för olja. Ekonomiskt sett hävdar sig kol bättre mot olja med ökande anläggningsstorlek. De särskilda miljökrav som måste ställas vid koleldning kan lättast tillgodoses i stora anläggningar.

För Qärrvärmeproduktion lämpar sig koleldning därför i första hand i kraftvärmeverk och stora hetvattencentraler avsedda för långa åriiga utnytljningslider. Det är vidare en fördel om anläggningarna är kustför-lagda så att fraktkostnaderna kan begränsas. Med hänsyn till vikten av att begränsa oljeberoendet är det väsentligt att oljeeldning i sådan anläggningar så långt möjligt undviks.

Anläggningar för koleldning måste utföras så att de kan godtas från hälso- och miljösynpunkt. Jag har tidigare behandlat denna fråga (avsnitt 5.1).

Inhemska bränslen som torv och skogsbränslen erbjuder en mycket god försörjningssäkerhet. Möjligheterna att utnytQa de inhemska bränslena är dock begränsade av olika skäl. Landets torvtillgångar är avsevärda men stora delar av dem måste bevaras av hänsyn till naturmiljön. Åtskilliga mossar är för små för att lämpa sig för brytning. Vidare är kostnaden för att transportera torv hög, vilket medför att endast mossar i rimlig närhet av förbränningsanläggningar"kan utnyttjas med nu tillgänglig teknik.

Somjag tidigare har nämnl (avsnitt 8.5.1) finns tillgång till vissa kvantiteter skogsavfall och lövved som inte utnyttjas av skogsindustrin. Dessa bör kunna komma i fråga för energiändamål. Kostnaderna för att ta till vara, hantera och transportera skogsbränslet till en förbränningsanläggning är dock höga vilket begränsar användbarheten. Kostnaderna varierar i hög grad med de lokala förhållandena.

Kapitalkostnaderna och andra driftkostnader än bränslekostnader är högre för anläggningar avsedda för torv och skogsbränslen än för oljeeldade anläggningar. Kostnaderna för torv och skogsbränslen är f. n. svåra att bedöma närmare och det är inte möjligt att nu avgöra om de är tillräckligt låga för att kunna kompensera merkostnaderna för kapital och driften i övrigi. Höjda oljepriser, raUonalisering och teknisk utveckling kan givetvis komma alt förbättra dessa bränslens ekonomiska konkurrenskraft.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 190

Strävandena att minska Qärrvärmeförsöijningens oljeberoende genom att använda inhemska bränslen och kol hämmas således f. n. av ekonomiska faktorer och särskilt i fråga om kol av att försiktighet är påkallad med hänsyn till hälsa och miljö. Även om möjligheterna att utnytQa inhemska bränslen f. n. är begränsade, finns det skäl att räkna med att dessa bränslen kommer att få en växande betydelse för värmeförsörjningen.

Vissa initiativ har tagits i syfte att påskynda en sådan utveckling. Regeringen har tidigare denna dag godkänt ett avtal mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Växjö Energiverk AB om bl. a. statliga bidrag för ombyggnad av en hetvattenpanna till eldning med inhemskt bränsle och provdrift av hetvattenpannan med sådant bränsle.

Vidare har statens vattenfallsverk den 15 juni 1978 fått i uppdrag av regeringen att utreda de tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för att uppföra torveldade kraftverk eller värmeverk i de fyra nordligaste länen. Enligt uppdraget behöver torveldade anläggningar byggas för att praktiska erfarenheter skall kunna vinnas av metoder och tillgänglig utrustning för upptagning, transport, lagring, beredning och förbränning av torv samt askhantering. Förbättrad kännedom om bl.a. ekonomiska förutsättningar och miljöpåverkan kan därvid erhållas. Vidare kan enligt uppdraget härigenom kompetensen inom landet i fråga om utnytQandet av torv bibehållas och utvecklas. Vattenfallsverket skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 maj 1979.

Vattenfalls verket har den 24 augusti 1978 lagt fram en lägesrapport från den pågående utredningen. Enligt denna finns god tillgång på bra bränntorv inom områden vid Östersund, Haparanda och Gällivare och möjligen även i Västerbotten. Mindre tillgångar finns inom områden vid Piteå -Luleå - Boden. I kustområdena, speciellt i Västernorrlands län, ärtorvtill-gången dålig enligt lägesrapporten.

Enligt rapporten har verket inhämtat vissa uppgifter om kostnaderna för torvproduktion och för torveldade anläggningar. Kostnadsuppgifterna har baserats på finska erfarenheter och anläggningar men viss anpassning till svensk lönenivå har genomförts. Kostnaden för torvbränslet är enligt dessa uppgifter lägre än för olja. Anläggningskostnaden för torveldade kraftvärmeverk anges däremot bli ca 50% högre än för oljeeldade verk. Kostnaden för torveldade hetvattencentraler anges vara 2 ä 3 gånger högre än för oljeeldade centraler. Enligt lägesrapporten skulle torveldade kraftvärmeverk kunna konkurrera med oljeeldade anläggningar redan vid relativt måttliga utnylQningstider. Hetvattencentraler skulle däremot fordra mycket lång utnytQningstid för att kostnadslikhet skulle uppnås. Underlaget ger ännu inte vattenfallsverket möjlighet att bedöma vad kostnaderna skulle bli vid en helt genomförd anpassning av metoder och anläggningar lill svenska förhållanden och till för de aktuella orterna specifika förutsättningarna.

För egen del anserjag det vara väsentligt att en försöksverksamhet med

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 191

användning av torv för energiändamål kommer till stånd. Inriktningen bör därför vara att uppdraget till vattenfallsverket skall följas av beslut om utbyggnad av torveldade anläggningar.

Den torvproduktion som behövs för de nämnda anläggningarna medför ett visst sysselsättningstillskott. Någon eller några av anläggningarna bör därför förläggas till Norrbottens län, där sysselsättningsproblemen är särskilt besvärande.

Jag vill i sammanhanget erinra om vad jag har anfört tidigare i dag i fråga om utvinning av torv i min anmälan till prop. 1978/79:127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten. Jag förordade därvid att särskilt statligt stöd får utgå för att täcka de merkostnader som kan uppkomma för torvbaserad el- eller värmeproduktion i Norrbotten jämfört med motsvarande oljeeldade alternativ.

Vad gäller frågan om att utnytQa skogsbränslen för uppvärmning pågår flera projekt med statligt stöd från anslag som disponeras av nämnden för energiproduktionsforskning och av statens industriverk. Det är angeläget att denna verksamhet fortsätter. Jag anser emellertid att det behövs ytterligare insatser på detta område. Förutsättningarna bör undersökas för att i demonstrationssyfte bygga några Qärrvärmeproducerande anläggningar som kan utnytQa skogsbränslen. Det torde höra till uppgiftema för delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja att bereda frågan och lägga fram behövliga förslag. Möjligheterna att använda bl. a. vattenfallsverkets resurser i detta sammanhang bör därvid beaktas.

Jag anser sammanfattningsvis att en målmedveten satsning på fasta inhemska bränslen och kol bör kunna leda till att oljeberoendet inom Qärrvärmesektorn minskas betydligt under 1980-talet. Även om viss osäkerhet nu råder beträffande ekonomiska, miljömässiga och övriga förutsättningar för att införa dessa i sammanhanget nya bränslen bör de år 1990, som tidigare redovisat i tabell 9.2, enligt min bedömning kunna svara för minst 10 TWh av Qärrvärmeproduktionen.

9.2.3 IndustrieU spillvärme

Genom samarbete mellan industrier och Qärrvärmeverk finns möjligheter att ta till vara olika former av energi som saknar lämplig alternativ användning. Det kan gälla bl.a. lågtemperaturvärme och överskottsgas från industriella processer.

Spillvärmeleveranser från industrier förekommer i dag i några kommuner, bl. a. i Helsingborg, Luleå och Oxelösund. Ytterligare några spillvärmeprojekt är under utbyggnad, bl. a. i Göteborg. Vidare finns en viss potential för ytteriigare utbyggnader. Möjlighelerna begränsas av att värmebehovet i närheten av processindustrier med stora spillvärmetillgångar ofta är lilet eller att spillvärmens temperatur är för låg för att direkt kunna UtnytQas i Qärrvärmesystem.

Energikommissionen förordar att spillvärme från industriella processer

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 192

tas till vara och räknar med att 2 TWh skall kunna utnytQas år 1990. Vidare anser kommissionen att eventuella hinder av företagsekonomisk eller institutionell natur för att ta till vara spillvärme snarast bör undanröjas. De remissinstanser som uttalar sig i frågan ansluter sig i huvudsak till vad kommissionen anfört.

Jag anser för egen del att det är angeläget av energihushållningsskäl att spillvärme utnytQas i ökad omfattning. Ambitionen bör vara att nå den nivå som energikommissionen angivit. Jag har därför räknat med att 2 TWh spillvärme utnytQas år 1990.

För kommunala investeringar i distributionssystem i samband med spillvärmeprojekt kan de särskilda lånen för Qärrvärmeutbyggnad utnyttjas. Vidare kan under vissa fömtsättningar bidrag till både kommunemas och industrins investeringar i spillvärmeprojekt lämnas från anslaget till energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. De ekonomiska stimulansmedlen är således betydande.

Jag vill erinra om att det enligt 2 § lagen om kommunal energiplanering åligger kommunen att vid sin planering undersöka förutsättningarna för att genom samverkan med bl. a. processindustri gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Finns förutsättningar för sådan gemensam lösning, skall den tas till vara vid planeringen. Enligt 3§ samma lag skall på begäran bl.a. den som driver verksamhet i vilken används större mängd energi lämna kommun de uppgifter som behövs för planeringen.

Den nämnda lagsiiftningen bör bidra till att ytterligare spillvärmeprojekt kommer till stånd.

9.3 Storstadsområdenas värmeförsörjning

Driftåret 1977/78 uppgick värmebehovet i Qärrvärmesystemen i storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö till c:a 10 TWh. År 1990 kan värmebehovet beräknas uppgå till drygt 20 TWh. Detta motsvarar ungefär 20% av det totala värmebehovet i landet och nästan hälften av värmebehovet inom Qärrvärmesektorn. Utformningen av värmeförsörjningen i de tre storstäderna påverkar därigenom i betydande grad landets värmebalans. Utredningar har genomförts eller pågår beträffande den framtida värmeförsörjningen i alla tre storstadsregionerna. De beslut som måsle fattas om dessa regioners värmeförsörjning under de närmaste åren får stor betydelse för landets energiförsörjning. Storstädernas värmeförsörjning bör därför enligt min mening betraktas inte bara som en lokal utan även som en nationell angelägenhet.

Gemensamt för de tre storstadsområdena är att värmeöverföring frän kärnkraftverk är ett tänkbart alternativ för värmeförsörjningen i Qärrvärmesystemen. Jag skall först allmänt redogöra för möjligheterna atl utnytQa värme från kärnkraftverken och ge min principiella syn på detta. Därefter

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 193

övergår jag lill att behandla de aktuella värmeförsörjningsfrågorna i de tre regionerna.

Samtliga svenska kämkraftblock är f.n. utförda för s.k. kondensdrifl, vilket innebär all den del av kärnbränslets energiinnehåll som inte omvandlas till el, dvs. ca 67%, inte får någon nyttig användning ulan överförs till omgivningen via kraftverkets kylvatten. Det är tekniskt möjligt alt modifiera kärnkraftblocken så att såväl el som värme kan tas tillvara samtidigt. Genom Qärröverföring av hetvatten i kulvert till Qärrvärmesystem kan värmen nyttiggöras. Det kan vara tekniskt och ekonomiskt nmligt att utnyttja sådan Qärröverförd värme från tre av våra kärnkraftverk, nämligen Barsebäck, Forsmark och Ringhals. Värmen skulle därvid överföras till Qärrvärmesystemen i resp. regionerna Malmö/Lund, Uppsala/ Stockholm och Göteborg.

Värmen från kärnkraftverken skulle ersätta oljebaserad värme i de akluella områdenas Qärrvärmesystem. De oljebesparingar som kan uppnås genom att fullständigt utnytQa potentialen för kärnkraftvärme i befintliga kärnkraftverk skulle enligt energikommissionens beräkningar kunna uppgå till ca 2,5 milj. ton olja per år, dvs. nästan 10% av landets totala oljeförbrukning. Oljeförbrukningen i de aktuella storstadsområdenas Qärrvärmesystem skulle bli obelydlig. En sådan oljebesparing skulle innebära väsenlliga fördelar från miljösynpunkt genom minskade utsläpp av bl.a. svaveldioxid och tungmetaller.

De befintliga oljeeldade hetvattenceniralerna i Qärrvärmesystem som utnytQar kärnkraftvärme skulle normalt hållas avställda och endast utnyttjas för topp- och reservändamål. Dimensioneringen måste vara sådan att reservcentralerna har sådan kapacitet att värmeleveranserna till förbrukarna kan upprätthållas även om hetvattenleveransen från kärnkraftverket avbryts t. ex. lill följd av avställning för revision eller fel i anläggningen.

Värmeavtappning från ett kämkraftblock medför att dess elproduktion minskar något. Minskningen i elproduktion är av stor betydelse i den ekonomiska ulvärderingen av kärnkraftvärmeprojekt. Det är nödvändigt att uppoffra en enhet el för att kunna tillgodogöra sig fyra ä sex enheter värme.

Energikommissionen såg i sitt betänkande positivt på möjligheterna att förse Malmö/Lund, Göteborg och Uppsala/Stockholm med Qärröverförd värme från resp. Barsebäck, Ringhals och Forsmark. Kommissionen förordade att frågan skulle utredas.

Vatienfallsverkel har till regeringen redovisat vilken utredningsverksamhet hos berörda parter som genomförts, pågår och planeras i denna fråga. Sydkraft har därefter delgett industridepartementet en utredning om den framtida Qärrvärmeproduktionen i Malmö/Lund-området, utredningsetapp 3.

Slutligen har valtenfallsverket avlämnat rapporter avseende kärnkraftvärme från Forsmark lill Uppsala och Storstockholm saml avseende 13    Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 194

kärnkraftvärme från Ringhals lill Göleborg. I bilaga 1.9 refereras kortfattat dessa utredningar.

I utredningarna redovisas relativt samstämmiga resultat. Om bortfallande elenergi vid värmeavtappningen ersätts med kärnkraft blir samtliga projeki lönsamma i förhållande till de studerade alternativen, som är lokal fossilbaserad värme- och elproduktion. Om bortfallande elenergi ersätts med kolkondens blir projekten enligt utredningarna inte lönsamma. Även i detta fall sparas dock betydande mängder oQa. Kalkylerna förutsätter i samtliga fall att bortfallande el omgående måste ersättas med nya tillskott. Om så inte skulle bli fallet, t.ex. lill följd av lägre ökning än väntat av elförbrukningen, skulle projektens ekonomi påverkas positivt.

Remissinstanserna delar energikommissionens positiva syn på möjligheterna att förse storstadsområden med värme från kärnkraftverken.

Även jag ser positivt på möjlighelerna att påtagligt minska oljeberoendet genom att utnytQa Qärröverförd värme från kämkraftblocken vid de befintliga kärnkraftlägena. En förutsättning är givetvis att oljebesparingen kan åstadkommas med rimlig ekonomi och att stränga säkerhetskrav skall kunna infrias även efter en eventuell ombyggnad.

Jag anser det självklart att de kärnkraftblock som utnytQas skall användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Det kan enligt min uppfattning inte anses innebära någon ökad bindning till kärnkraften att utnytQa även delar av den värme som anläggningarna producerar givet den begränsning av kärnkraftprogrammet somjag förordar (avsnitt 10.3). De transportsystem som måste byggas har samma avskrivningstid som kärnkraftblocken, dvs. ca 25 år. Åtminstone i fallet Forsmark kan en hetvattenledning innebära en betydligt ökad flexibilitet i en framtid då kärnkraftverket Qänat ut. I Forsmark finns förutsättningar att förutom uran utnytQa bränslen som i stor skala, bl.a. av miljö- och transportskäl, helst inte bör användas i Stockholm, t.ex. kol.

Somjag senare skall återkomma till (avsnitt 9.8) avser jag att föreslå att lagen (1978:160) om vissa rörledningar, den s.k. rörledningslagen, utvidgas till att även omfatta rörledningar för transport av hetvatten. Härigenom skapas föratsättningar för en mer sammanhållen myndighetsprövning av projekt som avser Qärröverföring av hetvatten.

Som framgår bl. a. av lagen om kommunal energiplanering är det av stor betydelse att angränsande kommuner samordnar sin värmeförsörjning i de fall där fördelar kan vinnas genom sådan samordning. 1 kommuner som har förutsättningar att lösa sina värmeförsörjningsproblem genom att satsa på gemensamma projekt, t.ex. av typen kärnkraftvärme, kan fördelarna med en sådan samordning bli belydande. Jag anser det därför vara särskilt angeläget att angränsande kommuner i storstadsområden eftersträvar gemensamma lösningar på värmeförsörjningsfrågorna.

Av de kärnkraftvärmeprojekt som studerats är överföringen av värme från de båda kärnkraftblocken i Barsebäck till Malmö/Lund det bäst

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 195

utredda och del projekt som förefaller innebära minst risktagande från teknisk och ekonomisk synpunkt. Intressenier är de berörda kommunerna och Sydkraft AB. Alternativ är i första hand ett koleldat kraft värme verk i Malmö, eventuellt med värmeöverföring till Lund. Barsebäcksprojektets ekonomi förefaller vara god. Jag räknar därför i energibalanserna (avsnitt 7.4 och 9.1) med att projektet kommer till stånd.

Frågan om Göteborgs framtida energiförsörjning studeras f. n. i samverkan mellan Göteborgs kommun och vattenfallsverket.

I en utredning från Energiverken i Göteborg redovisas flera olika alternativ, nämligen ett kol- resp. oljeeldal kraftvärmeverk, hetvatten från Ringhals via båt eller via kulvert samt värme från en s. k. kärnvärmereak-tor. Alternativet med kärnvärmereaktor visar på nuvarande utredningsstadium den bästa ekonomin och bör enligt utredningen studeras vidare. Bl. a. med hänsyn lill de osäkerheler som vidlåder ell sådani projekt förordas i utredningen att del forlsatta utrednings- och projekteringsarbetet inriktas på ett koleldat kraftvärmeverk. Även möjlighelen att utnytQa värme från Ringhals bör enligt utredningen hållas öppen. I detta fall förordas alternativet med båttransport av hetvatten från Ringhals till Göteborg.

För egen del anser jag att alternativet med hetvatten från Ringhals via båt förefaller innebära flera fördelar. Det medför relativt begränsade invesleringar, det kan påbörjas relativt snabbt och byggas upp successivt och det kan även ha vissa fördelar för varvsnäringen. Praktisk erfarenhet av lastning, transport och lossning i stor skala av hetvatten under tryck saknas dock. Det är bl. a. mol bakgrund härav för tidigt att nu ha någon klar uppfattning om vilken lösning som bör väljas för Göteborgs värmeförsörjning. Ett större oljeeldal kraftvärmeverk bör dock inte komma i fråga. Ansökan om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för ett olje- och koleldat kraftvärmeverk har ingivits. I energibalanserna (avsnilt 7.4 och 9.1) harjag räknat med att en värmeavtappning i Ringhals kommer till stånd.

Med hänsyn till den stora vikt som värmeförsörjningsfrågorna i Göteborgsområdet har även från nationell synpunkt avser jag att ge statens industriverk i uppdrag att på lämpligt sätt följa det fortsatta utredningsarbetet.

Södertörns Fjärrvärme AB, ägt av Huddinge och Botkyrka kommuner, har i samarbete med vattenfallsverket föreslagit att ett oljeeldal kraftvärmeverk byggs i Botkyrka, det s.k. Törnkraftprojeklel. Jag anser - vilket jag närmare skall utveckla i samband med attjag tar upp valtenfallsverkels anslagsfrågor - all projektet inte bör komma ttll stånd i den föreslagna utformningen. Det skulle nämligen bl. a. innebära att möjligheten att tillgodose en betydande del av Storstockholms värmebehov med annat bränsle än olja inte tas till vara. Regeringen beslutade den 22 februari 1979 att lämna Södertörns Fjärrvärme AB:s ansökan om tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för Törnkraftprojeklel utan bifall.

Jag anser det vidare vara väsentligt att Storstockholms värmeförsörjning

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 196

betraktas med en helhetssyn, som hiltills inte i tillräcklig omfattning kommit till uttryck. Regeringen har därför givit statens industriverk i uppdrag att i samarbete med berörda parter studera frågan om Storstockholms värmeförsörjning med särskild tyngdpunkt på den södra delen av regionen. Bl.a. bör därvid undersökas möjligheterna att förse vissa kommuner med Qärrvärme från ett koleldat kraftvärmeverk förlagt vid kust. En förutsättning för alt en sådan anläggning skall få komma till stånd är att miljöproblemen kan bemästras på ett acceptabelt sätl. I utredningsarbetet bör hänsyn tas till möjlighelerna att förse Stockholms- och Uppsalaområdena med Qärrvärme från Forsmark inom ramen för det kärnkraflprogram som jag förordar (avsnitt 10.3).

Vattenfallsverket och Storstockholms Energi AB framhåller i en rapport beträffande Qärrvärme från Forsmark att projektet förutom en betydande oljebesparing kan ge sädan lönsamhet att fortsatta och mer noggranna undersökningar om både tekniskt genomförande och ekonomisk lönsamhet är motiverade. Även jag anser atl sådana noggrannare undersökningar bör genomföras. I avvaktan på resultatet av dessa undersökningar bör möjligheten att utföra Forsmark 3 för värmeavtappning hållas öppen. Detta kan innebära atl vissa åtgärder i anläggningen bör göras redan nu. Jag återkommer lill denna fråga vid min behandling av vattenfallsverkets anslagsfrågor.

9.4 Elvärme och värmepumpar

9.4.1 Elvärme

Andelen småhus med eluppvärmning har ökal mycket starkt under den senaste 10-årsperioden. F.n. förses ca 75% av antalet nybyggda småhus med elvärme. Denna andel väntas i industriverkets prognoser bestå eller öka något under 1980-talet. 1 flerbostadshus är elvärmens andel belydligt lägre. Under senare år har elbehovet för uppvärmningsändamål ökat med i runda tal 1 TWh/år. Denna ökningslakt bedöms av industriverket gälla även under 1980-talet. 1 TWh/år molsvarar ungefär 25 % av den förväntade ökningen i den totala elanvändningen.

Eluppvärmning kan ske på flera olika sätt. System för s. k. direktverkande elvärme kan beslå dels av elradiatorer eller liknande anordningar, t. ex. takvärme, dels av vattenburen elvärme där uppvärmningen sker med hjälp av s. k. elpanna. Elvärme kan även vara ackumulerande. Ackumulerande elvärme förutsätter ett vattenburet värmesystem och innebär att vatten värms nattetid och lagras i en tank, varefter värmeavgivningen sker successivt. Vattenburen elvärme anses ge en något högre energiförbrukning än uppvärmning med elradiatorer.

Elvärme är ett flexibelt uppvärmningssystem på så sätt att ett flertal olika energiråvaror och energikällor kan användas för att producera den el som erfordras. Detta accentueras av förhållandet atl elsystemet är helt

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 197

integrerat och alt därför lokaliseringsmöjligheterna för elproducerande anläggningar omspänner hela landet. El värmen är bekväm för användarna, lätt atl reglera och ger inga lokala miljöproblem. Vattenburen elvärme -liksom andra vattenburna värmesystem - kan om radiatorssystemel dimensioneras för låg framledningstemperatur (40-50°C) utan alltför genomgripande insatser anpassas så att alternativa uppvärmningsformer t. ex. solvärme och/eller värmepump, senare kan införas om så skulle visa sig lämpligt. Statens planverk har i en utredning om anpassningsbara uppvärmningssystem i nybyggnader föreslagit att alla vattenburna uppvärmningssystem skall dimensioneras för en framledningstemperatur inte överstigande 50°C. För system med elradiatorer skulle en eventuell framtida övergång till annat uppvärmningssystem leda till något mer omfattande åtgärder.

I prop. 1976/77: 129 med förslag till lagom kommunal energiplanering, m. m. diskuterades bl.a. frågan om elvärme. Föredragande statsrådet anförde bl.a. alt elvärmens snabba expansion i väsentlig grad varit baserad på det kärnkraftprogram som riksdagen tidigare har antagit. Eftersom detta program nu var under omprövning, borde man undvika låsningar, samtidigt som åtgärder borde vidtas för att öka handlingsfriheten. Enligt föredragandens mening fanns det goda skäl att eftersträva återhållsamhet närdet gällde användingen av el, inte minst på uppvärmningsområdet, där Qärrvärme i många fall är ett gott alternativ till el. Föredraganden anmälde att han därför avsåg att ta initiativ lill att utreda frågan om hur en sådan begränsning för uppvärmningsändamål lämpligen borde åstadkommas.

I prop. 1976/77: 129 förelades riksdagen också ett förslag till ändring av ellagen av innebörd att eldistributörs leveransskyldighet inte skulle omfatta el för uppvärmningsändamål i områden där Qärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. Förslaget antogs av riksdagen och lagändringen trädde i kraft den 1 juli 1977 (SFS 1977:441).

Med stöd av regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 tillkallade dåvarande statsrådet Johansson en särskild utredare för att utreda frågan om begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål.

I direktiven (Dir. 1977:69) anfördes bl.a. att det var angeläget att användningen av el för uppvärmningsändamål begränsades i bebyggelse eller inom områden där från energihushållningssynpunki lämpligare allernaiiv såsom Qärrvärme eller liknande centraliserat vattenburet värmesystem var eller avsågs bli introduceral. Utredarens främsla uppgift borde enligt direkliven vara att utarbeta förslag till bestämmelser som gör det möjligt att begränsa eller förbjuda användningen av el i direktverkande elradiatorer i sådana bebyggelse. I utredarens uppdrag ingick således inte att ta ställning till frågan huruvida uppvärmningen med elradiatorer borde begränsas eller inte utan endast atl föreslå lämpliga former för atl åstadkomma en begränsning.

Utedaren framhåller i sitt betänkande (Ds I 1977:9) Restriktioner för

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 198

uppvärmning med elradiatorer att frågan om att införa restriktioner mol elradiatorer ingalunda är oomstridd. Några av de sakkunniga har uttalat att det enligt deras mening redan nu finns tillräckliga möjligheter att begränsa användningen av elradiatorer i Qärrvärmeområden. Man har därvid särskilt hänvisat till den nämnda ändringen i ellagen och lagen om kommunal energiplanering. Restriktioner av det slag som anges i utredningens direktiv anses inte ge en effeki som står i rimlig proportion till den administrativa hanteringen. Liksom tidigare bör det enligt nämnda sakkunniga ankomma på kommunerna att avgöra om de vill engagera sig i utbyggnad av Qärrvärme.

utredaren framhåller vidare att en begränsning av användningen av elvärme kan åstadkommas på olika sätt. Ett sätt är att stimulera användningen av andra uppvärmningsformer genom att lån eller bidrag lämnas för installation av uppvärmningsanordning av det slag som man vill främja. Ett annal sätt är all genom lämplig avvägning av beskattningen styra konsumtionen i önskad riktning.

En redovisning av utredarens förslag och remissinstansernas synpunkter på detta lämnas i bilaga 1.6.

Utredarens förslag innebär i korthet att restriktionerna utformas som ett förbud mot användning av elradiatorer för uppvärmning av bebyggelse. Undantag bör kunna medges inom områden där Qärrvärme eller liknande system inte är inrättat och inle heller lämpligen bör inrättas. Förbudsområdena måste bestämmas tydligt och möjligheter måste ges till undantag i särskilda fall.

Prövningen av frågor om var Qärrvärme eller liknande system är en lämplig uppvärmningsform bör i sista hand ankomma på statens industriverk.

En betydande majoritet av remissinstanserna är negativa till utredarens förslag. Skälen härför är i första hand att gällande lagstiftning på området enligt bl.a. Svenska kommunförbundet och ett flertal kommuner bedöms tillräcklig och att ett genomförande av förslaget skulle leda till onödiga administrativa problem. Vidare anförs av flera remissinsianser att energipolitiska motiv för särskilda resiriktioner mot elvärme saknas och att förslaget skulle kunna leda till en ökad användning av enskilda oljepannor.

Även energikommissionen avvisar direkta restriktioner mot elvärme.

För egen del anserjag atl det är väsentligt från energipolilisk synpunkt att uppdelningen mellan områden för Qärrvärme resp. elvärme blir rationell. Elvärme bör inte tillåtas komma i fråga inom områden som lämpligen bör Qärrvärmas. Denna uppfattning framfördes även i elvärmeutredningens direktiv och delas av energikommissionen. Jag anser att frågan om avgränsningen mellan Qärrvärme och andra uppvärmningsformer på ett naturligt sätl kan och bör regleras inom ramen för den kommunala energiplaneringen.

Jag anser därför i likhet med flertalet remissinsianser alt övervägande skäl talar för att elvärmeutredningens förslag inte bör genomföras.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 199

I elvärmeutredningens betänkande anges att uppvärmningsalternativen elvärme-Qärrvärme vardera har sina naturliga användningsområden. Fjärrvärme har sin plats i de större tätorternas centrala delar och elvärme i ytterområdenas glesare småhusbebyggelse och i mindre orter där Qärrvärme ej kommer i fråga av ekonomiska skäl. Enligt elvärmeutredningens underlagsmaterial ligger gränsen f. n. ungefär vid radhus och kedjehusbe-byggelse. Denna gräns varierar givetvis i det enskilda fallet beroende på geografiskt läge, topografi, markbeskaffenhet m. m. För egen del anserjag att det finns goda förutsättningar för att kommunerna i sin planering skall kunna göra en gränsdragning mellan uppvärmningsformerna som är gynnsam från övergripande energipolilisk synpunkt.

Det bör säkerställas att en värmeplanering av den karaklär som jag här har berört verkligen kommer till stånd. 1 den redovisning till statens industriverk som kommunerna har att göra bl. a. beträffande sin planering av värmeförsörjningen enligt lagen om kommunal energiplanering bör därför för vissa områden ingå värmeplaner. Äv dessa planer bör framgå vilka områden som bör reserveras för Qärrvärme och vilka områden som bör komma i fråga för annan uppvärmning, t. ex. eluppvärmning. Jag avser atl ta initiativ rill atl de enkäter som framdeles kommer att sändas ut från industriverket till kommunerna enligt nämnda lag anpassas till vad jag här anfört.

Kommunerna har till sitt förfogande ett flertal instrument som kan UtnytQas för att genomföra intentionerna i värmeplaner av delta slag. Exempel på sådana instrument är som jag tidigare berört (avsnitt 9.2) byggnadslagstiftningen, ellagen och lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar. Enligt ellagen föreligger ej distributionsskyldighet för el avsedd för uppvärmning av byggnad inom område där Qärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. Lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar medför förbättrade möjligheter alt ansluta byggnader till Qärrvärmesystem.

F.n. är elförsörjningen till ungefär 90% baserad på vattenkraft och kärnkraft. Resterande del produceras i oljeeldade mottrycksverk. Det nuvarande inslaget av elvärme har alltså medfört att oljeberoendet inom uppvärmningssektorn kan hållas tillbaka något.

Användningen av elvärme har i den energipoliriska debatten myckel slarkl kommit att knytas till användningen av kärnkraft. Jag anser emellertid att elvärmeanvändning kan vara energipolitiskt berättigad även vid en begränsning av kärnkraflutbyggnaden. Även el baserad på t. ex. kol eller förnybara energislag bidrar ju till att minska oljeanvändningen. Dessutom kan kombinationen Qärrvärme i centrala delar och eluppvärmning i glesare bebyggelse med energiförsörjning från ett kraftvärmeverk vara en god lösning.

Med den inriktning beträffande den forlsatta uibyggnaden av elproduk-tionsapparalen som jag senare kommer att föreslå kommer andelen kärnkraft och vattenkraft i elbalansen år 1990 att tillsammans vara ca 85%.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 200

Resterande del produceras huvudsakligen i oljeeldade mottrycksverk eller koleldade anläggningar. Denna siffra beaktar en fortsatt ökning av elförbrukningen för uppvärmninsändamål med ca 1 TWh per år. Det finns således ingen risk för att elproduktion i oljekondenskraftverk skulle kunna hänföras till elanvändning för uppvärmningsändamål. Härigenom kommer eluppvärmning även framdeles att bidra till ett minskat oQeberoende. Den beräknade användningen av el för uppvärmningsändamål påverkar inte heller omfatiningen av det kärnkraftprogram som jag skall föreslå i det följande.

Takten i konverteringen från enskilda oljepannor till elvärme - företrädesvis vattenburen - har under de senaste åren successivt avtagit och nu nästan upphört. Jag anser att denna tendens från energipolilisk synpunkt måste bedömas som ogynnsam. En fortsatt övergång från enskild uppvärmning i befintliga hus till elvärme i områden som inte lämpligen bör Qärrvärmas är angelägen for att minska oljeberoendet och förbättra den lokala miljön.

Valen mellan vattenburen elvärme och elvärme med elradiatorer är en fråga som lämpligen avgörs från fall till fall. Faktorer som påverkar valet är förutom installations-, underhålls- och driftskostnader även tidpunkten för en eventuell övergång till annat uppvärmningssystem som förutsätter vattenburen värme. I de fall där exempelvis Qärrvärme inom en inte alltför avlägsen framtid avses komma till användning kan sålunda vattenburen elvärme vara en lämplig övergångsform för uppvärmningen.

9.4.2 Värmepumpar

Värmepumptekniken gör det möjligl att ur en värmekälla med låg temperatur utvinna värmeenergi och utnyttja denna vid en högre temperaturnivå för värmning av t.ex. ett radiatorsystem. Som värmekälla kan t.ex. uteluft, spillvärme eller jord fungera. Man kan på detta sätt få ut 2 å 3 gånger mer nyttig energi än vad som tillförs värmepumpens kompressor. Vid s. k. yQordvärme utnyttjas upplagrad solvärme i marken via nedgrävda slingor. Värmepumpen kan i princip drivas med el eller bränsle. F.n. utnyttjas praktiskt taget uteslutande el. Liksom vid soluppvärmning erfordras i de flesta fall tillskottsvärme för att klara uppvärmningsbehovet under den kallaste årstiden. Tillskottet kan tillföras genom t.ex. olja eller el. Kombinationen soluppvärmning och värmepump kan visa sig bli en gynnsam lösning på uppvärmningsfrågan, särskilt vid något större projekt.

Bl. a. mot bakgrund av de energibesparingar som kan uppnås vid en ökad användning av värmepumpar för uppvärmningsändamål förelår energikommissionen att utvecklingen av värmepumpsyslem anpassade för svenska förhållanden stimuleras. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslaget.

Även jag anser att utveckligen på värmepumpområdel bör stimuleras. Inom energiforskningsprogrammet pågår ett omfattande arbete på värme-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 201

pumpområdet inom ramen för delprogrammet Värmepumpar. Den ökade satsning på utveckling av solvärmetekniken som jag kommer att föreslå i det följande innebär atl ökade resurser därutöver kommer alt hänföras till utveckling av värmepumpsystem, eftersom många solvärmetillämpningar som en viktig del innehåller värmepumpar.

9.5 Ett målinriktat solvärmeprogram: Sol 85

Solvärme är en förnybar energikälla som i framtiden i betydande grad bör kunna bidra till att minska vårt oljeberoende, särskilt när det gäller uppvärmningen av byggnader. Vi kan och bör redan nu genom åtgärder av skilda slag förbereda oss för ett efter hand ökande utnytQande av solvärme. Jag kommer därför att redovisa förslag till ett brett och målinriktat solvärmeprogram med åtgärder inom samtliga led av utvecklingskedjan från forskning och till allmän användning av sol värmetekniken. Jag räknar med att vi, med de föreslagna åtgärderna, vid mitten av 1980-talet kommer att ha tillräckliga erfarenheter och kunskaper för att kunna fatta de ytterligare beslut som behövs för att göra solvärme till en betydelsefull del av vårt energisystem. För alt markera detta vill jag kalla del föreslagna solvärmeprogrammet Sol 85. Programmet omfattar ytterligare ökade insatser för utveckling av solvärmetekniken, åtgärder för att underlätta en successiv introduktion av solvärme samt styrmedel för att främja en vidare spridning av solvärmeutnytQandet.

Jag kommer dessutom att redovisa hur samordningen av det föreslagna solvärmeprogrammet bör ske.

Vissa av de åtgärder som jag kommer att behandla ligger inom bostadsdepartementets ansvarsområde. På dessa punkter har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet och min framställning är därvid tämligen översiktlig. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att lämna en närmare redovisning för de åtgärder inom solvärmeprogrammet som ligger inom hennes ansvarsområde.

9.5.1 Inledning

De ålgärder som hittills har vidtagits för att spara energi i byggnader, bl. a. den av riksdagen beslutade energisparplanen för befintlig bebyggelse, är inriktade på energibesparingar under den närmaste tioårsperioden. Trots dessa åtgärder kommer, enligt de bedömningar som jag lidigare (avsnitt 9.1) har redovisal oljeberoendet inom uppvärmningssektorn att år 1990 uppgå till 50 ä 55 %.

På längre sikt måste vi därför gå vidare i våra ansträngningar att minska oljeberoendet inom detta område. Vid sidan om direkl substitution av olja med inhemska bränslen öppnar den tekniska utvecklingen inom solvärmeområdet därvid lovande möjligheter. Förutom alt solvärme är en uthållig och förnybar energikälla bygger den på en teknik som frånsett

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 202

markbehov och eventuell påverkan på landskapet saknar nämnvärda nackdelar från hälso- och miljösynpunkt, förutsatt att val av malerial för solfångare och lagringssystem, av lagringsmedium m. m. görs med omsorg.

Det finns flera möjligheter alt utnyttja solvärme vid uppvärmningen av bostäder och andra lokaler. Hittills har kanske mest uppmärksammats soluppvärmning av enskilda småhus och grupper av småhus. Nyare rön har dock visat alt det finns goda möjligheter att utnyttja solvärme även i Qärrvärmesystemen.

När det gäller möjligheterna att utnyttja solvärme för byggnadsuppvärmning är metoder för värmelagring över längre tidsperioder, främst från sommar- och vintersäsong av stor betydelse. Långtidslagringen är därvid självfallet en förutsättning för att kunna täcka hela årsvärmebehovet med solvärme. Den är dessutom nödvändig för att uppnå långa utnylQningstider för solvärmesystemen och hålla nere behovet av tillskottsenergi och är därmed av avgörande betydelse för atl solvärmesystem skall bli ekonomiskt konkurrenskraftiga i förhållande till tillgängliga alternativ. Ett antal intressanta metoder och utvecklingslinjer för långtidslagring av solvärme kan f n. urskiljas. Jag återkommer härtill i det följande.

Solvärmetekniken bygger på lagring och distribution av värme vid förhållandevis låg lemeperatur. Värmepumpar, som jag har berörl i del föregående, samt olika typer av värmeavgivningssystem som är anpassade för låga temperaturer, ingår därför i flera systemlösningar för soluppvärmning.

Solvärmetekniken befinner sig i dag på olika utvecklingsstadier vad gäller såväl skilda tillämpningar som komponenter i solvärmesystemen. Vissa produkter har redan nått marknadsföringsstadiet, andra väntas bli kommersiellt lillgängliga under de närmaste åren. Långt framme i utvecklingen ligger bl.a. själva solfångarna samt syslem för soluppvärmning av tappvarmvatten och lokaler med korttidslagring av solenergin. Ytterligare produktförbättringar är dock att vänla. Vidare har ett antal system för soluppvärmning av badanläggningar installerats. Utvärdering av erfarenheterna härav pågår f. n. Relativt nära tillämpningsstadiet torde teknik för att under sommarhalvåret utnytQa solvärme i Qärrvärmesystem vara. Under 1980-talet bör teknik för långtidslagring av solvärme i s.k. solvärmecentraler bli tillgänglig. På forskningsstadiet befinner sig i dag bl.a. teknik för kemisk energilagring och för värmelagring i s. k. djupjordssystem och i bottensediment i sjöar och havsvikar. Vad gäller tillämpningar bör framhållas att inte bara bostadshus utan även t.ex. industribyggnader, inkl. vissa processer med lågl lemperaturbehov, och jordbrukets och trädgårdsnäringens byggnader erbjuder intressanta möjligheter.

Omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser inom solvärmeområdet görs av industriföretag, högskolor och forskningsinstitut i olika länder. I vårt land lämnas i dag statligt slöd lill forskning, utveckling och försök med solvärmeleknik inom ramen för energiforskningsprogrammei och del forskningsinriklade experimentbyggandet.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 203

Äv vad jag nu har anfört framgår att solvärmetekniken på längre sikt erbjuder ett flertal olika möjligheter att ytterligare minska energianvändningen i bebyggelsen sedan mer konventionella åtgärder, t. ex. ökad isolering, bättre reglersystem, värmeålervinning, spillvärmeutnylQande osv. har tagils till vara. Det framgår också atl solvärmetekniken i vissa tillämpningar är mogen för introduktion redan under de närmasle åren. I huvudsak är del dock nu alltför tidigt att exakt avgöra vilka lekniska lösningar och systemkombinationer som på något längre sikt kommer att visa sig vara de ekonomiskt mest fördelaktiga när det gäller alt utnytQa solvärme.

Energikommissionen har inom lillförselgruppen gjort vissa uppskattningar när det gäller storleken av de energibesparingar som vi kan uppnå genom atl utnytQa solvärme vid uppvärmning av bostäder och andra lokaler. I en maximiprognos anges ett möjligt solvärmeutnytQande i centrala värmesystem är 1990 motsvarande 4,4 TWh i 80000 lägenheter i nybyggda flerbostadshus, och 160000 lägenheter i nybyggda småhus. I en minimiprognos anges ett solvärmeutnyttjande i centrala värmesystem vid samma tidpunkt uppgående till totalt 0,90 TWh. Kommissionen räknar i samtliga sina energialternativ med ett bidrag från solvärme år 1990 på 3 TWh.

För egen del anserjag att vi, om vi år 1990 skall kunna förverkliga ett bidrag från solvärme av den storleksordning som energikommissionen har räknat med, under de kommande fem åren måste göra större satsningar än vad som hittills har planerats på en rad olika områden. Delta är bakgrunden till mitt förslag om Sol 85.

Sol 85 omfattar åtgärder inom i huvudsak följande områden:

- kraftigt ökade insatser på forskning, utveckling och experimenlbyggande

- uppbyggnad av kompetens och resurser för att förbättra våra kunskaper om solförhållandena i olika delar av landet

- utnyttjande av solvärme i offenlliga byggnader som ett insirumeni för all inlroducera solvärmetekniken på marknaden

- successivt ökande utrymme för solvärmeteknik i den statliga och kommunala utbildnings-, rådgivnings- och informationsverksamheten inom energiområdet

- uppbyggnad av kompetens och resurser för teknisk provning av solvärmekomponenter och solvärmesystem

- anpassning av byggnormer och bidrags- och låneregler för att främja spridning av solvärmetekniken

- kommunal planering för att underlätta införande av solvärme i bebyggelse

- samordnande anvar för solvärmeprogrammet hos delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja.

När det gäller storleken av energibidraget från solvärme redan år 1990 vill jag framhålla all det ännu råder viss osäkerhet om vilka tekniska

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 204

lösningar som på sikt kommer atl visa sig vara de ekonomiskt mest lönsamma. Dessutom kommer givetvis framgången i utvecklingsprogrammet och effektema av olika styrmedel och åtgärder för att främja introduktionen av solvärmeteknik att vara av stor betydelse. Jag har i mina beräkningar av energibalanser (avsnitt 7.4) markerat denna osäkerhet genom att ange bidraget från solvärme år 1990, utnytQad i såväl enskilda uppvärmningssystem som Qärrvärmesystem, till mellan 1 och 3 TWh.

9.5.2 Utveckling av solvärmeteknik m. m.

Framgången i det tekniska utvecklingsarbetet är en av de faktorer som är avgörande för när och hur mycket solvärme kan bidra till vår energiförsörjning. En breddning och intensifiering av utvecklingsinsatserna inom solvärmeområdet är därför en åtgärd som vi redan nu kan vidta om vi vill förbättra våra möjligheler därvidlag.

Energikommissionen föreslår att ett brett program innefattande forskning, utveckling och praklisk demonstration läggs upp för att utveckla solvärmetekniken. Kommissionen framhåller bl. a. att det är av stor belydelse alt värmelagringstekniken förbättras och anser att stöd bör ges till utveckling av komponenter och system för soluppvärmning.

Kommissionens förslag stöds av remissinstanserna, däribland bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens provningsanstali, CDL och delegationen för energiforskning. Bl.a. bostadsstyrelsen och statens råd för byggnadsforskning anser att det föreslagna programmet har hög angelägenhetsgrad.

I det treåriga energiforskningsprogram som beslöts av riksdagen våren 1978 (prop. 1977/78: 110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341) ingår belydande insaiser på solvärmeområdet. För treårsperioden 1978/79-1980/81 har beräknats en ram på sammanlagt 35 miQ. kr. för delprogrammet Solvärmesystem och energilagring m. m. Programansvarigt organ är statens råd för byggnadsforskning (BFR). Styrelsen för teknisk utveckling svarar för den konkreta planeringen och handläggningen av slödel lill industriellt utvecklingsarbete och innovationsinriktade projekt inom området. Vidare ingår omfatlande praktiska försök med solvärmesystem i det särskilda forskningsinriklade experimentbyggande som infördes år 1977 (jfr prop. 1976/ 77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244) och som administreras av BFR. Medel för planering och uppföljning av experimentbyggandet utgår inom energiforskningsprogrammet. Medel för lån till fördyrade byggnadskostnader i samband med experimentbyggande utgår från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel.

De redan beslutade insatserna inom solvärmeområdet innebär avsevärda ökningar av verksamhelsvolymen i förhållande lill föregående treårsperiod. Enligt min uppfattning bör vi emellertid ytterligare öka utvecklingsinsatserna, främst när det gäller lagring av solvärme.

BFR har, mot bakgrund av bl.a. under det senaste året framkomna

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 205

forskningsresultal, under hösten 1978 utarbetat en plan för en forcerad satsning inom delprogrammet Solvärmesyslem och energilagring m.m., främst inriktad på energilagringsproblemen. Rådel har med anledning härav i en kompletterande anslagsframställning den 5 februari 1979, med ändring av sin tidigare anslagsframslällning, hemställt om ytterligare medel för ändamålet.

Det finns således nu ett genomarbetat underlag för ytteriigare ökade insatser. Jag föreslår mot den bakgrunden en betydande ökning av forsknings- och utvecklingsinsatserna inom solvärmeområdet i förhållande till vad som beräknades av byggforskningsrådet i dess ordinarie anslagsframställning för budgetåret 1979/80. Ökningen bör främst syfta till att bredda och intensifiera utvecklingsarbele och prakliska försök med skilda metoder för långtidslagring av solenergi. Insatser bör göras inom följande utvecklingslinjer, nämligen värmelagring i vatten (s. k. solvärmecentraler), i mark och i bottensedimenl i sjöar och havsvikar samt kemisk värmelagring. Särskild uppmärksamhet bör därvid bl.a. ägnas åt systemfrågor. Ökade insatser bör göras även vad gäller närmare utvärdering av olika system för soluppvärmning av lappvatten. Sistnämnda insatser bör ulöver utvärdering av tappvarmvattensystem kunna främja vidareutveckling och praktisk utprovning av solfångare. Vidare bör inrymmas generella och grundläggande forsknings- och utvecklingsinsatser inom solvärmeomrä-det. Målet för insatserna inom solvärmeområdet bör vara att de från i huvudsak mitten av 1980-talet skall kunna ge underlag i tekniskt och ekonomiskt hänseende för skilda beslul rörande införande av solvärme i olika systemlösningar och systemkombinationer och för inriktningen av eventuella forlsatta forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdel.

Vad gäller medelsbehovet biträder jag byggforskningsrådets förslag, att insatserna på forskning och utveckling inom solvärmeområdet bör ökas från ca 18,5 milj. kr. under innevarande budgetår till 37,5 resp. 40 milj. kr. under de båda kommande bugetåren. Häri inbegriper jag såväl induslrielll ulvecklingsarbele avseende komponenter och syslem för soluppvärmning som insatser för planering och uppföljning av forskningsinriktal experimentbyggande. I denna fråga harjag samrått med chefen för bostadsdepartementet. Jag ålerkommer under avsnittet Anslagsfrågor lill konsekvenserna av milt förslag vad gäller verksamheten inom energiforskningsprogrammei.

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå en höjning även vad gäller beslutsramar för lån till forskningsinriktal experimentbyggande inom solvärmeområdel.

Sammanfallningsvis beräknar jag att för insaiser inom solvärmeområdet under de tvä kommande budgetåren bör kunna beredas ett utrymme om sammanlagt 141,5 miQ. kr., varav 77,5 milj. kr. för forskning och utveckling och 64 milj. kr. för lån lill forskningsinriktal experimenlbyggande. Detta innebär en ökning av den årliga insalsnivån på omkring 140 % i

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 206

förhållande till insatserna under innevarande budgetår. Jag vill framhålla att de projekt som ingår i den nu föreslagna satsningen till övervägande del är av flerårig karaktär och kräver en medelstilldelning på denna nivå under ytterligare minst tre år.

Mot bakgrund av den stora marknad som solvärmetekniken kan väntas komma att erbjuda framöver torde också företagen i eget intresse satsa betydande resurser i utvecklings- och försöksverksamheten. Så sker redan nu inom flera företag på olika håll i landet.

Jag kommer i det följande att behandla olika styrmedel för att främja en vidare spridning av solvärmeutnyttjandet. Det är givetvis nödvändigt att en successiv resullatåterföring från forsknings-, utvecklings- och experimentbyggnadsverksamheten sker till de myndigheter som skall ansvara för ulformningen och administrationen av dessa styrmedel. Det är angeläget att BFR i sin planering av verksamheten beaktar bl. a. dessa myndigheters behov av underlag för skilda slag av beslut om styrmedel med anknytning till solvärmeutnytQande.

Jag vill också nägot beröra vikten av en inhemsk kompetensuppbyggnad inom solvärmeområdet. Tillgång till forskare och forskarhandledare, arkitekter, konsulter, komponent- och systemtillverkare, installations- och serviceföretag etc. med tiUräckliga kunskaper rörande såväl tekniska till-lämpningar som mer grundläggande vetenskapsområden, t. ex. geologi och limnologi, är av avgörande belydelse för solvärmeteknikens anpassning till svenska förhållanden, introduktion och vidare spridning. De nyss behandlade statliga insatserna bör därför läggas upp så att uppbyggnaden av en sådan kompetens säkerställs.

Jag vill i sammanhanget peka på att en betydande uppbyggnad av solvärmeverksamhet redan pågår inom det statliga Studsvik Energiteknik AB. Uppbyggnad av kompelens inom solvärmeområdet pågår även inom statens vattenfalls verk. Jag återkommer härtill i det följande. Vidare medför deltagandet i nu pågående solvärmeprojekt uppbyggnad av en bred kompetens hos svenska utrustningstillverkare, byggnadsföretag, konsulter etc. Inledningsvis bör också resurser från andra länder kunna utnyttjas inom vissa områden för att snabbt få igång verksamhet inom landet.

För den mera långsiktiga kompetensuppbyggnaden är det av vikt atl ämnen med anknytning till solvärmeteknik ges tillräckligt utrymme i grundutbildningen vid bl.a. våra högskolor. I denna fråga harjag samrått med chefen för utbildningsdepartementet. Denne har i prop. 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning föreslagit att 2 milj. kr. anvisas för förstärkning av högskolans forskningsorganisation. Chefen för utbildningsdepartementet kommer i annat sammanhang atl föreslå att dessa medel delvis används för förstärkning av personalresurserna inom nyss nämnda ämnesområden.

Energikommissionen föreslår att Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) får till uppgift att insamla och bearbeta basdata för att förbättra kännedomen om solförhållandena i olika delar av landet.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 207

Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland statens industriverk och domänverket.

Basdata om solförhållandena är självfallet nödvändiga både i samband med projektering av enskilda solvärmeanläggningar och som underlag för mer övergripande beslut om införande av solvärme. Med medel från BFR stöds f. n. viss flerårig verksamhet vid SMHI aveende strålningsklimatologiska data för undersökningar rörande användning av solenergi i Sverige.

I likhet med flera av remissinstanserna anser jag emellertid att det är väsentligt atl ålgärder härutöver vidtas för att trygga en tillräcklig kompetensuppbyggnad inom området och säkerställa tillräckligt långa mätserier från olika delar av landet. SMHI: s verksamhet och organisation m. m. utreds (K 1977:01) f n. Jag vill erinra om att utredningen enligt sina direktiv (Dir. 1977:19) skall pröva verksamhetens inriktning och omfattning utifrån bl. a. en bedömning av den framtida efterfrågan på institutets tjänster och därvid bl.a. pröva frågan om utökad avgiftsfinansiering vid SMHI. Vissa mätningar av solstrålningen m. m. sker redan på uppdrag av BFR. Jag förordar alt ansvaret för att hos SMHI beställa de mätningar härutöver som i enlighet med vad jag nyss har anfört erfordras t. v. får åvila den lidigare nämnda delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta olja. Delegationen bör därvid i samråd med bl. a. BFR och SMHI utarbeta ett långsiktigt program för sådana mätningar. Det bör ankomma på regeringen att senare ta upp frågan om medelsbehov härför. I denna fråga harjag samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

9.5.3 Introduktion av solvärme

Erfarenheter visar att framgångar i del tekniska utvecklingsarbetet inle i sig är tillräckliga för atl säkerställa att viss teknik verkligen införs. Det är också viktigt att vissa avnämare börjar använda tekniken så att den tillverkande industrin tidigt fåren viss avsättning för sina produkter och successivt kan öka sin kapacitet och kompetens, utveckla rationella metoderoch sänka kosinaderna för tillverkning och installation av komponenter etc.

Jag kommer alt i nästa avsnitt behandla vissa styrmedel för att främja en vidare spridning av solvärmeutnytQandet, vilka bl. a. bör leda till att efterfrågan på solvärmesystem och komponenter för sådana system ökar allteftersom tekniken blir färdigutvecklad. En marknadsmässig efterfrågan på solvärmeteknik är på längre sikt nödvändig för dess spridning i stor skala. Jag skall i detta avsnitt emellertid behandla vissa åtgärder härutöver som jag bedömer som betydelsefulla under solvärmeteknikens introduktions-skede.

Energikommissionen föreslår att tillverkning av komponenter för solvärmesyslem stimuleras genom att viss avsättning garanteras, exempelvis genom atl staten upphandlar solvärmesystem för vissa offentliga byggnader.

Kommissionens förslag kommenteras endast av ett fåtal av remissin-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 208

stanserna. Stöd för förslaget uttalas av bl.a. BFR och domänverket. En mer avvaktande inställning redovisas av bl.a. byggnadsstyrelsen och statens industriverk. Statskontoret föreslår att energisparkommittén får i uppdrag att i samarbete med riksrevisionsverket bedöma möjligheten att använda bl. a. statlig upphandling som ett energipolitiskt styrinstrument.

I introduktionsskedet för en ny och kvalificerad teknik är det viktigt att den i första hand finner sin avsättning hos köpare med god egen kompetens för tillsyn, drift och service. Erfarenheterna av de försia installationerna kan då lättare tillgodogöras genom olika produktmodifikationer, samtidigt som köparna själva kan åtgärda de problem av skilda slag som oundvikligen uppkommer när en ny teknik introduceras i praktisk användning. Ett effektivt samspel mellan den tillverkande industrin och kompetenta köpare är således av stor betydelse som en länk i utvecklingskedjan mellan forskningsresultat och en allmänt spridd användning av solvärmetekniken.

Jag har tidigare (avsnitt 3) redovisat min syn på statens och kommunernas ansvar för energihushållningen och därvid bl. a. framhållit deras ansvar för att pröva ny teknik och för att energianvändningen i deras egen verksamhet är så effektiv som möjligt. Statliga myndigheter bör härvid såsom betydande byggherrar och fastighetsförvaltare med god egen kompetens ha möjligheter att vara föregångare när det gäller att introducera solvärmeteknik som har lämnat forsknings- och utvecklingsstadiet. Jag betraktar det därför som angelägel all myndighelerna i sin nybyggnads- och ombygg-nadsverksamhel beaktar möjligheterna att tillämpa olika slag av solvärmeleknik och installera lågtemperatursystem som underlättar en senare konvertering till solvärmeutnyttjande.

Jag har erfarit att byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen har för avsikt att utnytQa solvärmeteknik inom ramen för sin ny- och ombyggnadsverksamhet. Jag ser i enlighet med vad jag nyss har anfört positivt på att staten härigenom får en möjlighet atl i sin egen byggnadsverksamhet vara föregångare när del gäller introduktionen av solvärmeleknik.

Även landstingskommunerna och kommunerna bör med sin omfattande nybyggnadsverksamhet ha goda förutsättningar att spela en viktig roll i introduktionen av solvärmetekniken. Som exempel kan nämnas att det pågår vissa experimenlbyggnadsprojekt rörande solvärmesyslem för sjukhus och barndaghem, vilka bör kunna ge resultat som är tillämpliga vid landstingskommunernas och kommunernas planering av sitt fortsatta nybyggande i dessa sektorer.

Samhällel kan också med andra medel främja introduktionen av ny solvärmeteknik. Jag vill i sammanhanget nämna att försök med solvärmeleknik och uppbyggnad av projekteringskompetens pågår inom statens valtenfallsverk. Försöken förefaller lovande och jag bedömer att verket härigenom kommer att bli i stånd att på egel initiativ eller på uppdrag aktivt medverka till introduktion av solvärmeleknik och samla drifterfarenheler av solvärmeanläggningar och på så sätt främja en snabb kommersiell

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 209

mognad för olika solvärmekomponenter och -system. Jag har tidigare (avsnitt 3) framhållil att verket bör utgöra ett verksamt instrument för alt i olika avseenden främja den utveckling inom energiområdet som eftersträvas framgent. Dess verksamhet inom solvärmeområdel är enligt min uppfattning ett naturiigt led i en sådan utveckling.

Också företagen bör ha goda möjligheler att i kraft av sin tekniska kompetens spela en roll i introduktionen av solvärme genom användning av solvärmeteknik i sina egna byggnader. Jag vill därvid utöver vad jag tidigare har nämnt bl. a. peka på att det såvitt nu kan bedömas finns flera intressanta möjligheter att i olika kombinationer utnyttja solvärme för både lokaluppvärmning och viss produktion av processvärme i lågtemperaturre-gistret. Inom ramen för det forskningsinriklade experimentbyggandet har stöd redan utgått lill sådana tillämpningar.

Utbildning, rådgivning och information lill berörda inom företag, förvaltning och allmänhet är av stor betydelse inte minst när solvärmetekniken befinner sig i sitt introduktionsskede. Energikommissionen föreslår mot den bakgrunden att denna verksamhei utökas.

Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland statens industriverk och domänverket.

Flera redan vidtagna åtgärder är av intresse i detta sammanhang. Jag har tidigare (avsnilt 6.2.6) nämnt att staten med medel från anslaget Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte finansierar viss utbildnings- och rådgivningsverksamhet inom de uppvärmnings- och ventilationstekniska områdena. Utbildningsverksamheten är bl.a. riktad mot driftspersonal med anknytning till såväl industri- som bostads- och förvaltningslokaler. Rådgivningsverksamheten som kanaliseras via de regionala utvecklingsfonderna omfattar bl. a. eldnings-, ventilations- och processteknik och vänder sig till de mindre och medelstora företagen. Jag finner det naturligt att utbildning och rådgivning om solvärmetillämpningar får allt större utrymme i den nu nämnda utbildnings- och rådgivningsverksamheten efter hand som tekniken visar sig tillräckligt beprövad för praktisk introduktion.

Jag vill i sammanhanget också erinra om att energisparkommittén förutom sin egen informationsverksamhet har till uppgift atl samordna och stödja myndigheternas information om energisparande. Jag räknar med att kommittén i ökande grad kommer att få uppgifter också när det gäller information inom solvärmeområdet.

Jag vill vidare erinra om att omfattande energiinriktade utbildnings-, rådgivnings- och informationsinsatser, vilka bör kunna få betydelse för alt sprida kunskap om solvärmetekniken allteftersom den utvecklas, finansieras från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel. Jag avser härvid dels den särskilda energiinriktade prototyp- och demonsirationsverksam-heten, dels insatser för fortbildning av yrkesverksamma i olika led av byggnadsprocessen, dels bidrag till kommunerna för rådgivning m.m. i energisparverksamheten. 14   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115    Bilagal   Industridepartementet 210

Erfarenheterna har visat all del i ett skede när en ny teknik introduceras i praktisk tillämpning ofta kommer ul produkter på marknaden som är otillräckligt utprovade och har otillräckliga prestanda. Detta kan både skada de enskilda konsumenternas intressen och leda till att en från samhällets synpunkt önskvärd vidare spridning av tekniken fördröjs. Det är därför av stor betydelse i samband med introduktionen av ny teknik att skilda tillverkares produkter kan värderas och jämföras på ett objektivt sätt. Denna fråga bör givetvis beakias även när det gäller introduktionen av solvärmetekniken.

En viktig uppgift för samhället är härvid att tillse atl metoder och resurser för standardiserad provning finns tillgängliga i tillräcklig utsträckning när tekniken är färdig atl introduceras. En viss uppbyggnad av resurser och kompetens för provning inom solvärmeområdel pågår f. n. vid bl. a. statens provningsanstalt och Sludsvik Energiteknik AB. Jag har, som jag tidigare har nämnt, nyligen tillkallat en särskild utredare för att utreda vissa frågor om provning inom energiområdet. Utredaren skall enligt sina direktiv bl.a. lämna förslag till ålgärder för att säkerslälla behovet av metoder, kompetens och resurser för provning inom energiområdet. Provning i olika avseenden, bl.a. tillförlitlighet och långtidsegenskaper, av komponenter i solvärmesystem kommer därvid att bli föremål för särskild uppmärksamhet.

I sammanhanget bör även nämnas att energisparkommittén i samverkan med konsumentverket och statens provningsanstalt f n. förbereder en jämförande konsumentinriktad provning av bl.a. solfångares verkningsgrad. En sådan verksamhet ligger väl i linje med vad jag nyss har anfört om vikten av teknisk provning i solvärmeteknikens introduktionsskede.

9.5.4 Spridning av solvärmeutnyttjande

Jag har nyss behandlat olika möjligheter att från samhällets sida främja själva introduktionen av solvärmelekniken. Samhället förfogar också över olika styrmedel för utformningen av bebyggelsen m. m. vilka bör kunna utnyttjas för att stimulera den vidare spridningen av solvärmetekniken. Exempel på sådana styrmedel är föreskrifter om byggnaders utformning, låne- och bidragsbestämmelser, lagstifining om kommunal energiplanering m.m.

Energikommissionen framhåller att de nya bestämmelserna om energihushållning i Svensk Byggnorm (SBN) 1975 genom de högre isoleringskraven för nybyggnader ökar möjlighelerna att införa soluppvärmning i nytillkommande bebyggelse och anser all SBN bör kompletteras med ytterligare bestämmelser som underlättar införandet av soluppvärmning. Kommissionen anser vidare att det under ett övergångsskede bör finnas möjligheter lill statliga bidrag och lån för solvärmeinstallationer. Kommissionen föreslår särskilt att det bör övervägas alt inkludera solvärmeinstallationer i den statliga bosiadsfinansieringen. Dessutom föreslår kommissionen att vär-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 211

medistributionssystemen i största möjliga utsträckning görs vattenburna och lämpligt dimensionerade för all möjliggöra ett successivt införande av soluppvärmning.

Flera remissinstanser kommenterar kommissionens förslag vad gäller komplettering av SBN och översyn av nu gällande bidrags- och lånebestämmelser. Bosiadsslyrelsen framhåller att system för soluppvärmning av lappvarmvatten redan nu inkluderas i den statliga bosiadsfinansieringen medan system för bosiadsuppvärmning i allmänhet inle är berättigade till statliga lån eftersom tekniken i normalfallet hittills inte har visat godtagbar ekonomi. I fråga om inriktningen mot vattenburna värmedislributions-syslem konstaterar bostadsstyrelsen vidare att en modifiering av belåningsreglerna i form av ett tillägg lill låneunderlaget kan användas för atl stimulera en snabbare övergång. Kommissionens förslag i detta avseende stöds även av bl. a. BFR, domänverket och Svenska riksbyggen. En mer avvaktande hållning markeras däremot av CDL och Svenska elverksföreningen.

Jag har den allmänna uppfattningen att åtgärder av det slag som koir.rriis-sionen föreslår bör vara det naturliga sättet att från samhällets sida främja den vidare spridningen av sol värmetekniken. Del bör därvid framhållas atl vissa typer av solvärmeinstallationer, t. ex. för tappvarmvattenberedning, redan i dag är tillgängliga på marknaden medan andra fortfarande befinner sig på experimentsiadiel. Behov av en successiv anpassning av bestämmelserna efter hand som nya produkter når marknaden och nya forskningsrön framkommer kan därför förutses. Jag vill i sammanhanget nämna följande.

Föreskrifter för byggnaders utformning ges som har framgått i bl.a. SBN. En revidering av SBN, som bl. a. kommeratt beröra en rad frågor om energihushållning, pågår f n. Statens planverk har den 13 oktober 1977 fått i uppdrag att utreda frågor om anpassningsbara uppvärmningssystem i nybyggnader. Verkei har redovisat resultatet av sitt arbete i rapporten Anpassningsbara uppvärmningssystem i nybyggnader. Rapporten remissbehandlas f. n. I rapporten behandlas olika åtgärder vid ny- och ombyggnad för att underlätta en senare konvertering till bl. a. solvärmeutnyttjande. Planverket föreslår i rapporten bl. a. att vid nybyggnation krav slälls på dels förberedelse för framtida placering av större utrustning inomhus eller utomhus, dels dimensionering av uppvärmningssystem för lågtemperatur. Regler av delta slag kan självfallet få stor belydelse för en successiv spridning av solvärmelekniken. Del är givetvis även av vikt atl urvalet av de energibesparande åtgärder i byggnader som är berättigade lill siatliga lån och bidrag fortlöpande ses över och anpassas till bl.a. den lekniska utvecklingen inom solvärmeområdet. Chefen för bosladsdepariemenlet kommer senare denna dag att mer utförligt behandla frågor rörande föreskrifter om byggnaders utformning från energihushållningssynpunkt och lån och bidrag till energibesparande ålgärder i byggnader.

Energikommissionen föreslår också att krav på obligatorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av simbassänger, övervägs.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 212

Förslaget kommenteras bara av ett fåtal remissinstanser, däribland Sludsvik Energiteknik AB, som avvisar förslaget med hänvisning till all därigenom lika bra eller bättre lösningar kan hindras i utvecklingen.

Som har framgått i det föregående utvärderas f n. erfarenheterna av ett antal soluppvärmda badanläggningar. Jag finner mot denna bakgrund inte nu anledning att ta upp kommissionens förslag till närmare övervägande.

UtnytQande av solvärme bör leda till vissa energibesparingar också när det gäller uppvärmning av näringslivets byggnader. Statsbidrag till energibesparande ålgärder i näringslivets byggnader utgår från anslaget Energibesparande åtgärder i näringslivet m. m. Bidragen utgår bl. a. för energibesparande åtgärder i befintliga byggnader. Jag finner det naturiigi atl nämnda bidrag, efter hand som erfarenheter av solvärmetekniken vinns, i ökad utsträckning används även för olika slag av solvärmeinstallationer.

Jag har hittills behandlat styrmedel som avser solvärmeinstallationer i enskilda byggnader. Energikommissionen föreslår att även Qärrvärmenät och lokala hetvattennäl utformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs. Kommissionen föreslår vidare att kommunerna åläggs att inventera mark som är lämplig för anläggande av solvärmecentraler för större bebyggelsegrupper.

Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar förslaget, men där så sker i tillstyrkande ordalag. Så t.ex. framhåller delegationen för energiforskning atl solvarmesystem med energilager av flera skäl synes bli mest lönsamma om de utförs slorskaliga. Dels kan de då inordnas i Qärrvärmesystem baserad på känd teknik, dels kan lagringsförlusterna väsentligt minskas. Dessutom blir enligt delegationen investeringen i solfångar-utrustning inte dominerande i sådana syslem. Även Svenska kommunförbundet och BFR yttrar sig positivt i fråga om solvärme som energikälla i Qärrvärmeanläggningar och i andra kombinationer mellan solvärme och Qärrvärme. Bl.a. den kommunala energiplaneringens roll i sammanhanget betonas av statens institut för byggnadsforskning och statens planverk.

Jag har nyss (avsnitt 9.2) redovisat min syn på den fortsatta Qärrvärmeutbyggnaden i landet. Jag framhöll därvid bl. a. att det är angeläget att möjlighelerna att introducera solvärme i Qärrvärmesystemen beakias vid planeringen av fortsatta Qärrvärmeutbyggnader. Inom ramen för sin energiplanering bör kommunerna därvid kunna klarlägga såväl vilka förberedelser som redan nu bör göras för en senare konvertering till solvärmeutnytQande som markbehov för eventuella framtida solvärmecentraler. Det är enligt min uppfattning betydelsefullt att detta snarast görs för de områden där ett mer omfattande solvärmeutnyttjande bedöms bli aktuellt inom överskådlig tid.

Vidare är det av vikt att uppmärksamma eventuella problem rörande planeringen av själva bebyggelsen i samband med införande av solvärme i såväl enskilda byggnader som centrala solvärmesyslem. Jag avser därvid dels byggnaders orientering efter väderstreck, dels byggnaders placering i

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 213

förhållande till varandra, dels reservering av mark för eventuella framtida solvärmecentraler med solfångare och tillhörande energilager. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag atl framhålla vikten av att den kommunala bebyggelseplaneringen samordnas med den kommunala energiplaneringen. Enligt byggnadsstadgan skall vid planläggning av bebyggelse hänsyn tas till bl.a. energihushållningens behov. Enligt byggnadsstadgan ankommer det vidare på statens planverk att utfärda de råd och anvisningar som må finnas erforderliga för tillämpning av stadgan. Jag har erfaril att planverket följer utvecklingen inom området och att det inom Verkei f. n. pågår arbete med råd och anvisningar för planering av bebyggelsen från energihushållningssynpunkt. Därvid kommer bl.a. att beröras hur bebyggelsen kan anpassas till solvärmeutnytQande.

Jag vill i sammanhanget också peka på att det inom ramen för den tidigare nämnda energiinriktade prototyp- och demonstrationsverksamheten, som finansieras med medel från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel, bedrivs viss försöksverksamhet med nya metoder för kommunal energiplanering. Det är enligt min uppfattning angeläget atl verksamheten innefattar metoder för att i planeringen ta hänsyn till de nyss nämnda aspekterna och att erfarenheterna härav snabbt sprids till kommunerna på lämpligt sätt. I denna fråga harjag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

9.5.5 Samordning av solvärmeprogrammet

Som har framgått i det föregående kan och bör åtgärder av skilda slag inom solvärmeområdet vidtas redan nu. Åtgärderna berör olika statliga myndigheter, företag, kommunala organ m. m. Om samhället aktivt skall kunna förbereda och främja ett successivt införande av solvärme så måste åtgärderna samverka så att inte avsaknad av åtgärder eller otillräckliga ålgärder inom ett eller flera områden fördröjer en eftersträvad utveckling. En effektiv samordning är således en väsentlig förutsättning för att det samlade solvärmeprogram jag nu har redovisat skall kunna förverkligas.

Ansvaret för samordning av forsknings-, utvecklings- och experimentbyggnadsverksamheten inom solvärmeområdet åvilar redan nu BFR. De förslag om ökade satsningar inom området somjag nyss har redovisat bör inte föranleda någon ändring i detta avseende.

Jag finner del naluriigl att ansvarei för alt följa del solvärmeprogram jag nu har föreslagit och föreslå eventuella nya åtgärder för att främja introduktion och vidare spridning av solvärmeteknik åvilar delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta oQa. Delegationen skall därvid givelvis samarbeta med de organ som redan nu har uppgifter inom området.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 214

9.6 Övrig enskild uppvärmning

Såsom jag tidigare har framhållit har antalet bostäder med enskild oljeuppvärmning minskat under senare år. Fortfarande svarar denna uppvärmningsform dock för ca 65% av nettouppvärmningsbehovet. Detta innebär att över 2 milj. lägenheter uppvärms med enskild oljepanna.

För att kunna nedbringa oljeberoendet anser jag det vara ett angeläget mål att öka takten i övergången från enskild uppvärmning till andra uppvärmningsformer, främst Qärrvärme och elvärme och på något längre sikt även solvärme. Av detla skäl harjag nyss föreslagit ålgärder dels för alt stimulera Qärrvärmeutbyggnaden, dels för att forcera utvecklingsarbetet och skapa föratsättningar för en snabbare introduktion och spridning av solvärme. En förbättrad skötsel av befintliga pannor är givelvis också angelägen för att nedbringa oljeförbrukningen.

På senare tid tycks det finnas en tendens att i vissa fall åter bygga s. k. blockcentraler, dvs. en gemensam oljeeldad anläggning som beQänar ett flertal hus. Sådana anläggningar är givetvis berättigade då de är ett led i Qärrvärmeutbyggnaden. I den mån de inte senare kan ingå i ett Qärrvärmesystem anserjag emellertid all denna typ av anläggningar är mindre lämplig från energipolilisk synpunkt eftersom de befäster oljeberoendet. Blockcentraler som är anpassade till solvärme eller värmepump med oljeeldning som tillsalsvärme har däremot självfallet ett berättigande.

I den mån enskilda pannor installeras är det lämpligt att de redan från början är förberedda för eldning med fasta bränslen och/eller är utrustade med s. k. elpatron.

9.7 Industrins värmeförsörjning

I della avsnitt behandlas industrins försörjning med processvärme. Industrins lokaluppvärmning skiljer sig inte principiellt från annan lokaluppvärmning och ingår därför i övriga avsnitt som rör lokaluppvärmning.

Äv industrins totala bränsleförbrukning år 1978 om ca 120 TWh svarade enligt en preliminär uppskattning oljeprodukter för ca 60 TWh. Lutar och bark, som utnyttjas inom massa- och pappersindustrin svarade för knappt 40 TWh och metallurgiskt kol för ca 20 TWh. Dessulom användes ca 40 TWh el inom industrin.

Energiåtgången inom massa-och pappersindustrin molsvarar ca 40% av hela induslrins energiförbrukning. Drygt hälften av värmebehovet täcks av interna bärnslen, dvs. lutar och bark. Järn- och stålindustrin svarar för 20% av industrins hela energiförbrukning. Branschens förbrukning av koks, som används av processiekniska skäl,är något större än oljeförbrukningen. I övriga industribranscher dominerar oQa som bränsle.

Övergången från olja till andra bränslen inom industrin begränsas i viss mån av processtekniska förhållanden. Energikommissionen räknar dock

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet

215

med atl användningen av inhemska bränslen skall kunna öka i relativt belydande omfallning. Förbrukningen av lutar och bark stiger enligt kommissionen till 40 TWh år 1990. Vidare introduceras nya inhemska bränslen. I kommissionens alternativ C uppskattas förbrukningen av torv inom industrin till 10 TWh år 1990, av skogsavfall m. m. till 7 TWh och av energiskog lill 5 TWh. Komissionen beräknar att den största förbrukningen av torv och biobränslen år 1990 kommer att ske i massa- och pappersindustrin samt i verkstadsindustrin.

Medan förbrukningen av metallurgiskt kol antas öka endast obetydligt till är 1990 beräknar kommissionen att förbrukningen av ångkol, som i dag är obetydlig, i alternativ C skall uppgå lill 9 TWh samma år. Kommissionen beräknar dock att denna kvantitet endast skall räcka till cementindustrins behov samt lill en försiktig introduktion i järn- och stålindustrin.

Vidare antar kommissionen att 5-6 TWh naturgas skall utnyttjas inom det s. k. Sydgasnätet för industriellt ändamål år 1990. Övrigt bränslebehov täcks av olja. Detla innebär att oQan beräknas läcka 57 TWh av en total bränsleförbrukning av 154 TWh år 1990.

Det är således enligt kommissionen möjligt alt minska oljeförbrukningen inom industrisektorn.

Remissinstanserna tar i allmänhet inte upp denna fråga. Näringslivets energidelegation pekar emellertid på att betydande möjligheter finns att substituera olja med el inom industrin. Vidare framhåller näringslivets energidelegation att energiförsörjningsalternativ baserade på energikällor som ännu inte prövats i fullstor skala och vilka hittills har uppvisat myckel höga koslnader riskerar all - vid en mer omfaitande introduktion - ge prisnivåer som direkt skapar konkurrensnackdelar för svensk industri.

Jag anser det för egen del vara nödvändigt atl oQeberoendet inom industrin minskas. Ambitionen bör därför vara — förutom att ersätta olja med el i vissa fall - atl gå över från eldningsoQa till inhemska bränslen och kol där förhållandena medger det.

Kostnaderna för att utnytQa inhemska bränslen är idag osäkra och torde variera starkt beroende på de lokala förutsättningarna. Jag delar dock energikommissionens bedömning att det bör vara möjligt atl få till stånd en inte oväsentlig användning inom industrin av skogsavfall och andra inhemska bränslen under 1980-talet.

Koslnader och övriga förutsättningar i fråga om att uinyttja kol är bättre kända än vad gäller de inhemska bränslena. Hänsynen lill hälsa och miljö kräver att kol utnyttjas med försiktighet.

Även om det således av olika skäl finns begränsningar beträffande användning av fasta bränslen bör det emellertid enligt min mening vara möjligt atl under 1980-talet i betydande utsträckning minska induslrins oljeberoende genom alt dels vidta hushållningsåtgärder och ersätta oQa med el, dels introducera inhemska bränslen och ångkol.

En övergång till fasta bränslen stimuleras av möjligheterna till stalsbi-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 216

drag från anslaget till energibesparande ålgärder inom näringslivet m. m. Den föreslagna höjningen av energiskatten på oQeprodukter bör också stimulera en sådan övergång.

Jag anser det angeläget att en försöksverksamhet i full skala särskilt när det gäller inhemska bränslen kommer i gång snabbt. Det bör ankomma på delegationen för solvärme och bränslen som kan ersätta oQa att avge närmare förslag härom och även behövliga förslag i övrigt för att påskynda införandet av fasta bränslen i industrin.

Vidare ingår frågan om krav på att förbränningsanläggningar inom industrin skall kunna eldas med fasta bränslen i uppdraget till utredningen om omställbara eldningsanläggningar.

9.8 Fjärröverföring av hetvatten

Den 1 maj 1978 irädde lagen (1977:160) om vissa rörledningar, den s. k. rörledningslagen, i kraft. Rörledningslagen innebär att rörledning för transport av råolja, naturgas eller liknande produkter under vissa förutsättningar inte får dras fram eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). Sådan koncessionsplikt finns inte beträffande rörledning för transport av hetvatten för uppvärmning.

I samband med utskottsbehandlingen i riksdagen av regeringens proposition 1977/78:86 med förslag till lag om vissa rörledningar m. m. anförde näringsutskottel (NU 1977/78: 47 s. 3) bl. a. all utskottei utgick från atl, om så visade sig motiverat, regeringen skulle föranstalta om en komplettering av koncessionssystemet enligt rörledningslagen så att det också kom att omfatta rörledningar för transport av hetvatten. Riksdagen föjde utskottet (rskr 1977/78:210).

Frägan om lagsiiftning för längre helvattenledningar har, som jag tidigare berört, aklualiserals bl. a. genom de utredningar som färdigställts eller påbörjats beiräffande möjlighetema atl förse storstadsområdena med värme från kärnkraftverken i Barsebäck, Forsmark och Ringhals.

Sydkraft AB har i skrivelse den 21 december 1978 till regeringen anfört att ett genomförande av Sydvärmeprojektet, som rör frågan om värmeleverans från Barsebäck till tälortema i väsira Skåne, kan komma atl kräva prövning enligi en mängd olika författningar med svårlösta samordningsproblem och risk för fördröjning av projektet som föQd. På grund härav ser Sydkraft del som angeläget att en samlad prövning kan ske av frågor som rör framdragande eller begagnande av rörledningar för transport av hetvatten för uppvärmning (Qärrvärmeledningar) inom ramen fören koncessionslagstiftning.

Sydkraft har därför hemställt alt regeringen snarast utarbetar och förelägger riksdagen förslag till lagstiftning varigenom rörledningslagen blir tillämplig även på Qärrvärmeledningar.

Inom industridepartementet har därefier upprättats en promemoria med

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 217

förslag till ändring av I § röriedningslagen. Promemorian, som också innehåller en redogörelse för gällande rätt på området och för vissa tekniska förhållanden, har remissbehandlats (bilaga 1.7).

Genom rörledningslagen har samhället getts möjlighel atl på ett tidigt stadium samlat pröva tillkomsten och föriäggningen av mera omfattande röriedningar för transport av bl. a. olja eller naturgas.

Skälen för en sådan samlad prövning var i huvudsak följande. Rörledningar för transport av olja eller naturgas kommer genom sin stora transportkapacitet att avsevärt ingripa i bestående förhållanden inom transportsektorn. Anläggandet kan vidare komma i konflikt med nalur-och miljövårdsintressen liksom med gällande planbeslämmelser. Ledningen kan också få stor betydelse frän försvarssynpunkt. Den ställer normalt också krav på stora kapitalinsatser. Innehav och drift medför slulligen omfattande förpliktelser av olika slag, varför det är angeläget att tillse att anläggningens ägare har resurser, som garanterar kontinuerlig drift samt tillgångar alt fullgöra eventuellt uppkommande skadeståndsskyldighet gentemot tredje man.

Som anförs i promemorian kan liknande skäl också åberopas i fråga om sådanii mera omfatlande Qärrvärmeledningar, som nu är aktuella. Jag ansluter mig därför ttll förslaget att rörledningslagens koncessionskrav görs tillämpligt ocksä på sädana ledningar.

Rörledningslagens koncessionskrav gäller inte för ledning som har eller avses få en längd av högst 20 kilometer, huvudsakligen skall utnytQas för att tillgodose enskilda hushålls behov eller uteslutande skall nytQas inom hamn- eller industriområde. Dessutom har regeringen möjlighet att för vissl fall medge undantag från koncessionsplikt. I promemorian föreslås att dessa undantag också skall gälla Qärrvärmeledningar. Några remissinstanser har riktat kritik mol detta. Det har därvid anförts bl. a. att avgränsningen är alltför vag och kan innebära t. ex. att kommunala Qärrvärmenät blir koncessionspliktiga, vilket är obehövligt.

Del är också min uppfattning att det inte föreligger något behov att införa koncessionsplikt för rent lokala Qärrvärmeledningar, t. ex. kommunala Qärrvärmenät. Det är givetvis svårt att finna ett hell oantastbart kriterium för avgränsningen. Jag anser emellertid att den avgränsning som nu finns i I § rörledningslagen är väl lämpad för syftet atl från koncessionsplikt undanta dessa lokala nät. Även i övrigt framstår den som ändamålsenlig. Jag ansluter mig således till promemorieförslaget i detta hänseende.

Några anmärkningar har framförts mol förslaget i promemorian atl också övriga bestämmelser i röriedningslagen skall gälla i fråga om Qärrvärmeledningar. Från några håll har sålunda påpekats att reglerna om villkor i 6 § i vissa hänseenden inle bör gälla sådana ledningar. Det har också anförts alt reglerna om ålerställningsarbelen bör vara lindrigare för Qärrvärmeledningar.

I dessa hänseenden vill jag anföra följande.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 218

1 6 § försia stycket rörledningslagen sägs att koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt medan andra och tredje styckena innehåller exempel på villkor som får föreskrivas. Behovet av villkor kan självfallet variera från fall till fall. Bestämmelsen är så utformad att villkoren kan anpassas allt efter behov och lämplighet i det enskilda fallet. Enligt min mening föreligger därför inte något behov av ändring av paragrafen i fråga. Jag anser inte heller bärande skäl tala för någon särbehandling för Qärrvärmeledningar vad gäller kraven på återställningsarbeten. Även i övrigt är de nuvarande reglerna i rörledningslagen väl lämpade för Qärrvärmeledningar.

I promemorian lämnas inte något förslag till särskild skadeståndsreglering när det gäller drift av Qärrvärmeledningar. Enligt förslaget bör denna fråga övervägas i anslutning till frågan om ansvarighet för skada vid drift av naturgas- eller oljeledningar, vilken av skäl som närmare anges i promemorian kommer att tas upp i ett senare sammanhang. Eftersom någon drift av sådana Qärrvärmeledningar som nu föreslås bli koncessionspliktiga inte är aktuell förrän om några år, kan det enligt min mening inte föreligga några betänkligheter mot att inte nu ta ställning till frågan om skadeståndsreglering.

Jag vill avslutningsvis behandla en fråga beträffande vilken jag inte kan ansluta mig till promemorieförslaget. Förslaget innebär att koncessionspliktiga Qärrvärmeledningar kommer att omfattas av lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (krigsskyddslagen). Denna lag är nämligen tillämplig på alla rörledningar som kräver koncession enligt rörledningslagen. Vissa frägor enligt krigsskyddslagen prövas av krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Nämnden har avstyrkt förslaget i denna del. I huvudsak har nämnden därvid anfört att dess prövning är helt inriktad på skyddsåtgärder m. m. som syftar till att tillgodose landets behov av elektrisk energi i krigstid medan frågan om utförande, skydd m. m. av hetvattenledningar för värmeleverans helt ligger vid sidan av nämndens nuvarande verksamhet. Nämnden föreslår i stället att de föreskrifter som kan behövas för att tillgodose krigsskyddets intresse vad gäller sådana ledningar meddelas i samband med koncessionen efter hörande av exempelvis överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen.

Enligt min mening är nämdens anmärkningar välgrundade. Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar bör därför inte göras tillämplig på koncessionspliktiga Qärrvärmeledningar. I stället bör koncessionsbeslutet innehålla erforderliga föreskrifter för krigsskyddet.

I övriga hänseenden ansluter jag mig till promemorieförslaget och de motiv som har anförts lill stöd för della.

På grund av det anförda förordarjag att den föreslagna ändringen av 1 § rörledningslagen genomförs samt atl i samband därmed krigsskyddslagen ändras så att den inte kommer att omfatta Qärrvärmeledningar.

I enlighel härmed har inom industridepartementet upprättats förslag till

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 219

lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar och förslag till lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m. Ändringsförslagen redovisas i bihang till min framställning.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 220

10   Elförsörjning

10.1 Allmänt

F. n. täcks vid normal valtenlillrinning och normall uinyttjade av kärnkraftverken ca 65 % av elkonsumtionen med vattenkraft och ca 25 % med kärnkraft. Resterande 10 % täcks med oljebaserad el i huvudsak från mottrycksverk.

Elförbrukningen inkl. överföringsföriuster uppgick till 89,1 TWh år 1978 enligt preliminära uppgifter. Detta motsvarar en ökning på 4,1 % i förhållande till föregående år. Ökningstakten under andra halvåret 1978 var betydligt högre än under del första halvåret. Under femårsperioden sedan år 1973 har elförbrukningen ökat med i genomsnitt 3 % per år.

Tillgången på maskineffekt är f. n. god i det svenska kraftsystemet. Med den produktionskapacitet som är i drift bedöms det sålunda möjligl att innevarande driftår täcka en ca 10 TWh större elförbrukning än som prognostiserats utan att leveranssäkerheten i kraftsystemet skulle bli otillåtet låg. Med normal leveranssäkerhet avser jag den leveranssäkerhet som legat till grund for kraftföretagens planering under senare år, dvs. atl risken för elransonering inte får vara större än 3 %, motsvarande ransonering ungefär en gång på 30 år. Den marginal som sålunda finns i elproduktion sapparaten har uppkommit till följd av den under senare år låga ökningstakten i elförbrukningen jämfört med tidigare prognoser. De nya kraftverk som tagils i drift och kan komma att tas i drift under mitten och senare delen av 1970-talet, och för vilka utbyggnadsbeslut fattades redan under slutet av 1960-lalet och början av 1970-talet, har alltså varit avsedda att tillgodose en betydligt större elförbrukning än som f n. är fallet.

F.n. UtnytQas vattenkraft, kärnkraft och oljebaserad mottryckskraft (kraftvärm&verk och industriellt mottryck) i så stor utsträckning som det är tekniskt möjligt. Däremot utnytQas endast en obetydlig del av produktionskapaciteten i de oljeeldade kondenskraftverken och gasturbinerna. Den marginal somjag lidigare har berört innebär alltså att oljeförbrukningen för elproduktion kan hållas på en låg nivå.

Somjag tidigare har nämnt bedömer jag att den slulliga elanvändningen år 1990 kommer att uppgå lill 123-128 TWh vilket motsvarar ett elproduktionsbehov om 140-145 TWh. Motsvarande produktionsnivå år 1985 bedömer jag vara 124-127 TWh.

Elprognoser är - liksom energiprognoser i allmänhet - behäftade med osäkerhet. Som jag tidigare har framhållit kan exempelvis ändrade antaganden om den industriella produktionen påtagligt förändra den prognostiserade elförbrukningsnivån. På uppvärmningsområdel finns en direkt sub-stiiulionsmöjlighet mellan elvärme å den ena sidan och Qärrvärme och individuell uppvärmning å den andra. Särskilt på uppvärmningsområdet finns goda möjligheter från statsmakternas sida att genom lämpliga åtgär-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 221

der direkt påverka den framtida elförbrukningen. På de områden där en direkt subslilutionsmöjlighet finns spelar prisutvecklingen för olika uppvärmningsformer stor roll.

Energikommissionen framhåller att det är nödvändigt att dimensionera energiförsörjningen så att det finns ulrymme för en något snabbare ekonomisk och industriell utveckling än den som synes trolig. Detta gäller särskilt elsektorn med dess långa planerings- och utbyggnadstider. Kommissionen påpekar all en elbrist skulle få allvariiga föQder. Eventuella överskott kan exporteras eller - om tekniska förutsättningar härför skapats - användas för atl ersätta oQa.

För all minska oljeberoendet är det nödvändigt att vidta en lång rad åtgärder av varierande karaktär. En sådan ålgärd kan enligt energikommissionen vara att substituera oQa mot el på områden som har tekniska och ekonomiska förutsättningar för detta. Kommissionen anser att det är angeläget att undersöka möjligheterna att ersätta olja med el.

Inom uppvärmningsområdet är somjag lidigare har nämnt substituiions-möjlighelerna stora. Som exempel kan nämnas att i energikommissionens alternativ C är förbrukningen av lätt eldningsolja år 1990 ca 13 TWh lägre än i alternativ C enbart till följd av en antagen ökad elvärmeandel. Vidare har energikommissionens hushållningsgrupp visat att det är tekniskt möjligt att öka elandelen inom industrin från f n. 25 % till ca 50 %. Härigenom skulle ca 40 TWh olja kunna sparas år 1990. Expertgruppen anser att det finns myckel goda möjligheter att genom prissättning och beskattning öka andelen el i förhållande lill oQa.

Bedömda kostnader för olika elproduktionsanläggningar har redovisals av energikommissionen. Med de antaganden beträffande bränslepriser, kalkylränta m. m. som kommissionen har gjort anges kostnaderna i enlighet med labell 10.1. Kosinaderna har beräknats utifrån prisnivån december 1976 och med en tänkt idrifttagning år 1985. De bränslepriser som ligger till grund för tabellen är alltså de priser som antas gälla år 1985 i det penningvärde som gällde i december 1976.

Tabell 10.1 Av energikommissionen bedömda kostnader för elproduktionsanläggningar

Anläggningstyp Anläggnings- Produktionskostnad

kostnad kr./kW öre/kWh

Kärnkraft. 2x 1 000 MW, 3 200 8,5

Oljekondens 2x600 MW, 2 000 14,0
Kolkondens 2x600 MW,

— utan rökgasavsvavling 2 650 11.0

— med rökgasavsvavling 3 050 12,5 Kraftvärme

— olja 25-250 MW, 2850-2450 12,5-11.0

— kol/olja 100-250 MW, 3 600-3 300 12.0- 10,5

— diesel 12- 19 MW, 2 250-2 100 14,0- 12,0

— torv 25-250 MW, 4 250-3 500 16,5-13,5

— ved 25-250 MW, 4 250-3 600 17.0-13,5

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 222

Den totala produktionskostnaden består egentligen av en fast del, som normall uttrycks i kr. per kWh och år, och en rörlig del, som anges i öre per kWh. För överskådlighetens skull har i tabellen den fasta kostnaden via antaganden om representativa utnylQningstider slagits ut på årsproduktionen och ingår i den totalkostnad uttryckt i öre per kWh som redovisas i tabellen. För kondenskraftverken har genomgående räknats med utnytQ-ningstiden 6000 timmar per år, motsvarande en utnyttjningsfaktor på ca 70%, medan för kraftvärmeverken antagits utnytQningstiden 4000 timmar per år. För kraftvärmeverken redovisas kostnaden för elkraftproduktionen efter det att värmeproduktionens värde tillgodoräknats. Kostnaden för vattenkraft varierar kraftigt beroende på de naturliga förutsättningarna.

Enligt industriverket är anläggningskostnaden för industriellt mottryck I 300-1 500 kr. per kW. Med det av energikommissionen antagna oljepriset torde den totala produkiionskostnaden år 1985 för denna anläggningstyp uppgå till omkring 9 öre per kWh.

Den genomsnittliga kostnaden för elproduktion i de svenska kärnkraftverken är, enligt en nyligen genomförd utredning somjag senare återkommer till (avsnitt 10.3), i genomsnitt ca 8 öre per kWh i 1978 års penningvärde. För ny kärnkraft (Forsmark 3) är kostnaden enligt utredningen knappt 2 öre per kWh högre. Överensstämmelsen med energikommissionens uppgifter - hänförda till samma penningvärde - är god.

För egen del vill jag anföra följande.

Den elproduktionskapacitet som finns eller är under byggnad för idrifttagning under perioden fram till mitten av 1980-talet bedömer jag som tillräcklig förutsatt att gällande säkerhetskrav kan uppfyllas. Nya utbyggnadsbeslut för smärre produktionstillskott av vattenkraft, kraftvärme och industriell mottryckskraft är dock motiverade under denna period. Jag avser atl senare närmare åierkomma till dessa frågor.

Vad beträffar andra hälften av 1980-talet villjag erinra om att utöver de lio kärnkraftblock som är i drift eller nästan färdigställda har ytterligare två reaktorer - Forsmark 3 och Oskarshamn III - koncession enligt atomenergilagen. De omfattas även av villkorslagen. Dessa anläggningar beräknas kunna bli tagna i drift under mitten av 1980-talet. Denna tidpunkt är väl anpassad för att under senare delen av 1980-talet klara en trygg elförsöijning med låg andel oljebaserad krafl.

Enligt min uppfattning bör kärnkraftprogrammet begränsas till tolv reaktorer. Någon utbyggnad därutöver bör inte komma i fråga.

I övrigt bör behovet av produktionstillskott under senare delen av 1980-lalet till stor del tillgodoses genom utbyggnad av kraftvärmeverk. Den fortsatta Qärrvärmeutbyggnad somjag tidigare förordat bidrar till att skapa det värmeunderlag som behövs för att kraftvärmeverken ska kunna byggas ul med god ekonomi. Som jag senare skall återkomma till (avsnitt 10.5) avser jag att redovisa en förbättring av finansieringsvillkoren för kommuner som engagerar sig i en kraftvärmeutbyggnad. Tillkommande kraft-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 223

värmeverk bör så långt möjligt lokaliseras och utföras så att anläggningarna redan från början kan eldas med fasta bränslen.

För att säkerställa alt erforderiig produktionskapacitet kan stå till förfogande i slutet av 1980-talet anserjag vidare att planeringen bör bedrivas så att något eller några kolkondensblock kan tas i drift mot slutet av 1980-talet om så skulle visa sig erforderligt.

Jag anser i likhet med energikommissionen - och en stor majoritet av remissinstanserna - att elproduktionen bör planeras så att en rimlig säkerhet i elsystemet kan uppnås. Planeringen bör inriktas på att en elförbrukning inkl. föriuster på 140-145 TWh ska kunna tillgodoses år 1990 med normal leveranssäkerhet. Jag anser att den övre nivån 145 TWh år 1990 något överstiger vad som f n. kan anses vara mest sannolika elförbrukning detta år. Härigenom skapas således den eftersträvade marginalen i utbyggnadsplaneringen.

De riktlinjer för elförsörjningen som jag här förordat innebär att utbyggnadsplaneringen nu bör inriktas på att tillgodose en förbrukningsnivå på 140-145 TWh år 1990. Den prognostiserade elanvändningen år 1990 får givetvis successivt omprövas allteftersom nya bedömningar kan göras. Detta innebär att det inte nu nödvändigtvis behöver fattas några beslut om utbyggnad av anläggningar för att denna användningsnivå skall kunna tillgodoses. Avgörande för utbyggnadsbesluten blir givetvis de bedömningar om den framtida användningsnivån som görs vid lidpunkten för besluten.

Riktlinjerna innebär vidare att utbyggnad av elproducerande anläggningar enbart avsedda för förbränning av eldningsolja inte bör komma i fråga.

Tabell 10.2 Elproduktionssystemet år 1978, 1985 och 1990. Installerad effekt i MW och elproduktion i TWh

	1978		1985		1990
	MW	TWh	MW	TWh	MW	TWh
Vattenkraft	14 100	56,6'	15 900	64	16 150	65
Kärnkraft, kondens	3 750	22,8	7 260	42	6 510	39
Kärnkraft med
värmeavtappning	-	-	1 040	6	2 590-	16
Industriellt mottryck	800		1 000	6	1 200	7
Kraftvärme		9,0
Olja	2 150		2 150	5-7	1 900	8
Kol, torv, flis	-	-	0-300	0-1	700-1 100	3-4
Fossilkondens
Olja	3150	1,8	3000	1	2 500	2
Kol	_	-	_	-	0-600	0-3
Gasturbiner	1700	0,1	1800	0	1 800	-
Vindkraft	-	-	-	-	0-350	O-I
Nettoexport	-	-1,2	-	-	-	-
Summa	26 650	89,1	32 150-32 450	124-127	33200-34750	140-145

' Produktion vid normal vattentillrinning ca 61 TWh.

* Värmeavtappning antas vara genomförd i Barsebäck och Ringhals. Värmeavtappning kan även komma i fråga i Forsmark. Utan värmeavtappning skulle elproduktionen från kärnkraftverken år 1990 vara ca 2 TWh större än i tabellen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 224

Mol denna bakgrund kan elbalanser för åren 1985 och 1990 anges enligt tabell 10.2. Den angivna elproduktionen för åren 1985 och 1990 förutsätter normal vallenkraftproduktion och normalt utnytQande av värmekraften.

Jag vill starkt understryka att dessa balanser främst skall ses som en illustration av den inriktning på elförsörjningsområdet som jag förordar. De enskilda siffrorna bör därför inte tillmätas någon avgörande betydelse. Det ankommer liksom tidigare på elproducenterna att detaljplanera ut-■byggnaderna. Härvid bör de riktlinjer somjag här angivii vara vägledande.

Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden och förslag i fråga om olika lyper av elproduktionsanläggningar.

10.2 Vattenkraft

Vatlenkraftproduktionen i Sverige uppgår f. n. till ca 61 TWh under ett år med normal vattentillrinning. Detta motsvarar två tredjedelar av den totala elproduktionen i landet. Anläggningar med en sammanlagd produktion av ca 1 TWh per år befinner sig under utbyggnad. Den lekniskl utbyggbara vattenkraften har uppskattats motsvara en årlig energiproduktion av ca 150 TWh. De utbyggnadsvärda valtenkraftresurserna - dvs. de resurser som kan tillgodogöras i ralionella anläggningar - har bedömts uppgår till ca 95 TWh per år. Ca 40 % av den tekniskt utbyggbara vattenkraften eller ca 65 % av den utbyggnadsvärda vattenkraften är således utnytQad f. n. Äv de återstående utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna faller hälften eller ca 17 TWh per år på de fyra outbyggda huvudälvarna i Norriand, dvs. Torne, Kalix och Pite älv samt Vindelälven.

1 statsmakternas beslul år 1975 om energihushållning m.m. (prop. 1975:30, CU 1975:28, NU 1975:30, rskr 1975:202 och 203) behandlades bl. a. vattenkraftens roll i energiförsörjningen. På grundval av betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö från utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand angav regeringen i proposilionen vissa älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand för vilka t. v. inga beslut beträffande uibyggnad borde fattas. För norra Norrland fanns inte underlag för atl göra motsvarande urval av älvsträckor, eftersom ulredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland ännu inte hade lagt fram sitt betänkande (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3.

Energibalansen år 1985 skulle enligt 1975 års riksdagsbeslut innehålla 66 TWh vattenkraft. Näringsulskottet konstaterade att det rådde viss tveksamhet om möjligheterna att fram till år 1985 öka vattenkraftproduktionen från 61 till 66 TWh per år. Civilulskottel anförde att slutliga beslut rörande vattenkraftens roll i försörjningen med elenergi fram lill år 1985 borde grundas på det ytterligare underlag som skulle komma fram genom utredningen om vatlenkraftutbyggnad i norra Norrland.

De båda utredningar om vattenkraft somjag har nämnt har inventeral de möjligheter till ytterligare kraflutbyggnader i norra Svealand saml i Norr-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 225

land som de berörda kraflföretagen bedömer som ekonomiskt utbyggnadsvärda inom överskådlig tid. De utbyggnadsmöjligheter som behandlas motsvarar en vattenkraftproduktion av ca 19 TWh per år.

På grundval av ett omfattande material från dem som företräder utbyggnadsintressena resp. bevarandeintressena har utredningama genom en rangordning sökt ange vilka älvsträckor som vid ytterligare vattenkraftutbyggnad i första hand bör komma i fråga och vilka älvsträckor som är minst lämpade för utbyggnad. Projektens värde från bevarandesynpunkt och från kraftekonomisk synpunkt har vägts samman och projekten ordnats i en sluflig rangordning. I den högsta klassen i den slutliga rangordningen - klass 4 - ingår älvsträckor med mycket stora be varande värden. 1 den lägsta klassen - klass 1 - ingår älvsträckor där en utbyggnad skulle beröra små eller måttliga bevarandevärden. Sistnämnda älvsträckor är i regel starkt påverkade av tidigare vattenkraftutbyggnad. I en särskild klass O återfinns om- och tillbyggnadsprojekt i befintliga kraftstationer som inte har undersökts närmare av utredningarna.

Utredningarnas resultat sammanfattas i tabell 10.3.

Tabell 10.3 Vattenkraftutbyggnader rangordnade enligt SOU 1974: 22 och SOU 1976: 28, TWh/år

Klass	Södra Norriand och Norra Svealand	Norra Norriand	Totalt
4	1.8	5,7	7,5
3b	1.0	1,4	2.4
3a	l.l	2,8	3,9
2	0.8	2,0	2,8
1	0,7	0.3	1,0
0	0.9	0.3	1,2
	6,3	12,5	18,8

På grundval av bl. a. de båda tidigare nämnda betänkandena och remissinstansernas synpunkier på dessa fattade statsmakterna hösten 1977 beslut om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100). I beslutet anges vilka vattendrag och älvsträckor som har undantagits från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Förutom de fyra s. k. huvudälvama och samtliga objekt i klass 4 har enligt beslutet också undantagits sådana älvar och älvsträckor i övriga klasser som det från översiktliga planeringssynpunkter finns särskilda skäl att bevara. Delta innebär att från uibyggnad har undanlagils bl.a. alla älvsträckor i obrutna Qällområden samt större sammanhängande, i huvudsak opåverkade älvsträckor som har stor betydelse för den vetenskapliga naturvården, kulturminnesvården, friluftslivet, fisket, rennäringen samt jordbruket och skogsbruket.

Undantagen bör inte innebära att smärre åtgärder som hänför sig t.ex. till redan företagen reglering helt skall förhindras. Beslutet innebär också 15   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 226

att ett effektivare utnytQande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall eftersträvas. Föredraganden framhåller att det finns fler älvsträckor än de som undantagits som har höga bevarandevärden och att det vid prövning enligt vattenlagen kan visa sig att utbyggnader inom sådana älvsträckor inte bör tillåtas.

I propositionen förutskickades atl en särskild utredare skulle tillkallas för atl skyndsamt utreda kraftnyttan och skadeverkningarna av överledning av vatten från Piteälven till Skellefteälven, från Laisälven till Skellefteälven och från Vindelälven till Umeälven. Utredningen (Bo 1978:02) om överledning för vattenkraftändamål av vatten från Piteälven och Vindelälven, den s.k. Vattenöverledningsutredningen, tillsattes i februari 1978. Utredningen har bl. a. till uppgift att klarlägga om en vattenöverledning är att jämställa med en utbyggnad vad gäller skadeverkningar i älvarna och deras omgivningar.

Riksdagen framhöll med anledning av regeringens proposition 1975: 30 att den i princip ställde sig positiv till en tillbyggnad av Vietas kraftstation och anläggande av en kraftstation i Jaurekaska i Lule älv och att ytterligare undersökningar av förutsättningama härför borde göras (NU 1975:30, rskr 1975:202). Med anledning av riksdagens uttalande uppdrog regeringen den 17 juni 1976 åt statens vattenfallsverk att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av de aktuella utbyggnaderna i Lule älv.

Vattenfalls verket har nu genomfört utredningen och jag vill här i korthet redogöra för vad som därvid framkommil.

Utredningen berör Stora Lule älv från Suorvamagasinet till Lulejaure. Med undantag för fallhöjden i Jaurekaska, ca 3 m, har fallhöjden på denna sträcka byggts ut i Vietas kraftstation. En eventuell ytterligare utbyggnad måste därför utföras som en separat anläggning. Effekten blir 275 MW och det årliga energitillskottet 84 GWh. Som en första etapp i en sådan utbyggnad kan en tilloppstunnel utföras och anslutas till den befintliga tilloppstunneln varigenom fallförlustema i Vietas kraftstation kan minskas med 55 GWh.

Vad beträffar Jaurekaska redovisas dels möjligheten att anlägga en kraftstation med anslutande jorddammar och utskovsparti, dels möjligheten att utföra en sänkningskanal för att öka fallhöjden i Vietas kraftstation. Genom att bygga en ny kraftstation kan ett maximalt effektuttag om 25 MW och ett nettoenergitillskott om 44 GWh uppnås. Enbart en sänkningskanal beräknas ge ett årligt energitillskott om 31 GWh.

Av utredningen framgår att de olika tänkbara utbyggnaderna vid Vietas och Jaurekaska kan kombineras på ett flertal sätt. Vidare behandlas inverkan av de olika utbyggnadsalternativen på mark och bebyggelse, fiske, renskötsel, samfärdsel och turism.

Utredningen visar att såväl en tillbyggnad av Vietas med ytterligare ett aggregat som en utbyggnad av Jaurekaska skulle innebära stora investeringar med dålig lönsamhet.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 227

Med hänsyn till att det är angeläget att skapa ytteriigare arbetstillfällen i området föreslår vattenfallsverket att utförandet av en ny tilloppstunnel till Vietas kraftstation övervägs ytterligare. Kostnaderna för tunneln blir hög och vattenfallsverket förutsätter att avskrivningsanslag erhålls för den del av kostnaden som inte kan förräntas i rörelsen. Verket har ingivit ansökan till vattendomstolen om att få utföra tilloppstunneln.

För Jaurekaska föreslår vattenfallsverket att en sänkningskanal med regleringsdamm utförs. Härigenom kan energiproduktionen i Vietas kraftstation ökas med ca 31 GWh per år. Anläggningen ger godtagbar förräntning och ansökan till vattendomstolen kommer att inges under våren 1979.

Statens vattenfallsverk har vidare i en rapport redovisat vilka statliga vattenkraftutbyggnader som kan tänkas komma till utförande under 1980-talet. Av rapporten framgår att utrymmet för energitillskott från nya statliga vattenkraftutbyggnader är ytterst begränsat inom ramen för de av riksdagen fastlagda riktiinjema för vattenkraftutbyggnad. Samtliga angivna utbyggnadsprojekt skulle tillsammans kunna bidra med högst 0,7 TWh.

Potentialen för produktionstillskott i små vattenkraftverk (mindre än 1500 kW) är jämfört med nuläget ca 1 TWh per år. Våren 1978 fattade statsmakterna beslut om stöd till små vattenkraftverk, m.m. (prop. 1977/ 78:131, NU 1977/78:61, rskr 1977/78:303). Stöd utgår för åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i kraftverk med en effekt av 1 500 kW eller lägre.

Vattenkraften bygger på en väl beprövad teknik och är den enda fömybara energikälla som f n. kan anses fullt utvecklad. Vattenkraften är från hälsosynpunkt överlägsen alla andra energislag som f n. används i vårt land. Den är vidare en helt och hållet inhemsk energiresurs och kan därför inte överträffas från försörjningstrygghetssynpunkt. Den är lätt att reglera efter elkonsumtionens variationer och utgör därför ett värdefullt komplement lill annan kraftproduktion som inte lika lätt kan regleras. Den har hög tillföriitiighet och är av utomordentligt stor betydelse för leveranssäkerheten i elkraftsystemet vid störningar i stamnätet och vid plötsliga bortfall av stora värmekraftverk. Vattenkraften kan dessutom i allmänhet byggas ut med god ekonomi.

Enligt min uppfattning finns det således flera starka skäl för att inom ramen för de riktlinjer i den fysiska riksplaneringen som riksdagen beslutat om och med beaktande av speciella bevarandeintressen få tili stånd en så stor vattenkraftutbyggnad som möjligt. Utbyggnadsmöjligheter finns inom ramen för gällande riktlinjer enligt tabell 10.4.

Sammanlagt är alltså vattenkraftprojekt med en årsproduktion på drygt 5 TWh fria för prövning enligt vattenlagen. Härav hänför sig drygt 1 TWh till s.k. effektutbyggnader, dvs. utbyggnader med obelydlig energiproduktion. Med hänsyn till del låga värdel av sådana effektuibyggnader i det svenska kraftsystemet under 1980-talet kommer denna typ av projekt i allmänhet att vara mycket olönsamma under denna period.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 228

Tabell 10.4 Möjlig vattenkraftutbyggnad enligt gällande riktlinjer, GWh/år

Klass'	Södra Norrland		Norra	Norrland	Totalt
	och
	Norra	Svealand
3b	230		450		680
3a	340		0		340
2	720		1 730		2 450
1	410		240		650
0	890		280		1 170
Ej klassificerat	0		80		80
Avrundad summa					5 400

' Klassindelningen anges enligt utredningarna SOU 1974: 22 och 1976: 28. Någon justering med hänsyn till remissutfallet har inte gjorts.

Bland de i tabellen redovisade utbyggnadsmöjligheterna finns även en del projekt som inte är tillräckligt bearbetade för att en utbyggnad skall hinna genomföras under 1980-talet.

Energikommissionen räknar i sitt betänkande, med hänsyn till att speciella bevarandeintressen föreligger, endst med ett smärre tillskott av produktionskapacitet i vattenkraft fram lill år 1990.1 de räkneexempel som kommissionen presenterar anges produktionsnivån till 66 TWh år 1990. Remissinstanserna har med några få undantag förordat en större utbyggnad än 66 TWh vilkel uppenbarligen innebär att man anser att riksdagens beslut år 1977 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norna Svealand och Norrland bör omprövas. För egen del är jag inle beredd att förorda en sådan omprövning.

Jag anser med hänsyn lill de starka bevarandeiniressena att ett bidrag på 65 TWh från vattenkraft år 1990 är ett eftersträvansvärt utbyggnadsmål mol bakgrund av de begränsningar beträffande vattenkraftutbyggnaderna som beslutades av riksdagen år 1977. Beslutet innebär bl.a. att de fyra s.k. huvudälvama undantas från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Nivån 65 TWh år 1990 motsvarar ett tillskott på 3 TWh per år jämfört med nuvarande ulbyggnadsnivå inkl. projekt under byggnad. För att denna utbyggnad skall komma till stånd under 1980-talet fordras att åtskilliga projekt som kommer atl aktualiseras under perioden även kommer lill utförande. Man kan förvänla sig alt konflikter med motstående intressen kan uppstå i flera fall. De övergripande bevarandeintressena har i huvudsak lillgodosetts i samband med att riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för fortsatt vattenkraftutbyggnad lades fast.

Vid sin prövning enligt vattenlagen av en föreslagen vattenkraftutbyggnad kan regeringen, om företagel är av synnerlig belydelse från allmän synpunkt, lämna medgivande till det även om hinder möter mot företagets tillåtlighet. Härigenom kan regeringen ta hänsyn lill bl. a. energiförsörj-ningsbehovel. Härvid kan således beaktas del ökade värde som vallenkraften har fått för landets energiförsörjning bl. a. till följd av en restrikti-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 229

vare inställning till kärnkraften och ökade oljepriser. Samtidigt måste naluriigtvis beaktas de intressen som i det aktuella fallet talar mot utbyggnad. Underlag för regeringens tillåtlighetsprövning inhämtas föratom från vattendomstolen också genom remissbehandling. Det får härefter ankomma på regeringen att göra den avvägning som måste göras mellan främst energiförsöijningsintressena, å ena sidan, och motstående närings- eller bevarandeintressen, å den andra sidan.

För så gott som samtliga projekt i vattenfallsverkets rapport om statliga vattenkraftutbyggnader gäller att de f n. inte kan genomföras på strikt kraftekonomiska grunder. Vidare kan prövningen enligt vattenlagen komma att lägga hinder i vägen för deras genomförande. Åtminstone en del av de tänkbara utbyggnaderna skulle kunna spela en viktig roll för att mildra de struktur- och sysselsättningsproblem som uppstår såväl hos vattenfallsverket som på annat håll bl.a. till följd av att utbyggnaden av större vattenkraftstationer slutförs. Jag tänker bl. a. på de strakturproblem som en alllför snabb nedtrappning av vattenkraftutbyggnaderna medför för vissa orter i Norrland. Det är därför viktigt att återstående utbyggnader föriäggs så i tiden att såväl vattenfallsverkets som de berörda orternas strukturomvandling kan ske i en acceptabel takt. Föratt uppnå detta måste en del vattenkraftutbyggnader komma till stånd tidigare än vad som blir fallet om enbart de kraftekonomiska förutsättningama blir avgörande. För att åstadkomma sådan tidigareläggning får man i en del fall enligt min mening vara beredd att skjuta till statliga medel för att täcka den andel av kostnaderna för utbyggnaderna som inte kan förräntas i kraftsystemet. Som exempel på utbyggnader för vilka sådan subventionering kan bli aktuell vill jag nämna den planerade nya tunneln vid Vietas kraftstation samt vissa effektutbyggnader i Lule älv och Skellefte älv, vissa utbyggnader i Skellefteälven saml i Malån och i övre delen av Råneälven. För samtliga utbyggnader är del naturligtvis en förutsättning att de vid prövningen enligt vattenlagen bedöms tillåtliga. Slutlig ställning till om utbyggnader skall ske på det sätt jag här har antytt kan givetvis inte tas förrän de olika projekten är närmare utredda bl. a. med avseende på bevarandeintressen och på behoven av särskilda medeltillskott. Ställningstagande får i de enskilda fallen naturligtvis också ske med hänsyn till det aktuella sysselsättningsläget på de orter som kan komma att beröras. En föratsättning för att tidpunkten för vattenkraftutbyggnaderna skall kunna bestämmas av sådana faktorer är vidare att även de projekt som inte är krafteko-nomiskt lönsamma snarast blir utredda och prövade enligt vattenlagen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i fråga om tidigareläggning av vattenkraftutbyggnader i min anmälan till prop. 1978/ 79:127 om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten tidigare denna dag.

Ett särskilt problem med vattenkraftutbyggnad är i detta sammanhang den långa förberedelsetid som krävs för bl.a. prövningsförfarandet enligt

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 230

vattenlagen. För att kunna anpassa tidpunkterna för vattenkraftutbyggnader till sysselsättningsförhållandena måste därför stora krav på planering ställas på kraftproducenteraa, vilket konkret innebär bl. a. att utbyggnaderna bör förberedas och ansökan inlämnas till vattendomstol tidigare än vad som skulle ske om enbart behovet av krafttillskott beaktas.

Enligt förordningen om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet utgår bl. a. bidrag med högst 35 % för åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i vattenkraftverk med en effekt av 1 500 kW eller lägre. Energikommissionen föreslår att tillvaralagande av vattenkraft från små vattenkraftverk stimuleras genom att de lokala eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot kraft från små lokala produktionsenheter, även vindkraftverk. Svenska Elverksföreningen utfärdade under år 1978 rekommendationer till sina medlemsföretag om de ekonomiska villkoren för samköming mellan mindre produktionsanläggningar (mindre än 1 500 kW) och eldistributörer. Där fastläggs som princip att kraftverksägare skall få en ersättning som motsvarar den kostnadsminskning den inmatade kraftproduktionen medför för eldistributören. Jämfört med tidigare förhållanden innebär detta väsentligt förbättrade ekonomiska villkor för ägarna av små kraftverk. Tillsammans med bidragssystemet för små vattenkraftverk bör Elverksföreningens rekommendation innebära en påtaglig stimulans för utbyggnad av små vattenkraftverk.

Den ställning som ägare av småkraftverk har gentemot sin eldistributör är i allmänhet svag. Jag anser därför att det bör övervägas att eldistributör ges skyldighet att ta emot elenergi från småkraftverk. Detta bör ske i samband med den översyn av ellagen somjag återkommer till i det följande (avsnitt 10.8).

10.3 Kärnkraft

F. n. finns i Sverige sex kärnkraftblock i kommersiell drift. Den sammanlagda installerade effekten uppgår till ca 3 700 MW. Den första anläggningen, Oskarshamn 1, togs i drift år 1972. Under perioden december 1974 till januari 1976 påbörjades driften vid ytteriigare fyra block, nämligen Oskarshamn 2, Barsebäck 1 samt Ringhals 1 och 2. Barsebäck 2 togs i drift år 1977.

Elproduktionen från kärnkraftverken har ökat successivt. Åren 1973 och 1974 uppgick produktionen till ca 2 TWh för att därefter öka till i 1,4 TWh år 1975, 15,2 TWh år 1976, 19,0 TWh år 1977 och 22,8 TWh år 1978.

För all belysa kärnkraftverkens driflresultat brukar man bl.a. använda sig av den s.k. utnyttjningsfaktorn. Denna beräknas som faktiskt producerad elenergi dividerad med teoretiskt maximalt möjlig elproduktion. Värdet 100 % skulle innebära att kärnkraftverken utnytQades med full kapacitet varje timme året runt. Del högsta värde som kan uppnås i

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 231

praktisk drift är ca 85 %, varvid hänsyn tagits till nödvändig avställningstid för översyn och bränslebyte.

Kärnkraftverk drabbas emellertid liksom andra elproducerande anläggningar av tekniska fel, vilket reducerar utnytQningsfaktorn ytterligare. I planeringen räknar kraftföretagen i allmänhet med en utnytQningsfaktor på 55 % under det första kommersiella driftåret, 60 % under det andra, 65 % under tredje och slutligen 70 % för det Qärde och därpå följande driftår.

Den vägda genomsnittliga utnytQningsfaktorn för de kärnkraftblock som varit i drift resp. år är för de fyra åren 1975-1978 55, 55,63 resp. 70 %. Om de ovan nämnda planerade utnytQningsfaktorerna uppnåtts skulle utfallet ha blivit 59, 60, 63 resp. 67 %. Variationen i utnytQningsfaktor mellan de olika blocken är relativt stor. Sammantaget får kärnkraftverkens driflresultat under de senaste åren betraktas som tillfredsställande. Likväl skulle det givetvis vara av stor ekonomisk betydelse om driftresultaten ytterligare kunde förbättras. Jag anser det därför vara värdefulU att det arbete som hittills lagts ned på att öka kärnkraftverkens driftsäkerhet målmedvetet drivs vidare.

Ytterligare två kärnkraftblock, Ringhals 3 och Forsmark 1, är färdigställda. Som jag tidigare redogjort för har tillstånd enligt villkorslagen att tillföra reaktorerna kärnbränsle dock inte meddelats för dessa anläggningar. Reaktorerna Ringhals 4 och Forsmark 2 kommer enligt kraftföretagens planer att färdigställas hösten 1979 resp. hösten 1980. Även i detta fall blir tidpunkten för laddning beroende på om och när tillstånd enligt villkorslagen kan erhållas. Mot bakgrund av vad som har redovisats inför regeringens beslut i oktober 1978 med anledning av ansökningarna enligt villkorslagen att få ladda Ringhals 3 och Forsmark 1 måste kraftproducenternas möjligheter att slutgiltigt uppfylla lagens krav bedömas vara goda.

I 1975 års energipolitiska beslut förutsågs ett behov av sammanlagt 13 kärnkraftreaktorer år 1985. Beställningar för reaktorerna 11 och 12 -Forsmark 3 och Oskarshamn III - lades ut under år 1976. Med hänsyn till de successivt nedreviderade elprognoserna beslutades inte om utbyggnad av det trettonde kärnkraftblocket. Sedan hösten 1976 har arbetet på anläggningen Forsmark 3 bedrivits i mycket begränsad omfattning. Anledningen härtill var atl regeringen önskade behålla handlingsfriheten att besluta om fortsatt utbyggnad av Forsmark 3 eller lägga ned projektet i samband med del kommande energipolitiska beslutet.

Alternativei till kärnkraft är på kort sikt ett ökat utnytQande av oQeba-serade kraftverk. Elproduktionen från ett kärnkraftblock av typ Ringhals 3 eller Forsmark 1 molsvarar en ökad oljeåtgång på ca 1,2 milj. ton per år om oljekondens är altemativ och drygt 0,5 milj. ton per år om kraflvärme är alternativ. Om endast sex reaktorer utnytQas skulle, med den elförbrukningjag räknar med, oljeförbrukningen för elproduktion år 1985 vara över 5 milj. ton större än som skulle vara fallet vid ett utnytQande av samtliga kärnkraftblock. Leveranssäkerheten i kraftsystemet skulle därtill vara oacceptabelt låg.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 232

Enligt energikommissionen bör man f n. varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del av vårt energisystem genom en större ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige. Pågående utbyggnad bör fullföQas eftersom det risktillskott detta leder till är marginellt. En avveckling av kärnkraften skulle innebära ett betydande risktagande inte bara för energiförsörjningen utan också for samhällsekonomin. Enligt kommissionens kalkyler skulle merkostnaden i alternativ B med avveckling av kärnkraften till år 1990 jämfört med alternativ C med ett begränsat kärnkraftprogram bli ca 25 000 milj. kr. för perioden fram till år 1990 och ca 100000 milj. kr. för perioden fram till år 2000.

En mycket stor majoritet av de remissinstanser som yttrat sig om kommissionens principiella inställning till kärnkraftens roll i det svenska energisystemet delar kommissionens uppfattning.

Frågan om kärnkraftens kostnader är föremål för en fortlöpande debatt. Särskilt har kostnaderna för kärnbränslecykelns slutsteg och kostnader för rivning av kärnkraftverk diskuterats och varit föremål för mycket skilda bedömningar. För att se över och komplettera den bild av kärnkraftens kostnader som redovisats av energikommissionen har den norska konsultfirman Scandpower A/S på industridepartementets uppdrag närmare analyserat de kostnader som kan förknippas med elproduktion i kärnkraftverk. Utredningen redovisas i bilaga 1.8.

Studiens syfte har varit att ta fram de kostnader som bör belasta elproduktionen från de svenska kärnkraftverken nu och i framtiden. Studien har baserats på såväl svenskt som utländskt, främst amerikanskt, underiags-material. Analysen har omfattat kostnader för anläggningar, drift, bränsle, avveckling, koncessionsbehandling och myndighetskontroll samt historisk och framtida forskning och utveckling.

Resultatet av studien är att el producerad i de svenska kärnkraftverken i prisnivån december 1978 bör belastas med en genomsnittlig kostnad på ca 8 öre per kWh år 1978 och ca 10 öre per kWh år 1990. Kostnaden för ny kärnkraft (Forsmark 3) beräknas år 1990 uppgå till ca 11,5 öre per kWh. Av dessa kostnader utgör ca 0,3 öre per kWh de historiska och framtida forsknings- och utvecklingskostnader som enligt utredningen bör belasta kärnkraftproduktionen. I likhet med energikommissionen har Scandpower baserat sina beräkningar på kalkylräntan 4%.

Kostnaderna för kärnbränslecykelns slutsteg, dvs. lagring, transport, upparbetning och slutdeponering, beräknas uppgå till ca 0,9 öre per kWh. Genom att tillgodoräkna värdet av vid upparbetningen utvunnet uran och plutonium reduceras den resulterade kostnaden till 0,4 öre per kWh. Alternativet med direktdeponering utan upparbetning beräknas bli något dyrare.

Kostnaden för avveckling av kärnkraftverken beräknas i utredningen bli obetydlig utslagen per producerad kWh. För exempelvis Forsmark 3 beräknas rivningskostnaden i fast penningvärde bli ca 200 milj. kr., motsvarande

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1   Industridepartementet 233

ungefär 5% av anläggningskostnaden, om den definitiva rivningen sker 50 år efter det att driften avslutas. Avvecklingskostnaderaa för de svenska kärnkraftverken belastar enligt utredningen den genomsnittliga elkostnaden med endast 0,03 öre per kWh. Om man räknar med O % kalkylränta blir kostnaden 0,15 öre per kWh.

Enligt energikommissionen uppgår den totala kostnaden för ny kärnkraft till ca 9 öre per kWh år 1990 i prisnivån december 1976. Detta kan antas motsvara 10,5 - 11 öre per kWh i prisnivån december 1978, aUtså något lägre än den uppgift för Forsmark 3 som anges i utredningen.

Utredningen bestyrker alltså energikommissionens uppfattning att kärnkraften från ekonomisk synpunkt är överlägsen andra elproducerande anläggningar med undantag för vissa vattenkraftverk.

Jag anser i likhet méd energikommissionen och en stor majoritet av remissinstanserna att man f. n. varken bör avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem genom en större ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige. Jag har tidigare (avsnitt 5.2) redovisat de insatser som enligt min mening bör göras för att på olika sätt förbättra kärnkraftens säkerhei. Den omfattning som verksamheten på kärnkraflområdet f. n. har i landet - med anläggningar koncentrerade till ett begränsat antal platser - anser jag vara överblickbar och hanterbar och kan inte anses innebära bindningar som nödvändiggör en framtida ökning av kärnkraftproduklionen eller introduktion av flera led i kärnbränslecykeln. Ett utnytQande av kärnkraften medför ett minskat oljeberoende och en förbättrad försörjningstrygghet inom elsektorn. Jag anser emellertid att det är önskvärt med en begränsning av kärnkraftprogrammet. Utöver de tio reaktorer som är i drift eller nästan färdigställda bör endast de reaktorer som därutöver har koncession enligt atomenergilagen färdigställas. Detta innebär en begränsning av kärnkraftprogrammet till tolv reaktorer. Enligt min mening bör någon utbyggnad därutöver inte komma i fråga.

Jag anser i likhet med energikommissionen att den inhemska tekniska och industriella kompetensen inom kärnkraftområdet bör bibehållas för att driftsäkerheten hos de befintliga reaktorerna skall kunna upprätthållas och om möjligt ytterligare förbättras.

Den begränsning av kärnkraftprogrammet i förhållande till 1975 års energipolitiska beslut somjag här har förordat innebär att bl. a. Asea-Atom måste anpassa sig till en förändrad situation. Överläggningar härom kommer att las upp i samband med förhandlingar mellan staten och Asea om fortsatt samarbete inom Asea-Atom.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 234

10.4    Övrig kondenskraft

Den installerade effekten i oljekondenskraftverk uppgår f n. till ca 3000 MW. Härav fmns 1 000 MW i Karishamnsverket och 850 MW i Stenung-sundsverket. Kondenskraftverk — med undantag av kämkraftverk - för andra bränslen än olja finns f n. inte i landet. Verkningsgraden i denna typ av kraftverk är förhållandevis låg - endast ca 40% av bränslets energiinnehåll omvandlas till el. Kondenskraftverkens utnytQningstid varierar kraftigt från år till år bl. a. beroende på vattentillgången. Under åren 1976 och 1977, som var år med relativt låg vattenkraftproduktion, producerades 7 resp. 8 TWh oljekondenskraft. Under år 1978, som var ett år med större vattenkraftproduktion var oljekondensproduktionen låg, ca 2 TWh.

CDL redovisade år 1978 i studien Lokalisering av kustföriagda koleldade värmekraftverk föratsättningama för att placera koleldade kondenskraftverk vid den svenska kusten. 1 studien, som ingår som ett led i den fortlöpande fysiska riksplaneringen, uttalas inte någon rekommendation att bygga koleldade kraftverk. I rapporten diskuteras de miljöproblem som är förenade med koleldade kraftverk och vilka krav som måste ställas på lägen för framtida kolkraftverk. Miljöproblemen i samband med kolkraftverk har jag tidigare redovisat. I rapporten framhålls all det främst är kraftöverföringssynpunkter och behovet av avsvavling som är styrande för val av lämpliga lägen. På grund härav anges att de i rapporten prioriterade lägena på ostkusten, dvs. Tunaberg i Oxelösundstrakten, Sunnäs vid Söderhamn och Åsehorn vid Mönsterås f. n. är att föredra framför lägen på västkusten.

Ett tänkbart läge för ett framtida kolkondenskraftverk är vidare Slite på Gotland. Här kan dock endast ett mindre kraftverk komma ifråga.

Somjag tidigare framhållit är ett av de vikligaste målen för energipolitiken att minska landets oljeberoende. Någon utbyggnad av enbart oljeeldade kondenskraftverk bör därför inte komma ifråga.

Såsom jag tidigare nämnt bör framtida anläggningar avsedda för förbränning av torv eller flis i första hand utgöras av kraftvärmeverk eller hetvattencentraler. Koleldning bör kunna komma ifråga för såväl kondenskraftverk som krafivärmeverk. Skälen härför är i huvudsak att förutsättningar måste finnas för att säkerställa tillräcklig produktionskapacitet under senare delen av 1980-talet och att erfarenheter av kolhantering och kolmarknad måste vinnas. Innan helt tillfredsställande lösningar har presenterats på miljöproblemen i samband med kolförbränning, kan dock endast ett litet antal koleldade anläggningar komma i fråga. De erfarenheter som erhålls från dessa ger den nödvändiga kunskapsbakgrunden för att senare - när miljöproblemen kan lösas på ett tillfredsställande sätt och det från andra synpunkter bedöms lämpligt - öka satsningen på kol. Jag vill i detta sammanhang erinra om de satsningar för att lösa kolets miljöproblem som jag tidigare föreslagit (kapilel 5).

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 235

Jag förordar alltså att planeringen inriktas så att möjligheter skapas att ta kolkondensblock i drift under de sista åren av 1980-talet. I den elbalans för år 1990 somjag tidigare har redovisat (avsnitt 10.1) harjag vid den högre användningsnivån räknat med ett kolkondensblock på 600 MW. Humvida någon anläggning bör komma till stånd i detta tidsperspektiv får givetvis bedömas mot bakgrund av bl. a. kraftförsöijningsläget vid den tidpunkt vid vilken slulligt beslut måste fattas.

Jag anser vidare - i likhet med energikommissionen — att undersökningar bör göras om möjligheterna att anpassa befintliga kondenskraftverk till eldning med fasta bränslen. Denna fråga bör lämpligen tas upp i samband med att de väntade förslagen från utredningen om omställbara eldningsanläggningar behandlas.

10.5   Kraftvärmeverk

Med kraftvärmeverk avses anläggningar i vilka el och Qärrvärme kan produceras samtidigt. Det vatten som cirkulerar i Qärrvärmenätet används som kylmedium i kraftverket. Härigenom kan det bränsle, som tillförs kraftverket, utnytQas i väsentligt högre grad än i ett kondenskraftverk, där en stor del av den tillförda energin förioras i kylvattnet. Processens verkningsgrad blir ungefär dubbelt så hög i ett verk med kombinerad el- och Qärrvärmeproduktion som i ett kondenskraftverk. Den totala verkningsgraden i ett kraftvärmeverk uppgår till ungefär 85 % räknat på energiinnehållet i tillfört bränsle. Kraftvärmeverk benämns också mottrycksverk.

F. n. är den installerade mottryckseffekten i landets kraftvärmeverk ca 2 000 MW el och den årliga elproduktionen ca 5 TWh. Kraftvärmeverk finns i tolv kommuner. Större kraftvärmeanläggningar finns bl.a. i Malmö, Norrköping, Stockholm, Uppsala och Västerås.

Energikommissionen föreslår atl kraftvärmeverk byggs i sådana tätorter där Qärrvärmenätels omfattning är sådan att värmeunderlaget samhällsekonomiskt sett motiverar en kraftvärmeutbyggnad. I syfte atl stimulera en sådan utbyggnad bör enligt kommissionen en förbättrad finansiering för kraftvärmeverk ordnas. Samarbete mellan den etablerade kraftindustrin Och kommunerna bör enligt kommissionen stimuleras. Vidare anser kommissionen att större nytillkommande anläggningar bör utrustas för fasl-bränsleeldning. Genom lämpliga stödinsatser bör enligt kommissionen garanteras att några anläggningar eldas med torv så att praktiska erfarenheter härav erhålls.

De remissinstanser som uttalar sig i frågan ansluter sig i huvudsak till Vad kommissionen har anfört.

År 1977 tillsattes en informell arbetsgrupp med representanter för industridepartementet, Svenska kommunförbundei. Svenska kraftverksföreningen. Svenska värmeverksföreningen, statens industriverk och statens vattenfallsverk med uppdrag att kartlägga problem i samband med

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 236

kraftvärmeutbyggnader och atl föreslå åtgärder för att främja fortsatt utbyggnad.

Arbetsgrappen har nu lagt fram resultatet av sitt arbete i en rapport. Denna redovisas i bilaga 1.10.

Av rapporten framgår bl.a. följande. Utvecklingen på Qärrvärmeområdet är av avgörande betydelse för möjligheterna att bygga kraftvärmeverk eftersom ett tillräckligt stort värmeunderlag är en förutsättning för att bygga kraft värme verk.

Utredningar om utbyggnad av kraftvärmeverk har genomförts eller pågår i åtskilliga kommuner. Emellertid har under de senaste åren få beslut fattats om utbyggnad av nya kraftvärmeverk. F. n. pågår ingen utbyggnad.

Det grandläggande hindret för en mer omfattande utbyggnad av kraftvärmeverk torde enligt arbetsgruppen under perioden fram till mitten av 1980-talet vara att behovet av ytterligare produktionsresurser är begränsat eftersom elförbrukningens ökningstakt har minskat väsenttigt jämfört med tidigare prognoser. Kraftutbyggnaden planerades i 1975 års energipolitiska beslut för en elförbrukning, inkl. överföringsförsluter, om 159 TWh år 1985. I prognoser som lagts fram senare har emellertid elförbrukningen antagits öka långsammare. Statens industriverk angav sålunda i en prognos år 1977 förbrukningsnivån till 124-127 TWh år 1985. Nu pågående och beslutad övrig kraftutbyggnad är så omfattande i förhållande till denna förbrukning att behovet av ytterligare kraftvärmeverk - utöver de beslutade - är litet. Denna slutsats gäller under föratsättning att de kärnkraftblock som är under byggnad tas i drift.

Den väntade lägre ökningen av elförbrukningen medför också vissa lönsamhetsproblem för sådana nya kraftvärmeprojekt som inte har ett väl utbyggt värmeunderlag och som därmed inte får tillräckligt långa drifttider under de första årens drift.

Arbetsgruppen tar vidare upp bl.a. vissa samarbetshinder. Enligt arbetsgruppen behöver ett kommunalt kraftföretag med kraftvärmeverk sluta avtal med sin kraftleverantör om bl.a. maskinskadekraft, kompletteringskraft och samkörningsprinciper. Olikheter i utgångspunkter, värderingar m.m. kan göra det svårt att nå för båda parter acceptabla överenskommelser. Även frågan om värmefallsersättning, dvs. fördelning av eventuell samproduktionsvinst mellan kraftföretag och kommun, har angivits vara en stötesten för kraftvärmeprojekt. Arbetsgruppens slutsats är dock att förutsättningar finns för att denna typ av svårigheter kan lösas genom förhandlingar mellan parterna.

Arbetsgruppen pekar vidare på att finansieringsproblem medför betydande svårigheter för utbyggnaden.

Långfristiga lån med anläggningen som säkerhet kan i allmänhet erhållas med ett belopp motsvarande 70-75 % av investeringen. Långivare är bl. a. allmänna pensionsfonden. De tidigare nämnda Qärrvärmelånen (avsnitt 9.2.1) kan användas för finansieringen av den del av investeringen i kraft-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 237

värmeverket som motsvarar värmeproduktionen. Ungefär en tiondel av kostnaden för ett oljebaserat kraftvärmeverk kan därigenom finansieras på detta sätt. Finansieringsproblemet gäller således främst resterande 15-20% av investeringen.

Kommunerna är enligt arbetsgrappen i allmänhet inte beredda att med egna medel svara för någon del av investeringar i kraftvärmeverk där de föratsätts ingå som ägare helt eller delvis. De är inte heller beredda att ta upp lån för ändamålet om deras lånemöjligheter i övrigt skulle begränsas därigenom. Denna inställning från kommunernas sida beror enligt arbetsgruppen på att de har att finansiera en lång rad andra verksamhetsgrenar än elproduktion.

Arbetsgruppen framhåller att utbyggnaden av kraftvärmeverk skulle underlättas väsentligt om lån på samma villkor som för Qärrvärmelånen kunde disponeras till en del även för utbyggnaden av kraftvärme.

Finansieringssvårigheterna för kommunerna gäller dock enligt arbetsgrappen inte generellt. Kommuner med etablerad produktion har möjlighet att UtnytQa avskrivningsmedel från befintliga anläggningar för att finansiera en ökning av produktionskapaciteten, i den mån medlen inte behöver tas i anspråk för amortering av befintliga lån eller reinvesteringar i anläggningarna.

Arbetsgruppen föreslår föQande program för utbyggnaden av kraftvärmeverk.

Arbetsgruppen anför att utrymmet på kort sikt för kraftvärmeutbyggnader är begränsat enligt bedömningar som gruppen tagit del av. Redan under senare delen av 1980-talet kan dock kraftvärmeverk behöva byggas ut i mer betydande omfattning. Om villkorslagens krav inte kan uppfyllas och nya kämkraftblock därför inte tas i drift uppstår ett behov av snabb utbyggnad bl.a. av kraftvärmeverk redan under 1980-talets första hälft. Något direkt ekonomiskt stöd till kraftvärmeverk torde då inte behövas.

För att möjliggöra en framtida kraftvärmeutbyggnad bör utbyggnaden av Qärrvärmenäten hållas på en hög nivå. Arbetsgruppen föreslår därför att systemet för finansiering av Qärrvärmeutbyggnad permanentas. Det är därvid av vikt att lånefrågan kan prövas för projekt som sträcker sig över flera år.

Vidare bör enligt arbetsgruppen planeringssamarbetet mellan de parter som är berörda av en kraftvärmeutbyggnad fortsätta och utvidgas. Några stattiga insatser för att förbättra samarbetet bedöms inte nödvändiga. Arbetsgruppen föreslär också att forsknings- och utvecklingssatsningen inom Qärrvärmeområdet intensifieras bl. a. för att på sikt möjliggöra Qärr-värmemedislribulion baserad på lågtemperaturteknik.

Slutligen anser arbelsgruppen att ett antal kraftvärmeverk bör komma lill stånd redan i ett kortare tidsperspektiv där Qärrvärmeunderlaget är tillfredsställande, främst för att ge möjligheter till prakriska erfarenheter av fastbränsleeldning. Kommunernas möjligheler att få lån för kraftvärmeutbyggnader behöver därför förbättras.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 238

Kommunernas lånemöjligheter bör enligt arbetsgrappen ökas så att de kan få lån upp till 100% av investeringen i kraftvärmeverk. För att avsevärda likviditetsproblem inte skall uppstå under de första driftåren bör lånen till så stor del som möjligt utgå i form av annuitetslån. Det är vidare av vikt att lånen är långfristiga.

För den del av anläggningen som ersätter hetvattencentraler kan redan i dag erhållas s.k. Qärrvärmelån, dvs. f n. 23-åriga annuitetslån med en räntesats som är 0,5% högre än för 15-åriga kommunlån. Huvuddelen av återstående lånebehov, åtminstone 70-75%, förutsätts kunna tillgodoses på samma sätt som normalt sker för kraftutbyggnader. Även för resterande del av investeringen upp till 100% bör enligt arbetsgruppen kommunerna garanteras lån enligt samma system som beträffande Qärrvärmelånen. När ett kommunalt bolag svarar för investeringen bör gälla att bolaget mot kommunal borgen får samma villkor som kommunen.

Med hänsyn till önskvärdheten att minska oljeberoendet bör det enligt arbetsgruppen eftersträvas att bygga anläggningarna för fastbränsleeldning eller med långtgående förberedelser för eldning med fasta bränslen. Förslaget ovan innebär att merinvesteringen för fastbränsleeldning skall kunna lånefinansieras helt.

Frågan om införandet av särskilda statsbidrag eller andra subventioner bör enligt arbetsgruppen övervägas när erfarenheter av de föreslagna åtgärderna, främst lånen, föreligger eller om statsmakterna på grundval av en energipolilisk bedömning anser att en snabbare utbyggnad av kraftvärmeverk bör äga rum.

För egen del kan jag i huvudsak ansluta mig till de av arbetsgmppen framlagda förslagen och därmed också till vad energikommissionen anfört med samma innebörd. Det är sålunda väsentligt för möjligheterna till kraftvärmeproduktion att Qärrvärmeutbyggnaden stöds genom att finansieringen tillgodoses på lång sikt. Denna fråga har jag tidigare behandlat (avsnitt 9.2.1).

Vad gäller forskning och utveckling rörande Qärrvärmedistribution får jag hänvisa till att del löpande energiforskningsprogrammet ger vissa möjligheler till stöd för ny teknik inom detta område, främst i samband med Qärröverföring av hetvatten, utnytQande av industriellt spillvärme och solvärme. Dessutom lämnas bidrag till prototyp- och demonstrationsanläggningar inom ramen för anslaget E5 Energibesparande åtgärder inom

näringslivet m. m.

Jag har i samband med behandlingen av värmeförsörjningen (avsnitt 9.2)

berört olägenheterna med Qärrvärmeförsörjningens oljeberoende. Det kapital som är bundet i ett kraft värme verk är betydande. Kostnaderna för att bygga om anläggningen till fasta bränslen är avsevärda. Vidare kan en omställning till fasta bränslen var olämpligt med hänsyn till anläggningens läge. Givetvis är det dock önskvärt att befintliga kraftvärmeverk byggs om till fastbränsleeldning där förhållandena medger det.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 239

Ett oljebaserat kraftvärmeverk innebär således att Qärrvärmeförsörj-ningen i orten binds långsiktigt till oQa på ett sätt som kräver betydande insatser för atl en övergång till andra bränslen skall kunna genomföras.

Nya kraftvärmeverk bör därför enligt min mening byggas så att de från början kan eldas med andra bränslen än olja. Utom att anläggningarna tekniskt sett bör vara lämpade för eldning med fasta bränslen, eventuellt efter en begränsad omställning, bör de givetvis utföras på sådant sätt och förläggas till sådan plats att fastbränsleeldning kan godtas enligt miljöskyddslagen och från kommunens sida.

Den tidigare nämnda kommittén om omställbara eldningsanläggningar har att redovisa närmare förslag i fråga om krav på fastbränsleeldning. Efter vad jag erfarit avser kommittén att lägga fram ett betänkande under hösten 1979. I avvaktan härpå bör byggandet av nya kraftvärmeverk för enbart oljeeldning få påbörjas endast om det kan visas att andra godtagbara alternativ saknas. Jag vill i sammanhanget erinra om att bl. a. denna fråga kan beaktas vid prövningen enligt 136 a § byggnadslagen i de fall sådan prövning kommer till stånd. Denna bestämmelse innebär att tillkomsten och lokaliseringen av bl. a. kraftvärmeverk med en tillförd effekt överstigande 500 MW skall prövas av regeringen, såvida inte regeringen för visst fall medger undantag. För att kraftvärmeverk vars effekt inte överstiger 500 MW skall prövas krävs att regeringen i visst fall beslutar därom.

Under början av 1980-talet är enligt min uppfattning vissa utbyggnader av kraftvärme motiverade. Behovet av ytterligare produktionskapacitet under senare delen av 1980-talet bör till stor del kunna täckas med kraftvärmeverk. Sådana bör som jag tidigare har framhållit baseras pä andra bränslen än olja.

Jag har därför räknat med en utbyggnad under perioden fram till år 1990 av fastbränsleeldande kraftvärmeverk med en effekt av 700-1 100 MW el.

För att denna utbyggnad skall komma ttll stånd är det av särskilt stor vikt att kommunernas möjligheter att lånefinansiera investeringarna förbättras. Arbetsgruppens förslag rörande finansieringen innebär enligt min mening en lämplig lösning av frågan.

Efter överläggningar med riksbanken får jag meddela att den ställt sig positiv till att finansieringen av kommunernas andel av kraftvärmeverk till den del som arbetsgruppen föreslagit ordnas på samma säll som f. n. sker beträffande Qärtvärmeprojekt. Något förslag till riksdagen i denna fråga torde därför inte behövas.

10.6 Industriellt mottryck

S.k. industriella mottrycksanläggningar baseras på att avloppsångan från turbinen direkt används för uppvärmning av olika apparater i en industriell process. Sådana anläggningar finns särskilt inom massa- och pappersindustrin. Liksom i kraftvärmeverk uppnår man i sådana verk en

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 240

hög verkningsgrad, ca 85%. Elutbytet blir dock något längre än vid kraft-värmedrift, eftersom ångans energiinnehåll efter turbinen är något högre.

Som framgår av vad jag tidigare anfört (avsnitt 10.1) är el från industriella mottrycksverk förhållandevis billig. Med dagens oljepriser uppgår den rörliga kostnaden till ca 6 öre/kWh. Investeringskostnaden för en industriell mottrycksanläggning beräknas av industriverket vara ca 1300-1500 kr./kW, vilket är betydligt lägre än motsvarande kostnad för ett kraftvärmeverk.

F. n. finns en installerad effekt i industriella mottryckskraflverk om ca 800 MW i landet. UtnytQningstiden har under senare år varit kortare än normalt eftersom industrin haft ett mycket lågt kapacitetsutnylQande på grund av den djupa lågkonjunkturen. År 1977 producerades i industriella mottrycksanläggningar ca 3,5 TWh elenergi. Detta är ungefär 1 TWh lägre än vid normalt kapacitetsutnylQande inom industrin.

Energikommissionen har bedömt den maximala takten i utbyggnaden av industriella mottrycksverk till ca 60 MW per år under perioden fram till år 1990. I alternativ C har kommissionen räknat med en ökning av produktionskapaciteten med ca 30 MW per år till ca 1 200 MW år 1990. Vid en UtnytQningstid av ca 6000 timmar per år skulle i så fall år 1990 ca 7 TWh produceras i industriella mottrycksanläggningar. Detta är enligt min uppfattning en realistisk utbyggnadsnivå.

Statsbidrag till installation av mottrycksanläggningar i befintlig industriell verksamhet har utgått sedan den 1 juli 1975 inom ramen för reglerna om statsbidrag till energisparande åtgärder inom näringslivet. Energikommissionen har föreslagit att industriella mottrycksanläggningar även fortsättningsvis skall erhålla ekonomiskt stöd. Förslaget får stöd av flertalet remissinstanser, som diskuterat frågan. Bl. a. riksrevisionsverket påpekar dock att stödformen bör utredas tillsammans med vissa andra frågor av styrmedelskaraktär.

Hittills har statsbidrag lämnats till uppförande av tio industriella mottrycksanläggningar. Härav uppfördes sju anläggningar med 20% tilläggsbidrag under våren 1977. Således har industrin hittills bara beslutat installera tre mottrycksanläggningar då det ordinarie bidraget om 35% har utgått. Under år 1978 har inte beslut fattats om någon ytterligare mottrycksanläggning inom den befintliga industrin. Detta kan i viss utsträckning bero på den ogynnsamma situation vår industri befunnit sig i på grund av den djupa lågkonjunkturen, men också andra faktorer kan spela in. Det finns därför skäl atl ytterligare överväga utformningen av samhällets styrmedel inom delta område. Det är vidare angeläget att ett ökat utnyttjande av andra bränslen än olja kommer till stånd också i mottrycksanläggningar.

Tidigare denna dag har chefen för budgetdepartementet erhållit regeringens bemyndigande att tillkalla en utredning om beskattningen av energi, m.m. Utredningen avses behandla bl.a. frågan om beskattningen av mottryckskraft och frågan om energiskattens utformning för att främja ett ökat utnyttjande av bränslen som ersätter olja.

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 241

10.7 Vindkraft

Vindkraften befinner sig, när del gäller vindkraftaggregat av en storlek som bedöms vara intressant från energiförsörjningssynpunkt, i dag på utvecklings- och försöksstadiet. Stora kommersiella vindkraftaggregat har ännu inte uppförts i något land.

I Sverige genomförs inom ramen för det av riksdagen beslutade energiforskningsprogrammet ett omfattande utvecklings- och försöksprogram inom vindkraftområdet. Hittills har inom ramen härför bl. a. utförts vissa systemstudier samt uppförts ett försöksaggregat på 50 kW i trakten av Älvkarleby i norra Uppland. Närmast förestående är prototypupphandling avseende vindkraftaggregat i full skala med en elektrisk effekt på 2-4 MW.

Flera faktorer kan, vid sidan av bl.a. utvecklingsarbetets framgång och de därmed sammanhängande kostnaderna för vindkraftgenererad el, komma att bli avgörande för möjligheterna att utnytQa vindenergin.

Möjligheterna att inom kraftsystemet till en rimlig kostnad åstadkomma produktionsuQämning över perioder med varierande vindförhållanden är av stor betydelse för möjligheterna att utnytQa vindkraften för energiproduktion. I vårt land är främst vattenkraftverk tillgängliga för sådan produktionsuQämning. Såvitt nu kan bedömas kommer kraftsystemets kapacitet för produktionsuQämning sannolikt att sätta en övre gräns för möjligheterna till framtida vindkraftutnytQande.

Den effekt som kan utvinnas ur ett vindkraftverk ökar kraftigt med ökande vindstyrka. Tillgång till områden med goda vindförhållanden är därför en förutsättning för att kraftekonomisk konkurrensförmåga skall kunna uppnås.

Energikommissionen föreslår mot den bakgrunden att ökade resurser ges till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och andra organisationer för vindmätningar i syfte att förbättra kännedomen om vindförhållandena i landet.

Remissinstanserna tillstyrker kommissionens förslag eller lämnar det utan erinran.

Jag vill framhålla att en översikUig kartläggning av vindförhållandena i landet redan har gjorts inom ramen för energiforskningsprogrammet. Ytterligare studier av vindförhållandena pågår. Jag anser att pågående studier inom ramen för energiforskningsprogrammet bör fullföljas. Medel för vindstudier syftande till att få underlag för framtida beslut rörande utnytQande av vindkraften som energikälla bör även fortsättningsvis utgå via energiforskningsprogrammet.

Även om de rent fysiska vindtillgångarna är goda så kan olika markområdens tillgänglighet för vindkraftändamål komma att sätta en gräns för utbyggnadsmöjligheterna. Varje vindkraftaggregal påverkar nämligen direkt eller indirekt markutnyttjandet inom ett förhållandevis stort markområde. Närmare studier av frågor i samband härmed pågår inom ramen för den fysiska riksplaneringen. 16   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga I

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 242

Energikommissionen räknar med ett bidrag från vindkraften till elförsörjningen år 1990 på 2 TWh. I ett av ahernativen har dock ett bidrag på 10 TWh detta år kalkylerats. 2 TWh motsvarar 175 å 350 vindkraftaggregat och 10 TWh 1050 ä 2 100 vindkraftaggregat med en tornhöjd av 80 m.

Kommissionen föreslår att pågående utvecklingsarbete drivs vidare och att fullskaleprototyper byggs på olika håll i landet. Kommissionens förslag får stöd av remissinstanserna, av vilka dock flera framhåller problem främst avseende anspråk på mark för vindkraftverken.

Utnyttjande av vindkraften i form av stora nätanslutna aggregat erbjuder enligt min uppfattning en möjlighet att få vissa bidrag till ett huvudsakligen på andra energikällor uppbyggt elförsörjningssystem. Påbörjade forsknings- och utvecklingssatsningar bör därför fullföljas med målsättningen att till mitten av 1980-talet fä underlag för vidare bedömningar rörande vindkraften. Vi bör givetvis också aktivt föQa den forsknings- och utvecklingsverksamhet inom vindkraftområdet som bedrivs utomlands. Jag återkommer vid min behandling av anslaget Energiforskning till de närmare riktlinjerna för verksamheten inom delprogrammet Vindenergi.

När det gäller storleken av vindkraftens eventuella bidrag till den framtida svenska energiförsörjningen vill jag framhålla att det ännu är för tidigt att, innan bl. a. de nyss nämnda insatserna inom energiforskningsprogrammet har slutförts, göra någon närmare bedömning. I energibalansen för år 1990 harjag räknat med högst 1 TWh från vindkraft.

I sammanhanget bör också nämnas att visst bidrag från vindkraften kan erhållas genom att utnytQa små lokala, nätanslutna eller icke nätanslutna, vindkraftaggregat. Tillgängligt underlag tyder emellertid på att energibidraget från sådana lokala aggregat blir obetydligt för energiförsörjningen totalt sett. Det kan däremot vara intressant för elförsörjning av enskilda fastigheter inom vissa områden i landet.

10.8 Kraftöverföring och eldistribution

10.8.1 Kraftöverföring

Grundläggande bestämmelser om att dra fram och begagna starkströmsledningar finns i lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) och kungörelsen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar. Därtill kommer de starkströmsföreskrifter enligt vilka stålens industriverk meddelar närmare föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska anläggningar.

Enligt ellagen krävs tillstånd för att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning. Sådant tillstånd meddelas av regeringen eller av statens inustriverk. Avsikten med koncessionsplikten är att staten skall ta till vara det allmännas intressen och utöva kontroll över kraflföretagen så att inte enbart företagsekonomiska synpunkter bestämmer planeringen, samt kontrollera att kraven på säkerhei är tillgodosedda.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 243

De flesta elproduktionsanläggningar av betydelse är anlutna till de riksomfattande stamnätet, som består av ledningar och transformatorstationer för 220 kV och 400 kV. Stamnätet utnyttjas för överföringen av elenergi på större avstånd mellan produktionsanläggningar och konsumtionsområden. Stamnätet är vidare en förutsättning för samkörningen mellan kraftföretagen, vilket gör det möjligt att utnytQa den totala elproduklionsapparaten på ett ekonomiskt sätt. Större delen av stamnätet ägs av statens vattenfallsverk. Tillfälliga störningar i produktionssystemet liksom fel på större ledningar m. m. kan i de allra flesta fall klaras utan avbrott för abonnenterna under förutsättning att stamnätet är rätt dimensionerat. En ändamålsenlig utbyggnad av stamnätet är sålunda ett villkor för en säker och ekonomisk framtida elförsörjning.

Utbyggnad och drift av stamnätet ombesörjes av vattenfallsverket i samråd med de övriga kraftföretag som utnytQar stamnätet. Villkoren för överföring på stamnätet är reglerade i ett avtal mellan vattenfallsverket och ett antal kommunala och enskilda kraftföretag.

Den regionala kraftöverföringen från kraftverk och från uttagspunkter på stamnätet (stamstationer) till storkonsumenter och återdistributörer ombesörjs av vattenfallsverket samt kommunala och privata kraftföretag.

Planverket har gemensamt med naturvårdsverket, industriverket och vattenfallsverket gjort en utredning om kraftledningar i fysisk planering. Syfiet med utredningen har varit alt ge information och förslag till samord-ningsruiiner av ömsesidigt intresse för kraftindustrin och den statliga och kommunala planeringen med anknytning till markanvändning och naturresursfrågor. Utredningsarbetet har redovisats i rapporten Kraftledningar i fysisk riksplanering, som har överlämnats till bostadsdepartementet vid planverkets rapportering till regeringen i samband med den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Regeringen har i anslutning till sitt beslut den 7 september 1978, med uppdrag till vissa myndigheter att medverka i den fortsatta fysiska riksplaneringen, angett att den av verken föreslagna handläggningsordningen bör vara vägledande vid planering av kraftledningar.

Inom bostadsdepartementet pågår arbete med dels en ny plan- och byggnadslag, dels med en ny rapport om hushållning med mark och vatten. Inom ramen för detla arbele bör en del av de brister som i olika sammanhang påtalats beträffande planläggningen och handläggningen av koncessionsärenden enligt ellagen kunna avhjälpas. Det kan emellertid också bli erforderligt att göra ändringar i ellagen. Denna fråga övervägs f. n. i regeringskansliet.

Valtenfallsverket har, bl.a. som underlag för den fysiska riksplaneringen, presenterat översiktliga planer för utbyggnad av ett överföringssystem för 800 kV spänning som förbinder vissa produklionsanläggningar med siörre konsumtionsområden i södra och mellersta Sverige. Väsentligt för valet av ett sådant system är enligt vattenfallsverket att såväl energiför-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 244

luster som anspråken på mark kan bringas ned vid övergång till högre spänning.

Frågan om ett system för 800 kV har aktualiserats bl. a. genom att verket hos statens industriverk ansökt om koncession för en sådan ledning med en sträckning från Forsmarks kraftstation till Stockholmsregionen. Industriverkets koncessionsbehandling pågår f. n. Ändamålet med ledningen är bl.a. att täcka en ökad elförbrukning i Storstockholmsområdet. Avsikten är att denna ledning till atl börja med skall drivas med 400 kV spänning men vara så dimensionerad att det senare är möjligt att öka spänningen till 800 kV och därmed flerdubbla överföringskapaciteten och minska överföringsförlusterna.

Industriverket har på regeringens uppdrag låtit utreda det framtida behovet av kraftledningar för att tillgodose Stockholmsområdets behov av elenergi. Utredningen redovisar behovet av kraftledningar fram till år 2000. Som underiag för bedömningen av elnätets utbyggnad har två elprognoser använts. I den ena prognosen antas elförbrukningen öka med 4,1 % per år och i den andra med 5,6%. Den faktiska elkonsumtionen under de senaste fem åren har inom Storstockholmsområdet ökat med i medeltal 7% per år. Den kraftiga konsumtionsökningen medför att ett antal nya kraftledningar måste byggas och vara klara att tas i bruk senast under år 1983 för att dagens leveranssäkerhet ska kunna upprätthållas.

Det svenska kraftöverförings- och eldistributionssystemet kännetecknas vid en internationell jämförelse bl. a. av en hög driftsäkerhet i elleveranserna till såväl storförbrukare som övriga elkonsumenter. Kraftöverföringssystemet byggs upp och drivs på sådant sätt att enstaka fel i ledningsnätet - som normall inträffar många gånger per år - inte påverkar elleveranserna till abonnenterna. I vissa fall kan emellertid mer omfattande stömingar ge upphov till avbrott i eldistributionen. Erfarenhetsmässigt är störningar av större omfattning ytterligt sällsynta och är i allmänhet kortvariga.

Jag anser att det är angeläget att driftsäkerheten i elkraftsystemet även fortsättningsvis hålls på en mycket hög nivå med hänsyn till den cenlrala betydelse som elenergin har för samhällets funktion. En ändamålsenlig utbyggnad av kraftöverföringssystemet är därför nödvändig. Därvid bör särskilt beakias möjligheterna att genom övergång till ledningar med högre spänning eller kraftigare dimensionering minska överföringsförlusterna. Utbyggnaden av ledningssystemet blir härigenom även ett led i en förbättrad energihushållning. Jag anser emellertid med hänvisning till vad jag tidigare anfört om behovet av kraftutbyggnader, att utbyggnad av ett omfattande 800 kV-nät knappast är behövligt.

Däremot kan det bli aktuellt att dessförinnan i vissa fall bygga enstaka ledningar dimensionerade för 800 kV med hänsyn lill bl. a. knappa markresurser. Det är bl. a. viktigt att Storstockholm får en tryggad elförsörjning, vilket kräver utbyggnad av nya ledningar. Den planerade 800 kV ledningen från Forsmark har stor betydelse i detta sammanhang.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 245

10.8.2 Eldistribution

Distributionsnäten omfattar högspänningsledningar för 20, 10 och 6 kV och lågspänningsledningar för 380/220 volt.

Distributionen av elström till Sveriges över fyra miljoner abonnenter sköts i dag av drygt 400 företag. Mer än hälften av dessa är privatägda och förser 20 % av abonnenterna med elenergi, medan kommunerna svarar för 70% och staten 10%.

Under den senaste 20-årsperioden har eldistributionen genomgått en kraftig strukturförändring som medfört att inte mindre än 1600 företag har upphört. Huvudparten av landets eldistributörer har ingen egen elproduktion ulan elenergin levereras från någon av de större elproducenterna. Större industrier inom ett distributionsområde får ofta elenergin direkt från kraftleverantören.

Riksdagen fastställde våren 1976 riktlinjer för strukturomvandlingen på eldistributionsområdet (prop. 1975/76: 100 bil. 15 s. 158, NU 1975/76:45, rskr 1975/76:263). Dessa innebär att rationaliseringen i huvudsak skall fortgå på frivillig väg och att den bör ske med utgångspunkt i att huvudansvaret för distributionens ordnande åvilar det allmänna. De enskilda elkon-sumenterna skall tillförsäkras gynnsamma distributtonsförhållanden och kommunerna som företrädare för lokala intressen ges ett större inflytande på eldistributionen. Statens vattenfallsverk föratsätts komma att aktivt medverka till en rationell utveckling på området och även framdeles fortsätta att bedriva en inte oväsentlig distributionsverksamhet.

Distributionsföretag skall, där så bedöms lämpligt, föras samman eller gå upp i företag som medger rationell verksamhet med tillgodoseende av konsumenternas krav på driftsäkerhet, störningsberedskap, elkvalitet och service. Uppmärksamhet bör fästas vid behovet av en rationell samordning mellan eldistributionen och den allmäna kommunala verksamhets-och samhällsplaneringen.

Andra krav som bör tillgodoses i samband med strukturomvandlingen är bl.a. att möjligheterna till taxeuQämning tas till vara. Vidare är det enligt riktlinjerna önskvärt att så långt som möjligt söka uppnå enhetliga lokala distributionsförhållanden genom en samordning av tätorts- och landsbygdsdistribution.

Under senare tid har olika kommuner i ärenden hos regeringen fört fram krav på ett ökat kommunalt inflytande på eldistributionen. Vidare har Svenska kommunförbundet i två promemorior daterade den 24 maj 1977 resp. den 13 november 1978, vilka har överlämnats till regeringen, redovisat sin syn på del kommunala inflytandet. Förbundet anför bl. a. att de nya riktlinjerna för eldistributionens strukturrationalisering speglade förhållandena under försia hälften av 1970-talet. Under senare år har kommunerna ålagts allt störte ansvar för energiförsörjningen. Förbundet hänvisar bl. a. till lagen om kommunal energiplanering och riksdagens beslut år 1978 om energisparplan för befintlig bebyggelse. Dessutom kommer kommunerna

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 246

att i större omfattning än f n. inte bara att distribuera utan också producera elenergi. Ett kommunalt huvudmannaskap bör då omfatta hela kommunområdet för att möjliggöra önskvärd samordning mellan produktion och distribution.

Vidare anför förbundet att kommunernas behov av ett avgörande inflytande över eldistributionen främst bör baseras på ägande. Det är i dag också möjligt för varje kommun att ta ställning till hur den anser att eldistributionen skall vara organiserad inom det egna området men förändringar kan dock bara ske på lång sikt om den måste bygga på friviUighet och kan som regel aktualiseras enbart när företag blir till salu.

Enligt förbundet är möjligheterna för kommunerna att praktiskt få inflytande när mindre företag blir till salu lika begränsade som före år 1976. Hindren är framför allt konkurrens mellan olika intressenter vid förvärv av eldistributionsanläggningar eller sådan rörelse samt finansieringssvårigheter. Förbundet anser därför att svårighetema för kommunerna att förvärva eldistributionsföretag bör undanröjas och kommunerna ges förköps-rätt till företagsförvärv inom det egna området.

För egen del vill jag anföra följande om kommunernas inflytande på eldistributionen. Kommunernas stärkta ställning såsom den återspeglades i nktlinjema kom till uttryck i ellagen på så sätt att i lagen togs in en bestämmelse innebärande att möjligheterna att tillgodose lokala intressen särskilt skall beaktas vid prövning av ansökan om områdeskoncession. Sådana synpunkter som kommunförbundet har framfört i sina promemorior skall därför bedömas med beaktande av de krav som enligt ellagen ställs på lämpliga enheter. Härvid vill jag särskilt peka på kravet att åstadkomma enheter inom vilka en taxeuQämning kan komma till stånd. I vissa fall innebär detta krav att distributionsområdena inte bör begränsas till att omfatta endast enskilda kommuner.

För att koncessionsmyndigheten skulle fä möjlighet att i ett tidigare skede än dittills kunna följa och påverka strukturomvandlingen infördes lagen (1976:240) om förvärv av eldislributionsanläggning m.m. enligt vilken det krävs tillstånd till förvärv av sådan anläggning. Genom ett sådant tillståndstvång skulle också konkurrenssituationer och spekulativa förvärv, som är ägnade att diva upp prisnivån till nackdel för konsumenterna, kunna förebyggas. Avsikten med tillståndstvånget är att koncessionsmyn-dighelen redan på förvärvsstadiet skall kunna göra den prövning som f n. sker i samband med att ansökan om koncession prövas.

Jag vill också erinra om att en opartisk värderingsnämnd inrättades i syfte atl främja frivilliga överlåtelser av eldistributionsanläggningar eller rörelse. Nämnden skall pröva frågor om värdering av anläggning så att priset blir rimligt från såväl köparens som säljarens synpunkt.

Jag anser därför att koncessionsmyndigheten har erforderiiga lagliga möjligheter att verka bl.a. för en strukturomvandling i enlighet med 1976 års riktlinjer där även de kommunala synpunkterna såsom de kommit till

Prop. 1978/79:115    Bilagal   Industridepartementet 247

utiryck i Kommunförbundets promemorior kan tillgodoses i önskvärd omfattning. Jag vill i sammanhanget erinra om att den som inte är nöjd med beslut, som i första instans fattas av statens industriverk, beträffande frågor om koncession enligt ellagen eller förvärv enligt lagen om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. kan överklaga sådana beslul hos regeringen. Jag kan således inte finna att det föreligger några vägande skäl att införa en kommunal förköpsrätt till företagsförvärv såsom Kommunförbundet föreslagit.

Staten har sedan länge med olika stödåtgärder medverkal till utbyggnaden av eldistributionsanläggningar på landsbygden. Statsbidrag till främjande av landsbygdens elektrifiering har utgått sedan år 1940. Skälen för en intensifiering av elektrifieringsarbetet var att avspärrningen under kriget hindrade tillförseln av bensin samt lys- och brännoljor (prop. 1940:43 s. 12).

Några mera bestämda allmängiltiga regler rörande statsbidragens storlek eller de fömtsättningar som borde gälla för bidragen, ansågs knappast kunna uppställas. Det fick ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma därom från fall till fall under beaktande av de föreliggande särskilda förhållandena.

Efter beslut av riksdagen år 1958 (prop. 1958:116, JoU 1958:17, rskr 1958:278) föreligger möjlighet att i betydligt större omfattning än tidigare lämna stöd till upprustning av elnät på landsbygden.

Nu gällande bestämmelser om stödverksamhet finns i förordningen (1959: 369, omtryckt 1977: 348) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning. Stöd till anläggning och uppmstning av elektriska distributionsnät på landsbygden, inbegripet anläggningar för lokala elverk, kan beviljas i form av dels bidrag, dels garantier för lån som tas i bank, hypoteksförening eller kassa för jordbmkskredit ellerannan kreditinrättning. Uppmstningsstödet tar sikte enbart på upprastning av oräntabla eldistributionsanläggningar, dvs. främst glesbygdsdistribution.

Genom den statliga bidrags verksamheten har ca 100000 fastigheter fått tillgång till elström. Hittills har 115 milj. kr. utgått i statsbidrag för detta ändamål. Avsiklen med verksamheten är att förbättra distributionsanlägg-ningama och främja strukturomvandlingen. Hittills har 108 milj. kr. lämnats i bidrag till upprustning av nedslitna och underdimensionerade landsbygdsnät i samband med att ekonomiskt svagare enheter uppgått i större och bärkraftigare distributionsföretag.

Eftersom stmkturomvandlingen hittills skett på frivillig väg, har stödverksamheten visat sig vara ett effektivt medel för att åstadkomma en överföring av olönsamma och dåliga distributionsföretag till mer bärkraftiga enheter.

Socialstyrelsen fick för några år sedan i uppdrag att på försök göra särskilda insatser för att förbättra servicen för människor i glesbygd. I samband därmed konstaterades att många familjer i skogs- och Qällbyg-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 248

derna saknar elström. Socialstyrelsen tillsatte tillsammans med industriverket en arbetsgrupp som fick i uppdrag att inventera det återstående elektrifieringsbehovet i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt föreslå hur de helårsbebodda fastighetema skulle kunna elektrifieras.

Industriverket har i promemorian Glesbygdselektrifiering — en inventering av elektrifieringsbehovet i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län närmare redovisat resultatet av arbetsgruppens arbete.

Inventeringen visar att 250 hushåll i de tre länen saknar el. Länsmyndighetema och kommunerna bedömer att ca 150 av dessa bör elektrifieras. Den läns visa fördelningen är 73 fastigheter i Norrbottens län, 31 i Västerbottens län och 45 i Jämtlands län. Dessa fastigheter bebos f. n. av 379 personer. Totalt fanns vid undersökningstillfället i landet ca 400 oelektrifierade fastigheter. Kännetecknande för bosättningarna är att de ligger ensligt med stora avstånd till närmaste kraftledning.

Inom ramen för socialstyrelsens glesbygdsanslag har bidrag lämnats till ett antal kommuner och enskilda fastighetsägare för inköp av dieselaggre-gat för fastigheternas elförsörjning. Denna försöksverksamhet har blivit dyrbar och inte resulterat i en tillfredsställande elförsörjning. Aggregatelektrifiering förordas därför endast i de fall en konventionell elektrifiering blir alltför dyrbar.

Industriverket har beräknat kostnaden för en elektrifiering av återstående oelektrifierade fastigheter, som bör förses med el, till 55 miQ. kr. i 1976 års penningvärde. Av detta belopp kan statsbidragsanspråken enligt tillämpad praxis uppskattas till ca 30 milj. kr.

Rapporten har genom industriverkets försorg varit på remiss hos bl. a. berörda länsstyrelser och kommuner. Remissinstanserna förordar i princip att fastigheterna förses med el på konventionellt sätt, dvs. att kraftledningar dras fram.

Industriverket undersöker f. n. möjligheterna att för elektrifiering av avlägset liggande fastigheter använda bl.a. aggregat som bygger på stir-lingprincipen och små vattenkraftstationer. Verket skall också undersöka om det finns andra alternativa möjligheter till lokal elproduktion än de nu nämnda, t. ex. små, inte nätanslutna vindkraftverk.

Industriverket har låtit genomföra en teknisk/ekonomisk undersökning i syfte att få en uppfattning om omfattningen av eftersatt underhållsarbete och behovet av förnyelse inom eldistributionsföretag som inte har tillräckliga resurser för att bedriva en godtagbar distribution. Resultatet av undersökningen har redovisats i utredningen Eldistribution - en ekonomisk analys.

Utredningen visar att det föreligger risk för att många företag eftersätter underhåll och förnyelse av sina nät främsi på grund av glesl kundunderiag och i vissa fall i förening raed för låg taxesättning. Det är dock endast ett begränsat antal av det totala antalet eldistributörer som arbetar under ekonomiskt ogynnsamma förhållanden. En grov uppskattning ger vid handen att det rör sig om ca 40-50 distributtonsföretag.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 249

I detta sammanhang vill jag anföra följande om de principer som bör läggas till grund för den fortsatta stödverksamheten efter dét att det nu gällande stödprogrammet löper ut budgetåret 1979/80.

Enligt utbildad praxis utgår bidrag f n. till elektrifiering av äldre helårs-bebodda fastigheter i glesbygd. Bidrag kan inte lämnas till täckande av driftunderskott. Bidragen är behovsprövade och beroende av angelägenhetsgrad. Syftet med bidragen är att förbättra levnadsvillkoren för dem som sedan länge är bofasta i glesbygd. Stöd har därför i princip inte ansetts kunna lämnas till nyetableringar. Jag anser emellertid att bidrag undantagsvis skall kunna utgå även i dessa fall. Jag åsyftar då sådana äldre fastigheter som från samhälleliga synpunkter, t. ex. behov av bevakning, tillsyn eller räddningsQänst, bedöms vara av intresse att bevara.

Det är emellertid inte rimligt att alla återstående oelektnfierade fastigheter förses med el. Om och på vilket sätt en elektrifiering skall kunna genomföras i varje enskilt fall får liksom hittills ytterst bli beroende på kostnadema. I den mån försöksverksamhet med lokal elproduktion med UtnytQande av lokala energikällor kommer till stånd bör den innktas mot sådana anläggningar som utan större svårigheter kan skötas av den som bebor fastigheten. Årliga driftbidrag för sådana elektrifieringar anser jag därför inte skall utgå.

Jag anser att restelektrifieringen bör fortgå inom en ram av 2 ä 3 milj. kr. per budgetår. Med en sådan bidragstakt bör restelektrifieringen, med de kostnader industriverket uppgett härför, kunna vara avslutad inom en tioårsperiod.

Den pågående strukturomvandlingen har lett till att bärkraftiga enheter skapats, bl. a. genom att mindre inte bärkraftiga företag gått upp i större. Jag finner det vara angeläget att de stora och bärkraftiga företagens erfarenheter och resurser utnytQas vid en omstrukturering. De bör därför även i fortsättningen aktivt medverka till en rationell utveckling på området och bl.a. vara beredda att la över olönsam och dålig distribution. Jag anser med hänsyn till den utveckling jag pekat på att det inte längre är behövligt att staten genom bidrag stöder den fortsatta utvecklingen i samma omfattning som hittills. Stödet i form av bidrag till upprustningar bör därför till större delen kunna ersättas med andra former av stödåtgärder. Jag åsyftar då statliga lån eller lånegarantier för upprustningskostnader.

Det finns emellertid fortfarande ett antal mindre glesbygdsområden, som saknar inslag av tätare bebyggelse och där huvudsakligen mindre, ekonomiskt svaga dislribulionsföretag är verksamma. Det finns inte heller alltid lämpliga, angränsande företag som är villiga att utan bidrag ta över och rusta upp sådana glesbygdsföretag.

En avveckling av upprustningsbidragen skulle i sådana fall kunna medföra en nedslitning av distributionsanläggningarna och förhindra en fortsatt strukturrationalisering med upprustning av redan nedslitna anläggningar. Glesbygdsbefolkningens förhållanden skulle därigenom komma att för-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 250

sämras. Om bidragen i sådana fall avvecklas, kan det också bli svårare för t.ex. kommunala distributionsföretag att överta angränsande, nedslitna nät där detta framstår som nödvändigt från straktursynpunkt.

Endast i sådana glesbygdsområden som jag nu har nämnt bör statliga bidrag till upprustning av nedslitna och oräntabla elnät kunna lämnas. Bidragen bör inriktas på svaga lokala och kommunala företag som tagit över eller står i begrepp att ta över dåliga företag. Jag beräknar det återstående behovet av sådana medel till totalt 10 milj. kr.

Jag vill i sammanhanget erinra om att industriverket enligt de av riksdagen våren 1975 fastställda riktiinjema för strakturomvandlingen på eldistributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 158, NU 1975/76:45, rskr 1975/76:263) har att överväga om det behövs lagstiftning eller andra åtgärder för att trygga en fortsatt utveckling enligt riktlinjerna. Verket skall också överväga om fortsatta ekonomiska stödåtgärder är påkallade för att påskynda och underlätta rationaliseringsarbetet.

Jag har från industriverket erfarit att verket har för avsikt att senast i samband med verkets anslagsframställning för budgetåret 1980/81 redovisa sina överväganden.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 251

HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna de riktlinjer för energipolitiken som jag har förordat, dels att antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

2. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.,

dels att godkänna den av mig förordade utvidgningen av användningsområdet för statlig garanti för oljeutvinning m. m.

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet

252

Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80 DRIFTBUDGETEN   Fjortonde huvudtiteln E. ENERGIHUSHÅLLNING

E 2. Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader

Från detta anslag bestrids kämkraftinspektionens kostnader för tillsyn av kärnkraftverk m.m. Inspektionens verksamhet finansieras med avgifter enligt förordningen (1975:421, ändrad senast 1978:686) om vissa avgifter till statens kämkraftinspektion. Avgifterna avses medföra full kostnadstäckning för såväl förvaltningskostnader som kärasäkerhetsforskning.

Regeringen har därför i budgetpropositionen 1979 föreslagit riksdagen att under denna rubrik anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr. (prop. 1978/ 79:100 bil. 17 s. 132).

Somjag redan har nämnt (avsnitt 5.2) bör kärnkraftinspektionen nästa budgetår disponera ytterligare medel utöver vad jag har beräknat i budgetpropositionen 1979. Dessa medel skall användas för en ökad satsning på sådana åtgärder som leder till att säkerheten i befintliga kämkraftblock kan höjas.

Statens kärnkraftinspektion har i skrivelse den 23 februari 1979 beräknat de ytterligare utgifterna inom detta anslag under budgetåret 1979/80 till 3,5 milj. kr. Inspektionens förslag till fördelning av detta belopp liksom upptagna medel innevarande budgetår och min beräkning i budgetpropositionen framgår av följande sammanställning.

	1978/79	Beräknad ändring 1979/80		Totalt 1979/80
		Förslag i budgetpropositionen 1979	Inspektionen i skrivelse 1979-02-23	Föredraganden
Anslag
Utgifter
Lönekostnader Sjukvård Reseersättningar (även för utrikes resor) Lokalkostnader Expenser	9046000 6000 398000 466000 513000	-1-   925000 -H       1000 -1-    60000 +   168000 -     51000	+3 360000 +      1000 +    40000 +    44000 +    55000	13331000 8000 498000 678000 517000
	10429000	+ 1103000	+3500000	15032000
Uppbördsmedel
Tillsyn av atomenergianläggningar m. m.	10428000	-1-1 103 000	+3 500000	15031000
Nelloutgift	1000	of.	of.	1000

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 253

I enlighet med inspektionens förslag beräknar jag utgifterna för inspektion för budgetåret 1979/80 till sammanlagt 15032000 kr., dvs. 3,5 milj. kr. mer än jag beräknade i budgetpropositionen 1979. De ytteriigare medlen under anslagsposten Lönekostnader är därvid främst avsedda för utgifter för olika konsultuppdrag. Jag har inte nu beräknat medel för några ytterligare tjänster vid inspektionen. Som framgår av sammanställningen beräknas även de uppbördsmedel som redovisas under detta anslag öka med 3,5 milj. kr. varför anslagsbeloppet 1 000 kr. kvarstår oförändrat.

Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av mina ändrade beräkningar av utgifterna under anslaget. Jag hemställer att regeringen

bereder riksdagen tillfälle att ta del av mina ändrade beräkningar av utgifterna under anslaget Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader.

E 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning

Från detta anslag bestrids kärnkraftinspektionens kostnader för kärnsäkerhetsforskning. Verksamheten finansieras med avgifter enligt förordningen (1975:421, ändrad senast 1978:686) om vissa avgifter till statens kärnkraftinspektion. Anslaget förs därför upp med ett formellt belopp av 1000 kr. Det får inte belastas.

Regeringen har därför i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100 bil. 17 s. 135) föreslagit riksdagen att under denna rubrik anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr. för budgetåret 1979/80.

I budgetpropositionen 1979 beräknade jag för den verksamhet som finansieras över anslaget under budgetåret 1979/80 totalt 24,5 miQ. kr.

Somjag tidigare har nämnt (avsnitt 5.2) bör kärnkraftinspektionen nästa budgetår disponera ytterligare medel utöver vad jag har beräknat i budgetpropositionen 1979. Dessa skall användas till en ökad satsning på åtgärder som leder till att säkerheten i befintliga kärnkraftverk kan höjas. Jag har nyss redovisat mina beräkningar avseende inspekttonens förvaltningskostnader. Även för att möjliggöra forskning kring säkerhetshöjande åtgärder bör finnas ytterligare medel.

Statens kärnkraftinspektion har i sin under E 2 nämnda skrivelse beräknat det ytteriigare medelsbehovet under detta anslag budgetåret 1979/80 till 1,5 miQ. kr.

Jag ansluter mig till inspektionens bedömning och beräknar alltså den verksamhet som skall finansieras över detta anslag under nästa budgetår till totalt 26 milj. kr. Eftersom anslaget tillförs medel genom avgifter från kärnkraftproducenterna kvarstår anslagsbeloppet 1 000 kr. oförändrat.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet

254

Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av min ändrade beräkning av omfattningen av verksamheten under anslaget. Jag hemställer att regeringen

bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om verksamheten under anslaget Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning.

E 5. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

107107473 310000000 300000000

1977/78 Utgift 1978/79 Anslag 1979/80 Förslag

Reservation

342028281

Från detta anslag bestrids utgifter för statsbidrag enligt förordningen (1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. (omtryckt 1978:339), enligt förordningarna (1977: 389 och 1978:985) om särskilt tillägg till statsbidrag enligt förordningen (1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. och enligt kungörelsen (1974: 250) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag (omtryckt 1978:290).Bidragsverksamheten administreras, vad gäller de energibesparande åtgärderna inom näringslivet (anslagposterna 1 och 2), av statens industriverk, vars utgifter för administration, information, utredning och uppföljning av verksamheten också täcks från anslaget. Bidragen till trädgårdsföretag (anslagposterna 3 och 4) administreras av lantbruksstyrelsen.

1978/79

Beräknad ändring 1979/80

Myndighetema

Föredraganden

Åtgärder i företagens byggnader, processer m. m. samt åtgärder rörande små vattenkraftverk Prototyper och demonstrationsanläggningar m.m. Åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader

Prototyper och demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen

249000000	-109000000	-34000000
57000000	+ 23000000	+23000000
3000000	of.	+  1000000
1000000	of.	of.
310000000	- 86000000	-10000000

De uppgifter som statens industriverk och lantbruksstyrelsen har lämnat beiräffande bidragsläget m. m. den 1 juli 1978 sammanfattas i följande tabell (miQ. kr.).

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

255

		Anvisade me	:- Beviljade	och	Inneliggande
		del t.o.m.	av industri-		ansökningar
		budgetåret	verket till		om bidrag
		1977/78	styrkta bidrag
			Antal	Bidrags-	Bidrags-
			projekt	belopp	belopp
	Åtgärder i företagens bygg-		ca	ca	ca
1.
	nader, processer m. m.	408	4570	317	63
2.	Prototyper och demonstra-
	tionsanläggningar m. m.	100	83	72	29
3.	Ätgärder i trädgårds-
	näringens byggnader	10	718	9	-
4.	Prototyper och demonstration sanläggningar inom
	trädgårdsnäringen	-	-	-	-
		518	5371	398	92

Vanliga åtgärder avseende företagens byggnader, vartill bidrag har beviljats, är förbättring av isolering och av värme- och ventilationssystem, anslutning till Qärrvärme och övergång till eldning med fasta bränslen. Inom företagens processer är de vanligaste åtgärderna återvinning av värme ur gaser, vätskor, luft m. m., övergång till eldning med fasta bränslen samt pann- och ugnsbyten. En stor del av stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar har gått till olika projekt inom pappers- och massaindustrin för att pröva ny energisnål teknik inom branschens industriella processer. Bidrag har lämnats också för att pröva en ny metod att framställa råjärn och för aft pröva en ny teknik vid klor-alkaliframställning. Bland intressanta projekt under budgetåret 1977/78 kan nämnas en anläggning för återvinning av gummi ur bildäck, en anläggning för förbränning av hushållsavfall och bark i fluidiserad bädd och en anläggning för framställning av metangas ur gödsel.

De vanligaste åtgärderna avseende trädgårdsnäringens byggnader är byte av värmepannor och förbättring av värmeinstallationer samt investeringar i isolerande skuggningsanläggningar och installationer för automatisk klimatreglering.

Statens industriverk

Antalet ärenden rörande bidrag för energibesparande åtgärder inom näringslivets byggnader har, som en föQd av ändrade bidragsregler, ökat mycket kraftigt. Detta har lett till en otillfredsställande lång handläggningstid. Genom delegering till de regionala utvecklingsfonderna av ärenden rörande vissa mindre bidrag avseende byggnader och genom vissa förenklade handläggningsrutiner räknar emellertid industriverket med en minskning av handläggningstiden för dessa ärenden.

Som en följd av lågkonjunkturen har antalet ärenden rörande industriella processer samt prototyper och demonstrationsanläggningar sjunkit under

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 256

budgetåret 1977/78. Genom arbetet med erfarenhetsåterföring i form av "teknikblad" och "energisparhandböcker" för olika branscher samt en fortsatt subventionerad energirådgivning torde bidragen för åtgärder inom industriella processer kunna komma att efterfrågas i större omfattning.

Industriverkets utredning (SIND 1978:6) om behovet av prototyper och demonstrationsanläggningar inom pappers- och massaindustrin, järn- och stålindustrin och kemiska industrin ger underlag för en mer aktiv uppsökande verksamhet vad avser bidrag till sådana anläggningar. Vidare kommer i ökad utsträckning en samordning att ske med programorganen på energiforskningsområdet. Resultaten från forsknings- och utvecklingsverksamheten torde under året i ökad omfattning omsättas i demonstrationsanläggningar.

Bidragen till energibesparande åtgärder inom näringslivet har haft som väsentligt syfte att underlätta en omställning till bättre energihushållning i produktion och byggnader. Detta innebär att en avtrappning av bidrags-verksamheten bör ske efter hand, åtminstone vad gäller bidrag till ombyggnad av produktionsutrastning och byggnader.

Bidragen till prototyper och demonstrationsanläggningar bör å andra sidan öka i omfattning liksom information och rådgivning. Arbetet koncentreras på att initiera stora energibesparingsprojekt av typ spillvärmeöverföring från industrin till kommunala hetvattennät, övergång till fastbränsleeldning i kommuner och industrier samt i övrigt insatser för att få till stånd prototyper och demonstrationsanläggningar i de energikrävande industribranscherna främst baserade på inhemska bränslen och i viss utsträckning kol. Erfarenhetsåterföring i form av teknisk-ekonomisk information om sparmöjligheter svarar för en stor del av informationsaktivite-teraa. Som ett resultat av den direkta energirådgivningen via subventionerade konsulter, som bekostas av medel under anslaget Vissa utbildningsåtgärder m.m. i energibesparande syfte, väntas antalet ärenden som rör mindre och medelstora företag att öka i omfattning. Schablonregler bör tillämpas i ökad utsträckning för att få en snabb och smidig handläggning. I samband med utvärdering av bidragsverksamheten har verket för avsikt att överväga frågan om bidragen behöver kompletteras med en lånemöjlighet.

Industriverket har inte utnytQat de bemyndiganden som verket haft att under budgetåret 1977/78 ikläda staten ekonomisk förpliktelse för budgetåren 1978/79 och 1979/80 i samband med bidrag till företagens byggnader, processer m. m. samt till prototyper och demonstrationsanläggningar. Inte heller under innevarande budgetår räknar verket med att behöva ta motsvarande bemyndigande rörande budgetåren 1979/80 och 1980/81 i anspråk. Industriverket föreslår att verket får bemyndigande att under budgetåret 1979/80 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och demonstrationsanläggningar vilken, inberäknat löpande beslut, innebär

Prop. 1978/79:115    Bilagal   Industridepartementet 257

åtaganden om högsl 25 milj. kr. under budgetåret 1980/81 och högsl 15 milj. kr. under budgetåret 1981/82.

Verkei bedömer det som troligt atl en beslutsmässig reservation om ca 50 milj. kr. kommer att finnas pä anslaget den 30 juni 1979. Verket hemsläller att sammanlagt 220 milj. kr. - 140 milj. kr. för åtgärder i företagens byggnader, processer m. m. saml åtgärder rörande små vattenkraftverk och 80 milj. kr. för prototyper och demonstrationsanläggningar - anvisas förde bidrag som administreras av verket.

Lantbruksstyretsen

Efterfrågan på bidrag till bränslebesparande åtgärder har visats en viss minskning under budgetåret 1977/78. Med hänvisning till all bidragsbeloppets övre gräns fr. o. m. den 1 juli 1978 har höjts från 50000 kr. till 75 000 kr. samt att efterfrågan på bidrag till prototyper och demonstrationsanläggningar är svår att förutse föreslår lantbruksstyrelsen oförändrade belopp budgetåret 1979/80 för sin del av anslaget.

1974 års trädgårdsnäringsutredning

I delbeiänkandel (SOU 1978:51) Svensk trädgårdsnäring konstaterar 1974 års irädgårdsnäringsutredning alt statsbidraget till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen har varil ett mycket värdefullt medel för att sänka energiförbrukningen inom näringsgrenen.

Utredningen föreslår, förutom vissa andra ändrade bidragsregler, att gränsen för högsta möjliga bidrag höjs från 75000 kr. till 100000 kr. per projeki.

Behovet av statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringen uppskattar utredningen till 15 milj. kr.

Remissyttrande

Energisparkommittén (I 1974:05) noterar med tillfredsställelse att frågan om en kraftig utökning av möjligheterna atl erhålla speciella lån till energibesparande åtgärder i stället för bidrag övervägs inom industriverket. Den avtrappning av bidragsgivningen som industriverket förordar beträffande ombyggnad av produktionsutrustning och byggnader bör dock ske först samtidigt med en utbyggnad av lånemöjligheterna. Vad gäller bidragsstödet lill prototyper och demonsirationsanläggningar instämmer kommittén i atl det bör byggas ut. Kommittén betonar vidare vikten av all informalionen och rådgivningen byggs ul och att akliva uppsökande informationsinsatser görs för alt nå ut till förelagen med information om de konsuliQäns-ter som finns att erbjuda.

Föredraganden

Sedan slödel lill energibesparande invesleringar inom näringslivet m. m. infördes våren 1974 (prop. 1974:69, CU 1974:21, JoU 1974:19, rskr 17   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 258

1974: 180, rskr 1974: 196) har riksdagen anvisat sammanlagt 828 milj. kr. för sådant stöd och för administration av stödet. Huvuddelen av de anvisade medlen, 657 milj. kr., har beräknats för åtgärder i företagens byggnader, industriella processer m. m. samt åtgärder rörande små vattenkraftverk. För att ta fram prototyper och demonsirationsanläggningar m. m. har beräknats 157 milj. kr. och för åtgärder inom trädgårdsnäringen 14 milj. kr. Medlen för bidragsgivningen disponeras vad avser åtgärder i trädgårdsnäringen av lantbruksslyrelsen och i övrigt av statens industriverk.

Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om möjligheterna att spara energi inom näringslivet och behovet av bidrag för att få till stånd dessa åtgärder (avsnitt 6.2.3) beräknar jag för budgetåret 1979/80 för åtgärder i företagens byggnader, processer m. m. samt för åtgärder rörande små vattenkraftverk 215 milj. kr. Jag har då tagit hänsyn lill det extra medelsbehov om 75 milj. kr. avseende det tillfälliga särskilda bidragstillägg som riksdagen har beslutat om (prop. 1978/79:46, NU 1978/79: 13, rskr 1978/ 79:121).

Riksdagen har våren 1978 beslutat om en energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78: 76, CU 1977/78: 31, rskr 1977/78: 345). Beslutet innebär att ett ambitiöst sparmål har satts upp. Vid min beräkning av medelsbehovet under detta anslag harjag tagit hänsyn till de behov av stöd till åtgärder i näringslivets byggnader som följer av det mål som riksdagen har satt upp som riktpunkt för energisparande åtgärder inom byggnadsbeståndet.

Den fortsatta inriktningen och omfattningen av bidragsverksamheten avser jag, somjag tidigare har nämnt, att ta upp i samband med behandlingen av nästa års budgetproposition.

Den introduktion av solvärmeleknik somjag har förordat (avsnitt 9.5.3) kommer enligt min mening att innebära en bätire hushållning med energi. Det är därför naturiigi att bidrag till solvärmeinslallationer i näringslivets byggnader i ökande omfattning kommer att lämnas efter hand som erfarenheter av solvärmetekniken vinns.

För stöd till prototyper och demonstrationsanläggningar räknar jag med ett anslagsbehov av 80 miQ. kr. för budgetåret 1979/80, vilket är en höjning med 23 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.

Vad gäller åtgärder inom trädgårdsnäringen har chefen för jordbruksdepartementet tidigare denna dag föreslagit vissa ändringar av bidragsreglerna. Förslagen innebär bl. a. att bidrag till energibesparande åtgärder i vissa fall kan utgå även vid uppförande av växthus och att gränsen för högsta bidragsbelopp för åtgärder i byggnader höjs från 75 000 kr. till 100000 kr. De ändrade reglerna väntas medföra ell ökal medelsbehov. Jag räknar därför, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, med ett med I milj. kr. ökat anslag om 4 milj. kr. för åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader. För stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar inom trädgårdsnäringen, vilket infördes den Ijuh 1978, räknar jag med ett oförändrat medelsbehov.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 259

Jag har i del föregående anfört attjag anser att information om erfarenheterna från bidragsverksamheten är ett viktigt led för att få till stånd energibesparande ålgärder. Ytterligare resurser för detta ändamål bör därför ställas till industriverkets förfogande. Vid min medelsberäkning harjag tagit hänsyn också till industriverkets kostnader för administration, information, utredning och uppföljning av bidragsverksamheten.

Anslaget bör alltså för budgetåret 1979/80 föras upp med totalt (215+80+4+1=) 300 milj kr.

Jag kommer att i annat sammanhang föreslå att industriverket ges vidgade befogenheter vad gäller beslul om bidrag. Det ankommer på regeringen att fatta beslut i detta avseende.

Industriverket har innevarande budgetår bemyndigande atl fatta beslut om bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och demonstrationsanläggningar m. m. som, inberäknal löpande beslut, innebär åtaganden om högst 100 milj. kr. under budgetåret 1979/80 och högst 15 miQ. kr. för budgetåret 1980/81.

Beträffande stöd till energibesparande åtgärder i näringslivet erfordras ibland möjlighet att göra åtaganden som sträcker sig över flera budgetår. Regeringen bör därför inhämta riksdagens bemyndigande att under budgetåret 1979/80 fatta beslut om bidrag till åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och demonstrationsanläggningar m.m. som, inberäknat löpande beslut, innebär åtaganden om högst 25 milj. kr. under budgetåret 1980/81 och högst 15 milj. kr. under budgetåret 1981/82.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1979/80 i enlighet med vad jag har anfört ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och demonstrationsanläggningar, vilken inberäknat löpande beslut innebär åtaganden om högst 25 000000 kr. under budgetåret 1980/81 och högst 15000000 kr. under budgetåret 1981/82,

2. till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. för budgetåret I979f80 anvisa ett reservationsanslag av 300000000 kr.

E 6. Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte

1977/78 Utgift 1434575 Reservation 5 395095

1978/79 Anslag 5000000

1979/80 Förslag 5000000

Från delta anslag, som disponeras av statens industriverk, bestrids kostnader för statliga bidrag till kurser rörande uppvärmning och ventilation, för utarbetande av plan med kursprogram samt till kurser rörande

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

260

förbättrad energihushållning i industriella processer och för statliga bidrag till de regionala utvecklingsfonderna för energirådgivning rörande bl. a. eldnings-, ventilations- och processteknik. Från anslaget bestrids även industriverkets kostnader för administration av verksamheten.

RikUinjer för verksamheten har angivits i prop. 1975:30 (bil. 1. s. 355, NU 1975: 30, rskr 1975: 202) och i prop. 1977/78:100 (bil. 17 s. 196, NU 1977/78:42, rskr 1977/78:207).

		1978/79	Beräknad ändring 1979/80
			Statens	Föredra-
	Utbildningsåtgärder i syfte		industriverk	ganden
1.
	att minska energibehovet
	för lokaluppvärmning	1800000	+ 1200000
2.	Utbildningsåtgärder i syfte att minska energiförbrukningen inom olika industri-
	processer	900000	+ 1 lOOOOO
3.	Rådgivningsverksamhet i
	energifrågor	1800000	+  700000
4.	Att fördelas till under 1-3 angivna ändamål efter bestämmande av statens
	industriverk	500000	of.
		5000000	+3000000	of.

Statens industriverk

Bidrag utgår till kurser inom de uppvärmningsiekniska och veniilalions-lekniska områdena. Kurserna vänder sig till yrkesverksamma inom lokal-iippvärmningsområdei, dvs. lill olika typer av drifipersonal för industri-, bostads- och förvaltningslokaler samt till villaägare.

Den totala medelsram avseende lokaluppvärmning som verket har disponerat för budgetåret 1977/78 uppgick till 3620000 kr. I detta belopp ingick 2 miQ. kr. från anslaget Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet under bostadsdepartementets huvudtitel. Dessa medel avsåg fortbildning i energifrågor av personer som arbeiar med att uppföra byggnader och med byggnadernas drift och förvaltning. Medel för dessa ändamål disponeras fr.o. m. budgetåret 1978/79av statens planverk.

Under budgetåret 1977/78 har bidrag lämnats till ell flertal kurser för yrkesverksamma inom byggnadsprocessen. Bl. a. har Svenska Byggnadsin-dusiriförbundei fåll bidrag till energisparutbildning av både arbetsledare och byggnadsarbetare. Rörfirmornas Riksförbund har fått bidrag till kurser i nya byggnormer och inregleringsteknik. BPA, HSB, Riksbyggen och SABO har med bidrag arrangerat kurser i energibesparing för styrelseledamöter i bostadsrättsföreningar, arbetsledare, projektorer, fastighetsskö-lare och drifipersonal.

För budgetåret   1978/79 kommer  kursverksamheten  inom  lokalupp-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 261

värmningsområdet alt ytterligare utökas. Industriverket samarbetar med planverket och Svenska Kommunförbundei vid planläggningen av de utbildningsinsatser som behövs för alt kommunerna skall uppfylla målsättningen enligt energisparplanen för befintlig bebyggelse Qfr prop. 1977/ 78:76). Utbildning av ca 1 600 sötare kommer alt ske under våren 1979 så all de kan analysera rökgaser och trimma pannor. Vidare föreslås solarna få elementära kunskaper i inregleringsteknik, så att inregleringsfunktionen kan kontrolleras.

Under budgetåret 1979/80 bör kurser i inregleringsteknik för anslällda i rörfirmor anordnas i sådan omfattning att en inreglering av värmesystemen kan ske så snabbt som möjligt. Ca 930000 lägenheter, dvs. ca hälften av flerbostadsbeståndel, och ca 300000 småhus bör enligt planverkels utredning inreglera sina värmesystem. Industriverkets enhel för företagsutveckling (SIFU) arrangerar f. n. kurser i ekonomisk värmeproduktion, oljeeldning, värmeaulomatik, värmepumpar, lermiskt inomhusklimai etc. Behovet av dessa kurser synes slort. Kurserna bör därför enligt industriverket fortsätta och utökas.

Med hänsyn till den beräknade efterfrågan på bidrag föreslår verket att för budgetåret 1979/80 3 milj. kr. anvisas för utbildningsåtgärder i syfte att minska energibehovet för lokaluppvärmning.

Behovet av utbildningsinsatser för att minska energiförbrukningen inom olika industriprocesser är enligt verket svåridenlifieral och splittrat.

Under budgetåret 1977/78 har en kurs för ångpanneskötare i industrin genomförls. Bidrag har vidare lämnats till kurser i bl. a. ventilationsteknik förgmvpersonal. drift och skötsel av lågtryckspannor, drift och skötsel av ång- och hetvaltenpannor i foderfabriker. Svenska Cellulosa AB och Pappersbruksföreningen har erhållil bidrag för endagsseminarier kring "Modellfabriker" avsedda för bl.a. drift- och platschefer inom massa- och pappersindustrin. SIFU har erhållit bidrag för ett antal processinriktade kurser.

En karlläggning av de olika industribranschernas utbildningsbehov på energiområdet är i det närmasle avslutad. Arbetet med kursplaner och kursmalerialframtagning inleds under våren 1979 och under budgetåret 1979/80 räknar industriverket med att kurserna är igång. Dessa kurser bedöms pågå i ett par är innan behovet av utbildning är läckt. Efter hand som erfarenhel fås kan kurserna bättre anpassas till de speciella krav på utbildning som olika branscher fordrar. Ällleflersom kursutbudet växer blir samordningsuppgifterna allt viktigare och mer omfattande. Samarbetet med andra myndigheter och kursarrangörer kommer därför att fördjupas.

För utbildningsåtgärder i syfte atl minska energiförbmkningen inom olika industriprocesser disponerar verket för budgetåret 1978/79 ca 1,5 milj. kr. inkl. reservationer. Planerings- och initieringsinsatserna kan successivt övergå till en ökad volym av kursverksamhet. Medelsbehovel bedöms därför enligt verket för budgetåret 1979/80 komma att uppgå lill 2 milj. kr.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 262

För all nå de mindre och medelstora företagen kompletteras utbildningsinsatserna med uppsökande rådgivning av bred och allmän karaktär, omfattande såväl eldnings- som ventilations- och processteknik. Denna rådgivning, för vilken huvudansvaret åligger industriverket, sker via de regionala utvecklingsfonderna.

Under budgetårel 1977/78 har försöksverksamhelen med gratis energi-konsult lill mindre och medelstora företag utvidgats till samtliga företagareföreningar (numera regionala utvecklingsfonder), som vardera har fåll 50000 kr. för all besöka ca 45-50 förelag. Della initiativ har fåll ell slort gensvar och flera utvecklingsfonder har ansökt om ytterligare medel.

Konsulterna har kunnai ge företagen en översiktlig bedömning av möjligheterna till energibesparing, uppskattat konstnaderna, anvisat behov av vidare utredning saml pekat på möjlighelerna till energisparbidrag. Ett besöksprolokoll har upprättats och tillställls förelaget, utvecklingsfonden och industriverket.

Verket avser att under budgetåret 1978/79 fortsätta informations- och rådgivningsverksamheten till de mindre och medelstora företagen. En utvärdering av nuvarande verksamhet kommer atl ge underiag för förbättringar. Verket har i januari 1979 redovisat en sådan utvärdering.

Inom ramen för anslaget Energibesparande ålgärder inom näringslivet m. m. sker en fortlöpande inventering av besparingsmöjligheter inom olika branscher. Det är i första hand de konsulter som utför dessa branschstudier som bör engageras för den uppsökande rådgivningen tillsammans med utvecklingsfonderna. Under perioden avses ett antal av dessa konsulter på prov få uppsöka företag i sina resp. branscher.

Under budgetårel 1979/80 kommer rådgivningen att samordnas med den informations- och rådgivningsverksamhet som kommunerna kommer atl ha till fastighetsägarna. Den uppsökande verksamheten inriklas på små och medelstora förelag. Del har visat sig atl graliskonsulter är ell bra sätt atl nå ut lill förelagen. Verket avser därför att fortsätta och eventuellt, beroende på utfallet under budgetåret 1978/79, uividga verksamheten med branschvisa energikonsulter eller energikonsulenter. Dessa kommer alt mer systematiskt ge rådgivning om besparingsmöjligheter till företag inom olika branscher. Dessulom kan dessa konsulter ge anvisningar om lämpliga energikurser för företagets anställda.

Medelstillskoltet för budgetåret 1979/80 för rådgivningsverksamheten inkl. ersättningen lill de regionala utvecklingsfonderna, information m. m. beräknas lill 2,5 milj. kr.

Fr.o.m. budgetårel 1978/79 har under en ny anslagspost anvisats 500000 kr. atl av verkei fördelas på de övriga anslagsposterna. Industriverket föreslår att denna anslagspost även under budgetåret 1979/80 lillförs 500000 kr.

Sammanfattningsvis bedömer industriverket att en fortsatt verksamhei, inom samma riktlinjer som nu gäller, under budgetårel 1979/80 erfordrar

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 263

ett anslag om 8 miQ. kr.

För  administrationskostnader  begär   industriverket   alt   få  använda 300000 kr. av anslaget.

Remissyttrande

Energisparkommittén (I 1974:05) bedömer atl det vore synneriigen värdefullt om den av induslriverkel föreslagna höjningen av detta anslag kunde komma till stånd. Kommittén framhåller bl.a. att en bättre utbildning av projektorer och driftpersonal många gånger kan innebära minskning av energiförbrukningen, särskilt inom lokaluppvärmningsområdet, även när inga ytterligare åtgärder vidgas.

På lång sikt torde förutsättningarna för en utveckling av rådgivningsinsatserna vara mycket stora. De erfarenheter energisparkommittén har visar alt det är främst de mindre och medelstora företagen som saknar kunskap på energibesparingsområdel. Kommittén anser att den av industriverket planerade energjsparbandboken måsle ses som en viktig utbildnings- och informationskanal för dessa företag och framhåller att den bör framtagas med stor skyndsamhel.

Föredraganden

Verksamheien med stöd till kurser i energifrågor avseende uppvärmning av byggnader inleddes våren 1974 (prop. 1974:69, CU 1974:21, rskr 1974: 180). Året efter utvidgades verksamheten enligt förslag i 1975 års energipolitiska proposition (prop. 1975: 30 bil. 1 s. 355, NU 1975: 30, rskr 1975: 202) till all omfatta stöd även till kurser om god energihushållning i industriella processer och till rådgivning i energifrågor till framför allt de mindre och medelstora företagen. Sedan våren 1974 har sammanlagt 14750000 kr. beräknats för kurser rörande uppvärmning och ventilation. För utbildningsåtgärder i syfte att minska energianvändningen inom olika industriprocesser har beräknats 2 245000 kr. Vidare har sammanlagt 4 345000 kr. beräknats för rådgivningsverksamheten, vilken kanaliseras via de regionala utvecklingsfonderna. Därutöver har för innevarande budgetår 500000 kr. beräknals för atl av statens industriverk, som administrerar verksamheten, fördelas mellan utbildningsåtgärder eller rådgivningsinsatser.

Jag har tidigare förordat (avsnitt 9.5.3) en ökad satsning på solvärmeleknik. Jag finner del därför naturligt att utbildning och rådgivning om solvärmetillämpningar får allt större utrymme i utbildnings- och rådgivningsverksamheten efter hand som tekniken visar sig tillräckligt beprövad för praklisk introduktion.

Med hänvisning till vad jag tidigare (avsnitt 6.2.6) har anfört beräknar jag behovet av medel under anslaget till 5 milj. kr. Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn också till kostnaderna för att administrera verksamheien.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 264

Jag hemsläller all regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 5 000000 kr.

E 9. Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB

Nytt anslag (förslag)     7000000

Jag har ttdigare (avsnitt 8.1.6) redogjort för bildandet av en ny statlig basorganisation för oQeprospektering, Svenska Petroleum Exploration AB. Bolaget, som är ett helägt dotterbolag till Svenska Petroleum AB, har till uppgift att anskaffa, utvärdera och genomföra prospekteringsprojekt för såväl Svenska Petroleums som andra svenska företags räkning. Bolaget avses komma att överta den verksamhet som hittills har bedrivits inom de båda halvstatliga bolagen OQeprospektering AB och Petroswede AB. Personalen hos dessa bolag väntas komma att erbjudas anställning hos det nya bolaget.

Kostnadema för det nya bolagels verksamhet har uppskattats till 50 miQ. kr. under en uppbyggnadsperiod av fem år. Dessa koslnader kommer att kunna till viss del fördelas på olika prospekteringsprojekt som handhas av bolaget. Kostnader för allmän administration och för sådan datainsamling som inte är projektanknuten kommer emellertid under uppbyggnadsperioden att svara för en stor del av de totala kostnaderna.

Medel för atl täcka de kostnader som inte lämpligen kan hänföras till visst projekt bör övergångsvis ställas till förfogande av staten. Jag förordar att detta sker över ett nytt reservationsanslag på driftbudgeten, benämnt Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1979/80 till 7 miQ. kr.

Jag avser atl i annat sammanhang föreslå regeringen atl meddela föreskrifter av innebörd att bolaget senast den 1 september 1979 skall redovisa en plan för verksamheten som underlag för en närmare bedömning av medelsbehovet under återstoden av uppbyggnadsperioden. Bolaget bör därvid utgå från att de svenska insatserna för oQeprospektering inom och utom landet kommer att öka till sammanlagt ca 100 milj. kr. om året, dvs. den nivå som förutsattes då bidragssystemet för prospektering infördes den 1 juli 1978 (prop. 1977/78: 128, NU 1977/78: 70, rskr 1977/78: 343).

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att till MedelstiUskott tUl Svenska Petroleum Exploration AB för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 7000000 kr.

Oljeprospektering

I statsbudgeten för budgetåren 1976/77 och 1977/78 anvisades under denna anslagsrubrik reservationsanslag av sammanlagt 40 milj. kr. Medlen

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 265

var avsedda för statliga prospekleringsinsatser genom Svenska Petroleum AB. Äv medlen återstår 22 miQ. kr.

Jag har lidigare (avsnitt 8.1.6) redogjort för Svenska Petroleums förvärv av aktierna i Petroswede AB. I enlighel med vad jag har anfört förordarjag alt de återstående medlen på anslaget ställs till Svenska Petroleums förfogande för att läcka bolagets kostnader i samband med förvärvet. Dessa kostnader avser dels likvid för aktierna, dels fullföljandet av de projekt som har övertagits i och med förvärvet. Någon närmare beräkning av återsiäende kostnader för dessa projekt är inte möjlig bl. a. av det skälet att det är osäkert om ingivna koncessionsansökningar kommer att beviljas. En annan oviss faktor är i vilken utsträckning enskilda intressenter kommer att utnyttja erbjudanden från Svenska Petroleum om fortsatt dellagande i projekt som har övertagits från Petroswede. Jag räknar dock med att medlen kommer att kunna täcka ifrågavarande kostnader. Eventuella överskjutande medel bör kunna användas av Svenska Petroleum för atl täcka bolagets del av kostnaderna för nya prospekteringsprojekt till vilka statsbidrag beviQas enligt förordningen (1978:997) om statligt bidrag till prospektering efter oQa och naturgas.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

atl godkänna vad jag har förordat om användningen av reservationsanslaget OQeprospektering.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 266

F. TEKNISK UTVECKLING M.M.

F 13. Energiforskning

1977/78 Utgift 144443 163' Reservation 40067826'

1978/79 Anslag        238500000 1979/80 Förslag       283 000000 ' Anslagen Energiforskning och Grundläggande forskning för energiområdet.

I enlighet med n'ksdagens beslut (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202) har ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet - Huvudprogram Energiforskning - genomförts under budgetåren 1975/76-1977/78. Riksdagen beslöt år 1978 (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341) om en förlängning av huvudprogrammet med tre år.

För huvudprogrammet och vissa därmed sammanhängande insatser angavs för treårsperioden 1978/79-1980/81 en sammanlagd medelsram om 842 milj. kr. För budgetåret 1978/79 har anvisats sammanlagt 242 miQ. kr., varav 238,5 miQ. kr. från detta anslag och 3,5 miQ. kr. från Qortonde huvudtitelns anslag Kommittéer m. m.

Huvudprogram Energiforskning är uppdelat på sex program. För programmen 1-5 finns, som närmare kommer att framgå av det föQande, programansvariga organ med uppgift att planera och beställa forskning och utvecklingsarbete inom de olika programmen.

Innan jag går in på myndigheternas anslagsframställningar vill jag nämna att delegationen (I 1975: 2) för energiforskning (DFE) nyligen, inom ramen för ett särskilt uppdrag från regeringen Qfr prop. 1977/78:110 s. 15), har lämnat en samlad redovisning av verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning under treårsperioden 1975/76- 1977/78 (Ds I 1979: 2 Energiforskningsprogrammet 1975/78 - verksamhetsrapport).

DFE redovisar i sin rapport utgifterna för verksamheten inom energiforskningsprogrammet under treårsperioden 1975/76-1977/78 och de åtaganden för perioden härefter som med stöd av riksdagens bemyndigande har gjorts före den 1 juli 1978.

Äv rapporten framgår att verksamheten har ökal starkt i omfattning från budgetåret 1975/76, då ca tre Qärdedelar av anvisade medel disponerades, till budgetåret 1977/78, då såväl för budgetåret anvisade medel som från tidigare budgetår kvarslående odisponerade medel utnytQades. De programansvariga organen har också i ökande grad utnyttjat givna bemyndiganden att göra åtaganden för kommande budgetår. Vid utgången av budgetåret 1977/78 hade de programansvariga organen sålunda iklätt staten ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet om sammanlagt 93 miQ. kr. för budgetåren 1978/ 79 och 1979/80. Jag återkommer till DFE:s redovisning av utvecklingen

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 267

inom de skilda programmen i samband med min behandling av anslagsframställningarna för programmen 1 -6 i det följande.

Sammanfattningsvis konstaterar DFE i sin rapport att energiforsknings-programmets stora ekonomiska omfattning och efter hand ökande kostnader för vissa områden torde komma alt leda lill väsentligt skärpta krav på koncentration av insatserna. DFE anger samtidigt alt de resultat av energiforskningsprogrammet som successivt kommer fram bör ge säkrare underlag för att bedöma föQdema av att avstå från insatser på vissa områden.

I prop. 1977/78: 110 om energiforskning m.m. behandlade föredraganden utförligt riktlinjer och medelsberäkningar för de olika programmen. I min redogörelse för myndigheiernas anslagsframställningar i det föQande kommer jag därför att i huvudsak endast återge sådana förslag som innebär preciseringar eller avvikelser i förhållande lil) vad föredraganden då angav.

DFE har efter remiss yttrat sig över de programansvariga organens anslagsframställningar vad gäller programmen 1 -4 och 6. För överskådlighetens skull återger jag delegationens synpunkter i samband med attjag redovisar anslagsframställningarna för de olika programmen.

Program 1. Energianvändning i industriella processer m. m.

Programansvarigt organ för program 1 är styrelsen för teknisk utveckling (STU).

STU föreslår insatser inom sex olika delprogram Qfr prop. 1977/78:110 s. 125—131), nämligen Allmänna studier. Trä, massa och papper, Järn och stål. Övriga processer inom industrin. Jordbruk och trädgårdsnäring samt Samhällets varuflöden. Verksamheten under treårsperioden 1978/79-1980/81 avses till stor del omfatia jämförande studier av olika lekniskl-ekonomiskt inlressanta möjligheter att minska energianvändningen och öka flexibiliteten vid val av bränsle i olika industriella processer. Som mål för studierna anges atl de i början av 1980-lalet skall ge underiag för satsning på ett fålal lovande utvecklingsprojekt. Anslag till program 1 föreslås för budgetåret 1979/80 utgå med 28 miQ. kr.

DFE tillstyrker STU: s förslag till medelstilldelning. DFE pekar dock på att STU:s redovisning av planer för verksamheten inom programmel är mycket knapphändig.

I sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78 konsiaterar DFE bl.a. att verksamheten inom programmet kom igång långsamt, men att projektvolymen redan under budgetåret 1976/77 hade nått hög nivå inom flera områden. 1 vissa fall har försöksanläggningar dock saknats. Verksamheten har under perioden alltmer inriklats mol nya processer.

Program 2. Energianvändning för transporter och samfärdsel

Programmel är indelat i två delprogram, nämligen Åtgärder i transportsystemet och Energianvändning i drivsystem.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 268

Transportforskningsdelegalionen (TFD) är programansvarigt organ för Ätgärder i transportsystemet. JFö anmäler att den har för avsikl atl överarbeta planema för insatserna inom delprogrammet under budgetåren 1979/80 och 1980/81. Anslag till delprogrammet föreslås för budgetåret 1979/80 utgå med 2,7 miQ. kr.

DFE ansluter sig till TFD: s bedömning av medelsbehovet. DFE anser också atl del är angeläget att TFD utarbetar en ny plan för insatserna inom delprogrammet under budgetåren 1979/80 och 1980/81.

I sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78 konstaterar DFE att verksamheten inom delprogrammet, som då benämndes Transportsystemets utveckling, har kommit igång långsamt. Problemen alt finna intresserade och kompetenta forskare har i verksamhetens inledningsskede varit stora. Eftersläpningar i projektinitieringen har dock inhämtats under det tredje året.

STU är programansvarigt organ för Energianvändning i drivsystem. STU anger att verksamheten under treårsperioden 1975/76-1977/78 har skapat ett gott underlag för att fortsättningsvis koncentrera insalsema inom delprogrammet till de mest lovande projekten. Anslag till delprogrammet föreslås för budgetåret 1979/80 utgå med 8 milj. kr.

DFE ansluter sig till STU:s bedömning av medelsbehovet. DFE pekar dock pä att STU:s redovisning av planer för verksamheten är mycket knapphändig även vad gäller detta delprogram.

Program 3. Energianvändning för bebyggelse

Programansvarigt organ för program 3 är statens råd för byggnadsforskning (BFR). STU svarar för den konkreta planeringen och handläggningen av stödet till industriellt ulvecklingsarbete och innovationsinriktade projekt inom programmet. Med medel från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel finansieras lån för fördyrade byggnadskostnader i samband med forskningsinriktal experimentbyggande Qfr prop. 1977/78: 122, CU 1977/78:30, rskr 1977/78:344). Medel för planering och uppföQning härav utgår under detta anslag.

BFR har inkommit med dels en anslagsframställning den 1 september 1978, dels en kompletterande anslagsframställning den 5 februari 1979 som, med ändring av den tidigare anslagsframställningen vad gäller BFR:s verksamhet inom energiområdet, innehåller förslag om en forcerad satsning inom delprogrammet Solvärmesystem och energilagring m. m.

BFR framhåller i sin anslagsframställning den 1 september 1978 föQande vad gäller verksamheten inom programmet under treårsperioden 1978/79-1980/81.

Ett genomförande av riksdagens beslut om energi sparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, CU 1977/78: 31, rskr 1977/78:345) förutsätter atl ökade insatser görs för att omedelbart omsätta ny kunskap i praklisk

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 269

lillämpning. Tyngdpunklen i del industriella utvecklingsarbetet inom programmet bör därför läggas på utveckling äv energibesparande komponenter för befintlig bebyggelse. BFR föreslår samtidigt i annal sammanhang en ökning av ambitionsnivån för den energiinriktade prototyp- och demon-stralionsverksamheten (EPD), vilken finansieras inom bostadsdepartementets huvudtitel. I konsekvens härmed föreslår BFR en minskning av insalsema på mer grundläggande forskning inom del främst på åtgärder i befintlig bebyggelse inriktade delprogrammet Effektivare energianvändning. BFR konstalerar vidare att ett tämligen omfatlande forsknings- och utvecklingsarbete är nödvändigt innan värmepumpstekniken kan ge några större bidrag till energihushållningen och förordar därför något större insatser inom delprogrammet Värmepumpar än vad som angavs i prop. 1977/78: 110 (s. 138).

BFR framhåller att systemfrågorna och frågan om långtidslagring av energi måste lösas för att solvärme skall kunna bli ett alternativ för energiförsörjning av bebyggelsen i vårt land. BFR angeratt det borde vara möjligt alt åstadkomma ett tekniskt genombrott för syslem med säsonglagring av solenergi och föreslår en viss ökning av insatserna inom delprogrammet Solvärmesystem och energilagring m. m. i förhållande till vad som angavs i prop. 1977/78:110.

För delprogrammet Planering, styrfaktorer, statistik föreslår BFR en minskning av insatserna rörande kommunernas planering. BFR föreslår samtidigt i annal sammanhang, mot bakgrund av riksdagens beslut om energisparplan för befintlig bebyggelse, en ökning av EPD-verksamhe-len på samma område. För delprogrammet Brukarkrav föreslås en koncentration till frågor om inomhusklimai och övriga bmkarkrav.

BFR:s anslagsframställning har, i vad avser industriellt ulvecklingsarbete och innovationsinriktade projeki, utformats i samråd med STU.

DFE ansluter sig i huvudsak till rådets bedömningar och förslag till medelsfördelning. DFE framhåller särskilt alt erfarenheterna under det senasle året har bestyrkt lämpligheten av atl ägna siörre uppmärksamhet åt systemaspekter och lagringsfrågor inom solvärmeområdet.

I sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78 konstaterar DFE att verksamheten inom programmet har kommit igång snabbt bl.a. beroende på att BFR redan före budgetåret 1975/76 gav stöd till verksamhet inom energiområdet. Under perioden har Solvärme och Värmepumpar successivt utvecklats till tunga områden inom programmet. Brist på kompetenta forskare har dock förelegal för projekt nära lillämpningsskedet. Det vetenskapliga metodkunnandet har dessutom inom vissa områden varit lågt, varför insatserna delvis har fått karaktär av kompetensuppbyggnad.

I sin kompletterande anslagsframställning den 5 februari 1979 framhåller BFR atl den medelsförslärkning för forskning och utveckling inom solvärmeområdet som BFR tidigare hade begärt inte möjliggör någon mera betydande forcering av verksamheten. Under hösten 1978 utfört planeringsar-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 270

bete harenligt BFR emellertid visat all en kraftig forcering av solvärmepro-grammel redan under innevarande treårsperiod är såväl praktiskt genomförbar som synnerligen angelägen. BFR framhåller att en forcering av insalsema gördel möjligt att snabbare klariägga de tekniska och ekonomiska föratsättningarna för ett omfattande införande av solvärmesyslem och energilagring i bebyggelsen. BFR bedömer att dess förslag bör leda till att en samlad utvärdering av solvärmeteknikens förutsättningar i Sverige och av behovet av fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser kan göras år 1984.

BFR redovisar en plan för forcerade insatser inom solvärmeområdel lill en kostnad av sammanlagt 176 miQ. kr. för treårsperioden 1978/79-1980/ 81. Härav avser 80 miQ. kr lån till forskningsinriktal experimenlbyggande och 96 miQ. kr. forskning och utveckling, inkl. planering och uppföQning av forskningsinriktal experimentbyggande. Tyngdpunkten i de föreslagna insalsema ligger på systemfrågor och frågor rörande säsonglagring av solvärme. Rådet föreslår därvid insatser på ett antal utvecklingslinjer, nämligen värmelagring i vatten i s.k. solvärmecentraler, värmelagring i mark, värmelagring i bottensediment i sjöar och havsvikar samt kemisk värmelagring. Därutöver föreslås ett omfattande program avseende sol-värmt tappvarmvatten samt grundläggande och generella forsknings- och utvecklingsinsatser rörande bl.a. solfångare, reglersystem, distributionssystem, mät- och utvärderingsmetodik osv.

BFR föreslår samtidigt, utöver vad som angavs i anslagsframställningen den 1 september 1978, att vissa övriga delar av programmet Energianvändning för bebyggelse, som har karaktären av praktiskt inriktat utvecklingsarbete med nära samband med genomförandet av den av riksdagen beslutade energisparplanen för befindig bebyggelse, skall utgå ur energiforskningsprogrammet och att verksamheten inom dessa områden fortsättningsvis skall finansieras från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel. Det gäller större delen av delprogrammet Effektivare energianvändning samt hela delprogrammen Planering, styrfaktorer, stattsttk och Brukarkrav.

BFR föreslår mot den bakgrunden för budgetåret 1979/80 föQande fördelning av medel för forskning och utveckling, inkl. planering och uppföQning av forskningsinriktal experimentbyggande, inom programmet Energianvändning för bebyggelse (miQ. kr.).

Effektivare energianvändning 4,5

Värmepumpar 9,5

Solvärmesystem och energilagring m. m. 37,5

51,5

BFR har vid utarbetandet av sin kompletterande anslagsframställning samrått med STU, DFE och nämnden för energiproduktionsforskning.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 271

DFE hardärvid bl. a. framhållil atl den föreslagna solvärmesatsningen kan få stor betydelse för uppbyggnad av kompetens inom både tillverkande företag och byggnadsföretag. Enligt DFE måste statsmaklerna för att undvika ryckighet vara beredda att fortsätta satsningen ttll dess att solvärmelekniken kan tränga in på marknaden. DFE pekar också på att en forcering av ny teknik på detta tidiga utvecklingsstadium kan leda till bakslag som avskräcker från fortsalt satsning om forceringen inle är tillräckligt kunskapsunderbyggd.

Program 4. Energiproduktion

Programansvarigt organ för program 4 är nämnden för energiproduktionsforskning (NE).

Programmet är indelat i åtta delprogram, nämligen Inhemska bränslen. Kol, Syntetiska drivmedel, Lättvattenreaktorer, Hetvattenteknik m.m.. Vindenergi, Avancerad energiteknik och Fusionsenergi. NE anger att en revidering av planerna för insatserna inom de olika delprogrammen, i syfte atl anpassa dessa till de riktlinjer som har givits i prop. 1977/78:110, pågår saml att en resultatrapport för den hittillsvarande verksamheten inom hela programmet planeras bli publicerad under våren 1979. NE anmäler vidare att samarbetet med Studsvik Energiteknik AB, som hitfills har avsett främst delprogrammen Hetvattenteknik m. m. och Lättvattenreaktorer, f. n. utvidgas till delprogrammet Inhemska bränslen och att möjligheterna till ytterligare samverkan kommer att studeras under innevarande budgetår.

NE framhåller, med hänvisning lill pågående revidering av planerna, att det f. n. föreligger vissa svårigheter att exakt ange hur stor del av verksamheten inom de olika delprogrammen under treårsperioden 1978/79-1980/ 81 som kommer att falla på budgetåret 1979/80. NE framhåller särskilt att det är förenat med stor svårighet att avgöra hur utgiftema för delprogrammet Vindenergi kommer alt fördelas på olika budgetår.

NE anmäler att den har studerat olika former av kollektiv forskning inom energiproduktionsområdet och därvid särskilt intresserat sig för dels avtal mellan STU och Stiftelsen Värmeteknisk forskning, dels den verksamhet som styrs av avtal mellan Studsvik Energiteknik AB och de organ inom branschen med vilka Studsvik kan träffa avtal. NE anser bl. a. mot bakgmnd härav att den kollektiva energiproduktionsforskningen bör ses över och förstärkas och anmäler sin avsikt att senare lägga fram förslag om hur en sådan översyn skulle kunna ske.

NE anger övre och undre gränser för fördelningen på olika delprogram av utgiftema under budgetåret 1979/80. Totalt för program 4 anges inter-vallet 140-170 miQ. kr. och föreslås anslag med 170 miQ. kr. NE har därvid inräknat utgifter för delprogrammet Lättvattenreaktorer med 10-20 miQ. kr. NE framhåller samtidigt att man önskar en översyn av medelsför-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 272

delningen till NE, statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut, vilken resulterar i att NE finansierar en mindre del än i dagsläget av statsstödet till säkerhetsforskningen inom kärnenergiområdet. Genom en sådan åtgärd skulle NE:s stödkriterier bättre överensstämma med de som tillämpas inom övriga delprogram.

DFE anmäler att den, på grund av att NE vid den tidpunkt då dess anslagsframställning ingavs reviderade sina programplaner, inte har haft underlag för att yttra sig över inriktningen av verksamheten inom programmet.

Vad gäller medelstilldelningen anser DFE att det är väsentligt att tillräckliga medel reserveras för finansiering av relativt kostnadskrävande fältförsök och demonstrationsanläggningar mot slutet av treårsperioden 1978/79-1980/81 och föreslår därför ett lägre anslag för programmet under budgetåret 1979/80 än vad nämnden äskar.

DFE:s förslag till fördelning av anslaget på delprogram framgår av föQande sammanställning. Som jämförelse redovisas NE:s beräkning (miQ. kr.).

1979/80 beräknar

	DFE	NE
Inhemska bränslen	33	30-40
Kol	5	4-6
Syntetiska drivmedel	8	6-9
Lättvattenreaktorer	14	10-20
Hetvattenteknik	7	6-8
Vindenergi	35	35-60
Avancerad energiteknik	17	15-20
Fusionsenergi	22	20-25
	141	140-170

DFE slöder NE:s förslag om en översyn av ansvarsfördelningen mellan NE, statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut när det gäller det statliga stödet till säkerhetsinriktad forskning inom kärnenergiområdet. Enligt DFE bör därvid även fortsättningsvis en från kontrollfunktionen fristående forskning inom kärnsäkerhetsområdet finansieras genom NE. DFE ifrågasätter dock om inte finansieringsansvaret för säkerhetsforskningen i större utsträckning kunde åläggas kraftproducenterna.

NE:s förslag om översyn av den kollektiva energiproduktionsforskningen stöds också av DFE som anser det angeläget att företag som producerar och distribuerar energi eller tillverkar utrustning härför ökar sitt stöd för forskning, utveckling och försöksverksamhet inom energiområdet. Fömlsältningarna för ett eller flera kollektiva forsknings- och utvecklingsprogram inom energiproduktionsområdet bör därför enligt DFE undersökas.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 273

DFE har i ell kompletterande yttrande över förslag från NE om disposition av medel för vissa större försöksanläggningar ur den i energiforskningsprogrammet ingående t. v. ofördelade reserven tagit upp frågan om vindkraftprototyper. Mot bakgrund av alt de aktuella beräkningarna av kostnaderna för prototyperna enligt DFE ligger väsentligt över de tidigare beräknade kostnaderna anser DFE att t. v. bara en av de två tidigare planerade prototyperna skall beställas enligt den ursprungliga tidplanen.

I sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78 framhåller DFE atl ett ambitiöst planeringsarbete har utförts inom programmel och att projektinitieringen har kommit igång snabbt. Vidare konstaterar delegationen att verksamheten inom områdena SpillvärmeutnylQande och Nya bränslesystem fick avsevärt mindre omfattning än som ursprungligen avsågs. Å andra sidan har området Organiska bränslen, innefattande bl.a. energiskog och torv, fått en betydligt större volym än som beräknades. Fömtom sistnämnda område utvecklades under perioden även Vindenergi till en tung satsning.

I en skrivelse till industridepartementet har professor K. Gösla Eriksson vid geologiska institutionen, Chalmers lekniska högskola anhållit om 3,5 miQ. kr. for fortsatt forskning och prospektering inom för geotermisk energi intressanta områden i vårt land. NE, som har yttrat sig i ärendet, anger att den med hänsyn till de finansiella ramar och statsmakternas föreskrifter i övrigt som gäller inte kan tillstyrka att särskilt stöd inom energiforskningsprogrammet skall utgå på det sätt som professor Eriksson förordar.

Program 5. Allmänna energisystemstudier

Programansvarigt organ för program 5 är delegationen för energiforskning (DFE).

DFE anger alt planerna för insatserna inom programmel är under omarbetning. Som underlag härför avser delegationen bl.a. utföra en analys avseende vilka av de problem som har aktualiserats av framtidsstudiesekretariatets studie Energi och samhälle och av energikommissionens arbete som bör bearbetas vidare inom programmet. Under höslen 1978 skall delegationen vidare låta göra en oberoende utvärdering av insatserna inom programmel under treårsperioden 1975/76-1977/78.

Verksamheten inom programmet avses under budgetåret 1979/80 omfatta fortsatt arbele på energisyslemsludier med ekonomisk inriktning, avslutning av siudier angående energiförsörjningskriser, utvidgning av framtidsstudier samt fortsättning av systemanalysarbetet.

DFE föreslår anslag till Allmänna energisyslemsludier med 5 miQ. kr., varav 350 000 kr. avser koslnader för programadministration vid delegationen. DFE anmäler dessulom att skilda omständigheter talar för en ökad satsning på programmet men vill, med hänvisning till pågående omarbetning av planerna, inte närmare ange storleken härav. Som en preliminär

18   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 274

bedömning anges dock atl programmet behöver lillföras ytterligare 1 miQ. kr. för budgetåret 1979/80.

Kostnaderna för DFE:s verksamhet i övrigt bestrids från Qortonde huvudtitelns anslag Kommitiéer m.m. Som har redovisats i prop. 1978/ 79:100 (bil. 17 s. 18), har medel härför beräknats med 4 miQ. kr. för budgetåret 1979/80.

I sin rapport över treårsperioden 1975/76-1977/78 framhåller DFE att verksamheten inom programmet har kommit igång relativt snabbt. Tillgången på personal med kompetens inom de för programmet centrala områdena har varit tillfredsställande. På nya områden har kompetensuppbyggnad påbörjats inom ramen för förprojekt eller demonstrationsprojekt.

Program 6. Energirelaterad grundforskning

Den energirelaterade grundforskningen ingår fr. o. m. budgetåret 1978/ 79 som ett program inom Huvudprogram Energiforskning Qfr prop. 1977/ 78: 110 s. 157). Medel härför fördelas av naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och STU och anvisas också till Studsvik Energiteknik AB.

Anvisade och äskade medel framgår av föQande tabell.

Anvisat Äskat

1978/79 1979/80

NFR 4750000 5278000

STU 2000000 3000000

Studsvik Energileknik AB 2250000 3400000

9000000 11678000

NFR anger att medel under anslaget avses användas för dels en fortsättning av programmet Kemisk lagring av energi, vilket drivs i samarbete med det franska forskningsrådet CNRS, dels övrig riktad grandforskning för energiområdet. STU anger att en betydande del av insatserna avses inriktas på ett förutsättningslöst sökande efter ny kunskap om bl. a. förändring av energins kvalitet vid omvandling mellan olika energiformer, värmeöverföring samt kemiska bindningar och reaktionsvägar av speciellt intresse vid energiomvandlingar. Studsvik Energiteknik AB framhåller att den ändrade inriktning av bolagets verksamhet som statsmakterna har beslutat om motiverar en kraftig höjning av anslaget till bolaget.

DFE tillstyrker NFR:s förslag till medelstilldelning för budgetåret 1979/ 80. Vad gäller NFR:s program Kemisk lagring av energi framhåller DFE vikten av att informationsutbytet med BFR, NE och STU ökar.

För energirelaterad grundforskning som stöds av STU föreslår DFE för budgetåret 1979/80 2,2 milj. kr. För den energirelaterade grundforskningen vid Studsvik Energiteknik AB föreslår DFE 2250000 kr.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 275

Föredraganden

Energiforskningen skall stödja energipolitiken. Den skall därvid underbygga den långsiktiga energipoliliska planeringen, ge underlag för statsmakternas beslut om utvecklingen inom energiområdet och underlätta genomförande av den utveckling stalsmaklerna beslutar. Genom riksdagens beslut våren 1978 om en förlängning av energiforskningsprogrammei med tre år (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78: 341) fastlades mål och riktlinjer för verksamheten inom olika program och delprogram. Dessa riktlinjer bör i huvudsak allQämt gälla. För programmet Energianvändning i bebyggelse kommer jag dock i det föQande att föreslå en delvis ändrad inriktning av verksamheten för att bereda utrymme för en väsentligt ökad satsning på solvärmeområdel. Min framställning kommer i övrigt att begränsas till preciseringar och mindre avvikelser i förhållande till vad föredraganden anförde i prop. 1977/78:110 och till vissa frågor som inte berördes i det sammanhanget.

Jag har i det föregående (avsnitt 6.2.4) framhållit att arbetet med att stimulera uppförandet och användandet av prototyper och demonsirationsanläggningar är en naturlig föQd av satsningarna inom energiforskningsprogrammet. Jag har därvid också behandlat bl.a. samordningen och gränsdragningen mellan dessa verksamheter.

Inledningsvis vill jag erinra om att energiforskningsprogrammet t. v. måste ha stor bredd för att vi närmare skall kunna pröva och värdera ell relativt stort antal utvecklingslinjer. Verksamheten bör dock vara inriktad på atl inom flertalet delprogram och programelement ge statsmakterna underiag för att mot mitten av 1980-talet fatta beslut om vilka forskningsoch utvecklingsinsatser som skall drivas vidare med sikte på att införa en viss teknik. En ingående utvärdering av olika delprogram och programele-menl är därvid av stor betydelse som förberedelse för beslut som efter hand kommer att behöva fattas om inriktningen av verksamheten inom olika delar av energiforskningsprogrammet.

DFE har i detta sammanhang en väsentlig uppgift. Enligt tilläggsdirekliv till DFE den 15 juni 1978 skall den inom ramen för sin planeringsverksamhet ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om vilka forsknings- och utvecklingsinsatser som bör föras vidare mot praklisk tillämpning, med eller utan stöd från energiforskningsprogrammei, och vilka som bör reduceras eller avbrytas.

DFE har nyligen, inom ramen för ett särskilt uppdrag från regeringen, lämnat en redovisning av verksamheten inom energiforskningsprogrammet under treårsperioden 1975/76—1977/78. Regeringens uppdrag till DFE innefattar också en översiktlig redovisning av uppnådda resultat under perioden samt en fördjupad utvärdering av insatserna under samma tidsperiod inom vissa av DFE valda områden. DFE har i sin rapport anmält sin avsikl att låta den fördjupade utvärderingen omfatta bl. a. områdena Energianvändning i industriella processer, främsi järn- och stålindustrin, Alterna-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 276

liva drivmedel. Vindenergi och Allmänna energisystemstudier. Rapport häröver väntas föreligga under våren 1979. Jag ämnar senare föreslå regeringen att komplettera DFE:s utvärderingsuppdrag för att bl.a. tillgodose behovet av underlag för beslut om energiforskningens inrikining efter den Ijuli 1981.

Jag övergår nu till atl behandla de olika programmen och vill därvid framhålla att de medelsberäkningar jag redovisar delvis bygger på grova uppskattningar. Justeringar och omfördelningar kan behöva vidlas mol bakgrund av del ytterligare underiag som kan komma fram. Det bör ankomma på regeringen att, vid riksdagens bifall lill del förslag om anslag för nästa budgetår som kommer att redovisas i del föQande, besluta om den närmare fördelningen av medel mellan olika program och delar därav.

Program 1. Energianvändning i industriella processer m.m.

De mål för programmet som angavs i prop. 1977/78:110 bör allQämt gälla. Del är av betydelse för vår industris framtida konkurrenskraft alt den får tillgång lill energieffekliv teknik i tillräcklig utsträckning. Verksamheten inom programmet bör enligt min uppfattning medverka härtill. Programmet bör inrymma långsiktigt motiverade insatser syftande till att ge underlag för satsning på ett fåtal lovande utvecklingsprojekt samt vissa insatser som kan leda till energibesparingar redan i ett kortare tidsperspektiv.

Min medelsberäkning för programmet framgår av föQande sammanställning (milj. kr.). Vid min beräkning av medelsfördelningen på delprogram harjag föQl STU:s förslag. Jag har inte inräknat särskilda medel för större försöksanläggningar inom programmet. Jag återkommer i det föQande till denna fråga.

1978/79 1978/79-1980/81  1979/80

Anvisat Beräknat' Beräknar

föredraganden

Energianvändning i indu- 22                   86 28

striella processer m.m.

varav

Allmänna studier 1 1

Trä, massa och papper 8 10

Järn och stål 6 8

Övriga processer inom industrin 3 3

Jordbruk och trädgårdsnäring I 1

Samhällets varuflöden 3 5

"Jfr prop. 1977/78:110 s. 126.

Prop. I918fl9:115   Bilaga 1    Industridepartementet 277

Program 2. Energianvändning för transporter och samfärdsel

Å/gärder 1 transportsystemet

De mål för delprogrammet som angavs i prop. 1977/78:110 bör allQämt gälla. 1 propositionen angavs som viktiga sludieområden dels organisatoriska ålgärder och styr- och stimulansmedel med verkan redan på kort sikt, dels drivkrafter för teknisk utveckling inom transportområdet, dels organisatoriska ätgärder för övergång på längre sikt till transportsystem med lägre energibehov än dagens Qfr prop. 1977/78:110 s. 133).

Min medelsberäkning för delprogrammet framgår av föQande sammanslällning (miQ. kr.).

1978/79 1978/79-1980/81  1979/80

Anvisat Beräknat' Beräknar

föredraganden

Delprogrammet Ålgärder

i transporlsystemel 2.5 8 2,7

'Jfr prop. 1977/78:110 s. 132.

Energianvändning i drivsystem

De mål för delprogrammet som angavs i prop. 1977/78:110 bör allQämt gälla. Det bör som STU framhåller vara möjligt att successivt koncentrera verksamheten inom delprogrammet till de mest lovande utvecklingsprojekten.

Arbete på att klariägga förutsättningarna för att anpassa dagens bensin-och dieselmotorer till alternativa drivmedel har under perioden 1975-1978 i huvudsak utförts genom Svensk Metanolutveckling AB, som bildades år 1975 som ett av det statliga Berol Kemi AB och AB Volvo gemensamt ägt utvecklingsbolag. Enligt avtal mellan Berol Kemi AB, ÄB Volvo och Studsvik Energiteknik AB om den fortsatta verksamheten inom Svensk Metanol-utveckling AB har Studsvik Energiteknik AB övertagit aktiemajoriteten i bolaget. Verksamheten kommer fortsättningsvis atl ges en bredare inriktning innefattande jämväl forskning och utveckling rörande produktion och distribution av syntetiska drivmedel och bränslen. Staten ställer härvid 8,5 miQ. kr. till förfogande för bolagets basverksamhet under en treårsperiod 1979- 1981. Medel härför har beräknals inom dels detta delprogram, dels programmel Energiproduktion, delprogrammet Syntetiska drivmedel, till vilket jag återkommer i det föQande.

Härutöver räknar jag med all bolaget kommer att kunna åta sig projekt inom delprogrammet främst i fråga om utnyttjande av alternativa drivmedel. Vad gäller större fältprov med metanoldrift vill jag i sammanhanget erinra om atl statens industriverk inom ramen för anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. kan lämna slöd lill prototyp eller demonstrationsanläggning med inriktning på bl. a. effektivare energianvändning inom transportområdet.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 278

Min medelsberäkning för delprogrammet framgår av följande sammanställning (miQ. kr,).

1978/79 1978/79-1980/81  1979/80

Anvisat Beräknat' Beräknar

föredraganden

Delprogrammet Energianvändning

i drivsystem 7 24 8

' Jfr prop. 1977/78:110 s. 132.

Program 3. Energianvändning för bebyggelse

Jag har tidigare (avsnitt 9.5) redovisat min allmänna syn på sol värmetekniken som en möjlighet att på sikt väsentligt minska oQeberoendet vid uppvärmning av bostäder och andra lokaler. Jag framhöll därvid också alt insatserna på forskning och utveckling och forskningsinriktal experimentbyggande inom solvärmeområdet bör ökas väsentligt i förhållande till vad som angavs i prop. 1977/78: 110. Utrymme härför inom energiforskningsprogrammet bör beredas genom omprioriteringar inom programmet Energianvändning för bebyggelse.

De omprioriteringar som föreslås av BFR i dess kompletterande anslagsframställning innebär en markant höjning av ambitionsnivån vad gäller Solvärmesystem och energilagring m. m. och en viss ökning avseende Värmepumpar. Vad gäller programmet i övrigt föreslår BFR, att de delar som har karaktären av praktiskt inriktat utvecklingsarbete med nära anknytning ttll genomförandet av energisparplanen utgår ur energiforskningsprogrammet och all verksamheten inom dessa områden fortsättningsvis finansieras från anslag under bostadsdepartementets huvudtitel. Det gäller huvuddelen av delprogrammet Effektivare energianvändning samt hela delprogrammen Planering, styrfaktorer, statisttk och Brukarkrav.

Jag anser att den omprioritering av insatserna inom programmet som BFR föreslår är väl motiverad. I min medelsberäkning för programmet föQer jag därför BFR:s förslag.

Innan jag närmare behandlar verksamheien inom programmet vill jag, mol bakgmnd av bl.a. frågor som uppkom vid riksdagsbehandlingen av prop. 1977/78:110 (se NU 1977/78:68 s. 11), beröra ansvarsfördelningen och den nuvarande anslagskonslruktionen för programmel saml frågan om ttllskott av medel från byggforskningsfonden till energiforskningsprogrammei.

Programmet Energianvändning för bebyggelse är f n. indelat i fem ända-målsinriktade delprogram, nämligen Effektivare energianvändning. Värmepumpar, Solvärmesystem och energilagring m.m.. Planering, styrfaktorer, statistik och Brukarkrav. Denna indelning anknyter till målen för programmet och kommer till användning när det gäller att ange inrikining-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 279

en av verksamheten inom programmel och avvägningen mellan dess olika delar.

I statsbudgeten anvisas under innevarande budgetår medel för programmet uppdelade på tre olika delposter. Medel under den största delposten, benämnd Forskning och utveckling disponeras av BFR. Medel under delposten Industriellt utvecklingsarbete disponeras av STU, som är statens centrala organ för leknisk forskning och industriellt ulvecklingsarbete. Medlen används för industriellt utvecklingsarbele och innovalionsinriktad verksamhei avseende komponenter och system inom programmet. Insatser görs inom samtliga teknikinriktade delprogram inom programmet, dvs. Effektivare energianvändning. Värmepumpar och Solvärmesystem och energilagring m. m. och syftar till att främja och påskynda en industriell tilllämpning av energibesparande teknik inom byggnads- och installationsområdet.

Särskilda medel för forskningsinriktal experimentbyggande anvisades för första gången under budgetårel 1977/78. Det forskningsinriklade experimentbyggandet syftar till att snabbare föra ut forskningsresultat i praktiskt bruk och är därigenom ett vikligl led i ansträngningarna all spara energi i såväl befintlig som nytillkommande bebyggelse. Medel för lån lill experimentbetingade merkostnader anvisas under bostadsdepartementets huvudtitel och utbetalas av bostadsstyrelsen efter beslut av BFR Qfr prop. 1977/78:122, CU 1977/78: 30, rskr 1977/78: 344). Planering och uppföQning av forskningsinriktal experimentbyggande utgör den velenskapliga delen av experimentbyggnadsverksamheten och har på flera sätl nära samband med verksamheten inom programmet Energianvändning för bebyggelse. En nära samordning måste ske med både del industriella utvecklingsarbetet och den övriga verksamheten inom programmel. Medel för Planering och uppföljning av forskningsinriktal experimentbyggande har därför uppförts som en särskild delpost inom programmet Energianvändning för bebyggelse. Medlen under delposten disponeras av BFR.

För samordningen av den sålunda beskrivna verksamheten svarar, såsom programansvarigl organ, BFR.

Verksamheien inom program 3 har Qfr bl.a. prop. 1975:30 bil. 2 s. 39) under treårsperioden 1975/76-1977/78 delvis finansierats med avgiftsmedel inom byggnadsforskningsfonden, vilken tillförs medel genom uttag av en särskild s. k. byggnadsforskningsavgift. För budgetåren 1975/76, 1976/ 77 resp. 1977/78 har sålunda för energiforskningsprogrammet disponerats 8, 12 resp. 13 miQ. kr. av avgiftsmedel i fonden. För sistnämnda budgelår medgav regeringen vidare den 27 okiober 1977 att BFR, inom ramen för i fonden lillgängliga medel, fick disponera 14 miQ. kr. för planering och uppföQning av forskningsinriktal experimentbyggande. Dessa medel betraktades som ett förskott för vilket fonden skulle kompenseras vid medelsberäkningen för anslaget Energiforskning under budgetåret 1978/79 (jfr prop. 1977/78:122 s. 4). Fonden har under innevarande budgetår kompen-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 280

serats för nämnda förskoll genom att de 46 miQ. kr. som har anvisats för programmet Energianvändning för bebyggelse i sin helhet har finansierats över statsbudgeten och således inte till någon del genom tillskott av avgiftsmedel i fonden.

Den hittills tillämpade ordningen med finansiering av en viss del av energiforskningsprogrammei genom tillskott av avgiftsmedel från byggforskningsfonden är enligt min uppfattning onödigt komplicerad. Jag förordar därför, efter samråd med chefen för bostadsdepartementet, att tillskott från fonden till energiforskningsprogrammet under industridepartementets huvudtitel fortsättningsvis inte skall ske. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag atl åierkomma till frågan om användning av avgiftsmedel i byggforskningsfonden för energiändamål.

Jag framhöll nyss att insatserna på forskning och utveckling och forskningsinriktal experimentbyggande inom solvärmeområdet bör ökas väsentligt i förhållande till vad som angavs i prop. 1977/78:110. Målet för insatserna bör vara att de från i huvudsak mitten av 1980-talet skall ge underlag i tekniskt och ekonomiskt hänseende för skilda beslul rörande införande av solvärme i olika systemlösningar och systemkombinationer och för inriktningen av eventuella fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser inom området. 1 denna fråga harjag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

Insalsema inom solvärmeområdet bör huvudsakligen avse dels systemfrågor, dels skilda metoder för lagring av solvärme, dels teknik för soluppvärmning av tappvarmvatten. Insatser bör därvid göras inom föQande områden, nämligen värmelagring i vatten i s. k. solvärmecentraler, värmelagring i mark, värmelagring i bottensedimenl i sjöar och havsvikar, kemisk värmelagring och solvärmt tappvarmvatten. Vidare bör generella och grundläggande insatser avseende bl.a. dimensioneringsunderiag, solfångare, styr- och reglersystem, distributionssystem, värmeavgivningssystem, materialegenskaper samt mät- och utvärderingsmetodik göras.

Det ankommer på BFR att närmare planera och genomföra verksamheten i samråd med berörda forskningsorgan, främst STU, NE och NFR. Jag vill i sammanhanget erinra om att vissa insatser rörande kemisk energilagring görs inom programmen Energiproduktion och Energirelaterad grundforskning och att insatser rörande teknik för storskalig värmelagring med vatten ingår i programmet Energiproduktion. En nära samordning bör givetvis ske mellan insatserna inom delprogrammet Solvärmesyslem och energilagring m. m. och dessa verksamheter. BFR:s verksamhet bör vidare läggas upp så att uppbyggnad av inhemsk kompetens inom solvärmeområdet hos forskare, konsulter, komponent- och systemtillverkande företag m. fl. säkerställs.

Jag beräknar medelsbehovet för forskning och utveckling samt planering och uppföQning av forskningsinriktal experimentbyggande inom delprogrammet Solvärmesystem och energilagring m. m. under budgetåret 1979/ 80 till 37,5 miQ. kr.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 281

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå en höjning av beslutsramen för lån till forskningsinriktal experimentbyggande inom solvärmeområdet under budgetåret 1979/80.

De nu redovisade förslagen innebär att insatserna på forskning, utveckling och experimentbyggande inom solvärmeområdet uppgår till totalt 67,5 miQ. kr. under budgetårel 1979/80. Detta innebär mer än en fördubbling av de sammanlagda insatserna jämfört med innevarande budgetår.

För budgetåret 1980/81 anserjag efter samråd med chefen för bostadsdepartementet alt insatserna inom solvärmeområdel bör ökas till sammanlagt 74 miQ. kr. varav 40 miQ. kr. för forskning och utveckling och 34 miQ. kr. för lån till experimentbyggande. Jag vill framhålla atl de projekt som ingår i den nu föreslagna satsningen till övervägande del är av flerårig karaktär och kräver en medelstilldelning på denna nivå under ytterligare minst tre år.

Chefen för bostadsdepartementet kommer senare denna dag att framhålla vikten av att stora ansträngningar görs för att utnytQa de kunskaper och forskningsresultat vi i dag har tillgång till vid energisparplanens genomförande. Hon kommer därvid också efter samräd med mig att föreslå att olika utvecklings- och demonstrationsverksamheter som rör främst energianvändning i befintliga byggnader samlas i ett program med finansiering frän avgiftsmedel i fonden för byggnadsforskning samt anslag under bostadsdepartementets huvudtitel. Vad gäller den verksamhet som hittills har finansierats inom energiforskningsprogrammei motsvarar detta huvuddelen av verksamheten inom delprogrammet Effektivare energianvändning samt hela delprogrammen Planering, styrfaktorer, statistik och Brukarkrav.

	1978/79	1978/79-1980/81	1979/80
	Anvisat	Beräknat'	Beräknar föredraganden
Energianvändning för
bebyggelse	46	155	51,5
varav
Effektivare energianvändning	: 14	44	4,5
Värmepumpar	6	21	9,5
Solvärmesystem och energi-
lagring m.m.	10	35	37,5
Planering, styrfaktorer,
statistik	3	11	—
Brukarkrav	2	10	-
Planering och uppföljning
av forskningsinriktal
experimentbyggande	11="	34	_3

' Jfr prop. 1977/78:110 s. 135.

" Regeringen har i enlighet med riksdagens bemyndigande (prop. 1977/78: 122), CU

1977/78:30, rskr 1977/78: 344) den 2 november 1978 medgivit att härutöver högst 4

milj. kr. av i fonden för byggnadsforskning tillgängliga medel får användas för

ändamålet.

' Ingår i beloppen för delprogrammen Värmepumpar och Solvärmesystem och

energilagring m. m.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 282

Inom energiforskningsprogrammei bör insatserna inom delprogrammet Effeklivare energianvändning i konsekvens härmed fortsättningsvis inriktas på enbart industriellt utvecklingsarbete. Vidare bör delprogrammen Planering, styrfaktorer, statistik och Brukarkrav fr.o.m. budgetåret 1979/80 utgå ur energiforskningsprogrammet. För insatserna inom delprogrammet Värmepumpar bör allQämt gälla de mål som angavs i prop. 1977/78: 110.

Min medelsberäkning för programmet under budgetåret 1979/80 framgår av här redovisade sammanställning (miQ. kr.). Jag har därvid räknat samman medelsbehovet för dels forskning och utveckling som stöds genom BFR, dels industriellt utvecklingsarbete, dels planering och uppföQning av forskningsinriktal experimentbyggande. Det ankommer på regeringen att meddela föreskrifter om medelsanvändningen inom de olika delprogrammen.

Program 4. Energiproduktion

Jag kommer i det föQande att närmare behandla vissa frågor som rör verksamheten inom olika delprogram inom programmet Energiproduktion. Vad som i övrigt angavs i prop. 1977/78: 110 om verksamheten inom programmet bör allQämt gälla.

Med stöd i form av uppdrag från NE sker f. n. vid Studsvik Energiteknik AB (f d. ÄB Atomenergi) en betydande uppbyggnad av kompetens och försöksutrustningar för insatser inom bl.a. delprogrammet Inhemska bränslen. NE anmäler att den under innevarande budgetår studerar möjlighetema till ytterligare samverkan med bolaget. Den vidgning av bolagels verksamhei utöver det kärntekniska området som angavs i prop. 1977/78:110 (s. 163) markeras härigenom samt genom bolagets förvärv av aktiemajoriteten i Svensk Melanolutveckling ÄB.

Verksamheten inom delprogrammet Inhemska bränslen är f. n. hell inriktad på biomassa, främst odlad energiskog och skogsavfall, samt torv. Somjag tidigare (avsnitt 5) har framhållit är forsknings- och utvecklingsinsatser rörande miQö- och hälsoeffekterna av ett omfattande utnyttjande för energiändamål av dessa råvaror av stor vikt. Skiffer är en annan inhemsk bränsleråvara med en betydande potential, främsi med tanke på uraninnehållet. AB Svensk Alunskiffemtveckling disponerar f n. särskilda medel för främsi processulveckling i Ranstad i Västergötland Qfr prop. 1977/ 78: 124, NU 1977/78: 69, rskr 1977/78: 342 och prop. 1978/79: 100 bil. 17 s. 210). I prop. 1977/78: 110 angav föredraganden atl han mot bakgrund härav inte var beredd att föreslå några insaiser beträffande skiffer inom energiforskningsprogrammet. Jag har i del föregående (avsnitt 5) anmäll alt jag har för avsikl att föreslå regeringen att tillsätta en utredning med uppgift att från miljövårdssynpunki utvärdera den teknik som kan komma att användas vid skifferbrytning i Sverige. Enligt min mening bör i mån av behov

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 283

vissa forskningsinsatser även rörande meioder för miQövänlig skifferbrytning kunna rymmas inom de ramar som har angivils för detta delprogram.

Målet för insatserna inom delprogrammet Syntetiska drivmedel är att siödja sådan forskning och utveckling som behövs som underlag för beslut om produktion av syntetiska drivmedel baserade pä inhemska råvaror. Jag har i det föregående redogjort för inriktningen av verksamheten inom Svensk Melanolutveckling AB och därvid även redovisat attjag har beräknat medel för bolagets basverksamhet inom delprogrammet. Härutöver räknar jag med all bolaget kommer att kunna åta sig betydande projeki inom delprogrammet främst i fråga om framställning av metanol och mellanprodukter för metanoitillverkning ur inhemska råvaror.

I prop. 1977/78: 110 angavs (s. 153) som mål för delprogrammet Vindenergi att snarasi möjligl och senast vid mitten av 1980-talet ge erforderligt underlag avseende kostnader och övriga förutsättningar för beslut rörande utnytQande av vindkraften för elproduktion. Det angavs vidare alt den utvecklingslinje som närmast är av intresse i sammanhanget är stora, horisontalaxlade, fåbladiga aggregat och att verksamheten under treårsperioden 1978/79-1980/81 borde inriklas främst på uppförande och utvärdering av minst två försöksaggregat i full skala samt däruiöver om möjligt på förberedelser för ytteriigare ett aggregat. I propositionen beräknades en medelsram på 105 miQ. kr. för Vindenergi under treårsperioden 1978/79-1980/81. Samtidigt angavs dock att bedömningen av medelsbehovel med nödvändighet var osäker och att det först vid en senare tidpunkt kunde avgöras om ytterligare medel erfordras.

Jag har erfarit att de nu beräknade kostnaderna för verksamheten inom delprogrammet ligger väsentligt över vad som låg till grund för beräkningarna i prop. 1977/78:110. Detta aktualiserar frågan huruvida medelsramen för delprogrammet bör ökas.

Jag har beträffande NE:s planer för delprogrammet erfarit föQande. NE:s planer avser tiden t.o.m. budgetåret 1984/85. Under sistnämnda budgetår genomförs den värdering av verksamhetsresultaten som enligt NE avses ge underlag för ett ställningstagande till vindkraftens utnyttjande i det svenska kraftsystemet. Den dominerande delen av den planerade verksamheten kommer att utgöras av uppförande av och prov med två försöksaggregat i full skala i samverkan med statens valtenfallsverk och Sydkraft AB. Aggregaten avses upphandlas från svensk industri på basis av offerter som har inkommit till NE och nu är under granskning inom NE. Under 1979 genomförs kontraktsförhandlingar och beställning av aggregaten som beräknas levereras under början av år 1982. Försök med aggregaten avses genomföras under åren 1982-1984.

I NE:s planering har studerats ett genomförande av verksamheten dels med och dels ulan medelstilldelning under treårsperioden 1978/79- 1980/81 utöver i prop. 1977/78:110 beräknade 105 miQ. kr. Del senare alternativet innebär en viss senareläggning av planerade insatser och härigenom av

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 284

utgifterna. I genomsnitt blir i detta alternativ de årliga kosinaderna under perioden 1981/82-1983/84 ca 40 miQ. kr.

Jag anser för egen del att verksamheten inom delprogrammet bör inriktas på att två fullskaliga försöksaggregat uppförs och utvärderas i syfte att till mitten av 1980-talet ge underlag för vidare bedömningar rörande vindkraften. Verksamheten under treårsperioden 1978/79-1980/81 bör emellertid läggas upp så att den ryms inom den tidigare angivna medelsramen. För budgetåret 1978/79 har anvisats 35 miQ. kr. På grundval av NE:s planering beräknar jag 36 miQ. kr. för budgetåret 1979/80 och 34 miQ. kr. för budgetåret 1980/81. Som framgår av NE:s planer kommer medel att behövas för verksamheten inom delprogrammet även efter budgetårel 1980/81. Jag är dock för egen del inte beredd att nu ta ställning i denna fråga.

I prop. 1977/78: 110 redovisades, i avvaktan på ställningstagande till energikommissionens förslag, inle någon medelsberäkning för delprogrammet Lältvattenreaktorer under budgetåren 1979/80 och 1980/81 Qfr prop. 1977/78: 110 s. 149). Det angavs därvid att medel för delprogrammet under nämnda budgetår skulle få tas i anspråk av de medel som hade beräknats som en t. v. ofördelad reserv. Jag har tidigare (avsnitt 10.3) redovisat min syn på bl. a. den forlsatta kärnkraftutbyggnaden. Under innevarande budgetår bedrivs med medel från delprogrammet Lättvattenreaktorer viss forskning rörande lättvattenreaktorers säkerhei som är av långsiktig karaktär. Tillsynsmyndigheterna, dvs. statens kämkraftinspektion och statens strålskyddsinstilut, utför för NE:s räkning en viss samordning av denna verksamhet med den forskning de själva finansierar. Verksamheten inom delprogrammet är bl. a. av stor betydelse för alt bibehålla landels kompetens när det gäller kärnkraftens säkerhets- och strålskyddsfrågor. En fortsatt satsning inom detta område förutsätter att verksamheten inom delprogrammet bibehålls på samma nivå och med samma inriktning som under innevarande budgetår. Jag beräknar därför medelsbehovet för delprogrammet under budgetårel 1979/80 till 15 miQ. kr. För budgetåret 1980/81 beräknar jag medelsbehovet lill 16 miQ. kr.

Inom ramen för delprogrammet Kol genomförs f n. viss forskningsoch utvecklingsverksamhet med syfte att förbättra förutsättningarna för att ta i anspråk kol som ett handlingsalternativ för den framlida svenska energiförsörjningen. Jag har i del föregående redovisat min syn på den ökade roll som kolet bör få i den svenska energiförsörjningen och också föreslagit vissa särskilda insatser utanför energiforskningsprogrammet. Jag anser alt det härutöver är nödvändigi all öka insatserna även inom energiforskningsprogrammet. Verksamheten inom delprogrammet bör därvid koncenireras till forsknings- och utvecklingsarbete rörande sådan för svenska förhållanden och svenska miljökrav anpassad kolteknik som skulle kunna utnyttjas främsi i tidsperspektivet efter år 1990. Bl. a. någon eller några försöksanläggningar avseende sådan leknik skulle kunna vara ak-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 285

tuella. Jag kommer därför all föreslå regeringen alt uppdra ål NE att i samband med sin ordinarie anslagsframställning för budgetårel 1980/81 redovisa förslag till en flerårsplan för ökade insatser på kolområdet inom de medelsramar som har angivits för energiforskningsprogrammei.

När det gäller NE:s förslag om kollektiv energiproduktions-forskning delar jag DFE:s uppfattning att del är angeläget att företag som producerar och distribuerar energi eller tillverkar utrustning härför, ökar sitt slöd lill och insaiser för forskning, utveckling och försöksverksamhet inom energiområdet.

Inom delprogrammet Fusionsenergi finansieras bl.a. kosinaderna för Sveriges medverkan i den europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) forskningsprogram. Samarbetet med Euratom grundas på ett avtal mellan Sverige och gemenskapen, vilket har godkänts av riksdagen (prop. 1975/76:86, NU 1975/76:29, rskr 1975/76: 172). Inom Euratom har under år 1978 tagits fram förslag till femårsprogram för liden 1979-1983 som ersättning för och fortsättning på det nu gällande programmet, som omfattar åren 1976—1980. Förslaget, som ännu inte har slutbehandlats, innebär ökade kostnader men det är ännu inte möjligt alt närmare beräkna de ekonomiska konsekvenserna för Sveriges medverkan. Jag ansluter mig emellertid till dåvarande statsrädet Johanssons uppfattning att de medelsberäkningar som redovisades i prop. 1977/78: 110 (s. 155) bör betraktas som en övre gräns för vad som bör ställas till fusionsforskningens förfogande för treårsperioden 1978/79-1980/81.

Jag vill också nu la upp en annan fråga som rör fusionsforskningssamarbetet mellan Euratom och Sverige.

I samarbetsavtalel regleras bl.a. parternas rätt att få tillgång lill de vetenskapliga resultaten av varandras forskningsprogram. Denna rätt garanteras enligt avtalet genom regler om tillgång lill informaiion, genom personalutbyte mellan laboratorier i Sverige och inom gemenskapen och genom en rättvis fördelning av beställningar som läggs ut för genomförandet av de två programmen mellan svenska förelag och förelag inom gemenskapen. Informationsflödet får enligt avtalet i princip bara omfatia de avtalsslutande parterna samt företag och personer som verkar inom Sverige och gemenskapen. Reglerna finns intagna i samarbeisavtalels artiklar X och XI. (Avtalet i sin helhet finns intaget som bilaga till prop. 1975/76:86.)

Höslen 1978 barett liknande avtal slutits mellan Euratom och Schweiz. I detta avtal medger Schweiz atl informaiion från dess fusionsforskningsprogram går inte bara lill gemenskapens medlemsstater ulan också till andra lill Euratoms forskningsprogram anslutna stater. Vidare är Schweiz införstått med att personalutbyte och fördelning av beställningar omfattar även andra anslutna stater.

Del anförda har aktualiserat frågan om ändring i avtalsartiklarna X och XI i Sveriges avtal med Euratom så all reglerna om informationsutbyte m.m. kan avse även andra lill Euratoms forskningsprogram anslutna stater.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 286

Möjlighelen lill en eventuell vidgning av samarbetet ulöver kretsen Euratom-Sverige berörs inte i avtalet. Enligt min mening bör detta kunna ske. Regeringen bör därför inhämta riksdagens medgivande atl träffa sådan överenskommelse att samarbetsavtalets föreskrifter om informationsutbyte, personalutbyte och rättvis spridning av beställningar kan tillämpas även i förhållande till annan part som ansluler sig till Euratoms fusionsforskningsprogram.

Min medelsberäkning för programmel Energiproduktion framgår av följande sammanställning (miQ. kr.). För delprogrammet Inhemska bränslen harjag därvid, i konsekvens med regeringens beslut den 14 december 1978, inräknat medel under budgetåret 1979/80 för vissa större försöksanläggningar. Jag återkommer lill denna fråga i del föQande.

	1978/79	1978/79-1980/81	1979/80
	Anvisat'	Beräknat*	Beräknar föredraganden
Energiproduktion	133	393	151,8
varav
Inhemska bränslen	30	100	42,5
Kol	5	15	6
Syntetiska drivmedel	7	22	8
Lättvattenreaktorer	14	143	15
Hetvattenteknik m. m.	7	22	7,3
Vindenergi	35	105	36
Avancerad energiteknik	15	50	15
Fusionsenergi	20	65	22

' Exkl. medel för vissa större försöksanläggningar enligt beslut den 14 december

1978.

* Jfr prop. 1977/78: 110 s. 142.

ä Endast budgetåret 1978/79.

Program 5. Allmänna energisystemstudier m. m.

De i prop. 1977/78: 110 (s. 156) angivna målen för verksamheien inom programmet bör allQämt gälla.

Enligt energikommissionen är det angeläget att inom de närmasle åren utreda fömtsättningama för en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen för att ge underiag för värdering av konsekvenserna för bl.a. sysselsättning, produktivitet och handelsbalans. Några remissinstanser inslämmer i detta. Under senare år har några olika studier belyst frågor om konsekvenser för samhället i olika avseenden av förändringar i energitillförseln. Fortsatta studier av dessa frågor bör kunna ge ytterligare underiag för framtida beslul om vår energiförsöijning. Siudier rörande konsekvenser av förändringar i energisystemet för individer, samhälle och ekosystem ingår i programmet Allmänna energisystemstudier.

Programmet bör mot den bakgranden bl. a. inrymma studier av effekter för samhället i slort av olika energianvändningsnivåer, inkl. en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet

287

Min medelsberäkning för programmet framgår av föQande sammanställning (miQ. kr.). Jag har därvid inräknat medel för DFE:s planering och uppföQning av programmet. De direkta kostnaderna för DFE:s verksamhet i övrigi (programsamordning m. m. inom Huvudprogram Energiforskning) bestrids från anslaget Kommittéer m. m. Regeringen har i prop. 1978/ 79:100 (bil. 17 s. 18) föreslagit att under nämnda anslag beräknas 4 miQ. kr. härför under budgetårel 1979/80.

1978/79 1978/79-1980/81  1979/80

Anvisat Beräknat' Beräknar

föredraganden

Allmänna energisystemstudier 4,5

15

Jfr prop. 1977/78: 110 s. 156.

Program 6. Energirelaterad grundforskning

De i prop. 1977/78:110 (s. 158) angivna målen för programmet bör allQämt gälla. Min medelsberäkning för programmet framgår av föQande sammanställning (miQ. kr.).

1978/79 1978/79-1980/81 1979/80

Anvisat Beräknat' Beräknar

föredraganden

Energirelaterad grundforskning 9

varav Naturvetenskapliga

forskningsrådet 4,75

Styrelsen för teknisk utveckling 2

Studsvik Energiteknik AB 2,25

30

10

5,25 2,25 2,5

' Jfr prop. 1977/78:110 s. 158.

Med huvudprogrammet sammanhängande insatser

Inom ramen för Huvudprogram Energiforskning bestrids också kostnader för visst internationellt samarbele. Utöver de ändamål som angavs i prop. 1977/78:110 (s. 158) beräknar jag medel också för svenskl deltagande genom Studsvik Energiteknik AB i fortsättningen av det s. k. Halden-projeklet inom ramen för OECD-ländernas kärnenergisamarbete med ca 2 milj. kr. perår under åren 1979-1981.

Min medelsberäkning framgår av föQande sammanställning (milj. kr.)

1978/79 1978/79-1980/81  1979/80

Anvisat Beräknat' Beräknar

föredraganden

Med huvudprogrammet sammanhängande insaiser

23

Jfr prop. 1977/78: 110 s. 158.

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 288

Särskilda medel för större försöksanläggningar m. m.

I prop. 1977/78: 110 beräknades (s. 125) för treårsperioden 1978/79-1980/81 96 milj. kr. som en t. v. ofördelad reserv inom energiforskningsprogrammet. För budgetåret 1978/79 har för ändamålet uppförts 7,5 milj. kr. till regeringens förfogande. Medlen avsågs bl. a. användas för att finansiera vissa större försöksanläggningar inom främst programmen Energianvändning i industriella processer m. m. och Energiproduktion. Vidare angavs att medel ur reserven skulle fä tas i anspråk för delprogrammet Lättvattenreaktorer under budgetåren 1979/80 och 1980/81 Qfr. prop. 1977/ 78: llOs. 149).

STU, NE samt Studsvik Energiteknik AB har inkommit med förslag om disposition av medel från reserven. Förslagen har remissbehandlats. Regeringen har den 14 december 1978 beslutat att ur reserven disponera medel för finansiering av dels försöksanläggning för reduktion av järnmalm m.m., dels försök med förbränning i s.k. snabb fluidiserad bädd, dels energiskogsodlingsförsök. Medelsfördelningen på olika program framgår av föQande sammanställning (miQ. kr.).

Program	Budgetår
	1978/79	1979/80	1980/81
Energianvändning i industriella processer m.m. Energiproduktion	2.0 3,6 5,6	7,5 7,5	4,6 4,6

För programmet Energianvändning i industriella processer har härutöver angivhs en planeringsram om sammanlagt 11 miQ. kr. under budgetåren 1979/80 och 1980/81 avseende försöksanläggningen för reduktion av järnmalm m. m.

För budgetåret 1979/80 beräknar jag den ofördelade reserven till 18 miQ. kr. Det ankommer på regeringen att fördela dessa medel.

Forskningssamarbetet inom lEA

Utförliga redogörelser för uppläggningen av forskningssamarbetet inom det internationella energiorganet (lEA) och principerna fördel svenska deltagandet har tidigare lämnats i prop. 1976/77: 100 och prop. 1977/78: 110. Härutöver villjag tillfoga föQande.

Regeringen uppdrog den 22 december 1977 ål DFE att göra en sammanställning och utvärdering av det hittillsvarande svenska deltagandet i IEA:s forskningssamarbete. I rapporten (Ds I 1978: 30) Sveriges deltagande i forskningssamarbetet inom International Energy Agency, lEA - en sammanställning och utvärdering lämnar DFE en detaQerad beskrivning av

Prop. I918fl9:115    Bilaga 1    Industridepartementet 289

arbetsläget för de olika samarbelsprogram och samarbetsprojekt, som Sverige deltar i.

DFE beräknar i sin rapport att kostnaden för de dittills ingångna avtalen uppgår till ca 10 miQ. kr., varav ca 6,5 miQ. kr. utgör kostnader för svenska projekt som genom avtalen har anslutits till lEA-samarbetet. DFE konstaterar sammanfattningsvis att Sverige nu deltar i de flesta av de samarbetsavtal som har träffats inom lEA, alt verksamheten inom de olika samarbelsavtalen är av mycket olika karaktär - vissa avtal avser informationsutbyte, vissa avser fördelning av arbetsuppgifter mellan deltagarländerna och ett fåtal avser gemensam finansiering av experimentanläggningar eller prototyper - och att detta påverkar verksamhetens inordning och roll i det svenska energiforskningsprogrammet samt de slags resultat som kan förväntas av lEA-samarbetet.

DFE redovisar också en genomgång av nya samarbetsområden av intresse för svensk del och gör bedömningen att intresset även från andra medlemsländer är tillräckligt för att samarbetet skall nå en god täckningsgrad i förhållande till det svenska energiforskningsprogrammet. Några särskilda ålgärder för att ytterligare stimulera samarbetsintressel bedöms av DFE inte behöva vidtas f. n.

Efter del att DFE har avgivit sin rapport har Sverige ingått avtal om forskningssamarbete inom ytterligare några områden, nämligen energibesparing vid cementtillverkning, energibesparing genom värmelagring och utbyte av teknisk information om omvandling av biologisk materia (biomassa). Sverige deltar nu, inräknat dessa senare avtal, i sammanlagt 21 samarbetsavtal inom lEA.

Sammanfattning

Äv mig beräknade medelsbehov för energiforskning under budgetårel 1979/80 framgår av föQande sammanställning.

Äv den beräknade totala medelsramen om 287 miQ. kr. för nästa budgetår bör 283 miQ. kr. tas upp under anslaget Energiforskning. Regeringen har tidigare Qfr. prop. 1978/79: 100, bil. 17 s. 18) föreslagil att 4 miQ. kr. skall utgå under anslaget Kommittéer m.m. för att täcka kostnaderna vid delegationen för energiforskning för programsamordning m. m. inom Huvudprogram Energiforskning.

19   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet

290

Medel för forskning och utveckling inom energiområdet (miQ. kr.)

1978/79 Anvisat

1978/79-

1980/81

Beräknat'

1979/80

Beräknar

föredraganden

Huvudprogram Energiforskning

1. Energianvändning i industriella processer m. m.

varav

AUmänna studier

Trä, massa och papper

Jäm och stål

Övriga processer inom industrin

Jordbruk och trädgårdsnäring

Samhällets vamflöden

2. Energianvändning för transporter och samfärdsel

varav

Åtgärder i transportsystemet

Energianvändning i drivsystem

3. Energianvändning för bebyggelse

varav

Effektivare energianvändning

Värmepumpar

Solvärmesystem och energilagring m. m.

Planering, styrfaktorer, statistik

Brukarkrav

Planering och uppföljning av forskningsinriktal

experimentbyggande

4. Energiproduktion

varav

Inhemska bränslen

Kol

Syntetiska drivmedel

Lättvattenreaktorer

Hetvattenteknik m. m.

Vindenergi

Avancerad energiteknik

Fusionsenergi

5. Allmänna energisystemstudier m. m.

varav

Allmänna energisystemstudier

Programsamordning m. m.

6. Energirelaterad grundforskning

varav

Naturvetenskapliga forskningsrådel Styrelsen för teknisk utveckling Studsvik Energiteknik AB

Reserv för senare fördelning Summa för huvudprogrammet

Med huvudprogrammet sammanhängande insatser

InlernationeUl samarbete Total beräknad ram

22

86

28

1 8 6 3 1 3		1 10 8 3 1 5
9,5	32	10,7
2,5 7	8 24	2,7 8
46	155	51,5
14 6 10 3 2	44 21 35 U 10	4,5 9,5 37,5
11	34	_3
133	393	151,8
30 5 7 14 7 35 15 20	100 15 22 14* 22 105 50 65	42,5 6 8 15 7,3 36 15 22
8	27	9
4,5 3,5	15 12	5 4
9	30	10
4,75 2 2,25		5,25 2,25 2,5
7,5 235	96 819	18 279
7	23	8
242	842	287

' Jfr. prop. 1977/78: 110 s. 159-160. 2 Endast budgetåret 1978/79.

Mngår fr.o.m. budgetåret  1979/80 i de belopp som anges för delprogrammen Värmepumpar och Solvärmesystem och energilagring m. m.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 291

De programansvariga organen har för sin planering och organisation av insatserna behov av alt kunna göra fleråriga åtaganden. För innevarande budgetår har regeringen i likhel med tidigare budgelår av riksdagen bemyndigats att i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet göra åtaganden för kommande budgetår. Jag förordar att regeringen inhämtar sådant bemyndigande även för budgetårel 1979/80. Jag beräknar behovet härav, inkl. löpande beslut, till 250 milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1980/81, 200 miQ. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1981/82 och 100 miQ. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1982/83. Lämnas bemyndigande ankommer det på regeringen att meddela de närmare föreskrifter som erfordras.

Det ankommer vidare på regeringen att i anslutning till de rikflinjer och på det sätt jag ttdigare har förordat besluta om fördelning av medel mellan olika program och delprogram.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

1.      godkänna de ändrade riktlinjer för verksamheten inom program
met Energianvändning för bebyggelse, särskilt beträffande del
programmet Solvärmesystem och energilagring m.m., som jag
har förordat

2. godkänna de ändringar i övrigt av riktiinjema för verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning som jag har förordat

3. medge att regeringen träffar överenskommelse om ändring av avtalet om samarbete mellan Sverige och den europeiska atomenergigemenskapen inom området för styrd lermonukleär fusion och plasmafysik i enlighel med vad jag har förordat

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1979/80, i enlighet med vad jag har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat löpande beslul, innebär åtaganden om högst 250000000 kr. för budgetåret 1980/81, högst 200000000 kr. för budgetåret 1981/82 och högst 100000000 kr. för budgetåret 1982/83

5. till Energiforskning för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 283 000000 kr.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 292

KAPITALBUDGETEN

I. Statens affärs verksfonder

F,    STATENS VATTENFALLSVERK

1. F:l. Kraftstationer m. m.

1977/78 Utgift 2438349966 Behållning 468377083

1978/79 Anslag        2310000000 1979/80 Förslag       1830000000

Statens vattenfallsverk inrättades som affärsdrivande verk år 1909 och fick sin nuvarande organisaiion efter beslut av 1961 och 1974 års riksdagar (prop. 1961:168, SU 1961:162, rskr 1961:368 och prop. 1974: 1 bil. 15 s. 211, NU 1974:26, rskr 1974:198).

Vattenfallsverket handhar statens kraftverksrörelse och kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk saml verkar för en rationell elenergiförsörjning i riket. Verket ombesörjer också beredskapsplanläggning av rikets elenergiförsörjning.

Vattenfallsverket beslutar om leverans av elenergi från verkels anläggningar och fastställer avgifter för sådan leverans. Anläggningar och byggnader som behövs för verksamheten uppförs av verket.

Utgifterna för vattenfallsverkets investeringar bestrids dels från investeringsanslaget Kraftstationer m.m., dels genom inkomslmedel som uppbärs och redovisas av verket, dels genom medel som i övrigt ställs till verkets förfogande.

Vatienfallsverkel förvaltar statens aktier i elproduktionsbolagen Bastusels Kraft AB, Bergeforsens Kraft AB, Bråvallakraft AB, Forsmarks Kraflgrupp AB, Fyriskrafl ÄB, ÄB Grytforsen, AB Kattstrupeforsen, Rebnis Kraft AB, Stockholms Kraftgrupp AB, Söderfors Kraft AB, Törnkraft AB och AB Umeforsen, i dislributionsbolagen AB Alebygdens Elverk, AB Boxholms Elverk: AB Finspångs Elverk, Gotlands Energiverk AB, Göta-kraft AB, Motala Ströms Kraft AB, Pileortens Eldistributions AB, Rönninge Elektriska AB, AB Skillingaryds Elektricitetsverk, AB Stenungsunds Elverk, Umeå Elektriska Distributions AB, Vikbolandets Elektriska Kraft AB, Vingåkers Elverk AB, Viskans Kraft AB, AB Värmdö Elverk, AB Ange Elverk, Östhammars Energiverk AB samt i Kolbäcks Belysnings AB, AB Kärnkraftutbildning, Luleå Energiverk AB, Svenska Petroleum AB, Svensk Kärnbränsleförsörjning AB, Swedegas AB, SwedPower AB och Östgas AB.

Ekonomisk översikt m.m.

Tillgångarna i statens vattenfallsverks fond uppgick den 30juni 1978 till sammanlagt 22820 milj.kr., varav  18694 miQ. kr. hänförde sig lill

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

293

naturtillgångar och anläggningar, 1 112 miQ. kr. till inventarier och förråd och återstoden till poster av finansiell natur. Sedan skulderna frånräknats var fondens kapitalbehållning 21 481 milj. kr. inkl. balanserade överskottsmedel.

Valtenfallsverkels resultaträkning för de tre senaste budgetåren framgår av föQande sammanställning (i 1 000-tal kr.).

	1975/76	1976/77	1977/78-
Rörelseintäkter Driftkostnader	2708880 -1297281	3440327 -2078448	4016049 -1964964
Rörelseresultat före avskrivningar Avskrivningar	1411599 -  736244	1361879 -  793090	2051085 -  962086
Rörelseresultat	675355	568789	1088999
Finansiella och extraordinära intäkter och kostnader, netto	-      7933	26231	43496
Resultat före bokslutsdispositioner och skatter	667422	595020	1132495
Bokslutsdispositioner Kommunalskatter	101049 -    35 557	351 259 -    41665	-       16469 -       50465
Överskott Överskott av i medeltal disponerat statskapital	732914 7,5%	904614 8,0%	1065561 8,25%

Resultaträkningen redovisas exkl. kanalrörelsen fr.o. m. budgetåret 1977/78

Kraft försälj ningen blev under budgetåret 1977/78 lägre än vad som beräknats i verkets driftstat. EngrosförsäQningen blev volymmässigt 9% lägre än prognostiserat. DetaQförsäQningen blev 3,5% högre och den tillfälliga kraflförsäQningen drygt 50% högre, det sista huvudsakligen beroende på oväntat stora försäQningar till Norge i början av budgetåret.

Intäkterna från kraflförsäQningen blev 3 704 miQ. kr. eller 72 miQ. kr. lägre än i driflstaten. En något starkare uppgång i konsumentprisindex och något högre oQepriser än väntat bidrog genom sin påverkan på priset för engrosleveranserna lill att minskningen av kraftintäkterna begränsades. Transiteringsintäkter och övriga rörelseintäkter blev högre än de i driftstaten beräknade. De totala intäkterna från kraftverksrörelsen blev 4016 miQ. kr., vilkel var 49 miQ. kr. lägre än uppskattat.

Den låga belastningsutvecklingen och en större kärnkraftproduktion än beräknal medförde en väsentligt mindre oQebaserad kraftproduktion än förutsett. Kostnaderna för bränsle och inköpt kraft kom därigenom att bli väsentligt lägre än de i driftstaten beräknade. Kraflverksrörelsens totala driftkostnader uppgick till I 965 milj. kr. eller 279 miQ. kr. lägre än beräknat.

Rörelseresultatet före avskrivningar blev 2 051 miQ. kr. eller 230 miQ. kr. bättre än beräknat i driftstaten. Behovet av avsättningar för förnyelse av anläggningar blev till föQd av uppgången i index 46 miQ. kr. större än i driftslalen eller 946 miQ. kr. Efter avskrivningar och finansiella poster

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet

294

m. m. erhölls ett rörelseresultat om 1 066 miQ. kr. vilket svarar mot en förräntning med 8,25 % av det disponerade statskapitalet.

Antalet anställda i tjänst hos vattenfallsverket var vid slutet av budgetåret 1977/78 10855 mot 11 391 budgetårel 1976/77 och 11 990 budgetåret 1975/76. Drift- och underhållspersonal till kraftstationerna i Ringhals och Forsmark har anställts medan antalet anställda vid verkets byggande avdelningar har gått ned lill föQd av bl. a. minskad arbetsvolym vid dessa stationer samt minskad uibyggnad av vattenkraft.

Den för valtenfallsverket totala belastningen och totalt disponibla energin under de tre senaste budgetåren framgår av föQande sammanställning.

1975/76

1976/77     1977/78

Belastning (i GWh) Fasta leveranser:

Industri

Kommunikationer

Kraflföretag

Egen detaljdistribution

Övriga konsumenter

Överföringsförluster och reservkraft

Summa fasta leveranser

Leveranser av tillfällig kraft inom och utom landet inkl. överföringsförluster

Total belastning

Disponibel energi (i GWh)

Vattenkraft

Värmekraft exkl. kärnkraft

Kärnkraft

Import

Inköpt kraft från svenska leverantörer

Total disponibel energi

11740	11780	10880
1430	1490	1430
23 140	24210	22980
2360	2750	2950
370	400	410
2870	2550	2590
41910	43180	41240
3 800	3 540	3060
45710	46720	44300
30820	26440	28210
1810	4940	1520
5620	6920	8450
5150	3 790	1630
2310	4 630	4490
45710	46720	44300

Vattenfallsverkets fasta elleveranser - exkl. leveranser lill Gotland, vars råkraflförsörjning vattenfallsverket övertog den 1 januari 1978 -minskade under budgetåret 1977/78 med 2 150 GWh eller med 5% jämfört med budgetåret 1976/77. Även de ttllfälliga leveranserna minskade något. De totala leveranserna exkl. export av tillfällig kraft minskade med 5,8%.

Vattenfallsverkets leveranser lill industrin minskade med 7,7% mellan budgetåren 1976/77 och 1977/78. Samtliga industrigrupper ulom massa-och pappersindustri minskade sin förbrukning. Särskilt stor var nedgången inom grupperna malmgruvor, kemisk industri samt elhyttor och stålverk. Förbrukningen inom gruppen kommunikation minskade med 3,7%,

Även leveranserna till kraftföretag gick ned under budgetårel 1977/78. Minskningen blev 4,6% exkl. Gottand och hänför sig huvudsakligen till företag utom landet. Leveranserna lill samkörande företag minskade med nära en Qärdedel till följd av del goda kraftbalanslägel under budgetåret 1977/78.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 295

Inom vattenfallverkets egna detaQdistributionsområden ökade elkonsumtionen med 7,2%.

Under budgetåret 1977/78 färdigställdes Ritsem kraftstation, som under år med normal vattentillgäng kommer att producera ca 470 GWh. Den totala vattenkraflproduktionen var ca 1 770 GWh högre än under budgetåret 1976/77 beroende på bättre vattentillgång. Vattenkraften svarade därmed för 64% av verkets totala krafttillgång under budgetåret 1977/78. Kärnkraftproduktionen ökade med ca 1 540 GWh och svarade för 19% av kraftttllgången. Produktionen av oQebaserad värmekraft kunde härigenom hållas på en väsentligt lägre nivå än under budgetåret 1976/77.

Vattenfallsverkets investeringsanslag och medelsförbmkning under de tre senaste budgetåren redovisas i följande sammanställning (i 1000-tal kr.).

Ingående Medelsför- Utgående

behållning Anslag bmkning behållning

1975/76 171996 1937500 1926318 183 178

1976/77 183178 2 252230 2190181 245 227

1977/78 245227 2661500' 2438350 468377

' Exkl. 100 milj. kr. som överfördes lill budgetutjämningsfonden (prop. 1976/77:150 bil. 2 s. 9, FiU 1976/77:30, rskr 1976/77:341).

Från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. hade för budgetåret 1977/78 anvisats sammanlagt 2661,5 miQ. kr. varav 496,5 miQ. kr. på tilläggsbudget 1 (prop. 1977/78:25 s. 116, NU 1977/78:32, rskr 1977/ 78:108). Anslagshöjningen motiverades bl. a. av kostnadsökningar för det tidigare beslutade investeringsprogrammet och åtaganden i samband med att valtenfallsverket träffat avtal om förvärv av elproduktions- och eldislri-butionsanläggningar på Gotland. Den för samma år fastställda investeringsramen var 2 691,5 miQ. kr. Vatienfallsverkel medgavs dessutom ta i anspråk ca 100 miQ. kr. ur den under investeringsanslaget Kraftstationer m.m. disponibla medelsreserven för att tidigarelägga vissa investeringar av sysselsältningsskäl. Till de investeringar som vattenfallsverket härigenom av regeringen bemyndigats utföra eller påbörja hör bl. a. en kontorsbyggnad i Sundsvall för en beräknad kostnad av 22 miQ. kr.

Statens vattenfallsverk Allmänna energifrågor

I anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 behandlar statens valtenfallsverk inledningsvis vissa allmänna energifrågor som anknyter till den egna verksamheten. För en redogörelse för sin samlade syn på den framtida energipolitiken hänvisar valtenfallsverket till det yttrande verkei Ullsammans med övriga medlemsförelag i Centrala Driflledningen (CDL) har avgett över energikommissionens förslag.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 296

Valtenfallsverket delar energikommissionens uppfattning att det är angeläget att utveckla nya energislag och att vinna praktiska erfarenheter genom att uppföra demonstrationsanläggningar.

Verkei bedriver därför aktivt forsknings- och utvecklingsarbete både i egen regi och i samverkan med andra myndigheter, företag och organisationer. Huvuddelen av verkets egna insatser på forsknings- och utvecklingsområdet avser arbeten med stark anknytning till byggande och drift av kraftproduktions- och kraftöverföringsanläggningar. Väsentliga belopp har dock avdelats även för utvecklingsinsatser avseende energihushållning och ralionell energianvändning. Inom sistnämnda område bedrivs provverksamhet med värmepumpar. Vid sidan av de grundläggande och långsiktiga utvecklingsarbeten som initierats och finansieras av nämnden för energiproduktionsforskning gör verket vissa insatser också ifråga om alternativa energislag, såsom sol och vind, saml beträffande ny teknik för förbränning av fossila bränslen.

Vattenfallsverket planerar att av driftmedel årligen anslå ca 50 miQ. kr. under de närmaste åren för utveckling och demonstration av nya energislag samt vidareutveckling av konventionell teknik för kraftproduktion och kraftöverföring.

Valtenfallsverket bedriver sedan några år tillbaka provverksamhet med värmepumpar i småhus i syfte att klarlägga driftbetingelserna i befintliga hus som har användbar oQeeldningsanVåggning. Om värmepumpen fungerar väl skulle väsenttiga oQebesparingar kunna göras samttdigt som elbelastningskurvan påverkas gynnsaml. Erfarenheterna hittills äremellerlid inte speciellt goda beroende på alt driftsäkerhet och prestanda hos värmepumparna inte har svarat mot förväntningarna.

Vattenfallsverket har också medverkat till installation av värmepumpar i två flerfamiQshus med ca 90 lägenheter vardera. De teknisk-ekonomiska förutsättningama för dessa avsevärt större anläggningar bedömer verket vara väsentligt bättre än för små värmepumpar.

Vidare kommer vattenfallsverkets nya kontorshus i Sundsvall att förses med en värmepump, som hämtar värme från det kommunala avloppsvattnet.

Behovei av värme under -I-100° C är slort i vårt land. Inom detta temperaturområde kan solfångare arbeta med god verkningsgrad. Vattenfallsverket gör f n. en förstudie i syfte att klarlägga de tekniska och ekonomiska möjligheterna att samla upp och säsongslagra solenergi för uppvärmning av ca 500 lägenheter. Denna storlek bedöms f. n. vara en nödvändig förutsättning för att erhålla konkurrenskraftiga uppvärmningskostnader.

Vattenfallsverket deltar i nämndens för energiproduklionsforskning ulvecklingsarbete på vindenergiområdet. Verket svarar således för driften av försöksanläggningen Kalkugnen i norra Uppland. Vattenfallsverket har också slutit ett avtal med nämnden om att bygga en fullskalig prololypanläggning. Härutöver bedriver verket visst eget utvecklingsarbe-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 297

le som avser dels en ny typ av elgenerator i samarbete med ett tillverkande företag, dels konstruktion av torn för vindkraftaggregat.

I samarbete med Statsraff AB gör vattenfalls verket en förstudie med inriktning på att klariägga de tekniska och ekonomiska fömtsättningama för att uppföra en anläggning för kraftproduktion baserad på förgasning av svavelrika bränslen. Som bränsle skall i första hand användas restoQor från raffinaderier eller en blandning av restoQor och kol. I den tänkta anläggningen förgasas bränslet. Gasen förbränns sedan i en gasturbin. Överskottsvärmen från den och från förgasningsprocessen UtnytQas för produktion av ånga, som får driva en ångturbin. Verkningsgraden blir på detla sätt hög.

Den allt större användningen av kol i världen har främst av miQöskäl medfört stora satsningar på utveckling av alternativa metoder för förbränning. En av metoderna kallas svävbädds förb ränning.

Svävbäddsförbränning innebär att bränslet, t. ex. kol, blandas med sand i eldstaden genom alt luft, som blåses in underifrån, får kolpartiklar och sand att hållas svävande. Svavlet i bränslet kan då bindas redan i eldstaden och behovet av anläggningar för rökgastvätt försvinner.

Hittills har endast en anläggning uppförts för svävbäddsförbränning i Sverige. Det är en anläggning för produktion av värme i Enköping. Det är angeläget att metoden utprovas också i kraftproducerande enheter. Tänkbara försöksanläggningar är ett eventuellt koleldat kraftverk i Slite på Gotland och ett krafivärmeverk i SödertäQe, vilket kommer att projekteras för eldning med såväl olja som kol.

Forsknings- och utvecklingsarbetet på energiområdet i Sverige måste ha som ett av sina främsta mål att minska vårt nuvarande stora oQeberoende. Även med ett mycket ambitiöst forsknings- och utvecklingsprogram finns det emellertid anledning att varna för överdriven opttmism ifråga om möjligheterna att i en nära framtid ersätta oQan med i stor skala oprövade energislag, såsom sol och vind. Det är vattenfallsverkets uppfattning alt vi under överblickbar tid i hög grad kommer att vara hänvisade till de energikällor och den energiteknik som utnyttjas idag. Del gäller även på elenergiområdet. I valet mellan olika energislag för kraftproduktion anser verket att kärnkraft och vattenkraft av ekonomiska, miQömässiga och försörj-ningsmässiga skäl är att föredra framför skilda former av fossilbränsleba-serad kraftproduktion. Del är därför både naturiigt och nödvändigt att avdela resurser också för vidareutveckling av dessa energislag.

I syfte att tillgodose de krav i fråga om slutlig förvaring av använt kärnbränsle som ställs i lagen (1977: 140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kämbränsle, m. m. - den s. k. villkorslagen - har vattenfallsverket. Forsmarks Kraftgrupp AB, Oskarshamnsverkets Kraftgmpp AB och Sydkraft AB gemensami genomfört Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS). KBS första rapport - Kärnbränslecykelns slutsteg, förglasat avfall från upparbetning - lades fram hösten 1977. I rapporten behandlas hante-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 298

ringen av bränslet från reaktorn och fram lill slutlig deponering av förglasat och inkapslat högaktivt avfall djupt nere i urberget. Säkerhetsanalys redovisas för de hanteringsmoment som kommer att utföras inom landet.

Den presenterade utformningen av kärnbränslecykelns slutsteg tillgodoser enligt kraftföretagens bedömning villkorslagens krav på en helt säker slutlig förvaring av det högakliva avfall som erhålls vid upparbetning av kärnbränsle.

KBS andra rapport - Kärnbränslecykelns slutsteg, deponering av icke upparbetat kärnbränsle - lades fram ijuni 1978. I det fall som behandlas i den kommer det använda kärnbränslet efter avklingning i ett centralt lager att slutas in i speciella behållare, som sedan slutgiltigt deponeras djupt nere i urberget. Kraftföretagen anser att utformningen av kärnbränslecykelns slutsteg även enligt detta alternattv tillgodoser villkorslagens krav på en helt säker slutlig förvaring av använt men inte upparbetat kärnbränsle.

Svensk Kämbränsleförsörjning AB, som ägs av vattenfallsverket. Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB och Sydkraft AB, lämnade hösten 1977 in lokaliserings- och koncessionsansökan för ett centralt lager för förvaring av använt kärnbränsle. Lagret avses bli dimensionerat för 3 000 ton uran, dvs. lika mycket som beräknas bli uttaget fram till mitten av 1900-talel från tio reaktorer. Regeringen har i december 1978 meddelat tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen för centrallagret.

I det försia av villkorslagens båda alternativ krävs också ett godtagbart avtal om upparbetning av det använda kärnbränslet. Förhandlingar med det franska upparbetningsföretaget COGEMA har lett till dels ett avtal om upparbetning av det bränsle som kan komma atl las ur reaktorn Ringhals 3 under 1970-talet, dels ett avtal om transport, lagring och upparbetning av använt kärnbränsle, som transporteras till Frankrike under perioden 1981-1990.

Energikommissionen har som en väg atl minska oQeberoendet pekal på möjligheten att förse sydvästra Skåne, Göteborgsområdet och Uppsala-Stockholmsområdet med Qärrvärme från resp. Barsebäck, Ringhals och Forsmark. Vattenfallsverket har till regeringen redovisat vilka utredningar som redan har gjorts, pågår och planeras i detta avseende.

Vattenkraften har, enligt vattenfallsverkets mening, fått en mycket styv-moderlig behandling i energikommissionens betänkande. Trots konstaterandet all det från såväl försörjningstrygghetssynpunkt som ekonomisk synpunkt är önskvärl att öka utnyttjandet av vattenkraft har kommissionen med hänsyn till motstående intressen endast räknat med ett mindre tillskott av vattenkraft fram till år 1990. Vattenfallsverket ställer sig tveksamt till om den av energikommissionen angivna produktionsnivån av 66 TWh kan uppnås med hänsyn till att en del utbyggnader i älvar och älvsträckor, som enligt nuvarande riktlinjer inte är undaniagna från vattenkraftutbyggnad, kan befinnas olillåtliga enligt vattenlagen (1918:523) och atl andra kan få alltför dålig lönsamhet.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 299

Med hänvisning härtill, liksom till att vattenkraften enligt verkets mening är den miQövänligasle formen för kraftproduktion, är lätt att reglera, utgör en förnyelsebar och inhemsk resurs samt bygger på en väl utprovad teknik, hävdar vatienfallsverkel all nuvarande riktlinjer för vattendragens utnyttjande bör omprövas. Utbyggnad av några av de ännu orörda huvudälvarna och större älvstäckorna, eller överledning av vatten från dem, skulle ge mycket betydelsefulla tillskott till energiförsörjningen.

Valtenfallsverket tar i sin anslagsframställning också upp frågor rörande Sveriges försörjning med bränsle och anför bl. a. föQande.

I de internationella energistudier som gjorts under senare år framstår oljeförsörjningen som det allt överskuggande energiproblemet i världen. Det råder stor enighet om att allvarliga kriser är att vänla när det gäller den framlida tillgången på oQa, men delade meningar om den tidpunkt vid vilken svårigheterna kommer att inträffa. Vattenfallsverket är helt enigt med energikommissionen i uppfattningen att den viktigaste energipolitiska uppgiften för vårt land är att förbättra säkerheten i vår energiförsörjning. Ätgärder, som syftar till att successivt minska användningen av olja och trygga oQetillförseln, är självklara inslag i en sådan politik. Verket erinrar om att man redan i förra årets anslagsskrivelse pekade på möjligheten att ersätta oQa med bl. a. elenergi genom en utbyggnad av icke oQebaserade kraftverk och genom stimulans av omställning från oQa till elenergi.

Ett viktigt led i strävandena alt säkra Sveriges oQeförsöijning är enligt vattenfallsverket atl de påbörjade insatserna i prospekterings- och utvinningsleden bör vidareutvecklas vad gäller såväl OQeprospektering AB:s inhemska oQeletning som Svenska Petroleum AB:s och Petroswede AB:s engagemang utomlands.

Vad beträffar användning av naturgas i stället för oQa pekar vattenfallsverket bl.a. på att den i de flesta fall torde slälla sig dyrare men att naturgasen har påtagliga fördelar i miQöhänseende.

Swedegas AB, i vilket valtenfallsverket är delägare, har träffat ett preliminärt avtal med Ruhrgas ÄG i Förbundsrepubliken Tyskland om leverans av 1,2 miQarder m'' naturgas per år med början år 1982. Ett likaledes preliminärt avtal har också slutits med det statliga algeriska bolaget Sonatrach om åriig leverans av 1,7 miQarder m naturgas i flytande form.

Världsmarknadspriset på uran steg med ca 5% under budgetåret 1977/ 78. Prospekteringen efter uran har varit livlig världen över. Valtenfallsverket deliar i finansieringen av inhemsk uranprospektering såsom en av finansiärerna av det prospekteringsprogram som Svensk Kärnbränsleför-sörjning AB har träffat avtal om med Sveriges geologiska undersökning och Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB).

Valtenfallsverkels behov av uran är helt täckt t. o. m. är 1980. Befintliga kontrakt täcker därutöver drygl en Iredjedel av behovet t. o. m. år 1985.

De lolala koltillgångarna i väriden är betydande. Användningen av kol

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 300

innebär emellertid stora hälso- och miljöproblem och stora ansträngningar görs utomlands för att bemästra dessa.

Vattenfallsverket projekterar f. n. två kraft värme verk i samarbete med resp. SödertäQe och Göteborgs kommuner. Projekteringsarbetet är i båda fallen inriktat på att anläggningarna skall kunna drivas med såväl oQa som kol.

På regeringens uppdrag har verket också utrett möjligheterna att utföra det nyligen beslutade kraftvärmeverkel i Botkyrka så att en framtida övergång till eldning med fasta bränslen, t. ex. kol, underlättas.

Beslut om en mera omfattande användning av kol i vårt land bör enligt vattenfallsverkets mening inte fattas förrän ett ordenUigt underiag tagits fram, som gör det möjligl att bedöma hur en varaktig försörjning med kol skall ordnas. Vattenfallsverket har därför lillsammans med LKAB och Sydkraft AB startat ett projekt som syftar till att klarlägga forutsättningarna för att säkra en långsiktig tillförsel av kol till Sverige.

Torv UtnytQas f. n. för energiproduktion i bl. a. Sovjetunionen, Finland och Irland. I vårt land har torv kommit till användning framför allt i kristider, när tillförseln av importbränslen har varit beskuren. Dagens situatton på energiområdet gör det emellertid angeläget att ta reda på möjligheterna att på nytt utnytQa torv för energiproduktion.

Vattenfallsverket har i visst samråd med Statsföretag AB böijat studera användningen av torv som energiråvara. Bl. a. inventeras tillgången av för energiproduktion intressanta torvtillgångar i norra Sverige. Verket har vidare fåll i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för att uppföra minst två torveldade anläggningar i de fyra nordligaste länen.

När det gäller kraftöverföring gör regionall stigande elförbmkning och tillkomsten av nya produktionsanläggningar det nödvändigt att förstärka kraftnätet, bl.a. genom utbyggnad av nya ledningar. Vattenfallsverket understryker i sammanhanget behovet av utbyggnad av kraftledningar för 800 kV spänning. Med denna typ av ledningar uppnås 3-4 gånger högre överföringskapacitet än med en 400 kV-ledning samtidigt som överföringsförlusterna minskar och markanspråken ökar endast obetydligt.

Vattenfallsverket tar också upp problemen med att klara personalplaneringen på ett för verket och dess anställda tillfredsställande sätt till föQd av bl. a. oklara energipolitiska förutsättningar.

Under budgetåret 1977/78 har antalet sysselsatta - egna och entreprenörers - vid vattenfallsverkets byggande avdelningar minskat med ca 1 150 personer. Avgången bedöms bli ungefär lika stor under innevarande budgetår om varken det tredje kärnkraftblocket i Forsmark eller ledningar för 800 kV spänning får byggas enligt föreliggande planer. Uppsägningar drabbar redan idag personer med tio års anställningstid.

Svårigheter föreligger också att rekrytera och behålla driftpersonal till kärnkraftanläggningarna, främst beroende på de ovissa förutsättningarna för kärnkraften.

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 301

Oklarheten i kärnkraflsfrågan är över huvud taget så besvärande för personalplaneringen att svårartade konsekvenser för vattenfallsverkets ekonomi och funktionsduglighet är oundvikliga och kan befaras bli värre, ju längre klarläggande beslut dröjer.

De anställdas fackliga organisationer har gjort ett särskilt ullalande i denna fråga i vilket framhålls atl en ansvarsfull planering inför framtiden är nödvändig för de anställdas trygghet och viQa till insats.

Elförsörjningen

Elkonsumtionen i landet inkl. överföringsförluster var under budgetåret 1977/78 i stort sett oförändrad jämfört med budgetåret innan och uppgick till 86670 GWh. Exporten - huvudsakligen leveranser till Danmark och Norge - uppgick lill 3930 GWh.

Äv elkonsumtionen inom landet svarade industrin för 38 830 GWh, vilkel är 2,6% lägre än förbrukningen under budgetåret 1976/77. Massa- och pappersindustrin uppvisade en ökning med 3,4%. Praktiskt taget samtliga industribranscher i övrigt har minskat sin elförbrukning. Största nedgången uppvisade gruvindustrin (-16,5%) samtjärn- och stålverk (-7,4%). Inom hushåll, handel m.m. ökade elförbrukningen med 4,3% till 37900 GWh. Inom gmppen samfärdsel minskade den med 4,3% till 2050 GWh. Överföringsförlusterna uppgick till 7890 GWh.

Budgetåret 1977/78 kan liksom närmast föregående budgelår belecknas som ett utpräglat lågkonjunkturår. Utnyttjningen av industrins produktionskapacitet var låg trots en viss ökning av exporten under budgetårets senare hälft. Denna kunde ttll väsentlig del tillgodoses från befintliga lager och medförde sålunda inte något ökal elbehov. Lågkonjunkturen förklarar även den låga elkonsumtionen inom gruppen samfärdsel.

Ökningstakten för elförbrukningen inom hushåll, handel m. m. var lägre än under föregående budgetår. Del lorde bl. a. bero på att tillskottet av nya bosläder också var lägre och att elsparandet har ökat.

Äv föQande tabell framgår hur den totala tillgången på elkraft har fördelat sig på olika kraftslag och import under de senaste två budgetåren.

Vattenkraft Kärnkraft Övrig kraft Import

Totalkrafttillgång 91,5 100,0 90,6 100,0

1976/1977 1977/1978

TWh	%	TWh	%
50,1	54,7	55,0	60,8
16,2	17,7	22,0	24,3
19,8	21,6	11,2	12,3
5,4	6,0	2,4	2,6

Den relativt stora skillnaden i produktionen av vattenkraft mellan de båda åren förklaras framför allt av att det rådde utpräglade torrårsförhållanden hösten 1976 och att nederbörden var geografiskt ogynnsamt fördelad. Nederbörden under budgetåret 1977/78 blev 98% av den normala.

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 302

Kärnkraften svarade under budgetåret 1977/78 för 24,3% av den totala krafttillgången i landet. Produktionen i de sex idrifttagna kärnkraftblocken uppgick till 67% av den produktion som skulle erhållas vid drift med full effekt under ett helt år och ca 86% av den energimängd, som man maximalt hade all räkna med, med hänsyn till normal avställning för revision och bränslebyten. Tillgängligheten hos kärnkraften var således god.

Tack vare den goda tillgängligheten hos kärnkraften blev del möjligt att hålla produktionen av oQebaserad värmekraft på en väsentligt lägre nivå än under budgetårel 1976/77. De gynnsammare nederbördsförhållandena verkade i samma riktning. Även importen blev betydligt lägre än under budgetåret 1976/77.

Elkonsumtionens utveckling på längre sikt är beroende av tillväxten i ekonomin, prisutvecklingen, tillväxtens fördelning på olika industribranscher samt befolkningsutvecklingen och bostadsbyggandet.

Ökningstakten i elanvändningen har under senare år varit betydligt lägre än förutsett. Den genomsnittliga ökningstakten under perioden 1973-1977 har inte överstigit 3% per år. Förändringarna från ena året till det andra har dock varierat mellan ca 1 % och ca 9%. Det är svårt att med någon större säkerhet bedöma om den långsikliga prognosen från år 1975 på 6% per år kommer atl uppnås för perioden 1973-1985. Sannolikheten för att ökningstakten skall bli lägre är dock större i dag än den var för tre år sedan.

Den ändring av de allmänna förutsättningarna - bruttonationalproduktens (BNP) utveckling, industriproduktionen, bostadsbyggandet etc. -som har skett efter 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975: 30, NU 1975: 30, rskr 1975: 202) har lett till att elprognoserna har sänkts avsevärt. Det framgår av föQande tabell, som visar de olika bedömningar av elproduktionens omfallning åren 1985 och 1990 som statens industriverk och CDL redovisade under år 1977.

1975 års energipolitiska beslut

SIND mars 1977; referensprognos

SIND okt. 1977; reviderad referensprognos

SIND okt. 1977; besparingsprognos

CDL aug. 1977 A-alternativ

CDL aug. 1977 B-alternativ

Elproduktion	,TWh
1985	1990
159	_
138	160
127	145
124	140
130	153
149	182

De lägre av dessa bedömningar grundar sig på antaganden om långsammare BNP- och industriproduktionsutveckling, lägre befolkningstal och mindre bostadsbyggande än vad som förutsattes i 1975 års energipolitiska beslut. Det finns betydande osäkerhetsmoment i dessa antaganden och valtenfallsverket vill starkt understryka risken för underskattning av det framtida elbehovet. Verket vill tillägga all ökade farhågor för störningar i oQetillförseln på förhållandevis kort lid kan komma att medföra en betyd-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet

303

ligt större efterfrågan på elektrisk energi än man i dag har anledning att räkna med. Det är verkets uppfattning att det svenska kraftsystemet bör dimensioneras så att det finns möjlighet ätt klara en sådan situatton.

I anslagsframställningen för budgetåret 1978/79 redovisade vattenfallsverket en prognos som innebär atl elkonsumtionen inom det statliga avsättningsområdet beräknas uppgå till 63 TWh år 1985, vilket svarar mot en åriig ökningstakt under perioden 1973-1985 av 5,2%. Den nya prognosen godtogs av statsmakterna som gmnd för utbyggnadsprogrammet.

Vattenfallsverkets prognos var baserad på samma förutsättningar beträffande den framtida utvecklingen som CDL:s prognosaltemaliv A, enligt vilket elförbrukningen i landet anges till 130 TWh år 1985 och 153 TWh år 1990. Detta synes stämma väl överens med bedömningar som energikommissionen har redovisat.

I nuvarande konjunkturläge måsle osäkerheten om den framtida utvecklingen anses vara mycket stor. Vattenfallsverket har mot denna bakgrund funnit det lämpligast att basera årets anslagsframställning på samma prognos som redovisades förra året. Det innebär att verket räknar med att elkonsumtionen inom det statliga avsättningsområdet år 1985 kommer att uppgå till 63,7 TWh inkl. förbrukningen på Gotland.

Utbyggnadsprogram

Under budgetåret 1977/78 togs Ritsems kraftstation och tillhörande reglering i Sitasjaure i drift.

Tidigare beslutade kraftproduktionsanläggningar framgår av föQande sammanställning.

Utbyggnads-	Föriäggnings-	Planerad i-	Redovisad i
objekt	ort/älv	drifttagning budgetår	proposition
Kärnkraft	Ringhals 3	1978/79	1972; 1	bil.	15
Juktan	Umeälven	1978/79	1973:1	bil.	15
Harsprånget 4	Luleälven	1978/79	1974: 1	bil.	15
Kärnkraft	Forsmark 1	1978/79	1973: 1	bil.
Söderfors	Dalälven	1978/79	1975/76:25	bil.
Gasturbin	Stallbacka 3	1979/80	1977/78:25	bil.
Näs (ombyggn)	Dalälven	1979/80	1975/76:25	bil.
Porius 12	Luleälven	1979/80	1975:30	bil.
Kärnkraft	Ringhals 4	1979/80	1973: 1	bil.
Äsele	Ångermanälven	1980/81	1974: 1	bil.
Harsprånget 5	Luleälven	1980/81	1975:30	bil.
Kärnkraft	Forsmark 2	1980/81	1973: 1	bil.
Näs 15	Dalälven	1980/81	1977/78:25	bil.
Granboforsen	Indalsälven	1980/81	1977/78:125	bil.
Kraftvärme
(diesel)	Visby	1980/81	1977/78: 25	bil.
Ligga 3	Luleälven	1981/82	1975:30	bil.
Lilla Edet 4	Göta älv	1981/82	1976/77: 100	bil.
Stenkullafors	Ängermanälven	1983/84	1974:1	bil.
Messaure 3	Luleälven	1983/84	1977/78:116
Kraftvärme	Botkyrka	1983/84	1977/78: 125	bil.
Kärnkraft	Forsmark 3	1984/85	1975/76: 100	bil.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 304

Som framgår av sammanställningen har programmet under budgetåret 1977/78 utökats med en ny gasturbin i Stallbacka, ullbyggnad av Näs kraftstation i Dalälven, ell iredje aggregat i Messaure kraftstation i Luleälven, ett dieselkraftvärmeverk i Visby, Granboforsens kraftstation i Indalsälven och ett oQeeldat kraftvärmeverk i Botkyrka.

Byggstarten för Äsele kraftstation har senarelagts med sex månader till föQd av att regeringens beslut i tillståndsfrågan har kommii senare än beräknat.

När anslagsframställningen inlämnades räknade vatienfallsverkel med att tillstånd enligt villkorslagen att tillföra kärnbränsle till Ringhals 3 och Forsmark 1 skulle föreligga i september 1978. Tidpunkten för kommersiell idrifttagning beräknades med den förutsättningen till maj-juni 1979. Genom alt regeringens prövning har medfört krav på kompletterande undersökningar förskjuts denna lidpunkt.

Övriga anläggningar i utbyggnadsprogrammet antas bli färdigställda i enlighet med de planer som tidigare har redovisats för de olika objekten.

Vattenfallsverket har således utgått från att även utbyggnaden av det tredje kärnkraftblocket i Forsmark kommer att få fullföljas och att beslut härom skall föreligga i sådan lid all blocket kan tas i drift hösten 1984. Verkets behov av medel under budgetåren 1978/79 och 1979/80 har beräknats i konsekvens härmed.

Energibalanser budgetåren 1979/80-1985/86 (i TWh)

Förbrukning 79/80   80/81    81/82   82/83   83/84   84/85   85/86

Prima förbrukning enligt
normalårsprognosen inkl.
tillkommande primaförbruk
ning (0,5 TWh) vid exception
ella torrårsförhållanden 49,1     53,4     56,3     58,8     61,1     63,4     65,5

Försäljning lill andra
kraftföretag inkl. export 2,6       1,8       3,0       3,1       2,2       1,3       1,3

Summa förbrukning 51,7     55,2     59,3     61,9     63,3     64,7     66,8

Krafttillgång från egna
befintliga och beslutade
valtenkraftanläggningar,
medelår	29,7	30,0	30,2	30,2	30,4	30,4	30,4
Krafttillgång från egna
befintliga och beslutade
värmekraftanläggningar
vid medellillgänglighet
fossileldad kraft	13,1	13,5	13,6	13,6	14,2	14,4	14,1
kärnkraft	18,7	25,6	26,0	27,5	29,1	32,0	33,0
Köp från andra kraftföretag
inkl. import	5,2	4,3	4,3	4,3	4,3	4,3	4,2
Summa krafttillgäng enligt
energikriteriet'	56,9	62,9	63,6	64,9	67,1	69,8	70,4
Brist enligt energikriteriet	-	—	-	-	-	-	—

' Energikriterium: Total produktionsförmåga = 0,8 x vattenkraftproduktion-l-0,9 x värmekraftproduktion

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 305

Med befintliga anläggningar, beslutade utbyggnader och prognosticerad elefterfrågan erhålls energi- och effektbalanser i det statliga kraftsystemet enligt här redovisade sammanställningar.

EfTektbalanser budgetåren 1979/80-1985/86 (i MW)

79/80   80/81   81/82   82/83   83/84   84/85   85/86

Den prima förbrukningens
maximalvärde 8960    9810 10310 10820 11220 11620 12030

Försäljning till andra kraft
företag inkl. export 270      120      400      380      210        60        60

Summa belastning 9230    9930 10710 11200 11430 11680 12090

Installerad effekt i egna

befinlliga och beslutade

valtenkraftanläggningar 6889    7573    7612    7781    7977    7962    7977

Installerad effekt i egna

befintliga och beslutade

värmekraftanläggningar

fossileldad kraft	2676	2 714	2 714	2714	2924	2924	2860
kärnkraft	3 135	4 720	4 720	4 720	4720	5500	5500
Köp från andra kraftföretag	330	180	180	180	180	180	165
Summa installerad effekt	13030	15187	15226	15395	15801	16566	16502
Effektreserv	3 800	5 257	4516	4195	4371	4886	4412
Dito i % av primaförbruk-
ningens maximalvärde	42,4	53,6	43,8	38,8	39,0	42,0	36,7

Som framgår av sammanställningen kan den beräknade energiförbrukningen tillgodoses med önskad leveranssäkerhet t.o.m. budgetåret 1985/ 86 med hiltills beslutade produktionsanläggningar. Även från effektsynpunkt vänlas leveranssäkerheten bli tillfredsställande under samtliga redovisade budgetår. Detta gäller med undantag för Gotland, vars försörjning med elenergi kräver särskilda överväganden. Ytterligare produktions-tillskott kan komma att behövas där fr. o .m. budgetåret 1984/85. Bland de alternativ som studeras ingår ett koleldat kondenskraftverk. Något begynnelseanslag för en ny anläggning behövs emellertid inte under budgetåret J 979/80.

De överskott på produktionsresurser som balanserna antyder utgör i den osäkra prognossitualion som råder en säkerhei mot oförutsedda elbehov och gör del möjligl att begränsa användningen av oQa till ett minimum.

Äv vad vatienfallsverkel har anförl följer atl något beslul om nya produktionsanläggningar inte behöver fattas under innevarande budgetår för atl kraftförsörjningen inom det statliga avsättningsområdet på fastlandet skall kunna klaras fram lill mitten av 1980-talel. Äv andra än krafiför-sörjningsmässiga skäl kan emellertid ytteriigare produktionsenheter komma att färdigställas under den berörda perioden. Det gäller t. ex. på kraft-värmeområdet, där verkei lillsammans med vissa kommuner f n. projekterar nya anläggningar. Tidpunkten för idrifttagning av dessa bestäms i första hand av kommunernas värmebehov.

20   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. BUaga 1

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet 306

Vattenfallsverket förhandlar således med Göteborgs kommun och SödertäQe kommun om utbyggnad av kraft värme verk. Planerna på ett kraftvärmeverk i Eskilstuna har däremoi skjutits på framtiden.

Även på vattenkraftområdet kan vissa anläggningar tillkomma, som inte har redovisats i utbyggnadsprogrammet. Således pågår prövning enligt vattenlagen av Sädva kraftstation i Skellefteälven och Klippen i Umeälven. Vidare pågår projektering för alternativa utbyggnader av nedre Voj-mån. I vattenfallsverkets projekteringsprogram ingår även några vattenkraftutbyggnader i Ångermanälven med sikte på idrifttagning under budgetåren 1983/84 och 1985/86. Tidplanerna för sistnämnda projekt är anpassade till sysselsättningssituationen för byggnadsarbetare vid verkels norrlandsbyggen. Vattenfallsverket undersöker f. n. också behovet av och förutsättningarna för upprustning och nyanläggning av små vattenkraftverk med effekter upp till 1 500 kW.

Projektreserv

Valtenfallsverket saknar en för rationell elförsörjning ändamålsenlig projektreserv som kan tas i anspråk med kort varsel. De utbyggnadsprojekt som f. n. kan hänföras till verkets projektreserv består av två gasturbiner om tillsammans ca 150 MW och oQelagringsutrymmen om sammanlagt 750000 m?. Vissa möjligheter finns emellertid att med relativt kort varsel öka investeringsvolymen, om sysselsättningssituationen i landet kräver det, genom att tidigarelägga vissa investeringar och beställningar.

Medels förbrukning

Vattenfallsverkets investeringsram för budgetåret 1978/79 är fastställd till 2507,1 miQ. kr. I beloppet ingår, utöver vad som upptagits i prop. 1977/ 78:116, 272,4 miQ. kr. som regeringen har medgett verket att föra över från budgetårel 1977/78. Tillsammans med outnytQad del av ur konjunkturreserven anvisade medel under budgetåret 1977/78 och ur konjunkturreven anvisade medel under innevarande budgetår, resp. 66,6 miQ. kr. och 4,5 miQ. kr., blir den totala investeringsramen för budgetårel 1978/79 2 578,2 miQ. kr.

För budgetåret 1979/80 har vattenfallsverket beräknat ett medelsbehov av 1 904,8 miQ. kr. Beloppet har beräknats med marginal för erfarenhets-mässiga kostnadsförändringar under perioden fram till budgetårets början. Fördelningen på olika typer av investeringsobjekt framgår av föQande sammanslällning som också visar den verkliga medelsförbrukningen och det beräknade medelsbehovet för resp. budgetåren 1977/78 och 1978/79 (i miQ. kr.).

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

307

	Verklig medels-	Beräknad medelsförbrukning
	förbrukning 1977/78
		1978/79	1979/80
Vattenkraftanläggningar	497,7	504,6	359,8
Kämkraftanläggningar	1050,7	1064,5	657,1
Kärabränsle	124,3	179,0	2,2
Övriga värmekraftanläggningar	98,5	74,4'	75,5
Oistributionsanläggningar	512,2	572,4	719,1
Gotlands eldistribution	116,0	61,5'	—
Övriga ändamål	39,0	101,2	91,1
	2438,4	2557,6	1904,8

' Dieselkraftverk på Gotland redovisas under "Övriga värmekraftanläggningar' fr.o.m. budgetåret 1978/79.

För vattenkraftanläggningar föreslår valtenfallsverket föQande investeringsprogram (i milj. kr.) för att fullföQa pågående utbyggnader saml för att genomföra angelägna efterarbeten på idrifttagna stationer.

beräknad för

Medelsförbrukning

Totalt anslagsbehov beräknat år    t. o. m

1977     1978     1977/78      1978/79      1979/80

I.   Företag påbörjade före 1978-07-01 luktans pumpkraftstation Harsprångets kraftstation

aggregat 4 och 5 Poijus kraftstation aggregat 12 Ligga kraftstation aggregat 3 Övre Äseleälven Näs kraftstation ombyggn.

aggregat 1 Lilla Edets kraftstation

tillbyggnad Kapitaltillskott till

Söderfors Kraft AB Kapitaltillskott för

ersättningskraft m. m. Anläggningsmedel till

regleringsföretag Efterarbeten och skaderegleringar

4,4

64,7

494      500      429,4

436 190 266 377	483 204 292 440	237,2 94,0 40,6 42,1	117,5 48,5 37,2 48,4	70,7 38,5 69,8 74,6
100	105	36,7	45,9	23,8
107	131	10,7	31,3 47,7 -4,4 6,5 52,0 495,3	32,1 —5,2 1,3 4,5 17,8 332,2

Företag som påbörjas 1978179 Näs kraftstation aggregat 2 Messaure kraftstation aggregat 3

34

93

5,7

3,6 9,3

15,9

11,7 27,6

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1    Industridepartementet

308

För kärnkraftanläggningar föreslår valtenfallsverket föQande investeringsprogram (i miQ. kr.).

l.o. m.

Totalt anslagsbehov beräknat år

Medelsförbrukning

beräknad för

1977       1978       1977/78      1978/79     1979/80

Ringhals kraftstation,

block 3 och 4 Ringhals kraftstation,

efterarbeten Kapitaltillskott till

Forsmarks Kraftgrupp AB:

block 1 och 2

block 3

3 308      3497       2 770,0

347,2	256,5
58,2	73,4
417,0 242,1	148,2 179,0
064,5	657,1

Medlen för kärnkraftutbyggnad behövs för atl fullföQa utbyggnader av Ringhals kraftstation inkl. erforderiiga efterarbeten. Angivet behov omfattar också kapitaltillskott till Forsmarks Kraftgrupp AB avseende såväl block 1 och 2 som block 3. Medelsbehovet för kapitahillskotl bygger på förutsättning av normal lånefinansiering av byggnadsarbetena i Forsmark, för vilken borgen erfordras av statens valtenfallsverk.

Medelsbehovet för Ringhals kraftstation har beräknats utifrån nu förutsatta idrifttagningstidpunkter för block 3 och 4. På grund av försenad idrifttagning har anläggningskostnaderna blivit högre. Verket avser att senare återkomma med begäran om särskild kompensation för av förseningen föranledda högre anläggningskostnader.

Medelsbehovel för kärnbränsle uppgår lill 2,2 miQ. kr. och avser ersättning för anrikningsQänster för inilialbränsle till Ringhals 3 och 4.

Medelsbehovel för övriga värmekraftanläggningar har verket beräknat enligt föQande (i miQ. kr.).

1.   Företag påbörjade före 1978-07-01 Gasturbin GT200 Diesel Gotland Kapitallillskotl till

Fyriskraft AB

Bråvallakraft AB

Förelag som påbörjas 1978179 Kapitaltillskott till Törnkraft AB

Totalt anslagsbehov beräknat år	Medelsförbrukning
	t.o.m.	beräknad för
1977     1978	1977/78	1978/79	1979/80
80         80 108	64,8 21,3	12,0 43,5	2,9 46,9
		—0,1	— 1,1 —0,4 48,3
		17,0	27,2
		72,4	75,5

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet

309

Vattenfallsverket begär också avskrivningsanslag med 5 miQ. kr. för dieselaggregat på Gotland i enlighet med för anskaffningen tidigare angivna förutsättningar (prop. 1977/78: 25, NU 1977/78: 32, rskr 1977/78:108).

Valtenfallsverket har lämnat en särskild redogörelse för investeringar avseende distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten. Medelsbehovet beräknas till 719,1 miQ. kr., varav 68,1 miQ. kr. för driftövervakningsanläggningar, 326,1 milj.kr. för stamnätsanläggningar, 225,3 miQ. kr. för regionala nät och 99,6 milj. kr. för lokala nät. Medelsbehovet för tidigare ej redovisade men nu föreslagna arbeten framgår av föQande sammanslällning (i miQ. kr.).

	Beräknad	Beräknad
	total-	utgift
	kostnad	1979/80
Stam- och primärnäi
220 kV ledning Hagby-Gråska med
220/70 kV iransformering i
Norrtälje	55,1	1,0
Areaförstärkning av 220 kV led-
ningen Forsmo-Stadsforsen	10,0	0,2
400/130 kV iransformering vid
Boden	41,4	1,8
Areaförstärkning av 220 kV led-
ningen Stadsforsen-Järkvissle	1,9	2,3
Anslutning till Lilla Edet kraft-
station	5,3	4,2
Spänningsregleringsutrustning i
Hagby 400/220 kV station	32,7	14,3
Reparation och utökning av syn-
kronkompensatorer i Hallsberg	3,5	-4,7
Förstärkning av diverse anlägg-
ningar med hänsyn till otill-
räcklig felströmsdimensionering	42,5	37,6
Ospecificerade utbyggnader i stam-
och primämät	—	1,0
Regionala nät
Ny 130/40 kV station i Tibro samt
ny 130 kV ledning Väring-Tibro
16 km	12,1	1,6
Ny 130/40 kV station i Vaggeryd
jämte anslutningsledningar	10,7	1,9
Ny 130/40/10 kV station Troll-
hättan västra	5,2	1,0
Förstärkning av matningen till
Stigen-området: Ny ledning
Hedekas-Stigen 17 km samt
areaförstärkning av 130 kV
ledning Ramseröd-Stigen	3,0	1,5
Lilla Edet, nytt 10 kV ställ-
verk, modernisering och an-
passning för Qärrkontroll	5,5	0,5
Ombyggnad av 130 kV ledningen
Alingsås-Sjömarken, 30 km	3,9	2,3
Förstärkning av 70 kV ledningen
Bergsbmnna-Måby, 23 km	3,2	2,7
Valbo, utbyte av transformator
samt installation av två nya

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet

310

	Beräknad	Beräknad
	total-	utgift
	kostnad	1979/80
fack (anmäld i 1977 års an-
slagsskrivelse), utökning
med åtgärder p. g. a. för höga
felströmmar samt installation
av DUBA (driftuppbyggnads-
automatik)	7,3	1,9
Areaförstärkning av 70 kV led-
ning Håtuna-Enköping, 30 km	3,6	1,0
Akersberga, utbyte av befint-
liga 2x40 MVA transformatorn
till 2x63 MVA	2,6	1,3
Ny 130 kV ledning Stene-Kungsbro,
35 km, samt ombyggnad lill 130
kV av ledningen Strängnäs-
Äkers Styckebmk-Kungsbro, 44 km	12,1	0,8
Spänningsomläggning till 130 kV
av matningen till Oppäng samt
förstärkning av 130 kV ställ-
verket i Sköld inge	2,8	2,1
Ny 130 kV ledning Frövi-Lindes-
berg	4,0	0,9
Areaförstärkning av 130 kV led-
ningen Kimstad-Eksund	4,4	0,6
Eksund, ombyggnad av 130 kV ställ-
verket samt byte av brytare och
transformator	4,0	1,5
Kimstad, ombyggnad och förstärk-
ning av 130 kV ställverket	3,9	2,6
Areaförstärkning av 130 kV led-
ningen Hissmofors-Duved, 86 km	5,9	2,2
Areaförslärkning av 130 kV led-
ningen Midskog-Ösler-
sund, 30 km	4,3	1,2
Areaförstärkning av 130 kV led-
ningen Vännäs—Mellansel, 91 km	12,6	2,5
Hölleforsen, förstärkning
av 220 kV ställverket	6,4	2,0
Midskog, byte av två trans-
formatorer och tre reak-
torer	16,8	4,2
Vargfors, ombyggnad av 130 kV
ställverket	2,9	0,9
Div. smärre utbyggnader i
regionala nät

Lokala nät

Ospecifierade upprustningar, utbyggnader för nyanslutningar och förstärkningar inkl. köp av anläggningar

Driftövervakningsanläggningar

Driftcentraler vid Mellersta Norrlands och Norrbottens Kraftverk, komplettering av drifttelenätet samt div. hjälpanläggningar

57,6

15,7 174,7

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 311

Medelsbehovet för övriga ändamål har valtenfallsverket beräknat till sammanlagt 91,1 miQ. kr. 31,8 miQ. kr. härav avser diverse kompletteringar av verkets anläggningar - bl. a. Stenungsunds och Marvikens kraftstationer, förbättringar i vatlenkraftstationer och ombyggnader inom verkels huvudkontor i Råcksta - samt utbyggnad av små vattenkraftverk om högst 1 500 kW effekt. Verket anser att ärenden rörande utbyggnad av sådana kraftverk av praktiska skäl i beslutshänseende bör behandlas på samma sätt som andra kompletteringar. I övriga ändamål ingår vidare 19,9 miQ. kr. för inköp av fastigheter, varav ca halva beloppet hänför sig till den beslutade kontorsbyggnaden i Sundsvall. Slutligen ingår 39,4 miQ. kr. för förvärv och finansiering av distributionsföretag, av vilket belopp 12,5 miQ. kr. hänför sig till förvärv av aktier i AB Värmdö Elverk enligt en överenskommelse som verket har träffat med AB Skandinaviska Elverk.

Borgen

Riksdagen har bemyndigat regeringen att medge vattenfallsverket att teckna borgen för lån intill sammanlagt 4 673 miQ. kr. varav högst 140 miQ. kr. för lån till distributionsföretag. Av ramen har 3 830 miQ. kr. motiverats av behov av borgensleckning för lån till Forsmarks Kraftgrupp AB på allmänna kapitalmarknaden. Verkets borgensteckning för detta bolag per den 30juni 1978 utgjorde för blocken 1 -3 2 904 miQ. kr., varav 150 miQ. kr. avser block 3.

Finansieringsbehovet för block I och 2 under budgetåret 1978/79 beräknas uppgå till 1385 miQ. kr. Av medelsbehovet beräknas 825 miQ. kr. upplånas mot borgen av verket. Verket förutsätter att vissa kostnader för block I under den tid laddning av blocket försenas på grund av prövning enligt villkorslagen ersätts av staten.

För att finansiera utbyggnaden av block 3 har vattenfallsverket beräknat att ett lån om 150 miQ. kr. behöver tas upp under våren 1979.

För budgetåret 1979/80 beräknas finansieringsbehovet för blocken 1 och 2 uppgå till 800 milj. kr., varav 600 miQ. kr. beräknas lånefinansieras och 200 miQ. kr. finansieras genom delägartillskott. Förändringar och förskjutningar av såväl kapitalbehov som upplåningstidpunkter kan emellertid uppkomma. Med hänsyn härtill föreslår verkei att ramen för borgensteckning höjs med 1000 miQ. kr. fr. o. m. budgetåret 1979/80.

För budgetåret 1979/80 beräknas det totala kapitalbehovet för block 3 till 691 miQ. kr., varav 241 miQ. kr. avses finansieras av delägarna. Med hänsyn till önskemålet om flexibilitet och ttll det faktum att Forsmark 3 hittills huvudsakligen finansierats av delägarna föreslås atl ramen för borgensteckning för budgetåret 1979/80 höjs med 600 miQ. kr.

Av den ram om 140 miQ. kr. som gäller för borgensåtaganden gentemot distributionsbolag hade den 30 juni 1978 111,5 miQ. kr. utnyttjats. Under budgetåret 1978/79 fömtses erforderliga borgensåtaganden av verket uppgå till 24 milj.kr. Motsvarande behov under budgetåret 1979/80 beräknas

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 312

uppgå till 13 miQ. kr. Ytterligare behov förutses för bl. a. Gotlands Energiverk AB. För att erforderiigt utrymme skall finnas föreslår vattenfalls verket att ramen för borgensåtaganden gentemot eldistributionsbolag höjs med 20 miQ. kr. till 160 miQ. kr.

Verkets förslag innebär således att borgensramen sammantaget skall ökas med 1 620 miQ. kr. till 6293 miQ. kr. varav 20 miQ. kr. av ökningen motiveras av att ramen för eldistributionsföretag höjs ttll 160 miQ. kr.

Vattenfallsverket föreslår vidare en modifiering av verkets befogenheter i fråga om borgensåtaganden.

Enligt gällande befogenheter skall frågor om utlåning till befintliga företag för elektrisk distributionsverksamhet och om borgensteckning för lån, som företagen tar upp på allmänna kapitalmarknaden, underställas regeringens prövning, om summan av sådant delägarlån och borgensåtagande gentemot varje enskilt företag tillsammans med tidigare åtaganden mot företaget överstiger 10 miQ. kr.

Enligt vattenfallsverkets mening medför denna regel, till föQd av distributionsverksamhetens utveckling och inflationen, att utlåning eller borgensteckning för de större distributionsföretagen i omotiverad utsträckning måste underställas regeringen. Verket föreslår därför att befogenhets-föreskrifterna ändras så att nuvarande begränsning av verkets egna befogenheter på 10 miQ. kr. gentemot varje enskilt företag utgår och att verket självt får besluta om utlåning till resp. borgensteckning för eldistributionsföretag inom den för varje budgetår gällande ramen för utlåning resp. inom gällande av regeringen anvisad totalram för borgensteckning.

Remissyttranden

Statens industriverk ansluter sig till vattenfallsverkets bedömning all befinlligt prognosmalerial över elbelastningens utveckling inte ger anledning att frångå den prognos som låg till grund för förra årets anslagsframställning. Industriverket anser vidare att vattenfallsverkets engagemang i utvecklingsprojekt avseende alternativa energiformer liksom i vidmakthållande och utbyggnad av små vattenkraftverk är välkommet och påpekar att satsningarna inom båda områdena är av sådan art att investeringsbidrag från anslaget för energibesparande åtgärder inom näringslivet m.m. kan komma i fråga. Även de åtgärder för att erhålla en säkrare försörjning med importbränslen som vattenfallsverket redovisar är enligt industriverkets mening önskvärda. Industriverket påpekar dock att det är angeläget atl en ökad samordning av detta slag av insatser kommer till stånd.

Riksrevisionsverket föreslår beträffande finansiering av rörelsetillgångar att vattenfallsverket anmodas atl i anslagsframställningen för budgetåret 1980/81 redovisa ett förslag till finansiering av sådana tillgångar - omsättningstillgångar inkl. kärnbränsle samt maskiner och inventarier -som är baserat på den av vattenfallsverket och riksrevisionsverket föror-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 313

dade principen atl ett permanent behov av rörelsemedel skall finansieras med anslag.

Riksrevisionsverkei delar vattenfallsverkets uppfattning alt den nuvarande regeln om att underställa regeringen varje fråga om lån till eller borgensteckning för eldistribulionsbolag för vilket de samlade åtagandena överstiger 10 miQ. kr. inte är ändamålsenlig. Enligt riksrevisionsverkets mening bör en årlig prövning av ramarna för lån och borgensteckning samt en rapportering i efterhand av hur ramarna utnyttjats vara tillfyllest.

Delegationen för energiforskning framhåller atl energiindustrin som helhet, dvs. såväl valtenfallsverket som den privata industrin, bör öka sitt engagemang i forskning och utveckling avseende ny energileknik. Detta gäller insatser på både kort och medellång sikt. Delegationen finner det mot den bakgrunden värdefullt att vattenfallsverket satsar medel på forskning och utveckling som har betydelse för verkets uppgifier som producent och distributör av elenergi.

Delegationen konsiaterar vidare att vattenfallsverket inom vissa områden utför arbete som ligger nära det statliga energiforskningsprogrammet och tar mot bl. a. den bakgrunden upp frågan om former för samverkan mellan energiforskningsprogrammet och energiindustrin. Ett sätt att förbättra samverkan, som enligt delegationens mening bör prövas — är att skapa ett eller flera kollektiva forskningsprogram. Dessutom bör vattenfallsverket vid planeringen av sina insatser ha ett systematiskt informationsutbyte med programorganen inom den statliga energiforskningen. Delegationen avser atl diskutera dessa frågor med vattenfallsverket.

Förvaltningsbolag för eldistributions fö retagen

Statens vattenfallsverk har i skrivelse den 1 oktober 1970 hemställt om att få bilda ett förvaltningsbolag med uppgift att äga och förvalta de staten tillhöriga aktter i eldisiributtonsföretag som f.n. förvahas av verket. I skrivelse den 16 maj 1978 har vattenfallsverket förnyat framställningen.

Äv skrivelsen framgår att vattenfallsverket under 1960- och 1970-talen både har förvärvat och bildat nya eldistributionsbolag för att främja strukturomvandlingen parallellt med fortsatt utvidgning av den i egen regi bedrivna detaQdistributionen. Samgående med andra intressenter, främst kommuner, har härvid varit regel.

Det statiiga engagemanget i distributionsrörelser i bolagsform omfattar f n. 15 företag. Fem av dessa äger aktiemajoriteten i ytterligare åtta företag. Hämtöver företräder valtenfallsverket statens minoritetsintresse i tre företag.

De av riksdagen fastställda riktlinjerna för fortsatt strukturomvandling på eldislributionsområdet (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 158, NU 1975/ 76:45, rskr 1975/76:263) förutsätter enligt vattenfallsverket en utveckling mot större och mer rationella enheter. En utgångspunkt är vidare att

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 314

huvudansvaret för distributionen skall åvila det allmänna, varmed avses att kommunema bör ges ökat inflylande. Vattenfallsverket förutsätts även fortsättningsvis verka aktivt för en rationell utveckling på området.

Föratt samordna de statliga intressena i distributionsbolagen har valtenfallsverket bildat ett förvaltningsråd med uppgift att i största möjliga utsträckning arbeta på samma sätt som styrelsen i ett tänkt förvaltningsbolag. Genom rådet har verket till självkoslnad erbjudit distributionsbolagen tekniska, ekonomiska och administrativa Qänster och tillhandahållit bl. a. system för debitering och redovisning.

De erfarenheter som har vunnits av förvaltningsrådets möjligheter atl utöva en effektiv ägarfunktion för de skilda bolagen visar enligt valtenfallsverket att detta inte i alla avseenden kan ske på önskvärt sätl om inte ägarintressena hålls samman av en särskild juridisk bolagsenhet. Slutsatsen gäller särskilt för helägda eller till 90% ägda bolag.

Genom att bilda ett förvaltningsbolag skulle, enligt vattenfallsverket, fördelar vinnas i föQande hänseenden.

De långsiktiga finansieringsfrågorna skulle kunna skötas effektivare genom att förvaltningsbolaget svarar för samlad upplåning och priotering mellan olika investeringsbehov. Företag med svag finansiell ställning men angelägna investeringar kan härigenom tillförsäkras erforderliga resurser i större utsträckning är f. n. Även kortsiktiga finansieringsfrågor skulle kunna skötas smidigare genom att tillfälliga likviditetsöverskott inom ett bolag via förvaltningsbolaget kan överföras till andra. Detta är värdefullt eftersom likviditetssvängningama inom bolagen är betydande bl. a. till föQd av att de ttllämpar olika debiteringsterminer.

Genom gällande regler om koncernbidrag skulle bildandet av ett förvaltningsbolag ge möjligheter att utjämna resultaten mellen enheter som ägs till minsl 90%. Härigenom skapas förutsättningar för att motverka de skillnader i ekonomisk ställning och tariffnivå som föreligger och tenderar att förstärkas mellan framför allt tätorts- och landsbygdsföretag. Vidare skulle den av vattenfallsverket förvaltade gruppen av distributionsförelag bli jämställd med andra koncernbildningar från skattesynpunkt. Bl.a. skulle den dubbelbeskattning som f. n. sker av utdelning från bolagen till verket kunna undvikas genom att sådant kapital som behövs för fortsatt utveckling av detaQdistributionen kan kvarhållas hos förvaltningsbolaget.

Av belydelse är också enligt vattenfallsverket den förbättrade insynen i den totala verksamheten för arbetstagare och andra intressenter, bl.a. genom årsredovisning för hela gruppens resultat, liksom de möjligheter till styrelserepresentation som förvaltningsbolaget skulle öppna. Verkets avsikt är atl erbjuda de inom bolaget verksamma personalorganisationerna två styrelseposter samt att erbjuda Svenska kommunförbundet och/eller företrädare för konsumentintresset representation i styrelsen.

Handläggningen av bolagens försäkringsfrågor skulle kunna förenklas liksom en önskvärd samordning av deras redovisning, rapportering, bokslut och resultatanalyser kunna ske.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 315

Förvaltningsbolaget skulle enligt valtenfallsverkels förslag bildas genom att bolagsordning och bolagsnamn ändras för ett f. n. disponibelt helägt bolag utan egen rörelse. Verkets aktieinnehav i distributionsforetagen avses sedan överlåtas till förvaltningsbolaget till bokfört värde, när så krävs först efter medintressents godkännande, mot att verket får motsvarande fordran på förvaltningsbolaget. I samband härmed ökas också aktiekapitalet till i starten 5 miQ. kr. genom apporttillskott. Verkets lån till distributionsbolagen tas likaledes över av förvaltningsbolaget.

Förvaltningsbolagets uppgift skall vara alt företräda vattenfallsverkets intressen i distributionsbolagen. Nya bolag, som avses ingå i koncernen, skall, som hittills, först bildas av vattenfallsverket och eventuell annan intressent och godkännas av regering och riksdag. Först därefter överförs de till förvaltningsbolaget.

Över vattenfallsverkets förslag har riksrevisionsverket, statens industriverk, Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen, Svenska elverksföreningen och Riksförbundet Eldistributörerna yttrat sig.

Riksrevisionsverket konstaterar att vattenfallsverkets förslagom att bilda ett förvaltningsbolag har stöd av de av riksdagen antagna riktlinjerna för eldistributionen och har inget att erinra mot förslaget. Riksrevisionsverket anser dock att målel för bolagets verksamhei bör uttryckas mer stringent samt atl bolaget bör starta med ett högre aktiekapital än av valtenfallsverket föreslagna 5 miQ. kr. eftersom bolagets soliditet annars skulle bli för låg, särskilt med hänsyn till den roll bolaget avses spela på kapitalmarknaden. Krav på marknadsmässig förräntning av från vattenfallsverket erhållna lånemedel bör vidare enligt riksrevisionsverket ställas direkt från den tidpunkt bolaget bildas. Riksrevisionsverket berör också behovet av atl få lillgång till information från förvaltningsbolaget för atl kunna granska vattenfallsverkets verksamhet.

Statens industriverk har principiellt ingel att erinra mot vattenfallsverkets förslag från vare sig struktur-, koncessions-, bidrags-, taxe- eller förvärvssynpunkt. Industriverket anser dock att bl. a. slyrelsen i bolaget bör få en sammansättning som inte innebär att det lokala och kommunala inflytandet över eldistributionen minskar.

Svenska kommunförbundet anser inte att det finns tillräckliga skäl som från samordningssynpunkt talar för atl inrätta ett förvaUningsbolag. Valtenfallsverkels förslag i fråga om tariffuQämning och skatter utgör enligt kommunförbundet ytterligare en anledning att avstyrka alt ett sådant bolag bildas. Det vore enligt förbundets mening inte rimligt om elabonnenierna i ett fåtal kommuner med fördelaktiga taxor skulle belastas med taxehöjningar för att åstadkomma en resultatuQämning samttdigt som abonnenterna i ett betydligt större antal kommuner med i många fall ännu fördelaktiga taxor skulle undgå detta. Kommunförbundet kan heller inte tillstyrka all ett förvaltningsbolag bildas för att undvika kommunal beskattning.

Svenska elverksföreningen och Svenska kraftverksföreningen har inget

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 316

att erinra mot att ett förvaltningsbolag bildas. Kraftverksföreningen påpekar dock att del förslag till bolagsordning som vattenfallsverket har fogal till sin framställning anger en mera omfattande verksamhei för förvaltningsbolaget än vad som framgår av framställningen.

Riksförbundet Eldistributörerna anför att förbundet verkar för en rationell eldistribution med lokal förankring enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna och att det ligger i förbundets intresse att bryta den centralisering som vattenfallsverkets engagemang på området medför. Mol den bakgrunden finner riksförbundet inte att skäl föreligger för alt inrätta ett förvaltningsbolag. Förbundet anser vidare inte att finansieringsmöjligheterna för utbyggnad av eldistributionen bör påverkas genom att ett förvaltningsbolag bildas utan att statligt stöd i stället bör övervägas när finansieringssvårigheter föreligger. ResultatuQämning och minskade tariffskillnader uppnås enligt riksförbundets mening genom man verkar för en rationell lokal eldistribution med blandad tätorts- och landsbygdsdistribution.

Föredraganden

Landets totala elkonsumtion uppgick under budgetåret 1977/78 till 86,7 TWh, vilket är praktiskt taget lika mycket som under föregående budgelår. Statens vattenfallsverk svarade budgetåret 1977/78 för 41,7 TWh eller ca 46 % av de totala elleveranserna i landet. Verkets fasta leveranser inkl. överföringsförluster minskade jämfört med föregående budgetår från 43,2 TWh ttll 41,2 TWh, eller med 4,5 %. Tillfälliga leveranser inkl. export uppgick ttll 3,1 TWh.

Av de 44,3 TWh som vattenfallsverket totalt levererade under budgetårel 1977/78 inkl. export svarade vattenkraft för 28,2 TWh, värmekraft exkl. kärnkraft för 1,5 TWh och kärnkraft för 8,5 TWh medan 6,1 TWh inköptes från andra svenska och utländska leverantörer. Jämfört med föregående budgetår ökade vattenkraft- och kärnkraftproduktionen medan den oQebaserade värmekraftproduktionen och inköpen från andra leverantörer, främst utländska, minskade.

I anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 behandlar statens vattenfallsverk inledningsvis vissa allmänna energifrågor som anknyter till den egna verksamheten. Verket framhåller i detta sammanhang vikten av att utveckla nya energislag och vinna praktiska erfarenheter i demonsirationsanläggningar. Samtidigt varnas för en överdriven optimism i fråga om möjligheterna alt i en nära framtid ersätta de nu dominerande energislagen med oprövade sådana.

Valtenfallsverket bedriver forsknings- och utvecklingsarbele både i egen regi och i samverkan med andra myndigheter, företag och organisattoner. Huvuddelen av verkets egna insatser på forsknings- och utvecklingsområdet avser arbeten med stark anknytning till byggande och drift av kraftproduktions- och kraftöverförinesanläggningar. Väsentliga belopp har avde-

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 317

lats även för utvecklingsinsatser avseende energihushållning och rationell energianvändning. Inom sistnämnda område utförs prov itied värmepumpar. Vid sidan av de grundläggande och långsiktiga utvecklingsarbeten som inilierals och finansieras av nämnden för energiproduktionsforskning gör verket vissa insatser också ifråga om alternativa energislag såsom sol och vind, saml beiräffande ny leknik för förbränning av fossila bränslen.

Verkels forsknings- och utvecklingsarbele i anslutning till de etablerade kraflslagen har under det gångna året dominerats av säkerhetsfrågorna i samband med omhändertagandet av använt kärnbränsle genom verkets dellagande i KBS-projektet.

Jag finner del riktigt och angeläget att vattenfallsverket ägnar stor uppmärksamhet åt utvecklings- och experimentverksamhet i syfte att utnytQa nya tekniker för energiutvinning. De pågående utvecklingsarbeten som verket har redovisat i anslagsframställningen ligger väl i linje med den inställning somjag tidigare har redovisat i fråga om verkels insatser för att inlroducera andra energitekniker än de f. n. utnyttjade (kapitel 3).

Såväl delegaiionen för energiforskning som statens industriverk har påtalat behovet av samverkan mellan del statliga energiforskningsprogrammet och energiindustrin inkl. vattenfallsverket. Jag ser det för min del som hell naturligt att man från båda hållen har fördelar atl vinna genom utbyte av informaiion och erfarenheter inte minst i det skede då nya projekt planeras. Det torde också finnas projektuppslag som av t.ex. ekonomiska eller kompetensmässiga skäl lämpar sig för närmare samarbele mellan vattenfallsverket och de programansvariga organen inom energi-forskningsprogrammet.

I det föregående harjag vid flera tillfällen behandlat frågor som innebär att del i skilda former kommer att ställas anspråk på initiativ eller medverkan från vattenfallsverkets sida, t. ex. för att utvecka miQövänlig teknik för kolanvändning (avsnitt 5.1) och uppföra koleldade anläggningar (avsniii 9.2.2 och 10.4-5), uppföra torveldade anläggningar (avsnilt 9.2.2) och tidigarelägga vissa vattenkraftutbyggnader (avsnitt 10.2). Jag vill i detta sammanhang åierkomma till frågan om valtenfallsverkels verksamhei på något längre sikt mot bakgrund av den bild jag tidigare har tecknat av utvecklingen inom energiområdet under 1980-talet och verkets roll däri.

Valtenfallsverket har sedan lång tid spelat en mycket viktig roll för landets elförsörjning. Förutom att verket producerar, distribuerar och säQer elkraft saml svarar för kraftöverföringen på stamnätet bedriver det en omfattande anläggningsverksamhei genom alt svara för byggande av produklionsanläggningar för egel och olika dotterbolags bruk. Utöver verksamheien inom elsektorn handhar verket kanalrörelsen vid Trollhätte kanalverk. Vidare bedriver eller deliar verkei i viss utsträckning i verksamhet inom energisektorn som inte enbart avser elförsörjningen. Jag tänker bl. a. på kraftvärmeutbyggnad liksom på en del mera utvecklingsbe-tonade aktiviteter som jag nyss har redogjort för. Härutöver förelräder

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 318

verket genom olika dotterbolag statliga intressen avseende bl.a. bränsleförsörjning. Inte desto mindre är valtenfallsverkels verksamhet alltjämt, framför allt vad gäller anläggningsverksamheten, i dominerande utsträckning hänförbar till elförsörjningen.

Av de närmare 11 000 personer som vattenfallsverket f. n. sysselsätter är inemot 5000 verksamma inom byggande avdelningar samt projekterings-och planeringsarbete o.d. i anslutning ttll byggnadsverksamheten. Med beaktande av de prognoser för elanvändning som jag tidigare har redogjort för samt av nu pågående utbyggnader av kraftproduklionskapaciteten kan den slutsatsen dras alt en väsentlig nedgång i anläggningsverksamheten inom vattenfallsverkets traditionella verksamhetsområde kan förväntas en bit in på 1980-talet. Således kan man, enligt vad jag har erfarit, räkna med att sysselsättningen inom de byggande avdelningarna minskar med över 2000 personer om verkets anläggningsverksamhet inte vidgas till andra slag av anläggningar än dem som hittills har byggts.

Utöver de energipolitiska skäl för en kraftfull utvecklingsverksamhet som jag tidigare har nämnt talar den kommande nedgången av byggnadsverksamheten inom vattenkraft- och kärnkraftområdena, och de därav föQande sysselsättningsproblemen, för ett intensifierat arbete på att utröna om det finns nya verksamheter inom energiområdet inom vilka verket kan göra betydelsefulla insatser. Det är bl.a. mot den bakgrunden jag finner det positivt att verkei i sitt utvecklingsarbete liksom i en del planerade utbyggnader av produktionsanläggningar redan har inlett ett sådant arbete.

De förhållanden som jag här har redovisat kommer att medföra svåra omställningsproblem om inte särskilda åtgärder vidtas. Jag anser det därför vara av stor vikt att i så god ttd som möjligt närmare klargöra inom vilka områden och under vilka former verkets resurser skall utnytQas liksom att finna en för de anställda tillfredsställande form för den omställningsprocess som valtenfallsverket av allt att döma står inför. Det är mot den bakgrunden som jag anser att dessa frågor även bör behandlas inom ramen för en särskild utredning i enlighet med vad jag tidigare har anfört (kapitel 3).

Jag förutsätter samtidigt att vattenfallsverket i sitt planeringsarbete successivt överväger olika initiativ, bl. a. rörande stora investeringsobjekt, för att möta den situation somjag här har beskrivit.

Jag vill i detla sammanhang också nämna attjag mot bakgrund av de här beskrivna förhållandena och kravet på god energihushållning avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att valtenfallsverket får i uppdrag att utreda och snarast lägga fram förslag om ålgärder som syfiar till bättre utnyttjande av befinlliga anläggningar och kompletteringar i förlustminskande och energibesparande syfte. Det kan t. ex. gälla åtgärder som åstadkommer minskade fallförluster i vattenkraftstationer, förstärkning av stamnät och regionala nät, utbyte av äldre transformatorer och andra åtgärder som förbättrar energihushållningen och ger sysselsättning men som inte alltid motsvarar nuvarande förräntningskrav.

Prop. 1978/79:115    Bilagal    Industridepartementet 319

Valtenfallsverket har i sin anslagsframställning vidare redovisat sin syn på förbrukningen av och försörjningen med elenergi. Verket anser att planeringen, trots tendenserna till lägre ökningstakt i elanvändningen, t. v. bör baseras på den prognos som innebär att eltillförseln i landet uppgår lill 130 TWh år 1985 och 153 TWh år 1990 med hänvisning till bl. a. svårighelerna att förutse den framtida utvecklingen i nuvarande konjunkturläge. Min bedömning av eleflerfrågans utveckling liksom av hur planeringen av krafttillförseln med hänsyn härtill bör bedrivas har jag tidigare redovisat (avsnitt 10.1). Som därvid har framgått räknar jag med en något lägre ökningstakt än vattenfallsverket. Skillnaden saknar emellertid betydelse för mitt ställningstagande till verkets investeringsprogram för budgetåret 1979/80.

För innevarande budgetår har från investeringsanslaget Kraftstationer m.m. anvisats 2310 miQ. kr. (prop. 1977/78: 116, NU 1977/78:67, rskr 1977/78:340). Beloppet är på sedvanligt sätt beräknat med beaktande av att en marginal bör finnas för att möjliggöra en sådan ökning av vattenfallsverkets investeringar under löpande budgetår som kan påkallas av konjunkturskäl eller annars från kraftförsörjningssynpunkt. Vattenfallsverkets investeringsram uppgår till 2578,2 milj. kr. I beloppet ingår dels 272,4 miQ. kr. som verket har medgetts överföra från investeringsramen för budgetåret 1977/78 till föQd av förskjutningar i investeringsprogrammet, dels 66,6 miQ. kr. som utgör outnytQad del av medel som har anvisats ur konjunkturreserven under budgetåret 1977/78, dels 4,5 miQ. kr. som verket av sysselsättningsskäl har medgetts ta i anspråk ur konjunkturreserven under innevarande budgelår.

Jag går nu över till att redovisa mina förslag i fråga om vattenfallsverkels utbyggnadsprogram, medelsbehov, m. m. under budgetåret 1979/80. För detta budgetår förordarjag en investeringsram av 1 836 miQ. kr. Ramen är beräknad med beaktande av sädana kostnadsförändringar som erfarenhetsmässigt kan beräknas ske under perioden fram till det nya budgetårets början.

Äv föQande sammanställning framgår hur vattenfallsverkets medelsförbrukning ungefär torde komma att fördela sig på olika objektsgrupper budgetåret 1979/80. Som jämförelse redovisas utfallet budgetåret 1977/78 och den beräknade medelsförbrukningen budgetåret 1978/79 (i miQ. kr.).

	1977/78 Utfall	1978/79 Beräknad	1979/80
			Verket	Före-
				draganden
Valtenkraftanläggningar	497,7	504,6	359,8	359,8
Kärnkraftanläggningar	1 050,7	1 064,5	657,1	657,1
Kärnbränsle	124,3	179,0	2,2	2,2
Övriga värmekraftanläggningar m.m.	98,5	74,4	75,5	48,3
Distributionsanläggningar	512,2	572,4	719,1	680,0
Gotlands elförsörjning	116,0	61,5	-	-
Övriga ändamål	39,0	101,2	91,1	88,6
	2438,4	2557,6	1904,8	1836,0

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 320

Medelsförbmkningen för valtenkraftanläggningar beräknar jag till 359,8 miQ. kr. Medlen är beräknade så att tidigare beslutade utbyggnads- och ombyggnadsarbeten avseende Harsprånget, Poijus och Ligga i Lule älv, Juktan i Umeälven, Äsele och Stenkullafors i Ångermanälven, Näs i Dalälven samt Lilla Edet i Göta älv skall kunna fortsälla planenligt. För dessa arbeten harjag beräknat 341,4 miQ. kr. Jag har också räknat in 4,5 milj. kr. som avser anläggningsmedel till regleringsföretag, 1,3 miQ. kr. som avser kapitaltillskott för ersättningskrafl och 17,8 miQ. kr. som hänför sig till efterarbeten och skaderegleringar för idrifttagna vattenkraftanläggningar. Jag har slutligen tagit hänsyn till att medelsbehovet minskar med 5,2 miQ. kr. genom återbetalningar på tidigare lämnade lån till Söderfors Kraft ÄB.

För kärnkraftanläggningar och kärnbränsle harjag för nästa budgetår tagit upp 659,3 miQ. kr. Beloppet fördelar sig på kärnkraftsstationer, kärnkraftblock m. m. enligt föQande.

Ringhals kraftstation: 332,1

Block 1 och 2, efterarbeten 73,4

Block 3 och 4 256,5

Kärnbränsle 2,2

Forsmarks kraftstation: 327,2

Block 1 och 2 148,2

Block 3 179,0

659,3

Medelsbehovet för block 1 och 2 i Ringhals avser erforderliga efterarbeten och kompletteringar.

Av de medel som jag beräknar för block 3 och 4 i Ringhals och block I och 2 i Forsmark hänför sig merparten till block 4 i Ringhals och block 2 i Forsmark som beräknas vara klara att tas i drift under resp. budgetåret 1979/80 och budgetårel 1980/81.

För Ringhals 3 och Forsmark 1 åtgår medel för smärre arbeten och ändringar. Båda blocken är klara att tillföra kärnbränsle i avvaktan på att frågan om tillstånd enligt den s.k. villkorslagen kan prövas efter att de kompletterande undersökningar jag lidigare nämnt har slutförts.

I enlighet med vad jag tidigare har anfört förordarjag att utbyggnaden av det tredje blocket i Forsmark fullföljs. Jag har därför lagit upp medel för att under nästa budgelår bedriva arbeten enligt den reviderade tidplan som valtenfallsverket har redovisat och som föredragande slalsrådet redogjorde för i sin anmälan av verkets investeringsanslag för innevarande budgetår (prop. 1977/78: 116 s. 34). Enligt denna tidplan beräknas Wocket bli klarl att tas i drift under hösten 1984.

Av de skäl jag tidigare har redogjort för (avsnitt 9.3) anser jag att möjlighelen atl utnytQa hetvatten från block 3 för bostadsuppvärmning inom Uppsala- och Stockholmsregionerna t. v. bör hållas öppen och stude-

Prop. 1978/79:115   Bilagal    Industridepartementet 321

ras närmare. Det är med hänsyn härtill angeläget att snarast möjligt klargöra om särskilda åtgärder behöver vidtas för att förbereda blocket för en eventuell värmeavtappning. Jag avser därför atl inom kort föreslå regeringen att vattenfallsverket får i uppdrag att redovisa om sådana åtgärder krävs, vari de i så fall består och vilka kostnader de kan föranleda.

För kämbränsle harjag beräknat 2,2 miQ. kr. som avser ersättning för anrikningstjänster för initialbränsle till block 3 och 4 i Ringhals.

Medelsbehovel för övriga värmekraftanläggningar beräknar jag till 48,3 miQ. kr. Huvuddelen härav, eller 46,9 miQ. kr., härför sig till utbyggnaden av ett dieselkraftverk på Gotland.

I prop. 1977/78:125 (bil. 11 s. 79-80) lämnades en redogörelse för ett oQeeldat kraftvärmeverk som vattenfallsvket i samarbete med Södertöms Fjärrvärmeaktiebolag planerade att uppföra vid FitQa i Botkyrka kommun. Ett avtal om samarbetet godkändes våren 1978. I propositionen anförde föredragande statsrådet att det är angeläget att anläggningar av ifrågavarande slag utförs så att de kan eldas också med fasta bränslen. För att närmare belysa de tekniska, ekonomiska och miQömässiga förutsättningama för att utföra anläggningen så att en framtida övergång till eldning med fasta bränslen underlättas borde därför vattenfallsverket, enligt föredragande statsrådet, få i uppdrag att utreda denna fråga. På grundval av det underlag som därigenom erhölls skulle övervägas om särskilda åtgärder för senare övergång till fasta bränslen borde vidtas.

På grundval av bl. a. resultatet av den utredning som vattenfallsverket på regeringens uppdrag sedan dess har genomfört har frågan beretts vidare. Av utredningen framgår bl.a. att annat fast bränsle än kol rimligen inte kan komma i fråga i den aktuella anläggningen. Förberedelser för en senare övergång till koleldning ter sig, enligt utredningen och visst kompletterande material, från tekniska och ekonomiska synpunkter i och för sig inte orimliga. Den aktuella lokaliseringen i direkt anslutning till bostadsbebyggelse och med begränsade utrymmen för kolhantering har emellertid bedömts vara olämplig för koleldning varför sådan av de i projektet medverkande kommunema. Botkyrka och Huddinge, inte anses kunna komma i fråga på denna plats. Om kraftvärmeverket byggs på den aktuella platsen bortfaller därför möjlighetema att inom överskådlig framtid försörja södra Stockholmsregionen med värme från annat än oQebaserade anläggningar. För att undvika detta har regeringen gett statens industriverk i uppdrag att i samråd med vattenfalls verket, de berörda kommunerna och Stockholms läns landsting utreda regionens värme- och kraftförsörjning och föreslå lösningar som leder till ett minskal oQeberoende. I uppdraget ingår bl. a. att utpeka lägen som från såväl miQö- och transport- som värmeförsörjningssynpunkt är lämpliga för anläggningar baserade på annat bränsle än olja.

Mot denna bakgrund har regeringen avslagit vattenfallsverkets och Södertörns Fjärrvärmeaktiebolags ansökan om tillstånd enligt 136 a § bygg-

21   Riksdagen 1978179.1 saml. Nr 115. Bilaga 1

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 322

nadslagen för att uppföra den planerade oQeeldade anläggningen vid Fittja. Med hänsyn till vad jag här har anfört blir det inte aktuellt att för budgetåret 1979/80 ta upp investeringsmedel för denna anläggning.

För investeringar i distributionsanläggningar har jag beräknat sammanlagt 680 miQ. kr. Beloppet avser investeringar i driftövervakningsanläggningar, stamnätsanläggningar, regionala nät och lokala nät. Merparten av investeringskostnaderna hänför sig till tidigare påbörjade arbeten.

För att trygga Gotlands elförsörjning har särskilda insatser visat sig nödvändiga enligt den redogörelse som lämnades i prop. 1977/78:25 (s. 112-115). Den föreslagna lösningen, som har godtagits av riksdagen (NU 1977/78:32, rskr 1977/78:108), innebär bl. a. att medel i form av avskrivningsanslag skall ställas till statens vattenfallsverks förfogande för förvärv av aktier i AB Gotlands kraftverk och av elproduktionsanläggningar samt för att uppföra ett dieselkraftverk på GoUand. 5 miQ. kr. härav faller på budgetåret 1979/80. Chefen för budgetdepartementet behandlade denna fråga vid sin anmälan av huvudtiteln Avskrivningar av nya kapitalinvesteringar i prop. 1978/79:100 (bil. 22 s. 2).

Medelsbehovet för övriga ändamål beräknar jag till 88,6 miQ. kr. Beloppet avser dels 29,3 miQ. kr. för diverse kompletteringar samt utbyggnad av små vattenkraftverk om högst 1 500 kW effekt, varvid jag har tagit hänsyn till att en del av kostnaderna för förrådsbyggnad vid Marvikens kraftstation faller på innevarande budgetår genom att utbyggnaden har lidigarelagts av sysselsättningsskäl, dels 19,9 miQ. kr. för inköp av fastigheter, dels 39,4 miQ. kr. för förvärv och finansiering av distributionsföretag.

Jag vill i detta sammanhang beröra också frågan om handläggningen av ärenden rörande utbyggnad av små vattenkraftverk om högst 1 500 kW effekt. Vattenfallsverket har föreslagit att sådana ärenden av praktiska skäl i beslutshänseende bör behandlas på samma sätt som övriga kompletteringar. Detta innebär att verket fattar beslut om projektens genomförande inom ramen för anvisade medel och därefter lämnar en redogörelse för beslutade åtgärder under ett budgetår i samband med att anslagsframställningen lämnas in.

Jag anser liksom vattenfallsverket att den föreslagna ordningen är praktisk och ändamålsenlig. Eftersom den dessutom innebär att underlag erhålls för en uppföQning av utbyggnadstakten för små vattenkraftverk har jag inget att erinra mot verkets förslag. Det bör ankomma på regeringen att besluta i denna fråga.

Med hänvisning till mina ställningstaganden förordar jag atl investeringsanslaget Kraftstationer m. m. tas upp med 1 830 miQ. kr. Beloppet har beräknats med beaktande av att en marginal utöver investeringsramen bör finnas för att göra det möjligt att öka vattenfallsverkets investeringar under löpande budgetår om det är påkallat av konjunkturskäl

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 323

eller annars från kraftförsörjningssynpunkt. Med det anslagsbelopp jag har förordat kan medelsreserven i början av nästa budgetår beräknas uppgå till ca 195 miQ. kr. Någon uppräkning av reserven behövs därför t. v. inte.

Regeringen har bemyndigande att medge vattenfallsverket att teckna borgen intill f n. sammanlagt 4673 miQ. kr., varav högst 140 miQ. kr. för lån till företag som bedriver eldistributionsverksamhet (prop. 1977/78:125 s. 82, NU 1977/78:67, rskr 1977/78: 340).

Av den totala borgensramen har 3 830 miQ. kr. beräknats för Forsmarks Kraftgrupp AB:s upplåning. Verkets borgensteckning för detta bolag uppgick den 1 januari 1979 till 3454 miQ. kr. Återstående utrymme inom den beviQade borgensramen beräknas komma att tas i anspråk under våren 1979.

Under budgetåret 1979/80 har vattenfallsverket räknat med att borgen behöver tecknas för lån om ytterligare 1 050 miQ. kr. till Forsmarks Kraftgrupp AB. Härav beräknas 600 miQ. kr. för att finansiera blocken 1 och 2 och 450 miQ. kr. för block 3 i Forsmarks kraftstation.

Med tanke på att förändringar och förskjutningar av såväl kapitalbehov som upplåningstidpunkter kan uppkomma föreslår jag att borgensramen räknas upp med 1 400 miQ. kr. med hänsyn till det behov av borgensteckning som förutses med anledning av Forsmarks Kraftgrupp AB:s upplåning.

Äv den ram om 140 miQ. kr. som gäller för borgensåtagande gentemot eldistributionsbolag hade den 1 januari 1979 130 miQ. kr. utnytQats. Under våren 1979 fömtses behov av borgensteckning om ytterligare ca 6 miQ. kr. Molsvarande behov under budgetåret 1979/80 beräknar vattenfallsverket lill 13 miQ. kr. För att erforderligt utrymme skall finnas förordar jag, i enlighet med vad vattenfallsverket har föreslagit, atl ramen för borgensåtaganden gentemot eldistributionsbolag höjs med 20 miQ. kr. till 160 miQ. kr.

I den gällande ramen för borgensåtaganden har 280 miQ. kr. beräknats för upplåning i samband med uppförandet av det planerade kraftvärmeverket i Botkyrka. Med hänvisning till vad jag har anfört om kraftvärmeut-byggnaden i södra Storstockholmsregionen blir det under nästa budgetår inte aktuellt att ta upp lån för detta ändamål. Borgensramen bör minskas med 280 miQ. kr. av denna anledning.

I enlighet med vad jag här har anfört förordarjag att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att teckna borgen för lån intill sammanlagt (4673 -I- 1 400 -I- 20 - 280 =) 5 813 miQ.kr. för lån till eldistributionsföretag.

Vattenfallsverket har föreslagit att den f. n. tillämpade begränsningen av verkets befogenheter att lämna lån till och teckna borgen för lån intill sammanlagt högst 10 miQ. kr. för varje enskilt företag inom den ram som gäller för distributionsbolag avskaffas. Förslaget stöds av riksrevisionsverket.

Jag har för egen del ingen erinran mot den föreslagna modifieringen av befogenhetsfördelningen. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 324

Vattenfallsverket har vidare i särskilda framställningar föreslagit att ett förvaltningsbolag skall bildas för att äga och förvalta statens aktier i eldistributionsbolag. Genom att föra över statens intressen i eldistributionsbolagen till ett formellt förvaltningsbolag kan enligt vattenfallsverket bl.a frågor rörande bolagens finansiering samt resultat- och skatteutjämning handläggas på ett för hela företagsgmppen mera ändamålsenligt sätt än vad som annars är möjligt. Genom förvaltningsbolaget skulle vidare samarbetet med personalorganisationerna och de lokala och kommunala intressentema i distributionsbolagen kunna förbättras.

Förvaltningsbolaget skulle enligt vattenfallsverkets förslag bildas genom att ett f. n. disponibelt helägt bolag utan egen rörelse ombildas till förvaltningsbolag. Verkets aktier i distributtonsbolaget skulle sedan överlåtas till förvaltningsbolaget till bokförda värden mot att verket får motsvarande fordran på förvaltningsbolaget.

Av dem som har yttrat sig över vattenfallsverkets förslag har riksrevisionsverket, statens industriverk, svenska elverksföreningen och svenska kraftverksföreningen inga principiella erinringar mot att ett förvaltningsbolag bildas medan Svenska kommunförbundet och Riksförbundet Eldistributörerna inte anser att det finns tillräckliga skäl härför.

Vid min bedömning av det nu föreliggande förslaget från vattenfallsverket harjag tagit fasta på bl.a. att förvaltningsbolagets uppgifter avses bli begränsade till att förvalta verkets intressen i de bolag som redan har bildats av verket, självständigt eller i förening med andra intressenter. Förvaltningsbolagets tillkomst har därför inget direkt samband med den fortsatta strukturutvecklingen av eldistributionen. Jag har tidigare (avsnitt 10.8.2) redogjort för gällande rikUinjer för denna utveckling och för min egen syn på de instrument som står lill förfogande för att inom de ramar som riktlinjerna anger nå åsyftade resultat.

I viss utsträckning skulle förvaliningsbolaget emellertid påverka förutsättningarna för eldistributionen i sådana avseenden som omfattas av riktlinjerna. Jag tänker härvid närmast på den roll förvaltningsbolaget avses spela för att motverka föQdema av att detaQdistributionen inom olika typer av områden sker under mycket olika ekonomiska betingelser. Möjligheterna att efter en samlad upplåning på kapitalmarknaden göra prioriteringar mellan investeringsbehoven hos olika distributionsbolag liksom att uQämna resultaten mellan en del av dem skapar förutsättningar för att begränsa standardskillnader och/eller skillnader i taxenivå. Även om intresset att uQämna taxenivåerna bäst främjas genom att distributionsområdena blir ändamålsenligt utformade kan förvaltningsbolaget för de berörda distributionsområdena vara ett kompletterande instrument som härvidlag främjar den utveckling som eftersträvas i riktlinjerna.

Jag vill också framhålla att inrättandet av ett förvahningsbolag inte innebär att de enskilda distributionsbolagen skall upphöra att vara självständiga juridiska personer. Det skulle därför inte, jämfört med nuläget,

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 325

innebära att det lokala inflytandet över bolagen äventyras. De möjligheter till ökad insyn i vattenfallsverkets samlade engagemang i distributionsbolag som kan ske genom styrelsen i ett förvaltningsbolag ser jag tvärtom som ett värdefullt komplement härvidlag genom att personal-, konsument- och kommunala intressen kan bli företrädda även från andra utgångspunkter än det enskilda distributionsbolaget. Av vattenfallsverkets framställ ning framgår också att dessa möjligheter avses bli tillvaratagna. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att de uppgifter som skulle ankomma på förvaltningsbolaget f.n. till större delen utförs inom det inom vattenfallsverket bildade förvaltningsrådet i vilket insynsmöjligheterna är mycket mer begränsade.

Med hänvisning till vad jag här har anfört finner jag att förslaget om att inrätta ett förvaltningsbolag ligger väl i linje med gällande riktlinjer för eldistributionen i de avseenden det berör förhållanden som omfattas av dessa. Jag ser emellertid bildandet av bolaget främst som en företagsekonomiskt motiverad åtgärd som ger bättre fömtsättningar för vattenfallsverket att på ett effektivt sätt handlägga finansieringsfrågor och övrig ekonomiadministration för den aktuella gruppen av bolag. Mot den bakgmnden anserjag inte att vattenfallsverket bör vara förhindrat att på affärsmässiga grunder väQa den förvaltningsform som verket bedömer vara mest ändamålsenlig med hänsyn till gällande förutsättningar för kapitalanskaffning, redovisning, beskattning etc. Jag har därför inget att erinra mot att ett förvaltningsbolag bildas i huvudsak enligt verkets förslag.

Förslaget innebär bl. a. att de av vattenfallsverket förvaltade statliga aktierna i eldistributionsföretag skall överföras till förvaltningsbolaget. För detta krävs bemyndigande av riksdagen. Jag förordar att regeringen inhämtar sådant bemyndigande. Bemyndigandet bör utformas så att även sådana aktier som staten senare kan komma att förvärva i eldistn'butionsbolag får överföras till förvaltningsbolaget.

Det ankommer på regeringen att ange övriga villkor för förvaltningsbolagets bildande. Jag avser att i samband därmed bl. a. föreslå att en regel tas in i bolagsordningen om skyldighet för förvaltningsbolaget att till riksrevisionsverket lämna de upplysningar m. m. som krävs för revision av vattenfallsverket.

Vid vattenfallsverket finns inrättad en tjänst som förrådsdirektör med beteckningen p. Verket har föreslagit att benämningen på Qänsten ändras till materialdirektör, vilket bättre svarar mot de arbetsuppgifter som är förenade med Qänsten. Jag delar verkets uppfattning och förordar att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att ändra benämningen på Qänsten.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att teckna borgen för lån intill sammanlagt 5 813 000 000 kr., varav högst 160 000 000 kr. till eldistributionsföretag.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1   Industridepartementet 326

2. bemyndiga regeringen att till ett förvaltningsbolag överiåta de aktier i eldistributionsföretag som staten f. n. innehar eller senare kan komma att förvärva,

3. bemyndiga regeringen att ändra benämningen av Qänst som förrådsdirektör till materialdirektör,

4. till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 1830000000 kr.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 327

Bihang A

1   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §
Rörledning för transpyort av Rörledning för transport avfjärr-
råoQa, naturgas eller produkt av värme, råoQa, naturgas eller pro-
råoQa eller naturgas eller av annan dukt av råoQa eller naturgas eller av
vätska eller gas som är ägnad att annan vätska eller gas som är ägnad
användas som bränsle får ej utan att användas som bränsle får ej utan
särskilt tillstånd (koncession) fram- särskilt tillstånd (koncession) fram
dragas eller begagnas. dragas eller begagnas.

Koncession kräves icke för ledning som

1. har eller avses fä en längd av högst 20 kilometer,

2.    huvudsakligen skall nytQas för tillgodoseende av enskilda hushålls be
hov eller

3.     uteslutande skall nyttjas inom hamn- eller industriområde.
Regeringen får i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet

328

Bihang B

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m.

Härigenom föreskrivs att 2 och 12 §§ lagen (1942:335)' om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

2 §

Nuvarande lydelse

Med anläggning, som i 1 § sägs, avses

1) elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tjugofemtusen kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är avsett att rymma minst etthundra miQoner kubikmeter;

3) elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst tvåhundra kilovolt mellan två ledare;

4) transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning av minst sjuttio kilovolt mellan två ledare och en genomgångseffekt av minst tjugofemtusen kilovoltampére; samt

5) rörledning för vilken kräves koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.

Föreslagen lydelse ?

Med anläggning, som i 1 § sägs, avses

1) elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst Qugofemtusen kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är avsett att rymma minst etthundra miQoner kubikmeter;

3) elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst tvåhundra kilovolt mellan två ledare;

4) transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning av minst sjuttio kilovolt mellan två ledare och en genomgångseffekt av minst Qugofemtusen kilovoltampére; samt

5) rörledning för vilken krävs koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, dock ej rörledning för transport av fjärrvärme.

12 §

Mål om tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) till anläggning, som under 2 § 1) eller 2) sägs, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller Utvidgning av sådan anläggning må ej avgöras med mindre krigs-skyddsnämndens utlåtande föreligger.

Mål om tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) till anläggning, som under 2 § 1) eller 2) sägs, eller tiU väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning må ej avgöras med mindre krigs-skyddsnämndens utlåtande föreligger.

' Lagen omtryckt 1978:163.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet

329

Nuvarande lydelse

Vad i första stycket är stadgat gäller oc ärende angående tillstånd enligt 2 § lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 § 3) i denna lag sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.

Föreslagen lydelse

Vad i första stycket är stadgat gäller också ärende angående tillstånd enligt 2 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, till utförande av elektrisk ledning som under 2 § 3) i denna lag sägs samt ärende angående koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, dock ej om ärendet avser rörledning för transport av flärr-

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 330

Energienheter m. m.

Energi

Grundenheten for energi enligt det internationelh fastställda Sl-systemet är joule (J). Ännu så länge används dock i Sverige ofta enheterna kalorier (cal) och watlimmar (Wh). Både kalorier och wattimmar används som beteckning för värmemängd. Wattimmar används som beteckning för elenergimängd. 1 000 Wh = 1 kWh = 3 600000 J = 859,2 kcal

Bränslen mäts i regel i vikt eller volym, vilket från jämförelsesynpunkt är opraktiskt. Värmevärdet, dvs. energiinnehållet, är olika för olika bränslekvantiteter. Kvantiteten bränsle anges därför ofta genom att referera till den kvantitet av ett bränsle som motsvarar samma energiinnehåll, t.ex. ton ekvivalent oQa, toe.

Effekt

Effekt är energi per tidsenhet, dvs. energi = effektxtid.

Ett kraftverks eleffekt mäts i watt (eller multiplar därav). Även värmeeffekt kan mätas i watt.

Multipelenheter

Multipelenheter erhålls genom att kombinera enheten med ett prefix, varvid enheten multipliceras med en viss talfaktor (tiopotens).

k (kilo) =10= 1000

M(mega) = 10» = 1000000

G(giga) =10»= 1000000000

T (tera) =10'= 1000000000000

Omvandling mellan energienheter

FöQande samband gäller mellan de i energiförsörjningssammanhang vanligaste enheterna:

1 PJ = 0,2778 TWh = 0,0239 Mtoe

1 TWh = 3,6 PJ = 0,0860 Mtoe

1 Mtoe = 41,87 PJ= 11,63 TWh

1 GJ = 277,8 kWh = 0,0239 toe

1 toe = 41,87 GJ= 11630 kWh

Ungefärliga områkningsfaktorer mellan vissa energibärare
Kol 1 Mton    = 7-8 TWh= 25-30 PJ

Råolja 1 Mton    =  1,16 Mm3=  11 TWh   = 42 PJ

Lätt eldningsolja I Mton    = 1,20 Mm3= 12 TWh   = 43 PJ

Tung eldningsolja 1 Mton    = 1,06 Mm'= 11 TWh   = 41 PJ

Prop. 1978/79:115   Bilagal   Industridepartementet 331

Motorbensin I Mton    = 1,37 Mm» = 12 TWh   = 43 PJ

Metanol 1 Mton    = \,21Um= 5,5 TWh = 20 PJ

Naturgas 1 Gm     = 9,5 TWh = 34 P3

Index fär olika energiformer

Ibland markeras energiformen med ett index. Följande index används: Elektrisk energi: e eller el Värme (lermisk energi): th eller v

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 332
Innehåll

Föredraganden

1 Inledning......................................................... 1

2 Energipolitikens allmänna inriktning....................... 8

2.1 Internationell översikt  ................................ 8

2.1.1 Världens nuvarande energiförsörjning ...... 8

2.1.2 Tillgång på energiråvaror och deras varaktighet       11

2.1.3 Utvecklingen till år 2000........................ 15

2.2 Energipolitikens grunder och målsättning.......... 24

2.2.1 Enligt politikens utgångspunkter............. 24

2.2.2 Ökad försörjningstrygghel...................... 27

2.2.3 Bättre miljö och ökad säkerhet............... 29

2.2.4 Handlingsfrihet och anpassning............... 32

2.3 Huvuddragen i energiprogrammet.................... 33

3 Statens och kommunemas ansvar inom energiområdet    40

4 Sverige och det internationella energisamarbetet.... 49

4.1 Beroendeförhållanden och internationellt samarbete  49

4.2 Utvecklingen av energisamarbetet i internationella organisationer      53

4.3 Nordiskt samarbete och bilateralt samarbete med andra

länder   .................................................... 56

5 Åtgärder mot hälso- och mlQöproblemen inom energiområdet.... 59

5.1 Förbränningsenergi...................................... 60

5.2 Kärnenergi ................................................ 69

5.3 Förnybar energi........................................... 74

5.4 Sammanfattande bedömning.......................... 76

6 Energihushållning.............................................. . 79

6.1 Allmänt..................................................... . 79

6.1.1 Energianvändningens stmklur och utveckling    79

6.1.2 Principer och styrmedel för energihushållning   83

6.1.3 Energiskatter m. m............................... 86

6.2 Energihushållning inom industrin..................... 90

6.2.1 Nuvarande energianvändning................. 90

6.2.2 Utredningar om industrins energianvändning    92

6.2.3 Ekonomiskt stöd till energisparande åtgärder inom industrin   92

6.2.4 Stöd till ny energisnål teknik inom industrin     95

6.2.5 Prövning av energihushållning m.m.......... . 98

6.2.6 Utbildning, rådgivning och information inom industrin m.m       101

6.2.7 Industrins energibehov år 1985 och 1990. 102

6.3 Energihushållning i bostäder, service m. m........ 105

6.3.1 Allmänt.............................................. 105

6.3.2 Byggnader.......................................... 106

6.3.3 Övrigt .............................................. 108

6.3.4 Energibehovet år 1985 och 1990............ 111

6.4 Energihushållning inom transportsektorn........... 112

6.5 Energibehovet i framtiden............................. 115

6.5.1 Energiprognos till år 1985 och 1990......... 115

6.5.2 Utvecklingstendenser efter år 1990......... 118

6.5.3 Statistik och prognoser inom energiområdet    120

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 333

7 Energikällor och energiråvaror.............................    121

7.1 Inledning................................................... . 121

7.2 Fömybara energikällor.................................. . 122

7.3 Ändliga energiråvaror................................... . 125

7.4 Sammanfattning av energitillförsel.................. . 127

8 Bränsleförsörjning ............................................ . 130

8.1                                                                Olja            130

8.1.1 Den svenska oQemarknaden.................. 130

8.1.2 Statliga insatser på oQeområdet............ 134

8.1.3 Problem inom svensk oQeförsöijning ....... 137

8.1.4 Riktlinjer för den statliga oljepolitiken ...... 139

8.1.5 Överläggningar med vissa oQeföretag...... 143

8.1.6 Ny organisation för prospektering........... 144

8.1.7 Statsgaranti för oQeutvinning m. m........ . 145

8.2                                                                Naturgas  147

8.2.1 Inledning........................................... 147

8.2.2 Internationell bakgrand......................... 148

8.2.3 Sydgasprojektet.................................. 150

8.2.4 Västgasprojektet................................. 151

8.2.5 Modeller för svensk naturgasimport......... 153

8.2.6 Bedömning och slutsatser..................... 153

8.3                                                                Kol 157

8A Torv........................................................ 162

8.5............................................................... Övriga inhemska bränslen         164

8.5.1 Skogsavfall m. m. och odlad biomassa..... . 164

8.5.2 Hushållsavfall m.m............................... . 168

8.5.3 Skiffer............................................... 170

8.6 Altemativa drivmedel................................... . 171

8.7 Kämbränsle................................................ . 174

8.7.1 Uran ................................................ 174

8.7.2 Anrikning och kämbränslecykelns slutsteg m.m 176

8.7.3 Kreditgaranti...................................... 180

9 Värmeförsörjning.............................................. 181

9.1 Allmänt.....................................................    181

9.2 Fjärrvärme ................................................    184

9.2.1 Inledning............................................ 184

9.2.2 Fjärrvärmesystemets försörjning med bränslen          188

9.2.3 Industriell spillvärme............................. 191

9.3 Storstadsområdenas värmeförsörjning  ........... 192

9.4 Elvärme och värmepumpar............................ 196

9.4.1 Elvärme ............................................    196

9.4.2 Värmepumpar..................................... 200

9.5 Ett målinriktat solvärmeprogram: Sol 85   .......   201

9.5.1 Inledning........................................... 201

9.5.2 Utveckling av solvärmeteknik m.m........... 204

9.5.3 Introduktion av solvärme ..................... 207

9.5.4 Spridning av solvärmeutnyttjande........... 210

9.5.5 Samordning av solvärmeprogrammet........ 213

9.6 Övrig enskild uppvärmning............................ 214

9.7 Industrins värmeförsörjning .......................... 214

9.8 Fjärtöverföring av hetvatten......................... 216

10 Elförsöijning................................................... 220

10.1 Allmänt................................................... 220

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1   Industridepartementet 334

10.2 Vattenkraft............................................... 224

10.3 Kärnkraft  ................................................. 230

10.4 Kondenskraft............................................. 234

10.5 Kraftvärmeverk........................................... 235

10.6 Industriellt mottryck.................................... 239

10.7 Vindkraft................................................... 241

10.8 Kraftöverföring och eldistribution................... 242

10.8.1 Kraftöverföring................................... 242

10.8.2 Eldistribution...................................... 245

Hemställan.......................................................... 251

Anslagsfrågor för budgetåret 1979/80

DRIFTBUDGETEN Fjortonde huvudtiteln

E. Energihushållning

E 2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader 252

E 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning       253

E 5. Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m   254

E 6. Vissa utbildningsåtgärder m. m. i energibesparande syfte  .. 259

E 9. Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration AB        264

—     OQeprospektering   ................................... 264

F. Teknisk utveckling m. m.

F 13. Energiforskning......................................... 266

KAPITALBUDGETEN I.   Statens affärsverksfonder F. Statens vattenfallsverk

1. Kraftstationer   ...........................................   292

Bihang A      Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa

rörledningar  .........................................   327

Bihang B Förslag till lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m.   ...  328

Energienheter m.m............................................... 330

Bilagor tiU bilaga 1, ingår i separat bilagedel

Bilaga 1.1 Energi. Sammanfattning av och remissyttranden över energikommissionens betänkanden (SOU 1978:17 och 49)

Bilaga 1.2 Energi, hälsa, miQö. Sammanfattning av och remissyttranden över energi och miQökommitténs betänkande (SOU 1977:67-70)

Bilaga 1.3 Utvärdering av statsbidragen för energibesparande åtgärder i näringslivet. Förhandsrapport från statens industriverk

Bilaga 1.4 Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning. Sammanfattning av och remissyttranden över statens industriverks utredning (SIND 1978:6)

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1    Industridepartementet 335

Bilaga 1.5 Naturgasfrågan. Utdrag ur rapport från Swedegas AB, utvärderingar av rapporten, remissyttranden m. m.

Bilaga 1.6 Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer. Sammanfattning av och remissyttranden över elvärmeutredningens betänkande (Ds I 1977:9)

Bilaga 1.7 Koncessionsplikt för vissa Qärrvärmeledningar. PM utarbetad inom industridepartementet samt remissyttranden häröver

Bilaga 1.8 Kjernekraftens kostnader. Rapport utarbetad av Scandpower A/S

Bilaga 1.9 Värmeöverföring från kärnkraftverk. Sammanfattning av rapporter från statens vattenfallsverk och Sydkraft AB

Bilaga 1.10  Rapport från arbetsgrappen för kraftvärmefrågor

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1979

^{Regeringens proposition}

_1978/79:115

BUaga 2 Jordbruksdepartementet

Riktlinjer for energipolitilen

såvitt avser

_{jordbruksdepartementets verksamhetsområde}

Prop. 1978/79:115   Bilaga 2   Jordbrultsdepartementet 1

Bilaga 2

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-01

Föredragande: statsrådet Enlund

Anmälan till proposition om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Inledning

PieQekaise nationalpark avsattes genom riksdagsbeslut år 1909 och 1913 i syfte att bevara ett i nordligaste Sverige beläget område med orörd Qällbjörkskog. Nationalparken är belägen sydväst om Qället PieQekaise och nordost om sjöarna Tjallasjaure och Lutaure i Arjeplogs kommun i Norrbottens län. I nationalparken ingår även ett vallenområde i sjön Sädvajaure. En karta över det aktuella området torde bifogas protokollet i delta ärende som underbilaga.

1 skrivelse den 10 februari 1975 har statens vattenfallsverk, Skellefteå kommun, Bastusels Krafl Aktiebolag, Boliden Aktiebolag, Aktiebolaget Grytforsen och Skellefteå Kraftaktiebolag hemställt om tillstånd atl - för utvidgad reglering av Sädvajaure och byggande av Sädva kraftstation inom Äijeplogs kommun, Norrbottens län - få göra visst intrång i PieQekaise nationalpark.

Efter remiss har yttranden över ansökningen avgells av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, lantbmksstyrelsen efter hörande av lantbruksnämnden i Norrbottens län, fiskeristyrelsen efter hörande av fiskeriintendenten i övre norra distriktet, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, Sveriges geologiska undersökning, domänverket, länsstyrelsen i Norrbottens län efter hörande av Arjeplogs kommun. Svenska samernas riksförbund, Svenska naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen.

1   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bilaga 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 2   Jordbruksdepartementet 2

Ansökan om utvidgad reglering av Sädvajaure och byggande av Sädva kraftstation, m. m.

Vattenmålei. I skrivelse den 19 oktober 1976 har Umebygdens tingsrätt, vattendomstolen, underställt regeringen frågan om utvidgad reglering av sjön Sädvajaure och byggande av Sädva kraftstation.

Nuvarande reglering av Sädvajaure bedrivs mellan vallenståndsiii-våerna -i- 460,7 m och -i- 467,0 m. Den sökta utvidgade regleringen avser rätt för statens valtenfallsverk och medparter (sökandena) att årsreglera avrinningen även mellan nivåerna -f 467,0 m och -\- 477,0 m och atl avleda vatten i tunnel från Sädvajaure till Vitiräskel. Genom den utvidgade regleringen höjs alltså dämningsgränsen 10 m och ökar vattenslåndsskillna-derna i sjön frän ca 6 m till ca 16 m. Regleringsmagasinets volym ökar från 200 miQ. m till 600 milj. m.

Sökandena anhåller vidare om tillstånd att - efter utrivning av befintliga Ringsele kraftstation - anlägga Sädva kraftstation för utnytQande av hela fallhöjden mellan Sädvajaure och Hornavan samt att bedriva korttidsreglering vid kraftstationen mellan O m'/sek och utbyggnadsvattenföringen 100 m/sek. Kraftstationen sprängs ned i berget mellan Sädvajaure och Viiträsket. Till kraftstationen leds vatten genom den ovannämnda tunneln.

Kraftproduktionen i Sädva kraftstation beräknas till 126 gigawattimmar (GWh) per år. Bortfallet av produktionen i Ringsele kraftstation uppgår lill 29 GWh per år. I kraftverken nedströms Hornavan medför den utvidgade regleringen ett tillskott av 5 GWh per år.

Vattendomstolen har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 3 § första stycket vallenlagen om den ekonomiska tillåtligheten inte utgör hinder mot företaget. Däremot utgör enligt vattendomstolen bestämmelserna i andra stycket av samma paragraf hinder mot företaget därigenom alt det medför dels att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder, dels att befolkningen - till föQd av företagets inverkan på fiske — får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade. Av vattendomstolens skrivelse framgår att det vid Sädvajaure finns drygt ett tiotal fasta bosättningar och att genom dämningen minst sex bostadshus sätts under vatten och två andra måste flyttas. Hindret vad gäller befolkningens levnadsförhållanden kan enligt vattendomstolen undanröjas genom bestämmelser om tappning till strömmarna mellan Sädvajaure och Hornavan och till Arjeplogsströmmarna i enlighet med ett av fiskeriintendenten i övre norra distriktet avgivet förslag samt genom viss begränsning av Hornavanmagasinets handhavande under våren.

Vid remissbehandlingen av vattendomstolens skrivelse har lantbruksstyrelsen avstyrkt tillstånd till företaget på grand av dess verkningar för den fasta bosättningen kring sjön. Byamännen i Jäckviks by och ett flertal andra enskilda personer har likaså motsatt sig företaget. Övriga remissinstanser har inte motsatt sig företaget. Kammarkollegiet har dock funnit det

Prop, 1978/79:115    Bilaga 2   Jordbruksdepartementet 3

ytterst tveksamt om företaget bör fä komma till stånd. Flera remissinstanser, kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, lånsstyrelsen i Norrbottens län, Arjeplogs kommun och Svenska samernas riksförbund, har satt ett absolut villkor för att inte motsätta sig utbyggnaden. Villkorel är att blivande tillstånd bl. a. förenas med de föreskrifter om tappning genom strömmarna mellan Sädvajaure och Hornavan och genom Arjeplogsströmmarna samt om den begränsade avsänkningen av Hornavanmagasinet, vilka förordats av vattendomstolen i dess skrivelse.

Sökandena har motsatt sig sådana föreskrifter. De har uppgivit att den föreslagna tappningen mellan Sädvajaure och Hornavan skulle leda till ett produktionsbortfall i Sädva kraftstation av 9 GWh per år eller med 9%. I fråga om lappningen genom Arjeplogsströmmarna har sökandena hävdat att denna, trots begränsningen av Hornavanmagasinets utnytQande sommartid, skulle leda till oacceptabelt låga vattenstånd i Hornavan under sådana torrår som inträffar i medeltal vart tredje eller vart Qärde år. Den skulle dessutom leda till ett produktionsbortfall i kraftverken nedströms Hornavan av ca 2 GWh per år.

Sökandena har härefter framlagt ett med avseende på tappningen genom Arjeplogsströmmarna i förhållande till sin ansökan något modifierat förslag. Detta förslag har tillstyrkts av länsstyrelsen och Arjeplogs kommun. Kammarkollegiet, fiskeristyrelsen och naturvårdsverket har vidhållit tidigare intagna ståndpunkter och har därför motsatt sig förslaget.

Intrång i Pieljekaise nationalpark. I den inledningsvis nämnda skrivelsen den lOfebruari 1975 har sökandena i vattenmålei anhållit om tillstånd atl göra det intrång i PieQekaise nationalpark som föranleds av en utvidgad reglering av Sädvajaure. Regleringen medför enligt sökandena att 60 ha av nationalparkens landområde överdäms. Några anläggningar avses inte utföras inom nationalparken. Nationalparkens hela areal uppgår till 14 600 ha.

Vid remissbehandlingen av skrivelsen angående intrång i nationalparken har Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund motsatt sig intrånget. Övriga remissinstanser har uttalat att intrånget bör få ske under fömtsättning att det förenas med vissa villkor.

Kammarkollegiet och naturvårdsverket förordar såsom villkor för intrånget att sökandena åläggs att ställa 100000 kr. ttll naturvårdsverkets förfogande för dokumentariska naturvetenskapliga undersökningar. Sökandena bör även förpliktas alt i erforderlig omfattning vidta åtgärder och anordningar för att trygga båtfarten mellan Ballasviken och nationalparken.

Riksantikvarieämbetet säger sig inte kunna ta ställning lill framställningen innan en kulturhistorisk inventering skett. Ämbetet förordar att sökandena åläggs att ställa 30000 kr. till ämbetets förfogande för en sådan inventering.

Länsstyrelsen 1 Norrbottens län framhåller att den utarmning av natur-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 2   Jordbruksdepartementet 4

miQöerna som blir en föQd av föreslagen vattenreglering nödvändiggör kompensationsåtgärder såväl vad avser kulturellt —vetenskaplig naturvård som rörligt friluftsliv och turism. Länsstyrelsen förordar alt sökandena därför åläggs alt betala ett belopp om 1,5 miQ. kr. att användas till erforderliga undersökningar och kompensationsåtgärder.

Föredragandens överväganden

Huvuddelen av PieQekaise nationalpark avsattes år 1913 i syfte att bevara ett i nordligaste Sverige beläget område med orörd Qällbjörkskog. Sädvajaure, som ligger inom Skellefteälvens avrinningsområde, är reglerad en gång tidigare. För att möjliggöra regleringen medgav Kungl. Maj:t vissa inirång i nationalparken i beslut den 9 april 1948.

Det vattenmål som ligger till grund för framställningen om intrång i nationalparken avser en ytterligare reglering av Sädvajaure och byggande av Sädva kraftstation. I Sädva kraftstation skall tillgodogöras hela fallhöjden mellan Sädvajaure och Homavan. Kraftstationen skall sprängas ned i berget och kommer att förses med drivvalten via en tilloppslunnel. All tappning av vatten i strömmarna mellan Sädvajaure och Hornavan kommer därigenom att upphöra. Företagel kommer även att påverka vattenstånden i Hornavan och vattenföringen i Aijeplogsströmmarna. Tillskottet av energi på gmnd av företaget anges till 100 GWh per år.

Företagel berör inte något av de vattendrag, som riksdagen år 1977 beslöt undanta från vattenkraftutbyggnad (prop. 1977/78:57, CU 1977/ 78:9, rskr 1977/78: 100).

Den sökta regleringen av Sädvajaure leder till att ytterligare 60 ha mark av PieQekaise nationalpark överdäms. Intrånget berör inte den Qällbjörkskog vars bevarande är nationalparkens huvudsakliga syfte. Det berör enbart strandområden som redan har påverkats av den ttdigare regleringen.

Flertalet remissinstanser har inle motsatt sig intrånget i nationalparken.

Innan jag går in på frågan om intrång i nationalparken anser jag det nödvändigt att anföra mina synpunkter på tillåtligheten av ifrågavarande vattenföretag. Jag vill dock erinra om att prövningen enligt vattenlagen härav ankommer på regeringen.

Vattendomstolen har funnit företaget otillåtligt enligt vattenlagen eftersom det medför att ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder och befolkningen - till föQd av företagets inverkan på fiske - får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade. Hindret i det sistnämnda hänseendet kan enligt vattendomstolen undanröjas genom vissa modifieringar av företaget, vilka tillsammans medför en reducering av kraflutbytet med 11 GWh per år.

Vid remissbehandlingen av vattenmålei har flera remissinstanser anfört att förutsättning för att företaget skall få komma till stånd är att föreskrift ges om sådana begränsningar som förordats av vattendomstolen och om kompensationsåtgärder för fisket.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 2   Jordbruksdepartementet 5

Mot bakgrund av vad statsrådet Tham har anförl tidigare i dag om den fortsalla utbyggnaden av landets vatlenkrafttillgångar anserjag att företaget - även om hinder möler i de av vattendomstolen angivna hänseendena - är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och att det därför bör medges. Jag förutsätter därvid alt olika villkor meddelas för att kompensera de skadeverkningar företaget kommer att orsaka.

Jag anser således att tillstånd bör lämnas till den utvidgade regleringen av Sädvajaure och till byggande av Sädva kraftstation. Den närmare prövningen av företagets utformning och villkoren for företaget ankommer på regeringen och vattendomstolen. Företaget bör därvid ges en i förhållande till sökandenas ursprungliga förslag modifierad utformning. Frågan om intrång i PieQekaise nationalpark bör dessförinnan underställas riksdagen.

För egen del anser jag att man måste se allvarligt på varje inträng i nationalpark oberoende av dess omfattning. I förevarande fall är emellertid intrånget mycket ringa. De skäl som enligt vad jag nyss har anfört talar för att vattenföretaget bör tillåtas, talar därför också för alt intrånget i nationalparken bör medges. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge intrånget.

Några av remissinstanserna har förordat att sökandena skall åläggas att bekosta vissa undersökningar om intrång medges. Jag anser det lämpligt att bestämmelser härom ges först i samband med regeringens prövning av vattenmålet. Regeringen tar enligt vad jag nyss anfört då även ställning till frågor om vilka särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen som skall gälla för företaget. Kammarkollegiet, naturvårdsverket och länsstyrelsen har i sina remissyttranden i vattenmålet avgett förslag till sådana särskilda villkor. Jag anser därför att det inte bör föreskrivas några särskilda villkor med anledning av intrånget.

Jag vill samtidigt ta upp frågan om ytterligare medel till forskning rörande försurningsproblemen.

I prop. 1978/79: 100 (bil. 13 s. 121) har regeringen föreslagit att 28,2 miQ. kr. anvisas under anslaget MiQövårdsforskning för budgetåret 1979/80. Mot bakgrund av vad statsrådet Tham tidigare har anfört om behovet av ytterligare forskning rörande hälso- och miQöeffektema av förbränning av fossila energikällor bör ytterligare 2 miQ. kr. tillföras anslaget för sådan verksamhet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge det intrång i PieQekaise nationalpark som enligt vad som har framgått av det föregående föranleds av en utvidgad reglering av sjön Sädvajaure.

2. till Miljövårdsforskning för budgetåret 1979/80 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1978/79: 100 bil. 13 föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 2 000 000 kr.

ementet

Prop. 1978/79:115   Bilaga 2   Jordbruksdepart

Särtryck ur Topografiska kartan från Statens lantmäteriverk. Publiceringstillstånd nr 1879, Liberkartor, Stockholm. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Statens lantmäteriverk 1979-02-14.

^{Regeringens proposition}

_1978/79:115

Bilaga 3 Bostadsdepartementet

^{Riktlinjer för energipolitiken}

såvitt avser

_{bostadsdepartementets verksamhetsområde}

Prop. 1978/79:115 1

Uldrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-01

Föredragande: statsrådet Friggebo

Anmälan till proposition om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser bostadsdepartementets ansvarsområde

1 Inledning

Ansträngningarna atl minska vår energianvändning är uttryck for en anpassning lill de ändrade fbrutsätlningar för energianvändningen som har inträffat under 1970-talet och den utveckling som väntas inom energiområdet. Alltsedan oQekrisen 1973-1974 har det framstått som angelägel atl minska landets beroende av importerad olja. Della kan ske bl. a. genom en minskad lotal energianvändning, och då främst genom en effektivare energihushållning. Skaderiskerna till föQd av utsläpp av koldioxid och svavel och andra förbränningsresler skärper ytteriigare kraven på begränsningar i energianvändningen.

För atl stimulera till energibesparande åtgärder infördes statligt slöd for sådana ålgärder i bostadshus och vissa andra byggnader år 1974 (prop. 1974:69, CU 1974:21, rskr 1974:180). Villkoren för energisparstödel har därefter ytterligare förbättrats och utvidgats lill att omfatta fler byggnadskategorier. Samtidigt härmed har kravet på energihushållning i ny bebyggelse skärpts genom ändringar inom byggnadslagstiftningens område. Större resurser har också ställts till förfogande for forsknings- och utvecklingsarbete som gäller energianvändningen i byggnader.

Genom 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. 1, NU 1975:30, rskr 1975:202 och bil. 2, CU 1975:25, rskr 1975:203) uppställdes mål för en begränsning av ökningslakten for energianvändningen i landet fram till år 1985. För atl målen skall uppnås krävs bl.a. att energianvändningen för uppvärmning av bebyggelse minskas.

I prop. 1977/78:76 med förslag lill energisparplan for befintlig bebyggelse redovisades bedömningar av resursbehov och tillgängliga resurser för att under en 10-årsperiod genomföra energisparåtgärder enligt olika alternativ. Förslagets huvudsakliga syfte i fråga om målel för verksamheten var all slå fast en hög ambitionsnivå och därmed ge utgångspunkter för bedömningar av

1  Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Bil 3

Prop. 1978/79:115 2

verksamhetens inriktning. Enligt riksdagens formulering av sparmålet (CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345)skall riktpunkten vara alt nelloenergiförbrukningen i det nu befinlliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35 TWh lägre än vid tiden för beslutet.

Slalsrådet Tham har i det föregående redovisal beräkningar av Sveriges energianvändning år 1985 och år 1990. Han har vidare redovisat förslag till riktlinjer för den svenska energipolitiken för tiden fram lill omkring år 1990. Alt vi för tillförseln av energi är så beroende av oQa framstår allt mer som en av de slörsla riskerna för del svenska samhällel. Siudier av lillförselsidan visar all vi inte omedelbart har nämnvärda möjligheter att ersätta oQan med andra energikällor. De slörsla möjlighelerna att på kort sikt minska oljeberoendet ligger i stället i all spara energi. Stora besparingsmöjligheter finns därvid särskilt inom byggnadssektorn.

Vad jag nu harsagt stryker under vikten av att den höga ambilionsnivå som riksdagen har angell för planeringen av energisparandel inom byggnadsbeståndet också förverkligas. För all delta skall kunna ske krävs mer effektiva styrmedel än f. n. för fördelningen av det stöd som samhällel ställer lill förfogande. Delta gäller särskilt om slödel skall kunna utnytQas för alt lidigt få fram sådana åtgärder som redan på kort sikt minskar vårt oQeberoende.

Som ett led i utvärderingen av energisparstödets effekier har bostadsstyrelsen haft i uppdrag att följa upp det nuvarande stödet till energisparande ålgärder inom styrelsens ansvarsområde. Styrelsen har nu redovisat sill uppdrag. En sammanfattning av rapporten beträffande bostadshus bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1.

Del finns ett klart behov av en effektivisering av energisparverksamheien. Jag kommer därför i del följande atl lämna förslag lill ändringar i stödsystemet som syftar till atl öka möjligheterna atl mer aktivt styra stödet till de åtgärder som är önskvärda från samhällets utgångspunkter.

Även om den pågående energisparverksamheten förses med mer effektiva styrmedel kvarstår en osäkerhet om möjligheterna att till år 1988 uppnå den höga ambitionsnivå som riksdagen har angett som riktpunkt för planeringen. Varje större åtagande som iniecknar framlida resurser måste förenas med en flexibilitet om i vilken takt åtagandet kan infrias. Allt mer uppmärksammade hälsorisker påverkar möjlighelerna att genomföra energisparåtgärder i delar av byggnadsbeståndet. Ett ökal utnytQande av kraftvärmeverk för elproduktionen och av spillvärme kan ändra röruisältningarna för energisparverksamheien i vissa regioner. En viss osäkerhei råder också om vilka sparmöjligheter som är praktiskt tillgängliga i olika hus. Riktlinjerna för verksamheten måste därför prövas om med jämna mellanrum. En sådan samlad omprövning kommer-som riksdagen har förutsatt-att ske inför budgetåret 1981/82. En väsentlig grund för denna omprövning måsle utgöras av fördjupade undersökningar av energisparandels lekniska förulsältningar och effekier. Jag vill därför i detta sammanhang redogöra för vissa pågående och planerade undersökningar inom della område. 1 anslutning därtill lar jag också upp

Prop. 1978/79:115 3

formerna för den fortsatta samordningen av energisparandet.

Jag kommer vidare att ta upp frågorsom gäller kommunernas möjligheler alt genom rådgivning och besiklning bidra till ett effeklivare genomförande av programmel.

1 propositionen (1977/78:76) med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse anmälde dåvarande departementschefen all statens planverk hade lämnat förslag lill vissa ändringar i byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senasi 1978:369), BS. Förslagen gällde i huvudsak krav på energihushållning i befintlig bebyggelse. Frågorna lämnades öppna i avvaktan på vidare beredning. Förslagen har nu remissbehandlats. En sammanfattning av forslagen och remissyttrandena samt en förteckning över dem som har avgett yllranden bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3.2. Till mina överväganden i anledning av förslagen ålerkommer jag i det föQande. Jag kommer därvid också att la upp vissa förslag som har lämnals av energikommissionen i dess huvudbetänkande Energi (SOU 1978:17). För en sammanfattning av kommissionens förslag och av remissyttrandena över dessa får jag hänvisa lill bilaga 1.1.

Energikommissionen har föreslagit en kraftigt ökad satsning på forskning och utveckling inom solenergins område. 1 anslutning till vad slalsrådet Tham har förordal i det föregående kommer jag att lägga fram förslag om ökade resurser för experimentbyggande m.m.

I prop. 1977/78:76 anmälde dåvarande departemenischefen att hon avsåg atl senare redovisa förslag om att endasl bidrag och subventioner inom energisparstödel skulle belasla statsbudgeten fr. o. m. budgetårel 1979/80. Riksdagen avstod från att ta ställning till någon speciell form av finansiering men framhöll atl förslag i frågan måsle läggas fram senast i anslutning till förslag om anslag för budgetåret 1979/80 (CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345). På gmndval av direktiv från den dåvarande regeringen har förslag om en ändrad finansiering nu utarbetats av delegaiionen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse efter samråd med delegaiionen (In 1967:30) för bostadsfinansiering. Över förslaget har fullmäktige I riksbanken avgelt yttrande. En sammanfattning av förslaget och yttrandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.3. Till mina överväganden i anledning av förslaget ålerkommer jag i del föQande.

1 prop. 1978/79:100 (bil. 16) har regeringen föreslagit riksdagen atl på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln, i avvaktan på särskild proposiiion i ämnet, lill Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ell reservationsanslag av 1 010 000 000 kr. Jag vill nu ta upp denna fråga. 1 anslutning därtill kommer jag också all på nytt ta upp frågan om ramar för beslul under budgetåren 1979/80-1981/82 inom det på kapilalbudgeten under fonden för låneunderstöd uppförda anslaget till Lån Ull experimentbyggande m. m.

Prop. 1978/79:115 4

2 Energisparstödet

2.1 Energianvändningens struktur och sparmål

Energianvändningen i Sverige brukar fördelas pä de tre sektorerna industri, transporter och bostäder, service m. m (övrigsektorn). I den sisinämnda sektorn ingår dels energianvändningen i bostäder m. m., dels energianvändningen i servicesektorn, dvs. främst lokaler inom handel, offenilig förvaltning, sjukvård m. m. Energianvändningen för industrins byggnader hänförs däremoi vanligen till industrisektorn. Sammanlagt svarar bostäder, service m. m. för ca 40 % av landets totala energianvändning.

Av den totala energianvändningen inom bostäder, service m. m. avser drygt 100 TWh bostäder och ca 60 TWh service m. m.

Energianvändningen inom bostäder, service m. m. avser framför allt uppvärmning, inkl. ventilation och varmvatten. Enligt energikommissionens beräkningar svarade 1976 uppvärmningen för 87 % av energianvändningen i bosläder medan uppvärmningen av lokaler svarade för ca 72 % av energianvändningen inom service m. m.

Uppgifier om olika bostadstypers uppvärmningsform och energianvändning redovisas i fÖQande tabell (tabell 2.1).

Tabell 2.1 Olika bostadstypers uppvärmningsform och energianvändning är 1975 (tcmpcraturkorrigcrat) (källa SOU 1978:17 Energi)

TWh år 1975      %

(brutto)

Småhus, hushållsel 5,7

Småhus, uppvärmning 52,5

Därav el 5,3 10

fjärrvärme 0,8 2

Olja m. m. 46,4 88

Småhus, totalt 58,2

Flerbostadshus, hushållsel 6,9

Flerbostadshus, uppvärmning 37,1

Därav el 0,4 I

Oärrvärme 11,6 31

olja m. m. 25,1 68

Flerbostadashus, totalt 44,0

Samtliga bostäder 102,2

Det finns all anledning att sträva efter en effektivare energianvändning inom alla samhällssektorer. Arbetet inom energihushållningsområdel berör såväl industri- och transportsektorerna som övrigsektorn. Mycket stora energibesparingar bedöms kunna ske i landets byggnader. Energihushåll-

Prop. 1978/79:115 5

ningsåtgärder i byggnader har därför stor betydelse för våra strävanden att nå en effeklivare energianvändning i Sverige.

Riksdagens beslul i anledning av förslaget lill energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345) innebar att riksdagen slog fasl en hög ambitionsnivå för ett program för energibesparande åtgärder inom befintlig bebyggelse som utgångspunkt inte endast för framtida statliga bedömningar utan också som riktpunkt för bedömningar inom de kommunala och privata sektorerna. Målel formulerades så, all riktpunkten skall vara att nettoenergiförbrukningen i det nu befintliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35 TWh lägre än vid liden för beslutet.

I propositionen redovisades riktlinjer för ett energisparprogram avsett att genomföras under en 10-årsperiod. En omprövning av programmel förutsattes ske efter tre år, dvs. inför budgetårel 1981/82. Till grund för programmet redovisades fyra alternativa ambitionsnivåer för energisparande i befintlig bebyggelse. Alternativen II och III beräknades ge en netloenergi-besparing om resp. 32 och 39 TWh/år efter genomförandet av programmet. De egentliga merkostnadema för energisparåtgärder i dessa båda alternativ beräknades till resp. 21 och 33 miQarder kr. De totala kostnaderna inkl. mervärdeskatt och koslnader för renoveringsåtgärder beräknades lill resp. 31 och 48 miQarder kr. Alternativen redovisades som exempel på olika sparnivåer.

Riksdagens beslut innebar atl riksdagen inle tog ställning till innehållet i de redovisade alternativen i vidare mån än att de tjänade som bakgrund till det sparmål som riksdagen formulerade. Därutöver tog riksdagen ställning till programmets inrikining i den del som gällde grunderna för kommande bedömningar av åtgärder för atl nå sparmålet. Bland dessa grunder ingick att

- i försia hand genomföra de åtgärder som är samhällsekonomiskt mest lönsamma,

- ålgärderna bör utformas så att de aktivt bidrar lill en utjämning av konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i olika delar av landet,

- programmet skall byggas upp stegvis med en upptrappning av insatserna.

1 fråga om genomförandet av programmet framhöll civilutskottet vikten av att föreslagna och i övrigi lillgängliga styrmedel kompletteras i den utsträckning som kommande utvärderingar visar erforderiigt. Utskottei framhöll också att enighet rådde om att behovet av olika styrmedel, däribland obligatorier, skall prövas på nytt senast i samband med den lidigare nämnda omprövningen av programmel.

Jag ålerkommer i det föQande till behovei av komplelleringar av styrmedlen saml med en redovisning av pågående utvärderingsarbete.

För den nytillkommande bebyggelsen ställs fr. o. m. den 1 januari 1976

Prop. 1978/79:115 6

enligt byggnadsstadgan krav att nya byggnader och sådana delar av befintliga byggnader som berörs av ombyggnad skall utföras så att god energihushållning möjliggörs. Bestämmelserna innebär all kraven på värmeisolering och täthet och på från energihushållningssynpunki lämpligt ulformade uppvärmnings- och ventilationsanordningar har skärpts väsentligt i förhållande till tidigare gällande krav. Energianvändningen i nya bostadshus har beräknals uppgå till nära hälften av den genomsnittliga användningen i bostadshus uppförda i början av 1970-lalet.

Statsrådet Tham har lidigare i dag redovisat beräknade energianvändningsnivåer åren 1985 och 1990 inom olika användningssektorer. Den beräknade energianvändningen inom sektorn bostäder, service m. m. har därvid angells till 145-155 TWh år 1985 och 135-150 TWh år 1990. De lägre användnings-nivåerna rörutsälter att besparingarna enligt det av riksdagen angivna målet för energisparplanen uppnås helt.

En begränsning i samband med energiprognoser är otillräcklig kunskap om samhällets framlida utveckling och om energiförsörjningssyslemels roll i denna utveckling. Avvägningar bör fortlöpande ske mellan insatser för tillförsel och sparande av energi. I enlighet härmed är en gmndsats för beräkningar av sparmöjligheter i bebyggelsen alt koslnadema för att spara energi inle skall vara större än kostnaderna för att producera och distribuera molsvarande mängd energi. Detta innebär bl. a. att vid planeringen av energisparandel i byggnader måste hänsyn tas lill befintliga och planerade värmeförsörjningssystem inom områdel. Detta gäller särskilt när dessa sysiem bygger pä möjligheterna att utnytQa kraftvärme eller spillvärme.

Enligt proposilionen med energisparplan för den befintliga bebyggelsen, bör det ankomma på kommunerna alt ha hand om planeringen av genomförandel av energisparande åtgärder. Kommunerna bör därvid i sin planering klariägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma i fråga för energisparåtgärder. För atl öka sina möjligheler all säkra samordningen mellan planering av energisparverksamheten och annan kommunal planering inom energiförsörjning- och bebyggelseområdet behöver kommunerna styrmedel. Jag kommer i det föQande (avsnittet 3) atl återkomma lill denna fråga.

Utöver osäkerheten beiräffande utformningen av framtida energiförsörj-ningssystem finns flera andra osäkerhetsfaktorer som påverkar möjligheterna lill energihushållning i den befinlliga bebyggelsen. Som exempel på sådana fakiorer vill jag nämna inverkan på vår miQö samt förändringar av inomhusklimatel. I flera uppmärksammade fall har byggnadsmaterial visal sig avge hälsofarliga ämnen eller medföra andra hälsorisker. Som exempel kan nämnas dels olika slag av byggnadslim, som under vissa förhållanden avger formaldehyd, dels alunskifferbaserad lättbetong, som kan avge radon. Problemel med strålrisker i byggnader har uppmärksammats allt mer under senare år. Regeringen har den 1 februari 1979 tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om ålgärder i byggnader med strålrisker.

Prop. 1978/79:115 7

Arbetet skall så snarl som möjligl resultera i de prakliska ålgärder som det finns grund för. Senast den 1 maj 1979 skall ett program för vissa fältundersökningar och tekniska uiprovningar redovisas.

Förutsättningarna att nå del av riksdagen uppslällda sparmålet kan naluriigtvis påverkas av bl. a. dessa osäkerheler. Det är av stor beivdelse atl en kontinuerlig uppföQning och ulvärdering av den pågående energisparverksamheien genomförs. En sådan uppföljning och ulvärdering måsle syfta lill att konstalera den verkliga energibesparing av olika åtgärder saml effektiviteten hos de styrmedel som används för all slyra verksamheien. Den dåvarande regeringen tillkallade i samband med riksdagsbeslutet om energisparplanen en delegation (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse med uppgift bl. a. att föQa, samordna, initiera och dra slutsatser av siudier som gördel möjligl all jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekien.

En fältstudie av den verkliga effekien av vissa energisparande ålgärder skall genomföras av institutionen för byggnadsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm. Möjligheterna att genom statens insiitui för byggnadsforskning ulföra en bred statistisk undersökning övervägs f n. Undersökningen skulle syfia lill alt på ett statistiskt korrekt sätl besiämma den energibesparande effekien av ålgärder och åigärdskombinaiioner i den befinlliga bebyggelsen.

Jag kommer senare att redogöra för den uppföQning av energisparstödel till bostäder saml kommunala och landstingskommunala byggnader som bosiadsslyrelsen utfört. UppföQningen ulgör endasl en del av underiagsmate-rialet lill den omprövning av energisparprogrammet som skall ske inför budgetåret 1981/82. Som en fortsättning och vidareutveckling av denna uppföljning, har regeringen beslulal all ställa medel till förfogande för en statistisk urvalsundersökning av hur energisparande ätgärder med slalligl stöd har genomförts i bostadsbeståndet. Utredningen skall utföras av statens institut för byggnadsforskning. Målet är att i första hand belysa hur de energisparande åtgärderna har ulförts och där så är möjligl också redovisa energibesparingens fakiiska storiek.

Enligt min mening är det av grund/äggande betydelse for den fortsatta energisparverksamheien att en omfattande utvärdering kommer till stånd. Medel för sådana utvärderingar bör därför sättas av särskilt. Jag beräknar medelsbehovel under budgetåret 1979/80 lill 4 300 000 kr. Jag återkommer till anslagsfrågan i det föQande (avsnitt 7).

De utvärderingar som nu pågår eller som påbörjas under det närmaste året kommer att vara en väsenilig grund för den kommande samlade omprövningen av programmel. Jag anser det därför vara angeläget att detia arbete läggs upp så all det kan uppfylla de anspråk som riksdagen behöver få tillgodosedda för alt kunna göra denna omprövning saml att det belyser alla de frågor som kan ha belydelse för riksdagen vid dess beslul. Jag kommer vidare i det föQande att föreslå all regeringen ges ökade befogenheter att

Prop. 1978/79:115 8

besluta i frågor som gäller genomförandel av energisparverksamheten. Syftet är att öka möjlighelerna alt snabbi anpassa de ekonomiska styrmedlen efter de erfarenheterom stödets effekter som man successivt vinner. Del ärenligt min mening väsentligt att de stora satsningar som samhället nu gör kan genomföras under bredast möjliga politiska enighel, både på kort och lång sikt. Jag anser därför atl det finns skäl att låta den särskilda styrgrupp -energihushållningsdelegationen - som har tillkallats för atl föQa, samordna och effektivisera det pågående energispararbelet omformas så att den far pariamentarisk förankring.

Den på så vis omformade delegationen bör vara ett forum för överiäggningar i frågor som gäller bl. a. samordningen och inriktningen av utvärderingsarbetet samt hur det ekonomiska stödet och andra styrmedel skall utnyttjas för att påverka inriktningen av det fortsatta energisparandel. Vissa av de uppgifier som ligger på den nuvarande energihushållningsdelegationen kan därvid behöva lyftas av och återföras till regeringskansliet eller läggas ul på myndigheterna. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

1 den fortsatta framslällningen under detta avsnitt kommer jag att redovisa förslag som avses leda till en ökad effektivitet i energisparstödet och som syftar till atl det uppställda sparmålet skall uppnås med minsta möjliga resursinsatser.

2.2 Energisparstödets inriktning och omfattning

2.2.1 Energisparstöd UU bostäder

Fastighetsägares och hyresgästers vilja all genomföra energisparande åtgärder är till stor del beroende av åtgärdernas privatekonomiska lönsamhet. Den sammanfaller inte alltid med den samhällsekonomiska lönsamheten. Samhällel förfogar över en rad styrmedel för att åstadkomma åtgärder som ur samhällets synpunki är önskvärda. Hur villkoren för energisparstödet utformas har därvid stor betydelse.

Enligt förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. (ändrad senast 1978:383) utgår energisparbidrag och energispariån för

1. förbättring av värme- och venttlationssystem, dock ej utbyte av värmepanna eller oQebrännare,

2. anordningar för individuell mätning av varmvatten, el och gas eller för natiackumulering av varmvatten,

3. anslutning av fastigheten till Qärrvärmeanläggning,

4. förbättring av värmeisolering i väggar, fönster och bjälklag,

5. ålgärd som är direkl föranledd av åtgärd som anges i 1-4.

I fråga om bostadshus med mer än två lägenheter ulgår bidrag och lån också för ålgärd som avser framledning och fördelning av vallen- och luflfiöden i

Prop. 1978/79:115 9

värme- och ventilationssystem och som ökar verkningsgraden hos sysiemel (inreglering).

Energisparstöd kan f n. utgå i form av energisparbidrag och energispariån. 1 samband med energispariån kan i vissa fall också räniebidrag utgå. Energisparbidrag ulgår med 35 % av den godkända kosinaden för en energisparåtgärd, dock högsl med 3 000 kr. per lägenhet och 30 kr. per kvadratmeter våningsyla i lokaler. Resterande del av kostnaden kan läckas med energispariån. Om den godkända kosinaden för energisparåtgärderna överstiger 25 000 kr. får låntagaren räniebidrag enligt samma regler som vid bostadslån för ombyggnad.

Regeringen har gett bosiadsslyrelsen i uppdrag all följa upp del nuvarande stödet till energibesparande ålgärder. Slyrelsen har redovisal sill uppdrag i den tidigare nämnda rapporten - Bosladsstyrelsens utvärdering av energisparstödet.

Äv rapportens del 1, som avser bosläder, framgår bl.a. föQande. Drygl hälfien av den godkända kosinaden på totalt ca 990 miljoner kronor för de ärenden under budgetårel 1977/78 som ingår i ulvärderingen hänför sig till utvändig tilläggsisolering inkl. kosinad för fasad. Totalt svarar de byggnads-tekniska åtgärdema för 77 proceni av den godkända kosinaden och insialla-tionslekniska åtgärder saml Qärrvärmeanslutning för 10 resp. 13 proceni av totalkostnaden.

De åtgärder som fatt energisparstöd under budgetåret 1977/78 kan enligt slyrelsen teoretiskt totalt beräknas ha medfört en brutiobesparing på 0,62 TWh. Denna besparing molsvarar värmeinnehållel i drygt 53 000 lon oQa eller ca 0,6 % av energianvändningen i bostadshus. Molsvarande netlobe-sparing beräknas ha uppgått till 0,43 TWh. För de ålgärder som idag är slödberätligade förutsätts nettoenergibesparingen enligt expertbilagan lill energisparplanen (prop. 1977/78:76) i genomsnitt behöva uppgå till 0,83 TWh/år enligt altemativ II och 1,23 TWh/år enligt alternativ 111.

Både investeringarna och nettobesparingarna måste enligt slyrelsen öka för de i dag slödberätligade ålgärderna. En sådan ökning har emellertid också förulsalls i energisparplanen.

Även om någon exakt jämförelse inte kan göras mellan resultatet av utvärderingen och de beräkningar som låg till grund för prop. 1977/78:76 kan man enligt bosiadsslyrelsen dra den slutsatsen av ulvärderingen att vissa av de minsl lönsamma bland de nu siödberättigade åtgärderna i fortsättningen bör undanlas från stöd om energisparplanens mål skall kunna uppnås. Vidare anser styrelsen atl de mest lönsamma åtgärderna måste priorileras vid ulformningen av reglema för energisparstödel.

Slyrelsen lämnar vidare vissa mer preciserade förslag i fråga om de förutsättningar som bör gälla för stöd till vissa åtgärder. Jag återkommer härtill i det föQande. Slutligen förordar slyrelsen all den allmänna ulformningen av siimulansreglerna ses över mol bakgrund uv vad som uttalades i prop. 1977/78:76 om differentiering av stödet med hänsyn lill effekierna av och kostnaderna för olika åtgärder.

Prop. 1978/79:115 10

Jag anser det angeläget att i forlsällningen nå en ökad effektivitet i energisparandet för den befintliga bebyggelsen. Jag vill därför först ta upp frågan om den allmänna utformningen av stödet ttll energisparande åtgärder.

Energisparandet bygger i dag på ett frivilligt deltagande från kommuner och enskilda. 1 detta ligger enligt min mening ett stort värde. Del är samtidigt väsentligt att de styrmedel som används för atl slimulera delta frivilliga deltagande ulformas på ett sådant sätl att de åtgärder som är mest önskvärda från samhällets synpunki kommer till stånd. En prioritering måste således kunna utföras.

I sirävandena all redan på kort sikl minska vårt oQeberoende är del väsentligt atl stödet riklas in så all fastighetsägarna stimuleras alt redan i början av programmets löplid utföra de energisparäigärder som ger en hög åriig energiinbesparing för insatta medel. Detla förutsätter alt de ekonomiska stimulansersom nu står lill buds - lån och subventioner- kan användas på ett aktivt sätt.

Lånedelen i energisparstödet bör ses främst som ett likvidiielsstöd som är till för atl ge fastighetsägarna möjligheter alt genomföra energisparåtgärder. Om åtgärderna är önskvärda med hänsyn lill samhällets mål för verksamheten bör lån liksom hittills utgå till hela investeringsutgifien efter frånräk-nande av slöd som utgår i annan form. Delta - alt fastighetsägarna tillförsäkras en fullgod finansiering av de energisparåtgärder som är önskvärda från samhällelig synpunki - är enligt min mening ett av de väsentligaste inslagen i del nuvarande energisparstödel. Urvalet av de åtgärder lill vilka staten lillhandahåller lån bör fortlöpande ses över med hänsyn till den lekniska utvecklingen och förändringar i övrigi i förutsättningarna för energisparverksamheten.

Lånens storlek bör av prakliska skäl bestämmas genom schabloner. Liksom hittills bör det ankomma på bosladstyrelsen atl fastställa dessa schabloner samt de krav på utförande m. m. som skall vara uppfyllda för alt lån skall utgå. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande alt få besluta om till vilka olika former av ålgärder som stöd skall kunna utgå. Som jag återkommer lill i del föQande kan det bl. a. finnas skäl att uividga stödet till att omfatta vissa åtgärder av drifts- och underhållskaraklär.

Subveniionsdelen i stödsystemet bör utnytQas som ett medel atl stimulera till sådana ålgärder som är särskilt önskvärda med hänsyn lill samhällets prioriteringar. Som jag har nämnl i del föregående bör subvenlionerna t. v. i första hand utnyttjas föratt främja ålgärder som gersioråriig energibesparing i förhållande lill de medel som tillhandahålls i form av lån och bidrag. Ett andra syfte bör vara atl subvenlionerna skall främja en lämplig sammansättning av de ålgärder som utförs i del enskilda huset. Ett iredje syfte slulligen bör vara atl bl. a. genom ulformningen av subventionerna främja all de energibesparande ålgärderna - när de väl vidtas - uiförs på ell säll som inte minskar möjligheterna all med tiden och till rimliga koslnader nå del lolala

Prop. 1978/79:115 11

sparmål som riksdagen har satt upp som riktpunkt för verksamheten. Del sisla innebär alt åtgärder som inte läll kan kompletteras i efterhand bör utföras så alt hela den besparingsmöjlighet som är praktiskt tillgänglig täcks in i ett sammanhang.

För att subvenlionerna skall kunna utnyttjas på ett samhällsekonomiskt riktigt säll krävs både att de kan differentieras och atl de kan ändras allt efter vad som påkallas av ändrade förhållanden. Regeringen bör därför inhämta riksdagens bemyndigande att fa faslställa storieken av de bidrag som skall kunna utgå för olika åtgärder, anlingen i form av ett vissl belopp eller som en andel av den godkända kosinaden för åtgärden. Bidrag bör kunna utgå med belopp som motsvarar högsl 35 96 av den godkända kosinaden.

En del av del stöd som samhällel lillhandahåller haravdelats till en särskild planeringsreserv. Reserven far utnytQas på det sätl som är lämpligt med hänsyn främsi till sysselsättningsläget. Avsikten har varil atl på delta sätt uQämna konjunktur- och säsongmässiga variationer i sysselsättningen. Jag finner delta vara en lämplig ordning. Bidrag bör i dessa fall utgå enligt samma grunder och inom samma gränser som jag har föreslagil i det föregående. Om det krävs av hänsyn lill sysselsättningsläget bör regeringen vidare kunna besluta att bidrag under viss beslämd tid får utgå med högre be/opp än i normalfallet. Della bör kunna gälla vissa slag av arbeten och kunna begränsas till viss region. Bidrag bör under dessa förutsättningar kunna utgå med belopp upp till högst 50 % av den godkända kostnaden förarbetena. Sådant förhöjt bidrag bör kunna ges bara för arbeten som finansieras inom ramen för planeringsreserven. Efiersom motivet för att höja bidraget i dessa fall är att skapa underiag för en ökad sysselsättning bör särskilda krav gälla för all bidrag skall utgå med förhöjt belopp. Del är naluriigtvis väsentligt att den ordning som tillämpas blir smidig för sökanden. Krav på tillstånd eller anvisning från arbetsmarknadsmyndigheterna i varie enskilt fall är därför olämpligt. Däremoi bör det kunna ställas som villkor för utbetalning av del förhöjda bidraget att sökanden kan siyrka alt arbelena har ulförls med anslälld arbetskraft.

Utöver energisparbidrag utgår subventioner till energisparande ålgärder i vissa fall även i annan form, nämligen som räniebidrag. Dessa räntesubventioner är utformade efter i princip samma regler som gäller i fråga om garanterad ränla vid statligt bostadslån lill ombyggnad. Räntebidragens konstruktion gör alt de enligt min mening inte kan utnyttjas för ell selektivt slöd lill vissa typer av ålgärder för vilka särskilda stimulanser eftersträvas. Del är enligt min mening inle heller lämpligt all införa ett särskilt ränlesubveniionssyslem för energispariån i avsikl att förstärka de riktade stimulanser som ges i form av energisparbidrag.

Räniebidrag lill småhus ulgår i samband med energispariån eller bostadslån om den godkända sammanlagda kosinaden för arbelena överstiger 25 000 kr. För energisparåtgärder som påbörjas under år 1979 är den garanterade räntan fönsta året 6 %. Reglerna medför atl räntebidragen fär en starkt styrande verkan på vilka ålgärder som fakiiski utförs. De leder därvid till en

Prop. 1978/79:115 12

från energisparsynpunkl omotiverad efterfrågan på stöd till vissa särskilt kostnadskrävande arbeten. Ett exempel är fasadrenoveringar med samtidig isolering. Jag förordar därför för småhusens del alt räniebidrag fortsättningsvis inte skall utgå till räntekostnaderna förarbeten som finansieras med energispariån. För atl öka möjlighetema att stimulera även mer omfatlande arbeten i småhus-exempelvis flera samtidiga energisparäigärder eller sådana siörre arbeten som är eftersträvade t. ex. av sysselsältningsskäl - finns behov av att i stället inom det föreslagna bidragssystemets ram i vissa fall kunna kompensera de stimulanseffekter som räntebidragen har haft. Jag förordar därföratt regeringen-inom ramen fördel tidigare föreslagna bemyndigandet - skall ha möjlighet att beslula att bidrag lill energibesparande åtgärder i småhus i vissa fall skall kunna utgå med högre belopp än 3 000 kr. per lägenhet.

Motsvarande olägenheier har inte gjort sig gällande för fierbosladshusens del. Även för dessa gäller all räntebidrag ulgår om den godkända kosinaden för arbelena överstiger 25 000 kr. Till föQd av objektens sioriek passeras denna gräns redan vid förhållandevis små arbeten i de olika lägenheterna. Jag har i del föregående förordal att bidragsdelen i normala fall även forlsällningsvis inle skall kunna översliga 35 %. Ett borttagande av räntebidragen skulle därför för fierbosladshusens del innebära en allvarlig försämring av stödvillkoren. Efiersom kosinaden per lägenhet i fiertalet fall kraftigt understiger den beloppsgräns upp till vilken bidrag ulgår med 35 96 skulle föriuslen av räntebidragen inle kompenseras av en höjning av del nuvarande absoluta takel förenergisparbidragel -3 000 kr./lägenhet. Jag förordar därför alt de nuvarande villkoren för energisparbidrag och räntebidrag i samband med energispariån lämnas oförändrade såvitt gäller fierbostadshus. Mitt förslag i fråga om räniebidrag i dessa fall innebär således all de lägsia garanterade räntesatserna förarbeten som påbörjas under åren 1979 och 1980 skall vara desamma som för år 1978, dvs. 5 96 för konventionellt beskattade ägare av flerbostadshus och 3,4 % i övriga fall.

Till dem som lillhör vissa inkomsisvaga grupper kan - om beloppet inte överstiger 6000 kr. - ell s.k. särskilt förbättringslån utgå i stället för energispariån och energisparbidrag. Del särskilda förbättringslånei är i sin helhet räntefritt och slående. Med hänsyn lill beloppets förhållandevis måttliga storlek anser jag att det här inle finns samma behov som för energisparstödet i övrigi alt kunna differentiera subventionerna efter åtgärdernas art. Jag föreslår därför inga ändringar för de särskilda förbättringslå-nens del. Jag vill samtidigt erinra om all en översyn av förbältringslångiv-ningen i dess helhet f n. pågår inom regeringskansliet (jfr prop. 1978/79:100 bil. 16 s. 49).

En väsenilig grund för mitt förslag i fråga om den allmänna utformningen av energisparstödet är all energisparverksamheien och olika åtgärders energisparunde effekier fortlöpande utvärderas. Resultaten från olika utvärderingar bör successivt kunna utnyttjas för en effektivisering av den pågående energisparverksamheten och av de styrmedel som används. Det är

Prop. 1978/79:115 13

samiidigi vikligl all undvika tvära och läla otnkaslningar i stödsystemet. Både medborgarna och företagen måsie kunna planera sitt handlande och också kunna förslå varför ändringar görs. 1 annat fall riskerar man atl förlora den spontana vilja all medverka som är en väsenilig förutsättning för all programmet över huvud tagel skall kunna genomföras. Ett mer aktivt UtnytQande av styrmedlen får inte äventyra en fortsatt bred enighet i sirävandena att nå en mer effekliv energianvändning. Den lösning som jag har förordat i del föregående (avsniii 2.1) och som innebär all de ändringar som regeringen överväger kan las upp lill diskussion i en delegation med pariamentarisk förankring ger enligt min mening därvid stora fördelar.

Vad jag nu har anfört innebär all jag anser atl en viss försiktighet är påkallad inför ändringar av de bidrag som nu ulgår. Inte minsl hänger della samman med all de kunskaper som finns om effekterna av olika energisparäigärder ännu är ganska begränsade. Vissa ändringar bör dock genomföras omedelbart. Jag vill därför kon redogöra för vad jag avser att föreslå regeringen däresi riksdagen bifaller vad jag nu har föreslagil om stödets allmänna uiformning.

Lån och bidrag kan i dag utgå även till sådana föQdåtgäVder som är direkt föranledda av slödberätligade ålgärder, men som inte själva har någon energibesparande effekt. Det viktigaste exemplet på sådana åtgärder är s. k. renoveringsåtgärder, t. ex. utbyte av fasadskikl och fönsier. Kosinaderna för utbyte av fasadskikl är ofta i samma storiek som kosinaderna för värmeisoleringen. Kosinaden för ulbyle till nytt treglasfönster överstiger avsevärt kosinaden för att bättra isoleringen med en tredje ruta. Delta minskar väsentligt nyttan av siödet från energisparsynpunkl. 1 prop. 1977/78:76 har också förutsatts all energisparäigärder som förutsätter ulbyle även av andra delar skall utföras i huvudsak först när ell sådani ulbyle ändå måsle göras. Det finns därför inte skäl alt i normalfallet ge stimulanser i form av bidrag även lill den del av kostnaderna som avser renovering. Jag kommer därför all föreslå regeringen all bidrag inle skall utgå lill sådana koslnader i samband med atl stöd lämnas lill arbeten för förbättring av värmeisolering. 1 forlsällningen kommer då lån och bidrag all utgå lill kostnaderna för isoleringsarbeten samt lån, men inte bidrag, lill kostnaden för den egenlliga renoveringen, t.ex. utbyte av fasadskikl och fönster.

Som jag ålerkommer till i del följande avser bosiadsslyrelsen atl ändra reglerna för slöd lill fasad isoleringar så atl t. v. endasl hus med mer påtagliga brisler i isoleringen kommer att la slöd. Jag kommer i anslutning därtill atl överväga att differentiera bidraget till isolering så all ägarna av sådana hus stimuleras alt - när isoleringen väl utförs - mer än f. n. söka närma sig den isoleringsstandard som gäller som krav vid nybyggnad.

Med undanlag för vad jag nu har redovisal kommer jag inle omedelbart all aktualisera några ytterligare differentieringar av bidraget utöver vad som kan komma atl påkallas av sysselsältningsskäl i samband med utnyttjandet av planeringsreserven. Jag avser alt forlsällningsvis hålla riksdagen underrättad

Prop. 1978/79:115 14

om vilka ålgärder regeringen vidtar med stöd av del begärda bemyndigandet.

Ändringar har aklualiserals även i fråga om lill vilka ålgärdslyper slöd skall kunna utgå saml vilka villkor sotn bör kunna ställas i satnband med stöd.

Bosiadsslyrelsen har således i anslutning till sin rapport förordal en översyn av reglerna för energisparstödel så all vissa ålgärder av drifts- och underhållskaraklär -1, ex. tätningsåigärder och byte av oljebrännare - i vissa fall skall bli slödberätligade. Detta torde enligt slyrelsen vara nödvändigt för att sådana åtgärder skall vidlas i tillräckligt stor omfallning. Jag har i del föregående strukit under vikten av att sådana enkla åtgärder som ger stor omedelbareffekl utförs redan i ell tidigt skede. Del finns därför siarka skäl atl inom energisparstödets ram stimulera även ålgärder av denna lyp. Fortsatta undersökningar behöver dock göras av vilka ålgärder som i så fall bör komma i fråga. Som jag återkommer till i det föQande bör också vissa låneadmini-straliva frågor övervägas i della sammanhang. Därvid kan vissa ändringar av grunderna för siödet komma att aktualiseras, vilka i så fall kräver riksdagens medverkan.

Enligt min mening finns det också i vissa fall skäl all kräva alt vissa energisparåtgärder uiförs i kombination med varandra. En rörutsäilning för atl Slöd skall utgå lill sådana ålgärder bör då vara all dessa uiförs samtidigt med andra specificerade åtgärder. 1 sådana kombinationer kan jusl vissa drifts- och underhållsarbeten komma att ingå, efiersom de ofta är en förutsättning för all man fulll ut skall kunna dra nylta av sådana energi-sparåtgärder som nu slöds med lån och bidrag.

Även de frågor som jag nu har nämnt faller inom ramen för del av mig föreslagna bemyndigandet. De är dock, som framgått, inte av den arten atl de inom den närmasi föreslående tiden kan föranleda några förslag till ändringar av reglerna för energisparstödet.

Reglema om lån och bidrag förutsätter en normering av de koslnader som far läggas lill grund för beräkning av siödet saml en specificering av de krav på ulförande m. m. som skall vara uppfyllda för att slöd skall utgå. Dessa uppgifter bör som hiltills ligga på bosiadsslyrelsen. Del innebär att bostads-styrelsen har en ceniral roll i sirävandena all fortlöpande effektivisera stödet.

Slyrelsen har i sin rapport anmält atl den avser att skärpa de krav som gäller i fråga om tilläggsisolering så alt stödet förbehålls de byggnader där de slörsla energisparvinsterna slår all hämta. Della slår enligt min mening väl i samklang med de förslag somjag har redovisal i del föregående. Somjag har nämnt kan del här finnas skäl att förstärka effekterna genom en samtidig ändring av bidragsvillkoren.

Slyrelsen har vidare för avsikl att slälla krav på typgodkännande som villkor för stöd lill installation av lermosiatiska radiaiorventiler. Enligt min mening finns del all anledning all kräva alt den som tillverkar produkter som kan installeras med statligt stöd också är beredd all underkasta sina produkter

Prop. 1978/79:115 15

den funktionskontroll som lypgodkännandeprövningen innebär. Genom alt typgodkännandeverksamheten numera är avgifisfinansierad finns inga ekonomiska hinder för att den byggs ul i takt med efterfrågan.

Bosiadsslyrelsen har slulligen anmäll all den avser alt göra vissa ytteriigare förändringar och förenklingar av sina föreskrifter i anslutning till energisparstödet i avsikt att effektivisera stödet och underiäita ansökningsförfarandet, vilkel jag hälsar med tillfredsställelse.

De energibesparingar som har uppnåtts i befintliga byggnader kan i stora delar antas vara en direkl följd av energisparstödet. Vissa åtgärder skulle emellertid sannolikt ha blivit genomförda också utan stöd. Del innebär i princip att samma totala energibesparing skulle ha kunnat uppnås med en lägre total stödinsats. Om man vill uppnå sparmålet i energisparplanen med den dubbla ambiiionen atl energisparåtgärderna ska vara effektiva samtidigt som spareffeklen per stödkrona ska vara maximal kan följaktligen ell minskat stöd till åtgärder med relativt hög beräknad lönsamhet och därför med litet förväntat slimulansbehov aklualiseras. En sådan minskning skulle också begränsa den med stödet förknippade förmögenheisövertöringen till enskilda fastighetsägare.

Att med någon precision förutse vilka invesleringsålgärder som skulle komma att bli genomförda utan energisparstöd är dock f. n. inte möjligt. En ändring av stödet skulle kunna la en negaliv effeki på energisparandel genom att vissa önskvärda sparåtgärder eventuellt inte skulle bli utförda.

De förändringar i energisparstödets inrikining som jag har förordal i del föregående syftar till atl i försia hand åsiadkomma ett mer effektivt energisparande och en snabbare minskning av energianvändningen. Jag vill emellertid betona all man närmare bör siudera frågan om den egenlliga stimulanseffekten av stödet för olika idag slödberätligade ålgärder så atl siörre hänsyn i framtiden kan tas till nämnda kostnads- och fördelnings-aspekter.

Jag övergår nu lill vissa frågor som har samband med lånemyndighelernas hantering av energisparstödet.

Energisparlånen är ulformade som annuitetslån. Amorteringstiden är 20 år eller den kortare lid som länsbostadsnämnden besiämmer. Nämnden skall därvid la hänsyn lill åtgärdernas omfattning och den tid som de kan nyttiggöras. Som jag har uttalat i det föregående bör lånedelen av energisparstödel belraklas främsi som ell likvidiielsstöd. Vid låga lånebelopp medför en 20-årig amorteringstid atl de åriiga amorteringarna kommer atl uppgå till mycket små belopp. Kostnadema för lånehanteringen kommer därvid inte alt stå i någon rimlig proportion lill låntagarens nytta av förmånen med en lång amorteringstid. Jag finner det därför angeläget all bosiadsslyrelsen - inom ramen för sill arbete med förenkling av bestämmelser och ruliner inom sitt ansvarsområde - överväger att lämna länsbostadsnämnderna rekommendationer om hur låneliden bör avvägas mot åtgärdernas omfallning. Ända sedan del nuvarande stödet infördes (prop. 1974:69, CU 1974:21, rskr

Prop. 1978/79:115 16

1974:180) har gränsen lorden lägsta kostnad som berättigar till lån och bidrag legal vid I 500 kr. Administrativa skäl lalar för all denna griins nu höjs. Som jag har niitnnl i det föregående finns det dock myckel som tyder på atl de största vinsterna i minskad energianvändning på kort sikt står att vinna i lämligen enkla åtgärder,däribland viss drifts- och underhållsålgärder som nu överhuvudtaget inte är slödberätligade. Samiidigi torde behovei av likvidiielsstöd vara mindre uttalat vid mycket små åtgärder. En lösning som tillgodoser både intresset av administrativ förenkling och av atl la lill vara de möjligheter att spara energi som de mindre ålgärderna bjuder kan ligga i all en förhållandevis måttlig höjning av grän.sen för lägsia kosinad kombineras med att till arbeten av liten omlätining uigår endast bidragsdelen av stödet. Effektema av en sådan ordning saml vilka gränser som iså fall bör lillämpas behöver dock övervägas närmare. Jag riiknar med aii dessa frågor kommer alt tas upp av bostad.ssiyrelsen i dess fortsatta arbeie med förenklings- och rationaliseringsfrågor inom lånehanieringen.

1 prop. 1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m. m. uttalade jag alt det kan finnas anledning att ytterligare pröva möjlighelerna lill decentralisering av beslutanderätten till kommunerna i olika låne- och bidragsärenden. Jag anmälde samiidigi att dåvarande chefen för bostadsdepartementet tidigare hade aviserat att hon senare skulle komma att lägga fram förslag angående överförande av beslut i fråga om energisparstöd lill kommunerna. Regeringen uppdrog den I juni 1978 åt bosiadsslyrelsen att med beakiande av vad som hade anförts i prop. 1977/78:93 belysa möjlighelerna till och kosinaderna för en deeeniralisering av beslutanderätten lill kommunerna i sådana låne- och bidragsärenden i vilka länsbostadsnämnderna beslutar som försia instans. Jag räknar med att bosiadsslyrelsen inom ramen för detta uppdrag kommer all redovisa överväganden även i frågor rörande energisparstödet. Jag vill här blott peka på sambandet med de frågor om ökade möjligheler för kommunerna att påverka långivningens inriktning som jag ålerkommer till i del följande (avsnilt 3.1).

1 samband med ändringar av de beslämmmelser som gäller vilka bidrags-satser som skall lillämpas eller vilka åtgärder som skall vara slödberätligade aktualiseras vissa övergångsproblem. De arbeten för vilka lån och bidrag söks får normall inte påbörjas före länsbostadsnämndens beslut. Lån och bidrag utgår vidare endast i mån av tillgång på medel. Detta innebär all de ärenden som är aktualiserade hos lånemyndighelerna sammanlagl kan avse räll belydande investeringar. Det är naturligtvis ett iniresse ati de nya effektivitets- och lönsamhetskrav som kommer till uitryck genom ändrade lånebe-siämmelser slälls på alla ärenden som är akluella för beslul. 1 annat fall kommer den eftersträvade effekliviseringen all kunna slå igenom försl efter lång lid.

Av samma skäl bör vidare de ändringar i beslämmelserna som jag har föreslagit eller aviserat i del föregående få slå igenom även i ärenden som

Prop. 1978/79:115 17

länsbostadsnämnderna har pröval före ikraftträdandet men efterden 10 mars 1979. Detta innebär att de nya bestämmelserna bör tillämpas i ärenden i vilka beslut om bidrag eller lån meddelas efter nämnda dalum. Har sådana beslul meddelats under tiden den 11 mars-den 30 juni 1979 bör beslutet omprövas med tillämpning av de nya bestämmelserna senast i samband med beslut om utbetalning av bidrag och lån.

Har sökanden däremot före den 10 mars 1979 fått tillstånd av länsbostadsnämnden att påbörja arbetena innan bidrags- eller låneansökningen prövas eller föreligger synneriiga skäl för påbörjandet bör äldre bestämmelser alhjäml tillämpas. Den som i dessa fall flr bidrags- eller lånebeslut meddelal under tiden den 11 mars-den 30 juni 1979 bör dock ha möjlighet atl på begäran få beslutet omprövat med tillämpning av de nya bestämmelserna.

Vad jag nu har anfört innebär - om det godtas - bl. a. all energisparbidrag inte längre utgår till sådana utbyten av fasadskikl och fönsier som påbörjas lill föQd av beslul efter den lOmars 1979. Vidare kommer räntebidrag inle längre att utgå i samband med energispariån lill småhus i de fall som beslul har meddelats efter den 10 mars 1979.

Jag vill avslutningsvis under detla avsnilt beröra frågor om individuell mätning och debitering av värme- och varmvaitenförbrukning. Energikommissionen föreslår atl ett system för bränsledebilering införs, så alt hyresgästerna debileras de fakiiska bränslekostnaderna. Systemet bör innefatta kontroll av atl uppvärmningsanordningarna drivs så effektivt som möjligl och alt hushållningsåtgärder vidtas av fastighetsägarna. Flertalet av remissinstanserna inslämmer i kommissionens förslag, men bl. a. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) anför betänkligheter mol förslaget om det skall avse varje individuellt hushåll.

En fråga som nära sammanhänger med det nyssnämnda förslaget om individuell bränsledebitering är individuell varmvatlenmätning. Kommissionen föreslår att de tekniska och ekonomiska problem som är förknippade med en övergång till sådan mätning utreds. Förslaget om utredning stöd av remissinsianserna.

Från energisparsynpunkl är del viktigt atl hyreslagen ulformas så att hyresvärdar och hyresgäster uppmuntras att minska förbrukningen av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvaiienförsörjning.

Frågan i vilken utsträckning man genom ändringar i hyreslagen kan åsiadkomma en ökad beredvillighet all minska konsumtionen av värme och varmvallen är förknippade med vilka möjligheler det finns atl så nära som möjligl anknyta bränsledebiieringen till mätningar av hushållens faktiska förbrukning. Mätningarna bör, beroende på de lekniska och ekonomiska förutsättningarna, utföras individuellt eller i mindre kollektiv. De problem som rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för atl fördela bränslekosinaderna behandlas f. n. av hyresrättsulredningen (Ju 1975:06). Vad gäller frågan om sådan mätning av värme och varmvatten krävs ytterligare kunskaper om de tekniska, ekonomiska och administrativa

Riksdagen 1978f79. 1 sand. AV 115. Bil J

Prop. 1978/79:115 18

förutsättningarna. Jag avser därför alt i annat sammanhang begära regeringens bemyndigande alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag all skyndsamt utreda frågan om mätning och debitering, individuellt eller i mindre kollektiv, av energi för uppvärmning och tappvarmvallenberedning. Uiredaren bör i första hand undersöka tillgänglig leknik, besparingsmöjligheter samt ekonomiska och administrativa konsekvenser i samband härmed.

2.2.2 Energisparstöd lill kommunala byggnader m. m.

Energisparstöd kan enligt förordningen (1977:346) om statsbidrag lill energibesparande ålgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. utgå till energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader saml vissa byggnader ägda av aktiebolag, ideella organisaiioner och kommunala stiftelser m. fl. Stödet ulgår till ålgärd som syfiar ttll bättre hushållning med energi eller användning av annat bränsle än oQa vid uppvärmning av byggnad.

Stödet utgår i form av bidrag med 35 96 av den kosinad som bosiadsslyrelsen godkänner eller, om den slutliga kosinaden uppgår lill lägre belopp, med 35 % av delta belopp. Bidrag ulgår dock med högst 300 000 kronor för varje projekt.

Del 2 av bostadsstyrelsens rapport - Bostadsstyrelsens utvärdering av energisparstödel -avser kommunala och landstingskommunala byggnader. Av rapporten framgår bl. a. föQande.

UppföQningen avser bidragsgivningen från den tidpunkt då denna stödform infördes och omfattar de fyra budgetåren 1974/75-1977/78. Under denna period har bidrag beviljats med sammanlagt 85 milj. kr. Uppföljningen innefattar 3 655 beslut om bidrag. 80 96 avser kommunala och 20 % landstingskommunala byggnader. Ca 3/4 av objekten är skolor, kontor eller sjukhus. Av den uppgivna kostnaden hänför sig 3/4 lill värme- och ventilationstekniska åtgärder och resterande 1/4 lill lilläggsisolering och övriga ålgärder. Den sammanlagda brutlobesparingen av de ålgärder som har beviljats stöd under fyraårsperioden anges i utvärderingen till 1,1 TWh/år. För budgetåret 1977/78 anges brutlobesparingen lill 0,31 TWh och investeringsutgifien till ca 146 milj. kr.

Någon direkl jämförelse med den spareffekt av ålgärder i bosläder som redovisas i utvärderingens del 1 kan enligt bosiadsslyrelsen inte göras. Dels avser stödet till kommuner och landstingskommuner m. fi. ålgärder i byggnader med myckel större besparingsmöjligheter än i bostäder, framför allt på uppvärmnings- och ventilationssidan, dels bygger de angivna besparingarna i kommunala och landstingskommunala m. fi. byggnader på uppgifter från sökandena. Redovisade sparresullai översliger för vissa ålgärder väsentligt de besparingsaniaganden  som  ligger lill grund för

Prop. 1978/79:115 19

beräkningarna rörande bostäder.

Stödet till kommunala och landstingskommunala rri. fl. byggnader ger enligt bosladsstyrelsens uppfattning en god stimulans lill energisparande åtgärder, och styrelsen framhåller avslutningsvis att verksamheten bör bibehållas med i huvudsak nuvarande inriktning.

De nuvarande reglema för siödet till energisparande ålgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. innebär atl stöd inte utgår lill ålgärder som syfiar lill minskad energianvändning i t. ex. tappvarmvattensystem eller belysningssystem. Bosiadsslyrelsen anför all fiera kommuner och landslingskommuner i ansökningar eller på annal säll har aktualiserat frågan om bidrag även till sådana ålgärder. Ansökningar har också kommii in beträffande åtgärder i andra anläggningar än byggnader. Sådana ansökningar har enligt styrelsen gälll solenergianläggningar för uppvärmning av simbassänger saml styr- och reglemtrusiningar för molorvärmare vid parkeringsplatser, belysning för idrottsplatser m. m. Slyrelsen föreslår att stödet ulvidgas lill att omfatta sådana åtgärder.

Liknande förslag har förts fram av Stockholms läns landstingskommun, Göleborgs kommun och Svenska kommunförbundet.

Även jag anser atl energisparstöd bör kunna utgå även lill andra åtgärder som minskar energiförbrukningen i byggnader än sådana som har direkt samband med uppvärmning. Jag förordaratt regeringen-i likhet med vad jag har föreslagil i fråga om bostäder - inhämtar riksdagens bemyndigande alt framdeles besluta om till vilka olika former av åtgärder av detta slag som stöd skall kunna utgå.

Kommunernas och landsiingskommunernas insatser inom energisparomrädel är av väsenilig betydelse för energisparverksamheten. Deras byggnadsbestånd omfattar ell slorl anial olika byggnadstyper med skilda användningsområden. Många kommuner och landslingskommuner har visat ett aktivt intresse för att vidla energisparande åtgärder och skaffat sig ökade kunskaper om del egna byggnadsbeståndets energistalus. Därigenom har en hög beredskap för all vidla dessa ålgärder uppnåtts.

För kommunala och landslingskommunala byggnader ulgår f n. energisparstöd endast i form av bidrag. Del innebär alt resterande kostnader för de energisparande åtgärderna måsie täckas genom egel kapital eller genom upplåning på krediimarknaden. Jag är inte beredd all föreslå atl nu gällande regelsystem ändras. Enligt min mening bör emellertid det nuvarande stödet i vissa fall kunna kompletteras.

Lån lill energibesparande ålgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader bör kunna lämnas i vissa fall när ålgärderna - ulöver de direkia energispareffekierna - har ell särskilt värde från utvärderingssyn-punkl samt kan ge ett förbättrat underlag för beslul om den framlida inriktningen av energisparplanen och de olika stödformerna. Vidare bör åtgärderna utgöra led i en siörre kommunal energisparplan som riskerar atl annars inte kunna genomföras .

Prop. 1978/79:115 20

För lånen börgälla i huvudsak de villkor som lillämpas för energispariån till bostäder m. m. Räniebidrag bör dock inte utgå. Lånen bör ulbeialas av medel under anslagel lill energibesparande ålgärder inom bosladsbesiåndet m. m. Del bör ankomma på regeringen alt besluta om dessa lån sami alt i övrigi föreskriva de villkor som skall gälla för lånen.

3 Rådgivnings-, besiktnings- och demonstrationsverksamhet

3.1 Kommunal information, rådgivning och besiktning

Den tekniska rådgivnings- och besiktningsverksamheten är av stor betydelse för möjligheterna all nå det uppställda sparmålet. En viktig förutsättning för atl den enskilde skall vara intresserad av all vidta energisparande åtgärder är att han får lillräcklig information om vad som är möjligt och allmänt sett lämpligt alt göra. En väl fungerande rådgivnings-och besiktningsverksamhei ger fastighetsägare och andra berörda denna information. En utbyggd rådgivnings- och besiktningsverksamhet utgör vidare grunden för kommunernas och statsmakternas möjligheter att styra energisparverksamheten mot en effektiv användning av energisparstödel.

Erfarenhelerna från den kommunala verksamheien på detla område har visat alt kommunerna måste göra större insatser i början av sparprogrammet än i slulel. Kommunernas insatser i inledningsskedet beslår huvudsakligen i alt skaffa sig kunskap om byggnadsbeståndet i kommunen. Därigenom fårde underiag för all bedöma var en mer akiiv, uppsökande rådgivning och besiktning i försia hand bör sällas in.

Genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering har kommunerna fåll ansvar för alt i sin planering främja hushållningen med energi samt att verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Lagen täcker såväl planeringen av kommunal verksamhet som kommunernas samhällsplanering. Däremot är lagen inte avsedd att ge kommunerna ett direkt planeringsansvar för sådana åtgärder för energihushållningen som ligger inom hushållens eller företagens ansvarsområden (jfr. prop. 1976/77:129, CU 1976/77:39, rskr 1976/77:338).

Inom samhällsplaneringens område berörs i första hand frågor som gäller markhushållning, bebyggelseplanering och planering av kommunikationer m. m. Vidare berörs kommunens arbeie med bosiadsförsörjningsprogram. Kommunernas ansvar för att energihushållningsaspekterna beakias inom byggnadsområdel markeras ytteriigare av föreskriften i 9 § BS om att bebyggelseplaneringen skall ske med tillböriig hänsyn till bl. a. energihushållningens behov samt av att det är de kommunala byggnadsnämnderna som har all bevaka all byggnadsstadgans krav på god energihushållning i byggnader beaktas vid ny- och ombyggnad.

Prop. 1978/79:115 21

Energikommissionen har i sitt huvudbetänkande Energi (SOV 1978:17) föreslagit bl. a. att ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekter inom samhällsplaneringen. Della gäller även vid förbättring och sanering av befinlliga områden. Lämpliga vägar för detla inom ramen för planlagstiftningen bör utredas enligt kommissionen.

Kommissionen har vidare föreslagit att kommunernas verksamhei med service och rådgivning lill faslighetsägare och fastighetsskötare förstärks kraftigt. Kommissionen har slutligen föreslagit alt en utredning tillsätts med uppgift att överväga sådana ändringar i byggnadsstadgan att t. ex. byggnadsnämnd får möjlighel att inspektera byggnaders energihushållning. Möjligheter till ålägganden att vidta särskilda åtgärder bör därvid övervägas.

Statens planverk hade i den preliminära rapport som efter remiss låg lill grund för prop. 1977/78:76 föreslagit atl i en lag om kommunal energiplanering borde också tas in föreskrifter som ålade kommunerna att besiktiga byggnadsbeståndet lill grund förbi. a. ett handlingsprogram för energibesparande ålgärder i befintlig bebyggelse. Della handlingsprogram borde utgöra en del av den kommunala energiplaneringen.

Svenska kommunförbundei framhöll i sitt yttrande över planverkets preliminära rapport att den påverkan i energibesparande syfte som bedömdes nödvändig bör åstadkommas genom stimulansåtgärder. Den föreslagna kommunala besiktnings- och kontrollverksamheten kunde då mer inriktas på service än på kontroll. Om behovet av överblick över erforderiiga ålgärder kräver en genomgång av del äldre fastighetsbeståndet så bordet få karaktären av inventering och kartläggning och inte av myndighelsinpektion, framhöll Kommunförbundei vidare.

I sin slutrapport föreslog planverket alt ett större ansvar skulle läggas på fastighetsägarna vid planering och genomförande av energisparäigärder. Deras initiativ borde stödas genom kvalificerad teknisk rådgivning och besiktning. För byggnader där fastighetsägarna inte lar egna initiativ borde kommunerna upprätta energisparprogram, t första hand inriktade på en grov angelägenhetsgraderi ng.

I prop. 1977/78:76 uttalade sig föredraganden för en utformning av del kommunala planeringsansvaret som i huvudsak stämde överens med vad kommunförbundet hade förordat. I likhet med kommunförbundet ansåg hon inte att någon lagreglering behövdes.

I sill yttrande över energikommissionens huvudbetänkande har Svenska kommunförbundei uttalat all i avvaktan på den föreslående omprövningen av energisparplanen inför budgetåret 1981 /82 bör några nya skyldigheter inte läggas på kommunerna. Den frivilliglinje som riksdagens beslut är ett uttryck för bör enligt Kommunförbundei prövas under några år innan kommissionens förslag om tvångsåtgärder ytterligare övervägs. Förbundel har samtidigt pekat på aii metoder behöver utvecklas för hur energifrågorna skall beaktas i den kommunala planeringen. Förbundel framhåller därvid viklen av att

Prop. 1978/79:115 22

energihushållningsaspekterna inte tillgodoses på ett sådant sätt att del sker på bekostnad av andra väsenlliga värden, t. ex. en god boendemiljö.

I syfte atl ge kommunerna vägledning för genomförande av en energi-sparplanering och vid utarbetandet av kommunala energisparprogram har planverket tillsammans med Kommunförbundet och riksantikvarieämbetet utarbetat en promemoria med synpunkter på hur kommunerna genom information, rådgivning och besiktningsservice aktivt kan medverka lill energisparåtgärder i byggnadsbeståndet inom kommunen.

Jag vill här ta upp de av kommissionens förslag som har anslutning till kommunernas uppgift att främja hushållningen med energi enligt lagen om kommunal energiplanering och till kommunernas roll inom ramen för samhällets stöd till energibesparande åtgärder i befintliga byggnader. Till de förslag som gäller utvecklingen av den fysiska planeringen och fastighetsägarnas skyldigheler enligt byggnadslagstiftningen återkommer jag i det föQande vid min behandling av frågorom ändringar i byggnadsstadgan m.m. (avsnitt 4).

Jag har tidigare starkt strukit under att det är nödvändigt att nå en högre effektivitet i de energibesparande åtgärder som utförs med samhällets slöd. De undersökningar som jag har redogjort för i del föregående syfiar till atl ge ökade kunskaperom de verkliga effekterna av olika lyper av ålgärder. Vidare avses de ge en bättre uppfattning om de sparmöjligheter som totalt är tillgängliga inom ramen för de kostnader som är försvarliga vid en samhällsekonomisk bedömning. Därmed får man störte klarhet om vilka effekter som normalt kan förulses av olika åtgärder och om den spridning som kan förväntas kring sådana normalvärden. Dessa kunskaper är nödvändiga för all man skall kunna öka precisionen i de ekonomiska styrmedel som nu i huvudsak ensamma bestämmer stödets fördelning. Men de ger inle underlag för en sådan styrning av stödet att just de åtgärder som bör utföras i varje enskilt hus också utförs - och inga andra. För ett sådant underiag krävs kännedom om bl. a. de olika brister i utförande och underhåll som påverkar energihushållningen i det enskilda huset. Detta förutsätter en uppsökande rådgivning och besiktning.

Ställer man det ytteriigare önskemålet att stödet i första hand skall sättas in på de åtgärder som ger störst omedelbara spareffekter eller på dem som f. n. bedöms vara mest lönsamma krävs också att man i vart fall i grova drag har inventerat sparmöjligheterna hos alla byggnader och identifierat de byggnader som först bör komma i fråga. Mot bakgmnd av vad jag harsagt om det angelägna i alt vi redan på kort sikl minskar vårt oQeberoende anserjag att det skulle vara värdefullt att genomföra sådana heltäckande kartläggningar av energihushållningen i byggnader i de olika kommunerna. Därmed skulle också en väsentlig grand finnas för en kommunaliserad hantering av energisparstödet där det överiämnas lill varje kommun att inom en fastställd

Prop. 1978/79:115 23

ram självständigt beslula om stödets fördelning. Kartläggningar av detla slag skulle utgöra ett naturiigt inslag i den kommunala energiplaneringen. Samtidigt skulle en smidig koppling ske mellan den energiförsörjningsplanering som kommunen bedriver och de energihushållningsåtgärder som vidtas i enskilda byggnader.

Ett sådant kartläggningsarbete är emellertid mycket resurskrävande. Svenska kommunförbundet har framhållit att kommunerna behöver andrum för atl ulveckla den nyligen beslutade kommunala energiplaneringen. Statsmakterna har i många sammanhang starkt betonat att stor försiktighet r n. måste iakttas när det gäller reformer som ställer nya anspråk på kommunerna och på utbyggnad av den kommunala verksamheten. Också om man begränsar perspektivet lill energisparverksamheien som sådan kan det sällas i fråga om del - med hänsyn lill den knappa tillgången till personal med kunskaper inom området - är försvariigl alt nu avdela en stor del av dessa resurser för ett i huvudsak inventerande arbete. Jag delar därför uppfattningen att man inte nu bör ålägga kommunerna nya obligatoriska uppgifter inom detta område.

Det kan däremoi finnas skäl alt ge de kommuner som så önskar - och har resurser till det - möjligheter att genomföra en kartläggning av detta slag i anslutning till deras arbete med den kommunala energiplaneringen. En möjlighet kan vara atl i lag ge kommunerna rätl att - efter beslut av kommunfullmäktige - som ett led i den kommunala energiplaneringen besiktiga byggnader i kommunen och därvid även kunna påkalla tillträde. Denna besiklning bör då utnyttjas både för att skapa en överblick över var de fortsatta ansträngningarna i första hand behöver sättas in och för att informera fastighetsägare och andra berörda om vad som kan göras för att förbättra energihushållningen i byggnaden. Jag avser att ta upp överiäggningar med kommunförbundet om förutsättningarna för atl genom åtgärder av detta slag förbättra planeringsmöjligheterna för kommunerna. Jag kommer därefter att återkomma med de förslag som dessa överiäggningar kan ge anledning till.

Jag anser det vidare befogat atl kommunerna får möjligheter att bevaka att de investeringar som görs med hjälp av det statliga energisparstödet inte motverkar kommunens strävanden inom energihushållningens, bebyggelseplaneringens och bostadsförsörjningens områden. Ansökningar om energispariån eller energisparbidrag lämnas lill del kommunala förmedlingsorganel, som med eget yttrande överiämnar ansökningarna lill länsbostadsnämnden för prövning och avgörande. Förmedlingsorganet bör i fortsättningen ha rätt att avstyrka stöd lill ålgärder som slår i slrid med riktlinjer som kommunen har antagit för energi-, bebyggelse- och bostadsförsörjningsplaneringen inom kommunen. Sedan lidigare (prop. 1977/78:93, CU 1977/ 78:28, rskr 1977/78:265) gäller redan att i ärende, där inte kommunen är

Prop. 1978/79:115 24

sökande, flr beslut som innebär avvikelse från förmedlingsorganets yttrande meddelas endasl om särskilda skäl föreligger. Lämplighetsprövningen i dessa avseenden kommer alltså att ankomma på kommunen.

Kommunernas service och rådgivning till fastighetsägare och fastighetsskötare bör enligt energikommissionen förstärkas kraftigt. Remissinstanserna inslämmer allmänt i kommissionens förslag.

För att kommunernas resurser inom detta viktiga område skall kunna byggas ut har ett särskilt statsbidrag utgått sedan budgetåret 1977/78. Under innevarande budgetår disponeras sammanlagt 60 miQ. kr. för bidrag till kommunerna för informations- och rådgivningsverksamhet. Bidrag har utgått till föQande ändamål.

- Ulökad planerings-, besiktnings- och rådgivningsverksamhet vid kommunens byggnadsnämnd, förmedlingsorgan, energisparkommitté eller motsvarande.

- Planering och upprättande av energisparplan för befintlig bebyggelse.

- Inköp av viss teknisk utrustning.

- Informations- och rådgivningsinsatser till faslighetsägare och allmänhet.

- Utbildning av förtroendevalda och viss personal i kommunen.
Bidragets storlek till olika kommuner har av regeringen bestämts mot

bakgrund av den ambitionsnivå som kommunema gett uitryck för i sina ansökningar.

Den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede och har delvis en prägel av försöksverksamhet. Statsbidrag bör därför utgå även nästa budgetår. Det är emellertid inle tillräckligt för kommunerna all veta att stöd lill informations- och rådgivningsverksamhet kommeratt utgå underdel närmaste budgetåret. För atl ge kommunema möjlighet lill en planmässig uibyggnad av sin rådgivnings- och besikiningsorganisation bör enligt min mening finansieringsformerna för verksamheten på flera års sikt redan nu läggas fast. Utöver vad som utgår för budgetåret 1979/80 bör kommunerna nu garanteras ett stöd av minsl samma omfallning även under de två påföljande budgetåren. För budgetårel 1979/80 beräknar jag siorieken för delta bidrag till 95 miQ. kr. inkl information och vissa utbildningskostnader. Regeringen bör vidare med hänsyn till vad jag har sagt redan under budgetårel 1979/80 kunna tillförsäkra kommunernas stöd upp till denna nivå även för budgetåren 1980/81 och 1981/82. Enligt min mening bör bidrag under budgetåret 1979/80 fördelas enligt samma grunder som under budgetårel 1978/79. Ökad vikt bör dock läggas vid kommunernas besiktningsverksamhet. Jag återkommer till anslagsfrågan i del föQande (avsnitt 7).

Dåvarande bosiadsminislern uttalade i proposilionen med energisparplan för den befintliga bebyggelsen (prop. 1977/78:76 s. 44) att hon ansåg att del statliga slödel för rådgivnings- och besiktningsverksamheten borde kunna kombineras med viss avgiftsfinansiering. Energihushållningsdelegationen

Prop. 1978/79:115 25

har fän i uppgift alt utreda fömlsältningarna för en avgiftsfinansiering och att före omprövningen av energisparprogrammet inför budgetåret 1981/82 förelägga regeringen förslag i frågan. Jag tar därför nu inle upp frågan om finansiering av den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamhelen efterden treåriga uppbyggnadsperioden. Jag vill dock erinra om att kommunerna redan nu har möjlighet all besluta om atl ta ut avgifter för vissa av de Qänster som de tt'l/handahå//er fastighetsägarna.

För innevarande budgetår har statens provningsanstalt erhållit medel för uppbyggnad av en fältorganisation för uppdragsverksamhei med kontroll av byggnaders täthet och isolering. Denna organisalions kunskaper och kompelens bör fortsättningsvis kunna utnyttjas i denna kommunala verksamhei. Även andra inom områdel etablerade konsulter bör kunna anlilas.

3.2 Utvecklings- ocl? demonstrationsverksamhet m. m.

Jag vill nu ta upp vissa verksamheier som planeras av statens råd för byggnadsforskning och som är av belydelse för energisparplanens genomförande. Rådets energiinriktade verksamhet är fördelad på tre huvudområden. Inom energiforskningsprogrammei har rådel programansvar för program 3. Energianvändningen för bebyggelse. Delta program finansieras dels med medel från anslaget FJ3. Energiforskning under industridepartementets huvudtitel, de/s med avgiftsmedel från fonden för byggnadsforskning. Rådet beslutar vidare om utbetalningar av medel från anslaget V:12 Lån tUl experimentbyggande m. m. under fonden för låneunderstöd. Rådet disponerar slutligen medel för energiinriktad prototyp- och demonstraiionsverksamhet (EPD) under anslaget Bil. Vissa energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. under bosladsdeparlemenleis huvudtitel.

Utöver den ordinarie anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 har rådel den 5 februari 1979 gett in en kompletterande anslagsframslällning med plan fören forcerad satsning inom solvärmeområdet. En sammanfattning av rådets framställningar bör tillsammans med andra anslagsframställningar fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.4.

Rådet redovisade år 1977 en flerårsplan försin verksamhei. Förutsättningarna för planen har ändrats lill följd av riksdagens beslul om nya riktlinjer för energisparandet i befintlig bebyggelse. Föratt det av riksdagen angivna målel skall kunna uppnås krävs att kunskap om det effektivaste sättet att använda känd teknik utvecklas och snabbt förs ut.

Rådel redovisar mol denna bakgrund en ny plan för sin energiinriktade verksamhet. Rådet föreslår väsentligt ökade forskningsinsatser inom områden som på sikt kan bli av belydelse för alt minska landels beroende av importerat bränsle. Samiidigi föreslår rådel att forskningsverksamheten successivt trappas ned inom sådana forskningsområden där det teoretiska kunnandet har nått långt och lönsamheten av studerade tekniska åtgärder är eller inom en nära framtid kan bli god. Ansträngningarna bör i slället koncentreras på målinriktat utvecklingsarbele och på att föra ut kunskaperna

Prop. 1978/79:115 26

i praklisk lillämpning, främst i samband med genomförandel av energisparplanen. Därvid bör enligt rådel vissa delprogram, som i belydande delar har karaktären av prakliskl inriktat ulvecklingsarbete med nära anknyining lill energisparplanen, hell eller delvis föras bort från energiforskningsprogrammei och medel för dessa verksamheier fortsättningsvis anvisas inom anslagel B 11. Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. under bosiadsdepanementeis huvudtitel. Detta gäller delprogrammen Effektivare energianvändning. Planering, styrfaktorer, statistik och Brukarkrav bortsett från den del av delprogrammet Effeklivare energianvändning som avser utveckling av nya komponenter och som administreras av styrelsen för tekriisk utveckling. Det bör påpekas att del irols den ändrade inrikining för programmen som rådel föreslår skulle komma alt kvarslå vissa renodlade forskningsuppgifter inom dessa delprogram vilka enligt rådets förslag sålunda skulle finansieras över bosladsdeparlemenleis huvudlitel. Verksamheterna inom de nämnda delprogrammen bör enligt rådet samordnas med den energiinriktade prototyp- och demonstraiionsverksamheten. I anslutning till delprogrammet Effektivare energianvändning bör forskningsinriktal experimenlbyggande kunna få belydelse för att pröva och snabbi föra ut forskningsresultat lill allmän lillämpning inom byggnadssektorn. Rådel planerar vidare att inom ett år genom siudier av såväl byggnadsiekniska som inslallaiionslekniska ålgärder och siudier av olika ålgärders samverkande effeki göra en samlad ulvärdering av möjlighelema lill effektivare energianvändning i byggnader.

Med den programindelning som lillämpas för energiforskningsprogrammet (prop. 1977/78:110) kan rådets plan för verksamheien redovisas så som framgår av följande tablå. För alt ge en bälire överblick redovisas också omfattningen av rådels övriga energiinriktade verksamheier. (Löpande priser i miQ. kr.).

	Anvisat	Budget	Plan
	1977/78	1978/79	1979/80
Programmet Energiinriktad
utvecklings- och demonstra-
iionsverksamhet m. m. under
huvudlitel XIII	6,3	6,6	31,2
därav
- effektivare energianvändning	3,7	4,4	20,1
- värmepumpar	-	-	0,5
- solvärmesystem och
energilagring	-	-	0,3
- planering, styrfaktorer.
statistik	2,6	2,2	6,8
- brukarkrav	-	-	3,5
Programmet Energianvändning
i bebyggelse under huvud-
titel XIV	33,6	46,0	51,5
Lån lill experimenlbyggande
m. m. (beslutsram)	18,0	23.5	43,0
Energiinriktad verksamhet totalt	57,9	76,1	125,7

Prop. 1978/79:115 27

För budgetårel 1979/80 begär rådel sålunda för forsknings- och utvecklingsverksamhet, för prototyp och demonsiraiionsvérksamhei och för planering och uppföQning av forskningsinriktal experimenlbyggande sammanlagl 31,2 miQ. kr. under anslagel BII. Vissa energibesparande ålgärder i bosiadsbeståndel m. m.

Slalsrådel Tham harlidigare i dag, vid sin medelsberäkning underanslaget F 13. Energiforskning har i huvudsak biirätt rådels förslag. För egen del vill jag framhålla föQande. Den energiinriktade prototyp- och demonstrationsverksamheten startades i samband med 1975 års energipoliliska beslul (prop. 1975:30 bil. 2, CU 1975:28, rskr 1975:203). Därvid redovisades två uppgifier för verksamheien. Effekliv drift av små och medelstora värmeanläggningar skulle demonstreras över hela landet. Denna verksamhet har senare uividgais lill all omfatta även vissa andra energibesparande ålgärder, i. ex. inreglering av värmesystem. Vidare skulle energiplaneringen i några kommuner samordnas med den fysiska samhällsplaneringen, som förebild för andra kommuners verksamhei med energibesparande ålgärder.

Förutsättningarna för verksamheten är idag väseniligi annorlunda än de var år 1975. Riksdagens beslul att påbörja ell omfatlande investeringsprogram för atl förbättra energihushållningen i dagens byggnadsbestånd motiverar att stora ansträngningar görs föratt ta till vara tillgängliga kunskaper och forskningsresultal. Uppbyggnaden av en kommunal rådgivnings- och besiktningsorganisation ger vidare tillgång till nya kanaler för information till husägare om energisparåtgärder. Det finns därför siarka skäl att i ett verksamhetsprogram samla de olika forsknings-, utvecklings- och demon-siraiionsverksamheter som huvudsakligen avser energisparäigärder i befinlliga byggnader. Delta bör fortsättningsvis kallas Eneigiinrikiad ulvecklings-och demonsiraiionsvérksamhei. Jag vill betona vikten av all tyngdpunklen i verksamheten - i enlighel med rådels förslag - förs över från forskning lill utvecklings- och demonslralionsinsaiser. Det är angelägel alt rådets verksamhet i dessa delar samordnas med de energiinriktade informationsverksamheter som bedrivs av olika myndigheter inom såväl bostadsdepartementets som industrideparlemeniels verksamhetsområden. Jag ser vidare med tillfredsställelse att rådet avser att inom ett år slulföra en ulvärdering av olika byggnads- och insiallationsåtgärders besparingseffekter. För verksamheten inom programmel bör under budgetåret 1979/80 disponeras en kostnadsram av 31,2 milj. kr., vilkel överensstämmer med vad rådel har föreslagit. Till anslagsfrågan återkommer jag i det föQande (avsnilt 7).

4. Ändringar i byggnadsstadgan m. m.

Ell av de styrmedel som samhällel förfogar Över för all främja en ökad energihushållning i byggnader utgörs av föreskrifter och råd inom byggnads-lagssiiftningens område. Bestämmelser om byggande finns i 5 kap. bygg-

Prop. 1978/79:115 28

nadsstadgan (1959:612, omirycki 1972:776, ändrad senast 1978:369), BS. En redogörelse förde besiämmelsersom ärav belydelse från energihushållningssynpunki ålerfinns i bilaga 3:2. Förslag lill ny lagsiiftning om planering och byggande uiarbelas f n. av en särskild ulredningsman. Jag kommer i del föQande alt ta upp vissa förslag om ändringar i BS som har väckis av energikommissionen och av statens planverk.

4.1      Av energikommissionen föreslagna ändringar i byggnadsstadgan

1 den preliminära versionen av sin rapport 41 Energihushållning i befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, bilaga 1) föreslog statens planverk bl. a. en obligalorisk besiklning av byggnadsbeståndet och en ny beslämmelse i BS, 50 a §, av innebörd atl samhällel, även när fastighetsägaren inte lar initiativ lill någon ändring av byggnaden, skall kunna kräva all brisler från energihushållningssynpunki blir avhjälpta. Flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över förslagen motsatte sig bestämmelser av delta slag.

Många remissinstanser framhöll atl lagsiiftning med så långtgående konsekvenser i varje fall inte erfordras i energihushållningsprogrammels inledande skede (prop. 1977/78:76 sid. 146 och 171). Dåvarande bosiadsminislern gjorde samma bedömning som dessa remissinsianser.

Energikommissionen har-som jag har nämnl idel föregående - föreslagil att en utredning tillsätts för all skyndsaml överväga sådana ändringar i BS all t. ex. byggnadsnämnd får möjlighel att inspektera byggnaders energihushållning. Om påpekande och rådgivning inte räcker bör enligi kommissionen möjligheler lill ålägganden alt vidta särskilda ålgärder övervägas av ulredningen. Energikommissionens slyrmedelsgrupp behandlar ulföriigare frågan om tvångsmedel fören besiktningsverksamhet. Sedan en utvärdering av dei nuvarande bidrags- och lånesysiemei har gjorts kan enligt gruppen ställning tas till huruvida den föreslagna besikiningsverksamheien eller någon modifierad form därav skall gälla hela bosiadsbesiåndei eller särskili angelägna delar av del. Somjag tidigare har redovisat pågår f. n. arbeie med en sådan utvärdering. För egen del utesluter jag inle atl starkare styrmedel kan komma atl behövas i ett senare skede för alt del av riksdagen angivna målet skall kunna uppnås. Jag finner dock inte skäl att nu tillkalla en särskild utredare för dessa frågor. Jag vill i detta sammanhang också hänvisa lill vad jag lidigare har anfört (avsniii 3.1) om möjlighelema för kommunerna alt i samband med planeringen av energisparverksamheien besiktiga byggnadsbeståndet i kommunen.

4.2      Av planverket föreslagna ändringar i byggnadstadgan

1 den slutliga versionen av planverkets rapport 41 Energihushållning i befintlig bebyggelse föreslog verkei bl. a. ändringar i 54,61,64 och 75 S§ BS. Dessa förslag har numera remissbehandlats. I proposilionen (1978/79:111 bil.

Prop. 1978/79:115 -; 29

12) om åtgärder mol krångel och onödig byråkrati m. m. har regeringen föreslagit riksdagen alt anta vissa förslag om ändring i BS. Förslaget innebär bl. a. att 75 § BS ändras i huvudsaklig överensstämmelse med planverkets förslag. Jag lar nu upp verkets övriga ändringsförslag. En redovisning av förslagen ocb remissinstansernas synpunkier återfinns i bilaga 3.2.

Förslaget till ändring i 54 § BS innebär att väsenlliga förändringar av ylterväggsisolering samt anordnande av eller väsentlig ändring av värme- och veniilalionsinslallalioner skall bli byggnadslovsplikiiga.

Syftet med förslaget är att skydda faslighetsägare för de negativa följder som felaktigt utförda åtgärder kan få. Genom en sådan prövning kan också den enskilde fastighetsägaren få hjälp att planera energihushållningsåigär-derna så alt så god effeki som möjligl uppnås.

Ell stort antal remissinstanser tillslyrker verkets förslag med hänsyn till det angivna syftei eller med hänvisning lill del allmänna inlresset att energisparäigärder uiförs på sådani sätt atl den avsedda energispareffekten uppnås. Många instanser framhåller dock atl fiertalet isoleringsålgärder med nu gällande regler blir föremål för byggnadslovsprövning och alt en ulvidgning av byggnadslovspliklen såvitt gäller isoleringsåtgärder inle synes nödvändig. Vidare påpekas atl en tillfredsställande kontroll av hur energisparäigärder utförs bör kunna åsladkommas genom samarbele mellan de kommunala förmedlingsorganen och byggnadsnämnderna. Några instanser påpekar särskilt att invändiga isoleringsålgärder, som enligt gällande bestämmelser i allmänhet inte omfattas av byggnadslovspliki, ofta utförs som s. k. självbyg-geri. En byggnadslovsprövning kan uppfattas som ell onödigi hinder. Några inslanser som avslyrker eller avstår från all kommentera en ulvidgning av byggnadslovspliklen för isoleringsålgärder tillstyrker dock en utvidgad kontroll av installationer eller ändringar av uppvärmningsanordningar. Sådana synpunkter framförs av bl. a. föriiftkationsförvaltnlngen. naturvårdsverket, arbeiarskyddssiyrelsen. Föreningen Sveriges VVS-inspekiörer och Rörfirmornas riksförbund. Svenska riksbyggen tillstyrker utvidgad kontroll av installationer såvitt avser nya typer av värmesystem. Många inslanser påpekar att den föreslagna utvidgningen av byggnadslovspliklen ställer krav på byggnadsnämnderna som dessa i dag inte kan svara mot. Vidare påpekas att bestämmelserna kan vara svårtolkade och att de kräver utföriigare föreskrifter och anvisningar i SBN.

Jag vill för min egen del framhålla föQande. Till förmån för den föreslagna ändringen i byggnadsstadgan talar de fördelar som skulle uppnås i två avseenden. Ändringen skulle för det första för samhället möjliggöra en kontroll av att åtgärder för en förbätirad energihushållning utförs så att avsedd effeki uppnås. För del andra skulle ändringen för fastighetsägarna kunna medföra en viss garanti för att energisparande ålgärder inte utförs på ett sätl som leder till fuktskador m. m., eller får andra negaliva föQder. Båda dessa fördelar har kommenterats av remissinsianserna. För merparten av de åtgärder det här är fråga om utgår det energisparstöd.

Prop. 1978/79:115 30

Samhällets kontroll av hur energisparåtgärder utförs bör som remissinstanserna påpekar i allmänhet kunna ske i samband med alt energisparstöd utbetalas. I den mån samhällets inlressen inte lillgodoses i tillfredsställande omfattning torde detta snarare bero på brisiande resurser än på bristande befogenheter. Jag är därför inte beredd att nu föreslå en utökning av byggnadslovspliklen från denna utgångspunkt.

Beträffande en ulvidgning av byggnadslovsplikten med hänsyn lill fastig-helsägarens behov villjag inledningsvis framhålla atl fiertalet av de åtgärder det här är fråga om, redan i dag är byggnadslovspliktiga. Enligt 54 § 4 mom. BS kan den som så önskar dessutom begära byggnadsnämndens prövning även för åtgärd för vilken byggnadslov ej erfordras. Den granskning som sker i samband med byggnadslovsansökan syfiar emellerlid endasl till alt pröva om den föreslagna åtgärden står i strid med beslämmelse som meddelals i eller med slöd av byggnadsstadgan. Ätgärder som syfiar lill en förbättrad energihushållning i byggnader kan många gånger behöva diskuteras utifrån en vidare referensram. Jag har tidigare i dag förordal väsentligt förstärkta statsbidrag för att möjliggöra en uppbyggnad av den kommunala rådgivnings- och besikiningsverksamheien. Denna verksamhei bör bättre än en utvidgad byggnadslovspliki kunna tillgodose fastighetsägarens behov av expertråd då han slår i begrepp alt vidla energisparåtgärder.

Jag vill avslutningsvis erinra om alt regeringen i prop. 1978/79:111 om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. har föreslagit all byggnadslovsplikten skall tas bort för ett antal byggnadsåtgärder. I överensstämmelse med målsättningarna i denna proposiiion bör det vara en strävan att så långt som möjligt begränsa byggnadslovspliktens omfattning. Jag finner mot bakgrund av vad jag nu anfört atl lillräckliga skäl inle föreligger nu för en utvidgning av byggnadslovsplikten på föreslaget säll.

Jag övergår nu lill att behandla planverkets förslag om ändringar i 61 och 64 §§ BS. För byggnadslovspliktiga arbeten i byggnader skall det enligt 61 § BS finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare. Denne utövar fortlöpande ledning och lillsyn över arbetet och svarar för atl del fullgörs på behörigt sätt. Han skall också vara med vid de besiktningar som byggnadsnämnden företar. Byggnadsnämnden kan medge att ansvarig arbetsledare inle utses om arbelena har liten omfattning. Enligt 64 § BS skall byggnadsnämnden utöva tillsyn över byggnadsförelag som fordrar byggnadslov. Nämnden får verkslälla de besiktningar som behövs för detla. Byggnadsnämnderna har också räll alt besiktiga byggnadsföretag, som inte kräver byggnadslov. Som regel torde dock byggnadsnämnderna sakna resurser för detla.

1 sin slutliga rapport har planverkel framhållit att det är nödvändigt för samhällel alt de ålgärder för vilka lån och bidrag beviljas verkligen genomförs. Del är också nödvändigi alt detta sker på rält sätt så att man når den effekt som man strävar efter. Verket föreslår därför en ändring i 61 ij BS

Prop. 1978/79:115

31

som innebär att ansvarig arbetsledare skall utses också för ändringsarbeten som inie fordrar byggnadslov i de fall arbelena avsevärt påverkar byggnadens energihushållning. Därtill föreslår planverkel ell lillägg till 64 § BS med krav på atl arbetsledaren i dessa fall skall avsyna arbelel och lämna byggnadsnämnden skriftligt bevis om detta.

Planverkets förslag innebär en principiell nyhet på så sätt att den ansvarige arbetsledaren skall utföra en självständig kontroll. Den föreslagna ordningen föratsätter samiidigi atl den byggande åläggs atl ge in en beskrivning av de tilltänkta arbetena till byggnadsnämnden även när dessa inte kräver byggnadslov. Åtskilliga av de energisparåtgärder som är akluella är av så begränsad omfallning alt de enligt nu gällande bestämmelser torde kunna ulföras utan ansvarig arbetsledare. Det övervägande antalet remissinsianser avslyrker planverkets förslag. Dessa instanser framhåller bl. a. att många byggande skulle uppfatta den föreslagna ordningen som en besvärande detaQkoniroll och aii byggnadsnämndernas resurser skulle komma att belastas hårt. Vidare pålalas alt många energisparåtgärder, även om de inte kräver byggnadslov, granskas av myndigheler i samband med prövning av ansökan om energisparstöd. Jag delar den uppfattning som har framförts av dessa remissinstanser och finner inie skäl att förorda att de föreslagna bestämmelserna införs.

4.3 Vissa kompletterande frågor

Jag avser nu, för fullsiändighetens skull, atl redovisa vissa frågor som inie kräver riksdagens slällningslagande. De allmänt formulerade kraven i 5 kap. BS kompletteras av föreskrifter, anvisningar och råd som meddelas av statens planverk och tas in i svensk byggnorm - SBN (statens planverks författningssamling 1978:1). Till följd av 76 § BS och kungörelsen (1970:641, omtryckt 1977:629) om begränsning i myndighets räll all meddela föreskrifter, anvisningar eller råd skall föreskrifter, anvisningar eller råd som i mer än oväsentlig grad kan leda till direkta eller indirekta kostnadsökningar i den berörda verksamheten underställas regeringens prövning och i vissa fall även fastställas av regeringen.

Sedan den 1 januari 1976 gäller enligt 44 a § BS att byggnad skall utföras så atl den möjliggör god energihushållning. SBN:s föreskrifter i denna del innebär all kraven på värmeisolering och täthet samt på uppvärmnings- och ventilationsanordningar har skärpts väsentligt i förhållande till såväl tidigare gällande krav som dittills vanlig utförandepraxis. Energianvändningen för nya bostadshus som har byggls i enlighet med dessa krav har beräknats lill nära hälften av den genomsnittliga användningen i bostadshus uppförda i början av 1970-ialet. En redogörelse för vissa föreskrifier i SBN som är av särskild belydelse från energihushållningssynpunkt återfinnas i bilagan 4.2.

Prop. 1978/79:115 32

Energikommissionen har i sitt nyss nämnda betänkande lämnat en rad förslag om ändringar i SBN.

Energikommissionen har pekat på att energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler i första hand styrs genom SBN. Enligt kommissionen bör SBN kompletteras i takt med ökad kunskap och nya erfarenheter av olika byggnadstekniska lösningars energihushållande effekter. Revideringen av SBN utförs med några års mellanrum. Jag har erfaril att den revision av SBN som f n. pågår kommer att beröra en rad frågor om energihushållning.

Beiräffande byggnaders uiformning anför energikommissionen vidare att värmedistributionssysiemen särskilt i nybyggda hus i största möjliga utsträckning bör vara vattenburna och så dimensionerade alt de kan anpassas till solvärmesystem. Även Qärrvärmenät och lokala heivaiiennäi bör enligt kommissionen ulformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs.

Den nu pågående energisparverksamheten är inriktad på att minska vårt beroende av importerad energi för byggnadsuppvärmning främsi genom ålgärder på användningssidan. Ansirängningar att minska behovei av importerad energi för byggnadsuppvärmning kan göras även på lillförselsidan. Det bör enligt min mening vara en slrävan atl se t ill alt de byggnader som idag byggs eller grundligt byggs om så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt anpassas för de framlida energilillförselsystem som enligt nuvarande bedömningar kan komma ifråga. På regeringens uppdrag har statens planverk utrett frågan om krav bör siällas i SBN att olika typer av ny bebyggelse skall kunna anpassas till sådana uppvärmningssysiem som vi i dag bedömer kan komma att vara lämpliga från långsiktig energihushållningssynpunki. 1 sin rapport med anledning av uppdraget lämnar verket förslag om en rad sådana krav i tillämpningsföreskrifter, anvisningar och råd lill byggnadsstadgan. Bl. a. föreslås krav på all alla vattenburna uppvärmningssysiem dimensioneras för en framledningstemperatur som inte översliger 50 °C, att alla elvärmda enbostadshus förbereds så att skorsten enkell kan installeras samt atl alla oljeeldade villapannor förbereds för installation av elpatron. Planverkets rapport remissbehandlas f n.

Jag vill i anslutning härtill nämna all jag har inhämtat atl planverket avser atl i den fortsatta revideringen av SBN uppmärksamma behovei av översyn av gällande beredskapsbestämmelser för befintlig och nytillkommande bebyggelse. Planverket kommet samiidigi atl överväga vilka åtgärder som behöver vidlas för all säkra lillräcklig uppvärmning vid kortvariga avbrott i energiförsörjningen till el- eller oljeuppvärmda byggnader. Arbetet förutsätter en nära samverkan mellan olika myndigheler m. fl. med ansvar för försörjningsberedskapen inom energiområdet, byggnadsväsende och bostadsfinansiering.

Energikommissionen har också föreslagil att alternativa och kompletterande uppvärmningsformer lill elvärme i fritidshus skall uiredas. Kravet i BS

Prop. 1978/79:115 33

all nya byggnader skall ulföras så att god energihushållning möjliggörs gäller i princip för all bebyggelse och således även för fritidshus. 1 SBN finns inga särskilda föreskrifter för fritidshus. I allmänhet medges dock i byggnadslovs-besluten att fritidshus, med dispens från föreskrifterna i SBN, fär utföras med tunnare isolering än andra bostadshus. Med hänsyn till omfattningen av byggandet av fritidshus och för att vägleda kommunema vid deras bygg-nadslovsbeslul har planverkel på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag lill särskilda föreskrifter som anger hur kravet pä god energihushållning bör lillgodoses i olika slag av fritidshus. Även detia förslag remissbehandlas f n.

Energikommissionen framhåller att ökad vikt bör läggas vid energihushållningsaspekter inom samhällsplaneringen, såväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid sanering av befintliga områden. Kommissionen föreslår all lämpliga vägar för detta utreds inom ramen för planlag-sliftningen. Kommissionen föreslår vidare att hänsyn bör tas i bebyggelseplaneringen till ett framtida utnyttjande av solvärmeteknik. Enligt vad jag erfaril är frågan om hur en god energihushållning kan främjas i samband med bebyggelseplanering f n. föremål för särskild uppmärksamhet såväl inom statens planverk och statens industriverk som genom skilda siudier som planeras och finansieras genom statens råd för byggnadsforskning. Jag fömtsätter atl den till bostadsdepartementet knutna expertgruppen för forskning om fysisk planering och bebyggelse (B 1974:06) föQer de studier som pågår på olika håll.

Jag vill i delta sammanhang också peka på vikten av att den kommunala energiplaneringen samordnas med den kommunala bebyggelseplaneringen. Frågor om förnyelse och sanering av tätorternas bebyggelse är idag mer aktuella än någonsin. Samiidigi leder genomförandet av ett slort energisparprogram till en omfattande ombyggnadsverksamhet. Energisparfrågorna kommer därför på eti nalurligt säll in i saneringssammanhang. Dessa frågor behandlas bl. a. i ett inom bostadsdepartementet pågående analysarbete om stadsfömyelse. Jag avser att, som ett led i detta arbele, föreslå regeringen att lämna ett särskilt utredningsuppdrag om frågor som har samband med förnyelse och bevarande av lälorternas befinttiga byggnadsbestånd.

5 Utvidgad experimentbyggnadsverksamhet m. m. inom solvärmeområdet

Energikommissionen har föreslagit ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och praktisk demonstration för att utveckla solvärmeleknik för byggnadsuppvärmning. Av särskild betydelse är enligt kommissionen att bättre tekniska system för värmelagring utvecklas. Kommissionens förslag stöds av fiertalet av remissinstanserna.

Statens råd för byggnadsforskning har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 anfört att det finns relativt god kunskap om vad som med

Riksdagen I978f79. 1 saml. Nr 115. BU 3

Prop. 1978/79:115 34

känd teknik går atl göra för all minska förbrukningen av energi i befinlliga och nybyggda hus. För alt få till stånd en omfattande energibesparing även på sikl, måste emellertid nya energikällor tas i bruk och förbrukningen av ändliga energikällor minskas. Rådet har mot denna bakgrund föreslagil ökade forskningsinsatser inom delprogrammen Solvärmesyslem och energilagring samt Värmepumpar. Rådet har vidare den 5 februari 1979 lämnal en komplelterande anslagsframslällning med en plan fören ytterligare forcering av satsningarna inom solvärmeområdel.

Kunskaperna om solvärme beskrivs av rådel på föQande sätt. Tekniken att fånga in solvärmen och att direkl eller efter endast mycket kort tids lagring använda den för uppvärmning av varmvatten och hela byggnader är förhållandevis väl känd. Tekniken är väl utvecklad och omfattande praklisk erfarenhel finns i bl. a. USA. Flera svenska förelag har utvecklat och tillverkar solfångare. System för enklare tillämpningar, såsom uppvärmning av tappvarmvatten och uppvärmning av badbassänger, marknadsförs redan. Drifterfarenheterna från svenska förhållanden är emellertid begränsade och kostnadsnivån osäker. Den för svenska tillämpningar viktigaste frågan är att finna former för lagring av värme under längre tid så att långiidslagrad värme kan användas i byggnader. Den delen av problemet är inte tillräckligt studerad i något land. Om lagringsfrågan kan lösas blir solvärmen ett intressant alternativ med stor besparingspotential. Det är rådets bedömning all vad som hittills kommii fram rörande möjlighelerna att införa solvärmesystem och energilagring i Sverige motiverar en kraftig forcering av forsknings- och utvecklingsarbetet.

Införandel av en ny teknik, t. ex. solvärme, lar mycket lång lid, i synnerhei om lekniken måste kopplas till byggnader. Av detla skäl är del enligt rådel nödvändigt all långl innan solvärme kan bedömas "lönsam" uireda dess ekonomiska och tekniska förutsättningar. En forcerad satsning på forsknings- och utvecklingsarbete samt prototyp- och experimentbyggnadsverksamhet inom solområdei bör enligt rådets mening bygga på följande mål

• den teknik som i första hand skall utvecklas är sådan som ger förutsättningar alt åstadkomma från nationell utgångspunkt väsenlliga energibesparingar och som har förutsättningar all åtminstone på sikl vara samhällsekonomiskt motiverad

• del skall vara möjligt atl efter fem år göra en samlad utvärdering av möjlighelerna lill mera omfatlande solvärmetillämpningar i Sverige, till underiag för ett nytt riksdagsbeslut

• det är angeläget att svensk industri och svenska konsulter på ell lidigi siadium får möjlighel alt utveckla sin kompelens på detta område.

Tyngdpunklen i rådels plan ligger på systemfrågor och frågor rörande säsongslagring. Dessa frågor har enligt rådet avgörande belydelse om UtnytQande av solvärme skall kunna leda lill från nationell utgångspunkt mer betydande besparingar. Värmelagring i vatten i s. k. solvärmecentraler.

Prop. 1978/79:115 > 35

värmelagring i mark, värmelagring i bottensedimenl i sjöar och havsvikar samt kemisk energilagring är de utvecklingslinjer, som rådet bedömer särskilt intressania. Rådel redovisar i sin framställning kunskapsläget inom dessa områden, och lämnar förslag om den forskningsvolym som enligt rådet bör eftersträvas inom varje utvecklingslinje. De utvecklingsinsatser som inte ryms inom dessa utvecklingslinjer rör huvudsakligen systemfrågor och bör enligt rådet samlas till ett särskilt program med en i slorl sett jämn satsning under hela perioden fram lill budgetåret 1983/84.

Rådets förslag förutsätter atl ytteriigare medel kan ställas lill förfogande såväl genom omfördelning inom ramen för energiforskningsprogrammet under industrideparlemeniels huvudtitel som genom tillskott lill anslaget V:12 Lån till experimentbyggande m. m. under fonden för låneunderstöd.

För egen del vill jag framhålla att solvärme är en energikälla som i framtiden kan bidra till att minska vårt oQeberoende när del gäller uppvärmningen av byggnader. Ett utnytQande av solvärmen har även andra fördelar. Solvärmen är en outtömlig energikälla. Den är till skillnad från många andra energikällor inle förknippad med betydande nackdelar från miQösynpunkt. Vidare kan ett utnytQande av solvärmeleknik i allt väsentligt bygga på inhemska råvaror och inhemsk förädling. Om vi skall kunna inlroducera solvärmeteknik i siörre omfattning är emellertid en ökad forskningsinsats nödvändig.

Statsrådet Tham har lidigare i dag presenterat ett program kallat Sol 85 för utveckling och tillämpning av solvärme i bebyggelse. Han har därvid efter samråd med mig föreslagit en belydande ökning av forskningsinsatserna på solvärmeområdet. Under innevarande budgetår beräknas forskningsinsatserna för solvärme inom ramen för energiforskningsprogrammet, inkl. industriellt utvecklingsarbele och bidrag för planering och uppföQning av experimentbyggande, komma atl uppgå till 18,5 miQ. kr. Förslaget innebär att sammanlagt under budgetåren 1979/80 och 1980/81 beräknas 77,5 miQ. kr. komma att disponeras för detta ändamål.

För fördyrade byggnadskosinader i samband med forskningsinriktal experimenlbyggande på energiområdet utgår fr. o. m. budgetåret 1977/78 särskilda lån från anslaget Lån till experimentbyggande m. m. under fonden För låneunderstöd. Syftei är atl ny byggnads- och installationsteknik systematiskt skall kunna prövas i full skala. Ett antal experimentbyggnader avses dämtöver också kunna utnytQas som demonstrationsanläggningar då ny leknik skall introduceras för mer allmän tillämpning.

Experimenibyggnadsverksamheten har visat sig uigöra ett värdefullt komplement lill den traditionella forskningen. Sålunda har byggnadsindustrin visat ell ökat iniresse för alt snabbt omsätta teoretiska forskningsresultat i praktiskt byggande. Härvid har också del ömsesidiga erfarenhetsutbytet mellan forskare och byggare intensifierats. Jag finner det angelägel atl ökade forskningsinsatser inom solvärmeområdet kompletteras med ett utvidgat experimenlbyggande. Långivningen för experimenlbyggande, inom solvär-

Prop. 1978/79:115 36

meområdet beräknas under innevarande budgelår uppgå lill ca 12 milj. kr.

Jag uppskattar nu behovet av ulrymme för experimentbyggande inom solvärmeområdet inom beslutsramarna för lån till experimenlbyggande m. m. till totalt ca 64 miQ. kr. under budgetåren 1979/80 och 1980/81. Den åriiga sammanlagda insatsen för forskning och för experimentbyggande kommer därmed att stiga från ca 30 milj. kr. innevarande budgelår lill i genomsniii nära 71 miQ. kr. för van och eit av de båda föQande budgetåren. Jag vill framhålla att de ingående delarna i det föreslagna programmel Sol 85 till övervägande del är av flerårig karaklär. Äiaganden för kommande budgetår behöver i viss utsträckning kunna göras redan under budgetårel 1979/80. Jag ålerkommer till anslagsfrågan i det föQande (avsnitt 7).

Programmel innebär att olika typer av solvärmesyslem och solflngarkom-ponenter prövas i olika typer av bebyggelse samt i skilda klimat och under skilda miljömässiga förhållanden. Härvid bör givetvis inte enbarl de energitekniska egenskaperna studeras utan även säkerhetsfrågor och hygieniska problem bör uppmärksammas. Frågor rörande beständighet och tillföriitiighet bör klarläggas. Vidare bör miQökonsekvenser till följd av olika meioder förlångtidslagringav värme studeras liksom markanvändningskonsekvenser av solvärmeutnytQande.

Det ankommer på planverket att i samarbete med provningsanstallen -som påbörjat framtagandet av provningsmeioder - att utveckla dessa godkännanderegler.

6 Kapitalmarknadsnnansiering av energispariån

Lån för energisparande åtgärder i bostadshus utgick utsprungligen i form av antingen bostadslån eller ett särskilt statligt lån som var maximerat lill 4 000 kr. per lägenhet. Valet av låneform blev i huvudsak beroende av kostnaden för energisparåtgärderna. Den 1 juli 1977 ändrades grunderna för den statliga långivningen genom statsmakternas beslut (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244). Ändringen innebar all dittillsvarande två lånemöjligheter ersattes med en, det s. k. energisparlånei. Sådani lån utgår med belopp som svarar mot godkänd kostnad för energibesparande åtgärder sedan avdrag gjorls för beviQal energisparbidrag. För lån på lägre belopp än 20 000 kr. krävs inte någon säkerhet. Lånet löper med bosiadslåneränta från utbetalningsdagen. Amorteringstiden är normalt högst 20 år. När energispar-lånet är kombinerat med bostadslån för ombyggnad kan längre amorteringstid beslämmas, dock högst 30 år. Ränta och amortering betalas i form av lika stora årliga annuiteter.

Energispariån kan betalas ut i förskott om lånet avser småhus och i fråga om flerfamiljshus när den godkända kostnaden för energisparåtgärderna är högst 100000 kr. När kostnaden för flerfamiQshus är siörre kan byggnads-kredit fås i banksystemet i enlighet med överenskommelser mellan delegationen för bostadsfinansiering (DFB) och bankerna.

Prop. 1978/79:115 37

Som jag berörde vid min anmälan lill senasle budgetpropositionen av anslaget B 11. Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. har det i prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse förulskickats all förslag skulle föreläggas 1978/79 års riksmöie beiräffande en ändrad ordning för finansiering av det statliga energisparstödet till bostadshus m. m.

1 sisinämnda proposition angavs att fr. o. m. budgetåret 1979/80 en sådan ordning bör gälla att endasl bidrag och subvenlioner direkl belasiar sialsbudgelen. Delegaiionen för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse (energihushållningsdelegationen) fick i sina direktiv (1978:37) i uppdrag all efter samråd med DFB redovisa förslag angående ulformningen av ell finansieringssyslem för energispariån och former för kredilpriorilering mot bakgrund av vad som anfördes i proposilionen.

Energihushållningsdelegationen har som jag nämnde inledningsvis efter samråd med DFB utarbetat ell förslag angående ändrad finansiering av energispariån fr. o. m. budgetåret 1979/80. Till förslaget hade fogals yttrande av fullmäktige i riksbanken. För en närmare redogörelse för förslaget och yttrandet ber jag att få hänvisa lill bilaga 4.3.

Jag vill försl la upp frågan huruvida energispariånen även framdeles bör belasla statsbudgeten.

Ätt det statliga stödet till energibesparande åtgärder sedan år 1977 i sin helhet - således även beiräffande lånedelen - har finansierats med medel från statsbudgeten får bl. a. ses mot bakgrund av att utgifterna för stödverksamheten till en början inte torde ha motiverat en finansiering utanför statsbudgeten. Under de första tre budgetåren anvisades sammanlagt drygt 1 miQard kr. för ändamålet.

Statens utgifter för stödverksamhet har under senare år siigil kraftigt. Enbart under innevarande budgelår har hittills anvisats drygl 1,1 miljard kr. för energibesparande ålgärder i bostadshus. Genom riksdagens beslut våren 1978 med anledning av prop. 1977/78:76 haren hög ambitionsnivå lagts fasl förden fortsatta verksamheten. Utgångspunkten skall somjag har redovisal i del föregående vara att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd år 1982 är ca 35 TWh lägre än vid tiden för riksdagens beslul. Enligi de beräkningar som redovisades i proposilionen kan de investeringar som krävs för all nå della mål uppskattas till i storleksordningen 31-48 miljarder kr. Beiräffande frågan om finansieringsformer framhöll civilulskottel (CU 1977/78:31) vid behandlingen av prop. 1977/78:76 att det väsenlliga är atl finansieringssystemet inte får medföra en försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigl sätt få det stöd som han är berättigad till. Emellerlid fann utskottet att riksdagen inte då borde uttala sig för någon speciell form av finansiering. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet hade anfört (rskr 1977/78:345).

I sitt förslag har energihushållningsdelegationen - i enlighel med direkliven (jfr. prop.  1977/78:76 s. 26) - utgått från atl finansieringen av

Prop. 1978/79:115 38

energispariånen i fortsättningen skall ske utanför statsbudgeten. Vid riksbanksfullmäktiges behandling av delegationens promemoria har framkommit i viss mån delade meningar i denna fråga. En minoritet har strukit under att en minskning av budgetunderskottet är önskvärd och att finansieringen av energispariånen därför bör ske på annat sätt än över statsbudgeten. Majoriteten i fullmäktige har däremoi förordat att störte energisparprojeki skall finansieras utanför statsbudgeten medan smärre projekt, i första hand småhus, finansieras enligt hittillsvarande ordning, dvs. över statsbudgeten. Samtidigt hävdar majoriteten atl ett lägre budgetunderskott kan förväntas försvaga motståndet mot nya statsutgifter.

För egen del vill jag i denna fråga anföra föQande. Som jag redan har berörl har anspråken på medel för energisparverksamheien i bostadshus ökal kraftigt på senare tid. Vidare innebär den målformulering som riksdagen anlog med anledning av prop. 1977/78:76 atl verksamheien har getts stadigvarande karaktär och atl behovei av medel för verksamheien kommer atl ligga på en hög nivå även i fortsättningen. Alt behålla nuvarande finansieringssätt skulle således innebära kraftigt ökade anspråk på statsbudgeten. Del är mot denna bakgrund angeläget att statsbudgeten i så stor utsträckning som möjligt kan avlastas denna finansiering.

Enligt min mening finns det således skäl som lalar för att lånedelen i det statliga energisparstödel i fortsättningen bör finansieras på annat säll än över statsbudgeten. Dessa skäl får dock inte ensamma vara avgörande vid ett ställningstagande i finansieringsfrågan. Äv stor betydelse är också att ett nytt finansieringssystem kan utformas så att sysiemel inte medför en försämring i möjligheterna förden enskilde alt på ett smidigt sätt få det slöd som denne är berättigad till.

Energihushållningsdelegationen har föreslagit ett system som innebär att nuvarande administrativa ordning och regler för utbetalning av energispariån behålls. För upplåningen föreslås all ett särskilt statligt kreditinstitut inrättas. Den främsla skillnaden är således alt lånemyndighelerna får medel till utbetalningarna från ett kreditinstitut i slället för som nu frän riksgäldskonloret. Formellt blir det dock institutet som, med lånemyndighelerna som ombud, blir långivare i förhållande till fastighetsägarna.

Som skäl för att inrätta ett särskilt insiitui för upplåningen anför delegationen bl. a. atl det är osäkert om del finns något iniresse hos de existerande bostadsinstitulen för att ta på sig en upplåning som konkurrerar med institutens traditionella upplåning. Av betydelse i sammanhanget är också enligt delegationen att "energisparobligationerna" i några avseenden -amorteringstid och slatsgaranli - kan komma all avvika från bostadsobligationerna.

Majoriteten i riksbanksfullmäktige delar inte delegationens uppfattning om del lämpliga i att inrätta ett särskilt institut för ifrågavarande finansiering. Den extra omgång i finansieringen som förslaget innebär anser majoriteten blir betungande. Minoriteten, som inte motsätter sig atl ett särskilt institut

Prop. 1978/79:115 39

inrättas, ifrågasätter om man inte bör överväga all anförtro upplåningen ål de befinlliga bosladsinsiiiuien eller åt ett av dessa.

Jag har viss förståelse för majoritetens uppfattning såviti gäller delegationens förslag att inrätta ett särskilt kreditinstitut för upplåningen. Det kan förefalla att vara en delvis onödig omgång att inrätta ett nytt institut för en verksamhei som redan befinlliga krediiinsliiui skulle kunna svara för. Från denna synpunkt finns det anledning atl parallellt studera en ordning som innebär att de kreditinslilul som i dag avses ha fortsatta uppgifier inom fastighetskreditgivningen till bostadsbyggandet, dvs. Konungariket Sveriges siadshypotckskassa. Svensk bostadsfinansierings aktiebolag BOFAB och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag (SPINTAB) även svarar för såväl upplåning som utlåning och låneförvaltning i fråga om energispariån. Alt lägga långivningen på dessa bostadsinstitui kan te sig naturiig med hänsyn till alt energispariånen är av långfristig nalur.

Enligt energihushållningsdelegationen skulle ett sådant system emellertid innebära vissa problem för den enskilde. Antalet instanser som denne behöver ha kontakt med skulle öka. Särskilt problematiskt blir det enligt delegationen om både bostadslån och energispariån utgår samtidigt. Häremol kan anföras atl kravel på fortsatt smidighet i systemet inte i och för sig behöver innebära att avgörande vikt måsle läggas vid enbart hur många instanser som den enskilde behöver ha kontakt med. Det väsenlliga måste vara atl systemet i sin helhet kan förväntas fungera på ett smidigl säll. Om bosladsinsiiiuien fick svara för uibeialningarna skulle även banksysiemei i övrigi kunna medverka. En sådan medverkan skulle innebära bl. a. all ett vitt förgrenat nät av bankkontor kommer att stå lill förfogande för den som behöver lån för energisparåtgärder. För den enskilde kan det också ofta te sig mera naluriigl att i frågor som rör fastigheisbelåning i försia hand vända sig till en bank. Vidare skulle det innebära en avlastning av den statliga låneadminisirationen om lånehanieringen eller delar av den läggs på kreditinrättningarna.

Jag har övervägt ett system enligt vilket de bostadsinstitui som jag har nämnl i det föregående handhar både upplåning och ulbelalning i fråga om energispariån samtidigt som kravel på fortsatt smidighet i fråga om den enskildes möjligheler att få slöd beaktas. Institutens uppgift i ett sådani sysiem skulle bli närmasi - som energihushållningsdelegationen har framhållit - att verkställa utbetalningar på anmodan av lånemyndighelerna saml alt slå för låneadminisirationen. Delegationen ansåg för sin del atl det är högst tveksamt om de nuvarande instituten skulle ålaga sig denna omfattande administrativa verksamhet. Vid konlakler mellan förelrädare för regeringskansliel och de tre bosladsinsiiiuien har det efter vad jag har erfaril emellerlid framkommit att instituten är inlresserade av att medverka till en lösning av del slag som jag nu har angell. Enligt vad jag har inhämtat förutsätter instituten, i enlighel med vad majoriieten i riksbanksruDmäktige

Prop. 1978/79:115 40

har föreslagit, att staten inför en kreditgaranti som säkerhei för lån från instituten.

Vid de kontakter som har förevarit mellan bostadsinstitulen och företrädare för regeringskansliet har föQande ordning diskuterats.

Energispariånen skulle beviQas utan föregående kreditisk prövning från institutens sida. Prövning av låneförutsättningar och villkor för lån skulle liksom hittills ankomma på lånemyndigheterna. Säkerhet för lånen skulle lämnas i form av statlig lånegaranti. Reglema för långivningen skulle även i fortsättningen fastställas av statsmakterna. Räntevillkoren skulle dock få bestämmas av instituten med ledning av deras kostnader för upplåning efter samma principer som gäller i fråga om bottenlån.

Vad som har diskuterats skulle innebära att den direkta statliga långivningen upphör. Av detta föQer bl. a. att nuvarande möjligheter till förskott på lån försvinner. Enligt energihushållningsdelegationen kan det i och för sig tänkas att bostadsinstituten betalar ut lån i förskott. Bostadsinstituten anser enligt vad jag har inhämtat det emellertid vara angeläget att nuvarande uppdelning på långa och korta krediter behålls. Det skulle nämligen kunna innebära vissa problem med kapitalanskaffningen om instituten tvingades all genom förskott svara för all kreditgivning under byggnadstiden. Instituten har därför fört fram tanken att institut och banker tar ett kollektivt ansvar för byggnadskreditgivningen till energisparåtgärder i bostadshus. Del skulle då i övrigt fl ankomma på krediimarknaden att själv bestämma den närmare fördelningen mellan sedvanliga byggnadskrediler och förskott på lån från instituten. Föratt minska eller eliminera problem i samband med byggnadskreditgivningen har del ansetts vara nödvändigt att den statliga lånegarantin utvidgas till att gälla även krediter under byggnadstiden. Härigenom uppnås bl. a. att banklagens bestämmelserom kreditvärde blir uppfyllda och således inte möjliga att åberopa som skäl för att vägra byggnadskreditiv.

I fråga om hur långivningen slutligen skall fördelas har från de tre bostadsinstituten bl. a. den tanken förts fram alt de byggnadskrediigivande bankerna borde kunna få svara även för de slutliga lånen i viss omfattning. Framför allt i fråga om små lån har detta ansetts vara en lämplig ordning.

Enligt vad som har framkommit vid de överiäggningar som har förevarit skulle en statlig kreditgaranti för lån från krediimarknaden lill energisparande åtgärder inom bostadsbeståndet kunna innebära att staten ikläder sig borgensansvar gentemot viss långivare för låntagarens skuld. 1 princip kan långivaren så snarl belalning uieblir kräva att staten infriar sill ansvars-åtagande. Av praktiska skäl skulle dock, med mönsier från andra liknande kreditgarantisystem, normalt den ordningen tillämpas atl långivaren svarar för alla indrivningsåtgärder fram t. o. m. eventuellt exekutivt förfarande. Först när en föriust på detta sätl har konstaterats skulle staien lösa in lånet.

Prop. 1978/79:115 41

Som jag redan har nämnt finns del ett påtagligt intresse från de tre bostadsinstilutens sida för den i det föregående skisserade ordningen. Även jag anser att en sådan ordning kan vara av intresse som ett alternativ till den av energihushållningsdelegationen föreslagna ordningen. Äv väsentlig betydelse är emellertid som riksdagen har uttalat, att en ny finansieringsordning inte flr medföra någon försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigl sätt fa det stöd som denne är berättigad lill. A v särskild belydelse i del sammanhängd är atl det skapas fullgoda garantier för all krediter under byggnadstiden lämnas utan slörningar. Jag anser vidare att ett nytt finansieringssyslem måste bedömas med hänsyn lill möjlighelerna alt del skall kunna fungera inom ramen för en eveniuell kommunalisering av beslulen i energisparfrägor. Frågan om vilken ordning som är lämplig för finansiering av energispariån behöver därför övervägas ytterligare. Härtill kommer atl del inle kan ställas fullständiga garantier för att en ny ordning, praktiskt sett, kan börja tillämpas redan den I juli 1979.

Mot denna bakgrund är jag inte nu beredd att ta slutlig ställning till de framlida formerna för finansiering av energispariånen. Jag räknar med atl kunna återkomma till denna fråga under hösten 1979 i sådan lid all riksdagen kan beslula om finansieringsformen före kalenderårsskifiei 1979/1980. 1 avvaktan härpå förordarjag att nuvarande ordning för energispariån skall lillämpas under hela år 1979.

Utgifterna för de lån som beviQas under andra halvåret 1979 bör liksom beträffande långivningen hittills bestridas från anslagel Bil. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsområdet m. m. Den ram- och anslagsteknik som hittills har tillämpats i fråga om lån- och bidragsgivningen lill energisparäigärder innebär atl anslag har anvisats med samma belopp som den av riksdagen fastställda beslutsramen. Del är dock svårt att nu exakt bedöma hur stor del av ramen för beslul om bidrag och lån för energibesparande ålgärder i bostadshus under budgetåret 1979/80 jag föreslår i det föQande genom beslut före utgången av år 1979 kommer att las i anspråk för lån. Med hänsyn härtill och efiersom det erfarenhetsmässigt finns en betydande reservation på anslaget beroende på den tid som förflyter mellan beslul och utbetalning beräknar jag inte nu några särskilda medel för energispariån under anslagel för näsla budgetår. Tillgängliga medel på anslagel, inkl. reservationer, lorde läcka behovet till dess frågan om formerna för finansieringen av energispariån har slutbehandlats. De ytterligare medel som kan komma atl behövas för atl täcka utgifterna för den fortsatia långivningen bör kunna anvisas på tilläggsbudget. Till ram- och anslagsfrågor i övrigi återkommer jag i del föQande.

7 Ramar och anslag

Jag övergår nu till ram- och anslagsfrågor. Jag tar först upp anslaget B11. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. och börjar med

Prop. 1978/79:115 42

frågan om ramar för beslul om lån och/eller bidrag under näsia budgelår. För disposiiion av innevarande budgetårs anslag för olika ändamål gäller föQande av riksdagen fastställda ramar för beslut om lån och bidra under budgetårel 1978/79.

Ram för beslut

1. Bidrag och lån för energibesparande åtgärder 864 milj. kr. i bostadshus

2. Bidrag för energibesparande åtgärder i allmän- 10 milj. kr na samlingslokaler

3. Bidrag för energibesparande åtgärder i statliga 25 miQ. kr. byggnader

4. Bidrag för energibesparande ålgärder i kom- 40 milj. kr. munala och  landstingskommunala byggnader

5. Bidrag lill prototyp- och demonsiralionsverk-   6,6 miQ. kr. samhet

6. Bidrag lill kommuner för rådgivning m. m.     60 milj. kr.

Härutöver har riksdagen (prop. 1977/78:100 bil. 16, CU 977/78:31, rskr 1977/78:345) bemyndigat regeringen att inom ramen för ett belopp av 400 miQ. kr. beslula om utökning av de under 1-4 angivna ramarna om det behövs med hänsyn till främsi sysselsättningsläget.

Beslutet om energisparplanen innebär bl. a. atl programmet skall byggas upp stegvis med en upptrappning av insatserna. Dåvarande departementschefen anförde i prop. 1977/78:76 atl hon förutsåg ell sammanlagt investeringsbehov för de byggnadsåtgärder som föranleds av programmel om ca 1,8 miQarder kr. för budgetåret 1978/79, ca 2,7 miQarder kr. budgetåret 1979/80 och ca 3,6 miQarder kr. budgetåret 1980/81. Beloppen avsåg det prisläge som antogs råda år 1978/79. De angivna beloppen omfattade del lolala invesie-ringsbehovei för insaiser inom såväl bostadsdepartementets som industridepartementets ansvarsområden. Den då angivna nivån för budgetåret 1979/80 finner även jag lämplig.

Ramarna för beslul om lån och bidrag anger de högsta belopp inom vilka bostadslånemyndigheierna är bemyndigade att besluta om åtaganden för olika ändamål. Del är därvid ovidkommande hur dessa åtaganden finansieras. Jag har i det föregående (avsnilt 6) förordal atl energispariån skall utgå av medel från statsbudgeten under hela kalenderåret 1979. Frågan om hur energispariånen skall finansieras för liden därefter - över sialsbudgelen eller av medel från krediimarknaden - påverkar inle beräkningen av ramarna. Prövningen av lånens storiek och övriga förutsättningar för lån kommer allQämt all ulföras av de myndigheter som svarar för den statliga bostads-långivningen. Vid en ändrad finansiering kommer ramen att vara ett utiryck för del högsia sammanlagda belopp intill vilket lånemyndighelerna får

Prop. 1978/79:115 43

godkänna ansökningar om lån och bidrag till energisparande åtgärder

Med hänsyn härtill föreslårjag att föQande ramar fastställs för beslul om lån och bidrag tlU energibesparande åtgäider under budgetåret 1979/80.1 frågaom ramen för beslul om stöd till energisparande åtgärder i statliga byggnader har jag därvid samråti med chefen för budgetdepartementet.

Ram för beslul

1. Bidrag och lån för energibesparande ålgärder

ibosladshus 1 175 000 000 kr.

2. Bidrag för energibesparande ålgärder i allmänna samlingslokaler 10 000 000 kr.

3. Stöd lill energibesparande ålgärder i statliga

byggnader 10 000 000 kr.

4. Bidrag och lån för energibesparande ålgärder

i kommunala och landslingskommunala byggnader      90 000 000 kr.

Med hänsyn till bl. a. sysselsättningseffekterna bör lån- och bidragsgivningen i fråga om ålgärder i bostadshus fördelas jämnt under budgetåret. Det bör liksom innevarande budgetår ankomma på regeringen all ulfärda närmare föreskrifter om detta. Regeringen bör också liksom innevarande budgetår utverka riksdagens bemyndigande att göra ulbyle mellan ramarna med hänsyn lill den fakiiska efterfrågan för olika ändamål.

Utöver de av mig nu föreslagna ramarna bordet finnas en planeringsreserv för ytteriigare beslul om lån och bidrag för energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse under budgetåret 1979/80. Planeringsreserven bör disponeras på sätl som är lämpligt med hänsyn främsi lill sysselsättningsläget. Jag föreslår att planeringsreserven för näsla budgelår fastställs till 640 miQ. kr. Medel för ändamålet bör dock ställas lill förfogande endasl i den mån planeringsreserven fakiiski las i anspråk.

Jag har i del föregående (avsniii 3.1) redovisat förslagom alt ökade medel skall ställas lill förfogande för bidrag tUl kommunerna for rådgivnings- och besiktningsverksamhet under en lid av tre år. För bidrag för budgetårel 1979/80 förordarjag en beslutsram av 95 miQ. kr. För bidrag under vart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82 bör gälla en preliminär ram om samma belopp. Inom dessa ramar bör också bestridas kostnader för informaiion och utbildning av förtroendevalda och vissa anslällda inom kommunerna. På samma säll som under innevarande budgelår bör det, enligt vad jag tidigare anfört, ankomma på regeringen atl meddela närmare bestämmelser om dispositionen av dessa medel.

Liksom under innevarande budgetår bör särskilda medel ställas lill förfogande för koslnader för framställning av studiematerial m. m. tili fonblld-nlngsverksamhei för yrkesverksamma saml för övrig information m. m. om energisparstödet. Jag beräknar medelsbehovel till sammanlagl 3 milj. kr. under budgetåret 1979/80. Medlen till fonbildningsverksamhet bör liksom innevarande budgelår disponeras av statens planverk. Del bör ankomma på

Prop. 1978/79:115 44

regeringen all meddela närmare bestämmelser om användningen av de föreslagna medlen.

Med hänvisning till vad jag har anförl i del föregående (avsnitt 3.2) beräknar jag de sammanlagda kostnaderna för den energUnriktade utveckllngs-och demonsirationsyerksamheien lill 31,2 miQ. kr. under näsla budgetår.

Sedan budgetåret 1975/76 finansieras den energiinriktade verksamhet som administreras av statens råd för byggnadsforskning delvis genom atl en viss andel av de avgiftsmedel som lillförs fonden för byggnadsforskning används för energiinriktad verksamhet (prop. 1975:30,CU 1975:28, rskr 1975:203, NU 1975:30, rskr 1975:202). Dessa medel har hittills disponerats för verksamhei inom industrideparlemeniels ansvarsområde. Efter samråd med statsrådet Tham förordarjag att dessa medel fr. o. m. 1979/80 utnyttjas för alt finansiera den energiinriktade utvecklings- och demonstraiionsverksamheten inom bostadsdepartementets ansvarsområde. Av de medel som inflyter till fonden lor byggnadsforskning bör under budgetåret 1979/80 13 milj. kr. disponeras för energiändamål. Regeringen medgav den 2 november 1978 alt rådel, ulöver de medel som anvisats på anslagel till energiforskning under industridepartementets huvudlitel, inom ramen för i fonden tillgängliga medel fick disponera 4 miQ. kr. för planeringoch uppföQning av forskningsinriktal experimentbyggande. Dessa medel betraktades som ett förskott för vilket fonden skulle kompenseras vid medelsberäkningen för budgetåret 1979/80. Av kostnaderna för verksamheten bör således 9 miQ. kr. bestridas av avgiftsmedel inom fonden för byggnadsforskning under budgetåret 1979/ 80.

Mot denna bakgrund förordarjag atl medel lill energiinriktad urveckUngs-och demonstrationsverksamhet ställs till förfogande för statens råd för byggnadsforskning från förevarande anslag inlill ett belopp av 22,2 milj. kr. under budgetåret 1979/80. Rådet behöver för sin planering av verksamheien kunna göra åtaganden även för följande budgetår. Jag anser atl rådel under budgetåret 1979/80 bör kunna göra sådana åtaganden för budgetåren 1980/81 och 1981/82 inlill 23 resp. 13 miQ. kr.

1 del föregående (avsnitt 2.1) har jag redogjort för vissa pågående och planerade undersökningar av effekterna av energisparstödel. Av den inrikl-ningjag lidigare förordal förden energiinriklade utvecklings- och demonstra-lionsverksamheien följer all siaiens råd för byggnadsforskning inom ramen för de medel som rådel disponerar för denna verksamhei även avses svara för slöd lill sådani prakliskl inriklal ulvecklingsarbete som har nära anknyining till genomforandel av energisparplanen. Härutöver behöver särskilda medel beräknas för vissa undersökningar som direkl föranleds av den förestående omprövningen av energisparprogrammet. Jag beräknar medelsbehovet under budgetårel 1979/80 till 4,3 miQ. kr. Del bör ankomma på regeringen att beslula om ulbelalning av dessa medel eller att meddela närmare bestämmelser härom.

Prop. 1978/79:115 45

Den anslagsleknik som har tillämpats under detla anslag under lidigare budgetår har inneburil alt ansåg har anvisats med belopp som har motsvarat summan av beslutade ramar och övriga beräknade ulgifter under anslagel. Jag har lidigare vid redovisningen av mina överväganden i fråga om den fortsatta finansieringen av lån lill energibesparande ålgärder i bostadshus m. m. sagt attjag inle nu är beredd att beräkna det slulliga behovet av medel till sådana lån. Med hänsyn härtill och till de beräkningar i övrigt somjag har redovisal beräknar jag nu anslagel lill vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1979/80 till sammanlagt 498,5 miQ. kr.

Vid min anmälan till prop. 1978/79:100 (bil. 16) av det under fonden för låneunderstöd uppförda invesieringsanslaget lill Lån liU experimenlbyggande m. m. förordade jag en ram för beslut om lån till experimentbyggande om 25 miQ. kr. förbudgelårel 1979/80och preliminära ramarom 20 miQ. kr. förvart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82. Jag förordar emellertid nu-med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående (avsnitt 5) - atl ramen för beslul under budgetåret 1979/80 fastställs till 41 milj. kr. samt alt de preliminära ramarna för budgetåren 1980/81 och 1981/82 bestäms till resp. 32 och 17 miQ. kr. De här redovisade förslagen föranleder dock ingen ändring av det i budgetproposition beräknade behovet av medel lill ulbetalning av lån under näsla budgelår.

Vid rådets planering av verksamheien beräknas betydande belopp inom beslutsramen komma atl avsättas för vissa siörre projeki. För atl inte onödigtvis försälta rådet i en tvångssituation i samband med förhandlingar om sådana projeki kort före ett budgelårsskifie bör oförbrukad del av beslutsramen för vardera av budgetåren 1978/79 och 1979/80 kunna UtnytQas även under närmasi påföQande budgetår. Med hänsyn till den flexibilitet i utnyttjande av medlen som därmed uppnås och med hänsyn till den volym som experimenibyggnadsverksamheten kommer alt ha fr. o. m. nästa budgelår finner jag att det inte längre bör föreligga något behov av att, så som tidigare, under löpande budgelår kunna göra omfördelningar mellan de båda beslulsramarna för lån till experimenlbyggande och för bidrag för planering och uppföQning av experimenlbyggande.

8 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag atl regeringen föreslår riksdagen alt

1. bemyndiga regeringen all under de fömisäiiningar som jag har angell i det föregående besluta om grundema för slalligl slöd till energibesparande ålgärder i bostadshus m. m. såvitt gäller slödberätligade åtgärder och energisparbidragets storlek,

2. godkänna vad jag har förordal i fråga om räniebidrag för lån lill energibesparande ålgärder i småhus.

Prop. 1978/79:115 46

3. bemyndiga regeringen att besluta om grunderna för statligt stöd till energibesparande åtgärder i kommunala och landslingskommunala byggnader såviti gäller slödberätligade åtgärder saml godkänna vad jag har förordat i fråga om lån till sådana åtgärder i vissa fall,

4. godkänna vad jag har förordat i fråga om finansieringen av lån till energibesparande ålgärder,

5. medge att bidrag och lån lill energibesparande ålgärder i bostadshus m. m. beviljas intill ett belopp av 1 175 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

6. medge alt bidrag till energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler beviQas intill ett belopp av 10 000 000 kr. under budgetårel 1979/ 80.

7. medge all bidrag och lån lill energibesparande ålgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader beviQas inlill ett belopp av 90 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

8. medge att stöd till energibesparande ålgärder inom statliga byggnader beviQas intill ett belopp av 10 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

9. bemyndiga regeringen att under de förulsältningar som har angetts i det föregående beslula om ulbyle mellan de under 5-8 angivna ramarna,

10. medge regeringen att inom ramen fören planeringsreserv av 640 000 000 kr. besluta om utökning av de under 5-8 angivna ramarna enligt de grunder som har förordat,

11. medge att anslaget Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. disponeras för energiinriktad utvecklings- och demonstraiionsverksamhet m. m. inlill eit belopp av 22 200 000 kr. under budgetåret 1979/80,

12. medge att beslul i fråga om slöd under budgetåren 1980/81 och 1981/82 till energiinriktad utvecklings- och demonstraiionsverksamhet preliminärt får meddelas intill ett belopp av resp. 23 000 000 kr. och 13 000 000 kr.

13. medge att bidrag till kommunerna för rådgivnings- och besiktningsverksamhei m. m. beviljas inlill eti belopp av 95 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

14. medge alt beslul i fråga om bidrag under vart och ett av budgetåren 1980/ 81 och 1981/82 till kommunema för rådgivnings- och besiktningsverksamhei m. m. preliminärt får meddelas intill ett belopp av 95 000000 kr.,

15. lill Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1979/80 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 498 500 000 kr.,

16. medge att lån lill experimenlbyggande m. m. beviljas inlill ett belopp av 41 000 000 kr. under budgetåret 1979/80, liksom att outnyttjad del av denna ram flr utnyttjas även under budgetåret 1980/81,

Prop. 1978/79:115

47

17. medge att outnyttjad del av ram för beslut under innevarande budgetår om lån till experimentbyggande m. m. får utnyttjas även under budgetåret 1979/80,

18. medge att beslut i fråga om lån under budgetåren 1980/81 och 1981/82 till experimenlbyggande m. m. preliminärt får meddelas intill ett belopp av resp. 32 000 000 kr. och 17 000 000 kr.

Prop. 1978/79:115 48

Innehåll

1 Inledning..................................................... ..... 1

2 Energisparstödet.......................................... ..... 2

2.1 Energianvändningens struktur och sparmål.. 2

2.2 Energisparstödets inriktning och omfattning 8

2.2.1 Energisparstöd till bosläder.............. 8

2.2.2 Energisparstöd till kommunala byggnader m. m. 18

3   Rådgivnings- och demonstraiionsverksamhet......        20

3.1 Kommunal information, rådgivning och besiklning        20

3.2 Utvecklings- och demonstraiionsverksamhet mm        25

4   Ändringar i byggnadsstadgan m. m...................        27

4.1 Av energikommissionen föreslagna ändringar i byggnadsstadgan   28

4.2 Av planverkets föreslagna ändringar i byggnadsstadgan.. 28

4.3 Vissa komplelterande frågor...... *............. ... 31

5 Utvidgad experimentbyggnadsverksamhet m. m. inom solvärmeområdel 33

6 Kapilalmarknadsfinansiering av energispariån....... 36

7 Ramar och anslag......................................... ... 41

8 Hemslällan................................................... ... 45

Bilagor till bilaga 3 ingår i separat bilagedel.

Bilaga 3.1 Sammanfattning av bostadsstyrelsens utvärdering av energisparstödet till bostäder budgetåret 1977/78

Bilaga 3.2 Gällande rätt, förslag från statens planverk om ändring i 54, 61 och 64 §§ byggnadsstadgan, samt sammanställning av remissynpunkter över verkets förslag

Bilaga 3.3 Sammanfattning av energihushållningsdelegationens förslag angående finansiering av energispariån fr. o. m. budgetåret 1979/80 samt riksbanksfullmäktiges yttrande över förslaget

Bilaga 3.4 Sammanfattning av gällande ordning i fråga om energisparstöd inom bostadssektorn m. m. samt vissa anslagsframställningar

^{Regeringens proposition}

_1978/79:115

Bilaga 4 Budgetdepartementet

^{Riktlinjer för energipolitiken}

_{såvitt avser}

_{budgetdepartementets verksamhetsområde}

Prop. 1978/79:115    Bilaga 4    Budgetdepartementet 1

Bilaga 4

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-01

Föredragande: statsrådet Mundebo

.\nmälan till proposition om riktlinjer för energipolitiken såvitt avser budgetdepartementets verksamhetsområde

1    Inledning

Energibeskattningen kan f n. i allt väsentligt jämställas med annan av främst statsfinansiella skäl motiverad indirekt beskattning. Utan tvekan är dock skatteinstrumentet ett medel som i vart fall på något längre sikt erbjuder goda möjligheter att påverka energitillförseln och energianvändningen i en från samhällssynpunkt önskvärd riktning. Regeringen har därför tidigare i dag utfärdat direktiv till en utredning om beskattningen av energi m.m. Kommitténs huvuduppgift blir att karilägga förutsättningama för en omläggning av energibeskattningen så atl den bätire tillgodoser de energipolitiska intressena. En sådan omläggning behöver inle innebära att beskattningens statsfmansiella betydelse minskar.

Vissa energiskattefrågor bör dock, som statsrådet Tham tidigare denna dag också har aviserat, las upp till behandling redan nu. Således har Svensk Metanolutveckling AB hemställt om lindringar i beskattningen av metanol. Svenska Esso AB, Saab-Scania AB och Nya Drosktrafikför-eningen ek. för. m. fl. har begärt sänkning av skatten på gasol eller att nu gällande relation mellan skatteuttaget på bensin och gasol behålls. De ekonomiska villkoren vid utnyttjande av andra drivmedel än de traditionella är, .som statsrådet Tham har påpekat, en betydelsefull fråga. Jag avser därför att la upp den i del föQande.

Jag tar vidare upp frågan om en höjning av energiskalten på mineraloljor.

2   Föredragandens överväganden

Energibeskattningen består av ett flertal olika indirekta skatter. Således utgår allmän energiskatt enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt på 1    Riksdagen 1978179. I .saml. Nr 115. Bilaga 4

Prop. 1978/79:115   Bilaga 4    Budgetdepartementet 2

bensin, gasol, motorbrännoQa, eldningsoQa, kolbränslen och elkraft. Mervärdeskatt utgår på andra bränslen än sådana som omfattas av den allmänna energiskatten. Bensin och gasol beskattas därutöver särskilt enligt bensinskattelagen (1961: 372) resp. förordningen (1964: 352) om gasolskatt. Fordon inrättade för drift med annat drivmedel än bensin eller gasol jämte vissa tyngre släpvagnar träffas av kilometerskatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601). Slutligen utgår avgift på bensin och mineraloQor enligt lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oQeprodukter.

Beskattningen av metanol och gasol m. m.

Metanol och andra s. k. motoralkoholer beskattas f. n. på samma sätt som bensin under förutsättning att de är avsedda för användning till motordrift. För bensin och sådana motoralkoholer utgår allmän energiskatt med 34 öre per liter och bensinskatt med 68 öre per liter. Vidare utgår särskild beredskapsavgift med 7 öre per liter. Den totala skattebelastningen för bensin och motoralkoholer är således 102 öre per liter jämte beredskapsavgift om 7 öre per liter.

För gasol utgår i princip allmän energiskatt med 26 öre per liter och gasolskatt med 29 öre per liter, dvs. totalt 55 öre per liter.

Som statsrådet Tham tidigare har anfört har metanol och andra motoralkoholer endast ungefär hälften av bensinens energiinnehåll. Skatten är däremot densamma för de båda drivmedlen. Detta förhållande försvårar naturligtvis de utökade prov med syntetiska drivmedel, främst metanol, som Svensk Metanolutveckling AB avser att genomföra.

Som statsrådet Tham tidigare i dag har uttalat bör åtgärder som främjar en övergång till andra drivmedel än de traditionella stimuleras. Jag föreslår därför att det sammanlagda uttaget av bensinskatt och allmän energiskatt på motoralkoholer sänks till hälften av det nuvarande skatteuttaget. Den föreslagna sänkningen av skatten på motoralkoholer bör i sin helhet åstadkommas genom en nedsättning av bensinskatten.

Beträffande beskattningen av gasol har statsrådet Tham tidigare som sin mening uttalat att relationen mellan nu gällande skatte- och avgiftsuttag på bensin och gasol lills vidare i huvudsak bör behållas. Jag delar denna uppfattning.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att det enligt gällande bestämmelser är fordonsägaren som är skattskyldig till gasolskatt. Detta förhållande utgör f n. inget problem, då endast ett fåtal fordon är inrättade för gasoldrift. Skulle antalet sådana fordon öka kraftigt, uppstår givetvis praktiska olägenheter med ett slort antal skattskyldiga. Det kan då finnas anledning att återkomma med förslag lill ändrade bestämmelser på denna punkt.

Nedsättning av induslrins energiskatt

Skatten på elektrisk kraft är 3 öre per kWh. För elkraft som förbrukas i industriell verksamhet är skatten dock 2 öre per kWh för den del av

Prop. 1978/79:115   Bilaga 4   Budgetdepartementet 3

förbrukningen som överstiger 40 000 kWh per år. Skatten på mineraloljor är 40 kr. per m. Skatten på energi som förbrukas i industriell tillverkning skall dock utgå med högst 3 % av de tillverkade produkternas försäQnings-värde fritt fabrik. Genom särskilda beslut för enskilda företag har regeringen för viss tidsperiod, senast för år 1979, nedsatt denna procentsats till 1,3. Jag avser senare föreslå att regeringen beslutar om en höjning av procentsatsen till 1,8 med verkan från den 1 januari 1980.

Beskattningen av mineraloljor m. m.

Skatt utgår på motorbrännoQor, eldningsoljor, bunkeroQor och sådan fotogen som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer i form av allmän energiskatt med 40 kr. per m.

Som statsrådet Tham tidigare har anfört är skatten i förhållande till energiinnehållet f n. väsentligt lägre på fossila oQor än på elektrisk kraft. Detta talar för att skatten på oljor bör höjas. En sådan höjning bör på sikt kunna bidra till att minska vårt oQeberoende genom att stimulera till användning av andra bränslen och till hushållning med energi. Samtidigt är den motiverad även av statsfinansiella skäl. Jag föreslår därför en fördubbling av den allmänna energiskatten på motorbrännoQor, eldningsoQor, bunkeroQor och sådan fotogen som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1980.

De föreslagna höjningarna av procentsatsen för nedsättning av energiskatt och av skatten på mineraloQor kan beräknas ge en inkomstförstärkning om ca 600 miQ. kr. per år.

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att aniaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1961: 372) om bensinskatt,

2. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som Bilaga

4.1.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 4   Budgetdepartementet 4

Bilaga 4.1

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinsliatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1961; 372) om bensinskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatten utgår med sextioåtta öre Skatten utgår med sextioåtta öre

för liter. per liter för vara som avses i I § a)

och med sjutton öre per liter för metanol, etanol, propylalkohol och isopropylalkohol. Blandas alkohol som nu har sagts i bensin eller annan vara utgår skatt med sjutton öre per liter för den inblandade alkoholen och med sextioåtta öre per liter för blandningen i övrigt.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock icke inräknas smörjoQa som ttllsatts bensin för motordrift. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

' Lagen omtryckt 1975:274. Senaste lydelse av lagens mbrik 1975:274. 2 Senaste lydelse 1978:117.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 4   Budgetdepartementet 5

2   Förslag till

Lag om ändring i Jagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att bilagan ttll lagen (1957: 262) om Imän energiskatt ■ skall ha nedan angivna lydelse.

Bilaga till lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Nuvarande lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulllaxe-        Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01 Stenkol.............................................. 12 kr. för ton

ur 27.01          Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter
och liknande fasta bränslen, fram
ställda av stenkol  ............................ 6 kr. för ton

ur 27.02 Brunkolsbriketter   ........................... ........ 6 kr. för ton

ur 27.04 Koks och koksbriketter   .................. ....... 14 kr. för ton

ur 27.04 Koksstybb......................................... ........ 6 kr. för ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör

drift av snabbgående dieselmotor ... ...... 40 kr. för m'

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och

bunkeroljor ....................................... 40 kr. för m'

Anm. Skallen på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattnings-myndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Förestagen lydelse

Pärteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe-        Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01 Stenkol.............................................. ....... 12 kr. för ton

ur 27.01           Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter
och liknande fasta bränslen, fram
ställda av stenkol  ............................ ........ 6 kr. för ton

ur 27.02 Brunkolsbriketter.............................. ........ 6 kr. för ton

ur 27.04 Koks och koksbriketter..................... ....... 14 kr. för ton

ur 27.04 Koksstybb......................................... ........ 6 kr. för ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör

drift av snabbgående dieselmotor ... ...... SO kr. för m'

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och

bunkeroljor ...................................... SO kr. för m

Anm. Skallen på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätl eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndighelen fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. ' Lagen omtryckt 1975:272. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:272.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 1

Bilaga l.l

Energi

Sammanfattning av och remissyttranden över energikommissionens betänkanden SOU 1978:17 och 49

Innehåll

1 Sammanfattning av energikommissionens betänkanden        3

1 .'1  Inledning............................................................... ..... 3

1.2 Energi - bakgrund, begrepp och samband................ ..... 3

1.3 Historik...................................................................... 6

1.4 Inriktningen av energipolitiken................................. ... 10

1.5 Referensprognos...................................................... ... 13

1.6 Energialternativens förutsättningar.......................... ... 16

1.6.1 Energianvändning och energihushållning.......... 16

1.6.2 Energitillförsel och energidislribulion................. 20

1.6.3 Energipoliliska styrmedel................................... 24

1.6.4 Forskning, utveckling och demonstration  inom  energiområdet          28

1.6.5 Värdering av bieffekter och risker..................... ... 29

1.6.6 MiQö och säkerhet  .......................................... ... 30

1.7 Utgångspunkier för sammansättning av alternativa energiprogram              33

1.8 Energialternativ........................................................ ... 35

1.8.1 Vissa ekonomiska förutsättningar..................... ... 35

1.8.2 Alternativa energiprognoser............................. 36

1.8.3 Energikommissionens alternativ ...................... 37

1.8.3.1 Energianvändning................................... 37

1.8.3.2 Energitillförsel och omvandling............... 39

1.8.3.3 Ekonomi.................................................. 43

1.8.3.4 Sysselsättning ....................................... 45

1.8.3.5 Miljöbelastning ....................................... 46

1.9                                                                                   Utvärdering av energialternativen            52

1.10................................................................................ Kommissionens överväganden och förslag           55

1.10.1....................................................................... Överväganden      55

1.10.2....................................................................... Förslag och rekommendationer     65

1.11................................................................................ Reservationer       72

l.l l.l Reservaiioner mot huvudbelänkandel  ............. ... 72

1.11.2 Reservationer mot sluibelänkandei om säkerhei och

miQö ............................................................... ... 74

2 Remissyttrandena........................................................ 76

2.1 Remissförfarandet.................................................... ... 76

2.2 Energikommissionens arbeie och överväganden m. m       77

2.2.1 Energipolitikens inrikining och besluisbehov ..... 77

2.2.2 Försörjningstrygghel  ....................................... ... 82

2.2.3 Slällningslagande till energialternativen............ ... 85

2.2.4 Valel av lidsperspektiv  ..................................... ... 86

2.2.5 Energiprognoser................................................ 87

2.2.6 Ekonomiska grundförutsättningar..................... 90

2.2.7 Samhällsekonomiska effekier............................ ... 91

1    Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. l91Hfl9:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 2

2.3 Förslag och rekommendalioner ................................ 96

2.3.1                                                                            Övergripande styrmedel    96

2.3.1.1 Omläggning av energiskalten ................ 96

2.3.1.2 Energiprognoser och energistatistik ...... 103

2.3.1.3 Energisektorns kapitalförsörjning........... 104

2.3.1.4 Kommunal energiplanering..................... 109

2.3.2                                                                           Energihushållning  111

2.3.2.1 Uiredning om noll-lillväxi i energianvändningen 111

2.3.2.2 Industri................................................... . 112

2.3.2.3 Samfärdsel.............................................. 118

2.3.2.4 Byggnader ............................................. 131

2.3.2.5 Övrigt ..................................................... . 145

2.3.2.6 Stödjande insaiser.................................. . 147

2.3.3                                                                           Bränsleförsörjning             148

2.3.3.1 Olja......................................................... 148

2.3.3.2 Naturgas................................................. . 153

2.3.3.3 Kol........................................................... 157

2.3.3.4 Uran och skiffer ...................................... .. 163

2.3.3.5 Torv......................................................... 168

2.3.3.6 Bränslen från biomassa.......................... 173

2.3.3.7 Syntetiska drivmedel............................... 182

2.3.4                                                                           Elförsörjning          186

2.3.4.1 Utgångspunkt  ....................................... 186

2.3.4.2 Vattenkraft............................................. 187

2.3.4.3 Kärnkraft................................................. 191

2.3.4.4 Vindkraft ................................................ 200

2.3.4.5 Konventionell kondenskrafl..................... 203

2.3.4.6 Kraftvärmeverk....................................... 204

2.3.4.7 Industriellt mottryck  .............................. 206

2.3.5                                                                           Värmeförsörjning   206

2.3.5.1 Fjärrvärme.............................................. 206

2.3.5.2 Spillvärme .............................................. 209

2.3.5.3 Elvärme .................................................. 209

2.3.5.4 Värmepumpar......................................... 210

2.3.5.5 Soluppvärmning ..................................... 211

2.3.6                                                                           Hälso-, miQö- och säkerhetsrisker 214

2.3.6.1 Allmän bedömning.................................. . 214

2.3.6.2 Kärnkraftens fredliga uinyttjande .......... 215

2.3.6.3 Säkerheten mot olyckshändelser............ 215

2.3.6.4 Högaktivt avfall....................................... 223

2.3.6.5 Avfall från kol och oQa  .......................... 224

2.3.6.6 Utsläpp av föroreningar från bränslen  .. 225

2.3.6.7 Organisation för siudier av flödesenergi. 229

2.3.6.8 Strålning i bosläder................................. 230

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 3

1    Sammanfattning av energikommissionens betänkanden

1.1      Inledning

Energikommissionens huvuduppgifter har enligt direktiven varit alt samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan Qäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen om den svenska energipolitikens inriktning för liden fram till omkring år 1900.

1 sill huvudbetänkande (SOU 1978: 17) Energi redovisar energikommissionen' utgångspunkter för energipolitiken, beräkningar och bedömningar av några alternativa huvudinriktningar av energipolitiken för tiden fram till år 1990 samt en översiktlig bedömning avseende tiden fram till omkring år 2000.1 betänkandet redovisas också överväganden och förslag till åtgärder som statsmakterna bör vidta.

1 slutbelänkandet (SOU 1978:49) Energi Hälso- miQö och säkerhetsrisker redovisar kommissionen — utöver vad som tagils upp i huvudbelänkandel - utredningsresultat samt kommissionens bedömningar och ställningstaganden beträffande hälsorisker, risker för stora olyckor och sabotage samt risker med avfallshantering.

Kommissionens överväganden bygger i väsenlliga delar på material som har tagits fram inom fem expertgrupper rörande säkerhet och miQö, energitillförsel, energihushållning, styrmedel samt forskning och utveckling.

1.2      Energi — bakgrund, begrepp och samband

Energins flöde och utnyttjande är den grundläggande faktorn i det globala ekosystemet konsiaterar energikommissionen. Människan är för sitt långsiktiga fortbestånd beroende av atl leva i harmoni med jordens ekosystem av vilkel hon är en del. Detta gör alt människans energianvändning mäste ske på sådant sätt att den i ett globalt perspektiv, och de avfallsprodukler den genererar, inte äventyrar de funklioner och organismer på vilka vårt ekosystem är uppbyggda.

Jordens tillgångar är begränsade. Några av dem förnyar sig under förutsättning atl kretsloppet inte rubbas. Andra resurser förnyas inle ulan UtnytQandet av dem innebär att tillgångarna definitivt minskar.

Utnyttjandet av leknik, råvaror och energi har möjliggjort materiellt förbättrade levnadsförhållanden för stora delar av mänskligheten. Fortsatt

' Generaldirektören Ove Rainer, ordförande, förbundssekreteraren Björn Bergman, professorn Kai Curry-Lindahl, riksdagsledamoten Birgitta Dahl, lekn. dr. Ingmar Eidem, förbundsordföranden numera chefredaktören Lars Engqvist, riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus, direktören Olof Hörmander, docenten Bjöm Kjellström, författaren Per Kågeson, biträdande överiäkaren Nils-Erik Landell, riksdagsledamoten Bengt Sjönell, statssekreteraren numera statsrådet Cari Tham, ombudsmannen Ulf Westerberg och riksdagsledamoten numera generalsekreteraren Anders Wijkman.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 4

teknisk utveckling bör vad gäller resursutnyttjandet begränsas till vad jordens tillgångar och ekosystemens kontinuerliga produktivitet tilllåter. Miljökvaliteten och därmed mänsklighetens fortlevnadsmöjligheter får inte äventyras. Detta innebär bl.a. att sådana energislag bör utnytQas som ger minsta skadeverkningar för den mänskliga hälsan och miQön.

Av särskild vikt är att undvika effekter som kvarslår och ackumuleras på lång sikl. Ansträngningarna atl öka säkerhelen och minska skadeverkningarna från vår nuvarande energianvändning bör intensifieras. En strävan bör vara all ulforma beslut om energiförsörjningssystem för flexibilitet och framtida handlingsfrihet.

En logisk utgångspunkt för diskussion om framtida energisystem är att behandla det mänskliga energiutnylQandet i relation till del globala ekosystemet och med beaktande av de långsiktiga aspekterna.

Energisystemet kan beskrivas på olika sätt. I en energitekniskt orienterad framställning redovisas energiförsörjningen med utgångspunkt i tillgångar på och UtnytQande av olika energiråvaror, energiomvandlings-anläggningar och distriburionssyslem.

För politiskt beslutsfattande är en beskrivning av energisystemen med utgångspunkt i energins funktion i samhället grundläggande. Frågor som då blir aktuella är energi och sysselsättning, fördelningspolitiska aspekier, energi- och strukturomvandling, maktfrågor i anslutning lill energiförsörjningen, individens utnytQande och beroende av energi. Del har varit naturiigi för energikommissionen alt utifrån grundläggande analyser av hälso- och miQöeffekter anlägga ett sådant mer samhällsorienteral synsätt på energisystemen.

Energitillgångarna kan delas in i två huvudkategorier, nämligen de genom solstrålningen förnyelsebara energikällorna och de lagrade, ändliga energiråvarorna. Omsättningen i världens energiförsörjningssystem bygger f.n. lill ca 15% på de förnyelsebara energikällorna. Resterande 85% härrör från de ändliga energiråvarorna.

Till de förnyelsebara energikällorna räknas direkt solstrålning och kort-tidslagrad solenergi i form av bl.a. vattenkraft, vindkraft, växtmaterial, vågenergi och yQordvärme. Endast hälften av den infallande solstrålningen når jordytan och ger där upphov till fotosyntes, vindar, avdunstning, nederbörd och uppvärmning av jordytan.

Det är väsentligt att skilja mellan den totala tillgången av en energikälla och dess tillgänglighet för samhällel. Tillgängligheten beror på tekniska, miQömässiga och ekonomiska förhållanden som förändras över tiden. De förnyelsebara energikällornas tillgänglighet för industrisamhället har hit-lills varil relativt begränsade och outvecklade.

De ändliga energiråvarorna kan studeras i två kategorier, nämligen dels fossila bränslen som ulgör långiidslagrad solenergi, t.ex. kol, olja, gas, skiffer och torv, dels kärnbränslen, i. ex. uran och thorium som härrör från processen då jorden bildades. Med hänsyn lill möjligheterna all i framtiden

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 5

fortsätta atl utnytQa de ändliga energiråvarorna kan de delas upp i kategorierna uthålliga och icke-uthålliga. Med uthålliga energiråvaror menar energikommissionen sådana som kan utnytQas lill betydande delar i energiförsörjningssystemet under något eller några hundra år. Med icke-uthålliga energiråvaror avses sådana som endast kan ge betydande tillskott till världens energiförsörjning under ytterligare några tiolal år.

I ett globall perspekliv kan oQa och gas hänföras till kategorien ickeuthålliga energiråvaror. Kol kan däremot betraktas som en mer uthållig energiråvara. Kärnbränslets uthållighet är beroende av vilken teknik som UtnytQas. Uran som bränsle för lättvattenreaktorer kan i ell globalt perspektiv belecknas som en icke-uthållig energiråvara. UtnytQas däremot bridreaktorleknik beräknas uthålligheten öka belydligt. För svenskt vidkommande är det i princip endasl tre typer av lagrade, ändliga energiråvaror som kan ge belydande tillskott till energiförsörjningen. De är uran, torv och skiffer.

Övriga energitillgångar som det är tekniskt möjligl att omvandla till användbar form är geotermisk energi och tidvattenenergi.

Med energitillgångar avses de resurser (mineral, skog, vind, solstrålning elc.) på jorden som innehåller sådan energi som kan utnytQas i praktiskt bruk. Energiråvaror är energilillgångar i naturlig form men utvunna ur naturen (t.ex. stenkol, råoQa, naturgas, ved, vind).

Ett energiförsörjningssystem kan principiellt sägas bestå av energikällor eller -råvaror, mellanled för anpassning av energiutbud lill energieflerfrågan saml slutlig användning. Energibärare är energi i sådan form att den lämpar sig för distribution till och slutlig användning hos förbrukare.

Enligt mekanikens definition är energi den storhet som anger förmågan att utföra arbete. Den inlernationella Sl-enheten för energi är joule (J), som är lika med watt-sekund (ws). Elektrisk energi anges oftast i multiplar av enheten watt-timme (Wh). Kommissionen använder huvudsakligen enheterna kilowatt-timme (kWh = 1 000 Wh) och terawatt-timme (TWh = 1 miljard kWh).

De energiformer som människan har direkt användning för är värme, Qus och mekaniskt arbele. Alla andra energiformer - exempelvis lägesenergi, kärnenergi och elektrisk energi - kan betraktas som "hjälp-former" för lagring och distribution m.m. och måste omvandlas eller överföras till värme, Qus eller mekaniskt arbete för att kunna utnytQas. Det är energiekonomiskt att ha så få övergångar från en energiform till en annan med så små förluster som möjligt.

Energi kan varken skapas eller förbrukas utan endasl omvandlas. Begrepp som energiproduktion och energiförbrukning är alltså oegentliga påpekar energikommissionen.

Vid omvandling av elektrisk energi till mekaniskt arbete kan teoretiskt selt uppnås 100% verkningsgrad. Denna energiform har med andra ord hög energikvalitet. När värmeenergi skall omvandlas till elektrisk eller

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 6

mekanisk energi blir verkningsgraden iägre. Värmeenergi har alltså en lägre energikvalitet.

De olika energibärarnas egenskaper varierar. När användaren väQer energibärare inverkar många faktorer, t.ex. tekniska möjUgheter atl omvandla till önskad energiform, tillgång och kostnad, lätthanterlighet, säkerhet, miQöpåverkan och möjlighelen till lagring och transport. Energins kvalitet spelar också en viktig roll. Så t.ex. kräver väg- eller luftburna fordon en energibärare med hög energitäthet, dvs. låg vikt och liten volym.

I vissa sammanhang är elenergi nödvändig. Detta gäller t. ex. belysning, vissa motorer, elektrokemiska processer och vissa processer som kräver elugnar. I många industriella processer är dock den högtemperalurvärme som man fär genom atl förbränna bränslen tillräcklig.

1.3 Historik

För en diskussion om energipoliliska handlingsalternativ är den historiska utvecklingen och särskilt efterkrigstidens utveckling på energiområdet av intresse. Detla gäller särskilt de förändringar på energimarknaderna som har inträtt efter den s. k. oQekrisen hösten 1973-vintern 1974. Energikommissionen lämnar därför en redogörelse i stora drag för hur Sveriges energikonsumtion och energitillförsel utvecklat sig från år 1945 lill nu samt en översiktlig beskrivning av den energipolitik som har förts.

I slutet av 1940-talet uppgick energianvändningen till ca 120 TWh om året, varav 100-110 TWh i form av bränslen och resten som el. Äv bränslena importerades inemot tre Qärdedelar. Mindre än hälften av denna import bestod av oQa, resten av kol och koks. Bränsleimporten ökade med i genomsnitt 3% om året. Elproduktionen dominerades helt av vattenkraft. Av den slutliga energianvändningen gick ca 45% lill industrin, 15% lill samfärdseln och 40% till handel, hushåll och övriga användare.

Vid millen av 1950-talet hade användningen ökat till ca 175 TWh om året. Importen täckte även nu tre Qärdedelar av årsbehovet, men oljan hade övertagit kolels roll som dominerande bränsle. Förbrukningssektorernas andelar var i stört sett oförändrade.

OQans andel fortsatte att öka snabbt också under den föQande tioårsperioden. Även vattenkraftproduktionen ökade snabbt under det att tillförseln av fasta bränslen - importerade och inhemska - förlorade sin tidigare belydelse uianför industrisektorn.

År 1965 uppgick energianvändningen till ca 285 TWh. Konsumlionsök-ningen var i stort sett lika snabb inom samtliga sektorer och andelarna säledes i huvudsak oförändrade år 1965 jämfört med år 1955.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 7

Sveriges energibalans åren 1965 och 1970-1975 (exkl. raffinaderiföriuster, inkl. bunkring för utrikes sjöfart)

	1965		1970		1971		1972		1973		1974		1975
	TWh(%)		TWh(%)		TWh(%)		TWh (96)		TWh(%)		TWh(%)		TWh (96)
Tilljörsel
Imponerade
fasta bränslen	25	(8)	IS	(5)	18	(4)	16	(4)	19	(5)	21	(5)	22     (5)
Olja"	202	(65)	307	(76)	295	(74)	309	(75)	315	(72)	285	(70)	289   (68)
Inhemska brän-
slen*	31	(10)	34	(8)	34	(8)	34	(8)	40	(9)	41	(10)	41    (10)
Vattenkraft och
kärnkraft	53	(17)	42	(10)	52	(13)	55	(13)	61	(14)	59	(14)	70    (17)
Netloimpon av
el			4	(1)	2	(1)	1	(-)	1	(-)	3	(1)	1      (-)
Summa tillförsel	311	(100)	405	(100)	401	(100)	415 (100)		436 (100)		409 (100)		423 (100)
Förluster	16		32		30		35		35		32		32
Användning
Induslri	125	(42)	153	(41)	150	(41)	154	(40)	164	(41)	166	(44)	165   (42)
Samfärdsel"	55	(19)	68	(18)	68	(18)	71	(19)	75	(19)	72	(19)	75   (19)
Handel, hushåll
m. m. ("öv-
rigt")	115	(39)	152	(41)	153	(41)	155	(41)	162	(40)	139	(37)	151    (39)
Summa använd-
ning"	295	(100)	373	(100)	371	(100)	380 (100)		401	(100)	377	(100)	391 (100)

" Därav bunkring       10 14 14 15 13 14 13

för utrikes sjöfart:

* Uppskattade värden 1965 och 1970-1972. Beräkningsgrunderna ändrade 1973.

Källor: Ds Fi 1967:8 (avs. år 1965), SIND PM 1977:5 (avs. är 1970-1972). SOS. Energi. Energiförsörjningen

1973-1975.

En ny faktor som började ge effeki mot slutet av 1960-talet var en starkt ökande efterfrågan på el för uppvärmning av bostäder och fritidshus.

Under femårsperioden 1965-1970 ökade energianvändningen med i genomsnitt 4,8% om året. Ökningen var långsammast inom industrin, 4,1 %, medan energianvändningen inom samfärdseln ökade med 5,1% och för övriga ändamål med 5,4% om året. Beroendet av oQeimport var oförändrat högt. Händelserna i samband med kriget i Mellanöstern år 1967 hade dock inle påverkat den svenska försörjningen alltför negativt och föranledde alllså inga direkia förändringar i försörjningsbilden. En förskjutning av elproduktionen från vattenkraftverk mol oQebaserade och sä småningom kärnbränslebaserade kraftverk hade emellertid börjat. Elproduktionen blev samtidigt ett av de områden som sattes under deball när en medveten miljöpolitik och fysisk riksplanering började etableras.

Med oljekrisen höslen 1973-vinlem 1974 inträdde för Sverige liksom för de flesta industriländer radikalt nya förhällanden för planering och verk-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 8

samhet inom energisektorn. Uppmärksamhelen riktades på nytt mol den känslighet för slörningar på världsmarknaden som den stora oQeimporien innebär för det industrialiserade samhället. Den starka prisstegringen på råoQa och oQeprodukter gav nya ekonomiska planeringsförutsättningar för energianvändarna både för kortsiktiga åtgärder och åtgärder med verkan först på lång sikt.

Den svenska energipolitiken i början av år 1973 kan i huvuddrag sammanfattas enligt följande:

Det centrala målel är alt säkra energiförsörjningen. Ätgärder som vidtas i detta syfte är

- oQelagring som gardering mot tillfälliga/plötsliga tillförselsvårigheter

- viss beredskap för atl la fram ersättningsbränslen (främst ved) vid sådana svårigheter

- prospektering efter olja och naturgas i Sverige och på Sveriges del av kontinentalsockeln samt förberedelser för sådan prospektering också uianför Sverige

- undersökningar av förutsättningarna för nalurgasimport österifrån och eventuellt senare från väst eller syd

- fortsatt rationalisering och förbättring av kraftproduktion och distribution, inkl. utvidgad nordisk samköming

- överväganden om möjligheterna att utnyttja ännu outbyggd vattenkraft med hänsyn lill avvägningar mot andra samhällsintressen t.ex. miljövården

- arbeten för atl säkra kärnbränsleförsörjningen, såsom Ransladspro-grammet, uranprospektering i Norrland, verksamhet inom kärnbränslebolaget och internationellt samarbete på anrikningsområdet.

Är 1973 inträffade två avgörande förändringar i förutsättningarna för den svenska energipolitiken. Först beslutade riksdagen våren 1973 att inga beslut skulle tas om att bygga ut kärnkraften ytteriigare i Sverige förrän ett nytt beslutsunderlag förelåg. Sedan drabbades västvärldens oQetillförsel av kraftiga störningar höslen 1973-vintern 1974 och därefter av snabba prisstegringar.

Mot bakgrund härav inriktades de statliga planerings- och utredningsarbetena på att förse statsmakterna med underiag för ett beslut i början av år 1975 om den långsikliga energipolitiken. Pågående utredningar påskyndades, t.ex. energiprognosutredningen (EPU) och utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen), och vissa nya utredningar drogs igång, t. ex. energiprogramkommittén (EPK) som hade i uppdrag att under mindre än ett år ularbeta förslag lill ett forskningsprogram för hela energisektorn.

Under intryck av oljekrisen 1973-1974 intensifierades också åtgärderna för atl möta en ny liknande kris. Bl. a. inleddes arbeten för att förbättra ransoneringsplaneringen och för att bygga upp lager av råoQa och oQeprodukter m. m. utöver den beredskapslagring som fanns och var dimensionerad för situationer med krig eller avspärrning.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 9

Utgångspunkten för 1975 års energipoliliska program var att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. Detta innebar all programmet inriktades starkt på hushållning med energi och en medveten planering för inte bara tillförseln utan även användningen av energi.

Som mål sattes att energikonsumtionens ökningstakt nu skulle begränsas till högst 2% i genomsnitt per år för perioden 1973-1985. För liden därefter skulle en ytterligare nedpressning eftersträvas så att om möjligt en konstant nivå skulle hållas från omkring år 1990.

Inom ramen för det samlade 2-procenlmålet sattes ett särskilt mål för begränsning av elkonsumtionens ökning. Användningen av elenergi skulle få öka med i genomsniii högst 6% per år t.o.m. år 1985 mot 7-8% per år under 1960-talet. Med denna tillväxttakt skulle behovet av elproduktion år 1985 bli nära 160 TWh varav 63 beräknades bli producerade i kärnkraftverk. Detta innebar all 13 aggregat skulle vara i drift år 1985 om elkonsumtionen visade sig följa prognosen.

Förberedelser gjordes för att införa en kommunal energiplanering och förbättra uppföQning och statistik. Möjligheter infördes för staten att ställa villkor om energieffektivitet vid tillstånd lill ny- eller utbyggnad av energikrävande induslri. Informations- och utbildningsprogram inleddes. Statligt ekonomiskt stöd infördes för dels energibesparande åtgärder i bostäder, dels industrins investeringar för energieffektivare processer m. m. Skärpta normer för byggnader (isolering osv.) infördes också. De innebar ungefär en halvering av den beräknade energiåtgången i ett nytt hus byggt efter tidigare normer. Den allmänna energiskatten höjdes.

Ett treårsprogram för energiforskning lades upp och omfattade såväl produktion och distribution som effektivt utnytQande av energi. Till de nya områden som programmel introducerade hörde de förnyelsebara energikällorna.

De nya riktlinjerna för elförsörjningen innebar dels en viss mindre utbyggnad av vattenkraft, dels en fortsatt uibyggnad av kärnkraft - i förhållande till kraflinduslrins tidigare planer dock i begränsad omfattning -dels, för den elproduktion som skulle ske med oQa, en stark satsning på kombinerade el- och värmeproduktionsanläggningar.

Försörjningen med bränslen skulle tryggas genom bl. a. en aktiv statlig oQepolitik. Ett statligt företag för kommersiell verksamhet på oQeområdet bildades. Del statliga stödet för prospektering efter och utvinning av oQa och naturgas i Sverige och utomlands uividgades och förstärktes. Principbeslul logs om ytterligare beredskapslagring på oQeområdet för att förbättra uthålligheten mot s. k. fredskriser. Vidare lades fast riktlinjer för eldistributionens fortsalla omstrukturering med bl. a. ökat utrymme för lokala inlressen.

Hösten 1976 godkände riksdagen lag om allmänna Qärrvärmeanläggningar och våren 1977 antogs lag om kommunal energiplanering.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 10

Den koalitionsregering som tillträdde efter valet i september 1976 uttryckte i sin regeringsförklaring bl.a. en mer restriktiv inställning lill kärnkraft. Riskerna med hantering av använt bränsle och högaktivt avfall betonades starkt. Det framhölls att en satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte dessa risker bemästrades på ett betryggande sätt. Vidare ställdes i utsikt förslag om bl.a. effektivare energianvändning, utbyggnad av kraftvärmeverk och industriell mottrycksproduktion samt inriktning av energiforskningen på teknik för förnyelsebara energikällor. För att förbereda nästa beslut om energipolitiken skulle en särskild kommission tillkallas.

Våren 1977 antog riksdagen regeringens förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kämbränsle, den s. k. villkorslagen. Lagen innebär att frågor om hantering av använt kärnbränsle och högaktivt avfall skall vara lösta innan en reaktor får tas i drift.

Från och med ingången av budgetåret 1977/78 har statsstödet till energibesparande åtgärder i byggnader och inom näringslivet förstärkts.

Viss omfördelning av medel har gjorts inom energiforskningsprogrammet. Insatserna på förnyelsebara energikällor — vindkraft, solenergi, m. m. - har ökats, medan insalsema på kärnenergi har dragits ned jämfört med tidigare planer. Skatten på el för icke-industriella ändamål har höjts.

Ett förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse har presenterats för riksdagen.

1.4 Inriktningen av energipolitiken

Energipolitiken syftar enligt energikommissionen ttll att trygga samhällets försörjning med den energi som behövs för att underhålla produktion, service och övrig samhällelig verksamhet. Energipolitiken skall bedrivas på sådant sätt att denna försörjningstrygghet kan uppnäs med så små konflikter som möjligt med andra samhällsmål, t. ex. beträffande miQö och ekonomisk utveckling.

Energipolitiken är ett led i våra strävanden att uppnå de övergripande mål som vi har för samhällets utveckling. Den skall alltså bidra till all upprätthålla och öka välfärden och sysselsättningen. Den skall också bidra till fortsalt ekonomisk utveckling samt social och ekonomisk uQämning. Den skall så långt som möjligl säkerställa landets försörjningstrygghet. Den måste vidare ulformas med hänsynstagande till naturresurser samt inre och yttre miQö.

Energipolitiken måste också ligga i linje med de krav som ställs av vår internationella solidaritet.

Den framtida tillväxtens omfattning, innehåll och inriktning får betydelse för energibehovet genom bl. a. föQande faktorer. Energieflerfrågan påverkas av den ekonomiska tillväxtens omfattning, dvs. av volymtillväxten i BNP vid oförändrad sammansättning av den slutliga efterfrågan på varor

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 11

och Qänster, av förändringar i sammansättningen ay den slutliga efterfrågan på varor och Qänster samt av förändririgar i produktionsteknologin.

Siudier i Sverige och utomlands rörande sambandet mellan ekonomisk tillväxt och användning av energi tyder på ell ganska svagt samband på mycket lång sikt.

Energi och sysselsättning hänger naturligtvis intimt samman med den ekonomiska lillväxlen och dess fördelning. Otillräcklig, osäker eller mycket kraftigt fördyrad tillförsel av energi skulle hota sysselsättningen särskilt inom de energikrävande industrierna.

På kort sikt får anpassningen till ändrade förhållanden ske inom ramen för existerande produktionsanläggningar. En mera omfattande begränsning i tillgången på energi, t.ex. vid en oQekris, kan på kort sikt leda till produktions- och sysselsättningsstörningar.

På lång sikt hinner däremot väsentliga delar av det existerande fordons-, anläggnings-och maskinbeståndet bytas ut. Därmed kan energieffeklivite-ten öka.

Sammantaget konstaterar kommissionen att samhällets resurser inför 1980-lalel redan till betydande delar är intecknade. Om näringslivets och den offentliga seklorns behov av energi inte kan tillgodoses, finns det risk för alt de sysselsättningspolitiska målen inte kan uppfyllas.

Flera nyligen publicerade studier anger att problem med världens oQe-försörjning kan uppkomma under 1980-talel med bl.a. stigande oljepriser som följd. Del land som i utgångsläget har stort underskott i sin utrikeshandel riskerar att hamna i en utomordentligt svår situation.

Bytesbalansen är relativt känslig för prishöjningar på energi, främst importerade energiråvaror. Det kan därför finnas skäl till att sträva efter att på sikt minska energiförsörjningens importberoende. En energipolitik med detta syfte kan bygga på dels ett ökat utnyttjande av inhemska energitillgångar - t.ex. uran och biomassa - och dels en satsning på energibesparande investeringar.

Energipolitiska effekter på inkomstfördelningen kan uppkomma om energipolitiken inte förs i samklang med andra samhällsmål. Ökad energihushållning kan t.ex. inverka på inkomstfördelningen genom de effekier högre energipriser får för den enskilde. Trots de små skillnaderna i energiskaiiebelastning skulle skattehöjningar på energi drabba de minst välbeställda hushållen relativt sett hårdare, eftersom dessa har de minsta ekonomiska marginalerna att röra sig med.

Energipolitikens inriktning bestäms inte bara av de mål vi sätter upp för samhällets utveckling utan även av att landet utgör en del av ett globalt system.

Den globala användningen av prissatt energi har ökat snabbt under hela 1900-talet och särskilt sedan år 1950 och framåt.

Utvecklingen har inte skett likformigt vad avser energianvändningen i länder som befinner sig på olika utvecklingsnivåer. Trots en stark befolk-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet

12

ningsökning har utvecklingsländerna totalt sett kunnat öka sin användning av prissatt energi per capita och har därmed kommit att ta en allt större andel av den globala energianvändningen i anspråk. Kommissionen drar slutsatsen alt redan en måttlig ökning av utvecklingsländernas energianvändning per capita kommer att ställa stora krav på det globala energiförsörjningssyslemet, speciellt vad avser oljeförsörjningen.

Den inlernationella energidebatt som har förts under senare år har bl. a. inneburit ett ökat medvetande om att jordens nu kända tillgångar av främst oQa och gas håller på atl tömmas och att andra energiråvaror måste utnyttjas eller utvecklas för att ersätta dem.

För att tillgodose en ökad efterfrågan på elkraft har främst de tekniskt outvecklade länderna salsal på utbyggnad av kärnkraft. De efter oQekrisen 1973-1974 publicerade utbyggnadsplanerna har emellertid reviderats nedåt och förväntningarna påen kämkraftutbyggnad, som snabbt skulle möjliggöra ett minskat oQeberoende, har därmed dämpats.

Ell ökat energiutnyttjande har varil en förutsättning för den tekniska och ekonomiska utvecklingen i vårt land, vilken i sin tur har möjliggjort stora förbättringar av de grandläggande hälso- och miQöförhållandena. Detta ökade energiutnyttjande medför emellertid också olika skadeverkningar på människors hälsa och på miQön.

Skadeverkningarna är av variernade art. En del av dessa skadeeffekter är av sådan omfattning och karaktär atl de av kommissionen betraktas som begränsande för möjligheterna att utnyttja energi.

Sådana skadeeffekter kan vara utsläpp av föroreningar som kan ge omedelbara eller sena effekter på människans hälsa, som kan riskera att mera långsiktigt påverka mark och vatten genom t.ex. nedfall av svavel-föroreningar och tungmetaller eller som långsiktigt kan ändra klimatet genom upplagring av koldioxid i atmosfären.

Risker för mycket osannolika olyckor med stora konsekvenser liksom stora ingrepp i det naturliga landskapet som kan behöva ske för utvinning av energiråvaror kan också uppfattas som begränsande för möjligheterna att använda vissa energislag.

Sverige är för sin energiförsörjning i hög grad beroende av importerad energi. Importenergins andel av den totalt ttllförda energin framgår av föQande labell.

Sveriges beroende av importerad energi 1955-1976, '

	1955	1965	1970	1972	1973	1974	1975	1976
Energiimporl	71	74	81	79	77	76	78	80
varav olja	46	65	75	74	72	70	70	72
Energi av inhemska
tillgångar	29	26	19	21	23	24	22	20
varav vattenkraft	14	16	10	13	14	14	13	II

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 13

Ett starkt importberoende kan skapa politiska bindningar av icke önskvärt slag och kanske ger sig lill känna försl då slörningar uppkommer i energitillförseln. Vidare utgör de stora utgifterna för denna import en ekonomisk belastning på samhället.

Försöijningstryggheten är ett övergripande mål för den svenska energipolitiken. Beredskapen för krislägen tillgodoses bl.a. genom beredskaps-lagring av främst oQa och oQeprodukter.

För att minska riskerna från försörjningssynpunkl bör möjlighelerna till ökad inhemsk energiutvinning tillvaratas. Riskerna bör vidare spridas på flera energiråvaror och exportländer.

Med energipolilisk handlingsfrihet menar energikommissionen atl energipolitiska åtgärder kan hinna planeras och vidtas så att efterfrågan och utbud av energi vid varje ttdpunkl står i överensstämmelse med varandra utan att ingripanden, som slår strid med de övergripande målen för samhällsutvecklingen, behöver göras.

Det finns en betydande tröghet mot förändringar såväl i energisystemets tillförselsida, inkl. omvandlings- och distributionsled, som i användarled. Tillsammans innebär dessa tröghetsfaktorer att snabba förändringar i ener-giförsöijningssystemets struktur inte kan genomföras utan stora problem och kostnader. Ett en gång valt energisystem kan begränsa handlingsfriheten när man vid en senare tidpunkt vill byta eller förändra systemet och samtidigt vill undvika kapitalförstöring.

Det råder enligt energikommissionen en betydande osäkerhet om vilka förutsättningar som på lång sikl kommer att vara bestämmande för det svenska energisystemet. Energipolitiken måste därför inriktas på att hålla en så stor handlingsfrihet som möjligt.

1.5 Referensprognos

Kommissionen har enligt sina direktiv haft i uppdrag atl göra alternativa förslag till hur energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990.

Kommissionen har valt att belysa detta genom atl räkna pä ett antal energibalanser som alla har utgått från en s. k. referensprognos. Till grund för detta arbete har legat bl. a. industriverkets energiprognoser.

I Sverige ger de s. k. långtidsutredningarna den allmänna ramen för prognoser inom energiområdet liksom inom andra specialområden. Den av kommissionen uinyttjade långtidsutredningen publicerades år 1975 (SOU 1975: 89). Vissa beräkningar har utförts under år 1977 för atl ge aktuellare underiag för energiprognoserna på strategiska punkter (se SIND 1977:9 s. 53 fO.

Vid sidan av förutsättningarna enligt det reviderade långtidsutredningsarbetet har föQande energipolitiska förutsättningar använts för referensprognosen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet

14

- Energipriserna, inkl. skatter och avgifter ligger i fast penningvärde på oförändrad nivå eller ökar långsamt. De i september 1977 aviserade elprishöjningarna för år 1978 har beaktats.

- Inga betydelsefulla förskjutningar mellan priserna på olika bränslen har antagits. Någon utvärdering av möjlighetema att ersätta oQeprodukter med andra bränslen har inte gjorts.

- Det under år 1977 tillämpade styrsystemet för statliga bidrag och/eller lån till energibesparande åtgärder i befintliga bostäder och inom näringslivet antas fortsätta på samma ambitionsnivå. Det innebär statliga lån och bidrag på mellan 500 och 700 miQ. kr. per år.

- De skärpta krav som infördes med nya byggnormer år 1977 antas få avsedd effekt på energiförbrukningen i nya byggnader.

- Utbyggnaden av Qärrvärme förutsätts bli underlättad av lagar som infördes åren 1976 och 1977 om allmänförklaring av Qärrvärmeanläggningar och om kommunal energiplanering. Vidare har beaktats att kommunerna fått bättre möjligheter all finansiera Qärrvärmeutbyggnad.

- Inga generella förbud mot elvärme har antagits. Däremot har antagits att utbyggnad av elvärme alltmer sällan kommer i fråga där Qärrvärme finns eller planeras.

- Inget förbud mot kärnkraftutbyggnad har antagits.

- En hög ambitionsnivå antas för forsknings- och utvecklingsprogrammen. Effekter i stor skala av dessa program väntas dock först under 1990-talet.

De åtgärder för energihushållning som i stor utsträckning redan håller på att genomföras innebär att energiåtgången sänks relativt snabbt inom samtliga användningssektorer. I föQande tabell sammanfattas resultatet av beräkningarna för den slutliga energianvändningen dels totalt, dels i form av el.

Sammanfattning av slutlig energianvändning och ökningstakter enligt referensprognosen

	1974		1985		1990		1995
	Totalt	El	Totalt	El	Totalt	El	Totalt	El
Enhen TWh
Induslri	161,9	39,6	200	57	212	64	227	72
Samfärdsel	71,7	2,1	95	3	98	3	102	3
Bostäder"	83,7	16,9	96	31	93	36	90	41
Service m. m."	48,2	I2,j	56	20	59	23	62	26
Jordbruk etc."	9,4	0,7	10	1	10	1	10	1
Totalt	373,9	70,6	457	111	472	127	490	143
Ökningstakter, % per år			19745		1985-90		1990-95
Induslri			1,9	3,3	1,2	2,4	1,3	2,4
Samfärdsel			2,5	2,0	0,9	1.5	0,6	1.4
Bostäder			1,2	5,6	-0,7	3.0	-0,6	2,6
Service m. m.			1,4	4,6	0,9	3,0	1,0	2,6
Jordbruk etc.			0,2	3,3	0,4	0	0,2	1,9
Totalt			1,8	4,2	0,7	2,6	0,7	2,5

" Icke temperaiurkorrigerade värden.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 15

Den ökande effekliviseringen och den fortgående strukturförändringen inom industrisektorn ger lillsammans en minskande insats av energi per produktionsvolymsenhet, dvs. minskade specifika energiåtgångstal för industrin som helhet.

Energianvändningen inom samfärdselsektorn domineras av energi för landsvägstransporter. För referensprognosen har antagits att vissa, väsenlligen frivilliga, besparingsåtgärder vidtas. De redan höjda drivmedelspriserna vänlas dessutom på sikl leda lill effektivare fordon och motorer. Den väntade långsammare tillväxten i industriproduktionen leder till lägre ökningstakter än tidigare för godstransporterna och därmed till lägre lillväxt för energianvändningen.

Ätgärder för bättre värmehushållning i befintlig bebygelse antas kunna genomföras i ett stort antal nu befinlliga byggnader fram till år 1995 och väntas leda lill en sänkning av deras energiåtgårig.

Även inom övriga sektorer väntas användningen allmänt sett bli effektivare.

Efterfrågan på el- och Qärrvärme väntas öka snabbare än den totala energiefterfrågan. I viss utsträckning flyttas därmed de förluster som görs i omvandlingen från energibärare till nyttiggjord energi (t.ex. från oQa till lokalvärme) från de slutliga användarna till omvandlingsanläggningarna och distributionsnäten för el- och Qärrvärme. Tillsammans med prognoserna för efterfrågan har därför också översiktliga beräkningar gjorts för att belysa de totala kraven på tillförsel av energibärare. Den tillförda energin uppgår i prognosen till 490 TWh år 1985 och 510 TWh år 1990.

En rad osäkerhetsfaktorer utanför det svenska energisystemet i prognosberäkningarna måste beaktas när dessa utnytQas för en vidare analys av försörjningssystemet. Dessa osäkerhetsfaktorer finns både i de allmänna bakgrundsförutsättningama och de specifika energifrågorna.

Industriverkels studie avser det svenska energiförsörjningssystemet under förhållanden som inte störs av allvariiga kriser.

Ytteriigare en betydelsefull fakior som inte närmare har behandlats är världsmarknadspriset på råoQa. Detta har antagits förbli oförändrat (i fast penningvärde) eller öka endast långsamt.

En annan typ av osäkerhetsfaktorer är den höjning av ambitionsnivå beträffande skydd av arbetsmiQö och yttre miQö som har aviserats.

Med de förutsättningar som har använts för beräkningarna i industriverkets studie och de osäkerheter beträffande åtgångstal och belastningsförhållanden som redovisats i det föregående kan kraven på total energitillförsel under år 1990 anses ligga mellan 490 och 545 TWh, med beräknat värde 510 TWh. Därav utgör behövlig elproduktion mellan 140 och 155 TWh, med ett beräknat värde på 145 TWh.

Den osäkerhet som råder när del gäller att bedöma framtida efterfrågan på energi innebär i fråga om vissa faktorer - miQöskyddsåtgärder, tortårs-produktion av elenergi - att efterfrågan kan visa sig bli högre snarare än lägre jämfört med prognosvärdet.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 16

1.6 Energialternativens förutsättningar

1.6.1 Energianvändning och energihushållning

Eftersom energipolitiken inte kan tillåtas dominera över andra samhällspolitiska mål har kommissionen utgått från att energihushushållningen i första hand skall ske genom att existerande och tillkommande energianvändning för olika ändamål görs så effektiv som möjligt. Besparingsmöjligheterna har därför karllagts ulifrån industriverkets s. k. referensprognos och verksamheten hos olika kategorier av användare har ansetts given.

Energianvändningen ligger f.n. omkring 400 TWh om året och ca 80% av användningen avser bränslen - främsi oQeprodukter -, resterande ca 20% avser el.

Inom industrisektorn, vars andel av den totala energianvändningen uppgår till ca 40 %, svarar bränslen för ca 75 % och el för ca 25 % av energiåtgången. 1 industrins bränsleanvändning ingår i stort sett allt kol och koks som används i Sverige. Vidare finns ett ston inslag av inhemska bränslen genom massaindustrins lutar, som svarar för ca hälfien av branschens energi.

Mellan 15 och 20 TWh om året, eller 10-15% av industrisektorns hela energianvändning, bedöms gå till uppvärmning och ventilation av byggnader samt varmvaitenförbrukning.

Samfärdselsektorns energianvändning domineras helt av bränslen, dvs. oQeprodukter, och uppgick år 1976 till knappt 80 TWh, varav bl. a. ca 38 TWh för personbilstrafik, ca 5 TWh för kollektivtrafik, drygl 12 TWh för lastbilstrafik och drygt 2 TWh för godstrafik i övrigt.

I sektorn övrigt har traditionellt inräknats all energianvändning utanför industrin och samfärdseln, dvs. bostäder (hushåll), service, jordbruk, förvaltning osv. På senare är har det blivit möjligt att skilja ut bostäderna som en egen sektor och föra resten till en ny övrig-sektor, nämligen service m. m.

Del helt dominerande användningsområdet för bostadssektorn är uppvärmning, inkl. venlilatton och varmvattenförbrukning. Ca 13% av bostädernas totala energianvändning om drygt 100 TWh år 1975 avsåg hushållsel.

Även inom seklorn service m.m. dominerar uppvärmning. Uppvärmning av lokaler fördelade sig år 1975 med 4% på elvärme, 16% på Qärrvärme och 80% på andra uppvärmningsformer, särskilt oQa, och uppgick till sammanlagt ca 58 TWh.

Inom industrisektorn räknar energikommissionens hushållningsgrupp i förhållande till referensprognosen med besparingsmöjligheter på upp till 8 TWh vid en måttlig sparambition och ytteriigare 10 TWh, dvs. upp till totalt 18 TWh, om ambitionsnivån höjs.

1 lågalternativet hänför sig ca 4,5 TWh till sådana besparingar som bedöms vara uppnåeliga i befintliga anläggningar genom ökade ekonomis-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 15

Den ökande effekliviseringen och den fortgående strukturförändringen inom industrisektorn ger tillsammans en minskande insats av energi per produktionsvolymsenhet, dvs. minskade specifika energiåtgångstal för industrin som helhet.

Energianvändningen inom samfärdselsektorn domineras av energi för landsvägstransporter. För referensprognosen har antagits atl vissa, väsentligen frivilliga, besparingsåtgärder vidtas. De redan höjda drivmedelspriserna väntas dessutom på sikl leda lill effektivare fordon och motorer. Den väntade långsammare tillväxten i industriproduktionen leder till lägre ökningstakter än tidigare för godstransporterna och därmed till lägre tillväxt för energianvändningen.

Åtgärder för bättre värmehushållning i befintlig bebygelse antas kunna genomföras i ett stort antal nu befintliga byggnader fram till år 1995 och väntas leda till en sänkning av deras energiåtgång.

Även inom övriga sektorer väntas användningen allmänt sett bli effektivare.

Efterfrågan på el- och Qärrvärme väntas öka snabbare än den totala energiefterfrågan. I viss utsträckning flyttas därmed de förluster som görs i omvandlingen från energibärare till nyttiggjord energi (t.ex. från olja till lokalvärme) från de slutliga användarna till omvandlingsanläggningarna och distributionsnäten för el- och Qärrvärme. Tillsammans med prognoserna för efterfrågan har därför också översiktliga beräkningar gjorts för att belysa de totala kraven på tillförsel av energibärare. Den tillförda energin uppgår i prognosen till 490 TWh år 1985 och 510 TWh år 1990.

En rad osäkerhetsfaktorer utanför det svenska energisystemet i prognosberäkningarna måste beaktas när dessa utnytQas för en vidare analys av försörjningssystemet. Dessa osäkerhetsfaktorer finns både i de allmänna bakgrundsförutsättningama och de specifika energifrågorna.

Industriverkets studie avser det svenska energiförsörjningssyslemet under förhållanden som inte störs av allvariiga kriser.

Ytterligare en betydelsefull fakior som inte närmare har behandlats är världsmarknadspriset på råoQa. Detta har antagits förbli oförändrat (i fasl penningvärde) eller öka endast långsamt.

En annan typ av osäkerhetsfaktorer är den höjning av ambitionsnivå beträffande skydd av arbetsmiQö och yttre miQö som har aviserats.

Med de förutsättningar som har använts för beräkningarna i industriverkets studie och de osäkerheter beträffande åtgångstal och belastningsförhållanden som redovisats i det föregående kan kraven på total energitillförsel under år 1990 anses ligga mellan 490 och 545 TWh, med beräknat värde 510TWh. Därav utgör behövligelproduktton mellan 140och 155 TWh, med ett beräknat värde på 145 TWh.

Den osäkerhei som råder när det gäller att bedöma framtida efterfrågan på energi innebär i fråga om vissa faktorer - miQöskyddsåtgärder, tortårs-produktion av elenergi - att efterfrågan kan visa sig bli högre snarare än lägre jämfört med prognosvärdet.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 18

I det lägre besparingsalternativet förutsätts att en rad stimulansåtgärder vidtas beträffande peisonbilsirafiken. Ätgärderna bör bl.a. inriklas på att förmå bilåkarna alt avstå frän visst resande, att planera bilresandet bättre, t. ex. genom att samåka med andra personer samt att övergå till kollektivt resande. 1 del högre alternativet kan ytterligare besparingar nås genom att bl.a. normer införs för högsta lillålna specifika bränsleförbrukning i bilarna och genom en ändrad konstruktion av t. ex. den årliga fordonskatten, så alt denna görs starkt progressiv med hänsyn till den specifika bränsleförbrukningen.

För laslbilsirafiken föreligger i princip liknande sparmöjligheter som för personbilslrafiken. En fortsatt effektivisering av transporterna har emel-lertid intecknats i industriverkets prognos, vilket gör att besparingsmöj-ligheterna är marginella vid en måttlig ambitionsnivå. I ett högre besparingsalternativ krävs en betydande styrning och samordning av transporterna.

Inom den inrikes luftfarten bedöms vissa mindre besparingar kunna nås vid den lägre ambitionsnivån genom atl den genomsnittliga beläggningsgraden höjs. 1 del högre allemalivei behöver sannolikt vissa trafiksvaga turer dras in och flyghastigheten minskas.

1 det högre alternativet skulle dessulom information och sparkampanjer ha viss effeki vad gäller fritidsbåtar. Drivmedelsbesparingar borde också kunna nås genom fartminskning och genom att införa någon form av skatt på motorbåtar med en hög specifik bränsleförbrukning.

Planverkel har under år 1977 lämnat en rapport om beräknade sparmöjligheter inom behyggdsesektorn. De lekniska besparingsåtgärder som enligt planverkel kan komma i fråga avser anlingen byggnadsiekniska åtgärder, som ändrar klimatskärmens egenskaper, eller inslallaiionslekniska åtgärder, som ändrar energiåtgångstalen för uppvärmning, ventilation, varmvatten och belysning.

Resultaten av hushållningsgruppens arbeie med beräkningar av möjliga besparingar redovisas dels i form av trender för bebyggelsens energibehov, dels i form av utvecklingsförlopp för dessa energibehov vid olika strategier för energibesparing.

Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets rapporter om energihushållning i bebyggelsen har inom bostadsdepartementet gjorts bl. a. samhällsekonomiska analyser som leder till beräkning av fyra ambitionsnivåer.

I prop. 1977/78: 76 presenieras riktlinjerna för energihushållning i befintlig bebyggelse för perioden 1978-1988. Målet är att energiförbrukningen (brutto) i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 39 till 48 TWh lägre än f.n., vilkel molsvarar mellan 25 och 30% av den lolala energianvändningen i dagens byggnadsbestånd. Detta sparprogram omfattar investeringar om sammanlagl 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. Utgångspunkten för programmel är all del nu finns ett slorl intresse för

prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet

17

ka stimulansåtgärder, mera information m.m. Resterande besparingspotential avses uppnås genom effektivare uinyttjande av anläggningar byggda rned ny teknik.

1 det högre besparingsalternativet ingår samma åtgärder som i lågalter-naiivet, men med ännu starkare styrning uppnås högre genomförande. Åtgärder av typ ransonering har dock inte beaktats. Dessutom ingår dyrare ätgärder än i lågalternativet.

Sammanlagt har hushållningsgruppen beräknat investeringskostnaderna vid den lägre ambitionsnivån till ca 2,4 miljarder kr.

Industriverkets besparingsprognos för industrisektorn innebär besparingar med 14 TWh i förhållande till referensprognosen. Av de möjliga besparingarna avser ca 8 TWh massa- och pappersindustrin och ca 3 TWh den kemiska industrin.

Totalt beräknas de hushållningsåtgärder som induslriverkel har lagt till grund för sin besparingsprognos kräva ca 6 miQarder kr. i investeringar.

1 princip finns fyra olika sätt att uppnå energibesparingar inom transportsektorn:

-  Transportbehoven kan sänkas genom ändrad samhällsstruktur

  Resandeplanering och transportorganisation kan förbättras och övergång kan ske från mindre till mer energieffektiva transportmedel

-       Den specifika energiålgången kan sänkas genom all fordonen körs,
underhålls etc. på ett bättre sätt

-       Den specifika energiålgången kan sänkas genom tekniska förändringar i
drivsystem, fordonens uiformning och uiruslning etc.

1 förhållande till industriverkets referensprognos räknar hushållnings-gruppen med besparingsmöjligheter på upp lill ca 3 TWh i det lägre och ytterligare nära 11 TWh i det högre besparingsalternaiivel. Fördelningen på olika transportmedel framgår av föQande tabell.

Möjliga energibesparingar inom transportsektorn, TWh år 1990

Transportmedel                               Lägre                   Högre

sparambition       sparambition

2,2	9,2
0.6	3.4
0,3	0.8
0	0
0	0
0	0
0	0.6
0	0

Personbilar" Lastbilar Inrikes luftfart Bussar Jiirnväg Inrikes sjöfarl Fritidsbålar Övrigi

Summa                                        3,1                       14.0

" Vid beräkningen av energibesparingarna inom personbilstrafiken har hänsyn lagils lill en ökad energikonsumtion inom kollektivtrankcn på totalt 0,3 resp. 1,0 TWh

2    Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 18

I det lägre besparingsalternaiivel förutsätts att en rad stimulansåtgärder vidlas beträffande personbilslrafiken. Åtgärderna bör bl.a. inriktas på att förmå bilåkarna atl avstå från vissl resande, att planera bilresandet bättre, t. ex. genom alt samåka med andra personer samt att övergå till kollektivt resande. 1 del högre allemalivei kan ytterligare besparingar näs genom att bl.a. normer införs för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning i bilarna och genom en ändrad konstruktion av t. ex. den årliga fordonskatten, så alt denna görs slarkl progressiv med hänsyn till den specifika bränsleförbrukningen.

För laslbilsirafiken föreligger i princip liknande sparmöjligheter som för personbilslrafiken. En fortsatt effektivisering av transporterna har emellertid intecknats i industriverkets prognos, vilket gör att besparingsmöjligheterna är marginella vid en måttlig ambitionsnivå. I ett högre besparingsalternaliv krävs en belydande slyrning och samordning av transporterna.

Inom den inrikes luftfarten bedöms vissa mindre besparingar kunna nås vitl den lägre ambitionsnivån genom att den genomsnittliga beläggningsgraden höjs. 1 del högre alternativet behöver sannolikt vissa Irafiksvaga turer dras in och flyghastighelen minskas.

1 del högre alternativet skulle dessutom information och sparkampanjer ha viss effekt vad gäller fritidsbåtar. Drivmedelsbesparingar borde också kunna nås genom fartminskning och genom att införa någon form av skatt på motorbåtar med en hög specifik bränsleförbrukning.

Planverket har under år 1977 lämnal en rapport om beräknade sparmöjligheter inom bebyggelsesektorn. De tekniska besparingsåtgärder som enligt planverkel kan komma i fråga avser antingen byggnadstekniska åtgärder, som ändrar klimatskärmens egenskaper, eller installationstekniska ålgärder, som ändrar energiåtgångslalen för uppvärmning, ventilation, varmvatten och belysning.

Resullalen av hushållningsgruppens arbele med beräkningar av möjliga besparingar redovisas dels i form av trender för bebyggelsens energibehov, dels i form av utvecklingsförlopp för dessa energibehov vid olika strategier för energibesparing.

Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets rapporter om energihushållning i bebyggelsen har inom bostadsdepartementet gjorls bl. a. samhällsekonomiska analyser som leder till beräkning av fyra ambitionsnivåer.

1 prop. 1977/78: 76 presenteras riktlinjerna för energihushållning i befintlig bebyggelse för perioden 1978-1988. Målet är att energiförbrukningen (brutto) i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 39 till 48 TWh lägre än f.n., vilket motsvarar mellan 25 och 30% av den totala energianvändningen i dagens byggnadsbestånd. Della sparprogram omfattar investeringar om sammanlagl 31 till 48 miQarder kr. under tioårsperioden. Utgångspunkten för programmel är atl del nu finns ett stort iniresse för

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet

19

energibesparande och alt anledning därför saknas att f.n. införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande.

De redovisade bedömningarna av möjliga besparingar i byggnadsbeståndet har i vissa delar utgått från olika förutsättningar och uiförs oberoende av varandra. En jämförelse av beräknade besparingsmöjligheter framgår av föQande figur.

miljarder kr. exkl. moms

110-

®SPV

100

90-

)SPV

80-

70

60-

50-

40-

30-

EKCdOöie/kWh)

20-

10-

©EKC(5ore/kWh)

®SIND

~i r-------- \-------- \-------- 1------- 1

10           20            30           40            50           60

70

TWh/år brutto

Jämförelse av hesparingsmöjligheicr inom byggnadsbeslundel

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet

20

Möjligheterna att spara energi inom övriga användningsområden har studerats av en särskild arbetsgrupp inom hushållningsgruppen. De beräknade besparingarna för dessa övriga ändamål framgår av föQande tabell.

Energianvändning för övriga ändamål år 1975 och 1990, TWh

	1975		1990		1990
			Referensprognosen		Hushållnings-
	Bränsle	El	Bränsle	El
					Bränsle	El
Hushållsel i bostäder		12.6		17,1		16
Eldrift i övriga lokaler	-	7.3	-	11,2	-	9,4
Gatubelysning	-	1,0	-	1,4	-	1,0
Renhållning, byggnadsverksamh..
m. m. exkl. gatubelysning	1.3	1.9	1.7	3.7	1.7	3,7
Fritidshus	0,9	1,2	0,7	3,7	0,7"	3,7"
Jordbruk	8,7	0.8	8,8	1,0	7,8	1,0
Summa	10.9	24,8	11,2	38.1	10,2	34,8

" Har ej granskals närmare av hushällningsgruppen

1.6.2 Energitillförsel och energidistribution

Kommissionens tillförselgrupp har i en rapport (Ds I 1978:9) redovisat underiag för bedömningar och värderingar när det gäller tillförsel och produklion av energiråvaror.

De kända och utvinningsvärda oQetillgångarna har beräknats till ca 98 miljarder ton. De totala utvinningsvärda tillgångarna har med. hänsyn till bl.a. jordens geologi bedömts kunna uppgå till mellan 250 och 300 miljarder ton. Nuvarande produktion är ca 3 miQarder ton per år. Av speciellt intresse för svenskl vidkommande är de kända och utvinningsvärda tillgångarna i Nordsjön. Dessa har bedömts utgöra ca 3 miQarder ton, vilket motsvarar nuvarande väridsförbrukning under ett år eller Västeuropas hela förbrukning under ca fem år. Några utvinningsvärda oQetillgångar av betydelse har ännu inte hittats i Sverige.

Del halvstatliga bolaget OQeprospektering AB har under perioden 1964-1976 prospekterat efter oQa inom landet. Prospektering efter oQa utanför landets gränser har sedan år 1973 utförts av de likaledes halvstatliga bolaget Petroswede AB. Några kommersiellt exploateringsbara fynd har inte gjorts. Det helstatliga bolaget Svenska Petroleum AB har sedan år 1976 givits en central roll i den statliga oQepolitiken. Bolaget skall bedriva verksamhei inom olika från försörjningssynpunkt betydelsefulla led av oQehanteringen, bl. a. arbeta upp nya kanaler för den svenska marknadens långsiktiga försörjning med råoQa.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 21

Väridens kända och ekonomiskt utnylQningsbara tillgångar av naturgas uppgick år 1977 till ca 65000 miQarder m'. Nuvarande produklion är ca 1 600 miljarder m' per år. Stora områden återstår alt prospeklera rant hela världen, främst i haven. Geologer har uppskattat att de lokala tillgångarna av gas i världen troligen är ca fyra gånger siörre än de kända tillgångarna.

Naturgasen transporteras i allmänhet som gas i rör till förbrukningscentra och förbrukare. På senare år har det även blivit möjligl alt kondensera gasen och transportera den sjövägen i flytande form (s. k. LNG). Därmed har del möjliga avsättningsområdet för naturgas utvidgats väsentligt.

Energimässigt motsvarar världens kända och utvinningsvärda naturgastillgångar ungefär två tredjedelar av motsvarande oQetillgångar.

Naturgas är f n. inte tillgänglig i Sverige men förutsättningarna härför utreds genom det halvstatliga bolaget Swedegas AB. Beroende på varifrån eventuell gas hämtas kan importen ske i rör eller som LNG.

Stenkol brukar från användarsynpunkt indelas i två huvudkvaliteter, nämligen ångkol för förbränning och kokskol (metallurgisk kol) som kan förädlas till gas och koks. Jämfört med andra energitillgångar, t.ex. oQa och gas, kan tillgångarna på kol beslämmas med ganska stor noggrannhet. De kända tillgångarna har beräknats till drygt 10000 miQarder ton. Nuvarande produktion är drygt 2 miQarder ton per år. Koltillgångarna i Sverige är små och håller låg kvalitet och lågt förbränningsvärde. Den brytvärda mängden kol har uppskattats till ca 30 miQ. ton med ell energivärde molsvarande ca 150 TWh.

År 1976 förbrukades i Sverige ca 3 miQ. ton kol. Kolet används nästan uteslutande inom industrin, främst järn- och stålindustrin samt till en mindre del inom gruvindustrin och cementindustrin. Frånsett inverkan på miQön och osäkerheten om de ekonomiska förutsättningarna finns emellertid flera faktorer som försvårar ett snabbt ökat kolutnyttjande i Sverige. Bl.a. saknas egentliga kolhamnar liksom transportsystem för distribution av kol.

De globala tillgångarna på oQesand och oQeskifTer är betydande. Tillgångarna på oQeskiffer bedöms uppgå till motsvarande 400 miQarder ton oQa, varav 30 miQarder ton anses kunna utvinnas med dagens teknik. Kommersiell produktion sker huvudsakligen i Kina och Sovjetunionen. Väridsproduktionen av skifferoQa var år 1975 ca 7 miQ. ton.

De svenska skifferförekomslerna är av dålig kvalitet beroende på låga bränslevärden, höga askhaller och i vissa fall höga svavelhalter. Den ulvinningsbara mängden olja har bedömts uppgå till ca 450 miQ. ton. Även om endast en mindre del av dessa skiffrar kan nyttiggöras har Sverige i skiffern en betydande potentiell energikälla.

Uran för fredliga ändamål utnytQas f n. praktiskt taget enbart för produktion av el i kärnkraftverk. De uppskattade urantillgångarna i västvärlden har beräknats lill drygl 4 miQ. lon. Nuvarande produktion i västvärlden är ca 23000 ton per år. Nästan 80% av Västeuropas kända tillgångar

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 22

återfinns i alunskiffrarna i Ranstadsomrädel. Uranhalten i de svenska skiffrarna är låg, men skifferkvantileten är å andra sidan mycket stor. Den totala kvantitet som från ekonomisk synpunkt skall vara möjlig att utvinna i Ranstadsomrädel bedöms vara 300000 ton uran. Uranhaltiga skiffrar förekommer även inom andra områden i Sverige.

Den globala tillgången på torv är mycket stor. Den nuvarande utvinningen torde uppgå till ca 210 miQ. ton per år. Härav svarar Sovjetunionen för ca 95% och Irland för ca 2,5%. Torvmängden i Sverige är i princip tillräcklig för atl ersätta hela den nuvarande oQeförbrukningen under 100 år. Den utvinningsvärda mängden torde vara avsevärt mindre efiersom flertalet lorvmarker dels är små och t. v. svåra att utnyttja, dels ligger transportmässigt ogynnsamt lill. Många kan också från miQösynpunkt vara angelägna all bevara orörda.

Vid en medveten satsning på torvutvinning och torvanvändning lorde det enligt lillförselgruppen om ungefär tio år vara möjligt alt med nuvarande teknik producera ca 10 miQ. ton torv per år, molsvarande ca 2 miQ. m eldningsolja.

De outnytQade vatlenkrafttillgångar som praktiskt kan tillgodogöras ulgör minsl 33 TWh per år. Riksdagen fattade under höslen 1977 beslul om riktlinjer för den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland. I beslutet anges vilka vattendrag som bör undantas från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Del gäller de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv. Pileälven och Vindelälven, vissa av de s. k. skogsälvarna saml en rad oulbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggls ut. Potentialen för produktionstillskott i små vattenkraftverk genom bl. a. standardisering är ca 1 TWh per år.

I ett kort tidsperspektiv är tillgängen på vindenergi mycket ojämn. Stark vind råder sällan så länge att ett vindkraftaggregal kan avge full effeki under mer än ett dygn i sträck. Detta ställer stora krav på kraftsystemets möjligheter att utjämna produktionen och skärper kravet på att prognosmetoder för vindstyrka utvecklas. Vindkraft byggd på kommersiella villkor förekommer f n. inle någonstans i väriden. Försöksanläggningar förekommer däremot på ett fiertal platser. I Älvkarleby finns en demonstrationsanläggning i effeklklassen 60 kW. Möjlighelerna att utvinna energi ur vinden i Sverige studeras f. n. främst inom nämnden för energiproduktionsforskning. Vindkraften bedöms inte kunna ge nämnvärda bidrag lill den svenska energiförsörjningen före år 1985.

Omvandling av solstrålning lill elektrisk energi sker med låg verkningsgrad jämfört med andra elproduktionsprocesser. Investeringarna blir så höga atl elproduktion inte bedöms konkurrenskraftig, i varje fall inle före år 2000. Vid en maximal satsning innebär della att ca 6% av samtliga bostäder kan uppvärmas med sol år 1990 resp. ca 20% år 2000. Vid en mera begränsad satsning beräknas motsvarande andelar till 3 resp. 5%.

Råvarumässigt kan biomasseområdet delas in i tre delar. Energiskog är

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet

23

en sådan biomassa som kan odlas för energiändamål. Skogsenergi är sådan biomassa som erhålls vid normalt skogsbruk eller nu växer naturligt. Övrig biomassa kan vara av många slag, t.ex. avfall, halm, vass, tång, alger m. m. Energiskog odlas f. n. varken i Sverige eller någon annanstans i väriden. 1 Sverige har föreslagits alt siörre försöksodlingar med främsi sälg- och poppelarter snarast igångsätts. För sälgarter beräknas tiden från plantering lill avverkning till 3-10 år. För poppelarter är molsvarande lid 15-30 år.

Enligt tillförselgruppen kan föQande tillgång på energi från energiskogar och skogsavfall m.m. påräknas för Sveriges energiförsörjning under de närmasle decennierna.

Tillforselgruppens bedömning av energiutvinning från energiskogar och skogsavfall

Alternativ	Biomassaiyp	1985		1990		2000
		Mtoe/år	TWh/år	Mtoe/år	TWh/år	Mtoe/år	TWh/år
Min.	Energiskog Skogsavfall Totalt Energiskog Skogsavfall Totalt	0 1,5	0 17	0 1,5	0 17	0,4 1,5	5 17
Max.		1,5 0 3	17 0 35	1,5 0,5 3	17 6 35	1,9 5,3 3	22 62 35
		3	35	3,5	41	8,3	97

Den svenska elproduktionen domineras av vattenkraften, som under ett är med normal tillrinning till vattenmagasinen f n. svarar för knappt 70% av eltillförseln. Kärnkraften svarar f.n. för drygl 20% medan resterande del utgörs av oQeeldad värmekraft.

Prakliskl taget samtliga elproducerande anläggningar är via ett omfattande överförings- och distributionssystem sammankopplade till ett för hela landet integrerat elförsörjningssystem. Planeringen av elproduktions-systemet måsle ske med lång framförhållning. Den sker i samråd mellan elproducenterna inom ramen för Centrala driftledningen (CDL).

Den svenska bränslemarknaden domineras av handeln med oljeprodukter. Härutöver förekommer numera endast en mindre handel med kol, koks och ved.

Oljeprodukter som inte direktimporteras lill konsumenterna lagras efter import eller raffinering i kustdepåer. Därifrån sker distribution direkt till förbrukarna med tankbil, järnvägstank eller tankbåt.

F. n. finns ett stort antal elproducenter med varierande ägarintressen och sioriek. De åtta största producenterna svarar för omkring 90% av den totala elproduktionen.

Fjärrvärmeverksamheten handhas av kommunerna. I producentledet

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 24

kan dock finnas andra intressenter, t. ex. vad gäller spillvärmeutnylQande. Krafivärmeverk har i ftera fall byggls i samarbete mellan kommun och råkraflleverantör.

Den tillförda energins fördelning på energiråvaror och energibärare och en preliminär energibalans för åren 1976 och 1977 framgår av föQande tabeller.

Energitilirörsel år 1976 och 1977, preliminära värden

			1976			1977
			Twh		96	TWh		%
Importerad energi
olja			316		72	314		72
kol och koks			18		4	15		4
uran			15		4	19		4
Inhemsk energi
ved, lutar och avi	■■all		35		8	33		8
vattenkraft			54		12	53		12
Netto import av el			2			-2
Summa lillförsel			440		100	432		100
Nettoproduktion av	el och installerad eleffekt åren 1976 och 1977,					preliminära		värden
Kraftslag		1976			1977
		Installerad	Elproduktion		Installerad		Elproduktion
		effekt. MW	TWh	%	-   effekt, 1	VIW	TWh	96
Vattenkraft		13 100	54,2	63	13 200		52,8	62
Kärnkraft		3 200	15,2	18	3 750		19,0	22
Industriell mot-
trycks kraft Kraflvärme		700 1600	1"	8	800 1900		\ 8,0	9
Oljekondens Gasturbiner		3 400 1 700	1"	9	3 450 1 700		1"	9
Nettoimport		-	2,1	2	-		-1,9	-2
Summa		23 700	86,4	100	24 770		85.6	100

1.6.3 Energipolitiska styrmedel

De energipoliliska styrmedel som slår lill statsmakternas förfogande kan

indelas i tre huvudgrupper.

- Direkt prispåverkande åtgärder såsom skatter och subventioner eller reglering av priser och taxor.

- Direkta regleringsåtgärder såsom kvantitativa resiriktioner (ransoneringar), lagsiiftning, normer, föreskrifter.

- Statliga och kommunala resursinsatser; på tillförselsidan t.ex. genom kontroll av produktion och distribution av elkraft och Qärrvärme och på

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 25

användningssidan via information och rådgivning eller t.ex. genom förbättrad kollektivtrafik. I det långa perspektivet spelar statliga insatser för forskning, utveckling och démoiislfalion en viktig roll. Energikommissionens styrmedelsgrupp har gjort en genomgång av nuvarande samhälleliga åtgärder som bedöms ha ett ganska direkl inflytande på energitillförseln eller energianvändningen. De är dels sådana åtgärder som har införts för att nå energipolitiska mål, dels sådana som utan delta syfte har stort inflytande på energisektorn.

De energipoliliska styrmedlens primära uppgift är alt förverkliga uppställda energipoliliska mål. För alt utvärdera tänkbara styrmedel måste man också ha en föreställning om hur energiförsörjningen kommer in i samhällssystemet i övrigi. Vår kunskap om della syslem och energiförsörjningens roll i systemet är ofullständig. Osäkerhet råder också när det gäller de energipolitiska styrmedlens effekier. Medvetenheten om denna osäkerhet är av stor belydelse och såväl val av styrmedel som styrkan på insatta medel bör därför karaktäriseras av flexibilitet så atl de i samband med en kontinuerlig ulvärdering går att komplettera, ändra inriktning på eller eliminera.

Det är svårt atl dra en klar gräns mellan energipolitiska och andra styrmedel. 1 den mån man inte kan lala om renodlade energipoliliska styrmedel, kan bieffekter uppstå som primärt inte har varit avsedda. 1 sådana fall där energipolitiska styrmedel ger icke acceptabla bieffekter -t. ex. fördelningspolitiska effekier av en kraftig energiskattehöjning - kan det vara möjligl alt införa kompenserande styrmedel som motverkar den oönskade bieffekten.

Energipolitiska styrmedel kan särskiQas i tre olika tidsperspektiv.

— Akuta bristsituationer, då man mycket snabbt måste begränsa energianvändningen eller ändra dess inriktning.

— Anpassning på medellång sikt, då man inom t.ex. en tioårsperiod vill hejda energianvändningens tillväxt, totalt eller för bestämda energislag.

— Långsiktiga omställningar med hänsyn lill ökad "energiknapphel" då genomgripande förändringar är länkbara, såväl på tillförselsidan som i användarsidans struktur, organisation och leknologi.

En uppfattning om energiefterfrågans priskänslighet är självfallet av stor betydelse när det gäller att bedöma prispåverkande åtgärder som energipolitiskt styrmedel. De prispåverkande medlen på energiområdet är dels skatterna på el och bränsle, dels olika slags subvenlioner till energibesparande invesleringar, särskilt i industrin och inom uppvärmningssektorn, och för att stimulera introduktion av nya energikällor.

Regleringar, normer och föreskrifter kan också påverka prisbildningen på energi eller på substitut eller komplement till energi. Införande av normer, kan dock ge bieffekter i form av stora kostnader för förelag och enskilda eller kostnaden för administration och kontroll.

Direkia statliga och kommunala resursinsatser på energiområdet avser

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 26

till största delen produktion och distribution av sekundär energi, t. ex. elkraft och Qärrvärme. Även på användarsidan återfinns olika typer av statliga resursinsatser för atl slyra energianvändningen. Bl.a. förekommer information till hushåll och förelag om möjligheterna att spara energi och resursinsatser för atl öka lillgången på eller förbättra kvaliteten hos energisnåla alternativ.

I det långsiktiga perspektivet har statliga insatser för forskning och utvecklingsarbele beiräffande industriella processer, drivsystem för motorfordon etc. en vikiig funktion.

Styrmedelsgruppen förordar tillämpning av s. k. marginalkostnadsprissättning på elkraft och Qärrvärme. Priserna på sekundärenergi får betydelse i bl. a. föQande avseenden

a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distributionsanläggningar,

b) för investeringsbeslut som gäller energibesparande, val mellan energislag och övergång till nya energikällor.

c) för finansiering av energiföretagens investeringar och övriga kostnader.

Utgångspunkten för en prissättning som skall bidra till effektivt resursutnyttjande enligt punkt a) är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Kommissionen understryker att kunskaperna om energiefterfrågans priskänslighet i dag är mycket begränsade varför ytterligare undersökningar på delta område bör genomföras.

Den långsiktiga marginalkostnaden som avser kosinaden för utbyggnad och drift av tillkommande kraftkapacitet, beror av de restriktioner som läggs på den framlida uibyggnaden av kraftsektorn.

Om skatter skall användas i högre grad som styrmedel måste statsmakterna försäkra sig om att intentionerna också slår igenom i prissättningen.

Den nuvarande energibeskattningen har i allt väsentligt enbarl en stats-finansiell funktion. Genom att den särskilda beredskapsavgiften liksom bensinskatten och kilomelerskatten är specialdestinerade kan de energipoliliska slyrmedelsaspeklerna koncenireras till den allmänna energiskatten.

Styrmedelsgruppen har diskuterat två lösningar för att utnytQa energiskalten som energipolitiskt styrmedel. För atl undanröja den bristande neutraliteten i beskattningen kan man antingen ha skattesatser som är relaterade till de olika energislagens termiska energiinnehåll, eller gå över lill en enhetlig värdeskatl, t.ex. inom mervärdeskattens ram. För att tillgodose de energipolitiska aspekterna kan beskattningen avvägas sä att de olika energislagens samhällsekonomiska kostnader och risker beaktas, eller så atl introduktionen av nya energikällor inle försvåras. Vid en beskattning i tidigare led (produktions- och importledet) kan differentierade skattesatser eller undantagsregler användas i della syfte.

Ell från samhällsekonomisk effekiivitetssynpunkt naluriigl skaltesy-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 27

slem är enligt styrmedelsgruppen en kombination av lidigarelagd energiskatt och mervärdeskatt.

Styrmedelsgruppen har också diskuterat de selektiva styrmedlens roll i energihushållningen. Selektiva styrmedel på lillförselsidan kan t.ex. avse åtgärder för atl slimulera utnytQandet av spillvärme och utbyggnad av industriell mottryckskraft eller kraftvärmeverk. Enligt undersökningar av gruppen synes den långsamma utbyggnadstakten för sädana projekt till stor del bero på brisiande lönsamhet.

Genom att energiskatten i sin nuvarande utformning beräknas på den genererande elkraften har mottrycksproduktionen med sin höga verkningsgrad drabbats av högre skatt per insatl enhel primärenergi än elproduktion i kondensverk. Denna effeki skulle elimineras vid en omläggning av skatten enligt styrmedelsgruppens alternativ.

Exempel på selektiva styrmedel på användarsidan är det nuvarande systemet för stöd till energibesparande ålgärder inom byggnadsbeståndet och näringslivet.

Oavsell vilka styrmedel som används bör huvudprincipen vara att uppoffringen i kronor räknat per inbesparad enhel energi skall bli lika stor på alla områden. De nuvarande bidragssystemen för industrin och bostadsbeståndet har enligt styrmedelsgruppens rapport inte utformats efter denna princip. En översyn av principerna för bidragsgivningen inom dessa fäll kan därför anses önskvärd. Bl.a. anser slyrmedelsgruppen alt bidragen även för näringslivet bör kompletteras med lånemöjligheter. Vidare är del av stor vikt att nuvarande bidragssystem utvärderas mot bakgrund av den erfarenhel som hittills har erhållits.

Den framlida energipolitiken kräver en kombinalion av ekonomiska och administrativa styrmedel. Till de administrativa styrmedlen för det befintliga byggnadsbeståndet hör bl. a. obligatorisk besiktning och föreläggande för fastighetsägare alt vidta specifika åtgärder.

Beträffande industrin pekas på möjligheten alt vid behov utsträcka den prövning som i dag sker för nya anläggningar och större utvidgningar av verksamheien enligt 136 a § byggnadslagen till att omfatta även befinlliga anläggningar.

För transportseklorn föreslår styrmedelsgruppen administrativa styrmedel som t. ex. förbättrad irafikundervisning, organiserad samåkning obligalorisk ekonomitrimning och regler för maximal specifik bränsleförbrukning hos bilar. För att stimulera till ett ökal utnytQande av kollektiva färdmedel föreslås för siörre städer en styrd planering av förskjutna arbets- och skoltider. När nya drivmedel, t.ex. metanol eller etanol, skall införas i försörjningssystemet bör särskilda föreskrifter utfärdas om molorutform-ningen hos nya bilar.

Kommunerna kan påverka energianvändningen genom tillhandahållande av Qänster, avgiftspoliiik för fjärrvärme och el samt genom planeringen av bebyggelse och transportsystem. En rad skäl lalar enligt styrmedelsgrup-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 28

pen för atl det kommunala ansvaret på energiområdet bör utvidgas till att omfatta även insatser för energisparande, framför allt i byggnader. Ett annat viktigt område inom vilket ett utvidgat kommunalt ansvar bör övervägas gäller introduktionen av nya energikällor som sol, vind och biomassa.

En samhällsekonomisk värdering av olika nya energiråvaror och en jämförelse mellan denna och lönsamheten från tilltänkta producenters och användares utgångspunkt är en grund för bedömningen av behov av styrmedel. Introduktionsfasen kan därutöver kräva särskilda statliga insatser. Om nya energiråvaror skall passa in i ett framtida energiförsörjningssystem är det viktigt att de syslem som byggs upp nu görs så flexibla som möjligt.

1.6.4 Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet

Statliga svenska insatser för forskning och utveckling inom energiområdet inriktades under perioden 1950-1975 väsentligen på det svenska kärnenergiprogrammet. Härutöver finansierade bl.a. statens vattenfallsverk viss verksamhet på det elektrotekniska området. Via statens råd för byggnadsforskning och bl.a. styrelsen för teknisk utveckling lämnades också stöd i mindre omfattning till insatser inom olika delar av del energitekniska området.

1975 års energipolitiska beslut innefattade bl. a. ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet. Programmet var i huvudsak inriktat på att i ett inledningsskede främst belysa förutsättningarna för att i Sverige utnytQa olika energikällor och vidta olika energibesparande åtgärder.

Inom energiforskningsprogrammet har gjorts ett stort antal förstudier som resuherat i förslag om omfattande forsknings-, utvecklings- och de-monstralionsinsatser under kommande år. Delegationen för energiforskning, som har fungerat som en expertgrupp åt kommissionen, har redovisat detla material och lämnat alternativa förslag om insatserna för treårsperioden 1978/79-1980/81.

Det föreslagna programmet' syftar till att öppna nya möjligheter atl använda energi mera effektivt och ta fram nya alternativ för energitillförseln.

Av stor betydelse för energikommissionens ställningstagande är de tidpunkter då tekniken för nya energikällor bedöms vara tillräckligt utvecklad och då tillräckliga erfarenheter av praktiska försök finns för att ta ställning till om de skall tas i reguQärt bruk. Av delegationens material kan föQande tidtabell utläsas.

> Statsmakterna har numera fatlat beslut om en ny programperiod (prop.  1977/ 78: 110, NU 1977/78:68, rskr 1977/78:341).

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 29

Vindenergi 1985

Soluppvärmning 1985-1990

Energiskogar 1985-1990

Bridreaktorer 1990-talet

Solenergi (solceller) möjligen 1990-talet

Fusion möjligen 2000-talet

y.6.5 Värdering av bieffekter och risker

Atl värdera de skilda miQö-, hälso- och säkerhetsrisker som är förknippade med olika energialternativ är en komplicerad fråga. Det är ofrånkomligt alt olika individers värderingar skiQer sig både i fråga om vilka faktorer som skall beaktas vid värderingen och i fråga om dessa faktorers inbördes betydelse.

Val mellan olika alternativa energisystem måste baseras på avvägningar mellan nytta, kostnader och olika slag av negativa biverkningar. Hänsyn måste också tas till dessa faktorers geografiska fördelning, socialt och i tiden. Vidare måsle naluriigtvis osäkerheten i beslutsunderlaget beaktas.

I ett globalt och ekologiskt perspektiv måste gälla att inga begränsningar i tid och rum får inskränka beaktandet av hälso- och miQöeffekter. En viktig utgångspunkt när det gäller dessa effekter bör vara att t.ex. varje dödsfall eller skada skall värderas lika - oavsett var, när och hur den inträffar.

Jämförelser mellan alternativa energisystem bör baseras på uppskattningar av föQande faktorer för de olika energisystemen:

1. Risker för människans liv och hälsa

- fysiska risker

- hälsoeffekter orsakade av intag eller kontakt med giftiga eller cancerframkallande substanser

2. Miljöeffekter som innebär potentiella hälsoeffekter

- lungmetallförgiftning av mark och vatten

- radioaktiv förgiftning av mark och vatten

3.     MiQöeffekter som ger ekologiska stömingar vilka kan ävenlyra männi
skans försörjning eller välbefinnande

- klimatförändringar

- försurning av mark och vatten

- oljeförorening av mark och vatten

- lungmetallförgiftning av mark och vatten

- ekologiska rubbningar orsakade av varmvaltenutsläpp

- vissa slag av landskaps- och naturförändringar

- egendomsskador

4. Estetiska effekier

-  vissa slag av landskaps- och naturförändringar

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 30

/.6.6 Miljö och säkerhet

De flesta energislag som kan försörja vårt land med energi i framtiden har hälso- och miQörisker. 1 det föQande redovisas de väsentligaste effekterna från miljö- och hälsosynpunkt.

Dagbryining av kol sker med stora maskiner. Vid torr väderlek och blåst kan dammbildningen bli besvärande. Påverkan på landskapsbilden är mycket stor. Stenkolsgruvor räknas som de kanske sämsta arbetsplatserna av alla. Arbetarna utsätts för buller, luftföroreningar, väta och drag och har dessutom ofta ett fysiskt påfrestande arbete.

Vid förbränning av kol erhålls stora avfallsmängder. Askan föQer delvis med rökgaserna där den till största delen kan avskiQas i stoflavskiQare. Föroreningar som släpps ut med rökgaserna är svaveldioxid, kväveoxider, tungmetaller och polyaromatiska kolväten. Utsläpp av de tunga metallerna kvicksilver och kadmium förgiftar sjöar och mark samt tas upp i näringskedjorna.

Miljöproblemen vid kolavfallsdeponering utgörs främst av påverkan på landskap, ytvatten och grundvatten. Även tungmetallerna i askan är ett problem.

Från kolkondenskraftverk sker utsläpp av uppvärmt kylvatten vilkel ger miQöproblem, bl.a. ökade parasitangrepp och giftupplagring hos fisk. I stället för att släppa ut det varma vattnet i havet kan man använda kyltorn, som avger spillvärmen lill luften.

Oljeborrning utförs till lands, i sjöar och på havens kontinentalsocklar. OQeutvinning lill havs medför risker för oQespill kring oQebormingsplalt-formarna. Det hittills största utsläppet omfattade mer än 300000 ton och varade under flera mänader. Tankbåtstrafiken ger upphov till ett omfatlande oQespill, framför allt på grund av tömning av ballastvatlen. Totalt spills ca 0,16% av den transporterade volymen ut i havet, såväl avsiktligt som oavsiktligt. Tankfariygshaverier kan också medföra stora oQeutsläpp.

RåoQan uppdelas och omvandlas till olika produkter i raffinaderier. 1 Sverige finns fyra oQeraffinaderier med en sammanlagd kapacitet på ca 22 miQ. lon råoQa per år. Under år 1975 släppte dessa ut ca 19000 lon svaveldioxid och ca 4 500 ton kväveoxider.

Transport och distribution av oQa och oQeprodukter medför även vissa olycksrisker. Riskerna för bränder och explosioner är slörsi för lättflyktiga produkter som gasol och bensin vilka kan bilda explosiva gasblandningar med luft.

Riskerna vid hanlering av gas är siörre. Gasol lagras och transporteras under tryck. Vid ett läckage eller brott på en gasbehållare kan utläckande gas bilda en brännbar blandning med luft, som kan åstadkomma stor skada om den anländs.

Naturgas kan transporteras i vätskeform, LNG (Liquified natural gas). Transporten sker då med tankfartyg. Risken för explosioner eller häftiga bränder kan begränsa möjlighelerna alt använda naturgas. Ett slort utsläpp

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 31

skulle kunna ske om en gaslanker kolliderar eller går på grund eller om en lagercistern av någon anledning skulle rämna. Eftersom LNG är en vätska med kokpunkten -162° C skulle den koka häftigt vid kontakt med vattenytan runt tankbåten eller invallningen runt den havererade cisternen.

De allvarligaste riskerna med utsläpp av LNG beror på att naturgasen kan bilda brännbara blandningar med luft. Om gasen anländs omedelbarl hinner den aldrig bilda någon explosiv blandning med luft, utan brinner mycket häftigt. Om ett LNG-utsläpp inte antänds omedelbart, utan driver med vinden och blandas med luft kan en brännbar eller explosiv blandning i extrema fall bestå ända upp lill ett tiotal kilometer från ett slort utsläpp. Om detta gasmoln skulle antändas skulle det brinna explosionsartat.

Utsläppen av luftföroreningar från förbränning av naturgas är små i jämförelse med övriga fossila bränslen. Det är främst utsläppen av kväveoxider och koldioxid som är av belydelse.

Radiologiska yrkesrisker uppslår vid uranbrylning dels genom atl kroppen träffas av strålning från uranhaltiga mineral, dels genom all arbetarna genom inandning eller nedsväQning får en intern bestrålning från den radioaktiva gasen radon och dess dotterprodukler, som frigöres från de uranhaltiga mineralerna i gruvan. Strålningsriskerna från omgivande mineral är beroende av om uranbrytningen sker i dagbrott eller underjord.

Anrikningsanläggningar (gasdiffusion) förbrukar stora mängder elenergi och ger stora värmeulsläpp, jämförbara med värmeutsläpp vid stora kärnkraftverk. För övrigt är miQöeffektema av en anrikningsanläggning små i jämförelse med miljöeffekterna från andra led i kärnbränslegången.

1 bränsleelementen för lättvattenreaktorer ingår uran i form av urandioxid. Yrkesrisker och stråldoser lill driflpersonalen från den tillverkning av urandioxidbränsle som i dag bedrivs i Sverige är små jämfört med bränsleåtgången totalt.

För varje enhel producerad elenergi avges i ett kärnkraftverk två enheter spillvärmeenergi till omgivningen. Spillvärmen skulle helt eller delvis kunna utnytQas för t.ex. uppvärmning av bostäder i form av Qärrvärme. Kylvattenproblemen minskas då samtidigt som förbrukningen av oQa för lokaluppvärmning minskas. Ett kärnkraftvärmeverk medför dock högre kostnader, främst för värmekulvertar, saml en något minskad elproduktion.

Skulle reaktorhärden smälta ner vid en olycka är det möjligt att inneslut-ningen skulle skadas genom smältning, övertryck eller mekanisk åverkan, så alt stora radioaktivitelsmängder läckte ut lill omgivningen. Endast under ogynnsamma omständigheter blir stråldoserna i omgivningen lokalt så höga att akuta dödsfall blir föQden. De akuta dödsfallen kan enligt beräkningar fås på avstånd upp till 10 å 20 km från kraftverket. Andra akuta föQder av bestrålningen är strålsjuka och abortindikationer. Ett haveriutsläpp har också till föQd att större eller mindre områden förorenas av radioaktiva produkter. Området blir mer eller mindre oanvändbart för en avsevärd lid.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 32

Det radioaktiva avfallet från olika delar av kärnbränslets kretslopp innehåller varierande mängder radioaktiva föreningar.

Vattenkraftutbyggnad medför stora anläggningsarbeten, som ger förändringar i naturen och kulturlandskapet. De flesta förändringarna blir bestående. När det gäller klimat är det främst temperatur, dimfrekvens och fuktighet som påverkas vid en vattenkraftutbyggnad. Grundvattnet påverkas också vid en utbyggnad av vattenkraften. Grundvattnets nivå varierar med vattenståndet i magasin och uppdämningen kan ge försumpning i lågt liggande terträngavsnitt. Vegetation och fauna drabbas vid vattenkraftutbyggnader genom överdämningar av våt-, ängs- och skogmarker.

Dammras i vattenkraftverk kan ge akuta skador och dödsfall samt omfattande landskapspåverkan.

Vindkraftens inverkningar på omgivningen skiQer sig från de andra kraftkällornas. Aggregaten kommer atl placeras i grupper, vilka behöver 10000-20000 m'' per aggregat med 4 MW eleffekt. Turbinanläggningarna kan bli synliga pä 5-10 km avstånd.

Ett vindkraftverk i drift kommer att höras, men Qudet kommer Iroligen inte att orsaka stömingar längre bort än några hundra meter. Stora aggregat kan också generera infraQud. Bladbrott kan inträffa och det finns risk för att is bildas på turbinen och sedan kastas i väg. Med hänsyn lill dessa risker fordras restriktioner beträffande bebyggelse osv. kring vindkraftverk.

Omvandling av solenergi till varmvatten eller el är lämligen fri från kemiska och andra miQöföroreningar. Risker för personal på stora enheter kan jämföras med de risker som föreligger inom kraftverk. Yrkesrisker vid tillverkning och skrotning av fotokemiska system kan jämföras med de risker som förekommer inom kemisk industri.

Torv utvinns för närvarande oftast genom att ett tunt skikt av mossytan fräses upp. Landskapsbilden påverkas när markytan friläggs och uQämnas. Områdets topografi förändras och växt- och djurlivet utrotas. Genom dräneringen av torvmarken förändras avrinningsförhållandena och vattenkvaliteten påverkas. Vissa effekter behöver inte vara beslående. Marken kan återanvändas för exempelvis skogs- eller jordbrak.

Vid brytning av skiffer i dagbrott påverkas landskapet avsevärt och det ursprungliga landskapet kan inte återställas fullständigt. Förvaring av avfallet måste ske sä att läckage av giftiga metaller och svavelsyra till grundvattnet undviks.

Vid odling av biomasssa för energiändamål tas i stort sett samma mängd koldioxid upp vid återväxien som släppts ut vid förbränningen. Risk för klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp finns därför i princip inle. Metallutsläpp kan medföra lokala problem men dessa kan reduceras med effektiv rökgasrening.

Om geotermisk energi skulle komma till användning i Sverige skulle den troligen utnytQas för lokaluppvärmning. Delta beror på alt värmeförhållan-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepai;tementet 33

dena i vår berggrund är sådana alt produktion av vatten med temperaturer över 100°C troligen är olönsam. De miQö- och hälsorisker som kan förekomma vid geotermisk energiuivinning är framför allt buller och föroreningar vid borrningen. Vidare påverkas landskapet. På sikt uppkommer troligen även risk för marksättningar i produktionsområdet.

1.7 Utgångspunkter för sammansättning av alternativa energiprogram

Två epoker kan urskiQas i energisystemels uiformning och funktion i ett mycket långsiktigt tidsperspektiv. Det är dels framtidsepoken, då energiflöden från solstrålningen kan svara för merparten av energiförsöijningen, dels nuvarande epok där lagrad energi dominerar. Under en mellanliggande period sker en gradvis övergång, men lagrad energi kommer under lång tid atl utnytQas vid sidan av flödesenergin.

I det långsiktiga perspektivet bedöms sol, kol och uran vara de alternativ som kan slå till förfogande för svensk del. Dessa kan i sin tur kombineras på olika sätt.

Beslutssituationen präglas nu av osäkerhet i flera avseenden. Bl. a. är det ännu osäkert när och i vilken skala nya energislag kan introduceras. Möjlighetema måste bibehållas att senare väQa mellan de långsiktigt tillgängliga alternativen.

Mot bakgrund härav diskuterar kommissionen utgångspunkter m. m. för alternativa energiprogram. I fråga om oQa konstateras risker för såväl tillförselproblem som kraftigt höjda priser. För kol gäller f n. alt mlQöproblemen är stora. En massiv satsning på kol kan därför t. v. inte göras i Sverige, men viss inhemsk kompetens bör byggas upp. Naturgas är fördelaktigt från miQösynpunkt men dyrt och kräver invesleringar i stora system. Dessutom har naturgas lika liten uthållighet som oQan.

Kärnkraft har i och för sig förutsättningar alt bli en helt inhemsk energikälla och bedöms vara ekonomiskt gynnsam. Å andra sidan har den problem och risker. Delade meningar råder om vilken osäkerhet kärnkraft innebär.

Vattenkraften är inhemsk, förnyelsebar och ekonomiskt attraktiv men ökat UtnytQande står i konflikt med bevarandeintressena. En begränsad utbyggnad, där stor hänsyn tas till dessa inlressen, bör dock kunna ske. Torv kräver verksamhei även i normallägen för alt vara aktiv beredskapsresurs. Dessulom kan den eventuellt bereda mark för energiskogsodling. Förnyelsebara energikällor är - utöver vallenkraft - sol, vind, ved, energiskog m. m. Möjligheterna till slorskaligt uinyttjande av dessa energislag klarnar successivi. Ällmänt väntas de inle kunna ge större bidrag förrän efter år 1990.

Alla långsiktigt tillgänliga anternativ (utom soluppvärmning) lämpar sig för el- och/eller helvaltenproduktion. Vissa ger också möjlighel lill produklion av syntetiska drivmedel, t.ex. metanol. 3   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 34

På användningssidan är en vikiig utgångspunkt att hushålla med energin, specielll med oQan. Planeringen bör inriklas även på ålgärder som långsiktigt sänker energibehoven, t.ex. rätt uiformning av bebyggelsen. Avvägning bör ske dels mellan andra samhällsmål och energisparandet, dels mellan energisparande och energitillförsel, dels också mellan energisparande i olika användningssektorer. Samtidigt bör eftersträvas åtgärder som ger flexibilitet.

1 det fall osäkerheterna om kärnkraftens risker innebär att kärnkraften inte kan accepteras ändras de länkbara försörjningsalternaliven i vissa delar. Framför allt måste redan nu en intensifierad satsning göras på alt föra in de förnyelsebara energislagen. Man får dock beroende på lidsfaktorn räkna med att något eller några av de konventionella energislagen kol, oQa och möjligen naturgas måste användas i större utsträckning än som annars vore nödvändigt.

Energibesparingarna måste i ett sådani fall särskilt inriktas på alt spara el. Bl.a. kan övervägas en minskad användning av el för uppvärmning av byggnader. Med undantag för nytillkommande elvärme bör dock endast i sisla hand direkta restriktioner mot elkonsumtion komma i fråga. Elkonsumtionens lämpliga nivå på lång sikl blir beroende av möjligheterna att långsiktigt framställa el i Sverige genom bl. a. förnyelsebara energislag och genom andra, miljömässigt acceptabla energislag.

I det fall de problem som är förknippade med kärnkraften inte bedöms vara sådan atl utbyggnaden av kärnkraft bör stoppas kan strävan att sänka oQeberoendet i ökad utsträckning tillgodoses genom övergång från bränsle till el inom uppvärmningsområdet och industrin.

För tillförselsidan gäller då att man bl.a. kan överväga atl utforma tillkommande kärnkraftblock som krafivärmeverk samt atl successivt bygga upp en fullständig inhemsk kärnbränslecykel. I ett fall där kärnkraften i ökad omfattning kan bidra till att sänka beroendet av oQeimport kan det finnas skäl att undvika en kapilalkrävande satsning på atl införa naturgas i Sverige. För energianvändningen gäller i detla fall att motiv saknas för att särskilt eftersträva elbesparingar. 1 slället bör möjligheterna utnyttjas att ersätta oQa med el.

Med dessa utgångspunkter har kommissionen valt ut fyra alternativ för närmare studier.

I alternativ A avvecklas kärnkraften till omkring år 1985. Detta alternativ bör belysas enligt kommissionens direktiv. Alternativet leder till att kraftfulla ålgärder måsle sällas in omgående för alt kompensera den elproduktion från kärnkraft som har planerats ingå i energisystemet vid 1980-talels mitt. Åtgärderna inriklas mol kraftigt effektiviserad energianvändning, inledningsvis främst vad avser elenergi, och mot utveckling av förnyelsebara energikällor. Långsiktigt kommer energitillförseln alt baseras på förnyelsebara energikällor samt kol i erforderlig mängd.

1 alternativ B inriklas energipolitiken mot en avveckling av kärnkraften

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 35

under en tioårsperiod. År 1990 väljs som riktpunkt för avvecklingen. Inriktningen i övrigt sker liksom i alternativ A mot kraftigt utnytQande av inhemska förnyelsebara energikällor och mol kraftig effektivisering av energianvändningen. Liksom i alternativ A baseras energitillförseln på förnyelsebara energikällor samt kol i erforderiig mängd.

I alternativ C accepteras viss kärnkraftutbyggnad under 1980-talet. Ålgärder som innebär låsningar för ett fortsalt kärnkraftutnylQande för tiden efter år 1990 undviks. På lång sikt kan därför antingen kärnkraft, kol eller förnyelsebara energikällor, eller olika kombinationer av dessa, komma till användning i detta alternativ.

AUernativ D kommer för tiden fram mot slutet av 1980-talel alt ha stora likheter med alternativ C. Här förutsätts dock en mer markerad inrikining på en fortsatt satsning på kärnkraft. Det blir då nalurligt all successivt även satsa pä svensk uranbrytning, anrikning och eventuellt även upparbetning. Detta alternativ illustrerar således en utveckling som innebär att kärnkraft utnyttjas tillsammanas med förnyelsebara energikällor för energitillförseln under början av 2000-talet.

De skisserade alternativen har många gemensamma drag. Några av de viktigaste är ambitionen alt minska beroendet av importerad oQa, den kraftiga salsningen på utveckling av förnyelsebara energikällor samt kraftfulla åtgärder för förbäitrad energihushållning. Skillnaderna mellan alternativen kan väsentligen återföras på det faktum atl beslul om avveckling av kärnkraften förutsätts bli fattat inom något eller några år i alternativen A och B medan fortsatt utnytQande av kärnkraft accepteras i alternativen C och D.

1.8   Energialternativ

1.8.1   Vissa ekonomiska förutsättningar

För all bedöma alternativens ekonomiska konsekvenser är prisutvecklingen för energiråvaror betydelsefull.

Som grund för kalkylerna har energikommissionens tillförselgrupp vall att räkna med en schablonmässig real råoQeprishöjning med 2 % per år till år 1990 saml all råoQeprisel därefter stiger med 4% per år. Priset år 1977 för den prisledande råoQan har salts lill 100 US dollar per lon. Den aniagna reala prisstegringen innebär att råoQeprisel förväntas ha stigit lill år 1990 med knappt 30 % och lill år 2000 med ca 90 %.

Kommissionen har i samtliga kostnadskalkyler använt den reala kalkylmetoden. Den utnyttjade reala kalkylräntan är enligt denna metod infla-lionsrensad, dvs. penningränlesalsen är minskad med inflationslakten. 1 beräkningarna har använts en real kalkylränta på 4%.

Löner har beräknals med utgångspunkt i löneläget den 1 januari 1977. De har antagits stiga realt med 3% per år, vilkel innebär krav på en kontinuerlig rationalisering.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 36

1.8.2 Alternativa energiprognoser Högre tillväxlallernativ

Energikommissionen har fått utfört en beräkning på allmänekonomiska förutsättningar som leder till en högre tillväxt i ekonomin. På denna har sedan en energikalkyl med samma tekniskt-ekonomiska bedömningar som i referensprognosen gjorts.

Den resulterande försörjningsbalansen i denna kalkyl redovisas i följande labell. De viktigaste skillnaderna i förhållande till de allmänekonomiska förutsättningarna bakom referensprognosen är att investeringarna har ökat dels för bostadsbyggande, dels inom näringslivet och alt konsum-tionsuirymmel för privata ändamål därigenom har krympt den första perioden.

Sanimanfattning av slutlig användning, TWh/år

	1974	1990
		Ref all.	Alt. E	Differens
Industri	161,9	212,4	223,5	11,1
Samfärdsel	71,7	98,6	96,9	-1,7
Bosläder	82,6	92,7	94,0	1,3
Service m. m.	47,5	58,9	59,0	0,1
Jordbruk m. m.	9,4	9,8	9,8	0
Totalt	373,1	472,4	483,2	10,8
Därav el	69,8	126,7	130,4	3,7
Qärrvärme	14,6	37,3	37,9	0,6
bränslen	288,7	308,4	314,9	6,5

Den samlade effekien av ökade ambilioner på miQöområdei och ökad subsiiiuering av oQa skulle innebära en lolal ökning av energianvändningen år 1990 med ca 5 TWh per år fördelat på en minskning av oQeförbrukningen med ca 7 TWh per år och en ökad elanvändning av ca 12 TWh per år. Läggs lill delta de direkta kalkylresuliaten skulle del högre lillväxlalierna-tivet medföra en lotal ökning av energianvändningen år 1990 med ca 16 TWh per år, vilkel hell skulle hänföras lill en ökad elanvändning. Om denna produktionsökning skall ske i kärnkraftverk fordras en kärnkraft-produktion år 1990 av ca 78 TWh per år. vilkel skulle fordra en uibyggnad lill isblock.

Miljörörelsens alternativa energiplan 1990 (MALTE) Representanter för vissa av miljörörelserna har på energikommissionens

uppdrag utarbetat en alternativ energiplan, som också baseras på en prog-

nossiudie.

I MALTE har antagits en induslribranschsirukiur som i vissa avseenden

avviker från referensprognosens. Skogsinduslrins volymtillväxt är mindre

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 37

vilket motiveras med atl råvaruutiaget annars överskrider skogsiillväxien, och all uthålligt skogsbruk därvid inte skulle kunna bevaras. Tekoindustrin ökar snabbare, vilket motiveras av krav på högre andel egen lillverkning av bl. a. försörjningsskäl.

Inom samfärdselsekiorn antar MALTE omfatlande förändringar i irans-porlmönstret och i energianvändningen. De möjligheler till besparingar som anges och antas bli genomförda lill år 1990 är bl. a. ökad samåkning, ökad kollektivtrafik, energisnålare bilar, en minskning av transporlarbelel. ökad gång- och cykeltrafik saml ökad telekommunikation.

Inom byggnadsbeståndet bedöms i MALTE stora besparingar kunna ske genom injusteringar och ombyggnader. Inom jordbruket föreslås omedelbart stopp för strukturrationalisering och igenläggning av jordbruksmark.

Besparingseffekterna år 1990 inom användningssektorerna framgår av föQande labell.

Jämförelse mellan energianvändningen i MALTE och referensprognosen år 1990

Skillnad i TWh/år

jämfört med referensprognosen

Totalt	Därav el
- 54	-16,6
- 28	+  1,7
- 28	-13,8
-    1,6	- 0,2
-   5.5	- 5,5

Industri Samfärdsel Bebyggelse Jord-, skogsbruk Övrig el

Totalt -117,1 -34.4

På produklionssidan ulgår MALTE från alt kärnkraften skall vara avvecklad lill år 1985. Därvid föratsätts betydande utnytQande av nya energikällor, främsi biomassa. 1 MALTE sjunker kraven på energitillförsel under senare delen av 1980-talet.

1.8.3 Energikommissionens alternativ

Resultatet av expertgruppernas ulredningar av de olika utredningsalier-naliven sammanfattas enligt föQande.

1.8.3.1 Energianvändning

Alternativ A och B förutsätter bägge ett utvidgat program för energihushållning inom sektorerna induslri, bostäder och service m. m. jämfört med referensprognosen och alternativen C och D. I samtliga alternativ förutsätts besparingar inom samfärdselsektorn. Totalt beräknas ca 40 TWh lägre energianvändning år 1990 än i industriverkets referensprognos. Särskilda insatser förutsätts i alternativ A och B för atl nå en långsammare ökning av elanvändningen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 38

Alternativen C och D karaktäriseras av ell fullföQande av ett åtgärdsprogram med inriktning på energihushållning åtminstone i enlighet med vad statsmakterna tidigare har beslutat. Detla innefattar också vissa åtgärder inom bebyggelsesektorn som har angells i planverkets utredningsarbete och ingår i referensprognosen men inte är beslutade. Energianvändningsnivån motsvarar därmed den som är angiven i industriverkets referensprognos. 1 alternativ D förutsätts dessulom insaiser för övergång från bränsle ttll el.

Inom industrisektorn innebär redan alternativ C och D inte oväsentliga effektiviseringar. 1 alternativ A och B förutsätts ytterligare besparingsin-salser som ger en skillnad sammanlagl i energianvändning mellan alternativen på ca 15 TWh år 1990. 1 alternativen A och B förutsätts särskilda insaiser för elbesparingar inom industrin genom all i högre grad än f. n. varvialsreglera drivmolorer för industriers pumpar och fläktar saml genom atl minska energiförluslerna i elektriska motorer. Till detta kommer antaganden om ytterligare effektivisering inom massa- och pappersindustrin. 1 alternativ D inriktas ålgärderna på en ökad elandel för all minska bränsleanvändningen inom industrin.

Samtliga alternativ förutsätter ytterligare hushållningsåtgärder inom samfärdselsekiorn som i förhållande till industriverkels referensprognos beräknas ge en besparing på 6-7 TWh år 1990.

Inom bostadssektorn innebär alternativ A och B besparingar upp till en lönsamhetsgräns som molsvarar ett energipris pä 10 öre/kWh. Alternativen förutsätier ett myckel högt genomförande av ålgärderna. 1 Qärrvärmda byggnader är emellerlid inte sparinsatserna lika långlgående. Alternativ A och B förutsätter också en kraftig begränsning av nyinstallation av elvärme. Endast obetydliga tillskott av elvärme medges efter år 1979 samtidigt som en omfatlande uibyggnad av fjärrvärme erfordras. Dessutom förutsätts besparingar beträffande användningen av hushållsel. Totalt ligger alternativ A och B 12 TWh lägre år 1990 än industriverkets referensprognos inom bostadssektorn. Omfatlande oQebesparingar vidlas men samtidigt genomförs viss övergång från el lill bränsle. Bränsleanvändningen blir därför ungefär densamma som i industriverkets referensprognos medan elanvändningen ligger betydligt lägre.

1 alternativ C och D anges atl möjligheler finns lill besparingar inom bostadssektorn, men i energibalanserna har användningsnivåerna inle räknats ned utan är desamma som i industriverkels referensprognos. Alternativ D innebär dock en ytteriigare övergång lill el från bränsle.

Inom sektorn service m. m. föratsätts i alternativen A och B ålgärder för alt effektivisera uppvärmningen av byggnader molsvarande de som förulsatls inom bostadssektorn. Härtill kommer besparingar och effektivisering av elanvändningen bl.a. när det gäller eldrift i övriga lokaler, gatubelysning etc. Vidare förutsätts en lägre ökning av elanvändningen i fritidshusen än enligt industriverkets referensprognos. Totalt anges besparingarna till 7 TWh i förhållande lill industriverkets referensprognos.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 39

1 alternativ C och D anges att möjligheter finns till besparingar inom servicesektorn men i energibalanserna har användningsnivåerna inle räknats ned ulan är desamma som i industriverkets referensprognos. Altemativ D innebär dock en ytterligare övergång lill el från bränsle.

Den slutliga energianvändningsnivån år 1990 sammanfattas i föQande tabell.

Energianvändning inom olika sektorer år 1976 och år 1990, TWh

Sektor		1976	1990
			All. A	Ah. B	Ah. C	All. D
Industrin	Bränsle El Totalt	121 39	136 58	136 58	150 65	145 70
		160	194	194	210'	210'
Samfärdselsekiorn	Bränsle El Totalt	77 2	89 3	89 3	89 3	89 3
		79	92	92	92	92
Bostäder	Bränsle El Totalt	86 21	58 23	58 23	60 35	55 40
		107	81	81	95'	95'
Servicesektorn	Bränsle El Totalt	43 16	43 19	43 19	45 25	40 30
		59	62	62	70'	70'
Totalt	Bränsle El Totalt	327 78	326 103	326 103	345 125	330 140
		405	429	429	470'	470'

' 1 alternativ C och D avrundas energianvändningsnivåerna till hela fem-tal.

1.8.3.2 Energitillförsel och omvandling

Alternativens struktur år 1990 vad beträffar lolal energitillförsel framgår av föQande labell. 1 tabellen har lagils med också tillförseln i ett fall med avveckling av kärnkraft med samma höga användningsnivå som i alternativ C (B') och ett med fortsatt kämkraftutnyttjande men med samma lägre användningsnivå som i alternativ B (C).

Av tabellen framgår atl de störsla skillnaderna mellan alternativen avser användningen av kärnkraft och tillförsel av oQa och oQeprodukter.

OQeförbrukningen i alternativ C ligger ca 25 TWh lägre än i alternativ A och B, medan i alternativ D oQeförbrukningen är ca 40 TWh lägre än i alternativ A. Med den inriktning på lillförselsidan som alternativen har kommer en ökad energianvändning jämfört med den prognos som alternativen har grundats på att medföra en ökad oljeanvändning i synnerhei i alternativen A och B. En minskad energianvändning jämfört med prognoserna kommer att medföra ett minskal behov av oQetillförsel. Della medför

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet

40

Energitillförsel är 1990 (TWh)

	Alternativ
	A	B	Bl	C	O	D
Olja och oljeprodukter	271	280	330	249	207	232
Kol och koks	46	46	46	45	45	55
Naturgas	11	11	II	11	11	0
Vattenkraft	66	66	66	66	66	66
Vind	4	6	10	2	2	2
Sol	3	3	3	3	3	3
Bark, lutar	40	40	40	40	40	40
Energiskog	20	5	5	5	5	5
Skogsavfall, halm, sopor	26	26	26	10	10	11
Spillvärme	2	2	2	2	2	2
Torv	20	20	20	15	15	15
Kärnkraft (el)	-	-	-	58	58	71
Kärnkraft (värme)	-	-	-	13	13	16

Summa

509      505      559      519      477      518

89

76

48

49

48)

(varav omvandlings- och överförings-
törlusier 80

att differenserna mellan alternativen vad belräffar oQetillförseln i själva verket kan bli väsentligt större än som antyds vid en jämförelse mellan alternativen A, B, C och D. Delta framgår av alternativen B' och C.

Sålunda kan altemativ B - om det föratsätta energihushållningsprogrammet visar sig mindre framgångsrikt eller om ökningstakten i den ekonomiska aktiviteten blir högre än prognostiserat - leda till en oQeför-brukning år 1990 som klart överstiger dagens nivå. Altemativ C kan — om energibesparingsprogrammet blir framgångsrikt - leda till att oQeanvänd-ningen år 1990 endast uppgår till två tredjedelar av dagens nivå. Motsvarande känslighetsanalyser kan givetvis utföras även för alternativen A och D. I föQande figur illustreras utvecklingen beträffande oQetillförseln för de olika alternativen.

En jämförelse mellan B och C resp. mellan C och B', dvs. alternativ med samma konsumtionsnivå men olika produktionsstruktur beiräffande kärnkraften, visar all i avvecklingsaliernaiiven förbrukas ca 75 TWh mer oQa år 1990.

Skillnader i energilillförseln föreligger också beträffande det förutsatta uinylQandel av t. ex. skogsavfall och torv. Om utnyttjandet av skogsavfall och torv skulle vara detsamma i alla alternativ skulle oQeanvändningen minska med ca 20 TWh i alternativen C, C och D.

Elsektorn skiQer sig mycket påtagligt mellan alternativen. Dessa skillnader beror på alt kärnkraften förutsätts avvecklad lill år 1985 i alternativ A och lill år 1990 i alternativ B (och B'), medan en utbyggnad upp lill 13 block accepteras i alternativ C (och C) och en markerad satsning på kärnkraft förutsätts äga rum i alternativ D.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 41

Oljetillförsel TWh

i 350-	V
300-		\
250-		Bl
200-	\.      \      "N.	\ \B
150		\X\c
100-
50-

1978 1985 1990 2000 Ar

Oljelillförsel i de olika alternativen

För att ersätta kärnkraften förutsätts en satsning på industriellt mottryck och kraftvärme i alternativ A och B som är maximal med hänsyn till den lillgängliga potentialen. För kraftvärme utnyttjas ett flertal bränslen. 1 alternativ A och i synnerhet i alternativ B förutsätts vidare en myckel kraftig satsning på vindkraft. Elproduktionen kompletteras med företrädesvis oQebaserad kondenskraft. Trots de betydande forceringarna i utbyggnad av elproduktion som ersätter den avvecklade kärnkraften blir marginalerna mycket knappa såväl i alternativ A som i alternativ B under 1980-talet. I alternativ A fordras i själva verkei extraordinära insatser antingen på användningssidan i form av ransoneringar e. d. eller på lillförselsidan i form av dispenser från gällande lagstifining för att snabbi åstadkomma ytterligare ersättande produklion för att klara situationen under senare delen av 1980-lalel.

Alternativ C och D karaktäriseras av en måttlig uibyggnad av såväl industriellt mottryck som kraftvärme och vindkraft. Insatsen av kondenskraft är obelydlig.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 42

Elproduktion år 1990 (TWh)

	Alternativ
	A	B	B>	C	C	D
Vattenkraft	66	66	66	66	66	66
Kärnkraft	-	-	-	58	58	71
Induslnellt mottryck	10	10	10	8	8	8
Kraftvärme	18	18	20	9	8	9
varav olja	9	9	11	4	4	5
varav gas	2	2	2	2	2	-
varav kol	4	4	4	1	1	2
varav torv	1	1	1	1	-	1
varav energiskog, skogsavfall	2	2	2	1	1	3
Kondenskraft	18	16	25	2	2	4
varav olja	12	10	19	2	2	2
varav kol	3	3	3	-	-	2
varav torv	3	3	3	-	-	-
Vindkraft	4	6	10	2	2	2
Summa	116	116	131	145	144	160
(varav överföringsförlusier	13	13	15	17	16	18)

Uppvärmningssektorn karaktäriseras i alternativ A och B dels av ett generellt förbud för fortsatt installation av elvärme, såväl i form av elradiatorer som i form av vattenburen elvärme, och en maximal forcering av Qärrvärmens utbyggnad. Fjärrvärme förutsätts i stor utsträckning bli utnyttjad även i tätorternas småhusområden. Andelen individuell uppvärmning med villapanna blir förhållandevis stor eftersom fjärrvärme inte kan UtnytQas utanför tätorterna.

Alternativ C karaktäriseras av en uibyggnad av Qärrvärme i ungefär samma takt som f. n. och av en fortsatt begränsad ökning för elvärme. Andelen individuell uppvärmning blir lägre än i alternativ A och B. I alternativ D stimuleras elvärmeanvändningen, vilkel medför atl den individuella uppvärmningen och därmed oQeberoendet inom uppvärmningssektorn kan minskas i snabbare takt än i alternativ C. Fjärrvärmeutbyggnaden är densamma som i alternativ C.

I Qärrvärmesystemen utnyttjas i samtliga alternativ en successivi ökande andel fasta, inhemska bränslen och i begränsad omfattning även spillvärme, sopor och solenergi. 1 alternativ C och D utnyttjas i betydande omfattning värme från kärnkraftvärmeverk i storstadsregionerna. OQeberoendet i Qärrvärmesystemen kan därigenom reduceras betydligt snabbare i alternativ C och D än i alternativ A och B.

Transportsektorn uppvisar stora likheter mellan alternativen. 1 samtliga fall förutsätts en maximal satsning på syntetiska drivmedel, 1. ex. metanol, för all minska seklorns oQeberoende. Trots della beräknas iransportsek-torns oQeberoende år 1990 fortfarande vara ca 85%. I alternativ A och B har en forcerad utveckling mol utnyttjande av inhemska energiråvaror för

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 43

metanolproduklion valts medan i alternativ C och D en långsammare utvecklingsgång förutsatts.

Industrisektorns behov av processvärme täcks av ett flertal olika energiråvaror och uppvisar relativt stora likheter mellan alternativen. Den viktigaste skillnaden är att i alternativ A beräknas oQeanvändningen vara reducerad med ca 40% år 1990 jämfört med år 1978 mol en reduktion med ca 20% för övriga alternaiiv. Delta beror främst på en forcerad introduktion av ved från energiskog, vilkel medför alt viss förtidsskrotning av oQeeldade industripannor förutsätts ske i alternativ A.

1.8.3.3 Ekonomi

1 alternativ A och B har energibesparande ålgärder inom industrin samt bostads- och lokalbeståndei kostnadsberäknats av hushållningsgruppen till drygt 20 miQarder kr. Kosinaderna för vissa av de förutsatta åtgärderna har dock inle beräknals. 1 samtliga alternativ förutsätts besparingsåtgärder inom samfärdselsektorn. Kostnaderna härför har inle beräknals.

De utbyggnader som är nödvändiga för all klara energiförsörjningen i alternativen omfattar invesleringar dels i produktions- och omvandlingsanläggningar, dels i sådan infrastruktur m.m. som användningen av nya energiråvaror som torv, energiskog, skogsavfall, kol och naturgas förutsätter. Dessa infrastrukturella invesleringar omfattar bl.a. anläggningar för produktion och transport av torv, energiskog och skogsavfall, hamnar för kolimport samt rörledningssyslem. De uppskattade investeringsbehoven framgår av föQande tabell.

Investeringsbehc	IV i infrastruktur åren 1979-1990, miQarder kr.
Energiråvara	Allernaiiv
	ABC	D

Torv

Energiskog

Skogsavfall

Kol

Naturgas

2,2	1,8	1,6	1,6
17,2	8,7	4,2	4,9
1,0	1,0	0,4	0,4
0,2	0,2	0,2	0,2
0,4	0,4	0,9	-

Summa 21,0 12,1 7,3

Alternativens totala investeringsbehov för perioden 1979-1990 framgår av föQande tabell.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet

44

Investeringsbehov för energitillförsel åren 1979—1990, miljarder kr.

	Alternativ
	A	B	Bl	C	Cl	D
Elproduktion	40,7	42,0	66,2	41,6	39,4	55,6
Lokaluppvärmning	32,3	32,3	33,0	31.3	30,8	32,2
Industriell värme	7,7	6,2	6,2	6,2	6,2	6,5
Metanolproduklion	5,4	5,4	5,4	3,1	3.1	3,1
Oljeprospektering	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0
Infrastruktur"	21,0	12,1	12,1	7,3	7,3	20,1
Summa	108,1	99,7	123,0	90,5	87,8	118,5

"Inkl. inhemsk kärnbränslecykel i alternativ D.

Av tabellerna framgår atl såväl den forcerade introduktionen av nya energiråvaror och energikällor i alternativen A och B som uppbyggnaden av en inhemsk kärnbränslecykel och satsning på kärnkraftbaserad elproduktion i alternativ D kräver avsevärt mera kapital för investeringar under perioden än vad som erfordras för alternativ C.

I föQande tabell sammanfallas alternativens totala medelsbehov under perioden 1979-1990 avseende invesleringar samt driftkostnader. 1 alternativ A, B och C har i behovet av invesleringsmedel inräknats 22 miQarder kr. för energibesparande åtgärder.

Energialternativens medelsbehov åren 1979-1990, miljarder kr.

	Alternativ
	A	B	Bl	C	Cl	D
Investeringar Driftkostnader	130 272	122 266	124 286	91 270	110 255	119 266
Summa - varav bränsleimport	402 222	388 217	410 232	361 221	365 205	385 215

Siffroma i tabellen ger ett intryck av exakthet som är vilseledande. Ur tabellen kan dock utläsas att trots alternativa olikheter vad gäller investeringsbehov under perioden är skillnaden i resp. alternativs driftkostnader och kostnader för bränsleimport endast obetydlig med undantag för alternativen B och C. Detta sammanhänger huvudsakligen med bränslebehovet för el- och värmeproduktion. Den i jämförelse med alternativ A och B starka nedgången av oQeimporien i alternativ C och D motsvaras av ökad kärnbränsleimport.

Det bör därvid observeras att energianvändningsnivån är högre i B', C och D än i A, B och C.

Om lill redovisningen för perioden 1979-1990 även fogas de kalkyler för

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 45

perioden 1991 -2000 som ulförts av tillförselgrappen erhålls den kostnadsbild som framgår av nedanstående tabell.

Energialternativens medelsbehov åren 1979—2000, miljarder kr.

		Alternativ
		A	B	Bl	C	Cl	D
Investeringar Driftkostnader	iport	235 590	225 585	220 650	175 580	175 535	210 545
Summa - varav bränslein		825 450	810 455	870 510	755 455	710 415	755 385

Om även perioden mellan år 1991 och 2000 beaktas förstärks således enligt tabellen de ekonomiska differenserna mellan alternativen. Differensen mellan alternativen C och D å ena sidan och A och B å den andra uppgår till 55 å 75 miljarder kr. Skillnaden mellan alternativen B' och C resp. B och C, dvs. alternativ med samma användningsnivå, uppgår till omkring 100 miQarder kr. under den studerade perioden.

För elsektorn har föQande siffror beräknats vad avser medelkostnad för tillkommande elproduktion.

Medelkostnad för tillkommande elproduktion, öre/KWh

	Alternai	liv
	A	B	Bl	C	Cl	D
1979-1990 1991-2000	13 17	12 20	14 21	9 16	9 16	9 12

Dessa siffror indikerar betydande ekonomiska differenser mellan alternativen under perioden 1979-1990. Sålunda har altemativen A, B och B' 35 ä 55 % högre medelkostnad för tillkommande elproduktion än övriga alternativ. För perioden 1991-2000 är kostnaden för alternativen A, B och BM5 ä 75 % högre och kostnaden för alternativen C och C ca 35 % högre än för alternativ D.

1.8.3.4 Sysselsättning

Sysselsättningen inom energisektorn består bl. a. av anläggningsarbeten, dvs. kraftverksbyggen m.m., tillverkning av komponenter, drift av energianläggningar saml byggnads- och installationstekniska arbeten inom bostadsbeståndet. 1 grova tal beräknas sysselsättningen under 1980-talet uppgå till i genomsnitt del antal personer i de olika alternativen som framgår av föQande tabell.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 46

Sysselsättn:ng inom energisektorn. Genomsnittligt antal sysselsatta under 1980-talet

Alternativ

Anläggning och drifl	30 000	25 000-30 000
Energibesparande åtgärder"	15 000-	15 000-
	20 000	20 000

25 000 30 000-

35 000

" Utöver den sysselsäuning som förutsalla sparålgärder enligi referensprognosen ger. Angivna siffror hänför sig enbart llll byggnadssektorn.

1.8.3.5 MiQöbelaslning

Alternativen har primärt inte utarbetats från förutsättningen att ge minsta möjliga miQöbelaslningar. Inom varje alternativ kan emellerlid olika skyddsnivåer uppnås med varierande teknologisk insats. I vissa fall kan konsekvenserna som anges som föQd av en verksamhet vara av så svårbemästrad art att alternativa processer bör övervägas.

Om hänsyn tas till miQö- och hälsoeffekter vid energiproduktionssystemens tekniska utformning, kommer en del av dessa effekier såsom cancer-induktion och metallutsläpp att, även om de i sig är av sådan omfattning atl de inger oro, bli små jämfört med molsvarande effekter från andra samhällsaktiviteter.

Dessa miQö- och hälsostörningar från energiproduktionssyslemet måsle därför bedömas tillsammans med molsvarande slörningar från andra samhällsaktiviteter. Därvid måste gälla all ålgärder primärt sätts in där en given kostnadsinsats ger störst effekt. Delta innebär givetvis inte befrielse från atl i görligaste mån minimera energisystemens andel av dessa miljö-och hälsoeffekter. Det bör därvid beaktas att vissa av energisystemets förväntade utsläpp utgör nytillskott.

Den grupp som utsätts för de största riskerna att omkomma eller skadas som föQd av ett givet energiförsörjningssyslem är de personer som är verksamma med anläggningsarbeten, utvinning av energiråvaror, transporter av energiråvaror och energibärare saml drift av anläggningar. Större delen av yrkesriskerna, de mekaniska skadorna, har ett klart samband med yrkesverksamheten. Därlill kommer yrkesskadeeffekter med mindre klara orsakssammanhang, som sena effekier av inandade giftiga och cancerframkallande ämnen.

När det gäller hälsorisker för allmänheten är sambandet mellan inträffade skador och energiförsörjningen ofta ännu mindre klart. Delta beror bl. a. på all skadorna inle alltid är specifika för ell visst ämne och på att de flesta giftiga eller cancerframkallande ämnen som släpps ut från energiförsörjningssystemet också släpps ut från industriella processer eller är naturligt förekommande och framför allt drabbar människor genom frivilligt bruk såsom tobaksrökning.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 47

Det finns starka skäl att anta att ett inte obetydligt antal personer påverkas negativt av de kvävedioxidhalter som uppkommer till föQd av bilismen under högirafik och vid låga vindhastigheter. Det finns dock ingen skillnad mellan energialternativen i fråga om användning av motorbränslen och konsumtionen antas ligga kvar på dagens nivå.

Polyaromatiska kolväten (PAH) bildas vid förbränning av främsi flytande och fasta organiska bränslen. Däruiöver finns flera andra canceror-gena ämnesgrupper i förbränningsgaserna, främsi i bilavgaser.

Uppskattningar anger all den s. k. kollektiva dosen från samtliga energialternativ såväl år 1990 som år 2000 ger upphov lill i stort sett samma antal cancerfall, storleksordningen 50 cancerfall per år, orsakade av förbränning av bränslen i fasta förbränningsanläggningar för uppvärmning och kraftproduktion. Cancerfallen från energiproduktion i fasta anläggningar jämfört med de som orsakas av biltrafik, rökning och yrkesexposition är få.

Flera energiproduktionssystem ger utsläpp av giftiga tungmetaller till luft, mark och vatten. Den största risken ulgör de metaller som inte har oundgänglig biologisk funktion, utan endast är giftiga, dvs. främst kvicksilver, kadmium, bly, krom, nickel, arsenik, men även biologiskt funktionella metaller som vanadin kan i högre koncentrationer och på fel plats i ekosystemet ge skador.

Om utsläpp av radioaktivitet från hela kärnbränslegången kommer att kunna begränsas till den nivå som har angivits i de nordiska strålskyddsrekommendationerna och om man antar en viss riskkoefficienl kan det uppskattas att några enstaka framtida cancerfall och genetiska skador skulle orsakas av ett års drift av kärnenergianläggningar i Sverige. Vid upparbetning av kärnbränsle skulle 7-10 gånger så många cancerfall per år uppstå.

Energisparande ålgärder kan medföra såväl positiva som negativa miQö-och hälsoeffekter, bl.a. genom t.ex. trafikbegränsningar och minskad luftväxling i byggnader.

Spar man energi genom minskad luftväxling i byggnader kan, om motåtgärder i form av t.ex. diffussionsspärrar ej vidlas, ökad halt av den radioaktiva gasen radon erhållas i bostäderna på grund av läckage ut från främst skifferbaserad gasbeiong men även tegel och belong.

Alternativen A-D skiQer sig obetydligt i fråga om risker för strålningsskador i samband med radon. Aliernativ A och B innebär visserligen längre gående besparingsåtgärder än alternativen C och D. Tätning och minskad ventilation hör emellerlid till de billigaste ålgärderna och de är till stor del inräknade i alternativ C och D som bygger på industriverkets referensprognos där tätning ingår.

De olika alternativen vid de två betraktade åren 1990 och 2000 ger vad gäller yrkesrisker i storleksordningen 7-13 skador samt 0,07-0,09 dödsfall per tillförd TWh och år. Dessa olycksfall är beräknade på den totala

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 48

produktionsapparaten och domineras kraftigt av utvinnings- och transportledet. Ingen skillnad mellan det lolala antalet yrkesskador och dödsfall för de olika alternativen kan påvisas.

Vid sidan av kolbrytning, som svarar för den dominerande delen yrkesskador, medför transporter av bränslen de flesta olycksfallen.

Risker för osannolika men tänkbara olyckor med myckel stora föriuster av människoliv kan tänkas föreligga i första hand vid utnytQande av vattenkraft, kärnkraft, naturgas i flytande form (LNG), oQeprodukter och kol.

När del gäller hela samhällets risktagande måste diskussionen i stor utsträckning begränsas till kvalitativa jämförelser mellan alternativen. Dessa är tämligen likvärdiga fram till år 1985. I och med att kärnkraften avvecklas elimineras givetvis risken för stora radioaktiviteisutsläpp från kärnkraftverk i avvecklingsaliernaiiven.

Man kan knappasl hävda alt man enkell kan bedöma om detta på ett avgörande sätt påverkar samhällets totala risktagande vad gäller risker för liv och hälsa. 1 de uppskattningar som har gjorts förefaller sannolikheten för stora olyckor atl ligga på jämförbar nivå för vattenkraft och kärnkraft och för båda energikällorna synes risken domineras av några få anläggningar.

Vid försök till jämförelser mellan risker orsakade av dammras och radioaktiviteisutsläpp måste man också beakta att dammras ger stora omedelbara konsekvenser medan radioaktivitetsutsläppels konsekvenser till övervägande delen uppträder med fördröjd verkan främst i form av ökad cancerfrekvens och manifestation i senare generationer av ärftliga skador. För radioaktiviteisutsläpp gäller vidare att väsentligt större konsekvenser kan erhållas om effekliv evakuering inle kan genomföras och upprätthållas. Del är också möjligl alt väsentligt siörre konsekvenser skulle kunna uppstå vid ogynnsamma väderbetingelser vid en kärnkraftolycka än vad som är tänkbart vid dammras i Sverige.

1 fråga om risker förknippade med dammras i valtenkraftanläggningar skiQer sig inte de fyra studerade alternativen.

Vad gäller risker förknippade med oQeutvinning och oQehantering får riskerna antas slå i proportion till oQeanvändningen.

Alternativen skiQer sig ål i fråga om risken för omfatlande radioakliv beläggning av stora markområden. Denna risk föreligger inte efter år 1985 i alternativ A och inte efter år 1990 i alternativ B.

Även om man skulle finna att alternativen A och B inle medför någon väsentlig minskning av samhällets totala risktagande i fråga om stora osannolika olyckor är del ändå uppenbart att en viss minskning av det totala risktagandet i områdel kring de avvecklade kärnkrafianläggningarna erhålles.

Den förgiftning av mark och vatten som kan bli föQden av utsläpp av tungmetaller, radioaktiva ämnen eller närsalter är av belydelse särskilt om

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 49

den medför potentiella hälsorisker eller risker för allvariiga och svånepa-rerade ekologiska störningar.

Vanadinutsläppel kommer atl minska i alla energialternativen jämfört med dagslägel bl.a. beroende på all oljeanvändningen minskar. Minskningen beräknas år 1990 vara ca 60% för alternativ A och B och ca 75 % för alternativ C och D. Risken för att befarade negaliva effekier skall uppträda i framtiden måste därför anses vara lilen.

Utsläppen av kvicksilver till atmosfären år 1990 beräknas i alternativ A och B till 500 kg, i alternativ C lill 400 kg och i alternativ D till 700 kg.

Såväl användning av bränslen som utnytQande av kärnenergi ger upphov till avfallsprodukler som måste isoleras från biosfären om allvarliga miljö-och hälsorisker skall undvikas.

Mängden aska och slagg från koleldning beräknas år 1990 uppgå till 0,2-0,4 miQ. lon i alternativ A, B och C saml till 6,7-6,9 miQ. ton i alternativ D.

De ackumulerade mängderna använt kärnbränsle för de olika energialternativen framgår av nedanstående tabell.

Ackumulerade mängder av använt kärnbränsle, ton

Alternativ        1985 1990 2000

A	800	800	800
B	1000	1300	1300
C	1400	2 700	5 600
D	1600	3 100	7 400

Som framgår av tabellen föreligger fram mol år 2000 en markant skillnad i avfallsmängd mellan alternativen A och B. I del följande förutsätts att upparbetning av använt bränsle sker i alternativ D men ej i alternativen A -C.

De ackumulerade mängderna av låg- och medelakiivt avfall som erhålls från reakiordriften i de olika alternativen framgår av följande tabell.

Ackumulerade   mängder   läg-   och   medelaktivt   avfall   i   behandlad   form   från produktionsanläggningar, m

	1978	1985	1990	2000
A	1 650	15000	15000	15 000
B	1 650	16 000	20 000	20 000
C	1 650	20 000	25 000-35 000	36 000-67 000
D	1 650	21000	27 000-37 000	60 000-100 000

Eftersom del i alternativet C produceras mer avfall, skulle riskerna för hälso- och miQöeffektema i samband med avfallshanteringen vara siörre i 4   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 50

detta alternativ än i A och B. Det underlag som finns beträffande transport och lagring av använt kärnbränsle visar dock att dessa processled inle ger upphov till några betydande hälso- och miQöeffekter. Beroende på de större avfallsmängderna skulle risken för framtida läckage från ett avfallslager vara större i alternativ C än i A eller B. Om skillnaden i risk har någon belydelse kan f n. inte bedömas.

Skifferbrytningen för uranutvinning förutsätts endast i alternativ D. Om hela Sveriges behov av uran enligt detta alternativ kommer att utvinnas ur skiffer erhålls år 2000 ca 2 miQ. m' avfall utöver vad som ryms i utbrutna bergrum och dagbrott.

I alternativ C förutsätts import av uran. Den totala kvantiteten uran l.o. m. år 2000är i alternativ C 25% mindre än i alternativ D.

Mängderna aska och slagg från kolförbrännning är av samma storleksordning 1990 för alla altemativ. För år 2000 är de något mindre i alternativ D. Skillnaderna i avfallsmängd är knappast av betydelse för miQöeffektema.

Högaktivt avfall frän använt kämbränsle erhålles i alla alternativ. Mängderna är större i alternativen C och D. Om dessa större mängder innebär en väsentligt ökad risk kan inte bedömas för närvarande. Inte heller är det möjligl alt bedöma om de skillnader i bränslegång som har antagits för alternativen (direktdeponering i A-C, upparbetning i D) innebär väsenlliga skillnader i risk. Vid jämförelse mellan alternativen måste beaktas atl upparbetningen i alternativ D också medför hälso- och miQörisker i form av arbelsmiljöproblem, utsläpp av långlivade radioaktiva ämnen och risker för läckage av vätskeformigt högaktivt avfall.

Stora kvantiteter avfall från skifferbrytning förekommer i alternativ D.

Sammanfattningsvis konstateras att alternativ D är ogynnsammare än alternativen A-C från avfallssynpunkt inom Sverige. Skillnaden mellan A, B och C sammanhänger med skillnader i mängder av högaktivi avfall. Om dessa skillnader i mängd är av belydelse kan tills vidare inte bedömas.

Sammanfattningsvis kan riskerna för kärnvapenspridning med de fyra energialternativen A-D bedömas enligt föQande.

Redan innehavet av utbränt kärnbränsle såsom föreligger i samtliga alternativ innebär en viss risk för kärnvapenspridning. Visseriigen är hanteringen av della bränsle i alternativen A-C reglerad av villkor från ell leverantörsland men det slulliga ansvaret för hanteringen åligger dock Sverige. Alternativ D som omfattar inhemsk upparbetning och senare anrikning måste anses ge högre risk för kärnvapenspridning. Även om alternativ C ej innehåller sådana steg innebär ett fortsatt kärnvapenprogram incitament till fortsatt forskning på förenklade anriknings- och uppar-betningsprocesser samt möjlighet till ett relativt snabbt stegvis närmande till alternativ D och med delta alternativ associerade risker. Alternativ C måste därför anses ge en risksituation som ligger någonstans mellan A/B och D.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 51

Med hänsyn till risken för påverkan på klimatet av utsläpp av koldioixid bör de lolala utsläppen av koldioxid från fossila bränslen på lång sikt begränsas globalt till ungefär nuvarande nivå.

De beräknade koldioxidutsläppen i de fyra energialternativen framgår av föQande tabell.

Koldioxid'Utsläpp från energiproduktion, milj. ton/år (fossila bränslen och metallurgiska processer)

Alternativ 1970 1975 1990 2000

103	103
100	104
92	102
95	88

A

B

C 93 88

D

Riksdagen har uttalat som målsättning Qfr prop. 1976/77: 3) att de svenska utsläppen av svaveldioxid skall begränsas till ca 400000 ton svaveldioxid/år, varav ca 300000 ton svaveldioxid/år från bränslen.

I samtliga alternativ ligger förbrukningen av oQa och kol under 550 TWh/ år varför den av riksdagen förordade begränsningen av utsläppen av svaveldioxid kan genomföras.

I nedanstående tabell redovisas dels svaveldioxidutsläppen med de begränsningsåtgärder som förutsattes i riksdagens beslut avseende minskning av svavelutsläppen, dels de utsläpp som erhålls om reningsåtgärder vidtages i den utsträckning som medtagits i tillförselgruppens ekonomiska beräkningar. Dessutom anges i tabellen hur långl del med i dag kommersiellt lillgänglig teknik är möjligt att begränsa utsläppen.

Svaveldioxidutsläpp, 1000 ton SO2

Alternativ Reningsåtgärder Reningsåtgärder Möjlig reduktion

en), prop. enl. de ekonomiska    av utsläpp med

1976/77:3 beräkningarna idag lillgänglig

teknik

1990 2000 1990 2000 1990 2000

A 370 340 310 260 170 150

B 340 340 310 260 170 150

C 270 270 270 230 140 130

D 300 230 280 200 150 120

I alternativen A och B fordras år 1990 vissa ytteriigare åtgärder, utöver de som tillförselgruppen inkluderat i de ekonomiska beräkningarna, för att begränsa utsläppen till det uppslällda målet om en begränsning av utsläppen till 300000 ton svaveldioxid per år.

Äv föQande tabell framgår kondensoreffekt och värmeulsläpp från kondenskraftverk i de fyra alternativen. Värmeutsläppen är väsentligt högre i alternativen C och D än i alternativen A och B.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 52

Värmeutsläpp från kondenskraftverk i de olika altemativen

All 1990 2000

Kondensor- Kylvaitenut-        Kondensor- Kylvaitenui-

effeki MW släpp TWh effeki MW släpp TWh

A	5 000	22	6 000	25
B	4 000	16	6 000	25
C	24 000	116	27 000	136
D	26 000	126	39 000	198

Effekterna av dessa utsläpp är svåra atl ange. Någon gräns för vilka spillvärmeulsläpp som totalt skulle kunna accepteras längs svenska kusten har ej kunnai anges.

Beiräffande vattenkraflutnyttjande föreligger inte någon större skillnad i miQöpåverkan i landskapet mellan de olika alternativen.

Med den antagna utbyggnadsstrategin vad gäller vindkraft utnytQas år 2000 ca 40 % av tillgänglig areal i alternativ A och B och 20 % i alternativen C och D. I vilken mån de landskapsförändringar som detta ger upphov lill kommer att accepteras kan f. n. inle bedömas.

I alternativ A och B antas att ytterligare markbehov för kraftledningar i huvudsak föreligger i samband med vindkraftverk medan altemativ D antas leda lill behov av ett 800 kV-sysiem som kräver något 100-tal km för kraftledningsgator. 1 samtliga alternativ tar kraftledningar större areal i anspråk än som berörs av vindkraftverk. Direkl utnytQad mark för vindkraftverk är 0,5—1,5% av den areal som berörs av markinirång från kraftledningar.

1.9 Utvärdering av energialternativen

I kommissionens sammanfattande utvärdering av energialternativen understryks att de redovisade alternativen har karaktären av beräkningsexempel. Avsikten har varit att visa några alternativa huvudriktningar av energipolitiken. Kommissionen redovisar resultaten av överslagsvisa kalkyler för de samhällsekonomiska konsekvenserna av alternativ A-D. Kalkylerna har genomförts med hjälp av den allmänekonomiska modell som långtidsutredningen arbetar med. Utgångspunkten för analysen är industriverkels referensprognos i oktober 1977. Referensprognosen har i sin tur baserats på en revidering av de långsiktiga beräkningarna i långlids-utredningen 1975 (LU 75).

Alternativens utformning i samband med modellberäkningar har preciserats av kommissionens expertgrupper. Kalkylförutsättningar beträffande investeringskostnader, energibesparingar, produktion av inhemska energiråvaror samt effekter på bränsleimporten har lagts in i modellen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 53

I samtliga alternativ är siktet inställt på ett energiförsörjningssystem som minskar landets beroende av importerade bränslen. Först i tidsperspektiven efter år 1990 uppnås mera betydande begränsningar av Sveriges beroende av importerade bränslen. Den största minskningen fås i alternativ D. De förändringar i energiförsörjningssystemet som alternativen innebär, medför myckel betydande investeringskostnader för energibesparande åtgärder och inhemska produktions- och omvandlingsanläggningar. Den största investeringsansträngningen utöver referensprognosen noteras för alternativ A och B. I dessa fall krävs merinvesteringar på ca 75 miQarder kr. i 1976 års penningvärde under perioden 1979-1994, eller i genomsnitt ca 5 miQarder kr. per år. I alternativ C och D är motsvarande merinvesteringar 1,5 resp. 3,5 miQarder kr. per år.

Investeringsprogram av denna omfattning får samhällsekonomiska konsekvenser genom att annan verksamhet trängs undan. Effekterna på samhällsekonomin blir bl. a. beroende av om merinvesteringarna tas från konsumtions- eller investeringsutrymmel. 1 kalkylerna har investeringarna i inhemsk energiproduktion tagits från utrymmet för näringslivels investeringar medan övriga merinvesteringar har tagits från utrymmet för privat konsumtion.

Fram till mitten av 1980-talet leder samtliga alternativ ttll lägre produktions- och konsumtionsnivåer än i referensprognosen. Detsamma gäller tidsperspektivet fram till mitten av 1990-talet med undantag för alternativ C där förändringen i energiförsörjningssystemet mognar ut i något ökat utrymme för privat konsumtion jämfört med referensprognosen.

Redan i referensprognosen är - mol bakgrund av kravet på balans i utrikeshandeln - utrymmet för alt öka den privata konsumtionen ytterligt begränsat.

Med tanke på de åtaganden om real standardstegring som statsmakterna åtagit sig gentemot det växande antalet pensionärer, är det uppenbarl atl den akliva befolkningen kommer att få en mycket svag utveckling av sin materiella standard. Detta gäller i högre grad alternativ A och B än alternativ C och D. Inskränkningar i det redan knappa utrymmet för privat konsumtion som alternativen ger, kan leda till spänningar på arbetsmarknaden. De förändringar som altemativen innebär, tycks också medföra krav på ökad röriighet på arbetsmarknaden. Om denna ökade röriighet inte kommer till stånd, kan detta leda till produktivitetsförluster.

Graden av importberoende och olika energikällors globala uthållighet är två betydelsefulla faktorer för försörjningstryggheten. Ett högt importberoende innebär alltid risk för störningar i tillförseln.

Vårt importberoende är f. n. högt (ca 80%). Den globala uthålligheten för oQa, naturgas, kol och uran är i varierande grad begränsad.

Både när det gäller störningskänslighel, flexibilitet och uthållighet är utöver inslaget av förnyelsebara energikällor en kombination av oQa och kärnkraft att föredra framför enbart oQa, om man ser på försörjnings-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 54

tryggheten år 1990. Alternativen C och D har därför bättre trygghetsegenskaper just är 1990 än A och B. Kärnkraftens möjligheteratt i kombination med kraftfull hushållning nedbringa oQeberoendet och därmed öka tryggheten framgår särskilt i alternativ C.

Vid en jämförelse mellan alternativen C och D framstår alternativ C som det en aning tryggare alternalivet till föQd av kortsiktigt ökad flexibilitet genom naturgasinslaget och den ökade bedömningsbarhel som sammanhänger med att kärnkraften inte ytterligare byggs ut. Alternativen A och B är från trygghetssynpunkt i stort sett likvärdiga.

FöQande sammanfattande värdering kan på basis av det sagda göras.

Alternativen A och B. Minst trygga år 1990 men på väg mot en hög trygghetsnivå under förutsättning att de nya energislagen kommer fram i tid och i tillräckliga kvantiteter.

Atterativ C och C'. Tryggare år 1990 än A och B samt med valfrihet när del gäller den vidare inriktningen av energisystemet. Vid C' ökar försörjningstrygghelen genom ökad satsning på hushållning.

Alternativ D. Tryggare år 1990 än A och B samt leder mot en hög trygghetsnivå under föruisättning atl kärnkraften inte uppvisar egenskaper som gör den oacceptabel.

För att få alternativen illustrativa har i flera fall förutsatts åtgärder vars genomförande är beroende av atl en rad förutsättningar uppfylls. Detta gäller bl.a. såväl förväntade resultat av ett ambitiöst forsknings- och utvecklingsprogram rörande nya energikällor som effekterna av behövliga styrmedel. Det kan därför starkt ifrågasättas huruvida det är möjligt atl genomföra något av alternativen i enlighel med den utformning de har haft.

Detta innebär bl. a. att någon mera nyanserad beskrivning inte har varit möjlig. Som exempel på frågor som inte har belysts kan nämnas möjligheten att i avvecklingsalternativen köra kärnkraftverken längre än som förutsatts för att på så sätt dämpa de samhällsekonomiska effekierna av en forcerad avveckling. Ett annat exempel är möjlighelen atl kombinera alternativ C med inhemsk uranbrytning.

Den i vissa fall bristande nyanseringen framgår kanske tydligast i alternativet B' där väsentligt högre energipriser än i referensprognosen i kalkylfallet resulterar i ungefär lika stor total energianvändning, något som sannolikt inte skulle inträffa i verkligheten.

De redovisade alternativen kan således inte ses som förslag till konkrela handlingsprogram för att nå vissa energipolitiska mål. Redovisade konsekvenser skall därför inte tolkas alltför kategoriskt.

Genom att jämföra alternativens konsekvenser sinsemellan har del dock varil möjligt att klarlägga karaktäristiska drag i alternativen som har stor betydelse för fortsatta ställningstaganden inom energipolitiken. Kommis-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 55

sionens överväganden och förslag i dessa avseenden redovisas i det följande.

1.10 Kommissionens överväganden och förslag

1.10.1 Överväganden

De allmänna grunder på vilka vår energipolitik bör vila sammanfattar kommissionen enligt föQande.

Kommissionen utgår från alt ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miQö-, hälso- eller säkerhetsrisker. Det energisystem man väQer bör dessutom sammantaget och vid den avvägning som måsle göras mot nyttan därav ge minsta möjliga olägenheier från miQö-, hälso- och säkerhetssynpunkt. Med beaktande av vad som nu sagis bör den frän samhällsekonomisk synpunki gynnsammaste lösningen väQas. Sträng hushållning med energi bör iakttagas. Energiförsörjningen skall samtidigt utformas så att slörsla möjliga garaniier mol energibrist och största möjliga försörjningstrygghel uppnås. Med hänsyn härtill och till den internationella solidariteten bör vår energiförsörjning bygga på vårt lands naturliga förutsättningar och resurser.

Stor osäkerhet råder om förutsättningarna för de energipolitiska beslulen. Det ställer särskilda anspråk på energibesluten. Det är nödvändigt att hålla olika vägar öppna och att vid varje mera genomgripande beslut klargöra vilka bindningar detta medför och sträva efter att skapa underlag för fortsatt handlingsfrihet med hänsyn till framlida förändringar av förutsättningarna. I kommissionens överväganden intar miQöfrågorna en framträdande plals. 1 diskussionen om miQö- och säkerhetsfrågor har funnits en tendens atl hävda all mlQöproblemen i samhället till övervägande delen härrör från energisektorn. Kommissionen kan inle ansluta sig till ett sådani synsätt. Energin kan inte bedömas utan beaktande av andra företeelser i samhället. Så t.ex. åstadkoms väl så allvariiga miQöstörningar såväl i samband med mången industriell aktivitet som i samband med t. ex. biltrafik.

Med ett fåtal undantag kan risker och skadeverkningar från normaldrifi och drifiolyckor reduceras genom tekniska ålgärder och ekonomiska uppoffringar. Tänkbara effekier i samband med normaldrift och drifiolyckor utgör därför normalt inte ett absolut hinder för användning av någon av de studerade energikällorna och omvandlingsprocesserna.

Ett slorl problem är koldioxid från förbränning av fossila bränslen och under senare år har från vetenskapligt håll allt allvarligare varningar framförts mol förbränning av fossila bränslen på grund av den påverkan denna har på klimatet. Kommissionen anser all vi därför vid ulformningen av vårt energisystem bör beakla att de lolala utsläppen av koldioxid från fossila bränslen globall behöver begränsas på lång sikt.

En annan grupp av allvarliga miQörisker är de som härrör från biverk-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 56

ningar med kumulativa effekier. Till denna grupp hör utsläpp av lungmetaller, svaveloxider, kolväten, jämte radioaktiv strålning. Verkningarna kan i viss utsträckning konlrolleras och begränsas genom olika tekniska åtgärder.

En annan allvarlig biverkan är ansamling av avfall. Det gäller framför allt det radioaktiva avfallet och askan från kolförbränning.

Vid uppbyggnaden av kärnkrafisysiem har man i alla länder utgått från att tekniskt lillfredssiällande lösningar skall kunna utvecklas för en säker slutlig förvaring av del högaktiva avfallet. Del arbete som har bedrivits i Sverige och annorstädes lalar för alt dessa problem - som vi redan har men som för vår del är avsevärt mer begränsade än för många andra länder - kan lösas. Del är enligt kommissionen naturiigi att den lolkning av villkorslagens krav som skall göras ligger i linje med vad som är brukligt vid bedömningar av lekniska förlopp med inbyggda risker. Ett ställningslagande lill en viss leknisk metod, i enlighel med i.ex. villkorslagens krav, behöver inle innebära all man redan nu bestämmer sig för att utnyttja jusl denna teknik. Del vore oklokt alt redan nu definitivt besiämma sig för all lillämpa en viss leknik. då fortsatt svenskl och internationellt ulvecklingsarbele kan ge nya rön.

Äska från kolkraftverk innehåller tungmetaller som behåller sin giftighet under mycket lång lid. Allvarliga skador kan uppslå i omgivningen. Beslut atl bygga koleldade anläggningar bör därför föregås av en prövning av meioder för hanlering och lagring av askavfall som är lika ingående och omfattande som för andra energislag med myckel långsiktiga avfallsproblem t.ex. kärnkraften.

Vi har i Sverige redan en belydande försurning orsakad främst av svavelföreningar. Försurningen innebär ell besvärligt miQöproblem i sig men leder också till ökad känslighet för kvicksilverpåverkan. Föratt möjliggöra en förbättring i fråga om försurningen av mark och vatten i Sverige är det nödvändigt att minska svaveldioxidulsläppen lill ungefär 1950-lalets nivå. Kommissionen anser del nödvändigi alt motverka fortsatt försurning genom begränsningar av inhemskt svavelulsläpp och andra ålgärder saml genom inlernalionellt arbele för minskade utsläpp.

Cancerframkallande eller misslänkl cancerframkallande och mutagena ämnen släpps ut från både bränslekraftverk och kärnkraftverk. Det finns inte belägg för alt effekterna är allvarligare i den ena än den andra processen. Sålunda är det t.ex. oklart i vilken omfattning genetiska skador uppkommer på grund av radioakliv påverkan vid de låga dostillskotl som tillåls från kärnkraftverkens drift.

Energikommissionen konstalerar sammanfallningsvis alt sannolikheterna för stora olyckor är av samma storleksordning vid kolbrytning, oQehantering, kärnkraftverk och vatlenkraftdammar.

Konsekvenserna av en olycka är i hög grad beroende av omständigheterna vid olyckstillfället. De troligaste konsekvenserna av en olycka vid en

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 57

valtenkraftdamm eller ett kärnkraftverk är av samma storleksordning. Men vid ell kärnkraftverk kan tänkas kombinationer av olyckliga omständigheter som skulle kunna leda till omfattande konsekvenser i form av döda och skadade och radioakliv markbeläggning. Vid oQehantering är riskerna för myckel omfattande miQöskador störst i samband med utvinning och transport av olja till havs. Vissa risker för allmänheten finns främsi vid transporter av lätta oQeprodukter i tätorter. De långsiktiga skadeverkningarna av stora oQeutsläpp framför allt i innanhav som Östersjön måsle bedömas som mycket allvarliga. De största riskerna vid en naturgasimport till Sverige är förbundna med transport och lagring av LNG. Risken för stora olyckor synes härvid vara mindre än övriga risker nämnda ovan. Men de relativt stora tänkbara konsekvenserna motiverar ändå stor uppmärksamhei på dessa frågor om LNG skulle komma atl importeras till Sverige.

När det gäller de nya energikällorna saknas industriell erfarenhet. Med nuvarande kunskap bedöms de förnyelsebara energikällorna vara gynnsamma med undantag för den inverkan intensiv odling av snabbväxande skog (biomassa) kan ha i naturen.

Ätgärder för bätire hushållning med energi innebär i allmänhet minskade risker pä grund av minskad total miQöbelastning. Även hushållningsåtgärder kan dock innebära risker för skadliga bieffekter. I kommissionens arbele har risker lill föQd av radonhaltigt byggnadsmaterial bedömts som ett problem som måsle beaktas vid hushållningsprogrammens genomförande.

En minskning av ventilationen i hus kan medföra ökade risker för lungcancer genom all radonkoncentrationen i inomhusluften då ökar, om inte andra ålgärder för atl minska radonkoncentrationerna samtidigt vidtages. Riskerna är givetvis störst i hus byggda av material med särskilt hög hall av radioaktivitet eller på särskilt radioakliv mark. Osäkerheten är stor beiräffande hälsoeffekterna av en ökad radonhalt i inomhusluften i bostäder men enligt gängse antaganden på slrålskyddsområdel ökar hälsoriskerna i proportion mol radonhalterna och därmed i omvänd proportion lill luftväxlingen i bostaden. Tätningsåigärder som minskar ventilation i sådana bostäder kan leda till att antalet lungcancerfall i framtiden ökar.

Vid energisparande bör hänsyn tas till risker för negativa hälso- och miQöeffekter. Framför allt innebär en minskad ventilation genom tätningsåigärder i hus byggda av skifferbaserad lättbetong ökade strålrisker på grund av radioakliv radongas.

Effektiva motåtgärder bör vidtagas, främst av byggnadsteknisk natur, för alt undvika atl oacceptabla hälsorisker uppstår. Dessa frågor bör klarläggas i en särskild uiredning. I samband med energisparprogrammet bör hus med särskilt radioaktivt byggnadsmaterial karlläggas samtidigt som lämpliga åtgärder och rekommendationer utarbetas.

Olika energislags risker - t. ex. för olyckor med stora konsekvenser —

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 58

måste avvägas inle bara mot länkbara energialternativ ulan också mol de risker och problem som t. ex. föQer med otrygghet i energiförsörjningen.

Den självklara utgångspunkten för en bedömning av ett energisystem är alt ingen del av detla får medföra oacceptabla risker. Men gränsen mellan oacceptabla och acceptabla effekier kan inte anges på något enkelt och entydigt sätl. Bedömningen är naturligtvis i sista hand beroende av sannolikheten för att vissa effekter kan uppstå. Vad som är en rimlig fördelning mellan risk och nytta är också svårbedömt.

Ell samhälle kan inle acceplera ell energiförsörjningssystem som innebär väsentligt förkortad medellivslängd eller ett stort risktagande ens för mindre befolkningsgrupper. Men samhällel kan heller inte i längden godta atl en mycket otrygg försörjningssituation och stora risker för avbrott i energitillförseln med de effekter detta får på de sociala förhållandena och därmed också för miQö och människors hälsa.

Alla de energisystem som har studerats kan konstrueras så atl de negaliva effekterna under normalfall blir lolerabla. En reservalion måste dock göras beträffande kvicksilver från kolförbränning och vissa former av skifferutnylQande där osäkerheten i bedömningen är särskilt stor.

De kumulativa effekierna av utsläpp från förbränningsanläggningar är allvarliga. Långlgående rening av gaserna och kontroll av avfallet fordras. Kunskaperna om effekterna är i många fall otillfredsställande. Forskningsinsatser är därför myckel angelägna. Riskerna förknippade med mycket osannolika olyckor har bedömts ligga inom godtagbara gränser.

Med stor säkerhet kan antas all s. k. generiska fel (inbyggda lypfel) inte skall uppstå på kärnkraftreaktorerna, i varje fall inle av den art atl en snabb avveckling av dessa måsle ske.

Risken för en stor olycka - härdsmältning - och dess effekter har studerats ingående. Bedömningen av sannolikheten för en härdsmältning faller i stort sett inom samma osäkerhelsinlervall i de gjorda utredningarna. Konsekvensstudierna har däremot lett till mer skiQaktliga resultat, främst vad avser markbeläggning.

Sannolikheten för en härdsmälta med de mycket allvariiga konsekvenser som kärnkraftskritiska granskare räknat fram är utomordentligt liten. Det bör också framhållas att säkerhetskraven successivt har skärpts och att teknisk utveckling har skapat förbäitrad säkerhet. Sannolikheten för en härdsmälta i den lyp av kokarreaktorer som nu byggs torde därför vara mindre än i en tidigare generation.

Kärnkraften ger upphov till ett avfall vars farlighet sträcker sig långt fram i tiden. Dessa, liksom andra avfallsproblem, måste angripas från utgångspunkten all vi inle bör företaga oss något som vi befarar på ett väsentligt sätl kan försämra livsbetingelserna för kommande generationer. Kommissionen har av det arbele som har bedrivits i KBS-projektet och vad som framkommil i övrigt dragil slutsatsen atl del högaktiva avfallet kan hanleras och slutförvaras pä ell betryggande sätt. Granskningen av KBS-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 59

projektet har dock pekat på vissa osäkerheter i bedömningen av element i systemet. Ett fortsatt ulvecklingsarbete kan förväntas förbättra metoderna.

Beiräffande kärnvärme lyder de gjorda studierna på att riskerna för olyckor är ännu mindre än för kärnkraft.

Den avgörande fråga som således måste besvaras är om de risker som otvivelaktigt är förenade med kärnkraften är godtagbara med hänsyn till de alternativ som slår till buds och verksamhetens sociala nytta. Kommissionens svar på denna fråga är ja.

Olyckor genom sabotage, terror och krigshandlingar kan inte sannolik-helsberäknas. Kommissionen anser inte att något energisystem bör utdömas på grund av risken för sabotage och terror.

På grund av vad som nu sagts anser kommissionen, att det inte är nödvändigt av miQö-, hälso- eller säkerhetsskäl nu avstå från något av de energislag som ingår i vårt försörjningssystem.

Vad gäller de samhällsekonomiska aspekterna framhåller kommissionen att energipolitiken måste utformas dels så att den skapar förutsättningar för en ökad industriproduktion, dels så att hänsyn tas till alt investerings-utrymmet är begränsat av de anspråk som näringslivet i övrigt ställer.

I ett internationellt perspektiv är det viktigt att de globala resurserna UtnytQas på bästa sätl. Den svenska ekonomin måste anpassas till den internationella utvecklingen.

Även om industrins struktur på lång sikt kan komma att förändras kommer den energiintensiva svenska process- och förädlingsindustrin under lång tid att vara mycket viktig för den svenska exporten. Energipolitiken måsle ulformas med beaktande härav.

I det tidsperspektiv som kommissionen i första hand har, dvs. framemot år 1990, finns ett nära samband mellan den industriella och ekonomiska tillväxten och energianvändningen. Om de samhällsekonomiska målen skall kunna infrias, kommer det därför att krävas såväl en ökad energitillförsel lill näringslivet som en ökad satsning på energihushållning.

Det är kommissionens uppfattning att energiförsörjningen bör dimensioneras så atl möjligheter finns för en snabbare ekonomisk och industriell utveckling än vad som f. n. synes troligt. Det nu sagda bör ses i belysning av atl en ökning av industriproduktionen med en halv proceni mer per år än vad som nu beräknas enligt industriverket kan innebära att efterfrågan på energi totalt sett ökar med 8% år 1990.

Anspråken på det tillgängliga investeringsutrymmel kommer att vara mycket stora under förmodligen hela 1980-talet. En omställning bort från det starka oQeberoendet kommer att medverka härtill genom de anspråk som kommer att ställas på kapital för hushållningsseklorn, utbyte av anläggningar inom industrin, nya former för energiomvandling m. m. Det är därför angeläget att strängt hushålla med samhällets samlade resurser. En förtida skrotning av produktionsanläggningar utgör därför en samhälls-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 60

ekonomisk föriust, som i sista hand får negativa verkningar på den privata och offentliga konsumtionen.

En avveckling av kärnkraften skulle innebära en betydande kapitalförstöring som skulle medföra en väsentlig höjning av kostnaderna för elproduktionen. Belastningen på folkhushållet skulle därvid bli avsevärd. Delsamma gäller ett beslut att inte utnyttja färdiga anläggningar eller inte fullföQa färdigställandet av långt framskridna projeki.

Vår energiimporl är f. n. mycket stor och kostar mer än 15 miQarder kr. per år. Äv rena bytesbalansskäl är del således angeläget att minska denna import - i synnerhet som det finns välgrundade skäl att anta att priset på importerad energi väsentligt kommer att öka realt. Vad vi importerar är huvudsakligen oQa i mycket stora kvantiteter. OQan svarar för 70% av vår energiförsörjning. Med de prishöjningar som är att vänta är det nödvändigt all vidta ålgärder för alt minska förbrakningen. På sikt kan man med stor sannolikhet räkna med ökad knapphet och konkurrens om oQetillgångarna. Frågan är närmasi när och hur mycket oQepriserna kommer att gå upp. En myckel snabb uppgång kan ske vid en politisk kris i Mellanöstem. Del är en utbredd uppfattning att de mindre industriländerna tillsammans med utvecklingsländerna kommer att drabbas belydligt hårdare av knappheten på oQa än de större industriländerna. Det är särskilt allvarligl för Sverige med tanke på att oQa utgör en så stor del av vår energiförsörjning.

Mot denna bakgrund framstår den centrala energipolitiska uppgiften för vårt land vara atl vi stegvis söker förbättra vårt försörjningsläge. Främsi bör detta ske genom atl vi minskar vår användning av oQa och ersätter oQan med andra energiråvaror och att åtgärder vidtas för att så långt möjligl trygga oQetillförseln. Alla andra energifrågor kan f. n. från nationell försörjningssynpunkl anses ha lägre priorilet. Även den internationella solidariteten talar för att vi reducerar vår oQeförbrukning.

En självklar utgångspunkt för ett minskat oQeberoende är ett ambitiöst och effektivt energihushållningsprogram. Men det är riskabelt att redan under den närmasle tioårsperioden räkna med mycket drastiska resultat av besparingar och atl dimensionera tillförselsyslemet i enlighet därmed. Man bör heller inte överdriva effekten av olika styrmedel eftersom kunskaperna om deras effekter i flera fall är ofullständiga.

För att oljeberoendet skall kunna minskas måste andra bränslen än oQa utnyttjas i ökad grad. Det är också angeläget att undersöka möjligheterna att ersätta oQa med el.

I vårt land används kol endast i begränsad utsträckning. Från försörjningssynpunkt förefaller en ökad användning av kol att kunna vara fördelaktig. De hittills olösta miQö- och hälsoproblemen i samband med kolförbränning måsle emellertid betraktas som en begränsande fakior.

Naturgas kan enligt kommissionens bedömning inle vänlas bli något mera väsentligt inslag i vår energiförsörjning. Inom transportsektorn bör syntetiska drivmedel (metanol och etanol) kunna utnytQas som alternativ

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 61

till nu använda drivmedel. Torven kan, beroende pä prisutvecklingen på andra energiråvaror, få en inte oväsentlig betydelse i vår energiförsörjning.

På längre sikt - på 1990-talet - torde ved från s. k. minirolaiionsskogs-bruk liksom andra former av odlat växtmaterial (biomassa) kunna ge viktiga bidrag. Omfatiningen härav och introduktionstakten kan dock ännu inte anges. Ett forcerat införande innan tillräckligt bedömningsunderlag föreligger kan leda till bakslag med direkta ekonomiska konsekvenser och förseningar i utvecklingen av gynnsamma tillämpningar.

Inom elsektorn har vattenkraften störst betydelse av nu tillgängliga inhemska energikällor. Ytterligare betydande utbyggnad är tekniskt möjlig och från rent ekonomisk synpunkt ett överlägset alternativ. MiQöskälen har dock bedömts väga lungl varför de återstående tillskotten är begränsade.

På längre sikt kan också vindenergi bidra lill elförsörjningen. Härför krävs atl ett omfattande och uthålligt utvecklingsprogram genomförs.

Kärnkraftproducerad el ökar försörjningstryggheten i jämförelse med el från fossileldade kraftverk. Särskilt gäller detta om våra inhemska urantillgångar UtnytQas. Sverige kan bli hell självförsörjande för denna del av kärnbränslegången, förutsatt att miljöproblemen inle lägger hinder i vägen.

Kommissionen har lagil upp frågan om en ytteriigare minskning av oljeberoendet skulle kunna göras genom att värme från kärnkraftverken UtnytQas för uppvärmningsändamål. Ulredningar har påbörjats om möjligheterna att genom avtappningsånga från Barsebäck förse Malmö-Lundområdet med Qärrvärme. Motsvarande möjlighet föreligger även beträffande Forsmark med hetvallenledning lill Uppsala och Stockholmsområdet och beträffande Ringhals med ledning till Göteborgsområdet.

I kommissionens arbete har visserligen visats att det under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskt möjligt att under en tioårsperiod ersätta kärnkraften med annan energi men kommissionen underslryker alt en energipolitik som innefattar beslul om avveckling av kärnkraften är ett strategiskt beslut med verkan på lång sikt, oavsett om avvecklingen skall vara genomförd till 1990 eller 1985. Beslutet medför ofrånkomligen en snabb minskning av den kompetens och industriella kapacitet som behövs om kärnkraften lills vidare skall kunna bibehållas.

Beslut om avveckling av kärnkraften förutsätter vidare att energisektorn måste tilldelas större resurser än vad som eQest är nödvändigt — även om energiåtgången skulle hålla sig på den nivå som förutsätts i alternativen A och B. Beslutet medför således krav på en betydande omprioritering av de reala resurserna. Det medför ofrånkomligen att utrymmet för andra angelägna samhällsbehov liksom för privat och offentlig konsumtion beskärs och della sker i en situation då resurstillväxten av andra skäl kan bli förhållandevis måttlig.

Den kapiialförslörning till mångmiQardbelopp som en avveckling nu leder till innebär således en mycket stor uppoffring för vår ekonomi. Ett

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 62

avvecklingsbeslut, delvis grundat på osäkra förhoppningar om tillgängligheten av i dag oprövade nya energikällor, medför därför ett belydande risktagande inte bara för energiförsörjningen ulan också för samhällsekonomin.

Även en inrikining av energipolitiken enligt alternativ D innebär med kommissionens synsäll nackdelar och risker. Inriktningen skulle medföra en tidig bindning av energisystemet vid kärnkraft såsom en oundgänglig del. Stora krav ställs dessutom på invesleringar i nya anläggningar och verksamheier inom kämenergiområdet. Utrymme härför lorde inle nu kunna ges utan atl della inkräktar på andra väsentliga samhälleliga inlressen.

Energikommissionens analyser och överväganden ger däremot vid handen att de riktlinjer som innefallas i altemativ C i långa stycken svarar mol kommissionens krav på ökad försörjningstrygghel, minskat oQeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida ställningstaganden. Genom utnyttjande av el liksom genom ökat utnytQande av Qärrvärme kan oQeberoende pressas lillbaka. Försörjningstrygghelen förbättras genom del stegvis minskade oQeberoendet och genom ökat utnyttjande av inhemska bränslen och siörre spridning av importbränslena. Systemet är vidare så utformat au förutsättningar skapas för all stegvis införa nya energikällor.

Ell energipolitiskt beslul i enlighet med dessa riktlinjer innebär således möjligheter för en fortlöpande omprövning av energipolitiken allteftersom nya rön görs. Atl en successiv förändring av nuvarande energisystem måste ske är nämligen ställt ulom allt tvivel.

Vårt lands förutsättningar att på lång sikl klara energiförsörjningen är relativt goda, kanske bätire än för flertalet länder. För minsl ett par årtionden framöver kommer vi emellertid all leva i en otrygg försörjningssituation på grund av det stora oQeberoendet och avsaknaden av nämnvärda oQe- och koltillgångar. Denna otrygghet skulle minska väsentligt om de förnyelsebara energikällorna inom en snar framlid kunde introduceras i större skala.

Fram till dess mera definitiva beslut kan fallas om satsning på förnyelsebara energikällor är vi huvudsakligen hänvisade till oQa, kol, uran, vattenkraft, vissa tillskoll från torv och biomassa saml möjligen naturgas för vår energiförsörjning. Under det närmaste decenniet gäller det - vad avser siörre bidrag - väsenlligen all välja mellan de förstnämnda tre energikällorna.

Kunskaperna om och erfarenheterna av dessa energislags miQö-, hälsooch säkerhetsrisker och om möjligheterna alt komma lill rätta med dem är redan stora och ökar snabbi. Sålunda har vi avsevärt förbättrat våra kunskaper om metoderna för bl. a. hantering av kärnkraftavfallet.

Man kan som kommissionen framhållil inle på nuvarande kunskapsnivå och i nuvarande skede påslå att något av de tre energislagen oQa, kol, uran

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 63

- vid en avvägning mol nyttan av dem - är oacceptabla av miljö-, hälsooch säkerhetsskäl. I slrävan efter ett energisystem som sammanlaget ger minsla olägenhet bör ingå atl minska förbränningen av oQa och att inte i stor skala gå över till kol.

Trots att vårt vetande i fråga om miQö- och hälsorisker avsevärt förbättrats, har det inte framkommit i kommissionens arbete eller eQest, att kunskaperna och erfarenheterna är tillräckliga för att nu fatta ett definitivt beslut om det framtida energisystemets utformning.

Man bör därför inte på denna grund nu besluta vare sig att avveckla kärnkraften eiler att i siörre omfattning eller för längre tid binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem. Som en viktig föruisättning för denna slutsats gäller, att man också fortsättningsvis utövar en mycket sträng tillämpning av säkerhetsteknik vid drift av reaktorer saml att fortsatt utvecklingsarbete i syfte att ytteriigare minska sannolikheten för en härdsmältning bedrivs. Kommissionen anser vidare atl alla rimliga åtgärder skall vidtas för att minska de möjliga konsekvenserna av en eventuell olycka. Ehuru allt starkare miQö- och hälsoskäl framkommer mot oQa och kol som energiråvaror, finns heller ännu inle - bl.a. med hänsyn till pågående ulvecklingsarbete beträffande ny förbrännings- och reningsteknik - skäl att ta slutlig ställning för eller emot oQa och kol som energiråvaror.

De samhällsekonomiska och försörjningsmässiga bedömningarna pekar däremot redan nu i en bestämd riktning. Vi måste så snabbi som möjligt minska vårt oQeberoende på grund av förväntad brisl på oQa och därav föranledda prisstegringar. En prisstegring på oQa medför stigande priser på kol. En satsning på kol som energiråvara förutsätier dessutom kostsamma investeringar. Med hänsyn lill kolets uthållighet som energiråvara kan dock sådana investeringar vara motiverade.

Kommissionen anser mol denna bakgrund att energipolitiken bör inriktas på att hålla alla tillgängliga alternativ öppna. Det finns inte skäl att i nuvarande skede utesluta vare sig kol, uran eller oQa från energiförsörjningen. Vår handlingsfrihet bör inte inskränkas genom åtgärder som på ett genomgripande sätt ändrar förutsättningarna för vår energitillförsel. När beslutsunderlaget har förbättrats såväl beträffande dessa energiråvarors möjligheter och biverkningar som om solenergin bör mer långsiktiga val kunna göras. Det kan dock knappast bli möjligl del närmaste decenniet.

Att nu fatta beslul om avveckling av kärnkraften innebär ett avsevärt risktagande. Om introduktionen av de förnyelsebara energikällorna skulle dröja måste bortfallet kompenseras med importerade bränslen, främst oQa och kol, beträffande vilka avsevärda risker föreligger när del gäller såväl lillförsel som miQö och hälsa.

Kommissionen anför atl man bör f. n. varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem genom en större ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige. Pågående

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 64

utbyggnad bör fullföQas, eftersom det risktillskott detta leder till är marginellt. Men mer slutgiltiga ställningstaganden för eller emot kärnkraft bör anstå tills vidare.

I vad mån ytteriigare utbyggnad av kärnkraften bör ske blir beroende av förändringar i energiåtgången och behovet att ersätta oQa med el. En utvärdering av möjligheterna att omvandla ett antal reaktorer lill kärnkraft-värmeverk bör göras. Därigenom minskar behovet av oQa för uppvärmning. I vad mån det bortfall av el som föQer därav kan kompenseras, är beroende av den totala produktionskapaciteten.

I syfte alt bibehålla den långsiktiga handlingsfriheten för utnyttjande av sol, kol och uran bör uppnådd kompelens och teknik inom dessa områden bevaras och utvecklas. En satsning bör också ske på utveckling av ny teknik. Beträffande kol bör kompetens inom landet byggas upp. För vinnande av prakliska erfarenheter bör anläggningar uppföras. Beträffande kärnkraften bör den inhemska tekniska och industriella kompetensen vidmakthållas.

De bedömningar som kommissionen nu har gjort överensstämmer i allt väsentligt med de erfarenheter man har och de bedömningar som gjorts i andra länder. Vad nu sagts innebär att vi inpassar oss i det globala energi-försörjningssystem som de olika internationella organisationerna på området förordar. Vi bör aktivt medverka i och främja det internationella arbele som går ut på att utforma energipolitiken efter varje lands naluriiga förutsättningar, framhåller kommissionen.

Slutsatserna av det sagda kan sammanfattas sålunda.

Den av riksdagen fastlagda inriktningen av energipolitiken bör inle nu radikalt ändras.

En begränsad omprövning av energiprogrammet bör ske i samband med de energipolitiska besluten varje budgetår och fortlöpande alli efiersom nya rön görs. Ett mera defintivt val av långsiktig handlingslinje kan sannolikt göras före år 1990. Det slutliga ställningstagandet för eller emot kärnkraft bör anstå tills vidare.

Underiaget för ställningstaganden och beslut bör stegvis förbättras genom fortsatta utredningar, forskning, utveckling och demonstration.

Kommissionen har i det föregående framhållit att Sverige i likhet med andra länder befinner sig i inledningen av en övergångsperiod vad avser energiförsörjningen. Detta gäller i flera avseenden. Övergången karaktäriseras främsi av en ökande knapphet på oQa, ökande miQöförstörelse genom förorenande utsläpp från förbränning av oQa och kol och av osäkerhet om när och i vilken utsträckning de framtida ersättningsalternativen kan tas i bruk i stor skala. MiQö- och säkerhetskrav måste dessulom ges en allt större tyngd.

Man bör så långt möjligt bibehålla handlingsfrihet inför framtida beslut. Angelägna beslut bör dock inte skjutas på framliden. Därför måste arbetet på en utvärdering av effekterna av vidtagna åtgärder förstärkas.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 65

Långtgående ätgärder för energihushållning och förstärkta insaiser för forskning, demonstration och slorskaliga försök med förnyelsebara energikällor ökar handlingsfriheten och minskar oQeberoendet.

10.1.2 Förslag och rekommendationer

Övergripande styrmedel

D Frågan om skatteomläggning uireds enligt den i bilaga 3 diskuterade konstruktionen - en beskattning inom mervärdeskattens ram i kombinalion med en energiskatt i import- och producenlledel. Särskilt bör möjlighelen beaktas att markera energiskattens siyrmedelsfunklion genom skattesatsdifferentieringar och undantag i syfte att dels tillgodose en samhällsekonomiskt avvägd beskattning med hänsyn till miljöeffekter, försörjningstrygghel m. m., dels underiätta introduktionen av mottryckskraft och nya energikällor. 1 samband härmed bör utredas vilka principer som i framliden bör lillämpas för prissättningen inom energiområdet.

n Energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Energislatistiken, särskilt beträffande bränslen, förbättras.

n Energisektorns kapilalförsöQning kan komma all erbjuda stora problem. Bl. a. finns i dag stora skillnader vad belräffar finansieringsmöjligheter inom olika delar av energiområdet. Förslag till ålgärder för att rätta till sådaria skillnader bör utarbetas.

n En utvidgad kommunal energiplanering är under uppbyggnad. Kommunema bör även kunna ta ett ökat ansvar för insatserna för energisparande.

D Det är angeläget att inom de närmaste åren närmare utreda förutsättningarna fören varaktig icke-tillväxt i energianvändningen som underiag för en värdering av konsekvenserna av en sådan politik för bl. a. sysselsättning, produktivitet och handelsbalans.

Hushållning

D Stödet till energibesparande åtgärder i anslutning till befinlliga industriella processer bör utvärderas. I samband därmed bör snarast övervägas om det nuvarande bidragssystemet bör kompletteras eller ersättas med ett lånesysiem.

D Slödel till prototyper och demonsirationsanläggningar inom energiområdet byggs ul. Slöd bör även kunna ges lill kommande anläggningar som använder förnyelsebara energiråvaror såsom sol, vind, energiskog samt avfall.

n Information och utbildning samt rådgivning lill näringslivet bör utökas.

n Fortsatt utredningsverksamhet rörande induslrins - särskilt de energilunga branschernas - energianvändning och energisparmöjligheier bör genomföras.

D Den energiprövning som i dag sker enligt 136a § byggnadslagen bör ses över. Därvid bör övervägas all utsträcka prövningen till atl omfatta såväl

5   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 66

nya som befinlliga anläggningar på liknande säll som inom miQöskydds-lagsiiftningen.

D Långlgående restriktioner mot privatbilism införs i de siörre tätorternas innersladsområdep och specielll inom de tre storstäderna. Kollektivtrafiken prioriteras, byggs ul och görs bekvämare för trafikanterna.

n Obligatorisk ekonomiirimning övervägs för en ökad effektivitet hos befinlliga bilar.

D För nytillkommande bilar införs normer för maximal specifik bränsleförbrukning.

D Information och utbildning för bilister förbättras. Körskoleundervisningen lägger särskild vikt vid körsätl och underhåll för alt minska bränsleförbrukningen.

D Åtgärder vidlas som möjliggör användande av andra bränslen än bensin och dieselolja.

D En differentiering av bilskatten lill förmån för lättare och bensinsnåla bilar genomförs.

D Långväga godstransporter överförs från lastbil till tåg. Särskilda åtgärder för energisparande inom laslbilsseklorn initieras.

D Sjöfarten lar en större andel av transportarbetet. Kust- och kanalsjöfarien stimuleras.

D Energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler styrs i första hand genom Svensk byggnorm. 1 takt med ökad kunskap och erfarenhet av olika byggnadsiekniska lösningars energihushållande effekter kompletteras byggnormen.

D Finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse säkerställs för fastighetsägarna. En ulvärdering av hittillsvarande låne-och bidragssystem företas. 1 samband därmed prövas alternativa utformningar av del ekonomiska stödet.

n Kommunernas verksamhei rörande service och rådgivning lill fastighetsägare och fasiigheissköiare försiärks kraftigt.

D En uiredning tillsätts för atl skyndsamt överväga sådana ändringar av byggnadsstadgan all t. ex. byggnadsnämnd får möjlighet atl inspektera byggnaders energihushållning. Om påpekande och rådgivning inte räcker bör möjligheter lill ålägganden att vidla särskilda ålgärder övervägas av ulredningen.

D Ett sysiem för bränsledebilering som innebär atl hyresgästerna debiteras de fakiiska bränslekosinaderna införs. Delta bör innefatta kontroll av atl uppvärmningsanordningarna drivs så effeklivi som möjligl och all hushållningsåtgärder vidlas av fastighetsägarna.

n En utredning av de lekniska och administrativa problem som är förknippade med en övergång lill individuell varmvatlenmätning genomförs.

D Möjlighelerna lill anpassning lill soluppvärmning av uppvärmnings-system i främst nytillkommande hus som lämpar sig för cenlrala solvärmesystem utreds. Slöd ges lill utveckling av komponenter och system för soluppvärmning. Krav på obligalorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av simbassänger, övervägs.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 67

D Ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekler inom samhällsplaneringen. Della gäller säväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid förbättring och sanering av befintliga områden. Lämpliga vägar för detta inom ramen för planlagstiftningen uireds.

n För att effektivisera användningen av el i hushållen införs energideklaralion av hushållsapparater. Ålgärder genomförs inom den statliga bostadslånegivningen för att stimulera en övergång till energieffektiva apparater.

n  Effeklivare armaturer i gatubelysningen bör användas.

D Alternativa och kompletterande uppvärmningsformer lill elvärme i fritidshus uireds.

D Insatserna beiräffande information till och från allmänheten och utbildning i energifrågor förstärks. Inle minsl gäller della skolundervisningen.

Oljeforsörjn inge 11

D Oljeområdei kännetecknas av ett temporärt överulbud på råoQa, vilkel har verkat dämpande på priserna. En bälire hushållning bör eftersträvas samtidigt som man bör slimulera lill övergång till alternativa bränslen. Statsmakterna bör undersöka vilka ålgärder som kan vidtas härför. Ell exempel kan vara all införa en försörjningsmotiverad avgift på oQa. Ell sådant system utformas så att oQepriserna inte tillåts sjunka under någon viss nivå. Kommersiella garantier skapas därigenom för dem som satsar på introduktion av alternativa bränslen till oQa. Del är av avgörande belydelse atl klara och långsikliga incitament skapas för önskade utvecklings- och omslällningsålgärder.

n  Insatserna för prospektering efter olja ulomlands bör kraftigt höjas.

D Förvärv av andelar i redan konstaterade fynd och dellagande i invesleringar för utvinning är en snabbare och säkrare väg lill förbättrad försörjningstrygghel. Della kräver stora ekonomiska resurser. Den statliga kreditgaranti om 2 000 milj. kr. som finns tillgänglig för bl. a. sådani ändamål, höjs.

D Sverige bör även sträva efter att sluta långsikliga avtal om leveranser av råolja och produkler från vissa oljeproducerande länder. Inledda förhandlingar med Norge fullföljs snarasi. Inilialiv bör tas lill förhandlingar även med andra oQeproducerande länder.

D Ålgärder bör snarasi vidlas för all söka säkra den inhemska raffinaderi-kapaciteten.

n Planering genomförs sä att redan anvisade åtgärder för bättre hushållning, övergång till alternativa bränslen och oljepolitiska ålgärder kan påskyndas och ulvidgas.

Naturgas

n En bedömning av om naturgas bör införas i Sverige är avhängig av bl. a. varifrån sådan gas skulle komma och vilka kostnader den skulle betinga. Förhandlingar, insatser för all föQa den inlernationella utvecklingen och siudier av olika uibyggnadsaliernaliv bör fullföQas.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 68

Kol

D Även om del vore tekniskt möjligt och ekonomiski motiverat bör en större övergång lill kol inle inledas omedelbart. Men insatser för atl senare möjliggöra en omfattande kolanvändning i vårt land bör göras.

n En kraftig satsning bör ske på främst forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling. Dessa åtgärder bör göras i inlernalionelll samarbete.

□ Bestämmelser bör införas om alt nytillkommande siörre eldningsanläggningar redan från början ulformas så aii eldning kan ske med fasta bränslen såsom kol, torv och biomassa. Även befinlliga eldningsanläggningar görs på sikl omställbara för fastbränsleeldning.

D 1 sy fte att bl. a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna praktiska erfarenheter genomförs redan nu en viss ökad användning av kol. Exempelvis görs någon eller några el- och/eller värmeproducerande anläggningar koleldade.

D Den inlernationella kolmarknaden föQs genom kontakt med olika producentländer. Möjligheterna till framtida längtidskontrakt undersöks. Detsamma gäller dellagande i prospektering och utvinning av kol, t. ex. genom förvärv av andelar i gruvor.

Uran

D En fortsatt uranprospektering genomförs. Utvinning av uranfyndigheter förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett miQömässigt acceptabelt sätt.

D Ett centralt lager för mellanförvaring av utbränt kärnbränsle uppförs för att kunna tas i drift under något av de försia åren på 1980-talet.

D Anläggningar för övriga verksamheter inom kärnbränslegången, exempelvis för anrikning eller upparbetning, bör f. n. inle uppföras i vårt land.

Torv, eneigiskog

D Markresurser lämpliga för torvutvinning och senare odling av energiskog kartläggs. En satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar genomförs. Samtidigt bör redan etablerad leknik UtnytQas för att starta en torvindustri för energiutvinning. Sålunda uppförs några värme- eller kraftvärmeanläggningar som använder torv. Initiativ tas för att genom organisatoriska åtgärder förbereda produktion, förädling och handel med torv. Ett ökat tillvaratagande av skogsavfall, lövved', halm, vass m. m. skulle kunna ha stor betydelse.

D Insatser av främst organisaiorisk art bör initieras av statsmaklerna och genomföras i samarbele med skogsindustrin, skogsägare, jordbrakare, kommuner och industriföretag. Utveckling av förbränningsteknik bör bedrivas.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 69

G De miljömässiga och ekologiska konsekvensema av energiskogsodling måste bättre belysas och utvärderas. Härför krävs att ett flerårigt forsknings- och utvecklingsprogram genomförs.

D Utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad av sysiem för energiskogsproduktion och -användning påbörjas.

D Ett utvecklingsprogram i enlighel med vad som skisserats utvärderas förhoppningsvis inom 5-10 år för mer definitiva avgöranden om i vilken omfallning odlad energiskog kan utnytQas för energiändamål.

Syntetiska drivmedel

D Forsknings- och utvecklingsarbete genomförs för att finna en lämplig leknik för förgasning av inhemska biobränslen och eventuellt skiffer. Halv- och slorskaliga försök och demonstration görs med sikte på att i första hand framställa metanol. Biokemiska meioder för framställning av metanol undersöks såsom komplement eller alternativ.

n En inhemsk produktion av syntetiska drivmedel redan under 1980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga restoljor förbereds. Möjligheler att importera icke oQebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter studeras.

n Insatser genomförs i syfte att utveckla en flexibel fastbränsleförgasare användbar för olika bränsleråvaror.

Kraft- och värmeförsörjning

D Tillvaratagande av vallenkraft från små vatterikrafiverk stimuleras. Della kan ske genom all de lokala eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot kraft från sådana kraftverk och även från andra lokala produktionsenheter, exempelvis vissa vindkraftverk.

n En utredning görs om möjlighelerna att förse sydväsira Skåne, Göteborgsområdet och Uppsala-Stockholmsområdel med Qärrvärme från kärnkrafivärmeaggregal i Barsebäck. Ringhals respektive Forsmark. Ulredningen mäsle också i sina överväganden beakla den pågående och planerade verksamheien vid OKG:s kraftsliaiion vid Simpevarp.

D Om utredningarna ger positivt resultat bör Forsmark 3 fullföQas som kärnkraftvärmeverk eller med avtappningsturbin i slället för kondensverk. Med hänvisning till att många människor, företag och kommuner, är berörda är det nödvändigt alt utredningsarbetet bedrivs med slörsla skyndsamhel så atl beslut kan fattas senasi hösten 1978.

Den föreslagna utredningen bör innefatta:

- krafl- resp. värmebalansundersökningar

- tekniska värderingar av aviappningstekniken och långväga hetvatten-transporter

- en uibyggnadsplan

- ekonomiska, organisaioriska och säkerhetsmässiga bedömningar.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 70

Utredningsresultatet bör bli styrande för kommande förhandlingar och beslut rörande kärnkraflssystemels fortsatta utbyggnad.

D Kärnkraflvärmeverk värderas från teknisk, ekonomisk, säkerhetsmässig och organisatorisk synpunkt. Kommissionen rekommenderar en ingående utredning vars resultat får bli vägledande för inriktningen inom området kärnvärme.

n En ulvärdering av svensk kärnindustris utvecklingsmöjligheter genomförs. Den skall omfatta såväl kärnkraftindustrin som kärnbränslecykeln. Säkerheisutveckling och avfallshantering bör ingå som viktiga delar.

D Garaniier måste skapas för att underhålls- och serviceorganisationen för kärnkraftverken upprätthålles, liksom kompetensen hos de övervakande myndighelerna.

D Statsmakternas och kraftförelagens långsiktiga planering kompletteras med planer av br-edskapskaraktär som visar hur ell omfattande och långvarigt bortfall av kärnkraft lämpligen kan mötas.

D Utvecklingsarbetet för vindkraft drivs vidare. Fullskaleprototyper byggs på olika håll i landet. Föratt kännedomen om vindförhållanden i landet skall förbättras bör ökade resurser ges till SMHI och andra organisationer som kan utföra motsvarande undersökningar.

D Krafivärmeverk byggs i tätorter där Qärrvärmenätels omfattning är sådani alt värmeunderiagei samhällsekonomiskt moiiverar en kraftvärmeutbyggnad. I syfte att stimulera en sådan utbyggnad ordnas en förbättrad finansiering för kraftvärmeverk. Samarbele mellan den etablerade krafiin-duslrin och kommunerna stimuleras.

D Installation av mottrycksanläggningar i anslutning lill industriella processer erhåller även fortsättningsvis ekonomiski slöd.

n Spillvärme tillvaratas från industriella processer. Evenluella hinder av företagsekonomisk eller inslilulionell natur för atl detta skall ske undanröjs snarasi.

D Direkta restriktioner mol elvärme avvisas. Genom den kommunala energiplaneringen undviks elvärme i områden där Qärrvärme kan bli aktuellt.

□ Utveckling av värmepumpsystem baserade på t. ex. yQordvärme, industriellt och kommunall avloppsvärme m. m. och anpassade för svenska förhållanden stimuleras.

D Fjärrvärmenät och lokala hetvattennäl ulformas så alt en övergång till soluppvärmning möjliggörs. En förbättrad finansiering av Qärrvärmeutbyggnader garanteras långsiktigt.

D Kännedom om solförhållandena förbättras genom insamling och bearbetning av basdala av SMHI m. fl.

n För all möjliggöra en successiv utbyggnad av soluppvärmning lillses all värmedistributionssysiemen i slörsla möjliga utsträckning är vattenburna och lämpligt dimensionerade. Solvärme rekommenderas för siörre system som medger att värmeupptagning och värmelagring kan ordnas på ekonomiskt fördelaktigt säll.

D Ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och praktisk demonstration läggs upp för atl ulveckla solvärmetekniken. Äv stor belydelse är atl värmelagringstekniken förbättras.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 71

D Introduktionen av solvärmetekniken befrämjas genom organisatoriska åtgärder och slöd främsi lill kommunerna. Det bör övervägas om solvärmeinslallationer kan inkluderas i den statliga bostadsfinansieringen. Information och utbildning om solvärme utökas. Tillverkning av komponenter stimuleras genom atl viss avsättning garanteras. Exempelvis kan staien upphandla solvärmesystem för vissa offentliga byggnader.

Säkerhets- och miljöfrågor

D Kommissionen föreslår att Sverige i vederbörliga inlernationella organisationer verkar för normer och överenskommelser för hantering och kontroll av kärnkraftens fredliga utnyttjande.

D För att förbättra säkerheten mot olyckshändelser inom energiförsörjningen föreslår kommissionen bl. a. att

- organisaiioner och resurser när det gäller beredskap mol stora olyckshändelser av alla slag ses över,

- forskningen på riskområdet ges ökade resurser,

- Sverige i internationell samverkan verkar för skärpta bestämmelser beträffande utvinning och iransporl av oQa till havs samt konstruktion av säkrare tankfartyg,

- beredskapen mot stora oQeutsläpp, framför allt i Östersjön, förbättras och effeklivare meioder för att samla in och ta upp löskommen olja utvecklas,

- bestämmelser beträffande lagring och hantering av blytillsalser för motorbensin ses över,

- riskerna med hantering och lagring av LNG studeras ingående före ell eventuellt beslut om import,

- olika tänkbara föriopp som kan leda lill en härdsmältning i en kärnreaktor studeras ytterligare och olika åtgärder som kan minska sannolikheten och verkningarna av reaktorolyckor utvecklas för både nya och befintliga reaktorer,

- beredskapen vid reaktorolyckor ses över varvid evakuering av befolkningen och ålgärder vid radioaktiv markbeläggning studeras särskilt.

n Vad gäller del högaktiva avfallet föreslås bl.a. alt

- organisationen beträffande avfallshantering och avfallsförvaring ses över,

- det arbele som KBS utfört och utför fullföQs dels med insatser av utvecklingskaraktär, dels med insatser för att successivt öka detaljeringsgraden för nödvändiga anläggningar,

- Sverige verkar för all internationellt accepterade normer för säkerhei och kvalitet för slutförvar utfärdas och att kontrollen av nukleärt material skärps och regleras i internationella avtal.

D Beträffande avfall från kol och olja föreslås att

-       system utarbetas för insamling av sot och aska från oQe- och kolför
bränning vid små anläggningar.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 72

- studier genomförs av långsiktiga effekier från askupplag.

D Beträffande utsläpp av föroreningar från bränslen föreslås bl. a. att

- bilavgasutläpp från fordonsdrift på metanol, blandningar av metanol och bensin samt s. k. wide-cut-bränslen studeras,

- åtgärder vidtas för att stimulera teknik för avskiQning av kvicksilver ur rökgaser från skifferförbränning, kolförgasning och koleldning,

- kväveoxidernas bidrag till försurningen av mark och vatten fastställs,

- sambandet mellan försurning och effekier av tungmetaller i mark och vatten studeras,

- Sverige verkar för ytterligare internationella forskningsinsatser beträffande effekter av en ökad koldioxidhalt i atmosfären.

n För att skapa framtida valfrihet föreslås att lämplig organisation ges ansvaret för att flödesenergi och därmed sammanhängande energisystem studeras och utvecklas så all detta på ett rättvisande sätt kan beaktas vid fortsatta beslut om långsiktig inriktning av energipolitiken.

D Beiräffande strålning i bostäder föreslås bl. a. att

- olika byggnadsmaterials belydelse för radonhalten undersöks och att lättbetonghus med särskilt hög aktivitet lokaliseras,

- forskningsinsatser beträffande hälsorisker av strålning i bostäder förstärks.

1.11 Reservationer

1.11.1 Reservationer mot huvudbelänkandel

Ledamoten Björn Bergman:

Kräver ytteriigare utbyggnad av vattenkraften. Anger ett antal utbyggnads-objekt i Norrbotten och pekar bl. a. på de sysselsättningsskapande effekterna.

Ledamoten Ingmar Eidem:

Menar atl de samhällsekonomiska mål som finns angivna i kommissionens direktiv kräver att både vallenkraflen och kärnkraften utnyttjas mer, snabbare och effektivare än kommissionen förutsätter. Hans förslag:

1. Kraftfull uibyggnad av kärnkraften.

2. Satsning på ett integrerat kärnkraftprogram med sikte pä ca 120 TWh/år 1990.

3. Principbeslul om inhemsk uranproduklion.

4. Inhemsk anrikning och upparbetning utreds.

Ledamöterna Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell:

1.  Anser inle alt man med framlagt bakgrundsmaterial som grund kan utgå från att säkerhetsriskerna på kärnkraftsområdet är acceptabla. Ställnings-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 73

tagande lill säkerhetsfrågorna måste därför anstå till dess att slutrapporten från säkerhets- och miQögruppen är färdigställd.

Avvisar en fortsall satsning på kärnkraft och anser att knappheten på investeringsresurser gör alt det är viktigt att prioritera investeringar i energihushållning och förnyelsebara energikällor eftersom en fortsatt satsning på kärnkraft fördröjer och försvårar övergången lill ett energisystem som baseras på de förnyelsebara energikällorna. Därför bör bl. a. ytteriigare installation av direktverkande elvärme begränsas.

Stöder inle heller majoritetens förslag beträffande utredning om Qärrvärme från kärnkraftsanläggningar, värmereaktorer och utvidgad uranprospektering. Vill ej ta ställning för ett cenlrallager för mellanlagring av använt kärnbränsle. Anseratt frågan om att ta aggregaten 7 till 10 i drift och en avveckling av de aggregat som redan är i drift är avhängig prövningen av kärnkraftens säkerhetsproblem och möjlighelerna alt uppfylla kraven i villkorslagen. Avvisar majoritetens ullalande beträffande tolkningen av villkorslagen.

Avvisar majoritetens åsikt alt definitivt beslut på kämkraftsområdet inte kan tas förrän om ett decennium.

2. Kommissionen borde klarare uttrycka att det är ett väsentligt samhällsintresse att nå lägre energianvändningsnivåer än enligt industriverkets referensprognos. Detta för att ulformningen av styrmedel skall få tillräckligt hög ambilionsnivå. Beionar att det är väsentligt att låne- och bidragssystemet utformas så atl skillnader mellan privalekonomisk lönsamhet och samhällsekonomisk lönsamhet överbryggas.

3. Pekar på möjlighelerna att få betydande bidrag till energiförsörjningen år 1990 genom atl snabbi fä till stånd en omfatlande satsning på förnyelsebara energikällor Konstaterar att ell energisystem som bygger på de förnyelsebara energikällorna på sikt ger en bättre försörjningstrygghel än övriga alternativ. Vill starkare betona viklen av atl organisaioriska åtgärder snabbt kommer till stånd för en utveckling av förnyelsebara energikällor.

Ledamoten Björn Kjellström:

Anser att rekommendationer beiräffande aggregaten 11 och föQande borde anstå till kommissionens slutbetänkande då bätire underiag föreligger angående kärnkraftens säkerhetsproblem.

Han reserverar sig också mot rekommendationen att uppföra ett centrallager för använt kärnbränsle.

Ledamoten Per Kågeson:

Vill ha ett principbeslul om successiv avveckling av kärnkraften samt ett omedelbart beslut om stopp för fortsatt utbyggnad.

Delar inte majoritetens syn på reaklorsäkerhels- och avfallsfrågorna. Lämnar i ell särskilt yllrande förslag på hur en planmässig avveckling av kärnkraften kan genomföras under 1980-talel.

Kräver ett planmässigt program för hushållning i befinlliga byggnader.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 74

Finner kommissionens förslag otillräckliga när det gäller att spara siörre mängder oQa.

Anser all elvärme i de flesta fall innebär slöseri med en högvärdig energiform. Föreslår förbud eller långlgående resiriktioner mol fortsall utbyggnad av elvärme.

Motsätter sig en energiskatieomläggning (lill moms.) som kommissionen föreslår skall uiredas.

Invänder mol att energikommissionen inte utrett vissa sociala aspekier på valet av energiförsörjningssystem.

Invänder mot att energikommissionen inte genomfört någon egenilig analys av energiförsörjningen efter år 1990.

Ledamöterna Björn Kjelbtröm och Fer Kågeson:

Anser att energikommissionen klart borde ha uttalat att vattenkraften inte bör byggas ul mer än lill ca 66 TWh och all utbyggnader över ca 65 TWh knappasl kan ske utan myckel allvariiga ingrepp och därför måste prövas säsrskilt noga. Den borde också ha uttalat att de fyra orörda huvudälvarna inle får beröras av en uibyggnad.

Ledamoten Nils-Erik Landell:

Redogör fören ekologisk grundsyn, vilken innebäratt kärnkraft kan framstå som ett bättre alternativ än oQa och kol. Pläderar för en kraftfull satsning på allernaliva energikällor som sol och vind. Förordar ett så mångformigl energiförsöQningssysiem som möjligl.

Kräver uttalande om 13 kärnkraftaggregat för att minska oQeförbrukningen.

Anser all vattenkraften inte (år byggas ul lill mer än 65 TWh och alt ingen av de fyra orörda huvudälvarna i Norriand får byggas ul.

Särskilda yttranden har lämnats av Kai Curry-Lindahl, Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell, Björn Kjellström, Per Kågeson samt Ulf Westerberg.

1.11.2 Reservationer mot slutbetänkanået om säkerhet och miljö

Ledamöterna Curry-Lindahl, Hambraeus, KjeUström, Kågeson och Sjö-

nell:

Reservanterna hänvisar till expertgruppen för säkerhet och miQö som visat

att osäkerhei ännu råder beträffande risker för hälsa och miQö - inte minst

när det gäller kärnkraften. Osäkerheten måste tillmätas stor betydelse

eftersom det är fråga om risker med omfattande konsekvenser av delvis

oåterkallelig natur. Reservanterna anser att kommissionens majoritet i

flera avseenden inte har beaktat del föreliggande faktamaterialet.

FöQande fakla borde majoriieten tagit siörre hänsyn ttll:

Uranförsörjningen:

- En svensk uranbrytning leder till risk för stora miQöproblem.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 75

Härdsmältningsolyckor:

- Osäkerheten i de tekniska riskuppskattningarna är hög på grund av svårigheterna att beakta t.ex. åldringsfenomen, sabotagerisker och mänskligt felhandlande.

- De teoretiska riskuppfattningarna innebär trots detta en betydande sannolikhet för alt en härdsmältning skall inträffa i Sverige under den normala drifttid som planerats.

- En härdsmälining leder med stor sannolikhet till atl stora landområden blir belagda med radioaktivitet och måste utrymmas. Den kan också leda till ett stort anial cancertäll. fosterskador och genetiska skador samt under ogynnsamma förhållanden till akuta dödsfall.

Avfall frän kärnkraftutnyttjande:

- Ett tungt vägande argument mot kolutnylQande är enligt kommissionens majoritet de långsikliga riskerna med deponering av tungmetaller. Del är viktigt att beakta att samma problem också gäller uranutvinning från skiffer.

- Projektet "Kärnbränslesäkerhet" (KBS) bygger på upparbetning av det utbrända bränslet men upparbetning kan av flera skäl ifrågasällas.

- KBS-projektet har inte behandlat avfallshanteringen av plutonium.

- Omfattande kritik har riktals mot KBS-projektet

- Det är uppenbarl att KBS-projektet inte har kunnat visa att det går att finna någon plals som uppfyller de krav som projektets egna beräkningar bygger på.

- Del kan därför inte anses styrkt att de förslag till hantering och förvaring av det långlivade höggradigt radioaktiva avfallet från kärnkraftverk som nu föreligger är genomförbara med höga krav på säkerhet för kommande generationer.

Kärnvapen:

-       Den nuvarande tekniken för upparbetning av använt kärnbränsle för
civila ändamål måste anses ge goda förutsättningar för produktion av
plutonium för vapenframställning. Det ifrågasätts också från många håll
om den nuvarande övervakningen ger tillräckliga garantier mot avled
ning av klyvbart material för vapenframställning.

Slutsatser och förslag

Med hänsyn till dessa fakta anser reservanterna att ingen utbyggnad av kärnkraften ulöver 10 aggregat får ske. Ett stopp för fortsalt utbyggnad av kärnkraft ökar förutsättningarna för en övergäng till ett energisystem baserat på förnyelsebara energikällor.

En rad åtgärder är nödvändiga för att möjliggöra en snabb avveckling av kärnkraften ulan elransonering eller driftinskränkningar inom industrin.

Pä grund av riskerna i samband med haverier föreslår reservanterna att evakueringsplaner skall upprällas och all de statliga myndigheternas kontrollfunktioner förstärks tills dess samtliga kärnkraftverk tagits ur drift.

Dessulom har reservalion lämnats av ledamoten Curry-Lindahl.

Särskilda yttranden har lämnats av ledamöterna Hambraeus och Sjönell, Kjellström, Kågeson samt Landell.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 76

2    Remissyttrandena

2.1 Remissförfarandet

Efter remiss av dels huvudbelänkandel (SOU 1978:17), dels slutbelänkandet (SOU 1978: 49) har yttranden avgetts av styrelsen för inlernationell utveckling (SIDA), överbefälhavaren, fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt (FOA), civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, allmänna pensionsfonden (första, andra och tredje fondstyrelserna), postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, statens trafiksäkerhelsverk, transporlforsk-ningsdelegationen, sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), luftfartsverket, statens väg- och trafikinstitut, iran-sportnämnden, statistiska centralbyrån (SCB), konjunkturinstitutet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, universitets- och högskoleämbetet efter hörande med universitet och högskolor, skolöverstyrelsen (SÖ), forskningsrådsnämnden, naturvetenskapliga forskningsrådet, humanistisk-samhällsveienskapliga forskningsrådet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvärdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens strålskyddsinstilut (SSI), Sveriges lantbruksuniversitet, jordbrukstekniska institutet, institutet för vatten- och luftvårdsforskning, nämnden för skogsteknisk forskning, statens råd för skogs- och jordbruksforskning, kommerskollegium med överlämnande av yttranden från handelskamrarna i Göteborg och Skåne, generaltullstyrelsen, statens pris- och karlellnämnd (SPK), konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens industriverk (SIND), Sveriges geologiska undersökning (SGU), nämnden för energiproduktionsforskning (NE), statens kämkraftinspektion (SKl), styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, domänverkei, programrådet för radioaktivt avfall, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, energisparkommittén, delegationen för energiforskning (DFE), vägtrafikskatteutredningen. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), ÄB Asea-Atom, Centerns kvinnoförbund, Cenlrala driftledningen (CDL) som avgivit yttrande även för statens valtenfallsverk. Centralorganisationen SACO/SR, Forsmarks Kraftgrupp ÄB, Fältbiologerna, Föreningen för elektricitetens rationella användning. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB),

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 77

Hyresgästernas riksförbund, Jernkontoret, Kooperativa förbundet (KF), Kungl. automobil klubben (KÄK), Kärnkraftskommunernas samarbetsorgan. Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), MiQöcenirum och MiQövårdsgruppernas riksförbund (MIGRl), Miljöförbundet och Jordens vänner i gemensami yllrande. Miljövärnet för Västsverige, Moderata ungdomsförbundet i Västerbottens län, Motorbranschens riksförbund. Motorförarnas helnyklerhelsför-bund (MHF), Motormännens riksförbund, Näringslivets byggnadsdelegalion, Näringslivets energidelegation med yttranden även från Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen (SCPF) samt Sveriges kemiska in-dusirikontor. Näringslivels trafikdelegation. Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB, Riksförbundet eldistributörerna, Scandinavian Äiriines Syslem (SAS), Skövde miQöforum, Statsföretag AB, Stockholms handelskammare, Sludsvik Energiteknik AB, AB Svensk Alunskifferutveckling, AB Svensk Bilprovning, Svensk industriförening. Svensk Kärnbränsleförsörjning AB, Svensk Melanolutveckling AB, Svenska bankföreningen med instämmande av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska busstrafikförbundet, Svenska bålunionen. Svenska ekumeniska nämnden. Svenska elverksföreningen. Svenska gasföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska lokaltrafikförbundel. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska naturskyddsföreningens lokalavdelning i Jokkmokk, Svenska petroleum institutet. Svenska riksbyggen, Svenska slenkolsimportörers förening. Svenska värmeverksföreningen. Svenska åkeriförbundel, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges naturveiareförbund, Sveriges redareförening, Swedegas AB, Sydkraft AB, Tjänsiemännens centralorganisation (TCO), Trädgårdsnäringens riksförbund, VVS-Tekniska föreningen samt Älvräddarnas samorganisation. Härutöver har i anslutning till remii-teringen inkommii yttranden från kommuner och universiiet m.fl. vilka har ulgjorl underremissinstanser saml från enskilda.

2.2 Energikommissionens arbete och överväganden m. m.

2.2.1 Energipolitikens inriktning och beslutsbehov

Det av kommissionen utförda arbetet får överlag stort erkännande av remissinstanserna. De framlagda förslagen får också i stort stöd Qfr. avsnitt 2.3). Merparten av remissinstanserna släller sig således bakom kommissionens grundläggande värderingar, överväganden och förslag.

SIND, som i allt väsentligt delar kommissionens bedömningar, anför i sitt yttrande:

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 78

Industriverket menar också atl den beskrivning EK presenterar av de energipolitiska frågeställningarna och förhållanden på energiområdet på ett rimligt sätt sammanfattar huvuddragen av de problem den haft att behandla. Det presenterade materialet - i betänkandet och i expertgruppsrapporter och annat underlagsmaterial - ger en god uppsummering av den kunskap som fanns framme i början av 1978. SIND finner det avgjort lillfredssiällande atl EK i siörre utsträckning än lidigare energiutredningar genomfört en bred analys, även om resultaten i många detaQer ännu mäsle betraktas som preliminära och delvis osäkra.

NE anser att kommissionens arbete och förslag som helhet har ett unikt värde genom att utgöra resultatet av en mera genomgripande studie av hela del svenska energisystemet än som någonsin tidigare har utförts. Styrkan ligger enligt nämnden dock i helhetsgreppet mera än i varje enstaka detaQ. Kommissionens belänkande och det härutöver publicerade underlagsmaterialet kommer att vara av allra största betydelse i nämndens fortsatta arbete, anför nämnden vidare i sitt yttrande.

Länsstyrelsen i Gollands län delar kommissionens målsättningar om krav på ökad försöijningstrygghet, minskat oQeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida ställningstaganden. Inriktningen av energipolitiken bör därför enligt länsstyrelsen vara en kraftfull satsning på hushållning, utnyttjande av gjorda salsningar inom kärnkraftområdet med sländigi aktgivande på säkerhetskraven samt forskning och utveckling av de förnyelsebara energikällorna. Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelserna i Uppsala, Hallands samt Göteborgs och Bohus län liksom av bl. a. postverket, domänverket och Svensk induslriförening.

Kommissionen har enligt IVÅ, med hänsyn till den korta tid som har stått till förfogande, genomfört ett imponerande arbete. Framlagda betänkanden ulgör enligt akademien en faklasammanslällning av stort värde. Liknande synpunkter framförs även av bl.a. Handelskammaren 1 Göteborg, Jernkontoret, Näringslivets energidelegation, Skånes handelskammare. Statsföretag AB, Stockholms handelskammare, Studsvik Energiteknik AB, Svenska värmeverksföreningen och Sveriges kemiska industrikontor liksom Sveriges civUingenjörsförbund CF-STF som i sitt yttrande framhåller:

EK har på ett myckel förtjänslfulll och grundligt sätt samlat det svenska energikunnandet, särskilt med hänsyn lagen lill den korta tid man haft till förfogande. 1 sitt arbele ger EK en god överolick över hela det svenska energisystemet, historiken, samspelet människa-energi-miQö, förutsättningar och möjligheler för den närmasle framtiden.

Vad gäller redovisningen och presentationen av inom kommissionen framtaget underlagsmaterial riktas viss krilik från några remissinsianser. Sålunda framhåller t.ex. SSI atl betänkandena med de bakomliggande rapporterna ger en innehållsrik sammanslällning av de aktuella kunskaper-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 79

na beträffande hälso-, miQö- och säkerhetsrisker. Balansen mellan bakgrundsrapporter, huvudbetänkande och slutbetänkande är dock enligt institutet dålig, då huvudbetänkandet i regel ger slarkl beskurna sammanfattningar och värderingar av bakgrundsrapporierna medan slutbelänkandet går synnerligen långt i ett antal detaQfrågor.

Delar av det av kommissionen presenterade materialet anses av STU vara utmärkt. Styrelsen framhåller dock att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning i sitt huvudbetänkande beaktar delar av bakgrundsmaterialet.

En mera grundläggande kritik riktas mol kommissionen av Fältbiologerna. Föreningen anser sålunda att kommissionen har börjal i fel ände av energiproblematiken. 1 stället för att utgå från dagens samhälle borde kommissionen för all kunna ulveckla olika alternativ för den framtida energiförsörjningen försl ha försökt uireda och diskutera olika alternativ för samhällets utveckling. Föreningen föreslår att en ny utredning tillsätts för atl utreda samhällets utveckling och energikällornas förutsättningar på lång sikl.

Även Miljöförbundel och Jordens vänner framför liknande kritik. De båda organisationerna framhåller sålunda i sitt gemensamma yllrande:

I direktiven anges att "ekonomisk utveckling" skall uppnås. Kommissionen har definierat del som tillväxt i industriproduktionen. Tillväxt i icke-monetära kvaliteter som bättre miljö, bättre arbetsmiljö, ett riskfriare samhälle är tydligen inle lika vikliga lillväxtkvalileter för kommissionen.

Man kunde i alla fall väntat sig all Energikommissionen hade gjort olika antaganden vad gäller sammansättningen av industriproduktionen vilket automatiskt skulle ge olika energianvändningsnivåer. MiQöförbundel och Jordens Vänner anser all sådana alternativ med olika sammansättning inom industrin och även andra sektorer borde varit kommissionens angreppssätt vad gäller energibalanserna . . .

Ett betydande energi- och råvaruslöseri kännetecknar industrisamhället. Exempel på detta är försämrad kvalitet på produkter, engångsartiklar, brisl på återvinning, utspridning av bebyggelse, onödiga transporter dä produkler skulle kunna tillverkas lokall. Genom eliminering av sådana missförhållanden skulle stora mängder energi och material kunna sparas. Dessa förhållanden har inte redovisals av kommissionen.

Mot bl.a. denna bakgrund anser organisalionerna att kommissionens malerial inte kan ligga lill grund forell långsiktigt energibeslut.

Flera remissinstanser tar i anslutning till sina allmänna omdömen om kommissionens arbete och överväganden upp frågan om planeringen av energipolitiken och behovei av energipolitiska beslut.

NE understryker alt bidragen från nya energitillförselsätt enligt kommissionens energialternativ inte kan förverkligas utan snara och under hela perioden fram lill år 1990 fortlöpande energipoliliska ställningstaganden av statsmakterna till införandeprocessens olika steg. Enligt nämnden utgör därvid ställningstaganden till ett fortlöpande och ulökal energiforskningsprogram endast en del av de erforderiiga besluten.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 80

I fråga om statsmakternas ställningstaganden till energipolitiken framhåller LO:

Statens ingrepp i fråga om energiförsörjning och energianvändning kan vara mer eller mindre ingående och detaQerade. LO anser det rikligl atl samhällel skall ha ett fasl grepp över energisektorn. Riksdagen bör regelbundet lägga fast riktlinjer för energisektorns utveckling på ca tio års sikt. Det ligger ell avgörande värde i atl individer, myndigheler och förelag genom en sådan plan, lål vara allmänt formulerad, får ett fast underiag för sin egen planering.

Även om planeringsperspeklivel beträffande energin måsle omfatta minsl tio år framåt är det givetvis nödvändigt atl fortlöpande ändra och anpassa planer och beslut till rådande förhållanden. Regelbundna kontrollstationer för detta ändamål måste förekomma. Energikommissionen föreslår all regeringen årligen lägger fram en proposiiion med översikl och förslag angående energiutvecklingen. LO kan instämma i det förslaget. En mer djupgående översyn behövs enligt LO med tre till fem års mellanrum.

Enligt Stockholms handelskammare bör liksom hittills prövning av energipolitiken ske dels mera övergripande med några års mellanrum, dels varje budgetår. Härigenom anges del vara möjligt att uppnå de största möjlighelerna att säkra landets energiförsörjning lill samhällsekonomiskt lägsta koslnader.

Svenska värmeverksföreningen anser atl en rullande planering av mer dynamisk karaklär inom energiområdet skulle kunna förta effekterna av de enligt föreningen olyckliga bindningarna till vissa bestämda årtal, antal kärnkraftaggregat etc. En sådan planering skulle vidare enligt föreningen vara till fördel för och också stimulera den fortsatta energidebatten.

Enligt TCO är ett viktigt krav på samhällets energipolitik alt lillgången på energi underlättas genom atl de energipoliliska beslulen efter hand omprövas. Val av handlingslinje måste enligt organisationen ske efter prövning av hur behov och förutsättningar förändras. Organisationen framhåller vidare med avseende på den kommunala energiplaneringen och det därav föranledda behovet av samarbete med energiproducenter om inte en viss regionalpolilisk samordning bör komma till stånd.

Även LRF tar upp likartade frågeställningar i sitt yttrande. Enligt förbundets uppfattning bör övergripande energibeslut även omfatia en samordning med jordbruks- och regionalpolitik från markanvändningssynpunkt. Konsekvensen av en ensidig bedömning av ett energisystem kan enligt förbundet annars medföra intressekonflikter och försvåra ett genomförande av jordbruks- och regionalpolitiska målsättningar.

Liknande synpunkter framförs även av Svenska naturskyddsföreningen som framhåller följande:

Enligt föreningens mening erfordras en lång rad olika ålgärder för alt uppnå den önskade utvecklingen inom energisektorn. Självfallet är det önskvärl att dessa ålgärder är samordnade och sätts in där utbytet blir

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 81

största möjliga. För att göra detta möjligl erfordras enligt föreningens meningen övergripande planering pä energiområdet. Denna planering bör ske i lasta former och bör resultera i riktlinjer eller mera precisa handlingslinjer som beslutas av riksdagen. De myckel omfattande samband som finns mellan energisystemet - i synnerhet ett energiförsörjningssyslem byggt på flöden - och markanvändningen gör att samordningen med den fysiska riksplaneringen bör vara mycket god - inle minst tidsmässigt.

En fräga som nära ansluter till energiplaneringen är i vilka organisatoriska former en sädan planering skall ske.

Det är sålunda enligt SIND väsentligt att det arbete kommissionen har inlett kan följas upp på ett systematiskt och effektivt säll. Verket framhåller vidure att den nuvarande organisatoriska strukturen inom energiområdet är splittrad, vilkel anses bero på all uppbyggnaden har skell snabbi och föranletts av hastigt uppdykande problem. Enligt verket finns det nu anleilning att se över strukturen och samordna likartade verksamheier, bl. a. avseende omfattningen av olika ansvarsområden i myndighetsutövning, inriktningen av och samordningen mellan olika stödprogram samt genomförandet av utredningar. Även statens råd för byggnadsforskning anser att en organisationsöversyn bör inledas nu.

Behovet av organisaiorisk samordning vad avser lypprovning och kontroll av komponenter av skilda slag och syslem för soluppvärmning framhålls av slutens provningsanstali. Enligt anstalten är del ytterst väsentligt att ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter och institutioner klarläggs.

LO tar i sitt yttrande också upp frågan om organisaioriska förändringar och fiamhåller därvid föQande:

LO konstaterar dock atl den ytterligare erfarenhet som nu vunnits anlyder att åtskilliga organisaioriska förändringar behöver göras. Ell behov att skapa ett särskilt departement för energifrågor föreligger inte för närvarande. För riksdagens del kommer en åriig behandling av energifrågorna samt i vissa fall en mer ingående översyn av det energipolitiska programmet att slälla ökade krav på ledamöterna och sekretariatsresurserna. Efiersom en rad olika verk och myndigheler berörs uppkommer vidare ett behov av förstärkning och omorganisation på många håll. LO vill underslryka behovei av all den utredningsmässiga apparaten kring energipolitiken - oavsett om den är formelll uppdelad på många händer - hälls samman och samordnas väl. Det stora antal utredningar i skilda frågor som energikommissionen föreslagit medför ett stort samordningsbehov.

Enligt Svenska värmeverk.sJÖreniugeu måste ett mycket stort värde lillmälas det omfaitande faktamaterial som kommissionen har lagil fram. Enligt föreningen är det dock ofrånkomligt att även sådani malerial inrymmer många diskussionsmoment. Föreningen anser vidare att det är utomordeniligi vikligl och nödvändigi all dessa diskussioner förs kontinuerligt i ett särskilt forum. Föreningen förordar därför att ett energiråd inrättas. 6   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 82

2.2.2 Försörjiungstryggliet

Enligt kommissionen framslår som den cenlrala energipolitiska uppgiften för Sverige atl stegvis förbättra försörjningsläget. Främst bör detta ske genom att minska oQeanvändningen och ersätta oQan med andra energirävaror. Vidare bör ålgärder vidtas för all så långt möjligt trygga oljeiillför-seln. Alla andra energifrågor kan enligt kommissionen f.n. från nalionell försöijningssynpunkt anses ha lägre prioritet.

Kommissionens uppfattning får ell myckel starkt stöd av remissinstanserna. Importoberoende främst avseende oQa och försörjningstrygghet anses av flertalet instanser vara mycket eftersträvansvärda mål. Så anser bl.a. generaltullstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge Malmöhus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län, energisparkommittén, IVA, AB Asea-Atom, CDL, Centralorganisationen SACOISR, Handelskammaren i Göteborg, Landstingsjörbundei, LRF, Stockholms handelskammare. Svensk Metauoliilveckling AB, Svenska bålunionen och TCO.

Även kommerskollegium delar kommissionens uppfattning och anför sålunda i sill yttrande:

Kollegiet inslämmer i kommissionens bedömning atl en viktig föruisättning för energipolilisk handlingsfrihet är atl energiförsörjningens utlandsberoende nedbringas vilket även har betydelse för betalningsbalansen och därigenom för handlingsfriheten allmänt sett i den ekonomiska politiken. Ett led häri är all fortsatta ansirängningar görs och slimulansålgärder vidlas i besparingssyfte när det gäller energianvändningen och alt möjligheterna att utveckla inhemska energikällor tillvaratas. Över huvud synes del angelägel alt eftersträva minskat beroende av enskilda tillförselalternativ - i synnerhet importerade - vars knapphet eller betydelse gör dem känsliga för valuta- och handelskriser eller tänkbara som politiska påtryckningsmedel. Då det finns anledning se handeln med energi i internationellt perspektiv vore en grundlig analys av den globala energiförsörjningssitua-tionen av stort värde för skapandet av en fastare grund för den framlida energipolitiken.

SIND delar ocksä kommissionens bedömning. Verket anser dock att bl.a. den lekniska utvecklingen kan få avgörande konsekvenser för försörjningstrygghelen men atl kommissionen inte alls har analyserat denna aspekt liksom ej heller vägt kosinaderna för en ökad irygghei mol de fördelar som en minskad sårbarhet medför.

Statens direkta engagemang inom energisektorn bör enligt LO konsolideras och byggas ut. Huvudskälen härför är enligt organisationen riskerna för internationella försörjningskriser och den ökade belydelsen av mellanstatliga förhandlingar för handeln med energiråvaror och utrustning för energisektorn i vid mening. Organisalionen underslryker vidare del angelägna i atl beredskapsplaneringen beaktas.

Beiedsk;ipsfiågorna tas upp av flera remissinsianser. Sälunda framhåller liverhefiilliaviiren i sitt yttrande:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 83

En tillfredsställande och tryggad energiförsörjning är en viktig förutsättning för försvarsmaktens och övriga totalförsvarets möjligheter alt verka. För att kunna motstå påfrestningarna under en eventuell avspärrning eller andra störningar i energitillförseln ulifrån är det väsentligt att vårt framlida energisystem har erforderlig kapacitet och så långl möjligt är importoberoende. Det är ocksä betydelsefullt att alternativa energikällor finns tillgängliga och alt dessa kan utnytQas i ett och samma produktions- och distributionssystem.

Beredskapsaspekterna tas även upp av ÖEF som framhåller:

Den mest angelägna uppgiften för den långsikliga energipolitiken måste vara att dämpa det stora beroende av oljeimport som Sverige f n. har. Delta kan ske på flera vägar, främst genom ett ökat inslag av inhemsk energi i försörjningen men också genom diversifiering av energiimporten.

I betänkandet redovisas utredningar och förslag som ger anledning att förutse siörre möjligheler än tidigare att på lång sikl bl. a. få ett ökal inslag av inhemsk energi i den svenska energiförsörjningen. Om en sådan utveckling kan förverkligas uppnås naluriigtvis en ökad försörjningstrygghet samtidigt som beredskapen underlättas. Ett system med energiutvinning spridd över landet bör dessutom under krigs- och eflerkrigsförhållanden vara mindre sårbart än ett med stora, centrala produktionsenheter.

Statens jordbruksnämnd anser också att ett lågt importberoende är eftersträvansvärt. Nämnden anser vidare atl en beredskap för ökad inhemsk energiproduktion bör opprätlhållas.

Möjligheterna att tillgodose energibehovet under försörjningskriser till föQd av konflikter i vår omvärid under 1980- och 1990-ialen har enligt FOA endast behandlats mycket flyktigt i kommissionens huvudbetänkande. Denna fråga är dock enligt anstalten av vital betydelse för vårt land under de närmaste årtiondena. Vidare har olika energialternativs förmåga att motstå krigshandlingar eller att tillgodose totalförsvarets behov i krig inte diskulerals. Även sådana hänsyn måste vägas in i utformningen av energisystemet framhåller anstalten som vidare anser atl den av kommissionen använda utredningsmetodiken medför atl denna typ av viktiga frågeställningar blir otillräckligl belysta saml framhåller följande:

Diskussionen av försörjningstrygghet och av framtida handlingsfrihet har blivit knapphändig och överskuggas av en konventionell ekonomisk kalkyl för en krisfri och obetingad utveckling fram till 1990. Mera utrymme och annan metodik borde ha använts för att belysa energisystemens försörjningstrygghet och möjligheterna att senare modifiera inriktningen av energisystemet. Kostnadsjämförelsema kunde ha tonats ned till en kontroll av alternativens genomförbarhet.

Även konjunkturinstitutet är kritiskt lill den av kommissionen använda metodiken. Institutet anför sålunda i sitt yttrande:

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 84

Ett annat spörsmål blir emellertid pä viika vägar oQeberoendet bäst skall kunna begränsas. I den mån detla förutsätts ske genom ökad energialstring baserad på importerat uran är en viss förstärkning av försörjningssäkerheten trolig men inte någon fullständig sådan. Även tillförseln av anrikat uran kan utsättas för störningar. Avbrott i tillförseln fär emellerlid mera fördröjda effekier än vad gäller exempelvis oQa, vartill kommer att leveranskällorna har en annan geografisk fördelning och att de behövliga intransporterna blir mindre omfattande och därigenom kanske också mindre sårbara.

Dessa förhållanden har dock inte närmare analyserats av kommissionen. Inte heller har berörts i vad mån det skulle vara möjligt och lämpligt att i beredskapssyfte lagra anrikat uran. Vidare saknas systematisk jämförande analys av de samhällsekonomiska kosinaderna för olika utvägar att uppnå likvärdig förstärkning av försörjningsberedskapen. 1 detta hänseende framstår för övrigt planläggningen av försörjningsberedskapen på energiområdet som metodiskt underutvecklad i jämförelse med vad som tillämpas inom livsmedelsområdet.

Flera remissinsianser beionar att energipolitiska åtgärder som vidtas i Sverige också har betydelse för andra länder. Några inslanser beionar särskilt u-ländernas problem. Sålunda framhåller 5/DÄ:

Om man i Sverige anser sig ha skäl all sträva efter ett minskat oljeberoende, så bör detta alllså i hög grad också vara motiverat för u-länderna. Svårighelerna att åsiadkomma detla minskade oljeberoende är dock för dessa länder avsevärt större, beroende på brisl på kapital och organisatoriskt och tekniskt kunnande. På kort sikt måste ett vissl oQeberoende accepteras för u-ländernas energiförsörjning. Detta bör dock inte på läng sikt betraktas som ell rikligl allernaiiv.

Fältbiologerna framhåller för sin del:

Fältbiologerna inslämmer i EK:s uppfattning all inlernationell solidaritet måste vara en av utgångspunkterna för energiplaneringen. Vi instämmer också i att ett sätl alt visa solidaritet är atl minska oljeimporten. Della är dock ett mycket litel steg och tyvärr verkar det som om EK stannat vid det. Att tro att det skulle föra med sig några större effekter på den inlernationella oQemarknaden är naivt. De fattigaste ländernas problem är heller inte att det är ont om oQa på världsmarknaden, eller kommer alt bli del, ulan att oQan är för dyr.

Enligt föreningen är det bästa sättet att stödja u-länderna inom energiområdet att satsa på allernaliva energikällor. Liknande synpunkter framförs även av Miljöförbundet och Jordens vänner.

De båda organisationerna kritiserar kommissionen för atl den i sina energialternativ inte har lyckats pressa ned oQeberoendet tillräckligt mycket. Sådan kritik framförs också av statskontoret som anser att kommissionen har tagil alltför lätt på sill eget siffermaterial när det gäller oQeberoendet. Kontoret framhåller vidare:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 85

För att förebygga de för svensk del mycket allvarliga riskerna med en ny oQekris förefaller kommissionens eget material peka på att mer kraftfulla åtgärder behöver vidtas. I kommissionens ställningstaganden saknas dock en analys av marknadsförhållandena för oQe-, kol- och gasprodukter i olika förädlingsled. Särskilt saknar vi en bedömning av de multinationella förelagens roll och hur Sverige som nationalstat skall förhålla sig till dessa organisationer. Vi saknar också mer genomgripande bedömningar av krav som kan ställas pä inhemsk raffinaderikapacitel om oQeleveransavtal med producerande länder byggs på leverans av råolja eller andra produkler med ringa förädlingsgrad. Från försörjningsirygghelsuigångspunkt syns oss detta vara väsentliga frågeställningar.

Liknande synpunkter framförs av DFE, som framhåller föQande:

Oljeanvändningen kan måhända reduceras i enlighet med EK:s alternativ om man kunde vara säker på atl oQepriset kommer atl utvecklas i en lugn stigning, sammanhängande med gradvis försvinnande överskott. Om så inte skulle bli fallet kan vår försörjning utsättas för stora risker. Utvecklingen av oQetillförseln mot en framlida bristsituation sker troligen inte i den takt som EK räknar med och olika lyper av kriser kan inträffa.

1 en eventuell kris är det det verkliga oQeberoendet som är den stora faran. Eventuell lyxanvändning kan alltid strypas raskt. Men om sparpo-tentialen redan har utnyttjats kan återstående användning av oQa vara katastrofal all mista.

Nämnda krisresonemang innebär att de åtgärder EK föreslår för all få ned oljeanvändningen inte synes pressa ned beroendet tillräckligt snabbi med lanke på risken för försörjningskriser under 80- och 90-lalen.

DFE:s slutsats beträffande osäkerheterna kring oljeförsörjningen blir atl energipolitiken bör inriklas på alt ännu mera än vad EK förutsatt minska oQeberoendet genom att redan nu göra stora ansirängningar som ger möjligheter till framtida val av substitut för oQeanvändningen.

Motorinännens riksförbund delar kommissionens synpunkt att olja i så stor utsträckning som möjligl bör ersältas med andra energiråvaror. Förbundet menar dock att oljeberoendet som det anges av kommissionen är beroende av vilket statistiskt redovisningssätt som utnyttjas.

Även Svenska petroleum institutet anser det angeläget att minska oQeanvändningen. Institutet framhåller vidare att olja under en lång tid kommer att vara en förutsäitning för att den svenska samhällsapparaten skall kunna fungera och utvecklas. Enligt institutet är det oriktigt all utpeka oQan som ett hol mot vår försörjningstrygghel.

2.2.3 Ställningstagande till energialternativen

Kommissionen redovisar fyra energialternativ vilka har karaktär av beräkningsexempel. Alternativen A och B innebär all kärnkraften avvecklas till mitten resp. slutet av 1980-lalel. Alternativ C innebär en viss fortsatt kärnkraftutbyggnad under 1980-talet men läsningar för tiden därefter undviks, medan alternativ D innebär en kraftigare kärnkraftutbyggnad, bl.a. i form av satsning pä en inhemsk kärnbränslecykel.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 86

Genom atl alternativen har karaklär av beräkningsexempel lar remissinstanserna i regel inte ställning till alternativen utan endast i viss utsträckning till deras allmänna inriktning. Ställningstagandena är därvidlag vad gäller alternativen A och B kopplade till frågan om fortsatt kärnkraftutnyttjande Qfr. avsnitt 2.3.4.3).

Flertalet av de remissinstanser som anger preferens för något av alternativen stödjer den inrikining av energipolitiken som alternativ C innebär. Sådani slöd ges bl.a. av allmänna pensionsfonden, fiskeristyrelsen, domänverket, LO, Studsvik Energiteknik AB, Svensk industriförening. Svenska elverksföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, VVS-Tekniska föreningen samt av flertalet länsstyrelser. I enstaka fall, t.ex. IVA och Moderata ungdomsförbundet i Västerbottens län, ges stöd för den variant av alternativ C (alternativ C) som innebär en siörre satsning på energihushållande ätgärder.

Stöd för en kraftigare kämkraftutbyggnad är vad alternativ C innebär och därmed även för en inriktning av energipolitiken som har drag gemensamma med alternativ D ges av några remissinstanser däribland CDL, Näringslivets energidelegation och Svensk Kärnbränsleförsörjning AB.

2.2.4 Valet av tidsperspektiv

Kommissionens överväganden och förslag är framtagna för att utgöra underlag för energipolitikens inriktning fram till omkring år 1990. Endast översiktligt anges utvecklingen för tiden därefter. Valet av tidsperspektiv kritiseras av flera remissinstanser som anser att kommissionen borde studerat och analyserat ell längre lidsförlopp.

Sålunda framhäller fortifikationsförvaltningen:

Frågan är om den tidsperiod som behandlats inte är alltför begränsad för att ge tillräcklig belysning av problemen vid en ändrad huvudinriktning av landets energipolitik samt de krav som bör ställas på styrmedlen. Man kräver redan idag relativt lång tid för planering av utökningar pä tillförselsidan. På nyttjarsidan skiftar den ekonomiska livslängden hos de tyngre komponenter som ingår i energisystemen. Man kalkylerar inom byggande och fastighetsförvaltning med 30 resp. 60 år för de ekonomiski tyngre systemen och kan naturligtvis inte räkna med att en omställning kan ske momentant. Mot denna bakgrund förefaller det som alternativen mera ingående bort studeras en god bil in på 2000-talet även om osäkerheten här måste ha blivit större.

Liknande synpunkter redovisar universitets- och högskoleämbetet efter hörande av universilel och högskolor. Även statens naturvårdsverk anser att kommissionens tidsperspektiv är alltför kort med avseende på den tröghet mol förändringar som utmärker energisystemet. Verket anser dock atl del redan nu finns tillräckligt underlag för atl statsmakterna skall kunna la ställning till en mera långsiktig inriktning på energipolitiken.

Även statens planverk kritiserar kommissionens lidsperspekliv. Verket framhåller sålunda:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 87

Olika energisystem har ... . direkta effekter på bl.a. regional välfärdsfördelning, täiortssiruktur, bebyggelsemönster och tekniska försörjnings-syslem. Genomgripande förändringar i dessa tunga samhällssystem kräver lång tid, mycket längre än kommissionens tidsperspektiv 1990-2000. Kommissionens slutsats att vi för de närmaste 10 ä 15 åren i allt väsentligt är hänvisade till dagens teknik, kräver dock det tillägget att avsevärda modifieringar (som kan ställa sig kostsamma) blir nödvändiga om inle beslut och investeringar under denna period ska verka hindrande på övergången lill nya syslem - och därmed minska den eftersträvade handlingsfriheten. Från dessa utgångspunkter hade del varil av stort intresse om kommissionen utöver horisontåret 1990 valt ett lidsperspekliv bortom år 2000 för konsekvensanalyser av olika systemval.

Flera länsstyrelser däribland länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings, Gotlands och Norrbottens län framför likartad kritik liksom även bl.a. IVA, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF och VVS-Tekniska JÖrening-eii. Sådan krilik framförs också av flera miQöorganisalioner som Fältbiologerna, Miljöförbundel och Jordens vänner. Miljövärnet för Västsverige och Svenska naturskyddsföreningen.

2.2.5 Energiprognoser

Kommissionen baserar sina energialternativ bl.a. på en av statens industriverk gjord referensprognos över energianvändningens bedömda utveckling. Denna utgångspunkt för kommissionens arbele kommenteras endasl av ett fålal remissinsianser.

Starkt kritiskt är därvidlagkonjunkturinstitutet som i sitt yttrande anför:

Den av energikommissionen använda prognosen utfördes i okiober 1977 av statens industriverk på uppdrag av kommissionen och den är i sin tur en andra uppdatering av 1975 års långtidsutrednings prognos. Denna är den senasle mera grundliga genomlysningen av den förväntade ekonomiska utvecklingen de närmasle decennierna. Den utfördes lill stor del under högkonjunkturårei 1974 och är tydligt påverkad av de dåvarande optimistiska stämningarna inom den svenska industrin, som hade sin grund inle bara i den goda tillväxten under 1973 och 1974 utan dessulom - och kanske framför allt - i den historiskt sett snabba ekonomiska utvecklingen under del nyligen passerade 1960-talel. Sålunda kan nämnas att enligt induslrins egna planer bedömdes produktionstillväxten komma att bli 7,4 % i genomsnitt per år under perioden 1974—80. Institutets nedan redovisade kalkyler tyder på en ökning med endast 1,3 % per år i genomsnitt för samma period. Trots att långtidsutredningens prognoser innebar kraftiga nedjusleringar av induslrins egna prognoser var även dess lägsta alternativ för utvecklingen av industriproduktionen 1975-80 baserat på en kraftig överskailning av utvecklingen sådan den nu ter sig. Fastän industriverkets revideringar av långtidsutredningens kalkyler såväl i mars som oktober 1977 inneburil successiva nedjusleringar förefaller prognoserna fortfarande avgjort tilltagna i överkant.

Institutet anser också att de av industriverket angivna specifika energiåtgångslalen inom industrin är för höga bl. a. med hänsyn till de redan

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 88

etablerade oQepriserna, vilka enligt institutet är mäktiga att med avsevärd styrka kunna driva utvecklingen mol lägre energiåtgångstal. Institutets slutsats är atl kommissionen har utgått från en bild av den framlida energianvändningens tillväxt i Sverige som pä flera punkler synes innebära en överskailning.

Statens planverk är kritiskt till de antaganden som har gjorts beiräffande skogsindustrins energianvändning och stödjer därvidlag den prognos som är redovisad i miQörörelsens alternativa energiplan (MALTE). Verket anför sålunda:

MALTE 1990 presenterar en energiplan utarbetad av företrädare för miQörörelserna. De värden som där anges beträffande lotal energianvändning ligger lägre än kommissionens alternativ A och B. Skillnaderna hänför sig i huvudsak till sektorerna induslri och samfärdsel. Den lägre förbrukningen inom industrisektorn sammanhänger bl.a. med att man antagit en annan branschstruktur och produktionsvolym än vad som förutsatts i referensprognosen. Planverket delar MÄLTE:s bedömning av skogsindustrins energianvändning. På sikt ger de svenska skogsråvaru-tillgångama inte utrymme för en så hög produktionsnivå som SlND:s prognos visar om skogsmarken ska medge den mångsidiga användning som samhällsintresset kräver.

SCPF däremot anser atl risk finns för all kommissionens prognos kan innebära en underskattning av massa- och pappersindustrins elbehov.

Den använda referensprognosen är enligt Svensk MetanohnveckUng AB i stort sett acceptabel, om inte de allmänna förutsättningarna radikalt ändras. Bolaget framhåller vidare:

I fråga om prognosens förutsägelser beträffande bilparkens och bilåkan-dets tillväxt känner vi en viss tveksamhet. Bilbranschen har i andra sammanhang påpekat, all ett flertal förslag från EK, andra ulredningar och myndigheter, som presenterats på senare tid, kommer alt hämma och försvåra bilismens utveckling i landet, om de genomförs. Vi har inte anledning alt här framföra någon mening om de ålgärder som diskuterats och/eller beslutats. Om alla genomförs, förefaller dock SlND:s prognos ligga helt fel som utgångspunkt för dimensionering av transportsektorns energitillförsel i framtiden.

Flera remissinstanser framhåller i likhet med kommissionen behovet av att energitillförseln dimensioneras efter en högre användningsnivå än vad som har prognostiserats och använts i energialternativen.

älundaframhäller länsstyrelsen 1 Väslmanlands län följande:

Nedjusteringen av ekonomins utvecklingstakt har gjorls som resultat av en revidering av LU-75. Framförallt har utvecklingen inom grav-, järn-och stålindustrin kraftigt reducerats. Della kan förklaras av del dagsaktuella lägel för dessa industrigrenar. Den allmänna målsättningen måste dock vara atl övervinna struklursvårigheterna. Det är angelägel att så långt som möjligl förbättra utvecklingsmöjligheterna för dessa för svensk ekonomi

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 89

viktiga basnäringar. Totalt bör man långsiktigt räkna med ökande produktionsvolymer. När dagens lågkonjunktur bryts torde man få påräkna en snabb ökning av energibehovet. Ändra industrigrenar har också bedömts mer pessimistiskt när del gäller utvecklingstakten. Även här kan ell bättre konjunkturläge hell förändra bedömningarna.

Sammanfattningsvis kan framhållas atl SIND-prognosen som EK använt sig av med fog kan sägas ligga på den låga sidan när del gäller den ekonomiska aktiviteten och därmed energiförbrukningen. En planering av energisektorns utbyggnad efter denna prognos skulle innebära att vi på en, för svensk ekonomi livsviktig, sektor planerar för en fortsatt ekonomisk stagnation. En energibrist blir ödesdiger för svensk ekonomi.

Liknande synpunkter framförs av energisparkommittén som anför:

Kommittén anser att del finns risker med att dimensionera energiförsörjningssyslemet utifrån anlaganden om ytterligare energibesparingar än vad som förutsattes i alternativ C. Denna bedömning har gjorts trots all kommittén är väl medveten om, alt det är möjligt att göra ännu mer omfattande ingrepp på olika samhällssektorer i syfte att reducera energiförbrukningen. På grund av svårighelerna att beräkna effekterna av ell så vittgående sparprogram anser kommittén emellertid att del skulle vara alllför riskfyllt att låta sådana teoretiska antaganden ligga till grund för utformingen av den framtida energiförsörjningen. Kommittén finner det angeläget alt understryka kommissionens påpekande alt, av samma skäl som den framtida produktionstillväxten tenderar alt bedömas för pessimistisk under en lågkonjunktur, finns det risk alt energisparmöjligheterna bedöms för optimistiskt under intryck av de stora förhoppningar som knyts till nya och lovande, men ännu oprövade, tekniska lösningar. Risk finns också för alt även långlgående ekonomiska stimulanser och omfatlande statliga informationsinsatser visar sig otillräckliga som styrmedel.

Sludsvik Energileknik AB anser att risk finns för alt energiprognoser, som görs under en utpräglad lågkonjuktur, blir alltför återhållsamma beträffande den framlida utvecklingen. Bolaget anför vidare:

Vi vill även understryka kommissionens konstaterande att effektiva styrmedel och omfattande investeringar krävs för att man till 1990 skall kunna dämpa energiefterfrågan till SIND:s besparingsalternaliv eller därunder, och atl del är riskabelt att räkna med mycket stora besparingseffekter för den närmasle tioårsperioden. Det är viktigt att tillförselsyslemet dimensioneras så att man får viss marginal för sämre utfall på hushållningssidan.

Svenska etverksJÖreningen anför i denna fråga enligt följande:

Elverksföreningen vill emellertid - i linje med vad kommissionen själv påpekat - underslryka, alt riskerna för överkapacitet inom elproduktionen med hänsyn just till kapilalknapphet och osäkerhei om efterfrågeulvecklingen inle förefaller särskilt överhängande medan riskerna för en underdimensionering snabbi kan visa sig om den industriella konjunkturen, särskilt för exportindustrin, snabbi skulle förbättras. Orsaken härtill

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 90

är naluriigivis främst de långa planerings- och utbyggnadstiderna inom elsektorn i förening med den avsevärda fördröjning som förorsakats av osäkerheten beträffande landets energipolitik. Konsekvenserna av en allvarlig elbrist med ty åtföQande ransonering m.m. framstår också som väsentligt svårare och dyrbarare än konsekvenserna av en viss överkapacitet, vilka med betydande säkerhei kan begränsas genom redan etablerad samköming med de nordiska grannländerna.

Liknande synpunkter framfördes även av TCO som framhåller:

Det är omöjligt att göra helt lillföriilliga prognoser om energibehoven. Man kan därför inte mer exakt uppskatta vilken energitillgång som behövs under t.ex. en lioårsperiod. Del belyder i sin lur att en snäv planering av energiprodukliva verksamheter framstår som en äventyrlig och ej försvarbar politik. På grund av svårigheter i prognosarbetel t.ex. konjunkturvariationer, haveririsker, torrperioder och oväntad efterfrågeökning förordar TCO således en energipolitik som ger lillräcklig produktionskapacitet även vid sådana oförutsedda händelser. Även en liten brist på elenergi kan förorsaka ransonering. Ett produktionsöverskott på elenergi kan genom export eller minskad oQeimport förbättra bytesbalansen.

Behovet att dimensionera energitillförseln fören hög energianvändnings-nivå framhälls även av bl. a. statens rad för skogs- och jordbruksforskning, SIND, länssiyrelserna i Ösiergöllands, Blekinge och Jämtlands län, IVA, AB Asea-Aiom, Föreningen för dektrlclteiens rationella användning. Handelskammaren i Göteborg, LO, Näringslivets energidelegation, Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare. Svensk indiislri-JÖrenlng, Svensk Metanolutveckling AB och Sydkraft AB.

STU framhåller däremoi att en dimensionering av energitillförseln ulöver vad som nu kan anges som behövligt med avseende på bedömd utveckling av energianvändningen innebär alt utrymmet minskar för andra åtgärder i.ex. ombyggnad inom industrin. Styrelsen framhåller alt några skäl inle anges av kommissionen varför delta är mindre riskabelt än en undeidimensionering av energitillförseln.

2.2.6 Ekonomiska grundförutsättningar

Kommissionen utgår i sina ekonomiska kalkyler från antaganden om kostnadsutvecklingen för energiråvaror, arbetskraft m.m. Vidare räknar kommissionen med en real kalkylränta på fyra proceni. Dessa förutsättningar kommenteras endasl av ett fåtal remissinsianser.

Vad avser metoden att räkna med en real kalkylränta slöds denna av Riksförbundet eldistributörerna liksom av Svenska elverksföreningen som anser all metoden kan ge vissa möjligheter alt begränsa prisstegringarna på elkraft.

Däremoi framför Svenska värmeverksföreningen invändningar mot metoden. Föreningen anför sålunda i sitt yttrande:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 91

Speciell uppmärksamhet måsle ägnas de förutsättningar som skall gälla t.ex. för olika utredningar. Vi vill här ge ett exempel. Energikommissionen har baserat sina överväganden bl.a. på ekonomiska kalkyler som gjorts med en real kalkylmetod. Detta kan innebära bl.a. alt kapitalintensiva invesleringar som t.ex. vattenkraftverk, vindkraftverk och kämkraftverk framstår som gynnsamma. Meloden kan möjligen för de ändamål den används av kommissionen, nämligen långsiktiga ställningstaganden, ge rimligt resultat. Däremot är det missvisande att använda en sådan kalkyl-metod för att beräkna exempelvis kostnader för enskilda kraflslag eller som bas för laxeöverväganden. Det lorde vara omöjligt för en kommun att fatta beslut om byggande av kraftvärmeverk på annat än nominella kalkyler. Valet av kalkylmetod får således stor betydelse vid överväganden rörande prissättningen på energi, utbyggnadsmöjligheter av kraftvärmeverk och användning av allernaliva bränslen.

Vad gäller kosinaderna för nya energitillförselsätl har dessa enligt NE inte uppskattats lågt. Nämnden finner detta vara en rimlig ståndpunkt.

ÖEF framhåller dock vad beträffar prisantagandena för torv att dessa ligger avsevärt under de priser som har offererats av potentiella torvprodu-cenler i de projekt som överstyrelsen studerar.

En mera generell krilik vad avser kommissionens kalkyler framförs av DFE som framhåller:

DFE vill även framföra synpunkter på EK:s behandling av de ekonomiska frågorna. EK har här använt tre typer av ekonomiska analyser: investeringar, samhällsekonomisk totalkostnadskalkyl och styrmedelseffekter. Den av EK utnyttjade metoden, att negligera restvärden vid periodens slut och använda utbelalningar under en begränsad period såsom kostnad, kan leda lill en betydande överskailning av de verkliga kostnaderna och därmed ge en missvisande bild vid jämförelser mellan olika försörjningsalternativ.

Hushällningsgruppen har inte vid lotalkoslnadsberäkningarna närmare studerat besparingsåtgärder i kostnadsintervallet 10-20 öre varför det inte är säkert alt de samhällsekonomiska konsekvenser av de restriktiva tillförselalternativen (A och B) blivit realistiskt belysta. Vidare använder EK endasl ca 50% prisspännvidd i sina känslighetsanalyser, trots alt råoQepri-serna fyrfaldigades 1974 och uranpriset sjufaldigades 1974-76. Osäkerheten råder beträffande realismen i de förutsättningar för ekonomins anpassningsförmåga, kapitalbildning och leknisk utveckling som ligger lill grund för kalkylerna.

2.2.7 Samhällsekonomiska effekter

Energisystemets krav på skilda slag av resurser och energiprisernas utveckling i de av kommissionen redovisade energialternativen liksom kommissionens samhällsekonomiska analys av dessa tilldrar sig flera remissinstansers iniresse.

SPK delar kommissionens uppfattning att resurser måste avsättas för utveckling av alternativa energislag men understryker vikten av att utvecklingen sker i en realislisk takt. Om energipolitiken drastiskt läggs om och

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 92

avsevärda samhällsresurser disponeras för i dagslägel osäkra energislag, kan enligt nämnden stabiliteten i ekonomin äventyras.

Liknande synpunkier framförs av bl. a. TCO som i sitt yttrande anför:

Energipriset är av stor betydelse ur konkurrens- och konsumlionssyn-punkl. Del är därför viktigt att väQa de energikällor, som förutom kraven på tillgänglighet under avsevärd tid och rimliga miQö- och hälsokonse-kvenser, även ger låga energipriser. En styrning av energitillförseln mol dyrbara och icke utprovade energikällor och energitekniker kan leda till betydligt högre produktionskostnader och därmed sänkt levnadsstandard.

Eftersom prisel på svenska varor och Qänster i stort styrs av den internationella prisnivån torde föQden av en svensk energiprofil med högre pris än omvärldens bli att svenska löntagare får anpassa sina löner och andra anställningsförmåner nedåt till den nivå där den svenska konkurrenskraften återställts. TCO yrkar därför på atl slörsla uppmärksamhet ägnas energiprisfrågorna.

Frågan om sambandet mellan energipolitik och industriell utveckling berörs av flera remissinsianser. AMS framhåller sålunda bl. a.:

En tryggad energitillförsel är en nödvändig föruisättning för all upprätthålla sysselsättningen i värt land. Styrelsen vill särskilt betona energitillförselns betydelse för den industriella utvecklingen. I olika sammanhang har styrelsen pekal på den negativa sysselsättningsutvecklingen inom industrin under innevarande lågkonjunktur. De senaste årens erfarenheter tyder också på alt vi nu står inför en förhållandevis slark strukturomvandling av den svenska industrin.

Mol denna bakgrund vill arbetsmarknadsstyrelsen betona viklen av alt energipolitiken ulformas så att den skapar förutsättningar för en ökad industriell aktivitet. En energipolitik som medför en myckel snabb prisstegring på energi, i förhållande till utvecklingen i andra länder, leder till en kraftig försämring av konkurrensförmågan hos den energiinlensiva svenska process- och förädlingsindustrin.

Flera länsstyrelser lar också upp denna fråga. Länsstyrelsen i Jämilands län framhåller att otillräcklig, osäker eller mycket kraftigt fördyrad tillförsel av energi kan hota sysselsättningen, särskilt inom de energikrävande industrierna varför näringslivels försörjning med den energi den behöver inte får ävenlyras.

En energipolitik som snabbt pressar upp prisel på energi, särskilt el, lill nivåer som väsentligt överstiger dagens nivå kan enligt länsstyrelsen leda till en kraftig försämring av de energiintensiva branschernas inlernationella konkurrensförmåga och därmed få effekter för landets ekonomi i slort.

Liknande synpunkter framförs också av bl. a. länssiyrelsen i Västerbottens län.

1 sitt yttrande framhåller LO:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 93

Det är väsentligt att den svenska energiproduktionen inriklas på ett sådani sätt att energipriserna dämpas så myckel som möjligt ulom i de fall det av resursfördelningsskäl anses viktigt atl en viss energianvändning bör hållas tillbaka genom i.ex. särskild beskattning. En konkurrensnackdel som uppkommer på energisidan måste belalas på något annal sätt. I regel förutsätts atl löneutrymmet i molsvarande mån blir mindre. En sådan situation är under inga förhållanden acceplabel för löntagarna. LO vill med andra ord påminna om det ansvar för löneutvecklingen man lar på sig, då man säger sig vara beredd att acceptera ett högre energipris i Sverige än i våra vikligare konkurrentländer.

Näringslivets energidelegation anser att det är viktigt för svensk industri att energipolitiken ulformas på ett sådani sätt all kostnadsproblemen inle förvärras eller att ytterligare strukturproblem skapas. På sikl bör vi enligt delegationen räkna med atl energiproduktionen i våra konkurrentländer får prisnivåer som svarar mot ekonomiskt mest effektiva altemativ. De svenska energipriserna måste därför baseras pä de mest effektiva energiförsörjningsalternativen anför delegationen vidare.

Även Statsföretag AB och Stockholms handelskammare framhåller betydelsen av alt de svenska energipriserna inle översliger de som gäller i vår omvärld.

Enligt kommissionen bör i princip kostnaden för alt tillföra en ny kilowattimme inte vara siörre än vad del kostar att spara en kilowatt-timme. Länsstyrelsen i Södermanlands län har inga invändningar häremot men framhåller all en mera ingående samhällsekonomisk analys saknas. Ell exempel på åtgärder som enligt länsstyrelsen i detta avseende är tveksamma är långl driven tilläggsisolering som visserligen leder till energisparande men där malerialframställningen i sig liksom transporterna är energikrävande.

I frågan om avvägning mellan sparande och tillförsel av energi anför energisparkonimit tén:

Energihushållning ingår som ett centralt elemeni i samtliga energiförsörjningsalternativ som diskuleras av kommissionen. Del slulliga ställningstagandet till omfatiningen av insatser på detta område måste i hög grad vara beroende av de avvägningar som görs i förhållande lill andra samhällsmål.

En av de viktigaste faktorerna vid detla slällningslagande måsle vara relationen mellan kostnaderna för ytterligare utbyggnad av viss energiproduktion och koslnader för invesleringar i energihushållande syfte. Målsällningen måste här vara att finna den avvägning mellan de olika insatserna som leder lill en god samhällsekonomisk hushållning.

Detta innebär att de samhällsekonomiska kostnaderna för att minska energiförbrukningen normalt inte bör överskrida de samhällsekonomiska kostnaderna för ytterligare energiproduktion. Sådana kostnadskalkyler blir naluriigtvis alllid osäkra. Ell bejakande av en sådan allmän grundsals synes dock vara värdefull.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 94

Enligt STU är kosinaden för att spara en kilowattimme i dag väsentligt lägre än kostnaden för att tillföra en ny kilowattimme. Principen innebär därför enligt slyrelsen all del långsiktiga behovei av anpassning till minskad tillgång pä oQa sannolikt huvudsakligen är en fråga om att anpassa konsumtionen.

Flera remissinstanser kritiserar kommissionen för atl den inle tillräckligt har belyst de sociala och samhällsekonomiska, särskilt de regionalpolitiska, konsekvenserna i de olika energialternativen.

Sålunda framhåller socialstyrelsen att den tyvärr nödgas konstatera att de sociala konsekvenserna i energialternativen inle har ägnats den uppmärksamhet som borde ha varit fallet. Härutöver anför styrelsen föQande:

Enligt styrelsens bedömning måste också den geografiska jämlikheten beaktas när det gäller alt besluta om styrmedel för en ändrad energitillförsel alternativt att bära konsekvenserna av olika besparingsprogram. Särskilt känsliga för förändringar är glesbygdsområdena vilkas existens i dag i hög grad är beroende av billiga drivmedel för kommunikalion och transport. En draslisk höjning av energikostnaderna skulle innebära ett ytterligare mycket starkt incitament till koncentration av boende och företagsamhet alternativt kräva omfaitande statliga insatser. Skulle hastigheten i urbaniseringsprocessen öka betydligt är det risk för konsekvenser bl. a. vad gäller olika former av samhällsservice inle minst mom vårdsektorn både i de befolkningsmässigt ökande orterna och inom glesbygderna. Inom de senare kan förutses bl. a. att vård och omsorg om de kvarboende äldre ytterligare försvåras och fördyras.

Humanistisk-samhåUsvetenskapliga forskningsrådel tar upp vissa aspekter rörande forskning som ansluter till frågan. Rådet framhåller således:

HSFR vill emellertid understryka vikten av att energialternativens sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser i tid uppmärksammas och göres till föremål för forskning och systematisk utvärdering. Uppmärksammas bör även den omvända relationen, dvs. i vilken utsträckning givna samhällsförhållanden begränsar valet av energisystem. Vissa ansatser lill långsiktigt moiiverad forskning förekommer på dessa områden. Risken är dock allQämt betydande att undersökningar om de samhälleliga villkoren och föQderna får en utpräglad ad hoc-karaktär och en i huvudsak legitimerande funktion.

Åvenforsknlngsrådsnämnden framför liknande synpunkter. Flera länsstyrelser tar upp frågan om energipolitikens regionala och sociala konsekvenser. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför sålunda:

En aspekt som exempelvis är av stort intresse - bl. a. för länsstyrelsen i dess verksamhei - är hur landels regionala struktur kan tänkas påverkas av skilda energisystem. Sambanden mellan energilillgång, näringsliv och sysselsättning är naturligtvis också av vitalt iniresse. Dessa frågor behand-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 95

las inte särskilt ingående, och tillräckligt underlag finns inte heller för entydiga slutsatser om vilka konsekvenser som utvecklingen inom energisektorn kan väntas ha på näringslivels strukturförhållanden (branschinriktning, lokalisering m. m.).

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller i sitt yttrande:

Det är beklagligt att energikommissionen inte ansett sig ha möjlighet att beakta de sociala konsekvenserna av de skilda energiförsörjningsalternati-ven vilket föreskrivs i direkliven. Alternativen kan förulses medföra olika konsekvenser för t.ex. bosättning, lokalisering av arbetsplats- och transportmöjligheter. Kompletterande studier av detta slag bör nödvändigtvis ingå i beslulsunderiagel.

Något underlag för bedömning av regionala konsekvenser av kommissionens förslag har ej redovisals. T. ex. kan den industriella tillväxten komma all fördelas olika över landet beroende på alt energisystem har olika anläggningsstrukiur, samlokaliseringsfördelar till iransportanlägg-ningar m. m.

Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar, Ålvsborgs, Kopparbergs, Väsiernorrlands och Norrbottens tån.

Krilisk mot att kommissionen ej tillräckligt har behandlal de sociala konsekvenserna är vidare Hyresgästernas riksförbund som framhåller:

Förbundet har särskild anledning beklaga kommissionens lättvindiga hanlering av de sociala förhållandenas och de fördelningspoUtiska målens belydelse för energipolitiken. Trots atl energianvändningen i bostadsbeståndet förväntas få så stor belydelse för energihushållningen har inle de bosiadssociala målen tagits upp till behandling.

På grund av att de sociala förhållandena och de fördelningspoUtiska grunderna har utlämnats saknas viktiga utgångspunkter för energipolitiken i kommissionens överväganden. Man har t.ex. utelämnat den för energihushållningen så väsentliga utgångspunkten atl det finns människor i det här landet som har en mycket hög prival energikonsumtion samtidigt som det finns andra som saknar ekonomiska möjligheter atl tillnärmelsevis använda sä mycket energi. Del bör vara en självklar utgångspunkt att fördelningseffekterna av olika energipolitiska åtgärder måste klariäggas innan man vidtar dem.

Förbundet menar således att kommissionens övervägande beiräffande grunderna och utgångspunkterna för energipolitiken är ofullständiga.

Även konsumentverket framhåller risken med att energibesparingar inom hushållssektorn främst kommer att drabba de små energiförbrukarna. Det är därför enligt verket viktigt att särskild hänsyn tas vid avvägning mellan olika ålgärder till de konsumentgrupper som redan i utgångsläget haren ekonomiskt svag ställning.

Ändra remissinstanser som framhåller behovet av ytterligare belysning av redovisade energipolitiska konsekvenser eller kritiserar kommissionen i

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 96

detta hänseende är bl.a. statens planverk, SIND, DFE, Fältbiologerna, LRF, Miljöförbundel och Jordens vänner. Näringslivets energidelegation och Svenska ekumeniska nämnden.

2.3 Förslag och rekommendationer

2.3.1 Övergripande styrmedel

2.3.1.1 Omläggning av energiskatten

Kommissionen anser att beskattningen erbjuder goda möjligheler att på lång sikt påverka energianvändning och energitillförsel saml konstalerar att den nuvarande energibeskattningen innebär en relativt sett högre belastning på elkraft än på bränslen.

Kommissionen föreslår utredning om en skatteomläggning i princip innebärandes att beskattningen skall ske inom mervärdeskattens ram i kombinalion med en energiskatt i import- och producentledet. Särskilt bör enligt kommissionen möjligheten beaktas att markera energiskallens styrmedelsfunktion genom skattesatsdifferentieringar och undantag i syfte att dels lillgodose en samhällsekonomiskt avvägd beskattning med hänsyn lill miQöeffekter, försörjningstrygghel m. m., dels underlätta utbyggnaden av mottryckskraft och introduktionen av nya energikällor.

Energibeskattningen bör ses som en del i ett samhällsekonomiskt avvägt prissyslem framhåller kommissionen vidare. Olika system tillämpas för prissättningen inom energiområdet. Principerna för denna prissättning i framtiden liksom för de i sammanhanget vikliga investeringskalkylerna föreslås utredas närmare lillsammans med ulredningen om energibeskattningen.

Vad gäller förslaget om en omläggning av energibeskattningen stöds detla överlag av remissinstanserna. Några inslanser är dock mer eller mindre negativi inslällda lill användandet av energibeskattningen som ett energipolitiskt styrmedel. Ell flertal remissinsianser framför synpunkter och konkreta förslag både med avseende på del fortsatta utredningsarbetet och i fråga om energibeskattningens framlida utformning.

Kommissionens förslag om vidare utredning enligt angivna riktlinjer stöds av bl.a. riksskatteverket, SIND, domänverket, länsstyrelsen i Vä.s-lerbottens län, IVA, Jernkontoret, LRF, Svenska dverksföreningen. Svenska värmeverksföreningen och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.

GeneraltiiUstyrdsen finner det angelägel atl den av kommissionen föreslagna utredningen kommer lill stånd inle minsl mol bakgrund av att nuvarande uppbörd av bl.a. kilomelerskatt för tullverket är myckel betungande och kostnadskrävande. Det finns därför enligt slyrelsen skäl atl överväga om lättnader kan uppnås inom ramen för en ny energibeskattning.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 97

Beskatiningssystemet kan och bör enligt länsstyrelsen 1 Västmanlands län användas för alt styra utvecklingen inom energiområdet i önskad riklning. Så anses inte vara fallet i dag. En omläggning till mervärdeskatt bör enligt länsstyrelsen utgå på grundval av de olika energislagens marknadsvärde.

1 likhel med kommissionen anser eiierglspurkominiiién att statsmakternas verksamhet för att påverka energianvändningen bör ske i form av generellt verkande styrmedel. Kommittén framhåller vidare att benägenheten att vidta energibesparande åtgärder väsenlligen beror pä åtgärdens prival- eller förelagsekonomiska lönsamhet. På lång sikt lorde därför enligt kommittén energianvändningen i hög grad komma atl avgöras av prisulvecklingen på energi och förskjutningen mellan energi och andra produktionsfaktorer. Principerna för prissättningen inom energiområdet liksom för investeringskalkylerna föreslås uiredas i enlighet med kommissionens förslag.

Den nuvarande obalansen i energibeskattningen bör enligt AB Asea-Aiom avvecklas. Ett minimikrav är enligt bolaget atl elkraft inle, såsom f. n. är fallet, beskattas hårdare än fossila bränslen. Det är enligt bolaget bättre att beskattningen ulformas på ett sådani säll att konsumenterna stimuleras till all övergå från importerade till inhemska energirävaror. Väsentligt anses dock vara alt detta inte leder lill konkurrensnackdelar för svensk induslri.

Kommissionens förslag om uiredning av energibeskattningen biträds av LO, som också anser att behovet av all inom beskattningens ram differentiera skattetrycket med tanke på utveckling av ny verksamhet och dämpning av visst slags energianvändning därvid bör beaktas.

Organisationen anför vidare:

Med hänsyn lill olika förhållanden vill LO avråda från att nämnda uiredning ges en alltför vidsträckt uppgifi. Redan i det föreslående riksdagsbeslutet bör ingå all påverka energiprissältningen i viss grad. Man bör t.ex. ändra det förhållandet alt elkraften beskatias väsentligt hårdare än bäde olje- och kolbränslena i förhållande till resp. energiinnehåll. En reform kan ske genom ändring av samtliga berörda skallesatser eller också sänkning av elskailesalsen. Genom särskilda regler bör man därvid motverka att vissa industrier, främst stålverk och jord- och stenindustri får påtagliga kostnadshöjningar. Det kan ocksä ulan ytterligare utredningar bli aktuellt att lägga skatt på kärnbränsle av samma omfattning som nu finns förde fossila bränsleråvarorna. Det kan vidare visa sig lämpligt i samband med den förestående riksdagsbehandlingen att överväga skatteändringar som är ägnade atl påverka viss energianvändning på ell önskat sätt. Den nämnda utredningen får med andra ord inte hindra vissa omläggningar som är angelägna. 1 stället bör den begränsas till skattetekniska frågor och principfrågor angående en samhällsekonomiskt ändamålsenlig energipris-sättning.

7   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 98

Fossila bränslen beskatias f n. lägre än elkraft. På så sätt kan enligt Rik.sjörbundet eldistributörerna hävdas att energiskalten i sin nuvarande utformning motverkar utbyggnad av mottryckskraft. Förbundet anför vidare i sitt yllrande:

Om energiskallen omlägges lill beskattning i tidigare led kommer priserna för olika energislag att korrigeras för olika samhällsekonomiska kostnader och politiska värderingar. Samhällets värdering kommer därmed att införas i kostnaderna. En skatt av denna typ kan ev. kombineras med en skall inom mervärdeskattens ram på direkt konsumtion av energi.

Inom denna ram framslår dock skattelättnader som nödvändiga för vissa energikrävande industrier. Systemet måste därför innehålla vissa avdrags-rättigheter.

Beskattning i relalion lill energiinnehåll bör enligt Svensk Metanolutveckling AB vara en grundprincip. Däruiöver anser bolaget att variationer i beskattningen bör kunna tillåtas för alt uppnå vissa energi- och miQöpoli-liska mål såsom för att t.ex. gynna inhemskt producerade bränslen eller slyra in konsumtionen på mer miQövänliga bränslekvaliteter.

En omläggning av energiskatten är önskvärd anser Sydkraft AB. Enligt bolaget uppfyller en övergång lill mervärdeskatt kravet på neutralitet i beskattningen av olika energislag vilket med nuvarande system inte är fallel. Bolaget tar dock avstånd från tanken på en direktbeskallning i produklionsledel.

Enligt VVS-Tekniska föreningen kan begränsning av energianvändningen, totalt eller inom delsektorer, inle uppnås med tillräckligt omfattande verkan utan användning av pris och skatter som ett styrinstrument. Kommissionens farhågor alt svensk industri vid alltför drastiska prisförändringar på energi skulle komma att försättas i ett ogynnsamt läge gentemot Ullandel måste enligt föreningen givetvis beaktas. Föreningen tror dock att med selektiva system kan konstrureras ett prissystem som är kraftigt styrande på energianvändningen ulan all industrin behöver sättas i ett alltför ogynnsamt Käge.

Några remissinsianser släller sig tveksamma eller avvisande till en energibeskattning inom mervärdeskattens ram. Sålunda anför statskontoret:

Vi delar kommissionens uppfattning att fortsatt utredningsarbete om energibeskattningen bör inriklas på alt göra skatten neutral med avseende på energikällor, alt tillgodose slyrmedelsfunklionen genom att ändå lämna utrynime för skattesatsdifferentieringar med avseende på miQöeffekter och introduktion av nya energikällor samt att inkludera överväganden om prispolitik och taxesättning i en helhetsbedömning av pris- och skattesystemet.

Ätt inordna energibeskattningen i systemet för mervärdebeskaltning kan däremoi svåriigen motiveras från energipoliliska utgångspunkter. Det skulle, menar vi. innebära alt samhällel använder sig av ett ekonomiskt styrmedel som riktar sig just mot de grupper (företagen) som kan förväntas reagera tydligast på sådana styrmedel.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 99

Riksrevisionsverket finner del angeläget alt den föreslagna översynen av energibeskattningen och prissätlningspoliliken kommer lill stånd. Verkei framhåller alt med hänsyn till det material som redan finns bör översynen kunna göras snabbt och leda till konkreta förslag. Översynen bör dock enligt verket kunna inrymma även andra alternativ än mervärdeskatt och inte ovillkorligen förutsätta oförändrat totalt skatteuttag.

Statens naturvårdsverk delar kommissionens uppfattning att energibeskattningen erbjuder goda möjligheter att på lång sikt påverka energitillförsel och energianvändning. Verket anser att energiskatten måste ges en medvetet styrande verkan.

Verket anser vidare att i första hand bör ett syslem med bruttobeskattning av primära energikällor läggas till grund för fortsatta överväganden och i andra hand bör ett skattesystem avpassat efter de olika energislagens energiinnehåll i den praktiska tillämpningen prövas. Först i tredje hand föreslås att en beskattning inom mervärdeskattens ram prövas.

Med hänsyn till den stora vikt energiprisulvecklingen har för utvecklingen av den allmänna prisnivån i konsumenlledet är det enligt SPK angeläget från stabiliseringssynpunkt att priset på energi inle används som styrmedel i syfte att uppnå bätire energihushållning eller slimulera produktion av förnyelsebara energikällor. Mol att använda prisel som styrmedel talar enligt nämnden också det faktum att den kortsiktiga priselasticiteten för el och bränsle är mycket låg saml att konsumtionseffekterna på sikt inte är kända genom empiriska studier. Det är således enligt nämnden högst osäkert vilka evenluella besparingseffekter som kan nås genom en så generell åtgärd som höjt energipris eller ökad energiskatt. Mot den bakgrunden framstår det enligt nämndens mening som bätire atl för styrning av energikonsumtionen lillämpa selektiva styrmedel av typen normer och subventioner.

Nämnden tillstyrker dock alt den av kommissionen föreslagna utredningen om energibeskattning och investeringskalkyler tillkallas. Vad gäller utformningen av energiskatten finns det enligt nämnden goda skäl som lalar för all en termiskt neutral beskattning av olika energislag lillskapas i producent- och imporlörsleden.

Nämnden ställer sig däremot tveksam till införande av mervärdebeskattning på energi. En sådan beskattning kan enligt nämndens mening ge fördelningseffekter som inte är avsedda. Bl.a. skulle en mervärdebeskaltning av energi ulifrån nu gällande skatteregler leda till ökade hyreskostnader för konsumenterna samtidigt som exportindustrin genom avdragsmöjligheter skulle få minskade energikostnader. Vidare skulle, i de fall mervärdeskatten också i framtiden skulle användas som stabiliseringspolitiskt instrument, föQden enligt nämnden bli atl en del av energibeskattningen skulle påverkas av konjunkiurpoliliski betingade överväganden, vilkel från energipolilisk utgångspunkt skulle kunna vara omoliveral.

Markerandet   av   energiskallens   siyrmedelsfunklion   genom   skatte-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 100

salsdifferentieringar och undantag inger belänksamhel hos en del remissinstanser. Sålunda vill skogsstyrelsen underslryka vikten av alt de skattesatsdifferentieringar som skulle kunna komma i fråga inle bara speglar de samhällsekonomiska relationema mellan olika energislag utan också lar hänsyn till andra användningar av råvaror än för energiproduktion. Således skulle enligt styrelsen ett ökat användande av skoglig råvara för energiproduktion kunna komma att konkurrera med framställning av skogsindustriprodukter. Vid införandet av ett eventuellt nyll energibe-skaitningssystem måste därför enligt styrelsen hänsyn las till del samhällsekonomiska värdet av att utnyttja vissa råvaror till annal än energiproduktion.

Några länsstyrelser, däribland länsstyrelsen i Kronobergs län, uttrycker viss oro för att en omläggning av energiskatten skall medföra kostnadsfördyringar för industri och hushåll.

Enligt CDL är det av stor vikt alt energianvändningen är såvitt möjligt ekonomiskt optimal. Den nuvarande energibeskattningen föreslås därför ersättas med en beskattning inom mervärdeskattens ram och som är neutral i valet mellan olika energislag. CDL biträder därför kommissionens förslag om utredning av denna fråga men anför vidare i sitt yllrande:

Däremot bör energikonsumtionens inriktning inle styras genom införande av en energiskatt i import- och producenlledel. Om introduktionen av nya energikällor skall underlättas bör det främst ske genom direkl ekonomiskt slöd för forskning och utveckling och för uppförande av prolotyp-och demonstrationsanläggningar och inte genom att användning av annan energi fördyras genom import- och produktionsskatter. Om utvecklingen behöver styras med hänsyn lill miQöeffekter, försörjningstrygghel och liknande kan uppställda mål i vissa fall bäsl nås med beskattning eller avgifier, i andra fall med administrativa styrmedel av typ normer och krav.

En omläggning av energiskatten till en mervärdeskatt skulle hälsas med tillfredsställelse av Föreningen för elektricitetens rationella användning. Föreningen anför vidare:

Den särskilda differentierade "produktionskatl" som därjämle diskuteras av energikommissionen väcker emellertid betänkligheter. Det föreligger nämligen en risk att den med en mervärdeskatt åstadkomna skatteneutraliteten åter skulle rubbas. Fera är medveten om alt hela energiskattefrågan föreslagits bli föremål för ytterligare utredning, men önskar ändå framhålla betydelsen av atl en dylik "produktionsskatt" inte tillskapas med mindre bränslet i fråga förorsakar samhällel ekonomiska men, t.ex. negativ påverkan på handelsbalansen, allvariiga miQökostnader och liknande.

Näringslivets energidelegation framhåller att det inte finns någon anledning all bibehålla en särskild beskattning av de energikostnader som uppkommer inom bl. a. produklion. Delegationen slödjer sålunda förslaget om

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 101

att energi bör beskattas inom mervärdeskattens ram. En sådan omläggning föreslås bli genomförd med det snaraste.

Omläggningen fär dock enligt delegationen inte urholkas genom att skalteelemenl läggs in i prisel på ett sådani sätt atl avlyft i mervärdeskatte-sysiemei omöjliggörs. Detta skulle enligt delegationen kunna tänkas bli följden, om avgifter etc. införs som påverkar prissättningen.

Delegationen anser vidare alt den särskilda beredskapsavgiften för oQeprodukter i princip bör betraktas på samma säll som energiskallen eftersom den anses påverka vissa typer av oQeprodukter på ett snedvridande sätt. Liknande synpunkter framförs även av Sveriges kemiska industrikon-lor.

Även Skånes handelskammare, som ser påtagliga fördelar i en energibeskattning inom mervärdeskattens ram, ställer sig tveksam till en skatt i import- och producentledet särskilt om denna får en utpräglad styrmedelsfunktion. Eftersträvas en sådan funklion föreslås den ske genom administrativa styrmedel av lyp normer och krav.

Vad gäller flygsektorn framhåller SAS att energipolitiska styrmedel i form av skatter och avgifter inte är lämpliga för att frambringa ett sparande av energi.

Liknande synpunkter vad gäller trädgårdsnäringen framförs av Trädgårdsnäringens riksförbund, som stödjer tanken på mervärdeskatt inom energiområdet, då detta skulle innebära att trädgårdsnäringen skulle få möjligheter atl lyfta av skatten för såväl el som eldningsoQa och drivmedel. Förbundet framhåller vidare atl för växthusodlingen skulle denna fördel kunna förbytas i en nackdel om uianför mervärdeskattens ram införs en väsentligt höjd energibeskattning på oQa.

Flera remissinstanser med anknytning till bostadssektorn är tveksamma eller avvisande till kommissionens förslag.

Sålunda framhåller bostadsstyrelsen alt i första hand är energiskattens siyrmedelsfunklion användbar vid nyinvesteringar. Skattesatsdifferentieringar i syfte att förändra efterfrågan av ett visst energislag kan däremot drabba det befintliga bostadsbeståndet orättvist. Äv denna anledning föreslår slyrelsen atl en eventuell ändring av beskattningen bör påverka investeringarna och ej driften.

Boendekostnaderna i framför allt nyproduktionen har enligt HSB nått en sådan nivå atl stora medborgargruppers möjlighet att efterfråga goda bostäder kraftigt har urgröpts. Förbundet anser därför att varje system för beskattning av energi måste utformas med hänsynstagande till boendets cenlrala sociala belydelse.

Kommissionens positiva inställning till tankarna pä att via energibeskattningen söka slyra energianvändningen inger slark oro hos Hyresgästernas riksförbund. Förbundel framhåller att del i flera sammanhang har uttalat slark tveksamhet mol atl utnytQa energianvändningen som fördelningsgrund för skatteuttag i syfte att förstärka statens finanser. Förbundel anför vidare:

Prop. I918fl9:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 102

Det är bostadspolitiskt belänkligl alt staten via energibeskattningen tar ut nära en miQard kronor utav bostadskonsumenterna. De principiella riktlinjer för en omläggning av energibeskattningen som diskuteras i en bilaga till betänkandet skulle i och för sig inte behöva betyda ökat totalt skatteuttag. Däremot skulle föQden bli betydande omfördelningar mellan olika grupper av energianvändare. En omläggning av energibeskattningen till mervärdeskatt skulle innebära ett ökal uttag från bostadskonsumenterna på 700 miQoner kronor. En sådan omläggning kan bli acceptabel endast under förutsättning att den direkt kopplas till ett beslut om atl pengarna skall återföras till bostadskonsumenterna på ett fördelningspolitiskt lämpligt sätt. En omläggning till skattesatser som är "neutrala" mellan bränslen och el, skulle gynna elkonsumenterna och skärpa beskatt ningen för bränslekonsumenterna. De fördelningspolitiska effekierna av delta är mer svårbeslämbara. De beräkningar av fördelningseffekterna som gjorls i bilagan är otillräckliga. Innan ställning kan tas till en sådan omläggning måsle man ingående studera effekterna på bostadsmarknaden. En ytterligare skärpning av den bristande neutralitet i villkoren för olika bostadskonsumenler som i dag råder kan inte accepteras.

Liknande synpunkter framförs även av Näringslivets byggnadsdelegation, som i och för sig tillstyrker kommissionens förslag om energiskattefrågornas vidare uiredning. Delegaiionen framhåller dock atl en omläggning lill mervärdeskatt kan leda till en betydande omfördelning av skatteuttaget och anför:

Ulredningen bör beakta de bostadspolitiska konsekvenser som kan uppslå vid så omfaitande kostnadsfördelningar, för bostadssektorn nämns en skatteökning på ca 700 miQ. kr. per år. Kostnadsökningarna skulle i vissa alternativ uppgå lill ca 10% av del nuvarande bostadspolitiska stödet. Del kan ifrågasättas om bostadssektorn - i synnerhet hyressektorn - kan bära en sådan fördyring med tanke på den redan besvärande utvecklingen pä driflkostnadssidan.

Den av kommissionen föreslagna omläggningen av energiskallen innebär enligt SABO dels en väsentlig skatteskärpning för bostadssektorn, dels en tidigareläggning av skatteuttaget i jämförelse med nuvarande ordning. Eftersom en sådan förändring enligt SABO utesluter en progressiv beskattning av energianvändningen avvisas kommissionens förslag.

Motormännens riksförbund är skeptiskt till att beskattningen utnytQas mer i syfte atl slyra medborgarnas beteenden än till att finansiera skäliga statsutgifter. De skatter och avgifter som läggs på energin måste därför enligt förbundet vara klart motiverade.

Förbundel kan inle acceptera ett ökat skattetryck på personbilskonsumenterna och motsätter sig därför införandel av mervärdeskatt på drivmedel. Däremot kan förbundet acceptera en omläggning av beskattningen, t.ex. att fordonsskatten överförs till bränslepriset.

Inga nya styrmedel bör enligt Svenska petroleum insthutet införas utan att konsekvenserna har blivit föremål för mer ingående uiredning. Inslitu-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 103

tet framhåller vidare att en omläggning till skatt i producent- och importledet inte får innebära beskattning av leverantörernas varulager, som är myckel betydande till föQd av framför allt skyldigheten att hålla beredskapslager, och inte heller att företagen tvingas finansiera konsumtions-skatter med eget rörelsekapital.

TCO är i princip negativ till alt dämpa energikonsumtionen med höjd beskattning. En beskattning i konsumtionsbegränsande syfte medför enligt organisationen särskilt ogynnsamma effekter för de lägre inkomstlagarna och anses kunna negativt påverka nuvarande standardrelaiioner inkomstkategorier emellan. Under alla omständigheter bör enligt organisalionen ett eventuellt förslag om skatteomläggning utredas i samband med en översyn av skallesystemet i sin helhet.

2.3.1.2 Energiprognoser och energistatistik

Kommissionen föreslår atl energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Vidare föreslås alt energistatistiken, särskilt beträffande bränslen, förbättras.

Förslagen stöds av remissinstanserna som i flera fall lägger fram förslag om förbättringar i energistatistiken.

Statens väg- och trafikinstitut framhåller således att del vore önskvärt med en fylligare transportstatistik.

När det gäller energiprognoser konstaterar SCB atl dessa ulgår från beräkningsmetoder som skiQer sig från den officiella statistiken. Enligt centralbyråns mening skulle en uppföljning av prognoserna underiättas om så skedde. Detta föreslås ske i det fortsatta prognosarbetel.

Den nyligen påbörjade verksamheten med kommunal energiplanering kommer troligen att ställa krav på bl.a. en förbäitrad regionalisering av energistatistiken framhåller 5/A'/). Även arbetet med energibalanser, dvs. beskrivningar av landels energiförsörjning från energiråvara lill slutlig användning, kan enligt verkei aktualisera en utvidgad statistisk information. Verket vill med hänsyn till pågående statistikarbele inom SCB inte avge några konkrela förslag till förbättringar. De ökade kraven på information inom energiområdet gör det emellertid enligt verket angeläget alt statistikunderlaget fortlöpande ses över och anpassas till staiistikkonsu-menternas behov.

Domänverket understryker vikten av atl energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Det är enligt verket nödvändigt för att undvika över- eller underkapacitet inom energisektorn. Verket anseratt prognoser och statistik även bör omfatia kostnadsutvecklingen för produktion av olika energislag. Detta anses vara nödvändigi bl. a. för all löpande kunna ta ställning lill de nya energi råvarornas grad av konkurrensförmåga och behovet av styrningsmöjligheter.

Statistik och prognosverksamhet inom energiområdet bör även redovisas regionalt, dvs. pä län och kommuner, föresiär länsstyrelsen i Väster-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 104

norriands län. Härigenom kan man enligt länsstyrelsen få en bälire uppfattning om energiproduktion och energianvändning i olika delar av landet, vilket bl.a. skulle underiätta den kommunala energiplaneringen.

En förbättrad energistatistik bör enligt SABO omfatta inle enbart den övergripande statistiken utan även den objektsbundna. Härigenom kan kunskap fås om insatta energihushållningsåtgärder får avsedd verkan. Det föreslås därför att mängden sparad energi skall kunna avläsas i den ener-gislattstik som föreslås bli upprättad för varje matställe. Energiverk och oQebolag anses kunna tillhandahålla underlag för denna.

Berörda myndigheter, bl.a. SCB, bör enligt Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF redan nu uppmärksamma möjligheterna alt slalisliskl föQa införandet av solfångartekniken, t.ex. genom att ta uppgifter från återför-säQarna. Om man nu försummar delta kommer det enligt förbundet all i ett senare skede bli svårt att redovisa i vilken grad solenergin tas till vara för uppvärmningsändamål eftersom energileverantör i gängse bemärkelse saknas.

Kommissionens förslag stöds vidare av bl. a. riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, NE, CDL, KF och Motormännens riksförbund.

2.3.1.3 Energisektorns kapitalförsörjning

Energisektorns kapitalförsörjning kan enligt kommissionen komma atl erbjuda stora problem, då seklorns anspråk på det lillgängliga kredit-utrymmet kommer alt öka. Det finns i dag stora skillnader vad belräffar finansieringsbehov inom olika delar av energiområdet framhåller kommissionen vidare. Om en från samhällsekonomisk synpunki effekliv energihushållning skall kunna åsladkommas, är del enligt kommissionen nödvändigt all sådana olikheter på kapitalmarknaden kan rättas till.

Kommissionen föreslåratt åtgärder i angivet syfte bör läggas fram.

Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i frågan är kritiska eller avvisande tili kommissionens förslag.

Sålunda anför aUmänna pensionsfonden (försia, andra och iredje fondstyrelserna) att det är oklart vad de av kommissionen åsyftade ålgärderna i sak skulle komma atl gå ut på och anför enligt del föQande:

Den fortsalla energiulbyggnaden kommer med all sannolikhet all ställa stora krav på resurser. Styrelserna saknar dock underlag för atl bedöma om dessa krav kommer atl bli väsentligt siörre i framtiden, än de hittills har varit. Kraven på delta område måste löpande avvägas mot utrymmet för andra investeringar liksom mot konsumtionsutrymmet. Detta är en uppgifi för den löpande ekonomiska politiken. Avgörande för omfattningen av energipoliliska investeringar - likaväl som invesleringar på andra angelägna områden - måste givelvis vara de reala resurser som står till förfogande. Alt på förhand för ett visst investeringsområde binda upp sig för vilkel utrymme som behövs, och sedan låta andra seklorer anpassa sig härefter skulle innebära en uppbindning av handlingsutrymmet och leda till hårda och i praktiken kanske omöjliga restriktioner för den ekonomiska politiken.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 105

Vad energikommissionen redovisat om behovet av kreditpolitiska styrmedel, kan ge upphov till uppfattningen att genom en "prioritering" av energiområdet i kreditpolitiskt hänseende, kan erforderligt resursutrymme tillskapas. Fondstyrelserna delar inle detla synsätt. Genom kreditpolitiska styrningar och prioriteringar skapas inte mera kapital. Avgörande är vilket ulbud av långl kapital som kan garanteras i den svenska ekonomin. Här spelar, som kommissionen också uppmärksammar, AP-fondens framtida placeringskapacitet en roll. Vidare kommer olika åtgärder in på den ekonomiska politikens område, inte minst på del kreditpolitiska området, i syfte all öka lillgången på långt kapital.

Fondstyrelserna anser sammanfallningsvis att statsmakterna liksom hittills skall besluta om ramarna och betingelserna för den fortsatta utbyggnaden på energiförsörjningens område. Detla måsle ske i former och innehåll som inte försvårar eller förhindrar möjligheterna att bedriva en efter de ekonomiska omständigheterna vid varje lillfälle rationellt utformad ekonomisk politik. Energiinvesleringar får inle, lika lite som investeringar på något annat område, bli självändamål. De måste ständigt anpassas lill vårt lands långsiktiga ekonomiska utvecklingsmöjligheter, och ytterst syfta till atl öka den ekonomiska tillväxten och därmed öka de ekonomiska resurserna i vårt samhälle.

Riksrevisionsverket ställer sig tveksam till kommissionens förslag och anför:

Energipolitiken under 1980-talet kommer att ställa avsevärda krav på finansiella resurser. Redan dessa krav förutan visar kapitalmarknadsutredningen (SOU 1978; 11-13) på det svåra läge som kan befaras uppkomma. Kommissionen har antytt möjlighelen alt bilda ett nytt kreditinstitut för kapitalförsörjning lill energisektorn. Innan en sådan lösning övervägs, bör enligt RRV:s uppfattning utredas möjligheten att utnytQa befintliga kreditinstitut, bl.a. investeringsbanken.

De av kommissionen redovisade kapitalbehoven är mycket osäkra, ett kapitalbehov på mellan 10 och 20 miQarder kr. per år anges. Belastningen på kapitalmarknaden i de två redovisade ytterlighetsfallen innebär en så väsentlig skillnad alt konsekvenserna för övriga sektorer i samhället närmare bör uiredas. 1 en sådan utredning bör prövas vilka krilerier som bör tillämpas för fördelning av otillräckliga kapitalresurser. RRV vill i detta sammanhang peka på att utveckling av energisnål teknik och nya energitillförselsätt även kan få positiva effekter på svensk industris internationella konkurrenskraft genom atl tillföra industrin möjligheler lill export av nya produkler och ny leknik.

Även SIND uttrycker viss tveksamhet enligt föQande:

Det perspekliv för särskilt den långa kapitalmarknaden som nu avtecknar sig för 1980-talel kännetecknas av betydande avvägningsproblem. En rad angelägna behov måste tillgodoses. Del gäller bl.a. att säkerställa en utbyggnad av näringslivets produktionskapacitet för alt komma lill rätta med nuvarande obalanser i industristrukturen. Därutöver kommer höjda ambitioner på del bosiadspoliiiska områdel och inom den offentliga sektorn atl ställa krav på kapitalförsörjningen. Inom ramen för knappa finan-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 106

siella resurser kan detla kräva svåra krediipoliliska avgöranden. Självklart måsle de prioriteringar av reala resurser som föranleds av energipolitiken återspeglas i kreditpolitiken.

De ålgärder som EK diskuterar avser i första hand förändringar av ränte- och amorieringsvillkoren för investeringar i vissa anläggningar främst för produktion av mottrycksel och utnyttjande av spillvärme. Sådana projekt leder till ökad energihushållning. Dessa anläggningar synes för närvarande inle komma till siånd i önskad omfattning. Skälen härtill ligger dock inle enbarl inom kapitalförsörjningen.

För att stödja dessa projekt är andra åtgärder än rent kreditpolitiska också tänkbara, som exempelvis den föreslagna omläggningen av energibeskattningen till råvaruledet och subventioner över statsbudgeten av gällande ränte- och amorieringsvillkor. Prispolitiken vad avser el- och Qärrvärmetaxor bör även ses i delta sammanhang.

Industriverket vill mot denna bakgrund förorda atl de finansieringssvårigheter som för närvarande råder närmare uireds. Andra ålgärder än snävt kreditpoliliska bör därvid hållas i åtanke.

Fullmäktige i riksbanken delar kommissionens uppfattning att det med all sannolikhet kommer att innebära svårigheler all bereda utrymme för de energiinvesteringar som förutsätts i de olika energialternativen. Fullmäktige beionar emellertid att detta primärt är ett realt resursfördelningsproblem och endasl sekundärt en fråga som gäller finansieringsförhållandena. Enligt fullmäktiges mening är frågan om lekniska lösningar på kapitalmarknaden för lidigi väckl. Alltför mänga osäkerhetsmoment anses kvarstå för atl del skall vara meningsfullt alt diskutera förslag lill konkrela finansieringssystem för energiinvesleringar.

Fullmäktige anför vidare:

Del är ännu en öppen fråga vilken grad av prioritet energiinvesleringarna kommer att ges jämfört med allernaliva säll alt använda reala resurser. Graden av planmässighet pä energiområdet påverkar i hög grad valet av styrmedel. Del sätt på vilket man väQer att bereda utrymme för energiinvesleringarna påverkar i sin tur i hög grad arten och omfattningen av de krav som kommer att ställas på krediimarknaden.

Fullmäktige vill i det sammmanhanget ifrågasätta lämplighelen av att ta gällande ordning för bostadssektorn som utgångspunkt för utformning av planering och finansiering inom energiområdet. Investeringar inom sistnämnda område präglas inle av samma homogenitet som bostadsinvesteringarna och är ej heller lika lätta att särskiQa från andra investeringar. Del gäller inte minst på besparingssidan. Ett stort antal företag kommer sannolikt att genomföra sådana investeringar som ett integrerat led i sin totala verksamhei. Att avgränsa dessa energiinvesteringar och sörja för all prioriterade krediter slälls till förfogande jusl härför - och varken mer eller mindre - skulle ställa krav på ett väl utbyggt kontrollsystem. Energiområdet inrymmer säkerligen hela skalan av investeringar från infrastrukturella, som med fördel kan finansieras med statliga medel, lill rent affärsmässigf., vilka knappasl skiQer sig från andra invesleringar inom privala näringslivet och bör konkurrera med dessa om tillgängliga medel på kreditmarknaden. Det är mot den bakgrunden väsentligt alt planmässigheten inle görs för

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 107

vittomfattande. Om mer ceniral planering sker inom en sektor kan det finnas en tendens att överdriva belydelsen av investeringar inom just detla område på bekostnad av minst lika viktiga invesleringar inorh andra områden. Enligt fullmäktiges mening är det väsentligt alt man så långl möjligl begränsar den andel av investeringsverksamheten inom energiområdet vars krediltillförsel skall tryggas i särskild ordning. I annat fall skulle en ny betydande del av kreditmarknaden regleras på ett säll som enligt fullmäktiges mening inte synes önskvärt ur samhällsekonomisk synpunkt.

Om ändå ell särskilt syslem skulle behöva byggas upp för alt garanlera kreditvolymen för viss del av energiinvesteringarna bör detta knappast ske med .samma institutionella ram som för bostäder. Den finansieringsordning som gäller för bostadsinvesteringar där krediter ges till marknadsvillkor men där krediivolymen på marknaden garanteras och subventioneringen sker via budgeten har en historisk förklaring och bör inte ligga lill grund för konstruktionen av ett finansieringssyslem för energisektorn.

Under alla omständigheter vill fullmäktige med kraft varna för atl åstadkomma en slyrning av energiinvesteringar genom prioritering som inle bara innebär tryggad krediltillförsel utan även atl förmånliga lånevillkor ges direkl på kreditmarknaden.

Fullmäktige i riksgäldskonloret delar kommissionens uppfattning alt såväl energisektorns reala resursanspråk som dess försörjning med finansiella medel kan erbjuda stora problem i framliden och atl dessa förQänar alt närmare övervägas. Fullmäktige tillstyrker därför att utredningsarbetet bedrivs vidare, inle minsl i fråga om underlaget för samhällsekonomiska bedömningar. Fullmäktige anför vidare:

Kommissionen diskuterar energisektorns finansieringsproblem främst utifrån möjligheterna alt via kreditpoliliska styrmedel söka åstadkomma det önskvärda kreditflödel till energiinvesleringarna. Underlaget för diskussionen i betänkandet liksom i styrmedelsgruppens överväganden redovisas emellertid mycket sparsamt och Qänar närmast all förslärka intrycket att ocksä pä detta område fordras ytterligare utredningar innan några ställningstaganden är möjliga. Del vore sålunda önskvärl om energisektorns finansieringsproblem kunde erhålla samma belysning som kapitalmarknadsulredningen givit åt andra samhällssektorer. Utan ett fastare underlag är det inte möjligl all uttala sig om huruvida den svenska kapitalmarknaden verkligen kommer att utgöra en trång sektor för energiinvesleringarna, eller om rådande förhållanden där innebär ett gynnande av vissa energisystem framför andra.

Även CDL uttalar tvivel på denna punkt och anför:

CDL ifrågasätter starkt om svårigheter på kapitalmarknaden förhindrat i och för sig lönsamma projeki, som påslås i rapporten. Alt ägarfrägan har betydelse vid bedömning av kredilvärdigheten är givet. Kraftinduslrin har lång erfarenhet av elproduktion och en kompetent organisaiion för invesleringar och drift. Ett samarbele med kommuner och företag vid mottrycks-installationer synes därför vara en i hög grad önskvärd utveckling. Därmed bör även finansieringsfrågorna kunna lösas på ell smidigl sätt.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 108

LO anser att del redan i dag finns en särskild ordning på kreditmarknaden för de förnybara energikällor som ännu inte utnyttjas. Organisationen hänvisar härvidlag till bl.a. finansieringen över energiforskningsanslagen och SIND:s bidragsverksamhet lill prototyp- och demonstrationsanläggningar.

LO anser beträffande energiinvesteringarna att del kan vara befogat atl skapa en särskild statlig energilånefond för övergripande planering och styrning av kreditslrömmarna. Organisalionen förutsätter att fondens arbetssätt och funktion inte medför ytterligare sekiorisering av kapitalmarknaden. Del är väsentligt i sammanhanget atl del nya kreditpolitiska instrumentet kan bidra till önskad samordning och effektivitet för energiinvesleringarna i vid mening framhåller organisationen vidare som i sitt yttrande fortsätler:

Energikommissionen för ett resonemang i vilket härleds ett behov av statliga subventioner eller en aktiv prispolitik på energi för att investeringsprogrammen skall vara möjliga atl genomföra från lönsamhetssynpunkt. Utgångspunkten är att del enligt kommissionen sannolikt är nödvändigi med en specialdestinerad utlandsupplåning för vissa energiinvesteringar. Därvid anses det också väsentligt att löptider och räntesatser inte avviker från de som normalt gäller på marknaden. Därmed uppstår enligt energikommissionen ovannämnda krav på subventioner eller en aktiv prispolitik för att programmen skall vara möjliga att genomföra från lönsamhetssynpunkl. - LO finner inle della resonemang övertygande. Äv näringspolitiska eller energisparbetingade skäl kan det vara nödvändigt att bedriva en aktiv prispolitik eller sätta in subventioner respektive specialskatter på energiområdet. Fördelningsskäl kan också vara avgörande. Däremot finner inte LO det angeläget alt lånevillkor utomlands och i Sverige i detaQ blir överensstämmande. Om utlandsupplåning ska användas för energiområdet bör det vara nalurligl atl sådana låntagare ges tillstånd som kan visa god lönsamhet och lämna säkerhet.

Svenska bankföreningen ifrågasätter om det är realistiskt att tro atl det går all åsiadkomma en så belydande omprioritering av de reala resurserna som kommissionens förslag förutsätter. Om myndighelerna vill påverka energiinvesteringarna så, atl en önskad omprioritering av de reala resurserna åstadkoms, bör de enligt föreningen använda prispolitiken samt finanspolitiska åtgärder. Föreningen avråder bestämt från atl kreditpolitiken används som styrinstrument i energipolitiken.

Föreningen delar inte uppfattningen atl en kreditpolitisk prioritering av energiinvesteringarna är en lämplig metod för atl lösa kapitalproblemen, då kreditpolitiska styrningar och prioriteringar inte skapar mer kapital. Kreditpoliliken bör enligt föreningen i stället utformas för att öka tillgången på långt kapital.

Domänverket biträder kommissionens förslag att söka rätt till olikheter i kapitalmarknaden. Verket underslryker vidare viklen av att kapital finns tillgängligt för de nya energiråvarornas utveckling.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 109

Enligt energisparkommittén är kapitalmarknaden f. n. sådan alt vissa investeringar får lägre kapilalkoslnader än andra. Investeringskostnaderna för åtgärder med samma energipoliliska effeki kan därför skiQa sig väsentligt, varför kommittén biträder kommissionens förslag.

Kapitalförsörjningen kan enligt IVA förulses bli en trång sektor som i realiteten begränsar en hög ambitionsnivå vad gäller energiförsörjningen. Akademien anser atl i ell sådant läge alla alternativ lill försiärkning av energisystemet bör få en likvärdig behandling vid ansökan om invesle-ringskapilal.

2.3.1.4 Kommunal energiplanering

En utvidgad kommunal energiplanering är under uppbyggnad, framhåller kommissionen. Hittills har kommunerna främst varit inriktade på försörjningen med ledningsbunden energi såsom Qärrvärmesystem och eldistribution. Kommisssionen föreslår att kommunerna även bör kunna la ett ökat ansvar för insatserna för energisparande.

Förslaget stöds av remissinstanserna.

Kommissionen anför som en allmän policy-siändpunki att styrmedlen för energihushållning bör vara generella. Statskontoret delar, bl.a. med hänvisning till att generella styrmedel kräver mindre administration än selektiva, denna ståndpunkt men konsiaterar samtidigt alt styrmedlens effektivitet på många punkler kan vara beroende av att variationer tillåts. Den statliga styrningen bör därför enligt verket utformas så atl kommunerna, som av kommissionen föreslås få en mer central ställning på energiområdet, också får frihel att detaQutforma styrningen med hänsyn till lokala variationer.

SPK tillstyrker kommissionens förslag all kommunerna får ett ökal ansvar för insatserna för energisparande. I många sammanhang, t. ex. när det gäller planering och uppförande av distributionssystem för energi, bebyggelseplanering och trafikplanering ligger ansvaret i dag på kommunal nivå, framhåller nämnden. På dessa områden kan således en planering som syfiar till att minska energiåtgången endasl vidlas av kommunerna anför nämnden vidare. Nämnden erinrar i sammanhanget om atl redovisningen för kommunernas egna energiverk inle alllid är upplagd så alt kostnaderna och intäkterna för energiproduktion kan särskiQas. Från uppföQnings- och kontrollsynpunkt är del enligt nämnden av vikt atl redovisningsprinciperna ändras härvidlag. Endast genom en öppen bokföring, i vilken de faktiska kostnaderna för produklion och distribution av olika energislag kan utläsas, kan incitament skapas för en effektiv kommunal energiplanering framhåller nämnden avslutningsvis i denna fråga.

Statens planverk anför i frågan om kommunernas ansvar:

Genom lagen om kommunal energiplanering har förutsättningar skapats för planering av energiproduktion och distribution i syfte alt främja energi-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 110

hushållningen. Den kommunala energiplaneringens samordning med annan kommunal planering, bl. a. fysisk översiktsplanering, transport- och trafikplanering, måste dock utvecklas.

Planverket anser vidare att den kommunala energiplaneringen, som för närvarande är ett frivilligt åtagande inom den lagreglerade energiplaneringens ram, bör inlemmas i denna lag. Kommissionen har påpekat att för byggnadsbeståndet i dess helhet de nya skärpta bestämmelserna i Svensk byggnorm om energihushållningsåtgärder får full genomslagskrafl först på lång sikt. Är 2000 omfattas sålunda uppskattningsvis en iredjedel av bostadsbeståndet av de nya byggnormerna. För atl snabbt erhålla en bättre energihushållning fordras därför kompletterande åtgärder när det gäller det befintliga bostads- och lokalbeståndei. Lagen bör således byggas ul så att kommunerna åläggs atl medverka till att energisparprogram för befintlig bebyggelse kommer till stånd. Ansvaret för att genomföra programmen bör även till stor del vila på kommunerna. Härigenom skulle de samhälleliga resurserna som satsas på energibesparande ålgärder i befintlig bebyggelse kunna styras mot de ur samhällsekonomisk synpunkt mest angelägna delarna av byggnadsbeståndet, samtidigt som hänsyn tas lill kulturhistoriska och miQömässiga värden. Vidare skulle en medveten samordning av energisparinsatser. energiförsörjningsplanering saml planer för sanering och stadsförnyelse kunna åsladkommas. I sammanhanget vill verket även peka på del allmänt ökade behovet av kunskap om bebyggelsebeståndet i landet. Del är angeläget all kommunema tillförs resurser för atl klara de ökade åtaganden som en kommunal energiplanering innebär.

Näringslivets byggnadsdelegation däremot anser atl kommunernas insatser på värmeförsörjningsområdet med fördel bör koncentreras kring valel av värmeförsörjningssyslem och utbyggnad av bl.a. Qärrvärmeanläggningar. Att ulöver detta splittra de administrativa resurserna och beslutsprocessen på ytterligare speciella planeringsformer för bebyggelsen torde enligt delegaiionen enbart bli betungande för kommunerna, utan att man vinner något i form av praktiska insatser. Dä det gäller energihushållningen inom den äldre bebyggelsen torde vidare enligt delegationen dessa frågor på ett naturiigi sätt hänga så samman med kommunernas åtaganden i samband med de kommunala saneringsprogrammen, all delegationen förordar att den kommunala verksamheten för energibesparing i äldre bebyggelse koncentreras dit.

Näringslivets energidelegation har inget att erinra mot kommissionens förslag. Delegaiionen anför i sitt yttrande:

För industrins del förutsätter NED då, att arbetet inriktas på möjlighetema att tillvarata samarbetsfördelar i industricentra. Energicentraler gemensamma för flera industrier, ev. också med kommundeltagande, kan övervägas. Det skulle underlätta utnyttjandet av spillvärme och fördelar av typen belastningsuQämning och siörre anläggningsstorlek, som kan möjliggöra gaslurbin/mottrycksgenerering av elkraft. För en sådan optimering föreligger ett slort iniresse inom industrin. Lyckade exempel härpå finns också redan - och flera är under diskussion.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 111

Kommissionens förslag stöds vidare av bl.a. statens naturvärdsverk. bostadsstyrdsen, domänverkei, länsstyrelserna i Uppsala, Skaraborgs och Västernorrlands län, CDL, Miljöförbundel och Jordens Vänner, Svenska dverksföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska värmeverksföreningen och Sydkraft AB.

2.3.2    Energihushållning

2.3.2.1 Utredning om noll-lillväxt i energianvändningen

Det energipoliliska beslutet år 1975 innebar bl. a. att möjlighelen lill nolltillväxt (icke-tillväxt) i energianvändningen frän omkring år 1990 allvarligt skulle prövas. Kommissionen har i sitt arbele inte kunnai uireda förutsättningarna för och konsekvenserna av ett fullföQande av en sådan handlingslinje.

Enligt kommissionen är det angelägel att inom de närmasle åren närmare utreda förutsättningarna för en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen som underlag för en värdering av konsekvensema av en sådan politik för bl. a. sysselsättning, produktivitet och handelsbalans. Därvid bör också belysas om det är möjligt all på längre sikl med bibehållen eller ökad maleriell standard och social trygghet försörja del svenska samhället vid en energianvändningsnivå som är lägre än dagens och i allt väsentligt baserad pä användning av inhemska förnybara energikällor.

Förslaget stöds av merparten av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Sålunda framhäWer statens naturvårdsverk att en låg energianvändning i regel medför en låg belastning av energislagen på människan och hennes miQö genom begränsade uttag av naturresurser och mindre störningar i form av utsläpp m. m. En begränsning av energianvändningen är därför generellt sett bra från de mlQösynpunkier som verkei har att beakta. Verkei förordar därför att den långsiktiga energipolitiken inriklas så all den framlida energianvändningen begränsas lill lägsta möjliga nivå och i varje fall inle överstiger 1990 års nivå enligt de av kommissionen redovisade energialternativen.

Den genom förslaget antydda handlingsfriheten medför enligt statens råd för byggnadsforskning atl stora insatser inom forskning och utveckling redan nu fordras i syfte att fä fram beslutsunderlag. Särskild vikt bör därvid läggas vid en planering av såväl energiforsknings- som energihushållningsprogrammen i syfte atl upprälthålla handlingsfrihet. Vidare är del enligt rådet av synnerlig betydelse alt snarast utreda vilka framtida låsningseffekter som är under tillväxt med avseende på bebyggelsens energiförsörjning och energianvändning.

Länssiyrelsen i Ålvsborgs län hävdar all det är angeläget alt de av kommissionen föreslagna sludierna snarasi kommer till stånd och att det skapas en bred samhällsdebatt kring frågorna om framtidens samhälle, dess livskvaliteter och energibehov.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 112

Även energisparkommittén slödjer kommissionens förslag. Även om en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen kan bli genomförbar först på längre sikt skapas, enligt kommittén, förutsättningarna för förverkligandet av ett sådant mål genom successiva förändringar av infrastruktur, bosättningsmönster, bebyggelsetyp m. m. I ökad omfattning måsle därför redan i nuläget hänsyn tas till den framlida planeringens konsekvenser för energianvändningen anför kommittén vidare.

Enligt Svenska naturskydåsföreningen bör den framtida energianvändningsnivån snarare ligga under än över dagens nivå. Därför bör den föreslagna utredningen skyndsaml komma till stånd. Enligt föreningens mening bör de allra senasle årens i slort sett konstanta energianvändningsnivå genom en målmedveten satsning på temporärt möjliga sparålgärder kunna bibehållas tills de pä längre sikl nödvändiga styrmedlen hunnit utredas och bringats i kraft.

Slödjer kommissionens förslag gör även domänverket och LO.

Tveksamt till förslaget är SIND. Verket anför sålunda i sitt yttrande:

En varaktig icke-tillväxt har uppenbar slagkraft i opinionsbildande sammanhang. Det senasle årens erfarenheter pekar på all energianvändningens utveckling bör analyseras mer förutsättningslöst än vad som ligger i EK:s förslag. En begränsad tillväxt i energianvändningen kan bl.a. uppkomma som en följd av en svag ekonomisk utveckling och/eller en effekliv energihushållning, i vilken ulformningen av samhällets siyråtgärder intar en central roll.

Ulredningar som belyser energianvändningens utveckling under skilda förulsältningar är angelägna. Härigenom skapas en större säkerhei i planeringsunderlaget när del framtida energisystemet skall utformas.

Frågan om olika energiförsörjningssyslems flexibiliiei. dvs. förmågan atl anpassa sig till skilda samhällsekonomiska utvecklingsförlopp, behöver också belysas i ett sådant sammanhang. Della kräver all krilerier för energisystemens uppbyggnad kan fastläggas liksom att kopplingen mellan slutlig energianvändning och valt energisystem redovisas.

För atl den föreslagna utredningen skall bli meningsfull bör vidare enligt verket problemställningarna ytterligare konkretiseras och kriterier som korresponderar med de övergripande samhällsmålen fastställas. Verket framhåller vidare all kommissionen lägger fram förslag om ett flertal ulredningar varför en omsorgsfull prioritering bör eftersträvas så atl inle lillgängliga utredningsresurser överansträngs.

2.3.2.2 Industri

Stödet till energibesparande ätgärder i anslutning till befintliga industriella processer bör enligt kommissionen utvärderas. 1 samband därmed bör snarast övervägas om det nuvarande bidragssystemet bör kompletteras eller ersältas med ett lånesystem. Sådana lån skulle enligt kommissionen även kunna utgå i samband med utvidgning eller nyanläggning.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 113

Förslaget stöds av remissinsianserna.

Sålunda framhåller PAC. liksom flera andra remissinsianser, att principen bör vara alt stöd inle ulgår för åtgärder som är förelagsekonomiskl lönsamma. Vidare anser nämnden all lån är att föredra framför bidrag.

Nödvändigheten all överväga en förändring i bidragssystemet har enligi energisparkommittén aktualiserats vid flera lillfällen. SIND har t.ex. i olika sammanhang framhållil alt del inom induslrin finns åtgärder som trots god lönsamhet inte kommer lill stånd. 1 vissa fall är åtgärderna så lönsamma all de ej kan fä statliga bidrag. Samtidigt genomförs ålgärder med lägre lönsamhet till vilka företagen erhåller bidrag på grund av denna lägre lönsamhet.

Kommittén anser därför att i de fall de energibesparande åtgärderna -enligt industriverkets bedömningskriterier - anses så lönsamma att bidrag ej kan erhållas bör lånemöjligheler finnas. Detta skulle gälla både för åtgärder i anslutning lill industriella processer och ålgärder i näringslivels byggnader. Kommittén anser del inle heller uteslutet att en mer ingående ulvärdering av del ekonomiska siödet lill energisparäigärder på dessa områden kan aktualisera ell fullständigt borttagande av bidragsdelen och en kraftig utökning av möjligheterna atl erhålla speciella lån lill energibesparande åtgärder.

Stödet till energibesparande ålgärder i anslutning till befintliga industriella processer bör enligt Jernkontoret inle bara utvärderas utan villkoren för detsamma måsle ses över. De nuvarande reglerna stämmer illa överens med de krav företagsslyrelserna ställer i dag på invesleringar, vilket medför atl energibesparande åtgärder som av många skäl vore de bästa att genomföra ej beviQas medel vare sig av företagsstyrelsen eller SIND, framhåller kontoret vidare. Del nuvarande bidragssystemet bör kompletteras med ell lånesysiem. som måsle få en sådan utformning atl det ej inkräktar på företagens lånemöjligheler. Energibesparande åtgärder är ofta inle företagsekonomiskt lönsamma och får enligt kontoret därför inte med de dåliga vinsiförhållanden som har rått de senaste åren det utrymme som statsmakterna från långsiktig energipolilisk synpunkt eftersträvar. Kontoret menar därför all en utformning av stödet som ett lånesystem inle torde ge några resultat. Möjligen kan bidragen kompletteras med ett lånesystem.

Enligt Stockholms handelskammare bör staten visa stor återhållsamhet med direkta subventioner till energibesparande åtgärder. Subventioner anses läll leda lill missbruk och samhällsekonomiskt tveksamma koslnader. En omprövning av nuvarande bidragssystem tillstyrkes därför av handelskammaren. Med hänsyn till de ofta betydande kostnaderna för samhället, förelag och enskilda för sådana åtgärder bör enligt handelskammaren ett system ulformas så att åtgärderna leder lill dels en samhällsekonomisk besparing, dels att förelag och enskilda får del av besparings-vinslen. 8   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 114

Med hänvisning till SIND framhåller Studsvik Energiteknik AB att kapi-lalbrisl i många fall utgör del största hindret för energibesparande åtgärder inom industrin. Bolaget föreslår därför införande av särskilda lån till induslrin för energisparåtgärder. Därvid skulle man undvika att energisparäigärder måste konkurrera med övriga industriinvesteringar om samma kapital. Liknande synpunkter framförs även av bl. a. Svensk industriförening.

Kommissionens förslag slöds också av riksrevisionsverket, SIND, länsstyrelsen i Jönköpings län, IVA och Näringslivets energidelegation.

I syfte att snabbi kunna inlroducera resultat av forskning och utveckling inom energiområdet bör enligt kommissionen stödet till prototyper och demonsirationsanläggningar byggas ul. Slöd bör även kunna ges till kommande anläggningar som använder förnybara energikällor såsom sol, vind, biomassa samt avfall.

Förslaget stöds av remissinstanserna.

Sålunda ansluter sig riksrevisionsverket till förslaget vad avser såväl bibehållande som utvidgande av siödet, då den berörda typen av anläggningar oftast är nödvändig för att ny teknik skall kunna introduceras. Verket vill även peka på den belydelse referensanläggningar kan ha vid svensk industris export av ny teknik.

Kommissionens uppfattning all det nämnda stödet bör byggas ut delas även av NE. Nämnden vill dock framhålla att prototyp- och demonsirationsanläggningar är nödvändiga inslag inte enbart i de sisla stegen av införandet av ett nytt energitillförselsätt utan även i lidigare faser. För dessa tidigare faser anser nämnden det inte ändamålsenligt all särskiQa ett statligt finansiellt stöd till prototyper och demonsirationsanläggningar från stöd till övrig forskning och utvecklingsverksamhet.

Instämmer i förslaget gör också energisparkommittén. En utbyggnad av siödet till prototyp- och demonsirattonsanläggningar ger enligt kommittén ökade möjligheter alt snabbi inlroducera energieffektivare fullskaleanlägg-ningar. Erfarenheler från sådana anläggningar bedöms atl på längre sikt komma att bestämma industrins framtida energi- och resursbehov.

Även Jernkontoret ansluter sig till kommissionens förslag. Däremot anser kontoret atl de nuvarande villkoren för erhållande av stöd bör avskaffas och alt i framtiden varje ansökan bedöms för sig. Bidragels storlek måste vara beroende av investeringsbelopp, risktagning samt behov av prototyp- eller demonstralionsanläggning framhåller kontoret vidare.

Kommissionen föreslår också alt information, utbildning och rådgivning till näringslivet bör utökas och samordnas inom de regionala utvecklingsfonderna.

Förslaget stöds av remissinstanserna.

Sålunda anser länsstyrelsen i Uppsala län i likhet med kommissionen atl de regionala utvecklingsfonderna bör kunna samordna en ulökad information, utbildning och rådgivning till näringslivet. Förslaget kan enligt läns-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 115

styrelsen mycket väl inordnas i fondernas allmänna serviceprogram, men f. n. har inte fonderna kompetens att bedriva den föreslagna verksamheien i egen regi. Om utvecklingsfonderna skall bygga upp en egen expertfunktion på området måste enligt länsstyrelsen erforderliga resurser ställas lill deras förfogande.

Liknande synpunkier framförs även av länsstyrelsen i Jönköpings län.

Härutöver föreslår länsstyrelsen att mer aktiva informationsinsatser bör komma till stånd, riktade inte bara mot industriföretag utan också mot andra viktiga målgrupper, exempelvis byggnadsnämnder och entreprenadförelag.

Till kommissionens förslag ansluter sig också SIND, CDL och Sveriges köpmannaförbund.

Jernkontoret framhåller för sin del att det nuvarande stödet lill information och utbildning till näringslivet synes vara helt tillräckligt. Enligt kontoret behövs dock en bälire samordning mellan berörda instanser och en bättre samlad information över utbudet.

Kommissionen föreslår vidare att utredningsverksamheten rörande industrins, särskilt de energitunga branschernas, energianvändning och energisparmöjligheier fortsätter.

Förslaget stöds av remissinstanserna.

Sålunda ansluter sig riksrevisionsverket till förslaget. Enligt verket bör i det fortsalla utredningsarbetet i ökad utsträckning ingå analyser av behovet alt från energisynpunkt utveckla ny teknik. Sådana behovsanalyser bör i sin tur ligga till grund för inriktningen av energiforskningsprogrammet.

Både för alt få bätire underlag för framtida prognoser och för alt utveckla möjligheterna alt applicera befintlig och ny teknik med energihushållande syfte måsle olika siudier genomföras, framhåller energisparkommittén. Kommittén ansluler sig därför till kommissionens förslag.

I sammanhanget vill kommittén betona vikten av all möjligheten till s. k. kaskadkoppling av samlokaliserade industrier undersöks så all högvärdig processvärme, som inle kan utnyttjas i den egna anläggningen, kan överföras till industrier med i idealfallet efter hand fallande lemperaturkrav på processvärmen. Den lågtempererade restvärmen kan sedan användas till lokaluppvärmning eller medelst värmepump ulnylljas för produktion av varmvatten.

Även STU framhåller den energibesparingspolential som ligger i atl öka användningen av kaskadkopplade processer. En förutsättning för all så skall kunna ske i väsentligt ökad utsträckning före år 1990 är att målmedvetna insatser görs. Med nuvarande anslag inom energiforskningsprogrammet för studier av kaskadkopplingar kommer enligt styrelsen endast myckel begränsade resultat att kunna nås till år 1990.

Energiåtgången i industriprocesserna bör enligt LO underordnas de överväganden som gäller industrins totala effektivitet och höjning av förädlingsvärdet per sysselsatt. Detta hindrar dock inle att åtskilliga energi-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 116

sparåtgärder, vid sidan om de som vidlas spontant av företagen inför höjda energipriser och bättre förståelse av hushållningsmöjligheierna, är effektiva och ändamålsenliga. LO anser det därför positivt med ytterligare invenlering av tänkbara hushållningsåtgärder samt betonar det angelägna i att aktivt påverka induslrins investeringar och teknikval på medellång och längre sikt med effektiviietsmålet i centrum.

Kommissionens förslag delas även av SIND och Näringslivets energidelegation.

Jernkontoret anför i sill yllrande att utredningsverksamheten under senare år har varit synnerligen intensiv. Gjorda utredningar, som har genomförls av statliga verk, högskoleinstitutioner, fristående institut, branschorganisationer samt inom företagen, har mer eller mindre täckt varandra. Kontoret föreslår därför alt innan ytterligare ulredningar beslutas måste behovet av dessa fastställas.

Den energiprövning som i dag sker enligt 136 a § byggnadslagen bör enligt kommissionen ses över. Därvid bör övervägas atl utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga anläggningar enligt vad som sker inom miQöskyddslagstiftningen.

Remissinstansernas inställning till förslaget är delad.

Riksrevisionsverket bedömer att en utvidgning av prövningen till befintliga anläggningar skulle kräva avsevärt större myndighetsresurser än nuvarande prövning. Om en sådan utvidgning av energiprövningen övervägs, bör enligt verket noggranna analyser göras av lagstiftningsbehov, administrativa konsekvenser, resursbehov samt möjligheter till samordning med miQöskyddsprövningen. Om den skisserade utvidgningen av prövningen kommer till stånd skulle enligt verkets uppfattning den nuvarande styrningen av energihushållningen med ekonomiska incitament kunna tidsbegränsas. Vid en eventuell utvidgning av prövningen till att avse även befintliga anläggningar anser verkei att en förutsättning för likvärdig prövning är alt prövningen av nya anläggningar sker i ett senare skede av projekteringen än nu.

Statens naturvårdsverk instämmer i att prövningen enligt 136 a § byggnadslagen bör ses över, men inle på grund av de av kommissionen anförda skälen. Kommissionen förutsätter tydligen enligt verkei en administrativ prövning på en mer detaljerad nivå för att det skall vara meningsfullt alt pröva energihushållning.

Naturvårdsverket anser att det enbarl kan vara befogat alt på administrativ väg pröva energihushållningen i de största processindustrierna, dvs. ungefär de som nu regelmässigl omfattas av prövningen enligt 136 a § byggnadslagen. Det kan då enligt verket vara naturligt atl bygga ul denna prövning, i första hand genom alt kräva ett utförligare underlagsmaterial om energianvändningen. Verket är medvetet om alt en sådan utvidgning slår i viss motsatsställning till denna prövnings översiktliga karaktär.

Naturvårdsverket vill vidare slarkl ifrågasätta effekterna av tillkomsten

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 117

av ytterligare administrativ prövning av nya och befintliga industrianläggningar av den typ som koncessionsnämnden för miQöskydd representerar. Industrins miQöskydd är ett övergripande samhällsintresse som inte bör splittras genom ytterligare individuella, administrativa prövningsformer, framhåller verket. Detta gäller speciellt energianvändningen, där den huvudsakliga samhälleliga styrningen enligt kommissionens egna redovisningar mycket väl kan ske genom en kombination av generella styrmedel dominerad av en förändrad energiskatt. Om en sådan prövning av något skäl ändå skulle aktualiseras bör den endast avse större anläggningar av mer avgörande betydelse för energitillförseln säger verkei avslutningsvis.

Statens planverk instämmer i a» en ändring i enlighet med kommissionens förslag kan vara befogad. Konsekvenserna härav bör enligt verkei närmare utredas i samband med den pågående översynen av byggnadslagstiftningen. Därvid bör även övervägas om inte prövningen bör utsträckas atl omfatta mycket ytkrävande energislag som t. ex. vindkrafiproduktions-områden och större energiöverföringssystem som gasledningar. Det bör vidare enligt verket övervägas om lokaliseringstillstånd även skall kunna förenas med anvisning av alternativa exploateringsplatser. Liknande möjligheter föreslås blir övervägda i koncessionslagstiftningen, där bl. a. torvutvinning prövas.

SIND ställer sig tveksamt till en utvidgning av prövningsförfarandet till befintliga anläggningar. Utländska erfarenheter av sådan prövning har enligt verket inte varit särskilt positiva. Verket befarar alt det kan erbjuda stora svårigheter att i praktiken genomföra en sådan utvidgad prövningsrutin. Del administrativa arbetet skulle sannolikt väsentligt ökas både inom industrin och hos handläggande statliga myndigheter. En modifiering av prövningsrutinerna i samband med nya anläggningar eller ombyggnad skulle dock kunna göra den nuvarande prövningen mer ändamålsenlig framhåller verkei vidare.

Ett utvidgat prövningssystem av den modell som antytts av kommissionen förutsätter enligt länsstyrelsen i Ålvsborgs län att myndigheter med ansvar för dessa frågor finns på såväl central som regional nivå. Det bör enligt länsstyrelsens uppfattning vidare övervägas att samordna prövningen från energisynpunkt med miQöskyddsprövningen. En gemensam prövning av energi- och miQöfrågorna skulle enligt länsstyrelsen bl. a. leda till minskad byråkrati och mindre arbete för industriföretagen i förhällande till om ett särskilt prövningssyslem för energifrågor infördes.

Slödjer kommissionens förslag gör domänverket och energisparkommittén.

Klart avvisande till förslaget ställer sig Jernkontoret, som finner skälen för atl uividga den prövning från energisynpunkt som i dag sker inte på något sätt relevanta för att motivera en ändring. Att jämställa energi och miQö anser kontoret vidare vara helt felaktigt, då del på energiområdet finns en marknad vilket inte är fallet inom miQövärden.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 118

Avvisande till en utvidgad prövning enligt 136 a § byggnadslagen ställer sig även Näringslivets energidelegation. Enligt delegationen saknas del varje anledning för samhället atl underkasta företagens energiekonomikalkyler en särskild granskning, då industrin har tillräckliga motiv att av eget intresse optimera sitt energiutnylQande. Delegationen erinrar vidare om att energihushållningen inte får göras till ett allt överordnat samhällsintresse. Mot denna bakgrund yrkar delegationen på att nuvarande energiprövning enligt 136 a § byggnadslagen avskaffas. Liknande synpunkier framförs av Sveriges kemiska industrikontor.

2.3.2.3 Samfärdsel

Enligt energikommissionen talar förutom energihushållningsskäl de negaliva miljö- och hälsoeffekterna av personbilkörning i tätorterna för siarka styrmedel för att hålla nere energianvändningen inom transportsektorn. Kommissionen lägger därför fram ell flertal förslag i detta syfte. Huvudinriktningen av förslagen innebär stöd för kollektivtrafik och samåkning kombinerat med vissa restriktioner m. m. gentemot privatbilismen samtidigt som bilutnyttjandet genom olika åtgärder föreslås bli effektivare från energisynpunkt.

Kommissionens förslag möis av invändningar från flera remissinsianser. Direkt stöd för samtliga förslag ges bara av ett fåtal remissinstanser. Sålunda understryker statens naturvårdsverk vikten av att förslagen genomförs med hänsyn till de utbredda hälso- och miQöproblem som bilavgasutsläppen medför. Även domänverket. Centerns kvinnoförbund och Fältbiologerna stödjer i stort förslagen. Härutöver finns del inslanser som har invändningar eller kompletteringar till det underlag kommissionen har utnyttjat för sina bedömningar. Televerket anser således atl avsevärda energibesparingar inom transportseklorn är möjliga genom utveckling av telekommunikationerna.

Statens vägverk anser alt kommissionen i sina överväganden om energibesparingar inom transportsektorn inte tillräckligt övervägt de framlida iransporlproblemen och delvis förbisett möjlighelerna atl genom leknisk utveckling mera påtagligt öka transportsektorns energieffektivitet. Enligt verkei bör frågeställningarna kring bilens möjliga tekniska utveckling samt bilindustrins och samhällets omställningsproblem tillmätas avgörande vikt vid energipolitiska ställningstaganden.

Transporiforskningsdelegationen är krilisk lill kommissionens förslag. Delegationen kan inte frigöra sig från inlryckel all transportsektorn Hit en behandling som avviker från andra sektorer. Ingen annan sektor anses ha blivit föremål för så många restriktioner, förbud och åtgärder med enbart negaliva inslag för all energiförbrukningen skall minskas.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 119

Luftfartsverket inskränker sitt yttrande till att omfatta flygsektorn. Verket finner kommissionens bedömningar av möjliga energibesparingar inom sektorn vara rimliga. Liknande synpunkier framförs av SAS.

Statens väg- och trafikinsUtut framhållersärskilt det behov som föreligger alt utföra en samlad studie kring de problem som föreligger med avseende på sambandet mellan energiförbrukning, avgaser, buller, trafiksäkerhet m. m. samt de tekniska möjligheter som slår lill buds föratt så långl möjligt undvika olika suboplimeringar. Utan en sådan studie - med avseende på svenska förhållanden - föreligger enligt institutet en stor risk att beslul om kortsiktiga energipoliliska ålgärder inom transportsektorn kan låsa framlida handlingsmöjligheter för såväl samhällel som svensk bilindustri.

I stort sett anser transportnämnden atl det föreslagna hushållningsprogrammet kan vara positivt ur beredskapssynpunkt men all ytterligare ulredningar av bl. a. sociala, trafikpolitiska och ekonomiska konsekvenser erfordras.

Ell genomgående drag för de flesta av de föreslagna åtgärderna är enligt riksrevisionsverket vagheter vad gäller effekter, organisaiion kring ålgärderna och genomförandekostnader. Verkei föreslår bl. a. atl nu arbetande utredningar inom transportsektorn får generella lilläggsdirekliv all i sina analyser och förslag beskriva konsekvenser inom energiområdet.

Konsumentverket anser del väsentligt att energifrågorna inom transportsektorn sätts in i ett större sammanhang och värderas med hänsyn lill transportekonomi, trafiksäkerhet och irafikmiQö. Endasl en samlad bedömning och avvägning av kravnivåer inom dessa olika områden kan enligt verket ge en optimal lösning.

Enligt länsstyrelsen i Värmlands lån är kommissionens förslag i och för sig lovvärda men några större ingrepp mot transportsektorn anses inte vara realistiska om inte motsvarande inskränkningar görs ulomlands.

Energisparkommittén anser all del inie är uteslutet att redan den tillväxttakt för samfärdselsektorns energiförbrukning som antas i industriverkets prognos kan kräva att styrmedel sätts in i störte omfallning än vad som bedöms erforderligt i prognosen. Detta innebär enligt kommittén att en del av den besparingspotential som kommissionens förslag bygger på intecknas redan för atl förverkliga industriverkets prognos. Bristen pä analyser av beteendeförändringar vid sparstimulerande åtgärder inom persontransport-området ökar osäkerheten i kommissionens förslag. Kommitténs slutsats är därför atl antaganden om reduktioner i tillväxten av samfärdselsektorns energiförbrukning utöver industriverkets prognos måste baseras på relativt säkra kalkyler av olika åtgärders besparingseffekt och i vilken omfattning åtgärderna kommer atl vidlas. Som en följd av de osäkerheler som föreligger anser kommittén atl del är rimligt att lägga den bedömning av det framtida energibehovet inom sektorn som görs i industriverkets referensprognos till grund för energiförsörjningen.

Vid sin bedömning av personbiliransporierna synes det enligt KAK som

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 120

om kommissionen inte lillräckligi har beaktat personbilens betydelse för svenska folkets levnadsstandard och resebehov. För praktiskt taget alla yrkesarbetande är någoriunda smidiga resor en förutsättning för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter utan mycket stora påfrestningar. Endast en mindre del kan utnyttja ett väl fungerande kollektivtrafiksystem, medan de allra flesta är beroende av bil framhåller KAK vidare.

LO delar uppfattningen atl starka miQöskäl talar för i vissa fall långtgående ändringar av bilismens villkor. När det gäller avvägningar inom ramen för en sammanhållen energipolitik kan vissa ålgärder främja både energisparande och miQövärden. Man bör vidare enligt organisationen acceptera svenska regler inom områdel, som är mer restriktiva än andra länders och sålunda kan sägas tidsmässigt leda utvecklingen mot miQöskydd och energisparande. Däremot är drastiska avsteg från den internationella utvecklingen diskutabla.

Motorbranschens riksförbund anser atl kommissionens betänkande inte kan läggas lill grund för delaQregler på bilismens område bl. a. av det skälet att kommissionen inte räknar med något alternativ på samfärdselområdet oavsett hur samhällsutvecklingen blir i övrigt.

Motorförarnas helnykterhetsförbund anser att kommissionens behandling av samfärdselsektorn ger intryck av atl hilhörande frågor behandlas som om kommissionens arbele mera gällde atl ge uitryck för en viss trafikpolitisk uppfattning än atl allsidigt belysa frågeställningarna och deras samband med energianvändningen.

Motormännens riksförbund är kritiskt lill atl kommissionen belraklar en nedskärning av transportsektorn som en självklarhet. 1 slället anser förbundet att energimängden för transporter måste vara flexibel och kunna anpassas lill samhällsutvecklingen i övrigt. Kommissionen borde därför ha redovisal flera olika nivåer på energianvändningen inom transportsektorn i de olika beräknade energialternativen. Förbundel framhåller vidare att personbilbeslåndel blir effektivare för varje år. En föruisättning för en förnyelse är all det är fördelaktigt för konsumenten atl byta bil. Därför föreslås alt avbetalningstiden för bilköp förlängs och all bilaccisen avskaffas.

Ett genomförande av kommissionens förslag skulle enligt Näringslivets trafikdelegation medföra negativa effekter för transportväsendets effektivitet och därför för samhällsekonomin. Delegaiionen anser därför att energipolitiskt betingade åtgärder inom transportområdet inte bör genomföras utan all effekterna därav för näringslivet noga analyseras och redovisas.

Stockholms handelskammare anser kommissionens förslag inom berörl område vara ytliga och utan någon närmare konsekvensanalys. Därför anses inte förslagen kunna läggas till grund för beslul för att begränsa transportsektorn.

Enligt Svensk MetanolutveckUng AB innebär ett genomförande av kommissionens förslag endasl en begränsad energibesparing inom transportsektorn

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 121

men till priset av drastiska åtgärder mot bilismen. Enligt bolaget når man bäst sparmålen i fråga genom att stimulera en produktutveckling inom bilindustrin mot mer bränslesnåla bilar samt genom att omfördela bilkostnaderna från fasta koslnader till rörliga drivmedelskostnader.

Svenska åkeriförbundel finner det vara anmärkningsvärt att kommissionen lämnar ett antal förslag som genom beskattningar och regleringar syftar lill att begränsa transportsektorn utan att ha klarlagt förslagens samhälls- och företagsekonomiska konsekvenser. Förbundet anser dessutom atl kostnaderna för ålgärderna liksom effekterna på industri, handelsbalans och sysselsättning inte har belysts, samt att förslagens konsekvenser ur energi-synpunkt endast är schematiskt beräknade.

Kommissionens syn på trafik stämmer enligt Sveriges bilindustri- och grossistförening inle med verkligheten, då trafiken är beroende av samhällets övriga aktiviteter och framförallt av den framtida ekonomiska utvecklingen. Således är det enligt föreningen inte meningsfullt att förutsäga alt drivme-delsförbrakningen ärligen skall öka med en procent fram till år 1990. Vidare måste en svensk energipolitik på transportområdet ta hänsyn till bilindustrins villkor och till de förutsättningar som gäller i en internationell marknadsekonomi. Till detta har inte kommissionen tagit hänsyn anser föreningen, som också finner det förvånande att kommissionen kan dra bestämda slutsatser om bilavgasernas hälsoeffekter. Föreningen pekar också på atl det f. n. ställs krav på bilen från många olika håll, t. ex. vad avser energisnålhet, miljövänlighet, trafiksäkerhet och ekonomi, och framhåller alt statsmakterna måste avväga de sinsemellan motstridiga kraven mot varandra. Sker inte detla är det risk för atl de eftersträvade målen inte nås.

Kommissionen föreslår att   kollektivtrafiken    priorileras, byggs    ut    och    görs    bekvämare    för    trafikanterna. Förslaget stöds i huvudsak av remissinstanserna även om några av dessa ifrågasätter de praktiska möjlighelerna att vidta några mera genomgripande åtgärder inom det tidsperspektiv kommissionen har beaktat.

Stödjer kommissionens förslag gör bl. a. konsumentverket, flera länsstyrelser däribland länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kronobergs och Norrbottens län, KAK, LO, Svensk Metanolutveckling AB, Svenska Kommunförbundei, Sveriges allmänna bostadsJÖretag och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.

Förslaget stöds även av Svenska busstrajlkförbundet som anser att det är av stor vikt att söka sprida resandet över dagen för att på så sätt minska de stora invesleringar som behöver ske inom kollektivtrafiksektorn. Möjligheterna till energivinsier bedöms dock vara starkt begränsade. Vissa besparingar anses emellertid kunna göras genom atl hänsyn tas lill kollektivtrafiken i samhällsutbyggnaden. Exempel på åtgärder är att bygga bussgator och bussfiler för att förbättra framkomlighet och medelhastighet. Mycket viktigt är enligt förbundel att kollektivtrafiken kommer in i samhällsplaneringen på ett så lidigt stadium som möjligl. Ålgärder i denna riktning skulle kunna öka

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 122

kollektivtrafikens atlrakliviiet och på så sätt medverka till ett minskat personbilresande. Liknande synpunkter framförs av Svenska lokaltrafik-föreningen.

Statens vägverk anser atl den stora satsning på kollektivtrafik som har förutsatts i industriverkets referensprognos och av kommissionen enbart är förenlig med en radikalt ändrad inriktning av trafikpolitiken. Verket bedömer atl en sådan utveckling inte är realistisk av bl. a. ekonomiska skäl. Liknande synpunkter framförs av statens väg- och trafikinsUtut.

Ell överförande av resenärer från privatbilar lill del kollektiva transportnätet medför atl delta måste utvidgas och förändras framhåller transpori-forskningsdelegationen. Därvid kommer i regel nytillkommande linjer att uppvisa sämre energieffekiiviiet än t. ex. de cenlrala linjer som utgör systemets kärna och förutsättning. Vid en kraftig ulvidgning av kollektivtrafiken kommer enligt delegationen stordriftsfördelarna att avsevärt reduceras.

SIND anser atl både trafikpolitiska och energipoliliska avväganden bör bestämma i vilken grad man skall bygga ut kollektivtrafiken och vilka ålgärder man bör vidlaga för atl fä en god transportsiandard och balans mellan olika transportsystem. Enligt verket tillåter dock kommissionens underiag ej en mera bestämd rekommendation i detla avseende.

Motorbranschens riksförbund anser hl. a. att kommissionens förslag innebär en övertro på energibesparing genom utbyggnad av kollektiva transportmedel. Ekonomiskt pressade kommuner och landsting kan enligt förbundet inte investera i busstrafik av den omfattning som skulle krävas för en väsentlig ökning av turtäthet och ytterligare linjer inkl. langentiella transporter i större tätorter. Personbilen kommer därför att bibehålla sin ställning som det verkliga masstransporimedlel både i tätorter och glesbygd. Liknande synpunkier framförs även av Motormännens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening.

För att begränsa privatbilismen och slimulera kollektivtrafiken framlägger kommissionen förslag om atl införa restriktioner mol privatbilismen i de siörre lälorternas innersiadsområden, speciellt inom de tre storstäderna, och att infartsparkeringar byggs i anslutning till kollektiva transportmedel. Samåkning, t. ex. i samband med arbetsresor, bör stimuleras, och skatteavdragen för resa i bil mellan arbete och bostad uiredas. Vidare föreslås att införandet av trådbussar i större tätorter utreds.

1 fråga om förslaget atl begränsa privatbilismen i tätorterna  är remissinstanserna delade.

Stödjer förslaget gör postverket och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag liksom statens trafiksäkerhelsverk. Trafiksäkerhetsverkei anser sålunda att energibesparande åtgärder inom bilsektorn i väsentliga hänseenden sammanfaller med strävandena att öka trafiksäkerheten. En reducering av personbiltrafiken i tätorternas inre delar skulle således kunna innebära en minskning av trafikolycksfallen samiidigi som vinsler skulle kunna göras från miQösynpunkt.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 123

Även energisparkommittén ställer sig posiliv lill kommissionens förslag men anser det dock tveksamt om restriktionerna i sig inom den akluella tidsperioden kan leda till reduktioner i energiförbrukningen av sådan omfattning att några mer betydande förändringar i sektorns energiförbrukning kan anses som säkerställda. Kommittén vill också peka på behovet av studier kring vilka faktorer som påverkar valet av transportmedel t. ex. förskjutna arbetstider och effekterna av förändringar i taxesättningen om möjlighelerna atl genom olika styrmedel påverka trafikbolagens uiformning av dessa.

LRF föreslår i sitt yttrande att energibeskattningen används för alt begränsa bilismen i täionena.

Avvisande lill kommissionens förslag ställer sig bl. a. KAK och Motormännens riksförbund under hänvisning till att föreslagna restriktioner förutsätter en kollektivtrafik som nu inte finns uppbyggd.

Enligt Svensk MetanolutveckUng AB förbigår kommissionen de energibesparingar som blir en föQd av bl. a. bättre trafikplanering och utbyggnad av genomfartsleder för atl minska köbildning. Ulöver energibesparingar i främst tätorterna skulle enligt bolaget dylika åtgärder öka trafiksäkerheten och minska avgasföroreningarna. Liknande synpunkter framförs även av Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening och Stockholms handelskammare.

Mot bakgrund av hittills vunna erfarenheler anser Sveriges köpmannaförbund det vara väsentligt att föreslagna ålgärder genomförs med beakiande av detaQhandelns kommersiella och sociala funklioner.

Förslaget att bygga infartsparkeringar i anslutning till kollektiva transportmedel stöds av KAK, Motormännens riksförbund och Svensk MetanolutveckUng AB.

Förslaget att stimulera samåkning stöds av remissinstanserna. De försök som hittills har utförts med samåkning har visat att relativt stora svårigheter kan föreligga föratt genomföra denna framhållers/arewj väg- och trafikinsUtut. Detta kan lyda på att kostnaderna för genomförandet av ell samåkningsprogram kan komma att bli betydande. Institutet anser dock alt samåkningen bör stimuleras på olika sätt och att ytterligare studier bör utföras för atl klarlägga såväl hur en effektivare samäkning skall uppnås som storieken på de reella energibesparingseffekter som kan erhållas.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län slödjer förslaget och föreslår atl staten bekostar erforderliga kommunala åtgärder, i. ex. någon form av kommunala förmedlingscentraler.

Såväl Motormännens riksförbund som Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening stödjer förslaget. För att uppmuntra till samåkning vid arbetsresor föreslår organisationerna att både förare och passagerare skall tillåtas göra avdrag i deklarationerna. Bland remissinstanser i övrigt som tillstyrker förslaget är statens trafiksäkerhetsverk, SIND, energisparkommittén, KAK, Motorbranschens riksförbund och Svensk MetanolutveckUng AB.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 124

Kommissionen   föreslår att  en    uiredning    tillsätts angående   ändring   av   skatteavdragen   för   resa   i   bil mellan   arbete   och   boslad.  Förslaget tillstyrks av remissinstanserna med undantag för några organisationer inom bil- och motorbranschen.

Riksskatteverket framhåller alt nuvarande avdrag för resa med bil mellan arbele och bostad uppgick till fyra miQarder kr. år 1976 och ifrågasätter om inte kostnaden för resorna bör betraktas som levnadskostnad. Vidare framhålls att administrationen av avdragsrätten är betungande för skatteförvaltningen. Förutom för nämnda resor saknas i många avseenden entydiga regler för hur frågor rörande resor i tjänsten och s. k. bilförmåner skall behandlas från skattesynpunkt. Enligt verkets mening har dessa frågor en så pass väsentlig betydelse för den enskilde och för samhället i övrigt och då självfallet även på del energipolitiska området att de bör bli föremål för en övergripande utvärdering av gällande bestämmelser. Verket instämmer således i kommissionens förslag att frågan utreds och att detta är nödvändigi för att uppnå konkreta förslag till åtgärder och förändringar.

Även SIND tillstyrker kommissionens förslag men anser atl en utredning bör ske i anslutning till en mera genomgripande översyn av energibeskattningen. Slödjer förslaget gör också länsstyrelsen i Norrbottens län liksom Svenska lokahrafikföreningen som dessulom föreslår att i den föreslagna ulredningen övervägs frågan om ett slopande av såväl fordonsskatt som kilometerskatt för bussar i linjetrafik.

En mera reserverad linje intar Svensk MetanolutveckUng AB. Bolaget anser all samhället bör iaktta stor försiktighet i fråga om en minskning av skatteavdraget för arbetsresor, eftersom boendet delvis har styrts av de skatteregler som har gällt beträffande resekostnader.

Avvisande lill förslaget är KAK, Motormännens riksförbund och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening med hänvisning till bl. a. konsekvenserna för människornas möjligheter all väQa bostad och arbetsplats.

Förslaget atl låta utreda ett införande av trådbussar i större tätorter kommenteras endast av ett fätal remissinsianser.

Förslaget tillstyrks av Motormännens riksförbund som även framhåller atl i vissa tillämpningar kan hybrid- och batteridrivna bussar vara atl föredra.

Sådana av kommissionen åsyftade ulredningar har utförts under senare år och visat att trådbussens energiekonomi är sämre än dieselbussens. Därför är knappasl trådbussen intressant från energibesparingssynpunkt framhåller Svenska lokattrafikförenlngen. Av siörre intresse kan däremot batteribussar och i än högre grad olika slags hybridbussar vara.

Även Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening anser att trådbussen är oekonomisk jämfört med en konventionell buss. 1 synnerhet gäller detta om inle trafikflödena är stora.

Kommissionen föreslår att obligatorisk   ekonomitrimning övervägs för att öka effeklivitelen i befintliga bilar. Remissinstanserna är delade i sill ställningstagande lill förslaget.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 125

Energisparkommittén anser atl en obligatorisk ekonomitrimning av befintliga bilar skulle vara en önskvärd ålgärd. En samordning med den åriiga kontrollbesiktningen skulle enligt kommittén förmodligen också innebära att systemet skulle bli ekonomiskt acceptabelt. Kommittén ansluter sig därför till kommissionens förslag om att denna fråga bör övervägas.

Även Riksförbundei eldistributörerna liksom ett antal organisationer i bil-och motorbranschen såsom Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormån-nens riksförbund och Svensk Metanolutveckling ÅB slödjer förslaget.

Motorbranschens riksförbund anser all frågan om obligatorisk ekonomitrimning i kombination med miQövänlig avgasinställning fär ökad dimension både så till vida att energisnålhet och miQöanpassning inte alltid samverkar och sett ur den aspekten alt kostnaden för justeringsåtgärderna i normalfallet inte uppvägs av den energibesparing som trimningen medför.

Effekten av en ekonomiirimning avtar lämligen snabbi och med ett snävt ekonomiskt synsätt och dagens bränsleprisnivå kommer en obligalorisk, allmän ekonomitrimning för personbilar knappast all bli lönsam framhåller AB Svensk Bilprovning. För alt bli lönsam skulle den sannolikt behöva begränsas till de bilar, som är mest i behov av ålgärderna, och då uppslår problemet att finna en lämplig kontrollmetod, varigenom bilar med avsevärt förhöjd bränsleförbrukning snabbt och ralionelll kan gallras ut.

Svensk Bilprovning erinrar vidare i sitt yttrande om del i vissa avseenden tämligen starka samband som råder mellan bränsleförbrukning och avgasutsläpp. För atl innehålla de avgasutsläpp som är föreskrivna för nya fordon lorde det vara nödvändigi med regelbunden service, som bl. a. innefattar kontroll och eventuell jusiering samt utbyte av förslitna eller funktionsodugliga komponenter i dessa system. Däresi krav på en sådan obligatorisk service skulle komma atl införas kan den enligt bolaget också anses uigöra en obligatorisk ekonomiirimning, eftersom kontroll- och serviceåtgärderna i Slort sett blir desamma. Väger man samman både energi- och mlQöaspek-terna kan det därför finnas anledning att närmare överväga en obligatorisk, åriig service för bilar med särskilda avgasrenande syslem. Det vore också tämligen enkelt alt i den åriiga konirollbesikiningen inkludera kontroll -t. ex. via intyg från verkstaden - att föreskriven service blivit utförd.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening framhåller att åtgärder riktade mol äldre bilar är lönsammast. Kostnaderna liksom de totala energivinsterna föreslås dock utredas närmare.

Statens naturvårdsverk, som stödjer kommissionens förslag inom trafikområdet, anser atl en utredning om obligatorisk ekonomitrimning bör samordnas med de serviceåtgärder som f n. uireds genom lypbesiktnings-utredningens (K 1977:02) försorg i syfte alt åstadkomma en effektivare avgasrening.

Flera remissinstanser ställer sig avvisande till kommissionens förslag. Genom att kostnaderna blir större än de beräknade vinsterna för bilägaren och då effektiva kontrollmöjligheter bl. a. är tekniskt komplicerade anser

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 126

statens vägverk att obligatorisk ekonomitrimning f n. inte kan komma i fråga som ett medel att spara energi. Liknande synpunkter framförs också av statens väg- och irafikinstnut, SIND och KAK.

Även konsumentverket släller sig av nyssnämnda skäl avvisande till förslaget. Enligt verket skulle bätire resultat kunna nås om den årliga konirollbesikiningen utvidgades sä atl den kom att omfatta just de system och komponenter som påverkar bilarnas bränsleförbrukning. Därigenom skulle de brister upptäckas som har de största besparingspotentialerna och krav på ålgärder kunna vidtas enban mol dessa.

LO anser atl man bör avvakta med beslut tills det har utvecklats en enkel och effektiv ratin och därmed rimliga kostnader samt påpekar atl en successiv höjning av drivmedelspriserna i ökad grad tvingar fram frivilliga ålgärder.

Vad  gäller kommissionens förslag om  att  införa   normer    för maximal   specifik   bränsleförbrukning   för nyttllkommande bilar är remissinstansernas meningar delade.

Stödjer förslaget gör konsumentverket, energisparkommittén. Svensk Bilprovning och LO. LO anför i sitt yttrande:

LO vill särskilt understryka vikten av att normer för bilarnas vikt, bränsleförbrakning och avgaser ytteriigare utvecklas och skärps. Del är därvid viktigt att framtida normer meddelas långt i förväg för atl möjliggöra en effektiv anpassning från bilproducenternas sida. Därvid bör normsäti-ningen göras så noga övervägt att ändringar inte behöver göras med korta intervall. I viss mån bör tekniska regler beträffande motorer, bilar i övrigi, avgaser, bränslen etc. dessutom beakta den motsvarande utvecklingen Ulomlands. Man bör acceptera svenska regler, som är mer restriktiva än andra länders och sålunda kan sägas tidsmässigt leda utvecklingen mot miQöskydd och energisparande. Däremoi är drastiska avsteg från den inlernationella utvecklingen diskutabla.

Enligt Svensk Bilprovning skulle kommissionens förslag all begränsa bränsleförbrukningen i nytillkommande bilar genom normer kunna genomföras under tiden fram till 1990 enligt en tidplan som innebär successivt skärpta krav.

Statens vägverk anser att kommissionens förslag beträffande normer inte står i överensstämmelse med de kunskaper som nu finns om tekniska och institutionella förutsättningar för fordonsteknisk utveckling, handelspolitiska förutsättningar samt svensk bilindustris konkurrensföralsättningar. Frågan om normer i energihänseende kompliceras också av andra krav på bilens egenskaper. Verket underslryker därför att stora problem vidhänger frågan om normer, men det är viktigt att klariägga hur normer kan användas i en samhällelig strategi för att påverka och påskynda bilens tekniska utveckling. Förslag till normer i energihänseende måste utarbetas i ett sammanhang med krav på bilen vad avser buller, avgaser och trafiksäker-helsegenskaper.

Motorbranschens riksförbund framhåller att regler om maximal bränsleför-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 127

brakning för nya bilar måste baseras på internationella normer. SIND och Motormännens riksförbund redovisar liknande synpunkter. M anser vidare att det vore olyckligt om eventuella normer skulle göra det omöjligt att importera vissa biltyper lill Sverige.

Med avseende på transportsektorns stora oQeberoende fmner länsstyrelsen i Älvsborgs län det angeläget att stora energibesparingsinsatser görs. Härvid bör enligt länsstyrelsen övervägas långtgående restriktioner såsom förbud mot speciellt energikrävande fordon och farkoster.

Remissinstanser som är tveksamma till förslaget eller avvisar det är statens trafiksäkerhetsverk, statens väg- och trafikinstitut. Svensk Metanolutveckling AB och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening.

Informationen och ulbildningen för bilister föreslås av kommissionen bli förbättrad. Därvid bör i körskoleundervisningen läggas särskilt vikt vid körsätt och underhåll föratt minska bränsleförbrukningen.

Förslaget stöds av remissinstanserna. Sålunda framhåller t. ex. statens vägverk att del finns ett slort potentiellt ulrymme för energibesparingar genom alt bilisterna kör mjukare och bättre iakttar gällande hastighetsbestämmelser. Som bieffekter skulle också erhållas ökad trafiksäkerhet och minskade fordonsemissioner. Vid en mycket god efterievnad av hastighets-bestämmelserna skulle enligt verket sannolikt erhållas betydande positiva effekter på trafiksäkerheten.

Även statens väg- och trafikinsUtut framhåller att man förutom med tekniska ålgärder och sänkta hastigheter kan uppnå omedelbara bränslebesparingar genom ett förändrat körsätt. Utländska undersökningar har visat att besparingar på upp till 25 96 kan göras, huvudsakligen genom mjukare accelerationer och retardalioner samt undvikande av onödiga hastigheisänd-ringar. Av institutet gjorda undersökningar framgår att det bör vara möjligt att uppnå relativt stora bränslebesparingar genom ett lugnare körsätt ulan alt det behöver innebära någon nämnvärd ökning av körtiden. Undersökningarna visar också atl besparingspotentialerna kan bli större med ett förändrat körsätt än med tekniska åtgärder på befinlliga bilar.

Även konsumentverket stödjer kommissionens förslag. Verket anser dock att det krävs även olika ekonomiska styrmedel för att generellt kunna öka bilägarnas motivation till ett lugnare körsätl och lä detta bestående. Verkei erinrar också om gällande riktlinjer för bränsledeklaration av nya personbilar samt anger att förhandlingar f. n. sker med olika branschorganisationer om energideklaraiioner av begagnade personbilar och fritidsbåtar. Vad gäller energideklaralion av fritidsbåtar kan nämnas att Svenska båtunionen i sitt yttrande föreslår att de undersökningar som konsumentverket har ulfört fortsättningsvis omprioriteras till förmån för deplacementbåtar.

Ulöver redovisade yllranden slöds kommissionens förslag angående information och utbildning av SIND, energisparkommUtén, KAK, Motorbranschens riksförbund. Motormännens riksförbunå, ÅB Svensk Bilprovning, Svensk MetanolutveckUng AB och Sveriges bUindustri- och bilgrossistförening.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 128

Kommissionen föreslår att åtgärder vidtas som möjliggör användande av andra bränslen än bensin och dieselbrännolja. Vidare föreslås att normer införs för atl påskynda utvecklingen av flerbränslemotorer, exempelvis genom utveckling av diesel-och otiomoiorer för drift med metanol och andra syntetiska drivmedel. Utvecklingen av kommersiella flerbränslemotorer av typen gasturbiner och stiriing föreslås stimuleras.

Remissinstanserna ansluler sig i stort till kommissionens förslag. De synpunkter som specifikt framförs angående introduktion av t. ex. metanol sorn drivmedel redovisas i den energipolitiska propositionen.

Med anledning av de av kommissionen väckta förslagen anför riksskatteverket i sitt yllrande:

Den nuvarande utformningen av vägtrafikbeskaltningen kan delvis motverka användningen av vissa sådana motorer för fordonsdrift. Motorfordon som är inrättade för atl drivas med annat än bensin eller gasol är kilometerskattepliktiga, dvs. skatt tas ut i förhållande till fordonens körsträcka. På drivmedlen utgår däremot inte skatt (med undantag för energiskalten på dieseloQa). Metanol och annan alkohol för drift av motorfordon jämställs med och beskatias som bensin. Fordon som är inrättade för atl drivas med motorbrännoQa (eller gengas) men som tidvis drivs med metanol eller annan motoralkohol kommer därför att drabbas av viss dubbelbeskattning med nuvarande skattesystem. Även detta problem bör enligt RSV:s mening utredas lillsammans med energiskatteproblemet i stort och då i samarbete med vägtrafikskatteutredningen.

Liknande synpunkter framförs av vägtrafikskatteutredningen.

SIND anser förslagen angelägna. Verkei pekar bl. a. på att utveckling av både befintliga motortyper och framtida flerbränslemotorer behöver stimuleras samtatt ytteriigare utredning erfordras om vilka olika kombinationer av motortyper och drivmedel som kan vara lämpliga i framtiden. Förslagen slöds också av energisparkommittén. Centerns kvinnoförbund, KAK, Motormännens riksförbund och Sveriges biUndustri- och bilgrossistförening.

Kommissionen tar inte närmare upp dieselmotorn till diskussion. Enligt Sveriges biUndustri- och bilgrossistförening skulle dock ett ökat antal dieselbilar i personbilsparken öka flexibiliteten samtidigt som mindre oQa skulle förbrukas. Föreningen framhåller dock att ökad forskning om dieselmotorns miQöproblem är angelägen. Även konsumentverket framhåller dieselmotorns bränsleeffektivitet och anser att det mot denna bakgrund är lämpligt att samhällel medvetet söker öka andelen dieselbilar i personbilsbeståndet.

Enligt kommissionen bör bilskatten   differentieras   tillförmån

för lätta och bensinsnåla bilar

Differentierad bilskatt är ett sätt att styra konsumentens bilköp i riktning mot bränslesnålare bilar framhäWer statens vägverk. Del föreligger dock enligt verket stora problem med att utvälja de egenskaper hos fordonet ulifrån vilka skatten skall differentieras. Vid överväganden om en differentierad bilskatt lill förmån för lättare och bränslesnålare bilar måste därför beaktas en rad

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 129

frågor av samma natur och med samma innehåll som i fallet nied normer, t. ex. frågan om fordonens trafiksäkerheisegenskaper.

Riksskatteverket erinrar i sitt yttrande om all vägtrafikskatteutredningen i sitt betänkande anfört atl utredningen i det fortsatta arbeiei avser att ta upp bl. a. frågan om att slopa fordonsskatten för bensindrivna fordon och öka drivmedelsbeskattningen i motsvarande mån. Det ärenligt verket svårt atl bedöma vilken av dessa två åtgärder - drivmedelsskait eller fordonsskatt -som härden slörsla effekien vid val av bensindriven bil. Bensinskattealier-nati vet skulle dock göra det skattemässigt fördelaktigt att minska körsträckan oavsett fordonets storiek. En enhetlig bensinskatt kan emellertid få effekier som kan anses regionalpoliliskl olämpliga. RSV ifrågasätter om inte också dessa problem bör studeras vid en utredning av energibeskattningen i stort och då i samråd med vägtrafikskatteutredningen.

Vägtrafikskatteutredningen anser att frågan om en övergång till annal beskattningsunderiag för fordonsskatten i första hand bör anstå till dess ställning kan tas till om fordonsskatten för bensindrivna fordon kan slopas och i andra hand närmare uireds.

Differentiering av bilskatten bör enligt SIND finnas med i en utredning om allmän energibeskattning. Man bör samtidigt uireda möjligheterna att jusiera relationen mellan de röriiga och fasta bilkostnaderna. Högre röriiga och lägre fasta kostnader lorde enligt verket effektivisera bilåkandet men kan samiidigi Ipda till atl människor i t. ex. glesbygder fär kostnadsfördyringar.

Det bästa sättet atl nå målel med ett ökat antal lälta och bensinsnåla bilar är enligt Motormännens riksjörbund att den nuvarande fordonsskatten omvandlas till en bensinskatt.

Enligt postverket bör principerna för beskattning av fordon ulformas så att elfordon framstår som ett fördelaktigt alternaiiv.

Utöver redovisade uppfattningar slöds kommissionens förslag av energisparkommUtén och KAK.

Kommissionen föreslåratt långväga   godstransporter   skall överföras   från   lastbil    till   tåg.    Merparten av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan är avvisande eller har invändningar mol förslaget.

Stödjer förslaget gör däremot länsstyrelsen i Jönköpings län som anser atl avvägningen mellan lastbil och järnväg gällande långväga transporter ocksä är en viktig trafikpolitisk fråga. Länsstyrelsen förutsätter att kraftfulla åtgärder vidtas för att en utveckling i angiven riktning kommer till stånd.

LO har inga invändningar mol all Qärrgodsirafiken i ökad utsträckning sker med tåg och sjöfarl, då effektiviteten och energisparandel främjas samtidigt. En sådan utveckling bör emellertid enligt organisalionen bedömas och planeras inom ramen för översynen av trafikpolitiken i stort. LO anser därför att man i samband med ell energipolitiskt beslut inte behöver binda sig för specifika åtgärder.

Förslaget stöds även av Riksförbundet eldistributörerna och TCO. 9   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 130

Svenska åkeriförbundel anser att utredningens jämförelser av energieffek-tiviteien hos olika godsiransportmedel kan ifrågasättas. Liknande synpunkter framförs av transportjörskningsdelegationen.

Enligt bedömningar av SIND ger ett genomförande av förslaget relativt små energibesparingar. Konsekvenserna för industrin kan däremot bli ökade koslnader om valet av ell rationellt transportsätt begränsas. En överflyttning av gods mellan olika transpongrenar bör enligt verket ske på trafikpolitiska grander. Innan konkreta åtgärder kan vidtas måste frågoma ytteriigare belysas. Liknande synpunkier framförs av domänverket. På grundval av verkets erfarenheter anses att en överflyttning från lastbil till tåg endast undantagsvis leder till en energibesparing till rimlig kostnad. Även Näringslivets trafikdelegation, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening och Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter om några energibesparingar kan göras på ett ekonomiskt acceptabelt sätt, om kommissionens förslag genomförs.

Inom lastbilssektorn föreslår dessutom kommissionen att särskilda ålgärder   för   energisparande   genomförs.

Förslaget stöds av remissinsianserna. Sålunda bedömer t. ex. statens vägverk all besparingspotentialen är förhållandevis stor och flera för transportföretagen lönsamma besparingsåtgärder avses redan föreligga. Det gäller också att stimulera till ytteriigare teknisk utveckling och att överföra resultaten till praktisk användning. Samhället bör därför enligt verket siödja transportföretagen att vidareutveckla de initiativ de själva redan tagil.

SIND framhåller att särskilda åtgärder för lastbilssektorn kan initieras inom ramen för verkets bidragsverksamhet. Demonstrationsprojekt inom transportseklorn kan erhålla bidrag. Ytterligare stimulans kan behövas för att påskynda den tekniska utvecklingen och den praktiska lillämpningen av ny teknik, men sådan bör enligt verket kunna lämnas inom energiforskningsprogrammet.

Även Svenska åkeriförbundet stödjer förslaget. Förbundet framhåller i sitt yttrande att besparingar t. ex. kan ske genom tekniska förändringar på fordonen, bättre fordonsunderhåll, ändrai framförande av fordonen, bättre utnyttjande av fordon och vägar m. m. Även genom organisaioriska förändringar, syftande lill bätire samordning av transporterna, torde det finnas potentiella möjligheler till besparingar. Erfarenhelerna från en energisparkampanj inom fjärrtrafiken har enligt förbundel och Sveriges billndustri-och bilgrossistförening visal på att väsentliga energivinsier kan uppnås genom ökad information och utbildning av lastbilsförarna.

Vad    beträffar    sjöfarten     föreslår    kommissionen alt    denna    i     likhet    med    järnvägen    skall     ta    en siörre   andel   av   transportarbetet   i   anspråk.   Vidare föreslås   att   kust-   och   kanalsjöfarien   skall   stimuleras.

Förslaget tillstyrks av LO och TCO. Transportjörskningsddegationen och SIND redovisar en mera reserverad inslällning.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 131

Sjöfartsverket anser att för att sjötransporter skall vara energieffektivare än landsvägstransporter mäste bl. a. tillräckligt stora godsmängder transporteras. För att detta skall kunna uppnäs i en av kommissionen åsyftad utsträckning krävs atl den inrikes sjöfarten organisaioriski anpassas så att samordning av godsmängder kan ske. Möjligheterna lill en sådan samordning inom sjöfarten lorde enligt verket vara avsevärda. Därigenom finns också goda möjligheter till energibesparingar. Det måste sålunda enligt verket bedömas som angeläget att slimulera den inrikes sjöfarten och specielll dess organisaioriska utveckling. Den utgör ett viktigt komplement och i vissa fall ett gotl alternativ till de landbaserade transportmedlen.

Även länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker kommissionens förslag, speciellt vad avser stimulans av kust- och kanalsjöfart. Länsstyrelsen vill härvid särskilt framhålla alt det är angeläget att pä allt sätl underiätta för sjöfarten till Vänernregionen.

Slöd för en ökad sjöfart lämnas också av Jernkontoret och Sveriges redareförening.

2.3.2.4 Byggnader

Kommissionen ulgår i sina beräkningar från att stora energibesparingar kan göras i byggnader av skilda slag. För att så skall kunna ske föreslås ett flertal olika åtgärder.

1 första hand styrs energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler genom Svensk byggnorm. Enligt kommissionen bör byggnormen härvidlag kompletteras i takt med ökad kunskap och erfarenhet av olika byggnadstekniska lösningar. Förslaget stöds av SPK och energisparkommittén.

Avstyrker förslaget gör Näringslivets byggnadsdelegation. I stället förordas en metod som innebär att i byggnadsstadgan införs ett funktionskrav som anger den energiåtgång som är godtagbar eller tillålen i ett normalt bostadshus. Samhällets kontroll av att funktionskravet uppfylls skulle enligt delegationen kunna ske på så vis, att energiåtgången i färdigställda hus undersöks av byggnadsinspektörerna eller utförs under ledning av ansvarig byggledare enligt gällande byggnadsförfatlning. Förslaget anses också kunna användas som styrmedel för energihushållning vid genomgripande ombyggnader.

Även Sveriges fastighetsägareförbund föreslår all i slället för att komplettera byggnormen införs i byggnadsstadgan normer pä den energiåtgång som är godtagbar i ett normall bostadshus.

För att stimulera introduktion av nya uppvärmningssystem föreslår LO att man genom byggnormen bör verka för alt i framtiden sannolika energipriser, snarare än de dagsaktuella priserna, läggs lill grund för byggnadskalkylerna. LO tar inte ställning till vilka metoder som kan behöva användas men pekar på som en möjlig utväg atl föreskriva förslagen kalkylering vid prövning av statliga byggnadslån.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 132

Vad gäller energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse bör enligt kommissionen finansieringen härför säkerställas för fastighetsägarna. Hittillsvarande låne- och bidragssystem bör utvärderas och i samband härmed prövas alternativa utformningar av det ekonomiska stödet. Förslagen får brett stöd av remissinsianserna, som i flera fall framför förslag till kompletteringar eller ändringar i de regler som hittills har gällt.

Sålunda föreslår SPK atl del nuvarande siödet ersätts med ett effeklivare system som innebär att resurserna i försia hand sätts in inom områden där effekierna blir slörsi. Liksom inom industrin bör enligt nämnden för husägarna ekonomiskt lönsamma åtgärder inte subventtoneras utan i de fall inte privatekonomiskt lönsamma åtgärder kommer till stånd bör tvingande regler kunna övervägas.

Statens råd för byggnadsforskning noierar att kommissionen har uppmärksammat den förhållandevis goda överensstämmelsen mellan genomförda energisparutredningar inom områdel upp ttll ca 50 TWh per år brutto för bebyggelsesekiorn. Rådel finner del angeläget alt snarast öka kunskaperna om energisparprogrammets utfall. En mer allmän utvärdering planeras till år 1981 framhåller rådel.

Rådet instämmer i kommissionens förslag att finansieringen av de energihushållande åtgärderna i befintlig bebyggelse skall säkerställas för fastighetsägarna. Rådet finner emellertid att det är nödvändigt att på lämpligt sätt garanlera fastighetsägarna utrymme på kreditmarknaden bl.a. med hänsyn till att de energibesparande ätgärderna i flera fall måste genomföras på ett ordnai säll i särskilt valda kombinationer. Exempelvis fordrar en byggnadsleknisk åtgärd som tilläggsisolering av yttervägg även alt en förnyad inreglering av uppvärmningssystemet genomförs om den möjliga energibesparingen helt skall kunna utnytQas. Kan en sådan åtgärd, som ligger i ett senare skede, ej finansieras och alltså ej komma till stånd får man enligt rådet inte heller tillfredsställande effekt av den tidigare ålgärden.

1 fråga om energibesparing i bebyggelse utgår kommissionen i sina energialternativ från uppskattningar av sparpoleniialen som har gjorls av statens planverk och kommissionens expertgrupp för energihushållning. Statens institut för byggnadsforskning redovisar i sitt remissyttrande en fältundersökning som visar all sparmöjligheterna i befintlig bebyggelse för vissa typer av hus har överskattats.

Inslilulel framhåller atl den bedömning som görs i prop. 1977/78:76 -och till vilken kommissionen refererar - är tvivelaktig av två skäl. För del första bygger den på en oiillföriitlig bedömning av hur den befinlliga bebyggelsen i verkligheten ser ut frän energisynpunkt. Fördel andra tycks man enligt institutet ha gjort en felbedömning av vilka ätgärder i bebyggelsen som har initierats via energisparstödet.

Institutet framhåller vidare:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 133

På grundval av det material som insamlades i den ovan nämnda inventeringen av bebyggelsens energistatus har institutet gjort bedömningar av vilken energibesparing som kan förväntas äv energibesparande investeringar av olika storlek. Dessa studier visar att de förändringar som f.n. vidtas i bebyggelsen är slumpmässiga i den meningen alt del inle finns något samband mellan husens tidigare energistatus och verkställda ätgärder. Det är alltså inte så att de fastighetsägare som har dåligt isolerade hus är de som först tilläggsisolerar. Detla innebär att en stor del av investeringama i tilläggsisolering går till hus som redan har en förhållandevis bra isolering. Detta innebär på kort sikt all energibesparingsåtgärderna blir mindre effektiva än vad som var förutsatt.

På grundval av institutels utredning beräknar vi att den felakiiga bedömningen av hur väl isolerade hus i den befintliga bebyggelsen är har medfört att investeringskostnaden för alt uppnå den angivna energibesparingen har underskattats med i storleksordningen 2 miQarder kronor under kommande tioårsperiod.

Den minskade effektiviteten i energibesparingsinvesteringar som beror på att en del av åtgärderna sätts in i relativt välisolerade hus kan myckel väl ligga över 10 miQarder kronor för näsla tioårsperiod om man även lar hänsyn till tilläggsisolering av bjälklag.

Enligt statens planverk ulgör ekonomiskt slöd ett vikligl komplement lill administrativa styrmedel om energianvändningen i byggnader skall kunna minskas i den omfattning som förutsätts i kommissionens energialternativ. Det är enligt verket angeläget att finansieringen av energihushållande åtgärder säkerställs för fastighetsägaren och alt i samband med att alternativa former för utformningen av det ekonomiska stödet prövas, övervägs om inle siödet mer direkt kan knytas lill de ålgärder som skall genomföras i stället för stimulansbidrag med en viss procent av nedlagd kosinad.

Verket framhåller vidare alt de anordningar som är avsedda att installeras för att åstadkomma energibesparing i befintlig bebyggelse kan vara av varierande kvalitet. Med hänsyn till alt det är önskvärt atl åstadkomma så smidiga och enkla procedurer som möjligt rörande granskning och kontroll av sådana anordningar bör det enligt verket vara en fördel om de är centralt prövade och godkända saml underkastade lillverkningskontroll. Verkei fortsätter i sitt yttrande:

Det finns därför vissa skäl som lalar för atl införa krav på obligatoriskt typgodkännande samt lillverkningskontroll i anslutning därtill. Planverket har lidigare lagil upp denna fråga i yllrande över bygglagutredningens principbetänkande. Denna fråga bör klarläggas i samband med utarbetandet av den nya byggnadslagen. 1 avvaklan på ny lagstiftning bör det emellertid vara befogat att som villkor för statligt lån och/eller bidrag kräva atl vissa anordningar t.ex. värmeväxlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och venlilaiionssyslem skall vara lypgodkända av planverkel samt underkastade tillverkningskontroll på av planverket godkäni säll. Detsamma bör gälla anordningar som ingår i uppvärmningssystem baserade på solvärme eller jordvärme.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 134

Fastighetsägarnas viQa att genomföra energibesparande åtgärder torde enligt SIND främst bero på åtgärdernas lönsamhet för dem. Det är därför viktigt att energisparande åtgärder som från samhällets synpunki är lönsamma, även är lönsamma för fastighetsägaren. Verket instämmer därför i kommissionens förslag att finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse även fortsättningsvis säkerställs för fastighetsägarna. Verkei anser dock att nuvarande bidragssystem bör omarbetas på så sätt att bidrag inte utgår till åtgärder som är privatekonomiskt lönsamma utan endasl för atl läcka skillnaden mellan privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma åtgärder. Fastighetsägaren bör dock kunna låna pengar även till privatekonomiskt lönsamma åtgärder framhåller verket.

Även energisparkommittén förordar en utvärdering av stödsystemels utformning då kommittén bl.a. inte är övertygad om att det nuvarande systemet bidrar till att optimera dess styrförmåga.

Kommittén anser alt strikt ekonomiska bedömningar påverkar beslulen om energisparande invesleringar olika för olika beslutsfattare. En fortsatt utvärdering bör därför enligt kommittén också klarlägga vilken roll de ekonomiska stimulanserna har spelat i förhållande till andra faktorer vid beslul om energibesparande åtgärder. Kommittén anser alt en åtgärd som har vidtagits med slöd av statliga stimulanser inte nödvändigtvis innebär att de är en föQd av dessa. Det kan således förutsättas att stimulanserna UtnytQas oberoende av vilka faktorer i övrigt som har påverkat beslutet. Dessa andra faktorer kan enligt kommittén vara av flera olika slag. Inom bostadssektorn är det t.ex. inte uteslutet att energibesparande ålgärder i ett inledningsskede framför allt har vidtagits av grupper som haft ett omfattande iniresse för och en stor medvetenhet om energihushållningfrågorna. 1 detla sammanhang kan därför ökad kunskap om vilken inverkan den bedrivna informationsverksamheten haft för beslut om energisparåtgärder vara betydelsefull framhåller kommittén som i sitt yttrande vidare anför:

Vissa åtgärder har uppenbart också syftat till en förbättring av byggnadsstandarden och inte primärt till energibesparande. Detta har t.ex. i många fall varit huvudorsaken vid tilläggsisolering kombinerat med nytt fasadskikl.

På samma sätt som andra faktorer än de ekonomiska stimulanserna kan medverka lill beslul om energisparäigärder finns å andra sidan skäl atl anta att många potentiella, även privatekonomiskt lönsamma investeringar ej vidlagils på grund av olika prakliska problem. Inom bostadssektorn kan t.ex. svårigheterna i form av upprättande av ansökningshandlingar, kontakt med myndigheter, prisförfrågningar, anlitande av hantverkare och själva genomförandet av ålgärderna upplevas som så besvärande alt de inte uppväger de relativt små fördelar, mätt i antal sparade kronor, som uppnås. Redan ålgärder för alt begränsa sådana problem kan därför sägas vara ett styrmedel. En kartläggning av dessa faktorers inverkan har därför också betydelse.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 135

Kommittén anser bl. a. mol denna bakgrund alt del konianta energispar-bidraget inte bör kvarstå som stimulansform. De resurser som frigörs bör användas för bättre information om lönsamheten i olika energisparäigärder samt för en utökning av de lånemedel som ställs till förfogande för olika energisparäigärder. Vidare bör undersökas möjligheterna till atl stimulera till mer långsiktiga investeringar genom exempelvis några års amorteringsfrihel på beviQade lån.

Avslutningsvis i denna fråga framhåller kommittén:

I dagsläget tas inte hänsyn till olika sammanslagningseffekter. Därigenom överskattas betydelsen av de olika åtgärdernas energibesparande effekt.

För atl undvika sådana överskatlningar av besparingsresultaten kan systemet konstrueras så att det stimulerar till en energiekonomisk lönsamhetsbedömning i del enskilda fallel. Om man bedömer all mängden av byggnader inte gör det möjligt för stödbeviQande myndigheler att göra en sådan prövning för varje enskild byggnad, måste initiativet läggas på den enskilde fastighetsägaren. Siödet lill en viss fastighet bör då endast avse ålgärder som ger en acceplabel energispareffekt per satsad krona. För att en enskild fastighetsägare skall kunna göra en lönsamhetsbedömning måste samhället i ökad omfattning biträda med informationsmaterial och rådgivning på olika sätt.

Vad belräffar energianvändningsnivän för bostäder år 1990, framhåller kommittén;

Energisparkommittén anser del inte uteslutet att energiförbrukningen inom sektorn bostäder 1990 kan komma atl underskrida vad som antas i referensprognosen. Osäkerheten på della område är dock mycket stor. I hög grad beror det på utvecklingen av bostadsbeståndet och av effekten av nu använda styrmedel, förändringar i dessa och bedömningar av lämplighelen atl inlroducera ytteriigare styrmedel. Med denna bakgrund instämmer energisparkommittén i energikommissionens bedömning att lägga industriverkets referensprognos till grund för användningsnivån i stället för hushållningsgruppens antaganden.

Enligt Hyresgästernas riksförbund bör den av kommissionen föreslagna ulvärderingen av hittills gjorda insatser prioriteras. Några nya stora satsningar bör därför enligt förbundet inte göras förrän man hunnit ta till vara gjorda erfarenheter.

Näringslivets byggnadsdelegation anser atl möjligheten atl finansiera energibesparande åtgärder i byggnadsbeståndet genom lån saml villkoren för dessa är avgörande för i vilken utsträckning fastighetsägarna kommer atl kunna vidta frivilliga åtgärder. Del är således enligt delegationen väsentligt att tillräckligt låneutrymme skapas. Förutom vidgade ramar för lånestöd och bidrag borde det också kunna övervägas, framhåller delegationen, att låla betalningstiden för lånen molsvara vad som gäller vid den

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 136

reguQära statliga lånegivningen. Del förordas vidare alt samhällsstödet till frivilliga insatser kompletteras med stimulanser vid beskattningen exempelvis genom fonderingar som medger avdragsrätt i syfte att skapa utrymme för ökade invesleringar i energibesparande syfte. Då det gäller stimulanser lill energibesparande insaiser inom lokalbeståndei rekommenderar delegationen en genomgång av beskattningens uiformning. också lånegarantier kan förQäna att övervägas.

Statsföretag AB framhåller nödvändigheten av att insatser för att spara energi inom bostadssektorn slyrs mot åtgärder med lång livslängd och stor säkerhet. Ett led i en sådan styrning är enligt bolaget bl.a. att länesystem utformas så att de amorteringsmässigt är anpassade efter besparingsåtgärdernas livslängd.

Nu gällande bidragsbestämmelser bör enligt Svenska kommunförbundet fortlöpande ses över. Förbundet erinrar vidare om ätt förbundet i särskild ordning har föreslagil att reglerna för statsbidrag lill energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader ändras så atl ett stort antal i dag inte bidragsberättigade besparingsobjekt kan komma till stånd.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller i sitt yttrande föQande:

För det befintliga bostads- och lokalbeståndet anser förbundel, att kravet på ökad energibesparing bäst lillgodoses bl. a. genom ett låne- och bidragssystem. Därvid bör i varje enskilt fall energivinslen ställas i relation lill de kostnader som krävs för uppnående av energibesparingen. Energibesparing bör således ej ske till orimliga kostnader.

En förutsäitning för att energibesparande investeringar skall kunna göras är givetvis alt del finns möjlighet att finansiera ålgärderna. Förbundel hälsar därför med tillfredsställelse att finansieringen för energihushållande åtgärder enligt kommissionens förslag skall säkerställas för fastighetsägarna. Tyvärr förekommer i dag härvidlag allvarliga brister.

Redovisade besparingar genom de i dag förekommande låne- och bidragsberättigande åtgärderna är endast teoretiskt underbyggda. Man saknar praktisk erfarenhet av åtgärdernas effeki. Förbundel instämmer därför i förslaget till utvärdering av det hittillsvarande systemet.

Förbundet vill understryka vikten av att man även genom praktiska försök i större skala får vetskap om, huruvida föreslagna besparingsåtgärder får någon verklig effekt eller om besparingen endast är teoretisk. Det gäller både den energibesparande åtgärdens effeki som sådan och risken för att energiförbrukningen för tillverkning, transport och uppsättning av isoleringsmaterial, varmvatlenmätare etc. blir siörre än energibesparingen.

Förbundet tror all det effektivaste säliei alt spara värme i byggnader är atl sänka rumstemperaturen till exempelvis max. 20°C. För alt göra övergången mjuk kunde temperaturreduceringen lämpligen genomföras successivt under ett antal år. Genom en sådan reducering skulle också hyresgästernas benägenhei alt ha fönstren slående på glänt dygnet runt för utväd-ring av övertemperalurer minskas.

Enligt kommissionens samtliga alternativ bör projeki som är privatekonomiskt lönsamma ej erhålla bidrag. Förbundet kan inte dela denna upp-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 137

fattning. Alla energibesparande ätgärder är naturligtvis av godo för landet, om de kan ske lill rimliga kostnader.

När det gäller tilldelning av medel för de statliga fastigheternas energibesparing måste det enligt televerket finnas ett enkelt administrativt system.

Utöver redovisade remissyttranden får kommissionen stöd för sitt förslag om utvärdering av hittillsvarande låne- och bidragssystem för energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse av bl. a. konsumentverket, länsstyrelsen i Västmanlands län, IVA, HSB, LO, Svenska elverksföreningen, SABO och TCO.

Kommunernas verksamhet rörande service och rådgivning till fastighetsägare och fastighetsskötare bör enligt kommissionen kraftigt förstärkas.

Statens råd för byggnadsforskning anser att ett genomförande av förslaget är ofrånkomligt och att verksamheten är kritisk för genomförandet av energisparplanen för befintlig bebyggelse, då denna förutsätter frivilliga insatser för energisparande.

Föreslagna insatser fordrar enligt SIND en inriktning och samordning som bör ske inom ramen för den kommunala energiplaneringen. Kommunerna bör därvid ha tillgång till personal och material för att genomföra besiktning och analys av befintligt bostadsbestånd. I samband med besiktning skall fastighetsägaren kunna erhålla en ekonomisk bedömning av olika energibesparingsåtgärder föreslår verket vidare.

Även Näringslivets byggnadsdelegation instämmer i kommissionens förslag samtidigt som man understryker betydelsen av regelbunden information till allmänheten med råd och upplysningar, bl.a. om möjlighelerna till lån och bidrag. Delegationen framhåller vidare i sitt yttrande:

Ett ytteriigare inslag i samhällets informationstjänst borde kunna vara jämförelsetal om t.ex. energiförbrukning vid olika lyper av värmeanläggningar, som visar beräknad förbrukning för en välskött anläggning i olika typfall vad gäller klimatzon, byggnadstyp m. m. Sådana upplysningar bör vara ägnade atl underlätta för allmänheten att vidta åtgärder mot brister eller felaktigheter i värmeanläggningarna eller deras skötsel. Även energiförbrukningen räknat per kvadratmeter lägenhetsyta i olika typfall osv. bör kunna vara av intresse. Samhället bör också så långt möjligt sörja för ytterligare teknisk information bl. a. av den typ som EPD-verksamheten representerar, om vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att spara energi. Även leverantörerna skulle i stor utsträckning genom rapportering till förbrukarna kunna bidra till en förbättrad eldningsskötsel.

En förstärkning av kommunernas service och rådgivning till fastighetsägare och fastighetsskötare anser också Sveriges fastighetsägareförbund vara riktig. I samband med sådan rådgivning bör enligt förbundet givetvis besiktning av fastigheterna normalt förekomma.

Instämmer i kommissionens förslag gör även statens planverk, energi-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 138

sparkommutén och SABO. Däremoi anser Svenska kommunförbundet att några nya ålägganden inte bör påläggas kommunerna förrän en utvärdering har gjorts av inledningsskedet av energisparplanen för befintlig bebyggelse.

Kommissionen föreslår atl en uiredning tillsätts för att skyndsamt överväga sådana ändringar i byggnadsstadgan att t.ex. byggnadsnämnd får möjlighel att inspektera byggnaders energihushållning. Om påpekanden och rådgivning inle räcker bör enligt kommissionen möjligheter till ålägganden atl vidta särskilda ålgärder övervägas av utredningen.

Remissinstansernas inställning till förslaget är delad.

Sålunda förutsätter .y/a/w råd för byggnadsforskning att den föreslagna utredningen kommer till stånd. Även statens planverk, SIND och energisparkommittén tillstyrker förslaget.

Sä gör även LO som i sitt yttrande framhåller:

En sådan utredning ter sig befogad med hänvisning till del ökade ansvar som skall läggas på den kommunala energiplaneringen. Vilka befogenheter som skall ges till byggnadsnämnden bör bli beroende av den inriktning och målsättning den kommunala energiplaneringen kommer att få. I första hand syns del vara angeläget atl kommunerna får möjlighel lill uppgifter om husbeståndets aktuella läge i fråga om värmeeffekriviteten. Jämförande uppgifter om detta kan också bli till nytta för fastighetsägare och fasiigheissköiare, liksom för serviceföretag i VVS-branschen.

Mol bakgrund av svårighelerna atl övervaka efterlevnaden av den byggnadslagstiftning som redan finns är riksrevisionsverket tveksamt till effekterna av de ändringar i byggnadsstadgan som kommissionen förordar. Verket anser därför atl de administrativa konsekvenserna av en sådan utvidgad lagstiftning och möjligheler att övervaka efterlevnaden av den noggrant övervägs innan en utredning tillsätts.

Även bostadsstyrelsen är tveksam till nyttan av atl införa tvingande åtgärder med avseende på atl iniressei är mycket stort bland fastighetsägarna att vidta frivilliga ätgärder. Styrelsen har dock inget emot att frägan närmare uireds även om uppdragei kan inrymma svåriösia frågor om retroaktiv tillämpning av byggbestämmelser.

Näringslivets byggnadsdelegalion betonar också i sitt yttrande att iniressei för energibesparingar f n. är så stort all det inte behövs några tvingande regler för att få lill stånd ell omfattande sparande. Ett obligatorium gentemot fastighetsägarna anses därför vara onödigi. Delegationen förordar vidare atl man så långl möjligt koordinerar energihushållningsin-saiserna med saneringsverksamheien. På så vis kan insatserna genomföras på ett från ekonomisk synpunkt fördelaktigare sätt.

Även Sveriges fastighetsägareförbund anser alt besiktnings- och rådgivningsverksamheten bör vila på frivilligheiens grund.

Kommissionen föreslår all ell syslem för bränsledebilering införs, så att

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 139

hyresgästerna debiteras de faktiska bränslekostnaderna. Systemet bör innefatta kontroll av alt uppvärmningsanordningarna drivs så effektivt som möjligt och att hushållningsåtgärder vidlas av fastighetsägarna.

Även i denna fråga är remissinstanserna delade.

Tillstyrker förslaget gör bl.a. postverket som dessutom menar att det kan finnas skäl för atl fastighetsägarna ges viss kompensation för investeringar som de gör i avsikl att bl. a. nedbringa bränslekostnaderna.

Även SPK tillstyrker förslaget. Nämnden anför därvid i sitt yttrande:

I en utredning som nämnden publicerade i februari i år (1978) - Bränsleklausuler - konstaterades att i många enskilt ägda fasligheter hyresgästerna i dag betalar väsentligt mer för bränsle än de faktiska bränslekosinaderna. Detla beror på konstruktionen av de s. k. bränsleklausuler, som ligger till grund för bränsledebiteringen. En kostnadslrogen bränsledebitering kan endast erhållas om fastighetsägarens intäkter för bränsle varje år stäms av mot faktiska kostnader för bränsle såsom nu sker hos t.ex. företag anslutna till SABO. För att ett sådant system skall få största möjliga verkan för hyresgästen krävs att uppvärmningsanläggningarna drivs effektivt. Ett system för tillsyn och kontroll av dessa bör därför - som kommissionen förordar - åtfölja en övergäng till bränsledebitering efter faktiska kostnader.

Någon erinran mol förslaget har inte statens planverk. Enligt verket bör emellertid närmare utredas hur ett system för faktisk bränsledebitering liksom nuvarande system för hyressättning kommer all påverka faslighets-ägarens intresse för atl genom olika åtgärder minska sin energiförbrukning.

SIND instämmer i princip med kommissionen att ett system för bränsledebitering bör införas. Ett sådant system skulle enligt verket skapa incitament för hyresgästerna att hushålla med värme och varmvatten.

Även Svenska elverksföreningen stöder kommissionens förslag. Utan det föreslagna systemet framstår enligt föreningen den till allmänheten riktade informationen om energihushållning som både ineffektiv och för hyresgästerna vilseledande.

Stöder förslaget gör även länsstyrelsen I Västernorrlands län, energisparkommittén, CDL och Stockholms handelskammare.

En uppdelning av bränslekostnaderna i flerfamiQshus så att varje lägenhet påförs sin andel av dessa kostnader har diskuterats tidigare framhåller bosiadsslyrelsen. En sådan uppdelning är emellertid förenad med tekniska problem vad gäller skillnaden i energibehovet hos i övrigt likvärdiga lägenheter.

Mälningstekniska svårigheter kan antas vara överkomliga, åtminstone på längre sikl. De svårigheter som ligger i skillnader i värmebehovet hos olika lägenheter är del svårare att komma ål, i varje fall i den befintliga bebyggelsen. Exempelvis kräver en hörnlägenhet mera tillförd värme än en lägenhet med mindre fasadyta men samma volym. Transmission lill mellanlägenheter genom mellanväggar och bjälklag kan medföra att grann-

Prop. I918fl9:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 140

lägenheter ofrivilligt får bidra till uppvärmningen av annan lägenhet. En väl genomförd zonindelad värmereglering torde därför enligt styrelsen vara tillräcklig för att uppnå avsedd effekt.

Statens råd för byggnadsforskning anser att det är synnerligen angeläget att skapa bränsledebiteringssystem som ger såväl hyresgästerna som fastighetsförvaltare och fastighetsägare incitament till energihushållning. Rådet har emellertid uppfattningen att ett flertal svårigheter av teknisk och institutionell karaktär föreligger beträffande tillämpningen av sådana system i skilda varianter. Rådet finner det därför angeläget att ytterligare utreda de tekniska och andra problem som är förknippade med en övergång till individuell mätning av värmeenergiförbrukning för debitering såväl i lägenheter som i villa- och radhusområden. Härvid bör enligt rådet också den sparmöjlighet som ligger i en riktigare injustering beaktas. Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom energimätarområdet föreslås mätare typgodkännas.

Något närmare ställningstagande till förslaget om individuell bränsledebitering kan enligt Hyresgästernas riksförbund inte göras förrän hyresrättsutredningen slutfört sitt uppdrag i frågan.

Tveksam till ett brett genomförande av förslaget är LO med tanke på att det i vissa fall kan uppstå mycket stora extrakostnader i förhållande till den förutsebara spareffeklen. Även Näringslivets byggnadsdelegation ställer sig tveksam ttll kommissionens förslag. Delegationen anför sålunda i sitt yttrande:

Med tanke pä den förhållandevis låga energibesparingsmöjligheten, framför allt efter korrekt inreglering av innetemperaturer samt tillämpning av energibesparande åtgärder torde kommissionens förslag, som i och för sig innebär ett starkt incitament för hyresgäster att spara, inte kunna förväntas ge några större besparingseffekter.

Ett system som det föreslagna medför även vissa rättviseproblem, eftersom fluktuationer i värmeåtgång lägenheter emellan i stor utsträckning ligger utanför hyresgästernas möjligheter atl påverka.

Somliga lägenheter med samma våningsyla behöver mer tillförsel av värme än normallägenheter, vilket beror på flera faktorer som t. ex. deras placering i huskroppen, bristfälliga isoleringar i speciella ytterväggar som kan drabba enstaka lägenheter m. m. Vidare uppstår problem med värmetransmission genom lägenhetsskiQande väggar.

Hyresvärden får, om kommissionens förslag genomförs, inte något incitament att spara energi, t.ex. genom förbättrad drift. I stället torde ett system som innehåller incitament att spara energi bäde för hyresgäst och hyresvärd vara att föredra.

I detta sammanhang förtjänar påpekas, att hyresrättsulredningen f. n. har som uppgift att granska olika bränsleklausuler och att dessa frågor således är föremål för särskild granskning.

Avvisande till förslaget är SABO som menar att det f n. är omöjligt av tekniska, administrativa och rättviseskäl all genomföra förslaget vad avser varje individuellt hushåll. Företaget anför vidare i sitt yttrande;

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 141

Om det gäller kollektiv debitering av faktiska bränslekostnader är detta ingen nyhet för SABO-företagen där så skett sedan lång ttd tillbaka. Denna debiteringsform utgör emellertid ett relativt svagt incitament för fastighetsägaren att spara energi. Han kan få svårigheter att få sina kostnader för energisparåtgärder täckta vid hyresförhandlingar men trots detta krävs vid samma förhandlingar att de besparingar som uppstår p. g. a. en minskad energiförbrukning ensidigt skall tillfalla hyresgästerna. Grandprincipen om självkostnadstäckning utesluter dock inte s. k. totalhyra varvid incitamentet för fasttghetsägaren ökar.

Avvisande till det föreslagna systemet är också Sveriges fastighetsägareförbund, som anför:

Att kommissionen reservalionslösi rekommenderar ett sådant system måste bero på att man inte satt sig in i problematiken. Den är så pass komplicerad att enbart genomförande av förslaget säkerligen inte kommer att medföra åsyftad effekt, nämligen minskning av energiförbrukningen. Härigenom har man således icke löst besparingsproblemet. Det är nämligen nödvändigt att också beakta effekterna av hyreslagens nuvarande bruksvärdesystem.

Förbundet föreslår atl bränslekostnaderna bryts ut ur hyressättningssys-temet och att en bränsleklausul utformas som innebär att både hyresgäster och hyresvärdar har fördel av bränslebesparingsåtgärder. Ett sådant system skulle dock enligt förbundet inte stämma överens med hyreslagens nuvarande braksvärdeprincip.

En fråga som nära sammanhänger med det nyssnämnda förslaget om individuell bränsledebilering är individuell varmvattenmätning. Kommissionen föreslår att de tekniska och ekonomiska problem som är förknippade med en övergång till sådan mätning utreds. Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland SPK, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, länsstyrelsen i Västernorrlands län, energisparkommittén, CDL, Näringslivets byggnadsdelegation och Stockholms handelskammare.

Några remissinstanser, som stödjer kommissionens förslag, framhåller dock vissa tekniska och administrativa problem som är förknippade med ett genomförande. Sålunda menar Hyresgästernas riksförbund att i avvaktan på ett ställningstagande om inte nuvarande krav på installation av mätare för individuell mätning enligt byggnadslagstiftningen kan slopas. Liknande synpunkter framförs av SABO som i sitt yllrande framhåller:

Kommissionen föreslår att en utredning av de tekniska och administrativa problem, som är förknippade med en övergång till individuell varmvattenmätning genomförs. SABO instämmer i detla. I avvaktan härpå bör enligt SABO till nuvarande krav i Bostadsfinansieringsförordningen och Svensk Byggnorm på installation av varmvattenmätare knytas en dispensmöjlighet. Kravel medför vissa koslnader, men i praktiken förekommer

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 142

sällan att mätning och separat debitering sker. Med tanke på mätarnas otillföriitlighel är det också tveksamt hur eventuella rättstvister skall hanteras.

Även Sveriges fastighetsägareförbund stödjer förslaget samt pekar på de tekniska problem som finns.

För närvarande föreskrivs i Svensk Byggnorm installation av mätinstrument för varmvatten vid varje tappställe - normalt 3 ä 4 per lägenhet. Hittills torde inle någon energibesparing åstadkommits genoin denna föreskrift. De mätinstrument som för närvarande finns i marknaden har visal sig vara otillföriitliga och har en livslängd om endast några år. Den bristande tillföriitligheten medför att deras Qänlighet som mätare lill grund för fördelning av kostnaderna mellan olika lägenhetsinnehavare kan ifrågasättas. Enligt vad förbundet erfarit har, med hänsyn till alt denna fråga inte kunnat lösas på ett administrativt tillfredsställande sätt, avläsning per lägenhet och tappställe normah inle skett. Redan att åsiadkomma ell avläsningsställe per lägenhet har - framför allt vid ombyggnader - visat sig medföra betydande byggnadstekniska och installationstekniska problem. Någon tillfredsställande teknisk lösning för att anordna central avläsning av den individuella varmvatienförbrukningen finns för närvarande inte. Under åberopande av det anförda vill förbundet ansluta sig til! saml understryka behovet av den av kommissionen föreslagna utredningen. Särskild vikt bör därvid läggas vid frågan om individuell varmvattenmätning kan ske lill rimliga koslnader samt om avläsningen kan ordnas på ett praktiskt och genomförbart sätt.

Möjligheterna till anpassning till soluppvärmning av uppvärmningssystem i främst nytillkommande hus som lämpar sig för centrala solvärmesystem bör enligt kommissionen utredas. Vidare föreslås stöd ges till utveckling av komponenter och system för soluppvärmning.

Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning och LRF som även pekar på möjlighelerna att la tillvara solvärme redan i befintlig bebyggelse.

Statens planverk bedömer att soluppvärmning av bebyggelsen är den viktigaste förnybara energikällan inom den tidshorisont kommissionen har arbetat med. Verket anför:

Tekniken är känd och siegel till kommersiell lanserbarhet i större skala inte långt. Insaiser för att undanröja kvarvarande hinder är därför synnerligen angelägna. Till sådana hör på den tekniska sidan utveckling av värmelagringstekniken så atl säsonglagring av solvärme blir möjlig, samt utveckling av distributionssystem på Qärrvärmesidan som är användbara både för solvärme, spillvärme och konventionella panncentraler. Andra hinder finns på stadsplanesidan. Del gäller att ulveckla bebyggelsemönster för tillkommande bebyggelseområden som gör solvärmetekniken möjlig, alltför tät och alltför gles bebyggelse är från dessa utgångspunkter negativ. Det kan också finnas juridiska problem, t.ex. att lösa avskuggningsrisker från bebyggelse och växtlighet utanför tomtgräns samt organisaioriska och

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 143

ekonomiska, t.ex. atl tillräckligt snabbi finna beställare av en teknik som fortfarande är under utveckling och som i förhållande till konventionell oQe- och eluppvärmning fortfarande ställer sig dyrbarare.

Även Studsvik Energileknik AB framhåller de svårigheter som vidlåder en introduktion av solvärme. Bolaget anför sålunda:

Del framhålls att Svensk Byggnorm (SBN) bör kompletteras med bestämmelser, som underiättar införandet av solenergi. Vi menaratt det i så fall är viktigt atl sådana bestämmelser formuleras så att avsedd effeki verkligen nås. Man kan t. ex. mycket väl ge förmånliga lån för installation av solfångare men man bör samtidigt föreskriva vilka prestanda solfångare då skall uppvisa. Del är också viktigt att bestämmelserna inte får en sådan utformning alt de verkar hämmande på annan lovande utveckling inom energiområdet som leder till minskal behov av oQa och el. Bolaget har redan tidigare i annat sammanhang på samma grunder kritiserat de nya isoleringsbestämmelserna i SBN 75, som leder till mycket kostnadskrävande isolering av alla nya byggnader, oberoende av uppvärmningssätt. Det är angeläget att man väQer en isoleringsstandard som är anpassad till det uppvärmningssätt som den kommunala energiplaneringen påbjuder för områdel ifråga.

Enligt kommissionen bör krav på obligalorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t.ex. simbassänger, övervägas. Förslaget kommenteras bara av ell fåtal remissinstanser. Sålunda anser Riksförbundet eldistributörerna att solenergin bör tas till vara för bl. a. utomhusbad, medan Studsvik Energiteknik AB anser att kommissionens förslag verkar vara mindre välbetänkt, då därigenom lika bra eller bätire lösningar kan hindras i utvecklingen. 1 stället bör enligt bolaget övervägas föreskrifier av andra slag t. ex. mot överdriven användning av el eller imporlbränslen för de av kommissionen åsyftade ändamålen.

Remissinstansernas övriga ställningstaganden till kommissionens förslag avseende soluppvärmning redovisas senare (avsnitt 2.3.5.5).

Inom samhällsplaneringen bör ökad vikt läggas vid energihushållningsaspekter föreslår kommissionen. Detta bör gälla såväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid förbättring och sanering av befintliga områden. Lämpliga vägar för detta föreslås utredas inom ramen för planlagstiftningen.

Förslaget stöds av ett flertal remissinstanser, däribland bostadsstyrelsen som i sitt yttrande bl. a. anför:

När det gäller planeringen av nya områden är det givetvis av stort värde både för de boende och från energipolilisk synpunki om planeringen syfiar till korta avstånd mellan bostäder och arbetsplatser samt om det nödvändiga transportarbetet kan utföras till fots, med cykel eller med kollektiva transportmedel. Detta har framhållits i andra statliga utredningar och i den översiktliga planeringen börjar man mer och mer att prioritera sådana mål.

När det gäller genomförandet av sådana planeringsintentioner visar det sig ofta att de styrmedel som står en enskild kommun till buds ofta är för

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 144

svaga samt att konkurrensen mellan olika kommuner om företag och skattebetalare i många fall försvårar ett genomförande av de vällovliga ambitionerna.

Stödjer förslaget gör även statens råd för byggnadsforskning. Rådet framhåller att särskilt frågor som berör införandet av flödesenergisystem, främst solvärme och värmepumpar kopplade till energilager, i befintlig och ny bebyggelse bör beaktas inom samhällsplaneringen.

Det av kommissionen avgivna förslaget bör enligt statens institut för byggnadsforskning skärpas och preciseras. Bl. a. bör kommunen i sin fysiska planering beakta möjlighetema i ett längre tidsperspektiv att försörja olika geografiska områden med erforderlig transportservice. Vidare måste enligt institutet kommuner och andra samhällsplanerande organ analysera problemet med energihushållningens beroende av huruvida den framtida bebyggelsen styrs in mot ett kompakt eller glest mönster.

Liknande synpunkter framförs även av statens planverk. Verket pekar på att genom lagen om kommunal energiplanering har förutsättningar skapats för planering av energiproduktton och distribution i syfte att främja energihushållningen. Den kommunala energiplaneringens samordning med annan kommunal planering, bl. a. fysisk översiktsplanering, transport- och trafikplanering, måste dock enligt verket utvecklas.

Flera länsstyrelser stödjer kommissionens förslag. Sålunda stödjer länsstyrelsen I Uppsala län förslaget och menar dessutom att energifrågor bör ges utrymme inom ramen för den regionala utvecklingsplaneringen. Liknande synpunkter framförs också av lånsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Örebro lån.

Även Miljöförbundet och Jordens vänner stödjer kommissionens förslag. Organisationerna framhåller i sitt gemensamma yttrande:

Kommissionen menar "ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekter inom samhällsplaneringen". Vi ser denna attityd som positiv. De olika sektorerna i samhället kan inte behandlas var för sig som så ofta görs i utredningar. En mer utspridd bebyggelse innebär t. ex. ökat transportbehov, ökade kommunala kostnader, sämre möjligheter för Qärr- och solvärme etc. Vi ser därför med oro på den alltmer ökande andelen småhus, inte minst ur den synvinkeln att värdefull jordbruksmark tas i anspråk. En lagom utspridd bebyggelse där inslaget av skolor, arbetsplatser och service är stort och där lokala energikällor spelar en stor betydelse är ett attraktivt alternativ.

Planeringsfrågornas betydelse framhålls även i Svenska naturskyddsföreningens yttrande. Föreningen anför sålunda:

När det gäller energisparande i nytillkommande bebyggelse vill föreningen långt starkare än kommissionen förorda att byggnaderna ges en sådan utformning och lokalisering att solstrålningen på platsen tas till vara på bästa sätt. Detta kräver ett delvis ändrat tänkande både i fråga om sam-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 145

hällsplaneringen och i fråga om byggnadskonstruktionen. Med tanke på att den bebyggelse som byggs i dag kommer att bestå i huvudsak oförändrad och därmed låsa byggnadens värmeegenskaper i stort till i varje fall långt in på 2000-talet är det angeläget att det önskade nya tänkesättet slår igenom i nyproduktionen omgående.

Det är nödvändigi att hela boendeplaneringen inklusive planeringen av bostadskomplement och serviceinstitutioner sätts in i ett större energipolitiskt sammanhang framhåller Svenska riksbyggen. I ett sådant sammanhang bör därför belysas sambandet mellan bebyggelsestraktur, trafikförsörjning, arbetsplatslokalisering, planering av fritidsbebyggelse, hushålls-straktur m. m. och total energiförbrukning i samband med boendet.

Andra remissinstanser som stödjer kommissionens förslag är Hyresgästernas riksförbund, HSB och Näringslivets byggnadsdelegation.

2.3.2.5 Övrigt

Utöver redovisade förslag till specifika energihushållningsåtgärder för industri, samfärdsel och byggnader lägger kommissionen fram förslag syftande till förbättrad energieffektivitet i bl. a. hushållsapparater och gatubelysningsarmaturer. Vidare föreslås att alternativa och kompletterande uppvärmningsformer till elvärme i fritidshus utreds.

För att effektivisera användningen av el i hushållen föreslås att energideklaration av hushållsapparater införs. Förslaget stöds av flera remissinstanser, däribland konsumentverket. Verket, som tidigare har väckt frågan, framhåller att förhandlingar mellan verket och näringslivet har inletts i syfte att ta fram riktlinjer för nämnda deklarationer.

Ett införande av energideklaration bedöms av CDL kunna bidra till ett ökat energimedvetande hos allmänheten. Däremot anses en energideklaration i sig inte medföra någon nämnvärd minskning av energiförbrukningen.

Förslaget stöds också av Föreningen för elektricitetens rationella användning då det kan få viss psykologisk verkan. Enligt föreningen får dock inte underskattas svårigheterna att fastställa entydiga mätmetoder. Även Svenska elverksföreningen framhåller svårigheterna härmed.

Andra remissinstanser som stödjer förslaget är energisparkommittén och Svenska naturskyddsföreningen.

Avstyrker förslaget gör SIND. Verket framhåller att det är långt ifrån säkert att en apparat med låg energiförbrukning är den samhällsekonomiskt mest lönsamma. I stället bör information lämnas till konsumenterna om hur hushållsapparater kan utnytQas på ett effektivt sätt.

För att stimulera en övergång till energieffekliva apparater föreslår kommissionen att ålgärder genomförs inom den statliga bostadslånegivningen. Förslaget stöds av energisparkommittén.

Konsumentverket förutsätter att föreslagna åtgärder är tänkta atl tillämpas såväl vid ny- och ombyggnad som vid utbyte av äldre energikrävande 10   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 146

apparater. Enligt verket medför förslaget sannolikt att gränsvärden måste fastställas för vad som är godlagbar energiförbrukning med hänsyn tagen till funktion och kapacitet.

Verkei har inlett arbetel med en fältmätning av hushållens praktiska energiförbrukning. De resultat som kommer fram och de mätmetoder för energiförbrukning som fastställs i riktlinjerna för energideklaralion bör enligt verket kunna utgöra ett lämpligt basmaterial vid fastställandet av gränsvärden.

I och för sig anser bostadsstyrelsen det vara av värde att energisnåla apparater används i hushållen. Styrelsen anser dock att åtgärder ej genomförs i den statliga bostadslånegivningen utan i stället bör behandlas i likhet med andra konsumentinriktade åtgärder inom konsumentorganisatto-nerna.

Även Näringslivets byggnadsdelegation ställer sig avvisande lill förslaget, eftersom man bara kan styra en del av hushållselförbrukningen med bostadslånegivningen i och med atl åtskilliga apparater installeras utan varje samband med byggnadsåtgärder. I det fall reglering skall ske bör den enligt delegaiionen vara utformad på samma sätt som gällande regler för bl. a. S-märkning, dvs. gälla det slag av lös egendom som kontrollen avser att styra.

1 syfte all motverka onödig energiförbrukning erinrar konsumentverket om sitt i annat sammanhang väckta förslag om utvidgning av marknadsföringslagen (1975: 1418). Enligt förslaget bör det med hjälp av nämnda lag skapas möjlighet att förbjuda företag atl säQa produkter som är onödigi energislukande i förhållande lill andra, från funktionssynpunkt likvärdiga produkler.

Förslag atl införa obligatoriska startklockor för motor- och kupévärmare har ej lagts fram av kommissionen. Däremot stöds införandet av en sådan åtgärd av energisparkommUtén och Föreningen för elektricitetens rationella användning.

Enligt kommissionen bör användas effektivare armaturer i gatubelysningen. Förslaget stöds av Föreningen för elektricitetens rationella användning och Motormännens riksförbund.

Enligt Riksförbundet eldistributörerna lorde bättre resultat från energihushållningssynpunkt erhållas om normer ges för vilka stråk som skall belysas och hur Qusstark gatubelysningen bör vara.

Övergång till effektivare armaturer kan enligt kommissionens expertgrupp för energihushållning förmodas ge en besparing av 0,4 TWh år 1990. Kostnaderna för att uppnå detta resultat har ej beräknats. Enligt Svenska elverksföreningen torde den angivna besparingen förutsätta bl. a. förtida utbyte av armaturer. Kosinaden blir härigenom orimlig enligt föreningen.

Alternativa och kompletterande uppvärmningsformer till elvärme i fritidshus bör enligt kommissionen utredas. Förslaget stöds av CDL och Näringslivets byggnadsdelegalion.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 147

Delegationen understryker emellertid att uppvärmning av fritidshus med elradiatorer har betydande fördelar i jämförelse med andra uppvärmningsformer. Delegationen anser det därför vara väsentligt att den föreslagna utredningen inte inriktar sig alltför hårt på viss typ av uppvärmningssystem utan lämnar spelrum för alternativa möjligheter.

Enligt SIND är en utredning i enlighet med kommissionens förslag onödig, då statens planverk har ett motsvarande uppdrag.

2.3.2.6 Stödjande insaiser

För att skapa förståelse för behovet av att åtgärder i energibesparande syfte vidlas är det väsentligt att allmänheten fortlöpande informeras och utbildas. Det är också viktigt att människornas uppslag, idéer m.m. om olika åtgärder kan kanaliseras till berörda organ. Kommissionen föreslår därför atl information till och från allmänheten och utbildning i energifrågor, inte minst i skolan, förstärks.

Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland SIND.

Beträffande förstärkningar av insatserna är det enligt verkets bedömning i första hand fråga om att samordna insatser för information och utbildning med de utrednings- och utvärderingsinsatser som görs på olika håll. Denna samordning bör berörda myndigheter och kommittéer kunna åstadkomma inom ramen för sina nuvarande resurser.

Beträffande skolundervisningens betydelse i sammanhanget har verket uppfattningen att en allmän höjning av kompetensnivån är förmånlig, men att en bättre kunskap om hur och var insatser bör göras är önskvärd innan insatserna verkställs. Anspråken på skolväsendel kan vara så pass stora f. n. all energiundervisningen bör inriktas på att komplettera fackutbildningen på olika nivåer snarare än den allmänna grundutbildningen.

En ökad utbildning inom energiområdet är mycket angelägen anser SÖ. För all utbildningen skall bli effektiv fordras emellertid att berörda lärare får lämplig fortbildning. Detla gäUer i första hand lärare i tekniska och vissa yrkesinriktade ämnen men även lärare i naturvetenskap och samhällskunskap.

Kommissionens syn på behovet av förstärkta informations- och utbildningsområden inom energiområdet delas av CDL, som emellertid konstaterar atl det inte finns personal tillgänglig med erforderliga kunskaper för arbetsuppgifterna. Därför föreslås att insatserna i första hand inriktas på utökad utbildning av energitekniker.

Flera instanser som delar kommissionens förslag framför förslag och synpunkter på hittills gjorda informationsinsatser på energiområdet samt på hur sådana insaiser i framtiden skall få ökad effekt.

Sålunda anför statskontoret i sitt yttrande:

På grund av en vitt spridd medvetenhet om energiproblemen är det möjligl atl situationen på kort sikt trots allt är gynnsam för atl allmän

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 148

energisparpropaganda skall ha effeki. Om medborgarna emellertid skall visa uthållighet i ett samhällssolidariskt hushållningsarbete torde det vara nödvändigt att komplettera de informativa insatserna med absoluta och tydliga resiriktioner för utmanande lyxkonsumtion av energi (sportbilar, motoryachter, simbassänger) i de samhällsskikt där hushållsekonomin inte lägger hinder i vägen för en från samhällets och andra medborgares utgångspunkt utmanande livsstil.

För alt energisparåtgärderna skall få full genomslagskraft krävs det enligt konsumentverket att konsumenterna själva vid produktval och i samband med förbrukning är medvetna om att det är angeläget att spara energi och vet hur man kan åstadkomma ett sådant sparande. Detta aktualiserar enligt verket frågan om konsumenternas informationsbehov och möjlighetema att lämna adekvat information till dem. Verket konstaterar:

Konsumentverket kan här liksom en rad andra myndigheter göra vissa insatser. Detta sker i samarbete med energisparkommittén som här har ett huvudansvar. Ett av problemen i sammanhanget är att etermedierna som från effektivitetssynpunkt är särskih lämpliga för sådan information är tillgängliga i endast begränsad omfattning. Konsumentverket anser det vara beklagUgt att Sveriges Radio i sin programverksamhet endast i ringa utsträckning behandlar konsumentfrågor. Inte minst gäller detta information om möjligheterna att spara energi på de punkter detta verkligen kan löna sig både hushålls- och samhällsekonomiskt.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands lån är det angeläget att informationen om energisparåtgärder fortlöpande förnyas så att intresset för översyn av energianvändningen vidmakthålls och helst ökas. Inte minst viktigt är det därvid att informationen också direkt riktar sig till övriga företag i sådana branscher inom vilka statsbidrag har utgått och där utvärderingen visar på entydigt goda resultat. Riktad information bör förutom till näringslivet enligt länsstyrelsen även ges till kommuner, landsiing, bostadsföretag m.fl.

Informaiion och utbildning kan ha sin betydelse när det gäller att öka förståelsen för energisparande anser Motormännens riksförbund, som dock framhåller atl viktigare än ett slort utbud av informationen är informations innehåll. För mycket och för ensidig information kan enligt förbundel medföra andra resultat än man tänkt. Liknande synpunkter framförs av Riksförbundet eldistributörerna som menar att energisparkampanj inle bör vara en ständig företeelse utan endast tillgripas vid akuta fall.

2.3.3 Bränsleförsörjning 2.3.3.1 Olja

För atl öka försörjningstrygghelen vad avser landets oQeförsörjning föreslår kommissionen att statsmakterna skall ingripa med ålgärder i syfte att hindra atl oQepriserna tillåts sjunka under en viss nivå. Genom att

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 149

införa sådana åtgärder, t.ex. i form av en försörjningsmotiverad avgift, skapas kommersiella garantier för dem som satsar på introduktion av till oQa alternativa bränslen.

Kommissionen föreslår vidare att insatserna för prospektering efter oQa utomlands kraftigt höjs och att den statliga kreditgarantin om 2000 miQ. kr. för bl. a. förvärv av andelar i oQefynd höjs. Enligt kommissionen bör Sverige sträva efter att sluta långsiktiga avtal om leveranser av råoQa och produkter från vissa oQeproducerande länder varför förhandlingarna med Norge snarast borde fullföQas. Initiativ bör även tas till förhandlingar med andra oljeproducerande länder för att ingå liknande avtal.

Under senare tid har de svenska raffinaderierna kommit atl befinna sig i ett besvärligt lönsamhetsläge, främst till föQd av konkurrens från import av färdiga produkter från den s. k. spotmarknaden. Utvecklingen medför att såväl beredskapen för kortsiktiga akuta kriser som den långsiktiga försörjningstryggheten är i fara. Kommissionen föreslår därför att åtgärder snarast vidtas för att säkra den inhemska raffinaderikapaciteten.

Osäkerheten om utvecklingen av oQemarknaden kan innebära krav på att landets oQeberoende måste minskas snabbare än vad man hitttlls haft anledning att räkna med. Kommissionen föreslår därför att planeringen genomförs så att åtgärder för bättre hushållning, övergång till alternativa bränslen och oQepolitiska åtgärder kan påskyndas och utvidgas.

Kommissionens förslag till att öka försörjningstryggheten i oQeförsörj-ningen får i stort stöd av remissinstanserna utom vad avser förslaget om införandet av en försörjningsmotiverad avgift på oQa.

Del sistnämnda förslaget tillstyrks dock av domänverket. Svenska kommunförbundet och Svenska värmeverksföreningen. Domänverket säger sålunda i sitt yttrande:

Domänverket biträder uppfattningen att långsiktiga incitament bör skapas för att påskynda utvecklingen av alternativa bränslen. Införandet av minimipris måste dock ske med mycket stor försiktighet med beaktande bl.a. av de ekonomiska konsekvenserna för svensk industri. En kombination av minimipris eller skatt på oljeprodukter med samtidig stimulans av alternativa energibränslen successivt introducerade i takt med det sam-häUsekonomiska utrymmet kan vara en framkomlig väg. Föreslagen utredning om lämpliga former för erforderlig styrning bedömes angelägen.

SIND stöder syftet med kommissionens förslag men anser inte att en särskild avgift är motiverad. Verkets synpunkter framgår av föQande utdrag ur verkets yttrande:

Osäkerheten om den framtida prisulvecklingen på petroleumprodukter är betydande. F. n. kännetecknas oQemarknaden av ett överskott till föQd av en svag inlernationell efterfrågan. Denna kan häriedas till den låga ekonomiska akttvitet som sedan några år ttllbaka råder i västväriden. Priset på oQeprodukter har sålunda tidvis fallit under senare år både i reala och i nominella termer.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 150

Det torde dock råda en någorlunda bred enighet om att de aktuella pristendensema är ett övergående fenomen — främst föranledda av kortsiktiga konjunkturella störningar. För såväl företag som hushåll innebär den aktuella situationen att investeringsbeslut som baseras på nuvarande oQepriser blir felaktiga sedda i ett längre perspektiv. Del kan gälla såväl valet av produktionsteknik i industrin som valet av uppvärmningsform bland hushållen.

SIND kan stödja syftet med detta förslag men anser inle att en särkild avgifl är motiverad. Med den styrmedelsinriktade funktion som energibeskattningen avses få i framtiden förefaller del naturligare att tillgodose det ovan angivna syftei inom energibeskattningens ram. Vad det gäller är att energipriserna ges en med hänsyn till allmänna energipolitiska mål avvägd nivå. Kortsiktiga avvikelser från en på basis av långsiktiga överväganden fastlagd politik motiverar inte att någon särskild avgift införs av den typ som EK föreslår.

Förslaget avvisas av SPK, CDL, HSB, Jernkontoret, Motormännens riksförbund, Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare, Svenska petroleum institutet, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF och Sveriges grossistförbund. Sålunda framhåller CDL att ett minimipris på oQa i Sverige kan befaras medföra fördyrad oljeimport och försämrad konkurrensförmåga för exportindustrin. Ett införande av minimipris på oQa måste därför ske genom internationella överenskommelser. Liknande synpunkter framförs även från Jernkontoret. Då Svenska petroleum institutet ej ser någon möjlighet till att oQepriserna kommer atl sjunka finner institutet inte skäl föreligga för ett införande av den föreslagna avgiften.

Förslaget om att insatserna för prospektering efter oQa utomlands skall höjas stöds av bl.a. SIND, domänverket, länsstyrelsen I Göteborgs och Bohus län, IVA, CDL, Jernkontoret, LO, Motormännens riksförbund. Statsföretag AB, Stockholms handelskammare och Svenska värmeverksföreningen. I sitt yttrande framhåller Statsföretag AB atl erfarenheterna hittills givit vid handen atl det är svårl alt finna prospekteringsobjekl i tillräcklig omfattning i Nordsjön. Därför bör enligt företaget även projekt sökas utanför detta område. Domänverket och TCO framhåller också betydelsen av atl prospekieringen efter olja i Sverige fortsätter.

Kommissionens förslag avseende ålgärder inom prospekteringsområdet delas inle av riksrevisionsverket och Svenska naturskyddsföreningen. Riksrevisionsverket framhåller i sitt yttrande att de resurser kommissionen föreslår för oQeprospektering och förvärv av andelar i redan konstaterade fynd synes vara alltför marginella samtidigt som man bör beakta att utvin-ningskoslnaderna i de aktuella områdena är kraftigt stigande. Enligt verkets uppfattning bör i första hand andra medel användas för att försöka uppnå långsiktiga leveranser av oQa.

Svenska naturskyddsföreningens negativa inställning till kommissionens förslag är grandad på att flertalet av de förslag som kommissionen lägger fram avseende oQa syftar till att öka försörjningstryggheten och inte till atl

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 151

minska oljeberoendet. Föreningen anser därför att de pengar som kommissionen föreslår på olika sätt skall användas till att öka försörjningstrygghelen i stället bör användas lill alt öka tillgången på till oQa alternativa bränslen.

För att möjliggöra förvärv av andelar i redan konstaterade oljefynd och deltagande i investeringar för utvinning av oQa föreslår kommissionen all den statliga kreditgaranti som finns lillgänglig för sådant ändamål höjs. Förslaget tillstyrks av i stort samma instanser som tillstyrkeratt insatserna för prospektering höjs. De remissinstanser som avstyrkte sådana insatser är som har redovisats tidigare även negativa mot här ifrågavarande förslag.

Kommissionens förslag om att initiativ bör tas till all förhandlingar kommer till stånd mellan Sverige och vissa oljeproducerande stater, inkl. Norge, får slöd av kommerskollegium, SIND, domänverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, CDL, Motormännens riksförbund. Statsföretag AB och Svenska värmeverksföreningen. Även LO stödjer förslaget och framhåller däruiöver i sill yttrande;

Beträffande de bilaterala förhandlingarna med Norge anser LO det viktigt att dessa ägnas starkt intresse från svensk sida och bedrivs aktivt. Det är dock inte bara en fråga om att uppnå vissa utfästelser om råoljeköp från Norge. Här aklualiseras ömsesidigt samarbete inom hela industriområdet, där verkstadssektorn, den elektro-tekniska industrin, kemiska induslrin, raffinaderiutbyggnaden m. m. bör bli föremål för överenskommelser. Delsamma gäller eventuellt samarbele om nalurgasutvinning och -transport.

Svenska petroleum institutet tar i sitt yttrande upp frågan om möjligheten att minska riskerna för slörningar på oQemarknaden. Institutet föreslår därvid att regeringen inom International Energy Agency (lEA) eller annal lämpligt internationellt organ skall verka för att en samverkan kommer till stånd med de oljeexporterande staternas organisation OPEC om den framtida oljeförsörjningen. Även LO betonar vikten av arbetet inom lEA. Däremot anser Fältbiologerna all Sverige skall lämna organisationen.

Av skäl som lidigare har redovisats är Svenska naturskyddsföreningen negativt inställd ttll alt åtgärder vidtas enligt kommissionens förslag. Även Stockholms handelskammare är mycket tveksam om långsiktiga avtal om leveranser av oQa bör eftersträvas.

De inhemska raffinaderierna befinner sig i ett besvärligt lönsamhelsläge, vilket kan komma att påverka möjligheterna till inhemsk förädling av råoQan. Kommissionen föreslår därför alt ålgärder snarasi vidtas för all säkra den inhemska raffinaderikapacitelen.

Förslaget stöds av riksrevisionsverket som dock framhåller all ett större statligt ekonomiskt engagemang för alt bevara befintlig raffinaderikapacitel endast kan komma i fråga av försörjningsberedskapsskäl. Förslaget Slöds även av SPK, SIND, domänverket, LO, SAS och Svenska värme-i 'erksförenlngen.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 152

Svenska petroleum institutet har inget att erinra mot all åtgärder vidtas för att säkra den nuvarande inhemska raffinaderikapacitelen, inte minst från beredskapssynpunkt. Svårigheten ligger enligt institutet emellertid i att urforma ett sådant stöd, utan att detta kommer att innebära diskriminering gentemot förelag, som raffinerar råoQa vid egna raffinaderier i andra europeiska länder och inle minst vid raffinaderier belägna i övriga skandinaviska länder. Det bör dessutom observeras, att nuvarande raffinaderikapacitel icke täcker de svenska behoven. Import av raffinerade produkter är en nödvändighet framhåller institutet.

I den mån energipolitiken leder till sådana förändringar i konsumtionsmönstren för flytande bränslen och drivmedel att raffinaderierna måste kompletteras med speciella processutrustningar för att kunna anpassas till genom politiska beslut ändrade förhållanden, utgår institutet i sitt yttrande från att regeringen genom lån eller lånegarantier är beredd att underlätta erforderlig finansiering härav.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som också stödjer kommissionens förslag avseende åtgärder för den svenska raffineringsindustrin riktar uppmärksamheten mot att kommissionen ej närmare har behandlat landets försörjning med petrokemiska råvaror. Länsstyrelsen framhåller att den sedan länge har hävdat att en utbyggnad av krackerkapaciteten i Stenungsund eller alternativt Lysekil/Göteborg är angelägen. För att därvid säkra den petrokemiska industrins råvarubehov kan enligt länsstyrelsen en utbyggnad av raffinaderikapaciteten vara erforderlig.

Av tidigare redovisade skäl är Svenska naturskyddsföreningen negagtivt inställd till förslag i av kommissionen angiven riktning. Avvisande är även Motormännens riksförbund som anser att det ur konsumentsynvinkel är viktigt atl de inhemska raffinaderierna behåller konkurtens från utlandet.

SPK, som stödjer kommissionens förslag, framför liknande synpunkter då nämnden anger atl del är rimligt att försöka upprätthålla ett utrymme på omkring 20 procent av den totala oQeförbrukningen för fördelaktiga köp av färdigprodukter på den s.k. spotmarknaden. Ett sådant utrymme kan utnyttjas av bl. a. mindre, oberoende oQeföretag vilkas existens på marknaden enligt nämnden stimulerar en effektiv konkurrens som verkar i prisdämpande riktning.

Kommissionen föreslår att planeringen genomförs så att skilda åtgärder för bättre hushållning, övergång till alternativa bränslen och oQepolitiska åtgärder kan påskyndas och utvidgas. Förslaget stöds av bl.a. bostads-styrelsen, domänverket och Svenska värmeverksföreningen.

Mot bakgrund av den oro landets stora oQeberoende inger remissinstanserna, vilken har redovisats tidigare (avsnitt 2.2.2), framförs viss kritik av bl. a. FOA och DFE mot att kommissionen inte tillräckligt har belyst frägor om försörjning i krisläge och en forcerad avveckling av oQeberoendet.

Enligt vad CDL anför bör man se betydligt allvariigare på riskerna för störningar i oQetillförseln än vad kommissionen har gjort varför föreslås att

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 153

en konkret plan snarast upprättas för att minska oQeberoendet. Liknande synpunkter framförs också av Svenska naturskyddsföreningen som dessutom föreslår att när en sådan plan föreligger den även sätts i verket.

En fråga i vilken kommissionen ej framlägger några konkreta förslag men som har tilldragit sig några remissinstansers intresse är frågan om beredskapslagring av oQa. Sålunda framhålls från bl. a. ÖEF, länsstyrelsen i Södermanlands län, länsstyrelsen i Värmlands lån och SAS det angelägna i att även framdeles beredskapslagring av oQa ges hög prioritet. Sveriges redareförening framhåller i sitt yttrande att den huvudsakligen genom staten nu pågående uppbyggnaden av beredskapslager för oQa ej kommer att vara genomförd förrän år 1984. Mot bakgrund av att upplagt svenskt tanktonnage representerar en stor outnytQad lagringskapacitet föreslår föreningen att denna möjlighet till tidigareläggning av oQeinköpen genomförs.

2.3.3.2 Naturgas

En bedömning av om naturgas bör införas i Sverige är enligt kommissionen avhängig av bl.a. varifrån sådan gas skulle komma och vilka kostnader den skulle betinga. Frågan om naturgasintroduktion beror därför på resultatet av förhandlingar inom området. Kommissionen räknar i sina energialternativ A-C år 1990 med 11 TWh gas. Någon gas är ej medräknad i alternativ D.

Om rörtransporterad naturgas från närliggande produktionsområden, t.ex. Nordsjön, kan etableras i tillräcklig omfattning och med tillräcklig uthållighet för att bära uppbyggnaden av ett distributionssystem, skulle enligt kommissionen större användning av naturgas än vad som har förutsatts i något av alternativen A-D kunna vara befogad.

Kommissionen föreslår att förhandlingar, insatser för att föQa den internationella utvecklingen och studier av olika utbyggnadsalternativ fullföQs.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker kommissionens förslag.

Flera instanser är dock tveksamma till själva sakfrågan, nämligen om naturgas skall introduceras i det svenska energisystemet. Dock framhålls i flera fall att naturgasen är ett miQövänligt bränsle. Sålunda anser institutet för vatten- och luftvårdsforskning att naturgas från emissionssynpunkt är den renaste fossila produkten. Detta skulle av miljömässiga skäl enligt institutet motivera en större satsning än vad kommissionen föreslår i sina energialternativ.

Även statens naturvårdsverk anser att naturgas är relativt miQövänligt. Verket framhåller dock att gasens sammansättning därvidlag är betydelsefull.

Statens planverk anser, att innan gas introduceras i större omfattning bör olika distributionsformer, deras säkerhetsproblem och regionala konsekvenser studeras ingående. En ny tung infrastruktur, som för att vara

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 154

lönsam kräver stora leveransvolymer och säker avsättning, kan enligt verket innebära en stark koncentration av verksamheter till ledningsnätets omland. Detta medför med stor sannolikhet en förstärkning av den regionala obalansen i Sverige anför verket vidare. Behovei av säkerhetsbestämmelser m. m. för markförlagda ledningar måste därvidlag även uppmärksammas.

1 studiet av olika utbyggnadsalternativ bör enligt NE redan från början beaktas möjligheterna att integrera ett framtida distributionssystem för naturgas och inhemskl producerad gas från biobränslen av olika slag. Liknande synpunkter framförs också av Studsvik Energiteknik AB som menar att trots att naturgas inte har bättre uthållighet än oQan, kan investeringar i gasnät ändå vara motiverade med tanke på en framtida inhemsk syntetgasproduktion.

I likhet med andra remissinstanser anser domänverket naturgas vara en miQövänlig energikälla. Enligt verkei skall dock delta vägas mot möjligheterna för försörjningstrygghel, de mycket höga investeringskostnaderna för erforderliga rörsystem och risken att tillgångarna sinar.

Länsstyrelsen I Uppsala län anser också naturgas vara en av de mest miQövänliga enegikällorna. Konflikter kan dock enligt länssstyrelsen uppstå med andra markintressen i samband med att ledningsnät anläggs. Överföring av gas österifrån föreslås vidare tas upp till fömyad behandling.

Även länsstyrelsen i Södermantands län framhåller naturgasens miQömässiga fördelar samt biträder kommissionens förslag. Länsstyrelsen anser dock att kommissionen inte har analyserat säkerheten i tillförseln av naturgas och att det är väsentligt att klara ut vad som kan länkas inträffa vid en framtida avspärrning.

Kommissionens förslag är enligt länsstyrelsen i Malmöhus län inle tillräckligt långlgående. Enligt länsstyrelsen talar flera skäl för en kraftigare satsning på naturgas än vad kommissionen räknar med i sina energialternativ.

Bland de anförda skälen kan framhållas gasens miQöegenskaper och att tekniken i samband med distribution och användning är färdigutvecklad. Vidare anförs att tillgången på naturgas är god och atl gasleveranser kan säkras genom fleråriga avtal vilkel kan utgöra en garanti för kontinuerliga och säkra leveranser. Enligt länsstyrelsen ökar försörjningsbredden samt att leveranssäkerheten och oberoendet blir siörre i det fall gas används som komplement till oQa.

Rörgasimport från näraliggande produktionsområden börenligt länsstyrelsen inte vara en föruisättning för en ökad naturgasanvändning. Import av flytande naturgas från andra produktionsområden synes sålunda helt realistisk från såväl tekniska som ekonomiska synpunkter och bör tillsammans med rörimporterad gas ge en ökad försörjningstrygghel, framhålls det vidare i ytlrandel. Liknande synpunkter framförs även av Skånes handelskammare.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 155

AB Asea-Atom finner att nalurgasimport kan vara ett realistiskt kompletteringsalternativ till oQan om distributionsnätet kan länkas in i ett internationellt syslem. F. n. syns dock enligt bolaget de fördelar som naturgasen obestridligen har inte uppvägas av nackdelarna i form av höga investeringskostnader, bibehållet importberoende, otrygga leveransförhållanden och risker i form av sårbarhet och konsekvenser vid katastrofhändelser.

Eftersom troligen vissa fördelar, t.ex. miQömässiga, kan erhållas vid användning av naturgas gentemol oQa bör gas enligt Jernkontoret i viss utsträckning kunna ersätta oQa. I likhet med några andra remissinstanser framhåller kontoret att ett rörledningssystem för naturgas också är användbart för transport av andra gasformiga bränslen, t. ex. gas från kolför-gasningsanläggningar. Kontoret anser därför att trots naturgasens korta livslängd bör beslutet om införande av naturgas i Sverige inte fördröjas eller förhindras.

Beträffande naturgasens roll i svensk energiförsörjning framhåller LO att det i ett snävt perspektiv är naturiigt att komma fram till kommissionens slutsals, nämligen alt ett utnytQande är förenat med relativt stora kostnader och osäkra framtida pris- och leveransförhållanden. Mot slutet av seklet torde naturgas i rör bli mer knapphetspåverkad i Europa än råoQan, bortsett från den utveckling flytande naturgas per fartyg som det råder stor ovisshet om, men å andra sidan kan betydande fynd på den norska kontinentalsockeln i framtiden komma att förändra bilden på ett avgörande sätt framhåller organisationen vidare. Med tanke härpå och på de mindre hälso- och miQöolägenheterna vid naturgasanvändning anser LO det väsentligt att man håller en aktiv beredskap på detta område. Nordiska förhandlingar kan härvidlag spela en avgörande roll.

I sitt yttrande framhåller Svenska gasföreningen att kvarvarande stadsgasverk på ett positivt sätt skulle kunna bidra till en introduktion av naturgas. Sålunda finns erforderliga ledningsnät eller kan de byggas ut till attraktiva energikunder! Härutöver utgör enligt föreningen stadsgasverkens personal en resurs av stor betydelse, när naturgas skall etableras i landet. Om så sker är det därför väsentligt att stadsgasverken överlever anför föreningen vidare och föreslår som en första av stödåtgärder alt energiskatten på stadsgasverkens mest använda råvara, lättbensin, elimineras. I övrigi hänvisar föreningen till Swedegas AB remissyttrande.

De ringa kvantiteter gas som finns med i kommissionens rapport har inle lett till någon nämnvärd minskning av oQeberoendet framhåller Swedegas AB i sitt yttrande. Naturgasen medför emellertid enligt bolaget, om den sätts in i en någorlunda betydande omfattning i den svenska energiförsörjningen, en riskspridning, som ökar försörjningstryggheten i många om än inte alla krislägen.

Bolaget anför vidare i sitt yttrande:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 156

Kommissionens benägenhet att se gasen som ett övergående stadium är vansklig av tre skäl. För det första kan en energibrist under slutet av 1980-talet - dvs. innan de fömyelsebara energislagen hunnit bli etablerade - få allvarliga konsekvenser för samhället. Naturgasen är det enda för Sverige nya energislag, som med befintlig teknik kan introduceras redan under 1980-taIets början. Detla kan visa sig få avsevärd betydelse för den händelse kommissionens behovsprognos skulle visa sig vara för låg. För det andra är erforderliga investeringar i ledningsnät användbara även för en framtida distribution av syntetisk naturgas (SNG) - exempelvis baserad på svensk energiskog. Industrin har i det läget anpassat sig för gasanvändning, vilket därigenom underlättar introduktionen av sådana nya energikällor. Fördel tredje har bedömningarna rörande gasens uthållighet efter hand blivit mer positiva. På kontinenten räknar man med att naturgasen förblir en expanderande energikälla långt in på 2000-talet.

Naturgasen torde dessutom vara del enda av de för Sverige nya energislagen vars kostnader med en rimlig grad av säkerhet i dag kan bedömas. Gaspriser och investeringar är kommersiellt betingade och ett gasprojekt blir därmed beräkningsbart. Det faktum att gasens kostnader, i förhållande till exempelvis oQans, kan anges borde inte ensidigt läggas gasen till last vid jämförelse med andra nya energislag vars kostnader endast i ringa grad är kända.

Bolaget framhåller vidare att en väsentlig del av merkostnaden för gas jämfört med oQa kan Qänas tillbaka genom minskad miQöförstöring.

Den osäkra och i tiden begränsade tillgången på naturgas gör större investeringar i gasanläggningar till tveksamma objekt enligt TCO. Detta gäller enligt organisationen såväl uppbyggnaden av ett omfattande rörgas-nät i landet med anslutning till de kontinentala gasnäten som sjötransporter av flytande gas. En gasimport skulle ändå kunna vara tillrådlig, framhåller organisationen vidare, om tekniska och ekonomiska förutsättningar föreligger eftersom gasen är ett utomordentligt högvärdigl bränsle, som dessutom är betydligt miQövänligare än oQan. Mot en höggradig användning av naturgas talar däremot distributionsnätens sårbarhet och risken för avspärrning.

Av redovisade yttranden framgår att en viss tveksamhet till naturgasintroduktion i Sverige finns hos flera remissinstanser. Denna tveksamhet finns än mer markerad hos några remissinstanser. Sålunda framhåller länstyrelsen i Västmanlands län att för naturgasen beräknas en bristsituation uppstå ej långt efter att oQan börjar bli knapp. Vidare pekas på att Sverige i dag saknar den infrastraktur som är nödvändig för naturgasanvändning i större skala och därför måste investera avsevärda belopp i en sådan som endast kan nytQas under relativt kort tid. Detta pekar enligt länsstyrelsen på att naturgas blir en dyr energikälla för svenskt vidkommande. Visseriigen kan naturgas i viss utsträckning ersätta oQa men utnyttjande av naturgas är enligt länsstyrelsens uppfattning inte någon godtagbar väg att väsentligt minska oQeberoendet.

Stockholms handelskammare anser att en självklar förutsättning för naturgasimport är att beredskapsfrågorna är tillfredsställande lösta. Vidare får inte någon statlig subvention ske.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 157

Då det är olämpligt att basera ell energiförsörjningssystem på lagrad energi anser Svenska naturskyddsföreningen det vara fel att för svenskt vidkommande satsa resurser på naturgas.

Naturgasen är ett i flera avseenden utomordentligt bränsle och i många länder utgör naturgastillförsel ett naturligt komplement i oljeföretagens verksamhet framhåller Svenska petroleum institutet. Naturgaskällorna är emellertid enligt institutet i allmänhet lokaliserade till samma geografiska områden som oQefyndigheterna, varför naturgasen ur försörjningssynpunkl är utsatt för samma risker för störningar som råolja. Ur transportoch distributionssynpunkt är naturgasen t. o. m. mer sårbar än olja.

Ett ställningstagande till naturgasen är emellertid inte möjligt enligt institutet förrän de tekniska, ekonomiska och finansiella förutsättningarna föreligger. Mot denna bakgrund yrkar institutet på att naturgas inte introduceras i det svenska energisystemet, såvitt inte naturgasiillförsel kan uppvisa påtagliga fördelar gentemot en motsvarande oQetillförsel, när samtliga för en bedömning relevanta faktorer har vägts mot varandra.

Utöver vad som anförs i redovisade remissyttranden tillstyrks kommissionens förslag angående ett fullföQande av förhandlingar, studier m. m. av SIND, Motormännens riksförbund. Riksförbundet eldistributörerna, Svenska värmeverksföreningen och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.

2.3.3.3 Kol

Enligt kommissionen utgör kol ett av de långsiktigt uthålliga energiförsörjningsalternativen. Även om det är tekniskt möjligt och ekonomiski motiverat bör inte en större övergång till kol inledas omedelbart. I stället bör man avvakta utvecklingen av förbränningsteknik och rökgasrening innan sådana steg tas, efiersom det enligt kommissionen annars finns risk för att man bygger fast sig i en miQömässigt dålig teknik. En storskalig övergång till kol kräver vidare stora investeringar i hamnar, transportsystem m. m. Med dessa utgångspunkter föreslår kommissionen att insaiser bör göras som möjliggör en omfattande kolanvändning senare i landet.

Sålunda föreslår kommissionen att en kraftig satsning i internationellt samarbete sker på främsi forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling. Vidare föreslås att bestämmelser införs om att nytillkommande större eldningsanläggningar redan från början utformas så alt eldning kan ske med fasta bränslen såsom kol, torv och biomassa. Även befintliga eldningsanläggningar bör på sikt göras omställbara för fastbränsleeldning.

1 syfte att bl.a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna praktiska erfarenheter föreslås att del redan nu genomförs en viss ökad användning av kol. Exempelvis görs någon eller några el- och/ eller värmeproducerande anläggningar koleldade. Vidare föreslås att den inlernationella kolmarknaden följs genom kontakt med olika producent-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 158

länder och att möjligheterna till framtida långtidskontrakt undersöks. Även möjligheterna till dellagande i prospektering och utvinning av kol, t.ex. genom förvärv av kolgruvor, bör undersökas.

Kommissionens förslag får i huvudsak stöd av remissinstanserna. Meningarna är dock delade om i vilken utsträckning kol nu och framdeles skall användas i Sverige.

Förslaget om att en kraftig satsning på främst forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling skall ske får stöd av bl. a. riksrevlsionsverktet, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, kommerskoUegium, SIND, AB Asea-Atom, CDL, LO, LRF, Motormännens riksförbund. Riksförbundet eldistributörerna. Statsföretag AB, Studsvik Energiteknik AB, Svensk industriförening och Sveriges civiUn-genjörsförbund CF-STF.

Sålunda framhåller statens naturvårdsverk i sitt yttrande:

Naturvårdsverket delar energikommissionens bedömning att övergång till kol inte omedelbart bör inledas och att en kraftig satsning på forskning bör ske, i första hand på reningsteknik. Det finns inte nu teknik atl avskiQa tillräckligt med föroreningar - i första hand kvicksilver - från kolförbränning.

Någon utvecklad teknik som kan fås fram under 1980-talet kan inte nu skönjas. De tekniska problemen är dock av den karaktären att de bör vara lösbara på sikt.

Liknande synpunkter framförs av fiskeristyrelsen som anser att en effek; tiv teknik för avsvavling och rening av kol måste finnas innan en ökad kolanvändning kommer till stånd. I annat fall kan kolförbränning orsaka ännu svårare miQöskador än oQeanvändningen. AB Asea-Atom finner också att ett betydande utvecklingsarbete behöver bedrivas för att kolet skall kunna anses uppfylla de omgivningshygieniska krav som vi enligt bolaget önskar slälla här i landet.

Konsekvenserna för energiforskningsprogrammet berörs i yttrandet från DFE. I delegationens yttrande sägs;

Kommissionen konsiaterar att kol, uran och naturgas ännu så länge utgör huvudalternativen till oQa och därmed till ett minskat oQeberoende. Mot den bakgrunden föreslås för kolets del en kraftig satsning på forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasrening. Det belopp på 15 miQ. kr. som är beräknat för nu börjad treårsperiod svarar dock inle mol de höga ambitionerna i kommissionens betänkande. DFE är inte nu beredd att redovisa förslag till ett kolprogram i enlighet med kommissionens bedömning. Utvecklings- och demonstrationsinsatserna bör emellerlid sannolikt göras i anslutning till uppförandet av någon eller några koleldade anläggningar. Inriktning och organisation av ett sådant program bör utredas närmare.

Krav på att kolieknik tilldelas större FoU-resurser än vad det nuvarande programmet medger framförs också av CDL, som i sitt yttrande pekar på

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 159

möjligheten att förlägga viss försöksverksamhet till befintliga koleldade kraftverk i Sverige.

Några remissinstanser är negativa till kommissionens förslag om satsning på kolteknikforskning. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Södermanlands län att med hänsyn till att kol inte är en inhemsk råvara och att utomlands långvarig erfarenhet finns av kolets utnytQande för kraftproduktion är det tveksamt om några mera betydande forsknings- och utvecklingsresurser inom detta område bör bindas i Sverige. Forskningsresurserna bör därför enligt länsstyrelsen i första hand koncentreras till utnyttjande av de inhemska energikällorna.

Stockholms handelskammare delar kommissionens pessimistiska bedömning om möjligheterna att använda kol i Sverige. Enligt handelskammaren bör dock en sådan bedömning leda till den slutsatsen att Sverige t. v. inte bör göra några kraftiga forskningsinsatser inom bl. a. kolförbrän-ningsleknik.

Svenska naturskyddsföreningen finner det av många skäl olämpligt att basera ett energiförsörjningssystem på lagrad energi. Föreningen anserdet därför vara fel att som kommissionen föreslår satsa betydande resurser på forskning, utveckling och andra åtgärder för kol.

Kommissionens förslag om att eldningsanläggningar utformas så att de kan eldas med fasta bränslen får stöd av remissinstanserna. Genom att vidta sådana ålgärder erhålls ett betydande mått av flexibilitet vid val mellan skilda slag av bränslen. Sålunda understryker domänverket vikten av att kommissionens intentioner fullföQs. Genom att på bred front införa omställbara förbränningsanläggningar kan enligt verket den anpassbarhet uppnås som erfordras både under ett introduktionsskede och under tider med försörjningssvårigheter. Liknande synpunkier framförs även av LRF.

Sveriges fastighetsägareförbund stödjer också förslaget. Förbundet utgår ifrån att de av kommissionen åsyftade anläggningarna även avser eldningsanläggningar i vanliga hyreshus. Med anledning därav framhåller förbundet föQande;

Många av de befintliga värmeanläggningarna måste - om de skall eldas med fasta bränslen - byggas om till avsevärda kostnader. Ombyggnadskraven kan gälla såväl pannornas konstruktion som bristen på lämpligt utrymme för lagring av det fasta bränslet. De allra flesta pannor är inte sä utförda att förbränningsverkningsgraden kan bibehållas när man övergår från flytande eller gasformiga bränslen till fasta. Verkningsgraden blir ofta 20-25 % lägre, vilkel givetvis måste beaktas.

Under 1940- och 50-talen tillverkade ett flertal pannfabrikanter pannor som med god förbränningsverkningsgrad kunde eldas med såväl fasta som flytande bränslen. På sikt bör pannor lämpade för olika sorters bränslen tillverkas och installeras.

Även kraftinduslrin stödjer kommissionens förslag. Sålunda framhåller CDL i sitt yttrande föQande;

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 160

CDL delar bedömningen att nya större eldningsanläggningar bör utföras så att eldning med fasta bränslen är möjlig eller blir möjlig genom förberedda åtgärder. För större anläggningar torde endast kol kunna komma i fråga som altemativbränsle. Vissa mindre anläggningar kan utformas för alternativ eldning med torv och biomassa, särskilt sådana som har korta transportvägar för bränslet. Man måste dock vara medveten om risker som hänger samman med förbränningsprodukter från dessa energiråvaror.

När det gäller att göra befintliga anläggningar omställbara för fastbränsleeldning, måste varnas för aUtför kategoriska bestämmelser. Åtgärderna måste vara tekniskt rimliga och ekonomiskt berättigade.

Problemen med att konvertera befintliga oQeeldade anläggningar till koleldade tas även upp av AB Asea-Atom. Bolaget framhåller att konvertering innebär svårlösta tekniska och ekonomiska problem om man skall ställa någorlunda rimliga reningskrav på rökgaserna.

Kommissionen föreslår att en viss ökad användning av kol kommer till stånd, exempelvis genom att någon eller några el- och/eller värmeproducerande anläggningar görs koleldade. Förslaget stöds av flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Många remissinstanser framför dock, främst från miQösynpunkt, betänkligheter mot en ökad kolanvändning i Sverige.

Kommissionens förslag stöds av ÖEF som påpekar att det är angeläget att koleldade kraftvärmeverk, som nu är under projektering, kommer till stånd. Samma inställning har Statsföretag AB. Bolaget framhåller betydelsen av möjligheten att därvid praktiskt studera miQökonsekvenserna vid kolanvändning.

Även SIND och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län stödjer kommissionens förslag liksom NE. Nämnden framhåller att det forskningsprogram som nämnden driver endast får begränsad effekt om inte energiproducenter och energiavnämare engagerar sig i konkreta kolprojekt.

Nämnden ifrågasätter vidare om inte en högre kolanvändning än vad som har angivits i kommissionens energialternativ är möjUg. Eniigt nämnden är kommissionen alltför pessimistisk i sin syn på kolets miQöproblem då redan med i dag känd och kommande teknik huvuddelen av emissions-och avfallsproblemen borde kunna nedbringas till en acceptabel nivå.

Liknande synpunkter framförs från flera remissinstanser. Sålunda framhåller CDL i sitt yttrande:

Kommissionen har, med hänsyn till miQökonsekvenserna, enligt CDL:s mening förutsatt alltför ringa användning av kol för elproduktion. Kol är dock icke så mycket sämre än oQa ur miQösynpunkt att man av den anledningen behöver begränsa användningen av kol i den utsträckning kommissionen gjort. Ökad användning av kol, speciellt lågsvavligt kol, bör därför kunna ske i anläggningar som ligger gynnsaml ur miQö- och iransportsynpunkt. Om det utvecklingsarbete som pågår internationellt beträffande ny förbränningsteknik, exempelvis svävbäddseldning och förgasning, ger önskat resultat borde de miQömässiga nackdelarna med kolan-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 161

vändning avsevärt kunna reduceras och möjliggöra en kolanvändning i större skala.

CDL framhåller vidare alt i förberedelserna för en framtida ökad kolanvändning bör ingå att lämpliga platser reserveras i den fysiska riksplanen för eventuella koleldade kraftverk.

Även om stora insatser behöver göras för att minska kolets miQöproblem är kommissionen onödigt pessimistisk när det gäller möjligheterna att utnyttja kol i Sverige framhåller Miljöcentrum och Miljövårdsgruppernas riksförbund samt Sydkraft AB.

Svenska värmeverksföreningen, som anser kol, bl.a. för värmeproduktion, vara det mest reella alternativet till oQa, anser att de av kommissionen angivna miQövårdsproblemen i samband med koleldning vid en internationell jämförelse vara otiUräckligt verifierade. Samma synpunkt framförs av Svenska stenkolsimportörers förening med instämmande av Sveriges grossistförbund. Mot bakgrund av att föreningen förespråkar en ökad kolanvändning föreslås atl ett handlingsprogram utarbetas för hur kol skall införas i det svenska energisystemet samt att enhetliga bestämmelser snabbt utfärdas för hantering och lagring av kol.

En mera avvaktande attityd gentemot ökad kolanvändning i Sverige redovisas av flera remissinstanser. Sålunda framhåller LO att om det är ekonomiskt försvarbart att öka kolanvändningen tillstyrks detta under förutsättning att skärpta miQö-, utsläpps- och avfaUsregler sätts i kraft, så att miQöbelastningen bringas ned till en acceptabel nivå.

Statens naturvårdsverk anser att nytiUkommande anläggningar med stora svaveldioxidutsläpp bör undvikas i försurade områden. Lokalisering av anläggningar med kvicksilverutsläpp bör inte heller ske ttll dessa områden med hänsyn till den förstärkning av kvicksilvernedfallets negativa effekter som uppstår vid försurning. Exempel på sådana anläggningar är kolkraftverk, om inte kol med mycket låga kvicksilverhalter kommer till användning och/eller rening av rökgaser sker.

Verket framhåller vidare:

Naturvårdsverket kan självfallet... inte acceptera att en ny verksamhet förtar resultatet av det miQövårdsarbele som bedrivits. Den grandläggande filosofin bör vara att kvicksilverutsläppen från en ny källa, som t.ex. förbränning av kol, skall rymmas inom ramen för målsättningen för begränsning av de samlade utsläppen i Sverige, dvs. när del gäller utsläppen till atmosfären begränsning till några ton per år. Utrymmei för utsläpp från förbränning av kol kan med den utgångspunkten inte rimligen bli mer än några hundra kg per år.

Vidare bedömer verket att lokalisering av kolkraftverk lill jordbruksbygder framstår som olämplig om inte utsläppen av bl.a. kadmium kan begränsas kraftigt.

11   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 162

Inom ramen för den av verket angivna begränsningen av kvicksilverutsläppen anges att elektricitet i kondenskraftverk motsvarande ca 10 TWh per år skulle kunna produceras eller motsvarande ca 5 TWh el och 10 TWh värme i kombinerad el- och värmeproduktion.

Koncessionsnämnden för miljöskydd anser att kol på kort och medellång sikt kan utnyttjas för att minska Sveriges oQeberoende. På grund av de svåra miQö- och avfallsproblemen vid en starkt ökad kolanvändning utgör enligt nämnden kol inte något av de huvudsakliga alternativen till dagens fossilenergisamhälle.

Även om det kan bli möjligt att bemästra kolets miQöproblem bör man t. v. inte ge kolet en så stor plats i det svenska energisystemet som i kommissionens energialternativ framhåller Näringslivets energidelegation. Liknande synpunkter framförs av Studsvik Energiteknik AB och TCO.

En restriktiv attityd till ökad kolanvändning redovisas med avseende på bl.a. miQöeffektema också av flera länsstyrelser, bl.a. länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Västmanlands och Västerbottens län.

Kommissionen lägger fram förslag om att kontakt skall tas med olika producentländer och att möjligheterna till framtida långtidskontrakt undersöks. Detsamma foreslås beträffande deltagande i prospektering och utvinning av kol, t. ex. genom förvärv av andelar i gruvor.

De av kommissionen föreslagna åtgärdema stöds av remissinstanserna. Sålunda anser Jernkontoret det vara synneriigen betydelsefullt att såväl statsmakterna som företagen gör enskilda och gemensamma insatser för säkerställande av kolbehovet.

Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF anser att Sverige skall sträva efter att teckna långfristiga leveransavtal med helst flera kolexporterande länder gällande lågsvavliga och miQövänliga kolsorter. Även Statsföretag AB tar i sitt yttrande upp frågan om kontakter med producenUänder och redovisar därvid ett konkret utredningsprojekt enligt följande:

Det av LKAB, statens vattenfallsverk och Sydkraft AB startade utredningsprojektet "Kolförsörjning 90" avser att gemensamt fullfölja energikommissionens rekommendationer avseende bl. a. att skapa kontakter med olika producentländer, varvid möjlighetema till framtida engagemang på prospekterings- och kolgruvesidan kommer att undersökas. På sikt torde det kunna komma att krävas medverkan från statsmakterna i form av finansiellt stöd i samband med utländska prospekterings- och gruvengage-mang för svensk kolförsörjning. Skall en handlingskraftig energipolitik på kolområdet skapas bör man överväga alt på samma sätt som t. ex. skett i Frankrike engagera sig i konkreta grav- och transportprojekt utomlands för att vid en ev. energikris vara internationellt etablerad och ha en kompetent producentenhet organiserad.

Med anledning av kommissionens förslag om ökad satsning på prospektering efter oQa utomlands ställer Riksförbundet eldistributörerna frågan om inte en motsvarande satsning på kol vore motiverad.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 163

Kommissionen påpekar i sitt betänkande atl en storskalig övergång till kol kräver stora investeringar i infrastruktur som t.ex. hamnar. Såväl Statsföretag AB som Svensk industriförening förespråkar alt ulredningar om bl. a. lokalisering av kolhamnar startas omgående!

Behovet av att bygga upp transportsystem för kol delas inle av Svenska stenkolsimportörers förening. Föreningen menar att kommissionen har överskattat problemets storlek och att befintlig kapacitet utgör en god bas för hantering av ökad kolimport och att den kan byggas ut i takt med ökat behov.

I denna fråga hänvisar Svenska petroleum institutet till det omfattande forsknings- och utvecklingsarbete som syftar ttll att omvandla kol till flytande eller gasformiga drivmedel och bränslen. Om dessa insatser kröns med framgång kommer det enligt institutet inte att erfordras några särskilda kolhamnar eller ett separat transport- och distributionssystem, utan de resurser som har byggts upp inom oQehandeln skulle då kunna komma till fortsalt användning.

2.3.3.4 Uran och skiffer

Sverige har enUgt kommissionen stora inhemska uranfyndigheter på flera stäUen, men f n. importeras allt uran. Att basera kärnkraftproduklionen på svenskt uran innebär därför enligt kommissionen en förbättring av försörjningsläget. Kommissionen föreslår att uranprospekleringen fortsätter.

Förslaget stöds av remissinstanserna.

Uranförsörjningen kan enligt Näringslivets energidelegation komma att bli kärnkraftens kritiska sektor ganska snart. Vidare framhåller delegationen att det finns uranfyndigheter på andra ställen än i Ranstad men att för litet ännu är känt om dessa fyndigheters storlek, uranhalt, spridning etc. De måste snarast analyseras framhåller delegationen som i sitt yttrande fortsätter enligt föQande:

En breddad prospektering kan sannolikt ge flera stora fynd. Den verksamheten måste återupptas. Prospektering bör genast påbörjas i Pleutajokk vilket i sinom tid kan ge en bredare bas för den svenska uranförsörjningen. Dessutom är området i södra Norrland kring Ange och Hotagen högintressant. Sistnämnda fyndigheter kräver säkert en alternativ exploateringsteknik - varför en exlra utvecklingstid erfordras.

Kommissionens förslag tillstyrks även av Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. I sitt yttrande framhåller bolaget härutöver;

Företagel finansierar uranprospektering dels i Pleutajokk, Arjeplog kommun, i samarbele med LKAB, dels i södra Norrland, särskilt i Krokoms, Åre och Ange kommuner i samarbete med SGU. Förelaget anser vidare det viktigt alt den statliga uranprospekleringen fortsätter som för närvarande har tyngdpunkt i Sorsele och Arvidsjaurs kommuner.

Prop. 191Sfl9:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 164

Kommissionens förslag biträds också av SSI, SIND, SGU, domänverket, länsstyrelserna 1 Väsiernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, IVA, Statsföretag AB och Stockholms handelskammare. Negativt inställd till förslaget är Svenska naturskyddsföreningen.

Kommissionen föreslår även atl utvinning av uranfyndigheter förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett miQömässigt acceptabelt sätt.

Förslaget stöds av ett slort antal remissinsianser.

Sålunda framhåller OEF atl under förutsättning att Sverige bibehåller sin kärnkraftproduktion, vilket från försörjningsberedskapssynpunkt anses vara fördelaktigt, är det en fördel om brytning och även anrikning av uran sker inom landet. 1 delta sammanhang kan nämnas atl överbefälhavaren i sitt yttrande framhåller att möjlighelen att utvinna oQa ur skiffer även bör beaktas.

Under förutsäitning atl brytning och utvinning av uran i Ranstad kan ske på ett miQömässigt och ekonomiski acceptabelt sätt bör planeringen för en sådan brytning i större skala startas omedelbart anser länsstyrelsen i Västmanlands län. Detta uran utgör enligt länsstyrelsen en mycket värdefull inhemsk resiirs som dessulom högsl påtagligt kan hjälpa oss att minska vårt stora oljeberoende. Dess uinyttjande anges vara en fråga av nationell karaktär.

Utveckling och utbyggnad av kärnkraften förutsätter enligt lånsstyrelsen i Norrbottens län lillgång på uran. Tillgången kan antingen tillgodoses genom import eUer genom atl uinyttja de inhemska tiUgångarna. För Norrbottens del finns kända urantillgångar inom Arjeplogs kommun. På grund av Sveriges behov av kärnbränsle föreslår länsstyrelsen att förberedelser för brytning av uran inom Arjeplogs kommun bör forceras.

Näringslivets energidelegation stöder också tanken på inhemsk uranbrytning. Delegationen anför sålunda:

Ranstadsprojektet måste komma igång så snart som möjligt. Föreliggande brytningsplaner är dock otillräckliga för del reaktorprogram som NED förordar. De måsle därför utvidgas - till uppemot 2 500-3 000 ton uran per år. Tidsperspektivet i detta sammanhang är viktigt. Även om vi idag fattar beslut om uranbrytning i Billingen kan inte produktion i full skala komma igång förrän i mitten av 80-talel. Och det kanske inle är långt ifrån den "kritiska" tidpunkten för oQeförsörjningen.

Statsföretag AB stöder kommissionens förslag. Bolaget framhåller vidare betydelsen av atl en eventuell framtida exploatering av svenska uranförande skiffrar också medför väsentliga möjligheter att få till stånd en inhemsk bränsleproduktion baserat på skiffrarnas energiinnehåll.

Studsvik Energiteknik AB anför i sitt yttrande:

Till frågan om uranets betydelse för den svenska energiförsörjningen vill vi framhålla viklen av att utvinning av uran ur svenska fyndigheter i

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 165

tillräcklig skala kommer till stånd. Även om det av kommissionen förordade alternativet C inle inrymmer anrikning av uran inom iandel, underlättar en inhemsk produktion av uran sannoiiict möjlighelerna att ulomlands köpa insatser inom bränslecykeln, i första hand anrikningsQänster. Givetvis måsle miljöproblemen vid uranutvinning ges vederbörlig uppmärksamhei men vi anser att principiella lösningar på dessa problem föreligger.

Ur energipolitiskt perspektiv framstår det för AB Svensk Alunskifferutveckling som väsentligt att Sverige utvecklar leknik för att utnytQa alun-skiffertiUgångarna och att utvecklingsarbetet intensifieras så atl del i tid skapas möjligheter även för en inhemsk energiförsörjning baserad på skifferns fossila energiinnehåll.

Förslaget om förberedelser för utvinning av uranfyndigheter stöds av Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. Bolaget anför därutöver i sitt yttrande:

Förelaget anser att en framtida betydande inhemsk försörjning av en väsentlig del av uranbehovet vore viktig. Inhemsk utvinning kan utvecklas successivt med början genom uranmalmbrytning i Pleutajokk om fortsalt utvärdering ger grund härför, föQt av utvinning från eventuella nya fyndigheter som kan komma fram vid prospekteringen saml genom bearbetning av uranskiffer i Ranstad. Om beslut fattas snabbi kan miQöeffektema vid skifferexploatering studeras i måttlig skala, innan det eventuellt blir nödvändigt med skifferbrytning i större skala.

Del förefaller inte rimligt att utgå från annat än att Europas största uranreserv på sikl måste bli föremål för bearbetning.

Även TCO föreslår att uranbrytning skall ske. Organisationen framhåller således:

Beträffande uranet måste vi av energiförsörjningsskäl och med hänsyn till omvärlden - de globalt begränsade tillgångarna - förr eller senare ta vara på vårt eget uran. TCO har den uppfattningen att förberedelserna för brytning mäste starta omgående. Ju längre förberedelseperioden är desto större är möjlighetema att brytningen kan genomföras med den hänsyn som arbetsmiQön och naturskyddet kräver. Det kommunala vetot, som kan utgöra ett hinder för utnytQande av lokala fyndigheter av riksintresse, måste som tidigare påpekats modifieras med hänsyn till allmänintressen av rikskaraktär.

Kommissionens förslag stöds utöver redovisade yttranden av SSI, domänverket, länsstyrelserna i Skaraborgs och Västerbottens län, IVA, AB Asea-Atom, LO, Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB, Stockholms handelskammare och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.

Några remissinstanser tar särskilt upp skifferbrytningens inverkan på miQön. Lantbruksstyrelsen framhåller sålunda:

Innan en eventuell skifferbrytning i stor skala startas krävs enligt lanlbruksstyrelsens mening en lokaliseringsprövning där tänkbara alternativ

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 166

ställs mot varandra. Enligt de inventeringar som utförts av lantbruksnämnderna i samband med industriverkets nyligen slutförda alunskifferutred-ning syns de minsta konfliktema med jorbruket uppstå vid en eventuell brytning vid randen av Qällkedjan i Jämtland och Västerbotten.

Ett villkor för skifferbrytning på jordbruksmark bör enligt lantbruksstyrelsens uppfattning vara en godkänd plan för efterbehandling av dagbrotts-områdena. Någon väl utvecklad teknik för rekultivering av sådan mark finns inte för närvarande men viss försöksverksamhet pågår.

Även statens naturvårdsverk tar upp denna fråga i sitt yttrande och anför;

Vid skifferutvinning har bevarandeintressena (naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården) flera områden av riksintresse att bevaka. Naturvårdsverket anser att eventuell utvinning skall ske på ett miQömässigt acceptabelt sätt. Verkei vill peka på vikten av att miljövårdskraven, bl. a. landskapsgestaltningen, beaktas i ett tidigt skede. Med hänsyn till de svenska skifferområdenas naturvärden måste en skifferutvinning begränsas i Skåne, Öland, Västgötabergen och Östgötaslätten. En fullständigare inventering av tillgångarna och deras naturvärden än vad som f. n. finns tillgänglig bör ge bättre underlag för bedömning av skyddsintressena.

Enligt koncessionsnämnden för miljöskydd torde med en utvecklad kärnkraft i Sverige en exploatering av urantillgångarna vara oundviklig. MiQökonsekvenserna av en sådan exploatering anses vara svåröverskådliga redan vid de enligt nämnden relativt begränsade projekt om brytning av 6 resp. 1 miQ. ton skiffer per år som hittills har varit aktuella.

Även statens planverk tar upp skifferbrytningens miQökonsekvenser. Enligt verket är sådan brytning förknippad med svåra mark- och miljökonsekvenser men samtidigt kan en utvinnings- och vidareförädUngsverksam-het ge positiva sysselsättningseffekter i områden med svag eller vikande sysselsättning. Enligt verket bör därför skiffer bli föremål för en speciell utredning, vars syfte är att klarlägga vilka områden som från samhällelig synpunkt ger minst skadeverkningar och samtidigt goda sysselsättningseffekter vid en eventuell utvinning.

Enligt LRF skall ingen skifferbrytning få ske i jordbruksbygder.

Flera miQöorganisalioner ställer sig avvisande till kommissionens förslag. FäUblologerna anser således att tungmetallerna måste anses som begränsande för alunskifferbrytningen och därmed också för en kärnkraftutbyggnad i Sverige. Att bygga upp ett energisystem som kan leda till en panikartad snabbutbyggnad av urangruvor anser organisationen vara oförsvarligt. Även Miljövärnet för Västsverige släller sig avvisande till uranbrytning.

Enligt Skövde miljöforum är uranbrytningens miQörisker av främst tre slag, nämligen dels den landskapsomvandling som sker lill föQd av de stora massor som måste hanteras, dels förorening av vatten och luft i samband med utvinningsprocessen och genom vittring av uranbrytningens avfall,

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 167

dels också radiologiska risker genom avfallets innehåll av radioaktiva ämnen. Enligt organisationen är dessa miQörisker av sådan art att utvinning av uran ur skiffer i Sverige är omöjlig.

När det gäller hantenng av utbränt kärnbränsle framhåller kommissionen att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete inom landet och ett stort internationellt utvärderingsarbete (INFCE). I avvaktan på att detta blir klart bör enligt kommissionen definitiva val rörande metoder för slutförvaring inte göras.

Kommissionen föreslår bl.a. mot denna bakgrund att ett centralt lager för mellanförvaring av utbränt kämbränsle uppförs för att kunna tas i drift under något av de första åren på 1980-talet.

Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland SSI, SIND, SKI, programrådet för radioaktivt avfaU, IVA, Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB och Svensk Kärnbränsleförsörjning AB.

Kommissionen föreslår vidare att anläggningar för övriga verksamheter inom kärnbränslegången, exempelvis för anrikning eller upparbetning f n. inte bör uppföras i Sverige.

Förslaget delas i stort av remissinstanserna även om flera av dem inte vill på sikt utesluta att sådana anläggningar byggs.

Kommissionens energialternativ C bör enligt allmänna pensionsfonden läggas till grund för statsmakternas beslut rörande energiförsöijningen. I samband härmed anförs att detta alternativ ger framtida handlingsfrihet att satsa på en inhemsk kärncykel, vilket anges kunna bli nödvändigt för att klara ett nationellt försörjningsprogram.

SSI stöder förslaget att anläggningar för upparbetning f n. inte bör uppföras i Sverige, då sådana anläggningar är mycket komplicerade och kräver mycket långtgående strålskyddsåtgärder.

Som tidigare har redovisats anser ÖEF det vara fördelaktigt från försörjningsberedskapssynpunkt om anrikning av uran skedde i Sverige.

Programrådet för radioaktivt avfaU ansluter sig till förslaget att en upparbetningsanläggning f. n. inte byggs. Rådet anser dock att frågan bör studeras fortlöpande och den intemationella utvecklingen föQas.

I frågan om byggandet av en svensk anrikningsanläggning anför länsstyrelsen i Västmanlands län föQande:

Det finns för närvarande inga starka motiv för en svensk anrikningsanläggning. Flera nya anläggningar kommer i gång i världen under 80-talet och någon kapacitetsbrist behöver under det närmaste årtiondet ej befaras. Sverige har dessutom långtidskontrakt med utländska anrikningsanläggningar som väl täcker behovet. Men situationen kan dock relativt snabbt ändras. Sverige bör därför som en beredskapsåtgärd förbereda planeringen för en svensk anrikningsanläggning.

Liknande synpunkter framförs även av AB Asea-Atom, som i sitt yttrande anför:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 168

EK anser, att underlag saknas för anskaffning av en svensk anriknings-anläggning. Asea-Atom anser också att beslut i denna fräga kan anstå under de närmaste åren, eftersom ett stort intemationeUt kapacitetsöverskott kommer att finnas under 80-talet.

Emellertid kan det visa sig värdefuUt att anskaffa inhemsk anrikningskapacitet för drift någon gång i början av 90-talet. Med aktueUa teknologier (centrifugering, ev. laser) är det svenska kärnkraftprogrammet fiillt tillräckligt för att ge underlag för en ekonomisk anläggningsstorlek.

Ett tänkbart alternativ till en inhemsk anläggning kan vara svenskt delägarskap i en intemationellt kontrollerad större anläggning, förutsatt att en sådan kan uppfylla delägarländernas krav på tillförselsäkerhet och teknologisk status.

Enligt CDL kan en begränsad ytterligare utbyggnad av kärnkraft ske utan en inhemsk kärnbränslecykel med utnyttjande av importerat uran samt utländsk anrikning och upparbetning. Bolaget framhåller vidare:

Otvivelaktigt ligger dock stora fördelar i en inhemsk hantering av alla leden i kämbränslecykeln - uranbrytning, anrikning, upparbetning och slutlagring. Man uppnår således en hög självförsörjningsgrad och verksamheten bör positivt kunna bidra ttll landets industriella utveckUng. Frågan är emellertid komplex och bör utredas ytterligare så att ett samlat och genomarbetat förslag kan framläggas.

Näringslivets energidelegation anser också att anrikning och upparbetning inom landet skall utredas. Dessutom anser delegationen att en sådan utredning liksom planering skall ske med förtur under beaktande av möjligheterna liU internationell samverkan.

En inhemsk anrikningsanläggning skulle enligt Svensk Kärnbränsleförsörjning AB ge ökad försörjningstrygghet och viss svensk insats inom området kunde vara motiverad. Vad gäller uppförande av en upparbetningsanläggning delar bolaget kommissionens uppfattning men anser att utvecklingen successivt bör föQas och handlingsfriheten bibehållas. Vidare anges atl en i framtiden lill Sverige förlagd upparbetningsanläggning skulle ge vissa fördelar, såsom minskat transportbehov samt bidrag till sysselsättning och kvalificerad industriverksamhet.

Utöver vad redovisade yttranden framhåller stöds kommissionens förslag av SIND, IVA och LRF.

2.3.3.5 Torv

Vårt lands stora torvtillgångar bör på sikt kunna ge viktiga bidrag tiU energiförsörjningen, framhåller kommissionen. En förutsättning härför anges vara att detta kan ske utan alltför stora miQöskador.

Mol denna bakgrund föreslår kommissionen att markresurser lämpliga för torvutvinning och senare odling av biomassa kartläggs. En satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar före-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 169

slås bli genomförd. Samtidigt bör redan etablerad teknik utnyttjas för att starta en torvindustri för energiutvinning. Sålunda bör enligt kommissionen några värme- eller kraftvärmeanläggningar uppföras som använder torv. Vidare föreslås att initiativ tas för att genom organisatoriska åtgärder förbereda produktion, förädUng och handel med torv.

Förslagen fär i stort stöd av remissinstanserna men flera av dessa ställer sig tveksamma eller avvisande till att nu slorskaligt satsa på torv som bränsle.

Vad gäUer torvutvinningens miQöeffekter anser SMHI, att de hydrologiska effekterna av dräneringen av torvmark och framtida torvtäkt är ofullständigt utredda. Det är därför enligt institutet angeläget, att studier kommer igång i syfte att klarlägga inverkan på såväl vattenomsättning som vattenkvalitet. Med tanke på att sådana studier kräver mätserier under opåverkade perioder, anses det vidare angeläget att mätningar inleds på ett tidigt stadium.

Inom jordbruket sker markavvattning med syfte att åstadkomma en vattenhushållning som är lämplig för växtodlingen. Extrema åtgärder som kan störa de naturliga vattenregulatorernas funktion bör därför enligt lantbruksstyrelsen vidtagas med största försiktighet. Styrelsen vill därför i likhet med SMHI framhålla betydelsen av att grand- och vattenförhållanden inom ett täktområde och dess omgivning noggrant studeras innan exploatering för torvtäkt sker. Energiutvinning ur torv kan ge sysselsätt-ningstiUfällen i glesbygdsområden där de areella näringama har gått tillbaka framhåller styrelsen vidare, varför torvbrytning kan bli ett komplement till regionalpoljtiskt motiverade statliga insatser i glesbygderna, bl. a. inom jordbrukspolitikens ram.

Även statens naturvårdsverk och statens planverk framhåller att osäkerheten är stor om bl. a. de hydrologiska förändringarna vid torvutvinning. Naturvårdsverket har i uppdrag att inventera landets våtmarker. Denna utredning anser verket kunna utgöra en god kunskapskälla för vilka lorvmarker som bör undantas för exploatering.

Enligt institutet för vatten- och luftvårdsforskning förefaller en större satsning på torv än kommissionen räknar med i sina energialternativ vara motiverad från miljömässig synpunkt. Moderna metoder för torvutvinning och det faktum alt torven är en nationell resurs borde enligt institutet vara väsentliga faktorer i bedömningen.

Nämnden för skogsteknisk forskning delar uppfattningen att det finns stora inhemska energiresurser i form av torv. Möjligheterna att inom en snar framtid kunna utnytQa dessa tillgångar i stor skala bör dock enligt nämnden inte överskattas. Nämnden anför vidare i sitt yttrande:

Torvmarkernas lolala omfattning och kvalitet är idag föga känd, varför en ingående kartläggning är nödvändig. Vissa delar av denna areal blir troligen aktuella för virkesproduktion, i första hand de redan trädbevuxna torvmarkerna. Vidare finns många svårigheter att övervinna när det gäller

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 170

UtnytQandet. Belägenhet, upptagningsmetoder, transportfrågor m.m. gör att stora insatser fordras av både forskning och utveckling för att inom överskådlig framtid kunna utnytQa torven som energikälla. Ägarstrukturen ställer även stora krav på organisatoriska lösningar. Ett utnytQande enligt de prognoser som energikommissionen upprättat medför även stora ingrepp i naturen, varför en forskning kring de ekologiska faktorerna även blir nödvändig.

ÖEF anser det angeläget att det etableras en marknad för bl. a. torv och anför med anledning härav föQande;

Mol denna bakgrund kan erinras om pågående utredningar rörande bl. a. torveldning i värmeverk. De resultat som dessa utredningar visat tyder på att medvetna insatser från samhällets sida kommer att krävas för att förverkliga en vidare utveckling mot andra energislag än oQa. Konkreta program med kvantitativa mål och en fastlagd tidplan är sannoUkt nödvändiga, liksom ekonomiskt stöd i olika former, exempelvis prisgarantier från samhäUets sida. Detta gäller såväl torv som alla de nya energislagen. Bestämmelser och/eller regleringar som resulterar i användning av de alternativa energislagen kan ocksä komma att behövas. I annat fall kan det dröja länge innan en fungerande marknad kommer till stånd. Kommissionen har inte lagt fram några konkreta förslag härom, vilket hade varit önskvärt.

1 detta sammanhang vill överstyrelsen nämna att de prisaniaganden som kommissionen har gjort beträffande torv ligger betydligt under de priser som offererats av potentiella torvproducenter i de projekt som överstyrelsen f n. studerar. Om sistnämnda priser skulle gälla för torvanvändning i den skala som kommissionen angett, 15-20 TWh, skulle årskostnaden för energiförsörjningen år 1990 ligga ca 800 miQ. kr. över vad kommissionen beräknat.

Det är enligt SIND angeläget att någon eller ett fåtal torveldade anläggningar kommer till stånd för att bygga upp kompetens på området och få ett säkrare underlag för kostnadsbedömningar.

Därutöver är enligt verket en närmare kartläggning önskvärd av värdet ur försörjningstrygghetssynpunkt av en större satsning på torv och kostnaderna för denna samt en bedömning om denna är rimlig i förhållande till andra beredskapsmotiverade åtgärder. Därefter kan en bättre bedömning göras av rimli-heten i en stor torvsatsning anför verket vidare.

En rationell försöksverksamhet förutsätter dock enligt verket en väsentligt förbättrad samordning mellan såväl tiUstånds- och bidragsmyndigheter som mellan tänkbara torvförbrukare och bearbetare, inte minsl inom den statliga företagssektorn.

Verket vill vidare understryka vikten av att en inventering av landets torvtillgångar snarast påbörjas. En sådan inventering torde kunna börja med en sammanställning och utvärdering av bl. a. vid SGU befintligt malerial.

Kommissionens enligt verket reservationslösa förslag att starta torvin-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 171

dustrt' för energiutvinning och uppföra några värme- eller kraftvärmeanläggningar som använder torv avstyrks med hänsyn till att beslutsunderlaget ännu är för osäkert för ett sådant beslut.

Huvudparten av landets torvtillgångar återfinns inom glesbygdskommuner i Norrlands och Svealands inland framhåller domänverket. Med hänsyn till råvarans lokaUsering och dessa områdens speciella problem ur bl. a. sysselsättningssynpunkt föreslår verket en närmare undersökning av möjligheterna för lokal förädling av torven. En förädling av torven till gas eller elkraft samt torveldning i mindre skala anpassad till bebyggelsekoncentrationen i berörda kommuner borde vidare prövas. Mot bedömningen av bränsletorvproduktionens totala potential har verket ingen erinran men anser däremot att bedömningen att redan år 1990 kunna producera 15—20 TWh inte är realistisk mot bakgrand av att de första fuUskaleförsöken knappast kan vara i drift förrän under första hälften av 1980-talet. De organisatoriska åtgärder som är erforderliga under ett introduktionsskede torde enligt verket enklast lösas i samarbete med större markägare. Verket är med markinnehav och organisation representerat över hela landet och borde därför ha specieUa möjligheter att medverka framhålls det vidare.

Flera länsstyrelser tar upp frågan om torvanvändning. Sålunda menar länsstyrelsen i Jönköpings län att ingående undersökningar måste göras innan torvens utnyttjande i stort för energiändamål kan bedömas. Länsstyrelsen anser vidare att hanterandet av torvfrågan är splittrat på en rad olika statliga organ vilket är orationelit och medför tveksamhet hos kommuner och andra intressenter. Bättre samordning av utredningsverksamheten anses önskvärd. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte ett särskilt centralt organ med vidsträckta befogenheter bör tillsättas för en sådan samordning.

Torv är i praktiken alt betrakta som en icke förnybar energikälla. Med hänsyn härttll samt då täktverksamhet medför bestående förändringar på naturmiQön och förbränning av torv ger upphov till luftföroreningar, anser länsstyrelsen i Kronobergs län att torvtillgångarna i första hand bör finnas kvar som en reserv med möjlighet att utnytQas i ett från energisynpunkt kritiskt läge. Länsstyrelsen delar dock kommiäsionens uppfattning att markresurser lämpliga för torvutvinning och eventuell senare odling av biomassa bör kartläggas, liksom att en satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för framttda tillämpningar bör genomföras.

Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelserna i Värmlands och Västmanlands län, medan länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län förordar snara insaiser för lorvutnytQande.

Torven utgör en stor energilillgång och kan bli av stort värde i framtiden för utvinning av flytande bränsle för förbränningsmotorer framhåller AB Asea-Atom. Tekniken att använda torv som energiråvara är etablerad utomlands och kan enligt bolaget tämligen enkelt överföras till svenska förhållanden. Kommissionens förslag att fortsätta utvecklingsarbetet med sikte på användning för främst Qärrvärmeändamål i orter med gynnsam

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 172

belägenhet i förhållande till fyndighetema förefaller bolaget välmotiverat. Därutöver anses alt verksamhet bör startas med sikte på att närmare klargöra torvens förutsättningar som bas för tillverkning av syntetiska bränslen. Gasutvinning ur torv med mikrobiologiska metoder föreslås även studeras.

Av landets stora lorvmarker måste enligt LRF betydande arealer undantas från exploatering med avseende på att hänsyn måste tas till vattenbalans, djuriivet saml andra ekologiska och miQömässiga faktorer. Förbundet anser trots detta atl omfattande försök med torveldning av kraftvärmeverk och liknande anläggningar bör genomföras. Vidare är det enligt förbundet väsentligt att möjligheterna undersöks att använda torv som råvara för produktton av metanol och olika kemiska produkter.

Även Statsföretag AB stöder förslaget om atl använda torv för energiändamål. Bolaget anför i sitt yttrande:

På torvsidan finns för hela kedjan från mossa lill energi fullgod leknik som om ekonomiska citament skapas möjliggör omedelbar start av fullska-leprojekt. På flera håll bl.a. inom Statsföretagsgruppen pågår utveckling av torvavvattningsmetoder, som förhoppningsvis kommer alt leda till att tekniken och förutsättningarna i övrig: förbättras. Det bör därför på sikt finnas goda utsikter att på godtagbart ekonomiskt sätt producera energi ur torv, dock under förutsättning att nuvarande kostnadsmässiga konkurrensunderläge i förhållande ttll oQa undanröjs.

Eldning med torv men även med andra fasta bränslen måste enligt Svenska värmeverksföreningen påbörjas omedelbart på ett antal orter, så att erfarenheter och kunskaper vinnes, innan en övergång i större skala blir nödvändig. Föreningen och flera medlemsverk är beredda atl delta och understödja sådan försöksverksamhet.

Stockholms handelskammare anser däremot att ett utnytQande av torv bör inskränkas till kristider. Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, som stöder kommissionens förslag, anser att vid en eventuell framtida internationell energikris kommer inhemsk energiuivinning ur torv att få stor betydelse. Del är därför enligt förbundet viktigt atl torvtekniken utvecklas och hålls i drifl på lång sikt, om än i måttlig skala, för att upprätthålla och vidareulveckla kompetensen.

Även TCO lar upp beredskapsfrågan. Organisationen framhåller sålunda i sitt yttrande;

Det är tveksamt om en inveslering i torveldade elverk är försvarbar annat än av rena beredskapsskäl. Eldning av torv för uppvärmningsändamål förefaller mer realistisk med hänsyn till investeringsnivån. Torven har obegränsad lagringslid i naturiigi tillstånd. Den bör därför sparas och UtnytQas som en resurs vid avspärrning eller annan oförutsebar energibrist.

Den rikliga förekomsten av torv motiverar enligt TCO;s mening atl det pågående forskningsprogrammet för torv fullföQs.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 173

Kommissionens förslag angående torv biträds utöver vad som har redovisals av Sveriges lantbruksuniversitet, NE, CDL, Motormännens riksförbund och Svenska kommunförbundet.

En mera tveksam om än inte hell avvisande inställning lill kommissionens förslag intar Fältbiologerna. Föreningen framhåller att på de platser där torvutvinning påbörjas i större skala kommer naturmiQön att förändras radikalt. En torvutvinning av den storlek kommissionen räknar med i sina energialternativ är vidare enligt föreningen att beteckna som ett dråpslag mot de svenska våtmarkerna samt kan även ifrågasättas från beredskapssynpunkt.

Föreningen fördömer inte torvutvinning generellt. Tillgångarna av torv anges varje år växa med en storlek som molsvarar ca 1,4 TWh. Ett torvut-tag runt denna siffra kan enligt föreningen vara acceptabelt, under förutsättning att stor hänsyn tas till de lokala förhållandena där brytning skall ske. Under en kort övergångsperiod kan även ett torvultag utöver tillväxtsiffran diskuteras anför föreningen vidare. När det gäller kommissionens förslag om kartläggning av landets torvtillgångar, utveckling av torvteknik och torvförädling samt försöksverksamhet motsätter sig dock inle föreningen dessa.

Då Svenska naturskyddsföreningen anser det vara olämpligt att basera ett energiförsörjningssyslem på lagrad energi anser föreningen det fel att satsa resurser och vidta andra ålgärder beträffande bl. a. torv.

Äv hänsyn till våtmarkernas betydelse från miQösynpunkt ställer sig Moderata ungdomsförbundet i Västerbottens län helt avvisande till torvutnyttjande.

2.3.3.6 Bränslen från biomassa

När det gäller bränslen från biomassa konstaterar kommissionen atl skogsindustrins lutar och avfall redan ger avsevärda energibidrag men att de inte bedöms kunna ge ytterligare nämnvärda tillskott. Däremot har enligt kommissionen ett ökat tillvaratagande av skogsavfall, lövved, sly, halm, vass m. m. stor betydelse.

Kommissionen föreslår mot bakgrund härav att insatser av främsi organisatorisk art bör initieras av statsmakterna och genomföras i samarbete med skogsindustrin, skogsägare, jordbrukare, kommuner och industriföretag. Vidare bör utvecklingen av förbränningsteknik bedrivas.

Förslagen stöds av remissinstanserna.

Skogsstyrelsen framhåller atl del redan i dag i stor utsträckning finns ell tillämpbart tekniskt kunnande som gör det möjligt alt i ökad omfattning använda ved som bränsle, och teknik för förbränning som finns fungerar men kan utvecklas ytterligare. Vad som enligt styrelsen skiljer utnyttjandet av skogsavfallet i framtiden från hittillsvarande förhållanden är bl. a. skalan i insamlingen av bränslet. Slyrelsen anför vidare i sill yttrande:

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 174

De förutsättningar som nu gäller för tillvaratagande kan förbättras t. ex. genom effektivare avverkning genom vilken man bättre kan ta till vara det skogsavfall som nu lämnas kvar i skogen. Förutom att ge ett betydelsefullt tillskott till energitillförseln skuUe en sådan utveckling kunna öka tillgången på råvara för skogsindustrin. Skogsstyrelsen anser dock inte att det är möjUgt att på detta sätt uppnå ett så stort tillskott till energitillförseln som energikommissionens alternativ A och B förutsätter.

Energikommissionen har i sina alternativ underlåtit att ta hänsyn till vissa möjligheter till produktion av energi som tillväxten i skogen medger. Skogsutredningen har i sitt slutbetänkande visat att vi har en lövskogsproduktion som är väsentligt större än som efterfrågas av skogsindustrin. Skogsutredningen har också pekat på behovet att minska lövinslaget för att fä till stånd en ökad total skogsproduktion. I dag finns det ett betydande förråd av lövskog som direkt skulle kunna utnyttjas för energiändamål men som ej kan räknas med i en långsiktig energibalans. Genom att varaktigt använda lövträd av grövre dimensioner än vad som faller vid röjning till energiproduktion kan man förutom bidraget till energitillförseln förbättra produktionen i skogen av industriellt användbart virke. Det är därför skogsstyrelsens uppfattning att även betydande kvanttteter lövvirke bör räknas som en potentiell energikälla.

Stor osäkerhet präglar enligt statens naturvårdsverk uppskattningarna av utsläpp av polyaromatiska kolväten från förbränning av biomassa och bedömningarna av möjligheterna att minska utsläppen. Verket kan med hänsyn till detta inte förorda att en stor satsning görs på biomassa under de närmaste åren. I stället föreslås att ytterligare forskningsinsatser initieras för att ta fram teknik som kan begränsa dessa utsläpp.

Förutsättningarna för energiodling inom jordbruket bör enligt Sveriges lantbruksuniversitet närmare utredas. Detta gäller både halmanvändning och satsning på speciella energigrödor, t. ex. hampa och rotfrukter. Enligt universitetet måste härvid såväl tekniska som organisatoriska problem lösas. Det kan därför vara lämpligt att genomföra försök med regional organisation för odling, insamling och förbränning av olika energivaror, anför universitetet vidare.

Universitetet understryker att i anslutning till de angivna försöken de samhälls- och företagsekonomiska konsekvenserna noggrant bedöms. Utan en kontinuerlig uppföQning kan annars utvecklingsarbetet enligt universitetet lätt komma in på icke fruktbara vägar.

Kommissionen tar i sitt betänkande inte med metangasproduktion från gödsel och jordbruksavfall. Totah sett kan dock enligt Jordbrukstekniska institutet metanproduktion från gödsel ge ett tillskott till energiförsörjningen år 1990. Institutet liksom statens råd för skogs- och Jordbruksforskning framhåller också möjligheterna att nyttja halm för energiändamål. Lantbruksstyrelsen är dock mera tveksam därtill.

En föratsättning för att stora forsknings- och utvecklingsinsatser skall vara motiverade när det gäller biomassa är enligt nämnden för skogs-tekniskt forskning, att det system som avses utvecklas skall kunna utnytt-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 175

jas under lång tid. En satsning på konventionell skogsproduklion, som kan UtnytQas alternativt som råvara för skogsindustri och energiproduktion, är därför enligt nämnden en mindre riskfylld satsning än en produktion för definierat ändamål.

I vilken utsträckning skogsavfall såsom stubbar, röjningsvirke och avverkningsavfall kommer att utnyttjas industriellt blir enligt nämnden främst beroende av de ekonomiska förhållanden under vilka skogsindustrin i framtiden kommer att arbeta. Nämnden anför vidare;

Som råvara för energiproduktion blir avfallsvirket inte lika dyrt att framställa. Skälet härtill är främst att bark, kvistar och barr har ett värde som bränsle men ej som industriråvara, varigenom hanteringen förbilligas och avverknings- och transportkostnader kan slås ut på en större kvantitet. Trots detta blir kostnaden betydande. Ävfallsvirket är speciellt känsligt för långa transporter till följd av den låga fastmassan. I första hand torde därför avfallsvirket kunna konkurrera med andra bränslen i små och spridda anläggningar, till vilka transportavstånden är små. Ett flertal ekonomiska och organisatoriska problem återstår att lösa, innan avfallsvirket kommer att kunna ekonomiskt utnytQas i stora, centrala anläggningar -typ värmecentraler i tätorter. De största förutsättningarna att utnytQa avfallsvirket för energiproduktion torde finnas vid skogsindustrierna, där lämpliga pannor för förbränning av bark och annat virkesavfall ofta redan finns. Möjlighet kan även ibland föreligga att samordna transporter av avfallsvirket med annat virke, varigenom transportkostnaden kan sänkas. Ytterst blir emellertid avfallsvirkets roll som energikälla en fråga om kostnaden för de alternativa energikällor som kommer att stå till buds. Nämnden har emellertid den uppfattningen att skogsavfall kan bli ett värdefullt tillskott till landets energiförsörjning och anser det därför angeläget att den FoU-verksamhet som påbörjats i nämndens för energiproduktionsforskning regi fullföQs.

I denna fråga anför NE i sitt yttrande;

En snar och omfattande introduktion av biobränslen kräver garantier och ekonomiskt stöd för både investering och drift för engagerade företag i initialskedet. NE studerar för närvarande föratsättningarna för bildandet av regionala biobränslebolag i Västerbottens län och delar av Uppland samt planerar motsvarande studier i Jönköpings län. Sådana bolag skulle i regioner (län) med en gynnsam kombination av råvarutillgång (torv, organiskt avfall, skogsavfall, mark för ev. energiskogsbruk) och avsättning ttll industrier, övriga byggnader samt kraftvärmeproduktion få uppgiften att köpa, lagra och säQa biobränslen. Härigenom skulle problemen med skillnader i produktions- resp. konsumtionstider och volymer kunna lösas. Kvalitetskrav och tillförlitlighet i bränsleleveranser skulle kunna tillgodoses. Enligt NE:s mening är bildandet av regionala bränslebolag en lovande utvecklingsmöjlighet.

Även domänverket tar upp frågorna rörande skogsavfallets altemativa användning och möjligheterna till organisatoriska insatser. Verket framhåller föQande;

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 176

Beträffande konfliktrisker mellan energisektorn och skogsindustrin om tillgänglig biomassaproduktion bör enligt domänverkets uppfattning ingendera användningen ges en förhandsintecknad rätt till tidigare inte utnyttjad produktion. Det innebär att energisektorn även kan komma att överta biomassa som massafabrikerna hitintills betraktat som en framtida råvaru-reserv.

Mol bakgrund av vad ovan sagts vill domänverket betona vikten av att ytteriigare tekniska och ekonomiska studier skyndsamt genomföres för de skilda skogsråvarornas tillvaratagande, transport och användning. Därigenom kan den ekonomiska bilden klarläggas och skapas underlag för organisatoriska överväganden.

För nuvarande skogsbruk finns för varje ägarform en fungerande organisation. Den kan lätt kompletteras för att svara även för energiråvarans odling, skörd, transport och leverans — både biomasa och torv. Inledningsvis torde de största markägarna, bl. a. domänverket, ha bästa förutsättningar för en på antytt sätt utvidgad verksamhet. Därigenom skulle erforderliga organisatoriska insatser förenklas.

LRF anser att huvuddelen av den totala skogstillgången även framöver kommer att användas för förädling till sågvaror, pappersmassa och skivor. Däremot bör enligt förbundel en stor del av det skogsavfaU som i dag lämnas kvar i skogen kunna utnytQas för energiändamål. Om inte tekniska lösningar snart kommer fram, som medger bättre ekonomi på hanteringen av lövvirket, bör enligt förbundet även en stor del av detta kunna betraktas som energiråvara. Vidare framhåller förbundet att om biomassa inte skall få annat än lokal betydelse måste insatser av organisatorisk art göras.

Kommissionens framhållande av biomassans betydelse delas även av Miljöförbundet och Jordens vänner. I sitt gemensamma yttrande framhåller de båda organisationerna:

För att förverkliga ett Sverige byggt på flödande energikällor behövs stora mängder med s. k. biomassa. Det finns många möjligheter att ta till vara biomassa. En viktig resurs är del skogsavfall som varje år kvarlämnas vid avverkning. Detta representerar ett stort energivärde medan problemen är framför allt insamlandet av detta material. Stora resurser måste därför läggas på att på ett så miQöriktigt sätt som möjligt samla in skogsavfall. Jordbruksavfall representerar en annan icke oansenlig resurs, framför allt efter jäsning då gödslingsförmågan i avfallet inte går förlorad.

För att bedöma skogamas roU i landets framtida energiförsörjning finns det enligt Statsföretag AB anledning att spekulera över hur betalningsförmågan hos energiproducenter resp. skogsindustri kommer att utvecklas. Bolaget anför;

Det är härvid värt att notera, att det egentligen inte finns speciellt starka skäl som talar för att prisbildningen på skogsprodukter kommer att avvika markanl från den allmänna prisbildningen på världsmarknaden. Spekulerar man på samma sätt beträffande prisbildningen på främst oQa, men även kol, finns det däremot mycket starka skäl som talar för en starkt stigande prisutveckling i förhållande tiU den allmänna prisbildningen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 177

Energiproducenterna kan således om här fört resonemang är riktigt, förväntas fä en i förhållande till skogsindustrin successivt starkare betalningsförmåga, vilket leder till att gränsdragningen mellan energived och industrived successivt kommer att förskjutas och en ökande del av vår skogsproduktion blir tillgänglig för energiproduktion. Möjligheten av en sådan utveckUng synes inte ha beaktats av kommissionen, vilket i sin lur lett tiU att våra skogars roU i vår framtida energiförsörjning enligt vår uppfattning troligen underskattas. Detta bör enligt Statsföretags uppfattning beaktas, då man bedömer angelägenheten av att satsa ekonomiska resurser på att snabbt få igång energiproduktion baserad på bl. a. ved.

Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF tillstyrker kommissionens förslag att nu tiUgänglig biomassa effektivt tas till vara, bl.a. inom industrin och i kommunala värmeverk. Företagens eventuella merkostnader för detta bör dock enligt förbundet uppmärksammas och kompenseras av statsmaktema, om denna form av energiutvinning är samhällsekonomiskt och på sikt också företagsekonomiskt motiverad. Ett övergripande mål bör vidare vara att totalt sett minimera avfallet från alla verksamheter varför när fibervärdet har tillvaratagits i optimal omfattning man får räkna med att energiutvinning ur avfallsprodukten blir en verksamhet med begränsad omfattning. Förbundet stöder även kommissionens förslag till fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser inom bl. a. förbränningsteknik för biomassa.

Intensivodlad energiskog kan på lång sikt enligt kommissionen ge avsevärda energibidrag. Flera förutsättningar måste dock uppfyllas innan detla skulle kunna genomföras.

De miQömässiga och ekologiska konsekvenserna av odling av energiskog måste sålunda enligt kommissionen bättre belysas och utvärderas. Härför anges att det krävs att ett flerårigt forsknings- och utvecklingsprogram genomförs. Extensiva odlingar av energiskog, huvudsakligen för lokal förbrakning, medför inte samma miQöproblem, men energipotentialen blir dock klart lägre i detta fall framhåller kommissionen vidare.

Markresurser för intensivodlad energiskog behöver också inventeras. En konfliktrisk anser kommissionen föreligga vad gäller skogsindustrin som gör anspråk på liknande markresurser och avvägningen häremellan blir beroende av de ekonomiska förutsättningarna.

Vidare krävs en utveckling av teknik för avverkning och produktion av lämpliga energibärare och av teknik hos de potentiella användarna. Uppmärksamhet bör dessutom enligt kommissionen ägnas problem vid transport av skördad energiskog till omvandlingsanläggningar.

Kommissionen föreslår atl utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad av system för energiskogsproduktion och -användning påbörjas. Vidare föreslås att ett utvecklingsprogram enligt det angivna utvärderas inom fem till tio år för mer definitiva avgöranden om i vilken omfattning odlad energiskog kan utnytQas för energiändamål. 12   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 178

Förslagen får i stort stöd av remissinstansema.

Vad gäller energiskogamas vattenbehov tas denna fråga upp av SMHI. Institutet anför:

Utnyttjandet av snabbväxande energiskog innebären belastning på vattentillgångarna. Vid planering och lokalisering av energiskogarna måste hänsyn därför tas dels till konsekvenserna av en eventuell minskad vattentillgång, dels till ändrad vattenkvalitet i nedströms belägna områden.

Effekterna av odling och avverkning av energiskogar på vattenomsättningen och vattenkvaliteten bör studeras på liknande sätt som vad gäller effekierna av torvtäkt. Del innebär, att vattenföringsmätningar och val-lenkvalitetsmälningar bör inledas i ett eller flera lämpliga provområden samt i opåverkade referensområden. Det är även i detta fall angeläget, all mätprogrammel inleds med en serie under opåverkade förhållanden.

Enligt lantbruksstyrelsen kan knappast några mera betydande arealer jordbruksmark avstås för energiskogsodling inom överskådlig tid. Slyrelsen anför vidare:

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning är många problem i samband med s.k. energiskogsodling olösta. Bl.a. är konsekvenserna för jordbruket av en sådan odling i stor skala dåligt belysta vad gäller bl.a. grund- och ytvattenförhållanden, lokalklimat samt spridning av växtsjukdomar och parasiter. Styrelsen delar därför helt kommissionens uppfattning att de miQömässiga, ekologiska, tekniska och organisatoriska förutsättningarna för odling av energiskog måsle utredas ytterligare. Även forskning och försöksverksamhet erfordras.

Skogsstyrelsen lar i sitt yttrande ingående upp kunskapsläget och problemen med energiskogsodlingar. Styrelsen framhåller med anledning av kommissionens och dess expertgrupps för energitillförsel beräkningar följande;

Skogsstyrelsen kan för sin del inte acceptera några uppgifter om arealproduktionen i energiskogsodlingar eftersom det ännu inte finns representativa försöksodlingar som skördas. De av tillförselgruppen angivna produktionssiffrorna får därför tills vidare betraktas som en förhoppningsfull hypotes. Detsamma gäller de uppgivna produktionskostnaderna och relativa priserna på energi från energiskogsodlingar.

Energiskogsodlingar befinner sig fortfarande på ett mycket tidigt experimentstadium. Utvecklingen av den tekniska apparaturen för odling och skörd har inte heller kommii särskilt långl. Övriga länkar i kedjan mellan odling och slulligt tillgodogörande av energiinnehållet saknas också i stor utsträckning. Del återstår således mycket utvecklingsarbele också inom teknik- och distributionsområdena innan man kan ha ett fungerande system för tillgodogörande av energiskogens avkastning i stor skala. Därför har förhoppningarna om de praktiska möjligheterna att utnytQa energiskogsodlingar i stor skala så som de kommit till uttryck i betänkandet karaktär av önsketänkande.

Mot bakgrund av nu kända förhållanden anser skogsstyrelsen all ener-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 179

giskogsodling knappast kan komma att ge avkastning i en för landets energitillförsel betydelsefull omfattning förrän tidigast långt in på 1990-talel och då endast under förutsättning att verksamheten är klart lönsam för markägaren eller styrd genom tvångsåtgärder.

De miQömässiga aspekterna på energiskogsodlingar är hittills ofullständigt belysta. Del är ofullständigt känt hur energiskogen reagerar på angrepp av djur, insekter och svampar. När det gäller naturvården har energikommissionen bl. a. bedömt de förnyelsebara energikällorna vara gynnsamma med undantag för den inverkan intensiv odling av snabbväxande skog kan ha i naturen. Kommissionen anser att det fordras en ingående forskning och utvärdering under kommande perioder av de nya energisystemen. Skogsstyrelsen delar denna uppfattning.

Statens naturvårdsverk bedömer att betydande markarealer kan utnyttjas för energiskog. Konkurrensen med andra nylQande intressen bedöms dock kunna bli en starkt begränsande faktor.

Verket förutsätter alt en allsidig markanvändningsplanering kommer alt föregå en eventuell energiskogsodling i stor skala. Verket föreslår därför att en riksomfattande plan utarbetas över områden, där energiskogar kan komma i fråga med hänsyn till miQöaspekterna. En samlad vägning av olika markutnylQandeintressen bör vidare göras, där miQövårdsfrågorna enligt verket bör inta en central roll.

Intensivodlad energiskog bedöms behöva gödslas och bekämpningsmedel behöva sättas in mot parasiter m. m. Naturvårdsverket kan inte acceptera att så sker. En förutsättning för att energiskogsodling skaU kunna accepteras av verket är att den sker i en mer extensiv form utan omfattande användning av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödselmedel.

Även Sveriges tantbruksuniversitet tar upp problemen med gödsling och anför föQande i sitt yttrande:

För att energiskog skall kunna ge några väsentliga bidrag ttll energiförsörjningen fordras en intensiv gödsling. Det bör understrykas att vi i dag inte känner konsekvenserna för yl- och grundvatten i detta sammanhang. Även om det inte finns någon anledning att förvänta sig större läckage från energiskogsodling än frän åkterbrak, innebär det en belastning pä nya områden. Del finns därför anledning atl inte utveckla energiskogsproduktion i praktisk skala i en snabbare takt än att miQökonsekvenserna kan bemästras.

Å,r 2000 skulle enligt kommissionen vid maximal satsning 1,25 miQ. ha kunna vara uppodlade med energiskog. Nämnden för skogsteknisk forskning ställer sig tvivlande till denna bedömning och anför:

Nämnden vill erinra om att beräkningarna av produktionen per ha grundar sig på erfarenheter från ett fåtal försöksodlingar, vilka är anlagda på speciella lokaler och under gynnsamma förutsättningar. Del är inle möjligl att utifrån dessa resultat göra slorskaliga beräkningar, som omfattar

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 180

arealer över 1 miQ. ha. Nämnden delar uppfattningen att det finns förutsättningar för odling av energiskog på många lokaler, men vill i dagens läge varna för en alltför optimistisk bedömning av framtidsutsikterna. De ekonomiska kalkyler som presenterats är mycket osäkra. Energiskogsodling måste ske mycket intensivt och är därmed arbetskrävande. Vidare måste för avverkning och transport utvecklas helt nya tekniker, vilka i dag inte finns. Nämnden vill därför framhålla att innan man satsar på energiskogar i stor skala måste noggrann inventering av lämpUga odlingslokaler göras. Detta gäller även forskning och utveckUng av odlingsmetoder av tekniker för tillvaratagande av produktionen.

Energiskogsodlingar bedöms kunna ske på både nedlagd åkermark och våtmarker. Frågan om våtmarksutnytQande tas upp av statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Enligt rådet är det tveksamt om våtmarkerna är lämpliga för de snabbväxande arter som är aktuella, eftersom de kräver mark av god kvalitet.

Även statens planverk har betänkligheter mot de rnarkanspråk energiskogsodling StäUer. Verket framhåller föQande:

Inom ett område med energiskogsbruk har marken begränsad användning för andra ändamål. Odlingar av mer omfattande slag kommer därför i konflikt med friluftsintressen och fritidsbebyggelse. Om jordbruksmark inte ska ianspråktas är ett'direkt konkurrerande intresse traditionell skogsmark. Skogsindustrin har i dag en produktionskapacitet som överstiger återväxten. Skogsinlressena är därför inriktade på nyodling. De marker som kan komma i fråga (våtmarker) är i stort sammanfallande med dem som är av intresse för energiskogsodling. Till detta bör läggas ekologiska och hydrologiska problem som ännu saknas praktisk erfarenhet av.

Fältbiologerna förespråkar en produktion av energiskog som bygger på ett slags växelbrak - innan ett hygge planteras får en slygeneration växa upp som sedan skördas. Alternativet är enligt föreningen ur miQösynpunkt klart tilltalande. Ett antal praktiska problem anses dock återstå att lösa och en intensiv forskning kommer att krävas.

Vad gäller den typ av energiskogsodling som kommissionen lägger fram förslag om anför föreningen föQande:

Mindre tilltalande, för att inte säga rent förkastligt, ur miQösynpunkt är de jättelika energiskogsodlingar med främst olika salix-arter, som föreslagils i debatten. Energiskogar av denna typ kommer atl kräva stora insatser av handelsgödsel, vilkel ökar riskerna för nilratföroreningar m. m. Vidare skulle odlingarna lätt kunna angripas av olika skadedjur, vilket skulle motivera olika kemiska bekämpningsåtgärder, med de miQörisker som detta medför. Energiskogar kommer vidare ta stora landarealer i anspråk, jordbruksmark och våtmarksområden har nämnls, båda alltför värdefulla för atl i stor skala användas lill energiproduktton av detta slag. De estetiska effekterna skulle också bli tydligt märkbara.

Föreningen motsätter sig sålunda att intensivodlade energiskogar utnyttjas i energiförsörjningen men stödjer förslagen om bl. a. ulredningar av

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 181

syslem förenergiskogsproduklion. Utgångspunkten härvidlag måsle enligt föreningen vara att naturens långsiktiga produktionsförmåga sätts i första rammef.

LRF delar kommissionens uppfattning atl de miQömässiga och ekologiska konsekvenserna av energiskogsodling måste bättre belysas och utvärderas. Detta kräver enligt förbundet, all ett flerårigt forsknings- och utveckUngsprogram genomförs. För förbundet är utvecklingen av biosystem för energiproduktion av stort intresse. Erfarenheterna inom området i form av vedeldning är, framhåller förbundet, ganska betydande, vilket borde medföra, att det teknologiska utvecklingssteget inte behöver vara särskilt stort till ett differentierat biosyslem. Förbundel ser i detta stora utvecklingsmöjligheter, inte bara på det egentliga energiområdet ulan även för en ökad produktion av industriprodukter byggda på organiskt material.

Beträffande kommissionens bedömning av lillgängliga arealer för odling av energiskog framhåller LRF att beräknad tillgänglighet av nedlagd åkermark är starkt övervärderad. Förbundet motsätter sig tanken att åkermark överförs från jordbruksproduktion till produktion av energiskog.

Förbundet pekar på den stora potentiella produktionsförmåga som finns i kraftledningsgatorna. Om dessa enligt förbundet kan utnytQas i rationell bränsleproduktion, bör underlaget kunna öka ytterligare utan att mark som kan användas i annat sammanhang behöver tas i anspråk.

Erfarenheter av förädlings-, distributions- och förbränningsteknik behövs framhåller förbundet. Bl.a. inom vissa skogsägareföreningar finns betydande kunskaper inom området grönflishantering, vilket torde ligga ganska nära den hantering som blir aktuell inom energiskogsbruket framhåller förbundel vidare, som därför ser det som naturligt, atl befintlig kunskap utnyttjas och förutsätter att forsknings- och utvecklingsverksamheten bedrivs i nära samarbele med berört näringsliv.

I frågan om vilken sorts energiskog den vidare satsningen skall avse framhåller Miljöförbundet och Jordens vänner:

Intensivodlade energiskogar kan på sikt ge ett slort energibidrag. Problemen är dock många, t.ex. gödsling, utdikning av våtmarker etc. Vi ställer oss därför avvisande till den typ av energiskogar som hiltills presenterats. Forskningsinsatser måste inriktas på hur man skall komma till rätta med problemen, genom t. ex. gödsling med biologiska metoder.

Vi vill fästa uppmärksamheten på de extensiva energiskogar som presenteras i MALTE 1990. Betydande energiresurser kan hämtas från denna typ av slyodling utan alt de miQömässiga konsekvenserna behöver blir alltför stora. Vi föreslår därför att delar av de forskningsresurser som avdelas för biomassa läggs på forskning just kring extensiv odling.

Tveksam lill odling av energiskogar är TCO, som i sitt yttrande anför;

Enorma markarealer binds, vars alternativa användning måsle övervägas. Den erforderiiga gödslingen påverkar vattentäkternas kvalitet, inves-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 182

teringarna i skördemaskiner och transportsystem blir höga. På grund av det låga energiinnehållet per viktenhet torde del knappasl vara möjligt att praktiskt klara transportema till en större anläggning. Som exempel kan nämnas att om den projekterade Forsmarksanläggningen i stället skulle ha projekterats för biomassa ur energiskogar hade transporterna av bränsle enligt beräkningar uppgått till över tusen ton per timme.

Odling av energiskogar kan endast försvaras i vissa regioner med speciella förulsältningar både vad avser odling och konsekvenser av miQöpåverkan. TCO förordar därför begränsade försök under noggrann kontroll i och för kommande utvärdering. Ell ökat kunnande om förutsättningarna för energiskogsodling är viktigt av bl.a. beredskapsskäl.

2.3.3.7 Syntetiska drivmedel

Del finns enligt kommissionen goda möjligheter att på lång sikt till stor del basera den framtida drivmedelsförsörjningen på syntetiska drivmedel, såsom metanol och etanol, tillverkade av inhemska bränsleråvaror. En anläggning för sådan tillverkning skulle enligt kommissionen kunna vara i drift före sekelskiftet.

Kommissionen föreslår därför att forsknings- och utvecklingsarbete genomförs för att finna en lämplig leknik for förgasning av inhemska biobränslen och eventuellt skiffer. Halv- och slorskaliga försök och demonstration föreslås göras med sikte på all i första hand framställa metanol, men biokemiska metoder för framställning av etanol bör också undersökas såsom komplement eller alternativ.

Vidare föreslår kommissionen att en inhemsk produktion av syntetiska drivmedel redan under 1980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga restoljor förbereds. Möjligheter atl importera icke oQebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter bör studeras. Kommissionen föreslår också att insatser görs i syfte att utveckla en flexibel fastbränsleförgasare användbar för olika bränsleråvaror.

I såväl frägan om att införa syntetiska drivmedel, t.ex. metanol, som kommissionens förslag i övrigt inom området får stöd av remissinstanserna.

En fortsatt intensifierad satsning på åtgärder för att kunna utnyttja metanol som motorbränsle i stället för dieseloQa och bensin är angelägen av bl. a. beredskapsskäl framhåller sålunda Överbefälhavaren.

Televerket anser alt forskning och utveckling för användning av inhemska bränslen bör intensifieras. Inte minst gäller detta syntetiska drivmedel typ metanol och etanol. Verket är berett att i viss utsträckning delta i praklisk utprovning av alternativa fordonsdrivmedel.

Även statens vägverk stöder kommissionens förslag och anför föQande;

1 ett mera långsiktigt perspektiv på frågan om oQeberoendet måste -som kommissionen understrukit - möjligheterna att använda alternativa motorbränslen tillmätas stor betydelse. Det finns förulsältningar för en storskalig intemationeU metanolförsörjning i framtiden och metanol som

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 183

motorbränsle blir därmed intressant. Svenska Melanolutveckling AB har emellertid anfört att i det näriiggande perspektivet - perioden fram till i mitten av 1980-lalet - kan isolerad svensk satsning på metanol som drivmedel endast motiveras av beredskapsskäl. Man anför vidare att det ej med säkerhet visats att metanol är det ur alla aspekter för Sveriges del bästa syntetiska drivmedlet och att därför en jämförande systemanalys av den framttda drivmedelsförsörjningen med avseende på syntetiska drivmedel snarast bör göras.

När det gäller alternativa drivmedel måste - som hushållningsgruppen gjort - uppmärksammas alt det s. k. wide cut bränslet, som kan erhållas ur petroleum och t.ex. kol. Ett sådant bränsle ställer krav på vidareutveckling av dagens motorer, men ställer också i utsikt en klart förbättrad verkningsgrad. Wide cut bränsle framställt ur kol har en total verkningsgrad som är betydligt högre än den för metanol framställt ur samma ämne.

För att ett syntetiskt drivmedel skall bii ett reellt beredskapsalternativ måste en produktionsapparat byggas upp i tid och della förutsätter en tillräcklig produklionsavsällning under normala förhållanden. I fallet med metanol är en inblandning i bensin ett sätt att uppfylla denna förutsättning, men andra alternativ är länkbara.

För att skaffa erfarenhet av metanol som drivmedel bör samhället understödja att metanol kommer till användning i begränsade fordonsparker, t.ex. taxi och distributionsfordon.

Energitillförseln till samfärdselsektorn kommer för närvarande sä gott som uteslutande från petroleumbaserade drivmedel framhåller transportnämnden. Detta medför en stor sårbarhet vid störningar av tillförseln. Kommissionens förslag för övergång till syntetiska drivmedel, främst metanol, är därför enligt nämnden mycket angeläget från beredskapssynpunki.

Med kommissionens mål alt minska oQeberoendet är del enligt riksrevisionsverket nödvändigt att finna ersättning för bensin och dieseloQa som drivmedel. Utvecklingsprogrammet för syntetiska drivmedel bör med denna utgångspunkt enligt verket ha hög prioritet bland föreslagna åtgärder.

Mot bakgrund av bilavgasernas nuvarande hälsoeffekter delar statens naturvårdsverk kommissionens bedömning att det är önskvärt att en övergång till metanol som bilbränsle sker.

Tveksam lill den takt med vilken metanol skulle kunna introduceras i Sverige är SPK. Nämnden anför i sitt yttrande:

Energikommissionen föreslår en kraftig satsning på syntetiska drivmedel. Enligt nämndens bedömning är förslaget atl övergå till syntetiska drivmedel så snabbi som kommissionen förutser, inle realistiskt. Särskilda anläggningar för framställning av metanol skulle behöva upprättas inför en övergång till syntetiska drivmedel. Vidare skulle nya motorkonstruktioner och utbyggnad av ett riksomfattande distributionsnät krävas. Nämnden anser atl tillräcklig planeringstid måste ges bilindustrin. En orealistisk utvecklingsplan för syntetiska drivmedel kan verka kraftigt inflationsdrivande genom atl betydande investeringar skulle krävas under en kort övergångsperiod samtidigt som nuvarande anläggningar och transportmedel bleve obsoleta innan den tekniska livslängden uppnåtts.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 184

De åtgärder beträffande alternattva drivmedel och flerbränslemotorer kommissionen föreslår, anser SIND vara angelägna. Möjligheterna att ställa krav på att nytillkommande bilar skall vara förberedda för drift med metanolinblandad bensin börenligt verket snarast klarläggas. Kostnaderna för en sådan ålgärd anges vara små jämfört med andra specifika svenska fordonskrav. Om metanolinblandad bensin införs i framtiden kan en stor del av bilparken redan vara anpassad för detta. Verket föreslår vidare att man redan nu introducerar metanol på några begränsade fordonsparker exempelvis bussar, distributionsbilar och taxi så att praktiska erfarenheter kan erhållas om metanolens möjligheter som alternativt drivmedel. Stimu-lering för utveckling av både befintliga motortyper och framtida flerbränslemotorer anses vidare behövas liksom ytterligare utredning om vilka olika kombinationer av motortyper och drivmedel som kan vara lämpliga i framtiden.

Även Studsvik Energiteknik AB understryker vikten av att satsningar enligt kommissionens förslag görs. Enligt bolaget kan det finnas anledning att samordna kommissionens förslag angående besparingsåtgärder rörande bilismen med utvecklingen av produktionsmetoder för syntetiska drivmedel så att den långsiktiga utvecklingen av fordonsparken stimuleras i riktning mot möjligheten att utnyttja alternativa bränslen.

Svensk MetanolutveckUng AB biträder kommissionens förslag. Bolaget pekar därvid på transportsektorns så gott som totala oQeberoende och menar all denna sektor är den trögaste samhällssektorn vid förändringar i energiförsörjningen. Orsakerna härtill anges bl.a. vara att transport- och fordonsmarknaderna är utpräglat internationellt inriktade och atl distribu-tionsnätel är världsomspännande och speciellt anpassat till flytande oQebaserade drivmedel. Vidare anges som orsaker att bilparkens genomsnittliga livslängd är lång samt att ledtider för utveckling av nya bilmotorer är långa och utvecklingskostnaderna myckel höga.

Bolaget anför vidare i sitt yttrande;

Energipolitiken måste inriktas på atl bryta det ensidiga beroendet av oQebaserade drivmedel och på att skapa en beredskap för framtiden genom ett aktivt utrednings- och utvecklingsarbete runt alternativa drivmedel. Della arbete bör bedrivas i nära samarbete med andra länder.

En målmedveten uppbyggnad av en inhemsk industri för produktion av alternativa drivmedel bör väl kunna integreras med det befinlliga näringslivet och där medverka till en behövlig expansion. En sådan uppbyggnad kan åstadkommas genom olika former av styrmedel, finansiella insatser och ell omfattande utrednings- och utvecklingsarbete.

Vad gäller den av kommissionen angivna nivån på metanolanvändningen anför bolaget föQande:

EK har i de olika försörjningsalternativen räknat med en insats av syntetiska drivmedel på marknaden, som är den högsta tänkbara under

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 185

1980- och 1990-talen, om man skall använda metanol. Denna insats föratsätter en mycket hård styrning av marknaden och kommer sannolikt att medföra vissa störningar i densamma.

För att klara alternativens ambitionsnivå med en inhemsk produktion av 2 miQ. ton metanol redan 1990 krävs ett principbeslut om drivmedelspolitiken redan omkring 1980.

Införandet av nya drivmedel typ metanol och blandningar mellan metanol och bensin bör enligt bolaget ske stegvis. Genom olika styrmedel kan stora delar av de inrikes yrkesmässiga godstransporterna med bil enligt bolaget fås att gå över till t. ex. metanol eller diesel/metanol i kombination. Samma sak anges gälla stora delar av personbilslrafiken som t. ex. taxi och andra avgränsade bilflottor med begränsade krav på distributionsnätet. Hur stora dessa marknader blir bestäms enligt bolaget av vilka styrmedel som används.

Bolaget framhåller vidare att en av anledningarna till att bolaget startades var att få fram ett underlag för en bättre beredskap på drivmedelsområdet. Denna beredskap är f.n. baserad på gengas och beredskapslagring av drivmedel. Bolaget anför:

Gengasen är med de krav som idag stäUs på komfort, arbetsmiQö och säkerhet m. m. helt ointressant som drivmedelsalternativ i framtiden. Gengasen kan enbart få betydelse i en utpräglad krissituation och då som drivmedel i konverterade bensinmotorer. För moderna dieselmotorer utgör gengas knappast ens ett tänkbart nödbränsle. Den kan på sin höjd fungera som kompletteringsbränsle vid sidan av vanliga dieselbränslen.

Sålunda utgör gengasen enligt bolaget inte längre ett fungerande beredskapsalternativ. Inhemskt producerade syntetiska drivmedel föreslås därför så snart som möjligt ersätta gengasen i beredskapsplaneringen.

Svenska petroleum institutet anser att kommissionen undervärderar de problem som en övergång till metanol kan komma att medföra. Institutet anför;

Försöksanvändningen av metanol har hittills skett i blygsam skala, vilkel synes innebära, atl olika distributions- och användningsproblem vid fullskaleanvändning kan vara svåra att överblicka. Härtill kommer att förbränning i bilmotorer av omkring en miQon ton metanol per år i landet kan innebära hälso- och miQörisker, som måste utredas.

Att i enlighet med den svenska miQölagstiftningens krav utreda riskerna vid fullskaleanvändning av metanol är ett omfattande och tidsödande arbete och det är ytterligt tveksamt, om introduktion av metanol som motorbränsle kan ske i den takt kommissionen räknar med.

Kommissionens förslag stöds även av Sveriges bilindustri- och bUgros-sistförening som anser atl en ökad flexibilitet när det gäller drivmedel är i högsta grad önskvärd, i synnerhet om inhemska råvaror kan användas. Faktorer att beakta är dock enligt föreningen bränslets energivärde och

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 186

pris, sammansättning och ålder på bilparken samt möjligheterna all distribuera det alternativa drivmedlet. Liknande synpunkter framförs också av Motormännens riksförbund.

2.3.4 Elförsörjning

2.3.4.1 Utgångspunkt

Kommissionen framhåller med skärpa atl en rimlig säkerhet i elförsörjningssystemet bör eftersträvas. Kommissionens lämnade förslag bygger på behovet av att ha säkra marginaler för en eventuellt ökad energiåtgång jämfört med prognoserna och att justeringar fortlöpande får övervägas vid kommande energipolitiska ställningstaganden. Möjligheterna att därvid ersätta oQa med el bör enligt kommissionen beaktas.

Remissinstansernas inställning till behovet av säkra marginaler i förhållande till energiprognoserna har tidigare redovisats (avsnitt 2.2.5). Frågan att ersätta oQa med el kommenteras direkt enbart av ett fåtal inslanser, vilka i samtliga fall är positiva. Instämmer gör således domänverket, CDL, Näringslivets energidelegation och Svenska elverksföreningen.

I sitt yttrande utvecklar Näringslivets energidelegation sitt slöd enligt föQande;

Elkraften utgör en energiform, som genom sitt smidiga distributionssätt är anpassad för alla aktiviteter i samhället, såväl centraUserade av lyp tätorter, storindustri etc. som decentraliserade av typ landsbygd, småindustrier. Icke minst det sistnämnda är värt atl notera. Elkraften utgör en grundläggande förutsättning för att man skall kunna sprida företagsamheten över större områden och bedriva den i mindre enheter.

Det är emellertid inte bara valet av energikällor som har strategisk betydelse för den långsiktiga energipolitiska handlingsfriheten. Valel av distributionsform spelar också en väsentlig roll. Ett ändrat distributionsmönster innebär stora kostnads- och tidskrävande omställningar.

En speciell tillgång i energisystemet har just kraftnätet utgjort. Med de stora kraftverken till största delen i mellersta och norra Sverige som utgångspunkt har byggts ut ett riksomfattande kraftnät, som även knutils samman med de nordiska grannländerna. Detta kraftnät är myckel driflsä-kert. Grundinvesteringarna är gjorda och en utbyggnad av nätet innebär marginalinvesteringar. Ur konkurrenssynpunkt för den svenska induslrin är detta kraftnät en stor tillgång.

Också ur trygghetssynpunkt är elsystemet föredömligt. De mycket förnämliga kopplings- och överkopplingsmöjligheterna i det svenska elsystemet och den stora reparationskapacitelen gör att långa elavbrott ej behöver befaras.

Inom industrisektorn finns stora möjligheler att minska oQeförbrukningen genom alt i siörre utsträckning utnyttja elenergi baserad på inhemska bränslen.

Denna substilulion av oQa mol elenergi är tekniskt möjlig redan med dagens teknik. 1 många fall är den dessutom ekonomiski konkurrenskraftig

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 187

redan med de oQepriser vi har i dag. I övriga fall torde en ytteriigare substitution bli ekonomiskt attraktiv med hänsyn till oQeprisutvecklingen.

Tiden fram till sekelskiftet är tillräckligt lång för att processutrustningar skall kunna konverteras till el från oQa i den normala takt som sådana utrustningar ändå förnyas. Kostnaderna för konverteringen kan alltså rymmas i industrins normala investeringsprogram.

Den välmotiverade ökningen av elanvändningen inom industrisektorn som nyss förordats gör det möjligl alt ersätta ungefår 3 miQoner ton oQeimport med inhemskt producerad elenergi 1990. Ett viktigt mål för energipolitiken måste vara att främja denna övergång.

2.3.4.2 Vattenkraft

När del gäller vidare utbyggnad av vattenkraften räknar kommissionen på grund av starka motstående intressen endast med ell smärre tillskott av produktionskapacitet fram till år 1990 i samtliga energialternativ. Förslag läggs således endast fram avseende stimulans för tillvaratagandet av vattenkraft från små vattenkraftverk. Detta kan enligt kommissionen ske genom att de lokala eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot kraft från sådana kraftverk och även från andra lokala produktionsenheter, t.ex. vissa vindkraftverk.

Ett stort antal remissinstanser förespråkar en kraftigare utbyggnad av vattenkraften än vad kommissionen anger. Stödjer kommissionen gör fiskeristyrelsen, statens planverk. Fältbiologerna, Miljöförbundet och Jordens vänner. Svenska naturskyddsföreningen och Älvräddarnas samorganisation. En ännu mera begränsad utbyggnad än vad kornmissionen räknar med förespråkas av Moderaia ungdomsförbundet i Västerbottens län.

Det vore således enligt fiskeristyrelsen mycket olyckligt att med irreparabla skador som föQd bygga ut den återstående vattenkraften innan man har klart för sig behovet därav på lång sikt. Det bör därför enligt styrelsen slås fast att de fyra återstående icke utbyggda älvarna bevaras. Vidare framhålles att även användandel av s. k. minikraftverk har negativa effekter. Liknande synpunkter framförs av statens planverk som dessutom poängterar att vattenkraften som energikälla inte förslår att trygga den framlida elförsörjningen vilket gör ett ianspråktagande av de sista outbyggda älvarna än mer tveksamt.

De övriga nämnda instanserna som enbart stödjer en begränsad utbyggnad kriliserar kommissionen för att den inte tillräckligt hårt slagit fast att de fyra återstående outbyggda älvarna skall förbli oexploalerade.

För alt belysa möjligheterna till effektiviseringar i befintliga kraftverk föreslärÅlvräddarnas samorganisation att en utredning tillsätts. Organisationen säger sig inte heller kunna acceptera överledningar av vatten.

Även statens naturvårdsverk anser att de fyra outbyggda huvudälvarna (Torne älv, Kalix älv, Piteälven och Vindelälven) och de övriga s. k. skogsälvarna enligt riksdagens beslul år 1977 om riktlinjer för vattenkraftutbyggnad i första hand även fortsättningsvis bör bevaras orörda. Verket

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 188

betonar också alt de vetenskapliga värdena i Vindelälven och Piteälven skulle lida stor skada av varje ändring i älvarnas naturliga vattenföring.

Verket bedömer dock att på lång sikt kan utöver vad kommissionen har räknat med ytterligare ett mindre antal vattenkraftprojekt som är acceptabla från naturvårdssynpunkt bli tekniskt-ekonomiskt utvinningsbara. Sålunda bedömer verket att ytterligare 10 TWh/år kan byggas ut, räknat från dagens utbyggnadsnivå, dvs. sammanlagt ca 70 TWh/år.

Som tidigare nämnts ifrågasätter ett stort antal remissinstanser om inte vattenkraften bör byggas ut utöver vad kommissionen har räknat med. En sådan ståndpunkt intar allmänna pensionsfonden, institutet för vatten och luftvårdsforskning, SIND, domänverket, länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, AB Asea-Atom, CDL, Föreningen för elektricitetens rationella användning. Handelskammaren i Göteborg, Jernkontoret, LO, Näringslivets energidelegation. Riksförbundet eldistributionen, Skånes handelskammare, Statsföretag AB, Stockholms handelskammare, Svensk Industriförening, Svenska dverksföreningen. Svenska kraftverksföreningen, Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF, Sveriges fastighetsägareförbund och TCO.

Enligt allmänna pensionsfondens mening skulle det ur industripolitiska och betalningsbalansmässiga skäl vara riktigt att ytterligare bygga ut vattenkraften.

Institutet för vatten- och luftvårdsforskning anser att vattenkraft är den för människor minst skadliga energiproduktionen och därför är vattenkraften från de synpunkter institutet i kraft av sin kompetens har att beakta den bästa av alla hittills tekniskt utförbara alternativ.

Flera länsstyrelser ställer sig posittva tiU mera omfattande vattenkraftutbyggnad. Sålunda framhäller länsstyrelsen i Jämtlands län:

Vattenkraften bör enligt länsstyrelsens mening byggas ut som komplement till andra energislag. En ytteriigare och uthållig vattenkraftutbyggnad i de norrländska älvarna skulle dessutom under åtskilliga år framöver ge välbehövlig sysselsättning i Norrlands inland, såväl direkt som indirekt och även ge den inhemska verkstadsindustrin i området ökad produktion.

En fortsatt vattenkraftutbyggnad bör företrädesvis ske koncentrerat till större älvar i stället för många små ingrepp i ett större antal vattendrag. Härigenom kan flera områden undantas av miQömässiga skäl. Möjligheterna att modemisera och bättre utnytQa äldre kraftverk bör bli föremål för opartiska utredningar, där det energipolitiska samhällsintresset vägs in starkare.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västerbottens län med avseende på en utbyggnad av Vindelälven.

Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att när en utbyggnad av vattenkraften sker bör detta ske i Kalix älv och Tjäkovarats. Den därvid producerade elenergin bör nytQas i regionen. Beträffande utbyggnad av Tjäkovarats motsätter sig Svenska naturskyddsföreningens lokalavdelning i Jokkmokk detta.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 189

Enligt CDL bör landets vattenkraft las till vara i större utsträckning än vad kommissionen föreslår och förordar en fortsatt åriig vattenkraftutbyggnad med åtminstone 1 TWh per år. Vattenkraften skulle därmed 1990 kunna ge ett bidrag till landets energibalans med drygl 70 TWh per år. För att denna utbyggnad skall kunna ske bör enligt CDL de nu av riksdagen fastställda tidsbegränsade undantagen för prövning enligt vattenlagen av flertalet vattenkraftprojekt ersättas med ett undantagande av de objekt som under alla förhållanden bör bevaras orörda. Övriga projekt bör således tillåtas undergå fullständig prövning enligt vattenlagen.

I nuläget anser LO det rimligt att sikta på en ytterligare vattenkraftutbyggnad om 20 TWh utöver sådan som redan har beslutats. Inom ramen för ett sådani program anser LO det möjligt att tillmötesgå olika synpunkter för bevarande av urspranglig naturmiQö. Inom den av LO angivna ramen bör Kalix älv bli utbyggd. I övrigt anser den i tidigare utredningar gjorda rangordningen av utbyggnadsprojekten vara till god vägledning. Tidigare beslul om Vindelälven föreslås bli föremål för omprövning.

Även under föratsättning av en stark satsning på kärnkraft anser Näringslivets energidelegation en utbyggnad av vattenkraften - med sikte på ett energitiUskott av ungefär 12 TWh per år - omedelbart motiverad. Enligt delegationen måste därvid någon av de hittills orörda älvarna t.ex. Kalix älv bli aktuell. Dessutom aktualiseras kompletterande anläggningar i flera andra älvar.

Enligt Svenska kraftverksföreningen finns det totalt i Sverige utbyggd, utbyggnadsvärd och teoretiskt tillgänglig vattenkraft motsvarande ca 150 TWh per år. Enligt föreningen förefaller det uppenbart att s. k. miQövärden i stor utsträckning finns även inom del icke utbyggnadsvärda strömmande vattnet, t.ex. vattendrag med ojämn vattenföring, eller långsträckta fall, åar, bäckar m.m. Det är sålunda enligt föreningen inte rätt att vid bedömning av miljöfrågan bortse från denna del av strömmande vatten. Föreningen konstaterar:

Vattenkraften är den överlägset bästa energikällan med hänsyn till ekonomi, försörjningstrygghel, miQö och säkerhet. En fortsatt vattenkraftutbyggnad skapar också sysselsättning i de delar av landet som är mest i behov härav. Kraftverksföreningens principiella inställning är därför att landels vattenkraft bör utnytQas. Undantag från utbyggnad bör göras endast för en Qällälv och för vattendrag inom det s. k. obrutna Qällområ-del. Utbyggnaderna bör i övrigi prövas enligt de regler som vattenlagen föreskriver.

En viss ytteriigare utbyggnad av de större redan exploaterade älvarna och en effektivisering av redan befintliga kraftverk bör enligt TCO komma till stånd. Härutöver bör någon av de stora oexploalerade älvarna byggas ut. Vid valet mellan dessa älvar måste en grannlaga avvägning ske mellan bevarandeintressen och intressen av en effektiv energiproduktion framhåller organisalionen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 190

Utan att närmare kommentera behovet eller omfattningen av en vattenkraftutbyggnad anser riksrevisionsverket det nödvändigt att ålgärder vidtas som syftar till att bevara kompetensen för sådan utbyggnad.

Vad gäller frågan om att stimulera tillvaratagandet av vattenkraft från små vattenkraftverk stöds den av remissinstanserna.

Enligt lantbruksstyrelsen kan ett ökat tillvaratagande av vattenkraft från små kraftverk ske bl.a. vid lantbruksföretagen. Vattenregleringen bör därvid ske på sådant sätt att jordbrukets vattenbehov också tillgodoses.

Även länsstyrelsen i Jönköpings län stödjer förslaget och anför därvid;

Ett iståndsättande av sådana dammar och utbyggnad av små kraftanläggningar torde kunna ge ett värdefullt tillskott av energi och samtidigt positivt påverka vattenföringen i de berörda vattendragen. Problem kan här uppstå i de fall förbrukarna måste vara beroende av kraftförsörjning dels från dessa små kraftverk och dels från de störte kraftdistributörerna. Det är dock angeläget att en centraliserad energiförsörjning kan kombineras med en decentraliserad, där varje bygd tillvaratar sina speciella möjligheter. En översyn av villkoren för staisbidragsgivningen synes också böra ske.

Liknande synpunkter framförs även av LRF som menar att åtgärder bör inriktas på effektivisering av befintliga anläggningar, komplettering av redan utbyggda anläggningar, bättre tillvaratagande av överskottsvatten samt en intensiv satsning på att iståndsätta och effektivisera äldre och nedlagda småkraftverk. Dessa mindre anläggningar bör kunna få betydelse framförallt för den lokala energiförsörjningen, framhåller förbundet.

Svenska kommunförbundei anser att miQöingreppen vid de små vattenkraftverken normalt är obetydliga. Därför anser förbundet det vara angeläget att kraftproduktionen vid sådana verk kan vidmakthållas och byggas ut.

Enligt tidigare redovisning är fiskeristyrelsen tveksam till en utbyggnad av små vattenkraftverk. Helt avvisande till förslaget är Sveriges naturvetareförbund.

Förbundet framhåller att en utbyggnad av små vattenkraftverk endast kan ge ett begränsat tillskott till elförsörjningen. Det är förbundets bedömning att inverkan på fiske och ändringar i grandvattenföringen är så stora att en utbyggnad inte är berättigad.

Frågan om hur avsättningen av producerad el i anläggningar av typ små vattenkraftverk och vindkraftverk skall garanteras berörs av endast ett fåtal remissinstanser.

Domänverket biträder förslaget om garantier om visst minimipris på elkraft.

I sitt yttrande i denna fråga framhåller SIND:

Med tanke på att produktionskostnaderna kan vara förhållandevis höga i små vattenkraftverk inrymmer, enligt SIND;s uppfattning, en eventuell

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 191

mottagningsplikt och fastställande av avräkningspriser - i enlighet med EK:s förslag - en rad följdfrågor som närmare behöver belysas, t. ex. om omfallning och former för offentligt (statligt eller kommunalt) stöd till investeringar och/eller drift, andra möjligheter till kostnadstäckning, omfattning och grad av anspråk på enskilda fysiska eller juridiska personers skyldigheler att utnyttja en företagsekonomiskt olönsam nyttighet.

Av dessa skäl förespråkar verket att en utredning tillsätts för att utreda formerna för ett mer långsiktigt stöd till små vattenkraftverk.

Eldistributörernas branschorgan. Svenska elverksföreningen, framhåller föQande;

Det finns anledning räkna med atl eldistributörerna i överensstämmelse med en av Elverksföreningen nyligen utfärdad rekommendation är beredda att för sådana elenergitillskoti betala ett skäligt pris, dvs. ett pris som molsvarar kostnaden för altemativ (ordinär) kraftanskaffning. För den händelse kommissionens förslag skulle innebära längre gående krav på eldistributörerna - t.ex. reservalionslös betalning av fulla produktionskostnaden i småkraftverken - vill föreningen bestämt protestera häremot och påpeka, att en sådan ordning skulle innebära att kostnaderna för tillvaratagande av småkraftverkens energitillskott osystematiskt och orättvist skulle drabba elkonsumenter anslutna till berörda lokala eldistri-bulionsföretag.

Även CDL anser att lagstiftning i frågan inte är erforderiig.

2.3.4.3 Kärnkraft

Energikommissionen redovisar i enlighet med sina direktiv två energi-försörjningsallernativ, A resp. B, som bygger på avveckling av kärnkraften och i samband därmed hur en sådan avveckling tekniskt kan genomföras. Kommissionens utvärdering av de möjligheter och risker som är förbundna med utnyttjande av kärnkraften ger vid handen att kärnkraften f.n. vare sig bör avvecklas eller ökas i en sådan omfattning att den blir en oundgänglig del av landets energisystem.

Merparten av de remissinstanser som har yttrat sig med anledning av kommissionens principiella inställning till kärnkraftens roll i det svenska energisystemet instämmer häri. Sålunda anser koncessionsnämnden för miljöskydd att på kort och meddellång sikt kan kärnkraft, men även kol, UtnytQas för att minska Sveriges oQeberoende. Mot bakgrund härav och bedömningen av de med kärnkraften förbundna riskerna ansluter sig nämnden till kommissionens uppfattning. SIND delar helt kommissionens slutsats alt man f. n. inte bör avveckla kärnkraften.

En uibyggnad av ett fåtal kärnkraftverk kan vidare enligt verket inle sägas ge någon avgörande ökad långsiktig bindning till kärnkraften och knappasl heller göra den lill en mer eller mindre oundgänglig del av energisystemet. När dessa anläggningar behöver ersättas kan detta ske

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 192

genom då ttllgängliga lösningar anför verket vidare. På kort sikt finns en ekonomisk bindning såtillvida att kostnaderna för att ersätta byggda anläggningar blir höga. Det är emellertid knappast troligt att förekomsten av ett antal anläggningar enligt verket skuUe kunna hindra statsmakterna att stoppa vidare utbyggnad eller t. o. m. lägga ned befintliga anläggningar om motiven härför är tillräckligt starka. Motsvarande gäller också för andra energislag - och då främst oQa - där bindningen i nuläget är starkare.

Dimensioneringen av tekniska försörjningssystem bör ske i anslutning till en utbyggnadsplanering. Denna bör kunna prövas av statsmakterna mot bakgrund av det sakunderlag som finns att tillgå vid det aktuella beslutstillfället. Däremot anser SIND det vare olämpligt att genom riksdagsbeslut ange ovillkoriiga ramar för en sådan dimensionering. SIND anser det å andra sidan vara angeläget att de förutsättningar som skall gälla för inriktningen av utbyggnadsplaneringen anges av riksdag och regering. Dessa förutsättningar bör vara så väl förankrade att en långsiktig planering är möjlig.

Till kommissionens bedömningar ansluter sig flera länsstyrelser, däribland länsstyrelserna i Stockholms, Ålvsborgs, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Äv de nämnda länsstyrelsema gör länsstyrelsen i Norrbottens län den preciseringen att länsstyrelsen ansluter sig till kommissionens uppfattning i det fall denna innebär att 1975 års energipolitiska beslut skall fullföQas, dvs. att 13 kärnkraftblock skall uppföras. Detsamma anser AB Asea-Atom, som dock anser det nämnda antalet block som ett minimum.

CDL anför atl kärnkraftsblocken nr 11 och 12 behöver tas i drift i mitten av 1980-talet om del inte nu ges tillstånd till uppförandet av ett fossileldat kondenskraflverk. Härutöver anförs att det till år 1990 skulle kunna byggas ytterligare tre å fyra block med en produktionsförmåga av tillsammans ca 20 TWh per år utöver vad kommissionen räknar med i energialternativ C. Dessa ytteriigare block skulle då kunna ersätta minst 2,5 miQ. ton oQa per år.

En kraftig minskning av oQeberoendet kan endast uppnås om kärnkraften byggs ul mer än som förutsågs i riksdagsbeslutet om energipolitiken år 1975 anför Näringslivets energidelegation som därför anser att en kraftfullare utbyggnad än vad energikommissionen föreslår måste verkställas till år 1990. Sålunda föreslås att den kärnkraftbaserade elproduktionen för nämnt år bör inriktas på en elproduktion av 110 TWh.

Även Riksförbundet eldistributörerna anser att kärnkraften skulle kunna ge ett väsentligt större tillskott till landets framtida energibehov förutsatt atl säker förvaring av avfallet kan ordnas.

Stockholms handelskammare anser atl tillräckligt beslutsunderlag föreligger för all kärnkraften successivt skall kunna byggas ut under de närmaste årtiondena, men att nu binda sig vid ett visst antal reaktorer vid en viss tidpunkt är dock enligt handelskammaren knappast nödvändigi eller

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 193

ens önskvärl med tanke på angelägenheten av en flexibel anpassning av produktionskapaciteten. Vidare anförs att den av kommissionen eftersträvade försörjningstryggheten förutsätter en kraftigare utbyggnad av kärnkraften än vad kommissionen anger i sitt energialternativ C.

En ytterligare utbyggnad av kärnkraften utöver vad kommissionen föreslår, förespråkas också av Svenska kraftverksföreningen. Föreningen anför sålunda i sitt yttrande:

Den tveksamhet som Energikommissionen uttalar för all nu ge klartecken för en ytterligare kärnkraftutbyggnad utöver 13 kärnkraftblock delas ej av föreningen. Hittillsvarande erfarenheter av kärnkraftverkens miQöpåverkan, säkerhet och ekonomi borde tillsammans med de utredningar som utförts och redovisats beträffande bränslecykeln vara lillräckliga för ett principbeslut om en fortsatt utbyggnad av kärnkraften i enlighel med de lagar som reglerar dessa anläggningars lokalisering, tillkomst och drift. Enligt föreningens mening bör alltså de under byggnad varande kämkraftblocken färdigställas och utnyttjas. Därefter bör ytterligare kraftverk byggas och tas i drift i takt med ökad elkonsumtion anlingen denna ökning sker s. a. s. naturligt eller genom att oQan snabbare behöver ersättas med el av hänsyn till ekonomi eller försöijningstrygghet. Hur många aggregat som härvid kan komma till utförande får ytterst bli beroende av när ett bätire elförsörjningsalternativ är lekniskl utvecklat och ekonomiskt och miQömässigt konkurrenskraftigt.

Även TCO anser att kärnkraften kan byggas ut. Organisationen säger härom i sitt yttrande;

Till kärnkraftens fördelar hör att kraftverket under normal produktion inte förorenar luft, vatten eller miQö i övrigt i tillnärmelsevis samma omfattning som sker vid förbränning av fossila bränslen. Endast vattenkraften kan härvidlag konkurrera med kärnkraftanläggningarna. En annan fördel är atl landet kan minska sitt beroende av utländsk energiimport genom alt utnyttja de betydande urantillgångar som finns inom landet. Vi skulle härigenom kunna bidra till att minska efterfrågetrycket på oQa vilkel inte minsl ur inlernationell solidaritetssynpunkt har stor betydelse.

Mot bakgrund av dagens tekniknivå lorde det vara av föga praktiskt värde att fixera ett visst antal kärnkraftverk som vare sig fär över- eller understigas. Här finns det bara utrymme för två realistiska inställningar, å ena sidan alt kärnkraften' är förenad med sådana risker all den skall stoppas, ä andra sidan att risknivån i samband med kärnkraft inte är större än andra allmänt accepterade risker i samband med energiproduktion. TCO har den senare uppfattningen. De ekonomiska och försörjningsmässiga fördelarna med kärnkraft bör därför vara styrande för antalet kärnkraftverk.

Statens planverk tar inle ställning till frågan huruvida kärnkraften skall byggas ut eller avvecklas. Verket anför dock att verkets linje i lokaliseringsfrågan är den atl en eventuell utbyggnad endast får ske på redan befintliga platser.

Osäkerheten vad gäller kärnkraftens utbyggnad har enligt Forsmarks 13   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 194

Kraftgrupp AB skapat ytterst svårbemästrade problem för bolaget. För bolagets verksamhet är det därför av avgörande betydelse att snara ställningstaganden tUl den fortsatta energipolitiken sker.

Om kämkraften avvecklas måste enligt länsstyrelsen i Hallands län "kärnkraftskommunjrna" kompenseras för såväl bortfall av sysselsättningstillfället som de extra investeringar och planeringsinsatser som har gjorts på grund av elableringarna. Samma inställning framförs även av Kärnkraftskommunernas samarbetsorgan.

Kommissionens bedömning av kärnkraften och dess roll i den framtida energiförsöijningen delas ej av bl.a. Fältbiologerna. Föreningen anför sålunda i sitt yttrande;

Frågan om alt använda kärnkraft eller inte, kan delas upp i tre. 1) Kärnkraftens direkta risker, 2) Kärnkraftens indirekta risker, 3) Behovet av kärnkraft.

1) Kämkraften har ett flertal direkta risker av olika grad, dessa (den olösta avfallsfrågan, varmvattenutsläpp, kärnvapenspridning, driftsolyckor m.m.) ger tillsammans svaret: kärnkraften är en av de absolut olyckligaste energiformerna att använda sig av. Den kanske allvarligaste risken med kärnkraften är avfallshanteringen, som är en mycket komplex teknisk fråga. Men denna risk tar tydligen EK mycket lätt på genom att säga att "Vid utbyggnad av kärnkrafisysiem har man i alla länder utgått från att tekniskt tillfredsställande lösningar skall kunna utvecklas för en säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet. Det arbete som bedrivits i Sverige och annorstädes talar för att dessa problem - som vi redan har men för vår del är avsevärt mer begränsade än för många andra länder -kan lösas." Detta samtidigt som man på ett annat ställe i betänkandet menar att energiförsörjningen under det närmaste årtiondet måste grunda sig på nu känd teknik. Men detta kanske endast gäller de förnyelsebara energikällorna?

2) Kärnkraften har även indirekta risker. Den kommer nämligen att medföra ett än större slöseri med ändliga naturtillgångar än mer miQöförstöring.

3) Fältbiologerna menar vidare att kärnkraften är onödig. Samhället behöver inte en högre energiförbrukning, snarare en lägre. Det är ett bättre tillvaratagande av energi och råvaror vi behöver.

Mot denna bakgrund anser föreningen att en avvecklingsplan för kärnkraften måste upprättas med det snaraste.

Miljöförbundet och Jordens vänner anser att riksdagen redan år 1979 måste fatta ett principbeslut om kärnkraftens avveckling. Enligt de båda organisationerna är en mycket stor majoritet av Sveriges befolkning för ett sådant beslut. Beslutet är vidare synnerligen viktigt då den del av verkstads- och byggindustrin som nu sysselsätts med kärnkraftsutbyggnad måste ges klara besked så att de kan ställa om sin verksamhet till t.ex. flödande energikällor.

Även Centern.s_kvinnoförbund anser att ett beslut om när en avveckling av kärnkraften skall ske bör tas snarast möjligt. Ett uppskjutande av detla

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 195

beslut skulle enligt förbundet klart försvaga våra utvecklingsmöjligheter. Ätt kärnkraften måste stoppas anser också Miljövärnet för Västsverige.

Svenska ekumeniska nämnden finner att många skäl lalar för att ett bestämt nej lill fortsatt satsning på kärnkraft kan vara en verksam del i den omorientering som enligt nämnden krävs för att en reell handlingsfrihet inom energipolitiken skall kunna skapas.

Kommissionen ser positivt på möjligheterna att med kärnkraftvärme reducera oQeberoendet. Sålunda föreslås att en utredning görs om möjligheterna att förse sydvästra Skåne, Göteborgsområdet och Uppsala-Stockholmsområdel med Qärrvärme från kärnkraftaggregat i Barsebäck, Ringhals resp. Forsmark.

Förslaget stöds i huvudsak av remissinsianserna.

Statens naturvårdsverk är således positivt inställt ttll förslaget. Verket vill dock peka på att de stora investeringarna i kulvertsystemen innebär en stark låsning för framliden. I en situation där kärnkraftverken av någon anledning måste stängas av återstår endast nu befintliga oQeeldade anläggningar för alt försörja städerna med värme. Föga har enligt verket i en sådan situation vunnits med investeringen. Den av kommissionen föreslagna utredningen om dessa kulvertsyslem bör därför enligt verkets uppfattning vidgas till att även omfatta en utvärdering av andra alternativ.

Med hänsyn lill de svårigheter som kan väntas och de begränsade erfarenheler som finns beträffande långdistansöverföring av Qärrvärme anser SIND att möjligheterna till sådan bör prövas i första hand från Barsebäck till Lund och Malmö, där tidigare detaQerade undersökningar beträffande värmeöverföringen finns alt tiUgå.

Om säkerhets- och miQÖbedömningarna utfaller positivt bör enligt verket Forsmark 3 fullföQas och under alla förhållanden förberedas för värmeavtappning. Beslut om byggandet av en Qärrvärmeledning till Uppsala-och Stockholms-områdena bör dock avvakta tillräckliga erfarenheter från ett Barsebäck-Lund-Malmö-projekt eller undersökningsresultat som kan bedömas ge motsvarande säkerhet i beslutsunderlaget framhåller verket vidare. Innan ett beslut om värmeöverföring från Forsmark till Stockholm fattas bör dock frågan om alternativa kol- eller kärnenergibaserade lösningar för Stockholmsområdets värmeförsörjning utredas, anser verkei. De senare alternativen föreslås omfatia både kärnvärmeverk och kärnkraftvärmeverk lokaliserat närmare än Forsmark och försett med de extra säkerhetsarrangemang som detta kan föranleda (bergförläggning, ny teknik för inneslutning etc).

Flera länsstyrelser, främst de som är berörda av den föreslagna ulredningen, tillstyrker kommissionens förslag. Länsstyrelsen i Stockholms län understryker sålunda behovet av att ett beslutsunderlag snabbt tas fram. Detsamma anser lånsstyrelsen i Uppsala tån som också pekar på behovei av resultat så alt arbelena med det tredje aggregatet i Forsmark kan tas upp i full omfattning snarast möjligt. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är det

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 196

av flera skäl mycket lämpligt att överföra hetvatten från ett nybyggt tredje aggregat i Barsebäck till de större orterna i Västskåne. De fortsatta utredningarna av det s. k. sydvärmeprojektet får enligt länsstyrelsen visa om detta projekt är lika förmånligt om befintliga aggregat byggs om. Vad gäller förslaget avseende uiredning om att förse bl.a. Göteborgsområdet med Qärrvärme från Ringhals stöds detta av länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län.

CDL anser atl en utbyggnad av Qärrvärme från kärnkraftverk är angelägen. Om sålunda ett aggregat i vardera Barsebäck, Forsmark och Ringhals byggs om för värmeavtappning kan ca 2,5 miQ. lon oQa årligen sparas. Dessa kärnkraftverks produktionsförmåga minskar därvid med 6 TWh el per år. Denna minskning måste enligt CDL kompenseras med ytterligare ej oQebaserad kraft om besparingen av oQa skall uppslå. Med de prognosan-taganden om elanvändningen som ligger till grund för kommissionens energialternativ C blir värmeavtappning från kärnkraftverk enligt CDL endast intressant under förutsättning att 13 block färdigställs till år 1990.

Oskarshamnsverkets Kraflgrupp AB framhåller i sitt yttrande att i del fall den av kommissionen föreslagna utredningen resulterar i beslut om ombyggnad av Barsebäck och Forsmark måste det tredje aggregatet i Oskarshamn vara färdigställt redan lill år 1985.

Tillvaratagande av spillvärme från kärnkraftverk är i och för sig önskvärd men kan enligt Svenska naturskyddsföreningen i prakiiken bli akluell endast under förutsäitning av dels atl det är någon eller några av de befintliga eller redan påbörjade reaktorerna som skall leverera värmen, dels att de anläggningar (tunnlar m.m.) som krävs för ändamålet ger en reell energivinst under den tid som återstår av reaklorblockens livslid. Enligt föreningens bedömning förefaller det osannolikt att sådana anläggningar som krävs för nyttiggörande av spillvärmen kan bli aktuella. Föreningen motsätter sig emellertid inte att en utredning om della görs men anser atl en huvudpunkt i utredningsarbetet bör vara atl beräkna den reellt möjliga energivinsten av tänkbara anläggningar.

Kommissionens förslag stöds även av bl. a. DFE, LO, Stockholms handelskammare, Studsvik Energiteknik AB, Svenska elverksföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska värmeverksföreningen. Sydkraft AB och TCO.

I en krigssituation kan kärnkraflsblocken behöva ställas av med hänsyn till risken för bekämpning. För att inte omöjliggöra delta bör enligt överbefälhavaren ell Qärrvärmesystem baserat på kärnkraflvärme utformas så att inle kärnkraften är den enda värmekälla som kan utnyttjas. Liknande synpunkier framförs även av Civilförsvarssiyrelsen och ÖEF.

SKI tar inte ställning lill kommissionens förslag men framhåller att en eventuell ombyggnad av kärnkraftblocken kräver en förnyad granskning från inspeklionens sida.

De av kommissionen framlagda förslagen till utredning kan inle Miljöfar-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 197

bundet och Jordens vänner se som annal än en definitiv bindning till en för framtiden osäker energikälla. Ett genomförande av projekten skulle enligt de båda organisationerna i väsentlig mån begränsa vår handlingsfrihet vilket kommissionen anses förbise. Liknande synpunkier framförs även av Centerns kvinnoförbund. Även Miljövärnet i Västsverige är negativt inställd till förslaget.

Enligt kommissionen kan det utöver utnyttjande av kärnkraftvärme finnas ytteriigare möjligheter att ersätta oQa inom uppvärmningssektorn i form av kärnvärmeinstallalioner. Kommissionen föreslår därför att kärnvärmeverk av lypen Secure värderas från leknisk, ekonomisk, säkerhetsmässig och organisatorisk synpunkt. En ingående utredning, vars resultat får bli vägledande för inriktningen inom kärnvärmeområdel, rekommenderas.

Förslaget stöds av ett stort antal remissinstanser såsom NE, DFE, AB Asea-Atom, CDL, LO, Näringslivets energidelegation och Svenska värmeverksföreningen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län stödjer också förslaget och anför i sitt yttrande:

Drygt hälfien av all olja som idag förbrukas går till bostads- och lokaluppvärmning. En betydande del av denna oQa kan på sikt ersättas med uranbaserad energi dels i form av elvärme och dels i form av fjärrvärme. Storstadsregionerna kan på sikt bli anslutna till kärnkraflvärmeverk för sin värmeförsörjning. Glesbygd och mindre orter kan med fördel förses med eluppvärmning. Mellanstora orter lämpade för fjärrvärme men för små eller illa belägna för att anslutas till kärnkraftvärmeverk kan i framtiden få sin värmeförsörjning från mindre kärnvärmeverk av lyp Secure som utvecklats av Asea-Atom. Länsstyrelsen anser det ytterst angeläget att denna möjlighet tas till vara och att de kommande energipolitiska beslutet explicit underlättar introduktionen av sådana kärnvärmeverk.

Även Studsvik Energiteknik AB understryker i sitt yttrande betydelsen av introduktion av kärnvärmeverk som medel att minska oQeberoendet inom uppvärmningssektom. Kärnvärmeverkens goda säkerhetsegenskaper gör dem enligt bolaget lämpade för förläggning i eller i omedelbar närhet av konsumtionscentra, med gynnsamma effekter på luftföroreningssituationen som ett väsentligt plusvärde.

Landets kommuner har såsom i ökande omfattning ansvariga för värmeförsörjningen ett givet intresse av att nära föQa skilda projekt för att UtnytQa kärnenergi vid hetvattenproduktion anför Svenska kommunförbundet. Av denna orsak liksom av att kärnvärmeverk avsevärt kan nedbringa landets oQeberoende bör enligt förbundet det s. k. Secure-altemali-vet seriöst prövas.

Tveksamma till kärnvärmeverk ställer sig Miljöförbundet och Jordens vänner. Trots att kärnvärmeverk av typen Secure enligt de båda organisationerna kan ha fördelaktigare säkerhetsegenskaper än dagens reaktor-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 198

typer återstår alla övriga problem som kärnkraften för med sig, inkl. transporter av utbränt bränsle i storstäder. Vidare kommer kärnvärme i likhet med kärnkraftvärme att konkurrera med alternativa sätt att producera Qärrvärme som t. ex. solvärme.

Avstyrker kommissionens förslag gör Svenska naturskyddsföreningen.

UtveckUngsinsatser i internationell samverkan krävs enligt kommissionen även för andra reaklorsyslem än lättvatlenreaktorn. Utveckling av system som ökar säkerheten mol missbruk av kärnklyvningsprodukter för miliiära ändamål eller tertorverksamhet bör också bearbelas.

Enbarl ett fåtal remissinsianser kommenterar kommissionens förslag och när så sker i tillstyrkande ordalag.

Sålunda anser NE att den internationella utvecklingen avseende avancerade reaktorer fortlöpande bör föQas upp genom insatser inom energiforskningsprogrammet som underlag för statsmakternas energi- och säkerhetspolitiska ställningstaganden.

Med Sveriges goda urantillgångar finns det enligt länsstyrelsen I Västmanlands län inte någon anledning atl nu inkludera bridreaktorer i planeringen för de närmaste decennierna. En nära uppföQning av utvecklingen Ulomlands bör dock ske. Även TCO anser att den internationella utvecklingen vad avser bridreaktorer bör föQas.

Kommissionens förslag tillstyrks av CDL. Behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser bör dock finansieras med statliga medel. En konsekvens av bl.a. detta behov är enligt CDL att en betydligt större del av de samlade energiforskningsresurserna bör sättas in på kärnkraflområdet.

I detta sammanhang kan nämnas alt Svensk MetanolutveckUng AB förordar att vid en fortsatt satsning på kärnkraft föratsättningarna noga övervägs all på lång sikt använda kärnkraften som huvudenergikälla vid förädling av lågvärdiga organiska bränslen.

Kommissionen framhåller att Sverige inom kärnenergiområdet har en betydande lillgång, bl.a. i form av avancerad teknisk-industriell kompetens i nivå med världens ledande industrinationer. För att de av kommissionen framlagda förslagen inom kärnenergiområdet skall kunna genomföras är del av stor vikt att kompetensen inom området bibehålls och vidareutvecklas.

Kommissionen föreslår därför att en utvärdering av svensk kärnindustris utvecklingsmöjligheter genomförs. Ulvärderingen föreslås omfatta såväl kärnkraftindustrin som kärnbränslecykeln, vari säkerhetsutveckling och avfaUshantering ingår som vikliga delar. Vid utvärderingen bör också beaktas möjligheterna att utnytQa de nuvarande personella och industriella resurserna även för andra insatser inom energiområdet, t.ex. beträffande utnyttjande av kol eller vissa förnybara energikällor. Garantier måste vidare skapas för att underhålls- och serviceorganisationen för kärnkraftverken upprätthålles, liksom kompetens hos de övervakande myndigheterna.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 199

Förslaget tillstyrks av remissinstanserna.

Sålunda stöds förslaget av SKI, eftersom det från säkerhetssynpunkt är viktigt att ha en långsiktig planering för åsyftade personella och industriella resurser.

Även länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker kommissionens förslag men framhåller att för att den av kommissionen angivna handlingslinjen skall kunna erhållas måste vissa industriföretag säkras.

Länsstyrelsen i Västmanlands län tar upp frågan om svensk export av kärnkraftverk. Länsstyrelsen menar att svensk teknologi på detta område är av högsta intemationella klass. Det är därför angeläget att utnytQa detta kunnande.

Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF tillstyrker kommissionens förslag. Förbundet anför i sitt yttrande;

Det är på sikt knappast möjligt att utnytQa hela den svenska kärnkraftindustrins kapacitet för nya svenska beställningar. Möjligheterna att få beställningar från andra länder är begränsade genom hård internationell konkurrens. Detta perspektiv är viktigt när man diskuterar den svenska kompetensen i kärnteknik. Säkra arbetsuppgifter för svensk kärnkraftindustri bör därför i första hand bli att bibehålla och vidareutveckla sin kompetens inom drift-, underhålls- och säkerhetsfrågor, vissa led inom kärnbränslecykeln (brytning av uran, bränsletillverkning och förvaring av högaktivt avfall), samt inom upphandlingsområdet. För att kunna upprätthålla kompetensen inom dessa områden och för atl kunna föQa forskning och utveckling inom andra reaktorsystem, bl.a. fusionsprocesser, krävs också ett nära samarbete och gemensamma utvecklingsinsatser med företag och forskare i andra länder.

Det är värdefullt om kompetensen inom kärntekniken även kan utnyttjas inom näraliggande områden, t.ex. anläggnings-, material-, hållfasthets-, regler-, maskinkonstruktions-, elkrafts- och systemteknik. Möjlighetema att utnyttja den kärntekniska kompetensen inom dessa områden bör närmare utredas. Därmed ttllslyrker och utvidgar förbundel EK;s förslag att utvärdera utvecklingsmöjligheterna för den svenska kärnkraftsindustrin.

Beträffande ett beslut om avveckling av kärnkraft påpekar kommisionen att detta skulle innebära att kompetensen inom kärnkraftsområdet minskar. Färre människor söker sig då lill den utbildning och forskning som kärnkraften kräver. Härigenom kommer vi enligt kommissionen på sikt i en situation där vi blir helt beroende av utländska leverantörer om vi vill återuppta kärnkraften. Detta är enligt STU givetvis riktigt men samtidigt ger del ökade möjligheler all bygga upp kompelens på andra områden. De människor som inte längre söker sig till den utbildning kärnkraften kräver kommer att söka andra vägar och t.ex. öka vår kompetens inom oUka energianvändningsområden. Några skäl för att detta är mindre angeläget än atl upprälthålla kompetens inom kärnkraftsområdet anges inte av kommissionen enligt STU.

Kommissionens förslag om en utvärdering av svensk kärnindustris ut-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 200

vecklingsmöjligheter stöds av, ulöver nämnda remissinstanser, riksrevisionsverket, NE, länsstyrelserna i Södermanlands och Skaraborgs län, DFE, CDL och Stockholms handelskammare.

Med tanke på den osäkerhet som vidlåder kärnkraften är det enligt kommissionen också nödvändigi att beredskapsåtgärder planeras i syfte att kunna klara energiförsörjningen också vid en eventuell avveckling av kärnkraften. Kommissionen föreslår därför att statsmakternas och kraftföretagens långsiktiga planering kompletteras med planer av beredskapskaraktär som visar hur ett omfattande och långvarigt bortfall av kärnkraft lämpligen kan mötas.

Förslaget berörs inte närmare av remissinstansema. CDL framhåller dock att en utredning med föreslagen inriktning måste ges klara direktiv beträffande förutsättningarna.

2.3.4.4 Vindkraft

Utvecklingsarbetet vad avser vindkraft bör enUgt kommissionen drivas vidare. På olika håll i landet föreslås att fullskaleprototyper byggs.

Förslagen får stöd av remissinstanserna, av vilka dock flera framhåller problem främst avseende anspråk på mark för vindkraftverken.

SIND har uppfattningen att pågående utvecklingsarbete bör fullföQas. Planerade prototyper bör alltså byggas. Innan en mer omfattande satsning genomförs bör emellertid enligt verket tillfredsställande erfarenheter av försöksanläggningar och fullskaleprototyper ha erhållits.

Verket pekar också på riskerna med ett alltför forcerat utvecklingsprogram då detla kan innebära dels att kompetensuppbyggnaden medför svårigheter som gör att rimlig kvalitet inte kan upprätthållas i olika projekt, dels att långsiktiga negativa effekter erhålls inom andra områden på grund av att kompetenta forskare och annan personal byter verksamhetsområde.

Även NE biträder kommissionens förslag men understryker att ytterligare åtgärder krävs för att realisera de bidragsmängder från vindkraft som ingår i kommissionens energialternativ. Biträder förslaget gör också CDL som dock anser att det ännu är för tidigt att bedöma vindkraftens framtida möjligheler.

Enligt Statsföretag AB bör statsmakterna snabbt satsa på fullskaliga demonstrationsanläggningar. Bolaget anser dessutom atl både tid och pengar kan vinnas i en senare seriefas, om en seriös och omfattande satsning sker i prototypstadiet.

Bolaget vill vidare speciellt betona det önskvärda och kanske nödvändiga i att NE ges möjligheter att lägga ut beställningar under början av 1980-talet på en andra generation av demonstrationsanläggningar innan det är dags för ett politiskt beslut om serieproduktion av vindkraftaggregal av megawattstojlek. Detta skulle föratom bättre beslutsunderiag för serieutförandet också enligt bolaget göra det lättare för engagerade företag att

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 201

hålla en tillräckligt stor och kompetent ingenjörsresurs redo för den industriellt krävande seriefasen.

Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF ansluter sig också till kommissionens förslag. Förbundet anför i sitt yttrande:

Det är viktigt att Sverige bygger upp en egen kompetens, särskilt som vi har god kompetens inom angränsande områden och som utvecklingen i andra länder inte ligger före Sverige. Problemen med att utnytQa vindkraften är i första hand ekonomiska på grund av energikällans utspädda karaktär (gäller även solenergin). I takt med att priset för de konventionella energiråvarorna blir allt högre, ökar dock konkurrenskraften hos vindaggregaten. Emellertid är det viktigt att också väga in de samhällsekonomiska effekter som kan hänföras till bl.a. förfulande av naturmiQön och till bullerstörningar orsakade av vindenergiaggregat.

UtnytQandet av vindenergi bygger på i stort känd teknologi framhåller TCO som vidare anser att detta innebär att av ännu icke utnytQade energikällor är vindkraften sannolikt den som snabbast kan erbjuda ett kommersiellt tillskott till vår elförsörjning. Den praktiskt möjliga utbyggnadsgraden av vindkraft anses emellertid vara begränsad. Ersättningsenergi måste kunna kopplas in på nätet vid vindstilla eller då det blåser för lite. Andelen vindenergi i vår totala elförsörjning kan därför enligt organisationen rimligtvis inte göras särskih stor även om vindkraften skulle visa sig ekonomiskt konkurrenskraftig.

Organisationen framhåller också att kostnaderna för vindkraften ännu är mycket osäkra. Trots osäkerheten vad avser möjligt energibidrag, elproduktionskostnaden och inverkan på miQön biträder organisationen kommissionens förslag. Så gör även domänverket och LO.

Flera remissinstanser tar upp vindkraftverkens markbehov i förhållande till behovet av att nylQa sådan mark för andra ändamål.

Tillgången på vindenergi är stor i de bästa jordbruksbygderna framhåller således lantbruksstyrelsen. En framtida utbyggnad av vindkraften måste där enligt slyrelsen ske i samförstånd med jordbrukets markanvändningsintressen. Enligt styrelsens bedömning bör genom en framsynt översiktlig markanvändningsplanering intressekonflikter kunna undvikas mellan jordbruket och en utbyggnad av vindkraften.

Statens naturvårdsverk bedömer att vindkraftens markkrav blir en begränsande faktor. En övre gräns för utbyggnaden bör enligt verket t. v. sättas till storleksordningen 15 TWh per år för att inte konflikterna ska bli för stora.

Verket vill vidare framhålla att de miQömässiga fakiorer som kan begränsa uibyggnaden av vindkraft är svåra att bedöma i dag. Verket föreslår därför att en riksomfattande plan utarbetas över områden, där vindkraftanläggningar kan lokaliseras med hänsyn till miQöaspekterna.

Även statens planverk varnar för de omfattande konsekvenser för markanvändningen som enligt verket kan uppstå. Verket anför sålunda i sitt yttrande:

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 202

Den direkt ianspråktagna markytan är liten, men den restriktionsbelagda marken kan bli mycket omfattande. Inom ett vindkraftproduktionsområde får marken därigenom begränsad användning och klara konflikter kan uppstå vid tätortsutbyggnad inom fritidsbebyggelseområden och områden för rörligt friluftsliv. Vindkraftverkens höjd (50-80 m) gör att de kommer att dominera landskapsbilden. Eftersom de för vindkraft primärt intressanta områdena dels är känsliga från landskapsbildssynpunkt (Skåne, Öland, Gotland), dels innefattar många av de ovan berörda motstående intressena finns det anledning till en viss tveksamhet inför möjligheterna att få betydande energibidrag från vindkraft. Till vindkraftens markanvändningskonsekvenser bör även räknas pumpkraftverk och andra enheter som krävs för atl uQämna variationer i vindtillgången.

De motstående intressena vid ett utnyttjande av vindkraften framhålls också av några länsstyrelser. Sålunda framhåller länsstyrelsen I Södermanlands län att kustbelagd lokalisering av vindkraftverk inom länet måste ske i konkurrens med den vetenskapliga naturvårdens och friluftlivels intressen, varför slyrelsen menar att det är mindre lämpligt atl aktualisera vindkraftprojekt inom länet.

Liknande synpunkter framförs även av länsstyrelsen i Malmöhus län, som i sitt yttrande säger;

I det öppna skånska landskapet är enligt länsstyrelsens mening lokalisering av ett större antal vindkraftverk emeUertid förenat med mycket betydande konfliktrisker. I första hand berörs jordbruksintressen genom att vindkraftaggregaten tar i anspråk mark. Vindkraftaggregat i stora grupper kan dessutom komma att framstå som främmande element i landskapet vilket skapar konflikter med naturvårds- och kulturminnesvårdsintressen. Den höga befolkningstätheten medför också att specieU vikt måste läggas vid att buller- och säkerhetsfrågor med vindkraften kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Även AB Asea-Atom påpekar att de områden i landet där man har de mest gynnsamma, konstanta vindförhållandena, på vilka de preliminära kostnadsberäkningarna för vindkraften har grundats, ligger inom samma områden, som landets bästa tillgångar av odlingsbar mark. Ett i någon mån rationellt utnytQande av vindkraft skulle således enligt bolaget starkt inkräkta på den odlade arealen. Vindkraftens övriga miQöproblem anses vidare vara ofullständigt kända.

Markfrågan berörs även av CDL som också pekar på de problem som kan bli aktuella i samband med inlösen av mark för vindkraftverken och deras drift. Vidare pekas på att infraQud kan vara ett allvariigt problem i stora vindkraftaggregal och i gruppslationer som innehåller många aggregat.

Enligt LRF måste vindkraftverkens inverkan på boende, jordbruksdrift och naturmiQö särskilt studeras. Vidare måsle verkens lokalisering ske så att befintlig bebyggelse eller jordbruksdrift inte störs.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 203

De för friluftsliv speciellt lämpade områdena bör enligt Svenska naturskyddsföreningen så långt möjligt undantas från vindkraftsexploatering. I prakiiken kommer enligt föreningen detta undantag i första hand atl gälla betydande delar av landets kust- och Qällområden. Riktlinjen för den framtida vindkraftutbyggnaden bör därför inte vara att starta utbyggnaderna i de blåsigaste områdena och sedan fortsätta mot allt mindre blåsiga områden, utan i stället att först ta till vara vindkraftsresurser som finns inom områden med små motstående intressen och sedan - om det blir helt nödvändigt - la också mera kontroversiella lägen i anspråk och då efter en ingående prövning i varje enskilt fall av anläggningens exakta lokalisering, storlek och utformning anser föreningen.

Kommissionens förslag avser relalivi stora vindkraftaggregat. Jordbrukstekniska institutet anser att möjligheterna till utbyggnad av mindre vindkraftaggregat på landsbygden bör studeras. Enligt institutet kan sådana aggregat vara av stort lokalt värde även om de från total energiförsörjningssynpunkt ger ett marginellt tillskott.

Enligt kommissionen bör kännedomen om vindförhållandena i landet förbättras. Därför föreslås att ökade resurser ges till SMHI och andra organisationer som kan utföra motsvarande undersökningar.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Biträder förslaget gör således NE och domänverket. NE anser dock att ökad kännedom om vindförhållandena inte har den betydelse jämfört med andra enligt nämnden nödvändiga insatser kring vindkraften som kommissionens skrivning i frågan antyder.

2.3.4.5 Konventionell kondenskraft

Kommissionen föreslår att undersökningar görs om möjligheterna att anpassa befintliga fossilbaserade kondenskraftverk till eldning med fasta bränslen.

Förslaget stöds av det begränsade antal remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Föreslagna undersökningar bör enligt SIND kunna göras av utredningen (I 1977:11) om omstäUbara eldningsanläggningar, m. m. Med denna innebörd tillstyrks kommissionens förslag.

Domvänverket tillslyrker också förslaget. Härutöver anför verkei följande;

Torv är en stor potentiell energikäUa i vårt land. Då huvuddelen av dessa torvtillgångar är belägna på stort avstånd från landets stora befolkningscentra borde möjlighetema för kondenskraftverk i Svealands och Norrlands inland övervägas. Syftet skulle vara att göra torvtillgångarna ekonomiskt tillgängligare och att skapa arbetstillfällen inom sysselsätlningssvaga områden.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 204

Enligt Svenska naturskyddsföreningen är det ingen större skillnad om kondenskraftverken eldas med oQa eller kol. Vad som enligt föreningens mening måste eftersträvas är att bygga om dessa verk för eldning med bränsle erhållet från energiodling, dock ej torv som är en form av lagrad energi. Om detta inte visar sig möjligt föreslås att verken så snart det är möjligt ersätts med kraftproduktion i andra former.

CDL varnar i sitt yttrande för alltför kategoriska bestämmelser inom området. Åtgärder som sålunda kan vidtas måste vara tekniskt rimliga och ekonomiskt berättigade, anför CDL vidare.

2.3.4.6 Kraftvärmeverk

I sådana tätorter där Qärrvärmenätels omfattning är sådan att värmeunderlaget samhällsekonomiskt sett motiveraren kraftvärmeutbyggnad föreslår kommissionen att kraftvärmeverk byggs. För att stimulera en sådan utbyggnad föreslår kommissionen vidare att en förbättrad finansiering av kraft värme verk ordnas. Samarbetet mellan den etablerade kraftindustrin och kommunerna bör även stimuleras. Större nytillkommande anläggningar föreslås bli utrustade för fastbränsleeldning och några anläggningar garanteras atl genom lämpliga stödinsatser eldas med torv så att praktiska erfarenheter härav erhålls.

Förslagen får överlag stöd av remissinstanserna.

I frågan om utbyggnad av kraftvärmeverk stöds kommissionens förslag av bl. a. SIND, som dock framhåUer den betydelse inriktningen av elförsörjningsprogrammet har på kraftvärmeverksutbyggnaden. Verket hänvisar därvid till de bedömningar som har gjorts av kommissionens expertgrapp för energitillförsel. Enligt dessa bedömningar finns i det fall kärnkraft UtnytQas endast ett relativt begränsat utrymme för kraftvärmeverk.

Kommissionens förslag biträds även av Miljövärnet för Västsverige. Enligt organisationen är en satsning på Qärrvärme frän kraftvärmeverk i dagsläget att prioritera framför andra alternativ.

Studsvik Energiteknik AB framhåller risken med att bygga fast sig i ett oljeberoende om kraftvärmeverken görs oQeeldade. Vid en fortsatt utbyggnad av kärnkraften blir elproduktionen i de oQeeldade kraftvärmeverken enligt bolaget både dyr och miQöovänlig. Bolaget föreslår därför att verken i fråga kombineras så atl mottrycksturbinen får dra en värmepump i stället för en elgenerator. Därvid erhålls en avsevärd reduktion av oQebehovet för Qärrvärmeproduktionen. Tillräckligt stora värmepumpar finns dock ännu inte utvecklade, varför bolaget föreslår att teknisk utveckling inom området uppmuntras.

Kraftvärmeverk bör eldas med bränslen från energiodling framhåller Svenska naturskyddsföreningen. Om så är möjligt, tillstyrker föreningen att ytterligare kraftvärmeverk byggs i vissa tätorter. I annat fall bör el- och värmeproduktionen ersättas med energiproduktion i annan form.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 205

Förslaget att kraftvärmeverk även fortsättningsvis skall byggas slöds också av Svenska elverkföreningen och Svenska kommunförbundet.

Behovei att förbättra finansieringen vid kraftvärmeverksutbyggnaden understryks av det fåtal remissinsianser som har yttrat sig häröver. Instämmer gör således Svenska kommunförbundet. I sitt yttrande framhåller Svenska värmeverksföreningen alt de utbyggnader av kraftvärmeverk som kommissionen räknar med i sina energialternativ fordrar särskilda insatser, bl. a. ålgärder som säkerställer all verken inte bara blir samhällsekonomiskt utan också kommunalekonomiskt lönsamma.

Kommissionen föreslår att samarbetet mellan den etablerade kraftindustrin och kommunerna skall stimuleras. Enligt SIND utvecklas detla samarbete f n. på ett tillfredsställande sätl. Verket framhåller atl de lagar som nu finns - 136a§ byggnadslagen, lagen om kommunal energiplanering, lagen om allmänförklaring av Qärrvärmeanläggningar - enligt verkets uppfattning f. n. ger lillräckliga möjligheter att verka för den av kommissionen önskade stimulansen. Verket framhåller vidare att efterhand som erfarenheterna ökar, bl. a. under tryck av ett faktiskt behov av utbyggnadsbeslut, kan förändringar aktualiseras om förhållandena då så motiverar. Enligt CDL är kraftinduslrin positiv till ett ökat samarbete med kommunerna för fortsatt kraftvärmeutbyggnad.

Förslaget atl siörre nytillkommande anläggningar utrustas för fastbränsleeldning får i stort stöd av remissinsianserna. Sålunda underslryker NE behovet av alt några anläggningar byggs för eller om det är möjligt konverteras till fastbränsleeldning. Även domänverket och LO biiräder kommissionens förslag. Så gör även Svenska naturskyddsföreningen enligt vad som tidigare har redovisats.

Mera tveksam till kommissionens förslag är SIND, som i sitt yttrande anför:

De krav på flerbränsleeldning som EK föreslär leder inte självklart till en optimal försörjningstrygghel och bör inte utformas så villkorslöst som EK anlyder. Det är önskvärl att kraven för en till önskad nivå ökad försörjningstrygghel utformas så att kosinaderna minimeras. Om delta sedan åstadkoms genom ökad lagring, krav på flerbränsleeldning eller annat sätl är inte avgörande. Beträffande hela detta område är - som tidigare anförts - kunskaperna begränsade och ytterligare övervägande önskvärda. Kravet på kraftvärmeprojekt som är samhällsekonomiskt lönsamma är beroende på vilka krav på bränsleval som kommer atl ställas på nya verk. Utrustning för fastbränsleeldning innebär i regel en exlra kosinad som gör anläggningen lönsam endasl om bränslekoslnaden blir betydligt lägre än för eldningsoQa. Del är angelägel atl dessa frågor närmare belyses.

I anslutning lill förslaget om fastbränsleeldning föreslår kommissionen alt det genom lämpliga stödinsatser garanteras att några anläggningar eldas med torv.

SIND framhåller att hittills redovisade kalkyler pekar mot att stora

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 206

subventioner erfordras både för investering och under driflskede för att torv skall bli ett intressant alternativ vad gäller Qärrvärmeverk. I vad mån utsikterna är bättre för kraftvärmeverksprojekt kan enligt verket inte ulan vidare bedömas. Innan bindande utfästelser görs måste klarhet skapas på denna punkt framhåller vidare verket, som dock delar kommissionens bedömning att det är önskvärt att praktiska erfarenheterna av torvanvändning erhålls.

Biträder kommissionens förslag gör bl. a. domänverket.

2.3.4.7 Industriellt mottryck

I fråga om industriellt mottryck föreslår kommissionen atl installation av mottrycksanläggningar i anslutning till industriella processer även forsätt-ningsvis skall erhålla ekonomiskt stöd.

Förslaget stöds av riksrevisionsverket som även föreslår att som alternativ till bidrag prövas den lånekonstruktion som har utnyttjats vid strukturomvandlingen inom bl.a. lekoindustrin. Enligt verket är det därför önskvärt att den nuvarande stödformen omprövas i anslutning till den av kommissionen föreslagna utredningen om energibeskattning.

I sitt yttrande över kommissionens förslag till energipolitiska styrmedel framhåller LRF att ett bortiagande av energiskatten på el producerad i industriella mottrycksanläggningar skulle göra mottryckskraften mera attraktiv för näringslivet. Liknande synpunkter framförs också av Sveriges kemiska industrikontor.

Även SIND tillstyrker kommissionens förslag men föreslår att nuvarande bidragssystem kompletteras med en lånemöjlighet. Liknande synpunkter framförs av Jernkontoret. Utöver de nämnda remissinstansema har statens naturvårdsverk, domänverket och Svenska naturskyddsföreningen yttrat sig över förslaget. I samtliga fall tillslyrks delta.

2.3.5 Värmeförsörjning

2.3.5.1 Fjärrvärme

Inom stadskärnor och i tätbebyggelse bör enligt kommissionen uppvärmningssektom planeras så den i huvudsak sker med Qärrvärme eller liknande centraliserade uppvärmningsssystem och i undantagsfall med elvärme. I övriga områden bör elvärme kunna komma i fråga i större utsträckning. Vid individuell uppvärmning bör pannor som även kan eldas med fasta bränslen eftersträvas.

För att den önskade uibyggnaden av Qärrvärme skall komma till stånd krävs enligt kommissionen all ett antal ålgärder vidtas. Kommissionen föreslår därför att den kommunala energiplaneringen görs mer långsiktig och bättre integreras med den fysiska kommunala planeringen. Inom ramen härför föreslås att omfattningen av lämpliga Qärrvärmeområden inte

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 207

minskas onödigtvis genom att andra uppvärmingsformer såsom elvärme och individuell uppvärmning byggs ut inom dessa.

Förslaget stöds eller lämnas i huvudsak utan erinran. Instämmer i förslaget gör sålunda SIND, domänverket, LO, Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska värmeverkföreningen.

Enligt STU förutsätter ett förordande av Qärrvärme att en grundlig analys görs av de alternativ som kan realiseras inom ett Qärrvärmesystems ekonomiska livslängd, vilket kommissionen enligt styrelsen inte har gjort. Liknande synpunkter framförs av DFE som speciellt har noterat de bindningar i kapital och leknik som Qärrvärmenäten innebär. Delegationen anför sålunda i sitt yttrande;

Det bör därvid framhållas att såväl befintliga som planerade nya Qärrvärmenät utgör bindningar till konventionell teknik om möjligheter till framtida konvertering till utnytQande av förnyelsebara energikällor (flödesenergi) inle beaktas. Samtidigt innebär nuvarande omfattning och planerad utbyggnad av Qärrvärmenät en unik möjlighet till utnyttjande av solvärme och annan förnyelsebar energi i jämförelse med förhållanden i andra länder. Det är således angeläget atl utreda bindningseffekterna av Qärrvärmeutbyggnaden med avseende på möjligheterna till konvertering av dessa system lill skilda typer av energiförsörjning med förnyelsebara energikällor.

De av delegationen anförda synpunkterna anknyter till kommissionens förslag om att Qärrvärmenät och lokala hetvattennät utformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs.

Förslaget stöds av remissinsianserna. Statens naturvårdsverk anför sålunda;

Nalurvårdsverket vill understryka att det finns en principiell skillnad mellan system för uppvärmning via hetvatten (typ Qärrvärme från fossila bränslen) och lågtemperatursystem (typ spillvärme, solvärme) vilka kräver större dimensioner. Ett system som optimerats för hög temperatur är svårt att senare anpassa för låg temperatur. Det är därför angeläget att utbyggnad av Qärrvärmenät inte sker på sådant sätt att införandet av solvärmesystem onödigt fördyras i framliden.

Även bostadsstyrelsen ser positivt på att soluppvärmningssystem kan utnyttjas för hetvattennäl av olika slag. En föruisättning härför är att ekonomiska fakiorer ej lägger hinder i vägen.

Statens råd för byggnadsforskning tar upp behovet av forskning och utveckling inom området i sitt yttrande.

Kommissionen föreslår bl.a. att Qärrvärmenät och lokala hetvattennäl utformas så att en övergång till soluppvärmning möliggörs. Rådet anser att detla innebär att forskning och utveckling måste bedrivas i frågor som berör nätens egenskaper och anpassbarhet till sådana syslem. Ökade kunskaper fordras om befintliga nät och möjligheter till konvertering till alternativa lemperalurnivåer.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 208

Även SIND lar bl. a. upp frågan om behovei av forskning m. m. Verket anför sålunda:

Användning av solvärme bör förberedas i den utsträckning som är ekonomiskt motiverad inom ramen för vid varje tidpunkt aktuella utbyggnad sbeslut. Teknska lösningar för detta syfte bör vara ett prioriterat område inom energiforskningsprogrammet. Under dessa förhållanden bör möjligheterna att senare utnytQa solenergi i befintliga och nytillkommande system kunna bli tillvaratagna. Den samhällsekonomiska rimligheten härav måste dock regelmässigt prövas av lokal, regional eller central instans. Denna fråga bör ägnas särskild omsorg i anslutning till den kommunala energiplaneringen, men några konkreta åtgärder härutöver anser SIND inte f. n. motiverade.

Kommissionens förslag får också stöd av bl. a. Studsvik Energiteknik AB. Bolaget framhåller särskilt att en framgångsrik introduktion av förnybara enegiformer förutsätter att användning av dessa tillsammans med konventionella energisystem underlättas.

Svenska kommunförbundet delar kommissionens uppfattning att uppvärmning inom tät bebyggelse i huvudsak bör ske genom Qärrvärme eller andra centraliserade system och att dessa bör ulformas så att en eventuell framtida övergång till soluppvärmning möjliggörs. Det senare torde enligt förbundel aktualisera annan dimensionering och/eller användning av andra material än vid konventionell Qärrvärme. Dessa och andra konsekvenser föreslås därför utredas vidare inom ramen för det program för forskning, utveckling och praktiska försök för att utveckla solvärmetekniken som kommissionen föreslår.

Kommissionen föreslår vidare att finansieringen av Qärrvärmeutbyggnaden garanteras långsiktigt.

SIND anser att en jämfört med tidigare förbäitrad situation för Qärrvär-meverken är önskvärd. I vilken utsträckning kapitallilldelningen till Qärr-värmeverken skall prioriteras måste dock enligt verket avvägas i ett vidare sammanhang. Därvid bör erfarenheterna av de under senare år genomförda förändringarna utvärderas vilket verket framhåller bör bli en vikiig uppgift för delegaiionen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse.

Svenska kommunförbundet framhåller alt Qärrvärmeutbyggnaden erfordrar större utrymme på kreditmarknaden samt underslryker vikten av atl kommunala energisystem inte missgynnas i kreditpoliliken jämfört med individuella eldningsanläggningar i fastigheterna. Förbundet vill i sammanhanget också påtala att när ett förelag får slatligt regionalpoliliskl stöd får kostnad för egen uppvärmningsanläggning inräknas bland de slödberätligade kosinaderna men däremot inte avgift för anslutning lill kommunall Qärrvärmenät.

Även Svenska värmeverksföreningen framhåller nödvändigheten av att det kan nås en långsiktig lösning på kommunernas finansieringsproblem vid utbyggnad av Qärrvärme.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 209

2.3.5.2            Spillvärme

Kommissionen föreslår att spillvärme tas tillvara från industriella processer och att därför eventuella hinder av företagsekonomisk eller institutionell natur undanröjs snarast.

Förslaget tillstyrks av statens naturvårdsverk, SIND, NE, domänverket, Jernkontoret, Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsföreningen och VV S-tekniska föreningen. SIND, som i sak stödjer förslaget, framhåller dock atl det inte är rimligt att stödja spillvärmeprojekt i den ovillkorliga form kommissionen anger. Svenska naturskyddsföreningen framhåller atl det i första hand bör vara spillvärme och annan lågtemperaturvärme som används för uppvärmningsändamål. Även VVS-tekniska föreningen synes ansluta sig till denna uppfattning och föreslår att för att främja UtnytQandet av spillvärme i nämnt hänseende bör skatter och ekonomiska incitament användas för att begränsa användningen av elvärme.

2.3.5.3            Elvärme

Kommissionen föreslår att direkia restriktioner mot elvärme avvisas samt framhåUer att genom den kommunala energiplaneringen kan elvärme undvikas i områden där Qärrvärme kan bli aktuell.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över kommissionens förslag inslämmer däri. Delar kommissionens förslag gör således bostadsstyrelsen, SIND, domänverket, CDL, Föreningen för elektricitetens rationella användning. Svenska elverksföreningen och Sveriges fastighetsägareförbund.

Även lånsstyrelsen i Jämtlands län instämmer i kommissionens förslag och framhåller i sitt yttrande att direkta restriktioner mot elvärme i länet skulle drabba den turist- och fritidsbebyggelse som utgör underlag för en mycket betydande del av sysselsättningen och servicen i länet.

Väsentliga skäl saknas för restriktioner för uppvärmning med elradiatorer framhåller Näringslivets byggnadsdelegation. Detta gäller enligt delegationen även i det fall beslut fattas att kärnkraften skall avvecklas. Tvärtom talar mycket för att det från bl.a. miQö- och kostnadssynpunkt vore fördelaktigt, om uppvärmning med direktverkande elradiatorer ökade kraftigt, anför delegationen vidare som också menar atl elvärme är en myckel lämplig kompleltering till nya energisystem som t.ex. sol- eller jordvärme.

Tveksam till att införa särskilda lagbestämmelser med förbud mot uppvärmning med elradiatorer är Svenska kommunförbundet. Den kommunala energiplaneringen och gällande bestämmelser i ellagen synes enligt förbundet ge tillräckliga styrmedel för att elvärme inte skall byggas ut där Qärrvärme eller andra centraliserade system är eller avses bli utbyggda.

Begränsningen av elvärme framstår för statens planverk som en viktig fråga från bl. a. handlingsfrihelssynpunkl. En ökande elanvändning belyder enligt verket svårigheter att i framtiden klara energiförsörjningen med 14   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 210

förnybara energikällor. Särskilt problematisk skulle en ökande användning av direktverkande el vara i ett sådant sammanhang framhåller verket vidare.

Liknande synpunkter framförs även av Svenska petroleum institutet. Enligt institutet är en förutsättning för omställning till ett siörre utnyttjande av förnybara energikällor att man arbetar för ett i möjligaste mån flexibelt energisystem och undviker lösningar, när det gäller uppvärmning m.m., som är bundna till en enda energikälla som t.ex. direktverkande elvärme.

För restriktioner mot användandet av direktverkande elvärme är Centerns kvinnoförbund. Enligt förbundet är det bl.a. från handlingsfrihetssynpunkt nödvändigt med sådana restriktioner även i det fall kämkraften byggs ut.

Enligt LRF kan restriktioner mot elvärme bli nödvändiga. Förbundet anser det vidare vara angeläget att verkliga alternativ till elvärmen skapas, t. ex. genom vidareutveckling av braskaminer, som kan eldas med ved.

Flexibiliteten i energisystemet blir enligt Miljöförbundel och Jordens vänner väsentligt mindre och belastningstopparna på kraftnätet högre då elvärme väQs som uppvärmningsform. Det innebär vidare slöseri med energi av hög kvalitet framhåller de båda organisationerna som därför anser atl direktverkande elvärme måste förbjudas.

Enligt Svenska naturskyddsföreningen är det motiverat atl i vissa fall ha möjlighet att förbjuda elradiatorer.

2.3.5.4 Värmepumpar

Utveckling av värmepumpsystem baserade på t.ex. yQordvärme, industriellt och kommunalt avloppsvärme och värme ur luft eller vatten samt anpassade för svenska förhållanden bör enligt kommissionen stimuleras. Vidare bör det enligt kommissionen tillses att praktisk drift under varierande förhållanden kan genomföras.

Förslagen stöds av remissinstanserna.

När det gäller uppvärmning av småhusområden förordar statens naturvårdsverk att i första hand eldrivna värmepumpar bör komma till användning så fort dessa har utvecklats till ett användbart alternativ.

Under vissa förutsättningar utgår i dag lån och bidrag till installation av värmepumpar såväl i nya som befintliga bostäder. Hittillsvarande uppföQ-ningsresultat har dock enligt bostadsstyrelsen visat att brister i installerade system förekommer i flera fall både avseende effektfaktor som driftsäkerhet. Nya uppföQningsålgärder planeras vilket enligt slyrelsen förhoppningsvis kan ge ett säkrare bedömningsunderlag. En ökad stimulans till systemutveckling är under alla förhållanden angelägen framhåller styrelsen vidare.

Även SIND stödjer förslagen. Enligt verkei bör föruisätiningarna för ett genomförande av kommissionens förslag vara goda om insatserna inom

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 211

energiforskningsprogrammet och energisparstödel samordnas inom ramen för nuvarande program.

För att kunna genomföra ett effektivt energisparprogram torde lagstiftning i olika avseenden erfordras eller den nuvarande behöva kompletteras framhåller länsstyrelsen i Älvsborgs län. Sålunda kan en stor satsning på införande av värmepumpsystem baserade på yQordvärme eller sjövärme exempelvis kräva någon form av prövning.

Enligt LRF skulle betydande energibesparingar kunna göras om redan nu känd teknik på områdel kom till allmän användning. Vidare bör enligt förbundet forskning och utveckling vad avser solvärmepumpar forceras.

Förslagen stöds av ulöver nämnda remissinsianser i/ö/CMi råd för byggnadsforskning, statens provningsanstalt, domänverket, CDL, LO, Riksförbundet eldistributörerna. Svenska elverksföreningen och Svenska naturskyddsföreningen .

2.3.5.5 Soluppvärmning

Kommissionen framlägger förslag avsedda att slimulera införandet av solvärme ulöver de som har redovisats under 2.3.2.4. Förslagen slöds överlag av remissinsianserna.

Statens råd för byggnadsforskning stödjer i likhet med flera andra remissinstanser förslagen men framhåller:

Målsättningen alt solvärmesystem år 1990 skall svara för en energiförsörjning av ca 3 TWh/år bratto är optimistisk med hänsyn lill EFoU-delprogrammets nuvarande volym. Skall en så omfattande introduktion genomföras under 12 år fordras redan nu mer omfaitande forskningsinsatser.

För att förbättra kännedomen om solförhållandena föreslås att SMHI m. fl. samlar in och bearbetar basdata. Förslaget slöds av remissinstanserna, däribland SIND och domänverket.

För att möjliggöra en successiv utbyggnad av soluppvärmning bör enligt kommissionen tillses atl värmedistributionssystemen i största möjliga utsträckning är vattenburna och lämpligt dimensionerade. Bostadsstyrelsen konstalerar att om man i snabbare takt vill sttmulera en övergång mol vattenburna syslem kan belåningsreglerna modifieras t.ex. på sådant sätt att ett lillägg till läneunderiaget utgår för vattenburet system och detla lillägg ligger uianför kostnadsgränsen i småhusfallet.

I övrigt slöds förslaget av remissinstanserna bl.a. domänverket saml Svenska riksbyggen som anser det vara angeläget att statsmakternas stöd inriktas på användningen av lågtemperatursystem. Mera tveksam är CDL som framhåller att del ännu är för tidigt att generellt kräva att uppvärmningssystem skall vara vattenburna och dimensionerade för solvärme eller värmepumpar. De senaste årens omfattande provhusverksamhel måsle

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 212

därför enligt CDL först utvärderas liksom möjligheterna lill exempelvis luftburna värmesystem.

Även Svenska elverksföreningen kan inte oreserverat ttllstyrka inriktningen på vattenburna värmesystem.

Enligt kommissionen bör solvärme rekommenderas för större syslem som medger alt värmeupptagning och värmelagring kan ordnas på ekonomiskt fördelaktigt sätt.

Endast ett fätal remissinstanser kommenterar förslaget men där så sker i tillstyrkande ordalag. Sålunda framhåUer DFE:

Solvärmesystem med energilager synes av flera skäl bli mest lönsamma om de utförs slorskaliga. De kan då dels inordnas i Qärrvärmesystem baserade på känd teknik, dels kan lagringsförlusterna väsentligt minskas. Dessutom blir investeringen i solfångarutrustning inte dominerande i sådana system. Däremot blir kostnaden för energilagrel avgörande för det totala systemets ekonomi. Just i fråga om energilager finns emellertid för närvarande flera utvecklingslinjer, t.ex. lågtemperaturiagring i djupa marklager eller kemiska system. En komplettering av systemen med värmepump skulle kunna medföra atl lagren kunde utföras för låga temperaturer och att anpassning kunde ske lill de konventionellt höga distributionstemperaturer som användes i Qärrvärmenät.

Delegationen anser att frågan om energilagring är kritisk om det skall vara möjligt att införa solvärmesystem i bebyggelsen.

Frågan knyter an till kommissionens förslag om att ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och praktisk demonstration läggs upp för att utveckla solvärmelekniken. Kommissionen framhåller att det därvid är av stor betydelse all värmelagringstekniken förbättras.

Förslaget får stöd av remissinstanserna.

Televerket anser det vara önskvärl alt forskning och utveckling m. m. för värmelagring ges erforderligt stöd. Bostadsstyrelsen anseratt det föreslagna programmet har hög angelägenhetsgrad. Det anser även statens råd för byggnadsforskning vilket tidigare har redovisats.

UtnytQandet av solenergi i större syslem ger möjlighet lill värmelagring under längre tidsperioder, t.ex. i mycket stora värmemagasin. Enligt .yra-tens provningsanstalt synes det vara ändamålsenligt att låta Studsvik Energileknik AB bli huvudansvarigt för den verksamheten.

Remissinstanser som slödjer kommissionens förslag är vidare domänverket, CDL, LO och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF.

Även DFE stödjer förslaget, vilket tidigare har redovisats. Därutöver framhåller delegationen:

Enligt DFE:s mening har FoU-verksamheten pä solvärmeområdet nu lett till all nägra lovande utvecklingslinjer börjat bearbetas. För närvarande kan man dock inte bedöma när sådana system kan införas i bebyggelsen eller vilka kostnader som är förknippade med uppbyggnad och drift av dessa. Stora forsknings- och utvecklingsinsatser görs för att klariägga

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 213

dessa frägor. Därvid kan ett inlensiiierat internationellt samarbete medge atl resultaten uppnås snabbare och tiil lägre kostnader.

Tveksam till den föreslagna satsningen är Stockholms handelskammare som menar att landels begränsade forskningsresurser endast i begränsad omfattning kan avdelas till frågor rörande bl. a. solvärme. Däremot är det angeläget att den globala utvecklingen noga föQs bl. a. genom deltagande i internationellt forskningssamarbete.

Enligt kommissionen kan introduktionen av solvärmelekniken befrämjas genom organisatoriska åtgärder och stöd främst till kommunerna.

Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar och stödjer förslaget. I yttrandet från SIND framhålls;

Det är angeläget all de solenergiprojekt som nu planeras och pågår fullföQs och utvärderas. Det statliga ekonomiska stödet till solenergianläggningar bör även fortsättningsvis ligga inom forsknings- och besparingsprogrammen. Därifrån bör naturligtvis stöd till kommunerna kunna lämnas.

En översyn av inriktning och utvärdering av resultaten i pågående forskningsprogram bör regelbundet göras. För planerade och nya projekt bör en successiv koncentration av insatserna göras till de mer lovande projekten. Därvid är det angeläget att möjligheten lill demonstrationsprojektet klarläggs, vilket bör kunna ske i anslutning till den kommunala energiplaneringen.

Förslaget om stöd till kommunema stöds av Svenska kommunförbundet, speciellt vad avser solvärme som energikälla i Qärrvärmeanläggningar och andra kombinationer solvärme/Qärrvärme.

Det bör vidare enligt kommissionen övervägas om solvärmeinstallationer kan inkluderas i den statliga bostadsfinansieringen.

Redan nu utgår under givna förutsättningar statliga lån och bidrag vid installation av solfångarsystem för varmvattenberedning och inkluderas således i den statliga bostadsfinansieringen, framhåller bostadsstyrelsen, men för uppvärmningsändamål utgår dock f. n. inle statliga lån eftersom tekniken hittills i normalfallet inte har visat godtagbar ekonomi.

I vilken utsträckning solvärmeanläggningar skaU rymmas inom den statliga bostadsfinansieringen måste enligt SIND prövas enligt de regler som skall gäUa för denna. Frågan om detta är lämplig väg för atl ge tillgång till prioriterad kapitalförsörjning bör dock enligt verket bedömas för hela energisektorn i ett sammanhang.

Förslaget om atl information och utbildning om solvärme utökas stöds av remissinstanserna, däribland SIND och domänverket. SIND framhåller att förslaget bör kunna tillgodoses inom pågående program. En samordning av insatserna blir dock enligt verket nödvändig efter hand som erfarenheter härvidlag kommer fram.

Tillverkning av komponenter för solvärmesystem kan enligt kommis-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 214

sionen stimuleras genom att viss avsättning garanteras. Exempelvis kan staten upphandla solvärmesystem för vissa offentliga byggnader.

Förslaget kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser. Stöd för kommissionens förslag ges av instanser som i stort tillstyrker kommissionens övriga förslag om åtgärder för att stimulera introduktion av solvärmeteknik. Bland sädana instanser fmns statens råd för byggnadsforskning och domänverket.

En mera avvaktande inställning till kommissionens förslag om att nylQa offenilig upphandling som ett energipolitiskt styrmedel redovisas av byggnadsstyrelsen och SIND.

Sålunda ifrågasätter byggnadsstyrelsen om beställningar för statliga byggnader kan skapa tillräcklig industriell kapacitet för produktion av solvärmeanläggningar.

Enligt bedömningen av SIND bör frågan om statlig upphandling för atl garantera viss avsättning och därmed stimulera tillverkning göras enligt samma principer som gäller för annan offentlig upphandling. I vad mån medel utöver de befintliga forsknings- och energibesparingsanslagen skall avdelas måste bli avhängigt av vilka erfarenheter som under de kommande åren erhålls av nu pågående och planerade projekt. Det är dock enligt verket angeläget att forskningsverksamheten på detta område kan drivas med förhållandevis stor intensitet eftersom soluppvärmning är en långsiktigt intressant lösning.

Atl nyttja statlig och kommunal upphandling för att stödja uppbyggandet av industriell kompetens avseende flödande energikällor bör ske enligt Miljöförbundet och Jordens vänner. I fråga om offentlig upphandling föreslår statskontoret atl energisparkommittén får i uppdrag all i samarbete med riksrevisionsverket bedöma möjligheten att använda sådan upphandling som ett energipolitiskt styrinstrument.

2.3.6 Hälso-, miljö- och säkerhetsrisker

2.3.6.1 Allmän bedömning

I kommissionens överväganden i huvudbetänkandet intar miQöfrågorna en framirädande plats. Utgångspunkten därvidlag är att ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miQö-, hälso- eller säkerhetsrisker. En rimlig fördelning av risker och olägenheter - sociall, geografiskt och i liden - bör enligt kommissionen eftersträvas med beaktande av den nylta energisystemet ger. Vidare bör valet av energisystem sammanlaget och vid den avvägning som måsle göras mot nyttan därav ge minsta möjliga olägenheter i nämnda avseenden.

På grundval av sin genomgång av effekterna på miljön av de olika energislagen anser kommissionen all det inle är nödvändigt av miQö-, hälso- eller säkerhetsskäl atl nu avslå från något av de energislag som ingår

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 215

i värt försörjningssystem. Av den tidigare redovisningen framgår att denna uppfattning stöds av flertalet remissinstanser t. ex. 55/, arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län, DFE, CDL, Studsvik EnergUeknik AB, Svenska petroleum institutet och Sveriges civilingenjörsförbund CF-STF. Kommissionens uppfattning delas ej, främst vad avser inställningen till kärnkraft, av bl.a. ett antal organisationer med anknytning till miQöområdei.

I sitt slutbetänkande, som särskilt tar upp frågorna rörande hälso-, miQö-och säkerhetsrisker, framlägger kommissionen förslag lill skilda slag av åtgärder i syfte att minska osäkerheten om energislagens inverkan på hälsa och miljö.

2.3.6.2            Kärnkraftens fredliga utnyttjande

Kommissionen föreslår att Sverige i vederbörliga internationella organisationer verkar för normer och överenskommelser för hantering och kontroll av kärnkraftens fredliga utnytQande.

Förslaget stöds av bl.a. SKI, CDL samt Miljöförbundet och Jordens vänner.

2.3.6.3            Säkerheten mot olyckshändelser

Kommissionen har gjort jämförelser mellan olika energislag vad avser risken för stora olyckor. Kommissionen konstalerar på grundval av dessa jämförelser att sannolikheterna för sådana olyckor är av samma storleksordning vid kolbrytning, oljehantering, kärnkraftverk och vattenkraftdammar. Konsekvenserna av en olycka anges i hög grad vara beroende av omständigheterna vid olyckstillfället.

Del av kommissionen framtagna materialet avseende risken för stora olyckor anses av bl. a. LO och TCO vara värdefullt.

Från några remissinsianser riklas dock kritik mot kommissionen för dess jämförelser och utnytQade metodik. Sålunda anser 5CB atl presenterade data är svåra alt tolka och omöjliga att använda för jämförelser, eftersom riskbedömningarna bara är gjorda för vissa led i produktionsprocessen från råvara till energikonsumtion och att dessa led är valda på olika sätt för olika energikällor. Dessulom är beräkningarna enligt verket utförda på olika sätt för olika energislag och led i produktionen. Faktiskt konstaterade olycksfrekvenser jämförs med subjektiva bedömningar av vad som skulle kunna inträffa. Enligt verkets allmänna uppfattning kan de delar av kommissionens jämförelser om olycksrisker som är grundade på kvantifierade sannolikheter inte utgöra underlag för ställningstaganden.

Enligt DFE finns det inle någon allmänt godtagen metodik för rationell beskrivning av beslutsprocesser i allmänhet och våra svenska energibeslut i synnerhet, hur de beror av värderingar och hur de kan förbättras. Delegationen ser det dock som en brisl att kommissionen inte har utarbetat en mer fullständig metodik för kvantitativa beskrivningar och jämförelser av olika energislags risker åtminstone vid normaldrift.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 216

Vad gäller kommissionens beskrivning av haveririsker i existerande och planerade kärnkraftverk är denna enligt SKI inte välavvägd. Sålunda behandlar kommissionen endast översiktligt säkerheten i kokarreaktorer av nyare lyp liksom all tryckvattenreaktorer endast har fått en knapphändig behandling.

Kommissionens bedömningar av säkerhets- och miQöfrågorna stöds i huvudsak av CDL, som dock riktar kritik mol det sätt på vilket kommissionens expertgrupp för säkerhet och miQö har genomfört sitt arbete och de prioriteringar och bedömningar som har gjorts. CDL anför sålunda i sitt yttrande;

Säkerhetsgruppens utredningar ger inle en rättvisande bild av olika energislags risker och miljöpåverkan. Man har genomfört mycket långtgående statistiska beräkningar av hypotetiska olyckor inom kärnkraften. Man borde i stället ägnat större uppmärksamhet åt att öka kunskapen om de reella risker som föreligger för andra energislag så att förutsättningar för riskberäkningar skapats och mera rättvisande jämförelser kunnat göras. Nu möter man i stället en nertoning av risker med konventionella eller s. k. allernaliva energislag.

Även i ell annat avseende riktas viss krilik mot kommissionen vad avser risker för stora olyckshändelser. Miljöcentrum och Miljövårdsgruppernas riksförbund menar sålunda att kommissionen ignorerat viktiga frågeslällningar avseende bl.a. risken för och effekien av sabotage- och terroraktioner mol energiproduklionssystem. I händelse av att sådana aktioner lyckas bedömer organisalionerna kärnkraften som den farligaste energikällan, om än mindre sårbar än för oQa och gas.

I det följande redovisas remissinstansernas inställning till de av komissionen framlagda förslagen för att förbättra säkerheten mot olyckshändelser inom energiförsörjningen.

När det gäller beredskap mot stora olyckshändelser av alla slag föreslås att organisation och resurser ses över.

Förslaget slöds av remissinstanserna.

Sålunda biiräder socialstyrelsen förslaget saml framhåller att beredskapsplaner bör finnas för medicinskt omhänderlagande av ett större antal personer som skadats vid olika typer av olyckor. Slyrelsen betonar dock att för del mycket stora antal fall av skadade med för vardagssjukvården ovanliga skador, som det i mycket extrema fall kan vara fråga om vid här aktuella typer av olyckor, finns ingen möjlighel atl hålla en sjukvårdsorganisation.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län delar kommissionens förslag. Härutöver ger länsstyrelsen föQande kompletterande synpunkier vad avser nämnda beredskap;

Här gäller i dag att kommunen genom sitt brandförsvar skall svara för räddningsQänslen i samband med alla nödlägen och katastrofer med un-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 217

dantag för sådana där sjöräddningen är ansvarig. Kommunen har inte heller något räddningsQänstansvar i samband med reaklorolycka som förorsakar utsläpp av radioaktiva ämnen. I detta fall ansvarar länsstyrelsen för ledning av verksamheten och beslut om åtgärder.

Det bör också anmärkas i sammanhanget att civilförsvarets personella resurser inte kan tas i anspråk för räddningsQänst eller andra liknande samhällsinsatser då civilförsvarsberedskap ej råder.

Vid sådana nödlägen som kräver särskilda insatser för samordningen av olika resurser skall länsstyrelsen överta ledningen och förordna särskild befälhavare för räddningsQänslen på olycksplatsen.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang understryka att kommunernas resurser är synnerligen oenhetliga beroende på de olika kommunernas storiek och bärkraft. Nu gällande anvisningar för brandkårernas sammansättning och styrka tar inte heller tillräcklig hänsyn till bl. a. de risker som vårt transportsystem innebär. Förläggning av olika anläggningar som i sig innebär risker, t. ex. anläggningar som ingår i energisystemet kan också hårt belasta en kommun med relativt svaga resurser. Även om en sådan kommun enligt gällande lag kan påräkna bistånd från andra kommuner innebär ändå tidsfaktorn att beredskapen kan bli oacceptabelt låg.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Kopparbergs tån som anser det vara tveksamt om en ändamålsenlig organisation och erforderiiga resurser för mycket stora nödlägen inom energisektorn kan lillskapas inom ramen för nu gällande brandlagstiftning. Vid prövning av denna fråga kan enligt länsstyrelsen ett vidgat statligt engagemang i räddningsQänslen aktualiseras.

CDL anser att ökad beredskap och forskning rörande olyckor och risker är angelägen, men att då inte endast energisektom utan hela samhället måste betraktas. Även de risker som finns bl.a. inom transportområdet, kemisk industri och livsmedelsindustri måste betraktas på samma sätt så atl en mera enhetlig riskfilosofi erhålls i samhällel som grund för de kostnadskrävande ätgärder som behövs för att nedbringa risknivån.

Att forskning, organisation och resurser beträffande riskerna och beredskapen för alla slags stora olyckshändelser bör ses över resp. byggas ut instämmer även LO i. Härvid bör enligt organisationen givetvis samma skyddsbedömning komma till uttryck inom andra områden som man till-lämpar inom energiområdet.

Kommissionens förslag biträds även av statens planverk, SKI och länsstyrelsen i Uppsala län.

Flera av remissinsianserna berör i anslutning till sina resp. ställningstaganden över behovei av översyn av beredskapen frågan om behovet av forskning på riskområdet. Kommissionen föreslår att sädan forskning skall ges ökade resurser.

Ulöver redovisade yttranden stöds detta kommissionens förslag av programrådet för radioaktivt avfall och Skånes handelskammare. I sitt tillstyrkande framhåller programrådet att ökade resurser till en brett upplagd riskforskning kan underlätta riskanalyserna vid framtida energipoliliska beslul.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 218

Vid en presentation av konsekvenserna vid nylQandet av olika energislag och vid olika riskfall måste denna göras likartad för att ge en rättvis jämförelse. 1 likhel med några tidigare refererade remissyttranden anser Studsvik EnergUeknik AB att kommissionens underlag härvidlag visar exempel på brister. Bolaget anför sålunda i sitt yttrande;

Ett förbättrat dataunderlag och en korrekt användning av lillgänglig leknik för haverianalyser torde kunna leda till värdefulla resultat vid jämförande riskanalyser inle enbart inom energisektorn. Målsättningen bör vara atl uppnå en accepterad metodik för rättvisande kvantifierade jämförelser mellan riskerna med olika industriella aktiviteter. Därvid bör hänsyn tas till individens säkerhet i närområdet samt den regionala och globala belastningen såväl nu som i framliden både med hänsyn till normaldrift och till haverier.

Bolaget delar sålunda kommissionens uppfattning att forskningen pä riskområdet bör ges ökade resurser, varvid såväl metodiken vid riskuppskattningar som databasen för dessa behöver förbättras.

Kommissionen föreslår vidare att Sverige i internationell samverkan verkar för skärpta bestämmelser beträffande utvinning och transport av oQa till havs samt konstruktion av säkrare tankfartyg.

1 denna fråga anför sjöfartsverket bl.a. följande;

Betänkandet har på några ställen lagit upp frågan om Sveriges internationella engagemang i sjösäkerhetsarbelet. Del bör framhållas, att Sverige bl.a. genom sjöfartsverket sedan länge med akliva insatser deltagit i delta arbete och kunnat påverka innehållet i de regler som hittills blivit arbetets resultat. Det bör i korlhel erinras om att det inlernationella arbetet lett till regler om byggandet och uirustningen av oQelankfartyg, kemikalietankfar-lyg och gastankfariyg, vilka inte minst då del gäller det sistnämnda slaget fartyg lett till hög säkerhetsstandard. Även de bidrag som lämnas från de s. k. klassificeringsanslalterna bör här framhållas. Då man har anledning atl antaga att en stor del av bränsleimporten kommer att ske med utländska fariyg och all ulländska fartyg i stor utsträckning trafikerar Östersjön, vilket det är ett svenskl intresse att skydda, framstår det internationella arbetet som ett helt nödvändigt led i att förverkliga svenska intentioner. Det framslår ännu mer markanl mol bakgrunden av alt nationella särlösningar har svårt all få praktisk genomslagskraft. Betydelsefulla nationella insaiser kan dock göras inom farledssäkerheten tekniskt och organisatoriskt.

Även Sveriges redareförening framhåller de insatser som i berört hänseende har gjorts genom internationella överenskommelser. Enligt föreningen kommer dessa insatser all leda till atl oQeulsläppen till havs i princip elimineras.

Enligt kommissionen bör beredskapen mot stora oQeutsläpp, framför allt i Östersjön, förbättras och effektivare metoder för all samla in och ta upp löskommen oQa utvecklas.

I denna fråga anför generaltullstyrelsen:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 219

Mot denna bakgrund föreslår utredningen bl. a. atl beredskapen mot större oljeutsläpp i Östersjön förbättras och atl effektivare metoder för att samla in och ta upp löskommen olja utvecklas. Dessa frågor övervägs för närvarande av 1977 års oQeskyddskommitlé (kommundepartementet 1977:03), som har i uppdrag alt undersöka i vad mån oQeutvinning i större skala i Nordsjön mot bakgrund av erfarenheterna från Ekofiskolyckan i april 1977 bör föranleda ändring i gällande riktlinjer för den svenska oQe-skyddsberedskapen. Enligt vad slyrelsen inhämtat avser kommittén all i sitt arbete göra en mera övergripande studie av riskerna vid oQehantering till sjöss och pä detta underlag göra en allmän bedömning av för Sverige erforderlig oljeskyddsberedskap.

1 sammanhanget kan nämnas atl frågan om utveckling av effektivare meioder för insamling och uppiagning av oQa lill sjöss är föremål för utredning av en särskild arbelsgrupp som har tillsatts av Nordsjöslaterna inom ramen för det s. k. Bonnavtalel (SÖ 1969; 21)...

Vad gäller oljeskyddsberedskapen i Östersjön pågår inom ramen för 1974 års Östersjökonvention (prop. 1975/76: 5) fortlöpande överiäggningar med övriga ösiersjöslater rörande utrustningsfrågor, beredskap och vidgat samarbete vid oQeolyckor till havs.

Erfarenheterna från oQeolyckor utomlands med framför allt tankfartyg lastade med råoQa visar att betydande risker föreligger för uppkomst av explosionsartade bränder. Motsvarande risker föreligger enligt utrednings-underiaget vid olyckor med fartyg lastade med LNG. Enligt styrelsens uppfattning aktualiserar dessa frågor ulöver utredningens förslag en översyn av beredskapen mot siörre fartygsbränder t. ex. inom kustfarvattnen.

Flera länsstyrelser biträder kommissionens förslag. Sålunda framslår del för länsstyielsen i Gotlands län som angeläget att framhålla det faromoment som särskilt större fartygstransporter av oQa i Östersjön utgör. Ålgärder för alt förebygga oQeutsläpp vid olyckshändelser med sådana transporter bör enligt länsstyrelsen vidlagas med del snaraste.

Länsstyrelsen i Malmöhus län biträder också förslaget, som enligt länsstyrelsen bör avse såväl kustbevakningens som brandkårens resurser liksom även resurserna för destruktion av oQa. F. n. är enligt länsstyrelsen samtliga dessa resurser otillräckliga. Länsstyrelsen framhåller också att Öresund och dess kuster i nämnt avseende är ett utomordentligt känsligt område.

Även länsstyrelsen i Värmlands län inslämmer i kommissionens förslag och föreslår atl ett förbättrat oQeskydd även utsträcks till Vänern, där regelbundna transporter av belydande kvantileler oQa sker.

Kommissionens förslag att bestämmelserna beträffande lagring och hantering av blytillsalser för motorbensin skall ses över, kommenteras inte närmare av remissinstanserna. Civilförsvarsstyrelsen framhåller dock att riskerna för och konsekvenserna av haverier i anläggningar för förvaring av sådana tillsatser särskilt måsle beakias.

Före ett eventuellt beslut om import av flytande naturgas, LNG, bör enligt kommissionen riskerna med hantering och lagring av denna produkt studeras ingående.

Prop. 1918119:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 220

Förslaget tillslyrks av remissinstanserna.

Arbeiarskyddssiyrelsen anser atl de av kommissionen angivna olycksfallsriskerna med LNG-lager bör bedömas såsom något mera allvarliga än vad som görs. Till liknande resultat kommer även Studsvik Energiteknik AB som anser att säkerhetsbilden för LNG relativt kärnkraft är mer gynnsam än vad som skulle ha varit fallet om samma metodik hade utnyttjats vid beräkningarna av riskfallen för resp. energislag.

Biträder kommissionens förslag gör vidare SMHI. Institutet framhåller att vid lokaUsering av LNG-terminaler och för bedömning av säkerhetsavstånd bör särskild hänsyn tas till de lokalmeteorologiska och topografiska förhållandena på platsen. Även länsstyrelsen i Malmöhus län, som också biträder kommissionens förslag, lar upp frågan om lokalisering. Enligt länsstyrelsen bör därvid undersökas vilka krav som från säkerhetssynpunkl bör ställas på lokaliseringsplalsen och vilken belydelse som då bör tillmätas andra på platsen befinlliga anläggningar med miQö- och hälsofarlig verksamhei.

Generaltullstyrelsen instämmer också i kommissionens förslag. Härutöver anförs att riskerna med LNG enligt styrelsens bedömning är mycket lite kända och kan förväntas i inte oväsentlig mån påverka utformningen av beredskapen mot utsläpp av miQöfarliga ämnen.

Även CDL och Svenska kommunförbundet biträder kommissionens förslag. Båda remissinstanserna framhåller dessutom behovet av ytterligare riskstudier m. m. av hanteringen med gasol.

Olika tänkbara förlopp, som kan leda till en härdsmälining i en kärnreaktor, bör enligt kommissionen studeras ytterligare. Vidare föreslås att olika åtgärder, som kan minska sannolikheten och verkningarna av reaktorolyckor, utvecklas för både nya och befintliga reaktorer.

Förslagen kommenteras enbart av ett fåtal remissinsianser.

LO, som ansluter sig till förslagen, understryker all siudier avseende härdsmäheförlopp redan pågår. De forlsatta studierna bör enligt organisationen anordnas på ett sådani sätt alt eventuellt mer sårbara punkter och tveksamma komponenter i kärnkraftsprocesserna kan framträda och pekas ut.

1 sitt yttrande framhåller CDL föQande i dessa fiågor:

Pågående forskningsprojekt världen över syftar till att verifiera de säkerhetsmarginaler som lagts in i hittillsvarande reaklorkonslruktioner för att kompensera osäkerheler i parametrar och beräkningsmetoder. Det är viktigt att Sverige får forlsatta möjligheter all delta i och följa den internationella forskningen på delta område. De flesta resultat som hittills framkommit visar atl säkerhetsmarginalerna ej underskattats, och en ytterligare skärpning av säkerhetskraven synes ej böra ske innan behovei härav dokumenterats vid jämförelse med annan industriell verksamhet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner del angeläget atl det för kärnkraften skapas forskningsresurser som används för all lösa säkerhetsris-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 221

kerna på ett godtagbart sätt. Denna fråga berörs även av CDL som anser att när det gäller säkerhets- och även avfallsfrågorna vid nuvarande lyp av lättvattenreaktorer bör finansieringen av och ansvaret för forskning och utveckling överföras från staten till kraftföretagen och den tillverkande industrin i samarbete med berörda statliga organ. Övergångstiden avses dock av praktiska skäl kunna bli relativt lång.

Kommissionen föreslår vidare atl beredskapen vid reaklorolyckor ses över, varvid evakuering av befolkningen och ålgärder vid radioaktiv mark-beläggning särskilt bör studeras.

Förslaget stöds av remissinstanserna.

Civilförsvarssiyrelsen anser det väsentligt att en översyn av beredskapsplanerna kommer lill stånd i syfte att samordna de totala resurserna för att så långl möjligl minska konsekvenserna av utsläpp. Detta bedöms som speciellt viktigt för beredskaps- och krigsförhållanden och bör enligt styrelsen omfatta områden runt kärnkraftverk till storleksordningen 40-50 km radie.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser all de förberedelser som vidlas i fred för samhällsinformation vid krigsfara eller krigstillstånd även bör innefatta information om kärnkraft. Vidare bör allmänheten enligt nämndens yttrande redan i fredstid erhålla orientering om bl.a. föQande:

a.    De forskningsresultat, som ligger till grund för beslul om kärnkraf
tens UtnytQande saml slutlig förvaring av radioaktivt avfall och de olika
risker, som kan vara förknippade härmed.

b.    Åtgärder som är vidtagna för alt förebygga olyckor med kärnkraft
och vilka åtgärder, som vidtagits i händelse en olycka - trots allt - skulle
inträffa i fred.

c.     Åtgärder som vidlas vid kärnkraftverken, om landet kommer i ome
delbar krigsfara eller krig. Därvid bör även ingående information lämnas
om risker och sannolikhet för att en kärnkraftanläggning skall bli föremål
för bekämpning och effekten därav.

För kärnkraftverk i drift pågår meteorologiska mätningar i kraftbolagens regi. Informationen från dessa är grundläggande vid haverier. Mol bakgrund av sin långa erfarenhet av meteorologiska mätningar understryker SMHI vikten av atl kalibrering regelbundet görs av denna viktiga del av säkerhetssystemet. Verket bör enligt sitt yllrande härvid tilldelas en kontrollfunktion.

Lantbruksstyrelsen finner det vara anmärkningsvärt att konsekvenserna av t.ex. en stor reaktorolycka är så dåligt kartlagda vad gäller konsekvenserna för husdjursskötsel och växtodling inom berört omräde. Styrelsen anser därför atl den av kommissionen föreslagna översynen även bör innefatta åtgärder som rör livsmedelsproduktionen.

I kommissionens slutbetänkande anges som en möjlig åtgärd mot radioaktiv markbeläggning djupplöjning eller avlägsnande av markens ytskikt.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 222

SSI ifrågasätter om detta är realistiskt och framhåller att denna fråga kräver ytterligare utredning. Enligt institutets uppfattning är risken för långvarig radioaktiv förorening av mycket stora landområden f. n. en mycket svårbedömbar konsekvens av kärnenergianvändningen.

Sveriges lantbruksuniversnet framhåller betydelsen av intensifierad forskning rörande de vid bl. a. kärnkraftutvinning uppträdande radioaktiva ämnenas förhållande i miljön och spridningsvägar till människan. Bästa möjliga kännedom härom anges vara av väsentligt värde för begränsning av de negativa konsekvenserna av en siörre reaktorolycka.

Lånsstyrelsen i Östergötlands lån antar atl transporter av radioaktivt material kommer att ske genom länet. Enligt länsstyrelsen måste däriör resurser i form av utbildad personal, beredskapsplaner m. m. tillskapas för alt möjliggöra ett effektivt ingripande i samband med evenluella olyckor vid sädana transporter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar uppfattningen atl planläggningen för säkerheten kring kärnkraftverk bör förbättras. Bl. a. bör evakueringsproblemen analyseras och göras till föremål för planläggningsåtgärder. Härvid måste enligt länsstyrelsen också behovet av information och utbildning av lokala myndigheter och allmänheten utredas. I sitt yttrande framhåller länsstyrelsen vidare;

F. n. föreligger inga möjligheter för länsstyrelsen att anbefalla bered-skapsQänstgöring för beslutsfattare och sambandspersonal i katastrofledningen. Härigenom blir den personella beredskapen osäker och några säkra insatstider går inte all fastlägga för länsstyrelsen.

Del är angeläget att också detta problem tas upp i samband med en översyn av beredskapen vid reaktorolyckor. Kostnaderna för en förbättring av beredskapen i detta avseende kan med säkerhet betecknas som försumbar. Avsevärda fördelar står dock att vinna om man inom en bestämd tid kan räkna med beslut av ansvarig myndighet i samband med en reaktorolycka och säkra igångsättandet av erforderliga åtgärder.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län biträder kommissionens förslag.

I sitt yttrande föreslår CDL föQande;

Kärnkraftområdet är en av de få industrisektorer, där man gjort ingående riskanalyser och sålunda kunnat kvantitativt beskriva situationer som kräver mera omfattande ålgärder till allmänhetens skydd. Den av EK förordade ökningen i beredskap bör få en vidare inriktning till att omfatta även annan industriell verksamhet, där motsvarande situationer kan uppstå (ex: oQebränder, kemiska giftolyckor). Kärnkraflmyndigheterna bör här samarbeta med de myndigheter som ansvarar för övriga industriell verksamhei.

En brett upplagd översyn av beredskapskraven avslöjar var riskerna är siörst och möjliggör val och prioritering av insatserna.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1   Industridepartementet 223

När det gäller utnyttjande av vattenkraften och därmed förbundna olycksrisker föreslår kommissionen att brottsannolikheten för dammar som används under lång tid studeras. Vidare föreslås att beredskapsplaner upprättas för de älvar där risk för stora dammbrott föreligger.

Förslagen tillstyrks av remissinstanserna, däribland civilförsvarsstyrelsen och CDL.

2.3.6.4 Högaktivi avfall

När det gäller frågan om kärnkraftens högaktiva avfall föreslår kommissionen att organisalionen beträffande avfallshantering och avfallsförvaring ses över.

Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland SIND. Verkei anser del särskilt angeläget att de organisaioriska frågor löses som behövs för att säkerställa samhällets inflytande-, insyns- och kontroUmöjUgheter i samband med fortsatt utvecklingsarbele inom områdel. Kommissionens förslag stöds även av SKI och programrådet för radioaktivt avfall liksom av CDL, som understryker vikten av att myndighels- och ansvarsfrågan ses över.

Kommissionen föreslår även att arbetet inom projekt kärnbränslesäkerhet, KBS, fullföQs med insatser dels av utvecklingskaraktär, dels för alt successivt öka detaQeringsgraden för nödvändiga anläggningar.

Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland Sveriges lantbruksuniversitet, SKI, programrådet för radioaktivt avfall, CDL, KF och Studsvik Energiteknik AB.

Även länsstyrelsen i Uppsala län stödjer förslaget och anför med anledning härav i sitt yttrande:

Länsstyrelsen anser liksom utredningen att den i KBS-projektet föreslagna slutförvaringen är betryggande. Det hade emellertid varit önskvärl att man i projektet inte begränsat sig liU enbart säkerheten i slutförvaret utan därutöver även studerat möjligheterna till fortlöpande kontroll och på en eventuell framtida återbearbetning av det deponerade avfallet. Det är angeläget att dessa frågor utreds vidare.

Sverige bör enligt kommissionen verka för att internationellt accepterade normer för säkerhet och kvalitet för slutförvar utfärdas och atl kontrollen av nukleärt material skärps och regleras i internationella avtal.

Förslaget stöds av remissinstanserna, däribland Sveriges lantbruksuniversnet, SKI, programrådet för radioaktivt avfaU, CDL, KF och LO.

Kommissionen föreslår vidare att frågan om hantering och förvaring av plutonium och kapslingsrester som uppstår vid upparbetning studeras.

Förslaget stöds av remissinsianserna, däribland SKI, programrådet för radioaktivt avfaU, CDL och LO. Några av remissinstanserna påpekar alt arbele enligt förslaget pågår internationellt.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 224

2.3.6.5 Avfall från kol och olja

Beträffande avfall från kol och oQa föreslår kommissionen att system utarbetas för insamling av sot och aska från oQe- och kolförbränning vid små anläggningar.

Förslaget stöds av NE och LO. Statens naturvårdsverk anför i frågan:

Naturvårdsverket vill påpeka, med hänsyn till formuleringarna i miQörörelsens alternativa energiplan MALTE och energikommissionens förslag att anordna ceniral insamling och behandling av aska och stoft från små oQe- och koleldade anläggningar, att små koleldade anläggningar sannolikt inte ekonomiskt kan klara sådan rening som erfordras för att kol skall kunna accepteras som bränsle i tättbebyggt omräde. Små anläggningar har vanligen också låga skorstenar. Det är av liknande skäl också olämpligt från luftvårdssynpunkt alt introducera omfattande förbränning av torv, ved och biomassa i små ineffektiva förbränningsanläggningar inom tättbebyggt område.

Kommissionen föreslår vidare att studier genomförs av långsiktiga effekter från askupplag.

FOA anser att kommissionen vad avser avfall från olika energislag alltför mycket har koncentrerat sig på kärnkraften och anför med anledning härom i sitt yttrande;

Behandlingen av avfallsfrågorna har centrerats på kämkraften. Även för andra energikällor finns långsiktiga effekter, som i väsentliga delar måste bedömas på teoretisk väg. Bl. a. borde problem med deponering av kol- och oljeaska och avsvavlingsslam ha belysts utförligare. Riskerna har inte redovisats i betänkandet med tillnärmelsevis samma inträngningsgrad som uppnåtts för radioaktivt avfall genom hänvisning till KBS-rapporten. Med hänsyn till befarade hälsorisker från bl.a. metaller i kolaskan vore uppskattningar av expositionen efter eventuell upplagring och anrikning i olika kretslopp önskvärda. Kommissionen har i sitt huvudbetänkande uttalat att metoder för förvaring av kolaskan borde underkastas en prövning som är lika ingående och omfattande som för andra energislag med mycket långsiktiga avfallsproblem, t.ex. kämkraften. I det långa tidsperspektivet är det fråga om att tungmetaller lyfts upp i biosfärens övre kretslopp från atl ha varit bundna i ofta djupl liggande kollager.

Statens naturvårdsverk biiräder kommissionens förslag men anser atl problemen med aska från skifferförbränning och lakrester samt annat avfall från uranutvinning ur skiffer har fått en alltför underordnad roll i förhållande till kolaskan. Enligt verkets uppfattning är problemen med utläckning av ämnen med långtidseffekter allvariigare per producerad energienhet i samband med uranutvinning ur svensk skiffer med låg uran-halt än problemen med kolaskan.

Vid eldning med kol sker utsläpp av radioaktiva ämnen. Även om utsläppen är relativt ringa kan enligt 55/ kollekttvdosinteckningen bli inte helt oväsentlig om den beräknas över lång tid. Detta aktualiserar frågan om

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 225

aktivitetsspridning från de stora asklagren, vilken enligt institutet bör granskas närmare.

SGU pekar i sitt yttrande på att det inte alltid är eftersträvansvärt att deponera aska m.fl. restprodukter pä så svårgenomtränglig mark som möjligt. I vissa sammanhang kan det enligt verket vara fördelaktigare med deponering pä genomsläpplig mark för att uppnå utspädningseffekt. Med anledning härav framhåller verket behovet av noggranna förundersökningar även vid andra typer av deponering än av använt kärnbränsle.

Kommissionens framlagda förslag om studier av långsiktiga effekter från askupplag stöds i övrigt av NE, CDL, LO och Studsvik EnergUeknik AB.

2.3.6.6 Utsläpp av föroreningar från bränslen

Kommissionen föreslår att bilavgasutsläpp från fordonsdrift på metanol, blandningar av metanol och bensin samt s. k. wide-cutbränslen studeras.

Förslaget stöds av remissinstansema, däribland statens trafiksäkerhetsverk, Motorbranschens riksförbund, Svensk MetanolutveckUng AB och Svenska lokaltrafikföreningen.

Vidare föreslår kommissionen att åtgärder vidtas för att stimulera teknik för avskiQning av kvicksilver ur rökgaser från skifferförbränning, kolförgasning och koleldning.

I denna fråga anför statens naturvårdsverk:

Tekniska metoder att begränsa kvicksilverutsläppen vid förbränning av kol saknas fn. Del finns inte heller nu teknik framme som kan bedömas vara i drift under 1980-talet. Naturvårdsverket bedömer emellertid att problemen är av den karaktären att de på sikt bör kunna lösas tekniskt. Såvitt man nu kan bedöma kommer kostnaderna att bli höga. Naturvårdsverket har tagit initiativ tiU att vissa projektidéer inom området förverkligas. Reningen kan mycket lätt ordnas i samband med utnytQande av kol för framstäUning av syntetisk gas, metanol eller petroleum och i det sammanhanget utgör inte kvicksilverutsläppen samma begränsning.

Kommissionens förslag biträds av NE liksom av CDL, som anser att kvicksilverutsläpp från kolförbränning möjligen även kan hållas på låg nivå genom användning av kol med låg kvicksilverhah.

Olika förbränningstekniska och reningstekniska åtgärder för att reducera utsläpp av polyaromatiska kolväten bör enligt kommissionen utvecklas.

Förslaget stöds av statens trafiksäkerheisverk liksom av statens naturvårdsverk som i sitt yttrande anför;

Kunskapen om polyaromatiska kolväten är i dag mycket bristfäUig. Den kunskap som finns är emellertid tillräckligt oroande för att räcka som motiv för att söka minska dosen till människan. Ett flertal av dessa ämnen är starkt cancerframkallande. När det gäller utsläppens storiek är kunskapen bäst beträffande bilavgaserna, medan utsläppen från fasta anläggningar fortfarande är osäkra. Det är sannolikt så att man hittills underskattat utsläppen av PAH med hänsyn till att man vid mätningar hittills vanligen 15   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 226

inte beaktat utsläppen i gasfas. Särskilt stor osäkerhet präglar uppskattningarna av utsläpp från förbränning av biomassa och bedömningarna av möjligheterna att minska utsläppen. Naturvårdsverket kan med hänsyn till detta inte förorda att en stor satsning görs på biomassa under de närmaste åren. 1 stället bör ytterligare forskningsinsatser initieras för att ta fram leknik som kan begränsa dessa utsläpp.

Även CDL anser kommissionens förslag vara angeläget och anför sålunda;

Uppgiften bör dock inte begränsas till polyaromatiska kolväten utan även innefatta andra förbränningsprodukter som kan eller förväntas ha genetiska eller cancerogena effekter, t.ex. andra cykliska föreningar, kväveoxider eller kväveföreningar, som kan reagera lill nilrosaminer osv.

De grundläggande kunskaperna om hur och i vilka mängder dessa ämnen bildas vid olika energiprocesser är mycket begränsad. Man måste därför försl utveckla dessa kunskaper för atl få en grund att slå på för ett fortsatt arbete.

Effekterna av de polyaromatiska kolvätenas verkningar - i de koncentrationer som finns bl.a. i bilavgaser - synes enligt Svenska lokaltrafikföreningen f. n. inte vara tillräckligt kända för att utvecklingsresurser skall sältas in nu på förbränningstekniska åtgärder. Föreningen finner del i stället angeläget att effekterna av polyaromatiska kolvätens verkningar får bli föremål för närmare utredning och att resultaten läggs lill grund för beslul om utveckling av förbränningstekniska och reningstekniska metoder bör ske.

Ytterligare studier bör enligt kommissionen ske av från miQö- och hälsosynpunkt väsentliga metallers spridning, cirkulation och slutliga deposition.

I denna fråga framhåller statens naturvårdsverk i sill yttrande föQande:

Målen för miQövårdsarbetet när det gäller att begränsa metallföroreningar av mark och vatten av metaller som kvicksilver, kadmium, nickel, vanadin och berryllium måste med hänsyn till dessa metallers effekter på naturmiQö och människors hälsa vara att få ned cirkulationen av dessa ämnen lill den nivå som de naturligen förekommer i.

Naturvårdsverket anser att varje, även liten, ändring i den naturliga hallen av metaller i miQön utgör en potentiell risk för rubbning av balansen i del ekologiska systemet. En grundläggande strävan måste därför vara att inle väsentligt öka melallhallema i naturen över den naluriiga nivån ...

Kommissionens förslag stöds av bl. a. SMHI, länsstyrelsen 1 Blekinge län och CDL.

När det gäller försurning av mark och vatten förslår kommissionen dels alt kväveoxidernas bidrag fastställs, dels att sambandet mellan försurning och effekter av tungmetaller studeras.

Kommissionens förslag biträds i övrigt av bl. a. domänverket och CDL.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 227

Kommissionen lägger inte fram särskilda förslag vad gäller utsläpp och effekier av svaveldioxid. Denna fråga tas dock upp av flera remissinstanser, däribland flera länsstyrelser.

Sålunda vill lantbruksstyrelsen fästa uppmärksamheten på de risker som fortsatta utsläpp vid förbränning av fossila bränslen innebär för bl. a. den areella produktionen. Som underlag för utformningen av en långsiktig energipolitik är enligt styrelsen ytterligare kunskaper på detta område angelägna. Bl.a. behövs undersökning om hur svavelföreningar sprids i atmosfären under olika klimatiska förhållanden och hur nederbörd med lågl pH-värde inverkar på jordbruket.

Enligt fiskeristyrelsen är försurningen långt allvarligare än vad man från början hade räknat med. Slyrelsen anför vidare i sitt yttrande:

Försurningen måsle i dag belecknas som det allvarligaste miQöhotet mot våra sötvatten någonsin. Från fiskeintressets synpunkt måste eftersträvas ett minskat oQeberoende och en radikal sänkning av svavelhalten i eldningsoQa. Innan en ökad kolanvändning kan genomföras måste man också ha kommit fram lill en effektiv teknik för avsvavling och rening av kol. I annat fall kan kolförbränningen förorsaka ännu svårare miQöskador än oljeanvändningen.

Statens naturvårdsverk anser att en fortsatt ökning av försurningen av mark och vatten i Sverige inte kan accepteras. Med hänsyn till svavelutsläppens långväga transport bör Sverige enligt verket arbela för att nedbringa utsläppen från länderna på den europeiska kontinenten. Vidare kan ytterligare minskningar av svavelutsläppen komma att krävas för att begränsa lokala miljöproblem. Nytillkommande anläggningar med stora svaveldioxidutsläpp bör dessutom undvikas i försurade områden. Verket betonar också vikten av att ett program för svavelnedtrappningen fastställs i anslutning till statsmakternas ställningstagande till kommissionens olika förslag inom energiområdet.

Vad gäller kväveoxidernas betydelse för försurningen ärden fortfarande enligt verket oklar men kan f. n. uppskattas till ca 10-30% av bidraget från svavelföreningarna. Någon ökning av kväveoxidutsläppen bör därför enligt verket inte accepteras i framtiden.

5GL' framhåller atl försurningen inte bara beror på svavelulsläpp vid förbränning. Verket anför sålunda i sitt yttrande:

Utredningen synes förutsätta att den i många delar av landet pågående försurningen av mark och vatten helt förorsakas av luftföroreningar och därmed förknippat svavelnedfall. Därvid bortser man från att en långsam naiurlig försurning av naturen äger rum till föQd av viltrings- och urlak-ningsprocesser. Den naluriiga försurningens andel av de observerade pH-förändringarna är ännu inle klarlagd men anses av vissa forskare vara betydande och borde under alla förhållanden ej negligeras vid bedömningar av möjliga verkningar av sänkta svavelutsläpp.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.1   Industridepartementet 228

Liknande synpunkter framförs av Svenska petroleum instUutet.

Som tidigare har nämnls lar flera länsstyrelser upp problemet med svavelutsläppen. Sålunda framhäller länsstyrelsen i Östergötlands län att svavelutsläppen måste reduceras kraftigt. Länsstyrelserna i Kronobergs och Örebro län framhåller det nödvändiga i att arbetet med att minska svavelnedfallet ges högsta prioritet både på det nationella och internationella planet. Liknande synpunkter framförs också av bl.a. länsstyrelsen i Blekinge lån.

Svavelnedsfallet utgör enligt DFE energisystemets f. n. aUvariigaste miljöproblem. Även delegationen anser det angeläget att minska de nationella utsläppen med det snaraste genom ökad grad av avsvavling av bränsle och rökgaser samt alt internationella överenskommelser träffas om att minska utsläppen.

Sverige bör enligt kommissionen verka för ytterligare internationella forskningsinsatser beträffande effekter av en ökad koldioxidhalt i atmosfären.

I denna fråga anför FOA följande:

Ell av de stora avfallsproblemen vid användning av fossila bränslen är uppenbariigen upplagringen av koldioxid i atmosfären. FOA vill påpeka att detla problem, som knappast behandlats tillräckligt utförligt, är av större belydelse än de flesta andra nämnda miQöfrågorna. Medan frågan i många fall gäller att finna lämpliga reningsprocesser m. m., kan koldioxidproblemet eventueUt visa sig ha sådana dimensioner att världsomfattande restriktioner framtvingas mot t.ex. kolanvändning. Redan det förhållandet att risken inle kan uteslutas, kan komma att påverka vår inriktning av energisystemet.

Kommissionens förslag biträds av SMHI då enligt instttutet koldioxid bedöms vara den ur klimatsynpunkl aUvariigaste föroreningen vid användningen av fossila bränslen. Stor osäkerhet råder dock och forskning är enligt institutet angelägen i syfte att klarlägga samband mellan människans aktivitet och klimatförändringar.

Statens naturvårdsverk bedömer all klimatpåverkan av betydelse kan uppslå vid energiomvandlingar genom utsläpp av värme, koldioxid, stoft, kväveoxider och viss radioaktiv ädetgas (krypton 85). EnUgt verkets bedömning är riskerna för klimatpåverkan störst från koldioxidutsläppen.

Kommissionens förslag stöds också av lantbruksstyrelsen och domänverket liksom av CDL som anser det viktigt att förslaget prioriteras, eftersom en dominerande del av den globala energiförbrukningen även fortsättningsvis kommer att tas från fossila bränslen.

Enligt kommissionen bör resurserna för epidemiologiska studier av olika slag förstärkas.

Förslaget slöds av det begränsade antalet remissinstanser som tar upp frågan.

Sålunda finner socialstyrelsen del vara ett ofrånkomligt samhällskrav att

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 229

epidemiologisk bevakning av befolkningens hälsotillstånd snarast kommer tUl stånd.

Även statskontoret biträder kommissionens förslag och anför härvid i sitt yttrande;

Vi delar kommissionens bedömning och instämmer i förslaget, men vill samtidigt påpeka att epidemiologiska undersökningar ställer alldeles särskilda krav på uthållighet i resurstilldelningen eftersom de bl.a. kräver långa observationstider. Det kan också konstateras att det i Sverige i dag saknas ett organ med sammanhållet ansvar för denna forskning och att undervisningen på området är av ringa omfattning. Det senare torde huvudsakligen bero på atl universitetens medicinska fakulteter saknar självständiga institutioner med inrikting på epidemiologi. Frågorna om organisation och långsiktig resurstilldelning bör lösas innan beslul fallas om vilka organisationer som skall tilldelas forskningsmedel.

Förslaget stöds också av CDL.

2.3.6.7 Organisation för studier av flödesenergi

Ett ökat utnyttjande av flödesenergi i form av t. ex. sol och växtmaterial kommer enligt kommissionen genom läg energitäthet alt kräva en väl genomförd anpassning mellan energibehovets krav och energitillförselns kvalitet. Därigenom minskar sannolikt såväl resursanspräk som miQöbelastning.

Universitets- och högskoleämbetet framhåller i sitt yttrande att flera remissyttranden som ämbetet har erhållit från universitet och högskolor har tagit upp denna fråga. Därvid har påpekats att energifrågorna förQänar att diskuteras också med avseende på de olika energiformernas kvalitet.

Även statens råd för byggnadsforskning tar upp frågan. Enligt rådets uppfattning innebär kommissionens bedömning att ett helt nytt synsätt på frågan om produktion, distribution och konsumtion av värmeenergi erfordras. Enligt rådet måste användningen av s. k. högvärdig energi för uppvärmning av byggnader till normal rumstemperatur starkt begränsas.

Mot bakgrund av sin bedömning och för att skapa framtida valfrihet föreslär kommissionen att lämplig organisation ges ansvaret för att flödesenergi och därmed sammanhängande energisystem studeras och utvecklas. Detta kan då på ett rättvisande sätt beaktas vid fortsatta beslut om långsiktig inriktning av energipolitiken.

Förslaget stöds av remissinstanserna eller lämnas utan erinran.

Sålunda biträder SMHI kommissionens förslag och framhåller att institutet kan tilldelas en del av ansvaret. Enligt institutet utgör dess databank och omfattande erfarenhet av datainsamling och analys därvid en naiurlig utgångspunkt.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län instämmer i kommissionens förslag. Länsstyrelsen anför sålunda i sitt yttrande:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 230

Organisalionen inom energisektorn bygger på en teknisk tradilion. Pågående utbyggnader leder därför naturligt till en övervikt för tillämpade former av energiråvaror, oavsett dess meriter i förhållande till förnyelsebar energi. Länsstyrelsen delar därför kommissionens uppfattning atl utöver de forsknings- och utvecklingsinsatser som planeras för förnyelsebar energi, också fordras organisatoriska åtgärder för att detta alternativ framdeles skall kunna värderas på ett i förhållande till nuvarande energisystem väl avvägl sätl. 1 annat fall finns risk för atl den av kommissionen förordade valfriheten inte blir reell i delta avseende.

Förslaget biträds även av statskontoret, bostadsstyrelsen och CDL.

2.3.6.8 Strålning i bostäder

Åtgärder för bättre hushållning med energi innebär i allmänhet minskade risker pä grund av minskad total miQöbelastning. Även hushållningsät-gärder kan dock innebära risker för skadliga bieffekter. I kommissionens arbete har risker till föQd av radonhaltigt och därmed radioaktivt byggnadsmaterial bedömts som ett problem som måste beaktas vid hushållningsprogrammens genomförande.

Kommissionen föreslår att olika byggnadsmaterials betydelse för radonhalten undersöks och atl lättbelonghus med särskilt hög aktivitet lokaliseras saml atl lämpliga motåtgärder utprovas och genomförs. Vidare föreslås atl forskningsinsatserna beträffande hälsorisker av strålning i bostäder förstärks.

De av kommissionen framlagda förslagen får starkt stöd av remissinstanserna.

Viklen av all en utredning kommer till stånd rörande riskerna med radon undersiryks av socialstyrelsen, som framhåller atl det inte kan uteslutas atl antalet cancerfall kan komma att år 2000 uppgå till 2000 per år på grund av radonuisläppen.

Föruiom radon finns det enligt styrelsen en rad ämnen som kan komma att få belydelse från hälsosynpunkt vid en minskad ventilation, beroende på den ökande användningen av nya byggnadsmaterial. Ett exempel på ett sådant problem är de av styrelsen uppmärksammade riskerna med formaldehyd. I samband med ulredningar rörande radon bör enligt slyrelsen sålunda också andra loxiska ämnen i inomhusmiQön uppmärksammas. Styrelsen anför vidare i sitt yttrande:

För all förebygga att människor utsätts för hälsofarliga ämnen i sina bosläder är det nödvändigi atl införa produktkonlroll för bygg- och inredningsmaterial. Misslag, på grund av alt kontroll saknas, byggs in i husen och kan vålla hälsorisker under hela den långa tid som husen används. Ålgärder för att avhjälpa felen kan bli mycket dyra i det färdigbyggda huset. Från hälsoskydds- och även från samhällsekonomisk synpunki är delta en väsenilig fråga när statsmakterna vall att bygga läla hus med minimal ventilation.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 231

50, som biiräder kommissionens förslag, anför i sitt yttrande:

SÖ vill i delta sammanhang understryka att med stor sannolikhet nägra skolor är helt eller delvis uppförda av skifferbaserad lättbetong. Vad som framförts i betänkandena om hälsoriskerna på grund av radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial till bostäder bör enligt SÖ rimligen även gälla skolor byggda av samma malerial. Dessa hälsorisker har lidigare inte uppmärksammats i tillräckligt hög grad.

Även 55/ tillstyrker kommissionens förslag beträffande strålningen i våra bosläder. Institutet anser dock del vara missvisande att i så hög grad koncentrera intresset pä husen med skifferbaserad lättbetong, eftersom radonproblemet är väsentligt för mycket stora delar av bostadsbeståndet.

Det är enligt institutet ovedersägligt att de högsia individuella riskerna föreligger i hus med skifferbaserad lättbetong, men om hänsyn tas till den totala konsekvensen i form av antalet förväntade lungcancerfall måste med lanke på förekomslen av olika byggnadsmaterial också radonproblemet i byggnader av andra malerial beakias. Även om det enligt institutet skulle vara möjligl att hell eliminera den skifferbaserade lättbetongen, vilket inte anses realistiskt, skulle radonproblemet kvarstå i nästan samma omfattning utom vad beträffar de högsia individuella riskerna.

Jämfört med resultatet av strålskyddsinsatser inom andra områden finns enligt institutet mycket atl vinna på kraftfulla insatser för att minska radonproblemet. Skälen härtill är flera. Sålunda är den lolala möjliga konsekvensminskningen stor, av storleksordningen något hundratal lungcancerfall per år. Vidare har enligt institutet lidigare endasl diskuterats de enklaste ålgärderna för all hålla radonhalten låg, nämligen åtgärder för god luftomsättning. Dessa är enligt institutet åtgärder som inle längre blir lillgängliga om kraven på energisparande drivs för hårt. Institutet framhåller avslutningsvis att strålriskerna från radon måste anses väga tungt jämfört med kostnaderna för energiproduktion och effekten av energisparande.

1 samband med energibesparingsåtgärder får intresset enligt arbeiarskyddssiyrelsen inte för snävt knytas till radon utan hänsyn mäste tas till eventuellt ökade halter av t.ex. organiska ämnen och mineraliska fibrer i arbetsmiQön. Sådana problem kan enligt styreisen uppstå på grund av svårigheter att på ett säkert sätl ordna återföring av venlilalionsluft i energibesparande syfte.

Statens råd för byggnadsforskning vill särskilt peka på atl den totala risken med radon påverkas av hur ventilationen är beskaffad i bostadens skilda rum, särskilt sovrum, och delar av rum. Genomförda studier över den s. k. venlilationsverkningsgraden och över luftfördelningen i rum och delar av rum visar stora variationer. Rådet anser alt det är angeläget alt uireda samverkan mellan skilda faktorer som ger risk för ökning av antalet lungcancerfall och att frägor om utsläpp av skilda ämnen frän byggnadsma-

Prop. I918fl9:115   Bilaga 1.1    Industridepartementet 232

lerial och verkliga ventilationsförlopp särskilt behöver studeras. Målet är att fastställa i vilka byggnader och rum som risken är särskilt stor och vilka åtgärder som är lämpliga att vidta i sådana fall.

De aktuella program och normer för energibesparing i befintliga och nya byggnader som är under genomförande innebär en betydande minskning av ventilationen. Tidigare erfarenheter av så låga nivåer för det tUlförda hygienluftflödet finns inte enligt rådet vare sig inom eller utom landet.

Rådet anser det synnerligen angeläget att snabbt få fram beslutsunderlag för införandel av ålgärder syftande såväl till energihushållning som till atl motverka effekterna av radon. Rådet har vidare uppfattningen att forsknings- och utvecklingsverksamheten inom området omgående måste intensifieras.

Rådet tillslyrker således kommissionens bedömningar och ställningstaganden men framhåUer vikten av omedelbara insatser och behovet av ämnesövergripande samordning.

Statens planverk anser att kommissionen inte tillräckligt behandlar de hälsorisker som en långtgående minskning av luftväxlingen i bostäder kan förorsaka genom att hallen radon kan öka. Hälsoriskerna kan enligt verket knappasl motverkas i befintliga byggnader genom byggnadstekniska åtgärder som kommissionen föreslår. Därför måste enligt verket ventilationen hållas på en sådan nivå att radonhalten i inomhusluften blir låg. Av väsentlig betydelse framhåUs dessutom vara att del förutom radon finns andra ämnen som kan uppträda i besvärande mängd i inomhusluften, bl. a. ämnen från byggnadsmaterial. Verket anser det mol denna bakgrund inle acceptabelt att sådana energibesparande åtgärder vidtas som kan medföra att venlilationsstandarden sänks under vad som i dag gäller vid nybyggnad.

Länsstyrelsen i Kalmar län delar kommissionens uppfattning att möjliga besparingsåtgärder skall vidtas inom bebyggelsen, men att detta inte får medföra allvarliga risker för hälsoeffekter genom högre strålning från radon. Kommissionens förslag om ökade forskningsinsatser i syfte att klarlägga sambanden mellan effekterna av minskad ventilation och ökad radonhalt i bostäder tillstyrks. I avvaklan på dessa undersökningar bör enligt länsstyrelsen något mer omfaitande program för tätning av bosläder inte genomföras.

Kommissionens förslag rörande strålning i byggnader får stöd även av fortifikationsförvaltningen, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Gotlands och Blekinge län, HSB, Hyresgästernas riksförbund, SABO, Sveriges fastighetsägareförbund och TCO.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.2   Industridepartementet 233

Bilaga 1.2

Energi, hälsa, miljö

Sammanfattning av och remissyttranden över energi- och miljökommitténs betänkande (SOU 1977:67-70)

Innehåll

1 Energi, hälsa och miQö - sammanfattande överväganden         234

1.1................................................................. Några utgångspunkter    234

1.2 Inverkan på hälsan som visar sig förhållandevis snabbt        239

1.3 Inverkan på hälsan som visar sig efter viss tid   . 242

1.4 Inverkan pä hälsan på mycket lång sikl  ............ 248

1.5 Inverkan pä yttre miQön   .............................. 251

1.6 ArbetsmiQön och dess hälsorisker..................... 256

1.7 Stora olyckor............................................... 258

1.8 Spridning av kärnladdningar............................. 261

1.9 Hälso- och miQöfrågorna i ett energipolitiskt perspektiv       262

2 Remissyttrandena   ........................................... 271

2.1 Remissförfarandet   ...................................... 271

2.2 Allmänt....................................................... 272

2.3 Inverkan på hälsan  ...................................... 275

2.4 Inverkan på yttre miQön   .............................. 278

2.5 ArbetsmiQön och dess hälsorisker..................... 281

2.6 Forskning.................................................... 282

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet

234

1    Energi, hälsa och miljö

— sammanfattande överväganden av energi- och miljökommittén'

1.1 Några utgångspunkter

Vår energiförbrukning

Sveriges förbrukning av energi i olika former uppgick 1976 till i medeltal 54 000 kilowattimmar per person. Det motsvarar det totala energiinnehållet i omkring 5 400 Uter eldningsoQa. Internationellt sett är detta en hög energiförbrukning (figur 2). I förhållande till levnadsstandard och klimat är vi i Sverige ändå rätt sparsamma med energi, jämfört med flera andra länder.

EnergikorisumliOn KWh pefson 1974

BtlCltll.     •"SMTSHLAND

NtoreunotiwM. ,„„„., ,,„

• STORBRITtNNIEN

* NORCE

JAPAM •     , oSTEflRtKE • Nyt ZEELAND

lUCOSLAWIEN*

1000     2000     3000     4000

t-N(- i  .;.. .i. Deraor. iy74

--- 1------------- 1—

6000     700C

Figur 2. EDergikonsumtion och bruttonationalprodukt IBNP) per invånare i några länder år 1974.

Källor: Statistik från UNCTAD och OECD.

Sveriges energibalans 1975, dvs en sammanställning avarifrån energin hämtas och hur den används, framgår av figur 3.

Importerad energi svarade således för 78 procent av lilllorseln. medan endast 22 procent var av inhemskt ursprung.

Industrin svarade för omkring två femtedelar av landels totala energiförbrukning. I övrigt användes en femtedel av energin till transporter och

' Utdrag ur SOU 1977: 67.

 Generaldirektören Sven Moberg, tillika ordförande, riksdagsmannen Per Bergman, riksdagsmannen Rolf Clarkson, riksdagsmannen Bo Forslund, dåvarande riksdagsmannen, företagsöverläkaren Sigvard Karlehagen, dåvarande riksdagsledamoten, skolkanslisten Maja Ohlin samt nämndemannen Ulla Orring.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet

235

PRODUKTION OCH IMPORT

LEVERANSER TILL FORBRUKARE

TWh    %

Inhemsk produktion

av primär energi

Vattenkraft                   68  M

Ved och avfall______ 40      8

108   22

Importerad primär energi

Råolja                         132 27

Kol                                  11  2

Uran  _____________ 36     7

179 36

I   Importerad föradlad energi

Elkraft                         6      I

Bensin och fotogen      39     8

Mörka oljor              147   29

Koks                         18     4

Export- och internationella      ]

bunkers                  36        7

Figur 3. Sveriges energibalans 1975. 1 TWh = 1 miljard kilowattininiar, kWh. (Tillförselsidan i figuren upptar det totala energiinnehållet och inte den nyttiggjorda energin. Detta gör att värdena skiljer sig något från dem sona redovisas i kapitel 2.1

Kalla: Angpanneforeningen.

samfärdsmedel och knappt två femtedelar tili uppvärmning av byggnader och varmvatten.

Den elkraft som år 1976 producerades inom Sverige kom till 73 proceni från vattenkraft, till 14 procent från kärnkraft och till 5 proceni från annan s k kondenskraft och gasLurbinkraft. S k mottryckskraft, t ex i form av kraftvärmeverk, som bättre tar tillvara bränslets totala energiinnehåll svarade för 8 procent av elkraftproduktionen.

Prop. 1978/79: H5    Bilaga 1.2   Industridepartementet 236

Energi — välfärd — skadeverkningar

Det finns — som figur I antyder — uppenbara samband mellan energiförbrukning och materiell och social välfärd. Sveriges välfärd är sålunda till betydande del avhängig av en exportindustri som använder siora mang-

Energi och energimått                                          1

Olika energiformer

Energi kan varken skapas eller förstöras — bara omvandlas frän en form till en annan. I dagligt tal — liksom i detta betänkande — använder vi ändå uttryck som "förbruka energi" och "framställa energi", när vi egentligen avser sädana energiomvandlingar.

Vattnets lägesenergi i en kraftverksdamm omvandlas till rörelseenergi i de roterande turbinerna. Den rörelseenergin kan sedan omvandlas till elektrisk energi i en elektrisk generator. Den elektriska energin kan i sin tur omvandlas till värmeenergi i en kokplatta.

Den kemiska energi som finns lagrad i olika bränslen omvandlas till värme vid förbränning. Värmen kan, t ex via ånga och ångturbiner, omvandlas till mekanisk energi och vidare till elektrisk energi i en generator.

Enligt Einsteins relativitetsteori kan också materia omvandlas till energi, och tvärtom. Kärnkraften bygger på en sådan omvandling av materia till energi.

Lägesenergi, rörelseenergi, kemisk energi, värmeenergi och elektrisk energi är exempel på olika energiformer (eller energislag). Ordet energislag använder vi dock i detta betänkande huvudsakligen för att skilja mellan energi av olika ursprung (från olika energiråvaror), t ex olja, kol, kärnkraft.

Energi- och effektmått

Energi mäts i enheten joule (J). Ett annat namn på joule är wattsekund (Ws). Vi använder i detta betänkande oftast enheten kilowattimme (kWh) eftersom detta är en välbekant enhet från våra elmätare. En kilowattimme är 3,6 miljoner joule. Vi använder också följande större enheter:

1 megawattimme (MWh) = 1 000 kWh 1 gigawattimme (GWh) = 1 miljon kWh 1 terawattimme (TWh) = 1 miljard kWh

Effekt mäts i watt (W) och är ett mått på hur mycket energi som utvecklas per tidsenhet. Effekten 1 kilowatt (kW = 1000 watt) utvecklad under en timme ger energin 1 kWh. Man använder här motsvarande större enheter:

1 megawatt (MW) = 1 000 kW 1 gigawatt (G W) = 1 miljon kW 1 terawatt (TW) = 1 miljard kW

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.2    Industridepartementet 237

der energi. På det individuella planet kan man erinra om att motorer av olika slag har ersatt mänsklig muskelkraft i många tunga och förslitande arbeten. Väl ventilerade och uppvärmda arbetsplatser och bostäder främjar hälsan men kräver energi. Många ytterligare exempel kan anges — liksom exempel på områden där sambandet mellan energiförbrukning och välfärd kan sättas i fråga. Vi har dock inte funnit anledning att i detta betänkande gå in på en närmare jämförelse av för- och nackdelar med förbrukningen av energi. Ej heller har vi funnit det motiverat att i betänkandet ta upp en bred diskussion om sambandet mellan olika system för energiförsörjningen och de sociala förhållandena i samhället i stort.

I enlighet med våra direktiv har vi begränsat oss till en redovisning av energiförbrukningens följder i form av skador på hälsa och miljö. Exemplen är många och välbekanta. Förbränningen av olja och andra bränslen ger luftföroreningar, som kan ge ökad sjuklighet och försurar mark och vatten. Användningen av bränslen kan också ge andra skadeverkningar genom giftiga ämnen som sprids i miljön.

Kärnkraften kan medföra hälsorisker genom den joniserande strålningen från utsläpp av radioaktiva ämnen. Vattenkraften medför omfattande ingrepp i landskapet som kan påverka växt- och djurliv och, inte minst, den lokala befolkningens livsmönster.

På energins väg från råvara till slutlig förbrukare finns också riskfyllda arbetsmiljöer — kolgruvor är det klassiska exemplet.

FuUständig överblick av verkningarna måste eftersträvas

Olika energikällors inverkan på hälsa och miljö är svåra att jämföra och värdera. I vissa fall drabbas en liten grupp människor, som arbetar vid eller bor nära ett kraftverk eller en gruva. I andra fall kan effekterna spridas till hela jordens befolkning. Somliga skadeverkningar uppträder bara så länge verksamheten pågår. Andra kvarstår under mycket längre tid. Kemiska föroreningar och radioaktiva ämnen som finns kvar lång tid efter det att utsläppen upphört kan sålunda utsätta även kommande generationer för skador och risker.

Utsläppen från varje enskild källa, t ex kraftverk, är ofta små och sprids över stora områden. Därför anses det ofta att man kan försumma verkningarna. Men om man lägger samman många års utsläpp från tiotusentals kraftverk, utspridda över hela jorden, kan man i vissa fall finna att det byggs upp oroande höga halter av föroreningar. Det enskilda landet har fördelarna av att använda elenergi från ett kraftverk. Nackdelarna, i form av förorenande utsläpp, kan däremot spridas över många länder. Det ställer stora krav på internationell solidaritet att lösa sådana föroreningsproblem.

För att kunna jämföra olika energislag från hälso- och miljösynpunkt måste man försöka skaffa sig en så fullständig överblick som möjligt av deras skadeverkningar. Man bör se tiU verkningarna för lång tid framåt, både inom och utom landet. Hälso- och miljöeffekterna måste även bedömas i förhållande till mängden utvunnen energi. Man får då hålla i minnet

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 238

att olika energislag kan ha skilda användningsområden och kanske inte är direkt utbytbara.

Risker och osäkerheter

När det gäller många föroreningar kan man inte göra helt säkra förutsägelser om verkningarna. Man vet för lite om hur föroreningarna sprids och vad de har för inverkan på människor och på växt- och djurliv. Trots många års intensiv forskning är exempelvis osäkerheten stor om hur cancer uppkommer och om de bakomliggande orsakerna. Olika forskare kan då ha olika mening om vad som är "vetenskapligt bevisat".

Att olika uppfattningar framförs är ett naturligt inslag i den kritiska, vetenskapliga prövningen av alla forskningsresultat. Den prövningen syftar till att sålla bort felaktigt utförda mätningar och illa underbyggda slutsatser. När den vetenskapliga osäkerheten är stor skapar dock diskussionen forskare emellan lätt förvirring bland icke fackmän — särskilt om lösryckta resultat förs ut i den allmänna debatten.

För att undvika förvirring bör man så klart och tydligt som möjligt redovisa vad som är vetenskapligt väl underbyggt och vad som är osäkert. Ett sätt är att bygga på de uppfattningar som omfattas av ett flertal svenska och utländska forskare, väl insatta i fackområdet. Vi har eftersträvat en sådan redovisning i detta betänkande och dess bilagor.

En anledning till osäkerhet är vidare att det pågår en intensiv teknisk utveckling. Det är både fråga om att utveclda nya energikällor och att minska risker och skadeverkningar vid användningen av energislag som olja, kol och kärnkraft. För att jämförelser från hälso- och miljösynpunkt mellan olika energislag skall bli rättvisande måste man göra i möjligaste mån likvärdiga antaganden om vilka tekniker som är allmänt tillgängliga under en viss tidsperiod. Dessa antaganden är i flera fall osäkra och får fortlöpande prövas i ljuset av de forsknings- och utvecklingsresultat som kommer fram.

Med hänsyn till osäkerheterna i kunskapsunderlaget är vi ofta hänvisade till rätt grova uppskattningar, t ex av olika slags risker. Beslut om energiförsörjningen i framtiden måste ändå fattas utifrån de kunskaper som finns tillgängliga nu. Vilka osäkerheter som kan anses som godtagbara är en bedömningsfråga i den demokratiska beslutsprocessen.

Hur redovisningen är upplagd

Vår översikt i detta kapitel börjar med de omedelbara och påtagliga verkningarna av olika energislag, t ex luftvägsbesvär från luftföroreningar. Därefter tar vi upp mer långsiktiga effekter där verkningarna ofta sprids ut över stora befolkningsgrupper, t ex förgiftningsrisk från metaller och risk för fler cancerfaU. Tidsperspektivet sträcks sedan ut till tusentals och hundratusentals år. Det gäller t ex kärnkraftens avfall och risk för klimatförändringar från användningen av fossila bränslen. Vi avslutar kapitlet med att redovisa vad vi bedömer vara de viktigaste skadliga följdverkningarna och riskerna för hälsa och miljö av varje energislag. Vi sätter också in våra resultat i ett större energipolitiskt sammanhang.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.1    Industridepartementet 239

Vi vill framhålla att vi i detta kapitel bara tar upp ett urval av de mer betydande verkningarna och riskerna. Utförligare redovisningar lämnas längre fram i betänkandet.

1.2 Inverkan på hälsan som visar sig förhållandevis snabbt

I det här avsnittet diskuterar vi hur normala driftutsläpp i samband med

användningen av olika energislag kan ge en inverkan på allmänhetens halsa som visar sig förhållandevis snabbt.

Hälsorisker vid haverier och stora olyckor behandlas i ett särskilt avsnitt längre fram i kapitlet. Samma sak gäller yrkesskaderiskerna.

Inverkan av luftföroreningar

Luftföroreningarna i de svenska tätorterna kommer i första hand från trafiken och från uppvärmning av hus. De är vanligen en blandning av en mängd olika ämnen. En del är gasformiga, som svaveldioxid, kväveoxider och koloxid. Andra föroreningar består av partiklar (stoftl med varierande ursprung och sammansättning. Svaveldioxiden kommer främst från varmeanläggningar, medan bilar och andra motorfordon bär huvudansvaret för stoft, koloxid, kolväten och bly. Det är ocksä motorfordonen som

Joniserande strålning

Joniserande strålning är ett samlande namn på strålning som kan orsaka att elektroner (jfr nedan) slits loss från de atomer och molekyler som all materia är uppbyggd av. Man säger då att atomerna eller molekylerna joniseras. Sker detta i levande materia, t ex i en cell, kan detta innebära att de kemiska livsprocesserna påverkas.

Joniserande strålning utsänds av radioaktiva ärrmen. Den kan också alstras på annat sätt, t ex i röntgenrör. Ibland används den fysikaliskt sett felaktiga benämningen radioaktiv strålning i stället för joniserande strålning,

OUka typer av joniserande strålning

Följande typer av joniserande strålning är främst av intresse i detta betänkande:

gamma- och Detta är s k elektromagnetisk strålning med myc-

röntgenstrålning: ket kort våglängd — tusentals tiU miljonen gånger

kortare än t ex hos synligt ljus som också är elek
tromagnetisk strålning.
betastrålning: Betastrålning består av elektroner. Elektroner är

de elementarpartiklar som är bärare av den negativa elektriska enhetsladdningen. Elektroner ingår

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.2   Industridepartementet

240

bl a i ytter hölj et på de atomer och molekyler varav all materia är uppbyggd.

alfastrålning: Alfastrålning består av alfapartiklar, dvs atom-

kärnor av grundämnet helium. Alfapartiklarna är positivt elektriskt laddade.

neutronstrålning: Denna består av neutroner, dvs elementarpartik-

lar med i stort sett samma massa som väteatomens kärna men utan elektrisk laddning.

Genomträngningsförmågan för alfa-, beta- och gammastrålning belyses i figuren intill. Alfastrålningens räckvidd är bara några centimeter i luft och någon hundradels till någon tiondels millimeter i kroppens vävnader.

Betastrålningens räckvidd i luft är av storleksordningen meter och i kroppsvävnaderna upp mot en centimeter, beroende av betapartiklarnas rörelseenergi.

Gammastrålningen, som är av samma natur som röntgenstrålning, dvs en elektromagnetisk vågrörelse, har till skillnad mot alfa- och betastrålningen stor genomträngningsförmåga, liksom neutronsträlningen.

GenomträngningBförmågon för alfa-, beta- och gammastrålning.

5

_I

*        JP

/

₁₁

tuiuiiiuiiam

■o*    «?

_Ul

tiv;v;;ffi';'i'V

1'   t Papper

t

Aluminiumplåt

t

Tegelsten

Naturligt förekommande strålning

Allt omkring oss och även vår egen kropp iimehåller naturligt radioaktiva ämnen som ständigt utsätter oss för joniserande strålning. Därtill kommer joniserande strålning från solen och världsrymden (kosmisk strålning). Av de stråldoser vi på detta sätt får konuner i genomsnitt omkring en femtedel från naturligt radioaktiva ämnen i kroppen. Omkring en tredjedel kommer från kosmisk strålning. Resten, dvs omkring hälften av den årliga stråldosen, koirmier från naturligt radioaktiva ämnen i mark och byggnader. Stråldosen från mark och byggnader kan dock variera starkt beroende på var i landet man bor, vad husen där man vistas är byggda av och till och med var i husen man huvudsakligen vistas. Olika personer kan därför mycket väl uppvisa skillnader på 20 procent eller i en del fall ändå mer i den totala årliga stråldosen från naturligt radioaktiva ämnen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 241

ar främsta orsaken lill atl del finns höga halter av kväveoxider i gatuplanet.

Många människor som bor i tätorter kan få halsoproblem på grund av de allmanna luftföroreningarna. I första hand påverkas personer som redan lider av sjukdomar i hjärta eller lungor eller som är allergiker. Del ar en betydande dei av befolkningen som av sådana orsaker är särskilt känslig.

Luftföroreningar kan ge obehag i form av dålig lukt men även irritationer i andning.svägarna av inflammationstyp. För människor som redan har luftvägssjukdomar kan dessa förvärras. Vid de tillfällen med mycket svåra luftföroreningar som inlräffat utomlands har fler dödsfall an normalt inträffat, let finns också skäl att anta att irritationer och besvär som normalt ar tillfälliga och övergående kan leda till långvariga (kroniska) sjukdomstillstånd om människor utsatts för luftföroreningar under lång tid.

Svaveldioxid och sot

Sedan flera år tillbaka har värmepaimornas utsläpp av svaveldioxid och sot i stadsluften betraktats som en hälsorisk. För att minska denna typ av föroreningar har man föreskrivit minskade svavelhalter i eldningsolja och strävat efter att gå över till fjärrvärme i ökad utsträckning. Fjärrvärmeverken kan förses med stoftfilter och höga skorstenar som sprider utsläppen över större områden. Rökgaserna späds ut mer innan de når marken. Halten av luftföroreningar blir lägre och därmed risken för direkt uppträdande besvär och irritationer. De totalt utsläppta mängderna av olika föroreningar kan ändå vara i stort desamma som utan fjärrvärme.

Kol- eller oljeeldade kraftverk förses också med höga skorstenar som sprider ut rökgasutsläppen. Även om de läggs nära en tätort blir tillskotten av svaveldioxid till stadsluften för det mesta små. Ett stort oljekraftverk som bränner lågsvavlig olja utan rökgasrening kan dock vid enstaka tillfällen då vädret är ogynnsamt ge tillskott som inte kan ses som betydelselösa från medicinsk synpunkt.

En del av svaveldioxiden omvandlas till sura sulfater som kan spridas lång väg. Mycket talar för att dessa föreningar är skadligare än svaveldioxiden. I dag finns det dock inte tillräckligt med data för att man ska kunna bedöma riskerna.

Medicinsk expertis framhåller att det troligen inte är svaveldioxiden som ensam skapar hälsoriskerna vid de halter det här vanligen är fråga om. Halten svaveldioxid i luften bör mera ses som ett mått på halten av en rad delvis bristfälligt kända föroreningar från rökgaser. Det är dessa föroreningar som tillsammans med svaveldioxiden påverkar hälsan. Sådana samverkanseffekter mellan olika luftföroreningar kan enligt medicinsk expertis ha stor betydelse för en rad olika typer av påverkan på hälsan. Kunskapsläget härvidlag är i dag otillfredsställande.

Kvävedioxid

Djurförsök har visat att höga halter kvävedioxid i luften ger en rad allvar-

16   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 242

liga hälsoeffekter, bl a ökad känslighet för infektioner i andningsvägarna. Det finns också data som tyder på att människor kan påverkas, t ex få svårare att andas.

Medicinsk expertis bedömer mot bakgrund härav att läget vad gäller kvävedioxid i stadsluften redan nu till följd av bilarnas utsläpp är högst otillfredsställande från hälsosynpunkt. Det finns starka skäl att anta att många mäimiskor påverkas medicinskt av de kvävedioxidhalter som uppkommer på högtrafikerade gator när vinden är svag. I dag finns det dock inte tillräckligt med data för att närmare avgöra hur allvarliga och omfattande dessa medicinska effekter är, särskilt på längre sikt.

De tillfälliga tillskott av kvävedioxid som kan förväntas frän framför allt dagens kolkraftverk är i sig tillräckligt stora för att kunna få medicinsk betydelse. Om dessa tillskott läggs till de halter vi har i städerna redan i dag kommer det tidvis att medföra förhållanden där risken för medicinska effekter är uppenbar. Ser man till genomsnittet över längre tidsperioder är tillskotten av kvävedioxid från kraftverk mycket lägre och ligger klart under den naturliga halten kvävedioxid i luft.

Användningen av alla tjT)er av organiska bränslen — olja, kol, gas, torv, ved och biomassa från energiskogar — ger utsläpp av kväveoxid i större eller mindre omfattning.

Användning av ändrad förbrärmingsteknik och bättre rökgasrening kan avsevärt minska utsläppen av kvävedioxid från kraftverk. I Japan finns sålunda redan i dag prototyper till anordningeir för rökgasrerung som tar bort 80—90 procent av kvävedioxiden.

Ny förbränningsteknik, som s k svävbädd, kan också avsevärt minska utsläppen av kvävedioxid. Svävbäddsanläggningar drivs i försöksskala i dag. Tekniken bedöms bh stegvis tillgänglig för aggregat upp till några hundra megawatt elektrisk effekt, dock först fram mot 1990-talet.

Inverkan av driftutsläpp från kämkraftverk

Under normal drift ger utsläppen från kärnkraftverk inga omedelbara hälsoeffekter. Den mest utsatta gruppen näst personalen är de människor som bor nära kraftverken. Stråldoserna för ett helt år ligger för dessa personer på någon hundratusendel av den dos som kan ge omedelbara strål-skador, och då bara om man får hela dosen på kort tid.

Man kan också uttrycka det så att utsläppen från kärnkraftverk innebär ett tillskott på någon eller några procent av den naturligt förekommande bakgrundsstrålningen för personer som bor nära kraftverken.

1.3 Inverkan på hälsan som visar sig efter viss tid

Långvariga (kroniska) besvär och sjukdomar i andningsvägarna

Luftföroreningar som sot, svavelföreningar och kvävedioxid kan som nämnts påverka luftvägarna redan om man bara utsätts för föroreningar-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 243

na en kort tid. Vi har också nämnt att det finns skäl att anta att om man utsätts för luftföroreningar under lång tid, så övergår irritationer och besvär, som normalt är tillfälliga, i långvariga (kroniska) sjukdomstillstånd. Sådana sjukdomstillstånd kan tänkas uppkomma till följd av de halter kvävedioxider som blir aktuella genom utsläpp från bilar och kraftverk. Svaveldioxidhalterna är relativt låga och det finns inte samma skäl förmoda att dessa skulle ge upphov till kroniska skador. I utlandet har högre halter svaveldioxid satts i samband med kroniska förändringar i andningsvägarna. Några undersökningar över eventuell förekomst i Sverige av kroniska förändringar till följd av att människor utsatts för luftvägsir-riterande ämnen som svaveldioxid, sulfatpartiklar och kvävedioxid har inte utförts. Ett betydande antal sjukdomsfall kan mycket väl ha inträffat utan att detta givit sig tillkänna genom sedvanlig sjuklighets- och dödlighetsstatistik.

Skador av giftiga metallutsläpp

Olja och kol innehåller metaller som sprids ut i miljön vid förbränning. Vissa av dem kan medföra risk för förgiftning. Särskilt allvarliga kan utsläppen av kvicksilver och kadmium från kolkraftverk bli, bland annat därför att dessa metaller lagras och anrikas i olika näringskedjor. Skadeverkningarna beror i hög grad på vilka kolsorter som används och på hur väl rökgasreningen fungerar. Om man t ex i ett bristläge måste använda kol med höga metallhalter kan utsläppen och därmed hälsoriskerna bli stora.

Kadmium

Kadmium lagras bl a upp i markens ytskikt. Det tas sedan upp av växter och djur och kommer via födan in i människan. Där lagras det upp i njurarna. När kadmiumhalten i njurarna blir tillräckligt hög skadas deras funktion. Redan i dag har invånarna i Sverige och många andra länder betydande mängder kadmium i kroppen. Svenska 50-åringar har i medeltal en åttondel av de halter som ger påvisbara njurskador hos känsliga personer. Enstaka personer kan naturligtvis ha mer än genomsnittet.

I många områden tillförs marken redan i dag en hel del kadmium genom bl a gödsel och slam samt nedfall av luftföroreningar. Detta synes ha lett till att halten kadmium i t ex vete har ökat. Ett kolkraftverk skulle i ogynnsamma fall kunna ge ytterligare tillskott till kadmiumhalten i marken. Särskilt om man räknar med att använda kol under lång tid finns det risk för att man får kadmiumhalter i födoämnen som ej kan godtas från hälsosynpunkt. Japanska erfarenheter visar också att kadmium som en gång lagrats upp i jordens ytskikt blir kvar under lång tid och är mycket svårt att få bort.

Kvicksilver

Fisken i sjöar inom ett stort område kring kolkraftverk kan få höjda halter av kvicksilver på grund av utsläppen. I svårare fall måste fisket be-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.2   Industridepartementet 244

gränsas i dessa sjöar (s k svart- och grålistning) för att människor inte skall riskera att förgiftas.

Möjligheter att minska utsläppen

Osäkerheten kring utsläppen av metaller från kolkraftverk är stor. Utsläppen beror bl a i hög grad på vilka kolsorter som används och hur väl rökgasreningen fungerar. Den tekniska utvecklingen har också varit sådan att nya utsläppsdata fortlöpande har kommit fram under utredningsarbetets gång. Med i dag tillgänglig filterteknik är det troligen möjligt att nedbringa utsläppen av kadmium från stora kolkraftverk till omkring en tiondel av vad som anges i bilagorna. Det kan också bli tekniskt möjligt att avsevärt förbättra reningen av rökgaserna från kvicksilver. Även om metallutsläppen är små och väl spridda måste hälsoriskerna fortlöpande bevakas med hänsyn till att metallerna är stabila ämnen som lagras upp i naturen.

Cancer

Antalet cancerfall ökar — orsakerna oftast okända

Antalet människor som varje år insjuknar i cancer ökar i många länder. Mellan 1958 och 1972 ökade antalet nytillkomna cancerfall i Sverige från 19 000 per år till över 30 (X)0 per år. Högst omkring hälften av ökningen anses bero på att vi lever längre och på att vi får säkrare beskrivning av dödsorsakerna. Till resten av ökningen har den medicinska sakkunskapen ingen entydig förklaring.

Många forskare anser att uppemot fyra femtedelar av alla cancerfall är orsakade av människan själv — genom skadUga ämnen i arbetsmiljön, rökning, tillsatser i födan, utsläpp av föroreningar etc. Sådana uppskattningar är dock osäkra. Endast för ett fåtal cancerformer har man säkert kunna fastställa ett orsakssamband. Exempelvis är det väl klarlagt att det finns ett samband mellan rökning och lungcancer.

Mekanismerna för hur cancer uppkommer är fortfarande ofullständigt kända. Man vet dock att både joniserande strålning och ett stort antal kemiska ämnen kan orsaka cancer.

Cancer och kärnkraft

I kärnbränslets processkedja — från urangruvan över kärnreaktor till avfallslager — släpps vissa mängder radioaktiva ämnen ut i miljön. Under normala driftförhållanden är det kärnkraftaggregat och upparbetnings-anläggningar för använt kärnbränsle som svarar för huvuddelen av utsläppen.

Kärnkraftaggregaten släpper ut små mängder radioaktiva ämnen i luften, främst vissa s k isotoper av xenon, krypton, jod, väte och kol. Dessa ämnen kommer huvudsakligen från mycket små läckor i enstaka bränslestavar. Små mängder radioaktiva ämnen släpps också ut i kylvattnet.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 245

Upparbetningsanläggningarna släpper i stort sett ut samma gasformiga radioaktiva ämnen i luften som kärnkraftverken, men i form av mer långlivade isotoper. Många av dessa ämnen frigörs när bränslestavarna kapas sönder som ett första steg i upparbetningen. Vissa upparbetningsanlägg-ningar släpper även ut radioaktiva ämnen i havet.

Normala driftutsläpp från civila och militära kärrueaktorer och upparbet-ningsanläggningar är tillsammans med de militära kärnladdningsproven de huvudsakliga källorna till de radioaktiva ämnen i miljön som inte har naturligt ursprung.

Forskarorgan som internationella strålskyddskommissionen (ICRP) och Förenta nationernas vetenskapliga strålningskommitté (UNSCEAR) anser att cancerrisken från dessa utsläpp kan uppskattas förhållandevis väl. Vid riskberäkningen tar man hänsyn till utsläppens inverkan på hela jordens befolkning under lång tid. Metoderna för att uppskatta cancerriskerna är i viss mån osäkra och kritik har också riktats mot dem. En del kritiker menar att cancerriskerna överskattats och några forskare betvivlar att det över huvud taget finns en risk vid låga stråldoser. Andra kritiker menar att de underskattats. Få forskare inom området har dock ansett att cancerriskerna har över- eller underskattats mer än tio gånger. Flertalet forskare inom området menar att osäkerheten är avsevärt lägre — omkring en faktor två, dvs riskerna kan knappast vara mer än dubbelt så stora eller mindre än hälften så små.

De uppskattningar av cancerriskerna som redovisas i det följande bygger på ICRP:s och UNSCEAR:s metoder. De risksiffror som ges avser det totala antalet cancerfall som kan inträffa under de närmaste 500 åren till följd av olika utsläpp. Risker på ännu längre sikt behandlas på s 26 och följande.

Dagens strålskyddsbestämmelser och de drifterfarenheter man hittills har i fråga om utsläpp från svenska kärnkraftverk tyder på att normala utsläpp från 20 års drift av ett kärnkraftaggregat med 1 000 MW elektrisk effekt kan medföra en risk för sammanlagt 1—2 dödsfall i cancer bland allmänheten. Därtill kommer cancerrisken för personalen (se s 33).

Cancerriskerna från en eventuell upparbetning av det använda kärnbränslet är svårare att uppskatta. Detta beror mycket på att man hittills har begränsade erfarenheter att bygga på när det gäller upparbetning av den typ av kärnbränsle som används i svenska reaktorer. Den upparbetning som hittills bedrivits har gett utsläpp som motsvarar en risk för sammanlagt 5—10 dödsfall i cancer bland allmänheten om man upparbetar det använda kärnbränslet från 20 års drift av en 1 000 MW reaktor.

De nordiska ländernas strålskyddsinstitut har föreslagit att de framtida utsläppen bl a av kol-14 (se s 26) bör begränsas. I så fall skulle risken stanna vid sammanlagt 1—2 dödsfall i cancer bland allmänheten om man upparbetar det använda kärnbränslet från 20 års drift av en 1 000 MW reaktor. Som närmare diskuteras i kapitel 3 finns det också teknik utvecklad för att avsevärt minska utsläppen av radioaktiva ämnen från upparbet-ningsanläggningar.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 246

Om man inte vill upparbeta det använda kärnbränslet måste det överföras till en form som fyller kraven på en säker inneslutning för slutlig förvaring (se närmare s 24). De tekniska processerna härför kan ge utsläpp, som för närvarande inte kan uppskattas närmare eftersom inga metoder ännu finns utvecklade. Av tekniska skäl (se kapitel 3 s 107) är det dock inte troligt att utsläppen från en sådan överföringsprocess blir högre än från upparbetningsanläggningar.

Det kan också vara av intresse att uppskatta cancerriskerna inte bara från enskilda reaktorer utan från hela kärnkraftprogram. Ett svenskt kärnkraftprogram med tiotalet aggregat och upparbetning av bränslet inom eller utom landet skulle ge en risk för 1—2 framtida dödsfall i cancer per driftår förutsatt att de nordiska strålskyddsorganens rekommendationer om utsläppen följs. Dessa 1—2 cancerfall från det svenska kärnkraftprogrammet fördelas över hela Europas befolkning. Om övriga europeiska länder bygger ut kärnkraften i ungefär samma omfattning som Sverige skulle cancerfallen i Sverige kunna öka med ett eller ett par fall om året, eftersom vi i Sverige då utsätts för både egna och utländska utsläpp. Ett sådant europeiskt kärnkraftprogram utsätter befolkningen för en strålning som uppskattas till någon hundradel av doserna från naturliga källor. Vi vill understryka att osäkerheten är betydande i alla dessa uppskattningar av cancerrisken från kärnkraft. De gäller också endast under vissa förutsättningar som närmare redovisas i kapitel 5, s 137.

Cancer och fossila bränslen

Antalet fall av lungcancer har ökat starkt de senaste årtiondena. I Sverige inträffar ungefär 2 000 fall om året. Huvudsakligen drabbas män men andelen kvinnor har ökat under senare år. Man anser att rökning orsakar eller bidrar till omkring tre fjärdedelar eller mer av lungcancerfallen. Rökningens dominerande roll gör det svårt att få klarhet om andra orsaker till lungcancer. Man vet dock att luftföroreningar, främst i städerna, innehåller ett stort antal ämnen som sannolikt kan framkalla cancer — vart för sig eller i samverkan.

I mars 1977 anordnade Karolinska institutet på uppdrag av kommittén ett internationellt forskarmöte kring luftföroreningar och hälsorisker. När det gäller att bedöma cancerriskerna från användningen av fossila bränslen torde mötets uttalanden vara det bästa underlag som för närvarande är tillgängligt. Uttalandena präglas dock av stor försiktighet och betonar osäkerheterna.

Deltagarna i forskarmötet enades om att luftföroreningarna i stora tätorter — sannolikt i samverkan med rökning — har bidragit till storleksordningen 5—10 extra fall av lungcancer per 100 000 manUga invånare och år. Det faktiska antalet fall beror på vilka förhållanden som rått lokalt i varje tätort under de senaste årtiondena. Vidare bör man räkna med att varje ökning av mängden cancerframkallande ämnen i luften medför en motsvarande ökning i riskerna för cancer. Inte heller bör man räkna med några s k tröskelvärden, dvs värden under vilka små tillskott av föroreningar inte innebär någon ökad sjukdomsrisk, om man inte har säkra bevis för sådana tröskelvärden.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 247

Luftföroreningarna i svenska tätorter kommer framför allt från lokaluppvärmning och bilism. Även om luftföroreningarna bara skulle bidra till en liten del av lungcancerfallen är det dock många fall om året det gäller. I Sverige kan det röra sig om något eller nägra hundratal fall per år.

Kol- och oljeeldade kraftverk. Beräkningar visar att kol- eller oljeeldade kraftverk torde ge mycket små tiUskott till mängden cancerframkallande ämnen i luften även i närliggande städer. A andra sidan sprids föroreningarna över stora områden. En grov riskuppskattning efter samma principer som för kärnkraftverk tyder på en risk för något extra fall av lungcancer bland Europas befolkning per 20 driftår för ett olje- eller koleldat kraftverk om 1 000 MW elektrisk effekt.

Osäkerheten i denna riskuppskattning är stor — troligen större än för kärnkraftverk. Redan de utsläppta mängderna av cancerframkallande ämnen torde variera starkt med typ av bränsle och förbränningsteknik. Riskuppskattningen är grundad på antagandet att halten av ett enda ämne (bens(a)pyren) ger ett mått på den cancerframkallande effekten hos utsläppen. Det finns nya mätningar som tyder på att utsläppen av bens(a)-pyren från dagens kraftverk är 10—100 gånger större än som antagits i beräkningarna. Antalet cancerfall per 20 driftår skulle alltså kunna vara 10—100 gånger större. Vidare råder det stora osäkerheter om föroreningarnas spridning och omvandling i luften samt om hur de tas in och verkar i kroppen. Vi vet inte i dag heller något om den cancerframkallande verkan hos blandningar av olika ämnen. Vid det ovan nämnda internationella forskarmötet var en av slutsatserna att man måste vara mycket försiktig med att dra slutsatser om luftföroreningarnas cancerframkallande effekt utifrån halten av ett enstaka ämne, eftersom man vet så litet om hur olika föroreningar kan samverka.

När det gäller luftföroreningarnas roll för uppkomsten av andra former av cancer än lungcancer är det vetenskapliga underlaget ännu osäkrare. Man vet dock att skadliga ämnen kan tas upp och fördelas i kroppens olika vävnader. Vi har dock inte funnit det möjUgt att uttala oss om hur stora risker det kan röra sig om.

Ärftliga skador

Förändringar i arvsmassan kan ge upphov till skadliga arvsanlag som kan gå i arv från föräldrar till barn i många generationer. Ett stort antal människor drabbas förr eller senare av handikapp eller sjukdomar där ärftliga faktorer spelar in. I Sverige rör det sig om många tusen fall per år.

Den ökning av antalet ärftUga skador som joniserande strålning kan orsaka anses vara förhållandevis känd och möjlig att beräkna. Ett svenskt kärnkraftprogram på tio aggregat med upparbetning av kärnbränslet kan ge något enstaka fall av ärfthgt betingad skada per driftår bland allmänheten, förutsatt att de nordiska strålskyddsorganens rekommendationer om utsläppen följs. Från 20 års drift av ett sådant program kan man vänta ca 20 fall som sprids ut över många generationer, dvs hundratals år.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 248

Man vet vidare att många kemiska ämnen kan orsaka förändringar i arvsmassan. Sådana ämnen finns t ex i bilavgaser. Problemet är bl a att förutsäga hur ämnena kommer in i kroppen, hur de eventuellt omvandlas där till mer eller mindre farhga ämnen, och hur de slutligen når könscellerna. I dag vet vi inte tillräckUgt mycket för att uttala oss om luftföroreningarnas inverkan på arvsmassan.

Fosterskador

Under havandeskapstiden kan joniserande strålning och vissa kemiska ämnen påverka fostrets normala utveckling. Detta kan medföra missbildningar och andra fosterskador som är ärftliga endast om skadorna drabbar fostrets könsceUer.

När det gäller joniserande strålning och kemiska ämnen är det mycket Svårt att ge risksiffror för fosterskador. Risken beror i hög grad på när under havandeskapet modern bestrålas eller får i sig ett visst kemiskt ämne. De högsta stråldoserna till enskilda individer som bor nära svenska kärnkraftverk anses emellertid ligga på hundradelar eller tusendelar av de doser som kan ge en påtagUg risk för fosterskador.

1.4 Inverkan på hälsan pä mycket läng sikt

Kärnkraftens avfall

Ett kärnkraftaggregat på 1 000 MW elektrisk effekt ger cirka 30 ton förbrukat kärnbränsle per driftår. Huvuddelen, ca 96 procent, är uran. Av återstoden utgörs omkring ett ton av s k klyvningsprodukter — starkt radioaktiva isotoper av en rad lättare grundämnen som strontium och ce-sium. Omkring 230 kg utgörs av plutonium, varav 170 kg är klyvbart, dvs användbart till nytt kärnbränsle. 1 avfallet ingår dessutom ca 60 kg andra s k transuraner (grundämnen tyngre än uran).

Vid upparbetning avskils plutonium och uran för att återvändas som reaktorbränsle. Med de metoder som i dag framstår som realistiska torde det återstående högaktiva avfallet komma att bindas i stavar eller Uknande av glas eller keramiska material. Avfallet får då en volym av några kubikmeter per driftår.

Metoderna för hur man skall förvara avfallet efter upparbetningen är ännu ej slutprovade. Processer finns dock utvecklade i laboratorieskala.

Man torde dock behöva långtidsprova ohka processer innan man binder sig för en viss metod för slutdeponering i stor skala.

Inom kärnkraftindustrin torde man hittills ha utgått från att bränslet skall upparbetas. Utvecklingen av metoder för slutförvaring av använt kärnbränsle utan upparbetning har därför knappast mer än påbörjats. Ett förslag är att kapsla in det använda kärnbränslet i behållare av beständiga keramiska material. Utan upparbetning bUr avfallsvolymen omkring 30 gånger större än med.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.2    Industridepartementet 249

Med hänsyn till den tidsgräns som gällt för vårt arbete har vi inte funnit det rimligt att försöka värdera riskerna vid olika metoder att slutförvara det högaktiva avfallet. Ett mer fördjupat tekniskt underlag för sådana riskprövningar torde föreligga inom det närmaste året som följd av en rad pågående in- och utländska forsknings- och utvecklingsprojekt. Det går dock att från befintUgt underlag allmänt beskriva riskerna från avfaUet.

En av de rimligaste lösningarna, särskilt för svenskt vidkommande, verkar f n vara att slutförvara avfaUet i geologiskt stabila bergformationer några hundra meter under markytan. Detta gäller vare sig man upparbetar bränslet eller ej. Den huvudsakliga risken från hälso- och miljösynpunkt bUr då att radioaktiva ämnen trots inkapslingen läcker ut i grundvattnet. Riskbilden ändrar sig därvidlag med tiden.

Under de första århundradena är det de starkt radioaktiva klyvningsprodukterna som utgör den största risken. Under denna tid är det utomordentligt viktigt att förhindra läckage till grundvatten i närheten av markytan. Kraven blir då mycket höga på en tät inkapsUng av avfallet. 1 det mycket långa tidsperspektivet, dvs 10 000 år till 1 miljon år, är dock dessa krav rimUgen inte lika höga. Efter omkring 500 år blir sålunda avfallet — exklusive det avskilda och eventueUt återanvända plutoniet — knappast mer biologiskt farUgt från strålrisksynpunkt än den ursprungUga mängden naturligt radioaktivt uran som användes tiU att framstäUa kärnbränslet. Väljer man slutdeponering utan upparbetning torde avfallet i fråga om långsiktiga biologiska strålrisker motsvara högst något tiotal gånger de ursprungUga uranmängderna.

Bl a sådana överväganden som redovisats ovan ligger till grund för att många forskare anser det möjhgt att tekniskt lösa avfallsförvaringen. De menar då att möjUgheterna tUl läckage av radioaktiva ämnen tiU omgivningen under olika tidsperioder kan göras så små att risken för strålska-dor inte är påtagUgt större än motsvarande naturUga risker, t ex på grund av att radioaktiva ämnen kommer ut i grundvattnet genom urlakning av naturliga uranförekomster.

Andra forskare menar att osäkerheterna är mycket stora, bl a när det gäller kapsUngsmaterialens beständighet och de kemiska egenskaperna hos vissa ämnen i avfaUet, särskilt då konstgjorda grundämnen som transura-nerna.

Vi har redan nämnt att vi inte funiut det möjUgt att bedöma riskerna för strålskador från avfallet utan ett fördjupat tekniskt underlag. Bl a torde det behövas ingående provningsprogram för att klarlägga om det finns tUlgång till material som gör det möjUgt att med tiUräcklig säkerhet innesluta avfaUet i både det korta och långa tidsperspektivet. Riskerna för transport av klyvningsprodukter tiU markytan vid ett eventueUt läckage måste också noga studeras.

Kompletterar man lättvatteru-eaktorer med bridreaktorer blir upparbetning nödvändig och avfaUsproblemen annorlunda. Går man över tiU bridreaktorer kommer man att utvinna mer energi ur varje ton ursprungUgt

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 250

uran eftersom en större andel av uranet kommer att utnyttjas tiU kärnbränsle. Följden blir att man totalt sett får mycket större avfaUsmängder än från lättvattenreaktorer räknat per ton använt naturUgt uran.

Halten transuraner i avfaUet ökar också. AvfaUet från bridreaktorer kommer därför i det långa tidsperspektivet att innebära långt större strålrisker än de ursprungUga uranmängderna. Dessutom kan man räkna med att ekonomiska skäl kommer att tala för att man med bridreaktorer kommer att använda en större del av jordens sammanlagda urantiUgångar än vid lättvattenreaktorer. Även detta kan bidra tiU avsevärt ökade avfaUsmängder vid bridreaktorer.

Utsläpp av långlivade radioaktiva ämnen

Huvuddelen av de radioaktiva ämnen som under normal drift släpps ut från kärnkraftaggregat och upparbetningsanläggningar försvinner gradvis ur miljön. Detta sker inom de första hundra åren efter utsläppet — för många ämnen betydUgt snabbare. De radioaktiva ämnena har då sönder-falUt och omvandlats till icke radioaktiva ämnen. Därmed kan sådana ämnen inte medföra några som helst strålningsrisker på mycket lång sikt.

Ett fåtal av de radioaktiva ämnen som släpps ut har betydligt längre livslängd, tusentals år. Ämnena anses under denna tid hinna spridas över större delen av världen. Utsläppen kan därför ge små tiUskott tiU den naturUga bakgrundsstrålningen under lång tid.

Ett exempel är utsläpp av jod-129. Även om man antar ett världsomfattande kärnkraftsprogram med tusentals reaktorer i drift under flera hundra år, blir tillskotten tiU den naturliga bakgrundsstrålningen små — några hundradels procent. TiUskotten består dock under flera tiotal mUjoner år. Strålskyddsexpertisen framhåUer svårigheterna med att göra meningsfuUa beräkningar av vilka hälsorisker det kan innebära med så små dostillskott under så lång tid. Det är dock klart att utsläppen av jod-129 innebär försvinnande små risktiUskott för enskUda individer och även för generationer om man jämför med alla andra hälsorisker de möter under sin Uvstid.

Ett annat exempel är utsläpp av kol-14. Med nuvarande teknik kan en stor och världsomfattande kärnkraftutbyggnad på lång sikt ge stora utsläpp av kol-14. Särskilt bUr detta faUet om man satsar på bridreaktorer och därmed upparbetning i stor skala. Utsläppen av kol-14 kan då ensamma leda tiU en påtagUg höjning av den naturUga bakgrundsstrålningen i hela världen. Sedan utsläppen upphört försvinner förhöjningen gradvis under loppet av några tusen år.

De nordiska ländernas strålskyddsinstitut anser att den hittiUsvarande rutinen att släppa ut aUt kol-14 i atmosfären inte kan godtas på sikt. Därför bör man redan nu verka för en begränsning av utsläppen av kol-14. Huvuddelen av utsläppen av kol-14 kommer från upparbetning av det använda kärnbränslet. Man kan inte heUer helt bortse från de utsläpp som härrör från driften av kärnkraftverk. Utsläppen från 20 års drift av ett kärnkraftverk på 1 000 MW kan teoretiskt sett orsaka sammanlagt 3—6 döds-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.2    Industridepartementet 251

faU i cancer och något färre ärftUgt betingade skador. Dessa skadefaU fördelas över hela jordens befolkning och sprids ut över en tid av några tusen år.

Upparbetningsanläggningar släpper dessutom ut långUvade radioaktiva ämnen i havet, däribland små mängder plutonium och andra transuraner. Utsläppen av sådana ämnen från upparbetningsanläggningen i Windscale har bl a behandlats av den brittiska Flowerskonamissionen. Kommissionen ansåg inte att gäUande gränser för tillåtna utsläpp behöver skärpas omedelbart. Däremot underströk man behovet av forskning för att klarlägga utsläppens långsiktiga effekter.

Metallutsläpp från askhögar m m

Kolkraftverkens askhögar innehåUer större delen av de giftiga tungmetaller som ursprungUgen fanns i kolet. Detta kan innebära att en riskbörda som är svår att uppskatta läggs på kommande generationer.

Regnvatten som tränger igenom askhögarna lakar ur metaUerna och kan förorena grundvattnet. Detta kan undvikas genom att markskiktet under askhögarna tätas och genom att vattnet från askhögarna leds bort och renas på ett kontrollerat sätt. Att lägga upp ett asklager innebär dock en förpUktelse att se tUl att reningen fungerar under mycket lång tid. Det kan röra sig om flera hundra år — i princip så länge som erfordras för att de farliga metallerna i lagret skaU kunna tas om hand på ett betryggande sätt som förhindrar en okontroUerad spridning till miljön under all framtid. Man kan här t ex jämföra med den risk för spridning som fanns från de ursprungUga kolflötserna.

Vi har redan nämnt att vissa metaUer, bl a kadmium, som släpps ut med rökgaserna lagras upp i naturen. Kadmium blir kvar i markens ytskikt under lång tid. Även detta innebär att en riskbörda läggs på kommande generationer.

Vi har funnit det svårt att i nuvarande kunskapsläge närmare värdera de mycket långsiktiga riskerna med metallutsläpp av olika slag.

1.5 Inverkan på yttre miljön

Användningen av de flesta energislag för med sig omfattande ingrepp i naturen. Ett stort värmekraftaggregat ger ca 6 TWh elenergi per år. För att framstäUa så mycket elenergi per år måste man t ex

D bryta ca 7(X) 000 ton skiffer eUer ca 100 000 ton högvärdig uranmalm per år (det mesta materialet kan användas för återfyllning, men kräver då mera utrymme), eUer

D utvinna ca 1,5 miljoner ton olja eUer ca 1,6 miljarder m' naturgas per år eller

D bryta drygt 2 miljoner ton kol eUer ca 7 mUjoner ton oljeskiffer per år eUer

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 252

D ta upp 20—25 miljoner m' torv per år från omkring 200 km torvmossar

eUer n odla 1 000—2 000 km' energiskog och årUgen avverka erforderlig del av

denna

eller n bygga ut och driva kraftverk i en stor Norrlandsälv (Kalix älv skulle

t ex ge 4,5 TWh per år)

eller D bygga och driva hundratals tiU något tusental vindkraftverk (beroende på aggregatens storlek) som är 100—150 m höga och utspridda över

några hundra km'.

Siffrorna ger en grov uppfattning om vilka naturresurser som utnyttjas för vår energiförsörjning. Sverige förbrukar för närvarande omkring 80 TWh elenergi per år varav knappt 60 TWh framställs genom vattenkraft. De uranmalm- och bränslemängder som går åt för att alstra 6 TWh elenergi motsvarar 15—18 TWh värmeenergi. Det beror på att en viss mängd energi går förlorad vid omvandlingen från värmeenergi till elenergi. En värmemängd på 15—18 TWh motsvarar i stort sett det årUga uppvärmningsbehovet i Stockholmsområdet.

Direkta ingrepp i naturen

När man framställer energi blir det nästan alltid ingrepp i naturen. Landskapsbilden förändras Uksom livsvillkoren för växter och djur. Likaså påverkas ofta den lokala befolkningens levnadsmönster.

Vattenkraft

Andra utredningar har uppskattat att vattenkraft som skulle ge omkring 5 TWh/år kan byggas ut med rätt måttliga skador. Det rör sig då mest om ett stort antal kompletteringar i redan reglerade älvsträckor. De människor som direkt berörs av skadorna kan ändå uppleva dem som stora.

De enskilda utbyggnadsprojekt som kan ge avsevärda krafttillskott kräver i aUmänhet omfattande ingrepp i hittills orörda älvsträckor. För varje större anläggning påverkas direkt åtskilUga km älvlopp. Vidare får man dämma över områden på 10—100 km' i typiska fall. Inverkan på rennäring och fiske blir ofta avsevärd. I flera faU drabbas områden med en levande samekultur.

Kol, olja, naturgas och kärnkraft

Kolbrytning liksom brytning av uranmalm eller uran- och oljeskiffer innebär betydande ingrepp i landskapet, särskilt vid dagbrott. Dagbrott kan dock återfyllas och återställas i viss utsträckning. Särskilt gäller detta malm- och skifferbrytning där inte så stora mängder material behöver lämna brytningsplatsen. Vid underjordsbrytning kan stora markområden bU begränsat användbara på grund av bl a marksättningar. Grundvattnet påverkas i aUmänhet starkt vid alla former av gruvdrift. Även ut-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 253

vinning av olja och gas kräver i allmänhet stora anläggningar, som sätter sin prägel på landskapsbUden.

Nya samhäUen växer upp kring gruvor och oljefält. Dessa samhällen får SäUan en livskraft som varar längre än tillgången på energiråvaran. Kraftverk, raffinaderier och liknande stora anläggningar sätter också sin prägel på den lokala landskapsbilden. Kolkraftverk behöver vidare stora markområden för askupplag. 40 års drift av ett kolkraftverk om 1 000 MW elektrisk effekt ger en kuUe av aska med en bottenyta av en kvadratkilometer och en höjd av flera tiotal meter. Ungefär Uka stora högar blir det av det kalkslam man får från olje- och kolkraftverk som avsvavlar rökgaserna.

Kring kol- och oljekraftverk, raffinaderier och liknande krävs en skyddszon på åtskilUga hundra meter för att begränsa de närboendes besvär av damm, buller, dåUg lukt och dylikt. Runt kärnkraftverk och upparbetningsanläggningar måste man ha en skyddszon på 2 km. Inom zonen gäller byggnadsförbud för bostäder. Dessutom bör tätorter inte byggas på närmare håU än 15—20 km.

Övriga energislag

Som framgick på sidan 27 påverkas naturen även när vi använder torv, vindenergi och energiskogar. Solvärmepaneler och anläggningar för jordvärme kan däremot ofta passas in i den vanliga bebyggelsen. Om solceller används för elproduktion i större skala kan de dock ta mycket mark i anspråk.

Utsläpp av föroreningar Varmvatten från olika typer av kraftverk

Kärnkraftverk och kraftverk som eldas med olja, kol eller andra bränslen ger stora mängder spiUvärme. Om spiUvärmet inte används för uppvärmning av bostäder (fjärrvärme) eller för industrieUt bruk är det från samhällets synpunkt ett stort slöseri med energi. Cirka 1,5—2 gånger mer energi lämnar nämUgen kraftverket som uppvärmt kylvatten eller uppvärmd luft än som elektrisk ström. För ett kraftverk med 1 000 MW elektrisk effekt rör det sig om 30—50 m' vatten per sekund som värms upp ca lOC. Den högre siffran gäller kärnkraftverk. Sådana utsläpp kan märkas i havsonu-åden på flera tiotal km'. Verkningarna på miljön kan vara av både positiv och negativ art.

Radioaktiva ämnen från kärnkraftverk m m

Kärnkraftverk och upparbetningsanläggningar släpper ut radioaktiva ämnen som i viss mån tas upp och anrikas i växter och djur. Mängderna är så små att deras inverkan på arternas fortlevnad anses försumbar till skUlnad mot vad som är fallet med många kemiska miljöföroreningar. Problemen med kärnkraftens högaktiva avfall har redan behandlats.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 254

Försurning av mark och vatten genom förbränning av olja och kol

Olja och kol innehåUer vanligen 1—3 procent svavel. Vid förbränningen bildas svaveldioxid som helt eUer till en del släpps ut i luften. Där omvandlas svaveldioxiden delvis till andra svavelföreningar.

Svavelföreningarna faller så småningom ned och försurar mark och vatten. Försurningen av de svenska markerna och vattendragen är inte bara en följd av våra egna utsläpp utan beror också till stor del på utsläppen i de industriaUserade delarna av Europa. Av det totala nedfallet av svavelföreningar i Sverige står vi själva för 25—30 procent. Ungefär Uka mycket svavelföreningar från svenska utsläpp faUer ned i övriga Europa som vi i Sverige tar emot utifrån.

Ju surare vattnet blir, desto mer påverkas växt- och djurUv. Pågår utveckUngen mot surare vatten en längre tid får det drastiska följder. Fiskar och huvuddelen av de växter som förekommer i en normal sjö försvinner så småningom — sjön dör. 1 dag är en sådan utveckling redan på väg i omkring 10 000 av Sveriges omkring 100 000 sjöar.

1 områden med sur nederbörd finns det risk för att skogsproduktionen minskar i framtiden. Försurningen gör också att nedfaUen av metaUer ger större skador.

Byggnader och andra föremål skadas genom vittring och korrosion tiU följd av luftföroreningar. Sådana skador har uppskattats tiU hundratals miljoner kronor per år i Sverige.

Totalt släpptes omkring 800 000 ton svaveldioxid ut i Sverige 1973. Härav kom omkring 600 000 ton från förbränning av olja och 200 000 ton från industriutsläpp. Målet för nuvarande lagstiftning är att tiU 1985 få ned dessa utsläpp till hälften eller totalt omkring 400 000 ton per år, dvs nivån i början av 1950-talet. Därigenom hoppas man kunna bryta nuvarande utveckUng mot ökad försurning av mark och vatten. Utvecklingen när det gäUer utsläppen i övriga Europa får dock stor betydelse.

Ett olje- eUer koleldat kraftverk om 1 000 MW elektrisk effekt kan beräknas släppa ut mellan 10 000 och 30 000 ton svaveldioxid per är. Den lägre siffran gäller ett verk med rökgasrening, medan den högre avser ett verk som använder lågsvavUgt bränsle och därmed enUgt nu gäUande bestämmelser inte behöver rena rökgaserna från svavel. Detta iimebär att ett enda ytterligare kraftverk kan öka de beräknade svenska utsläppen 1985 med 2—8 procent. Kraftverket ger vidare en lokal ökning av försurningen som inte är obetydlig.

Metaller från kol, olja och bensin

Utsläppen av metaller från kraftverk kan innebära problem för både hälsa och miljö. Kadmium tas upp av växter och djur och når sedan människan. På sikt kan man bU tvungen att reglera jordbrukets inrUctning och omfattning kring kolkraftverk med höga kadmiumutsläpp. Kvicksilver som släpps ut från kolkraftverk anrikas i fisk som fångas och äts av människor. Även fiskätande djur, som sjöfågel, riskerar att förgiftas.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 255

Vanadin förekommer i både kol och olja. Det finns data som visar att vanadin från värmeanläggningar och andra användningsområden hämmar vissa omvandlingsprocesser i jorden som är viktiga för växternas näringstillgång om dagens utsläpp får fortsätta. Detta kan ge en mätbar minskning i skogstillväxten från sekelskiftet och framöver.

Liknande hämningseffekter kan erhåUas även med en lång rad andra metaUer, t ex kvicksilver och koppar, om inte utsläppen begränsas.

Bly sprids i första hand genom bilavgaser (blyhaltig bensin). Om blyhalten i omgivningen är hög lagras blyet upp i både växter och djur. Omkring hälften av allt bly faUer ned i närheten av trafikleder. Bly lakas ur jorden långsamt. Men nuvarande utsläpp ökar blyhalterna i marken fortlöpande. Blyets allmänt giftiga egenskaper gör att en fortsatt upplagring i marken så småningom skulle kunna medföra skadeverkningar. Det finns dock inga undersökningar som visar att blyet hittiUs har orsakat några rubbningar i växt- och djurUv.

Oljespill

Av den mängd olja som transporteras tiU havs spills 0,16 procent ut vid hanteringen på fartyg och oljeplattformar. Det innebär att Sveriges sammanlagda oljeförbrukning statistiskt sett bidrar tiU spiU på över 40 000 ton per år. Det är omkring dubbelt så mycket som det totala utsläppet vid blowoutolyckan vid Bravoplattformen våren 1977. Stora haverier och tankbåtskatastrofer svarar bara för någon tiondel av utsläppen. I huvudsak rör det sig om avsiktUga utsläpp eller utsläpp tiU följd av slarv och mindre missöden.

Även små oljeutsläpp kan få stora lokala verkningar på växt- och djurliv, t ex beståndet av sjöfågel. Om de långsiktiga effekterna av de stora mängder som släpps ut i öppet hav vet man ännu mycket Utet, men forskning pågår.

Inverkan på miljön på mycket lång sikt

Många direkta ingrepp i naturen i form av t ex gruvor eller utbyggda älvar bUr bestående under mycket lång tid.

Halterna av vissa metaller i markens ytskikt ökar fortlöpande så länge utsläppen pågår, och sedan kan det ta hundratals år eUer ännu mer efter det att utsläppen upphört innan halterna åter närmar sig naturUga nivåer. Detta, Uksom kärnkraftens avfaUsproblem, har redan behandlats.

Inverkan på klimatet

Vid all förbränning av kol, olja, naturgas, torv och andra kolhaltiga bränslen bildas koldioxid. Om man ser till aU användning av bränslen rör det sig om mycket stora mängder. Ett kraftverk om 1 (X)0 MW släpper ut flera mUjoner ton koldioxid per år.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 256

Riskerna för långsiktiga klimatförändringar på grund av koldioxidutsläppen har uppmärksammats under senare år, men de är långtifrån klarlagda. Vi vet att omsättningen av koldioxid i atmosfären sker mycket långsamt. Varje utsläpp av koldioxid höjer därför koldioxidhalten en aning för hundratals till tusentals år framåt i tiden. Fortsätter dagens ökning av förbrukningen av kol och olja, fördubblas halten av koldioxid i atmosfären inom 50 tiU 100 år, dvs någon gång meUan år 2020 och 2070. Vissa forskare anser att jorden i sin helhet då skuUe börja få ett varmare kUmat. Detta skulle i sin tur medföra att delar av polarisarna började smälta. Följden blir i så fall att världshavens nivå höjs med flera meter.

Samtidigt förändras jordens kUmat långsiktigt av naturUga orsaker. Även dessa förändringar är svåra att förutsäga. Man vet därför inte om koldioxidutsläppen kommer att höja temperaturen eUer bara förhindra eller fördröja en avkylning.

På många håU i världen planerar man en fortsatt ökad användning av fossila bränslen. Därför finner vi det mycket otiUfredsstäUande att osäkerheten är så stor om risken för kUmatförändringar. Det aUvarUgaste är att den dag vi säkert kan mäta en kUmatpåverkan från koldioxidutsläppen har vi troligen inlett en utveckUng som det är för sent att göra något åt. Förbränning av ved och biomassor från energiskogar medför inga risker i detta avseende. 1 stort sett samma mängder koldioxid som bUdas vid förbränningen tas upp vid återväxten.

Några forskare har på senare tid varnat för att fortsatta och ökande utsläpp av den radioaktiva isotopen krypton-85 från upparbetning av kärnbränsle skuUe kunna påverka atmosfärens elektriska egenskaper och därigenom klimatet. Osäkerheten är dock stor om hur såväl krypton-85 som kemiska luftföroreningar kan påverka kUmatet via atmosfärens elektriska egenskaper. Undersökningar pågår.

1.6 Arbetsmiljön och dess hälsorisker

Arbetsmiljön inom olika slags energiproduktion bör bedömas med hänsyn till två faktorer. Den ena avser risken för yrkesskador i förhållande till framstäUd energimängd. Denna uppskattning bör avse hela processkedjan, från utvinning av energiråvara till avfallshantering. Den andra faktorn avser förekomsten av specieUt påfrestande och riskfyllda arbetsmiljöer. Dessa kan drabba en Uten grupp anställda och behöver inte ge utslag i skadestatistiken per producerad energimängd.

Det statistiska underlag man har för att uppskatta riskerna är av skiftande kvalitet. Bl a är vissa sjukdomsrisker, t ex risken för cancer, inte enhetligt redovisade. Med hänsyn till sådana skiUnader i underlaget bör man se mer till storleksordningen än till de exakta siffervärdena. Likaledes bör man vara försiktig med att använda siffrorna för att försöka förutsäga antalet skador som verkUgen kommer att inträffa i framtiden.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 257

Vattenkraft

Risken för skador och dödsfall i samband med vattenkraft finns främst när man bygger anläggningarna. Utslaget över en anläggnings hela livslängd — ca 50 år — rör det sig om ca 0,15 dödsfall och 30 skadefall för en årsproduktion på ca 5 TWh elkraft. Statistiskt sett inträffar eventuella dödsfaU och ca 20 skador när man bygger anläggningen.

Olja och naturgas

När man utvinner olja tUl lands inträffar ca 0,6 dödsfall och ca 50 skadefaU varje år för en årsproduktion som ger ca 6 TWh elenergi i kondenskraftverk, eller ca 15 TWh om oljan används för uppvärmning. Av skadorna inträffar tre fjärdedelar utomlands. När man utvinner olja, t ex i Nordsjön, är skaderiskerna antagUgen större, men ännu finns inte tillräcklig statistik för att man skaU kunna räkna ut riskerna per utvunnen oljemängd. Personalen på oljeplattformarna utsätts för stora risker. Framför allt gäller detta dykarna — av dem omkommer omkring en på hundra varje år.

Yrkesskaderiskerna vid användning av naturgas uppskattas till omkring hälften av dem. vid oljeanvändning.

Kol

När man utvinner och transporterar kol inträffar 4—5 dödsfall och 700— 1 000 skadefall för en årsproduktion som ger ca 6 TWh elenergi i kondenskraftverk, eUer ca 15 TWh om kolet används för uppvärmning. Tre fjärdedelar eller mer inträffar i gruvorna och de flesta övriga vid transporterna. Yrkesskadorna drabbar nästan helt arbetare utanför Sverige. 1 förhåUande tiU den energimängd man får ut kräver kolgruvorna stora insatser av mänskUg arbetskraft i en påfrestande och riskfyUd arbetsmiljö — trots de förbättringar som skett under senare år. Siffrorna ovan gäller vid underjordsbrytning av kol. Vid dagbrytning är skaderiskerna uppskattningsvis 3—4 gånger lägre för själva utvinningen.

Kärnkraft

Riskerna för yrkesskador vid användning av kärnkraft är av två typer: dels konventioneUa olyckor i urangruvor och vid byggande och drift av kärnkraftverk, dels ett ökat antal faU av cancer och ärftliga skador på grund av joniserande strålning. Strålriskerna drabbar främst personalen vid kärnkraftaggregat och upparbetningsanläggningar. Totalt i aUa processled får man uppskattningsvis ca 40 yrkesskador, varav 0,1—0,3 dödsfall, för en årsproduktion på 6 TWh elenergi från ett kärnkraftaggregat. Av dessa beror 0,1—0,2 dödsfall på strålningen, med ungefär lika fördelning mellan personal vid kärnkraftverk och upparbetningsanläggningar. Uppskattningen av strålriskerna förutsätter att de i bilagorna antagna riktvärdena för sammanlagda stråldoser tiU personalen inte överskrids. 17    Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 258

Detta har inte hittills skett vid svenska kärnkraftverk. Från upparbetningsanläggningar finns inga svenska erfarenheter. Erfarenheter från utländska kärnkraftanläggningar pekar på ca tre gånger högre strålrisker, vilket åtminstone delvis beror på skiUnaden i strålskyddsbestämmelser. Det är osäkert om de antagna riktvärdena kan hållas på sikt, eftersom anläggningarna kräver mer inspektioner, underhåUsarbeten och reparationer när de bUr äldre.

UnderhåU och reparationer av reaktorer och upparbetningsanläggningar uppvisar besvärliga arbetsmiljöer på grund av strålrisker och pressande arbetsförhåUanden, bl a arbete i skyddsdräkter. Underjordsbrytning av uran ger samma arbetsmiljöproblem som arbete i andra malmgruvor. På vissa håU utomlands har dessutom stråldoserna tidigare varit ganska höga på grund av dåUg gruvventilation.

Övriga energislag

Bränslen som oljeskiffer, torv och ved ger förhåUandevis höga risker för yrkesskador på grund av de stora materialmängder som skaU hanteras. Solvärme och vindkraft ger antagligen förhåUandevis små yrkesskaderisker. De som förekommer blir främst knutna tUl anläggning och underhåU.

1.7 Stora olyckor

Risker för stora olyckor uppmärksammas ibland mer än andra risker för människors Uv och hälsa. Stora olyckor i kolgruvor med hundratals tiU tusentals omkomna har betytt mycket för att skapa poUtisk opinion för ett bättre arbetsskydd i gruvorna. Likväl har inandningen av koldamm och det stora antalet mindre olyckor, med bara enstaka individer inblandade, orsakat de flesta döds- och invaUditetsfaUen bland gruvarbetarna, och gör så aUtjämt.

AUtmer förfinade sannoUkhetsberäkningar underlättar bara tUl en viss gräns värderingen av risker för stora olyckor. OUka människor kan ändå ha oUka uppfattning om hur man skaU värdera skUda typer av risker. SärskUt torde detta gälla olyckor som kan få stora följdverkningar men där sannolikheten att de inträffar är Uten.

Det går i dessa sammanhang inte att komma förbi vissa grundläggande värderingsproblem: inga risker är egentUgen godtagbara, åtminstone inte i den meningen att man ej bör sträva efter att minska dem. Samtidigt kan samhäUet aldrig göras fuUständigt riskfritt. SomUga risker måste man finna det rimUgt att leva med därför att utbytet av verksamheten bedöms vara större än riskerna.

Vattenkraft

Utomlands har stora dammolyckor under de senaste årtiondena vid flera tiUfäUen krävt hundratals dödsoffer — i ett faU omkring 2 000 döda (Vai-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 259

ont, ItaUen). Risksiffror för utländska dammar kan inte tiUämpas på svenska förhållanden. Dels är berggrund och konstruktionssätt annorlunda i Sverige, dels ligger svenska dammar i mer utpräglad glesbygd. Ändå skulle ett brott på en stor svensk kraftverks- eUer regleringsdamm kunna orsaka stora skador längs älvsträckan nedströms med risk för tiotals tiU hundratals dödsoffer, om förvarning och utrymning fungerade dåUgt. SamioUkheten för ett sådant dammbrott i fredstid är enUgt statens vattenfallsverk utomordentUgt Uten. Någon mer ingående uppskattning av riskerna föreUgger inte för närvarande men pågår på uppdrag av energikommissionen. Det kan nämnas att de holländska nordsjödammarna är konstruerade så att risken för brott är högst ett på 10 000 år. Det förefaller inte osannolikt att påfrestningarna på svenska kraftverksdammar vanligen är lägre.

Olja

Inom oljehanteringen är de stora olyckorna främst av typen haverier och blowouts på oljeplattformar till havs, förlisning av supertankers samt bränder och explosioner i raffinaderier. Sådana stora olyckor har inträffat flera gånger under de senaste tjugo åren. Antalet dödsoffer i varje olycka har varit något eller några tiotal och betydUgt fler har skadats aUvarUgt. Det finns också Uten risk för olyckor med ett större antal dödsoffer, t ex kolUsion med åtföljande brand meUan en oljetanker och ett stort passagerarfartyg. En norsk uppskattning av riskerna visar, att om tio oljekraftverk på 1 000 MW elektrisk effekt drivs i 20 år Ugger sannoUkheten kring 20 procent för att man får en olycka med 20 döda eUer fler. För större olyckor — mer än 100 döda — bUr sannoUkhetsuppskattningarna osäkrare. Sannolikheten torde bl a avsevärt variera med hur kraftverk och raffinaderier Ugger i förhåUande tiU tätbebyggelse och trafiken i de farleder tankfartygen skaU använda.

De materiella skadorna och miljöskadorna kan också bli mycket omfattande. En svår blowout på ett oljeborrtorn i Nordsjön kan medföra utsläpp på omkring en miljon ton olja. Enbart för Sveriges del kan kostnaderna för sanering, fiskebortfaU, osv i värsta fall uppgå till cirka 300 miljoner kronor, enUgt en uppskattning från Naturvårdsverket. Det finns — låt vara osäkra — uppskattningar som tyder på att man med den teknik man hittiUs använt kan vänta sig några blowouts per årtionde. Kanske högst en av tio blowouts leder tiU större oljeutsläpp. Den blowout som inträffade på Bravoplattformen i april 1977 och som ledde till utsläpp av drygt 20 000 ton olja motsäger inte dessa riskuppskattningar.

Ett stort supertankerhaveri i Östersjön kan leda tiU miljöskador där redan de kostnader som kan mätas i pengar för svenskt vidkommande kan uppgå tUl hundratals miljoner kronor. Sannolikheten för en sådan olycka har vi dock inte haft möjUghet att uppskatta.

Utsläpp av olja i samband med stora olyckor kan få förödande lokala skadeverkningar på växt- och djurliv Uksom många mindre utsläpp. Utsläpp vid stora olyckor svarar bara för omkring en tiondel av de totala oljeutsläppen i världshaven.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 260

Naturgas

Utvinningen av naturgas sker i aUmänhet samtidigt med oljeutvinning. Det kännetecknas av ungefär samma olycksrisker som gäUer t ex borrplattformar till havs.

Brott på stora gasledningar eUer andra stora gasutsläpp — t ex från gas-eldade kraftverk — kan leda till explosioner och bränder med ett stort antal dödsoffer, särskilt om utsläppen drabbar tätorter. Transport av gas i rörledning utan mellanlagring är något säkrare än oljetransport med tankfartyg enligt den tidigare nämnda norska studien. Om tio gaseldade kraftverk på 1 000 MW elektrisk effekt drivs i 20 år, kan sannolikheten för en olycka med mer än 100 döda uppgå tiU någon procent. Sannolikheten kan variera beroende på var och hur kraftverk och ledningar är förlagda.

Naturgas kan också transporteras och lagras i koncentrerad flytande form, nedkyld tiU —162°C eller kallare. Om förvaringsbehållaren skadas kan gasen spridas snabbt i ett tunt skikt över stora land- och vattenytor. Omfattande bränder, och i vissa fall explosioner, kan bli följden. Riskerna är troUgen störst vid transporterna, men vi har inte haft tillgång till några siffermässiga uppskattningar. Mer ingående studier av dessa risker pågår genom energikommissionens försorg.

Kol

De dominerande olycksriskerna vid användning av kol är knutna tiU underjordsbrytning. Riskerna för stora gruvolyckor med många dödsoffer verkar fortfarande vara stora på många håU i världen. Om tio kolkraftverk på 1 000 MW elektrisk effekt drivs i 20 år med en stor andel kol bruten under jord är enUgt den norska studien sannolikheten 10—20 procent för att en olycka med minst 100 döda skaU inträffa.

1 kolkraftverk finns en viss risk för koldammexplosioner. Detta kan i värsta faU leda tUI ett fåtal döda biand driftpersonalen.

Kärnkraft

Det farUgaste som kan hända en lättvattenreaktor av den typ som används i Sverige är att reaktorhärden smälter. Härden består av ett stort antal rör som innehåller uranoxid. 1 dem äger kärru-eaktionerna rum under intensiv värmeutveckUng. Värmet leds bort av vatten som under högt tryck strömmar genom reaktorhärden. Fel i vattencirkulationen eller brott på reaktorkärl och rörledningar kan leda tiU överhettning, härdned-smältning och ångexplosioner. Då kan någon del av den stora mängden radioaktiva ämnen i reaktorhärden komma ut i omgivningen. Däremot kan reaktorhärden inte explodera som en kärnladdning.

En kärnreaktor är försedd med ett stort antal skyddssystem som skaU förhindra att en härdsmältning inträffar. Om detta ändå sker finns det andra skyddssystem som skaU begränsa utsläppen av radioaktiva äm-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.2   Industridepartementet 261

nen. Hittills har det inte mtratiat någon olycka som lett tiil härasmi't-ning eller större utsläpp av radioaktiva ämnen vid civila lattvattenreak: c-rer av den typ som förekommer i Svenge.

Många tusen dödsfall kan dock krävas om en reaktorolycka med stora utsläpp skulle inträffa under värsta tänkbara omständigheter, nämligen om reaktorn ligger nära en stor stad och väder och vind vid olyckstillfället är sådana att utsläppet driver längs marken in över staden. Man kan knappast räkna med att det i ett sådant läge går snabbt att utrymma tätorten. Större delen av dödsfallen kommer troUgen att bero på cancer och ärftUgt betingade skador, utspridda bland en befolkning på flera miljoner under många decennier. De materiella skadorna kan också bli mycket omfattande genom att stora markområden, i värsta fall upp tiU tusentals km', inte kan användas till följd av att de beläggs med radioaktiva ämnen som det kräver lång tid och stora kostnader att få bort.

De uppskattningar man gjort av riskerna för stora reaktorolyckor är mycket osäkra. Drifterfarenheterna från kraftproducerande lättvattenreaktorer — totalt omkring 700 reaktordriftår — är ännu aUtför begränsade för att man skaU kunna använda dem för riskuppskattningar som bUr tiUfredsstäUande från statistisk synpunkt. 1 väntan på ytterUgare driftstatistik är man hänvisad tUl teoretiska riskanalyser som den amerikanska s k Rasmussen-studien.

Om man bygger på Rasmussen-rapportens siffror skulle sannolikheten för en stor reaktorolycka med något tusental dödliga skador vara mindre än ca 0,003 procent om tio reaktorer drivs i 20 år. Då har antalet cancerfall räknats upp med hänsyn till bl a den kritik som den amerikanska miljövårdsmyndigheten riktade mot Rasmussen-studien.

Förutom mot sättet att beräkna och redovisa antalet cancerfall har kritik riktats mot Rasmussen-rapporten på en rad andra punkter. En amerikansk forskargrupp har nyUgen pubUcerat en starkt kritisk granskning, där man bl a nämner att genomsnittsrisken för dödsfall till följd av reaktorolyckor beräknad per år och kärnkraftaggregat kan vara underskattad med en faktor 500 i Rasmussen-studien. Detta skaU då enligt forskargruppen inte tolkas så att risken verkUgen är 500 gånger större utan som en pessimistisk övre gräns för osäkerheten i riskuppskattningarna. Sådana skUlnader mellan olika riskbedömningar visar att det är mycket svårt att bestämma sannoUkheten för en allvarUg reaktorolycka.

Risksiffror för amerikanska reaktorer kan heller inte direkt tillämpas på svenska kärnliraftaggregat. Kompletterande studier pågår därför genom energikommissionens och kärnkraftinspektionens försorg.

1.8 Spridning av kärnladdningar

Flera utländska studier har på senare år kraftigt varnat för att man redan nu skuUe binda sig för utveckUngslinjer som leder fram tiU plutoniumhantering i stor skala med en omfattande upparbetning av kärnbränsle och

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 262

användning av bridreaktorer. Man har då hänvisat dels till risken för att fler länder skaffar sig kärnvapen, dels tUl risken för att plutonium kan komma att användas i terror- och utpressningssyfte av grupper och organisationer.

Vi anser dessa frågor viktiga — en ökad spridning av kärnvapen ökar sannoUkt risken för kärnvapenlcrig med deras enorma följdverkningar för hälsa och miljö. Det faller utanför ramen för vårt uppdrag att gå in på en värdering av dessa risker. För fuUständighetens skull har vi dock i kapitel 9 kortfattat redovisat några faktorer av betydelse i sammanhanget.

1.9 Hälso- och miljöfrågorna i ett energipolitiskt perspektiv

Ej enbart en fråga om hälsa och miljö

Det svenska samhällets utformning och sätt att fungera påverkar och påverkas av energiförsörjningen på många oUka sätt. Exempelvis kännetecknas de större basindustrierna, främst järn- och stålframstäUning samt pappers- och pappersmasseindustrin, av en hög energiförbrukning. Isoleringen av bostäder och val av uppvärmningsform har bl a påverkats av tiUgång och pris på oUka energislag som olja och elkraft. Tillgången på drivmedel hör tiU de faktorer som påverkar hur människor väljer att bo och resa — både tiU och från arbetet och på fritid. Stora och snabba förändringar i tiUgången på energi kan ofta få aUvarUga följdverkningar — både för enskUda individer och för samhäUet som helhet.

Med detta viU vi ha sagt det i och för sig självklara att frågan om vilken energiförsörjning vi skaU ha i framtiden aldrig kan diskuteras enbart med hänsyn till oUka energislags negativa inverkan på hälsa och miljö. Hälsooch miljöeffekterna måste sättas in i ett vidare energipolitiskt sammanhang, där dessa effekter vägs samman med andra faktorer såsom trygghet i energiförsörjningen, sysselsättning, existerande produktionsstruktur, kommunikationsnät och allmän samhäUsekonomi, dvs faktorer som har att göra med de positiva sidorna av den nuvarande energiförbrukningen.

Det ingår nu inte i vårt uppdrag att ta upp en bred diskussion kring vår framtida energiförsörjning. Vår uppgift har i stäUet varit att bidra med underlag av mer speciaUserad natur som kan sättas in i ett sådant vidare sammanhang, främst vad gäller den framtida försörjningen med elkraft. Vi har valt att i möjUgaste mån redovisa inverkan på hälsa och miljö för ett visst "energiblock" — vanUgen en årsproduktion om ca 6 TWh elenergi. Ett sådant energiblock motsvarar grovt sett årsproduktionen i en stor norrlandsälv eller från ett stort kärnkraftaggregat eller fossileldat kraftaggregat.

De viktigaste hälso- och miljöfrågorna för varje energislag

Överväganden om Sveriges framtida energiförsörjning kommer som vi redan nämnt att tiU stor del handla om avvägningar meUan användningen

prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 263

av oUka energislag. För att underlätta användningen av vårt material och våra bedömanden i sådana sammanhang redovisar vi på de följande sidorna hur vi ser på de viktigaste hälso- och miljöfrågorna för varje energislag — både om man betraktar dem som fristående och i jämförelse med motsvarande skadeverkningar och risker vid andra energislag.

En uttömmande jämförelse mellan olika energislag måste — det är ett av våra resultat — handla om hälso- och miljöeffekter av vitt skUda typer, t ex lokala ingrepp i naturen, risker för enstaka, stora olyckor, risker för att kUmatet påverkas på lång sikt. Det framlagda materialet visar också att man inte kan beräkna någon form av enhetliga mätetal för hälso- och miljöpåverkan som gör det möjligt med enbart en enkel, siffermässig jämförelse mellan olika energislag. Vid jämförelser mellan energislag måste man väga in både sådana effekter som kan åsättas siffervärden, t ex markbehov i kvadratmeter och sådana som inte kan det, t ex inverkan på skönhetsvärden i landskapsbilden. Även i de faU siffervärden kan anges, t ex för cancerrisker, måste man komma ihåg att osäkerheten i uppskattningarna ofta är stor.

Den riskbild man i dag får fram kan också ändra sig snabbt med tiden som följd av de forsknings- och utvecklingsresultat som fortlöpande läggs fram. Vi har mött flera exempel härpå under utredningsarbetets gång. Det kom t ex fram data som visade att rökgaserna från kolkraftverk troUgen kan renas från vissa metaUer, däribland kadmium, omkring tio gånger effektivare än vad som antagits i bilagorna. Samtidigt lades det fram nya mätresultat som tydde på att utsläppen av ett cancerframkallande ämne som bens(a)pyren underskattats kanske tio eUer hundra gånger jämfört med vad som antagits i riskuppskattningarna. På kärnkraftsidan pågår en rad undersökningar som inom något eUer några år förhoppningsvis kommer att ge ett väsentligt bättre underlag för värdering av riskerna för stora olyckor och från det högaktiva avfaUet.

AUa dessa osäkerheter i riskuppskattningarna måste beaktas när man jämför och värderar olika energislag. Vi anser det väsentUgt att man ständigt har dessa förbehåU i åtanke när vi fortsättningsvis går in på sådana jämförelser och värderingar. Vid en jämförelse meUan olika energislag bör man vidare enUgt vår mening ta lika stor hänsyn tiU risker och skadeverkningar inom som utom Sverige. Detta är bl a en förutsättning för att Sverige skall kunna verka för begränsningar av utsläpp i andra länder som drabbar Sverige, t ex i form av nedfall av skadliga ämnen. Om man inte gör en sådan likvärdig värdering av riskerna skuUe det också innebära att man premierar energislag där man blir kvitt arbetsmiljöproblem i Sverige genom att de förläggs utomlands.

1 enUghet med våra direktiv har vi huvudsakligen iiwiktat oss på de ener-gjslag som främst kan komma i fråga för elkraftproduktion i större omfattning under 1980-talet, dvs vattenkraft, kol, olja, naturgas och kärnkraft. I första hand diskuterar vi — också i eidighet med våra direktiv — följdverkningarna av att man använder dessa energislag i kraftverk för elproduktion. Vi viU emellertid redan här framhåUa att följdverkningarna inom andra användningsområden än elproduktion, t ex uppvärmning eUer

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 264

bilism, kan vara avsevärt större. Det kan nämnas i detta sammanhang att det redan tillkallats en särskild utredning om hälsoriskerna från bilavgaser.

Trots alla förbehåU vi gjort om osäkerheter är vi överens i kommittén om att de faktauppgifter och bedömningar vi här redovisar måste tillmätas stor vikt i det fortsatta energipolitiska arbetet. Som vi redan konstaterat måste en rad beslut om det framtida energiförsörjningen fattas på det underlag som för närvarande är tiUgängligt.

Vattenkraft

Vattenkraftens följdverkningar i form av stora och bestående ingrepp i såväl naturen som den lokala befolkningens levnadsvillkor är väl kända. Någon mer omfattande utbyggnad av vattenkraften kan knappast heller ske utan betydande ingrepp i hittills orörda älvsträckor. Eftersom dessa är så få blir de desto värdefuUare. Samtidigt är vattenkraften i stort sett fri från andra skadeverkningar — energibäraren, dvs vattnet, ingår i sitt naturliga kretslopp.

Man kan vid en jämförelse inte heUer komma ifrån att även de andra energislagen innebär omfattande ingrepp i naturen, främst på utvinningssi-dan i form av uran- eller kolgruvor, oljefält etc. Dessa ingrepp har hittills legat utanför Sveriges gränser. Det finns dock visst fog för uppfattningen att ingreppen kan bli ytmässigt mindre i förhåUande till utvunnen energimängd jämfört med vattenkraften. Uranutvinning i BiUingen kan exempelvis redan vid måttUg brytningstakt energimässigt motsvara utbyggnad av flera Norrlandsälvar.

Fossila bränslen

KUmatpåverkan. Ett stort och osäkert långsiktigt riskmoment är hur de stora utsläppen av koldioxid från alla fossileldade anläggningar kan påverka jordens klimat på sikt. Detta är ett världsomfattande problem. Osäkerheten är stor om denna påverkan. Den är än så länge inte iakttagen. Det aUvarUgaste är att den dag effekten blivit så stor att den kan mätas kan vi inte göra något åt den. Förändringen blir då troligen bestående under tusentals år.

I ett världsomfattande perspektiv är osäkerheterna kring inverkan på kUmatet aUvarUgare när det gäUer kol än olja. Världens koltillgångar är mycket större än tillgångarna på olja och kan därmed ge totalt sett långt större koldioxidutsläpp. Det finns knappast heUer några tekniska möjligheter att minska utsläppen per ton olja eUer kol som förbränns.

Kol. Energi ur kol lade en gång grunden tiU den industrieUa utvecklingen i Europa och USA. Kol framstår för många som den enda energiråvara som vid sidan av uran i bridreaktorer kan ge några väsentUga energitillskott när det på allvar börjar bU brist på olja och gas, viUcet möjligen kan bU fallet redan inom något eller några årtionden.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 265

Användningen av kol ger dock risk för en rad aUvarUga skadeverkningar. Antalet dödsfaU och yrkesskador bland arbetare i kolgruvor under jord blir högt. Problemen med luftföroreningar från kolkraftverk, sådana de byggts hittills, kan bU aUvarUga. Man kan dock räkna med att det kommer att finnas teknik tiUgängUg i framtiden som gör det möjligt att minska flera av de hälso- och miljörisker som idag är förknippade med kolanvändning.

Vid elproduktion ur kol bör spiUvärmet tas tiUvara i största möjliga utsträckning. Det betyder att anläggningarna kan komma att läggas nära tätorter. SärskUt vid stora anläggningar kan rökgaserna vid tillfäUen då vädret är ogynnsamt ge en ökning av sjukdomar och besvär i luftvägarna, speciellt hos känsUga personer som aUergiker. Dessa utgör en ej försumbar del av befolkningen. Utsläppen kan inte bara medföra övergående besvär och sjukdomar vid tUlfälligt höga halter av luftföroreningar. De kan också bidra tiU ökat antal faU av kroniska luftvägssjukdomar. Tekniska förbättringar av dagens förbrännings- och reningsprocesser kan minska dessa verkningar.

SkadUga ämnen som släpps ut från kolkraftverk kan transporteras lång väg, bl a bundna tiU det fina stoft som trots aUt sUpper igenom rökgasfiltren.

Det kan inte uteslutas att ett kolkraftverk ökar risken för cancer bland befolkningen i Europa i ungefär samma omfattning som ett kärnkraftverk av motsvarande storlek. Osäkerheten härvidlag är dock stor — risken kan vara både väsentUgt mindre och väsentUgt större. Det har som nämnts nyUgen lagts fram mätningar som tyder på att risken skulle kunna vara tio tiU hundra gånger större.

Hälsorisker förknippade med utsläpp av metaller med rökgaserna, främst kadmium och kvicksilver, från kolförbränning i stor skala kan bli oroande särskilt på längre sikt. Metallerna lagras upp i naturen. Detta kan ge höga halter i Uvsmedel under många generationer framåt efter det att utsläppen upphört. Det är visserUgen osäkert hur höga metaUhalter det är i de kolsorter som kan komma att användas och hur effektiv reningen av rökgaserna från vissa metaller kan bU. Som nämnts har det under utredningsarbetets gång kommit fram data som visar att rökgaserna troUgen kan renas från många metaller, däribland kadmium, tio gånger effektivare än som antagits i bilagorna. När det gäUer kadmium ifrågasätter medicinsk expertis om man i dagsläget bör tillåta att de sammanlagda tillskotten av kadmium tiU mark ökar genom utsläpp från t ex kolkraftverk. Det finns mätningar som tyder på att vi redan i dag har en fortlöpande ökning av kadmiumhalten i både mark och vissa Uvsmedel genom utsläpp från befintliga käUor. Om denna ökning fortsätter över en viss gräns kan den leda till ett stort antal njurskador. Utsläppen av kadmium måste därför noga övervakas.

De stora askmängderna efter kolförbränning innehåUer också stora mängder giftiga metaller. Vattenavrinningen från askhögarna måste kontrolleras och renas under lång tid för att undvika risker för lokal förgiftning av grundvatten mm — risker som kan sträcka sig långt in i framtiden. Härför finns teknik utvecklad.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 266

Försurningen av mark och vatten kvarstår som ett aUvarUgt problem vid kolkraftverk Uka väl som vid oljekraftverk trots de begränsningar av våra egna svavelutsläpp vi redan beslutat om. Våra möjUgheter att håUa försurningen under kontroU påverkas starkt av hur stora svavelmängder övriga Europa kommer att släppa ut i framtiden. Detta begränsar vår handUngsfrihet när det gäUer att öka vår sammanlagda förbrukning av kol och olja.

Mot bakgrund av de här redovisade hälso- och miljöriskerna anser vi att beslut om att bygga koleldade anläggningar för elproduktion eUer uppvärmning måste baseras på en prövning av oUka metoder för rökgasrening och förbränning samt för askhanteringen — en prövning som visar att utsläppen av olika föroreningar kan nedbringas till en nivå som är säker från hälso- och miljösynpunkt. Prövningsförfarandet bör vara lika ingående som för andra energislag med mycket långsiktiga avfaUsproblem.

Olja. Vid nuvarande användning av olja träder problemen med utsläpp från bUar och värmepannor fortfarande i förgrunden trots de insatser som gjorts under senare år. Dessa utsläpp svarar för huvuddelen av de aUmänna luftföroreningarna i tätorterna. Sådana föroreningar kan, särskilt vid besvärliga väderförhåUanden, troUgen bidra tiU ett stort antal fall av sjukdomar och besvär i luftvägarna.

Sett från hälsosynpunkt torde utsläppen från ett stort oljekraftverk vara mindre problematiska än från ett kolkraftverk. Tillskotten till luftföroreningarna i en närliggande tätort kan dock inte anses helt försumbara från medicinsk synpunkt när det gäUer olika besvär och sjukdomar i luftvägarna.

Cancerrisken kan vara lika stor som vid ett motsvarande kolkraftverk. Även när det gäUer cancer framstår dock andra användningar av olja och oljeprodukter som en långt aUvarUgare risk. AUmänna luftföroreningar i städer från bUavgaser och värmepannor torde ha varit en bidragande orsak till något hundratal faU av lungcancer per år i Sverige under senare tid.

Metallutsläppen från oljekraftverk förefaUer inte kunna bU oroande från hälsosynpunkt. Ej heller ger askan eUer slaggen några nämnvärda problem från hälsosynpunkt. Däremot har man visat att stora vanadinut-släpp kan minska växternas näringstiUgång och därmed hämma skogstUl-växten.

Ett oljekraftverk ger i huvudsak samma bidrag till försurningen av mark och vatten som ett koUcraftverk. Bidragen beror i båda faUen starkt på vilka krav som stäUs på svavelhalt i bränslet och avsvavUng av rökgaserna. Det är också tekniskt möjligt att minska även utsläppen av andra skadUga ämnen än svavel, jämfört med dagens oljekraftverk.

Naturgas. Naturgas förefaUer i de flesta avseenden klart mindre skadUg än olja från miljö- och hälsosynpunkt. Utsläppen av de flesta luftföroreningar med undantag av koldioxid är avsevärt lägre. Bl a blir svavelutsläppen mycket låga. Transport och lagring av naturgas, särskUt i flytan-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 267

de form (LNG) medför dock risk för bränder och explosioner som kan medföra mycket stora skador. Vid hanteringen av gas i stora mängder, särskilt LNG, måste därför enligt vår iriehirig tUlämpas ett avaiicerat säkerhetstänkande. Vi har dock inte funnit det möjUgt att göra någon närmare riskvärdering på det underlag som stått till vårt förfogande.

Kärnkraft

Kärnkraftens skador på miljön från normala driftutsläpp framstår som små om man jämför med olja och kol. Vi har dock funnit det svårt att med nuvarande kunskapsläge se några säkert fastställda och avgörande skiUnader mellan hälsoriskerna orsakade av de normala driftsutsläppen om man jämför kärnkraftverk med dagens oljekraftverk. Däremot torde utsläppen från dagens kolkraftverk vara förknippade med jämförelsevis större hälsorisker. Det frandagda expertmaterialet ger eidigt vår mening inte heller anledning tiU oro för att användningen av kärnkraft åtminstone under normal drift skulle skada befolkningen samlade arvsmassa. Räknat över aU framtid uppskattas det sammanlagda antalet fall av ärftUgt betingade skador från utsläppen från ett kärnkraftverk bU av samma storleksordning som antalet cancerfaU. Det finns dock icke ringa osäkerheter i det tekniska och vetenskapliga underlaget för de här redovisade bedömningarna. Osäkerheterna förefaller dock att vara större på olje- och kolsidan än på kärnkraftsidan.

En förutsättning för att hälsoriskerna från kärnkraft skaU kunna håUas låga är att utsläppen av vissa långUvade radioaktiva ämnen, däribland kol-14, från bl a upparbetningsanläggningar begränsas kraftigare i framtiden för att undvika ett visserUgen Utet men länge kvardröjande tiUskott till den naturliga strålningsbakgrunden. Vi anser att man där bör följa de rekommendationer som bl a de nordiska ländernas strålskyddsinstitut gemensamt lagt fram.

När det gäUer yrkesskaderiskerna är stråldosen tiU varje enskUd anstäUd inom kärnkraftindustrin begränsad av särskilda bestämmelser. Det råder dock en viss osäkerhet om hur långt man kan begränsa de sammarUagda stråldoserna tUl personal och entreprenörer under kärnkraftanläggningarnas hela livslängd. Behovet av säkerhetsinspektioner, underhåU och reparationer kan medföra stråldoser tiU ett aUt större antal personer, vilket ökar risken för att cancerfall skaU inträffa bland de anstäUda. Mot bakgrund av hittiUs vunna erfarenheter framstår ändå inte den totala }rrkes-skaderisken inom kärnkraftindustrin som större än för de viktigaste alternativa metoderna att producera elenergi.

De mer betydande problemen kring kärnkraften är enUgt vår mening i första hand knutna till det högaktiva avfaUet och riskerna för stora olyckor. Därtill kommer risken för en okontroUerad spridning av klyvbart material som kan användas tiU kärnladdningar. Detta senare problemområde har vi ansett faUa utanför vårt uppdrag.

Problemen kring omhändertagandet av det högaktiva avfaUet är ännu ej lösta i den meningen att det finns fungerande anläggningar i industrieU skala.  Utvecklingen av metoder för avfallsförvaring har hittiUs mest

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 268

byggt på upparbetning. Vi finner det anmärkningsvärt att utveckUngen av metoder för att slutförvara använt kärnbränsle utan upparbetning knappast mer än påbörjats. Vi har inte funnit det möjUgt att värdera de metoder som nu håUer på att utvecklas på nu befintligt underlag. När det gäUer att bedöma om en metod för förvaring av avfallet är rimligt säker från strålskyddssynpunkt förefaller det eiUigt vår mening dock vara lämpUgt att jämföra med strålriskerna från den naturUgt radioaktiva uranmalm som användes tUl kärnbränslet.

Vi vill understryka att det krävs omfattande och samordnade insatser av poUtisk, administrativ och teknisk art för att få tUl stånd en lagring av det högaktiva avfaUet — inte minst redan befintUgt sådant — som är godtagbar på såväl kort som lång sikt. De tekniska utveckUngsinsatserna på avfaUsområdet har med undantag av de allra senaste åren varit anmärkningsvärt små och klart otillräckUga.

Följderna av olika framtida handUngsvägar när det gäUer det använda kärnbränslet från lättvattenreaktorer behöver också belysas ytterligare. Vi anser det särskilt viktigt att man i god tid inför ev stäUningstaganden tiU bridreaktioner gör en ingående kartläggning av deras avfaUsproblem. Dessa är av en annan dimension än vid lättvattenreaktorer. Dels blir halten s k transuraner, som svarar för de långsiktiga strålriskerna, väsentUgt högre, dels kan de totala avfaUsmängderna förväntas bU avsevärt större. Det sammanhänger med att vi i bridreaktorer kan förväntas använda minst Uka stor del av världens urantUlgångar som vid lättvattenreaktorer. Vi kommer också att utvinna avsevärt mer energi och därmed få avsevärt mer avfall per kilo naturUgt uran. Avfallets farUghet i förhållande till strålriskerna från de ursprungUga mängderna naturligt radioaktiv uranmalm bör, som vi redan nämnt, spela en viktig roll vid riskvärderingen.

Med hänsyn till osäkerheten i de riskuppskattningar som vi har haft tillgång tUl har vi inte ansett det möjUgt att göra en närmare värdering av kärnkraftens olycksrisker, särskilt inte för svenskt vidkommande. Vi kan dock konstatera att ett haveri av maximal omfattning i ett kärnkraftaggregat i värsta fall skuUe kunna ge mycket stora skador. Om aggregatet Ugger nära ett storstadsområde och om vädret är ogynnsamt vid haveri-tUlfäUet skuUe ett sådant haveri kunna leda tiU många tusen dödsfall. En mindre del härav kommer till följd av omedelbara strålskador. Större delen av dödsfallen kan förväntas komma i form av att nuvarande antal cancerfaU per år i den berörda befoUmingsgruppen ökar med något tiotal procent under några årtionden. Därutöver kan stora markområden bli obe-boeUga under många år och kräva omfattande saneringsåtgärder. 1 kapitel 8 redovisar vi några av de problem som möter när man skall försöka värdera olycksrisker av denna typ. Vi anser att det mot bakgrund av redovisningen i kapitel 8 är väsentligt med en allsidig diskussion kring risker för stera olyckor av oUka slag, en diskussion, där fakta, osäkerheter och värderingar klart redovisas. Annars kan man komma in i ett läge där kraven på skyddsinsatser samlas till vissa områden, medan andra områden — där riskerna kanske är större — lämnas obeaktade.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 269

Energibesparande åtgärder och nya energikäUor

Kombinerad elkraft- och värmeproduktion i mottrycksanläggningar eldade med kol, olja, naturgas, ved eller dyUkt innebär minskad hälso- och miljöpåverkan i förhållande tUl totalt utvunnen energi ur bränslet om man jämför med motsvarande kondenskraftverk.

Energibesparande åtgärder som förbättrad isolering och värmepumpar av oUka slag, t ex för ytjordvärme, innebär likaså vanligen vinster i fråga om minskad hälso- och miljöpåverkan. Strålskyddsinstitutet har dock påpekat att en alltför begränsad inomhusventilation kan ge strålrisker på grund av att alla stenhaltiga byggnadsmaterial naturligen avger den radioaktiva gasen radon. Även kemiska föroreningar i inomhusluften kan i sådana faU tänkas ge hälsorisker.

Ökad användning av förnyelsebara energikällor som solvärme och vindkraft torde också på sikt kunna ge påtagliga vinster från hälso- och miljösynpunkt. Stora vindkraftverk påverkar visserUgen landskapsbUden men ingreppen är inte så definitiva som vid vattenkraft, dvs de kan om man så viU lättare återställas.

Man bör emeUertid uppmärksamma att en starkt decentraliserad energiproduktion i vissa faU kan ge ett ökat antal yrkesskador och trafikskador i förhållande till utvunnen energimängd i samband med transporter och underhåUsarbeten.

Det finns inga enkla lösningar

EnUgt vår mening visar det framlagda materialet att det inte finns några enkla svar på frågan hur Sveriges energibehov skall tillgodoses under de närmaste årtiondena — ens om man bara skulle se tiU verkningar på hälsa och miljö. Alla de energislag som i detta tidsperspektiv kan spela en mer betydande roll är förknippade med skadeverkningar som är eller kan bU ett aUvarUgt hot mot vär hälsa eller vår miljö. Osärkerheten om vissa väsentUga risker och skadeverkningar är dock så stor att resultat från fortsatta studie- och forskningsinsatser kan ge en annan helhetsbild från hälso- och miljösynpunkt.

Det står emellertid klart att kraftfulla åtgärder i energibesparande syfte skulle kunna ge betydande och förhållandevis snabba vinster från hälsooch miljösynpunkt. Åtgärder för att uppnå en bättre energihushållning bör vidare kompletteras med forsknings- och utvecklingsinsatser med sikte på ökad användning av förnyelsebara energikällor. Många av dessa kan jämfört med fossila bränslen och uran ge påtagUga fördelar, när det gäller inverkan på hälsa och miljö. I övrigt förefaller det rimligast från hälso- och miljösynpunkt att vi i Sverige vidmakthåller handUngsfriheten genom att bygga vår elenergiförsörjning på en kombination av nu och i framtiden tillgängUga energislag.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 270

Behov av fortsatt forskning och andra insatser inom landet

Vi anser att det behövs fortsatta kraftfulla satsningar på studier, forskning och UtveckUng för att fylla kvarvarande luckor i kunskaperna om oUka risker och skadeverkningar samt för att genom förbättrad teknik minska redan kända risker och verkningar hos i dag använda energikällor.

Vi vill bl a erinra om de osäkerheter som råder om

n riskerna för cancer och ärftUga skador både från kärnkraft och — i ännu högre grad — bränslen som kol och olja

D riskerna för kroniska besvär och sjukdomar i luftvägarna tiU följd av vissa luftföroreningar

n riskerna för okontrollerad spridning och upplagring av vissa metaUer, främst vid kolanvändning

n riskerna för klimatförändringar vid omfattande användning av fossila bränslen

D riskerna för stora olyckor vid kärnkraftverk samt problem kring det högaktiva avfallet.

D risker förknippade med en omfattande plutoniumhantering tiU följd av satsning på bridreaktorer och upparbetning.

I Sverige stöds grundforskning inom dessa områden av forskningsråden och andra forskningsfinansierande organ. Vår kommittés arbete understryker hur angelägen denna forskning är från samhäUets synpunkt.

Vid våra försök att värdera hälsoriskerna vid olika energislag har vi särskUt uppmärksammat behovet av epidemiologiska studier av sambandet meUan t ex luftföroreningar och ohka sjukdomar i stora befolkningsgrupper. Detta har även betonats av flera svenska och utländska forskare vi har haft kontakt med. Några problem kring den epidemiologiska forskningens StäUning i Sverige belyses närmare i en promemoria (appendix 3), utarbetad av kommitténs expert Lennart Rinder. Vi anser att det i Sverige bör göras kraftfuUare insatser vad gäUer epidemiologisk forskning med specieU im-iktning på långsiktiga och måUnriktade studier av olika befolkningsgrupper för att få ett gradvis bättre kuimande om sambandet meUan mUjöföroreningar och hälsorisker.

Vid vår genomgång av risker och skadeverkningar vid användningen av olika energislag har det framgått att samhäUets åtgärder för att minska de risker som oUka verksamheter utsätter medborgarna för är olika långtgående. Exempelvis våUar tobaksrökning och biltrafik flera tusen dödsfaU per år, vilket kan och bör jämföras med omfattningen av de hälsorisker vi redovisar för energiområdet. Riskbedönmingar görs också idag av ett stort antal myndigheter. Detta framgår exempelvis av appendix 4 som redovisar lagstiftning och myndighetstUlsyn inom energiområdet. Vi finner det angeläget att risker med oUka verksamheter och möjligheterna att minska dessa risker studeras och utvärderas så långt möjligt i ett sammanhang så att man bättre an som sker för närvarande kan pröva oUka förslag tiU åtgärder för att minska riskbelastningen för befolkningen i

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 271

dess helhet. Det finns enligt vår mening anledning för statsmakterna att pröva olika åtgärder även av organisatorisk art som skuUe underlätta mer enhetliga riskbedömningar än vad som sker för närvarande.

Det internationeUa perspektivet

Det framgår också klart av det redovisade materialet att många viktiga hälso- och mUjöproblem inom energiområdet kan lösas endast på det internationeUa planet. Om vissa risker och skadeverkningar skall kunna begränsas får isolerade åtgärder i ett enskilt land, t ex begränsning av vissa utsläpp, förhållandevis ringa verkan. Vad som betyder något är vilka åtgärder ett stort antal länder gemensamt vidtar. Vi viU i detta sammanhang särskilt peka på följande områden:

n behovet av fortsatta begränsningar av strålriskerna från en världsomfattande användning av kärnkraft, bl a i enlighet med de förslag som gemensamt lagts fram av de nordiska ländernas strålskyddsinstitut

D behovet av en närmare kartläggning och begränsning av riskerna i samband med hanteringen av plutonium vid en världsomfattande satsning på bridreaktorer och upparbetning

n behovet av en närmare kartläggning av de risker som är förknippade med en ökad världsomfattande användning av fossila bränslen, främst kol, med hänsyn tiU att det kan visa sig nödvändigt att regionalt eller globalt begränsa de totalt utsläppta mängderna av vissa föroreningar.

Sverige måste på det internationella planet verka för kraftfulla insatser inom dessa områden.

2   Remissyttrandena

2.1 Remissförfarandet

Remissyttranden över energi- och miljökommitténs betänkande har avgivits av försvarets forskningsanstalt (FOA), socialstyrelsen, Sveriges me-lereologiska och hydrologiska institut, universitels- och högskoleämbetet (UHÄ), statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, statens strålskyddsinstilut (SSI), arbeiarskyddssiyrelsen, statens planverk, statens industriverk, delegationen (I 1975:02) för energiforskning, nämnden för energiproduktionsforskning, statens valtenfallsverk, statens kämkraftinspektion, slyrelsen för teknisk utveckling, programrådet för radioaktivt avfall, medicinska forskningsrådet, humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet, forskningsrådsnämnden, Sveriges lantbruksuniversitet, rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, statens geotekniska institut, statskontoret, lantbruksslyrelsen, Sveriges geologiska undersökning (SGU), länsstyrelserna i Jämtlands, Blekinge, Södermanlands, Örebro, Västmanlands, Västerbottens, Kronobergs och Kopparbergs län, AB Atomenergi, Cen-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 272

lerns ungdomsförbund. Centrala driftledningen (CDL), Centralorganisationen SACO/SR, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Kooperativa förbundel. Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk kärnbränsleförsörjning AB, Svenska elverksföreningen. Svenska gasföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska kraftyerksföreningen. Svenska läkaresällskapet. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska Petroleum institutet. Svenska slenkolsimportörers förening. Svenska värmeverksföreningen, Swedegas AB. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Vetenskapsakademien, Ångpanneföreningen och Älvräddarna.

2.2 Allmänt

1 stort sett alla remissinsianser anser att utredningen uppfyllt direkliven all på ett överskådligt och lättillgängligt säll redovisal de hälso- och miljöeffekter som uppkommer vid användning av olika energikällor. Många remissinstanser framhåller atl betänkandet genom sin överskädlighel och lättillgänglighet kan komma att fylla viktiga funktioner även i den allmänna debatten om energiproduktionens miljöeffekter.

Vetenskapsakademien uttalar sin tillfredsställelse över alt del vikliga problemkomplexet rörande hälso- och miljöpåverkan av olika energislag blivit föremål för en så omfattande och ingående analys. Akademien anför vidare.

1 del sammanhanget vill akademien framhålla det föredömligt enkla, klara och överskådliga sätt på vilkel utredningen presenterar sill betänkande och de därlill fogade tre underlagsrapporterna. Utredningsmaterialet kan därigenom tjäna som ett mycket värdefullt basmaterial beträffande detta för vårt land så vitala problemkomplex inte endasl för en mindre grupp specialister, industrifolk och politiker utan även för en bredare allmänhet. Behovei av ett lättillgängligt faktamaterial framstår utan vidare klart mot bakgrund av de senaste årens energidebatt.

SKI konstaterar atl den jämförande beskrivning, av olika energislags hälso- och miljöeffekter, som görs i belänkandet förefaller vida överiägsen de mera spekulaliva jäniföreler som förelåg innan utredningens arbele påbörjades.

Länsstyrelsen I Blekinge län anser all en översiktlig förkortad version av belänkandet bör ges ut. Detta för all polilikerna och en större allmänhet skall få möjlighel all la del av betänkandets värdefulla faktamaterial. Liknande synpunkier framförs av UHÄ som också föreslår alt rapporten översätts till engelska så atl resullalen kan få en internationell spridning.

Programrådet för radioaktivt avfaU anser att utredningen kunnai kompletteras med korta besked beiräffande de vikligaste hälso- och miljöeffekterna uttryckta så långt som möjligl i jämförbara termer.

Några remissinstanser ställer sig kritiska lill att ulredningen ej gjort någon närmare jämförelse av för- och nackdelar med förbrukningen av energi.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 273

Enligt SACOISR har utredningsdirektiven tolkals så snävt all endasl energins skadliga effekter pä hälsa och miljö beaktats. Genom att inte energins positiva effekier värderats menar centralorganisationen att utredningsresultatet kan komma att användas för en onyanserad svartmålning av all energiproduktion.

CDL konstaterar alt ulredningen enligt direkliven begränsat sig lill energianvändningens negativa återverkningar och anför vidare.

Del bör emellertid betonas, atl användningen av och tillgången på lättillgänglig energi är av grundläggande betydelse för del moderna samhällel. Utan en säker försörjning med energi i lämpliga former skulle industriproduktion, kommunikation, lokaluppvärmning, belysning m. m. i nuvarande former och med de kvalitetskrav vi nu ställer vara omöjlig. Energiformerna är ej utan vidare utbytbara mol varandra och kan åsättas olika värde. Detta är väsentligt atl beakta vid bedömning av olika energislags andel i landets energibalans.

Liknande synpunkter framförs av Svensk kärnbränsleförsörjning AB och UHÄ. Utredningens val att inle närmare diskutera sambandet mellan olika system för energiförsörjningen och de sociala förhållanden i samhället kriliseras av bl.a. socialstyrelsen, länsläkarorganisationen i Södermanlands län och Centerns ungdomsförbund.

Socialstyrelsen anser att utredningen behandlat hälsoeffekterna från en snäv tolkning av hälsobegreppet. Socialstyrelsen anför vidare.

Enligt världshälsoorganisationens definition är hälsa "ett tillstånd av fullt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte blott frånvaron av sjukdom". Med ett sådant synsäll skulle en diskussion om sambandet mellan olika syslem för energiförsörjning och sociala förhållanden i samhällel vara av stort iniresse.

Effekter pä den sociala miljön av olika alternativ för energianvändning, energiproduktion och transporter av rävai-or bör vara viktiga inslag i den framtida analysen av energiproblemen. Olika alternativ kan komma att få olika konsekvenser för hälso- och sjukvård samt socialvård.

Liknande synpunkter framförs av länsläkarorganisationen i Södermanlands län.

Enligt Centerns ungdomsförbund har utredningen genom egen försorg sett till att inte beröra de frågor som i den nuvarande energipolitiska situationen kan vara av intresse alt uireda. Förbundet anför vidare.

Efter en sådan begränsning återstår inte så mycket all behandla. Utredningen blir därför endast en sammanslällning av de idag kända och bedömda riskerna vid en lika stor energiproduktion med hjälp av olika energikällor. Centerns ungdomsförbund anser att denna sammanställning har ett mycket begränsat värde då man inle samtidigt tagit hänsyn lill bl. a. flexibiliteten mellan olika energikällor och i användningen, möjligheler till hushållning, vad energin skall användas lill och olika "dimensioner" i riskbedömningen.

18   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 274

Utredningens val att redovisa inverkan på hälsa och miljö för ett visst energiblock, vanligen en årsproduktion om ca 6 TWh elenergi behandlas av ett antal remissinstanser, däribland statens naturvårdsverk, delegationen för energiforskning. Programrådet för radioaktivt avfall. Lantbrukarnas riksförbund. Vetenskapsakademien, Ångpanneföreningen och Svenska elverksföreningen.

Programrådet för radioaktivt avfall konstalerar att utredningen huvudsakligen inriktat sig på de energislag som främst kan komma ifråga för elkraftproduktion. Programrådet anför vidare.

Genom denna inriktning, som knappasl har slöd i direktivens formulering om "speciellt intresse", förioras möjligheten all från hälso- och miljösynpunktjämföra och värdera olika former av energianvändning.

Ångpanneföreningen konstalerar atl framslällningen koncentrerats på en jämförelse mellan olika energibärare för elenergiproduktion i stora kondenskraflverk.

Ångpanneföreningen anför vidare.

Enligt Ångpanneföreningens uppfattning förstärker detta presentations-sätt den uibredda och olyckliga missuppfattningen att vår energiförsörjning endast består av elenergiproduktion. Del vore därför av stort värde om en liknande utredning som den nu utförda även gjordes beträffande småskalig energianvändning.

Liknande synpunkter framförs av Svenska elverksföreningen och Svensk kärnhränsleförsörjning AB.

Vetenskapsakademien finner ingen anledning atl kritisera utredningens bedömningsmodell. Enligt akademien bör den vara lika användbar som andra modeller som använts utomlands. Delta under förutsäitning alt den används på ett enhetligt och entydigt säll för samtliga energislag som skall jämföras.

Delegationen för energiforskning anser att utredningens bedömnings-modell är ell värdefullt bidrag till energidebatten.

Utredningens redovisning av vad som är vetenskapligt väl underbyggt och vad som är osäkert diskuteras av några remissinstanser. Till dessa hör bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, medicinska forskningsrådet, humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådel, Lanibrukarnas riksförbund och Svenska läkaresällskapet.

Samtliga dessa remissinsianser anser redovisningen gjorts på ett omdömesgillt sätt och att de osäkerheter som uttrycks är välgrundade.

Övervägande positiva uttalanden görs beträffande utredningens konstaterande atl kraftfulla åtgärder i energibesparande syfte skulle kunna ge belydande och förhållandevis snabba vinsler från hälso- och miljösynpunkt. Denna åsikt biträds sålunda av statens industriverk, statskontoret.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 275

länsstyrelserna I Kronobergs, Kopparbergs och Blekinge län. Svenska naturskyddsjörenlngen, Svenska kommunförbundei, Kooperailva förbundet, Lanibrukarnas riksförbund och Cenierns ungdomsförbund.

Enligt siaiens industriverk bör man i första hand salsa på energibesparande åtgärder i industrin, detla eftersom kostnaderna för energibesparande ålgärder ofta ligger betydligt lägre där än inom andra sektorer i samhället för motsvarande besparingseffekt. Programrådet för radioaktivt avfall och LO framhåller att energibesparande åtgärder bör föregås av en ingående analys av konsekvenserna.

Statens strålskyddsinsiitui framför liknande synpunkter och redovisar

ett räkneexempel.

En produktion av 10 TWh elenergi per år i en reaktor beräknas medföra mindre än 1 fall av cancer per år. En inbesparing av motsvarande mängd energi genom enbart minskning av luftomsättningen kan medföra mer än 100 fall av lungcancer per år om inle minskningen kompletteras med åtgärder för rening av luften. Detta exempel visar således atl vissa metoder för inbesparing av energi kan innebära siörre risker än den energiproduktion som besparingen skall ersätta.

Enligt rikspolisslyrelsen har utredningen endast översiktligt behandlat riskerna för terror, sabotage och utpressning i anslutning till kärnkraftanläggningar. Remissinstansen anför vidare.

Del är rikspolisstyrelsens uppfattning, att riskerna för att kärnkraftanläggningar skulle kunna bli utsatta för sabolageförsök och andra terrorhandlingar numera måsle betraktas som relativt stora. Inte minst den internationella terrorismen leder till en sådan bedömning. Delta är dessutom av grundläggande betydelse för de krav på säkerhetsåtgärder som från samhällets sida riktas mot kärnkraftanläggningarna.

Meningarna om kärnkraftverkens attraklivitel för terrorister är visserligen delade och försök har gjorls att bl. a. med hänvisning till andra känsliga och farliga områden i samhällel bagatellisera kärnkraftverkens betydelse i delta avseende. En sådan uppfattning kan inte rikspolisstyrelsen dela. Inte minst den psykologiska effekten av ett angrepp mot en kämkraflanläggning ställer dessa i en speciell riskklass.

2.3 Inverkan på hälsan

Det är i huvudsak bara sena skador och avfallsbehandling som har behandlats av remissinstanserna. Vad gäller sena skador är del framför allt utredningens behandling av cancerrisker och skador av giftiga metallutsläpp som väckt intresse bland remissinstanserna.

FOA kommenterar utredningens behandling av cancerrisker i samband med kärnkrafidrifl. Framför allt påståendet att flertalet forskare inom området menar att osäkerheten är avsevärt lägre - omkring en faktor två, dvs. riskerna kan knappast vara mer än dubbelt så stora eller mindre än hälften så små (som man erhåller vid linjära extrapolaiioner av epidemiolo-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 276

giska data). Remissinstansen framhäller att detta inte är en korrekt beskrivning av inställningen bland de radiologer som bedriver forskning inom området strålinducerad cancer. FOA anför vidare.

Vad som ullalats av radiobiologerna i de siörre vetenskapliga sammanställningar som getts ut under 1970-talet (UNSCEAR 1972 och 1977 samt i BEIR-rapporlen 1972) är att en linjärextrapolation av det slag som gjorts i Energi- och Miljökommitténs betänkande utgör en övre gräns för en tänkbar, dosrelaterad förekomst av cancer. Det kan emellertid inte uteslutas att den cancerogena effekten vid extremt låga doser är noll (UNSCEAR 1977, Annex A §§ 6-7 och BEIR 1972, kap. VII § IV). "Linjärhypotesen" är snarare grundad på pragmatisk än vetenskaplig basis (BEIR 1972, kap. VII § VI). Det råder således knappast några delade meningar om riktigheten att bestämma övre riskgränser på det sätt som gjorts i betänkandet men metodiken kan inte sägas återspegla en biologisk realitet.

Det är just denna pragmatiska syn som öppnar en möjlighet lill bredare tillämpning av den linjära extrapolationsmelodiken än enbart till induce-ring av cancer. Finner man inga tröskelvärden i en epidemiologisk undersökning, bjuder försiktigheten att man inle heller antar att sådana finns i "lågdosområdet" med mindre än att man kan påvisa rimligheten i ett sådant antagande. Man erhåller på så sätt en övre riskgräns. Accepteras detta synsätt skulle man uppnå det av FOA som ytterst angeläget betraktade önskemålet, att en gemensam metodik och begreppsbildning kunde tillämpas på beräkningar av olika risker och bestämningar av arbetshygien-iska gränsvärden.

Svenska läkaresäUskapel behandlar utredningens definition av cancer och anför därvid.

Redovisningen störs emellertid av ett olyckligt bruk av ordel "cancer", som sägs vara "ett sammanfattande namn på ett grupp sjukdomar med del gemensamt att celler i kroppen slutar följa det normala tillväxtmönstret". Definitionen är så formulerad, att den även innefattar godartade (benigna) tumörer. Detta strider inte enbart mot den strikt medicinskt-vetenskapliga definitionen av begreppei "cancer" utan också mot det mer lekmannamäs-siga bruket av ordet. I dagligt tal brukar man med "cancer" avse elakartade, däremot ej godartade, tumörformer, och på grund härav har ordet också fått en värdeladdad och skrämmande karaktär.

Svenska läkaresäUskapet anser också att utredningen vid behandlingen av tungmetallerna kraftigt betonat kadmiumproblematiken och genomgående nedtonat blyproblemen. Enligt remissinstansen är säkerhetsmarginalen för bly väsentligt smalare än för kadmium, bl. a. på grund av blybelastningarna från bensindrivna motorfordon.

Enligt UHÅ har det i allmänna debatten antytts att utsläpp av radioaktiva ämnen från kolkraftverk kan vara större än från kärnkraftverk. Remissinstansen finner det därför anmärkningsvärt att utredningen ej behandlat frågan.

Medicinska forskningsrådet framhåller att i samband med riskerna med

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2   Industridepartementet 277

kolenergi borde även arsenik behandlats. Enligt remissinstansen kan arsenik vara väl så skadligt som kadmium och kvicksilver. Rådet anför vidare.

Det finns resultat som pekar på att arsenik blockerar cellernas förmåga att reparera uppkomna skador på DNA. Det måste bedömas sannolikt att arsenik kan samverka med kromosombrytande ämnen. Sålunda bör stor uppmärksamhet riktas på arsenikemission.

Statens livsmedelsverk konstaterar att en mer detaljerad prognos beträffande ökning av intaget av kadmium och bly endast kan göras om nu föreliggande brister i underlaget avhjälps. Remissinstansen anför vidare.

De viktigaste kunskapsbristerna är data om a) spridning och nedfallets storiek, b) upptag och halt i växter, främst de som används som människoföda eller till livsmedelsproducerande djur, c) biotransformation och passage genom näringskedja och slutligen d) svenska folkets kostvanor.

Lantbruksstyrelsen anser att fossilbränsleeldade kraftverk med höga utsläpp av tungmetaller ej bör lokaliseras till jordbruksbygder. Detta på grund av att tungmetallerna till största delen deponeras i närheten av kraftkällan.

Ångpanneföreningen anser att utredningen betraktat möjligheterna att importera kvicksilverfattigt kol alltför pessimistiskt.

Svenska stenkolsimportörers förening noterar att utredningens skrivning om kadmium och kvicksilver är mycket osäker. Enligt föreningen förefaller utredningens betänkligheter i dessa stycken avsevärt överdrivna. Remissinstansen anför vidare.

Det är idag utomordentligt sällsynt att någon producent kan ge uppgift på tungmetallhalterna i de egna kolen. Förklaringen är helt enkelt att frågan aldrig väckts, vilket torde indikera att den på andra håll i väriden inte anses vara relevant.

Utredningens bedömning av riskerna med avfall från kärnkraftverk och från verk som använder fossila bränslen behandlas bl.a. av FOA, statens strålskyddsinstitut. Programrådet för radioaktivt avfall och Svensk kärnbränsleförsörjning.

Samtliga dessa remissinstanser påpekar att avfallet från bridreaktorer bör räknas per producerad energienhel och ej per ton natururan. Räknat per producerad energienhet är avfallsmängden för brigadreaktorer ungefär densamma som för lättvattenreaktorer.

Enligt FOA föreligger det för närvarande svårigheter att uppfylla de stränga krav som ställs på behandlingen av det radioaktiva avfallet.

Remissinstansen konstaterar dock att en betydande kunskap erhållits inom detta område på senare år. Vidare skulle problemen med avfallet från kol- och oljekraftverk säkert vara svära att lösa om motsvarande stränga

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 278

hälso- och miljökrav skulle ställas på användningen av fossila bränslen.

Svensk kärnbränsleförsörjning anser att del högaktiva avfallet ej är ett väsentligt problem för kärnkraftens vidare användning. Remissinstansen anser atl tillskottet till ekosystemet från det slutligt förvarade avfallet ligger på en så låg nivå att det utan vidare bör kunna tillåtas.

Enligt Landstingsförbundei ärdet vanligtvis sjukvården som får rycka in och genom behandling av enskild person söka tillrättalägga vad otillräcklig planering och försummelse i miljön orsakat. Förbundet anför vidare.

Förbundsstyrelsen anser det mot denna bakgrund väsentligt att användandet av befintliga och nya energikällor sker med tillvaratagande av de erfarenheter som sjukvården kan erbjuda. Här gäller det främst att systematisera och bearbeta den mängd av faktaunderlag och data som produceras i det dagliga arbetel med att förebygga och bota sjukdomstillstånd och skador, förorsakade av miljö- och hälsobrister.

2.4 Inverkan på yttre miljön

Statens naturvårdsverk vill starkare än vad utredningen gjort betona de olika energiformernas naturresursutnyttjande. Framför allt effekterna på naturresurserna i det längre tidsperspektivet. Verket anför vidare.

Tillgången på olja och uran är t. ex. enligt nuvarande kunskaper begränsad. Även tillgången på kol, naturgas, torv och oljeskiffer är begränsad, medan tillgängliga naturresurser som rinnande vatten, jordvärme, vind och sol inte tar slut. Dessa aspekter måste enligt naturvårdsverkets uppfattning komma i förgrunden vid avvägningen mellan energisystem i ett längre tidsperspektiv.

Enligt statens planverk borde de markanvändningsmässiga aspekterna beaktas ytterligare av utredningen. Planverket anser det vara av stor betydelse vilken typ av mark som tas i anspråk och var den är belägen vid en bedömning av miljöeffekterna i sin helhet. Enligt planverket har därvidlag utredningen redovisat markkonsumtionen för olika energislag i alltför generella termer.

Lantbruksstyrelsen, Svenska naturskyddsföreningen. Lantbrukarnas riksförbund, CDL och Ålvräddarnas samorganisation behandlar vattenkraftutbyggnadens miljöeffekter.

Lantbruksstyrelsen konstaterar att utredningen ej närmare redovisat vattenkraftutbyggnadens inverkan på jordbruk och renskötsel. Styrelsen lämnar därför kompletterande synpunkter på denna inverkan.

Enligt Svenska naturskyddsföreningen har utredningen alltför summariskt beskrivit vattenkraftens inverkan på flora och fauna. Föreningen hänvisar därvidlag till SNF-skriften "Vattenkraftens miljöeffekter".

Ålvräddarnas samorganisation framhåller att utredningen har tagil alllför lätt på uppgiften att beskriva vattenkraftens miljöeffekter. Remissinstansen anför vidare.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 279

Framställningen är så kortfattad att den ger läsaren en delvis felaktig och i flera stycken vilseledande bild av vattenkraftutbyggnaders inverkan på miljön. Framför allt gäller detla de ekologiska skadorna samt skadorna på viktiga kulturmiljöer och på rennäringen och samerna. Det är egentligen märkligl att utredningen inte bättre kunnat samla och sammanfatta de kunskaper som finns, väl dokumenterade och lätt tillgängliga, om vattenkraftens miljöeffekter.

CDL däremot intar en positiv attityd lill ulredningens behandling av vattenkraftens miljöeffekter. Remissinstansen anser redovisningen vara genomgående korrekt. CDL framhåller också att redovisningen styrker kraftindustrins uppfattning att vattenkraften är den överlägset bästa och miljövänligaste form för framställning av elektrisk energi som för närvarande finns.

Svenska naturskyddsföreningen och Lantbrukarnas riksförbund anser del angeläget att utreda de hälso- och miljöeffekter som kan uppkomma i närheten av högspänningsledningar.

Statens strålskyddsinstilut kommenterar beskrivningen av skyddszoner. Institutet framhåller atl skyddszonen kring kol- och oljekraftverk är moiiverad av normalutsläppen och atl skyddszonen kring kärnkraftverk är motiverad av olycksrisken. Remissinstansen anser atl detta bör påpekas vid en jämförelse mellan zonerna.

Beskrivningen av de miljöproblem som uppstår vid utsläpp av svavel till atmosfären vid förbränning av fossila bränslen, främst då försurning av mark och vatten behandlas bl.a. av statens naturvårdsverk, forsk-ningsrådsnåmnden, Sveriges lantbruksuniversitet, lantbruksstyrelsen, statens geotekniska institut, länsstyrelserna 1 Örebro, Blekinge, Kronobergs och Västerbottens län, Svenska ga.sföreningen. Svenska värmeverksföreningen och Svenska slenkolsimportörers förening.

Statens nuturvärdsverk anser att utredningens redovisning borde kompletteras med bedömningar av skador på byggnadsmaterial genom vittring och på järnkonstruktioner genom korrosion.

Enligt statens geotekniska institut kan man av utredningens redovisning få intrycket att sur nederbörd är liktydigt med en försurning av mark och vattendrag. Remissinstansen anser ej förhållandena vara så enkla. Institutet hänvisar bl.a. till en norsk utredning som anser att försurningen i huvudsak beror på förändrad markanvändning och därmed förändrade avrinnings- och markkemiska förhållanden. Institutet anför vidare.

I underlagsrapporten behandlas endast nederbördens försurande inverkan i relation till sjöarnas buffringskapacitet och ej de förhållanden som nämnts ovan. På sä sätt kan väsentliga förhållanden ha förbigåtts. Detta bedömer vi som allvarligt, i synnerhet om underlagsmaterialet kommer all användas i samband med förslag till lokalisering av energiproduktionsanläggningar baserade på fossila bränselen.

Lantbruksslyrelsen påtalar att graden av försurning beror på svavelnedfallets storlek och jordens halt av neutraliserande ämnen. Vidare kan man

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 280

normalt upphäva försurning av åkermark genom ökad kalktillförsel. Styrelsen anför vidare.

De beräkningar som i betänkandet har gjorts rörande svavelnedfallets omfattning och geografiska spridning vid olika alternativ av elproduktion anser styrelsen vara osäkra. Behovet av studier om hur svavelföroreningar sprids i atmosfären under olika klimatiska förhållanden och hur sur nederbörd inverkar på jordbrukets förutsättningar är enligt styrelsens mening angelägna.

Länsstyretsen i Blekinge län påtalar att en tydlig försurning av länets åkerjordar kunnat konstateras sedan 1960-talet. Försurningen har ökat påtagligt under 1970-talel vilket minskat länets möjligheter att allsidigt utnyttja sina naturresurser.

Länsstyrelserna i Örebro och Kronobergs län framhåller all en långt gående försurning av respektive läns sjöar har skett. Båda remissinstanserna ser det som synnerligen angeläget att användningen av fossila bränslen minskas så snabbt som möjligl.

Länsstyrelsen i Västerbottens lån anför att stor restriktivitet bör iakttas vid nyanläggning av kol- och oljekraftverk i länet. Detta framför allt på grund av den belastning på miljön som länet redan har genom Rönnskärsverken.

Enligt Svenska gasföreningen är det viktigt att understryka att utsläppen av bl. a. svaveldioxid vid förbränning av gas är utomordentligt låga jämförda med utsläppen vid förbränning av olja och kol.

Svenska värmeverksföreningen anser att utredningen i slort sett inte lägger fram några nya synpunkter på svaveldioxidproblematiken. Föreningen påtalar att målsättningen för närvarande är att reducera de svenska svaveldioxidutsläppen från 800000 ton/år 1973 till 400000 ton/år 1985. Föreningen anför vidare.

På denna punkt står föreningens medlemmar inför tekniska och ekonomiska problem som accentueras vid en eventuell framtida konvertering till koleldning. Här finns behov av ny teknik för reduktion av svavel i bränsle och/eller i rökgaser. Enligt föreningens mening bör samtidigt mera omfattande försök med kalkning av sjöar och försurad mark genomföras. Kalkning synes vara ett ekonomiskt och effektivt sätt att neutralisera verkan av svavelnedfall, och då inte bara den del som har sitt ursprung inom landet.

Redovisningen av inverkan på miljön på mycket lång sikt har endast behandlats av ett fåtal remissinstanser. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Vetenskapsakademien samt lantbruksuniversitetet understryker starkt problemet med atmosfärens ökade koldioxidhalt vid fortsatt omfattande eller ökad användning av fossila bränslen.

Statens naturvårdsverk framhåller atl risken för klimatpåverkan av koldioxidutsläpp är större för kol än för olja och gas, närmare bestämt 1,5 resp. 2 gånger större. Liknande synpunkier framförs av Svenska gasföreningen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 281

2.5 Arbetsmiljön och dess hälsorisker

Endast ett fåtal remissinstanser här komrhenterat utredningeris redovisning av arbetsmiljön och dess hälsorisker. Några har gjort uttalanden av mer allmän karaktär men dessa refereras inte i det följande.

Arbetarskyddsstyrelsen noterar att utredningen betonat möjligheten av att spillvärme från bl. a. kärnkraftanläggningar utnyttjas för uppvärmning av byggnader. Styrelsen påpekar att en sådan utveckling ställer stora krav på uppföljning av arbetsmiljöproblemen vid drift och underhåll av mycket omfattande kulvertsyslem i tunnlar. Styrelsen anför vidare.

Vad gäller de arbetshygieniska konsekvensema av energiutvinningen uppehåller sig utredningen till stor del vid cancerriskerna. För cancerogena ämnen i luften finns enligt utredningen inga säkra nivåer, utan antalet cancerfall i en populalion anses vara proportionellt mot dosen ända ned mot dosen noll. För andra hälsofarliga ämnen används däremot i några fall begreppet nolleffektdos. Det bör då anmärkas, all frånvaro av en viss definierad effekt inom en populalion inte utesluter, att en viss frekvens av samma effekt skulle ha kunnat iakttas, om man t. ex. studerat en 100 ggr större populalion. Av detta skäl är det omöjligt att bevisa frånvaro av en risk.

Svenska läkaresällskapet diskuterar också riskbegreppet. Sällskapet anför därvid följande.

Mot bakgrund av det sagda anser Sällskapet att påpekandet på sid. 139 i betänkandet, att man inte bör "räkna med någon tröskelnivå för halten av föroreningar under vilken cancerrisken är noll, såvida men inte har säkra bevis härför", är både korrekt och diskutabelt. Sällskapet ansluter sig till uppfattningen att man rent teoretiskt inte bör räkna med någon sådan tröskelnivå, men oavsett om någon tröskelnivå existerar eller ej, så torde det vara omöjligt att fä fram ovedersägliga bevis för existensen av en 0-risk. Påpekandet är således i huvudsak innehållslöst.

Enligt UHÄ har utredningens behandling av arbetsmiljön och dess hälsorisker vissa brister. Remissinstansen diskuterar kapilel 6 i betänkandet och anför därvid.

1 tabellerna 15, 16 och 18 redovisas antalet yrkesskadade och dödsfall vid ett års drift av ett 1000 MW koleldat, oljeeldal och kärnkraftaggregat. Det totala antalet förväntade yrkesskador är 741-975, 47 och 39 och antalet dödsfall därav 3,7-4,5, 0,6 och 0,8 respektive.

Talen i tabellerna är icke helt jämförbara. För kärnkraftverk inkluderas olycksfall (11 per år) vid anläggningsarbeten och montering av aggregat (sid. 166 rad 1 och bilaga 3 sid. 142). För de övriga kraftverken har denna olycksfaktor inte medräknats. Skälet därför anges vara dels att det inte finns någon uppskattning, dels att anläggningsarbetena för dessa kraftverk inte torde vara så omfattande.

Planeringsberedningarnas arbetsgrupp finner del osannolikt att antalet olycksfall vid anläggningsarbetet är väsentligt olika för de tre skilda kraft-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 282

verken. I bilaga 3 sid. 142 noteras också att för kärnkraftverk har "yrkesskador frän anläggningsskedet med viss tvekan medtagits".

Sveriges lantbruksuniversitet anser del tilltalande att utredningen beaktat hela hanteringskedjor från utvinning till elproduktion när man jämfört arbetsmiljöriskerna hos olika energislag.

Enligt TCO bör de mycket långtgående säkerhetskrav som finns på kärnkraftområdet få vara dimensionerande för arbetsmiljöbevakningen vid varje form av energiproduktion i landet.

LO ser det som värdefullt att utredningen presenterat en översikt över arbetsmiljörisker vid olika slags energiproduktion. Remissinstansen anför vidare.

LO anser det väsentligt för arbetsmiljön i stort att de energikrav som krävs för atl upprätthålla våra ambitioner för en acceptabel arbetsmiljö tas med i beräkningen. Enligt beräkningar som gjorts av sekreteriatet för framtidsstudier krävs del - för alt sanera och sedan vidmakthålla standarden gentemot luftföroreningar och buller på våra arbetsplatser - under en tioårsperiod ell energitillskott av ca 2,5-4,5 TWh per år.

2.6 Forskning

Utredningens konstaterande om vikten av fortsatt forsknings- och utvecklingsarbele på energiområdet biträds av ett stort antal remissinstanser. Till dessa instanser hör FOA, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, UHÄ, arbeiarskyddssiyrelsen, delegationen för energiforskning, nämnden för energiproduktionsforskning, statens kärnkraftinspektion, slyrelsen för teknisk utveckling, medicinska forskningsrådet, forskningsrådsnämnden, statskontoret, lantbruksuniversUetet, länsstyrelserna i Kopparbergs och Väslmanlands län. Vetenskapsakademien, IVA, Svenska kommunförbundet, LO, AB Atomenergi, Kooperativa förbundet och Svenska läkaresällskapet.

Fierlalel av dessa remissinstanser understryker också, som utredningen, behovet av epidemiologisk forskning.

Enligt FOA är det viktigt atl skilja mellan sådana osäkerheter som verkligen bedöms kunna fyllas genom forskningsinsatser och sådana där detta inte är fallet. Remissinstansen anför vidare.

1 fråga om exempelvis klimatets känslighet för en kraftig ökning av koldioxidhallen kan man i dag bara säga att en klimatförändring skulle vara trolig. En ökad forskning inom detta område vore säkert värdefull men den kommer knappast att kunna fylla alla kvarslående luckor i våra kunskaper. Man kan bli tvungen att avstå från exempelvis en kraftigt ökad förbränning av fossila bränslen, inte i första hand för alt detta skulle kunna öka skaderisken utan av det skälet att effekter i en oprognoserbar omfattning bedöms sannolika. Tänkbara konsekvenser kan bli enorma och irreparabla.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.2    Industridepartementet 283

Ett liknande resonemang förs av Svenska läkaresällskapet som anför.

Insaiser för att reducera befarade men inte säkert rhätbafa risker kan förväntas resultera i icke säkert mätbar minskning av risknivån, samtidigt som insatserna kan stjäla resurser från områden där skadeförebyggande åtgärder skulle ha kunnai medföra en faktisk ökning av säkerheten.

Nämnden för energiproduktionsforskning framhåller vikten av forskning som syftar till att minska en viss given risk eller verkan genom ålgärder i energiproduktionssystemet. Nämnden anser att utredningen i huvudsak framhållit forskning som syfiar till att klarlägga och kvantifiera risker och verkningar av olika givna energiproduktionssätt.

Enligt medicinska forskningsrådet och forskningsrådsnämnden är det förutom behovet av ytteriigare epidemiologisk forskning också angeläget med en stark satsning på toxikologi.

Enligt UHÄ är en god epidemiologisk forskning beroende av att del finns toxikologiska experter som kan samarbeta med epidemiologerna. Remissinslansen anför vidare.

UHÄ finner det vidare väsentligt att de förslag om säkerhelsrelalerad forskning genomförs som framförs av delegationen för energiforskning i betänkandet (SOU 1977:50) Energi - program för forskning, utveckling, demonstration.

Delegationen för energiforskning påpekar att en mer preciserad lista över angelägen miljöforskning återfinns i DFE-rapport nr 7 "Miljö- och hälsoeffekter av tekniska energisystem i normal drift".

Naturvetenskapliga forskningsrådet konstaterar att det saknas en översikt över behov och organisation av forskning om energianvändningens effekter på yttre miljön. Rådet anser det angeläget att det snarast utarbetas en sådan övergripande forskningsplanering.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Blekinge län.

LO anser det viktigt att utländsk forskning och utländska erfarenheter utnyttjas. Genom myndigheter och institutioner ges vissa garantier om ett flöde mellan länderna av kunskap beträffande hälso- och miljöriskerna. LO anför vidare.

1 sina överväganden har energi- och miljöutredningen inle utlalal sig i frågan om detta flöde fungerar tillräckligt effektivt. LO vill med hänsyn till sakens vikt föreslå att myndigheternas möjligheter att insamla och bearbeta utländskt material inom respektive områden prövas och vid behov försiärks.

Statens kärnkraftinspektion för ett liknande resonemang beträffande forskning inom kärnkraflområdet. Inspektionen framhåller att svenska insatser bör anpassas till det stora internationella arbete som pågår.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet 285

Bilaga 1.3

Utvärdering av statsbidragen för energibesparande åtgärder i nä
ringslivet

Förhandsrapport från statens industriverk (jfr SIND 1979:1)

Innehåll

1 Allmän, bakgrund m.m........................................ 286

2 Beviljade bidrag, totalt  ..................................... 287

3 Beviljade bidrag, fördelning på branscher ............... 288

4 Beviljade bidrag, energibesparing och energisparkostnader för olika åtgärder          289

5 Beräknad och verklig energibesparing ................... 292

6 Bidraget som styrmedel för energihushållning i industrin   295

6.1 Projekt som inte beviljats bidrag  ..................... 295

6.2 Företagens syn på bidragsgivningen   .............. 296

7 Sammanfattning och preliminära slutsatser   .......... 298

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.3    Industridepartementet 286

1    Allmänt, bakgrund m. m.

Riksdagen beslöt under våren 1974 all ställa 250 Mkr. till förfogande för att stimulera till invesleringar för bättre energihushållning. Härav skulle högst 35 Mkr. få användas för bidrag till energibesparande åtgärder i näringslivels byggnader. Dessa bidrag avsåg enbart företag med mindre än 200 anställda.

Bidragen fick högst uppgå lill 35 % av godkända koslnader. Bidragsbeloppet var maximerat till 50000 kr. per projekt. Lägsta kostnad som berättigade till bidrag var 3000 kr. Bidragen var i huvudsak avsedda för ökad värmeisolering. Bidragsgivningen uppdrogs ål statens industriverk.

1 det utredningsarbete som föregick 1975 års riksdagsbeslut på energiområdet pekade industriverket på olika möjligheter till energibesparing inom industrin, ulöver vad höjda energipriser kunde antas ge. Bland annal rekommenderade verket all stöd även skulle kunna utgå till siörre företag, samt till modifiering eller komplettering av produktionsutrustning i syfte all sänka energiförbrukningen.

1 januari 1975 föreslog Energiprogramkommittén atl sammanlagl 50 Mkr. skulle utgå i form av statligt slöd för finansiering under ett år av prototyp- och demonsirationsanläggningar för energiproduktion och energianvändning m. m.

Våren 1975 beslöt riksdagen att utvidga stödet till näringslivet att avse även bidrag till energibesparande åtgärder inom industriella processer, liksom till prototyper och demonsirationsanläggningar inom energiområdet. Till detla anslogs 80 Mkr. för budgetårel 1975/76. Det maximala bidragsbeloppet för åtgärder inom näringslivets byggnader höjdes samtidigt till 75 000 kr. per projekt.

Ytterligare 50 Mkr. anslogs för budgetåret 1975/76 genom tilläggsbudget. För budgetåret 1976/77 anvisades 80 Mkr. Den 1 juli 1976 ökades bidraget till åtgärder inom näringslivets byggnader till maximall 100000 kr.

Som en del av ett större konjunkturpaket anslog riksdagen under våren 1977 100 Mkr., utöver tidigare anslagna medel, för bidrag till åtgärder inom industriella processer. Medlen skulle användas till ett 20 %-igt tillägg, utöver de normala bidragen, för projekt där huvuddelen av maskiner och annan större utrustning beställdes före den 1 juli 1977 och levererades före den Ijanuari 1978.

Kravet, att vid bidragsgivningen skulle tas hänsyn till om medel från särskild investeringsfond utnyttjades, togs bort den 1 juli 1977. Det lägsta bidragsgrundande beloppet för samtliga anslagsposter höjdes till 5000 kr. De separata anslagsposterna för byggnader och industri eller processer slogs samman till en bidragspost. Maximigränsen lOOOOO kr. i bidrag för åtgärder i näringslivets byggnader togs bort. Vidare kunde företag med mer än 200 anställda från och med nämnda datum också få bidrag för åtgärder i byggnader. 170 Mkr. anvisades för budgetåret 1977/78.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3    Industridepartementet 287

Genom förordning (1978:339) om ändring i förordningen (1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i näringslivet m. m. lämnas också bidrag för upprustning av små vattenkraftverk, företrädesvis med en effekt mellan 100 och 1 500 kW. Enligt förordningen infördes från den I juli 1978 den ordningen att företagareföreningarnas efterföljare, de regionala utvecklingsfonderna fattar beslut om bidrag med högst 50000 kr. för åtgärder i näringslivets byggnader för företag med högst 200 anställda.

För budgetåret 1978/79 anslogs 310 Mkr.

2   Beviljade bidrag, totalt

Av tabell 1 framgår antal beviljade bidrag, beviljat bidrag och genomsnittligt bidrag per bidragsprojekt fördelade på näringslivets byggnader, industriella processer samt prototyp- och demonstrationsanläggningar.

Tabell 1 Beviljade bidrag under tiden 1 juli 1974 tili t oidober 1978.

Bidragspost	Antal projekt som erhållit bidrag	Beviljat bidrag Mkr.	GenomsnittI. bidrag per projeki kr.
Näringslivets byggnader Industriella processer Prototyper och demonstrationsanläggningar Totalt	4 287' 607 2 84 4978	73,9 263,6 71,7 409,2	17000 434300 853 600 82200

' Antal ärenden. Många ärenden innehåller flera olika energibesparande åtgärder.  189 st av dessa projekt fick 20% tillägg om totalt 61 Mkr.

Tabellen täcker hela den tid som bidragsgivningen pågått fram till 78-10-01. Av tabellen framgår att verket beviljat bidrag i nära 5 000 fall med sammanlagt över 400 Mkr., samt att det finns stora skillnader mellan de olika bidragskategorierna. Sålunda har mindre än 20% av beviljade medel gått till näringslivets byggnader trots att dessa svarar för ca. 85% av beviljade projekt. Annoriunda uttryckt är det genomsnittliga bidraget per projekt inom näringslivets byggnader endast 1/25 av det genomsnittliga bidraget till industriella processer. Eftersom handläggningstiden inte reduceras i molsvarande grad blir en slutsats den alt det i genomsnitt krävs större administrativa resurser för att fördela ett givet bidragsbelopp via industriella byggnader.

Prototyper och demonstrationsanläggningar svarar för mindre än 2% av antalet bidrag. Den genomsnittliga bidragssumman för dessa projekt är över 800000 kr.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.3    Industridepartementet 288

3    Beviljade bidrag, fördelning på branscher

Av tabell 2 framgår hur bidragen till näringslivets byggnader, industriella processer samt prototyper och demonstrationsanläggningar fördelar sig på 17 olika branscher. Beloppsmässigt dominerar massa- och pappersindustrin som har fått en dryg tredjedel av totalt beviljade bidragsmedel och nära hälften av beviljade medel för industriella processer. Beloppsmässigt följs massa- och pappersindustrin närmast av kemisk industri, värmeverk samtjärn- och stålindustrin. För de två förstnämnda branscherna påverkas utfallet främst av ett mycket stort spillvärmeprojekt i Göteborg (Shells raffinaderi).

Bidragen till näringslivets byggnader domineras av trävaru- och verkstadsindustrin som tillsammans svarar för drygt 20% av projekten och har erhållit drygt 25% av totalt beviljade bidrag av detla slag. Någon frapperande skillnad i genomsnittligt beviljat bidrag per projekt finns ej fördenna typ av bidrag. De största genomsnittliga bidragen - ca. 50000 kr./bidrag -har gåtl till järn- och stålindustrin, och de minsta - ca. 7000 kr./bidrag -lill skogsbruk, jordbruk, jord- och stenindustrin, samt serviceindustrin.

Tabell 2   Beviljade bidrag

SNI-	Bransch	Byggnads-		Process-		Prototyper		Totalt
kod		åtgärder		åtgärd	er	& dem.anl.
		st	kkr	st	kkr	st	kkr	st	kkr
111	Jordbruk, träd-
	gårdsodling	9	74	8	295	6	417	23	786
12	Skogsbruk	1	5	-	-	1	1381	2	1386
13	Fiske	—	-	-	—	1	14	1	14
23	Malmgruvor	-	-	7	2 545	-	-	7	2545
31	Livsmedels-.
	Dryckesvaruind.	15	289	75	9465	4	1217	94	10971
32	Textilindustri	20	330	30	3980	12	887	62	5 197
33	Trävaruindustri	80	1845	66	12571	3	857	149	15 273
34	Massa- och pap-
	persindustri	14	253	99	123967	16	24781	129	149001
35	Kemisk industri	23	520	87	39636	6	11239	116	51395
36	Jord- och sten-
	industri	7	58	50	20458	3	165	60	20681
37	Jäm- och stål-
	industri	11	518	69	22217	4	5 599	84	28334
38	Verkstadsindustri	81	1705	52	5087	3	587	136	7379
39	Övrig tillverk-
	ningsindustri	59	1205	23	1519	1	50	83	2774
41	El- och värmeverk	-	-	6	19862	5	15927	II	35789
61	Partihandel	25	433	3	203	-	-	28	636
62	Detaljhandel	60	706	1	225	-	-	61	931
63	Restauranger,
	hotell	39	444	-	-	-	-	39	444
95	Reparations-, tvätteri- och
	annan servicev.	63	808	11	176	1	245	75	1229
	Små vatlenkraftv.	—	-	5	3 360	13	8135	18	11495
	Övrig verksamhei	246	4 364	1	10	3	582	257	4956
	Ej fördelat på
	branscher	4 020	60340	4	261	2	38	4026	60639
	Summa	4773	73897	597	265837	84	72121	5461	411855

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet 289

Inom grupperna industriella processer samt prototyper och demonstrationsanläggningar varierar bidragen påtagligt mellan de olika branscherna. Inom den förstnämnda gruppen har den genomsnittliga bidragsstorleken varit störst inom värmeverken - ca. 2,5 Mkr./bidrag i genomsnitt - och massa- och pappersindustrin - ca. I Mkr./bidrag i genomsnitt - under det att den genomsnittliga bidragsstorieken endast varit ca. 30 tusen kronor inom jordbruk och trädgårdsnäring och 15 tusen kronor inom serviceindustrin. Inom prototyper och demonstrationsanläggningar dominerar - när del gäller den genomsnittliga bidragsstorleken - den kemiska industrin, värmeverken och massa- och pappersindustrin.

Av tabell 3 som visar bidragen till industriella processer fördelade på åtgärd framgår att de största genomsnittliga bidragen har gått till spillvärmeprojekten - ca. 13 Mkr. per projekt. Därnäst kommer mottrycksinstal-lationer med drygt 3,5 Mkr. i genomsnittligt beviljat bidrag per projekt. De lägsta specifika bidragen 30 å 40 tusen kr./bidrag har gått till tätning, isolering, kondensationstorkar och brännarbyten.

Tabell 3   Processåtgärder, bidrag och antal.

Åtgärd	Antal	Beviljat bidrag' kkr
Ombyggnad/utbyte	133	20523
Processutrustning
- härav kondensationstorkar	16	503
- brännarbyte	13	465
Omläggning av processkedja	27	13010
- härav indunstningsanläggn.	6	6753
Reglering, slyrning	24	12207
- härav varvtalsreglering	9	6918
Tätning, isolering	31	1063
Värmeåtervinning	245	18563
- härav värmepumpar	5	768
Mottrycksmaskiner	12	42 173
Spillvärmeprojekt	4	52581
Fastbränsleprojekt	52	34455
Pannbyte	17	1188
Övrigt	19	5964
Totalt	564	201 727

20% tilläggsbidrag ej inräknat

4   Beviljade bidrag, energibesparing och energisparkostnader för olika åtgärder

Tidigare har i denna sammanfattning redogjorts för bidragens fördelning på olika branscher och också åtgärdstyper. Väl så intressant är att försöka analysera vilken energibesparing som erhållits med hjälp av bidragen. I 19   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3    Industridepartementet 290

detta avsnitt diskuteras emellertid ej grundfrågan om bidragen verkligen inneburit att projekt kommit tiU stånd, som annars ej skulle ha realiserats. Här anges endast den energibesparing som uppnåtts i de projekt som erhållit bidrag. Dessa besparingssiffror bygger på i ansökningarna uppgivna värden, dock .controUerade och ev. justerade vid handläggningen. 1 nästa avsnitt redogörs närmre for vilken noggrannhet man kan bedöma att de har.

Det bör emellertid redan nu påpekas att det alltid är förenat med mycket stora svårigheter att bedöma hur ett företags produktionsutrustning, värmecentraler, ångsystem etc. skulle ha utvecklats om man ej genomfört ifrågavarande energibesparande åtgärd. I stort sett är man hänvisad till att utgå ifrån att om ej den energibesparande och bidragsgrundande åtgärden genomförts, så skulle man inte heller gjort något annat. Denna förutsättning strider i viss mån mot resultaten av den enkät som verket utfört och som redovisas i avsnitt 6 nedan.

Av tabell 4 framgår den på angivet sätt beräknade årliga energibesparingen för projekt som beviljats bidrag. I den mån besparingen hänför sig till andra bränslen än olja har besparingen omräknats tUl ekvivalenta ton olja (toe) på basis av de olika bränslenas energiinnehåll. Vidare har 1 MWh. el antagits motsvara 0,2 toe.

Tat>eU 4   Beräknad oljebesparing per är för projelct som bevisats bidrag.

Bidragspost	Antal	Beviljat	Oljebesparing
	projekt	bidrag	toe, netto
		MIcr.	per år
Näringslivets byggnader	4287	73,9	42000
Industriella processer	562	260,0	389800'
Industriella processer,
enbart 20% tillägg"	45	3,6	21300
Prototyper och demonstrations-
anläggningar	84	71,7	45000»
Summa	4978	409,2	498100

' Projekt som fått grundbidrag -(- 20 % tillägg redovisas under industriella processer. » Min. energibesparing i aktuella projekt. Potential ej medräknad. ' Varav 2 koleldningsprojekt sparar ca. 70000 toe.

Som framgår av tabellen finns det stora skillnader mellan de båda bidragsgrupperna näringslivets byggnader och industriella processer. Prototyper och demonstrationsanläggningar faller delvis utanför ramen för denna jämförelse, eftersom dels energibesparingen ofta är mycket svår att beräkna, dels syftet med projekten är att demonstrera en ny teknik -varvid den första anläggningen som regel alltid blir relativt dyr - och dels det ligger i sakens natur att den bidragsgrundande tekniken ännu ej kunnat spridas inom industrien i sin helhet, dvs. man har ej kunnat ta hänsyn till dessa projekts energibesparingspotential.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet

291

Som synes av tabellen svarar industriella processer för något drygt 10 % av antalet projekt men för ca 80% av den beräknade totala energibesparingen. Man ser också att det beviljade bidraget per sparad toe per år är ca 2000 kr inom näringslivets byggnader men endast drygt 500 kr för industriella processer. Av tabellen framgår också det anmärkningsvärda faktum att det 20%-iga tillägget lockade fram relativt billiga projekt räknat i bidragskronor per sparad toe.

Slutsatsen av det ovan sagda är att om man av resursskäl måste prioritera, bör åtgärder inom industriella processer ha försteg framför åtgärder inom näringslivets byggnader. Detta gäller särskilt om de administrativa resurserna utgör flaskhalsen - vilket i dag är fallet för industriverkets bidragsverksamhet.

En grundlig analys har även gjorts av kostnader för olika energihushållningsåtgärder i industrin och åtgärdernas lönsamhet. Basen för denna analys har varit samtliga bidragsprojekt men också de projekt som fått avslag med motivet att lönsamheten varit för stor. Verket bedömer att representativiteten hos materialet är mycket stor. I tabell 5 redovisas resultatet. Energisparkostnaden är angiven i investeringskronor per sparad toe per år och lönsamheten i rak pay-off tid (dvs. utan ränta).

TabeU 5 Energisparkostnader och företagsekonomisk lönsamhet.

Åtgärd	Genomsnittlig	Företagsekono-
	specifik energi-	misk lönsamhet
	sparkostnad.	Pay-off, år"
	kr/toe/år'
Processåtgärder
Mottrycksinstallationer	1600	6,2
Reglering, styrning av
processer (ej varvtalsregl.)	1750	3,7
Spillvärme, industri kommun	1900
Varvtalsreglering	2200 (485 kr/MWh)	4,7
Utbyggnad av indunstningsanlägg-
ningar till flersteg	2500	4,9
Omläggning av processkedja, allmän	2550	3,8
Övergång till fastbränsleeldning	2650	5,1
Isolering, tätning, inbyggnad av
processutrustning	2650	4,3
Värmeåtervinning ur rökgaser	2650	4,5
Brännarbyte (i processutrustning)	3300	4,9
Ombyggnad, utbyte av processutmstn.
allmän	3 300	5,1
Värmeåterv. ur kyl- och
processvatten	3450	5,3
Värmeåtervinning ur processluft	3500	5,2
Värmeåtervinning ur kondensat,
kondensatåterföring	3 550	5,2
Värmeåtervinning, processvärme,
lokalluft	3600	5,4
Installation av kondensations-
torkar (i trävaruindustrin)	4500	5,2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet 292

Åtgärd	Genomsnittlig	Företagsekono-
	specifik energi-	misk lönsamhet
	sparkostnad.	Pay-off, är*
	kr/toe/år'

Byggnadsåtgärder

Förbättring av värmesystem 4600 6,5
Förbättring av ventilations
system 4650 6,2
Övergång till fastbränsleeldning 5 350 6,9
Tillvaratagande av processvärme för

byggnadsuppvärmning 5750 7,6

Förbättring av isolering 8200 11,4

Anslutning till fjärrvärme 8400 12,0

'Summa inv./toe/antal projekt, avrundat på 50 kr när 2 Summa pay-off, år/antal projeki

Den specifika energisparkostnaden varierar som synes från under 2000 kr/toe och år för mottrycksinstallationer, reglering och styråtgärder, samt spillvärmeprojekt till över 8000 kr/toe och år för isoleringsåtgärder och anslutning till Qärrvärme. Av tabellen framgår också att det finns 16 st åtgärdstyper inom industriella processer som alla är billigare i kr/sparad toe än den billigaste åtgärdstypen (förbättring av värmesystem) inom näringslivets byggnader. Observera att ingen hänsyn har tagits till de olika åtgärdernas livslängd.

Ovan har framhållits att de relativt få projekten inom industriella processer ger mångdubbelt större oljebesparing än de många projekten inom näringslivets byggnader. Denna tendens att det är de stora projekten som ger de stora besparingarna framträder ännu tydligare i tabell 1:6, som redovisar de 20 största projekten inom bidragsposten industriella processer.

Vid en jämförelse med tabell 4 finner man att dessa projekt svarar för ungefär hälften av den totala energibesparingen inom bidragsposten industriella processer och att de också erhållit ungefär hälften av bidragen. Verket har härav dragil den slutsatsen, att det med hänsyn till de begränsade personalresurserna, är angeläget att i första hand prioritera de stora projekten, varvid särskilt spillvärmeprojekten fastbränsleeldning och givetvis mottrycksinstallationer förtjänar ökad uppmärksamhet.

5   Beräknad och verklig energibesparing

De besparingssiffror som angivits i tidigare avsnitt är beräknade värden, dvs. de som anges i bidragsansökningarna, men kontrollerade och ev. korrigerade vid handläggningen.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3    Industridepartementet

293

o v

*n Xi

n (O

QO :=>

O

O

OOOOO   I O rn o o o   '

*£) a\ ri Tt 00 O »o  fn rJ

	U
	■rt
	]c
	s
	s
	'C
	«
	a
	M
	u
	x>
	'm i.
	SS
	C   u
	w 2
	o
	(N
	jd m
	m'
	A
	u
	T3
	!E
u	CQ
M
1	o o
CL
_2
04	tf]
■C	>
CA	c
s
• o	■£   u
e	S:
c
K
a.
9
U
ed
g
B
£
2
v
•
o
u
p.
A
■a	■E
o	:«
«s	Ul
2c	•<
B
S
O.
a
M
b
"O
.M
U9
L,
S
&
ve	S
1	1
a	•0
H	II,

OOOOOOOOOOOOtNOOOOro
ooo oooo OOtNOOOOO*

00«

in O  I   o 00

o o o -H

oöoSooo-5So r-oo"

oo-tnOTTooTrw-ioooo Tra\
«f*ON*coomfoo*ooo>riO ttvi

Tt (N -»T  (N I   — II

llll                                                     I

o o Tf O o ve

(N rJ fsi  (N (N i-"

I "

oooo

O 00 00 Tt

TT       0\ r-- r

girioooooooroooovooivnto rs

osO»oOOo — o-r-wr-otsP-orNOCTv *s

rooONoofSsOfsosmowfNffvomfS

r-oorwnTtrr-TrmmtNmfSm — — — -

Ow0000000-0000000n r OfOnooofnommOvOoor-oirm r* moocm-OOCTvr-froONtNOoo    oe

oooooooooooooooooooo                                      o

OOOOOOOOOrNOOr*Or4viOOOO r

OrOOtN'—'NOOT}-avoo'00*Nm»riO\r- O

0\r-r"oooo(N(NOO — iOsvtmfn r

X)

O. E

3 O,

> CO

E o c

.if i

S — i; >-t! Ji > "-

3   !?..>«   00 S   g» «   ».C

u   c  t-   U   U

O fe =  O b SbSBuCQ

c t ca I o,-;

e:

C

•  3 r/5   O —

.H.      b.

■a£r

.its

.= o.

I   3

O. 3   — .■=

c	u	o	3	3 en	t		3 (fl
c	e	E - -k:				.:
3	b.		U	O		u	U
■Q	-.a	:«	><	>»	a	S	>,
C	>	>	k.	u.	:>	X	u
|0 'S-ö. tu lyj M			So S=.o

■o

c

3

:0 O

09 <

cm

u <

CQ

< oa

J.!<

5j*

OS

J T3

pOrn   C

« <   rt  «i
X 00X1

Is 'c •"' Is

™   t   t/3   ra CX u   U) O.

o * J«i o id c c/2 s/

2:2 s s

en ffi c/2 c/1

O
.o	CO		CQ
3	<	<	<
	"v	>,
1	u	XI	c
	o	9J	u
1 c/5	13 0	■ E

ffi

< Cffl

:0>2   "

c-SJ = .= o

ScqX

(fl a c >

p a 3 =

— o " =

T3 OSQU

E " a.5

(« rC

 ja

COCQ

'b. C/3

ZZO

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet 294

För att kontrollera osäkerheten i besparingssiffrorna genomfördes under hösten 1978 en undersökning på 144 st bidragsprojekt varav 76 st processåtgärder och 68 st byggnadsåtgärder. För 18 st andra processprojekt har en uppmätning och avrapportering av energibesparingen skett tidigare till SIND. Resultaten av undersökningen kan sammafattas enligt nedan.

Processåtgärder

- De undersökta 76 projekten motsvarar ca 15 % av totala antalet projekt som beviljats bidrag.

- Energibesparingen utgör ca 10% av den totala beräknade energibesparingen. Urvalet av projekt är inte helt representativt. De flesta större projekten har inte ännu tagits i drift eller har för kort drifttid.

- För 64 av projekten (av 76-1-18) har ett tillförlitligt värde på den verkliga energibesparingen gått att få fram.

- Den sammanlagda verkliga energibesparingen för dessa projekt överstiger den beräknade med ca 5 %.

- För de flesta projekten är det god överensstämmelse mellan beräknad och faktisk besparing. För enstaka projekt kan dock skillnaden vara ±100% mellan faktisk och beräknad besparing.

- Del finns inte något systematiskt fel, utan felen i de enskilda projekten tar ut varandra när de summeras.

- Onoggrannheten i den "faktiska" energibesparingen är stor, i vissa fall ± 50%. Detta beror bl. a. på att historiska jämförelsevärden saknas, att mätning på en isolerad del i en större process är svår att genomföra samt att energibesparingen för de flesta projekt är kraftigt produktionsberoende.

Byggnadsåtgärder

- De undersökta 68 projekten valdes bland olika frekventa åtgärder i fyra olika län. Åtgärdema skulle genomförts minst 1 år innan undersökningen och helst genomförts som enda energisparåtgärd vid företaget.

- För 56 av projekten har någorlunda representativa värden på energibesparingen erhållits.

- För dessa projekt överstiger den verkliga energibesparingen den beräknade med ca 47 %. Ett av projekten svarar emellertid för den större delen av ökningen. Om detta projekt frånräknas blir den verkliga besparingen ca 13% lägre än den beräknade.

- Osäkerheten i den "fakfiska" energibesparingen är mycket stor, i de flesta fall ej möjlig att ange.

- Felkällor vid utvärderingen har varit t.ex. förändringar i företagets verksamhet, om- och tillbyggnader, förändringar i uppvärmnings- och ventilationssätt samt avsaknad av historiska data för energiförbrukningen.

På grund härav är onoggrannheten i faktisk energibesparing så stor, att

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet 295

det beräknade värdet väl täcks in. Man kan kanske t. o. m. i vissa fall säga att det teoretiska värdet är bättre än det uppmätta.

1 många fall torde det dock vara ganska enkelt och ej alltför kostsamt att redan vid projekteringen komplettera projekten så att det går att mäta den faktiska energibesparingen. Verket planerar därför att i större utsträckning än för närvarande sätta detta som ett krav för bidrag i större och/eller representativa projekt.

Tills vidare torde dock de besparingssiffror som anges i ansökningshandlingarna, efter normal kontroll och justering, kunna användas som ett bra mått på den energibesparing som i verkligheten uppnås.

Då det inte framkommit något som indikerar ett systematiskt fel, gör det stora antalet projekt att den angivna sammanlagda energibesparingen är tillförlitlig.

6   Bidraget som styrmedel för energihushållning i industrin

Huvudprincipen vid bidragsgivningen är ju att bidraget skall fä till stånd energibesparande projekt vilka ur det enskilda företagets synpunkt ej bedöms som tillräckligt lönsamma. Bidragets storlek avpassas således till vad som krävs för att företaget skall genomföra projektet.

Många energibesparande projekt medför fördelar eller besparingar av annat slag. Som exempel kan nämnas förbättring av yttre och inre miljö, minskade personalkostnader, ökad kapacitet, förbättrad produktkvalitet m. m. Ofta kan dessa fördelar kanske inte anges i kr i en kalkyl. Effekterna av en viss typisk åtgärd varierar dessutom mellan olika företag och branscher.

Att ta fram en kalkyl som visar projektet ur företagets synpunkt, som underlag för att fastställa bidragets storlek kan under dessa förhållanden synas svårt. Verket bedömer emellertid att erfarenhetema från handläggningen av ett stort antal bidragsprojekt gör det möjligt att nöjaktigt avpassa bidragets storlek till det som verkligen behövs altemativt ej ge något bidrag alls.

För att undersöka bidragets verkliga styrande effekter har några studier genomförts under hösten 1978.

6.1 Projekt som inte beviljats bidrag

Totalt har ca 250 st. ansökningar om bidrag till processåtgärder och PoD-anläggningar ej beviljats bidrag. Avslagen utgör ca 27 % av alla beslut på dessa bidragsposter. För att ta reda på i vilken utsträckning projekt som ej fått bidrag ändå genomförts tillställdes samtliga företag som fått avslag på något projekt en enkät. Svar erhölls för 174 projekt dvs. ca 70% av samtliga. Av dessa 174 projekt hade 117 st. genomförts, dvs. 67%. En fördelning av genomförande eller avslagsmotiv visar följande:

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet 296

Avslagsmotiv Andel genomförda projekt %

Hög lönsamhet	65
Liten energibesparing	18
Påbörjad åtgärd	96
Genomförs av andra skäl
än energibesparing	84
Övrigt	70
Totalt	67

Ca 35% av projekten med avslagsmotivet för hög lönsamhet har inte genomförts. Huvudmotiven för att inte genomföra projekten anger företagen vara höga lönsamhetskrav, investeringsstopp p.g.a. strukturförändringar samt likviditetsproblem, dvs. yttringar av de senaste årens lågkonjunktur. I flera fall uppger företagen att man kommer att genomföra projekten vid en senare tidpunkt, när konjunkturen blir bättre osv.

Projekt som får avslag med motivet att energibesparingen är för låg uppvisar ofta dålig företagsekonomisk lönsamhet. De projekt som ändå genomförts har troligen haft andra intäkter eller fördelar för företaget utöver energibesparingen. Att inte samtliga projekt som fått avslag p.g. a. att de genomförs av andra skäl (än energibesparing) kommit till stånd, beror troligen på att företagen försökt finansiera önskvärda men inte nödvändiga miljöinvesteringar med energipengar. Utan bidrag får projekten vänta.

Resultaten av enkäten kan kompletteras med uppgifien att endast 36 processprojekt som beviljats bidrag, 6 % av hela antalet, ej har kommit till stånd. Skälen för detta har i flertalet fall angivits vara ändrade ekonomiska förutsättningar, att tidpunkten för genomförande uppskjutits m.m., dvs. verkningar av lågkonjunkturen.

En försiktig tolkning av det ovan redovisade är att:

- bidragskriterierna fungerar i stort sett acceptabelt åt ena hållet. Ca 3/4 av projekten som får avslag genomförs ändå

- bidraget fungerar inte enbart som en hjälp till bättre lönsamhet utan även som en finansieringskälla.

6.2 Företagens syn på bidragsgivningen

I vilken utsträckning projekt som fått bidrag skulle genomförts ändå, dvs. utan bidrag, är givetvis den mest intressanta frågan att söka besvara.

För att närmare studera hur företagen ser på bidragsgivningen och hur möjligheterna att få bidrag påverkat företagens investeringsbeslut genomfördes en intervjuundersökning på 20 företag under hösten 1978. Företagen valdes mellan olika branscher, företagsstorlekar, ägarformer och projekt. Samtliga företag hade fått ett eller flera bidrag och även avslag på några projekt.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet 297

Även om antalet företag är litet och urvalet ej statistiskt representativt ger resultatet från undersökningen sannolikt en ganska god bild av hur företag i allmänhet ser på bidragen, och bidragens effekt som styrmedel.

Mycket summariskt kan resultatet sammanfattas sålunda:

- I 40 % av fallen skulle investeringarna genomförts utan statsbidrag.

- I flertalet fall får energisparinvesteringar konkurrera med andra investeringar på hka villkor.

- 75 % av företagen anger att avkastningskraven är desamma för energisparinvesteringar som för andra typer av investeringar.

- Hälften av företagen anger andra skäl än rent ekonomiska för aktuell åtgärd.

- 75 % av företagen anger att man genomför energisparinvesteringar utan att söka statsbidrag. 1 flertalet fall anges orsakerna vara för små investeringar eller för hög lönsamhet.

- Flertalet företag anger att bidragsformen är en bra stödform men att lån kan vara ett attraktivt alternativ särskilt via större investeringar.

- För PoD-anläggningar anger några företag lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som ett altemativ.

- Statsbidrag till konsultinsatser står på flera företags önskelista, liksom bättre information från SIND om vilka typer av åtgärder som fått bidrag.

De slutsatser man drar av undersökningen är:

- Statsbidragen har påverkat beslutsfattarna positivt och underlättat beslutsfattandet men dess reella ekonomiska betydelse synes ha varit mindre.

- Kompletterande stödformer som lån, bidrag till konsultinsatser, förprojektering, utvärdering m, m. bör övervägas. Information om erfarenhetsåterföring är viktigt.

- Bidragsreglerna fungerar i stort sett nöjaktigt.

Inom ramen för en allmän utredning om stödformer för energihushållning inom industrin avhölls en hearing 1978-12-20 med representanter för industriföretag och branschorganisationer. Vissa slutsater från denna hearing är:

- Det finns fortfarande gott om åtgärder som är tekniskt och ekonomiskt rimliga att genomföra.

- Vissa företag anser att en komplettering med lån som ej belastar företagens lånekapacitet är angelägen, för andra företag är nuvarande bidragssystem tillfredsställande.

- För stöd till PoD-anläggningar kan lån med villkoriig återbetalning vara ett gott komplement eller altemativ till bidrag.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.3   Industridepartementet 298

7   Sammanfattning och preliminära slutsatser

Följande sammanfattande slutsatser kan göras av utvärderingen:

- För ca 412 Mkr i statliga bidrag har åstadkommits en nettooljebesparing av ca 500000 toe/år.

- Bidragssystemet fungerar tillfredsställande som styrmedel i sin nuvarande utformning och med tillgängliga administrativa resurser.

- SIND kommer i ökad omfattning att som villkor för bidrag kräva att energibesparingen uppmäts.

- Även om besparingspotentialen for enstaka slag av energihushållnings-åtgärder inom industrin, t. ex. mottrycksinstallationer, till stor del uppnåtts, återstår många områden med betydande besparingspotential.

- En avveckling av stödet till konventionella energibesparande åtgärder bör dock ske på sikt. SIND kommer i utvärderingen och petitan för budgetåret 1980/81 att närmare utveckla detta.

- Under den tid som dessa "omställnings"-bidrag finns kvar bör åtgärder inom industriella processer liksom de stora projekten prioriteras.

- Den kunskap SIND besitter om lönsamheten för olika energihushållningsåtgärder kommer i ökad omfattning att användas för branschvisa aktiviteter och vid rådgivning och konsultinsatser.

- Även om en kompletterande låneform för vissa företag skulle vara ett attraktivt aUernativt styrmedel finns det ej skäl, bl.a. med hänsyn till att bidragen bör avvecklas, att införa ett sådant styimedel.

- Stödet till PoD-anläggningar bör snarast kompletteras med lån med villkoriig återbetalning. Eventuellt kan denna låneform rymmas inom nuvarande totala medelsram.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.4   Industridepartementet 299

Bilaga 1.4

Prototyper och demonstrationsanläggningar för bättre energihushållning

Sammanfattning av och remissyttranden över statens uidustriverks utredning (SIND 1978:6)

Innehåll

1 Sammanfattande utredningsresultat  .................... 300

1.1 Allmänt....................................................... 300

1.2 Resultat av projekt delfinansierade av SIND   .... 300

1.3 Resultat av inventering av nya projekt ............. 301

2 Remissinstansema

2.1 Remissförfarandet   ...................................... 302

2.2 Utredningsarbetet m. m................................. 303

2.3 Fortsatt stöd till PoD- verksamhet   ................ 305

2.4 Resultatspridning   ....................................... 307

2.5 Samordning med annan stödverksamhet   ......... 308

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.4   Industridepartementet 300

1    Sammanfattande utredningsresultat'

1.1      Allmänt

En av målsättningarna med föreliggande utredning är att redovisa och göra en utvärdering av de prototyper och demonstrationsanläggningar (PoD-anläggningar) som hittills fått stöd från SIND (av utredningstekniska skäl projekt som fått stöd t. o. m. kalenderåret 1977). 1 anslutning härtill är en viktig faktor att få projekten presenterade så att de olika teknikidéerna kan anammas av andra. Bland dessa projekt återfinns både energibesparande och energigenererade projekt.

En annan målsättning med denna utredning är att redovisa projekt inom industrins branscher, som kan förväntas bli realiserade i prototyper och demonstrationsanläggningar inom de närmaste åren (inom 5 år). Härvid framkommer ett bättre underlag än vad hittills varit fallet för bedömning av det investeringsbehov som kan förväntas till denna lyp av projekt. Likaså utgör materialet en utgångspunkt för en analys som inriktar sig på att söka fånga in de långsiktiga effektema på energianvändningen om projekten realiseras och får spridning. Det bör redan i detta skede poängteras alt några projekt ej har som huvudsyfte att spara energi utan denna aspekt har i dessa fall en underordnad betydelse. Huvudsyftet kan i stället vara en övergripande processteknisk förändring som leder till förbättrad ekonomi (substitution av energislag, förbättrade produkter etc).

Ett av målen är alltså att få fram ett underlagsmaterial som skall kunna ligga till grund för bedömning av investeringsmedel till PoD-projekt. Kontinuerligt kommer emellertid nya projekt fram, vilket gör att det här framräknade investeringsbehovet för den närmaste 5-årsperioden kan vara något lågt. A andra sidan torde inte samtliga upptagna projekt i den projektinventering som gjorts i föreliggande utredning realiseras. Ny teknik för energiproduktion och projektidéer i anslutning härtill har ej tagits med i projektinventeringen. Utredningen inriktar sig således på projekt inom industrin där energihushållningsaspekten är en viktig del. 1 energianvändningshänseende utgör de inventerade branscherna ca 80% av industrin.

1.2 Resultat av projekt delfinansierade av SIND

Redovisningen omfattar projekt som erhållit stöd från det att stödverksamheten till PoD-anläggningar startade budgetåret 1975/761, o. m. december 1977. Under denna tid har 54 projekt beviljats stöd (två har av olika anledningar ej genomförts). Projekten fördelar sig enligt följande:

' Utdrag ur statens industriverks rapport (SIND 1978:6) Prototyper och demonstrationsanläggningar för bäure energihushållning.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.4   Industridepartementet 301

Antal Beviljat

projekt stöd, milj.kr.

Massa- och pappersindustri

Kemisk industri

Järn-, stål- och metallverk

Jordbmk och livsmedelsindustri

Textilindustri

Övrigt näringsliv

Energigenerarande projekt

12	17,5
8	11,3
3	5,3
6	0,8
9	0,8
10	0,8
4	11,2

52 47,7

Vid en bedömning av de praktiskt genomförbara energibesparingsmöjligheterna på lång sikt har faktorer som förräntning, marknad, teknisk nivå elc. för respektive projekt vägts in.

Den härvid framräknade siffran indikerar att besparingsnivån på 10-20 års sikl genom spridning av de PoD-projekt som beviljats ekonomiskt slöd frän SIND ligger på drygt 200 000 toe/år (ca 8 PJ/år) och ca 1100 GWh el/år (ca 4 PJ/år) för enegibesparande anläggningar jämfört med dagens energianvändning.

Härtill kommer ett projekt som avser en s. k. pulsbrännare. Den totala teoretiska besparingspotentialen, dvs. om pulsbrännaren skulle ersätta alla oljeeldade pannor i hela landet, ligger på ca 2400000 toe/år (ca 100 PJ/år). En bedömning av möjlig energibesparing för detta projeki har ej låtit sig göras, beroende på svårigheten att avgöra olika faktorers betydelse för värmepannans introduktion.

Av de 52 projeki som beviljats stöd och som kommit igång eller genomförts avser fyra energigenererande anläggningar. Dessa avser tilllämpning av virvelbäddsteknik vid förbränning, vilken innebär att kol, andra fasta bränslen, spilloljor etc på ett från miljösynpunkt fördelaktigt sätt kan ersätta olja vid fjärrvärmeproduktion. Det har bedömts att ca 50 anläggningar kan uppföras på 10-20 års sikt och härigenom skulle ca 600000 toe/ år (ca 25 PJ/år) i form av olja kunnat substitueras. På elsidan beräknas ca 2000 GWh/år (ca 7 PJ/år) kunna genereras genom uppmstning av nedlagda och nedläggningsholade små vattenkraftverk.

1.3 Resultat av inventering av nya projekt

Den branschvisa inventeringen har inriktat sig på att söka få fram sådana projekt som kan förväntas bli realiserade i PoD-anläggningar inom de närmaste 5 åren. 1 denna inventering har ej energigenererande anläggningar studerats. För varje projeki har investeringsbehovet och möjlig energibesparing på lång sikt genom spridning av projekten studerats. Projekten fördelar sig enligt följande:

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.4   Industridepartementet

302

Bransch	Antal projet	Investeringsbehov milj.kr.	Möjlig besparingsnivå
			Bränsle		El
			toe/år	PJ/år	GWh/år	PJ/år
Massa- och pappersindustri' Jäm och stål Kemisk processindustri Övrig industri Totalt	21 18 17 3 59	100 170 100 6 375	350000 310000 60000 20000 740000	14,6 12,9 2,5 0,8 30	230 160 200 -40» 550	0,8 0,6 0,7 -0,14» 2

' Försökspappermaskinen FEX ingår ej ' Ökad elenergiförbmkning

För massa- och pappersindustrin gäller att den angivna bränslebesparingen 350000 toe/år (14,6 PJ/år) innefattar en ökad använding av interna bränslen (lutar, flis, bark etc) motsvarande ca 120000 toe/år (5 PJ/år). Denna ökade användning av intema bränslen ersätter motsvarande mängd externa bränslen och kan i så måtto betraktas som en substitution, men bör i detta fall anges som en bränslebesparing genom att branschens extema bränslebehov reduceras i motsvarande grad.

För jäm- och stålindustrin gäller att det förutom den angivna besparingsnivån 310000 toe/år (12,9 PJ/år) finns möjligheter till omfattande substitution mellan olika energisiag och bränsletyper. Då det här enbart är fråga om utbyte mellan olika extema energislag kan effekterna därav inte redovisas som en bränslebesparing för branschen.

2   Remissinstanserna

2.1 Remissförfarandet

Yttranden över statens industriverks (SIND) utredning har avgivits av transportforskningsdelegationen (TFD), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), statens naturvetenskapliga forskningsråd (NFR), statens råd för byggnadsforskning (BFR), nämnden för energiproduktionsforskning (NE), statens vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckhng (STU), delegationen för energiforskning (DFE), Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Näringslivets Energidelegation (NED), Sveriges Kemiska Industrikontor (Kemikontoret), Studsvik Energiteknik AB, Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen (SCPF) samt Boliden Kemi AB.

UHÄ hänvisar i sitt yttrande till yttranden från Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) (fakultetsnämnden, energinämnden, sektionsnämnden K och institutionen för värme- och ugnsteknik), universitetet i Lund (tekniska fakultetens fakultetsnämnd), Chalmers tekniska högskola (CTH) och högskolan i Luleå (fakultetsnämnden).

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.4   Industridepartementet 303

2.2 Utredningsarbetet m. m.

Flertalet remissinstanser avger positiva omdömen om utredningens inriktning och uppläggning. STU och TFD framför sådana synpunkter liksom NE som anför:

Utredningen ger en koncis och klarläggande redovisning av de PoD-projekt som stötts av SIND liksom av en genomförd inventering av nya projekt.

NE har inga invändningar mot den använda metodiken för att beräkna teoretiska besparingspotential men vill understryka den i utredningen angivna svårigheten att beakta förändringar i dagens industriella struktur och energiförbmkning i det relativt långa tidsperspektiv som är aktuellt.

Studsvik Energiteknik AB anser också att det är en värdefull inventering SIND presenterar. Bolaget påpekar samtidigt att det är angeläget att de presenterade projektlistorna med jämna mellanrum revideras så att mindre lovande projekt plockas bort till förmån för nya och bättre sådana.

Sveriges kemiska industrikontor anser att det är värdefullt att industriverket genom utredningen kompletterat kännedomen om de olika statliga stödformernas inverkan på industriföretagens möjligheter lill energibesparing. Kemikontoret anför vidare:

Organisationen har på ett tidigt stadium av utredningen deltagit som industriverkets samarbetspartner i den del som avser kemiska processindustrier. Det har härigenom varit möjligt att i ett gemensamt frågeformulär sammanföra de enkäter som annars hade blivit nödvändiga. Kemikontoret välkomnar denna form av samarbete, vilken begränsar företagens belastning av att besvara ett stort antal enkäter och formulär.

Liknande synpunkter framförs av SCPF.

KTH (fakultetsnämnden och energinämnden) anser att olika projekt och åtgärder för en bättre energihushållning inte kan ses isolerat utan måste sättas in i ett mer övergripande sammanhang.

1 industriverkets rapport redovisas ett värmepanneprojekt som sägs potentiellt kunna ge 2400000 ton oljeekvivalenter per år i besparing. Kritik emot denna bedömning framförs av högskolan i Luleå (fakuhetsnämnden):

En närmare genomgång visar att detta gäller en sorts värmepanna med hög verkningsgrad och ett totalt utbyte i hela landet av alla pannor till detta fabrikat. Här måste man rikta den kritiken mot redovisningen att även andra typer på värmepannor kan redovisa höga verkningsgrader och att ett totalt utbyte tar myckel lång tid. Den potentiella besparingen skulle hellre har redovisats tillsammans med vad man på annat sätt anser att man kan spara inom byggsektom genom tilläggsisolering, anslutning till Qärrvärme etc. Siffroma blir då litet blekare.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.4   Industridepartementet 304

Kritik på denna punkt framförs också av CTH (energitekniskt centrum) som anser att bedömningen av besparingspotentialen i detla fall är minst sagt optimistisk:

I princip innebär den visade värmepannan endast den skillnaden relativt en konventionell, att förbränningen är pulserande, vilket rimligen inte kan vara positivt för förbränningsverkningsgraden, och att avgasnedkylningen drives längre än konventionellt. Den lägre avgastemperaturen kan knappast ses som uttryck för någon särskild genialitet, då detta förekom ofta under 50-talet ledande till korrosion och förkortad livstid för värmepannan och till fuktskador på skorstenar.

CTH kriliserar också att olika enheter använis i utredningen:

Normalt presenteras energibesparing dels såsom värmeenergi, toe/år ä ca 42 GJ, dels såsom el i MWh/år, vilket i och för sig är korrekt. För en bedömning av det totala resultatet måste det emellertid verka förvillande att härvid olika enheter användes. Det blir inte bättre av alt investeringskostnaden räknas i miljontal kr.

Värdefullt hade varit om besparingarna både i värme- och elenergi hade omräknats i krontal.

Statens vattenfallsverk kritiserar den använda metoden alt räkna energibesparingens storlek vid ökad mottryckskraftsproduktion som mängd sparad olja:

I detta avseende viii Vattenfall anföra en något annorlunda syn med hänsyn till att oljekondens inte längre är något aktuellt utbyggnadsalternativ. I driftsituationen kan mottryckskraft endast i begränsad grad ersätta oljekondens, bl. a. emedan befintlig kapacitet av denna bedöms bli utnyttjad i låg omfattning. Trots mottrycksanläggningarnas goda bränsleutnyttjande medför ökad produktion av mottrycksel därför inte så starkt minskad oljeanvändning som antagits i SIND:s beräkningar.

NED berör också sambandet mellan el- och oljeförbrakning:

En viktig slutsals i rapporten är hur små möjlighetema till elbesparing är. I själva verkei medför många av projekten en ökad elförbrukning. Ändå har den stora potentialen för konvertering från olja till el knappast alls utnyttjats. Det finns här anledning att rikta principiell kritik mot utredningens fömtsättningar. Projekt för konvertering från olja till el kan genomföras i de flesta branscher. Det skulle innebära en rationell anpassning till landets fömtsättningar för inhemsk energiproduktion.

Boliden Kemi AB har avgivit ett yttrande med synpunkter på rapportens avsnitt om den s. k. INRED-metoden:

Denna process har Boliden AB utarbetat i samarbete med MEFOS i Luleå. Statsbidrag har erhållits till uppförande och drift av en demonstrationsanläggning. Rapport inlämnades till statens industriverk 1978-10-11.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.4   Industridepartementet 305

Utredningen SIND 1978:6 förefaller vara skriven innan de hittillsvarande försöken med INRED-metoden genomfördes i slutet på maj månad 1978. Detta kan förklara att synpunkterna på INRED-mefoden blivit missvisande.

2.3 Fortsatt stöd till PoD-verksamhet

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan om besparingspotentialen, det fratlda medelsbehovet och behovet av fortsatt stöd anser att fortsatta insatser inom området erfordras.

STU anser att en successiv ökning av saisningarna på PoD är en naturlig följd av FoU-satsningarna. Resultatet av gjorda PoD-satsningar vad gäller investeringar och energisparande finner STU acceptabelt. Investeringsbehovet för nya projekt jämfört med möjlig energibesparing finner STU vara rimligt.

Kemikontoret anför:

Tillsammans med industriverkets tidigare energiutredningar (SIND 1976:3 och 1977:6) påvisar här framtagna data att en belydande sparpoten-tial fortfarande återstår i industrin. De investeringar som krävs för att realisera dessa energibesparingar torde dock endast i ringa utsträckning svara mot normala företagsekonomiska avkastningskrav. Däremot kan sådana invesleringar sedda ur annan synpunkt vara motiverade. Det föreligger sålunda skäl för att genom statliga stödåtgärder påskynda investeringar syftande till energibesparing.

Liknande synpunkier på stödet till PoD-anläggningar framförs av NED.

Studsvik Energiteknik AB för fram synpunkten att satsningen på energihushållningsåtgärder inom industrisektom är för låg relativt de satsningar som görs inom övriga delar av energisystemet. Bolaget anser också att det redovisade materialet tyder på en viss obalans beträffande insatserna i olika branscher samt fortsätter:

Man frågar sig om inte "marginalnyttan" av ytterligare insatser inom massa och papper måhända är siörre än för en del av insalsema inom kemiska industrin. Denna kritik kan sammanfattas i ett önskemål all man i det fortsatta planeringsarbetet för invesleringar i PoD-anläggningar försöker alt i möjligasle mån kvantifiera samhällsnyttan (potentiell energibesparing, minskad miljöbelastning elc.) för varje projeki. Därmed skulle man lättare kunna värdera åtgärder inom olika branscher mol varandra.

SCPF har modifierat de kostnadsberäkningar som SIND gjort beträffande projekt inom skogsindustribranschen och därvid funnil all investeringsbeloppen ligger ca 10 milj. kr. högre än vad SIND räknat med. Därtill 20   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.4   Industridepartementet 306

kommer enligt SCPF sannolikt kostnader för försökspappersmaskinen FEX, beräknade till drygt 50 milj. kr.

Behovet av stöd tiU PoD-anläggningar inom andra sektorer än de som omfattas av utredningen framhålls av TFD samt av NE:

Beträffande inventeringen av nya projekt och innehållet i stort i den fortsatta PoD-verksamheten vill NE understryka behovei av stöd i samband med utnyttjande av ny fjärrvärmeteknik. En omfattande utbyggnad av fjärrvärme förutses i energikommissionens förslag. Medelsramama för NE: s område/H ETV ATTENTEKNIK ger inte utrymme för tekniska utvecklingsinsatser av större omfattning för dessa ändamål.

TFD nämnder flera projekt inom transportsektorn vilka f. n. får stöd av delegationen samt anför:

I samband med utvärderingen av projekten kan det eventuellt visa sig motiverat att fortsätta mer praktiskt utvecklade fullskaleförsök vilka kan medföra krav på någon form av prototyper eller demonstrationsanläggningar. Några ställningstaganden till behovet av sådana anläggningar eller lill kostnaderna härför har ännu ej kunnat göras. Behoven bör emellertid kunna preciseras under de närmaste åren. Det bör även framhållas att ytterligare projekt, i första hand på kollektivsidan, kan komma till stånd under de närmaste åren vilka också kan medföra behov av PoD-anläggningar.

KTH (energinämnden) påpekar atl det kan finnas behov av stöd till andra lyper av anläggningar än f n.:

Såsom instmktionerna för stöd till pilot- och demonstrationsprojekt är utformade, lämnas stöd enbart till anläggningar och metoder, som är tekniskt sett färdigutvecklade och i stort sett även kommersiellt färdiga för marknadföring. Delta innebär bl.a. att de efter ett stöd från SIND om maximall 50% av anläggningskostnaden skall uppvisa en lönsamhet. Detla leder till atl projekt som syftar lill tillämpning längre fram i tiden inte kan få något stöd, eftersom sådana projekt p.g.a. sin storlek inle ryms inom de ramar, som andra programorgan, exempelvis STU, NE, förfogar över. En ny typ av pilot- och demonstrationsanläggnigar måste lillskapas, där nya processer kan utprovas, trots att de inte kan antas bli ekonomiska, framför allt på grund av att de tillämpar nya och avancerade teknologier, men även därför alt de syfiar lill användning av inhemska bräslen, vilka inte blir konkurrenskraftiga förrän exempelvis olja inte finns tillgänglig längre. Situationen är särskilt besvärande för akademiska forskningsinstitutioner, vilka inte har personella eller ekonomiska resurser alt bedriva en utveckling, annat än i laboratorieskala. Detta leder till att många intressanta och värdefulla uppslag kvävs i sin linda på grund av avsaknaden av ekonomiska resurser.

I industriverkets utredning finns ett kort avsnitt om den framtida finansieringen av PoD-anläggningar. Man nämner där möjligheten att komplettera nuvarande stöd med ett lån. ev. med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.4   Industridepartementet 307

Industriverket tar dock inte ställning till denna fråga i rapporten. De remissinsianser som tagit upp frågan, redovisar en positiv inställning till en sådan förändring. STU anför:

Finansieringen av PoD-projekt sker i dag genom bidrag med upp till 50% kostnadstäckning. SIND tar upp frågan om en utbyggnad av finansieringen med någon typ av lån med villkoriig återbetalningsskyldighel. STU anser att denna typ av lån kan vara ett bra sätt att få till stånd PoD-projekt.

Liknande synpunkter framförs av NED, SCPF och universilelei i Lund (lekniska fakultetens fakultetsnämnd). Kemikontoret anför i frågan:

Kemikontorel delar industriverkets uppfattning att hittillsvarande energisparstöd på sikl bör läggas om från nuvarande fördelning lill att i huvudsak omfatta PoD-anläggningar och liknande projekt, där de ekonomiska riskerna kräver slatligt stöd för att projekten verkligen skall kunna realiseras. Allteftersom företagen kunnat anpassa sin utmstning till den nya. mångdubbelt högre, prisnivå som inträdde för energiråvaror 1973/74 synes det rimligt att stödet för sådana anpassningsätgärder minskas till förmån för processanläggningar och nya metoder. Här är ofta PoD-anläggningar nödvändiga mellansteg — inte sällan av osäker och ekonomiskt riskfylld karaktär. Kemikontoret saknar ett klarare ställningstagande från ulredningen till kompletterande stödformer av typen statliga lån med låg ränta och återbetalningsskyldighel i proportion till projektets framgång eller liknande.

Även DFE tar upp denna fråga:

1 SlND:s utredning nämns möjligheten all den nuvarande formen för stöd till PoD-projekt — dvs. med upp till 50 procent av projektkostnaden -kompletteras med lån. Syftet med en sådan komplettering skulle enligt utredningen vara att kunna anpassa formen för slöd till olika karaktär och storiek för aktuella PoD-projekt. Enligt DFE är det viktigt att denna fråga om olika stödformer ses över såsom anges i utredningen.

Statens vatienfallsverk framhåller:

Utredningen behandlar bidragsverksamhetens framtida inrikining och framhåller att en översyn av stödsystemet kan komma att komplettera hittillsvarande stödformer med någon typ av lån. Detta instämmer Vallenfall hell i och menar att lånevillkoren så långt möjligt bör anpassas till den lönsamhet en ålgärd kan bedömas fä.

2.4 Resultatspridning

Frågan om hur resultaten av de PoD-projekt, som bedrivs med stöd från industriverket, skall föras vidare i så stor omfattning som möjligt, diskuteras av NFR, UHÅ, KTH, universitetet 1 Lund, NE. Studsvik Energileknik AB och SCPF.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.4   Industridepartementet 308

UHÅ framhåller belydelsen av en effekliv information om de genomförda och planerade PoD-projekten. så att kännedom om ny teknik för energihushållning snabbt sprids till berörda inom industri och offentlig förvaltning. Studsvik EnergUeknik AB anser alt den aktuella rapporten fyller en viktig uppgift som informationskälla. Liknande synpunkter förs fram av NE. Universitetet i Lund (lekniska fakultetens fakulieisnämnd) gör bedömningen att ytteriigare informationsinsatser krävs:

En kortfattad teknisk beskrivning av varje projekt ingår. Syftet med denna del av utredningen är förmodligen att kunskapen skall överföras till andra industrier som vägledning i nyprojektering och ombyggnadsarbete i energibesparande syfte. Det torde vara nödvändigi att göra denna information mer riktad till de enskilda industrierna om detta syfte skall uppnås.

SCPF anser att frågan om spridning av resultaten borde diskuterats ytteriigare i utredningen:

Utredningen framhåller på olika ställen att dess beräkningar av de möjliga spareffekterna på 5-10 års sikt eller längre förutsätter, att den kunskap som PoD-anläggningarna genererar sprids till alla företag inom samma bransch, varvid icke inräknats den sparpotential som föreligger om den nya lekniken appliceras också i företag utanför den specifika branschen. För trovärdigheten i de akluella kalkylern blir det då angeläget kunna göra sannolikt, att de nya teknikerna sprides snabbt och kommer till bred praktisk tillämpning. Det synes oss mot den bakgrunden att utredningen borde ha ägnat något utrymme åt en diskussion på vilka sätt som SIND och industrins organ m. fl. kan medverka till att de nya teknikema får ett snabbt genomslag ute i industrin. För SCPF:s del vill vi anmäla att vi i eget intresse skall ta en överiäggning härom i vår energikommitté.

Ett särskilt problem i sammanhanget tas upp av KTK (fakuhetsnämnden och sektionsnämnden K). Efter en diskussion om utvecklingsarbetet av en membranmetod för kloralkalianalys, som nämns i rapporten, anförs:

Detta utvecklingsarbete är omgärdat av rigorösa sekretesskrav beträffande know-how, patentansökning m. m. Den osökta frågan är givetvis hur Industriverket försäkrat sig om att resultaten av bidraget lill Uddeholmsanläggningen skall kunna vinna spridning inom svensk industri med hänsyn till den hårda konkurrensen mellan de fä multinationella storföretag som behärskar detla viktiga teknikområde med ett nät av licensöverkom-melser över hela väriden.

2.5 Samordning med annan stödverksamhet

Frågor om samordning med andra program för stöd till FoU- och PoD-verksamheten diskuteras av NFR, BFR, NE, DFE, STU och Studsvik Energiteknik AB.

BFR anför:

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.4   Industridepartementet 309

1 avsnitt 3.1 anges att SIND:s bidrag bl.a. kan avse energibesparande åtgärder inom näringslivets byggnader. Detta exemplifieras med åtgärder såsom förbättrad isolering, förbättrat värmesystem, återvinning av värme ur frånluft. Sådana åtgärder inom näringslivets byggnader kan också komma ifråga för stöd från BFR. Detta lämnas med helt andra villkor än SIND:s bidrag.

Eftersom det kan vara utomordentligt svårt att bedöma vad som är en åtgärd för att spara energi i en industriell process, och vad som är en åtgärd för att spara energi vid en byggnads klimatisering är det lämpligt att detta gränsområde kan täckas såväl från SIND som från BFR. Detta bör rimligen innebära ökade möjligheler atl få till stånd önskvärd energibesparing. BFR anser därför att det inte finns anledning att sträva efter att harmoniserna bidragsreglerna. De fyller olika funktion och bör därför ha olika utformning. Genom att SIND är representerat i rådels prövningsnämnd, där samtliga experimentbyggnadsärenden behandlas, underlättas diskussionerna om samfinansiering och eventuell överföring av ett ärende. Detta har hittills varit aktuellt endast i några fall.

BFR berör också samordningen mellan en eventull lånemöjlighet för PoD-anläggningar via industriverket och BFR:s lånesystem:

BFR vill med anledning härav påpeka, att den situationen kan uppstå att inom ett begränsat ansvarsområde både SIND och BFR kan ge lån för samma typer av åtgärder. Detta medför då att ökat ansvar för båda organisationerna att tillse all en dubbelflnansiering inte kan förekomma. Detta löses smidigast genom SlND:s representation i rådets prövningsnämnd.

NFR efterlyser ett vidgat samarbete:

Det kan på goda grunder antas att brist på kunskap inom grundläggande områden hindrar, försenar och fördyrar genomförande av många teknikinnovationer. En katalog över sådana bristområden skulle kunna ge en stimulans för forskare atl angripa grundläggande problem av direkt relevans för de tillämpade och därvid kunna påräkna stöd från rådet, som ju har särskilda medel för "energirelaterad grundforskning". En jämförelse mellan projekt stödda av rådet och projekt upptagna i föreliggande utredning visar en obetydlig "minsta gemensamma nämnare". Till en del kan detta förklaras med att ca hälften av prototyperna och demonstrationsanläggningarna (PoD) riktar sig mot bättre värmeekonomi och att eventuell grundforskning här ligger långt från de tekniskt bearbetade tillämpningarna.

För metodorienterade, pågående såväl som nya PoD, riktade mot ny teknik och nya processer etc., skulle enligt rådets mening en ökad kommunikation mellan tekniker och forskare kunna ge uppslag till projekt av intresse såväl för forskning som för den teknik vars målsättning är atl spara energi åt landet.

NE framhåller att kopplingen mellan NE:s verksamhet och SIND:s stöd till PoD-anläggningar fordrar ett nära samarbele. Formerna för delta är

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.4   Industridepartementet 310

enligt NE uppbyggda. Nämnden påpekar särskilt att samarbetet under det senaste året intensifierats inom området förbränningsteknik. NE anför vidare:

Utredningen redovisar inte förslag till förändring av de nuvarande finansiella formerna och övriga villkor för PoD-stöd men anger alt sådana förslag är att vänta. Dessa frågor har relation både lill energiforskningsprogrammet och till möjliga nya former för kollektiv energiproduktionsforskning mellan staten och energiproduktionsbranschen. NE har i sin anslagsframställning för 1979/80 anmält sin avsikt att under innevarande budgetår studera sådana möjligheter och framlägga ett förslag till regeringen.

STU anger att man har god kännedom om de projekt som SIND ger stöd till samt att SlND:s och STU:s inriktningar överensstämmer.

DFE påpekar att gränserna mellan forskningsprogrammet och SlND:s PoD-stöd i viss utsträckning är oklar samt fortsätter:

För forskningsprogrammet gäller detta i första hand de delar som STU och NE ansvarar för. Allteftersom energiforskningsprogrammei fortskrider kan dessutom i ökad utsträckning stöd till PoD-projekt bli akluella. Under innevarande treårsperiod 1978/79—1980/81 kommer uppskattningsvis drygl 100 milj. kr. från energiforskningsprogrammei att utgå för slöd till siörre försöksanläggningar. 1 STU:s och NE:s anmälan till industridepartementet om behov av medel från denna anslagspost redovisas flera projekt som alternativt kunde erhålla slöd från SIND. Mol den bakgrunden bör enligt DFE en närmare samordning ske mellan å ena sidan STU och NE och å andra sidan SIND vid bidragsgivningen till PoD-projektet.

Studsvik Energiteknik AB tar också upp en fråga av samordningskaraktär:

En del av projekten inom massa och papper avser produktion av olika slags bränslen ur skogsavfall. Här förefaller vara en överiappning mellan forskningsprogrammen energianvändning i industrin och inhemsk bränsleproduktion ur biomassa. Vi förutsälteratt en samordning mellan programmel har skett.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5    Industridepartementet 311

Bilaga 1.5

Naturgasfrågan

Innehåll

Rapport 1978-09-15 till industridepartementet i naturgasfrågan

Utdrag ur rapport avgiven av Swedegas AB

0 Inledning och sammanfattning....................................... . 314

1 Motiv för naturgas i det svenska energisystemet .......... 316

1.1 Hushållning  .............................................................. 316

1.2 Försörjningstrygghet   .............................................. 316

1.3 Miljö och säkerhet   ................................................... 319

1.4 Naturgasens uthållighet ........................................... 319

3 Skiss till ett svenskt naturgassystem   ........................... 320

3.1  Imporlmodeller ........................................................ 321

3.3 Röriedningsnät och marknad inom Sydgasområdet  322

3.3.1 Marknad   ........................................................ 322

3.5 Beredskapslagerfrågan   .......................................... 323

3.5.4 Slutsatser......................................................... 323

4 Avtalssituationen ........................................................... 324

4.1 Västtyskland   .......................................................... 325

4.2 Danmark   ................................................................. 327

5 Ekonomi   ....................................................................... 328

5.1 Sydgasprojektet   .................................................... 328

5.1.1.......................................................................... Investeringar       328

5.1.1.1 Investeringar och deras geografiska fördelning   . 328

5.1.1.2 Fördelning på intressenter  .................... 329

5.1.1.3 Tidsfördelning   ....................................... 329

5.1.2.......................................................................... Samhällsekonomisk kalkyl            330

5.1.2.1  Beräkningsmetodik   ............................ 330

5.1.2.3 Resultat enligt grundalternativet  ......... 331

6 Konsekvenser för övriga energisystem m.m................... 332

6.1 Sammanfattning   ..................................................... 332

Utvärdering 1978-10-09 av "Rapport 1978-09-15 till industridepartementet i naturgasfrågan"

Sammanfattning av utvärdering utarbetad på uppdrag av industridepartementet av G. Bergendahl och N. Elam

1 Försörjningsläge............................................................. . 333

2 Tidplan för Sydgas-projektet  ......................................... 335

3 Marknadsförutsättningar för Sydgas-projektet .............. 335

4 Regionala konsekvenser ................................................ 336

5 Ekonomiska kalkyler   ..................................................... 336

6 Miljöeffekter ................................................................... 337

7 Beredskapslagring  ........................................................ 338

8 Slutsatser........................................................................ 338

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 312

Yttrande 1978-11-13 över G. Bergendahls och N. Elams utvärdering

Uldrag ur yttrande avgivet av Swedegas AB

1 Energiförsörjnings- och vissa samhällskonsekvenser   ..   340

1.1                                                                                   Försörjningsläget             340

1.2 Regionala konsekvenser   ........................................ 342

1.3 Miljöeffekter   ........................................................... . 342

2 Tidplanen   ..................................................................... . 343

3 Sydvärmeprojektet   ...................................................... . 343

4 Ekonomisk värdering   .................................................... . 344

5 Fortsatta utredningar   ................................................... 346

6 Avslutande synpunkter................................................... . 347

Remissyttrandena

1 Remissförfarandet   ....................................................... 348

2 Allmänna synpunkter   ................................................... 348

3 De ekonomiska kalkylerna ............................................. 352

4 Försörjningstrygghet och beredskap   ........................... 353

5 Miljöeffekter ................................................................... 357

6 Regional- och sysselsättningspolitiska effekter   ........... 358

7 Övriga frågor   ............................................................... 359

Introduktion av naturgas i Sverige: en översikt av industri- och sysselsättningspolitiska effekter

Sammanfattning ur utredning från statens industriverk genomförd av

Norconsult A/S (SIND PM 1978:4) ..................................... 360

Raport 1979-01-20 till industridepartementet i naturgasfrågan

Utdrag ur rapport avgiven av Swedegas AB

O Inledning och sammanfattning..................................... 361

0.1  Allmänt................................................................... 361

0.2 Västgasprojektets utformning   .............................. 362

0.3 Ekonomi .................................................................. 362

0.4 Organisation av kommersiell verksamhet   ............. 364

2 Avtalssituationen .......................................................... 365

2.1 Ruhrgas   ................................................................ 365

2.3 Sonatrach ............................................................... 366

2.3.1 Avtalstextens bakgrund   ................................ 366

2.3.2 Avtalstid   ........................................................ 366

2.3.3 Kvantitet  ........................................................ 366

2.3.4 Leveransperiodens början   ............................ 367

2.3.5 Priser ,............................................................. 367

2.3.6 Prisrevidering m.m........................................... 368

2.3.7 Leveransort   .................................................. 368

2.3.8 Transport m. m................................................. 368

2.3.9 Villkor för avtalets giltighet  ............................ 368

6 Olika tillförselalternativ för naturgas  ........................... 369

6.2........................................................................... Belydelsen av att basera naturgasverksamheten på Ruhrgas-
projeklei .................................................................. 369

7 Rörledningsnät och marknad i Västgasområdet  .......... 369

7.1 Marknad ................................................................. 370

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 313

8 Ekonomi för Västgasprojektet............................. 371

8.2 Samhällsekonomisk kalkyl   ........................... 371

8.2.3 Resultat   ............................................ 371

8.2.4 Diskussion av resultatet   ....................... 371

9 Ekonomi för Sydgas- och Västgasprojekten .......... 372

9.1 Investeringar ............................................. 372

9.2 Samhällsekonomisk kalkyl   ............................ 372

9.4 Hopkoppling av Västgas- och Sydgassystemen        373

10 Landskronaprojektet ........................................ 374

11 Beredskapslagringsfrågan................................... 375

11.2 Beredskapslagringskostnader i den samhällsekonomiska kal
kylen ....................................................... 375

12                                                                     Miljöaspekter      376

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 314

Rapport 1978-09-15 till industridepartementet i naturgasfrågan

Utdrag ur rapport avgiven av Swedegas AB Inledning och sammanfattning

Frågan om införande av naturgas på svenska energimarknaden behandlades första gången mer ingående av utredningen om rörtransport av olja och gas, UROG. 1 sitt slutbetänkande (SOU 1972:25) konstaterade UROG atl förutsättningarna för naturgas "var gynnsamma nog för att vissa förberedelser borde vidtagas". Även den av regeringen tillsatta Naturgasdelegationen konstaterade i sin slutredovisning till Industridepartementet 1975-06-18 att naturgasfrågan borde klarläggas ytterligare. Delegationen bedömde att ett naturgasprojekt svårligen kunde gå ihop kommersiellt, atl en merkostnad om ca 5: -/Gcal — "40 å 80 kronor per ton substituerbar olja" - var trolig samt att förhandlingar erfordrades för att bringa ytterligare klarhet i frågan. Enligt riksdagsbeslut bildades 1976-07-01 det halvstaUiga Swedegas AB, som därefter bedrivit utrednings- och förhandlingsarbete. En arbetsgrupp inom Industridepartementet lämnade i en PM 1977-12-08 vissa synpunkter och förslag till vidare utredning av bl. a. modeller för en naturgasintroduktion av rörbunden gas och LNG. Energikommissionen, som avlämnade sitt huvudbetänkande (SOU 1978: 17) i februari 1978, förutsatte i tre av de framlagda fyra alternativen en begränsad introduktionskvantitet naturgas.

Swedegas förhandlingar har resulterat i ett 20-årigt ramavtal med det ledande västtyska gasbolaget Ruhrgas AG. Detta avtal omfattar bl.a. leveranser av 1,2 miljarder m naturgas, motsvarande ca 1,2 miljoner m' olja, till Sverige och anläggande av en gemensam gasledning genom Nordtyskland till tysk/danska gränsen. Avtalet förlorar sin giltighet om ej den svenska regeringen godkänner detsamma senast 1979-06-30. Sådant godkännande är i sin tur avhängigt danskt godkännande av transitering av gasen genom Danmark.

Regional distribution och marknadsföring av gasen i Sverige utreds av regionala dotterbolag till Swedegas. Ett av dessa, AB Sydgas, har förberett distribution och marknadsföring i södra Sverige av gasen från Ruhrgas.

Denna rapport omfattar huvudsakligen Swedegas redovisning till Industridepartementet om fömtsättningama för en naturgasintroduktion i början av 1980-talet baserad på Ruhrgasavtalet.

Den ekonomiska utvärderingen visar att oljepriset i Malmö i utgångslägel ligger på ungefär samma nivå som naturgaspriset i Emden enligt Ruhrgasavtalet. Den kapilaliserade merkostnaden för gas jämfört med olja kan därför mycket grovt anges som investeringen för rörledningen Emden-Malmö till den del denna belastar projektet i form av transportavgifter. Denna investering uppgår till storleksordningen en miljard kronor.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 315

Enligt mer detaljerade beräkningar baserade på Energikommissionens antaganden om en real kalkylränta på 4 % och en real oljeprisstegring på 3,5 %/år under kalkylperioden, år 1977 till år 2002, blir merkostnaden ca 10 % vid en samhällsekonomisk bedömning av naturgasprojektet jämfört med fortsatt oljeanvändning. Uttryckt i lågsvavlig eldningsolja 4 motsvarar detta, i dagsläget, 4:50 kr./Gcal (eff) eller ca 40 kr./m.

Samtliga samhällsekonomiska "intäkter" är inte gripbara vid försäljning av gasen till kunder. Kunder med samma uttagsvolym gas men med olika alternativ bränslekostnad fömtsattes t. ex. betala samma pris för gasen. Det verkliga medelsbehovet för stöd av gasprojektet blir av sådana skäl större än den beräknade samhällsekonomiska merkostnaden. För att klarlägga detta har särskilda medelsbehovsberäkningar utförts på företagsekonomiska grundvalar. Ett antal alternativ presenteras. Gmndalternativet -med kommersiell finansiering upp till 80 % av investeringsbeloppet - visar ett till nuvärde uträknat stödbelopp på 1 235 Mkr. Mot detta belopp kan ställas gasintäkterna med ett nuvärde under samma 20 års period uppgående till ca 10000 Mkr. Uttryckt i lågsvavlig eldningsolja 4 motsvarar stödbeloppet ca 6:50 kr./Gcal (eff) eller ca 60 kr./m.

Internationellt bmkar kalkyler för naturgasprojekt baseras på 25 å 30 års leveranser trots att bindande leveransavtal i allmänhet ej finnes för så långa perioder. Utvärderingen av Sydgasprojektets ekonomi har emellertid baserats på leveranser av naturgas i 20 år. Kalkylen utgår från att Swedegas endera utnyttjar optionen i Ruhrgasavtalet om oförändrade leveranser i 8 år efter 1993, då leveransavtalet upphör, eller att Swedegas inköper gas från annan leverantör.

Det ekonomiska resultatet är mycket beroende av oljeprisutvecklingen och i rapporten belyses detta närmare i olika utvecklingsalternativ. Ju högre oljepriset blir desto bättre blir resultatet för gasprojektet och vice versa.

I grundalternativet har räknats med skattemässig neutralitet mellan olja och naturgas och oförändrade kostnader för beredskapslagring. Till miljövinster, förbättrad försörjningstrygghet eller andra ej kommersiellt gripbara faktorer har hänsyn ej tagits.

En sammanställning av bedömningar har gjorts av gasens miljövärde jämfört med dagens oljeförbmkning. Denna sammanställning visar för Sydgasområdet att naturgasens miljöfördelar kan vara en väsentlig faktor vid den samhällsekonomiska bedömningen av projektet. Detta förhållande bör dock avvägas mot andra sätt all uppnå samma miljöfördelar.

1 rapporten redogörs vidare för modellstudier för 4 å 5 miljarder m' naturgas, motsvarande ca 4 ä 5 miljoner m' olja, i västra och östra delarna av landet bl. a. baserade på pågående förhandlingar och diskussioner med potentiella leverantörer. Studierna har utförts enligt de synpunkter som framförts av ovannämnda arbetsgrupp i Industridepartementet. Utredningar om förutsättningarna för naiurgasintroduktion i dessa områden pågår.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 316

Ställningstagande till Ruhrgas/Sydgas-projektet påverkas emellertid ej direkt av dessa förutsättningar.

1   Motiv för naturgas i det svenska energisystemet

Viktiga ledmotiv för svensk energiförsörjning är hushållning, försörjningstrygghet samt miljö- och säkerhetshänsyn. Nedan diskuteras naturgasens möjligheter att motsvara dessa ledmotiv.

1.1      Hushållning

De påvisade naturgastillgångarna på jorden torde energimässigt vara ungefär lika stora som de påvisade oljetillgångama', medan den årliga konsumtionen f n. begränsas till ca 1/3 av oljekonsumtionen. Även om användningen av naturgas ökar, kan man räkna med att naturgas, vilken lätt kan ersätta olja som energikälla, har dubbelt så lång uthållighet som oljetillgångarna. Övergång till naturgas innebär således, att man minskar användningen av den mer begränsade och samtidigt lättare iransporterbara och mer universellt användbara energitillgången oljan. Naturgas förlänger oljeepoken.

Naturgasens egenskaper gör det ofta möjligt att uppnå något högre verkningsgrad än vid användning av andra bränslen. Ibland kan genom naturgasen billigare och mer effektiva processer komma till användning inom industrin. Sålunda kan naturgas användas direkt som värmekälla i vissa processer, och ånga som distributionsform för energi inom processen undvikas. Det må dock noteras att vid konvertering av befintliga anläggningar till naturgas i undantagsfall en verkningsgradsförsämring erhålles, genom att anläggningarna från början konstmerats för annat bränsle. 1 andra fall kan såväl energi som andra råvaror och arbete inbesparas genom den minskade kassation av färdigprodukter, som är möjlig vid naturgasanvändning.

1.2      Försörjningstrygghet

Ett av målen för energipolitiken - kanske det väsentligaste - är att minska dagens stora oljeberoende. Hushållnings- och sparåtgärder kan inte ensamma leda till eftersträvad måluppfyllelse. Delar av oljeförbmkningen måste ersättas med andra energislag. Idealet härvid vore en substi-tuering av oljan med inhemska energibärare, förnyelsebara och andra. En

' 1978 uppgick de påvisade naturgasreserverna i väriden till 73000 miljarder m, vartill kommer ca 157000 miljarder m' möjliga reserver, motsvarande ungefär lika många milj. molja.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 317

omläggning av dagens energisystem i sådan riktning kräver emellertid lång tid på grund av både de många, i systemet inbyggda, tröghetsfaktorema och det omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, som krävs för nya inhemska energislag, innan dessa i någon väsentligare utsträckning kan ta över oljans roll. Denna energibärare kommer därför att ännu länge dominera den svenska energibilden, ett förhållande som klart belyses i Energikommissionens betänkande.

Mer än 2/3 av oljetillförseln till Sverige kommer - direkt och indirekt via västeuropeiska raffinaderier — från OPEC-länderna och därav merparten från Mellersta Östern-området. Även om egen prospekteringsverksamhet och ansträngningarna att öka importen av nordsjöolja krönes med framgång, torde beroendet av olja från politiskt mindre stabila länder bli markant under ännu lång tid. 1 detta perspektiv framstår det som angeläget atl för täckande av det resterande importbehovet av energi söka också andra källor än oljan. En sådan möjlighet kan naturgasen erbjuda.

De möjliga importalternativen vad gäller naturgas är via rörledning eller tillförsel sjöledes i form av LNG. Swedegas har genom förhandlingar med presumtiva säljare, det västtyska Ruhrgas AG respektive Sonatrach i Algeriet penetrerat båda tillförselalternativen. Vad gäller tillförseltryggheten hos de respektive altemativen må följande anföras.

Inköp av naturgas från Ruhrgas AG fömtsätter tillförsel till Sverige genom rörledning via Danmark. Ett svenskt naturgassystem kommer därigenom att bli direkt sammankopplat med det redan nu väl utbyggda västeuropeiska rörledningsnätet för naturgas. Detta sträcker sig i början av 1980-talet från Nordsjön till Medelhavet och från Atlanten till Österrike och Tjeckoslovakien med förgreningar in i Sovjetunionen. Det har anslutning till de stora naturgasförekomsterna i Nordsjön, på "kontinenten", i Sovjetunionen, i Iran och över flera LNG-mottagningshamnar, även till Nordafrikas naturgasreserver. Visserligen kommer tillförseln från OPEC-länderna att öka under 1980- och 1990-talen, men kompletterande import från exempelvis Canada är inte helt uteslutet. Naturgastillförsel är sålunda möjlig från vitt skilda källor men framför allt från områden, med vilka Sveriges förbindelser av skilda slag sedan gammalt är väl utvecklade.

Gasnätet ger möjligheter till lagring av gas, belastningsutjämning, gasbyten, lån av gas osv., vilket sammantaget avsevärt minskar riskerna för störningar i gasleveransema. En försening av leveranserna från Ekofisk-området med mer än ett år kunde sålunda kompenseras med tillfälliga leveranser från andra källor anknutna till det kontinentala nätet så att leveranserna till de slutliga kunderna blev opåverkade.

Tillförselbilden i nuläget domineras helt av naturgasproduktionen inom Västeuropa. Även om vid successivt stigande energikonsumtion andelen västeuropeisk naturgas kommer att minska, förväntas denna dock i varje fall under innevarande århundrade komma att svara för merparten av det västeuropeiska tillförselbehovet. Detta innebär att tillförselbilden till Sve-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 318

rige ur trygghetssynpunkt otvivelakrigt måste bedömas vara förmånligare för rörimporterad naturgas än förde hittills konventionella petroleumkvaliteterna. För dessas del torde nämligen vid beaktande av koncentrationen av världens råoljeförekomster till de politiskt instabila områdena i Mellersta Östern en motsvarande tillförseltrygghet aldrig kunna uppnås. För denna sin bedömning av den förmånligare tillförselsituationen för naturgasens vidkommande vill Swedegas också åberopa de klausuler i det föreliggande avtalet med Ruhrgas AG rörande företagets leveranser vid eventuella bristsituationer.

Jämfört med import av naturgas genom ett med det västeuropeiska pipelinesystemet anknutet inhemskt rörsystem kan en uteslutande på LNG-import baserad svensk gasförsörjning inte erbjuda den förbättring av tillförseltryggheten för den importenergi, som Sverige ännu under lång tid framöver kommer att vara beroende av. Visserligen fömtsätter sådan import förutom långsiktiga kontraktsförhållanden med säljaren betydande investeringar av denne i skeppningslandet och kanske också i den fortsatta transportkedjan, m.a.o. ekonomiska bindningar för säljaren, som borde göra denne angelägen att fullgöra avtalade leveranser. Presumtiva kontraktspartners för LNG-import återfinns emellertid företrädesvis inom Mellersta Östern och norra Afrika. Även med beaktande av atl naturgasimport från länder inom det sistnämnda området, närmast Algeriet och Nigeria, inte är beroende av Suez-kanalens tillgänglighet är ändock riskerna för politiskt betingade tillförselstömingar betydande.

En ensidig satsning på direktimport av LNG till Sverige anser Swedegas därför inte bör komma ifråga.

Även om de politiskt betingade osäkerhetsfaktorerna vad gäller tillförsel av LNG kvarstår, kan dock efter det att rörbunden naturgas etablerats, en komplettering av denna med LNG visa sig berättigad. De tillförselaltema-tiv som härvid kan komma ifråga är transitering över lämplig LNG-depå i Västeuropa för gasens vidaretransport till Sverige i existerande rörsystem eller direkt skeppning till importdepå för LNG på svensk botlen. Ur trygghetssynpunkt kan direktimport till Sverige vara att föredraga, eftersom ytterligare en inmalningspunkt tillkommer.

Det bör beaktas att International Energy Agency's program för fördelning av energiresurser (lEP), inte omfattar naturgas. Med beaktande härav och mot bakgrunden av ovan åberopade åtaganden från Ruhrgas AG:s sida avseende gasleverans också i händelse av bristsituationer liksom det förhållandet att merparten av Västeuropas inklusive Västtysklands naturgas-tillförsel under överblickbar framtid väntas emanera från produktionskällor på den västeuropeiska kontinenten, anser Swedegas, att ett genomförande av projektet inte bara bidrar till ökad försörjningstrygghet vid s. k. fredskriser utan även kan yppa möjlighet till viss tillförsel i ett avspärrningsläge. En redan under normala förhållanden via en kontinentansluten röriedning etablerad naturgastillförsel till Sverige stärker sålunda enligt Swedegas mening våra försörjningsmöjligheter i krislägen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 319

Det mä i detta sammanhang noteras att ett utbyggt gasdistributionssystem och till gasanvändning anpassade konsumenter i framtiden kan underlätta introduktionen av inhemska energikällor, såsom biomassa, torv och skogsavfall, liksom också av kol, sedan pågående utveckling av metoder atl framställa gas ur sådana råvaror fått kommersiell status. Även på så sätt kan introduktionen av naturgas i det svenska energisystemet på sikt bidra till en allmänt ökad energiförsörjningstrygghet.

Sammanfattningsvis vill Swedegas understryka att en vidgning av den svenska energilillförseln till att också omfatta naturgas genom en röriedning ansluten till det västeuropeiska naturgasnätet skulle dämpa importen av olja från politiskt osäkra områden och medföra en ökning av leveranssäkerheten genom att denna naturgas under överblickbar framtid i betydande utsträckning kommer från västeuropeiska källor.

1.3      Miljö och säkerhet

Tack vare att naturgasen är praktiskt taget fri från svavel och andra föroreningar är den ur miljösynpunkt överlägsen olja som bränsle. Detta gäller såväl arbetsmiljön, där gasen används, som den yttre miljön. Transporten och distributionen av gas, som sker i nedgrävda rörledningar, innebär också obetydlig miljöpåverkan jämfört med sjö- eller landtransport av olja. Gas som eventuellt läcker ut i naturen stiger upp i atmosfären utan att i allmänhet åstadkomma någon miljöstöming.

Naturgasen är brännbar och i luftblandning i vissa koncentrationer explosiv. Enligt den omfattande internationella erfarenhet som finns kan de risker, som är förenade härmed bringas ned till en mycket låg nivå genom lämpligt utförda och underhållna naturgasinstallationer. Riskerna för stora naturgasolyckor är främst förknippade med transport, hantering och lagring av LNG. Dessa risker kan hållas på en låg nivå med lämpligt valda föriäggningsplatser för terminaler etc. samt med omsorgsfullt utförande och handhavande av fartyg, terminaler etc. Frågan har belysts av Energikommissionen.

Enligt en kanadensisk utredning (Atomic Energy Control Board 1119 Ottawa, March 1978) är de totala konsekvenserna i form av föriorade arbetsdagar ca 250 gånger mindre för ett naturgassystem än för ett oljesystem. För olja beror bortfallet i huvudsak på hälsoeffekter genom emissioner vid förbränningen medan för naturgas skador vid uppförande av anläggningarna dominerar.

1.4      Naturgasens uthållighet

1 underlaget till Energikommissionens rapport konstaterade Swedegas att gasens uthållighet vid dagens förbrukning låg på ca 45 år eller var nära dubbelt så lång som oljans. Siffran baserar sig på de påvisade reserverna.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 320

Sedemera har mer positiva uppgifter framkommit vad avser de s.k. möjliga reserverna.

De naturgastillgångar som idag finns lillgängliga är tillräckliga för att säkra Västeuropas försörjning långt förbi år 2000. De reserver som påvisats och de möjliga reserver, som ännu inte säkrats genom borrningar men uppskattats på grundval av geologiska bedömningar, uppgår enligt "Deutsche Bundesanstalt fur Geowissenschaften und Rohstoffe" till ca 230000 Gm, varav ca 73000 Gm påvisade och resten möjliga. Det är sammantaget 170 gånger den nuvarande årliga naturgasförbmkningen i världen.

Av världens sammanlagda påvisade och möjliga naturgasreserver ligger ca 70% i Västeuropa (inkl. kontinentalsockeln), Afrika, Mellersta Östern och Sovjetunionen, alltså i områden, som vad avståndet beträffar, ligger gynnsammare till för Västeuropa än för de andra stora energiförbmkarna i väriden, dvs. USA och Japan.

Detta innebär, att en försörjning av Västeuropa med gas långt in i nästa århundrade inte behöver sättas i fråga vad mängden beträffar.

Nu existerande kommersiella långfristiga importavtal, som baseras på källor vars omfattning fastlagts med stor säkerhet, sträcker sig i allmänhet in på 1990-talet och delvis förbi år 2000.

Oberoende av vilka uppgifter om naturgastillgångamas storlek som visar sig riktiga, så torde dessa inte påverka den ekonomiska livslängd, 20 år, som används i lönsamhetskalkylen i här presenterat förslag om naturgas-import till Sverige.

Till detta kan läggas att produktion av syntetisk naturgas (SNG) kan komma att förlänga rörledningssystemens ekonomiska livslängd väsentligt. Tillverkning av vätgas ur havsvatten antas bli ett av nästa sekels betydande tekniska framsteg, vilket ytterligare talar för utveckling mot ett samhälle med resurser atl hantera och utnyttja gasformig energi.

Erfarenheter från befintliga naturgassystem visar, att ledningamas livslängd är betydande. I USA finns ca 50 år gamla ledningar i drift. Till detta kan fogas att ledningar nu installeras och underhålls med betydligt effektivare leknik än för 50 år sedan. Några tekniska hinder för en 20-årig ekonomisk livslängd torde sålunda inte fmnas.

3   Skiss till ett svenskt naturgassystem

Föreliggande rapport innehåller huvudsakligen fömtsättningar för ett begränsat svenskt naturgassystem baserat på Ruhrgasavtalet med avsättning av den inledande gasleveransen om 1,2 Gm/år inom Sydgasområdet. 1 enlighet med industridepartementets PM 1977-12-08 får Swedegas även redovisa vissa modeller till ett mera omfattande svenskt naturgassystem.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 321

Dessa modeller är baserade på pågående förhandlingar och diskussioner med potentiella leverantörer. Utredningar om fömtsättningama för naturgasintroduktion enligt dessa modeller pågår. Ruhrgas/Sydgasprojektet påverkas emellertid ej direkt av dessa fömtsättningar.

3.1 Importmodeller

För att en nalurgasförsöijning skall bli så säker som möjligt och konsekvenserna av en stöming minsta möjliga krävs att leveransen sker från flera av varandra oberoende källor och via skilda tillförselvägar. Av tekniskt ekonomiska skäl krävs samtidigt att leveransema från varje källa har en betydande omfattning. Nämnda fömtsättningar är svåra att uppnå i ett isolerat svenskt naturgassystem. I vart fall gäller detta i uppbyggnadsskedet, innan naturgasförsörjningen fatt någon större omfattning.

En rörledningsanknytning till det kontinentala europeiska naturgasnätet med leveranser som är relativt oberoende av tillförseln från någon enstaka gaskälla ingår därför som ett nödvändigi element i tänkbara importmodeller.

För vidare utbyggnader bör leveranser direkt från specifika källor vara en ur ovannämnda synpunkter möjlig väg. Lämplig målsättning för omfattningen av en fullt utbyggd svensk nalurgasförsörjning i slutet av 1980-talet kan i nuvarande utredningsläge skattas till 5 å 6 miljarder m (Gm') per år vilket beräknas motsvara 10 ä 15% av landets dåvarande totala förbrukning av primärenergi.

Gmlår
Gmnden för ett svenskt naturgassystem skulle således utgö- 1,2

ras av Ruhrgas/Sydgasprojektet, vilket innebär anknytning under första hälften av 80-talet till det centraleuropeiska nätet genom leveranser via Nordgatledningen och Danmark till södra Sverige.

Utöver Ruhrgas/Sydgasprojektet skulle man kunna tänka sig följande utbyggnadssteg:

I (under mitten av 80-talet) 1,8
Altemativ 1 LNG från Algeriet landad på svenska västkusten
Alternativ 2 D:o landad i Västtyskland och rörtransporterad

därifrån via Nordgatledningen och Danmark. Alternativ 3 Från Nordsjön i rör via Danmark eller Västtyskland och Danmark.

Alternativ 4 Från Sovjet via europeiska kontinenten och Danmark.

II (under andra hälften av 80-talet) 2 ä 3
I huvudsak samma tillförselaltemativ som i I. Beroende på

teknisk uteckling och eventuella nya naturgasfynd kan alt. med leveranser från Nordsjön via Norge tillkomma ävensom sovjetiska leveranser via Finland och Bottenhavet. Härtill eventuellt också LNG-leveranser till terminal på svenska ostkusten, under förutsättning att LNG-fartyg kan tas in i Östersjön.

Totalt 5 å 6 Gm/år 21   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga l.S   Industridepartementet 322

Utbyggnadsstegen I och II är redovisade enbart för att ange en tänkbar utveckling. Flera av de angivna altemativen är f n. inte tillgängliga. Kvantitetsuppgifterna är inte exakta utan indikerar enbart en tänkt storleksordning. Kombinationer mellan de olika alternativen kan tänkas.

3.3 Rörledningsnät och marknad inom Sydgasområdet

Genom AB Sydgas pågår detaljprojektering av ett rörledningssystem för mottagande och distribution av 1,2 miljarder m'' gas per år inom västra och norra Skåne och södra Halland. Utbyggnaden till 1,2 miljarder m' per år tankes ske successivt under tre år motsvarande vad som avtalats i Swedegas' leveranskontrakt med Ruhrgas AG. (Se 4.1 nedan). Målsättningen är att avsätta denna gaskvantitet på ekonomiskt optimalt sätt med beaktande av gasens miljöfördelar och försörjningstrygghet.

3.3.1 Marknad

Naturgasen kan i första hand ersätta olja som bränsle i framför allt industrier och i kraft värme verk. Genomförda marknadsstudier inom Sydgas utgår därför från förbmkningen av olja hos dessa. Härvid har man i allmänhet utgått ifrån dagens situation. Endast när klara utbyggnadsplaner föreligger har någon ökning fömtsätts. Marknadsstudierna baseras dels på enkäter och för de större konsumentema personliga besök och dels på tillgänglig statistik.

Resultatet av studien, som utgör underlag för utformningen av rörledningsnätet samt intäktsberäkningama under avsnitt 5.1 framgår ur följande tabell. Med hänsyn till ekonomi och optimalt nyttiggörande av tillgängliga gaskvantiteter är målsättningen att avsätta så stor del av gaskvantiteten som möjligt för högvärdiga ändamål. Hit räknas ej kraftvärmeverken. En viss avsättning till kraftvärmeverk är dock önskvärd ur två synpunkter. Importen av naturgas sker av tekniska och ekonomiska skäl med relativt hög åriig utnyttjningstid. För Ruhrgasleveransen uppgår utnyttjningstiden till 6700 tim per år av 8760 tim per år. (Ca 8000 tim per år är ett normalt värde vid leverans direkt från en gaskälla eller vid LNG-leveranser). En så lång utnyttjningstid kan icke utan stora svårigheter uppnås vid normala leveranser till industrin. Ett sätt att uppnå önskad utnyttjningstid är att under någon månad under året då konsumtionen är som störst avbryta eller reducera leveransen till kunder som utan större svårigheter kan övergå till annat bränsle. Kraftvärmeverk och hetvattencentraler är här lämpliga, eftersom endast ett fåtal anläggningar beröres. De har ett alternativbränsle i oljan och kvalificerad bemanning. För att uppnå önskad utnyttjningstid beräknas 200000 ä 250000 m' per år behöva avsättas enligt avbrytbara kontrakt. Under initialskedet innan en mer kvalificerad marknad hunnit byggas upp, räknas med att en större gaskvantitet utnyttjas i kraftvärme-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5    Industridepartementet 323

verk och hetvattencentraler. Dessa anläggningar avses sålunda utnyttjas för att anpassa gaskonsumtionen till leveransen från Ruhrgas AG. Ägarna av dessa anläggningar är delägare i AB Sydgas. Kraftvärmeaggregat i Heleneholmsverket och Öresundsverket i Malmö samt hetvattencentral i Lund fömtsattes konverterade för gaseldning och anslutna till gasnätet.

Miljarder m'/år

Kundkategori/bränsleslag

som ersattes Ärl       2       34567       8       9     10

Industri/Eol + Gasol 0,01 0,03 0,06 0,07 0,07 0,08 0,08 0,09 0,09 0,10

lnd/Eo4LS 0,16 0,54 0,70 0,71 0,72 0,73 0,74 0,76 0,77 0,78

Kraftvärmeverk o hetvatten-

centraler/Eo 5 LS 0,43 0,43 0,43 0,42 0,41 0,39 0,37 0,35 0,34 0,32

Totalt Gm'/år 0,6    1,0    1.2    1,2    1,2    1,2    1,2    1,2    1,2    1,2

Antal kunder 30     137   216   219   221   223   227   229   232   235

varav kraftvärmeverk 33       33333333

Ytterligare potential till anslutning finns i hetvattencentral och planerat kraftvärmeverk i Helsingborg.

Någon avsättning till kondenskraftverk för elproduktion torde ej erfordras.

Först när beslut om naturgasprojektet fattats kan reella förhandlingar om leveranser upptas med tilltänkta kunder. En säkrare bedömning av fördelningen av tillgängliga gaskvantiteter mellan industri och kraftvärmeverk kan då göras, än den försiktiga bedömning som idag ligger till gmnd för det framlagda projektet.

Vid förverkligande av projektet att föra värme från Barsebäcksverket till Qärrvärmenäten i Lund och Malmö (Sydvärmeprojektet) bortfaller en väsentlig del av möjlig gasavsättning till kraftvärmeverk och hetvattencentraler. Sammanfaller förverkligandet av Sydvärme- och Sydgas-projekten tidsmässigt måste delvis andra kraftvärmeverk och hetvattencentraler än här angetts anslutas, samtidigt som gasanvändningen inom industrin snabbare måste byggas upp genom större marknadspenetration eller försöijning av ett större geografiskt område.

3.5 Beredskapslagerfrågan

3.5.4 Slutsatser

Avsikten med beredskapslagring av bränslen är förutom rent militärpoli-tisk att lindra konsekvensema för det svenska samhället av tillfälliga stömingar, politiska eller andra, i energitillförseln. Målsättningen blir då att en viss produktionsnivå skall kunna uppehållas trots störning eller avbrott i energitillförseln.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 324

En introduktion av naturgas i Sverige medför att en del av oljeimporten ersätts med naturgas. Sannolikheten att en stöming i tillförselsystemen för olja och naturgas skall inträffa samtidigt måste betraktas som låg. Då härtill kommer att konsekvensema kan bli begränsade innebär naturgasintroduktionen en ökad försörjningstrygghel som kan motivera minskade krav på beredskapslagring för upprätthållande av samma beredskapsnivå.

Då beredskapslagring ändå är nödvändig skulle man för att undvika de svårigheter som ovan nämnts beträffande beredskapslagring för naturgas kunna tänka sig följande konstruktion. För undvikande av onödiga merkostnader sker beredskapslagringen för naturgas i form av olja men utan kravet att naturgasförbmkare skall ha utrustning som medger användning av denna olja. I händelse av beredskapssituation skulle, för upprätthåll-lande av önskad produktionsnivå i landet totalt, denna olja kunna användas i anläggningar i landet som normalt har olja som bränsle. Man accepterar således stopp i anläggningar som är naturgasförbmkare men innehåller målsättningen för landet som helhet.

Skulle inte ovanstående förfarande vara tillfyllest återstår som möjliga alternativ något av förslagen i punkten 3.5.3 ovan, dvs. att för huvuddelen av förbmkarna för vilka gasleverantören är lagringsskyldig lagra produkter som vid behov kan distribueras via naturgassystemet och användas i ordinarie brännarutmstning. De alternativ som därvid är intressantast är propanlagring i bergmm, marginell utbyggnad av LNG-terminal respektive undeijordisk lagring i akviferer. Skulle en introduktion av naturgas i Sverige senare resultera i import av LNG förefaller altemativet med beredskapslagring i form av LNG att vara mest rationellt.

Att investera 100 Mkr i en spaltgasanläggning som kanske aldrig kommer atl användas förefaller inte vara rationellt. Underhållsinsatserna för att hålla en dylik anläggning i sådant skick att den vid behov med kort varsel kan tas i drift blir sannolikt också resurskrävande. I LNG-alternati-vet blir beredskapslagringen en integrerad del av terminalen i övrigt och det kan inte uteslutas alt samordningsvinster mellan beredskapslager och driftlager kan erhållas.

För att inte beredskapslagerfrågan skaU komma att försämra möjligheterna för en introduktion av naturgas i Sverige är det således av yttersta vikt att kraven som stäUs på beredskapslagring verkligen motsvarar den målsättning samhället har med åtgärderna.

4   Avtalssituationen

Mot bakgrund av ovan redovisade bedömningar har Swedegas, i syfte att så långt möjligt förbereda introduktion i Sverige av naturgas, tagit upp diskussioner med berörda organ och företag i bl. a. Västtyskland, Danmark och Algeriet. Dessa diskussioner, som alla skett och sker med

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 325

förbehåll för regeringens godkännande, har såvitt angår de tre nämnda länderna övergått till förhandlingar om avtal om inköp och transport av naturgas till Sverige.

1 fråga om Västtyskland har, såsom lidigare meddelats, förhandlingama resulterat i avtal med ett av de ledande naturgasföretagen på kontinenten, Ruhrgas AG, i Essen. Den västtyska regeringen har ställt sig positiv till Swedegas avtal med Ruhrgas.

Vad angår Danmark är förhandlingarna om ett transportavtal i ett slutskede och erforderliga avtal, som bl. a. säkrar transporten över danskt territorium av gas från rörsystem i Västtyskland, väntas bli träffade under hösten 1978 med det danska statsägda bolaget Dansk Olie & Naturgas A/S (DONG).

Förhandlingarna med Algenet om leveranser av flytande naturgas (LNG) är likaledes i ett slutskede och avtal därom väntas bli träffat under hösten 1978 med det algeriska statsägda företaget Sonatrach S/A.

Nedan följer i avsnitten 4.1 -4.4 korta sammanfattningar av innehållet i hittills träffade avtal, vid förhandlingarna framkomna avtalsförslag eller diskuterade principlösningar.

4.1 Västtyskland

Swedegas och Ruhrgas AG (Ruhrgas) träffade den 29 maj 1978 ett 20-årigt fram till 2001-09-30 ramavtal om naturgasfrågor jämte överenskommelser i olika detaljfrågor. Avtalskomplexet, som för sin fortsatta giltighet fömtsätter den svenska regeringens godkännande senast 1979-06-30, innehåller en mångfald element, för vilka nedan lämnas en sammanfattande redogörelse. Avtalskomplexet ingår in extenso som bilaga till denna rapport.'

Genom avtalen har överenskommits i detalj om byggandet av en gemensam gasledning, Nordgat-projektet, till dansk-tyska gränsen med anknytning till det centraleuropeiska nätet. Vidare tillförsäkras Swedegas dels gasleveranser från Ruhrgas, dels ock rätt att via Ruhrgas rörledningsnät få transitera gas som Swedegas kan komma att inköpa från Sovjetunionen eller från Algeriet i form av LNG. 1 vad avser LNG åtar sig Ruhrgas att svara för förångning i den planerade förångningsanläggningen i Wilhelms-hafen, i vilken Ruhrgas kommer att ingå såsom delägare. Parterna är också överens om samverkan för leveranser av gas från norr till söder, ävensom viss annan samverkan inom gasområdet, allt i syfte att knyta samman nordiska och då främst svenska röriedningssystem med kontinentens rör-ledningssystem. Leveranserna från Ruhrgas, vilka skall börja 1981-10-01, eller om Swedegas så önskar, 1982-10-01, avser en platåmängd om 1,2

'Ej bifogad här.

Nordgat = Nordeuropäische Gastransportgesellschaft mbH.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 326

Gm'/år med en upptrappning till nämnda nivå från 0,6 Gm' under första tolvmånadersperioden och 1,0 Gm' under nästkommande tolvmånadersperiod. Avtalet om dessa leveranser innehåller detaljerade bestämmelser om leveransplats, leveranstid, kvalitet, pris, betalningsvillkor m.m. Leveransavtalet löper för en tid av tolv år och rörande återstående åtta år fram till år 2002 skall, när Ruhrgas anskaffar ny rörledningsgas eller i övrigt så kan, leveranserna fortsätta på oförändrade villkor, fömtsatt att Ruhrgas ej förorsakats merkostnader för den nya röriedningsgasen.

För att möjliggöra Ruhrgas gasleveranser till Swedegas samt en framtida transitering till Sverige av exempelvis sovjetisk gas och förångad LNG kommer en särskild gasledning (med tillhörande anläggningar och utmstning) att byggas från trakten av Bunde i Västtyskland nära den holländska gränsen till en punkt på den tysk-danska gränsen vid Flensburg altemativt Puttgarden-R0dby. Denna ledning, som får anknytning till Ruhrgas röriedningssystem i trakten av Bunde, skall ägas av ett leasingbolag (nedan kallat leasingbolaget), särskilt bildat för ändamålet av ett av ledande västtyska banker ägt centralt leasingföretag, KG Allgemeine Leasing GmbH & Co. För finansieringen av byggandet av den nya ledningen kommer leasingbolaget att upptaga syndikerade lån från banker och finansinstitut. Svenska banker och finansinstitut äger rätt att delta i sådana syndikerade lån. Ruhrgas och/eller Swedegas får icke ha några gemensamma ekonomiska intressen med leasingbolaget, som alltså fömtsattes stå helt fritt från Ruhrgas och Swedegas.

Ruhrgas och Swedegas har tillsammans bildat ett västtyskt bolag. Nord-gal Nordeuropäische Gastransportgesellschaft mbH. I detta bolag äger Ruhrgas 51 % och Swedegas 49% av andelarna. Nordgat skall för leasingbolagets räkning svara för anläggandet av den nya ledningen (Nordgatledningen) från trakten av Bunde till tysk-danska gränsen. Vidare skall Nordgal på långfristigt leasingavtal förhyra Nordgatledningen från leasingbolaget och ansvara för driften och underhållet av densamma.

Byggandet av Nordgatledningen förutsätter svensk statsgaranti, vilket kommer att medföra gynnsammast möjliga externa finansiering.

För att erhålla ur alla synpunkter bästa utnyttjande av Nordgatledningen kommer den alt användas för gastransporter för såväl Swedegas som för Ruhrgas räkning med viss prioritet för transport av Swedegas kvantiteter enligt leveransavtalet. För transportema gäller ekonomiska principer, varom parterna redan enats och transporttariffen är baserad på Nordgats självkostnader. Swedegas kommer att träffa ett 20-årigt transportavtal med Nordgat avseende Swedegas transportbehov.

Efter leasingtidens slut avses Nordgat att från leasingbolaget till bokföringsmässigt restvärde inlösa ledningsanläggningen. Om Swedegas ej skulle önska delta i eventuellt erforderlig intern finansiering av dylik inlösen, äger Swedegas rätl att avyttra sin andel i Nordgat till Ruhrgas utan att Swedegas transportavtal med Nordgat påverkas.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 327

Swedegas kommer att ha lika antal styrelseledamöter som Ruhrgas i styrelsen för Nordgat och beslut i alla viktigare frågor i styrelsen eller på bolagsstämma fömtsätter enighet mellan styrelsens respektive ägarnas representanter. Härigenom får Swedegas, bortsett från den trygghet självkostnadsprincipen för gastransporterna i Nordgatledningen innebär, fullständig insyn i och lika bestämmanderätt med Ruhrgas över Nordgats verksamhet.

Vid gränsen mellan Västtyskland och Danmark (på tyskt, altemativt danskt landområde) kommer en mätstation att anläggas och ett trepartsavtal mellan Ruhrgas, Swedegas och DONG kommer att träffas avseende mätningsförfarandet, kontroll av gaskvalitet och gasvolym m. m. Dessa mätvärden kommer att utgöra gmndval för vidaretransporten av gasen över danskt territorium enligt de särskilda avtal därom, varom förhandlingar pågår mellan Swedegas och DONG och för vilka redogörelse lämnas nedan under punkt 4.2.

4.2 Danmark

Den från Ruhrgas AG inköpta gasen avses bli transiterad genom Danmark från tysk-danska gränsen nära Flensburg till Öresundskusten vid Amager alternativt genom en undervattensledning från trakten av Puttgar-den på Fehmarn till trakten av Rodby på Lolland och därifrån direkt till Amager. Ett avtal täckande det första av dessa alternativ är under förhandling mellan DONG och Swedegas. Skulle det andra alternativet väljas, kommer avtalsutkastet att kunna anpassas därtill. En grundförutsättning för transiteringen är ett danskt beslut om naturgasintroduktion i Danmark baserat på inhemska naturgastillgångar. Folketinget beräknas bli förelagt förslag om sådant beslut i böijan av 1979 efter slutförande av de förhandlingar DONG upptagit med Dansk Undergmnds Consortium (DUC), som är koncessionshavare till de danska gastillgångama. DONG har inlett förhandlingar om köp eller lån av inledande tyska gaskvantiteter transporterade via Nordgatledningen.

Enligt utkastet till avtal mellan Swedegas och DONG åtager sig DONG att mot avgift utföra nämnda transitering. Avgiften som utgår per månad baseras på de verkliga kostnaderna för finansiering, anläggning, drift och underhåll etc. av ledningssektioner som användes både för svenskt och danskt behov. Avtalet innehåller option för DONG att för danskt behov övertaga upp till 15% av den gas som mottages vid tysk-danska gränsen. DONG ersätter Swedegas kostnaderna för sålunda övertagen gas. Inga anspråk ställes på svenskt deltagande i finansieringen av det danska ledningsnätet. (Däremot ställs krav på garantier för gastransporternas betalning.) Avtalet har 20 års varaktighet och kan förlängas.

Mellan DONG och Swedegas föreligger avtal av 1977-06-15/16 om samarbete kring gemensamma utredningar om ilandföring av nordsjögas och

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 328

olika transiteringsledningar över danskt område. Avtalet gäller i princip till 1978-12-31. Förhandlingar mellan de båda företagen har nu upptagits om förlängning, omarbetning och utvidgning av avtalet till att motsvara den situation som uppkommer i och med ovan beskrivna transiteringsavtal. Bl. a. har Swedegas begärt att DONG i ett sådant samarbetsavtal förklarar sig berett att om Swedegas så begär transitera större kvantiteter än 1,2 Gm'/år samt i princip ange villkoren härför. Vissa andra frågor som bör regleras kan komma att ligga utanför företagens kompetensområde. Dessa frågor kan behöva regleras genom någon form av överenskommelse mellan danska och svenska regeringen.

S    Ekonomi

5.1 Sydgasprojektet

5.1.1 Investeringar

5.1.1.1 Investeringar och deras geografiska fördelning

Sydgasprojektet avses bli försörjt med naturgas från Västtyskland enligt kontrakt med Ruhrgas AG. Projektet belastas därför med investeringar i en gasledning genom norra Tyskland från trakten av Emden och genom Danmark till Köpenhamn via endera Flensburg och Jylland eller Puttgar-den och Fehmarnsund. Vägvalet görs ej förrän under hösten 1978.

För att försörja Sydgasprojektet med gas räcker en gasledning med diametern 500 mm. Då emellertid danska intressen innebär en grövre ledning och då överkapacitet i Västtyskland kan säljas till Ruhrgas eller tredje man, kan räknas med ledningar av något grövre dimensioner. Även ett svenskt långsiktigt intresse innebär önskemål om en dimension, som utan prohibitiva merkostnader kan utnyttjas för ökade kvantiteter. Diametern 600 mm jämte kompressorstationer medger i Nordgatledningen 3 Gm'/ år respektive 1,9 Gm'/år utan kompressorer. Investeringsutgiftema vid sistnämnda dimensionering framgår nedan:

Mkr
815	(370 MDM)
X
84
496
80
135	711

Västtyskland (via Flensburg), 335 km

Danmark (via Flensburg, svensk andel), 338 km

Öresund

Sverige:  huvud- och grenledningar

fördelningsledningar

konvertering av kundanläggningar

Investeringsutgiftema är angivna inkl. byggräntor och vägrätter och exkl. ev. merinvesteringar för beredskapslagring (se avsnitt 3.5). Penningvärde oktober 1977.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 329

Uppgiven investering i Västtyskland avser hela ledningskapaciteten av vilken Swedegas inledningsvis för 1,2 Gm'/år kommer alt utnyttja och sannolikt betala endast en del. Avgiften baseras på självkostnaden, varvid intäkter från tredje man avgår.

För ev. transitering av gas via Sydgasnätet till västra Sverige krävs uppdimensionering av nätet till en kostnad av ca 195 Mkr och för östra Sverige troligen ytterligare ca 40 Mkr. Detta behandlas nedan under avsnitt 5.2.

5.1.1.2          Fördelning på intressenter

Investeringarna i Västtyskland avses bli finansierade på den intemationella kapitalmarknaden till 100%. Den svenska prestationen blir dels att genom svensk statsgaranti säkra upplåningen av investeringsmedlen och dels betala den svenska andelen av kostnadema genom en transportavgift under 20 år. Svenska investeringsutbetalningar behöver således ej ske för den västtyska ledningen.

Samma gäller den svenska andelen av de danska ledningarna. Den svenska prestationen blir att betala och garantera betalningen av en transportavgift för abonnerad transiteringskapacitet under 20 år.

För investeringarna i Sverige, inkl. Öresundsledningen, krävs att investeringsmedel anskaffas. Ledningarna torde komma att ägas av den juridiska personen AB Sydgas, som har att svara för finansieringen. Konverteringarna hos kunder torde delvis få finansieras av gasbolaget och delvis av kunderna själva.

Här må slutligen påpekas att i angivna investeringsbelopp ingår alla utgifter fram till kundens gasbrännare. Vid jämförelser med olja skall beaktas alla molsvarande utgifter, vari inräknas nya hamnanläggningar, tankbilsinvesteringar, lagringskostnader osv.

5.1.1.3          Tidsfördelning

Vid idriftstagning 1981-10-01 faller merparten av betalningar på 1980 och 1981.

Detta gäller för investeringar såväl i Västtyskland som Danmark och Sverige. Följande schematiska redovisning kan göras för investeringarna i Sverige.

Vid senareläggning med hel 12-månadersperiod förskjuts betalningarna 12 månader. Detta gäller dock ej projekteringskostnaderna. Vid andra förskjutningar gäller ej samma proportionalitet p.g.a. säsongskäl, dvs. bästa årstid väljs för rörläggning etc.

Prop. 1978/79: IIS   Bilaga 1.5    Industridepartementet 330

	1978	1979	1980	1981	1982	1983	Summa
	fr. 0. m.
	2. halvåret
Projektering	3,6	10,0	7,0	4,0	1,0	0,4	26,0
Oresundsledningen	1,0	2,0	40,0	36,0	5,0	-	84,0
Landledningar	_	—	123,0	92,0	62,0	30,7	307,7
exkl. Bromölla
Byggn. oförutsett m. m.	-	-	10,9	11,9	1,4	2,5	26,7
Ledning till Bromölla	-	-	-	-	-	103,0	103,0
Byggräntor	0,4	1,0	7,1	13.1	2,6	5.4	29,6
Summa	5,0	13,0	188,0	157,0	72,0	142,0	577,0 -580,0

5.1.2 Samhällsekonomisk kalkyl 5.1.2.1 Beräkningsmetodik

Projektet belyses i det följande från två olika utgångspunkter. Den ena gäller projektets "samhällsekonomiska" bärkraft bl.a. för att underlätta jämförelser med andra energiprojekt. Den andra utgångspunkten kan betecknas som företagsekonomisk och avser bl. a. att bestämma den sam-hällsfinansiering, som krävs för att få projektet att gå ihop inom en på företagsekonomiska gmnder bedriven verksamhet.

Erhållna resultat från dessa två olikartade kalkyluppläggningar kan i den mån de uttrycks i likartade termer inte redovisas till samma belopp. Ett bland flera skäl härtill är att samhällsekonomiska fördelar inte alltid blir möjliga att företagsekonomiskt materialisera för den juridiska person, som i det senare fallet omfattas av kalkylen.

Den samhällsekonomiska kalkylen kan bildmässigt beskrivas så att man slagit en ring om direkt berörda svenska samhällsintressen och beräknat kvantifierbara mer- och mindrekostnader för gasen i förhållande till fortsatt oljeanvändning. Utanför jämförelsen står indirekta konsekvenser som miljöinverkan, sysselsättningskonsekvenser, inverkan på andra energiförsörjningssystem och på handelsbalansen. Dessa effekter kommenteras i stället separat.

Den samhällsekonomiska kalkylen har utformats som en konventionell investeringskalkyl enligt nuvärdemetoden där betalningarna år för år under en 20 års period diskonteras till nuvärde. 1 den aktuella kalkylen har gasprojektets intäkter värderats som de utbetalningar som uppstår om samma samhällsdel (som i gasfallet försörjs med gas) försörjs med annan energi. Denna alternativenergi är i beräkningarna uteslutande olika oljeprodukter. (Med undantag för känslighetsanalys avseende s. k. överskottsgas.)

De intressenter som direkt berörs av naturgasimport kan därmed delas upp i gasalternativets intressenter och oljealternativets intressenter.

De kalkylposter som belastar gasfallet blir med hänsyn till denna uppdelning:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 331

a.    Utbetalningar till gasleverantören för erhållen naturgas.

b.  Utbetalningar till pipelineägare i Danmark och Tyskland för transite
ring.

c.    Investeringar i svenskt rörledningsnät.

d.    Drift- och underhållskostnader för det svenska ledningsnätet.

e.  Investeringar hos förbmkama (industrier, kraftvärmeverk etc.) för att
gasen skall kunna nyttiggöras. Kalkylutfallet är oberoende av om kun
derna själva. Sydgas, Swedegas eller någon annan inom systemet formellt
står som investerare.

f Drift- och underhållskostnader (exkl. gasen) hos kunderna.

g. Eventuella restvärden på olika anläggningsdelar.

Det spelar således ingen roll för kalkylutfallet till vilka tariffer gasen säljs till olika kundkategorier eftersom detta är en intern fördelningsfråga inom systemet.

De kalkylposter, som belastar oljefallet blir med hänsyn till den gjorda uppdelningen på intressenter:

a.  Utbetalningar till intemationella oljebolag för inköp av respektive
produkt.

b.    Kostnader för transport till Sverige.

c.    Distributions- och lagringskostnader i Svenge.

d.  Reinvesteringar i befintlig oljeanvändningsutmstning hos förbmkama
vilka finansieras inom systemet.

e.    Drift- och underhållskostnader (exkl. oljan) hos förbmkarna.

f. Eventuella restvärden vid kalkylperiodens slut.

De oljeprodukter som ersätts av gasen är till en mindre del gasol och tunn eldningsolja samt till största delen tjock eldningsolja. För den senare har räknats med lägre transport- och hanteringskostnader för de största förbmkarna (kraftvärmeverk och hetvattencentraler).

Utredningen av de samhällsekonomiska konsekvenserna har utförts i samarbete med Ångpanneföreningen. Den fullständiga utredningen ingår som bilaga till rapporten.'

5.1.2.3 Resultat enligt gmndaltemativet

Oljepriset i Malmö ligger i utgångsläget på ungefär samma nivå som naturgaspriset i Emden. Den kapilaliserade merkostnaden för gas jämfört med olja kan därför mycket grovt anges som investeringen för rörledningen Emden - Malmö till den del denna belastar projektet i form av transportavgifter. Denna investering uppgår till storieksordningen 1 miljard kronor.

Enligt mer detaljerade beräkningar baserade på Energikommissionens antaganden om en real kalkylränta på 4 % och en real oljeprisstegring på 3,5 %/år under kalkylperioden, år 1977 till år 2002, och de övriga antagan-

' Ej bifogad här

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 332

den som angivits i föregående avsnitt, blir merkostnaden ca 10% vid en samhällsekonomisk bedömning av naturgasprojektet jämfört med fortsatt oljeanvändning. För att erhålla samma ekonomiska resultat vid fortsatt oljeanvändning som vid gasanvändning motsvarar denna merkostnad en ökning av oljepriset, uttryckt i lågsvavlig eldningsolja 4, med 4:50/Gcal (eff) eller ca 40: -/m' vid basåret 1977.

De ekonomiska värderingarna är baserade på dagens näringslivsstmk-tur. Detta innebär en försiktig värdering av naturgasmarknaden, då hänsyn endast delvis tagits till en sannolik utveckling mot en ökande betalningsförmåga för naturgas inom Sydgasområdet.

I värderingarna har, som tidigare anförts, räknats med skattemässig neutralitet mellan olja och naturgas och oförändrade kostnader för beredskapslagring. Till miljövinster, förbättrad försörjningstrygghet eller andra ej kommersiellt gripbara faktorer har hänsyn ej tagits.

Utvärderingen av Sydgasprojektets ekonomi har baserats på leveranser av naturgas i 20 år. Intemationellt bmkar motsvarande projekt baseras på 25 ä 30 års leveranser trots att bindande leveransavtal ej träffats för så långa kalkylperioder. Föreliggande kalkyl utgår från att Swedegas endera utnyttjar optionen i Ruhrgasavtalet om oförändrade leveranser i 8 år efter 1993, då leveransavtalet upphör, eller att Swedegas inköper gas från annan leverantör.

6   Konsekvenser för övriga energisystem m m

6.1 Sammanfattning

Angpanneforeningen (ÄF) har på Swedegas uppdrag översiktligt utrett konsekvenserna på andra energisystem av en naturgasintroduktion.

Studien visar att de av Swedegas tilltänkta gaskvantiteterna varken på kort eller lång sikt väsentligt påverkar andra energisystem med tillhörande infrastmktur.

På kortare sikt skulle en naturgasintroduktion enbart få konsekvenser för oljemarknaden och då i huvudsak för raffinaderiema. Dessa konsekvenser kan sammanfattas sålunda.

Den svenska tjockoljemarknaden ligger fn på 13 Mm'/år. Härav importeras 7 Mm'/år och produceras i Sverige ca 6 Mm'/år. Produktionskapaciteten är emellertid större och utnyttjas sålunda inte helt. Detta gäller även Europa i övrigt. Genom investeringar i s k konverteringsanläggningar för nedbrytning av tjockolja till bensin och tunna oljor väntas långsamt en balans nås mot mitten av 1980-talet.

Naturgasen skulle i Sverige främst ersätta tjock eldningsolja och sålunda bidra till att skärpa obalansen lokalt. Allmänt gäller dock i Sydgasprojektet att gasen kommer användas någonstans i Europa. Sydgasprojektet mot-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 333

svarar endast 8% av den nuvarande svenska tjockoljemarknaden och Västgasprojektet ca 15%. Båda projekten kan vara realiserade tidigast 1985, dvs vid den tidpunkt oljemarknaden ändå bedöms vara i balans. Den ringa omfattningen och infasningen i tiden gör att inverkan på tjockoljemarknaden blir belydligt mindre än genom naturgasens expansion i övriga Europa eller genom USA:s varierande tjockoljeinköp i Europa, dvs faktorer utanför svensk kontroll. EG:s ansträngningar att minska oljeberoendet genom kärnkraftutbyggnad eller övergång till kol är en annan faktor som kan påverka tjockoljemarknaden i betydande grad.

När tillgången på råolja börjar stagnera, ökar behovet att omvandla råolja till produkter där goda substitut saknas. Konverteringsanläggningar-nas ekonomiska förutsättningar förbättras härvid.

Slutsatsen är sålunda att de av Swedegas planerade naturgasinköpen inverkar på tjockoljemarknaden - endast marginellt och långt mindre än av många av svensk energipolitik i stort sett opåverkbara faktorer.

Däremot kan införande av naturgas i avsevärt större skala än den nu planerade förorsaka bestående överkapacitet hos de svenska raffinaderierna.

Oljtransporterna kommer att minska vid naturgasintroduktion. Sydgasprojektet innebär atl oljeimporten via de sydsvenska hamnarna minskas med ca 1 Mton/år motsvarande hamnavgifter på ca 3 Mkr. För Västgasprojektet uppstår ett något större bortfall av hamnavgifter samtidigt som kanaltransporter med tillhörande kanalavgifter bortfaller. Även landsvägstransporterna av olja påverkas givetvis, men för komponenter i detta system (tankbilar etc) är den ekonomiska livslängden så kort att en anpassning lätt bör kunna ske.

Utvärdering 1978-10-09 av "Rapport 1978-09-15 till Industridepartementet i naturgasfrågan"

Sammanfattning ur utvärdering utarbetad på uppdrag av industridepartementet av G. Bergendahl och N. Elam

1    Försörjningsläge

Den svenska energiförsörjningen baseras till ca 70% på petroleumprodukter. I en värid där oljetillgångarna är begränsade innebär detta oljeberoende betydande försörjningsrisker på lång sikt. Samtidigt innebär det höga oljeberoendet att Sverige blir ytterst känsligt för störningar i oljetillförseln även på kort sikt.

Naiurgasintroduktion i Sverige kan visseriigen minska oljeberoendet genom att under de närmaste 20—30 åren skapa fömtsättningar för energi-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 334

försörjning vid sidan om oljeimporten. På sikt finns emellertid risk att naturgasen blir lika knapp som oljan.

En naturgasintroduktion fömtsätter avsevärda investeringar vad gäller såväl ledningar som terminaler. Om dessa investeringar skall kunna motiveras ekonomiskt, måste de under en tid av 20-30 år motsvaras av en skillnad mellan de överskott som genereras genom gasförsäljning och de som eljest skulle genereras genom oljeförsäljning.

Om investeringama skall utföras för att öka tryggheten i vår energitillförsel, bör det framgå, att riskema för avbrott i denna avsevärt minskas. Det måste sålunda göras sannolikt, att en gastillförsel leder till avsevärt större trygghet under de närmaste 20-30 åren än vad oljetillförseln gör.

Det redovisade Sydgas-projektet att introducera naturgas i Sverige innebär, att en kvantitet av 1,2 Gm' naturgas har garanterats för tiden 1982-93. Detta motsvarar ungefår 1,2 Ml olja per år eller 4% av vår totala oljeimport.

Vare sig det gäller en begränsad introduktion i form av Sydgas-projektet isolerat eller en större introduktion mot slutet av 80-talet, skulle naturgas i Sverige i huvudsak ersätta tunga eldningsoljor. Ju lägre konsumtionen av eldningsolja blir bl a på grund av naturgasimport, desto mindre blir andelen lågsvavlig råolja som behövs i de svenska raffinaderiema. Andelen mellanösternråolja som importeras till Sverige ökar samtidigt i motsvarande grad, vilket innebär att vår oljeförsörjning relativt sett blir mer beroende av Mellanöstem. Huvuddelen av vårt behov av lågsvavlig råolja kommer åtminstone under 80-talet att hämtas från Nordsjön. Med det råoljeförsörj-ningsmönster som i dag kan fömtses för Sveriges under 80-talet blir konsekvensen, att naturgas till största delen (60-75%) kommer att ersätta nordsjöolja.

Vår utvärdering visar dock på att ej enbart försöijningen med olja utan även försöijningen med gas innehåller betydande risker under 90-talet och därefter. Västeuropa kommer successivt att tvingas till betydande import av naturgas dels genom rörledningar från avlägsna källor (Sovjet, Iran), dels som LNG från bl a Algeriet, Nigeria och eventuellt Mellersta Östern. Även om sådan import till att börja med blir av begränsad omfattning, måste nya marknader såsom Sverige räkna med att sådan import kommer att spela en avgörande roll för försörjningen. Kostnader och försörjningstrygghet bör bedömas från dessa utgångspunkter och på dessa grunder.

Sverige har i framtiden att konkurrera om naturgasutbud med länder, som har utbyggda distributionsnät för gas och etablerade marknader för vilka omställning till annan energiform ställer sig kostsam. Dessa länder kan i en knapphetssituation väntas vara beredda att betala höga priser för importerad naturgas. Ekonomiskt sett innebär detta, att de har en låg priselasticitet, vilket kan förmodas leda till snabbt ökande väridsmark-nadspriser.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 335

Vår bedömning av den föreslagna 12-åriga importen av naturgas från Ruhrgas i Tyskland blir därför att projektet med sin 12-åriga avtalstid vad gäller såväl leveranser som priser ej nödvändigtvis leder till att landets försöijningstrygghetsläge förbättras för tiden kring sekelskiftet, eftersom då även naturgasen bedöms kunna bli knapp. Det finns i stället en risk för att vår framtida energiförsörjningstrygghet blir ytteriigare försämrad och att det aktuella naturgasprojektet kommer att innebära att vi byter ut en del av vårt oljeberoende mot ett kostsammare gasberoende.

2   Tidsplanen för Sydgas-projektet

Vi bedömer tidsplanen för ett färdigställande 1982-10-01 som optimistisk och styrd av ett fixerat slutdatum. Den kritiska linjen i tidsplanen kan bedömas gå över aktivitetema myndighetsbehandling - förrättning - detaljprojektering - byggande. Tidsplanen fömtsätter inte blott maximal omlottläggning av aktiviteter, utan även att frågoma drivs ihärdigt med väl genomfört förarbete genom varje aktivitet, där förändringar med påverkan på andra aktiviteter tas upp och behandlas direkt.

Med hänsyn tagen till en rad osäkerhetsfaktorer anser vi, att en realistisk driftstart för Sydgas-projektet kan ligga inom perioden 1983-01-01-10-01, dvs upp till ett år senare än planerat och fömtsetl i Ruhrgasavtalet.

3   Marknadsförutsättningar för Sydgas-proJektet

Såväl tidsplanen som den skisserade marknadsplanen bygger på att de avtalade kvantitetema snabbt kan avsättas på den svenska marknaden. För att ej komma i strid med konkurrensbegränsningslagstiftning kan det därvid bli nödvändigt att distributionen sker enligt ett koncessionsförfarande.

Skissen till marknadsplan bygger dessutom på en ofullständig kännedom om kundernas vilja att ansluta sig till ett naturgasnät och om deras förmåga att betala priser över eller i nivå med motsvarande priser för olja och gasol. Man känner ej alltid vilket "mervärde" gasen har framför allt för industri-förbmkarna. Detta gör att det ligger en stor osäkerhet i bedömningen av möjligheterna att finna avsättning för gasen inom den tidsrymd och enligt de marknadsplaner som skisserats av Swedegas. Detta trots att rapporten fömtsätter såväl total kompensation för konsumentemas konverterings-kostnader som introduktionsrabatter under första hälften av leveransavtalets gihigheistid.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 336

4   Regionala konsekvenser

Flera industribranscher i Sverige kan väntas ha speciella fördelar av att använda naturgas, t ex glas-, porslins-, stengods- och tegehillverkning, bil-och motorindustri samt olika järn-, stål- och ferrolegeringsindustrier.

Naturgas kan givetvis också vara en intressant råvara vid tillverkning av kemiska produkter, konstgödsel och vid en framtida produktion av metanol som drivmedel.

De flesta av ovanstående branscher är konkurrensutsatta, ej geografiskt råvambaserade. En gasnätsetablering kan innebära förskjutningar i konkurrenssituationen, där Skåne och Västsverige får klara lokaliseringsfördelar jämfört med övriga landet. På sikt kan detta innebära att man omlo-kaliserar reinvesteringar i övriga landet till Skåne och Västsverige.

Genomgången av utpekade branscher pekar närmast på ett behov att mer fömtsättningslöst utreda kostnader för och nyttan av att ha ett mer förgrenat gasledningsnät än vad man tänker sig i Swedegas utredning. Från regionalpolitisk synpunkt kan man ifrågasätta rimligheten i höga statliga subventioner som ensidigt skulle gynna bara vissa regioner, vilka även från andra utgångspunkter har gynnsamma förutsättningar jämfört med övriga delar av Sverige.

5   Ekonomiska kalkyler

Liksom i Swedegas-rapporten har vi inledningsvis studerat de samhällsekonomiska effektema exklusive miljö och beredskapslagring. Dessa beräkningar bygger på en jämförelse av Sydgas-projektet med ett alternativ innebärande en fortsatt distribution av oljeprodukter. Beräkningarna avser att fastställa de merkostnader uttryckt i kronor år 1977 som den första etappen av en naturgasintroduktion skulle leda till. Resultaten beror därvid av olika antaganden rörande oljeprisutveckling, vilka prisrelationer som kommer att gälla för naturgas kontra olja, vilka byggnadskostnader man antar projektet kommer att leda lill etc. Dessa olika fömtsättningar leder till olika slutresultat, här formulerade som konsekvenserna av olika mer eller mindre troliga aUernaiiv vad gäller den framtida utvecklingen.

Vi har studerat åtta alternativ och kommit fram till merkostnader inom ett intervall av 835-1360 Mkr.

Mot bakgrund av Energikommissionens bedömning av ökade gaskosi-nader relativt oljekostnader och de rapporter om den europeiska försörjningssituationen som redovisats finner vi del osannolikt att inköpspriset på naturgas kan följa den prisutveckling som Swedegas baskalkyl gmndats på. Det är befogat att anta, att ett åttaårigt kompletteringsavtal för tiden 1993-2001, om ett sådant kan träffas, kommer att innehålla prishöjningar av storieksordningen 10% i förhållande till det av Swedegas presenterade

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 337

tol vårskontraktet. Delta skulle innebära en beräknad merkostnad i inlervallel 1 160-1 360 Mkr i nuvärde 1977 och i 1977 års priser.

Det finns dock avsevärda risker för att ovan nämnda intervaller kommer att förskjutas mot högre belopp. Ofömlsedda investeringsutgifter kan leda till en ökning i storieksordningen 150 Mkr, en ettårig försening av byggandet kan leda till att första årets gaskvantitet ej kan avyttras, vilket motsvarar en föriust av ca 200 Mkr. Antagande om ett lägre Rotterdam-pris för Eo 4 leder till kostnadsökningar motsvarande 130 Mkr och slutligen kan andra antaganden rörande oljebolagens distributionskostnader resultera i fördyringar om 150 Mkr. Sammalagt innebär delta, atl det finns risk för alt det samhällsekonomiska underskottet kan komma att hamna inom ett intervall av 1 800-2000 Mkr.

Våra beräkningar tyder på att kompensationer till AB Sydgas bör komma att uppgå till ungefär 1 350 Mkr i 1977 års priser. Till dessa kompensationer skall läggas de som avser kostnaderna för konsumentemas konvertering, vilka synes ligga i storieksordningen 100 Mkr. Sammanlagt betyder detta, att behovet av statlig subvention motsvarar minst 1 450 Mkr i fasta priser år 1977. Dessutom finns det enligt ovan risk för ökningar i investeringskostnader, kostnader i samband med en försening av byggandet, atl det antagna Eo4-priset redan ligger på för hög nivå samt att antagna distributionskostnader för Eo 4 är för höga. Resultatet av detta kan bli att subventionsbehovet kan komma att överstiga 2 miljarder kr.

6    MiyöefTekter

Sydgas-projektet innebär betydande fördelar från miljösynpunkt.

Totala SOj-emissionen från oljeeldning i Sverige 1985 har beräknats till drygt 300000 t/år. Genomförande av Sydgas-projektet motsvarar en minskning med 6% för hela landet. Motsvarande reduktion skulle kunna uppnås om svavelhalten i tunga eldningsoljor i riket sänks med mindre än 0,1%.

Värdet av sänkta SOj-emissioner torde dock bli störst om utsläppen begränsas inom områden som är speciellt känsliga för försurning. Om t ex svavelhalten i tunga eldningsoljor sänktes från 1 % till 0,5 % inom N, O, P och R län, skulle detta innebära en minskning av utsläppen om ca 20000 ton SO2 per år, dvs lika stor reduktion som den som Sydgas-projektet skulle medföra. Kosinaderna härför kan under 80-talet uppskattas till ca 25 Mkr/år. Värdet av en reduktion av SOj-utsläppen inom västkustområdet torde väsentligt överstiga en motsvarande reduktion i Skåne. Minskade emissioner av koloxid, koldioxid, kolväten, kväveoxider, rök och sotpartiklar samt lungmetaller är svårare att värdera.

Vid bedömning av de samhällsekonomiska miljövinsterna från gasprojektet kan konstateras att den beräknade merkostnaden för svavelfaltig 22   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 338

olja, 25 Mkr/år, bildar den undre gränsen för gasprojektets miljövinster. Någon övre gräns har vi dock inte kunnat beräkna. Om kostnaden 25 Mkr/ år antas komma alt gälla för den tolvåriga avtalsperioden och för en antagen åttaårig förlängning, kommer nuvärdet av dessa kostnader år 1977 att bli ca 290 Mkr.

7   Beredskapslagring

Sydgas-projektet innebär att man i stort sett ersätter en försörjning av 1,2 Mt olja per år med 1,2 miljarder m' naturgas. Detta får betydande konsekvenser vad gäller vår beredskapslagring. Varken investerings- eller lagerhållningskostnader har beaktats i Swedegas-rapporten. Tre altemativ för beredskapslagring synes vara möjliga, nämligen:

a) Att konstruera ett naturgaslager motsvarande en kostnad av 600-700 Mkr.

b) Att söka dispens från beredskapslagring till dess ett sådant kan kon-stmeras i nära anknytning till en eventuell utbyggnad av ett lager för LNG. Kostnaden beräknas då till ca 250 Mkr.

c) Att om undersökningar visar att möjligheter finns till lagring i akviferer, bygga ut en sådan anläggning till en kostnad av ca 250 Mkr.

Av dessa tre synes alternativet b) vara det rimligaste. Detta bygger dock på att Västgas-projektet inom en snar framtid kan realiseras och att man till dess tvingas att klara Sydgas-området utan beredskapslager.

8   Slutsatser

Sydgas-projektet innebär leveranser av 1,2 miljarder m' naturgas per år för tiden 1982-93. Om möjligt kommer ett åttaårigt kompletteringsavtal för tiden 1993-2001 att träffas. Våra analyser visar att det i dag synes vara förenat med svårigheler att kunna erhålla ett sådant nytt avtal, åtminstone vad gäller den prisformel som i dag ligger i det presenterade tolvåriga avtalet. Samtliga analyser pekar på att världsmarknadspriserna på gas kommer att stiga avsevän de närmaste åren, varigenom de antagna inköpspriserna kommer atl öka.

Osäkerheten beträffande de i Swedegas-rapporten redovisade ekonomiska analyserna ligger huvudsakligen kring bedömningen av dessa gaspriser och kring rådande och förväntade prisdifferenser vad gäller Eo 4 och 5. Vi har funnit att dessa prisdifferenser är centrala för den ekonomiska bedömningen och att de kostnadsberäkningar som i detta sammanhang presenterats i Swedegas-rapporten kan ifrågasättas. Vi anser att risk finns att dessa prisdifferenser överskattas. En sådan överskattning kan innebära ökade kostnader i storieksordningen 500 Mkr. Osäkerheten vad gäller

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 339

dessa prisdifferenser gör att vi bedömer att merkostnaden kan hamna i storieksordningen 1 150-1650 Mkr, allt uttryckt som nuvärde och i 1977 års prisnivå.

Det skall dock betonas att detta intervall fömtsätter att gasledningen från Tyskland kan konstmeras enligt uppgjorda planer. Kostnadsökningar och förseningar kan emellertid lätt uppstå och del finns skäl att anta, att dessa kan motsvara ytteriigare ca 350 Mkr.

Miljöförbättringama av gasprojektet beräknas till minst 300 Mkr. Samtidigt kan vi konstatera att krav vad gäller beredskap kan leda till kostnader i storleksordningen minst 250 Mkr. Sammanfattningsvis innebär detta att det totala samhällsekonomiska underskottet kan hamna på en nivå av minst 1100 Mkr. Samtidigt vill vi betona att detta belopp kommer att öka när man skall beräkna medelstilldelning. Medelsbehovet beräknas kunna komma att uppgå tiU minst 1 700 Mkr inklusive beredskapslager.

Mot den presenterade merkostnaden av minst 1100 Mkr skall ställas ekonomiskt icke kvantifierbara förbättringar i leveranstrygghet och miljö utöver vad som ovan nämnts.

Statsmaktemas ställningstagande till Ruhrgasavtalet och därmed Sydgas-nätet måste föreligga senast 79-06-30. Samma datum gäller för Algeriet-avtalet och därmed Västgas-nätet.

Algeriet-avtalet avser 1,7 Gm' per år från 1985. Ytterligare 2-3 Gm' diskuteras för andra hälften av 80-talet. Av Swedegas-rapporten framgår, att flera viktiga effekter av naturgasanvändning först till fullo uppträder vid ett fullt utbyggt system. Genomförda analyser indikerar att de samhällsekonomiska förlustema för Sydgas-projektet kan väntas ligga i inlervallel 1100-1950 Mkr. Eftersom ekonomin i Västgas-projektet och dess fortsättning väntas bli sämre än i Sydgas-projektet, skulle en extrapolering av dessa belopp betyda att samhällets förluster vid ett fullt utbyggt nät om 5-6 Gm' kan komma att uppgå till 5,5—9,5 miljarder kr.

Motiv för ett samhällsekonomiskt underskott av denna omfattning skulle vara de förbättringar i miljö och försörjningstrygghel som projektet medför. Vi ställer oss tvivlande till om dessa förbättringar kan åsättas ett värde av en sådan storlek.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 340

Yttrande 1978-11-13 över G. Bergendahls och N. Elams utvärdering

Utdrag ur yttrande avgivet av Swedegas AB

1    Energiförsörjnings- och vissa samhällskonsekvenser

1.1  Försörjningsläget

1 svensk energipolitik kommer oljeförsörjningen att för lång framtid spela en avgörande roll. Huvudmålen är att minska oljeanvändningen och att öka säkerheten för den återstående försörjningen med olja. På statligt initiativ eller under statlig medverkan bildade företag bedriver sedan flera år och med belydande insatser ett utvidgat dellagande i prospektering och råoljeutvinning. Andra åtgärder är att söka bygga upp varaktiga förbindelser direkl med producenter och producentländer genom långtidsavtal för råolja och oljeprodukter. En spridning av insatserna - diversifiering -anses i sig utgöra ett säkerhetsfrämjande element. I vad mån man på oljeområdet lyckas uppnå eftersträvad ökad försörjningssäkerhet och vad det kommer att kosta är idag ovisst. Det är i detta sammanhang man främst bör se introduktion av naturgas och genomförande av enskilda gasprojekt både som diversifiering och som alternativ för ökad säkerhei för landets försörjning med kolvätebränslen.

Ett naturgasprojekt, som framförts till bindande leveransavtal för viss lid får i sig anses inrymma ell positivt försörjningsmässigt värde. Det därvid inledda fasta förhållandet mellan säljare och köpare samt den etablerade avsättningsmarknaden bör bädda för bättre möjligheter att senare iräffa nya avtal. Samma filosofi både ifråga om affärsförbindelse och nödvändig marknadsförankring gäller fö även för långtidsavtal på oljeområdet. Nalurgasavtal innebär i regel också långsiktiga bindningar i anläggningar beträffande vilka det föreligger ett för såväl köpare som leverantör ekonomiskt intresse av att de kan fungera utan störningar och avbrott.

Utbytbarheten mellan olja och naturgas innebär att ett naturgasprojekt eller flera sådana inom ramen för ett introduktionsförlopp kan påverka oljemarknaden och kan leda lill konkurrenssituationer vis a vis altemativa projeki på oljeområdet. Utredarna har bl. a. pekat på lönsamhetsrisker för inhemsk raffineringsindustri samt på försämrade möjligheter atl med Nordsjöolja öka försörjningssäkerheten. De anförda riskerna för raffine-ringsinduslrin vid en naturgasmängd på 6 Gm'/år förefaller emellertid väsentligt överskattade som följd av ell beräkningsfel i granskarnas bedömningsunderlag. Frågan om Nordsjöoljan synes beroende av karaktären på den krissituation som skall mötas och de marknadseffekter denna i sin lur ger upphov till. Swedegas har svårl all föreställa sig sådana situationer att gaskonsumiion i Sverige kan leda lill försämrade försörjnings-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 341

möjligheter för olja från Nordsjön eller annorstädes jämfört med om samma gas, vilket troligen blir fallet, konsumeras på annan plats i Västeuropa. Det undandrar sig Swedegas bedömande humvida särskilda leveransarrangemang för att långsiktigt säkra råolja från Nordsjön eller därur framställda oljeprodukter kan försvåras.

Swedegas delar utredamas bedömning att ett under 90-talet avslutat Ruhrgasprojekt i sig inte kan antas leda till ökad säkerhet i kolväteförsörjningen för tiden kring sekelskiftet. Det kan också vara tveksamt om en på så sätt tidsbegränsad gasleverans kan motiveras av försörjningsläget i detta kortare tidsperspektiv. En upphörd naturgasleverans kan t. o. m. befaras leda till ökad osäkerhet om gasprojektet försvårat genomförandet av alternativa åtgärder på oljeområdet eller om oljeförsörjningens infrastmktur i övrigt försvagats. En central fråga för statsmaktemas aktuella ställningstagande till Ruhrgasprojektet ensamt eller som ett första steg i en naturgasintroduktion blir därför möjlighetema dels till föriängning av Ruhrgsavtalet dels till genomförandet av andra gasprojekt varigenom långsiktiga leveranser kan anses garanterade med rimlig säkerhet. Säkerheten är bl. a. avhängig av gaskällornas belägenhet och av leverantör. Leveransprojekt från Nordsjön får anses representera ett högt säkerhetsvärde.

Swedegas vill emellertid framhålla att full leveranssäkerhet vid tiden för sekelskiftet eller vid annan avlägsen tidpunkt idag inte kan garanteras för naturgas, lika lite som för något annat importerat enegislag - och i varje fall för oljan. Förhandlingar pågår angående Ruhrgasprojektels förlängning. Vidare utreder Swedegas ett gasprojekt på gmndval av det 20-åriga preliminära leveransavtalet för LNG från Algeriet som omnämnes i rapporten. Resultatet av dessa förhandlingar och utredningar kommer att redovisas i särskild ordning och beräknas ge ytteriigare underlag för värderingen av naturgasförsörjning på längre sikt. I en sådan värdering måste man av nödvändighet också bygga på större eller mindre sannolikhet för möjliga nya leveransprojekt baserade på kända, förväntade eller tänkbara gaskällor. De idag okända möjligheterna till gasfynd inom de nordligare delarna av norsk kontinentalsockel bör tillmätas viss vikt i en sådan värdering.

Granskarnas underiag för ställningstagandet att det blir gasbrist i mitten av 90-talet baseras i hög grad på uttalanden från företrädare för oljeintressen (FPI, OPEC). Någon analys av betydelsen av i Nordsjön ännu osålda fyndigheter såsom Valhall, Hod och 1:9 samt de danska fyndighetema har t. ex. ej gjorts. Härtill kommer möjligheterna av leverans från Sovjetunionen. I Västeuropa fortsätter expansionen på gasområdet trots att gaskontrakt endast föreligger till omkring sekelskiftet. Anledningen till att endast ett fåtal leveransavtal sträcker sig förbi 1997 beror på att koncessionsha-varna idag inte är beredda att la upp förhandlingar om leveranser, som ska börja först på 1990-talet. Skulle kunderna inte lita på en långsiktig leveransmöjlighet skulle inte gaspriserna kunna upprätthållas på nuvarande

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 342

nivåer och gasmarknaden fortsätta att expandera. Av Swedegas tillfrågad erkänd internationell gasexpert bedömer att Sverige utan större risker bör kunna lägga upp en naturgasförsörjning över minst 30 å 35 år och att detta kan ske till rimliga priser i förhållande till olja.

Det för dagen aktuella läget i förhandlingama om Ruhrgasleveransemas förlängning är att det först 10-åriga leveransavtalet numera förlängts till 12 år. Ruhrgas anser sig inte självt med tillräcklig säkerhet nu kunna överblicka sin totala försörjningssituation över sekelskiftet. Förhandlingar om nya leveranser bl. a. från Nordsjöområdet med löptid över sekelskiftet har ännu ej upptagits. Ruhrgas har emellertid uttalat förståelse för Swedegas önskemål om säkerhet för långsiktigare leveranser. Man genomför med anledning härav en särskild översyn av sin situation. Ruhrgas har uttalat att man allmänt sett inte fömiser gasbrist på 90-talet och vill söka former för att tillgodose Swedegas önskemål.

Swedegas mening är att Ruhrgasprojektet bör fullföljas endast om leveranser vid tidpunkten för slutligt ställningstagande kan ställas i utsikt med rimlig säkerhet för minst 20 år eller annat likvärdigt uppföljningsprojekt för samma marknad och transportsystem framkommit.

1.2     Regionala konsekvenser

Av granskarnas uppgifter drar Swedegas slutsatsen att frågan om regionala konsekvenser som följd av gasens attraktivitet för vissa industrier, redan är föremål för industridepartementets uppmärksamhet eller lämpligast bör upptagas till behandling där om så skulle anses erforderligt. BI. a. skulle det vara av värde om möjlighet funnes att få något begrepp om storleksordningen av resulterande samhällsekonomiska utfallet.

Swedegas vill framhålla att utrymme saknas för att genom utredningar inom Swedegas tillgodose det av utredarna angivna behovet att mer fömtsättningslöst utreda kostnader för och nyttan av att ha ett mer förgrenat gasledningsnät.

1.3     Miljöeffekter

Swedegas har i rapporten till Industridepartementet 78-09-15 avstått från att kvantifiera miljöfördelama, eftersom oklarhet ännu råder om hur beräkningama skall utföras och därvid särskilt om hur och till vilken kostnad samma miljöfördelar kan uppnås på annat sätt. 1 granskningsrapporten har angivits ett på visst sätt med utgångspunkt i åtgärder för minskning av svavelföroreningar beräknat lägsta miljövärde om 300 miljoner kronor. (Nuvärde för hela 20-årsperioden). Swedegas har inget att erinra mot att detta lägsta värde sätts in i kalkylen men vill påpeka att sot, tungmetaller och övriga yttre miljövärden återstår att bedöma liksom värdet av en förbättrad inre miljö. Det skulle vara av värde om under den fortsatta

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 343

behandlingen granskamas uppgift om lägsta miljövärde kunde verifieras och kompletteras med en bedömning av mest sannolika värde och/eller av ett högsta amplitudvärde.

2   Tidplanen

Genomförande av naturgasprojekt kan inte, även om detta i och för sig vore önskvärt, optimeras eller i detalj styras utifrån inhemska fömtsättningar och önskemål. Ruhrgasprojektet måste som alla andra importprojekt för gas ses som en paketaffär mellan säljare och köpare och utgöra en avvägning mellan båda parters intressen av och fömtsättningar för att kunna genomföra affären. För internationell handel med naturgas finns en fast etablerad teknisk, ekonomisk och juridisk praxis. Det föreliggande Ruhrgasprojektet bygger på denna. Det är mot denna bakgrund som tidplanen för projektet av nödvändighet måste styras utifrån vad som varit möjligt att överenskomma om bl. a. för starttidpunkt och introduktionsförlopp.

Tidsplaneringen med idrifttagning hösten -82 kan sägas bestå av tre huvuddelar nämligen för anläggningar m. m. i Västtyskland, i Danmark och i Sverige inklusive överföringen från Danmark. Vad gäller de båda förstnämnda är genomförandeansvaret delat mellan Ruhrgas och Swedegas respektive ligger helt i danska händer. Det saknas anledning befara att Ruhrgas med sin betydande erfarenhet skulle medverka i en tidsplanering som gäller västtyska förhållanden, som inte vore fullt realistisk. Realismen i den danska tidsplaneringen beräknas kunna överblickas med större säkerhet i och med planerat folketingsbeslut våren 1979. En försening kan vålla Swedegas merkostnader, p. g. a. för tidigt gjorda investeringar, dock ej kostnader för gas som ej kunnat levereras.

Den inhemska planeringen avser i huvudsak Sydgas verksamhetsområde. Även anläggningama för överföring från Danmark planeras av Sydgas. 1 planeringen har den kompetens i dessa avseenden, som finns representerad inom Sydgas ägarekrets aktivt deltagit. Swedegas anser att eventuella förseningsrisker i inhemsk rättslig prövning och egna verkställighetsåtgärder är möjliga att bemästra utan betydande merkostnader för arbetsom-läggningar och -forceringar med hänsyn till de marginaler som finns inlagda i tidplanen. Om en försening skulle komma att inträffa i vad gäller den överordnade prövningen från statsmakternas sida så att beslut i naturgasfrågan inte kan fattas före halvårsskiftet 1979 faller Ruhrgasprojektet.

3   Sydvärmeprojektet

Sydvärmeprojektet innebär avtappning av värme från Barsebäcksverket för transport till och utnyttjande i Lunds och Malmös Qärrvärmesystem.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5    Industridepartementet 344

Förverkligande av detta projekt skulle innebära att Sydgas avsättningsmöjligheter till kraftvärmeverk och hetvattencentraler minskas med ca 0,3 Gm'/år. Granskarna har, baserat på grunddata från Sydgas, angett och analyserat ett alternativ att möta en sådan situation och finner att diskonterade underskottet för gasprojektet vid detta altemativ skulle minska från 845 till 835 Mkr.

Granskarnas slutsats om förbättrad gasekonomi är oriktig, beroende på att den energi som gasen i så fall skulle ersätta värderats för högt. Sannolikt erhålles i stället en fördyringseffekt för gasprojektet. Om Sydvärmeprojektet kommer till stånd fördyras visseriigen gasprojektet — dock ej i någon större omfattning.

4   Ekonomisk värdering

Granskningsrapporten behandlar i huvudsak Ruhrgasprojektels samhällsekonomiska kalkyl. Kalkyluppläggning och -principer är desamma som i Swedegasrapporten. Likaså överensstämmer i stort synen på vilka ingånsgvärden (beräkningsvariabler), som är av mest utslagsgivande betydelse för att bedöma det totala ekonomiska utfallet. När samma variabler insattes erhålles endast marginella avvikelser i beräkningsresultatet. För det av Swedegas redovisade s. k. gmndalternativet med i nuvärde erhållen merkostnad om 855 Mkr. anger granskama beloppet 845 Mkr.

Granskarna har emellertid fört den ekonomiska analysen ett steg längre än vad Swedegas gjort i sin huvudrapport. Sålunda synes man ha bedömt och angivit mest sannolik merkostnad till 1 160— 1 360 Mkr. och högsta med rimlig sannolikhet riskerade till 1800-2000 Mkr.

I det efterföljande upptas till behandling de osäkerhetsfaktorer som granskarna synes tillmäta störst betydelse.

TolvårsaUernativet

Av skäl som ovan anförts sist under mbriken "Försörjningsläget" saknas enligt Swedegas mening anledning att genomföra ekonomiska kalkyler på 12 år.

Alternativen högre gaskostnader

Om fortsatta överläggningar med Ruhrgas resulterar i rimligt säkert leveransåtagande på 20 år men ej på oförändrade prisvillkor finns anledning att på sätt granskarna gjort beakta risken för höjning av gasleve-ranspriset efter 12-årsperiodens utgång.

Storleken är emellertid omöjlig att idag ha någon bestämd mening om. Mot en allt för betydande höjning talar att inköpspriset på gas även i fortsättningen med säkerhet kommer att vara knutet till oljepriserna samt att den västeuropeiska marknadsutvecklingen mot ädlare användningsän-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 345

damål sker relativt långsamt. Swedegas kan icke dela granskarnas bedömning atl den motsvarande svenska marknadsutvecklingen på något avgörande sätt skulle kunna påverka den västeuropeiska gasprisnivån, som blir bestämmande för det svenska inköpspriset.

Vad ovan sagts gäller öven för andra senare aktualiserade gasimportpro-jekt.

2 —4-procentalternativet

Granskarna har i likhet med Swedegas visat på kalkylernas betydande känslighet för allmän oljeprisutveckling. Den för gmndkalkylen fömtsätta stadiga 3,5 % realvärdeökningen kommer i verkligheten som redan Energikommissionen antydde, med säkerhet att få ett annat förlopp. Till ytterligare belysning av känsligheten i detta avseende kan den ökade merkostnaden anges till ca 380 Mkr. om den allmänna oljeprisutvecklingen antas realt oförändrad till mitten av 80-talet och därefter 3,5 % per år. Om ingen realprisökning fömtsattes erhålles den ökade merkostnaden ca 550 Mkr. En realprisstegring som går snabbare än 3,5 % per år, vilket ingalunda kan avfärdas som osannolikt, uppvisar motsvarande kraftiga kalkylkänslighet i positivt avseende. Den framtida oljeprisutvecklingen är den mest betydelsefulla osäkerhetsfaktorn i kalkylen.

Låga Eo4IEo5-differenser och vissa andra prisförhållanden

Prisskillnaderna mellan olika oljeprodukter får, som granskarna visat, stor betydelse för resultatförbättring genom successiv marknadsutveckling. Granskarna har framlagt synpunkter dels på Swedegas rekonslmktion av ett Rotterdampris på Eo4 dels på distributionskostnaderna i olika led och dels på tendensen att industrikundema skulle ha en benägenhet att övergå från Eo4 till Eo5 (sistnämnda dock ej utvärderat i granskamas kalkyl). Swedegas menar att den i Swedegas rapport gjorda oljeprisbedömningen i dessa avseenden bäst beskriver marknadsvillkoren inom Sydgasområdet. Härtill kommer att Swedegas anser att kunderna snarare får en benägenhet att övergå från Eo4 till bättre oljekvaliteter, vilket om detta beaktades i kalkylen skulle ge ett inte oväsentligt posifivt bidrag.

Risker för ytterUgare fördyringar

Vad gäller övriga av granskamas särskilt anförda risker för ytterligare fördyringar anser sig Swedegas ha god kontroll. Swedegas vill emellertid inte hålla för uteslutet att dessa och andra förhållanden, som inte kommit till direkt uttryck i den ekonomiska kalkylen, bör föranleda att särskild post för oförutsett bör beaktas vid den slutliga bedömningen av högsta med rimlig sannolikhet riskerad merkostnad.

Som framgår av det ovan anförda och vad som anförts redan i Swedegas-rapporten med bilagor kan man inte bortse från att det slutliga samhällsekonomiska utfallet kan komma att väsentligt avvika från det s. k. gmndal-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 346

ternativet. Redan rimliga förändringar i viktiga beräkningsvariabler resulterar i att merkostnaden kan sjunka till ca 500 Mkr. eller stiga till ca 1500 Mkr., dvs. mer än det av granskama på delvis tvivelaktiga gmnder uppskattade sannolika merkostnadsbeloppet. Swedegas vill heller inte utesluta att en högsta med rimlig sannolikhet riskerad merkostnad kan anges till storleksordningen inemot två miljarder kronor. En samhällsekonomisk merkostnad om 500, 1500 och 2000 Mkr. motsvarar en relativ fördyring för samhället för användning av gas i stället för olja på resp. 5 ä 6, 15 å 18 och 20 å 25 %.

Det bör observeras att redovisningen under denna mbrik icke innefattar vissa allmänna samhällseffekter såsom värdet av ökad försörjningssäkerhet, förbättrad miljö eller regionala konsekvenser. Även eventuella till-läggskostnader för beredskapslagring ligger utanför.

1 nedanstående tablå visas ett av många sätt på vilka altemativa ingångsvärden kan kombineras och effekten härav på slututfallet kan studeras.

Sammanställning av olika faktorers inverkan pä sydgasprojektets ekonomi (årsomsättning ca 600 Mkr./år).

Samhällsekonomisk kalkyl över 20 år utan hänsyn till naturgasens miljövärden och andra allmänna samhällseffekter liksom frågan om beredskapslagring (Mkr. nuvärde).

Sammansättning Altemativ

III IV

Grundaltemativet -855      -855        -855      -855

Variationer från grundaltemativet:

10 % högre gaspris i Bunde 1994 -315      -315

Oljeprisutveckling:
4,5 % oljeprisökning/år -f225

3,5 % oljeprisökning/är O

2,0 % oljeprisökning före 1990 sedan 4 % -200

3,5 % oljeprisökning/år från 1985 -380

100 Mkr. ökad investering i Sverige -85

630 Mkr. för gasnätets restvärde -1-235     -1-235

5 % högre gaspris i Sverige +400

Ingen försäljning av överkapacitet
i Nordgatledningen -140

Försäljning av all överkapacitet i
Nordgatledningen +70     +70

Kostnader för ett års försening -90       -90

+ 75      -550      -1460    -1865

5   Fortsatta utredningar

Inom Swedegas pågår och kommer under hösten att bedrivas ett utredningsarbete för att komplettera statsmaktemas beslutsunderlag i naturgas-

Prop, 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 347

frågan. Bl. a. kommer särskild redovisning att lämnas beträffande naturgas i Västsverige baserat på import av LNG enligt preliminärt avtal med Algeriet. Med denna redovisning kommer ett säkrare underlag att lämnas för bedömningen av ekonomin av fortsatt uppbyggnad av svensk gasmarknad. Även frågan om beredskapslagring kommer att bli foremål för fortsatt behandling i detta sammanhang. Swedegas tar därför inte nu närmare upp granskamas utvärdering i dessa delar.

Utredningsarbetet kommer vidare att inriktas på de statsfinansieUa konsekvenserna av det för genomförande nödvändiga statliga ekonomiska stödet och härmed sammanhängande organisatoriska frågor. Vad granskama anfört härom överensstämmer i stort med den uppfattning som kommit till uttryck redan i Swedegas rapport. Detta gäller även bedömningen av det statsfinansiella underskottet uttryckt som diskonterat nuvärde av erforderligt ekonomiskt stöd. Det belopp som därvid skall adderas till det samhällsekonomiska underskottet kan f. n. bedömas till ca 400 Mkr.

6   Avslutande synpunkter

Det faller på statsmaktema att pröva frågan om en svensk naturgasintroduktion med Ruhrgasprojektet som ett idag för beslut tillgängligt och med hänsyn till anknytningen till det Centraleuropeiska naturgasnätet lämpligt första steg. Verkningama sträcker sig även utanför energisektom bl. a. till miljö-, närings- och sysselsättningspolitikens områden.

I strävandena mot en långsiktig säker energihushållning har gasen att konkurrera och samverka med andra energiprojekt för tillförsel och effektiv användning, som också reser anspråk på stora resursinsatser från samhällets sida. En mer samlad avvägning torde sällan eller aldrig bli möjlig därför att olika projekt eller altemativ ej mognar ut till beslut samtidigt. Idag kan ingenting säkert sägas om vare sig möjligheter eller kostnader för tillförsel av nya energislag och energisystem. Även på det gasen närliggande oljeområdet torde fömtsättningama härvidlag i allmänhet böra betecknas som ovissa.

Huvudkriteriet för ett positivt beslut till Ruhrgasprojektet blir därför att det kan bedömas lönsamt, från en total samhällsekonomisk synpunkt. 1 det avseendet får projektet i förhållande till andra energiprojekt anses vara väl kartlagt på alla de områden som omfattas av Swedegas och granskamas utredningar. På andra områden måste den slutliga värderingen av nödvändighet läggas exklusivt hos statsmakterna. Det gäller särskilt värderingen från energihushållnings- och andra allmänna samhällssynpunkter. Swedegas anser sig icke, på sätt granskama gjort, kunna uttala en uppfattning i dessa avseenden. Swedegas vill emellertid anföra att det sedan länge kända och nu för Ruhrgasprojektet i för beräkning åtkomliga delar relativt

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 348

väl definierade underskottet, ej i sig bör diskriminera gasen i förhållande till andra i detta avseende mindre utredda energiprojekt.

Slutligen vill Swedegas fästa uppmärksamheten på att ett beslut att icke fullfölja Ruhrgasprojektet, liksom ett uteblivet beslut, i sak kan innebära att möjligheten till svensk nalurgasförsöijning avvisas för överskådlig framtid.

Remissyttrandena

1    Remissförfarandet

Efter remiss av dels rapport från Swedegas AB i naturgasfrågan, dels utvärdering av rapporten utarbetad av G. Bergendahl och N. Elam samt Swedegas yttrande över nämnda utvärdering har yttranden avgetts av överbefälhavaren, statens naturvårdsverk, statens pris- och kartellnämnd (SPK), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk, statens industriverk, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, utredningen om omställbara eldningsanläggningar. Centrala driftledningen (CDL), Stockholms handelskammare. Svenska petroleum institutet. Svenska värmeverksföreningen och Sveriges industriförbund.

2   Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser anför allmänna synpunkter på frågan om naturgas bör introduceras i Sverige på gmndval av Sydgasprojektet såsom det har presenterats av Swedegas. Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen i Kristianstads län redovisar en klart positiv inställning till projektet.

Naturvårdsverket framhåller följande.

Även om det inte fullt ut kan beläggas siffermässigt, framstår det enligt naturvårdsverkets uppfattning som klart att de samlade miljöfördelama är så stora i det nu aktuella naturgasprojektet att det är samhällsekonomiskt motiverat att genomföra det. Kostnadema för att reducera en del av miljöstömingarna vid förbränning av olja till naturgasens låga nivå torde med nu känd teknik uppgå lill några hundra miljoner kr. per år. Motsvarande belopp för kol är betydligt högre än för olja.

Naturgasprojektet är i sig inte konkurrenskraftigt gentemot de nu existerande energikällorna. Merkostnaderom 1-2 miljarder kr. behöver finansieras med statsmedel. Naturvårdsverket vill i det sammanhanget peka på möjligheterna att jämställa energikällorna med hänsyn till energiinnehåll och miljöeffekter. Verket har i det ovannämnda yttrandet över energikom-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 349

missionens betänkande föreslagit att energiskatten differentieras med hänsyn till energikällornas olika påverkan på människors hälsa och hennes miljö. En sådan utformning av energiskatten skulle kunna utjämna skillnaden mellan naturgas och olja, kol etc. - eller t. o. m. enligt vad som ovan anförts om de ekonomiska miljöfördelarna med naturgas — göra naturgasen attraktiv även från privalekonomiska synpunkier. Naturvårdsverket föreslår att dessa möjligheter noga övervägs vid den slutliga bedömningen av projektet. En sådan omändring av energiskatten borde vara möjlig att genomföra innan naturgasen börjar fungera som energikälla i Sverige.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att den samhällsekonomiska merkostnaden för Sydgasprojektet bör vara motiverad med hänsyn till fördelar från miljösynpunkt och god stimulans för näringslivet utmed det planerade gasledningsnätet.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser att en snar introduktion av naturgas i Sverige är myckel angelägen. Introduktionskostnaderna för Sydgasprojektet är emellertid så stora att projektet måste fömtsältas var ett första steg mot en mer omfattande svensk naturgasintroduktion. Länsstyrelsen anför följande.

Vid en successiv uppbyggnad av ett naturgassystem i Sverige är det enligt länsstyrelsens mening av stor betydelse att det fullt utbyggda naturgassystemet är genomarbetat och planerat i detalj. Utan en sådan överblick är det stor risk att en genomförd första etapp låser upp de framtida handlingsalternativen och att en optimal totallösning inte kan erhållas. Länsstyrelsen anser därför att det är angeläget att de fortsatta utredningar som redovisas i Swedegas rapport forceras.

Länsstyrelsen ifrågasätter om det danska ledningsnätet kommer att kunna byggas ut i sådan tid att transitering av naturgas från Tyskland till Sverige kan äga rum enligt Swedegas förslag till tidplan.

Mot denna bakgmnd är, enligt länsstyrelsens mening, Landskronapro-jeklel en angelägen temporär lösning i avvaktan på den planerade gasimporten via rörledning från Tyskland genom Danmark. Landskronaprojek-tei bygger på att LNG från Algeriet förs in till en provisorisk sjöbaserad terminal utanför Landskrona. Därifrån distribueras gasen i ett rörnät till större orter i Västskåne. Gas skulle även kunna distribueras till gasabonnenter i Storköpenhamn via en ledning över Öresund. De två LNG-fartyg som är under byggnad vid Kockums Varv transporterar gasen från Algeriet till Landskrona och avlöser varandra som flytande lager under den tid det tar att förånga och leverera gasen ut i distributionsnätet.

Länsstyrelsen upplyser om alt fortsatta utredningar om Landskronaprojektet bedrivs i regi av en styrgrupp med företrädare för de berörda intressenterna och att ett beslutsunderlag väntas kunna föreligga i januari 1979.

Även länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker införande av naturgas i

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 350

Sverige. Länsstyrelsen hänvisar särskilt till att en mycket kraftig försurning av mark och vatten i länet har ägt mm under de senaste åren. Situationen är enligt länsstyrelsens mening så allvarlig att alla åtgärder måste snabbt vidtas för att minska försumingen i länet. En sådan åtgärd är att ersätta olja med naturgas.

Utredningarna om införande av naturgas i landet bör enligt länsstyrelsens mening fortsätta så att en totalanalys av olika modeller för leverans av naturgas kan presenteras inför regeringens och riksdagens beslut. I avsaknad av en sådan analys utgår länsstyrelsen från att naturgas kan konkurrera på ekonomiskt lika villkor med övriga energislag.

Statens planverk ser positivt på införandet av naturgas i Sverige utan att verket därmed tar direkt ställning till frågan. Genom att olja delvis ersätts med naturgas kan "oljepenoden" förlängas, vilket enligt verket ger en viktig tidsfrist för att utveckla alternativa energikällor.

Planverket anser det viktigt att inte enbart bedöma naturgasens införande i Sverige ulifrån ett sydsvenskt perspektiv utan att frågan ses i sitt rikssammanhang. Ett övergripande synsätt kräver att det nu aktuella projektet i första hand kopplas till en framtida utveckling av ett ledningssystem för hela västkusten och att handlingsfriheten bibehålles för en framtida sammankoppling till ett gassystem för östra Sverige.

Planverket hänvisar vidare till att en fartygsburen LNG-import medför allvarliga miljö- och säkerhetsrisker. För att behålla en framtida handlingsfrihet bör enligt verket rörledningen via Danmark och huvudledningen i Skåne dimensioneras så att den kan rymma hela den möjliga importen fram till år 1990.

Statens industriverk, Sveriges industriförbund, CDL och Svenska värmeverksföreningen redovisar en tveksam inställning till naturgasfrågan med hänvisning bl. a. till att det nu presenterade Sydgasprojektet inte utgör ett tillräckligt beslutsunderlag.

Industriverket anför följande.

Mot bakgmnd av den granskning av naturgasfrågan som företagits finner industriverket att det nu ej föreligger motiv nog för en naturgasintroduktion i Sverige i den form som Swedegas angivit för Sydgasprojektet. Ett definitivt ställningstagande till hela naturgasfrågan bör anstå tills ett fullständigt underlag för den fortsatta expansionen i västra Sverige föreligger. Ett beslut kommer också att vara helt avhängigt av det ställningstagande som görs i det danska folketinget.

Att minska oljeberoendet är en av energipolitikens främsta uppgifter. Det finns dock altemativ till naturgasen som borde prövas i ett sådant sammanhang. Industriverket pekar härvid på möjlighetema till en ökad användning av flis för uppvärmningsändamål. Ett genomförande av Sydvärmeprojektet kan också ses som ett led i en sådan politik. På något längre sikt bör även möjligheterna till en ökad kolanvändning undersökas.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 351

Om en introduktion av naturgas ändå skulle övervägas menar industriverket att energiskattema skall utnyttjas som bas för statsmaktemas energipolitiska strävanden. Om samtliga energislag får bära sina samhällsekonomiska kostnader får energiförbmkarna bättre möjligheter än vad som för närvarande är fallet att välja en energiförsörjning som står i överensstämmelse med samhällets värderingar av olika energislag.

Även Industriförbundet pekar på att den samhällsekonomiska kalkylen bör innefatta altemativa energiförsörjningssätt, bl. a. kol.

Som generellt underlag för utarbetande av förslag till introduktion av naturgas måste rapporten enligt Förbundets mening kompletteras i väsentliga hänseenden. Beslutsunderléet måste redovisa jdteraativa modeller för import så att det ekonomiskt mest gynnsamma altemativet kan presenteras. Innan beslut fattas måste det finnas möjligheter att göra en total analys av frågan. Utan en sådan överblick är det stor risk att en första etapp av naturgasintroduktion kommer att innebära att de framtida handlingsalternativen blir begränsade.

Som exempel på det sagda vill Förbundet framhålla, att vid en eventuell introduktion av naturgas är det väsentligt att man noga planerar dimensioneringen av transitledningarna genom Tyskland och Danmark och de därmed förknippade fördelningama av kostnadema. En oriktig dimensionering kan begränsa de ev. efterföljande etapperna med Väst- och Östsverige på ett otillfredsställande sätt.

Eftersom väsentliga delar i beslutsunderlaget ännu ej föreligger kan Förbundet inte i detalj kommentera Swedegas' rapport. På basis av befintligt underlag måste Industriförbundet likväl deklarera sin tveksamhet till Swedegas' förslag. Förbundet är ingalunda övertygat om att de av Swedegas åberopade fördelama hos naturgasen som bränsle motiverar gasens merkostnader. Ökningen av försörjningstrygghelen kan t. ex. mycket väl visa sig helt illusorisk.

Industriförbundet framhåller sludigen att industrin som konsument under inga omständigheter får drabbas av de höjningar av energikostnaderna, kanske 10-15%, som införandet av naturgasen skulle medföra.

CDL anser att bedömningen av naturgasprojektet försvåras av att det varken av Swedegas rapport eller Bergendahls-Elams utvärdering klart framgår vilka konkreta organisatoriska och ekonomiska åtgärder som krävs för att införliva naturgas med övrig energitillförsel och vilka effekter dessa åtgärder kan tänkas få för energimarknadens funktion.

Det står helt klart att naturgasprojektet är ekonomiskt olönsamt och att det inte är möjligt att ange underskottets storlek på förhand. Omfattningen av och osäkerheten i underskottets storlek gör att det endasl är staten som kan ta på sig ansvar för dess täckande. Enligt det redovisade utredningsmaterialet kan värdet av subventionsbehovet motsvara flera hundra miljoner kronor per år under hela eller huvuddelen av projektets livstid även om projektet inte skulle utvecklas på särskilt oförmånligt sätt. Om staten beslutar att genomföra en naturgasintroduktion är det enligt CDLs mening angeläget att det härför erforderiiga ekonomiska stödet utformas på sådant sätt att icke användningen av annan energi drabbas av ökade kostnader.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 352

SPK, Svenska petroleum institutet och Stockholms handelskammare avstyrker Sydgasprojektet.

SPK anser att projektet i ett antal olika avseenden baseras på osäkra eller orealistiska antaganden. Sammanfattningsvis framhålls följande.

Swedegas rapport visar inte att det skulle vara samhällsekonomiskt fördelaktigt ens på lång sikt att importera naturgas på de villkor som presenteras i rapporten. I utvärderingsrapporten framhålls att det samhällsekonomiska underskottet av projektet kan komma att uppgå till 1,8-2,0 miljarder kronor. Även om underskottet inte skulle nå sådan omfattning anser SPK att samhällsekonomiska förluster i den storleksordning det här kan bli tal om, inte är förenliga med önskemålet om stabilitet i ekonomin. SPK avstyrker därför en gasimport på de villkor och under de fömtsättningar som redovisas i Swedegas rapport.

Petroleuminstitutet framhåller följande.

Utvärderingsmännen, som enligt Institutets uppfattning gjort en mycket ingående och noggrann analys av projektets finansiella och ekonomiska betingelser, konstaterar att såväl kostnadsdifferensen gentemot lågsvavlig eldningsolja nr 4 som subventionsbehoven kan bli icke oväsentligt större än Swedegas beräknat. Enligt Institutets uppfattning går det inte ens att motivera merkostnader och subventionsbehov av den storleksordning som Swedegas indikerar, speciellt som subventionerna skulle tillgodoföras ett begränsat antal förbmkare inom ett område, som redan har fördel av relativt låga oljepriser till följd av bl. a. geografisk belägenhet och befolkningstäthet.

Stockholms handelskammare anser uppenbart att en introduktion av naturgas enligt Sydgasprojektet inte skulle innebära de fördelar ur energiförsörjningssynpunkt och ekonomisk synpunkt som är förutsättningen för att samhället skall ta på sig de investeringar och de subventionskrav som projektet innebär.

3   De ekonomiska kalkylerna

Flertalet remissinstanser lämnar utan erinran Swedegas metod för beräkning av samhällsekonomiska och företagsekonomiska merkostnader vid övergång till naturgas jämfört med fortsatt oljeanvändning. Statens naturvårdsverk anser dock inte självklart att jämförelsen skall begränsas till olja. Med hänsyn till det energipolitiska målet att så snabbt som möjligt minska oljeberoendet borde det vara befogat att jämföra gasen också med andra nu tillgängliga altemativa bränslen, främst kol.

Statens industriverk håller för troligt att det i Swedegas kalkyler redovisade underskottet är en underskattning främst beroende på den osäkerhet som gäller i fråga om marknaden.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 353

En av de viktigaste förutsättningarna för en naturgasintroduktion är att avsättning för de kontrakterade kvantitetema kan garanteras. Swedegas redovisning på denna punkt är ej tillfredsställande. Det förutsätts bl. a. att tre kraftvärmeverk/större hetvattencentraler under inledningsskedet skall vara mottagare av en stor del av gasleveransema. Om projektet Sydvärme genomförs bortfaller detta värmeunderlag för naturgasen varför andra anläggningar av denna typ behöver anslutas. Industriverket menar att det finns skäl som talar för att Sydvärmeprojektet bör förverkligas. Det gör att en redan osäker marknad för naturgasen allvariigt försämras.

Industriverket påpekar vidare att Swedegas i den samhällsekonomiska kalkylen inte har beaktat skillnaderna i fråga om miljöpåverkan och försörjningstrygghel jämfört med fortsatt oljeanvändning. Verket anser att dessa faktorer skulle ha påverkat kalkylresultatet till förmån för en naturgasintroduktion. Osäkerheten i övrigt - särskilt vad gäller oljeprisutvecklingen och marknadspotentialen - synes emellertid vara av sådan storiek och riktning atl det redovisade kalkylutfallet i Swedegas rapport likafullt kan ge en uppfattning om samhällets kostnader.

SPK anser att antagandet i Swedegas rapport om en real årlig stegring med 3,5% av världsmarknadspriset på tjock eldningsolja är orealistiskt med följande motivering.

Tillgängliga prognoser visar ett fortsatt överskott på råolja i världen under de närmaste 10-15 åren. Eftersom efterfrågan i västvärlden successivt riktas mot allt lättare oljeprodukter - som erhålls genom raffinering av i första hand lätta råoljor - kan detta överskott bli särskilt markerat för den typ av råolja som vid förädling ger stort utbyte av tjocka eldningsoljor.

För närvarande finns ett överskott på tjock eldningsolja i Västeuropa beroende på dels en överkapacitet inom raffinaderiindustrin, dels det förhållandet att tjock eldningsolja successivt ersätts med kol, kärnkraft och naturgas. Swedegas har antagit att detta överskott drastiskt kommer att begränsas genom installation av konverteringsenheter vid raffinaderiema som minskar-andelen tjock eldningsolja vid raffinering till förmån för lättare destillat. Investeringar i sådana enheter är dock synnerligen kapilalkrävande. Ingenting tyder för närvarande på en utveckling i den av Swedegas antagna riktningen.

SPK anser det mot denna bakgrund som sannolikt att ett fortsatt överskott av västeuropeisk raffinaderikapacitet och en fortsalt övergång till kol, kärnkraft och naturgas kommer att medföra sjunkande i stället för stigande realpriser på eldningsolja i det tidsperspektiv som Swedegas utgår ifrån. Vid antagande om ett sjunkande eller konstant realpris på tjock eldningsolja rycks - som Swedegas själv medger i rapporten - den gmnd undan på vilken gasprojektets ekonomi vilar.

4   Försörjningstrygghet och beredskap

Statens indusiriverk framhåller att naturgasens försörjningsmässiga fördelar är svåra att entydigt värdera. Verket anför bl. a. följande. 23   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 354

Av åtgärder som medför en ökad riskspridning ligger det nära till hands att förorda sådana åtgärder som innebär en ökad närförsörjning och/eller skilda transportmönster för olika råvaror. I ett sådant sammanhang kan ett införande av naturgas vara ett potentiellt intressant alternativ i ett framtida svenskt energisystem. Om de fördelar som en naturgasintroduktion medför i detla hänseende kan uppnås med mindre uppoffringar via en annan energipolilisk strategi kan inte enkelt avgöras. En "aktiv olje- och/eller kolpolitik" som strävar efter långsiktiga avtal och anskaffande av egna andelar i olika råvarukällor kan visa sig vara minst lika fördelaktig.

Industriverket framhåller också att en ökad satsning på inhemska energikällor från trygghetssynpunkt har fördelar i jämförelse med samtliga importerade energiråvaror. Industriverket pekar i sammanhanget särskilt på flis för förbränning i kommunala värmeverk. För att förbränna skogsavfall motsvarande ca 1 milj. m' olja skulle det behöva byggas anläggningar med en sammanlagd investeringskostnad av drygt 1 miljard kr., vilket ligger i närheten av Sydgasprojektets investeringskostnader. Industriverket förutsätter att även en altemativ energikälla av detta slag beaktas i en helhetssyn på Sveriges framtida energiförsörjning.

Beträffande leveranssäkerhet i ett naturgassystem framhåller industriverket bl. a. följande.

Det distributionssystem för naturgas som Swedegas i första hand redogör för i sin rapport gäller import av rörbunden naturgas. Detta innebär ett starkt beroende av producent- och transitoländer som i vissa krislägen kan medföra ett i stort sett omedelbart upphörande av leveranserna. De möjligheter som i rapporten anförs vad gäller gasbyten, lån av gas m.m. lorde främsi vara trygghetshöjande i samband med tekniska störningar och inte av de typer som frågan om sårbarhet i vidare mening avser.

Industriverket pekar vidare på effekterna på svensk raffineringsindustri av en naturgasintroduktion.

De svenska raffinaderierna arbetar för närvarande med ett lågt kapacitetsutnyttjande. På kort sikt föreligger små möjligheter att ändra den befintliga produktionsmixen utan omfattande investeringar. Om naturgasanvändningen får den vidare omfattning som skisseras av Swedegas finns det risk för att svensk raffinaderiindustri inte ens under 1980-talet kommer att kunna arbeta med en acceptabel lönsamhet. Inför de perspektiven kan en nedläggning av en eller flera enheter komma att aktualiseras vilket får negativa konsekvenser för den svenska självförsörjningen av petroleumprodukter.

Liknande farhågor framförs av SPK och Svenska petroleum institutet. SPK redovisar även en tveksam inställning till värdet från försörjningssynpunkt av alt ersätta oljeimport med nalurgasimport.

SPK har i sitt yttrande över energikommissionens betänkande framhållit att en diversifiering av energiimporten vad avser såväl lyp av energiråvara

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 355

som geografiskt ursprung kan minska osäkerheten om den framtida energiförsörjningen. Vid en naturgasimport från kontinenten kan dock effekten bli att råolja från Nordsjön ersätts med naturgas från Nordsjön. Den omständigheten att energin lillförs landet genom ledningar i stället för i tankbåt förbättrar inte i sig försörjningstryggheten. Ledningar är inte heller lika flexibla medel för transport av energi som tanktonnage. Större skador på gasrören innebär i praktiken ett stopp i tillförseln till landet.

Överbefälhavaren framhåller att försvarsmakten i ökande utsträckning är beroende för sin uthållighet av att de företag som planlagts för krigsproduktion snabbi och säkert kan ställas om till sådan produktion.

Vid införandet av ett naturgassystem måste därför försörjningstrygghet och handlingsberedskap ges hög prioritet i de avseenden försvarsmakten och övriga totalförsvarsmyndigheter berörs. Det torde därför vara nödvändigt att importen via röriedning från det centraleuropeiska naturgassystemet redan från början kompletteras med importterminaler för LNG, så att import via fartyg kan ske från länder som inte är anslutna till ovannämnda syslem. Lagring av gas bör ske i sådan omfattning att för totalförsvaret nödvändiga industrier har möjlighet att verka under den tid som krävs för omställning till andra energislag.

ÖEF framhåller att en diversifiering av energitillförseln på olika energislag och importländer kan innebära ökade möjligheter alt tillgodose energibehovet under ett krisläge. Ett införande av naturgas på den svenska marknaden verkar i denna riktning och föranleder därför från försörjningstrygghetssynpunkt ingen invändning från ÖEF:s sida.

En övergång lill användning av naturgas innebär att ett importbränsle, främst eldningsolja, ersattes med ett annat importbränsle, vilket sålunda inte minskar vårt totala importberoende. Behovet av beredskapsåtgärder -i första hand i form av lagring - för att trygga försörjningen under situationer, då vårt land är helt eller delvis avspärrat från tillförsel utifrån, kvarstår därför oförändrat.

En allmän utgångspunkt för beredskapslagringen inom naturgasens användningsområde bör enligt ÖEF vara att lagringen dimensioneras så atl den medger samma uthållighet som av statsmakterna har fastställts att gälla för petroleumprodukter. ÖEF erinrar om sitt tidigare framlagda förslag om beredskapslagring av olja vid introduktion av naturgas. Förslaget innebär att säljare och större konsumenter av naturgas skall hålla oljelager i enlighet med föreskrifterna i lagen om oljelagring m. m. Vidare föreslås att förbrukare av naturgas skall vara skyldiga att hålla en utrustning som gör det möjligt att vid behov övergå till förbrukning av olja.

ÖEF påpekar att förslaget inte innebär någon ändring av lagringsförhållandena för de lagringsskyldiga storkonsumenterna, dvs. kraftvärmeverk, hetvattencentraler och vissa industrier. För dessa konsumenter kan gas

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 356

och olja substituera varandra utan olägenhet, och olja utgör det naturliga beredskapsbränslet. För säljare av naturgas skulle emellertid enligt förslaget tillkomma lagring av olja för övriga konsumenters behov.

ÖEF diskuterar Swedegas förslag om att dessa mindre konsumenter inte skulle åläggas att hålla utmstning för användning av olja. ÖEF anser att deras möjligheter att i ett krisläge återgå till användning av olja skulle avsevärt försämras.

För att säkra dessa förbmkares energibehov måste i så fall krav ställas pä att gasleverantören lagrar naturgas eller annat bränsle, som kan distribueras i gasform. Detta alternativ medför emellertid en begränsad flexibilitet vad gäller utnyttjandet under krisförhållanden av tillgängliga beredskapslager och bör därför inte komma ifråga.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts kan överstyrelsen sålunda inte ansluta sig till Swedegas' uppfattning att "naturgasintroduktionen innebär en ökad försörjningstrygghel som kan motivera minskade krav på beredskapslagring jämfört med andra importbränslen". Ej heller kan överstyrelsen instämma i förslaget om lagring av olja utan krav på att naturgasförbmkare skall ha utrustning som medger användning av olja, vilket skulle kunna resultera i det helt oacceptabla förhållandet att naturgasförbrukare ställes utan bränsle i en krissituation på naturgasmarknaden. Överstyrelsen vidhåller sålunda sitt tidigare förslag till lagringsbestämmelser dock med den preciseringen att föreskrifterna om bibehållande av utmstning för användning av olja bör gälla även icke lagringsskyldiga förbrukare av naturgas samt med den ändringen att dessa föreskrifter eventuellt bör tas in i en särskild lagstiftning i stället för i oljelagringslagen.

ÖEF påpekar att även andra beredskapsåtgärder, bl. a. på transportområdet, kan bli aktuella för att trygga energiförsörjningen inom naturgasens användningsområde.

Statens industriverk anser att beredskapslagringsfrågan är av central betydelse för en eventuell naturgasintroduktion. Verket framhåller att beredskapslagring och reservsyslem baserat på oljeanvändning enligt ÖEF:s förslag innebär hög tillförseltrygghet. Industriverket anser emellertid inte all alternativa lösningar baserade på användning av gas utan vidare bör avvisas.

Atl såsom i ÖEF:s förslag enbart med hänvisning till beredskapsaspekten kräva, att beredskapslagringen skall baseras på olja, innebär dels att man frångått det egenlliga syfiet med beredskapslagringen och dels att olja och naturgas inte behandlas på samma sätl i detla avseende. Om enbart beredskapsaspekten skall beaktas, bör enligt industriverkels mening varje metod för reservsystem/beredskapslagring accepteras, om givna krav på uthållighet är uppfyllda.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 357

5   Miljöeffekter

Allmän enighet råder bland remissinstanserna om att en introduktion av naturgas skulle medföra väsentliga fördelar från miljösynpunkt jämfört med användning av olja. I några yttranden görs försök att kvanititativt ange dessa fördelar, som inte har tagits med i Swedegas samhällsekonomiska kalkyl.

Statens naturvårdsverk anför följande beträffande utsläppen av svaveloxider.

Fördelarna för naturgasen gentemot oljan när det gäller svavel utgörs av uteblivna kostnader för att minska svavelhalten i olja från normalt 2,5-3 % svavel till maximall tillåtna 1 % (50 miljoner kr. per år) plus uteblivna kostnader för den altemativa handlingsvägen för att ytterligare sänka svavelutsläppen under 1 % i olja med de mängder som införandet av naturgas innebär (40 miljoner kronor per år), dvs. en sammanlagd minskning med 90 miljoner kr. per år. Verket utgår då ifrån att kostnadsskillnaden mellan högsvavlig och lågsvavlig olja kommer att uppgå till 3000-4000 kr. per ton avskilt svavel.

Naturvårdsverket redovisar även vissa uppgifter om utsläppen av andra föroreningar vid förbränning av naturgas, olja och kol. Belastningen på naturmiljön är i samtliga fall mindre än vid naturgasförbränning.

Naturvårdsverket påpekar att det saknas tillräckligt underlag för att bedöma effekterna på naturmiljön av själva byggandet och driften av rörledningar samt effektema på markanvändningen i stort i berörda områden. Enligt verkets uppfattning bör det dock vara möjligt att bygga en gasledning med utgångspunkt från naturvårdens intressen.

Sammanfattningsvis framhåller naturvårdsverket följande.

I en samhällsekonomisk kalkyl av det nu aktuella naturgasprojektet bör sålunda miljövinsten enbart som följd av minskade svavelutsläpp värderas till storleksordningen 90 milj. kr. per år.

Naturvårdsverket instämmer i utredarnas bedömning atl underlaget för att beräkna miljövinstema för andra utsläppsminskningar än svavel är ofullständiga. Ett mått att jämföra med kan vara kostnaderna för att begränsa utsläppen av stoft, kväveoxider och polycykliska kolväten från förbränning av olja. Dessa kan mycket grovt uppskattas uppgå till storieksordningen 20-50 milj. kr. per år.

1 en samhällsekonomisk kalkyl bör till dessa belopp läggas kostnaderna för kvarvarande skadeeffekter.

Statens planverk anser att en detaljerad redovisning av miljö- och markanvändningskonsekvenser bör göras som underlag för beslut om ett natur-gassyslem. Planverket anser vidare, liksom naturvårdsverket, all anläggandet av ett gasledningssystem bör prövas med stöd av naturvårdslagen. Dessa myndigheter föreslår ett samråd mellan länsstyrelse, kommun och företag som går utöver vad som normalt äger rum enligt 20 § lagen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 358

Statens industriverk anser alt naturgasens miljöfördelar bör preciseras i högre grad än som har skett i Swedegas rapport. Verket framhåller bl.a. följande i fråga om Sydgasprojektets effekter på utsläppen av svaveldioxid.

Eftersom gasen i huvudsak ersätter tjocka oljekvaliteter innebär en naturgasintroduktion atl svaveldioxidutsläppen från oljeförbränning i Sverige minskar med 5-6%. Detta kan förefalla tämligen betydelselöst om inte regionala aspekter beaktas. Enligt planema skall gasen introduceras i sydligaste Sverige mellan Malmö och Halmstad. Denna region är en av landets mest utsatta närdet gäller S02-utsläpp. Här kommer en naiurgasintroduktion atl belyda en procentuellt mycket stor reduktion av svavelemissionen. Dock är i vissa delar av sydligaste Sverige jordmånen kalkhaltig, vilket innebär att känsligheten för sur nederbörd här är mindre än i andra delar av landet.

En betydande del av den sura nederbörden förorsakas av svavelföroreningar som bildas vid förbränning av olja och kol i Västeuropa. Denna ofrivilliga "import" bör beaktas då miljökonsekvenserna av en naiurgasintroduktion värderas.

En naturgasintroduktion är inte det enda sättet att minska S02-emissio-nen i sydligaste Sverige. Om Sydvärmeprojektet realiseras kommer detta att medföra en märkbart minskad förbrukning av svavelhaltig tjock eldningsolja.

Vidare påpekar industriverket att riskema sannolikt är betydligt mindre vid gashantering än vid oljehantering när det gäller såväl yrkesskador som stora olyckor.

Arbetarskyddsstyrelsen anser att riskerna vid naturgasinstallationer genom skyddsåtgärder bör kunna hållas på en betryggande låg nivå. Styrelsen pekar emellertid på att de svenska erfarenhetema på området är begränsade och att ytteriigare arbete behövs för att ta fram svenska kon-stmktions-, drift- och underhållsbestämmelser.

6    Regional- och sysselsättningspolitiska effekter

Statens industriverk erinrar om att verket våren 1978 har genomfört en undersökning av de industri- och sysselsättningspolitiska effekterna av en naturgasintroduktion (SIND PM 1978:4).

Huvudslutsalserna av denna uiredning är att sysselsättningseffekterna är låga - ca 2000-3000 manår/år under en åltaårsperiod - samt att de industripolitiska konsekvenserna i övrigt blir av underordnad betydelse. SIND vill dock understryka att ett naturgassystem i Sydgasområdet kan medföra regionala sysselsättnings- och konkurrenseffekter som strider mot statsmakternas mål för regionalpolitiken. En subventionerad naturgasanvändning inom detla område kan nämligen leda till lokaliseringsfördelar för vissa företag och branscher. 1 synnerhet kommer detta att aktualiseras vid en fortsatt expansion till västra Sverige.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 359

Statens planverk anser att de regionala konsekvensema av alternativa sträckningar av ett nationellt naturgassystem bör utredas vidare. Verkets erfarenhet av tunga tekniska system, som exempelvis kraftledningar, är att den befintliga strukturen förstärks.

CDL påpekar att ett naturgassystem genom sitt römät torde bli begränsat till vissa delar av landet. Det medger därför inte samma handlingsfrihet och flexibilitet för lokalisering av verksamheter som andra fossilbaserade energisystem eller som elsystem. Ett rörledningsnät i Sydsverige, senare utsträckt till Västsverige och Östra Svealand, kan enligt CDL innebära lokaliseringsfördelar för industriell och annan verksamhet i dessa landsdelar, som kan komma att motverka statliga insatser och strävanden inom regionalpolitikens område.

Sveriges Industriförbund hänvisar till att ett naturgasnät under driftskedet enligt industriverkets utredning inte kommer att medföra några omfattande sysselsättningseffekter. För den rörtillverkande industrin däremot kommer projektet enligt förbundet att ge ett stort sysselsättningstillskott, som vid en eventuellt fortsatt utbyggnad kan vidmakthållas under kanske hela 1980-talet.

7   Övriga frågor

Statens industriverk tar upp vissa frågor om naturgasens koppling till andra energibärare. Bl. a. påpekas att naturgas utgör ett alternativ till den nuvarande stadsgasförbmkningen, som nu baseras främst på gas framställd ur lättbensin. Av de fem större gasverken har f. n. endast gasverket i Göteborg planer på att fortsätta sin verksamhet på längre sikt. Gasverken i Stockholm och Norrköping är nedläggningsholade medan gasverken i Malmö och Helsingborg avvaktar en eventuell naturgasintroduktion.

Beträffande framtida utvecklingsmöjligheter framhåller industriverket följande.

Teknisk utveckling pågår mnt om i världen för att förgasa kol och framställa s. k. syntetisk naturgas (SNG). Om SNG från kol blir ekonomiskt lönsamt även för länder som saknar egna koltillgångar skulle ett befintligt svenskt naturgasnät kunna utnyttjas för transport av SNG efter naturgasepokens slut.

Ett befintligt röriedningssystem skulle också kunna utnyttjas för transport av vätgas i framför allt regionala system efter vissa modifieringar samt transport av SNG från biomassa. Det är dock för tidigt att idag uttala sig om framtidsutsikterna för dessa energislag, eftersom de ännu befinner sig på forskningsstadiet och inte väntas bli aktuella före år 2000.

Svenska värmeverksföreningen framhåller att de möjligheter som diskuteras att försörja naturgasnäten med gas från bl. a. kolförgasningsanlägg-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 360

ningar är osäkra. Värdet av ett röriedningsnät för gas om 20-30 år kan enligt föreningen ifrågasättas.

Utredningen om omstäUbara eldningsanläggningar diskuterar frågan om utformningen av det statliga stöd som behövs för att naturgas skall kunna införas i enlighet med Sydgasprojektet.

Om Sydgasprojektet skall genomföras är det i och för sig tänkbart att säkra avsättningen av gasen med hjälp av statliga bestämmelser som direkt förhindrar vissa grupper av konsumenter att utnyttja andra energikällor. Det är också möjligt att indirekt nå samma syfte genom att införa miljö-eller beredskapsbestämmelser som gynnar gasen i förhållande till konkurrerande energiformer. Kommittén anser dock av såväl principiella som praktiska skäl att styrmedel av nämnda slag i detta fall inte är lämpliga.

Om det skulle anses vara motiverat med särskilda statliga bidrag till naturgasen bör det även vara motiverat att åtminstone i motsvarande mån införa sådana bidrag till andra alternativ till oljan, främst inhemska bränslen.

Introduktion av naturgas i Sverige: en översikt av industri- och sysselsättningspolitiska effekter

Sammanfattning ur utredning från statens industriverk genomförd av Norconsult A/S (SIND PM 1978:4)

I dette sammendraget vil man legge vekt på hovedlinjene i virkninger på naeringsstruktur og syselsetting m. m. av et svensk naturgassprosjekt. Mindre krusninger på denne overflaten er det redegjort for i hovedteksten og vediegg. Man onsker derved å plassere ulike momenter innenfor en sterre naeringspolitisk og okonomisk politisk referanseramme.

SUk hovedforutsetningene for naturgassprosjektet er definert idag (Industridepartementets brev av 12. desember til SIND), og med den konk-rete tilgjengelige informasjon så tegner seg folgende helhetsbilde:

*    Prosjektet er av folgende storrelseorden: Selve oppbyggingsfasen gir i
sterrelsesorden 2000-3000 nye arbeidsplasser, personalbehov, i en 8
års période (antall årsverk i alt blir tilsvarende hoyere.) Dette utgjor om
lag 0,4% av industrisysselsettingen. Det bor spesielt nevnes at disse
nye arbeidsplassene kommer i syd- og mellom-Sverige. I en "normal"
konjunkiursituasjon kan dette derfor neppe gi varige bidrag til mere
permanent sysselsetting i de svake regionene.

* Selve oppbyggingen av systemer ser nå ikke ut til å bli noe stort felles-prosjekt for svensk industri med utvikling av vesentlig ny teknologi for senere utnytlelse på det internasjonale LNG-marked eller mere indi-rekte.

* Driften av gass-systemet krever kun el lite antall ansatte. Det vil i drift ikke generere vesentlig nye typer industri.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 361

* Man har ikke greid å identifisere konkrete regionale effekter, hverken i form av presstendenser eller gunstige regionale virkninger. Linjedragningen er ennu ikke fastlagt.

* Prosjektet er neppe noe velegnet konjunktur - sysselsettingspolitisk virkemiddel. De nye arbeidsplassene vil först komme omkring 1982, og med et maksimum omkring 1984-85. Det er ikke vanlig å bruke så långsiktige konjunkturpolitiske virkemidler. Det eksisterer heller ikke konjunkturprognoser for disse årene.

I utredningsarbeidet har rnan slott på visse koordineringsproblem. Ulike institusjoner, foretak og andre organisasjoner som planlegger eller på annen mate arbeider med naturgassprosjektet arbeider til dels ut ifra for-skjellige strategiske fomtsetninger. Dette gjelder fomtsetninger om gass-mengder, tilforselsform og eksportland. — En samordning av slike fomtsetninger kunne gjore en vanskelig beslutningssituasjon mere översiktlig.

Norconsult har stått i naer kontakt med SIND under arbeidet. SIND deler utredningens konklusjoner. Man har vaert henvist til å utnytte eksis-terende prosjektbeskrivninger, kostnadsberegninger, m. m. På gmnn av blant annet sterkt tidspress har Norconsult ikke hatt mulighet til å företa en selvstendig kritisk kontroll av dette gmnnlagsmaterialet.

Rapport 1979-01-20 till industridepartementet i naturgasfrågan

Utdrag av rapport angiven av Swedegas AB O   Inledning och sammanfattning 0.1 Allmänt

Som ett ytterligare beslutsunderlag framlägger Swedegas föreliggande rapport (1979-01-20), vilken i huvudsak belyser import, distribution och marknadsföring av naturgas i västra Sverige baserad på Swedegas avtal om inköp av LNG från del algeriska bolaget Sonatrach. Rapporten tar även upp vissa kompletterande aspekter på naturgasfrågan i dess helhet.

Swedegas förhandlingar med Sonatrach har resulterat i ett 20-årigt leveransavtal med början år 1985 avseende ca 1,7 ä 2,2 miljarder m' naturgas per år i form av LNG motsvarande ca 1,7 å 2,2 miljoner m' olja per år. Avtalet upphör, liksom avtalet mellan Ruhrgas och Swedegas, att gälla om det ej godkänts av den svenska regeringen senast 1979-06-30.

I föreliggande rapport redovisas resultatet av fortsatta förhandlingar med Ruhrgas om varaktigheten av företagels leveranser till Swedegas. Vidare behandlas ytterligare frågan om beredskapslagring vid en naturgasförsörjning.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 362

0.2 Västgasprojektets utformning

Genom de villkorliga Ruhrgas- och Sonatrachavtalen har Swedegas två projekt på hand för en svensk naturgasintroduktion under första hälften av 1980-talet. Sydgas-(Ruhrgas-)projektet som behandlats i den föregående rapporten innebär att nordsjögas, som landas i Emden, vidaretranspor-teras i rör genom Västtyskland och Danmark för avsättning i Sydsverige. Sydgasprojektet kan tänkas genomfört som separat projekt men utgör dämtöver enda för närvarande tillgängliga och lämpliga första steg i en svensk naturgasintroduktion.

En enligt Swedegas grundläggande förutsättning för svensk naturgasförsörjning med LNG är att det jämsides därmed skall föreligga reservförsörjningsmöjligheter genom rörförbindelse med andra försörjningskällor och marknader. Sydgasprojektet uppfyller genom anknytningen till det centraleuropeiska gasnätet denna fömtsättning. Sonatrachavtalet kan därför utgöra bas för ett andra projektsteg i en svensk naturgasintroduktion med Sydgasprojektet som det första. Den väsentligaste konsekvensen härav blir att avsättningsmarknaden måste sökas i Väst- och delar av Mellansverige. Västgasprojektets konstmktion i övrigt bör anpassas dels till Sydgasprojektet dels till speciella fömtsättningar sammanhängande med LNG-tekniken. Härvidlag uppkommer olika altemativ för Västgasprojektet.

Den viktigaste frågan är härvid valet av LNG-terminalens lokalisering. Huvudalternativen är en förläggning på svenska västkusten (med flera underalternativ) respektive ett samarbete med västtyska intressenter i LNG-terminalen i Wilhelmshaven. Beräkningar och allmänna värderingar baseras på ett alternativ med LNG-terminalen förlagd till svensk västkust samtidigt med att en rörförbindelse förutsatts mellan Syd- och Västgasom-rådena. De bärande huvudmotiven för detta alternativ har varit

- två av varandra oberoende tillförselkanaler upprättas

- en LNG-terminal i Sverige ger bättre möjligheter till säsongslagring och beredskapslagring för båda marknadsområdena

-     preliminära kalkyler antyder bättre lotalekonomi för LNG-terminal på
svensk västkust än i Wilhelmshaven

Västgasprojektets slutliga utformning (bl a i fråga om röriedningarnas sträckning och LNG-terminalens lokalisering) kan göras till föremål för fortsatta utredningar och förhandlingar efter ett ställningstagande till Sona-trach-avtalet.

0.3 Ekonomi

1 rapporten 1978-09-15 redovisade Swedegas samhällsekonomiska och kommersiella kalkylresultat för Sydgasprojektet. Västgasprojektets motsvarande samhällsekonomiska och kommersiella ekonomi har i denna

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 363

rapport beräknats för att med Västgasprojektet som ett andra steg uppbygga samordnade marknader i Syd-, Väst- och delar av Mellansverige. Genom att summera Syd- och Västgasprojektens kalkylresultat erhålles den totala ekonomiska bilden för en naturgasintroduktion inom ovannämnda svenska marknadsområden på basis av de nu villkoriigt avtalade Ruhrgas-och Sonatrachleveranserna till Sverige.

Av Swedegas' rapport 1978-09-15 samt den granskning och remissbehandling denna föranlett bedömer Swedegas att det för Sydgasprojektet med rimlig sannolikhet utfallande samhällsekonomiska resultatet kan antas ligga inom inlervallel minus 500 - minus 1500 miljoner kronor. Det kommersiella resultatet (dvs. subventionsbehovets värde) kan på motsvarande sätt anges av inlervallel minus 1000 - minus 2000 miljoner kronor. Angivelserna avser till 1977 diskonterade nuvärden uttryckta i 1977 års penningvärde.

I nu föreliggande rapport har Västgasprojektet kalkylerats efter samma gmnder som Sydgasprojektet. Därutöver har särskilt hänsyn tagits till den möjliga effekten av, i förhållande till för Sydgasprojektet, i visst avseende avvikande leveransprisbestämmelse. Det med rimlig sannolikhet utfallande samhällsekonomiska resultatet kan antas bestämt av inlervallel plus 500-minus 1 500 miljoner kronor. Det kommersiella resultatet kan på motsvarande sätt anges av intervallet minus 500-minus 2500 miljoner kronor.

Beräkningsresultaten antyder ett relativt sett något bättre ekonomiskt utfall för Västgas- än för Sydgasprojektet. Bakgmnden härtill är ett lägre pris på LNG efter förgasning än priset i Sverige för Ruhrgasleveransen. Det högre Ruhrgaspriset beror främst på kostnader för transporten genom Västtyskland och Danmark (vilken innefattar viss överkapacitet för att möjliggöra inköp och rörtransport från andra naturgasleverantörer). Anknytningen till det centraleuropeiska gasnätet har särskilt värde.

Det för båda projekten sammantagna samhällsekonomiska resultatet före beaktande av miljövärden kan med rimlig sannolikhet väntas falla inom intervallen O -minus 3 000 miljoner kronor. Den samhällsekonomiska merkostnaden motsvarar i förhållande till fortsatt oljeanvändning en fördyring för gas med 0-22 %. Investeringama för rörledningssystem och LNG-terminal i Sverige samt ledning under Öresund och LNG-fartyg (50 %) uppgår till ca 3600 miljoner kronor huvudsakligen under åren 1981 till 1985. För gaskunderna uppkommer ingen motsvarande relativ fördyring om gasprisel genom subventioner hålles på en nivå som motsvarar deras kostnader för olja. Subventionsbehovet har beräknats till 1500-4 500 miljoner kronor.

De vida intervallen ger intryck av stor beräkningsosäkerhet. Denna har sin grund i nödvändigheten att kunna variera ett antal beräkningsparametrar för att därmed bl a fånga in alternativa framtida utvecklingsmöjligheter. Effekten av ändringar i olika beräkningsparametrar har redovisats i särskil-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 364

da känslighetsanalyser för Sydgas- och Västgasprojekten. Den starkast påverkande parametem är oljeprisutvecklingen. Detta sammanhänger med att endast en del av gasens pris på svensk marknad blir direkt relaterad till oljeprisutvecklingen. En realt kraftig oljeprisstegring verkar i förbättrande och en långsam eller utebliven real oljeprisstegring i försämrande riktning på resultatet. Den dämäst viktigaste parametem är restvärdet på de i Sverige utbyggda anläggningarna efter utgången av de 20-åriga kalkylperioderna. Resultatet förbättras om dessa anläggningar åsättes restvärde dvs om man i likhet med vad som görs på kontinenten räknar med betydligt långsiktigare gasförsörjningsmöjligheter än 20-25 år framåt. Även överskridande av beräknade investeringskostnader har betydelse men känsligheten härför är inte särdeles markant.

De ovan angivna intervallgränserna är att se som en sammanvägning av för projekten gynnsamma respektive ogynnsamma men ej osannolika utvecklingsantaganden. Det största samhällsekonomiska underskottet respektive högsta subventionsbehovet representerar samtidigt inträffande utebliven realprisökning på olja, inga restvärden och betydande kost-nadsöverskridanden för investeringar. Det bör påpekas att beloppsangivelserna (nuvärden 1977) i den samhällsekonomiska delen är relaterade till s k realränta om 4 % och beträffande subventionsbehovet till marknadsränta (dagens nivå under hela kalkylperioden) samtidigt som alla priser och kostnader först är underkastade en allmän inflation, som ungefärligen svarar mol skillnaden mellan marknads- och realränta.

Utanför den kalkylbara ekonomiska osäkerhet, som återspeglas av de angivna intervallen, ligger särskilt för Västgasprojektet allmänna icke kalkylbara risker, som kan leda till ytterligare resultatförsämring.

0.4 Organisation av konunersiell verksamhet

Om regeringen som följd av Swedegas redovisning av förhandlingsresultat och utredningar vill föreslå riksdagen naturgasintroduktion, aktualiseras därmed frågan om att förbereda och bedriva kommersiell verksamhet för att säkerställa den efter regeringens godkännande av avtalen upphandlade gasens mottagande och avsättning. Vare sig Swedegas AB, AB Sydgas eller Västgas AB har enligt gällande konsortial- och samarbetsavtal möjlighet upptaga sådan verksamhet. Swedegas icke-statliga intressenter har med verkan per årsskiftet 1979/80 uppsagt konsortialavtalet för Swedegas. Detsamma gäller konsortialavtalet för Sydgas som uppsagts av Sydkraft med begäran om omförhandling inför förverkligandet av Sydgasprojektet. Frågan om kommersiell organisation hänger intimt samman med omfattning och form för det nödvändiga statliga ekonomiska stödet. Swedegas har icke ansett det ingå i dess uppdrag att redovisa förslag vare sig ifråga om organisation eller statsstöd. Swedegas vill emellertid framhålla att dessa frågor påkallar en snabb lösning för att det med Swedegas hittillsva-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5    Industridepartementet 365

rande verksamhet inledda arbetet på en naturgasintroduktion skall kunna fullföljas i enlighet med den tidsplanering som angivits i Swedegas rapporter.

2   Avtalssituationen

2.1 Ruhrgas

1 sin rapport 1978-09-15 redogjorde Swedegas bl a för innehållet i det leveransavtal gällande för en initialperiod om 12 år, som träffats med Ruhrgas 1978-05-29, och för möjligheterna till föriängning därav under 8 år. Sedan Elam-Bergendahlska utvärderingen av nämnda rapport framlagts, anförde Swedegas i sitt yttrande 1978-11-13 däröver att Ruhrgasprojektet borde fullföljas endast om leveranser vid tidpunkten för slutligt ställningstagande från statsmakternas sida kunde ställas i utsikt med rimlig säkerhet för minst 20 år eller annat likvärdigt uppföljningsprojekt för samma marknad och transportsystem framkommit. Swedegas anmälde samtidigt att förhandlingar pågick med Ruhrgas i frågan och att Swedegas räknade med att Ruhrgas redan på nyåret 1979 skulle kunna lämna sådana garantier som av statsmakterna kunde bedömas innebära rimlig säkerhet för gasleveranser under minst 20 år.

De nämnda förhandlingarna med Ruhrgas har nu slutförts och resulterat i följande ändringar av de i maj 1978 träffade avtalen.

Leveransavtalet löper på 13 år eller tom 1995-09-30 istället för 12 år (med tidigare avtalade lO-årsförlängningar om ej uppsägning sker). Så snart Ruhrgas, som fortlöpande genom långfristiga avtal anskaffar nya naturgasmängder, träffat avtal om nästa stora inköpsprojekt avseende rörgas, skall Ruhrgas förlänga leveransavtalet med Swedegas om 1,2 Gm'/ år med samma leveranstid som gäller för det nya projektet dock minst t o m 2002-09-30 antingen på oförändrade villkor i övrigt eller på de ändrade villkor, som gäller för det nya projektet, varvid Swedegas är skyldigt att inom 6 månader efter erbjudandet acceptera dessa ändrade villkor därest Swedegas ej kan erhålla bättre villkor från annan gasleverantör.

Skulle Ruhrgas' nu ifrågavarande gasinköp ske i form av import som är av den utländske säljaren underkastad reexportförbud och skulle det icke lyckas Ruhrgas att få förbudet hävt i vad avser leveranser till Swedegas, befrias Ruhrgas i molsvarande mån från nyss angivna leveransåtagande.

Swedegas bedömer det som synnerligen osannolikt att Ruhrgas icke skall lyckas säkra ytteriigare gaskvantiteter för tiden efter 1995. De miljardinvesteringar som Ruhrgas och andra gasföretag redan beslutat och håller på att genomföra skulle vara helt felaktiga om icke ytterligare stora gaskvantiteter skulle komma att utbjudas till försäljning.

Varken tidigare träffade avtal mellan Ruhrgas och Swedegas om gasle-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 366

veranser eller det nu träffade tilläggsavtalet är underkastade någon prövning från västtyska regeringens sida. Endast ytterst extraordinära omständigheter torde förmå Tyskland att vidtaga ett sådant mot Sverige riktat steg som att förbjuda Ruhrgas att leverera gas till Swedegas.

2.3 Sonatrach

2.3.1    Avtalstextens bakgrund

Efter överläggningar och förhandlingar som förts mellan företrädare för Swedegas och det statliga algeriska företaget Sonatrach från slutet av 1977, undertecknade partema i Alger den 9 oktober 1978 ett avtal om försäljning till Swedegas från Sonatrach av vissa mängder LNG under en tjugoårsperiod.

Avtalets text baserar sig på Sonatrachs för LNG-leveranser använda standardavtal. Sonatrachs företrädare har under förhandlingarna varit ytterst obenägna att företaga ändringar i texten och har intagit ståndpunkten att avtalet icke är förhandlingsbart men att Sonatrach med bibehållande av avtalets fundamentala priciper varit berett att vidtaga smärre anpassningar av avtalet till förhållanden som är speciella för den individuella köparen.

Andra köpare av LNG från Algeriet synes ha fält acceptera i huvudsak föreliggande text, vilket kan underiätta en eventuel framtida samverkan på köparsidan.

2.3.2    Avtalstid

Avtalet gäller för en avtalsperiod som slutar 20 år efter den första regelbundna leveransen av LNG från Sonatrach till Swedegas. Denna avses inträffa under första kvartalet 1985. Den tid under vilken de kontraktsenliga leveranserna beräknas äga rum är således 1985-2004.

2.3.3    Kvantitet

Den totala kvantiteten för leveranserna utgör enligt avtalet 340 miljarder övre värmevärdetermier, dvs. 34 miljarder m' naturgas. Den åriiga kvantiteten utgör 1/20 därav, dvs. 1,7 miljarder m '.

Beroende från vilken hamn i Algeriet nu aktuella LNG skall uskeppas (Arzew eller Skikda, som ligger i västra respektive östra ändan av den algeriska medelhavskusten) och på vilken plats i Europa den skall landas (Wilhelmshaven eller svenska västkusten) kan den från Iransporlekono-misk synpunkt lämpliga kvantiteten vid utnyttjande av bestämd transportkapacitet variera.

Med hänsyn härtill skall Swedegas sedan det erhållit meddelande om från vilken hamn i Algeriet Sonatrach kommer att skeppa gasen kunna höja kvantiteten till högst 440 miljarder övre värmevärdetermier dvs. till högst cirka 2,2 miljarder m' gas per år.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 367

Innan leveranserna uppnår den överenskomna årliga storleken, skall inledande leveranser äga rum, vilka avses påbörjade under fjärde kvartalet 1984.

2.3.4   Leveransperiodens början

Tjugoårsperioden under vilken leveranserna skall ske börjar att löpa den första månaden då den levererade kvantiteten uppgår till en tolftedel av förutsedd årlig kvantitet. Den första reguljära leveransen avses inträffa under första kvartalet 1985. Sedan skall leveranserna fortsätta på kon-traktsenlig nivå under tjugo år. Delta innebär att de ovannämnda inledande leveranserna ej ingår i de ovannämnda kvantitetssiffrorna. Någon absolut garanti för att leveranserna når kontraktsenlig kvantitet under första kvartalet 1985 finns ej, men parterna har åtagit sig att söka hålla denna tidtabell.

Sedan de regelbundna leveranserna kommit igång måste Swedegas utom i fall av force majeure och liknande händelser avhämta de kvantiteter, som det åtagit sig att köpa. I mycket begränsad omfattning har Swedegas möjlighet att under senare år avhämta kontrakterade kvantiteter, som det under tidigare år ej tagit emot men har fått betala.

Swedegas åtager sig att sälja gasen endast till förbrukare i Sverige. Det innebär förbud mot export från Sverige och förbud för Swedegas att under transporten sälja gasen. Detta får beaktas om gasen ej kan införas till Sverige eller om marknadsförhållandena i Sverige drastiskt skulle ändras. Under exceptionella omständigheter får Swedegas emellertid företaga tekniska utbyten, dvs. överiåta gasen till annan mot det att Swedegas i framtiden övertager samma kvantitet från den till vilken gasen överlåtits. Sonatrach fäster avseende vid att dess köpare ej vidaresäljer gas till annat land och därmed stör marknadsbilden för Algeriets gasexport.

2.3.5   Priser

Priset noteras fob algerisk kust, dvs. ombord på båt i algerisk hamn, och priset är detsamma oavsett vilken hamn i Algeriet som väljes. Det tillämpliga försäljningspriset är det högsta av det s.k. faktureringspriset och det s.k. minimipriset.

Faktureringspriset är indexreglerat och basen i indexklausulen är USS 1,30 per miljon BTU den 1 januari 1975. Detta pris regleras sedan i sin helhet med hänsyn till utvecklingen från denna tidpunkt för olika oljenoteringar i Europa.

Det avtalade försäljningspriset skall dock under inga förhållanden vara lägre än ett minimigrundpris på US$ 1,30 per miljon BTU. Därvid skall emellertid dollarkursen omräknas med hänsyn till förändringarna i sex europeiska valutor, däribland den svenska kronan, med utgångspunkt från det genomsnittliga kursförhållandet under andra halvåret 1974.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 368

2.3.6    Prisrevidering m.m.

Partema skall sedan de regelbundna leveranserna inletts och vart fjärde år därefter granska de ekonomiska förhållandena på marknaderna för naturgas och andra energiformer i vissa länder i Europa. Om priset i dessa länder ej längre motsvarar de verkliga förhållandena skall endera parten ha rätt att påfordra att priset justeras för att bättre återspegla marknadsförhållandena.

Om den ekonomiska jämvikten i avtalet skulle mbbas genom ekonomisk force majeure, skall avtalet kunna ändras så att balansen ålerslälles.

2.3.7    Leveransort

Leverans sker fob algerisk kust, dock utan angivande av hamn. Övergången av äganderätten sker då gasen införes i fartyget. För Swedegas skulle hamnen Arzew, som ligger längre västerut än Skikda, medföra att transportsträckan blir kortare. Sonatrach har muntligen meddelat att Skikda är det mest troliga alternativet. Sedan valet av lastningshamn meddelats kan Swedegas inom tre månader bestämma sig för att höja kvantiteten så att den bättre anpassas till transportsträckan och utnyttjat tonnage.

2.3.8    Transport m. m.

Villkoren för sjötransporten av de kvantiteter LNG som omfattas av avtalet skall bestämmas genom överenskommelse mellan partema senast den 31 december 1979.

Enligt algeriska regler skall hälften av de kvantiteter som avses med avtalet transporteras på algeriska kölar. Det stathga rederiet CNAN har sjötransportmonopol i Algeriet och har hittills normalt varit det bolag som utfört transporter enligt bestämmelser av nu aktuellt slag. 1 förevarande fall kompliceras saken något av att transporten förmodligen kommer att utföras endast med ett fartyg.

Partema skall undersöka möjligheterna av att bilda ett joinl venture med lika andelar för gemensamt samarbete i transportfrågan. I övrigt skall parterna eftersträva att ett svenkt varv anlitas vid beställning av fartyg för transporten, om varvet kan erbjuda kommersiella villkor.

Force majeure och vissa allvarliga olyckshändelser befriar partema från deras åtaganden under den tid de inträffade händelserna varar.

2.3.9    Villkor för avtalets giltighet

Avtalet är för sin giltighet beroende av vissa villkor.

För det första skall avtalet godkännas av behöriga regeringsinstanser i vardera landet senast den 30 juni 1979.

Vidare skall vardera parten erhålla en av honom som lämplig bedömd finansiering av de anläggningar som erfordras för avtalets fullgörande. Uppfyllandet av dessa sistnämnda skall ske senast 31 december 1979.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5    Industridepartementet 369

6   Olika tillförselalternativ för naturgas och betydelsen för dessa av Nordgat-ledningen

6.2 Betydeisen av att basera naturgasverksamheten på Ruhrgasprojektet

I ovannämnda rapport från september 1978 klarlades likaledes att inledande leveranser från det centraleuropeiska naturgassystemet ger Sverige en klart förbättrad förhandlingsposition vid konlraklering av ytteriigare gaskvantiteter. Eftersom säljaren som regel kräver en kort uppbyggnadsperiod och att köparen tar hand om hela den aktuella gasmängden kan det föreligga svårigheter för Sverige att betraktas som en "ready and able buyer" om inte en anknytning till det centraleuropeiska nätet finns.

Ruhrgasavtalet ger härutöver följande fördelar:

- En naturgasintroduktion kan äga rum redan i början av 80-talet. Möjligheten att erhålla gas från andra leverantörer före 1985 är liten.

- En för introduktionsändamål lämplig belastningsfaktor på 6700 timmar per år erhålls.

- Ett flexibelt uttag över året medges. Swedegas måste kontraklsenligt betala för minst 90% av årsvolymen. Uttaget under året kan emellertid varieras efter Swedegas önskemål, enbart begränsat av ett maximerat timuttag.

- En rimlig uppbyggnadsperiod erhålles som innebär att först år 3 den fulla volymen behöver tas emot. Detta bedöms ge en tillräckligt lång tid för att upparbeta marknaden.

- Tillfälliga stömingar i tillförseln kan motverkas genom det centraleuropeiska systemets möjligheter till lagring av gas, belastningsutjämning, gasbyten, lån av gas osv. Även om inte alla sådana möjligheter kan täckas genom ett leveransavtal visar erfarenheterna dock att länderna och gasbolagen positivt bidrar till att lösa varandras problem.

Mot denna bakgrund bör ett LNG-projekt genomföras först sedan Sverige etablerat en förbindelse med det västeuropeiska naturgassystemet.

7   Rörledningsnät och marknad i Västgasområdet

Bakgrund

Västgas AB har med Ångpanneföreningen som konsult undersökt marknaden för naturgas i västra Sverige och möjligheterna att i detta område med ett rörledningssystem placera en gaskvantitet på 1,7-2,2 Gm'/år med 1,7 Gmfår som grundallernativ.

Studien har omfattat området från Halmstad i söder till Borlänge i norr med Västerås som östlig gräns. 24   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5    Industridepartementet 370

(Arbetsmetodik, diverse detaljuppgifter osv. framgår av särskild bilaga' lill föreliggande rapport från Swedegas AB).

7.1 Marknad

Naturgasmarknadens storlek

Inom hela det undersökta området finns med dessa försiktigt valda konverteringsgrader en total gasmarknad på ca 2,5 Gm'/år. Den tillgängliga gasmarknaden har med hänsyn till energitätheten dock bedömts något mindre. Till ett rimligt vittförgrenat römät torde ca 2,3 Gm' fördelat enligt följande kunna anslutas.

-   1670 Mm'       grundaltemativ Halmstad-Västerås

(stamledning väster om Vänern)

-     70 Mm'       grenledning Väröbacka-Borås

- 100 Mm'       grenledning Vänersborg-Mariestad, Skövde

- 260 Mm'      grenledning Surahammar-Borlänge

-     50 Mm'       grenledning Hällefors-Kristinehamn

-     150 Mm'       småkunder 1000 m' Eo 6 000 m' Eo

-  2 300 Mm'

Den i grundalternativet önskade årsvolymen på 1,7 Gm' kan alltså avsättas på en marknad som sträcker sig från Falkenberg över Dalsland till Västerås enligt rad 1 i ovanstående tabell. Antalet gaskunder för att uppnå volymen längs denna sträckning blir 50 och var och en av kunderna får vid övergång till naturgas en förbmkning som är större än 5 Mm'/år.

Dessa kunder har f. n. en energiförbrukning fördelad på olika kundtyper och olja enligt nedanstående tabell.

Kvalitet Eo5 Eo4 Eol Totalt Gasol

Förbrukning k(m') k(m') k(m') k(m') k lon

Värmeförbrukn.	875	50	25
Tillverkningsind.	27	45	8
Processindustri	815	20	55

950 24,5

80 1,5

890 17,5

Summa 1717 115 88 1920 43,5

Som framgår av tabellen dominerar Eo5 kraftigt.

Av den lolala energiförbmkningen torde följande bränslemängder kunna ersättas med gas.

Kvalitet	Eo5 k(m')/år	Eo4 k(m')/år	Eol k(m')/år	Gasol klon	Summa Mm'
Bränslemängder Motsvarande gasmängd Mm' gas	1375 1420	90 90	75 75	43,5 55	1640
' Ej bifogad här.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 371

8   Ekonomi för Västgasprojektet 8.2 Samhällsekonomisk kalkyl

8.2.3   Resultat

En resultatberäkning gmndad på Energikommissionens förutsättningar dvs. bl.a. 3,5% årlig real oljeprishöjning, visar som framgår av känslighetsanalysen ett överskott på 640 Mkr. För att erhålla samma ekonomiska resultat vid fortsatt oljeanvändning som vid gasanvändning motsvarar denna mindrekostnad en sänkning av oljepriset, uttryckt i lågsvavlig eldningsolja 4, med 2,10 kr/Gcal (eff) eller ca 19 kr/m' vid basåret 1977.

Ett nollalternativ i bemärkelsen 0% real oljeprishöjning under kalkylperioden (27 år) ger däremoi ett underskott på I 220 Mkr.

De ekonomiska värderingama är baserade på dagens näringslivsstmk-tur. Detta innebär en försiktig värdering av naturgasmarknaden, då hänsyn icke tagits lill en sannolik utveckling mot en ökande betalningsförmåga för naturgas inom västgasområdet.

1 värderingarna har räknats med skattemässig neutralitet mellan olja och naturgas och oförändrade kostnader för beredskapslagring. Till miljövinster, förbättrad försörjningstrygghet eller andra ej kommersiellt gripbara fakiorer har hänsyn ej tagits.

Utvärderingen av Västgasprojektets ekonomi har baserats på leveranser av naturgas i 20 år. Internationellt brukar motsvarande projekt baseras på 25 å 30 års leveranser, trots att bindande leveransavtal ej träffats för så långa kalkylperioder.

8.2.4   Diskussion av resultatet

Som sammanfattning av känslighetsanalysen kan alltså konstateras, att Västgasprojektets resultat kan bedömas ligga i intervallet -t- I och - 1,5 miljarder kronor (räknat som nuvärde). Den parameter som resultatet är mest känslig för är oljeprisutvecklingen och det är variationer i denna parameter som mest påverkar såväl den övre som den nedre gränsen för detta resultatintervall.

De beräkningar som genomförts bygger bl. a. på att gaspriset bestäms av detaljerad prisklausul där oljepriser ingår som fundamentala index. Mot bakgrund av resultatets starka beroende av oljeprisutveckiingen kan det dock vara på sin plats att räkna med mindre matematisk exakthet beträffande denna prisklausul och alltså införa ett visst osäkerhetsintervall även för denna. Konsekvensen för Västgasprojektets resultat av en sådan osäkerhetssyn beträffande prisklausuten skulle närmast bli en flyttning av resultatintervallets övre gräns med i storleksordningen en halv miljard åt det negativa hållet. Intervallet blir då -h 0,5-1,5 miljarder kronor.

De angivna övre och undre intervallgränserna utgör alltså sammanväg-ningar av olika för projektet ej osannolika utvecklingsantaganden. Det

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 372

undre gränstalet representerar samtidigt inträffande utebliven realprisökning på olja, inga restvärden och betydande kostnadsöverskridanden för investeringar. Kalkylen är baserad på ett fartyg, vilket Swedegas bedömer som en realistisk lösning. Två mindre fartyg kommer att försämra kalkylen. Detta kan om övriga investeringsöverskridanden blir beg.'-änsade delvis rymmas i del lägre värdel. Det övre innefattar viss (dock mindre än 3,5% per år) realprisökning på olja och restvärden, men däremot ej inhemska möjligheter till bälire betalande gasmarknad och samkörnings-vinster med Sydgasnätet. Det övre gränstalet kan därför inte betraktas som en optimistisk utan även det som en försiktig värdering.

9    Ekonomi för Sydgas- och Västgasprojekten

9.1 Investeringar

Det sammanlagda investeringsbehovet för Syd- och Västgasprojekten, exklusive statliga garantier för investeringar och transporttjänster utomlands, har beräknats till ca. 3 600 Mkr. Fördelningen på olika större poster är följande, inklusive hopkoppling av näten, i Mkr.:

Sydgas                 Ledning i Öresund 84

Rörledningsnät 544

Kundkonverteringar 135            763

Västgas                LNG-fartyg (50%) 325

LNG-terminal 705

Rörledningsnät 1635

Kundkonverteringar 200         2 865

Totalt 3628

Investeringarna fördelar sig huvudsakligen på åren 1981 till 1985. Beloppen är angivna exkl. byggräntor och i 1977 års penningvärde.

9.2 Samhällsekonomisk kalkyl

De resultat som ovan redovisals för Västgasprojektet, liksom de resultat som i Swedegas septemberrapport (78-09-15) redovisades för Sydgasprojektet, är angivna utan atl kalkylerna gottskrivits för positiva miljövärden eller belastats för evenluella merutgifler med hänsyn till beredskapslag-ringskraven. (Se avsnitt 11 nedan.)

Som uigångspunki för bedömning av resultatet används ett beräknings-alternativ, som baserats på Energikommissionens förutsättningar rörande oljeprisutvecklingen m. m. Detta alternativ har sedan kompletterats med en s. k. känslighetsanalys. Då oljeprisutveckiingen är av avgörande betydelse och då denna utveckling under de närmaste 25 åren är omöjlig att mera i detalj förutse har resultatet angivits som ett intervall.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5   Industridepartementet 373

En samhällsekonomisk värdering av miljöfördelarna vid gasanvändning är svår att göra och Swedegas avstod att utvärdera fördelama i den tidigare rapporten. På grundval av resonemang fört av Statens Naturvårdsverk i remissvar på Swedegas rapport 78-09-15 har emellertid nu vissa försök till beloppsangivelser gjorts. (Se bl.a. nedan avsnitt 12.)

Redovisning av resultatintervall för Sydgas- och Västgasprojekten över 20 år (mkr. nuvärde):

Samhällsekonomisk kalkyl.

Sammansäuning Alternativ

I II

Resultat med antaganden enligt Energikommissionen:

Sydgasprojektet   -855 Västgasprojektet -t-910    .(LAn Hopkoppling        -270

-215 Ändrade antaganden: Restvärden på anläggningama Mindre än 3,5 % real oljeprisökning Ingen real oljeprisökning Fördyrade investeringar samt avmndning Bättre betalande gasmarknad i Sverige Överkapacitet på transportledningen i Tyskland och Danmark Samkömingsvinster för Syd- och Västgasnäten S:a	-    215 -h  775 -    500 -      60 0	-    215 -2405 -    380 -3000
Kommersiell (företagsekonomisk) kalkyl.
Som en följd av att vissa fördelar för samhället och gaskunderna ej tillfaller gasbolagen erfordras visst samhällsstöd för kommersiell drift varav ingår i ovanstående Merkostnad D:o avrundad	-1577 -1-  215 -1362 -1500	-1577 -t-   215 -1362 -1500

9.4 Hopkoppling av Västgas- och Sydgassystemen

En detaljerad studie över samverkansformer mellan de båda gassystemen har ännu ej kunnat genomföras. En rad fördelar med en hopkoppling kan dock redan konstateras bl. a.:

- Möjligheter till hjälpleveranser vid eventuella förseningar av leveransstart. Vid försening av Västgassyslemet kan ett fungerande Sydgas-system ge temporära leveranser till Västgas, antingen via långsammare utbyggnad eller via neddragning av leveranser till kunder med avbrytbara kontrakt.

- Möjligheter till en mer utjämnad marknadsuppbyggnad. Avtalet med Ruhrgas ger en leverans av 0,6 Gm3/år 1982-1983, 1,0 Gm3 1983 -

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 374

1984 och 1,2 Gm3 1984-1985. Avtalet med Sonatrach ger ca 2 Gm3/år fr. o. m. 1985. En lidigarelagd introduktion av naturgas inom exempel vis Västgas' kundtäta område i Göteborgsregionen med gas från Syd gas skulle avsevärt kunna förbättra möjligheterna till en mer gynnsam uppbyggnadstakt för de båda systemen samtidigt som investeringama inte nödvändigtvis behöver tidigareläggas i nämnvärd grad (senareläggning av stamledning mot Bromölla).

- Möjligheter till belasiningsutjämning. De båda leveranskontrakten är tecknade med olika gällande leveransvillkor, bl. a. utnyttjningstider. Kundstmkturen inom de båda områdena är olika så tillvida att störte andel kunder lämpliga för avbrytbara kontrakt finns inom Västgas' område.

- Möjlighet till gemensamt gaslager. Ett marginallager i en LNG-anlägg-ning är i dagens läge den billigaste och troligen enda möjliga formen att lagra naturgas. Denna lagringsform lämpar sig både för peak-shaving och för beredskapslagring. För det senare fallet håller bl. a. metoder på att utvecklas för lagring av LNG i bergmm. Utredningar pågår emellertid också för alternativet/komplementet att lagra gas i underjordiska formationer.

- Ökad driftsäkerhet. Genom de två inmatningspunkterna för de hopkopplade systemen kan utbyte av gas ske vid störningar i endera leveranspunkten eller någonstans på den gemensamma stamledningen mellan dessa punkter. Utbytbara kvantiteter kan med utnyttjning av avbrytbara kontrakt, gemensamt lager, hjälpleveranser från kontinenten etc, bli betydande så att störningen minimeras även vid längre avbrott. Härigenom begränsas också nackdelama av ev. bristande tillgänglighet till LNG-fartygel.

- Genom hopkopplingen skapas ökad möjlighet att ta godtycklig sektion av stamledningen från landningspunkten vid Öresund till LNG-terminalen i Bohuslän ur drift för reparation och underhåll.

Med anledning av ovanslående ingår en hopkoppling av de båda systemen i Swedegas' planering.

10    Landskronaprojektet

En arbetsgrupp har på initiativ från länsstyrelsen i Malmöhus län och Kockums AB studerat fömlsältningarna att i Landskrona arrangera en tillfällig LNG-terminal. Bakgmnden är möjligheterna att sysselsätta de s. k. Kockum-båtarna och skapa ett alternativ för Sydgas-projektet om förseningar skulle uppstå i Danmark vad avser transiteringen av gas från Västtyskland. Teknisk expertis från Swedegas och Sydgas har medverkat i utredningsarbetet men ej i gmppens rekommendationer. Förutom direkt till departementet har Länsstyrelsen i Malmöhus län överlämnat rapporten till Swedegas, som emellertid ej behandlat densamma.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet 375

11    Beredskapslagringsfrågan

11.2 Beredskapslagringskostnader i den samhällsekonomiska kalkylen

Eftersom det således saknas bestämmelser för beredskapslagring för naturgas har de ekonomiska kalkylema i denna rapport endast översiktligt beaktat kostnaderna härför.

För att i den samhällsekonomiska kalkylen få med beredskapskostnader av någorlunda riktig storleksordning har i Västgasfallet, där endast lagringspliktiga kunder (>5 000 m' olja/år) ingår, förutsatts, att dessa kunder behåller sina beredskapslager av olja efter övergången till naturgas samt installerar kombinationsbrännare för utnyttjande av såväl gas som olja. Investeringskostnader för såväl cisterner, oljelager som brännare, pumpar m. m. ingår således i kalkylen.

Detsamma gäller för kunder större än 5000 m'/år i Sydgasnätet. I detta system finns också mindre kunder med och för dessa förutsätts, att de själva behåller nuvarande oljeeldningsutmstning samt att olja lagras centralt som beredskapsbränsle. Ekonomiskt har detta beaktats, genom att dessa gasförbrukare fortsätter att betala beredskapsavgifter till stat och oljebolag även i naturgasfallet.

Detta mått på beredskapslagringskostnaderna har alltså tillämpats för alla kunder som antages konvertera till naturgas i samband med att gasdistributionen påbörjas. För de kunder som i Sydgasfallet fömtsätts bli anslutna efter den 3-åriga introduktionsperioden har i den samhällsekonomiska kalkylen, slutande på - 855 Mkr, nyinstallationskostnaderna beräknats under antagande av enbart gasbränslesystem. För dubblering med oljebränslesystem måste kalkylen påföras investeringar om högst 60 Mkr fördelat på en 10-årsperiod. Nuvärdet för detta uppgår till ca 40 Mkr.

Swedegas har dock under 11.1 anfört olämpligheten av att små oljekunder, som inte är beredskapslagerskyldiga ändå skall utrusta sina anläggningar med dubbla eldningsutrustningar samt driftoljelager. Om gasdistributören, som har lagringsansvaret för småkunderna, istället lagrar LNG som ersättning för olja och gasol ökar LNG-terminalens investeringskostnader med ca 250 Mkr. För första fyllning tillkommer 85 Mkr. Kostnaderna skall kreditieras med mindrekostnader för enklare brännamt-mstningar för nytillkommande små gaskunder samt för bortfallande olje/ gasolberedskapslager. Summa merkostnad för LNG lagringsalternativet blir ca 200 Mkr (nuvärde).

Den senare metoden ger således väsentligt högre beredskapslagringskostnader. Swedegas vill emellertid understryka, att metoden också ger en avsevärd höjning av gasleveransernas kvalitet och bekvämlighet samt

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.5    Industridepartementet

376

kommersiella fördelar, som innebär större marknadsfördelar än de som räknats med i kalkylema.

Den samhällsekonomiska nyttan av den andra av ovanstående bered-skapslagringsmetoder har således inte inräknats i kalkylen och därför har ej heller kostnaderna härför belastat densamma. Den av ovanstående kostnader som står mest i samklang med hur kalkylen i övrigt utförts är den första, dvs motsvarande nuvärde 40 Mkr. Detta belopp ingår därför i det resultatintervall, som anges i kapitel 8, kapitel 9 och i sammanfattningen.

12   Miljöaspekter

1 rapporten 1978-09-15 avstod Swedegas från att söka kvantifiera miljöfördelarna med naturgas. Bergendahl/Elam beräknade dock i "granskningsrapporten" en miniminivå på värdet av minskade svavelutsläpp, men avstod även de från att söka kvantifiera övriga miljöfördelar.

Swedegas, vars kompetens på miljöområdet är begränsad, ansåg det vara mest lämpligt att invänta synpunkter rörande miljöfördelarna från remissinstanserna. Sådana har nu lämnats och speciellt ger bidraget från Statens Naturvårdsverk en möjlighet till kvantifiering av miljövinsterna. Ett försök görs nedan att tillämpa Naturvårdsverkets utvärdering av Sydgasprojektet på förhållandena i Västgasområdet.

Med ledning härav kan naturgasens samhällsekonomiska miljöfördelar delas upp i två huvudgrupper nämligen

- minskade kostnader för rening

- minskade kostnader för hälso- och miljöeffekter

Fullständigt underlag för att kvantifiera dessa poster saknas alltjämt. Med hjälp av Naturvårdsverkets remissyttrande kan dock följande kalkyl, som avser minskade kostnader för rening, dock göras.

Värde av (Mkr/år)

För Sydgas enl. Naturvårdsverket

Motsvarande för Västgas

Minskat svavelutsläpp Minskat stoft- och NOx-utsläpp

Summa

90 20-50

110-140

125

25-75

150-200

Dessa värden utgör jämförelser med 2,5-procentig olja. I de ekonomiska kalkyler som utförts för Syd- och Västgasprojekten har dock förutsatts att enprocenlig olja är alternativet till naturgas, varför miljövinsten atl gå från 2,5% till 1 % redan är inräknad. Naturvårdsverkets värdering skall därför reduceras med ca 50 Mkr per år för Sydgasfallet och ca 75 Mkr per år i Västgasfallet.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.5   Industridepartementet 377

Värdet av minskade reningsåtgärder blir då i Västgasfallet 75-125 Mkr/ år, vilket i summa nuvärde 1977 för kalkylperioden motsvarar 800-1 200 Mkr. För Sydgasfallet erhålls intervallet 600-900 Mkr. Ett för båda projekten sammantaget resultat antyder därmed ett miljövärde om 1400-2 100 Mkr. Därvid har dock gjorts en lägre värdering av lågsvavligheten än i Naturvårdsverkets uppskattning (ca 30 kr/t i merkostnad för lågsvavlig olja gentemot 50 kr/t). Används istället 50 kr/t förbättras Västgasprojektets resultat med ytterligare ca 200 Mkr räknat som nuvärde.

I en samhällsekonomisk kalkyl bör till dessa belopp läggas kostnaderna för de skadeeffekter som kvarstår med olja jämfört med gas, då ovanstående reningsåtgärder vidtagits. Dessa är enligt Naturvårdsverket mycket svåra att kvantifiera, men verket gör ändå den avslutande bedömningen i sitt remissyttrande, att för Sydgasprojektet "torde med nu känd teknik kostnaderna för att reducera en del av miljöstörningama vid förbränning av olja till naturgasens låga nivå uppgå till några hundra miljoner kronor per år". Appliceras detta på Västgasprojektet blir beloppet ca 300 Mkr/år. Sammantaget således ca 500 Mkr/år.

Viss osäkerhei råder om hur de föroreningar, som "importeras" luftvägen, skall mätas och hur dessa skall kunna frånräknas kalkylerna. Vissa bedömare hävdar att om gasen förbmkades på kontinenten skulle detta ge samma miljövärden för Sverige som om den förbmkades i Sverige. Gentemot detta resonemang kan anföras:

1 Cirka 50 % av föroreningarna (svaveldioxiden) i Sverige "importeras" varav för Skåneområdet cirka 75 %). En Gm' gas förbmkad i Sverige ger emellertid större effekt än om motsvarande kvantitet förbmkas på kontinenten bl a genom att i det senare fallet utspädningen och spridningen blir ganska betydande.

2 I Sverige avses gasen till en börja huvudsakligen ersätta tunga oljeprodukter. Så är ej fallet i exempelvis Västtyskland, Holland och Belgien, där den i högre grad ersätter lätta produkter. En viss gaskvantitet förbmkad i Sverige ger därför bättre miljöeffekt än om den förbmkas i Västeuropa, förutsatt att angivet konsumtionsmönster består vad avser den tillkommande gaskvantiteten.

3 Resonemanget atl gasen kunde förbrukas på kontinenten i stället för i Sverige kan endast gälla Ruhrgaskvantiteten som redan är inköpt för västeuropeisk konsumtion. Så är emellertid ej fallet med Sonatrachgasen. Denna gas är "nytillförd" till systemet.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 379

Bilaga 1.6

Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer

Sammanfattning av och remissyttranden över elvärmeutredningens betänkande (Ds 11977:9)

Innehåll

1 Sammanfattning av utredningens betänkande   ...... 380

2 Vissa bestämmelser med anknytning till elvärme och fjärrvärme .. 383

3 Remissinstanserna ............................................ 387

3.1 Remissförfarandet   ...................................... 387

3.2 Allmänt....................................................... 388

3.3 Uppvärmningssystem   .................................. 390

3.4 Behovet av särskild lagstiftning ...................... 393

3.5 Det administrativa förfarandet ........................ 395

3.6 Utformning av restriktionema  ......................... 3%

3.7 Effekter av restriktioner  ............................... 397

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6   Industridepartementet 380

1    Sammanfattning av utredningens betänkande

Regeringen bemyndigade den 2 juni 1977 statsrådet Johansson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål. Utredaren har under utredningsarbetet biträtts av sakkunniga.

Utredarens främsta uppgift är enligt direktiven att utarbeta förslag till bestämmelser som gör det möjligt att begränsa eller förbjuda användningen av elradiatorer för uppvärmning i bebyggelse eller inom områden där lämpligare alternativ såsom Qärrvärme eller liknande centraliserat vattenburet värmesystem är eller avses bli introducerat. Begränsning av användningen av elradiatorer skall innebära en så administrativt enkel hantering som möjligt.

Direktiven och en kort redogörelse för utredningsarbetet återges i avsnitten I och 2.

1 avsnitt 3 redogörs för vissa bestämmelser som har anknytning till elvärme och Qärrvärme och i avsnitt 4 lämnas en sammanfattning av 1975 års energipolitiska beslut.

De olika uppvärmningsformerna behandlas i avsnitt 5. Efter ett inledande allmänt avsnitt (5.1) redovisas kortfattat några olika uppvärmningsmetoder. Härvid görs en uppdelning i vattenburen (5.2) och ej vattenburen värme (5.3). Flexibiliteten hos uppvärmningssystemen, dvs. i första hand möjlighetema att utnyttja olika bränslen m. m. på ett någorlunda ekonomiskt sätt, tas upp i ett avsnitt (5.4). Vidare beskrivs översiktligt effektiviteten hos några olika uppvärmningsaltemativ (5.5). Avsnittet 5 avslutas med ett kort avsnitt (5.6) om miljösynpunkter.

I avsnitt 6 beskrivs utvecklingen av bostadsbeståndet, elvärme och Qärrvärme och ges prognoser för den framtida utvecklingen. Bl. a. berörs s. k. konvertering, dvs. övergång från en uppvärmningsform till en annan.

Avsnitt 7 behandlar fömtsättningar för Qärrvärme resp. elvärme. Bl. a. beskrivs gränsdragningen mellan Qärrvärme och elvärme. Utvecklingstendenserna ger vid handen att Qärrvärme vanligtvis utnyttjas i flerbostadshus och elvärme i småhusbebyggelse. Också konverteringama från oljeeldning följer samma mönster.

1 utredningsuppdraget har ingått att kartlägga de inhemska företag som sysslar med tillverkning av utmstning för uppvärmningssystem baserade på elradiatorer. Genom en enkät har utredaren inhämtat uppgifter för att belysa konsekvenserna i olika avseenden för dessa företag av åtgärder som utredaren föreslår. En sammanfattning av enkäten lämnas i avsnitt 8, som också innehåller kompletterande uppgifter om försäljningen av elradiatorer.

' Utdrag ur Ds 1 1977:9.

* Rättschefen, numera hovrättslagmannen Hans Svahn.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 381

Avsnitt 9 innehåller utredarens överväganden och förslag. Efter allmänna uppgifter om elvärme och Qärrvänhe (9.1) redogörs för vissa allmänna utgångspunkter för utredningsuppdraget (9.2). I utredarens uppdrag ingår inte att ta ställning till frågan om uppvärmning med elradiatorer bör begränsas eller inte utan endast att föreslå lämpliga former för att åstadkomma en begränsning. Restrikfioner skall enligt direktiven bara omfatta uppvärmning med elradiatorer. Bakgmnden till det är den begränsade flexibilitet som sådan upvärmning har genom att endast el kan användas. Värmesystem som bygger på el med cirkulerande vatten som energibärare ger helt andra möjligheter att basera uppvärmningen på alternativa system som t. ex. Qärrvärme. Vattenburen elvärme lämnas därför utanför restriktionerna.

Restriktionerna bör gälla inom områden där Qärrvärme eller liknande system är lämpligare alternativ och avse endast uppvärmning med elradiatorer.

Valet av uppvärmningsform är en viktig del av den energipolitiska planeringen. Närmare föreskrifter om planeringen av uppvärmningen och om valet av uppvärmningsform saknas f. n. Kommunema har dock genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering ålagts ett visst ansvar i detta hänseende. Restriktionemas inordnande i den energipolitiska planeringen beskrivs i 9.3.

Som framgår av det tidigare nämnda är inriktningen av restriktionerna given. De skall ta sikte på uppvärmning med elradiatorer i bebyggelse inom områden där Qärrvärme eller liknande system är lämpligare altemativ. Restriktionerna bör utformas som ett principiellt förbud mot användning av elradiatorer för uppvärmning av denna bebyggelse. Från förbudet bör undantag kunna medges bara inom områden där Qärrvärme eller liknande centraliserade system inte är och inte heller lämpligen bör inrättas. Det senare är en utvidgning i förhållande till direktiven. Utvidgningen motiveras bl.a. av att det inom områden där centraliserade system inte finns men lämpligen bör inrättas är angeläget att en framtida utbyggnad inte försvåras genom inrättande av ej vattenburna system.

Utformningen av restriktionerna behandlas i 9.4. I detta avsnitt behandlas också de avgränsningar som måste göras i olika avseenden. Det gäller den geografiska avgränsningen av förbudsområdena och frågor om att från förbudet ta undan viss bebyggelse där uppvärmning med elradiatorer bör tillåtas trots att byggnaden finns inom ett förbudsområde.

Vad angår den geografiska avgränsningen torde i regel saknas förutsättningar för att anordna Qärrvärme eller liknande system utanför detaljplanelagt område. Områden som inte omfattas av stads- eller byggnadsplan bör därför utan vidare tas undan från restriktionerna. Men också i fråga om detaljplanelagda områden kan fömtsättningar saknas för Qärrvärme eller liknande centraliserade system. Inom sådana områden bör dock alllid särskild prövning ske innan det avgörs om uppvärmning med elradiatorer

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 382

skall tillåtas eller inte. Undantag bör i princip medges bara om centraliserat uppvärmningssystem av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl inte kan eller bör anordnas.

Prövning om undantag från restriktionemas tillämpningsområde bör på ansökan av kommun göras av statens industriverk i fråga om hel kommun eller delar av kommun och av länsstyrelsen när det gäller särskilda planområden. Länsstyrelsen föreslås vara skyldig att höra industriverket innan undantag medges, om det inte är alldeles onödigt.

Lämnat medgivande av industriverket eller länsstyrelsen kan alertas om förhållandena ändras väsentligt.

Vissa generella undantag från restriktionerna föreslås. Det gäller byggnader som vid ikraftträdandet uppvärms med elradiatorer eller för vilka byggnadslov har lämnats dessförinnan. Vidare tas undan byggnader för fritidsändamål och byggnader som är av provisorisk karaktär eller uppvärms endast tillfälligt. Till den senare gmppen räknas vissa kyrkor och andra samlingslokaler, arbetsbodar m. m. Slutligen tas från restriktionerna undan byggnader som till huvudsaklig del uppvärms på annat sätt. Elradiatorer bör sålunda vara tillåtna för tillskottsvärme, dvs. om elradiatorerna under en uppvärmningssäsong normalt svarar för mindre än hälften av den energi som tillförs för att värma upp byggnaden.

Också inom område där Qärrvärme är det lämpligaste alternativet kan enskilda byggnader av tekniska eller ekonomiska skäl behöva tas undan från restriktionerna för uppvärmning med elradiatorer. Byggnadsnämnden föreslås få rätt att ge dispens i sådana fcdl.

Restriktionernas lagtekniska utformning och hur de förhåller sig till viss annan lagstiftning behandlas i avsnitt 9.5.

Byggnadsnämnden föreslås få till uppgift alt övervaka efterlevnaden av restriktionerna. Ett påföljdssystem (9.6) byggs upp efter mönster från byggnadslagstiftningen. Systemet innebär i huvudsak att den som överträder förbudet kan påföras särskild avgift och förbjudas vid vite au fortsätta uppvärmningen med elradiatorer

För att göra en smidig anpassning möjlig föreslås att restriktionerna inte börjar gälla förrän efter viss tid - minst ett år - från det att den föreslagna lagen har antagits av riksdagen. Industriverket och länsstyrelsen bör dock redan före lagens ikraftträdande kunna pröva ärende om undantag från restriktionerna med verkan från ikraftträdandet.

1 avsnitt 10 redogörs för effekterna av restriktionerna. Efter ett inledande avsnitt med allmänna synpunkter behandlas konsekvenserna för kommunerna, för konsumenter och för företag och anställda. Sammanfattningsvis beräknas restriktionerna kunna få till effekt högst att del årliga nettotillskottet av lägenheter som värms upp med elradiatorer minskar med 10-15000 lägenheter, vartill kommer lokaler som kontor, sjukhus m. m. Vidare uppskattas restriktionerna kunna leda till att förbrukningen av el för uppvärmning med elradiatorer år 1985 minskar med högst 2-3

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6    Industridepartementet 383

TWh. Slutligen bedöms högst 20 % av marknaden för elradiatorer kunna komma att beröras av restriktionerna. 1 avsnitt II ges specialmotivering till den föreslagna lagstiftningen.

2   Vissa bestämmelser med anknytning till elvärme och Qärrvärme

Någon lagstiftning som direkt tar sikte på att begränsa elvärme som uppvärmningsform finns f n. inte i vårt land. Det innebär inte att frågor om eluppvärmning är oreglerade. På flera områden finns bestämmelser som direkt berör eller har anknytning till frågor om elvärme. Även såvitt avser Qärrvärme finns bestämmelser på flera olika områden. Huvuddragen av de nämnda bestämmelsema redovisas i det följande.

Enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) fordras tillstånd för att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning (2 § 1 mom.). Tillstånd får meddelas för ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller för ledningsnät inom visst område (områdeskoncession). Tillståndsfrågor prövas enligt regeringens bemyndigande av statens industriverk.

Innehavare av områdeskoncession är skyldig att tillhandahålla ström åt envar som inom området har behov av den för normalt förbrukningsändamål (2 § 4 mom.). Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 1977 (SFS 1977:441), föreligger dock inte sådan skyldighet, om strömmen är avsedd att användas för uppvärmning av byggnad inom område där Qärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. En motsvarande distributionsskyldighet finns för innehavare av linjekoncession.

Frågor om pris och övriga leveransvillkor prövas av en särskild nämnd, statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström (2 § 7 mom.).

Det närmare förhållandet mellan eldistributör och abonnent regleras i regel i civilrättsliga avtal. Sådana avtal innehåller bestämmelser bl.a. om anslutningsavgifter och eltariffer.

Även byggnadslagstiftningen är av betydelse vid övervägande av frågor som berör elvärme och Qärrvärme som uppvärmningsformer. Byggnadslagen (1947: 385) innehåller de gmndläggande bestämmelserna om planläggning och byggande. Generalplan skall upprättas genom kommunens försorg om det behövs till ledning för närmare planläggning beträffande kommunens ordnande och bebyggande (9 §). I planen anges grunddragen för markens användning till olika ändamål såsom till tätbebyggelse och friluftsliv.

Den närmare regleringen av bebyggelsen inom kommunen sker genom stadsplan eller byggnadsplan. Stadsplan skall upprättas genom kommunens försorg, i den mån det genom kommunens utveckling påkallas för den närmare regleringen av bebyggelsen (24 §).

Byggnadsplan skall upprättas om tätbebyggelse har uppkommit eller kan

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6   Industridepartementet 384

väntas uppkomma på viss ort och stadsplan inte upprättas (107 §). Tätbebyggelse är enligt 6 § byggnadslagen sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för att tillgodose gemensamma behov. Vid bedömningen skall hänsyn tas också till bebyggelse som är att vänta. Annan bebyggelse än tätbebyggelse kallas glesbebyggelse.

Stadsplan och byggnadsplan skall utmärka och till gränserna ange de för olika ändamå! avsedda områden som ingår i planen (25 och 107§§). Plan skall också innehålla de ytterligare bestämmelser om områdenas bebyggande och användning i övrigt som finns behövliga. Planerna antas av kommunen och fastställs av länsstyrelsen (26 och 108 §§). 1 vissa fall kan plan underställas regeringens prövning.

Till byggnadslagen ansluter byggnadsstadgan (1959:612) med föreskrifter om planläggning, byggande m.m. Enligt 9§ byggnadsstadgan skall planläggning ske så att den främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling inom det område som planen skall avse. Tillbörlig hänsyn skall tas bl. a. till energihushållningens behov. Vidare föreskrivs i 44 a § att byggnad skall utföras så att den möjliggör god värmehushållning. 1 46 § stadgas att byggnad för stadigvarande bmk, som innehåller bostads- eller arbetsmm, skall kunna uppvärmas och ventileras på tillfredsställande sätt. Vidare föreskrivs att nybyggnad inte får företas utan byggnadsnämndens lov, byggnadslov (54 §). Byggnadslov krävs också för bl. a. sådan ändring av byggnad som inte är att hänföra till nybyggnad men som berör konsimktionen av dess bärande delar eller av eldstäder, rök- eller ventilationskanaler eller som avsevärt påverkar dess planlösning eller yttre utseende.

I en statlig rapport Energihushållning i befintlig bebyggelse (Dnr B 1719/ 76), som avgivits till bostadsdepartementet, föreslår statens planverk att gällande byggnadsstadga kompletteras med krav på byggnadslov för bl. a. sådan till nybyggnad ej hänförlig ändring av byggnad som innefattar anordnande av och mera väsentlig ändring i uppvärmningsinstallation. Vid uppförande av ny byggnad eller ändring som är hänförlig till nybyggnad omfattar byggnadslovsgranskningen också installationer för uppvärmning.

Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse att företaget inte strider mot vissa i byggnadsstadgan särskilt angivna författningar, såsom byggnadslagen, bostadssaneringslagen (1973:531), mot byggnadsstadgan eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av de nämnda författningarna (56 § 1 mom.).

Byggnadsnämnden är enligt 1 § byggnadsstadgan tillsynsmyndighet för byggnadsverksamheten och övervakar efterlevnaden av gällande föreskrifter för byggandet.

För överträdelse av föreskrift om byggande som har meddelats i byggnadslagen eller byggnadsstadgan eller med stöd av någon av dessa författningar finns bestämmelser i lagen (1976:666) om påföljder vid olovligt byggande m.m.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6   Industridepartementet 385

Med stöd av 76 § byggnadsstadgan utfärdar statens planverk de föreskrifter samt ytteriigare råd och anvisningar som behövs för tillämpningen av stadgan. Dessa föreskrifter, råd och anvisningar ges ut som Svensk Byggnorm (SBN 1975). Planverkets föreskrifter är bindande för de byggande och byggnadsnämnderna. Råden och anvisningama har karaktären av upplysningar resp. exempel på lösningar på konstmktioner m. m., verifikationsmetoder eller fömtsättningar. Det får inte ställas som villkor för byggnadslov eller annat godkännande att råden och anvisningarna följs.

I SBN 1975 anges i anvisning att eluppvärmning av byggnad endast godtas under förutsättning att energi för uppvärmning beräknas kunna tillhandahållas i tillräcklig omfattning även vid minskad eller utebliven tillförsel av importbränsle. I en kommentar till anvisningen framgår att planverket bedömer att de inhemska energiresursema från beredskapssynpunkt f. n. bör vara tillräckliga även med beaktande av förutsedd ökning av eluppvärmningen under 1977 och 1978 samt att en ny undersökning av förhållandena skall företas under 1978, varefter frågan om nyinstallation av elvärme med hänsyn till beredskapsaspekterna kommer att prövas på nytt.

Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering, som trätt i kraft den Ijuli 1977, skall kommunerna i sin planering främja hushållningen med energi och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Kommunerna åläggs också att vid planeringen undersöka fömlsältningarna att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energifillförseln. Finns sådana förutsättningar skall de tas till vara i planeringen. Kommun är skyldig att på begäran av statens industriverk lämna uppgift om hur den fullgjort sina skyldigheter enligt lagen.

En gmndläggande begränsning av kommunens skyldigheter enligt lagen om kommunal energiplanering är att kommunerna / sin planering skall främja energihushållningen och verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Lagen innebär således inte några förändringar i kommunernas befogenheter och faktiska möjligheter att vidta åtgärder inom energiområdet. Vad kommunerna ålagts är att inom ramen för den planering som de eljest bedriver ta särskild hänsyn till den aspekt som energihushållning och en säker och tillräcklig tillförsel av energi utgör.

I prop. 1976/77: 129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m. m. framhålls (s. 50) bl. a. att del ligger i sakens natur att kommunerna i sin planering måste ta ställning till hur byggnader, anläggningar m.m., inom kommunen skall försörjas med energi. Detta gäller oavsett om kommunen har ett direkt engagemang i distribution eller produktion av energi eller inle.

Statligt stöd till byggandet utgår bl. a. som bostadslån och som lån och bidrag till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. Bostadslån utgår enligt bostadslånekungörelsen (1967:552) och bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946) för ny- eller ombyggnad av hus till den del det i färdigt 25   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6    Industridepartementet 386

skick innehåller utrymmen för bostadsändamål eller för vissa andra ändamål. Bostadslån utgår enligt 9 a § bostadsfinansieringsförordningen endast under förutsättning bl. a. att huset ansluts till befintlig Qärrvärmeanläggning eller annan kollektiv värmeanläggning, om anslutning är möjlig och det inte finns särskilda skäl som talar mot en anslutning.

Bostadslånets storiek gmndas på ett låneunderlag som länsbostadsnämnden fastställer. Bostadsstyrelsen utfärdar anvisningar för det. I anvisningarna sägs bl. a. att anslutningsavgift för direkt elvärme inräknas med redovisad kostnad. Beloppet är maximerat.

Enligt förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. kan energisparbidrag eller energispariån utgå för åtgärd som syftar till bättre hushållning med energi eller användning av annat bränsle än olja vid uppvärmning av bostadshus eller hus för vissa andra ändamål. För att bidrag skall utgå krävs att huset innehåller bostadslägenhet som är avsedd att användas till årsbostad eller som används och uppvärms under vinterhalvåret utan att vara årsbostad såsom vissa institutionsbostäder och bostäder i anslutning till kursgårdar. Bidrag eller lån utgår inle för hus som är avsett för fritidsändamål. Med bostadshus jämställs anläggning för värme och varmvatten som är gemensam för sådana hus. Energisparbidrag och energispariån utgår för bl.a. ackumulering av varmvatten och anslutning av fastighet till Qärrvärmeanläggning.

Genom lagen (1976:838) om allmänna Qärrvärmeanläggningar har distributionen av Qärrvärme i viss utsträckning blivit lagreglerad. Enligt lagen skall statens industriverk på ansökan av den som driver en Qärrvärmeanläggning kunna förklara anläggningen för allmän, om det finns behov av anläggningen från allmän synpunkt. Industriverket bestämmer härvid visst område utöver vilkel anläggningens verksamhetsområde inte får utsträckas. Inom detta område kan verket utesluta t. ex. storförbrukare med befintliga uppvärmningsanläggningar såsom sjukvårdsinrättningar och större industrier beiräffande vilka del redan från början står klart att uppvärmning genom Qärrvärmeanläggningen inte medför några fördelar därför att de har möjlighet att själva ordna en effektiv värmeförsörjning som inte innebär några nackdelar från allmän synpunkt jämfört med anslutningsalternativet.

Lagen gäller endasl för allmänna Qärrvärmeanläggningar. Huvudman för Qärrvärmeanläggning är i regel kommunen. Lagen reglerar inte kommunens skyldighet att engagera sig i Qärrvärme utan detta är liksom tidigare en fråga som kommunerna själva kan avgöra.

Enligt 8 § lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar har ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde rätt att få fastigheten anslulen till Qärrvärmenätet, om fastigheten behöver anordningar för värme saml behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Å andra sidan är sådana fastighetsägare i princip skyldiga att betala avgift enligt taxa som huvudmannen fastställer (9 §). Avgifterna får inte överstiga det belopp som

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6   Industridepartementet 387

behövs för att täcka kostnaderna. Avgifterna skall vidare fördelas mellan fastighetsägarna på ett rättvist och skäligt sätt. Huvudmannen är skyldig att utge ersättning för anläggning för värmeförsörjning som blir onyttig till följd av alt allmän Qärrvärmeanläggning kommer till stånd (16§).

När det gäller att avgöra om en fastighet behöver anordningar för värme och om behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom Qärrvärmeanläggningen skall enligt uttalande i förarbetena (prop. 1975/76: 149) objektiva grunder tillämpas. Det är fastighetens belägenhet, användningssätt och möjlighetema atl lösa uppvärmningsfrågan på fördelaktigare sätt än med Qärrvärme som skall läggas till gmnd för bedömningen. Fastighetsägarens egen uppfattning saknar självständig betydelse. Även om fastighetsägaren avstår från att begagna anläggningen kan han åläggas att betala avgift.

Tvister mellan huvudman och fastighetsägare skall prövas av statens va-nämnd, som även prövar motsvarande frågor enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

3   Remissinstanserna

3.1 Remissförfarandet

Yttranden över betänkandet (Ds I 1977:9) Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer har avgetts av kammarrätten i Stockholm, statens järnvägar, byggnadsstyrelsen, statens naturvårdsverk, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens va-nämnd, statens industriverk, statens vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och Västerbottens län, delegationen (1 1975:02) för energiforskning, energisparkommittén (1 1974:05), AB Atomenergi, AB Järnkonst, AB Takvärme, Backer elektro-värme AB, Centrala driftledningen (CDL), Centralorganisationen SACO/SR, Eldon AB, Elektriska installatörsorganisationen (EIO), Elektro Standard AB, Emmaboda, Göteborgs, Halmstads, Helsingborgs, Jokkmokks, Jönköpings, Mariestads, Nyköpings, Oxelösunds, Skellefteå, Stockholms, Täby, Umeå, Uppsala, Västerås, Ystads, Ömsköldsviks och Östersunds kommuner. Föreningen för elektricitetens rationella användning (FERA), Frico Försäljnings AB, Hyresgästernas riksförbund. Hyresgästernas Sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lunds tekniska högskola. Näringslivets byggnadsdelegation. Näringslivets energidelegation. Riksförbundet eldistributörerna REL, Rörfirmornas riksförbund. Roshamn Industri AB,

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 388

Storstockholms elföreningen. Svenska elektrikerförbundet. Svenska elverksföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen. Svenska värmeverksföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag SABO, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges trähusfabrikers riksförbund, Sveriges villaägareförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), VVS-information, VVS tekniska förening och "Värmerådet", Svenska elgrossist AB SELGA.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har överiämnat ett yttrande från Göteborgs stadskontor. Länsstyrelsen i Västerbottens län har överlämnat yttranden från Mellersta Norrlands Kraftverk och Västerbottens handelskammare. Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslives energidelegation har överlämnat ett yttrande från Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

3.2 Allmänt

Ett stort antal remissinstanser avstyrker eller ställer sig tveksamma till utredningens förslag. Förslagen avstyrks således bl. a. av statens planverk, statens industriverk, statens vattenfallsverk och en del länsstyrelser.

Flera remissinstanser anför att valet av värmesystem bör kunna styras av kommunerna på frivillighetens väg genom nuvarande lagstiftning på området och kommunernas planeringsansvar i energifrågor. Många av de remissinstanser som avstyrkt eller ställt sig tveksamma till den föreslagna lagstiftningen anser att utredarens intentioner kan nås på ett enklare sätt än att en särskild lagstiftning skall behöva tillskapas. Ett antal remissinstanser anser att förslaget, om det genomförs, kan leda till ökat oljeberoende.

Byggnadsstyrelsen anser att val av uppvärmningsform är en viktig del av den framtida energipolitiska planeringen. Detta framgår bl. a. av gällande lagstiftning om kommunal energiplanering, lag om allmänna Qärrvärmeanläggningar samt byggnadslagstiftningen. I flera yttranden under senare år har byggnadsstyrelsen diskuterat frågan om val av uppvärmningssystem. Verket har därvid förordat en restriktiv inställning från statsmakternas sida mot elvärme som uppvärmningsform. Byggnadsstyrelsens anvisningar ansluter också väl till den grundsyn som redovisas i direktiven för elvärmeutredningen.

Statens naturvårdsverk påpekar att en ändrad inriktning av bostadsproduktionen mot flerfamiljshus skulle ge det bästa resultatet ur miljösynpunkt om en begränsning av el anses önskvärd.

Från beredskapssynpunki anser ÖEF alt det är angelägel att anläggningar för uppvärmning av bosläder m. m. utformas så atl omställning kan ske till användning av inhemskt bränsle i händelse av minskad eller utebliven tillförsel av importbränsle. Varje ålgärd som medger ökad flexibilitet i uppvärmingssystemen är värdefull från beredskapssynpunkt. Restriktioner i användningen av direktverkande el verkar i denna riktning.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6   Industridepartementet 389

Arbetsmarknadsstyrelsen lar inle ställning till de tekniska lösningar utredningen föreslår. Styrelsen understryker betydelsen av att med en långsiktig energiplanering och fungerande energiförsöijning främja en stabil utveckling på arbetsmarknaden.

Byggforskningsrådet avstår också från att gå in i den föreslagna lagstiftningen. Rådet finner det vara lämpligt att anpassa den av utredningen föreslagna lagstiftningen till frågor som behandlas i den pågående utredningen "Uppdrag att utreda fråga om anpassningsbara uppvärmningssysiem i nybyggnader - 2335/77" vid statens planverk. Energisparkommittén har en liknande uppfattning och anser att inga beslut skall fattas innan planverkets utredning föreligger.

Statens planverk begränsar sig i sitt yttrande i huvudsak till synpunkter på lagförslaget och dess innehåll. Planverket har sålunda - med hänvisning till den avgränsning av utredningsuppdraget som direktiven anger -inte funnit anledning att ta upp näriiggande principiella frågeställningar av stort intresse såsom val av uppvärmningsform med hänsyn till angelägenheten av god energihushållning, beredskapsaspekter, angelägenheten av flexibilitet, anpassning av värmesystem till nya energikällor etc. Även planverket erinrar om regeringens uppdrag till verket att närmare utreda frågan om anpassningsbara värmesystem.

Statens industriverk anser det inte meningsfullt att yttra sig över lagförslaget utan att samtidigt ta ställning till om restriktioner för uppvärmning av elradiatorer bör införas eller ej. Därvid bör enligt verkets uppfattning dels motiven för restriktionema anges, dels den eventuellt eftersträvade effekten kvaniifieras, innan lämplig form för restriktionerna bestäms. Om restriktioner för uppvärming skall genomföras bör det enligt verkets uppfattning ske på andra vägar än genom den föreslagna lagstiftningen.

Energisparkommittén har i sitt yttrande behandlat energihushållningsaspekter sedda på kort och medellång sikt och endast ytterst summariskt berört frågor som beredskapsaspekten vid olika krisfall, miljökonsekvenser eller inverkan på sysselsättningen inom de berörda branschema.

Aktiebolaget Atomenergi instämmer i målsättningen att begränsa direktverkande elvärme inom områden där Qärrvärme eller liknande system är lämpligare alternativ och anser det vara angeläget att effektiva styrmedel utvecklas for detta ändamål. Utredaren har dock ej bedömt åtgärdens önskvärdhet med hänsyn till andra mål för energipolitiken, exempelvis ett minskat oljeberoende, eller med hänsyn till för- och nackdelar med olika uppvärmningsformer ur konsumentens synpunkt med alternativa antaganden om framtida energipriser. Lagstiftning, kommunala värmeplaner, utformning av byggnormer samt taxepolitik är olika styrinstrument som syftar till atl tillsammans få en ändamålsenlig inriktning till stånd för val och utformning av uppvärmningssystemet. Del är av största vikt att dessa styrmedel koordineras och får samverka för att kunna uppnå den allmänna energipolitiska målsättningen.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 390

SACOISR finner att inga besparingseffekter på oljeförbrukningen kan uppnås i ett förbud mot elradiatorer utöver de restriktioner som f n. gäller på grund av den kommunala planeringen. Tvärtom framtvingar ett förbud investeringar i komplicerade system med sämre verkningsgrad och reglerbarhet.

Elektriska installatörsorganisationen EIO framhåller att det är fel att stifta en lag som förbjuder användningen av en energiform som i och för sig kan produceras i erforderlig mängd inom landet utan oljeimport.

Hyresgästernas riksförbund finner att det f n. råder stor osäkerhet om den framtida energiförbmkningen. Det förefaller därför inte särskilt angeläget att snabbt införa en ny lagstiftning som enbart riktar sig mot en speciell form av uppvärmningsanordningar.

IVA framhåller att de centrala avsnitten i dagens svenska energidebatt, dvs. frågan om kärnkraftens roll och möjligheten att utnyttja inhemska energitillgångar direkt berör fömlsältningarna för den föreslagna lagen. Även om denna enligt uiredaren endast väntas leda till en marginell minskning av elförbrukningen för uppvärmningsändamål kommer lagen med stor sannolikhet att få icke önskvärda biverkningar.

LO finner en ny lag knappast motiverad. Man skulle genom ett förbud i vissa områden utestänga ett alternativ som trots högre energiskatt på el ter sig ekonomiskt mest fördelaktigt.

TCO framhåller att del viktigaste problemet f. n. är att minska oljeberoendet. Från såväl miljö- och säkerhetssynpunkt som ekonomisk synpunkt bör därför i framliden både el och värme produceras samtidigt i slorskaliga kraftverk. Detta gäller oavsett om kraften produceras av fossila bränslen, kärnenergi eller förnyelsebara energikällor. Därmed kommer mycket elkraft att stå till buds och energidistributionen bör följaktligen ske genom Qärrvärme och el. Det finns enligt TCO ingen anledning att motverka elproduktion och eldistribution.

3.3 Uppvärmingssystem

Vattenfallsverket finner det vara angeläget att klarlägga om den allmänna energipolitiken kommer att förändra leveransförhållandena för de olika energibärarna på ett sådant sätt, att elradiatorer skulle bli oförmånligare relativt övriga uppvärmingsmetoder f n. Verket har gjort en analys av den sannolika framtidsutvecklingen för de aktuella, alternativa uppvärmningssystemen för småhus. Med de gjorda antagandena blir energitillförseln för nytillkommande småhusbebyggelse lägst för elradiatorer, om elproduktionen fortsättningsvis kan baseras väsenlligen på kärnkraft eller mottryckskraft. Om elproduktionen, mot gällande utbyggnadsplaner, baseras väsentligen på oljekondens, ger Qärrvärmen den lägsta energitillförseln vid tät småhusbebyggelse, medan däremot den individuella oljeeldningen ger lägre energitillförsel vid gles småhusbebyggelse, dock i form av

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 391

dyrbar lättolja. Fjärrvärme och elradiatorer ger i detta fall ungefär samma energitillförsel.

Med hänvisning till analysen finner vattenfallsverket att det från energi-politisk synpunkt inte finns anledning att principiellt förbjuda elradiatorer. Sannolikt kommer detta uppvärmningssystem att vara förmånligare än Qärtvärmen för den dominerande delen av småhusbebyggelsen även vid begränsning av kärnkraftutbyggnaderna. Om elproduktionen baseras på kärnkraft ger elradiatorer de lägsta kostnaderna för praktiskt taget all småhusbebyggelse. Även för det alternativ, att kondenskraftproduktion blir avgörande för elvärmens konstnadsnivå ger denna lägre kostnader än Qärrvärme för individuella småhus. Den vattenburna elvärmen ger högre kostnader än elradiatorer men dock ej högre än för den individuella oljeeldningen, då hänsyn ej tas till energibeskattningen.

Enligt verkets uppfattning bör huvuddelen av bostäderna uppvärmas med elenergi eller anslutas till Qärrvärme. Flexibiliteten för utnyttjning av olika energikällor åstadkoms därvid främst genom användning av lämpligt bränsle i produktionscentralema hos dessa system och ej genom förändring av de enskilda bostädemas uppvärmningssystem.

För att hålla möjligheten öppen att anpassa bostädemas uppvärmning till eventuella helt nya uppvärmningsmetoder bör emellertid bostäderna planeras på ett sådant sätt, att en framtida ombyggnad av uppvärmningssystemen underlättas. Det är således möjligt att till relativt begränsade kostnader byta ut elradiatorer till ett vattenburet system anslutet till Qärrvärme.

Vattenfallsverket påpekar att elvärmen ger en betydande frihet åt planeringen av bostadsbebyggelsen. Elvärmen kan, i motsats till Qärrvärmen, utan försämring av energihushållningen användas även i glesare bebyggelse. Samtidigt ställer sig alla energibesparande åtgärder fördelaktigare för elvärmda bostäder, medan energihushållande åtgärder blir mindre ekonomiska vid anslutning till Qärrvärme. Det är bl. a. mot bakgmnden av dessa förhållanden angeläget att åtgärder ej vidtas som försvårar användningen av elvärme för småhusbebyggelse. Sannolikheten för att en ombyggnad överhuvudtaget behövs är liten för det dominerande småhusbeståndet. Samtidigt kan det inte anses osannolikt att dagens vattenbuma system även måste byggas om för att anpassas till de framtida förhållandena. Mot denna bakgrund ter det sig helt omotiverat att införa ett principiellt förbud mot elradiatorer för småhusbebyggelse.

STU påpekar alt de uppvärmningssystem som används i dag samtliga innebär ett slöseri med resurser som knappast kan accepteras i framtiden. Det är därför angeläget att försöka finna acceptabla alternativ. Att i nuvarande läge välja ut ett enstaka system och förbjuda detta är knappasl motiverat även om det system man förbjuder är något sämre än övriga. Valet står egentligen inte mellan el eller olja för uppvärmning utan mellan olika typer av värmepumpsystem eventuellt med el eller olja som drivmedel. Uppvärmning med vanliga elradiatorer innebär visseriigen stora för-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6   Industridepartementet 392

luster men systemet har den fördelen att investeringen i varje hus blir liten, vilket innebär liten kapitalförstöring den dag man måste byta system. Från denna synpunkt kan man ifrågasätta om det inte vore riktigare att t. v. förbjuda Qärrvärme för att inte binda stora belopp i anläggningar som kanske visar sig olämpliga i framtiden. Inom energiforskningsprogrammet pågår ett flertal projekt med syfte alt ge underlag för val av framtida uppvärmningsmetoder. De resultat som hittills kommit fram är emellertid ofullständiga och måste kompletteras innan de kan användas som beslutsunderiag. STU har under hösten 1977 undersökt möjligheterna att påskynda detta arbete och funnit att det torde finnas goda fömtsättningar för att under kommande treårsperiod få fram ett användbart underiag för jämförelse mellan olika uppvärmningsalternativ. Att avvakta detta underiag innebär en i detta sammanhang obetydlig fördröjning.

STU vill därför föreslå att man avvaktar med lagstiftning med förbud mot användning av elradiatorer och i stället intensifierar arbetet med att fömtsättningslöst belysa vissa frågor på uppvärmningsområdet.

Rörfirmornas riksförbund finner att förslaget för bmkaren innebär stor trygghet eftersom vattenburna (eller luftburna) värmesystem ger större frihet och flexibilitet vid val av energikälla. Full handlingsfrihet för producenterna fås, nu och i framtiden, om man hos nyttjaren av energi för uppvärmning väljer vattenbuma värmesystem. Förbundet hänvisar också till att forskning och utveckling i viss mån redan har frambringat lösningar, som bygger på fömyelsebara energikällor, vilka är lämpade för lokal användning.

Svenska elverksföreningen pekar också på utvecklingen mot allt mer energisnålt byggande och det pågående arbetet för att ta tillvara bl. a. sol-och jordvärme, vindkraft och s. k. spillvärme. Utformningen av värmesystem blir beroende av denna utveckling.

Energisparkommittén anser alt flexibla uppvärmningssystem för småhus ej endast får begränsas till utbytbarhet mellan vattenburen elvärme och Qärrvärme. Sett i ett längre tidsperspektiv och mot bakgmnd av att de hus som byggs i dag har en livslängd av 50-70 år bör - så långt möjligt är — förberedelser för utnytQande av de förnyelsebara energikällorna vidtas.

FERA framhåller att direktverkande elvärme och Qärrvärme är varandra kompletterande uppvärmningssystem, som beroende på ett antal fakiorer har sina givna områden. Direktverkande elvärme med elradiatorer har en rad fördelar som andra uppvärmningssystem saknar. Sådana uppvärmningssystem synes därför uppfylla alla rimliga anspråk på rationell elanvändning. Svenska elverksföreningen ger uttryck för en liknande uppfattning och anser all den direkia elvärmen även i fortsättningen har och bör få ha ett belydande användningsområde. Elvärme bör inte ses som en konkurrent till Qärrvärme eller framlida solvärmesystem m. m. Den samhällsekonomiskt bästa lösningen, som även bidrar till ett minskat oljeberoende, är en kombinalion där avvägningen ej bör slöras genom en med nödvändig-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 393

het stelbent lagstiftning. Föreningen ser positivt på möjlighetema att övergångsvis använda vattenburen direkt elvärme i avvaklan på Qärrvärmeanslutning där sådan med stor sannolikhet kan förutses inom rimlig tid.

3.4 Behovet av särskild lagstiftning

ÖEF påpekar att utredningen inte har haft i uppdrag att ta ställning till frågan om uppvärmning med elradiatorer bör begränsas eller ej utan endast att föreslå lämpliga former för att åstadkomma en sådan begränsning. Mot lagförslagets utformning som sådant har överstyrelsen ingen annan invändning än att den administrativa handläggningen synes bli relativt komplicerad, varför ett förenklat förfarande synes böra övervägas. Med hänsyn till den energipolitiska anknytningen synes det enligt överstyrelsens mening vara motiverat att ifrågavarande bestämmelser tas in i en särskild lag.

Enligt industriverkets uppfattning saknas motiv för restriktioner för uppvärmning med elradiatorer, om inte beslut fattas om att snabbt avveckla kärnkraften.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har intet att erinra mot i utredningen föreslaget förbud mot elradiatomppvärmning inom vissa områden. Förbudsområdenas anknytning till detaljplaneområden samt prövningsförfarandets samband med byggnadslovsprövningen föranleder inte heller någon erinran. Därmed ställer länsstyrelsen sig tveksam till den lagtekniska lösning utredningen valt.

Med utgångspunkt från samhällsplaneringen i övrigt vill länsstyrelsen ifrågasätta om en särskild lag för reglering av elradiatomppvärmning erfordras. De sektorintressen som representeras av energipolitiska målsättningar inom plan- och byggnadsväsendet torde på sikt få en betydligt vidare omfattning än den utredningen berört. Detta förhållande synes i första hand tala för en utbyggnad av lagen om kommunal energiplanering för reglering av energiområdets sektorintresse. Regler för tillgodoseendet av dessa intressen inom plan- och byggnadsväsendet bör därutöver införas i del nya förslag till bygglag som är under utarbetning. Härutöver skulle råd och detaljbestämmelser kunna införas i svensk byggnorm på sätt som skett ifråga om andra lekniska anordningar inom byggandet.

Länsstyrelsen är sålunda inte beredd att tillstyrka ett genomförande av det framlagda lagförslaget i nuvarande utformning utan vill i stället föreslå att detta överses i nära anslutning till pågående arbete med förslag till den nya bygglagen.

Inte heller planverket, industriverket, vattenfaUsverket, Hyresgästernas riksförbund, HSB, Rörftrmornas riksförbund m.fi. remissinstanser ar)ser del vara motiverat med en särskild lag. Länsstyrelsen 1 Västerbottens län konstaterar att lagen kommer att få en liten praktisk betydelse. Mot denna bakgrund finner länsstyrelsen att en lagstiftning om förbud mot elradia-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 394

torer är tveksam med tanke på det administrativa merarbete en sådan lag medför för de kommunala planeringsorganen och de statliga gransknings-instanserna. Redan i dag har kommunema goda möjligheter att styra val utav uppvärmningsform genom bebyggelseplanering, genom lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar, lagen om kommunal energiplanering och ellagen. Liknande synpunkter framhålls också av FERA som anser att den föreslagna lagstiftningen är onödig. Riksförbundet eldistributörerna REL finner att utredarens intentioner bör kunna tillgodoses genom tilläggsdirektiv för kommunerna i deras egenskap av ansvariga för energiplaneringen. LO har en liknande uppfattning.

Svenska värmeverksföreningen framhåller att lagen bör genomföras om statsmakterna önskar att mera direkt styra utvecklingen på uppvärmningsområdet mot en minskad elanvändning och i stället med vissa förbehåll styra utvecklingen mot mer flexibla vattenbuma system. Om avsikten är att förstärka kommunernas position, allmänt och i fullföljandet av den kommunala energiplaneringen synes behov av lagen f n. inte föreligga.

Energisparkommittén anser att förslaget har en oviss inverkan ur energisparsynpunkl och finner därför den föreslagna lagstiftningen f n. inte motiverad. Nuvarande lagstiftning som berör energihushållningen torde stimulera till att en önskvärd Qärrvärmeutbyggnad kommer till stånd. Dessutom bör de förbättrade finansieringsvillkoren för Qärrvärmeanläggningar ha en positiv inverkan.

Om särskild återhållsamhet gällande elenergi för uppvärmningsändamål måste iakttagas, torde det likväl vara för tidigt att en ny lagstiftning införs innan erfarenheter vunnits från omnämnda lagstiftning samt från de förbättrade finansieringsvillkoren för Qärrvärmen. Av dessa skäl vill därför energisparkommittén förorda att frågan om restnktioner för uppvärmning med elradiatorer bör behandlas först om några år. Om det då skulle visa sig att restriktioner behöver införas bör byggnadslagstiftningen lämpligen kompletteras med bestämmelser som direkt berör hur elvärmesystem skall anordnas.

Svenska kommunförbundet kan för sin del inte dela synpunkten att ett förbud är riktigt i ett läge då en minskning av oljeförbmkningen för uppvärmning är ytterst önskvärd. Förbundet anser också att det redan med nuvarande lagstiftning finns goda möjligheter att begränsa användningen av direktverkande elvärme. Liknande synpunker förs fram av Näringslivets byggnadsdelegation och NäringsUvets energidelegation.

Också Svenska elverksföreningen finner att den sannolika konsekvensen av den föreslagna lagstiftningen inte står i överenstämmelse med den viktiga energipolitiska målsättningen att minska oljeberoendet. Lagstiftningen och dess konsekvenser är knappast heller till fördel för den utveckling av Qärrvärmen, som utredningen kan antas vilja befrämja.

VVS-tekniska föreningen finner det vara angeläget att begränsa användningen av elenergi för uppvärmningsändamål men anser också att en

Prop. I918fl9:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 395

lagstiftning av här föreslagen art inte behövs för detta ändamål. Genom en förstärkt satsning på kommunal energiplanering och genom att införa vissa ytterligare bestämmelser i byggnadslagstiftningen, eventuellt kompletterad med vissa låne- och bidragsregler, torde den önskade effekten kunna uppnås på ett enklare och smidigare sätt.

Backer elektro-värme AB och andra elvärmefabrikanter anser att restriktioner inte bör införas innan övergripande beslut om energipolitiken föreligger.

3.5 Det administrativa förfarandet

Byggnadsstyrelsen anser att effekten av lagstiftningen bör ställas i relation till den omfattande administrativa hanteringen. Kommunema måste i det redan nu ansträngda planeringsläget ta fram underlag för besluten i industriverket och länsstyrelsen. Detta kan bli betungande speciellt då bevisbördan om Qärrvärme i ett visst område är lämpligt eller inte skall läggas på kommunen. Arbetsfördelningen mellan industriverket, länsstyrelsema och byggnadsnämnderna är i förslaget oklar och kan medföra risker för onödigt krångel och förseningar. Industriverket påpekar att gränsdragningsfrågor vid dispensärenden kan bli komplicerade och få stor belydelse för kostnadema för energiförsörjningen i kommunema. Handläggningen av dispensärenden kan därför bedömas bli alltför krävande, både vad gäller enskilda ärenden och till följd av en stor mängd ärenden, i förhållande till den marginella reducering av elradiatomppvärmning som erhålls. Därtill kommer nackdelar med att kommuner, t. ex. på gmnd av bristande resurser, ej formellt begär dispenser för områden där Qärrvärme är olämpligt. Vidare kan besvärande effekter uppstå om dispenser inte medges av de statliga myndigheterna utan att motsvarande utbyggnader av centraliserade system kommer till stånd från kommunernas sida. Som utredningen påpekar kan resultatet bli att antalet bostäder som värms upp med individuell oljepanna åter ökar.

En förenklad handläggning, och därmed mindre krav på handläggningsresurser, kan i och för sig vara möjlig, men under sådana förhållanden måste dispenser sannolikt lämnas i flertalet tveksamma fall. Effekten på elenergiförbrukningen blir då sannolikt liten.

Halmstads kommun befarar att den föreslagna lagen kan skapa onödig byråkrati.

Oxelösunds kommun finner att utredningens förslag till begränsning av el för direktuppvärmning inom Qärrvärmeområden och den tillståndsgivning för undantag från bestämmelserna som skall kunna medges bör kunna handläggas av kommunerna. Kommuner som har eller som avser att bygga Qärrvärmeanläggningar har ett givet ekonomiskt intresse av att anslutning till dessa anläggningar blir så stor som möjligt, varför man naturligt uppnår en begränsning av användning av elradiatorer inom Qärrvärmeområden.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6    Industridepartementet 396

Ystads kommun framhåller att det kan finnas risk för att industriverket kommer att styra kommunemas bostads- och energiplanering genom att styra valet av uppvärmningsformer om förbud införs mot eluppvärmning av bebyggelseområden. Även Backer elektro-värme AB och andra elvärmefabrikanter anser att den föreslagna lagen leder till ökad centralisering genom att kommunema fråntas beslutanderätten i uppvärmningsfrågor.

3.6 Utformning av restriktionema

Industriverket påpekar att lagförslaget går längre än direktiven genom att ett starkare statligt inflytande föreslås så till vida att de statliga organen får medge kommun undantag från eluppvärmningsförbudet för område där Qärrvärme eller liknande centraliserat vattenburet system ej är inrättat och ej heller lämpligen bör inrättas. Prövningen av frågor om var Qärrvärme eller liknande system är en lämphg uppvärmningsform tas därigenom över av statliga myndigheter. Enligt utredningen bör nämligen prövningen av frågor om var Qärrvärme eller liknande system är en lämplig uppvärmningsform i sista hand ankomma på statlig myndighet och ske utifrån allmänna energipolitiska, tekniska, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Industriverket anser emellertid att nämnda prövning till icke ringa del har sin utgångspunkt även i lokala hänsynstaganden av skilda slag, inte minst ekonomiska. Prövningen är därför enligt verkets uppfattning i första hand en kommunal angelägenhet som bör ske inom ramen för den kommunala energiplaneringen. Liknande synpunkier förs fram av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Hyresgästernas riksförbund.

Bostadsstyrelsen och Svenska elverksföreningen avstyrker utredningens förslag att förbudet bör avse områden där Qärrvärme bör införas. Styrelsen anser att förbudet endast bör avse områden där Qärrvärme e.d. är infört eller avses att införas. Mot den bakgmnden bör kommunernas uppvärmningsplaner i energiplaneringen kunna läggas till gmnd för förbudet. Detta innebär fördelar för exempelvis byggherrar, genom att dessa på förhand vet var och när Qärrvärme skall inrättas inom förbudsområdet. För kommuner innebär det fördelar eftersom de oftast ansvarar för utbyggnaden av Qärrvärmeanläggningar. Kommunen kan då direkt koppla förbudet till de områden där kommunen introducerat eller avser att introducera Qärrvärme.

Rörfirmornas riksförbund anser att det bör utredas om en utvidgning av restriktionema är motiverad för att möjliggöra övergång till nyttjande av förnyelsebara energikällor utanför "Qärrvärmelämpliga" områden, vilket skulle leda lill ökad handlingsfrihet i framtiden.

Helsingborgs kommun är också tveksam till förslaget om förbud för nyanslutning av elradiatorer inom områden utanför fastställt eller planerat Qärrvärmeområde. Mot eluppvärmning talar framför allt den omständigheten att det är en ur energisynpunkt oekonomisk uppvärmningsmetod. Om

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.6   Industridepartementet 397

direktverkande elradiatorer används finns också den nackdelen att man vid övergång till annan energikälla måste byta ut hela uppvärmningssystemet. Å andra sidan kan det i vissa fall vara lämpligt att använda elradiatorer som komplettering till annat uppvärmningssystem. Försök pågår med energisnåla uppvärmningssystem där elvärme kan tänkas komma att ingå som en del av systemet. Kommunen anser därför att man f. n. bör undvika direkt förbud. Man bör kunna överlåta åt den enskilde att inom ovannämnda områden själv välja det uppvärmningssystem, som han anser vara bäst. Jönköpings kommun delar också uppfattningen att förbudet mot nyinstallation av elradiatorer bör begränsas till områden där Qärrvärmedistribution finns eller planeras.

EnergisparkommUtén sätter ifråga lämpligheten av att föreskriva ett generellt förbud mot elradiatorer för småhusbebyggelse som inte är förtätad eller integrerad i flerbostadshusområden eftersom vattenburen elvärme sannolikt medför högre elförbmkning. Kommittén påpekar också all dislri-bulionsföriusterna vid gles småhusbebyggelse eller friliggande småhus med extremt lågt specifikt värmebehov kan uppgå till ca 30-40% om sådan bebyggelse ansluts till Qärrvärmenätet.

Byggnadsstyrelsen finner att en framtida begränsning av direktverkande elvärmeradiatorer i av styrelsen planerade eller redan uthyrda fastigheter inte i stort torde behöva vålla några allvarliga problem. Byggnadsstyrelsen är dock av flera skäl tveksam till behovet av föreslagen lagstiftning om förbud mot elradiatorer i lokaler. Som skäl härför anförs att konsekvenserna av ett eventuellt framtida förbud mot direktverkande elradiatorer inte kan analyseras på basis av utredningen. En utvidgning av tillämpningsområdet även till lokaler bör aktualiseras först om direktvärme i lokaler får betydelse för den framtida energipolitiken.

Statens järnvägar anser att lagförslaget mer borde beakta möjligheterna till generella undantag från förbudet för sådana byggnader och lokaler där elradiatorer kan användas som tillskottsvärme.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det rimligt att dispenser från de föreslagna restriktionerna även bör kunna medges av arbetsmarknadsskäl.

3.7 Effekter av restriktioner

Vattenfallsverket betonar att vattenburna elvärmesystem med dagens oljepriser och energibeskattning blir dyrare för fastighetsägaren än individuellt oljeeldade bostäder. Det är därför en betydande risk för att ett principiellt förbud mot elradiatorer kan leda till en ökning av antalet oljeeldade bostäder. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att restriktioner enligt förslaget torde medföra vissa icke godtagbara effekter. Inom områden, där Qärrvärme inte anordnas i samband med exploatering, kan nämligen en ökad installation av oljepannor förväntas. Detta skulle vara negativt både ur miljösynpunkt och mot bakgmnd av önskemålet att minska landets

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.6   Industridepartementet 398

oljeberoende. Denna uppfattning delas av andra remissinstanser, som anser att den föreslagna lagen ej är förenlig med kraven på god energihushållning utan att ge ökad energipolilisk handlingsfrihet.

Enligt konsumentverkets uppfattning medför utredarens förslag en från konsumentsynpunkt oacceptabel situation. Den konsument som bor i en kommun eller kommundel som är lämplig för ett centraliserat system drabbas av restriktionema oberoende av om kommunen har för avsikt att nu eller längre fram introducera ett sådant system. Den enskilde konsumentens möjligheter att påverka kommunens agerande i detta avseende torde vara små. Hyresgästernas riksförbund delar denna uppfattning. Förbundet anser det naturligt att man via byggnadslagstiftningen också stärker konsumenternas möjligheter att påverka byggnadsutformningen.

IVA framhåller att negativ planering i form av restriktioner och förbud mot användning av el i en i övrigt rationell uppvärmningsform drabbar den enskilde husägaren ekonomiskt, men får än ogynnsammare effekt på kommunernas planering och ekonomi. Utredaren understryker att valet av uppvärmningsform är en betydelsefull del av den energipolitiska planeringen. Lagen kan därför väntas påverka fömtsättningama för och även direkt föregripa kommande beslut om den framtida energipolitiken.

Svenska elverksföreningen anser det vara en orimlig målsättning att belasta dagens bostadsbyggande och boende med kostnaderna för att underlätta en eventuell framtida omställning till annat värmesystem. Detta gäller i all synnerhet som någon säkerhet för att framtida omställningskostnader kan undvikas eller begränsas ändå inte uppnås. Näringslivets byggnadsdelegation och Näringslivets energidelegation finner också att fastighetsägare kan tvingas att genomföra dyrare investeringar för ett uppvärmningssystem, som kanske under mycket lång tid förblir outbyggt, trots att en kommun är heU på det klara med att den inte under överskådlig tid kommer att bygga ut Qärrvärme inom ett visst planlagt område. Sett ur kommunal synpunkt förefaller det i praktiken generella förbudet mot uppvärmning med elradiatorer och den ställning kommunerna ges i detta sammanhang knappast heller tillfredsställande. EIO instämmer i att lagförslaget om det genomförs, medför ökade uppvärmningskostnader för den enskilde och samhället. Även Svenska fastighetsägareförbundet påpekar att lagförslaget, om det genomförs, kommer atl medföra bl. a. merkostnader såväl vid nyproduktion som vid saneringar. Stockholms kommun anför liknande synpunkter.

EIO framhåller att de geografiska gränserna för restriktionerna utvidgats högst avsevärt mot vad som anges i direktiven. Förslagets utformning kommer att därför skapa osäkerhet för kommuner och enskilda om vilken uppvärmningsform som får användas. Med den utformning lagförslaget har fått centralstyr staten kommunernas energiplanering och minskar på ett olyckligt sätt den enskildes möjligheter att påverka valet av uppvärmningssystem.

399

Om utredningens förslag genomförs, kommer detta enligt arbetsmarknadsstyrelsen att leda till ett visst bortfall av arbetstillfällen i företag, som i många feill uppvisat en snabb expansion sedan mitten av 1960-talet. Inte sällan rör det sig om företag på orter med brist på sysselsättningstillfällen. Enligt styrelsens uppfattning är det nödvändigt att stmkturella förändringar sker i sådan takt att omställningsproblemen för den enskilde och berörda kommuner underiättas. Arbetsmarknadsstyrelsen finner det vidare angeläget att en eventuell förändring av bestämmelserna rörande elvärmeuppvärmning utformas på ett sådant sätt att planering och genomförande av bostadsbyggande och annal byggande ej försvåras. Svenska elektrikerförbundet påpekar atl den elektriska installationsbranschen sysselsätter totalt ca 19000 arbetstagare i direkt installationsarbete och en inskränkning av eluppvärmningens omfattning på ett allvarligt sätt skulle påverka sysselsättningsvolymen. Backer elektro-värme AB och andra elvärmefabrikanter framhåller att fabrikanterna gjort betydande investeringar i avsikt att öka sin produktionskapacitet. Detta har bl. a. resulterat i att de svenska fabrikantemas andel av totalmarknaden ökat under senare år. Den samlade produktionskapaciteten inom Sverige är dock större än behovet till följd av att fabrikanterna planerat för en fortsatt ökning i enlighet med prognoserna för elvärmens förväntade marknadsutveckling såsom de redovisades i regeringens proposition 1975:30 Energihushållning m. m. Fabrikanterna framhåller att elvärmeutredningen inte kan bedöma utvecklingen beträffande fördelningen av de olika uppvärmningsalternativen. I dag saknas alltså underlag för såväl kortsiktig som långsiktig planering för all verksamhet inom uppvärmningsområdet. Detta kommer att leda till felinvesteringar och investeringsstopp. Redan gjorda investeringar kommer inte att kunna förtäntas med personalminskningar och nedläggningar som följd. Kreditvärdigheten hos de elvärmetillverkande företagen har minskat redan genom att direkliven för elvärmeutredningen presenterades. Detta har begränsat möjlighelerna att finansiera utvecklingen av nya produkter.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.7   Industridepartementet 401

BUaga 1.7

Koncessionsplikt för vissa fjärrvärmeledningar

PM utarbetad inom industridepartementet samt remissyttranden häröver

Innehåll

1 PM om koncessionsplikt för vissa Qärrvärmeledningar       402

1.1 Inledning   .................................................. 402

1.2 Författningsbestämmelser av intresse   ............ 403

1.2.1 Rörledningslagen   .................................. 403

1.2.2 Lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar . 404

1.2.3 Miljöskyddslagen .................................... 404

1.2.4 Naturvårdslagen..................................... 405

1.2.5 Byggnadslagen  ..................................... 406

1.2.6 Vattenlagen .......................................... 406

1.2.7 Väglagen   ............................................ 407

1.2.8 Ledningsrättslagen   ............................... 407

1.2.9 Expropriationslagen   .............................. 408

1.2.10 Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar            408

1.2.11 Förhällandet mellan rörledningslagen och annan lagstiftning       409

1.3 Ansvar för skada   ........................................ 409

1.4 Vissa tekniska uppgifter   .............................. 410

1.5 Överväganden och förslag   ........................... 411

2 Remissyttrandena   ........................................... 413

Bilaga Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa röried
ningar .............................................................. 415

26   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.7   Industridepartementet 402

1    PM om koncessionsplikt för vissa fjärrvärmeledningar

1.1 Inledning

Den 1 maj 1978 trädde lagen (1978:160) om vissa röriedningar (röriedningslagen) i kraft. Rörledningslagen innebär att rörledning för transport av råolja, naturgas eller liknande produkter under vissa fömtsättningar inte får dras fram eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). Motsvarande koncessionsplikt finns inte beträffande röriedning för transport av hetvatten för uppvärmning.

1 samband med utskottsbehandlingen i riksdagen av regeringens proposition 1977/78: 86 med förslag till lag om vissa röriedningar m. m. anförde näringsutskottet (NU 1977/78:47 s. 3) bl. a. att utskottet utgick från att, om så visade sig motiverat, regeringen skulle föranstalta om en komplettering av koncessionssystemet enligt rörledningslagen så att det också kom att omfatta rörledningar för transport av hetvatten. Riksdagen följde utskottet (rskr 1977/78:210).

Energikommissionen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1978:17 s. 589-590) Energi pekal på möjlighetema att minska Sveriges oljeberoende genom att värme från kärnkraftverken utnyttjas för uppvärmningsändamål. I detta hänseende har möjlighetema att från Barsebäck förse Malmö-Lundområdet med värme varit föremål för utredning inom det s. k. Sydvärmeprojektet, i vilket kommunema Malmö, Lund, Helsingborg och Landskrona samt Sydkraft Aktiebolag är intressenter. I samband med detta projekt har också frågan om lagstiftning för hetvattenledningar aktualiserats. Liknande utredningar har även färdigställts eller påbörjats vad gäller hetvattenledningar från Forsmark till Uppsala-Stockholm och från Ringhals till Göteborg.

Sydkraft Aktiebolag har i skrivelse den 21 december 1978 till regeringen anfört att ett genomförande av Sydvärmeprojektet kan komma att kräva prövning enligt en mängd olika författningar med svårlösta samordningsproblem och risk för fördröjning av projektet som följd. På grund härav ser Sydkraft det som angeläget att en samlad prövning kan ske av frågor som rör framdragande eller begagnande av rörledningar för transport av hetvatten för uppvärmning (Qärrvärmeledningar) inom ramen för en koncessionslagstiftning.

Sydkraft har därför begärt att regeringen snarast utarbetar och förelägger riksdagen förslag till lagstifining varigenom lagen om vissa rörledningar blir tillämplig även på Qärrvärmeledningar.

Frågan om införande av koncessionspliki för Qärrvärmeledningar har övervägts inom industridepartementet. Resultatet av övervägandena redovisas i denna promemoria.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.7   Industridepartementet 403

1.2 Författningsbestämmelser av intresse

Av intresse i sammanhanget är, förutom rörledningslagen, de bestämmelser i olika författningar som för närvarande berör anläggande eller drift av Qärrvärmeledningar. Sådana bestämmelser finns i lagen (1976:838) om allmänna Qärrvärmeanläggningar, miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen (1964:822), byggnadslagen (1947:385), vattenlagen (1918:523), väglagen (1971:948), ledningsrättslagen (1973:1144), expropriationslagen (1972:719) samt lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för bestämmelserna i nämnda författningar.

1.2.1 Rörledningslagen

Enligt rörledningslagen får röriedning för transport av bl. a. råolja eller naturgas inte framdras eller begagnas utan särskilt tillstånd (koncession). Koncession krävs dock inte för ledningar med en längd av högst 20 kilometer, ledningar som skall utnyttjas huvudsakligen för att tillgodose enskilda hushålls behov eller ledning som uteslutande skall nyttjas inom hamn eller industriområde (I §). Fråga om koncession prövas av regeringen (3 §).

1 5-7 §§ behandlas villkoren för koncession. Därvid gäller bl.a. att koncessionen skall avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Koncessionen skall gälla viss tid, som får bestämmas till längst 30 år. Regeringen får föreskriva att staten skall ha rätt att delta i verksamheten eller att särskild avgift skall utgå till staten. Även i andra hänseenden får regeringen föreskriva villkor för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt.

Koncessionshavaren är skyldig att mot ersättning ombesörja transport åt annan om det kan ske utan väsentligt förfång för koncessionshavaren (8§).

I 10-12 §§ behandlas ansvaret för kostnader, som kan uppkomma om ledning dras fram inom trafikled. Som regel är del koncessionshavaren som skall bekosta de arbeten, som härvid måste utföras.

Koncession får ej överlåtas utan medgivande (13 §). Efter anmälan av koncessionshavaren att han vill frånträda sin rätt upphör koncessionen, om inte annat följer av koncessionsbeslutet (14 §). Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk får återkalla koncessionen bl. a. om koncessionshavaren inte uppfyller föreskrivna villkor eller gällande förpliktelser (15 §).

Sedan koncessionen upphört att gälla skall ledningen tas bort och återställningsåtgärder vidtas. Detta gäller också om ledning dragits fram utan koncession (16-17 §§). I 18 § finns närmare bestämmelser om hur åter-ställningsarbelena skall gå till.

I 19-23 §§ finns bestämmelser om bl.a. tillsynen. Tillsynen utövas av

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.7    Industridepartementet 404

statens industriverk, som har rätt att av koncessionshavaren kräva in de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Verket får också för visst fall meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av lagen såvitt avser rörlednings framdragande och begagnande eller återställningsåtgärder. Verket har viss möjlighet att tillgripa vitesföreläggande för att få till stånd rättelse om koncessionshavaren inte uppfyller meddelade villkor eller föreskrifter. I vissa fall kan verket också förbjuda att verksamheten fortsätts. Om sådant förbud inte efterkommes, får handräckning tillgripas.

1.2.2   Lagen om allmänna fjårrvärmeanläggningar

Genom lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar har distributionen av Qärrvärme i viss utsträckning blivit lagreglerad. Enligt lagen skall statens industriverk på ansökan av den som driver en Qärrvärmeanläggning kunna förklara anläggningen för allmän, om det finns behov av anläggningen från allmän synpunkt. Industriverket bestämmer härvid visst område utöver vilket anläggningens verksamhetsområde inte får utsträckas. Inom detta område kan verket utesluta t. ex. storförbmkare med befintliga uppvärmningsanläggningar såsom sjukvårdsinrättningar och större industrier beträffande vilka det redan från början står klart att uppvärmning genom Qärrvärmeanläggningen inte medför några fördelar därför att de har möjlighel att själva ordna en effektiv värmeförsöijning som inte innebär några nackdelar från allmän synpunkt jämfört med anslutningsalternativet.

Lagen gäller endast för allmänna Qärrvärmeanläggningar. Huvudman för Qärrvärmeanläggning är i regel kommunen. Lagen reglerar inte kommunens skyldighet att engagera sig i Qärrvärme utan detta är liksom tidigare en fråga som kommunema själva kan avgöra.

Enligt 8 § har ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde rätt att få fastigheten ansluten till Qärrvärmenätet, om fastigheten behöver anordningar för värme samt behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. A andra sidan är ägare till sådana fastigheter i princip skyldiga att betala avgift enligt taxa som huvudmannen fastställer (9 §). Avgiften får inte överstiga det belopp som behövs för att täcka kostnaderna. Avgifterna skall vidare fördelas mellan fastighetsägarna på ett rättvist och skäligt sätt. Huvudmannen är skyldig att utge ersättning för anläggning för värmeförsöijning som blir onyttig till följd av att allmän Qärrvärmeanläggning kommer till stånd (16 §).

Tvister mellan huvudman och fastighetsägare prövas av statens va-nämnd.

1.2.3   Miljöskyddslagen

Miljöskyddslagen (ML) innehåller bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra stömingar. Lagen är tillämplig på bl.a. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om an-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.7    Industridepartementet 405

vändningen inte utgör byggande i vatten (1 §). Den är också tillämplig på användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om stömingen inte är helt tillfällig.

Åtgärd eller användning som omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet. Den som utövar eller ämnar utöva miljöfariig verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet (5 §). Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått vidtas, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger (6 §). Skulle den befarade olägenheten innebära att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att belydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får enligt samma paragraf verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt ML, om verksamheten är av synneriig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. Dessa bestämmelser i 6 § gäller ej om röriedning prövats enligt rörledningslagen.

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som vill utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten (9 §). Sådan frivillig tillståndsprövning sker endast undantagsvis. Med stöd av 10 §, vari regeringen i fråga om miljöfarlig verksamhet fält vittgående befogenheter att föreskriva krav på tillstånd, dispens eller anmälan, har i 2 § miljöskyddskungörelsen (1969:388; ändrad senast 1976:330) föreskrivits att där angivna slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas utan tillstånd av koncessionsnämnden för miljöskydd eller dispens, dvs. medgivande om undantag från skyldighet att söka tillstånd, av statens naturvårdsverk.

Om regeringen enligt rörledningslagen har prövat frågan om rörledning är regeringens beslut bindande vid prövning enligt ML.

1.2.4 Naturvårdslagen

Naturvårdslagen (NvL) innehåller bl.a. bestämmelser till skydd för naturmiljön och friluftslivet.

I 18 § föreskrivs att läkt av sten, gms m. m. inte får ske utan länsstyrelsens tillstånd. Enligt 19§ kan visst område förklaras som naturvårdsområde. I beslut om naturvårdsområde skall föreskrivas de inskränkningar i nylQandet av marken som behövs för att trygga ändamålet med beslutet. Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från sådana inskränkningar.

Kan arbetsföretag, som inte omfattas av tillståndstvång enligt 18 § eller 19 § komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall enligt 20 § samråd ske

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.7    Industridepartementet 406

med länsstyrelsen innan företaget utförs. Bestämmelsen i 20 § gäller inte bebyggelse inom vissa planområden och inte heller foretag, som omfattas av tillstånd enligt vattenlagen eller ML.

Till skydd för friluftslivet råder enligt 15 § strandskydd vid havet, sjöar och vattendrag. Inom strandskyddat område får enligt 16 § inte utan länsstyrelsens tillstånd utföras anläggning som hindrar allmänheten att beträda området. Detta gäller dock inte företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen eller ML.

1.2.5   Byggnadslagen

Också vissa bestämmelser i byggnadslagen (BL) kan ha betydelse för frågan om framdragande av Qärrvärmeledningar. Detta gäller främst lagens planbestämmelser men i vissa fall också bestämmelserna i 136 a § om lokaliseringsprövning av industriell verksamhet.

Enligt 136 a § BL skall tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar prövas av regeringen i den omfattning som sägs i lagmmmet. Sålunda skall nyanläggning av vissa verksamheier som anges i paragrafens andra stycke alltid prövas om regeringen inte för visst fall medger undantag från prövningsskyldigheten.

1 övrigt gäller i huvudsak att utvidgning av de i 136 a§ andra stycket angivna verksamheterna och nyanläggning eller utvidgning av andra verksamheter som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar skall prövas om regeringen beslutar därom i det enskilda fallet.

Regeringens beslut enligt 136 a§ BL är bindande för den fortsatta prövningen enligt BL och ML. Det ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd att vid prövning enligt ML föreskriva de villkor för verksamheten som krävs från miljöskyddssynpunkt, i den mån frågan inte är reglerad genom regeringens beslut.

1.2.6   Vattenlagen

1 vattenlagen (VL) finns bl. a. regler om byggande i vatten. Med byggande i vatten avses uppförande av damm, bro, brygga, vall, hus eller annan anläggning ävensom verkställande av fyllnad eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre vattensamling eller havet eller ock på land så nära strandbädden, att inverkan kan ske på vattenståndet (2 kap. 1 §). Till byggande i vatten hänförs också, sedan byggnad som nu nämnts kommii till stånd, varje ändrings- eller reparationsarbete därå nedom högsta kända vattenståndet. Vad som föreskrivs i VL om byggande i vatten skall äga motsvarande tillämpning i fråga om bortledande av vatten ur vattenområde, som förul nämnts, grävning och sprängning i sådant vattenområde samt annan åtgärd till ändring av vattnets djup eller läge därstädes.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.7    Industridepartementet 407

För att byggande i vatten skall få ske krävs att de värden som vattenbyggnaden skapar från samhällelig och allmän ekonomisk synpunkt väger tyngre än de värden som skadas genom byggnaden. Tvångsrätt att bygga i vatten till skada för annan förutsätter sålunda att åtgärdens nettonytta står i visst matematiskt förhållande till den skada på annans egendom som uppkommer genom åtgärden (2 kap. 3 §). Även om företaget skulle uppfylla detta krav, kan det emellertid vara otillåtligt, nämligen om det medför avsevärd skada på vissa allmänna intressen. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt VL, om företaget är av synneriig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna om att åtgärdens nettonytta skall stå i visst förhållande till skadan utgör inle hinder mot uppförande av bro eller annat byggande i vatten för allmän väg, röriedning eller för järnväg, till vars anläggande eller framdragande regeringen har lämnat tillstånd (2 kap. 40 §).

1.2.7   Väglagen

Enligt 44 § väglagen gäller att elektrisk ledning, vattenledning eller annan ledning inte får dras inom vägområde, om inte väghållningsmyndigheten har medgivit det. Har tillstånd till ledningen lämnats i annan ordning enligt lag eller annan författning, räcker det med att anmälan görs hos väghållningsmyndigheten. Denna meddelar de föreskrifter om arbetets bedrivande m. m. som behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller bmkande.

1.2.8   Ledningsrättslagen

Enligt ledningsrättslagen kan den som för ledning vill utnytQa utrymme inom fastighet få en särskild rätt till detta, s. k. ledningsrätt. Lagen gäller vissa uppräknade slag av ledningar, bl. a. allmänna teleledningar, koncessionspliktiga starkströmsledningar, vatten- eller avloppsledningar och ledningar genom vilka Qärrvärme, olja eller annan råvara eller produkt transporteras från produktionsställe, upplag eller lastplats (2 §).

Med ledning avses inte bara själva ledningen utan även sådana för dess ändamål erforderliga anordningar som transformatorer, pumpstationer och andra tillbehör (3 §).

Ledningsrätten, som kan tillskapas även tvångsvis, ger ledningsägaren en sakrättsligt skyddad rätt att utnytQa utrymme inom fastighet för ledning (I §). Ledningsrätten omfattar befogenhet att inom fastigheten vidta de åtgärder som behövs för att dra fram och begagna ledningen.

En ledning måste vara av viss beskaffenhet och tjäna visst ändamål för att den skall få dras fram med ledningsrätt. I fråga om ledning för transport av Qärrvärme, olja, gas eller annan råvara eller produkt krävs att ledningen tillgodoser ett allmänt behov, gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av betydelse för riket eller viss ort eller att den medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan (2 §4). I ledningsrättsärendet

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.7   Industridepartementet 408

prövas också frågan om ledningens närmare lokalisering med hänsyn till de motstående intressen som kan finnas i det särskilda fallet.

Ledningsrätt får inte upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenhetema av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den (6 §). Upplåtelse av ledningsrätt inom område med fastställd generalplan eller stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i överensstämmelse med planen (8 §). Finns det eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, t.ex. regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Utanför planområde får ledningsrätt inte upplåtas, om upplåtelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området (9§). Allmänt gäller att ledningsrätt inte får upplåtas om olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse och undantag härifrån görs endast när upplåtelsen är till övervägande nytta från allmän synpunkt (10§).

Har en ledningssträckning fastställts i koncessionsbeslut, skall vad som i denna del har föreskrivits i koncessionsbeslutet gälla utan hinder av bestämmelserna i 6-10§§ ledningsrättslagen (11 §).

Ersättning för intrång vid upplåtelse av ledningsrätt utgår enligt de gmnder som tillämpas vid expropriation (13 §).

1.2.9   Expropriationslagen

Vid sidan av ledningsrättslagen finns bestämmelser om tvångsupplätelse av mark för ledningsändamål i expropriationslagen (ExL).

I 2 kap. 3 § föreskrivs att expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme m. m. Denna bestämmelse omfattar bl. a. ledningar av olika slag t. ex. ledningar för Qärrvärme, olja eller gas. Skall en sådan ledning ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen inte föreligger.

1.2.10        Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
Beträffande anläggningar av väsentlig betydelse för energiförsörjningen i

riket gäller i fråga om åtgärder till skydd mot skada genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage bestämmelsema i denna lag. Enligt 2 § avser lagen vissa elektriska kraftverk, anläggningar för tillgodoseende av vattenkraft genom vattenreglering, elektriska ledningar, transformatorer och kopplingsstationer samt röriedningar, för vilka krävs koncession enligt rörledningslagen. 1 3 § föreskrivs att anläggningen skall utföras på ett med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall från skyddssynpunkt lämpligt sätt. Detsamma skall också gälla i fråga om ombyggnad, ändring eller

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.7   Industridepartementet 409

utvidgning av sådan anläggning. Ägare av anläggning är skyldig enligt 4§ att, i den mån det inte tidigare skett, med avseende på anläggningen och driften vid denna vidta erforderliga åtgärder för att minska faran för och begränsa verkningama av skada som förut nämnts. Han skall sålunda bl. a. verkställa nödig förstärkning av anläggningens skydd mot brand- och annan bombskada, utföra skyddsmm m. m., utbilda och öva personal samt vidta åtgärder för att snabbt avhjälpa driftavbrott.

1.2.11 Förhållandet mellan rörledningslagen och annan lagstiftning

Som framgått av den tidigare redogörelsen är ett koncessionsbeslut enligt rörledningslagen bindande vid en tillåthghetsprövning enligt ML och, vad gäller företagets nytta, även vid prövning enligt VL. I övrigt skall både ML och VL i förekommande fall tillämpas fullt ut. Detta innebär bl. a. att MLs bestämmelser om tillsyn m. m. i princip är tillämpliga också på rörledningar, som omfattas av rörledningslagen. Prövas ett rörledningsföretag, som fått koncession enligt rörledningslagen, även enligt ML, blir företaget befriat från skyldigheten att iaktta bestämmelsema i 16 och 20 §§ NvL om strandskydd och samråd. Har ett koncessionerat ledningsföretag inte prövats enligt ML, skall dock nämnda bestämmelser tillämpas. Därvid blir emellertid koncessionsbeslutet såtillvida bindande att genomförandet inte får omöjliggöras.

Koncessionsbeslut enligt röriedningslagen har inte någon formellt bindande verkan i förhållande till bestämmelserna i NvL om naturreservat och naturvårdsområde och inte heller i förhållande till BLs planbestämmelser. Genom den utredning som förutsätts ske i koncessionsärendet — bl. a. avses berörda kommuner och andra myndigheter bli hörda i ärendet - torde en faktisk samordning i dessa hänseenden kunna äga mm.

1.3 Ansvar för skada

Skada som kan uppkomma vid drift av sådana rörledningar, på vilka rörledningslagen är tillämplig, är sådan skada som omfattas av MLs skadeståndsbestämmelser. Enligt 30 § ML är den som orsakar olägenhet genom miljöfariig verksamhet i princip skyldig att betala ersättning för detta. Beträffande den närmare regleringen av ansvarigheten för sådana skador, såsom frågor om befrielse från ansvar i vissa fall, regressrätt mot annan som har vållat skadan, jämkning av skadestånd och det inbördes förhållandel mellan flera skadeståndsskyldiga, gäller skadeståndslagens regler och allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser. Någon särskild reglering av dessa frågor finns således inte beträffande rörledningar enligt rörledningslagen.

För vissa andra miljöfarliga verksamheter regleras sådana ansvarighetsfrågor i särskild ordning med hänsyn till att verksamheten har sådan karaktär atl den t. ex. kräver ett stärkt skydd för skadelidande. Sådan

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.7   Industridepartementet 410

särreglering finns  i  bl.a.  atomansvarighetslagen (1968:45)  och lagen (1978: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

I förarbetena till rörledningslagen diskuterades behovet av särskilda skadeståndsregler för sådan rörledningsdrift, som omfattas av lagen. Därvid anfördes att frågan om ansvarighet för skada till följd av läckning från rörledningar hade blivit föremål för internationell reglering såvitt avser vissa rörledningar till havs. Sålunda hade Sverige och övriga stater som har kust mot Nordsjön eller Engelska kanalen år 1976 antagit en konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja. Frågan om Sverige skulle tillträda konventionen övervägdes inom justitiedepartementet. För att Sverige skulle kunna tillträda konventionen måste den svenska lagstiftningen om ansvarighet för oljeskador av det slag som omfattades av konventionen bringas att överensstämma med denna. Det ansågs vidare önskvärt att skadeståndsreglerna i allt väsentligt var desamma för rörledningar som omfattades av konventionen som för sådana som inte gjorde det. Även frågan om ansvarighet för annan skada vid drift av rörledning borde övervägas ytterligare. Mot denna bakgrund ansågs någon lagstiftning om ansvarighet för skada vid drift av rörledningar inte böra genomföras i samband med rörledningslagens tillkomst.

1.4 Vissa tekniska uppgifter

I utredningarna i Sydvärmeprojektet har bl. a. beskrivits vissa tekniska gmndprinciper för överföring av hetvatten från Barsebäckverket till de lokala Qärrvärmenäten. Därav framgår i huvudsak följande.

Det konventionella sättet för överföring av värme i Qärrvärmesystem är det s. k. tvårörssystemet, som består av en framledning och en returledning. Kortfattat innebär detta system att det uppvärmda vattnet pumpas i framledningen till mottagaren. Sedan värmeenergin avgetts, pumpas vattnet tillbaka till värmeproduktionskällan genom returiedningen.

Också system med endast ett rör har studerats men bedömts inte kunna i ekonomiskt hänseende konkurra med det konventionella.

Uppvärmningen tillgår i stora drag så att ånga avleds från kraftverksturbinen till en eller flera värmeväxlare i kraftverket där ångans värmeinnehåll överförs till Qärrvärmevattnet. Vid passage genom seriekopplade värmeväxlare höjs temperaturen till mellan 110° och 165°C allt beroende på värmebehovet.

Sedan uppvärmning skett pumpas vattnet med en hastighet av 2,5 m/sek genom framledningen till mottagarorterna, där värmeenergin i ledningen överförs till de lokala distributionsnäten i värmeväxlarstationer. Vattnet i returiedningen beräknas ha en temperatur av ca 70°C. Fram- och returied-ningar utgör således ett system skilt från de lokala näten.

Överföringsrören kan föriäggas ovan jord, i diken eller i kulvertar. I fråga om rörmaterial har stål befunnits vara att föredra. De i projektet

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.7   Industridepartementet 411

aktuella rören avses bli dimensionerade för tryckklass NT 25 (25 kp/cm'') och för fullt vakuum. Deras diameter beräknas till 0,6-1,2 m och gods-Qockleken (tryckkärlsstål) till 7-12 mm. Rören fömtsätts vid förläggning ovanjord blir isolerade med mineralull med en tjocklek av 15-20 cm för framledningen och ca 10 cm för returiedningen.

1.5 Överväganden och förslag

Genom tillkomsten av rörledningslagen har samhället getts möjlighet att på ett lidigt stadium samlat pröva tillkomsten och förläggningen av mera omfattande rörledningar för transport av bl. a. olja eller naturgas.

Skälen för en sådan samlad prövning var i huvudsak följande. Röriedningar för transport av olja eller naturgas kommer genom sin stora transportkapacitet att djupt ingripa i bestående förhållanden inom transportsektorn. Anläggandet kan vidare komma i konflikt med natur- och miljövårdsintressen liksom med gällande planbestämmelser. Ledningen kan också få stor betydelse från försvarssynpunkt. Den ställer normalt också krav på stora kapitalinsatser. Innehav och drift medför omfattande förpliktelser av olika slag, varför det är angeläget att tillse att anläggningens ägare har resurser, som garanterar kontinuerlig drift samt tillgångar att fullgöra eventuellt uppkommande skadeståndsskyldighet gentemot tredje man.

Liknande synpunkter kan också anföras beträffande längre Qärrvärmeledningar. Så är t. ex. syftet med en värmeavtappning från befintliga kärnkraftverk bl. a. att begränsa olje- och kolimporten. Det är uppenbart att en sådan begränsning griper in i transportsektorn. Då det gäller konflikten mellan utbyggnad av ledningar å ena sidan och natur- och miljövårdsintressena samt gällande planbestämmelse å den andra, är det inte någon påtaglig skillnad mellan Qärrvärmeledningar och gas- eller oljeledningar. Också från försvarssynpunkt har Qärrvärmeledningar av aktuellt slag sin betydelse. Någon nämnvärd skillnad mellan längre Qärrvärmeledningar och de ledningar som omfattas av rörledningslagen föreligger inte heller vad beträffar kravet på kapitalinsats och karaktären av de förpliktelser, som kan uppkomma. De skäl som har motiverat införande av koncessionsplikt för olje- och naturgasledningar kan således anföras också för att göra Qärrvärmeledningar koncessionspliktiga. Koncessionsplikt bör därför införas för Qärrvärmeledningar. Detta kan lämpligen ske genom att rörledningslagen görs lillämplig också på Qärrvärmeledningar.

Röriedningslagens koncessionskrav gäller inte för ledning som har eller avses få en längd av högst 20 kilometer, som huvudsakligen skall nytQas för atl tillgodose enskilda hushålls behov eller som uteslutande skall nyttjas inom hamn- eller industriområde. Dessutom får regeringen för visst fall medge undantag från koncessionsplikt. Undantagen betingas bl.a. av att ledningar för rent lokala behov inte bedömts ha sådan betydelse från

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.7   Industridepartementet 412

allmän synpunkt, att de bör vara underkastade koncessionsplikt. Som exempel härpå nämndes i förarbetena bl.a. de ledningar som inom de största tätorterna används för distribution av gas avsedd för hushållsför-bmkning, uppvärmning m.m. När det gäller de lokala Qärrvärmenäten, gör sig samma synpunkter gällande. Dessa är om de allmänförklaras enligt lagen om allmänna Qärrvärmeanläggningar redan i dag underkastade viss prövning. De drivs som regel i kommunal regi och något behov av koncessionsprövning torde inte föreligga (se härom bl. a. utredningens om kommunal energiplanering betänkande SOU 1976:55, sid. 110-113). Rörledningslagens bestämmelser om undantag från koncessionsplikt kan således göras tilllämpliga också på Qärrvärmeledningar.

I 8—9§§ rörledningslagen finns bestämmelser om skyldighet för koncessionshavare att utföra transport genom ledningen åt annan. De hetvattenledningar, som här är akutella, utgör ett slutet system, där varmvattnet pumpas fram och tillbaka genom två parallella ledningar. Det ligger i sakens natur att det inte gäma kan bli fråga om att genom sådana ledningar ombesörja transport åt annan. Det torde dock inte vara nödvändigt att uttryckligen föreskriva att transportskyldigheten inte skall gälla sådana ledningar. Enligt 8§ rörledningslagen är nämligen koncessionshavaren skyldig att ombesörja transport åt annan endast om det kan ske utan väsentligt förfång för koncessionshavaren. Denna begränsning får anses tillräcklig i detta hänseende.

Vad gäller rörledningslagens bestämmelser i övrigt torde ett införande av koncessionsplikt för Qärrvärmeledningar inte behöva medföra några lagändringar. Inte heller annan lagstiftning, som berör rörledningarna, synes behöva ändras.

Som tidigare har nämnts infördes inte några regler i rörledningslagen om ansvarighet för skada vid drift av rörledningar utan detta kommer att tas upp i ett senare sammanhang. När det gäller Qärrvärmeledningar kan ifrågasättas om det över huvud taget finns anledning att införa en särskild skadeståndsreglering. Denna fråga bör emellertid övervägas i anslutning till frågan om ansvarighet för skada vid drift av naturgas eller oljeledningar. Eftersom någon drift av sådana Qärrvärmeledningar som nu föreslås bli koncessionspliktiga enligt röriedningslagen inte är aktuell förrän om några år, kan det inte föreligga några betänkligheter mot att inte nu ta ställning till frågan om skadeståndsreglering.

Det anförda ger således vid handen att rörledningslagen kan göras tilllämplig på Qärrvärmeledningar utan annan ändring än att 1 § första stycket utsträcks till att omfatta även Qärrvärmeledningar.

Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1979.

I enlighet med vad som nu har anförts har upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Förslaget har fogats till promemorian som bilaga.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.7   Industridepartementet 413

2   Remissyttrandena

Yttranden över Sydkraft Aktiebolags skrivelse den 21 december 1978 rörande koncessionsplikt för Qärrvärmeledningar samt den i samma ämne inom industridepartementet upprättade promemorian har avgetts av Svea hovrätt, centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren (ÖB), statens vägverk, transportnämnden, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens industriverk, kammarkollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens planverk, statens lantmäteriverk, statens vattenfalls verk, krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, statens kärnkraftinspektion, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Hallands och Göteborgs och Bohus län, Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Industriförbund, Svenska elverksföreningen. Svenska kraftverksföreningen och Svenska värmeverksföreningen.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller förklarat sig inte ha något att erinra mot förslaget att göra längre Qärrvärmeledningar koncessionspliktiga enligt rörledningslagen. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utan närmare kommentarer.

I det följande återges i sammandrag de synpunkter som framförts.

Statens industriverk påpekar att Qärrvärmesystemets struktur och utbyggnad skiljer sig väsentligt från övriga ledningar genom att Qärrvärmen är begränsad till tätorter. Verket anser därför att alla rörledningar vars längd överstiger fem kilometer bör vara koncessionspliktiga.

Verket anser sig också för närvarande ha begränsad kompetens att utöva tillsyn över Qärrvärmeledningarna.

Också Svenska värmeverksföreningen tar upp frågan om koncessionspliktens omfattning och anför att undantagen i 1 § rörledningslagen är vagt definierade. Dessa kan enligt föreningens mening innebära att rent kommunala ledningar blir koncessionspliktiga, varför lagtexten i detta hänseende behöver förtydligas. Föreningen anför vidare att nuvarande regler i rörledningslagen om koncessionsvillkor, skyldighet att utföra transport åt annan samt återställningsarbeten inte är lämpade för Qärrvärmeledningar. Liknande synpunkter framförs av Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftverksföreningen.

Statens lantmäteriverk erinrar om att 17 § ledningsrättslagen innehåller en bestämmelse om att ledningsförrättning avseende koncessionspliktig ledning inte får inledas förrän koncessionsmyndigheten medgivit det. Enligt verket framstår det som angeläget att vissa förberedande förrättningsåtgärder kan vidtas redan före ett sådant medgivande. Enligt verkets mening är det därför önskvärt att ett nyligen framlagt förslag med denna innebörd genomförs så snart som möjligt (det förslag som åsyftas finns intaget i Ds Ju 1977: 12. Uppföljande översyn av fastighetsbildningslagstiftningen).

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.7   Industridepartementet 414

Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar avstyrker förslaget i vad det innebär att krigsskyddslagen blir tillämplig på Qärrvärmeledningar. Som skäl härför anför nämnden i huvudsak följande. Krigsskyddsnämn-dens prövning enligt krigsskyddslagen är helt inriktad på skyddsåtgärder m. m. syftande till att tillgodose landets behov av elektrisk energi i krigstid. Frågan om utförande, skydd m.m. av hetvattenledningar för värmeleverans till tätorter ligger helt vid sidan av nämndens nuvarande verksamhet och kompetens. Enligt nämndens uppfattning bör frågan om föreskrifter i krigsskyddets intresse i stället lösas i koncessionsbeslutet efter hörande av t.ex. överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen.

En minoritet inom Svenska kommunförbundets styrelse anför att den inte kan acceptera det konkreta syftet bakom förslaget. Att ansluta kärnkraftverk till Qärrvärmenätet i större tätorter har enligt minoritetens mening inte bevisats vara ekonomiskt rimligt. Dessutom innebär det enligt minoriteten en oacceptabel bindning till kärnkraft.

415 Bilaga till bilaga 1.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1978: 160) om vissa rörledningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Rörledning för transport av Rörledning för transport avfjärr-
råolja, naturgas eller produkt av värme, råolja, naturgas eller pro-
råolja eller naturgas eller av annan dukt av råolja eller naturgas eller av
vätska eller gas som är ägnad att annan vätska eller gas som är ägnad
användas som bränsle får ej utan att användas som bränsle får ej utan
särskilt tillstånd (koncession) fram- särskilt tillstånd (koncession) fram
dragas eller begagnas. dragas eller begagnas.

Koncession kräves icke för ledning som

1. har eller avses få en längd av högst 20 kilometer,

2.   huvudsakligen skall nytQas för tillgodoseende av enskilda hushålls
behov eller

3. uteslutande skall nytQas inom hamn- eller industriområde.
Regeringen får i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8    Industridepartementet 417

BUaga 1.8

Kjernekraftens kostnader

Utarbeidet for det svenske industridepartementet av SCANDPOWER A/S Kjeller, januar 1979

Innboldsfortegnelse

Side

0 Sammendrag ................................................................  418

1 Innledning ....................................................................   419

2 Generelle fomtsetninger ..............................................   420

3 Anlegg  .........................................................................   420

3.1 Generell  ................................................................. . 420

3.2 0konomiske beregningsforutsetninger  .................. . 421

3.3 Beregningsresultater   ............................................ . 421

3.4 Sammenlikning med andre land .............................. . 422

3.5 Kilder for anleggskostnader  .................................. . 422

4 Drift   ............................................................................ . 427

4.1 Produsert energi   .................................................. 427

4.2 Ikke brensleavhengige driftskostnader................... 429

4.3 Deponering av lav- og middelaktivt avfall   ............. 433

5 Brensel.......................................................................... 434

5.1 Sammendrag   ........................................................ 435

5.2 Brenselsutnyttelse og material-balanse   ............... 438

5.3 Uran og brenselssyklusQenester   ......................... 440

5.4 Beskrivning og kostnadsberegninger   ................... 452

6 Avvikling........................................................................ 456

6.1 Innledning   ............................................................ 456

6.2 Regelverk og retningslinjer for avvikling   ............... . 457

6.3 Erfaring med avvikling   .......................................... 458

6.4 Radioaktivitetsforhold og dose-belastning ............. 458

6.5 Avviklingskostnader   .............................................. 461

7 Konsesjonsbehandling og myndighetskontroll  ............ 465

7.1 Generell   ................................................................ 465

7.2 Statens kärnkraftinspektion   ................................. 465

7.3 Statens strålskyddsinstitut   ................................... 465

7.4 Andre instanser....................................................... 466

7.5 Referanser  ............................................................. 466

8 Fremtidig forskning og utvikling ................................... 467

8.1 Generell  ................................................................. 467

8.2 Ståtlige FoU-midler for perioden 1978/79-1980/81   467

8.3 Ståtlige FoU-midler for perioden frem til år 2000 .... 468

8.4 FoU-midler og kraftproduksjonskostnader   ........... 468

8.5 Referanser  ............................................................. . 468

9 0vrige kostnader  ......................................................... 469

10 Konklusjon  ................................................................. 470

27   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 418

Sammendrag

På oppdrag fra Det svenske Industridepartementet (ID) har SCANDPOWER A/S (ScP) gennomfort en studie av kjernekraftens kostnadsbiide i Sverige.

Målet med analysen har vart å komme frem til den kostnad som bor belästes el-produksjonen fra kjemekraftverk nå og i fremtiden. Som underlag for detta har ScP tall frem nedlagte kostnader frem til idag, samt gjort prognoser for de forventede, fremtidige kostnadene förbundet med det svenske kjernekraftprogrammet.

Det er lagt spesiell vekt på fremtidige kostnader for behandling av anvendt brensel, deponering av avfall og avvikling av anleggene etter endt funksjonstid.

1 kostnadskalkylen er alle kostnader eksklusive rente presentert i fast pengeverdi desember 1978 svenske kröner (SEK). De nedlagte kostnader er omregnet med hjelp av konsumentprisindeks. For de fremtidige kostnadene er det forventede kostnadsnivået ved den akutelle tiden også uttrykt i pengeverdi 1978.

Beregningene er utfört for de 11 kraftverk som er spesifisert i kap. 2 med 4% realrente og en ekonomisk og teknisk levetid for anleggene på hen-holdsvis 25 og 30 år.

Resultatet av beregningen er gitt i tabell 1.

Den kostnadsanalyse som er gjennomfort viser at med de gitte forutset-ninger blir kostnaden for elektrisitet produsert i kjemekraftverk omkring 7,7 ore/kWh i 1978 stigende til 10,5 ore/kWh i år 2000.

Av den totale kostnad utgjor anlegg, drift og brensel hver ca. 1/3, med brenselkostnadene stigende til över 40% av total-kostnadene mot slotten av århundre.

Den gjennomsnittlige anleggskostnaden for de svenske kjernekraftver-kene er lav sammenlignet med dagens prisnivå. For de senere kraftverkene må en regne med hoyere anleggskostnader. For FORSMARK 3 er disse anslått Ul 4,9 ore, hvilket vil lede til en total kostnad på omkring 11,5 ore/ kWh for F3 sammenlignet med 9,6 are/kWh som middelverdi i 1990.

Driftskostnadene kan synes noe hoye. Erfaringene dlsier imidlertid at driftskostnadene ofte har vaert for lavt anslått. Den fremtidige utviklingen er förbundet med en rekke komplekse forhold som gjor prognosen usikker.

Den störste enkeltfaktor som kan komme til å påvirke den fremtidige total-kostnaden, er uranprisen. Forskjellen i ScP's prognose for en lav uranpris og en hay uranpris i år 2000 utgjor ca. 1,7 ore i Alternativ 1 og 2,3 ore i Alternativ 2. (Referansetallene i tabell I er basert på middelver-dien av lag og hoy pris.) Om så onskes, kan Sverige sannsynligvis dekke sitt eget behov for uran i år 2000 til kostnader som ligger under de priser som er antatt her.

Opparbeiding av brensel. Alternativ 1, gir litt lavere netto-kostnader enn direkte deponering, Altemativ 2. Forskjellen oker til ca. 0,5 are/kWh ved den hoyeste uranpris (120 $/lb UsOg)-

Av de totale kostnadene utgjor de fremtidige netto-kostnader knyttet til utbrent brensel i Altemativ 1 og avvikling av kraftverkene, bare 0,4 are pr. kWh. Dette lave tall er delvis en falge av anvendelse av 4% realrente i nåverdikalkyler hvilket for fremtidige kostnader leder til lave nåverdier. Dersom ingen rente påfares for de fremtidige kostnader knyttet til utbrent brensel og avvikling, blir kostnaden ca. 0,7 are/kWh i 1978 synkende til 0,3 ore/kWh i år 2000. Et tilsvarende O % rente alternativ gjennomfart konse-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8    Industridepartementet 419

kvent for hele kalkylen, leder til en totalkostnad på ca. 6,7 are/kWh i 1978 stigende til 8,6 are/kWh i år 2000.

Ståtlige FoU-kostnader som etter ScP's bedömning kan belästes det kommersielle kjernkraft-programmet utgjar ca. 0,3 are/kWh.

Tabell 1. Total kostnad for elektrisitetsproduksjonen fra Sverige's kjernekraftanlegg i 0re pr. kWh (4 % realrente, fast pengeverdi des. 1978 SEK)

	1978	1985	1990	2000
Anlegg	2,24	3,06	2,99	2,45
Drift	2,71	2,80	2,90	3,30
Brensel        Alt. 1	2,36	3,32	3,41	4,42
Alt. 2	2,36	3,32	3,66	4,66
Avvikling	0,03	0,03	0,03	0,02
Fremtidig FoU	0,16	0,07	0,07	0,07
Historisk FoU	0,20	0,20	0,20	0,20
Total kostnad    Alt. 1	7,70	9,48	9,60	10,46
Alt. 2	7,70	9,48	9,85	10,70

Alt. 1 Opparbeiding av anvendt brensel Alt. 2 Direkte deponering av anvendt brensel

1    Innledning

På oppdrag fra Det svenske Industridepartementet (ID) har SCANDPOWER A/S (ScP) gjennomfart en studie av kjernekraftens kostnadsbiide i Sverige.

Målet med analysen har vaert å komme frem til den kostnad som bar beläste el-produksjonen fra kjemekraftverk nå og i fremtiden. Som underlag for dette har ScP tall frem nedlagte kostnader frem til idag, samt gjort prognoser for de forventede, fremtidige kostnadene förbundet med det svenske kjernekraftprogrammet.

Studien er gjennomfart i lapet av desember 1978 og farste halvdel av januar 1979. Arbeidet har vaert organisert slik at et antall avgrensede arbeidsoppgaver har blitt utfart parallell. Disse deloppgaver har bestått av vurdering av kostnader ved:

- Anlegg

- Drift

- Brensel

- Avvikling

- Konsesjonsbehandling og myndighetskontroll

- Fremtidig forskning og utvikling

- Historisk forskning og utvikling

Förde nedlagte, ikke kommersielle kostnadene (i hovedsak forskning og utvikling), har ScP i hovedsak gjort bruk av det underiag som har blitt still til disposisjon av ID.

Når det gjelder kostnader nedlagt i de kommersielle kjernekraftverkene, har ScP benytiet de talloppgaver som Vattenfall, OKG og Sydkraft har tätt frem på ScP's foresporsel. Også når det gjelder prognoser for fremtidige investeringer i kjemekraftverk, er kraftselskapenes tallopgaver benyttet.

De avrige, fremtidige kostnadene er ScP's egne vurderinger og bygger på underiagsmateriale fra i farste rekke Sverige, men også fra andre land.

ScP vil herved få takke kraftselskaper, myndigheter og institusjoner for velvillig og rask reaksjon på foresparsler i förbindelse med utredningen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 420

2   Generelle forutsetninger

Den utfarte kostnadstudien er basert på et kjernekraftprogram der folgende reaktorer er inkludert:

Anlegg: Kommersiell driftsstartår:

Oskarshamn 1 1972

Oskarshamn 2 1975

Ringhals 1 1976

Ringhals 2 1975

Barsebäck 1 1975

Barsebäck 2 1977

Ringhals 3 1979

Forsmark 1 1979

Ringhals 4 1980

Forsmark 2 1981

Forsmark 3 1984

Driftsstartår for anlegg etter 1978 representerer en prognose.

Videre er det forutsatt at uran samt anriknings- och opparbeidningsQe-nester blir innkjöpt fra utlandet til verdensmarkedets priser. Når det gjelder lagring og deponering av avfall og utbrent brensel, er det antall at delte vil finne sted i Sverige i overensslemmelse med de metoder og i de anlegg som er föreslån överfor svenske myndigheter (PRAV og KBS-prosjektene).

I kostnadskalkylen er alle koslnader eksklusive rente presentert i fast pengeverdi desember 1978 svenske kröner (SEK). De nedlagte kostnader er omregnet med hjelp av konsumentprisindeks. For de fremtidige kostnadene er det forventede kostnadsnivået ved den aktuelle tiden også uttrykt i pengeverdi desember 1978.

Når del gjelder renteberegning, er kalkylene gjennomfart med 4% realrente i overensslemmelse med Energikommisjonens anbefaling.

Investeringen i kjernekraftverkel liksom nåverdien av avviklingskosina-den forutsettes tilbakebetalt etter en 25-årig annuitei med el fast åriig belap. 0vrige kostnader betales enien som lopende åriige utbetalinger for de åriige lapende kostnader, eller gjennom fondsavseining pr. kWh for forventede fremtidige koslnader når det gjelder utbrent brensel.

3   Anlegg

3.1 Generelt

Delte kapitlet omfatter alle anleggskostnader förbundet med planlegging og oppfaring av kjemekraftverk, og inkluderer i hovedsak:

- Vurdering av reaktortype og leverandarer.

- Utarbeiding av anbudsspesifikasjoner og vurdering av anbud.

- Lokaliseringsstudier, tomteanskaffelse og lisensieringskoslnader.

-       Kostnader til ingeniarQenester, innkjap, prosjektledelse og admini-
strasjon.

- Utgifter til opptering av personell far idrifttagning.

- Ståtlige- og andre avgifter far idrifttagning.

- Anleggsprovisorier, forandringer på veier, broer, kaier, etc.

Prop. 1918119:115    Bilaga 1.8    Industridepartementet 421

- Totale anleggsinstallasjoner, inkludert inilialanskaffelse av reserve-deler og forbmksmateriell.

- Bryteranlegg (ställverk).

Ved Oskarshamn og Barsebäck er det bygget starre gassturbinanlegg som dels dekker toppbelastninger på nettet og dels leverer reservekraft for kjernekraftverkene. 1 disse tilfellene er 1/3 av anleggskoslnadene tall med som anleggskostnad for kjernekraftverkene med halvparten på hvert aggregat.

Kostnader til konsesjonsbehandling og myndighetskontroll frem til idriftstagningsåret (dvs., det året anlegget settes i kommersiell drift) er tall med som anleggskostnader. Disse inkluderer også driftsutgiftene frem til idriftstagningsåret.

Investeringer fra og med idriftstagningsåret regnes her som driftsutgifter (se kapittel 4, avsnitt 2). Imidlertid regnes investeringer i bygninger, veier og andre anlegg som inngår i planen for det ferdige kjernekraftverkel, som anleggskostnader selv om disse arbeider utfares etter idriftstagningen.

Kapitalkostnadene til initialkjernen er tall med i brenselskostnadene (se kapittel 5.4.2).

Kostnadene for avvikling av kjernekraftverkel er dekket under kapittel 6.

3.2 0konomiske beregningsforutsetninger

De kostnadsdata for svenske kjemekraftverk som er benyttet i denne rapport, er innehentel fra svenske kraftselskaper på basis av ScPs spesifi-kasjoner for hva som skal regnes som anleggskostnader. Det har ikke vaert mulig, innen rammen for denne utredning, å företa en kritisk vurdering av de opplysninger som er mottatt fra kraftselskapene, og ScP kan derfor ikke innestå for att dette tallmaterialet er korrekt.

For de akonomiske beregnings-fomtsetninger, vises generelt til kapittel 2.

Alle åriige utbetalinger for et anlegg blir, ved hjelp av konsumentprisindeks, omgjort til des. 1978-kroneverdi, og rentebelagt frem til idriftstag-ningsår med 4 % p. a. byggerente. Tabell 3.1 viser et eksempel på en EDB-utskrift fra beregningen av Oskarshamn l's anleggskostnader. Kolonne 11 viser åriige utbetalinger i lapende kroneverdi, kolonne 111 viser de samme åriige utbetalinger omregnet med konsumprisindeks til 1978-kroneverdi, og kolonne IV viser disse tallene belagt med 4% p. a. byggerente frem til idriftstagningsår. Investeringen i anleggene fomtsettes tilbakebetalt med 4% rente etter en 25-årig annuitet med et fast årlig belab.

3.3       Beregningsresultater

De beregnede anleggskoslnadene for de 11 kjernekraftverkene som er tall med i denne utredningen, er vist i tabellene 3.2 og 3.3, henholdsvis med 0% og 4% rente. For sammenlikning er også kostnader for Oskarshamn 3 angitt. Behandlingen av disse kostnadene er naermere diskutert i kapittel 9.

For beregning av kapitalkostnader pr. kWh for 1978, er den virkelige energiproduksjon for dette året benyttet. For tilsvarende beregninger for 1985, 1990 og 2000 er det anvendt den prognose for energiproduksjon som er angitt i kapittel 4, tabell 4.1.4.

Kapitalutgiftene i årene 1978, 1985, 1990 og 2000, beregnet som middel

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 422

for de 11 anleggene medtatt i denne utredningen, angitt i ore/kWh, er vist i tabell 3.4.

Med 25-års annuitet og 0% rente, viser tabellen falgende middelkosl-nader:

1978 - 1,27 are/kWh

1985 - 1,73 are/kWh

1990 - 1,70 are/kWh

2000 - 1,38 are/kWh

Med 25-års annuitet og 4% rente, får man folgende middel-kostnader:

1978 - 2,30 are/kWh

1985 - 3,19 are/kWh

1990 - 3,12 are/kWh

2000 - 2,57 are/kWh

3.4 Sammenlikning med andre land

Som en grov-kontroll av de beregnede kostnader for svenske anlegg, er disse sammenliknet med kostnader for amerikanske og tyske anlegg, se tabell 3.5.

De amerikanske anleggskostnader, som er oppgitt uten renter i 1976 $, er omregnet til SEK (kurs 4.46) og belastet med 4 % byggerente og omgjort til 1978-kroneverdi. (Det er her foretatt en forenklet beregning av byggeren-ten, idet halvparten av anleggskoslnadene tenkes rentebelagt fra 4 år, den andre halvparten 2 år, far idriftstagning).

De tyske oppgavene, som viser et middeltall for LWR reaktorer med tenkt idriftstagelse i 1975 og 1985, er basert på 8% rente og 4% inflasjon, som gir ca. 4 % effektiv rente. Kostnadene er omregnet til SEK og omgjort til des. 1978-kroneverdi.

De utenlandske kostnadsdata synes å stemme rimelig bra overens med de svenske data, men en slik sammenlikning kan bare betraktes som retningsgivende idet ikke alle fomtsetninger for de amerikanske og tyske data er kjente.

3.5 Kilder for anleggskostnader

For innsamling av kostnadsdata, har personell ved Vattenfall, OKG og Sydkraft vaert intervjuet.

PersoneU kontakter ved Vattenfall: Overing. Tage Nytén Civ.ing. Allan Lundberg A.D. Lennart Rausén.

Personell kontaktet ved OKG: Tekn.dr. Olle Gimstedt 0konomisjef Bengt Wemersson.

Personell kontaktet ved Sydkraft: Dir. Yngve Larsson Overing. Gunnar Tedestål Civ.ing. Jonny Sjögren Civ.ing. Cari O. Helgertz.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 423

Foravrig er falgende referanser benyttet:

- Rapport fra Consultants Meeting on "Capital Invesiment Cost, Nonfuel Operating and Mainlenance Cost, etc", Wien 16-19/10-1978.

- Atomwirtschaft, Mars 1978, "Wie teuer wird Ström?", av U. Hansen, Jiilich.

- Nuclear Power Cost, Hearings before a subcommittee of the Committee on Government Operations, House of Representatives. Ninety-fifth Congress, September 1977. (Ryan Committee).

TabeU 3.1.    Anleggskostnader for Oskarshamn 1.

* - Anleggskostnader

ÄR	A.K.*	A.K. I78kr	A.K. I 78 kr inkl. rente
1	II	III	IV
64	3.30	8.60	11.77
65	0.80	1.%	2.58
66	31.60	73.46	92.95
67	58.70	132.58	161.30
68	76.30	168.50	197.12
69	82.00	174.30	I%.07
70	18.60	36.69	39.69
71	17.40	31.95	33.22
72	28.20	48.74	48.74
73	2.80	4.50	4.32
74	19.25	27.77	25.68
75	8.05	10.65	9.47
76	17.65	21.29	18.20
77	41.25	44.20	36.33
	405.90	785.18	877.43

Kost pr. år ekskl. rente = 31.4073

Kosl pr. år inkl.    rente = 56.166

Kostnad pr. kWh i ere

År Ekskl. rente      Inkl. rente

1978                1.0 1.8

1985                1.2 2.1

1990                1.2 2.1

2000                0.0 0.0

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

424

a ed
		J=
a	:	$-u.	o
a	S	5 .c	2
cd		*
"p		Jl<	»n
Cd :x:	3	s	—
cd		*
'n	,j	.	00
cd 1	o	u
	J	5
,
a
cd	c
Ji£		J
at	o
	.:.:	=

• < 2 E

■      r*- r      (N m i p

oo — O — — OrT— ri

(N  - - r ' ' ' ' " f  w « -'  "  '' (nT —' rl

ri — Tf't r-- r- *n (n r r ri

"- — — ——'— -ri— r

O O ■O T~-             — —

> 00 Tj- O VO ' f "* , " '

— OOrOcTcTof rrioCr

r*-imso>OTrr-ioor

(    o —    ri

*o   o

OOOOOOOOOOO t-,,Ci — -.sOOOOOk/iO

— — rjrjrjr-i--rriTT

lOO-OvvOrfOO                                     00

00r00O\v£>vO00Virf*                           v-j

iON»/r*rooorJf                       r«i

— "-r-iri--rrjrf                 —

0_ h j --r -

    OO

■»riOCT\OOtoori
« —.                   ri n Tt

fN>/~iDw-io\0»'raN" r-rir--roor--r-roooo

0\ 9 O 9  O 0\ 0\ 0\  O"--

OOrrjooooOOO Troonooooooop\D ■*nrooi<3\*'*n(5v<Äo

»— r4

Ec                                        — rj f*

•C-C  — — —  —  .eo:eC    fPi    m    rrt

lAtÄccrtcacOpOXicce

ra«   oOOOWiOOw)   [rt(/)   int«

(A V).— .i .t._ ra ra o O o

OOoia:ö:a;mcQu-u,ti.

• o

E	ra .c
o	rn
p
c	o

•a "*

" Ti

s —

trt .ti o a

j  cd

•

o •-u .t:

"O   00

= c .S E

u o ta  •a .— ra 00

5 u

OQ U M «

g £ — tt.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet

425

Cd            

■5.--:£o

O0riorf*0 ri-ri-                                               r

cd S u 2' * J.!  o —

- Os »o >/ O —   0_ Ov Os_     00

rrrirjrnr*rjnrj"                                               f*    <

cd     

-OS "/ >/o — — — OOSOO ri  ri ri r* r' ri ri r' rj w-i

2   - «

o o\ oo 0\         0\ 0\

cr I   I j: i   i   i

Op   o _;

r{ao oo_ ( sor-rr no \£r oo" Os' ri ri oC w •' ri — *A

c -r-

ooa\>nO(>oooo

0sv0r*f«rNlr*nTt-'0O

Os00"rj-f«000v000000\0

— —■rjririrrjrjrn

O

T3	§Si
i<:	JU _;
u	= •■=
CO	< E
~r
JC   —            l_    t/1
nieggs latert pende ;rdi fo :taling		(.:
< !	•i S.S	1

r--rooCTsoowir--Tfo   r*

oooooosw-ivo — — Ttinos    —« —.-—nr-i — — mrTT    r|-

»/"lONOONoor-ooTT—rj
- - —                    rj rj Tt

5t;

rooo»nra\ — -T rrrpr-ootr--roooo

OOCTOOOOCTOCO

— C-J

c c

E S

cd Cd

J= J=

V]    (.1

1- tj

ra Cd

.se j«:

c«   cr

oo

S5 «

u

oOrjrJOOOOOOO

TtOONOrOOOOOOOOvO

■vr-ooav

— (N f*

— rj — ri m Tt 

■rä-5«15:of I g g

OOQ0QOO0CAcA(/]tAc/3

1-   u   k.

c c c c

OOO

Q!:Qitt;ciia3CQtL.u.ix

'53

>

C?   O

.E E

u  o

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet

426

■ S

J< BÄ

j< os u-, r~

oo

Ov O Ov

rj o

sO

co4 l> DoiS

o o

C -_ n t" 5 -

i22§

■O

c

CO

00

c

a O

c o Z

o U

"oo Ov Pu w-l —

i<	v~t
H	CA
S
	u
	c
	t
h	o

ra>

.c 5 n 60* \0

c (N r-

•jp vo c>

ra u

is C ""

ÄTt Ov

OTf  —

o

?= -C

E

-H

o  £<1J£

 = te

>  O) Q

'ä-r "O ™ u "

■ ;« C ft> 3 to OOT)   o

••= S:i

<

EE? 3 3:= c/2 c/i Z

Ov

oo«= h 00 u . a '-

< E

o u

00 O)

U    U. v»

C/5._

° I

•* o

00 oor; u u

u   u w

002

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 427

4   Drift

4.1 Produsert energi

4.1.1    Begrepet kapasitetsutnyttelse

En viktig faktor ved bedommelse av kjernekraftens kostnader er den energimengde som produseres. Et anvendelig begrep for en slik vurdering er kapasitetsutnyttelsen for de enkelte verkene. Grovt kan kapasitetsut-nyttelsen, eller lastfaktoren, defineres som den energimengde et verk har produsert i et år uttrykt i prosent av den energimengde verket kunne ha produsert om det hadde kjort med full effekt uavbrutt hele året. Da ethvert kraftverk periodisk må stanses en viss tid for ettersyn og vedlikehold er det i praksis ytterst sjelden mulig å oppnå en kapasitetsutnyttelse på 100 %. På et kjemekraftverk byttes normalt brensel 1 gäng pr. år og sammen med ettersynet utgjor det åriige driftsstoppet som oftest 4 til 6 uker. For et kjemekraftverk er det derfor sjelden å oppnå en kapasitetsutnyttelse över 90 % över et år, selvom det ikke förekommer andre driftsstopp.

Om man ser på de mere detaljerte definisjoner av kapasitetsutnyttelsen finner en minst 5 som skiller seg mer eller mindre fra hverandre, og som alle er i bruk (1). De verdier for kapasitetsutnyttelsen som er benyttet i denne utredning refererer seg enten til lAEAs definisjon eller til Nuclear Engineering International (NEI). Den forstnevnte refererer til netto-energi, den andre til brutto-energi. Dette kan for de her aktuelle verdier före til innbyrdes avvik på opp til 1 prosentenhet.

4.1.2    Erfaringsdala

Kapasitetsutnyttelsen for de svenske kjemekraftverk som er i drift, er sammenstilt i tabell 4.1.1.

Kapasitetsutnyttelsen for svenske kjemekraftverk skiller seg frem til og med 1977 ikke vesentlig fra anlegg i andre land. Tallene for 1978 er meget gunstige med en middel-utnyttelse på 71,7 %.

Tabell 4.1.1. Kapasitetsutnyttelse for svenske kjemekraftverk (%)

år: 72 73 74 75 76 77 78

verk:

70	64	69	81
60	58	67	73
	32	52	63
42	59	58	58
55	70	54	78
		63	77

Ol 42 51 33

02

RI

R2

Bl

B2

Middelverdi: 57 57 61 72

4.1.3    Prognose

En prognose for kapasitetsutnyttelsen över levetiden må nodvendigvis bli usikker. Selvom man nå på verdensbasis begynner å få en god del driftserfaring (141 kjemekraftverk i drift i 1977), så er kunnskapen svjert begrenset når det gjelder den midlere og senere del av verkets levetid. Verkenes tekniske levetid er for eksempel noe usikker. De tall som angis ligger mellom 20 og 40 år. De eldsle anlegg man har erfaring med er prototyp-anlegg, som ikke er saerlig representative for möderne verk, eller reaktortyper som ikke er aktuelle i den svenske kjemekraftutbyggingen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 428

for eksempel Magnox-typen, og de modeme anleggene som er i drift er så nye at man ikke kan si noe sikkert om fremtidige driftsegenskaper på det grunnlaget. I tabell 4.1.2 er kapasitetsutnyttelsen ved svenske verk satt opp som funksjon av driftsåret. Denne tabellen ser ut til å underbygge hypotesen om at kapasitetsutnyttelsen oker med driftstiden i begynnelsen av verkets levetid.

Tabell 4.1.2. Kapasitetsutnyttelse ved svenske kjemekraftverk som funksjon av driftsäret (%)

driftsår: 12 3 4 5 6 7

verk:

64 69 81

01	42	51	33	70
02	60	68	67	73
RI	32	52	63
R2	42	59	58	58
BI	55	70	54	78
B2	63	77
Middelverdi:	49	61	55	70

Verdensstatistikken viser at kapasitetsutnyttelsen i gjennomsnitt har holdt seg omtrent konstant, men med en del variasjoner fra år til år. 1 de senere år har alle reaktortyper, unntatt BWR, ligget på mellom 60 % og 70 %. BWR'ene har ligget omtrent 5-10 prosentenheter lavere. Denne stati-stikken domineres imidlertid av nye anlegg.

Et forhold som kan medfore akt kapasitetsutnyttelse i fremtiden er at man muligens vil endre brenselssyklusen slik at tidsavstånden mellom brenselsbytter blir 18 måneder, mot nå 12. Dette vurderes for tiden for verkene B2 og RI.

Et forhold som kan före til redusert kapasitetsutnyttelse er at verkene på grunn av okede sikkerhetskrav blir stadig mer kompliserte, det vil si at det blir flere komponenter og systemer som må fungere for at man skal kunne kjore verket. Starre systemalikk og mer redundans i nyere anlegg vil på den annen side motvirke dette forhold.

Man regner vanligvis med en reduksjon i utnyttelsen for tekniske anlegg mot slutten av levetiden på grunn av nedslitning. Dette vil man trolig ikke se i samme grad ved kjemekraftanlegg, fordi sikkerhelskravene hele liden må vaere oppfyll og fordi de store tap som driftsavbrudd medfarer moti-verer til effektivt vedlikehold også av ikke-sikkerhetsrelatert utstyr. Del synes imidlertid rimelig å anta at kapasitetsutnyttelsen minsker noe mol slutten av levetiden, trolig hovedsakelig på grunn av at effekten må redu-seres for å oppfylle strengere sikkerhetskrav og fordi verket blir mindre akonomisk å drive.

På bakgrunn av disse vurderinger, har ScP kommet frem til falgende prognose for kapasitetsutnyttelsen ved svenske kjemekraftverk:

Kapasitetsutnyttelse (%) Driftsår

1

2

3

4-25

26

27

28

29

30

Trolig prognose	Lav prognose
50	50
58	55
65	60
70	65
65	65
60	60
55	55
50	50
45	45

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8    Industridepartementet

429

Den totale energi produsert av et verk etter den "trolige" prognose tilsvarer 20 fulleffektår, etter den "lave" prognose 18,7 fulleffektår.

Den energien, som ifolge disse prognoser, produseres över hele levetiden av hvert enkelt verk, er vist i tabell 4.1.3.

Energileveransen fra de enkelte verk i 1978, samt forventet leveranse i årene 1985, 1990 og 2000 ved den "trolige" prognosen er vist i tabell 4.1.4.

Tabell 4.1.3. Energi levert över levetiden av 11 svenske kjemekraftverk prognose

ScPs

	Netto effekt	Netto energi	levert
Verk		20 fulleffektår		18,7 fulleffektår
	(MWe)	(TWhe)		fTWhe)
		Trolig Prognose		Lav Prognose
Ol	440	77		72
02	580	102		95
RI	762	134		125
R2	822	144		135
R3	900	158		147
R4	900	158		147
Fl	900	158		147
F2	900	158		147
F3	1060	186		174
Bl	580	102		95
B2	580	102		95
SUM	8424	1476		1380
TabeU 4.1.4. Trolig energUeveranse (TWhe) i årene 1978,				1985,1990 og 2000.
Verk	1978	1985	1990	2000
	virkelig	prognose	prognose          prognose
Ol	3,1	2,7	2,7	1.9
02	3,7	3,6	3,6	3,3
RI	4,2	4,7	4,7	4,7
R2	4,2	5,0	5,0	4,7
R3	0	5,5	5,5	5,5
R4	0	5,5	5,5	5,5
Fl	0	5,5	5,5	5,5
F2	0	5,5	5,5	5,5
F3	0	5,4	6,5	6,5
Bl	4,0	3,6	3,6	3,6
B2	3,9	3,6	3,6	3,6
SUM	23,1	50,6	51,7	50,0

4.2 Ikke brenselsavhengige driftskostnader

Dette kapittel dekker det som vanligvis belegnes som verkenes drifts- og vedlikeholdskostnader. Tallene som oppgis baserer seg i stor grad på oppgaver fra Vattenfall, OKG, og Sydkraft (4). Tallmaterialet er sammenstilt i tabellform nedenfor. Tabellene 4.2.1,4.2.2, og 4.2.3 gir driftskostnadene for henholdsvis Oskarshamn, Barsebäck og Ringhals/Forsmark verkene, som oppgitt av kraftselskapene. Disse kostnadene dekker:

- egel personell, både direkte og inndirekte knyttet til verkene

- opplaering av personell (f. eks. AKU)

Prop. 1978/79T115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 430

- vedlikehold (også til oppgradering av verkene for å imatekomme akede sikkerhetskrav eller for å ake kapasitetsutnyttelsen, dvs. såkalte til-leggsinvesteringer)

- kjapte tjenester

- forsikring

- forbruksmateriell og andre variable (avhengige av energiproduksjonen) kostnader, eksklusive brensel

- avgifter til organisasjoner som helt eller delvis er opprettet som falge av kjemekraftutbyggingen. Dekker driften av SKI samt de deler av SSI og andre organisasjoner som bar belästes kjemekraften. Dekker også driften av SKBF og kostnader til forsknings- og utviklingsarbeid som belästes kraftselskapene direkte.

- skatter. Det dreier seg her i hovedsak om skatter som belästes industri-virksomhet generelt. Disse er tall med på linje med lannsskatt og arbeidsgiveravgifter ut fra det argument at en verdiskapning som også dekker disse kostnader föriänges av kommersiell virksomhet generelt.

Stamnettsavgifter er ikke tall med. Beredskapslager av brensel er medtatt i kapittel 5.

Tabellene gir saerskilt en del kostnadsbidrag som er medtatt i driftskostnadene. Dette gjelder de såkalte tilleggsinvesleringer, avgifter til SKBF, SKI, SSI, etc, og skatter.

De fremtidige kostnader for transport, lagring og deponering utenfor kraftverkene av lav- og middelaktivt avfall er ikke tätt med i kraftselskapenes driftskostnader. ScP har funnet det rimelig at disse kostnader belästes driften og har beregnet kostnadstillegget til 0,05 are/kWh (se avsnitt 4.3). Dette tillegget inkluderer også kostnadene til lagring og deponering av del lav- og middelaktive avfallet som eventuell vil bli relurnert fra oppar-beidingsanleggene.

1 denne utredning er driftskostnadene antatt å löpe fra og med farste år anleggene er i kommersiell drift (se kapittel 2), og driftskostnader far kommersiell drift (for eksempel til oppbygging av driftsstab, opplaering, etc), er tätt med som anleggskostnader for det aktuelle verkei (kapittel 3). For 02 og B2 er driftskostnadene far driftsstart dog fart opp som driftskostnader for 01 respektive B1.

Kraftselskapenes prognose for de samlede driftskostnader for årene 1978, 1985, 1990 og 2000, samt kostnadene pr. kWh fremkommet ved divisjon med prognosen for energi-produksjon gitt i kapittel 4.1, er vist i tabell 4.2.4.1 denne tabellen er også kostnadene, i are/kWh, förbundet med bygging og drift av sentrallageret for lav- og middelaktivt avfall (ALMA) angitt. Disse tallene gjelder for både O % og 4 % rente.

Det fremgår av tabell 4.2.4 at driftskostnadene er hayere i 1978 enn i senere år til tross for at verkene i 1978 har gått bedre enn antatt for fremtiden. Dette skyldes farst og fremsi de eksepsjonelt heye tilleggsinvesleringer (106 Mkr mot 25 Mkr antatt for senere år) og reparasjonskost-nader (37 Mkr mot 5 Mkr antatt for senere år) i Oskarshamn i 1978. Ifalge OKG er dette kostnader som ikke vil gjenta seg når de reparasjoner og ut-og ombygginger man for tiden holder på med er avsluttel. 1 denne sammen-heng melder sparsmålet seg om ikke de tilleggsinvesleringer som kraftselskapene har forutsagt er for lave. Dette gjelder saeriig Vattenfall og Sydkraft, som begge angir 5 Mkr pr. verk og år, mens OKG angir 10-15 Mkr pr. verk og år. Av tabell 4.2.1 fremgår at i Oskarshamn har tilleggsinveste-ringene vaert betydelig hayere i de siste tre år og al de også er anslått betydelig hayere for den fremtid man har noenlunde overblikk över.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 431

ScP anser det sannsynlig at disse kostnadene blir starre enn forutsagt av kraftselskapene og anser 15 Mkr pr. verk og år som et rimelig tall. Forskjellen mellom kraftselskapenes egen prognose og en prognose på 15 Mkr pr. verk og år tilsvarer en åkning i driftskostnadene på ca. 0,2 are/kWh.

TabeU 4.2.1 Driftskostnader Oskarshamnverkene. Belap i mill. SEK, pengeverdi desember 1978

Är 1972    1973    1974    1975    1976    1977    1978    1979    1980    1981    1982 og

senere år

Drift og vedlikehold 33       41       54       90       141     222     276     252     223      182     184

I disse kostnadene inngår:

5	4	6	12	44	93	106	87	68	25	25
0.4	0.6	0.7	2.5	7	13	16	19	19	19	19
2	3	1	8	5	3	5	6	3	8	10

Tilleggsinvesleringer

Avgifter SKBF, SKI, SSI, etc.

Skatter

Tabellen gjengir OKG's oppgaver, fratrukket stamnettsavgifter og renter for beredskapslager av brensel (anslått).

Tabell 4.2.2 Driftskostnader Barsebäck verkene. Belap i mill SEK, pengeverdi desember 1978

Är		1975	1976	1977	1978	1979	1980 og senere år
Drift og vedlikehold		27	91	177	149	153	157
I disse kostnadene inngår:
Tilleggsinvesleringer		0	6	23	10	10	10
AvgifterSKBF, SKI.SSI,	etc.	2	9	13	16	19	19
Skatter		4	2	3	5	6	10

For 1975-77 er lallene tätt fra SVAB's årsregnskaper. Stamneitsavgifier og renter for beredskapslager av brensel (anslått) er fratmkket. For 1978 og senere år er Sydkraft's prognose for 1985 og 1990 benyttet (med litt lavere avgifter for 1978). Skattene for 1978 og senere är er anslått.

Det ser ut til at kraftselskapenes prognoser gjenspeiler dagens kostnadsnivå. Man antar altså at driftskostnadene generelt ikke vil eke utöver det nivå som er nådd idag, på tross av al kostnadene har steget kraftig i tidligere år, bland annet på grunn av et akende omfång av reparasjoner og ombygninger, akende krav til bemanning, etc, men også som falge av en sterk generell prisakning på materialer og arbeidskraft.

ScP anser det rimelig at driftskostnadene vil ake noe også i fremtiden, men anser at åkningen vil bli lavere enn den har vasrt i det siste. Den vil vaere forårsaket av åkning i vedlikeholdsutgiftene etter hvert som anleggene blir eldre, og av en mulig ytterligere skjerpning av sikkerhelskravene. Enhver tallfesting av denne utgiftsekning må bli meget usikker. ScP har valgt en åkning på I % pr. år. Denne åkning dekker bare den del av den totale kostnadsutvikling som har spesifikt med kjernekraftverkene å gjore.

Se foravrig kapittel 2 angående beregningsmetoder.

På denne bakgrunn har ScP salt opp den prognose for de fremtidige driftskostnader som er gitt i tabell 4.2.5.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

432

	u.
	00 ■«
	o äJ
	SO   0)
	OO   C
	On   4>
	•-   i/>
	»
	OO
	os
	"
	""
	r*i
	00
	Ov
	r-1
	oo
	Ov
	"
	„
	00
00	Ov
S;
1->4 Imi	o
	90 Ov
E
äi
V
■3	Ov
	r
'■i	ov
v
>
v
eo	00
s	r-.
SL	Ov
:
bd	i
c«
i
—	\D
fr
.2	0\
"öJ
as
v	»o
c	r
a>	Os
j«:
b
V
>■

O OII

o

OD

OOOOOOOOOs »o

— — r-)rnr-jr4           

— «—                   00

o O O o OO oo    I   nC

— — rj rj r rj   |      "

- — * - - - t

O O O o oo oo    I s£i

— — rj rj r-i rj   I —<

— — « « «          P-.

O O O O 00 oo   I  \0

— - ri cj r

« « — „                  r

o o O o oo oo   I   o

— ri n rj rj   i          

§

— r m

— n r Tt

(/i  Vi  

 jiC .:i£

(-  b.

OJ   «

 j= j= x: E £ £

00 OO 00 00 u   (/)

.S.S.E.E S S 5 o:; Q!! os 0£ u. u. u.

CO ooC/5

c  c , "O « CQ

i: u:

1/5    >   '

"1

OJ och; 4>

t/3   00  tiD »J

.;£.i! > B

XJ = < J

_ H ♦  t/5

o.

c

c

u u

• Cl 73 >   3

Ir. ffl

U .L. 60'— cd —

u

a) CQ

'öb k. co

c o ° E — 00 CO -g o

55 D. u:_

"•bO,

c— u

ert     Jt:

= äo ,ca 00 "S S Ov

 e03   —

» — _ •-    (/3

«s

 .«   00

*öb 00 ®

c   o   CO

ft> ,*-•Sa-

00   1_

c o u •u-t §?

■Cl : .>

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8    Industridepartementet 433

Tabell 4.2.4 Driftskostnader for svenske kjemekraftverk i årene 1978, 1985, 1990, 2(K)0, basert pä kraftselskapenes prognose. (Pengeverdi desember 1978)

Är 1978 1985 1990 2000

Driftskostnader, MKr.                            615	1 186	1200	1200
Energiproduksjon, TWh                           23,1	50,6	51,7	50
Driftskostnader, ere/kWh                           2,66	2,3	2,3	2,4
I tillegg:
Kostnader for ALMA-lageret, are/kWh   0,05	0,05	0,05	0,0!

TabeU 4.2.5 Scandpowers prognose for fremtidige driftskostnader, ALMA-lageret inkludert, are/kWh. (Pengeverdi SEK desember 1978)

1978 1985 1990 2000

Drifts-og vedlikeholdskostnader 2,71 2,8 2,9 3,3

Disse tallene fomtsetter, som omtalt föran, tilleggsinvesleringer på 15 Mkr pr. verk og år, og en åkning i driftsutgiftene på 1 % pr. år. ALMA-lageret bidrar dessuien med 0,05 are/kWh (se avsnitt 4.3).

4.3 Deponering av lav- og middelaktivt avfall

Drift av kjemekraftverk medfarer dannelse av radioaktive avfallsprodukter som i hovedsak forefinnes i

- anvendt brensel

- driftsavfall.

Transport, behandling, mellomlagring og deponering av anvendt brensel er behandlet i avsnitt 5.3.

Driftsavfallet fra kjemekraftverk klassifiseres som lav- og middelaktivt og består av

- halvflytende avfall Oonebyttermasser, filtermasser, inndunsterkonsen-trat, slam)

- fast avfall (plast, tre, tekstiler, verktay, blikk, etc, brennbart og ikke brennbart).

Avfallet behandles lokalt ved verkene (solidifiering, kompaktering, for-brenning, sanderdeling, forpakning) og foreligger til slutt som betongko-killer, blikkfat, blikkbokser, betongtanker, emballert skrot.

Ved opparbeiding av anvendt brensel (se avsnitt 5.3), oppstår det også lav- og middelaktivt avfall av samme typer som ved kjernekraftverkene. Den vesentligste forskjell er at opparbeidingsavfallet inneholder små mengder av langlivede nuklider (aktinider). Man må regne med at dette avfall, i solidifisert og emballert tilstand, vil bli retumert til Sverige sammen med de heyaktive avfallet.

Lagringen av dette avfallet har vaert utredet av Programrådet för radioaktivt avfall (PRAV) (5). Det forutsettes at driftsavfallet lagres lokalt ved kjernekraftverkene i 5—10 år og deretter overfares til et sentrall avfallslager. Opparbeidingsavfallet overfares, når det blir relurnert til Sverige, direkte til det senlrale lageret.

PRAV har gjennomfart en relativt detaljen prosjektstudie for et slikt sentrallager: Central anläggning för låg- og medelaktivt avfall, ALMA. Dette prosjekt danner basis for foreliggende kostnadsanalyse.

1 (5) angis kostnadene for ALMA-lageret til mellom 600 og 800 Mkr (1978-kroner) for 13 verk i 30 års drift. Dette inkluderer transportmidler

28   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 434

(båttransport) for transport av avfallet fra verkene til sentrallageret og driftskostnader. Det antas at den lokale lagerkapasitet ved verkene utbygges til å kunne romme avfall fra 5-10 års drift (kostnadene for dette er tall med i verkenes anleggs- och driftskostnader). Utbyggingen antas å föregå i tre etapper. Sluttlig ombygging av lageret til endelig deponerings-plass for dette avfallet, (gjenslaping, nedgraving) er tätt med i kostnads-overslagene.

SKBF angir et noe hayere tall (1000 Mkr). I foreliggende utredning er det valgt å benytte tallet 700 Mkr for de 11 verk som denne analysen fomtsetter.

Pengene vil forbrukes noenlunde jevni över 30 år med start i 1978.

For å beregne kostnader pr. kWh for ALMA-lageret, nåverdiberegnes denne investeringskostnad til 1978. Den totale energiproduksjonen nåverdiberegnes også til 1978, og kostnadsbidraget pr. kWh bestemmes som forholdet mellom disse nåverdier. Kalkylen gir i dette tilfelle 0,05 ere/kWh ved både 0% og 4 % kalkylerente.

For alternativet direkte deponering uten opparbeiding bortfaller naturligvis kostnaden for lagring/deponering av opparbeidingsavfallet. Delte utgjar imidlertid bare mellom 0,01 og 0,02 are/kWh og det er derfor ikke gjort noen justering for delte alternativet.

Referanser

1. Reaktorsäkerhetsstudie, del 2, Statens kärnkraftinspektion, Juni 1977.

2. Operating Experience with Nuclear Power Stations in Member States in 1976, lAEA, 1977, saml tidligere uigaver.

3. Nuclear Engineering International, April 1978.

4. Oppgaver fra OKG, Vattenfall og Sydkraft, desember 1978. Se kapittel 3.5.

5. Central anläggning för låg- og medelaktivt avfall, ALMA. En förstudie. PRAV 1.18, Programrådet för radioaktivt avfall, 1978.

6. Nuclear Power Cost, Hearing before a subcommittee ofthe Committee on Government Operalions. House of Representatives. Ninety-fifth Congress, September 1977.

5   Brensel

1 del falgende er kostnadene förbundet med brenselsforsyningen til de svenske kjemekraftverk behandlet. Samtlige hoved-komponenter i bren-selsyklusen inklusive alle kapitalkostnader knyttet til brensel, er tall med i en kostnadsberegning for de 11 kjemekraftverk som er definert i kapittel 2. For brenselsyklusen gjelder dette et tidsrom på nesten 100 år fra ca. 1965 lil sluttforvaringen av avfall fra de siste brenselladninger er planlagt fullfert i år 2060.

De lo alternativer for behandling av anvendt brensel som nylig er utredet i Sverige (KBS), er begge med i beregningene. Falgende prosesser inngår således i de termiske kraftverks brenselsyklus:

• Uranutvinning

• Konvertering

• Anrikning

• Brenselelement lilvirkning

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8    Industridepartementet 435

• Energiproduksjon i reaktoren

• Lagring og transport av anvendt brensel

• Opparbeiding • Långtidslagring

• Lagring og innkapsling • Innkapsling av avfall • Sluttforvaring

• Sluttforvaring

Alternativ 1 Alternativ 11

Spesifikke opplysninger angående eksisterende brenselsforsyningskost-nader, forventet prisulvikling og kostnadsoverslag for de to alternative metoder for behandling av anvendt brensel har vaert innhentet fra Svensk Kämbränsleförsörjning (SKBF). Supplerende informasjon er innhentet fra kraftselskapene angående brenselskostnader og brenselsadministrasjon. ScP vil derfor i denne förbindelse takke for velvillig bisland fra falgende organisasjoner og personer:

SKBF: Dir. E. Svenke,Civ.ing. G. Schultz,Civ.ing. L.B. Nilsson(KBS).

OKG: Civ.ing. B. Almgren.

Sydkraft: Civ.ing. CO. Helgertz, Civ.ing. B. Norman.

Vattenfall: Civ.ing. R. Edman, Civ.ing. S. Sandklef.

5.1 Sammendrag

Brenselskostnadene for svenske kjemekraftverk er beregnet for årene 1978, 1985, 1990 og år 2000, basert på en prognose for utviklingen av prisene på de forskjellige komponenter i brenselsyklusen.

De tekniske forutsetninger angående anvendelse og forbruk av brensel i de angjeldende 11 kraftverk, er beskrevet i kapittel 5.2. Det er forutsatt en konstant spesifikk energiproduksjon pr. kg. brensel for hele perioden på basis av dagens brenselsutnyttelse, driftsmetoder og erfaring. De forutsetninger som er lagt lil grunn for ScPs prisprognose er behandlet i kapittel 5.3. De anvendte priser er gitt i tabell 5.1.1. For urankonsentral hvor fremtidige priser anses meget usikre, er det gitt en lav og en hay prisprognose med forventet pris som middel-verdi.

1 likhet med andre energiråvarer ventes, på lengre sikt, en åkning i uranprisene. Den laveste prognose er basert på et prisnivå som er nadven-dig for å dekke forventede akninger i produksjonsomkostningene når malmforekomster med lavere urangehalter enn de som utnyttes idag må tas i bruk. 1 motsetning lil hva som gjelder for olje er del lite sannsynlig at vesentlige hayere priser representert ved prognose "hay" kan oppretl-holdes över en lengre tidsperiode.

Dagens prisnivå er hayt i historisk sammenheng, men sannsynligvis ikke vesentlig hayere enn del som er nadvendig for å opprellholde den nadven-dige ekspansjon av uranproduksjon.

På kort sikt vil forsinkelser i kjernekraftprogrammet og en reduksjon av reslgehalien (lails assay) i uran i USAs anrikningsanlegg redusere prisen på uranmarkedet og muligens fare til en viss reduksjon i uranprisene i perioden 1981-85.

For de nå vel-etablerie brenselstjenester, konvertering, anrikning og fabrikasjon, er det forutsatt konstante priser for hele perioden. Anrik-ningsprisene er satt noe hayere enn dagens priser, men mer långsiktige

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

436

prisakninger på grunn av forventet åkning i prisene på el.-kraft er antatt kompensert ved forbedringer av eksisterende anlegg og nye isotop sepa-rasjonsmetoder.

Tal>ell 5.1.1 Kostnadskomponenter i brenselsyklusen. Fast pengeverdi 1978.

				Kostnad
				1978	1981-85	1986-90	1991-2000
		Lav	Uran-	42	35	40	50
Urankonsentral	($/lb)	Hey	pris		55	70	120
Konvertering	($/lbU)			2.3	2.3	2.3	2.3
Anrikning	($/kgSWU)			100	100	100	100
Tilvirkning	(kr/kgU) SEK			650	650	650	650
Opparbeiding	(kr/kgU) SEK			1800	1800	1800	1800
		Lav	Uran-			30	33
Plutonium kredit.	($/gPun«)	Hay	pris	-	-	41	60
Transport og
avfallsdeponering
(Alt. 1 og 2)	(kr/kgU) SEK			900	900	900	900

Kostnadene for reprosessering er basert på dagens prisnivå i Europa. For transport, lagring og sluttdeponering av avfall, er kostnadene beregnet på basis av overslag över anleggs- og driftsomkostninger förbundet med de planer som er utarbeidet av det svenske KBS-prosjektet. Dette er lagt til grunn for de forventede kostnader til tross for at de flesie utenlandske prognoser gir lavere verdier.

Ved Alternativ 1, er del regnet med kreditt for uran og plutonium tilsvarende verdien av ekvivalente mengder anriket uran ved el tidspunkt som ligger ca. 10 år etter ultak av brenselet fra reaktoren.

Brenselskostnads-beregningene er utfart med en såkalt diskonten energi kostnadsmetode (Discounted Energy Cost Analysis). I denne beregning inngår de totale kostnader förbundet med kjap av uran og brenselstjenester inkludert opparbeiding og deponering, for det brensel som brukes i kjernen i en gitt driftsperiode diskonten til den angjeldende driftsperiode. Kostnadene er avskrevet proporsjonalt med utbrenning av brenselet i kjernen. I kapitalkostnadene for brenselsinventaret er tätt med renter for et brensels-lager tilsvarende en årsladning. Resultatene er summerisk fremstilt i tabellene 5.1.2 og 5.1.3 for 4% rente. Resultatet av å anvende 0% rente i kalkylene, er gitt i kapittel 5.4, tabell 5.4.2.

Kommentarer til resultatene

Den forventede åkning i totale brenselskostnader for de svenske kjer-nekraftverk, er noe lavere enn den som er fremkommet i Energikommisjonens arbeid, ref. 1. (Ved sammenlikning - ta hensyn til al i de oven-stående tabeller inngår de totale brenselskostnader, både rarlige og fäste).

Med den forventede åkning i uranprisene mot slutten av århundret, vil det sannsynligvis lanne seg å opparbeide brenselet (Alternativ I) fremfor en direkte deponering (Alternativ 2). Med dagens priser, er de lo alternativer akonomisk likeverdige. På lengre sikt vil valg av Alternativ 2 pä global basis eke presset på uranprisene slik at de akonomiske konsekvenser av Alternativ 2 sannsynligvis blir starre enn det som fremkommer her.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 437

Tabell 5.1.2 Brenselssykluskostnader - Opparbeidsingsalternativet. SEK 1978. 4 % kalkylerente.

Kostnad 0re/kWh

			1978	1985	1990	2000
	Lav	Uranpris		1.03	1.18	1.48
Urankonsentral	Hay	Uranpris		1.62	2.07	3.55
Konvertering				0.06	0.06	0.06
Anrikning				0.86	0.86	0.86
Fabrikasjon				0.30	0.30	0.30
	Lav	Uranpris	1.70	2.25	2.40	2.70
Total ferskt brensel	Hay	Uranpris	1.70	2.84	3.29	4.77
Forveniet kostnad			1.70	2.55	2.85	3.74
Opparbeiding			0.58	0.58	0.58	0.58
	Lav	Uranpris	0.23	0.23	0.27	0.27
Urankreditering	Hay	Uranpris	0.36	0.36	0.59	0.59
	Lav	Uranpris	0.24	0.24	0.26	0.26
Plutoniumkreditering	Hay	Uranpris	0.33	0.33	0.48	0.48
Transport og avfalls-
deponering (KBS)			0.39	0.39	0.39	0.39
	Lav	Uranpris	0.50	0.50	0.44	0.44
Totalt utbrent brensel	Hay	Uranpris	0.28	0.28	-0.10	-O.IO
Forventet kostnad			0.39	0.39	0.17	0.17
Kapitalkostnad for	Lav	Uranpris	0.29	0.36	0.37	0.41
brenselinventarium	Hay	Uranpris	0.26	0.41	0.41	0.61
Forventet kostnad			0.27	0.38	0.39	0.51
	Lav	Uranpris	2.49	3.11	3.21	3.55
Total brenselkostnad	Hay	Uranpris	2.24	3.53	3.60	5.28
Forventet kostnad			2.36	3.32	3.41	4.42

Tabell 5.1.3 Brenselssykluskostnader - Direkte deponeringsalternativ SEK 1978. 4% kalkylerente

Kostnad ere/kWh

			1978	1985	1990	2000
Ferskt brensel Forventet kostnad	Lav Hay	Uranpris Uranpris	1.70 1.70	2.25 2.84 2.55	2.40 3.29 2.85	2.70 4.77 3.74
Utbrent brensel (Transport og Forventet kostnad	avfallsdeponering)		0.39	0.39	0.39	0.39
Kapitalkostnad for brenselinventarium Forventet kostnad	Lav Hay	Uranpris Uranpris	0.27	0.34 0.42 0.38	0.36 0.48 0.42	0.39 0.67 0.54
Total brenselkostnad Forventet kostnad	Lav Hay	Uranpris Uranpris	2.36	2.98 3.65 3.32	3.15 4.16 3.66	3.48 5.83 4.66

Den forventede åkning i uranprisene farer også til at det "lanner" seg å lägre brenselet fordi åkningen i verdien av anvendt brensel kompenserer for renleiap og lagringsulgifter. Med det planlagte brenselslager (CLAB) som gir den nadvendige frihet til å lägre brenselet i 8-12 år, er det således ikke noe stort akonomisk insentiv til å företa opparbeiding på ett tidligere tidspunkt enn del som er forutsatt her. På den annen side, er det nadvendig for utviklingen av opparbeidingsindustrien at den nå kommer igång med opparbeiding av tilstrekkelige kvanta brensel, dersom en vil ha tilgjengelig den nadvendige opparbeidingskapasilel i 90-årene.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 438

Beregningene bygger på en utnytlelse av brenselet i reaktorkjernen, basert på dagens teknologi og erfaring. Samtlige kraftselskaper i Sverige har planer om en gradvis åkning av utbrenningen av brenselet över de naermeste år. Delte, sammen med andre forbedringer i utnyttelsen av brenselet i reaktorene, kan bidra til å redusere åkningen i brenselskostnadene vesentlig. Del har dog ligget utenfor rammen av detta arbeide å se på konsekvensene av en slik utvikling for brenselskostnadene og for de anlegg som må bygges for å ta hand om anvendt brensel.

5.2 Brenselsutnyttelse og material-balanse

5.2.1. Forbruk av brensel

Fra de svenske kraftselskap er det innhentet data for det åriige forbruk av brensel for de eksisterende reaktorer frem til idag, samt det prosjektcrte brensels-behov for samtlige anlegg for de neste 5-10 år.

Etter de 3-4 farste driftssykler innireffer en tilnaermet likevektstilstand i brenselsforbruk per syklus. Middelverdien er beregnet for samtlige sta-sjoner i likevektstilstand og etter omregning til en ekvivalent 1 000 MWe reaktor med 70% kapasitetsutnyttelse, får man de referanse-data som er presentert i tabell 5.2.1.

Tabell 5.2.1 Referanse-data for typiske BWR- og PWR-anlegg

	BWR	PWR
Elektrisk nettoeffekt	1000 MWe	1 000 MWe
Virkningsgrad Kapasitetsutnyttelse Årlig uranforbruk	33% 70% 27 tonn U	33% 70% 24 tonn U
Anrikning Årlig behov for naturlig uran, UsOs Årlig behov for anrikningstjenester Middelutbrenning Anrikning i det utbrente brenselet	2,81%                   3,10% 163 tonn                161 tonn 105 tonn SWU      109 tonn SWU 28500 MWD/TU 32000 MWD/TU 0,8%                     0,9%

Disse data er anvendt i ScPs kostnads-beregninger under driftstiden frem til år 2000.

Til dette er å bemerke at disse data er basert på dagens teknikk med hensyn til utnytlelse av brenselet. Den tekniske utvikling på områdene brenselsteknologi og brenselsadministrajon kan forventes å lede til en bedre utnytlelse av brenselet. I farste omgång vil en sake å ake utbrenningen av brenselet. Dette må kompenseres med en hayere anrikning men med lavere totale uranbehov som resultat. Dessuien kan konver-sjonsforholdet forbedres (produksjon og utbrenning av plutonium) ved å variere void-innholdet i driftssyklusen i en BWR. Disse metoder forventes å gi en forbedret brenselsakonomi og et tilsvarende lavere uranbehov. Ifalge de resultaler som er vist i referanse 3, kan det ärlige uranbehovet for en BWR reduseres til 20 tonn U pr. år (sammenliknet med 27 tonn U i tabell 2.2.1). Delte leder også til vesentlige besparelser når det gjelder opparbeiding og avfallsdeponering-kostnader.

Disse sannsynlige forbedringene i brenselssyklus-ekonomien er det imidlertid ikke lall hensyn til i kostnads-analysen. Den er basert på dagens teknologi når del gjelder å utnytte uran-brenselel.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

439

5.2.2 Brenselssyklusens material-balanse

Basert på de data for åriig brenselsbehov som ble presentert i foregående avsnitt, er en material-balanse som beskriver brenselets gäng fra det blir tall ut av reaktoren frem til sluttdeponeringen, satt opp. I tabell 5.2.2 vises den totale material-balansen for 11 reaktorer i Sverige under fomtsetning av at brenselet kommer til å bli opparbeidet. (Altemativ 1). Det er fömtsatt at reaktorene kommer til å v£ere i drift i 30 år med en kapasitetsutnyttelse som vist i kapittel 4.1.3. Det siste uttaket av brenselet kommer derfor til å finne sted i år 2015 og sluttdeponeringen kommer til å starte år 2020 og pågå till år 2060.

Basen på en anbefaling fra Statens oljelagringskommité i 1975, vil det bli bygget opp et reserve-lager av brensel som tilsvarer 1 års forbmk av brensel.

Pr. idag er det besluttet å ha et lager på 144 tonn (3 % anriket) Uran (hvilket tilsvarer 620 tonn SWU). Sannsynligvis kommer lageret til å bli utbygget til totalt 223 tonn (3% anriket) Uran (tilsvarende 1000 tonn SWU). Dette vil lede til en total investering på ca. 1 milliard SEK innen 1985.

Tabell 5.2.2 Material-balanse (tonn anvendt brensel fra 11 reaktorer)

År	Åriig	Akumulert Lagret i		Transport til  Transport til
	uttak	uttak	bassenger og	Opparbeiding innkapsling/
			CLAB		Mellomlagring
til og mal 76	53	53	53
77	41	94	94
78	109	203	203
79	123	326	326
80	120	446	431	15
81	165	611	516	80
82	172	783	608	80
83	174	957	702	80	eksisterande
84	218	1175	840	80	kontraktor
85	215	1390	975	80	COGEMA
86	244	1634	1139	80	675 ton
87	223	1857	1282	80	BNFL
88	224	2081	1426	80	140 ton
89	227	2308	1573	80
90	225	2533	1718	80	100
91	226	2759	1720	225	120
92	225	2984	1720	225	120
93	225	3209	1720	225	120
94	225	3434	1720	225	120
95	225	3659	1720	225	120
96	225	3834	1720	225	120
97	225	4109	1720	225	225
98	224	4333	1719	225	225
99	223	4556	1718	225	225
2000	222	4778	1717	225	225
01	218	4996	1713	225	225
02	212	5208	1707	225	225
03	199	5407	1681	225	225
04	192	5599	1648	225	225
05	138	5736	1561	225	225
06	140	5877	1476	225	225
07	114	5991	1365	225	225
08	99	6090	1239	225	225
09	92	6182	1106	225	225
10	57	6239	938	225	225
11-14	88	6327	(tomt i 2015)	225/å 2015	r inntil  225/år inntil 2021

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 440

5.3 Uran og brenselssyklustjenester

5.3.1 Natururan

Uran finnes i naturen i forholdsvis store mengder. De starste mengder finnes i granin og havvann, men da i meget lave konsentrasjoner. Uranutvinning og -prosjeklering har inntil nå vjert begrenset til förekomster hvor produksjonskoslnadene er eller forventes å kunne ligge under $50/lb UaOe- Sverige har betydelige förekomster av uran i Ranslad (Billingen) og Arjeplog, som er klassifisert utvinnbar innen kostnadsområdet $30-50/lb UaOg. De viktigste produsenter og leverandarer av uran i dag er USA, Canada, Frankrike-Niger-Gabon, Sydafrika - Namibia og Australia.

Uran fremstilles fra gruver og lakverk som urankonsentral. Dette inneholder ca. 70% uran som UjOg (yellow cake). Problematikken angående uran-utvinning, produksjonskapasitet og etterspersel, spesielt med hen-blikk på Sveriges behov, er utfarlig utredet og dokumenten av den svenske Energikommisjonens ekspertgruppe for energitilfarsel, ref. 2, side 194-212. For en komplett översikt över verdens ressurser, produksjon og behov, henvises til OECDs rapporter fra 1977/78, ref. 4 og 5. En generell beskrivelse av brenselssyklusen er gitt i ref. 7.

Fremtidig tilgang på og produksjonskostnader for uran

Fig. 5.3.1 fra ref. 5 viser verdens antatte dokumentene behov for uran frem til år 2000, og kjente ressurser som er tilgjenglig innenfor OECD's kostnadskategorier, ca. $80/kg UjOg ($30/lb UjOg) og $80-130/kg UjOs ($30-50/lb UsOg). Behovskurvene for "Accelerated growth" er lite realistiske, sett fra dagens situasjon. Selv "Present Trend"-kurvene vil sannsynligvis måtte justeres ned allerede i OECD's neste rapport (hästen 1979).

Som det fremgår av kurvene, vil det vaere tilstrekkelig uran tilgjengelig til produksjonspriser under $50/lb UjOgfrem til år 2000, selv om en antar at kraftselskapene inngår langtidskontrakter for det forventede behov til kraftverk som er i drift eller planlagt far år 2000. Ifalge SKBF dekker inngåtte kontrakter behovet for uran i Sverige inntil 1982. Fremtidige leveranser må således sikres gjennom nye avtaler til dagens eller fremti-dens priser på verdensmarkedet, eller ved en snarlig beslutning om produksjon av uran i Ranstad (Billingen) eller Arjeplog.

Prisutvlkling

Prisutviklingen på uran över de siste 30 år er vist i fig. 5.3.2. Som det fremgår av figuren, har uranmarkedet vaert preget av fallende priser i reell krone-verdi över det meste av perioden. Dette ferie lil en svikt i uran-prosjektering og -utvinning med en förbigående mangel på uran. Prisstig-ningene etter oljekrisen i 1973 har gitt den nadvendige stimulans for uran-produsentene, og det forventes nå at produksjonskapasiteten vil overstige behovet i de nsermeste 10 år. Dette har igjen fart til spekulasjoner om en nedgång i uranprisene i de naermeste år, (ref. 6 og Nuclear Fuel, Nov. 1978). På den annen side har en uavhengig instans nylig fastsatt prisen for en starre uranleveranse i 1980 til $51,5/lb UaOg (TVA/Rio Algoron dispute, Nucleonics Week, Desember 7, 1978). Tar en hensyn til forventet inflasjon, representerer denne pris dog kun en moderat åkning över dagens prisnivå.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

Fig. 5.3.1 World cumulative uranium requirements (1977-2000).

441

Cumuiativc Uronium Re

Cumufafive Uranium Requtrem«nfs  (I(r* tonnes U)

»Accelerated

₇

#

/

a

/

Coiiwiilted

Rc(|ijireiiicnls

iNo iciytlo)

No fecycle

Accelei3led<

197;        1980

Recycle begins in 1985.

igss

1995

2000

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8    Industridepartementet

442

Prisprognose

En prisprognose for uran frem til år 2000 må nedvendigvis vaere förbundet med vesentlige usikkerheter. 1 tabellen som falger er gjengitt en prisprognose innhentet fra SKBF, Energikommisjonens ref. 1, saml prognoser fra andre kilder.

Prisprognoser for U3O8 ($(1978)/lb)

År	SKBF	Energikom.'	Andre
1977		40
1978	42		42-44
1985	35-70	30-60	35-45'
1990	45-90	40-80	62'
2000	60-120	50-100	953
2010			130'
2015		75-150

' I 1977 pengeverdi.

'Ref. 6, 7, 80g 9.

'lEA Systems Analysis Project (ref.

13). Prisene er justert til 1978 $.

Fig. 5.3.2. Pris på UjOg fra 1948 til 1978 i konstante 1978-$.

(Kilder: US AEC, DoE, Nuexco, Fed.Res.Board).

50

AO

J_ I_ L

J__ I_ \_ L

1960

1975

1980

1950

j__ I_ I_ i_

1955

J__ I_ L

1965

J__ I_ I-- L

1970

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 443

Ut fra de mange utredninger som foreligger, kan en trekke falgende relevante hovedkonklusjoner.

- Dersom prisene höides på et rimelig nivå (över $35/lb i 1978 $), vil det gi grunnlag for en tilfredsstillende utvikling av uran produksjonen i ver-den.

- Det er tilstrekkelig uran ressurser til produksjonspriser under $50/lb til å dekke verdens behov frem ti) år 2000. Dette inkluderer også svenske ressurser tilsvarende 6—8 gånger behovet for de eksisterende svenske kraftverk.

- Det er sannsynlig at uranprisene vil ligge noe över produksjonskoslnadene i fremtiden og dermed til en viss grad falge samme utvikling som en idag har for olje. På läng sikt er dog mulighetene, selv med en kartelldannelse blant produsentene, for å opprellholde priser som er vesentlig hayere enn produksjonsprisene, begrenset. Slike priser vil uvegeriig fare til åpning av nye gruver i mange land og akende tilbud på uran.

Basert pä disse generelle betraktninger og de ovenfor gitte prognoser, er falgende prisprognose anvendt i denne utredning.

År $(1978)/lbU308

1981-1985 35- 55

1986-1990 40- 70

1991-2010 50-120

(Prisene er holdt fäste över de angitte perioder for å forenkle kostnads-beregningene).

5.3.2   Konvertering til UF

Prisene for konvertering av uranoksyd til UFe har stort sett vaert stabile. Dagens pris på $2,3/lb er antatt for hele perioden frem til år 2000.

5.3.3   Anrikningstjenester

Det er inngått kontrakter med US Department of Energy (DOE) for 12 kraftanlegg i Sverige. 6 av disse er "requirements contracts" inngått av OKG, Sydkraft og Vattenfall og 6 er "fixed commitment contracts" inngått av SKBF. I tillegg har en også en kontrakt med USSR for el 13. anlegg. Disse kontrakter vil dekke behovet for anrikningstjenester frem lil 1996. Prisen for samtlige kontrakter vil vaere bestemt av DOE's priser. Prisstigningen över de siste 5 år på DOE's anrikningstjenester har vaert noe sterkere enn inflasjonen i USA. Dette skyldes dels åkning i prisene på elektrisk kraft som i dag utgjar ca. 40% av anrikningskostnadene (diffu-sjonsmetoden), dels al DOE har akel sine priser for å dekke inn samtlige kostnader relatert til anrikningstjenester, inkludert avsetninger til utvidede anlegg og lil videreulvikling av avanserte isolop-separasjons-prosesser.

DOE har nylig annonsen nye priser gjeldende fra årsskiftet 1978/79 på ca. $86-89/kg SWU for aeldende kontrakter. DOE har samtidig annonsen en reduksjon i lails assay til 0,2 % som en nå regner med vil bli holdt på dette nivå gjennom 80-årene. Dette vil bidra til å avläste presset på uranmarkedet i de naermeste år.

Prisene på anrikningstjenester ventes å ligge på ca. $100/kg SWU i fast pengeverdi (1978) i 1980-årene. Dette anses fora vxre et rimelig kommersieU prisnivå for dagens anlegg. Selv om prisene på elektrisk kraft vil stige mer enn inflasjonen i de neste 30 år, er del rimehg å regne med al nye

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 444

separasjons-metoder og forbedringer av eksisterende anlegg vil kunne kompensere for dette (ref. 10). ScP har derfor regnet med at prisene på anrikningstjenester ikke vil endre seg vesentlig utöver dagens prisnivå. En fast pris på $100/kg SWU er derfor anvendt i beregningene for hele perioden.

5.3.4    Tilvirkning av brenseldementer

Prisene på brenselelement-tilvirkning har vaert stabile og forventes ikke å endre seg nevneverdig i fremtiden. Ifalge forslag fra SKBF er prisene satt til SEK 650/kg U, innbefatlet kostnader for utskiftning av bokser i BWR-anleggene, samt beregningstjenester i förbindelse med drift av reaktorkjer-nene. Dette er noe hayere enn de prisene som forventes i USA (ref. 8 og 10), men prisene på brenseltilvirkning har hittil ligget noe hayere i Europa, så ScP har anvendt den foreslålle pris for hele perioden.

5.3.5    Opparbeiding av anvendt brensel

Purex prosessen som ble utviklet i USA i 1950-årene, representerer en utpravet teknologi for å gjenvinne uran og plutonium fra anvendt brensel og separere ut avfallsproduktene for viderebehandling og förvaring. De eksisterende anlegg har vaert benyttet vesentlig for plutonium produksjon for militajre formål og for opparbeiding av uran metall brensel fra gas-skjalte reaktoranlegg. Utviklingen av kommersielle anlegg tilpasset hayt utbrent uranoksyd brensel fra lettvannsreaktorer, har vaert hemmet av et ekstreml lavt prisnåvå helt til begynnelsen av 1970-årene, undervurdering av tekniske problemer spesifikke for LWR brensel og vesentlige tilstram-ninger i sikkerhelskravene for slike anlegg. Dette, sammen med United Reprocessors fullstendige kontroll av markedet, har fart til en ti-dobling av prisene fra 1970 til i dag.

De tekniske og sikkerhetsmessige problemer synes nå å vaere övervunnet (Cogema i Frankrike opparbeider nå rutinemessig mindre kvantiteter av LWR-brensel) og de haye prisene gir grunnlag for finansiering av nye anlegg (ref. 11). På del politiske plan har USA's beslutning om et forelapig nei til reprosessering også skapt betydelige vanskeligheter for utviklingen, saeriig i USA. Problematikken omkring opparbeiding behandles nå i INFCE (International Nuclear Fuel Cycle Evaluaiion). Det forventes at USA vil baye av for den avrige verdens krav om reprosesering av brensel og gi grant lys for breeder-reaktorens videre utvikling. Som et kompromiss vil USA sannsynligvis få medhold i sitt krav om et forelapig nei til resirkulering av plutonium i termiske reaktorer.

På tross av at opparbeidingsindustrien i Europa nå er preget av en betydelig oplimisme, vil det vaere en meget begrenset kapasilet tilgjengelig frem til 1990, vesentlig ved Cogema i Frankrike og BNFL i England (ref. 12).

For de svenske kraftverk er det inngått kontrakter med BNFL på 140 tonn fra 01 og 02 for brensel som tas ut far 1980. SKBF har inngått kontrakter med Cogema på 670 tonn brensel som skal opparbeides i 1980-årene. Basert på kontrakt-betingelsene for de eksisterende kontrakter og forventet utvikling på dette området, har SKBF anbefall en pris på SEK 1800/kg Uran for perioden frem til 1990. Siden det ikke vil eksistere konkurrenter til United Reprocessors i denne tidsperioden, ser en liten grunn til å benytle andre verdier enn denne. For perioden 1991-2010 som vil gjelde del meste av brenselet som tas ut av svenske kjemekraftverk fra 1985 til år 2000, har ScP anvendt den samme pris til tross for at de fleste

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 445

prognoser, saeriig fra USA (ref. 8, 9 og 10), regner med noe lavere priser på opparbeiding.

5.3.6 Uran- og plutonlumkreditt Uran

Verdien av det uran (UFg) som kommer fra opparbeidingsanlegget, anslås etter dels energiinnhold (dvs. U-235 innhold). Uranet forutsettes å gå direkte inn i anrikningsprosessen, og prisen baseres på den aktuelle kostnad til naturlig uran samt anrikningskostnadene.

Plutonium (Pu)

Den gjenvunnede mengde Pu kan utnyttes enten i termiske reaktorer (recycling) eller som brensel i breeder-reaktorer. Om det kommer til å vare et fremtidig marked for Pu som breeder-brensel er ennå uvisst, men som det fremgår av tabell 5.3.1 er den beregnede verdien av Pu ganske lik for de to alternativer.

Tabell S.3.1	Pu-kreditering
Uranpris	Pu-kreditering ($/g Pu„„)
($/lb)	BWR	PWR	Breeder	Anvendt verdi i kostnadsberegn.
40 80 120	27 45 61	30 45 61	38 55 71	30 45 60

Verdiene i tabell 5.3.1 er utregnet på falgende mate:

LWR: Pu for opparbeidingsprosessen konverteres til PUO2 og blandes med naturlig uran i form av UO2 (mixed oxide fuel). I en lettvannsreaktor har Pu en noe lavere utnyttelsesgrad enn U-235 (jfr. ref. 14 og 15). Oppbyggingen av tyngre isotoper (Pu-242) såvel som prosesstap ved utvinningen av Pu innvirker også negativt på denne effektiviteten (ref. 16). For å ta hensyn til alle disse forhold antas det at 25 % mer spaltbart materiale er nadvendig ved anvendelse av Pu sammenlignet med uran. Prisen på Pu bestemmes nå for å gi samme totalkostnad for brenselet. Komplikasjoner med å innfare et radioaktivt materiale i elementfabrikasjonsprosessen tas hensyn til gjennom en ekstrakostnad på $5 pr. g Pu. Denne ekstra-kostna-den er brukt i ref. 16, men den virker konservativt valgt sammenlignet med ref. 14 som generelt anvender lavere ekstra-kostnader i fabrikasjonen. Resultatene i tabell 5.3.1 er basert på en anrikningskostnad på $100 pr. kg SWU, og en tail assay på 0,2 % i anrikningsprosessen.

Breeder: Verdien på spaltbart Pu settes lik verdien til hayanriket uran (93%). Ingen ekstra-kostnad for fabrikasjon legges til, men dette kompenseres ved at den hayere utnyttelsesgraden av Pu (sammenlignet med uran) i en breeder ikke tas hensyn til.

5.3.7 Transport, lagring og deponering av anvendt brensel og hoyaktivt avfall

5.3.7.1 Generelt

Som modell for transport, lagring og deponering av anvendt brensel og hayaktivt avfall anvendes KBS-utredningen (ref. 17 og 18). KBS-utrednin-gen omfatter to alternativer for brenselssyklusens sluttsteg:

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 446

- alt. 1: Opparbeiding og innslaping i glass av det heyaktive avfallet

- alt. 2: Direkte deponering av det anvendte brensel. Kostnadsvurdering for begge disse alternativer er tall med i denne

utredning.

Brenselets gäng fra det tas ut av reaktoren til endelig sluttdeponering er vist på fig. 5.3.3 for altemativ 1, og på fig. 5.3.4 for altemativ 2. I det falgende er de enkelte slegene kort beskrevel og de relaterte-kostnader angitt. For en mere detaljen teknisk beskrivelse henvises till KBS-rappor-tene.

Kostnadene for gjennomfaring av alle deler av KBS-prosjektet har vaert diskutert med SKBF-KBS. De koslnader som er relevante for denne del av foreliggende utredning, er alle basert på overslag som er stillt til rådighet av SKBF. Del må bemerkes al kostnadsanslaget fra SKBF-KBS er basert på 13 reaktorer, mens denne utredning er basert på drift av // reaktorer. Dette betyr en reduksjon av mengden av brukt brensel og hayaktivt avfall med 30 % (fra ca. 9000 tonn til ca. 6300 tonn brensel). Det foreligger ikke tilstrekkelig underlag for å beregne den tilsvarende reduksjon i kostnadene. Sparsmålet har vasrt diskutert med SKBF-KBS, og det var enighet om at basis-kostnadene for de påtenkte anlegg representerer en så vesentlig del av totalkostnadene at moderate forandringer i anleggenes kapasilet farer til relativt små endringer i totalkostnadene. Den kostnadsanalyse som er foretatt i denne utredning, er derfor basert på kostnadsanslaget for KBS-prosjektet. For de relevante kostnadsbidrag vil dette fare til en viss -men beskjeden - over-skatning av kostnadene.

Kostnaden for de enkelte anlegg eller aktiviteter er gitt i samband med de tekniske beskrivelser. En fordeling i tid av disse kostnader er gitt i tabellene 5.3.2 og 5.3.3, for henholdsvis alternativ 1 og alternativ 2. En sammenstilling av kostnadene med angivelser av nåverdien er gitt i tabell 5.3.4, som omfatter begge allernalivene.

5.3.7.2 Alternativ 1: Opparbeiding

Brenselregnskapet for de 11 reaktorer er vist i tabell 5.2.2. Denne tabellen viser:

- Samlet årlig uttak av anvendt brensel

- akkumulerl uttak av anvendt brensel

- mengde av anvendt brensel lagret i kraftverkets bassenger og i sentral lager for anvendt brensel

- årlig behov for transport av anvendt brensel til opparbeidingsanlegg (i utlandet)

- årlig behov for transport av glass-innstapt hayaktivt avfall fra opparbeidingsanlegg til mellomlager (i Sverige).

Total gir dette ca. 6300 tonn anvendt brensel. (KBS-utredningen regner med 13 reaktorer, og dette gir 9000 tonn anvendt brensel).

Transport av anvendt brensel og avfall

Etter uttak fra reaktoren lagres det anvendte brensel en viss lid (ca. 1 år eller lenger) i kjernekraflverkets brenselsbasseng for avkjeling. Når det senlrale lager for anvendt brensel (CLAB) stårferdig - antakelig 1984 - vil det anvendte brensel etterhvert overfares fra kraftverkene lil CLAB. 1 likevektsperioden er det åriige transportbehov 225 tonn anvendt brensel. Ifalge eksisterende kontrakter med COGEMA og BNFL vil dog i perioden 1980 - 90 675 tonn bli överfart lil Frankrike og 140 tonn lil England.

Fra CLAB iransporleres del anvendte brensel, etter 8- 10 års lagring lil

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

447

opparbeiding i utlandet, fortrinnsvis i Frankrike. Etter opparbeiding inn-stapes det hayaktive avfall i glass innkapslet i sylindriske beholdere av syrefast stål. Hver slik sylinder vil inneholde avfallet fra ca. 1 tonn uran. Disse avfallssylindre vil bli retumert lil Sverige og midlertidig lagret i et mellomlager for hayaktivt avfall.

Såvel transport av anvendt brensel som av avfallssylindrene vil hovedsakelig föregå sjaveien med spesialskip. Del vil bli benytiet spesielle transportbeholdere (type NTL 12), som har kapasilet for 6 tonn anvendt brensel eller 15 avfallssylindre. Fartaysslartelsen for disse spesialskip er ca. 1000 tonn dw og rommer 6-8 transportbeholdere. Byggetiden for slike skip er ca. 1,5 år.

Koslnader for disse transporter er anslått til 1 500 mill. SEK.

Fig. 5.3.3 Alternativ 1: Opparbeidelse av brukt brensel

STAUON

0.P-

ARBEIOINCi

Ar4LECG

3PP

AtlBCIDiNCS

ANLEGG

ELLOMLACER

)

INNKAPSLING

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet Fig 5.3.4 Altemativ 2: Direktedeponering av brukt brensel

448

TRANSPORT

IMNITAKLINCSX
STAUON          )

SLUTT-OEKINEHING

Centrallager for anvendt brensel (CLAB)

Hoveddelen av CLAB vil vaere mottaker- og lagringsanlegget som vil bli plassert i et ca. 280 m långt, 21 m bredt og 30 m hayt bergrom med ca. 30 m bergdekning. I tillegg vil et servicebygg utenfor berget romme kontorer, nadaggregat, kjelesystemer, m. m. Målsetningen er at CLAB skal stå ferdig i 1984. Lagringskapasiteten er dimensjonert for lagring i maks. 10 år av alt brukt brensel fra 13 reaktorer, delte tilsvarer en lagringskapasitet på 3 000 tonn. Med 11 reaktorer reduseres lagringsbehovet noe, en reduksjon av kapasiteten har neppe starre betydning for investeringene da en vesentlig del av kostnadene gjelder mottakersiden som ikke bereres av en eventuell reduksjon.

Kostnadene for CLAB er anslått til:
Investering (inkl. renter i byggetiden) 1000 mill. SEK

(jan. 1978)
Driftsutgifter, totalt 1000 mill. SEK.

Mellomlagring og innkapsling

Avfallssylindrene med hayaktivt avfall lagres i et mellomlager plassert i bergrom med ca. 30 m bergdekning. Berganlegget omfatter en motlaknings-stasjon, mellomlageret og en innkapslingsstasjon. Utenfor berget finnes service-bygg som blant annet inneholder administrasjonskontorer og per-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8    Industridepartementet 449

sonell-inngang. Anleggets kapasilet er basert på lagring i 30 år av alle avfallssylindre fra 13 reaktorer og kan ta imot 300 avfallssylindre pr. år.

Far sylindrene overfares til sluttlageret passerer de gjennom innkaps-lingsstasjonen hvor de omgis av en bly-titan-kapsel. Innkapslingsstasjonen har en kapasilet på 300 sylindre pr. år.

Sluttlageret er tenkt lagt i berget på 500 m dyp direkte under mellomlageret slik al del ikke er nadvendig med ekslern transport fra innkapslingsstasjonen til sluttlageret.

Med bare // reaktorer i drift vil anlegget for mellomlagring og innkapsling vaere noe overdimensjonert. En reduksjon av kapasiteten antas ikke fare til noen vesentlig reduksjon i kostnadene.

Kostnadene for mellomlagring og innkapsling er anslått til 2500 mill. SEK.

Sluttdeponering

Sluttlageret vil ligge i fast berg på ca. 500 m dyp og bestå av et system av parallelle lagringstuneller. De innkapslede avfallssylindre deponeres i ver-tikale bränner, boret i lagringstunellenes gulv. Hver brann rommer 1 avfallssylinder. Rundt sylinderen pakkes en blanding av kvartssand og bentonit (en leire). Når sluttlageret er helt fyllt kan hele tunnellsystemel med sjakter elc, fy lies med samme materiale.

Ifalge KBS-prosjektet er sluttlageret dimensjonert for 13 reaktorer og skal kunne romme 9000 avfallssylindre, svarende til det hayaktive avfallet fra 9000 tonn brensel. Med bare 11 rektorer i drift reduseres lagringsbehovet til ca. 6300 sylindre, en reduksjon på ca. 30 %. Det er ikke tätt hensyn til al totalkostnadene for sluttlagringen dermed vil reduseres noe.

Kostnadene for sluttdeponering er anslått lil 2000 mill. SEK.

Forskning og utvikUng

En viss forskning og utvikling omkring innkapsling og sluttdeponering vil vaere nadvendig. Omfånget av denne er anslått til ca. 500 mill. SEK for begge alternativer.

5.3.7.3 Altemativt 2: Direkte deponering

En rekke av de anlegg som er forutsatt i delte alternativ er svaert like, eller identiske, med de anlegg som er omtalt i forrige avsnitt (se fig. 5.3.3 och 5.3.4). I del falgende vil vesentlige forskjeller bli trukket frem.

Transport av anvendt brensel

Transporten av anvendt brensel fra kjernekraftverkene til CLAB föregår helt som for alterntiv 1, men transporten til opparbeidingsanlegg i utlandet og tilbake bortfaller naturligvis.

Etter lagring i CLAB (i dette alternativ ca. 40 år) transporteres brenselet till innkapslingsstasjonen. Denne transport föregår med trailer (eventuell med jembane) og del anvendes transportbeholdere som inneholder brensel tilsvarende ca. 3 tonn uran. KBS-prosjektet forulselter ca. 100 beholder-transporter pr. år.

Kostnaden for transport er anslått til 1 000 mill. SEK.

Centrallager for anvendt brensel (CLAB)

Det senlrale lager i alternativ 2 er i prinsippet identisk med CLAB i ahernativ 1, men lagringskapasiteten er akt fra 3000 tonn brensel lil 9000 tonn.

29   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 450

Denne åkning tillåter lagring av det anvendte brenselet i ca. 40 år. Dette tilsvarer den samlede lagringstid far deponering for alternativ 1 og er nadvendig for å redusere varmeutviklingen i det anvendte brenselet.

Kostnadene for CLAB er anslått til 4000 mill. SEK.

Innkapslingsstasjon

Innkapslingsstasjonen er tenkt anlagt i tilslutning til sluttlageret. Anlegget består av prosess- og servise-bygninger forlagt i dagen. I innkapslingsstasjonen demonteres brenselselementene og brenselsstavene skilles fra elemenienes avrige metalldeler. Brenselsstavene innkapsles i beholdere av kopper og mellomrommet mellom stavene fylles med bly. Kapslene overfares deretter til sluttlageret som tenkes lagt direkte under innkapslingsstasjonen. De avrige metalldeler, som også er radioaktive, stapes inn i betongkuber og deponeres i en separat del av sluttlageret.

Kostnadene for innkapsling er av KBS anslått til:

Investeringer      900 mill. SEK
Materiell 2 160 mill. SEK

Drift 540 mill. SEK

Den direkte kostnad pr. kapsel er av KBS anslått til ca. 250000 SEK. Da antall kapsler reduseres fra ca. 7000 (13 reaktorer) til ca. 5000 (11 reaktorer) og da kostnaden for selve innkapslingen utgjar en såpass stor del av totalkostnadene er posten "materiell" redusert med et belap tilsvarende prisen på 2000 kapsler hvilket gir 500 mill. SEK.

Kostnaden for innkapsling er derfor anslått til 3 100 mill. SEK.

Sluttdeponering

Sluttlageret er nesten identisk med sluttlageret i altemativ 1 og vil ligge på ca. 500 m dyp direkte under innkapslingsstasjonen.

Også i dette altemativ deponeres avfallssylindrene i vertikale bränner boret i hunnen av lagringstunellene. Brannene i dette alternativ er noe dypere (7,7 m) på grunn av de starre sylindrene. I brannene omgis avfallssylindrene av haykompakterte blokker av bentonit. Når sluttlageret er helt fullt kan hele tunellsystemet med sjakter etc, fylles med en blanding av kvartssand og bentonit på samme mate som i altemativ 1.

Sluttlageret omfatter en egen forvaringsdel for betongkuber med metalldeler fra de anvendte brenselselementene. Denne del av sluttlageret ligger på ca. 300 m dyp.

Sluttlageret vil ha en kapasilet tilsvarende 9000 tonn uran eller ca. 7000 avfallssylindre hvorav 5 300 med BWR-brensel (1,4 tonn uran pr. sylinder) og 1700 med PWR-brensel (1,1 tonn uran pr. sylinder).

Kostnadene for sluttdeponering er anslått til 3000 mill. SEK.

Forskning og utvikUng

Kostnadene for FoU er, som for alternativ 1, anslått til 500 mill. SEK.

5.3.7.4 Sammenligning med amerikanske kostnadsberegninger

Ettersom det knytter seg en viss usikkerhet til de kostnader for midlertidig lagring, transport, innkapsling og deponering av anvendt brensel og hayaktivt avfall har ScP tätt frem en del amerikanske kostnadsberegninger for disse slegene. En direkte sammenligning mellom de kostnader som er benyttet i denne utredning og amerikanske kostnadsdata er imidlertid

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 451

vanskelig idel de amerikanske kildene sjelden gir tilstrekkelige opplysninger om de forutsetninger som ligger til grunn for kalkylene, blant annet angis det bare unntaksvis om kalkylene er basert på direkte kostnader eller på nåverdiberegninger. Om ikke annet uttrykkelig er angitt, har ScP gått ut fra al tallene er angitt som direkte kostnader. En betydelig mengde kostnadsdata er fremlagt under haringene i förbindelse med "Ryan-rapporten" (19).

De kostnader som er oppgitt for lagring og transport av brensel samt deponering av det hayaktive avfallet ligger stort sett i området 0,10 til 0,17 are/kWh mens kostnadene for direkte deponering ligger mellom 0,15 og 0,40 are/kWh, enkelte vitner nevner dog kostnader på rundt 0,5 are/kWh (alle lall omregnet til SEK, desember 1978). Tilsvarende kostnader i denne utredning baserte på direkte kostnader blir 0,58 are/kWh for alternativ 1 og 0,78 ere/kWh for alternativ 2 (labell 5.4.2.).

Den vesentligste årsaken til at de svenske kostnader ligger så långt över de amerikanske er utvilsomt den kostbare innkapsling av avfallet som er förutsett i KBS-prosjektet. Dessuien forutsetter KBS-prosjektets konsept for sluttlageret en meget omhyggelig forsegling av hver enkelt avfallssylinder, såvel som av hele deponeringsanlegget når kapasiteten er fullt utnyttet. Som et ytterligere fordyrende moment kan nevnes den länge mellomlagringstid og det lave fissjonsproduktinnholdet i det hayaktive opparbeidningsavfall, begge deler for å begrense varmeutviklingen pr. avfallsenhel.

At de amerikanske forslag til deponering i granin er vesentlig enklere enn forslaget fra KBS, fremgår blant annet av en ny stor utredning om deponering av avfall i USA (20). Det hayaktive avfall fomtsettes her innstapt i glass og innkapslet i sylindre av mstfritl stål. Disse sylindre innkapsles ikke ytteriigere, men deponeres som de er. Noen forsegling med tettende eller jonebyttende masser er heller ikke förutsett, sluttlageret fylles simpelthen igjen med grovknust fjell fra lapende utvidelser av lageret. Kostnadene for deponering er beregnet lil ca. 13 250 SEK (1978) pr. kapsel i direkte koslnader mens kostnadene beregnet i denne utredning oppgår til 317000 SEK (deponering alene) for ahernativ 1 og til 600000 SEK for alternativ 2. Det amerikanske anlegget er dog mange gånger starre enn det svenske, men de kostnadsreduksjoner dette farer med seg er uten betydning i denne sammenheng.

TabeU 5.3.2 KBS-kostnader. Prosentuell fordeling i tiden. Alternativ 1: opparbeiding

Anleggsdel	Période
	80-90 90-	-00 00-	■10	10-	-20 20-	-30 30-	-40 40-	-50 50-60 SUM
Opparbeiding CLAB Transport Mellomlager/ innkapsling Sluttdeponering FoU Totalt	9       21 5         2 1            1 2            1 1          1 18        26	24 1 1 1 27		14 1 1 2 2 20	1 1 1 3	1 1 2	1 1 2	68 9 5 9 2             7 2 2          100

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

452

Tabell 5.3.3 KBS-kostnader. Prosentuell fordeling i tiden. Alternativ 2: direkte deponering

Anleggsdel	Période
	80-	-90 90-	-00 00-	-10	10-	■20 20-	30 30-	-40 40-	■50 50-60 SUM
CLAB Transport Innkapsling Sluttdeponering FoU Totalt	13 2 1 16	6 1 1 8	4 1 5		2 6 6 14	4 1 8 5 18	4 1 8 5 18	3 1 7 3 14	36 7 29 7          26 2 7          100

Tabell 5.3.4. KBS-kostnader omregnet til näverdi

	Kostnad (10» SEK)
	Altemativ 1		Alternativ 2
	Direkte	Nåverdi	Direkte	Nåverdi
	(0%kalkyl-	(1978)	(0%kalkyl-	(1978)
	rente)	(4%kalkyl-rente)	rente)	4%kalkyl-rente)
Sentrall lager for
anvendt brensel	2,0	1,20	4,0	1,79
Transport	1,5	0,60	1,0	0,39
Mellomlager/innkapsling 2,5		0,89	3,1	0,44
Sluttdeponering	2,0	0,26	3,0	0,32
FoU	0,5	0,32	0,5	0,32
Totalt	8,5	3,27	11,6	3,32

5.4 Beskrivning av kostnadberegninger

5.4.1  Kostnadsunderlag

Brenselssykluskostnader som gjelder for år 1978, 1985, 1990 og 2000, er regnet frem basert på de akonomiske forutsetninger vist i kapittel 5.3. For å forenkie beregningene, er kostnadene holdt konstante i intervallene 1981_85, 1986-90, 1991-2010 (ref, tabell 5.1.1). For uran er det gitt en lav og hay prisprognose.

Alle fremregnede resultaler er basert på disse prisprognoser, bortsett fra brenselskostnaden (ekskl. opparbeidings- og deponeringsdelen) for 1978, som er basert på kraftprodusentenes virkelige kostnader for brenselet som ble kjapt inn for 2-5 år siden. For å få frem sammenlignbare data i 1978-års pengeverdi, er disse justert opp proporsjonalt med konsumentprisin-deksen i henhold til de generelle forutsetninger gitt i kap. 2.

5.4.2         Beregning av brenselskostnader
Brenselskostnads-beregningene er utfart med en såkalt diskontert ener-

gikosinadsmetode (Discounted Energy Cost Analysis) som gir spesifikke brenselskostnader i are/kWh for hver driftsperiode. I beregningen inngår de totale kostnader förbundet med det brensel som anvendes i reaktorkjernen i en gilt driftsperiode diskontert til denne période. Kostnadene er avskrevet lineaerl med utbrenningen av brenselet. Ved å definere kostnadene konstante över lengre driftsperioder, har en kunnet forenkle bereg-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

453

ningen til en likevektssyklus-beregning. Beregningene er utfart på de referanse BWR- og PWR-data definert i kapittel 5.2.1. El eksempel på utskrift fra ScPs program er gitt i tabell 5.4.1 for BWR-anlegget. BWR- og PWR-reaklorer er således behandlet separat og sluttresuliatel beregnet som middelverdien veid mot den respektive andel i energiproduksjonen i det svenske kjernekraft-programmet. Nytt brensel erstatler hvert år 20 % -respektive 30 % av den totale brenselsmengden i BRW- og PWR-anleggene. Innkjap av råmaterialer (UsOg), antas å ha skjedd 2 år far innladning i reaktoren, konvertering, anrikning og fabrikasjon er fordelt i liden frem til innladning.

Tabell 5.4.1. Rarlige brenselskostnader i 1985, BWR. (Eksklusiv avfallsdeponering og transport av anvendt brensel)

Levelized costs (kro	nor/kWhr) by compc Direct	)nent
		Carrying charges	Total
U308	.93622E-02	.96383E-03	.I0326E-O1
Conversion	.52214E-03	.48135E-04	.57028E-O3
Separative work	.78053E-02	.63638E-03	.84417E-02
Fabrication	.28837E-02	.17454E-03	.30582E-02
Spent fuel shipping	0.	0.	0.
Reprocessing	.79858E-02	-.20355E-02	.59503E-02
Uranium, credit	-.27352E-02	.85092E-03	-.18843E-02
Plutonium, credit	-.33904E-02	. 10548E-02	-.23357E-02
Total	.22434E-0I	.I6931E-02	.24I27E-0I

Tilsvarende mengde utbrent brensel tas ut og lagres i 8 år innen det sendes lil opparbeiding (altemativ 1). 2 år senere godskrives kredileringen av uran og plutonium, basert på de uranprisene som er aktuelle på dette tidspunkt.

Beregning av kostnader for deponering (KBS)

Koslnader for mellomlager, transport av utbrent brensel og avfall, innkapsling og sluttdeponering, er gitt i tabell 5.3.4, med fordeling i tiden som vist i tabellene 5.3.2 og 5.3.3, for alternativene med opparbeiding og direkte deponering.

I disse tabellene angis også kostnadskomponentenes nålidsverdi år 1978. Ved å dividere denne med nålidsverdien av materialmengden (og energiproduksjonen) får en en fast kostnad pr. forbrukt kg Uran (eller tilsvarende produsert energimengde) for å dekke bmttokostnadene förbundet med det utbrente brenselet (ekskl. opparbeiding). Med de i tabellene gitte data, som baserer seg på oppgaver fra KBS, fremkommer falgende totale koslnader: Alternativ 1, (opparbeiding): 892 kr/kgU Alternativ 2, (direkte deponering): 905 kr/kgU

1 beregningen har en forventet kostnad på 900 kr/kgU blitt brukt for begge alternativene. Dette tilsvarer 0,39 are/kWh.

Beregning av kapitalkostnader for brensel

Den kapital som er bundet i reaktorkjernen er direkte knyttet til uranprisen og kommer derfor til å ake i fremtiden i takt med delte. Rentekost-nader assosiert med denne kapital gjennom et visst driftsår beregnes utgående fra reaktorkjernens verdi midt under driftsåret. Hermed antas også at verdien på en brensel-ladning avskrives lineaert med den totalt produ-

Prop, 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 454

serte energi-mengden ned til nålidsverdien av det utbrente brensel ved lidspunktet for uttak av kjernen.

Et reservelager av brensel tilsvarende en årsladning, er tätt med ved beregningene av kapitalkostnadene. En har antatt at verdien av brenselsla-geret til enhver tid tilsvarer verdien av nytt brensel.

5.4.3 Parameter-variasjoner

De resultaler som er vist i tabellene 5.1.2 og 5.1.3 gir en översikt över de enkelte kostnads-komponenters bidrag til totalprisen. Ved å sammenhold dette med enheisprisene, som er gitt i tabell 5.1.1, får en et begrep om innvirkningen av en variasjon av komponenl-prisene på de totale brenselskostnader.

Innflytelsen av variasjon av flere komponent-priser er likevel ikke tri-viell, da kosinadskomponentene er mer eller mindre avhengig av hverandre. For eksempel er uran og plutonium-krediteringen i alternafiv 1 direkte avhengig av uranprisen, men på et vesentlig senere tidspunkt enn for det ferske brenselet. I de dala som er presentert, er det derfor kun regnet med et lavt prisnivå på uran frem til år 2010 og et hayt prisnivå. Dersom prisnivåel varierer mellom "hay" og "lav" med tiden, kan totalkostnadene derfor ligge utanför det angitte området i tabell 5.1.2.

Et mer subtilt avhengigshetsforhold fremkommer dersom en også tar hensyn fil sannsynligheten for en gitt kombinasjon av priser. For eksempel, en hay pris på opparbeiding er mer sannsynlig med haye uran-priser enn med lave.

I tillegg til en variasjon i prisene burde en fullslendig falsomhetsanalyse også inneholde en variasjon av driftsparametere (lastfaktor, hayere utbrenning, etc), som utvilsomt kommer til å påvirkes av kostnadsutviklingen på blant annet uran. En slik analyse ligger imidlertid utenfor rammen for delte arbeidet.

Den verdi som er valgt på kalkylerenten (4 %) har spesielt stor betydning for de kostnader som ligger långt frem i tiden, for eksempel avfallsdepone-ringen. For å undersake denne innvirkning, er det gjennomfart en kostnadsanalyse basert på direkte kostnader (kalkylerente = O %). Resultatet fremgår av tabell 5.4.2.

Tal>eU 5.4.2 Forventede brenselkostnader basert på direkte kostnader (O % kalkyl-rente) SEK 1978

		Kosinad are/kWh
		1978	1985	1990	2000
Urankonsentral Konvertering Anrikning Fabrikasjon			1,21 0,05 0,80 0,28	1,48 0,05 0,80 0,28	2,28 0,05 0,80 0,28
Totalt ferskt brensel		1,70	2,34	2,61	3,41
Opparbeiding Urankreditering Plutoniumskreditering Transport og avfallsdeponering	1   Ah. 1 (   Alt. 2	0,78 0,43 0,41 0,57 0,78	0,78 0,43 0,41 0,57 0,78	0,78 0,63 0,54 0,57 0,78	0,78 0,63 0,54 0,57 0,78
Totalt utbrent brensel	1    Alt. 1 )    Alt. 2	0,51 0,78	0,51 0,78	0,18 0,78	0,18 0,78
Total brenselkostnad Deponeringsall. 1 Deponeringsalt. 2		2,21 2,48	2,85 3,12	2,79 3,39	3,59 4,19

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 455

Resultatene er basert på forventede kostnadsverdier. Kapitalkostnadene försvinner og fil tross for en gjennomgående hayere deponeringskostnad, blir totalkostnadene for brensel i fremtiden lavere ved O % kalkylrenle enn ved 4 %.

Referanser

1. ENERGI - Betänkande av Energikommissionen. Stockholm 1978 -SOU 1978:17.

2. Energi tilförsel. Rapport från Expertgruppen för lilförsel. DSI 1978:9.

3. L. Moberg, T. O. Sauar, T. Skardhamar, "Improved Fuel Utilizafion in the BWR", bidrag lil INFCE oktober 1978 og ENC -79, Hamburg Mai 1979.

4. Nuclear Fuel Cycle Requirements and supply considération through the long term. OECD report, February 1978.

5. Uranium, Resources, Production and Demand. OECD report, December 1977.

6. Hugh Douglas, "Uranium Availability Resources and Costs". Nuclear Engineering, November 1978.

7. T. B. Johansson, "Om Kämbränslecykeln". Sekretariatet för frem-tidsstudier, 1976.

8. Gordon R. Corey, Vice Chairman Commonwealth Edison Co. Statement to the "Ryan Committee on Nuclear Power Cost", September 1977 og Nuclear Engineering, November 1978.

9. D. Schmitt et al. "Parameterstudie zur Ermittlung der Kosten der Stromerzengung aus Steinkole und Kernenergie". R. Oldenburg Verlag, Miinchen 1978.

10. J. G. Delene, "Economic Groundrules used in US NASAP Evalua-lions". Oak Ridge National Laboratory, November 16, 1977.

11. Reprocessing of spent Nuclear Fuels in OECD counlries. OECD report, January 1977.

12. "Windscale — How to get on and Build it". Nuclear News, December 1978.

13. Technology Review Report, lEA Systems Analysis Project, Oc-tober 1978.

14. "Plutonium Recycling in Thermal Power Reactors", Proceedings from an lAEA conference 1971, p. 219, IAEA-I43.

15. "Nuclear Power and ils Fuel Cycle", Proceedings of an lAEA conference, Salzburg 1977, p. 305.

16. "Benefil Analysis of Reprocessing and Recycling Lighl Water Reactor Fuel". ERDA 76-12.

17. "Kärnbränslecykelns slutsteg - Förglasat avfall från upparbetning". Rapport fra Kämbränslesäkerhet, November 1977.

18. "Kärnbränslecykelns slutsteg - Slutförvaring av använt kärnbränsle". Rapport fra Kämbränslesäkerhet, 1978.

19. Nuclear Power Costs - Hearings before a Subcommittee of the Committee on Government Operations, House of Representatives, Ninety-fifth Congress, 12, 13, 14 and 15 Seplember 1977.

20. Technical Support for General Environmental Impact Statement: Radioaclive Waste Isolation in Geologic Formation. Prepared under the direciion of Office of Waste Isolation. April 1978. Y/OWI/TM-36/l to 23.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 456

6   Avvikling

6.1    Innledning

De tekniske og akonomiske vurderinger av avvikling av de svenske kjernekraftanlegg er basert på tilgjengelig litteratur om erfaringer og analyser vedrarende nedlegging av möderne kjemekraftverk av BWR- och PWR-type. Avviklingskostnadene vil variere noe avhengig av det enkelte verks utfarelse. Det har imidlertid ikke vaert mulig innenfor oppgavens ramme å gi en detalj-analyse av kraftverk av svensk utfarelse, men de kraftverk som er analysert i den refererte litteratur, er representative også for svenske kraftverk. Generelt er det slik at kraftverk hvor forholdene er tilrettelagt for inspeksjon og vedlikehold vil falle rimeligere å demontere enn eldre verk av en mer massiv utfarelse, utilgjengelig for inspeksjon. Det bak-gmnnsmaterialet som er benyttet, består i hovedsak av falgende tre rapporter:

NUREGICR - 0130, June 1978

Technology, Safety and Cost of Decommissioning A Reference Pressur-ized Water Reactor Power Station.

Rapporten som er utfart av Battelle Pacific Northwest Labs (BNWL) etter oppdrag av NRC, gir en omfattende og detaljen analyse av gjennom-faringen, sikkerheten og omkostningene ved avvikling av en stor PWR. Som referanse er kjernekraftverkel TRÖJAN benytiet. Dette er en 1175 MWe Westinghouse trykkvannsreaktor, representativ for dagens genera-sjon av kjemekraftverk.

To hoved-alternativer for avvikling er behandlet: Umiddelbar demontering og sikker förvaring med demontering utsatt i 10-100 år. En beskrivelse av de enkelte oppgaver som må utfares ved en avvikling er gitt, og detaljerte översikter över manninnssatsen og tidsforlap for de enkelte oppgaver er presentert. Radioaktivitetsinnhold i de aktive komponenter er beregnet.

Avviklingen vil ifalge rapporten kunne gjennomfares med dagens teknologi uten at avviklingspersonellet utsettes for uakseplabelt haye dose-belastninger, og den radiologiske risiko for allmenheten ved avvikling av kjemekraftverk er neglisjerbar. Omkostningene ved avvikling er gitt i 1978-$.

AIFfNESP - 009, Atomic Industrial Forum Inc., Nov. 1976

An Engineering Evaluaiion of Nuclear Power Reactor Decommissioning Alternatives.

Rapporten beskriver gjennomfaringen av avvikling og gir en detaljen analyse av omkostningene, dose-belaslningene og volumene av det ra-dioaklive materiale som må deponeres ved avvikling av tre generaliserte reaktortyper: PWR, BWR ogHTGR på henholdsvis 1 144 MWe, 1 178 MWe og I 160 MWe. Tre alternativer for avvikling er behandlet: Forsegling, innbunkring og demonlering. I tillegg er også kombinasjonene forsegling/ demontering og innbunkring/demonlering vurdert. Rapporten gir detaljen beskrivelse över alla oppgaver som må utfares, og mann-insats og stråle-doser er beregnet. Beregninger över aktivitets-oppbygging under drift og dosehastigheter ved forskjellige lidspunkt elter endelig avstengning viser at forsegling eller innbunkring ikke alene kan godtas som el endelig avvik-lingsalternativ. Omkostningene ved avvikling er gitt i 1975-$.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 457

Nuclear Engineering and Design, Vol. 45

North Holland Publishing Company, 1978. Bardtenschlager et. al. (Tysk studie).

Decommissioning of Light Water Nuclear Power Plants.

Rapporten omhandler de tekniske og akonomiske sider ved avvikling av BWR- og PWR-anlegg i starrelsesområdet 900 MWe til 1 300 MWe. Rapporten konkluderer med at avvikling av kjemekraftverk, også umiddelbar demonlering som er teknisk mest komplisert, kan gjennomfares uten uri-melig strålebelastning på avviklingspersonellet. De akonomiske kalkylene for umiddelbar demonlering viser vesentlig hayere kostnader enn de amerikanske beregninger.

6.2   Regelverk og retningslinjer for avvikling

Med avvikling forstås den prosess som skal sikre al den radiologiske risiko ved kjemekraftverk som ikke lengre er i drift, ligger innenfor aksep-lable grenser. Avvikling kan således innebaere enten en sikring av anlegget på stedet, eller en fysisk demonlering og Qerning av anleggets enkelte komponenter slik at anleggsplassen ikke heftes med bruksbegrensninger av radiologisk karakter.

En rekke land har et regelverk som vil komme til anvendelse ved avvikling selvom det ikke er etablert primaert med tanke på avvikling. Eksempler på delte er regler for strålingsbeskyttelse av yrkeseksponerte og allmennhel, regler for radioaktivt utslipp til luft og vann, for transport og for avfallslagring. Fremgångsmåter, teknikker og regelverk for avvikling av kjemekraftverk studeres i flere land, og lAEA saker å formulere generelle anbefalinger for avvikling.

Den starste erfaring med hensyn til avvikling av kjemekraflinstalla-sjoner forefinnes i USA. Der har man i regelverket for lisensiering av kjemekraftverk også spesifisert de krav som må tilfredsstilles når driftstil-latelsen oppharer (ref. 10 CFR 50,82 "Application for Termination of Licenses"). USAEC Regulatory Guide 1.86 beskriver alternative avvik-lingsmetoder, akseptable for NRC med hensyn til kravene i 10 CFR 50,82. NRC har imidlertid bebudet en mer eksplisitt avviklingspolitikk og endringer i regelverk og retningslinjer, (ref. IAEA-SM-234/13, Vienna 13-17 Nov. 1978, Development of US Policy and Standards for Decommissioning Nuclear Facilities). Fire avviklingsalternativer er gitt i Regulatory Guide 1.86, hvorav ett gjelder ombygging til nytt kraftverk basert på nukleaert eller fossilt brensel. De avrige tre alternativer er som falger:

- Forsegling (Mothballing) består i å bringe anlegget i en tilstand for sikker förvaring. Brenselselementer, radioaktivitet i flytende form og radioaktivt avfall fjemes fra anlegget. Et strålingsovervåkingssystem og et sikkerheissystem som hindrer ukontrollert adgang til radioaktive områder etableres.

- Innbunkring (Entombment) består i å forsegle de heyaktive deler fra omgivelsene slik at spredning av aktiviteter og adkomst fra utsiden forhindres. Forseglingen kan stapes i ett med den biologiske skjerm og utfares i forspenl betong. Alarm og overvåkingssystemer etableres.

- Demontering (Dismantling) beslår i å fjerne all radioaktivitet slik at anleggsområdet kan benyttes uten radiologiske restriksjoner. Hvis det er anskelig skal alle bygninger etc, kunne rives og fjernes og området omgjeres f. eks. grantareal.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8    Industridepartementet 458

Disse avviklingsalternativene synes å vaere retningsgivende også for avvikling av kjemekraftverk i andre land enn USA.

Forsegling og innbunkring er ifalge NRC ikke å betrakte som endelige avviklingsalternativer. For kjemekraftverk som har vaert i drift i 25 år eller mer, vil tidsrommet hvor overvåking og kontroll er nadvendig overstige forveniet levetid av ethvert forsegling- og innbunkringsalternativ. Aktuelle alternativer for avvikling av kjernekraft er derfor enten ayeblikkelig demontering eller en av kombinasjonene forsegling/demontering, innbunkring/demonlering.

6.3 Erfaring med avvikling

Avvikling av reaktorer er en vel utpravet teknologi. Siden 1960 er det avviklet 65 reaktorer. Av disse er 5 kjemekraftverk, 4 demonstrasjons-kraflverk, 6 eksperimentalreaktorer, 28 forskningsreaktorer, og 22 kritiske oppsett (O-effekt reaktorer). Alle tre avviklingsalternativer og kombina-sjoner av disse er utpravet. Den starste reaktor som er fullslendig demon-tert og fjernet fra anleggsområdet er Elk River reaktoren, en 58 MWt BWR. Innbunkring er foretatt på en rekke reaktorer opptil 250 MWt.

Erfaringen som kan trekkes fra disse avviklingene er al den nadvendige teknologi ikke bare er tilgjengelig, men den har vaert anvendt med vellyk-ket resultat et stort antall gånger og på et vidl spektrum av reaktortyper. Forbedringer i avviklingsteknikken er under utvikling, og disse forbedringer vil bidra til lavere stråledoser på avviklingspersonellet og til redu-serle avviklingskostnader.

6.4 Radioaktivitetsforhold og dose-belastning

Betydelige mengder radioaktive nuklider forefinnes i kjemekraftverk som har vaert i drift i 30 år selv etter at det bestrålte brenselet er fjernet. Konstruksjonsmateriale i og omkring reaktortanken inneholder store mengder naytronindusert radioaktivitet og radioaktive korrosjons- og fi-sjonsprodukter har avleirel seg i primaersystemet. Avgjarende for mengde og sammensetning av radioaktive nuklider ved opphar av reaktordrift er konstruksjonsmaterialets isotop-sammensetning, naytronfluxnivå, reaktorens driftstid og driftsmåle.

Del totale radioaktivitetsinnhold i store kjemekraftverk (PWR) etter ca. 30 års drift, ligger ifalge alle de refererte studier i området 10" til 10 Curie ca. 1 år etter avstengning (i BWR ligger aktivitetsinnholdet noe lavere). Ved dette lidspunkt er det kobolt som er den dominerende strålingskilden. En forskjell i aktivitetsnivå på en faktor 10 ved dette tidspunkt, vil ikke influere vesentlig på arbeidsprosedyren ved avvikling, men vil influere på skjermingskrav ved demontering og transport og på deponeringskostnader og derigjennom virke noe inn på totalomkostninger.

I de reaktorer som er avviklet er det Co-60 som har vaert bestemmende for graden av fjern-operasjon og skjerming under avviklingsarbeidet. Disse reaktorer har imidlertid ikke vaert i drift lenge nok til å bygge opp Ni-59 og Nb-94, to langlivede nuklider med halveringstider på henholdsvis 80000 år og 20000 år. AIF og BNWL sludiene viser at Ni-59 og Nb-94 vil bygge seg opp i visse stålkomponenter inne i reaktortanken. Mengden av disse vil få vesentlig innflydelse på valg av avviklingsallernaliv. Tidsavhengigheten for radioaktivitetsnivå og kontakldosehastighet i de sterkest aktiverte reaktorkomponenter er vist i fig 6.1. Den spesifikke aktivitet for hver

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8    Industridepartementet 459

vesentlig nuklide med halveringstid lenger enn ett år summert og summen normalisert til 1 ved reaktoravslenging. På samme måle er dosehastigheten tilsvarende de spesifikke aktiviteter summert og normalisen. Det fremgår av figuren at desintegrasjonen av Co-60 er bestemmende for konlakldose-hastigheten i de farste 80 år. De radionuklider som vil gi hovedbidraget til den eksteme dosebelastning ved avvikling er som falger:

- ved reaktor avstengning: Co-58 og Co-60

- ved umiddelbar demontering og ved forsegling eller innbunkring: Co-60

- ved demontering etter 100 år eller mer: Ni-59 og Nb-94.

Co-59 förekommer som en urenhet i jern og nikkel med varierende konsentrasjon, og förekommer derfor også i de forskjellige rustfrie stål-legeringer. Nb-93 som förekommer som sporelement i mstfritl stål er det eneste sporelemenl som vil gi et aktiveringsprodukt av betydning for avvikling (ref. BNWL, App. C). Aktivitetskoncentrasjonen av Nb-94 er basert på en initialkonsentrasjon av Nb-93 i stål på 0,016 veklprosenl. Delte er å betrakte som en rimelig avre grense for Nb-93. De initielle kontaktdosehastigheter for de mest aktive komponenter i kjernen er for Co-60 ca. 10=R/h og for Ni-59 og Nb-94 henholdsvis 100 mR/h og 2 R/h. Dosehastigheten fra disse to sistnevnte nuklider vil derfor overskride enhver aktuell frigjaringsgrense for kontakldosehastighet for tusener av år. Av denna gmnn vil forsegling eller innbunkring ikke kunna aksepteres som endelig avvikling av kjemekraftverk.

Det forutsettes at stålet i de svenska kjemekraftverk vil inneholde omtrent de samme konsentrasjoner av Co-58 og Nb-93 som oppgitt i de amerikanske studier og at forsegling eller innbunkring derfor ikke er akseptable endelige avviklingsalternafive for svenske kjemekraftverk.

En avre grense for forventet dosebelastning til avviklingspersonellet er beregnet i flere av de refererte studiene. AlF-sludien angir tilnaermet samme dosebelastning til avviklingspersonellet for PWR som for BWR: ca 600 mannrem ved umiddelbar demontering og ved forsegling eller innbunkring og utsatt demontering ca 450 mannrem. Resultatene fra BNWL studien er gitt i tabell 6.2.

TabeU 6.2 Dose-belastning og manninnsats ved avvikling av en 1175 MWe PWR

umiddelbar    sikker förvaring og demontering  utsatt demontering

10 år 30 år 100 år

Yrkeseksponerte (mannrem)	1326	792	470	450
Potensiell dose til allmenhet
(mannrem)	22	8	35	3
Kumulativ manninnsats
(mannar)	320	334	362	460

Tabellen viser at del er relativt lite å vinne i slrålingsdose ved å utsette demonteringen utöver ca. 30 år. Forskjellen i forveniet dose-belastning ved umiddelbar demontering i de to studiene avspeiler forskjell i forventet effektivitet i dekontamineringen, noe forskjell i fremgangsmåte i enkelte demonterings-oppgaver og forskjell i tidsforlapet av demonteringen.

Slråledosen lil yrkeseksponerte ved avvikling er av en starrelse omtrent som ved tre normale brenselsomlaslnings- og vedlikeholdsavstengninger av kjemekraftverk. Den risiko avvikling representerer for allmenheten er ekstreml lav.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet

460

Figur 6.1: Tidsvariasjon i radioaktivitetsnivä og dosehastighet i aktiverte reaktorkom-ponenter. Referanse: BNWL.

CA

><

I-   >

5

O O

<

(C

»-

(£ UJ (A

<

s

OC

O

10

I

I-

<

I

Ul

8

10

10

'SibDOSE RATl
/____

Ni DOSE RA1E

-I <

s

OC

O

10** :-       W,

_v

10- lA

'Fe DOSE RÅTE

J-

20     40       tt      80      100     120    140

ÄR ETTER AVSTENGNING

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 461

6.5 Avviklingskostnader

De amerikanske AIF- og BNWL-studiene er de mest fullstendige og detaljerte med hensyn til kostnadsberegninger. De gir begge omkostnings-overslag for hver hovedoppgave og hver fase av avviklingen, basert på en detaljert analyse av alle de aktiviteter som inngår i avviklingen. Visse typer omkostninger, så som forsikring, skipning, deponering av avfall er basert på kommersielle anbud, mens andre koslfaktorer knyttet til selve demonteringen og kutting av radioaktive komponenter bygger på erfaring fra omkostning med demonterte reaktorer. De akonomiske hovedforutset-ninger som er lagt til grunn er som falger:

- Kun en reaktor pr. anleggsområde. (I AIF-studien er del utfart en akonomisk falsomhetsanalyse med henblikk på denne forutsetningen).

- Bestrålt brensel er fjernet far avviklingen begynner og helastes ikke avviklingskostnadene.

- Alle aktive komponenter skipes til el deponeringssted for aktivt avfall med bil eller tog.

- Sludiene gjelder kraflverkstarrelse på ca. 1 150 MWe (i AIF-studien er det gjort en akonomisk falsomhetsanalyse for verk på 550 MWe).

- Kraftselskapets   egel   personell   benytles   i   starst   mulig   grad   til avviklingsarbeidet.

6.5.1 Sammenstilling av omkostningsberegninger

Del er ikke mulig å företa en direkte detaljen sammenligning av de forskjellige avviklingsstudier som er presentert i litteraturen. Selv om noen gir som resultat de totale kostnader for umiddelbar avviling, varierer oppdelingen av kosinadskomponentene slik al de ikke kan sammenlignes på en felles basis. Enn videre er forutsetningene som er lagt til grunn for avviklingen ofle forskjellige. En sammenligning gir imidlertid en indikasjon på en mulig spredning eller usikkerhet i resultatene når man kompenserer for forskjell i forutsetningene i dn grad de er beskrevet i de enkelte rapporter. De antatte kostnader ved umiddelbar demontering gitt i de to amerikanske og det tyske studiet er presentert nedenfor, uttrykt i 1978-$.

TabeU 6.5.1 Antatte omkostninger ved umiddelbar demontering
Studie		Rapporten kostnad mill. $	Är	Kostnader mill. 78-$
AIF NRC-BNWL Bardtenschlager	(tysk)	27. 39. 79.	1975 1978 1976	35. 39. 88.

Det framgår at kostnadene ved umiddelbar demontering varierer med en faktor 2 mellom det tyske og de amerikanske studier. Det er ikke mulig å gi en fullgod förklaring på hvorfor del tyske anslag ligger vesentlig hayere enn de amerikanske, men noe av förklaringen ligger i del mer massive tyske conlainmenl, og i de forutsetninger som er lagl lil grunn for avviklingen. I del tyske studiet er det förutsatt at alle radioaktive komponenter blir kutlel opp i så små deler at de kan plasseres i 200-400 I lanner. Del anvendes også generell avre grenseverdibetraklninger for vurdering av kostnadene. Alle disse forhold bidrar lil å hayne de tyske omkoslnings-overslag sammenlignet med de amerikanske.

Resultatene fra de lo amerikanske studiene viser god overensslemmelse omregnet til samme års pengeverdi. BNWL-studien har inkludert el om-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 462

kostningspåslag på 25 % for utforutsette utgifter og viser ca 10 % hayere totalomkostninger enn AIF som ikke har noen post for uforutsette utgifter, men hvor man i starre grad har basert seg på direkte erfaring i kostnads-overslagene.

Totalkostnadenes oppdeling i hovedkoslkomponenter for en PWR ved umiddelbar demonlering og ved preparering for sikker förvaring er vist i tabellen 6.5.2 (se neste side).

Arbeidet förbundet med å bringe kjernekraftverkel i en tilstand for sikker förvaring omfatter dekontaminering av reaktorens kjalesystem, deponering av radioaktivt avfall, inngjerding av radioaktive områder og opp-rettelse av overvåkingssystemer. Dette er noe mer omfattende enn forseg-lingsalternativet krever, men går ikke så långt som til innbunkring.

Omkostningene ved sikker förvaring og utsatt demontering er vist i Tabell 6.5.3 nedenfor.

Tabell 6.5.3 Avviklingskostnader ved utsatt demontering 1175 MWe PWR (ref. BNWL)

Avviklingskostnader mill 1978-$

Prep.for sikker Kontinuerlig        Utsatt Tot. Ant. ärfar

förvaring vakthold demont. demontering

0.0	0.0	39.0	39.0	0
9.5	0.6	37.0	47.1	10
9.5	2.2	37.0	48.7	30
9.5	3.7	30.5	43.7	50
9.5	7.8	30.4	47.7	100

Tabell 6.5.2 Avviklingskostnader for 1175 MWe PWR mill. 1978-$ (ref. BNWL)

Kostkomponent Umiddelbar   Prep. for sikker

demontering   förvaring

- Spesialutstyr
(manipulatorer, kutteutstyr)	1.028	0.094
- Div. forbruksutstyr
(beskyttelsesklaer, kjemikalier)	1.949	1.114
- El. kraft	4.375	2.331
- FJerning og deponering av aktivert materiale	3.418
- Fjerning og deponering av kontaminert utstyr	6.479
- Deponering av aktivt avfall
(ionebyttermasse, filtere, elc.)	0.866	0.680
- Lennsutgifter	11.233	4.564
- Aktivitetsbehandling, vol. reduksjon,
sprengning og fjerning av biologisk
skjerm, etc.	0.680	0.381
- Nedrivning og Qerning av ikke-aklive
bygninger, landscaping	8.012
- Atomforsikring	1.000	0.368
Sum	39.0	9.5

Sammenlignes kostnadene for umiddelbar demontering med kostnadene ved sikker förvaring og utsatt demonlering finner en at for PWR faller de noe rimeligere å företa umiddelbar demonlering. Umiddelbar demontering av BWR faller ifalge de sammenlignende undersakelser som er foretatt 16-18 % dyrere enn for PWR. Ved utsatt demontering er det imidlertid ingen signifikant forskjell i avviklingskostnadene for de to reaktortyper.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8    Industridepartementet 463

En vurdering av de omkostningsstudier över avvikling som er tilgjengelige, tilsier at de amerikanske overslag er mest realistiske og mest relevante for avvikling av svenske kjemekraftverk. De bygger på teknisk og akonomisk erfaring fra avvikling av reaktorer, på kommersielle anbud og kjennte enhetspriser, de behandler kjemekraftverk av gitt representativ design, og til sist, de ene studiet er utfart av industriinteressenter, og det andre av en forskningsinstitusjon.

6.5.2 Avviklingskostnader for svenske kjemekraftverk

Omkostningene ved avvikling av amerikanske kjemekraftverk kan ikke gjares direkte gjeldende for avvikling av svenske kjemekraftverk. Diverse forhold av betydning for avviklingskostnadene vil vaere forskjellig. Falgende forutsetninger er derfor lagt til grunn ved beregning av avviklingskostnadene for svenske kjemekraftverk:

- avviklingsallernativet sikker förvaring med demontering etter 50 år vil anvendes

- avviklingsallernativet sikker förvaring med demontering etter 50 år vil for et kjemekraftverk med en 1 175 MWe PWR eller BWR i USA koste 43.7 mill 1978-$ (se labell 6.5.3).

- lannsomkoslningene i Sverige ligger 20 % hayere enn i USA. Heri ligger også en margin for en eventuell marginal svensk reallannsakning

- avviklingskostnadene åker proporsjonah med anleggsstarrelsen i området 580 MWe lill 1 175 MWe, og et 580 MWe anlegg faller 15 % rimeligere enn et 1 175 MWe ved sikker förvaring og med demontering utsatt i 50 år. For kraftverk mindre enn 550 MWe vil avviklingskostnadene vaere som for 550 MWe.

- ved to eller flere kjemekraftverk pr. anleggsområde vil utgiftene til avvikling reduseres med 4 % pr. kjemekraftverk (ref. AIF).

- kraftverkene har 30 års driftstid (jamnfar kapittel 4)

- tyngdepunktel for utgiftene til sikker förvaring faller 1 år etter reaktor-avslengning, til vakthold og overvåking 24 år etter, og til demontering 48 år etter avstengning

- transport av aktive materialer for deponering vil i Sverige föregå med båt. Dette vil falle rimeligere enn transport pr. bil/tog, men det er ikke gitt kreditt for dette i beregningene

- avviklingen gjennomfares med en ett-skifts arbeidsordning. Potensiell besparelse ved en lo-skifts ordning er 20 %.

Avviklingskostnadene for hvert av de svenske kjemekraftverk, uttrykt i 1978 SEK, er gitt i tabell 6.5.4. Kostnadene er nåverdi beregnet til året for start av kommersiell drift for det enkelte verk under forutsetning av O % og 4 % realrente. Nadvendig årlig tilbakebetaling ved amortisering (fondsopp-bygging) över de farste 25 år av kraftverkels drift er også gitt under forutsetning av O % og 4 % realrente.

De totale åriige amortiseringsbelap (fondsoppbyggingsbelap) for årene 1978, 1985, 1990 og 2000 er gitt i tabell 6.5.5. Tabellen viser også disse kostnadene fordelt på antall kilowatt-timer produsert i de respektive år.

Avviklingskostnadene (se tabell 6.5.5) gir svaert moderat utslag på elektrisitelsprisene selvom man regner O % realrente på oppspart kapital. Regner man med 4 % realrente blir utslaget minimalt. Realismen i nålids-verdi-beregninger med positiv realrente över tidsperioder aktuelle for beregning av avviklingskostnader er tvilsom. På den annen side, velger man å anta at inflasjon og nominell rente falges ad og al realrenlen er null, er motivet for å utsette endelig avvikling i 50 år sterkt redusert. Uten real-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

464

rente bar alternativene umiddelbar demontering eller sikker förvaring med demontering utsatt i 25-30 år vaere mer aktuelle. Avviklingskostnader vil da for disse alternativer ikke avvike nevneverdig fra de som er oppgitt i tabellene.

Avviklingskostnadene ved disse alternativer vil bli, for O % realrente, korrigert som falger:

Umiddelbar demontering

BWR

+ ca. 5 %

PWR

— ca.

12%

Demontering etter 30 år:

BWR og PWR

-H ca. 10%

Omregnes avviklingskostnadene på 0,15 are/kWh til milis/kWh etter en kurs på 4,30 SEK pr. $ finner man at det tilsvarer 0,35 milis/kWh. Utta-lelser fra ståtlige- og industri-representanter under bäringen i förbindelse med Ryan Rapporten (se referanseliste etter kapittel 3) angir en avviklings-kostnad i området 0,04 til 0,4 milis/kWh. Avviklingskostnadene for de svenske kjemekraftverk faller i avre del av delte området, delvis på grunn av at en del av de svenske verk er relativt små og faller relativt dyre å avvikle regnet i are/kWh, delvis på grunn av hayere lannskostnader i Sverige.

Tabell 6.5.4 Avviklingskostnader for svenske kjemekraftverk

	Totale kostnader		Ärlige kostnader
	mill SEK (nåverdi)		mill SEK des.	1978.
Kraftverk	0 % realrente	4 % realrente	0 % realrente	4 % realrente
Oskarshamn 1	163.6	17.57	6.54	1.12
Oskarshamn 2	163.6	17.57	6.54	1.12
Ringhals 1	173.4	18.61	6.94	1.19
Ringhals 2	173.4	18.61	6.94	1.19
Ringhals 3	178.5	19.20	7.14	1.22
Ringhals 4	178.5	19.20	7.14	1.22
Barsebäck 1	163.6	17.57	6.54	1.12
Barsebäck 2	163.6	17.57	6.54	1.12
Forsmark 1	178.5	19.20	7.14	1.22
Forsmark 2	178.5	19.20	7.14	1.22
Forsmark 3	185.7	20.03	7.43	1.28
SUM	1 900.9	204.33

Tabell 6.5.5: Avviklingskostnadene uttrykt i are pr. produsert kWh (SEK des. 1978).

1978

1985

1990

2000

0%      4%      0%      4%      0%      4%      0%      4%

40.05   6.86    76.04   13.02   76.04   13.02   49.47   8.47

Ärlig amortiserings belep mill SEK TWh produsert are/kWh

23.1

51.0

0.17     0.03     0.15     0.03

52 50

0.15     0.03     0.10     0.02

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8    Industridepartementet 465

7   Konsesjonsbehandling og myndighetskontroll

7.1      Generelt

En rekke myndigheter og andre offentlige instanser er involvert ved lisensiering av - og lapende kontroll med - kjemekraftverk og tilknyltede kjernetekniske anlegg. De viktigste av disse organisasjoner er Statens kärnkraftinspektion (SKI) og Statens strålskyddsinstilut (SSI).

7.2      Statens kärnkraftinspektion

Ifalge den svenske alomenergiloven av 1956 kreves del tillåtelse fra regjeringen eller av denne utpekt myndighet for å bygge, eie eller drive kjemekraftverk eller andre kjernetekniske anlegg. Denne myndigheten er idag tillagt Statens kämkraftinspektion (SKI). Far oppretlelsen av SKI var denne oppgaven pålagt Delegaiionen för atomenergifrågor (DFA).

Til og med finansåret 1974/75, ble disse organisasjonene hell eller delvis finansiert över staisbudsjeliel. Disse ståtlige utgifter er tall med i den koslnadssammenstilling som er vist i kapittel 9: "0vrige kostnader".

Fra og med 1971 er SKIs utgifter delvis dekket av avgifier som er pålagt de kraftselskap som bygger, eier eller driver kjemekraftverk. Fra og med finansåret 1974/75 er alle SKls utgifter dekket av slike avgifter.

I den foreliggende utredning er slike avgifter, i den ulslrekning de forfaller/0r anlegget selles i kommersiell drifl, latl med som anleggskostnader (se kapittel 3), mens avgifter som forfaller etter at anlegget er latl i kommersiell drift, er latl med som driftskostnader (se kapittel 4). 1 begge tilfelle belästes slike avgifier de enkelte kjemekraftverk. For å illustrere stanelsen av disse kostnader, er SKls budsjetl for budsjellårene 1976/77 til 1979/80, gjengitt i nedenstående översikt. Som det fremgår av tabellen, går en vesentlig del av SKls utgifter til forskning på sikkerhetssektoren.

TabeU 7.1	Budsjett for SKI (lapende millioner SEK).
Är	Förvaltningskostnader		Sikkerhetsforskning
	Utgifter	Inntekter	Utgifter	Inntekter
1976/77 1977/78 1978/79 1979/80	5,2 8,8 10,4 13,2	7,0 9,5 10,4 13,2	17,8 24,0 24,5	18.5 24,0 24,5

7.3 Statens strålskyddsinstitutet (SSI)

Bygging og drift av et kjemekraftverk krever ikke separat godkjennelse av slrålevernsmyndigheiene ettersom godkjennelsen gis i overensslemmelse med alomenergiloven, men Statens strålskyddsinstilut gransker strålevernsforholdene for anlegget og gir de nadvendige förskrifter for sirålevern og for utslipp av radioaktivitet til omgivelsene. Strålskyddsinsti-lulel ser også til al disse förskrifter overholdes.

Men praktisk tall hele SKls virksomhet er rellet mol kjernekraftsek-loren er det bare en relativt liten del (ca. 17%) av SSls budsjetl som er knyttet lil kjemekraften. Som for SKI ble SSIs virksomhet, inklusive den del som er relatert kjemekraften, tidligere finansiert över staisbudsjeliel. Idag dekkes hele den kjernekrafl-relaterte del av SSls virksomhet av

30   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 466

avgifter som er pålagt de kraftselskap som bygger, eier eller driver kjemekraftverk. Avgiftene består av en avgift for konsesjon for oppfaring eller innehav av energiproduserende reaktor, og en avgift for beredskapsfunk-sjoner innen atomenergiområdet. For å illustrere starreisen av disse koslnader, er SSls budsjett for budsjellårene 1976/77 til 1979/80 gjengitt i tabell 7.2. Her er SSls inntekter fra kraftselskapenes avgifter angitt, disse inntekter skal i prinsippet dekke alle SSls kostnader for konsesjonsbehandling, tilsyn og beredskap.

I denne utredningen er kraftselskapenes avgifter til SSI fordelt mellom anleggskostnader og driftskostnader på samme mate som avgiftene til SKI (se avsnilt 7.2).

Tabell 7.2	Budsjett for SSI (lapende millioner SEK).
Är	Totalbudsjett	Inntekter fra kraftselskapene
		Avgifter for konsesjon og tilsyn	Avgifter for beredskap
1976/77 1977/78 1978/79 1979/80	10,5 12,1 15,0 16,9	1,4 1,8 2,3 2,6	0,2 0,2 0,2 0,3

7.4      Andre instanser

1 tillegg til alomenergiloven og strålevernsloven, reguleres virksomheten ved kjernetekniske anlegg også gjennom andre lever, og herigjennom berares også flere andre myndigheter og organisasjoner. De viktigste lover uienom alomenergiloven og strålevernsloven, er miljavernloven, arbeider-vernloven, bygningsloven og vilkårsloven. De tilsvarende tilsynsmyndig-heter er Statens naturvårdsverk. Arbetarskyddsstyrelsen og, for de to siste, regjeringen.

Dessuien er en rekke andre inslanser involvert ved konsesjonsbehand-lingen farst og fremst som remissinstanser til SKI. De vikfigste eksempler er Statens naturvårdsverk. Statens planverk, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, den berarte länsstyrelsen og fiskeristyrelsen.

Samtlige av disse myndigheter og organisasjoner er opprettet for andre oppgaver, og for ingen av dem utgjar behandling av kjernekraftsparsmål noen vesentlig innsats. En naermere studie av den virklige kostnad for disse instanser (som ikke dekkes av kraftselskapene) er ikke gjennomfart, men kostnadene er trolig helt marginale og uten betydning i denne sammenheng.

7.5      Referanser

Personer kontaktet i Statens kärnkraftinspektion: Avdelingsdirektar Christian Gräslund Siv.ing. Jan Mattson

Personer kontaktet i Statens strålskyddsinstitut: Avdelingsdirektar Cari Gösta Hasse

Litteratur:

Offentliga och privata kostnader t. o. m. år 1977 för kärnkraftsulbyggnaden i Sverige. PM Dnr 850/1978.07.16, utarbeidet av Ulla-Britt Larsson, Riksdagens Upplysningstjänst.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 467

Statens kärnkraftinspektions anslagsframställning för budgetåret 1979/80. Ref. nr. Dnr A.2.1-1717/78.

Reaktorsäkerhetsstudie. Statens Kärnkraftinspektion, 30. juni, 1977.

Kärnkraften, människan och säkerhelen. Bo Lindell, Sven Löfveberg, 1972. (Kapittel 9, 10, 11, 12).

8   Fremtidig forskning og utvikling

8.1     Generelt

Den fremtidige forskning og utvikling (FoU) i förbindelse med det svenske kjernekraftprogrammet vil i hovedsak omfalte oppgaver innenfor reaklorsikkerhet og brenselssyklusen, inklusive avfallshåndlering. Kostnadene förbundet med denne FoU-virksomheten vil bli dekket ved direkte bevilgede, ståtlige midler, samt avgifter innbetall av kraftselskapene.

Kraftselskapenes FoU-kostnader er i denne utredningen i hovedsak medialt under driftskostnadene for anleggene, (kapittel 4). 1 tillegg vil kraftselskapene finansiere FoU knyttet til avfallshåndteringen genom be-laling av fremtidige deponeringstjenester. Dette er medtatt i beregningen av brenselskostnadene, (kapittel 5). Anvendelsen av kraftselskapenes FoU-midler styres hovedsakelig gjennom FoU-programmene til Statens Kämkraftinspektion (SKI), (kapittel 7) og Svensk Kärnbränsleförsörjning (SKBF).

Leveranderens eventuelle fremtidige FoU-kostnader er förutsatt medialt i anleggskoslnadene, (kapittel 3).

1 dette kapittel er del således bare de ståtlige bevilgninger til FoU som eventuell kan medtas og belästes kraftproduksjonen fra kjernekraftverkene i det svenske programmet.

8.2     Ståtlige FoU-midler for perioden 1978/79-1980/81

Studsvik Energiteknik AB er statens starste samlede ressurs for energiteknisk FoU, spesiell innenfor kjerneteknologien. De ståtlige FoU-mid-lene for kommende år er hovedsakelig förutsatt bmkl lil driften av R2-reaklorn i Studsvik, til driften av sentrallaboraloriet, lil håndtering av radioaktivt avfall og til oppreltholdelse av den kjernetekniske virksomhet i Studsvik som er knyttet til det svenske lettvannsreaktor-programmet. Det er foravrig avsatt midler til arbeid med ikke-nukleaert brensel og generell varmeleknikk, lil långsiktig forskning som blant annet inkluderer driften av biblioteket (svenske hovedbibliotek for energilitteratur) og til drift og vedlikehold av laboratorier og installasjoner i Studsvik.

Budsjetler for de naermeste år for driften ved Sludsvik Energiteknik AB er vist nedenfor i mill. SEK lapende pengeverdi, (Prop. 1977/78: 110 - s. 165):

Beregnet statsanslag, mill. SEK
1978/79 1978/79-1980/81

26,3	78,0
2,5	6,0
5,0	17,0
12,2	39,0

1. Kjemeteknisk virksomhet

2. Ikke-nukleaert brensel og varmeleknikk

3. Långsiktig forskning m. m.

4. Förvaltning av anleggene

46,0 140,0

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet 468

Ifalge ScP's vurdering er det bare midlene foreslått under post 1, "Kjer-neteknisk virksomhet", og vel 50% av post 3 og 4 som bar belästes lettvannsreaktor-programmet og gi et kostnadstillegg i kWh-prisen.

På basis av denne vurdering vil falgende belap (i lapende pengeverdi) inngå i kostnadsberegningen:

Mill. SEK

1978/79 1978/79-1980/81

Kjemeteknisk virksomhet 26,3 78,0

Långsiktig forskning m. m. (kjernekraft) og

förvaltning av anlegg (kjernekraft) 9,7 32,0

36,0 110,0

Tabellen viser at statens bidrag lil FoU i förbindelse med del svenske lettvannsreaktor-programmet i lapende pengeverdi er ca. 36 mill. SEK/år frem til 1980/81. Dette vil opprellholde FoU-virksomheten på et tilnaermet konstant nivå i de naermeste år.

8.3      Ståtlige FoU-midler for perioden frem til år 2000

For perioden frem til år 2000 er det antatt at de ståtlige bevilgninger lil FoU innen det svenske kjernekraftprogrammet vil vaere av en slik starrelse at 1978/79-nivået i arbeidet opprellholdes, dvs. den målsetning som ligger i budsjett-tallene for årene frem lil 1981 viderefares. I de videre beregninger har ScP således förutsatt et konstant statlig bidrag på 36 mill. SEK/år i fast kroneverdi (desember 1978). Bevilgningene vil kunne opprellholde den sikkerhets-relaterte FoU-virksomhet og del kompetansenivå som er nadvendig for å bistå myndighelene med assislanse for gjennomfaring av lisensieringsberegninger, sikkerhelsanalyser og lapende kontroll. De oven-nevnte midler forutsetter at FoU-arbeidel er begrenset til det nåvaerende lettvannsreaktor-programmet.

8.4 FoU-midler og kraftproduksjonskostnader

Med en åriig kostnad for FoU på 36 mill. SEK (desember 1978), fordelt på den beregnede kraftproduksjon frem til år 2000, (se kapittel 4) blir den eventuelle åkningen i kraftproduksjonsprisen som falge av FoU:

for 1978: 0,16 are/kWh

frem lil 1985 synkende lil: 0,07 are/kWh

og frem lil 2000 konstant: 0,07 are/kWh

En oppreltholdelse av 1978-nivåel i slallig finansiert FoU for del svenske lettvannsprogrammet frem til år 2000 kan virke noe hayt anslått, de kraftselskapene etterhvert vil överta store deler av FoU-koslnadene. Saeriig om en forulselter at det ikke skal bygges flere nye lettvannsreaktorer i Sverige, vil antageisen vaere noe urealistisk. Men som en ser av tallene ovenfor, gir likevel ikke disse hayt ansiåtte FoU-kostnadene et vesentlig bidrag til kraflprisen eller 1985.

8.5 Referanser

Energiforskning. Regeringens proposiiion 1977/78: 110. Program för forskning och utveckling inom energiområdet.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8   Industridepartementet 469

9   0vrige kostnader

De kostnader som tillegg til investeringene i det kommersielle programmet er nedlagt i kjernekraflområdet, utgjares i farste rekke av ståtlige kostnader til forskning og utvikling (FoU) i förbindelse med kjernekraftens introduksjon i Sverige.

Kraftselskapenes egne utviklingskostnader er i den foreliggende beregning medtatt enten som en investering i anlegg eller belastet driften av de kommersielle kjernekraftverkene.

Kostnaden for den utviklingsvirksomhel som er utfart hos leveranda-rene antas å vaere inkludert i kostnaden for den leverte utmstning.

En sammenstilling av de nedlagte kostnadene innen kjernekraflområdet frem till 1. januar 1978, har blitt utfart av Ulla Britt Larsson, Riksdagens Upplysningstjänst i PM. 1978.07.16, Dnr 850/1978. I falge denne kilde, der kostnaden er presentert i fast pengeverdi desember 1977 består de histori-ske kostnader til FoU av falgende poster:

mill.  SEK

mill.  SEK

AB Atomenergi	4760
Vattenfall (Marviken, Ågesta)	1170
Ranstadsverket	190
Aksjer og tilskudd ASEA-ATOM	260
Intemasjonelt atomenergisamarbeide	135
Statens geologiske undersökning	45
Energiforskning, kjernekraft	90
Delegasjonen for atomenergifrågor/
Statens Kärnkraftinspektion	10
	6660

I lapende pengeverdi utgjar belapet 3096 mill. SEK. Oppdatert med tilsvarende ulgifter for 1978 på ca. 50 mill. SEK., og omregnet til fasl pengeverdi desember 1978, fås en samlet FoU-kostnad på 7200 mill. SEK.

Ikke inkludert er kostnader fra andre ståtlige institusjoner og myndigheter enn de som er nevnt i ovenslående tabell. Disse belapene kan dog antas vaere små i forhold til det totale belapet. Når det gjelder de medlatte kostnadspostene, kan noen kommentarer gjares.

Kostnadene for Ågesta inngår i AB Atomenergi samt i Vattenfalls kostnader. Delte kraftverk produserte under sin driftsperiode 341 Gwh el og 1770 Gwh värme, noe som bar tilgoderegnes i kalkylen.

Uranprospektering samt virksomheten i Kvarntorp og Ranstad bar ikke i sin helhet beläste det svenske reaktorprogrammet, men også bedammes i förbindelse med en mulig uranbrytning for eksport.

Når det gjelder Marviken, bar den anferte kostnaden reduseres med bl. a. verdien av tungtvannet, (salgsinntekt ved avvikling). Videre inngår renter under byggetiden både i Vattenfalls og AB Atomenergis andel av Marviken-kostnadene. Denne rente bar reduseres for å tilpasses det rentenivå som benyttes i foreliggende utredning, (4 %).

Tilsammen kan disse poster utgjare vel 400 mill. SEK i pengeverdi desember 1978.

Den samlede nedlagte ståtlige kostnad i forskning og utvikling blir således 6800 mill. SEK i fast pengeverdi desember 1978. Dersom dette belap i sin helhet skal beläste det svenske kjernekraftprogram som er forutsatt i denne studie, vil det lede til en åkning i kostnaden pr. kWh i el produsert i kjemekraftverk på ca. 0,8 are (aUernativt 0,5 are dersom ingen real-renteavkastning kreves).

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.8    Industridepartementet 470

Det bar dog bemerkes at den nedlagte forskningsinnsatsen også bar slås ut på de eksporterte kjernekraft-komponenter og -anlegg. Dette vil i farste rekke gjelde de to kjemekraftverk som er solgt til Finland.

En stor del av de ståtlige FoU-kostnadene er nedlagt i anlegg og virk-somheier som bare i lilen omfatning har utgjort en fomtsetning for det kommersielle lettvannsreaktorprogrammel i Sverige. Det grunnleggende utviklingsarbeidet på lettvannsreaktorer ble i hovedsak gjennomfart i USA.

De kostnader som er nedlagt i den såkalte svenske kjernekraftlinjen, har på den annen side gitt brede teknologiske og teoretiske kunnskaper innen mange disipliner, også utenfor kjernekraflområdet.

De kostnader som er mest relevante for det kommersielle programmet, er knyttet til investering og drift av eksperimentelle ressurser i Studsvik, farst og fremst R2-reakloren. Hertil kommer tilskudd til ASEA-ATOM og til intemasjonalt alomenergi-samarbeid, samt de hisloriske kostnadene for DFA og SKI. En detaljert granskning av hvilke av disse kostnader som bar belästes den svenske kjernekraftproduksjonen, ligger utenfor den foreliggende utrednings ramme. ScP anser dog al den maksimall oppgår fil 2000 mill. SEK i fast pengeverdi desember 1978. Delte leder til el kostnadsbidrag på ca. 0,2 are/kWh.

En kostnadsprognose for et ferdig bygget Oskarshamn 3 (03) er vist i kapittel 3. Da det ikke foreligger noen endelig avgjarelse vedrarende fullfarelsen eller avviklingen av delte verket, er 03 ikke lätt med i kost-nadsberegningene.

10   Konklusjon

Den kostnadsanalyse som er gjennomfart viser al ved de gitte forutsetninger bar elektrisitet produsert i de svenske kjernekraftverkene belästes med en samlet kostnad på 7,7 are/kWh i 1978 stigende til 10,5 are/kWh i år 2000. Av denne kostnad utgjar ca. 0,3 are/kWh slike tidligere nedlagte og förutsatte fremtidige ståtlige FoU-kostnader som etter ScP's vurdering kan vaere relevante for del nåvaerende svenske kjernekraftprogrammet. 0vrige koslnader representerer de reelle utgifter som påfares kraftselskapene ved bygging, drift og avvikling av kjernekraftverkene, inklusive avfallsdepo-neringen.

En sammenstilling av de vurderte delbidragene til den samlede kostnaden er vist i tabell 10.1. De kostnader som ble gilt ovenfor refererer seg til Alternativ I (opparbeiding) som blir marginell billigere enn Altemativ 2 (direkte deponenng). Av de totale kostnadene for Alt. 1 utgjar de fremtidige nettokostnader knyttet til utbrent brensel og avvikling av kraftverkene 0,4 are/kWh. Delte relativt lave lall er delvis en falge av en konsekvent anvending av 4 % kalkylerente hvilket for fremtidige kostnader leder til lave nåverdier. Dersom ingen rente påfares blir de tilsvarende kostnadene 0,7 are/kWh i 1978 synkende til 0,3 are/kWh i år 2000.

Et tilsvarende O % rente-altemaliv gjennomfart for hele kostnadsanalysen leder til en total kostnad på ca. 6,7 ere/kWh stigende til 8,6 are/kWh i år 2000, se tabell 10.2.

Den enkeltfaktor som sterkest påvirker den fremtidige kostnaden er uranprisen. Det intervall hay-lav uranpris som er eslimert i rapporten vil lede til al totalkostnaden varierer innen et intervall på 1,7 are/kWh. Den

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.8   Industridepartementet

471

samme spredning i uranprisen vil for All. 2 gi et starre utslag, variasjonsin-tervallel blir ca. 2,3 are/kWh på den totale kostnaden. Disse lallene gjelder år 2000, for tidligere år er alle differanser lavere.

Driftskostnaden gir også et stort bidrag til den totale kostnad. Stor usikkerhet er tilknyttet denne kostnadsposten ettersom den er en funksjon av så mange komplekse, fremtidige forhold. Erfaringene tilsier imidlertid at driftskostnadene ofte har vxn for lavt anslått.

Anleggskostnaden er i middel relativt lav, men det er en relativ stor spredning mellom de forskjellige kjernekraftverkene. Hovediendensen er at de tidligere verkene har en lavere kostnad i fast pengeverdi enn de senere. Mens anleggskostnaden pr. kWh i 1990 i middel er 3,0 are/kWh har F3 en anleggskostnad på ca. 4,9 are/kWh hvilket leder til en lolal kostnad for F3 på omkring 11,5 are/kWh, sammenlignet med middelverdien 9,6 are/ kWh. Innvirkningen av F3 på spesifikk driftskostnad og deponeringskostnad etc. er da ikke vurdert.

Ved de relativt lave felles-poster for historisk FoU som er benyitet i denne utredning blir kostnads-effekten av et tilkommende verk mer avhengig av anleggskostnadens utvikling enn av disse fellesposler.

En altemativt mate å studere kostnadsbiidet for fremtiden er å bare vurdere de koslnadsbidrag som ligger fremfor oss i tiden.

Det leder da til att de hisloriske FoU kostnadene liksom de nedlagte anleggskoslnadene försvinner fra kalkylen.

Dette gir da en middel-koslnad omkring 5,3 are/kWh i 1978 stigende lil 7,8 are/kWh år 2000, som representerer en farste approksimasjon av kostnaden for å generere 1 kWh i et ferdigbygget anlegg.

Tabell 10.1 Total kostnad are pr. kWh, 4 % rente (SEK des. 1978)

	1978	1985  .	1990	2000
Anlegg	2,24	3,06	2,99	2,45
Drift	2,71	2,80	2,90	3,30
Brensel        Alt. 1	2,36	3,32	3,41	4,42
Alt. 2	2,36	3,32	3,66	4,66
Avvikling	0,03	0,03	0,03	0,02
Fremtidig FoU	0,16	0,07	0,07	0,07
Historisk FoU	0,20	0,20	0,20	0,20
Total kostnad    Alt. 1	7,70	9,48	9,60	10,46
Alt. 2	7,70	9,48	9,85	10,70
TabeU 10.2 Total kostnad are	pr. kWh,	0 % rente (SEK des. 1978)
	1978	1985	1990	2000
Anlegg	1,25	1,69	1,65	1,35
Drift	2,71	2,80	2,90	3,30
Brensel       Alt. 1	2,21	2,85	2,79	3,59
All. 2	2,48	3,12	3,39	4,19
Avvikling	0,17	0,15	0,15	0,10
Fremtidig FoU	0,16	0,07	0,07	0,07
Historisk FoU	0,20	0,20	0,20	0,20
Total kostnad    Alt. 1	6,70	7,76	7,76	8,61
Alt. 2	6,97	8,03	8,36	9,21

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.9    Industridepartementet 473

Bilaga 1.9

Värmeöverföring från kärnkraftverk

Sammanfattning av rapporter från statens vattenfallsverk och Sydkraft AB

Innehåll

1 Inledning ........................................................ 474

2 Värme från Barsebäck till Malmö/Lund   ................. 474

3 Värme från Forsmark till Uppsala/Stockholm  .......... 477

4 Värme från Ringhals till Göteborg   ....................... 480

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.9   Industridepartementet 474

Värmeöverföring från kärnkraftverk

1   Inledning

Energikommissionen såg i sitt betänkande (SOU 1978:17) Energi positivt på möjligheterna att förse Malmö/Lund, Göteborg och Uppsala/Stockholm med fjärröverförd värme från resp. Barsebäck, Ringhals och Forsmark. Kommissionen förordade all frågan skulle utredas.

I regeringsbeslut den 11 maj 1978 fick statens vattenfallsverk i uppdrag att redovisa vilken utredningsverksamhet hos berörda parter som genomförts, pågår och planeras i denna fråga. Valtenfallsverket redovisade resultatet i en skrivelse den 22 juni 1978.

Sydkraft har därefter delgett industridepartementet en utredning om den framtida Qärrvärmeproduktionen i Malmö/Lund-området, utredningsetapp 3, dalerad den 24 augusti 1978.

Statens vattenfallsverk ingav den 5 oktober 1978 en rapport avseende kärnkraflvärme från Forsmark till Uppsala och Storstockholm och vidare den 11 oktober 1978 en rapport avseende kärnkraflvärme från Ringhals till Göteborg.

I det följande refereras kortfattat de inkomna utredningarna.

2   Värme från Barsebäck till Malmö/Lund

Avtappning av värme från Barsebäck har varit föremål för utredning inom det s. k. Sydvärmeprojektet sedan flera år tillbaka. I Sydvärmegmp-pen ingår Sydkraft och berörda kommuner. Till en böljan var endasl värmeöverföring från ett tredje block i Barsebäck aktuell. Utredningsresultat redovisades i två etapper år 1975 resp. 1977.1 den senasle ekonomiska översynen av detta projekt - med tillämpning av samma kalkylfömt-sätiningar som energikommissionen använt - visade sig en värmeöverföring från Barsebäck 3 till Malmö/Lund bli lönsam redan vid oljepriset 125 kr./ton (nuvarande pris 400-450 kr./lon).

Tidigare bedömdes en värmeavtappning från de befintUga blocken 1 och 2 vara orealistisk. Nya tekniska lösningar har ändrat denna bedömning. Utredningsetapp 3, som presenterades i augusti 1978, behandlar därför denna möjlighel.

Kalkylförutsättningarna har hämtats från energikommissionens belänkande. Detta innebär bl. a. att man räknar med en real kalkylränta på 4%. Priset på råolja beräknas stiga med 89% fram till år 2000. Motsvarande siffror för kol och kärnbränsle är 83 resp. 65 %.

Utredningen har i huvudsak erhållit kraftverkskostnader från preliminära koslnadsberäkningar avseende lilllänkta verkliga anläggningar. En jäm-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.9   Industridepartementet 475

förelse har gjorts med de av energikommissionen använda kostnadema, varvid konstaterats att föreliggande skillnader i stort kan förklaras av de speciella lokala förutsällniiigama.

Förprojektering av ombyggnaden i Barsebäck samt hetvattenledningen därifrån pågår. Innan del slutgiltiga förläggningssättet för hetvattenledningen kan fastläggas fordras ytteriigare stora projekteringsinsatser. Eftersom ledningens föriäggningssätt i hög grad påverkar kosinaderna för projektet, har i utredningen räknats med de båda ytteriighetsfallen helt ovanjords- resp. helt underjordsföriagd ledning. Kostnaden är i 1978 års penningvärde beräknad till 500 milj. kr. totalt för kraflverksombyggnad och ovanjordsförlagd ledning. Vid underjordsförläggning ökar kostnaden med ca 200 milj. kr.

Alla kostnader är omräknade till penningvärdet maj 1978.

1 utredningen har studerats tre olika alternativ för att täcka värmebehovet i Malmö och Lund:

Altemativ O - utbyggnad av enbart kol- och oljeeldade hetvattencentraler i Lund och Malmö.

Altemativ 1 - utbyggnad av kol- och oljeeldade krafivärmeverk och hetvaitencentraler i opfimal kombination i såväl Lund som Malmö.

Altemativ 2 - ombyggnad av aggregaten 1 och 2 i Barsebäck samt uibyggnad av en hetvattenledning Barsebäck-Lund/Malmö. I Lund och Malmö kompletteras med hetvattencentraler för reservändamål.

De av det ökade värmebehovet orsakade utbyggnaderna ger olika bidrag till elproduktionssyslemel i de olika altemativen. Elsystemet måste därför kompletteras för att man skall få full jämförbarhet med avseende på både el- och värmeproduktion.

I utredningen förutsätts atl erforderlig tillsatsutbyggnad och tillsatsproduktion kan erhållas genom utbyggnad av ny kärnkraft och gasturbinkraft i optimal kombination. Dock undersöks även vad konsekvenserna blir om kolkondens måste byggas i stället för kärnkraft.

I altemativen O (enbart hetvattencentraler) erfordras komplettering med 150 MW kämkraft år 1984 och ytteriigare 120 MW i perioden 1985-1990.1 alternativen 1 (utbyggnad av både kraftvärmeverk och hetvaitencentraler) behövs ingen komplettering med kärnkraft. I altemativ 2 (värmeleverans från Barsebäck) behövs 450 MW kämkraft år 1984 och ytteriigare 120 MW i perioden 1985-1990. Efter dylik komplettering är de tre altemativen fullt likvärdiga vad avser värmeproduktion och elenerg/produktion. Anledningen lill det stora kärnkrafttillskottel i alternativ 2 är alt även bortfallande el från de befintliga kraftvärmeverken i Malmö förutsätts ersatta med kärnkraft. För att göra alternativen likvärdiga även avseende behovet av el-effekt fordras ytteriigare anpassning med toppeffekt, här räknat som gasturbiner.

Efter nuvärdesberäkning av samtliga altemativberoende kostnader erhålles följande differenser mellan alternativen (1978 års penningvärde):

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.9   Industridepartementet 476

Nuvärdesdififerenser (milj. kr.)	Förläggning av Ovan jord	hetvattenledning Underjord
Merkostnad för alt. 0 jämfört med alt. 1 Merkostnad för alt. 1 jämfört med alt. 2 Merkostnad för alt. 0 jämfört med alt. 2	720 1150 1870	720 980 1700

Vid variation av fömtsättningama påverkas resultatet enligt följande:

1. Om erforderlig tillsatsutbyggnad och tillsatsproduktion utgörs av kol-kondens i stället för kärakraft, vilket belyser förhållandena om ny kärakraft inte får byggas, blir altemativ 1, dvs. utbyggnad av kraftvärmeverk, fördelaktigast. Resultatet för alternativ 1 blir då 360 milj. kr. bättre än för altemativ 2 vid ovanjordsförläggning och 530 milj. kr. bättre vid underjordsförläggning. Ombyggnad av Barsebäck 1 och 2 bör alltså enligt utredningen inte göras i händelse av stopp för vidare kärnkraftutbyggnad.

2. Med oförändrad readprisutveckling för bränslen men med 25% lägre bränsleprisnivå ändras nuvärdesdifferenseraa så att vid ovanjordsförläggning.

altemativ 1 blir ca   530 milj. kr. bättre än altemativ O alternativ 2 blir ca   680 milj. kr. bättre än alteraativ 1 alternativ 2 blir ca 1210 milj. kr. bättre än alteraativ 0. En sänkning av bränslepriserna med 25 % innebär alltså ingen förändring av alternativens inbördes rangordning vad avser ekonomi.

3. För att alternativen 1 och 2 skall bli ekonomiskt likvärdiga fordras en sänkning av bränsleprisnivån med ca 60%. Detta skulle t.ex. betyda ett oljepris i år på ca 200 kr./ton att jämföra med nuvarande pris på 400-450 kr./ton. För att alternativen O och 2 skall bli likvärdiga fordras ännu lägre bränslepris svarande mot en nivåsänkning om ca 75 %.

4. Om realpriset för bränsle antas konstant och lika med de för stadium år 1978 antagna prisema under hela 25-årsperioden 1984-2008 minskar differensen mellan alternativ 1 och alternativ 2 från 1 150 milj. kr. (ovan-jordsföriäggning) resp. 980 milj. kr. (underjordsförläggning) till ca 400 resp. 230 milj. kr. Barsebäcksombyggnaden ger alltså trots denna låga realprisnivå bästa resultat.

5.  En ökning av kalkylräntan från 4 % till 5 % minskar differensen mellan
alternativ I och altemativ 2 från 1150 till ca 900 milj. kr. vid ovanjordsför
läggning av hetvattenledningen.

Följande tabell visar merförbrukningen av bränsle (tusen ton/år) för alternativ O och 1 jämfört med alternativ 2.

		Alt. 0	Alt. 1
1984	Olja Kol	288 126	41 644
1990	Olja Kol	234 228	22 742
2002	Olja Kol	189 297	3 797

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.9    Industridepartementet 477

Utredningen utmynnar i följande slutsatser.

"Med de i utredningen redovisade förutsättningama, vilka i allt väsentligt överensstämmer med energikommissionens antaganden, ger den företagsekonomiska analysen ett klart utslag till fördel för alternativet med värmeleverans från Barsebäck. Man torde därför våga dra den slutsatsen, att detla är den lösning man bör arbeta vidare på. En genomförd finansieringsanalys och en utredning om projektets samhällsekonomiska konsekvenser styrker denna slutsats. En förutsättning för projektets lönsamhet är emellertid att elenergibortfallet vid värmeavtappning i Barsebäck kan ersältas med ny kämkraft.

Vid stopp för vidare kärnkraftutbyggnad bör i stället det ökade värmebehovet i Malmö och Lund täckas genom utbyggnad av kraft värme verk. 1 denna utredning har i kraftvärmealteraativet i första hand räknats med utbyggnader i både Malmö och Lund. Emellertid kan en utbyggnad enbart i Malmö, som då kombineras med en hetvattenledning till Lund, vara att föredra säväl ur ekonomisk synpunkt som ur miljösynpunkt om bränslet blir kol. Med ett stort kraftvärmeverk i Malmö kan kolhanleringen centraliseras till en plals och dessutom lorde rökgasreningen kunna göras effeklivare i en stor anläggning."

3   Värme från Forsmark till Uppsala/Stockholm

Frågan om försörjning av Storstockholms fjärrvärmenät med värme från kärnkraftverk har utretts i olika omgångar med böljan år 1971 i regi av Stockholms Kraft AB (SKG), ägt av statens vattenfallsverk och Stockholms Energiverk. SKG:s senaste utredning färdigställdes i början av år 1977. Den visade alt i jämförelse med Forsmark var ett kärnkraftvärmeverk på Södertörn ca 140 milj. kr./år billigare. Vid jämförelse mellan kärnkraflvärme och oljebaserad värmeproduktion var kärnkraflvärme endasl all föredra om kärnkraftutbyggnaden inte begränsades av politiska beslul.

Den nu aktuella utredningen har genomförts i samarbete mellan vatienfallsverkel, Storstockholms Energi AB (STOSEB) och Uppsala kraflvärme AB.

1 ulredningen undersöks hur värmebehovet i Storstockholm och Uppsala kan tillgodoses antingen genom fortsatt utbyggnad av krafivärmeverk och hetvaitencentraler eldade med fossila bränslen eller genom att en väsenilig del av värmebehovet täcks genom överföring av hetvatten från Forsmark.

Elproduktionen i krafivärmeverken i regionen blir olika i de olika alternativen och elproduktionen i Forsmark minskar vid värmeuttag. Därför måste även vissa elkvanlileter värderas. Kraftvärderingen är beroende av kraftsystemets uppbyggnad och elbelasining. Två alternativa värderingar

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.9   Industridepartementet 478

har studerats. Vid den låga kraftvärderingen fömtsätts att elbortfallet i huvudsak ersätts av ny kämkraft eller andra kraftslag med motsvarande kostnadskarakleristik medan den höga kraftvärderingen förutsätier att kärnkraftutbyggnaden begränsas till 11 block och att elbortfallet i huvudsak ersätts med kolkondens.

Vid den låga kraftvärderingen studeras följande altemativ:

1.   Kämkraftvärmealternativ; Forsmark 3 och 4 eller 1, 2 och 3 i kraft-
värmeutförande

Från blocken i Forsmark avtappas lillsammans 2000 MW och överförs med hetvaltenledningar till Uppsala och Storstockholm. De nya anläggningarna kompletteras med utbyggnad av lokala hetvaitencentraler och drivs i samverkan med befinlliga anläggningar inkl. kraftvärmeverket i Botkyrka (Fittja 1). Storleken av värmeuttaget från Forsmark överensstämmer med vad som bedöms lämpligt i tidigare utredning.

2.   Fossilbränslebaserat altemativ; alla block i Forsmark i kondensutfö
rande

Nya kraft v ärmeblock byggs i Stockholm. Utbyggnaderna kompletteras med hetvattencentraler. Alternativets omfattning överensstämmer med bästa fossilbränslebaserade altemativ enligt tidigare utredning.

Vid den höga kraftvärderingen studeras följande alteraativ:

3.   Kämkraftvärmealternativ; Forsmark 1, 2 och 3 i kraftvärmeutfö-
rande

Från blocken 1, 2 och 3 i Forsmark avtappas lillsammans 2000 MW och överförs med hetvattenledningar till Uppsala och Storstockholm. De nya anläggningarna kompletteras med utbyggnad av lokala hetvattencentraler och drivs i samverkan med befintliga anläggningar inkl. Fittja 1.

4.   Fossilbränslebaserat altemativ; Forsmark 1, 2 och 3 i kondensutfö
rande

Omfattningen överensstämmer med vad som angivits ovan. Kosinaden blir dock ändrad till följd av en annan elvärdering. Liksom ovan förutsätts att Forsmark 3 färdigställs som kondensblock.

5.   Fossilbränslebaserat alternativ; Forsmark 3 fullföljs ej. Forsmark I
och 2 i kondensutförande

Fossilbränslebaserat alteraativ med samma fossileldade anläggningar som angivits ovan. Vidare förutsätts alt Forsmark 3 inte fullföljs.

Kalkylförutsåttnlngarna har i likhel med Barsebäcksutredningen hämtats från energikommisionens betänkande. Två altemativa reala kalkylräntor redovisas, nämligen 4 och 10%.

De uppskattade ombyggnadskostnadema exkl. räntor under byggnadstiden och i prisnivå våren 1978 är ca 600 milj. kr. för block 1 och 2 tillsammans samt ca 300 milj. kr. för block 3. Totalkostnaden för block 4 påverkas ej av den ändrade utformningen.

1 ett altemativ fordras att hänsyn las till totala kostnaden för aU fullfölja uibyggnaden av Forsmark 3 eller till kostnaden för att inte fullfölja Fors-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.9   Industridepartementet

479

mark 3. Dessa kostnader exkl. räntor under byggnadstiden och i prisnivå våren 1978 är beräknade till 4000 milj. kr. vid fullföljande av block 3 utan avtappning resp. till 1 900 milj. kr. om block 3 inte fullföljs. I kostnadema ingår redan nedlagt kapital om ca 600 milj. kr. för block 3.

Det totala investeringsbehovet för hetvattenledningen från Forsmark uppgår till ca 2 500 milj. kr. i 1978 års prisnivå exkl. räntor under byggnadstiden.

Erforderiig tid från projekteringen av ledning samt om- och tillbyggnader av kämkraftblocken i Forsmark till leverans av hetvatten har bedömts till ca 8 år. Projekteringsarbetet beräknas ta ca 18 månader och är avsett att ligga till gmnd för ett slufligt ställningstagande beträffande projektets genomförande.

Framtagna kostnadsberäkningar etc. har fömtsatt att leverans av hetvatten skall kunna ske med början under år 1987.

Resultatet uttryckt som alteraativskiljande kostnad för den betraktade perioden diskonterad till år 1987 (milj. kr. i 1978 års penningvärde) redovisas i nedanstående tabell.

Merkostnad (+) resp. mindrekostnad (-) för

Låg kraftvärdering (= kärnkraft byggs)

Hög kraftvärdering (= kämkraft byggs ej)

4% realränta

10% 4%

realränta     realränta

10% realränta

fossilaltemativet jämfört med värmeavtappning från F3 och F4

fossilaltemativet jämfört med värmeavtappning från Fl,F2ochF3

fossilaltemativet (F3 byggs ej) jämfört med värmeavtappning frånFl,F2ochF3

+ 5700

+4300

-   700

-1900 -1900 -4600

-1900

+4600

Den sista raden i tabellen visar utfallet om man som villkor för att fullfölja Forsmark 3 ställer värmeavtappning. I detta fall antas således alternativet med kondensutförande inte existera. Man finner då att vinsten av en utbyggnad blir 4600 milj. kr. vid den lägre räntenivån, medan det vid den högre räntenivån i stället uppstår en förlust på 1900 milj. kr.

Om Forsmark 3 får fullföljas oberoende av utförandet, dvs. värmeavtappning eller kondensutförande kan väljas fritt, är värmeavtappning lönsam endast vid den låga kraftvärderingen och den låga räntenivån.

Vad beträffar förbmkningen av fossila bränslen visar utredningen följande:

- I produktionssystem med lågt kraftvärde sparas ca 0,8 Mtoe' olja och 0,5 Mtoe kol genom värmeuttag i Forsmark.

- I produktionssystem med högt kraftvärde och om Forsmark 3 får

' Mtoe = milj. ton oljeekvivalenter

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.9   Industridepartementet 480

byggas antingen för värmeavtappning eller som kondensblock medför vär-meavtappningsaltemativet en besparing av ca 0,8 Mtoe olja och en ökad förbmkning av ca 0,8 Mtoe kol jämfört med fossilaltemativet.

- Om i produktionssystemet med högt kraftvärde Forsmark 3 endast får fullföljas om värmeuttag kommer till stånd sparas ca 0,8 Mloe olja och ca 0,6 Mtoe kol.

Värmeöverföring från Forsmark beräknas överslagsmässigt medföra en sysselsättningsökning på drygt 15000 manår.

I utredningen sammanfattas slutsatserna beträffande bränslebesparing och ekonomi för kämkraftvärmealternativen jämfört med fossilaltemati-ven schematiskt på följande sätl:

Ekonomi Bränslebesparing

Räntenivå

Låg Hög

Låg kraflvärdering Mycket god    Likvärdig       Stor

Hög kraflvärdering

Forskark 3 får fullföljas

oberoende av utförande Dålig Mycket dålig Enbart lokalt

Forsmark 3 fär fullföljas endast

om värmeavtappning kommer till

stånd Mycket god   Dålig Stor

I ulredningen anförs vidare att kärnkraftvärmealtemativet innebär ett inslag av ny oprövad teknik både beiräffande turbiner och fjärrvärmeöverföring. En försämring av tillgängligheten skulle med hänsyn lill projektets storiek kunna ge ett inte obetydligt ekonomiskt utslag. Detta tillsammans med den stora investering som erfordras i ett enda projekt ger naturligtvis ett visst risktagande som ej kunnat kvaniifieras i lönsamhetsbedömningen.

Sammanfattningsvis visar resullalen att kärnkraftvärmealtemativet, förutom en betydande oljebesparing, kan ge en sådan lönsamhet att fortsatta och mer noggranna undersökningar om både tekniskt genomförande och ekonomisk lönsamhet är motiverade.

4   Värme från Ringhals till Göteborg

Frågan om överföring av värme från kärnkraftvärmeverk till Göteborg har varit föremål för utredning sedan år 1968 i samarbete mellan energiverken i Göteborg och valtenfallsverket. Till en böljan undersöktes konsekvensema av en lokalisering av ett kärnkraftvärmeverk i eller nära Göteborg, Ett sådant befanns då lönsamt på ett avstånd upp till 25 km från centmm. Sedan år 1974 har utredningama gällt vänneöverföring från Ringhals.

F. n. pågår en studie där man jämför ett fossileldat kraftvärmeverk i

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.9   Industridepartementet 481

Göteborg med värmeöverföring från block 3 och 4 i Ringhals. 1 det följande refereras en lägesrapport från denna studie. F. n. kan endast en begränsad redovisning av resultatet göras. Det pågår även studier av värmetransport med fartyg och av ett alternativ med värmereaktor (Secure) i Göteborg.

1 lägesrapporten refereras tre olika alternativ för att täcka värmebehovet i Göteborg:

Altemativ a - utbyggnad av enbart hetvattencentraler.

Altemativ b - värme från Ringhals.

Ett eller två block i Ringhals ombyggs för värmeleverans. 1 utredningen räknas med olika underalternativ för värmeeffekten från block 3 och/eller block 4. Värmeeffekten överförs med hetvattenledning lill Göteborg. Dessulom krävs sammanbindande hetvaltenledningar i Göleborg och en kompletterande utbyggnad av hetvaitencentraler.

Alternafiv c - fossileldat krafivärmeverk i Göteborg.

En ny koleldad station, som fömtsätts få ett eller två moitrycksblock ä 200 MW el och 330 MW värme, studeras. Alternativt undersöks en oljeeldad station med ett eller två block av samma storlek. Sammanbindningsledningar och hetvattencentraler tillkommer.

Kalkylfömlsätlningarna har i likhel med övriga här refererade utredningar hämtats från energikommissionens betänkande.

Tillkommande investeringar i regionen inkl. ränta under byggnadstiden (4%) blir i de olika altemativen följande, uttryckt i milj. kr.:

Ah.	Hetvattencentr.	Ringhals 1x500    3x250	2x500 MW	Kraftvärmeverk
				kol            olja 2 block      2 block
Summa	400	1600       1800	2000	2100          1600

Kostnaden i Ringhalsaltemativet utgörs huvudsakligen av högtempera-lurledningar (1 100 å 1400 milj. kr.). Ombyggnadskostnaden, 100 å 150 milj. kr., är lägre än i Forsmark, vilket beror på att reaktortyperna är olika. Idrifttagningen har fömtsätts ske år 1985 även om 1986/87 synes mer realistiskt.

1 kraftvärmeverkskostnaden ingår 200 milj. kr. för kolhamn och ca 1 300 resp. 1 100 milj. kr. för del kol- resp. oljeeldade verkei. Del första blocket beräknas vara i drift år 1985 och del andra 1990.

1 landels kraftsystem utanför regionen lillkommer i Ringhalsaltemativet invesleringar för all ersätta bortfallet av elproduktion.

Av de hiltills framtagna kalkylresultaten drar man följande preliminära slutsatser i lägesrapporten:

"Vid en kraftvärdering motsvarande fortsatt kämkraftutbyggnad ger värme från Ringhals bäst ekonomi. Av de undersökta alternativen synes 31    Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.9   Industridepartementet 482

1 000 MW värme vara fördelaktigast, men skillnaden mellan olika värmeeffekter är ej särskilt stor.

Vid en värdering som motsvarar begränsad kärnkraft (11 block) och viss utbyggnad av kolkondens synes koleldat kraftvärmeverk ge bästa ekonomi. Ringhalsvärme ger något högre koslnader men är fortfarande fördelaktigare än hetvaitencentraler."

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.10    Industridepartementet 483

Bilaga 1.10

Rapport från arbetsgruppen för kraftvärmefrågor

Innehåll

1 Bakgrund  ........................................................ 484

2 Potential för kraftvärmeutbyggnad........................ 485

2.1 Fjärrvärmeutbyggnad .................................... 485

2.2 Kraftvärmeutbyggnad..................................... 485

3 Akluelll planeringsläge......................................... 487

3.1 Behov av produktionsutbyggnader.................... 487

3.2 Planeringsläget för krafivärmeverk.................... 488

4 Faktorer som motverkar kraftvärmeutbyggnad......... 489

5 Tänkbara ålgärder för atl främja utbyggnaden av krafivärmeverk .. 492

5.1 Ökat fjärrvärmeunderiag.................................. 492

5.2 Förbättring av kraftvärmeverkens ekonomi ......... 493

5.3 Ålgärder för att underlätta finansieringen av kraftvärmeverk .. 494

5.4 Undanröjande av samarbetshinder..................... 495

5.5 Tänkbara statliga åtgärder.............................. 496

6 Tänkbara åtgärder på kortare sikt  ....................... 496

6.1 Allmänt ....................................................... 496

6.2 Finansiering ................................................. 497

6.3 Beskattning.................................................. 499

6.4 Statsbidrag  ................................................ 500

6.5 Samarbetsfrågor........................................... 501

6.6 Övrigi.......................................................... 502

7 Arbeisgruppens förslag lill program för kraftvärmeutbyggnad     503

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10    Industridepartementet 484

Rapport från arbetsgruppen för kraftvärmefrågor

Vid ett möte i maj 1977 enades dåvarande energiministern samt företrädare för Svenska kommunförbundei. Svenska kraflverksföreningen. Svenska värmeverksföreningen, statens indusiriverk och statens valtenfallsverk om att tillsätta en arbetsgrupp för att identifiera problem i samband med kraftvärmeutbyggnader och atl skissera lösningar på sådana problem.

I arbetsgmppen har ingått direktör Anders Björgerd, Sydkraft AB, direktör Karl Axel Förstberg, Svenska värmeverksföreningen, civilingenjör Sven Groop, statens valtenfallsverk, departementsrådet Lars Hjorth, industridepartementet, tillika ordförande, avdelningsdirektör Mats Höjeberg, statens indusiriverk och överingenjör Rolf Stålebranl, Svenska kommunförbundet. Som gruppens sekreterare har fungerat civilingenjör Tor-bjöm Granström och departementssekreterare Olof Molin.

Arbetsgruppen har nu slutfört sitt uppdrag. Resultatet av dess arbele redovisas nedan. Gmppens deltagare är eniga om de förslag som framläggs där.

1    Bakgrund

F. n. är den installerade mottryckseffekten i landets kraftvärmeverk ca 2000 MW el. Krafivärmeverk finns i 12 kommuner. Siörre kraftvärmeanläggningar finns bl.a. i Malmö, Nortköping, Siockholm, Uppsala och Västerås. Beslut har fattats om utbyggnad av ett kraftvärmeverk i Sundsvall under föruisättning all finansieringsfrågorna kan lösas. Ell principbeslut har även fattats om uibyggnad av ett kraftvärmeverk i Botkyrka - del s. k. Törnkraftprojeklel. Några beslut om ytteriigare kraftvärmeutbyggnader föreligger f. n. inle, men planer på nya kraftvärmeverk fmns i ett flertal kommuner.

Utvecklingen på Ijärrvärmeområdet är av avgörande betydelse för möjligheterna all bygga krafivärmeverk. 1 nedanstående tabell redovisas ell antal vikliga data för de senasle fem driflåren vad avser fjärrvärme och kraftvärme i Sverige.

Av tabellen framgår alt fjärrvärmens expansion nu tycks vara linjär efter alt lidigare ha varil exponentiell. Kulvertnälen ökar med ca 30 mil/år, ansluten värmeeffekl med ca 1 000 MW/år och producerad värme med ca 2 TWh/år. Man kan konstatera att det ännu är långt kvar till den eftersträvade uinyllningsliden för mottrycksel om minst 3 500 ä 4 000 lim/år. Del kan noteras all såväl utnyttjningstider som verkningsgrader varierar avsevärt mellan olika kommuner.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 485

Tabell 1    Utvecklingen av Qärrvärme och kraftvärme i Sverige 1973/74-1977/78'

	73/74	74/75	75/76	76/77	77/78
Ansluten värmeeffekl, Mw	8600	9700	10600	11541	12 380
Levererad värme, TWh	15,5	16,9	19,6	21,8	23,2
Kulvertlängd, mil	174	202	232	256	301
Genomsnittlig utnyttj-
ningstid för värme,
tim/är	1800	1700	1900	1900	1900
Installerad mottrycks-
effekt, MW	1400	1600	1600	1758	1804
Producerad mottrycks-
energi, TWh el	3,1	3,4	3,5	4,6	4,9
Genomsnittlig utnyttj-
ningstid för el, tim/år	2200	2100	2 200	2 600	2700
Förbrukat bränsle, Mtoe	1,9	2,1	2,4	2,8	2,9
Total verkningsgrad
(inkl. kulvertförlus-
ter), %	82	83	83	81	83

' Uppgifterna baseras pä Svenska värmeverksföreningens statistik. I denna ingår inte dels eU block i Öresundsverket i Malmö om 115 MW el och 220 MW värme, dels ett i Karskärsverket om 65 MW el och 230 MW värme.

2   Potential för kraftvärmeutbyggnad

Inom ramen för Energikommissionens expertgrupp för energitillförsel har potentialen för fortsatt kraftvärmeutbyggnad uppskattats.

Redovisningen i delta avsnitt bygger på denna uppskattning. Del bör påpekas att den avser en teoretisk potential. Nu akluella utbyggnadsplaner redovisas i avsnitt 3.

2.1  Fjärrvärmeutbyggnad

Två varianter för fjärrvärmeutbyggnad har studerats av Energikommissionen.

"Normal" utbyggnadstakt innebär en ökad anslutningseffekt av ca 1 000 MW värme per år, alltså samma takt som gäller f n. Utbyggnaden antas ske i de 119 orter som redovisas i Svenska värmeverksföreningens utredning "Kraftvärme 1975". Utbyggnaden antas ske enligt ulredningens alternativ 1, dvs. lät bebyggelse ansluts men småhusområden lämnas utanför.

"Maximal" utbyggnadstakt innebär att utbyggnadstakten i varje orl under en tid av 5 år successivt ökar till del dubbla i förhållande lill "normal" utbyggnadstakt. I detta fall antas utbyggnaden även komma att omfatia läla småhusområden såsom radhus- och kedjehusområden.

2.2  Kraftvärmeutbyggnad

Beräkningarna fömtsätter att i varje orl ett fossileldat kraftvärmeverk av lämplig sioriek las i drift vid en lidpunki då verket redan från försia

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet

486

driflåret får en utnyttjningstid på ca 4000 tim/år. Någon hänsyn till ekonomin hos kraftvärmeutbyggnaden tas inte. Med angiven beräkningsmetod kommer 117 av 119 orter att ha krafivärmeverk före år 2000. Följande aggregattyper och tider från beslut till idrifttagning har använts:

10 MWe	3 år
20 MWe	3 år
25 MWe	4 år
50 MWe	4 år
100 MWe	5 år
250 MWe	bår

Diesel (gasturbin) kraftvärmeverk Diesel (gasturbin) kraftvärmeverk Ängturbinkraftvärmeverk (standardtyp) Ängturbinkraftvärmeverk (standardtyp) Ängturbinkraftvärmeverk Ängturbinkraftvärmeverk

Effekterna för ängturbinkraftvärmeverk avser ren mottryckskraft.

Resultatet av beräkningama framgår av nedanstående tabell som anger maximal kraftvärmeutbyggnad och mottrycksproduktion vid "normal" och "maximal" utbyggnadstakt för Qärrvärmen. Med de principer som använts anger siffrorna ett tak för kraftvärmeproduktionen som sannolikt inte kan överskridas.

Tabell 2    Potential för kraftvärmeutbyggnad i Sverige

		"Normal" fjärrvärmeutbyggnad
		1977	1980	1985	1990	2000
Installerad	Befintliga
kraftvärme-	fjärrvärme-
effekt, MWe	orter NyaQärr-	1740	2000	4200	5040	5980
	värmeorter	0	0	180	850	1655
		1740	2000	4380	5890	7635
Uppskattad	Befinlliga
maximal mot-	fjärrvärme-
tryckspro-	orter	3,5	5,4	15,3	18,8	22,7
duktion, TWh	Nya Qärr-
	värmeorter	0	0	0,7	3,2	6,3
		3,5	5,4	16,0	22,0	29,0
		"Maximal" fjärrvärmeutbyggnad
		1977	1980	1985	1990	2000
Installerad	Befintliga
kraflvärme-	fjärrvärme-
effekt, MWe	orter Nya fjärr-	1740	2000	4520	5 840	6180
	värmeoner	0	0	245	965	1630
		1740	2000	4765	6805	7810
Uppskattad	Befintliga
maximal	fjärrvärme-
mottrycks-	Orter	3,5	5,4	16,7	22,1	23,5
produktion.	Nya fjärr-
TWh	värmeorter	0	0	0,9	3,6	6,2
		3,5	5,4	17,6	25,7	29,7

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 487

En utbyggnad enligt tabellen ovan förutsätter såväl vid normal som "maximal" fjärrvärmeutbyggnad en utomordentligt kraftig satsning på kraftvärme under 1980-talel. Sålunda ingår under 5-årsperioden 1981-85 drygl 60 kraftvärmeanläggningar i båda fallen, dvs. i genomsnitt 12 nya kraftvärmeaggregat per år. För en stor del av dessa anläggningar lorde olja vara del f n. enda lillgängliga bränslealternativet, dels p. g. a. att ett flertal dieselaggregat ingår, dels p. g. a. att några fömtsätta krafiverkslägen torde vara mindre lämpade för fastbränslehantering. Eventuella kapacitetsproblem på projekterings-, tillverknings- och byggnadsområdet för atl åstadkomma den här angivna utbyggnaden har inle närmare studerats.

En eventuell utbyggnad av kärnkraflvärme och kärnvärme har inle beaktats. Kärnkraftvärme i de tre storstadsregionerna och kärnvärme i medelstora kommuner skulle reducera potentialen för fossilbaserade kraftvärmeverk med 2000-3000 MWe.

3   Aktuellt planeringsläge

3.1 Behov av produktionsutbyggnader

Kraftbalanssilualionen i landet karaktäriseras f. n. av ett visst överskoll i produktionskapacitet i förhållande till vad som erfordras för att leveranssäkerheten inom elförsörjningen skall vara tillfredsställande.

Skälet härtill är att produktionsutbyggnaderna p. g. a. långa planerings-och utbyggnadstider inte i tillräcklig omfallning kunnai anpassas till den jämfört med tidigare prognoser långsamma ökningen av elförbrukningen.

Pågående byggen av produklionsanläggningar främst i form av kärnkraft, innebär också betydande tillskott och överskottskapacitet i det inhemska kraftsystemet bedöms bl. a. av kraftföretagen bestå ännu in på andra hälften av 1980-talet. Mot bakgrund härav behöver - om villkorslagens krav kan uppfyllas - inle ny elproduktionskapacitet tas i drifl av kraftbalansskäl förrän under senare delen av 1980-talet.

Under de angivna förutsättningarna är således utbyggnadsbehovet under de närmasle åren begränsal. Under senare delen av 1980-lalet kommer behovei av produktionslillskolt enligt nuvarande bedömning av elkonsumtionens utveckling all vara betydligt siörre. Dessa lillskotl kan till väsenilig del beslå av krafivärmeverk. Om villkorslagens krav inle kan uppfyllas och nya kämkraftblock således inte kan las i drift blir situationen väsentligt annoriunda. Behovei av ytterligare produklionsulbyggnader kommer då enligt kraflföretagen att bli avsevärt redan under första hälften av 1980-talel. Man kan i delta fall räkna med alt hela den teoretiska potentialen för kraftvärmeutbyggnader enligt avsnitt 2 kan behöva utnyttjas.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.10   Industridepartementet 488

3.2   Planeringsläget for kraftvärmeverk

Den teoretiska potentialen för kraftvärmeutbyggnad har redovisats i avsnitt 2.

Värmeverksföreningen har genom en enkät undersökt det nu aktuella planeringsläget vad gäller kommunernas kraftvärmeutbyggnader. Av denna undersökning och i övrigt tillgängliga uppgifter framgår följande.

Planeringen av ett par större anläggningar har framskridit långt. Det gäller ett block om ca 210 MW el i Botkyrka, det s. k. Törnkraftprojektei, med planerad idrifttagning 1983 och två block om ca 210 MW el i Göteborg (planerad idrifttagning 1985 och 1990). Dessa projekt drivs i samarbete mellan resp. kommuner och Vallenfall. I Tömkraftprojektet lillkommer elproduktionen Vattenfall och fjärrvärmen ett kommunalt fjärrvärmebolag. 1 Göieborgsfallet är produklionsfördelningen inle beslutad. Göte-borgsprojeklel förutsätter bl. a. att Qärrvärmeöverföring från Ringhals inte kommer till stånd.

Vidare planeras ett kraftvärmeverk ägt av Vattenfall på Gotland. Vär-meultagel förutsätts ske från två beslutade dieselblock om 20 MW el vardera. Vissa förhandlingsfrågor mellan Vattenfall och kommunen om värmeleveranserna återstår fortfarande att lösa.

Sundsvalls kommun har fattat principbeslut om utbyggnad av ett block om ca 50 MW el (planerad idrifttagning 1981). Beslutet fömtsätter att finansieringen av anläggningen kan ordnas på acceptabla villkor.

Helsingborgs kommun överväger utbyggnad av ett block om 45 MW el med planerad idrifttagning i början av 1980-talel. Ytterligare ett block om 45 MW el har diskuterats. Utbyggnaden av det senare blocket fömtsätter dock atl ett projekt om spillvärme från Reymersholmsverken inle genomförs.

I Eskilstuna har utbyggnad av ett kraftvärmeverk om två block om 25 MW el studerats, alteraativt ell block om 50 MW el. Diskussioner har förts med Vallenfall om samarbets- och ägandeformer. Någon överenskommelse har ännu inte ingåtts. Kommunen anser sig inte kunna medverka till finansieringen av anläggningen.

Södertälje kommun projekterar ett krafivärmeverk om 50 MW el tillsammans med Vattenfall. Diskussion pågår om samarbets- och ägandeformer. Idrifttagningen planeras f n. till år 1983.

Vidare diskuterar Luleå kommun och Svenskt Stål AB alt bygga ett krafivärmeverk i kommunen baserat på koks- och masugnsgas.

Borås kommun har beslutat om ombyggnad av en kondensturbin (12 MW el). Gävle kommun och Krångede AB har ingått avtal om fjårrvärmeleveranser till kommunen efter ombyggnad av en kondensmaskin i Karskär för avtappning av hetvatten (idrifttagning höslen 1978). Effekten, som tidigare var 125 MW el, är nu 65 MW el och 230 MW värme.

Utbyggnaden av krafivärmeverk med idrifttagning fram lill år 1985 dis-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10    Industridepartementet 489

kuteras dessutom i ytterligare ett antal kommuner där fjärrvärmeunderla-gel väntas bli tillräckligt, bl. a. Borlänge, Lund, Mölndal, Solna, Stockholm (ombyggnad av kondensturbin i Hässelbyverket) och Umeå. Storleken av de diskuterade anläggningarna varierar mellan 25 och ca 100 MW el. Beslut om utbyggnader torde dock f n. inte vara aktuella i dessa fall.

Inom det s. k. Sydvärmeprojektet studeras möjligheterna att förse Malmö och Lund med fjärrvärme från block 1 och 2 i Barsebäcksverket.

Enligt utredningar utförda av den s. k. Sydvärmegmppen har projektet god lönsamhet under vissa fömtsättningar, bl. a. att fortsatt baskraftut-byggnad i landet inte sker med fossilkondens. Altemativet till värme från Barsebäck är utbyggnad av fossilbaserade krafivärmeverk i Malmö och Lund.

Preliminära utredningar har genomförts av berörda intressenter beträffande möjlighelerna att förse Uppsala/Stockholm resp. Göteborg med Qärrvärme från Forsmark resp. Ringhals. Resultatet av dessa utredningar liknar resultatet av Barsebäcksutredningama.

4   Faktorer som motverkar kraftvärmeutbyggnad

Under de senaste åren har få beslut om utbyggnad av nya kraftvärmeverk fattals. En rad orsaker av olika karaktär och belydelse har motverkat en expansion på kraftvärmeområdet. Orsakema varierar beroende på organisatorisk form för ägande och drift av kraft värme verket. Nedan diskuteras olika återhållande faktorer vid fyra olika altemativ för samverkan mellan kommun och råkraflleverantör (kraftföretag).

a. Kommunen äger ensam anläggningen

a 1. Lönsamheten hos en kraftvärmeutbyggnad är beroende av värme-lastens storlek, som i sin tur beror på fjärrvärmerörelsens omfattning och energiförbmkningen i den anslutna bebyggelsen. Finansieringsproblem eller andra faktorer som verkar återhållande på fjärrvärmeutbyggnaden påverkar alltså direkl möjligheterna att bygga ekonomiski bärkraftiga kraft-värmeverk.

För att möjliggöra anslutning av ett kommande krafivärmeverk måste vidare fjärrvärmenälel ofta ges en för stunden överstor utbyggnad med t. ex. i vissa fall grövre kulvertledningar än som annars vore nödvändigt. För atl skapa ett tillräckligt värmeunderiag för ett kraftvärmeverk kan det vidare i vissa fall vara nödvändigt att koppla ihop separata Qärrvärmenät. Vinsten med kraftvärmeverket måste i detta fall kunna ekonomiskt mofi-vera hopkopplingen. Överdimensionering av Qärrvärmenätet och eventuella kulvertar för hopkoppling bidrar på sina håll till att öka finansieringsproblemen.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.10   Industridepartementet 490

Utbyggnaden av fjärrvärmeanläggningar får i den kommunala budgetplaneringen konkurrera med övriga anslagsbehov i kommunen och därvid ofta stå tillbaka för andra åtgärder som åligger kommunerna eller som bedöms vara mer angelägna. En avgörande faktor för beslut om utbyggnad av fjärrvärme är då att finansieringsproblemen kan lösas.

a 2. Finansieringssvårigheter påverkar även möjlighetema att bygga kraftvärmeverk.

a 3. Vid bedömning av lönsamheten hos ett kraftvärmeverk måsle kommunen jämföra verkels produktionskostnader med kraflköp från råkraflle-verantören. Även om ett krafivärmeverk vid en jämförelse med andra kraftslag skulle visa sig förmånligt kan kommunens företagsekonomiska kalkyl visa att verket inte bör byggas.

Om kommunens eltariff sätts med hänsyn till den allernaliva kosinaden för kraftinköp från råkraftleverantören och inte med hänsyn till den verkliga produktionskostnaden i det egna kraftvärmeverket kan man räkna med att likviditeten under de första driftåren blir särdeles problematisk. Detta kan verka återhållande på investeringsviljan.

a 4. Kommunen måste avtala med råkraftleverantören om

- kompletteringskraft

- maskinskadekraft

- samkörningsprinciper

Särskilt kostnaderna för maskinskadekraft har av kommunerna upplevts som ett hinder för kraftvärmeutbyggnad. Samkömingen med råkraflleve-rantörer kan inrymma ekonomiska problem och vara adminisirativi betungande.

a 5. Ett kraftvärmeverk innebär i allmänhet en mycket stor investering för en kommun. Kostnadskalkylerna kan vara osäkra bl. a. lill följd av hög inflation. Den framtida bränslekoslnaden är osäker. En inveslering i ett krafivärmeverk inrymmer därmed ofta ell risktagande.

a 6. Om kraftvärmeverkel planeras för oljeeldning kan rent försörjningsmässiga skäl inge betänkligheter hos beslutsfattama. Härtill kommer osäkerheten om framtida oljepris.

a 7. Utnytijandet av spillvärme från industrier kan i vissa fall minska potentialen för utbyggnad av kraftvärmeverk.

a 8. Det är tänkbart att man avvaktar klarare besked från slalen om den framtida energipolitiken.

b. Kraflförelaget äger ensamt anläggningen och säljer värme lill kommunen

b 1. Den låga ökningstakten i elförbrukningen efter oljekrisen 1973/74 (samt den jämfört med tidigare sänkta förbrukningsprognosen) har medfört alt del i Sverige nu finns en relativt stor produktionsreserv. Uibyggnaden av baskraft, t. ex. kärnkraft, har en lång planerings- och uibyggnadsiid (7-10 år) och har därför en låg flexibilitet. Krafivärmeverk har belydligt

Prop. 1978/79:115   Bilaga l.lO    Industridepartementet 491

kortare planerings- och ulbyggnadstider. När ökningslakten i kapacitetsutbyggnaden behöver dras ner medför detta att man är benägen att avstå från sådana icke beslutade anläggningar till förmån för dem som redan är under uppförande.

Pågående kärnkraftutbyggnad bedöms av kraflföretagen i stort sett vara tillräcklig för att täcka behovei av baskraftutbyggnad fram till senare delen av 1980-talet. Kraflföretagen anser emellertid att en viss utbyggnad av kraftvärme i synnerhet för liden därefter kan vara väl moiiverad.

b 2. 1 jämförelse med en alternativ utbyggnad i form av kärnkraftverk och hetvattencentraler kan den lotalekonomiska lönsamheten hos enbart fossileldade kraftvärmeverk vara tveksam. Vid begränsning av den fortsatta kärnkraflutbyggnaden kommer dock kraftvärmeverkens konkurrenssituation att påtagligt förbättras.

b 3. För att kunna utnyttja kommunens värmebelastning för kraftvärmeproduktion fömtsätts kraftföretaget betala en ersättning till berörd kommun. P. g. a. olika värderingsprinciper, skillnader i kostnadsbedömningar osv. kan det vara svårt att fastställa samproduktionsvinstens storlek och nå en för båda parter acceptabel fördelning av denna.

b 4. Som a 1.

b 5. Som a 6.

b 6. Som a 7.

b 7. Som a 8.

cKommunen och kraflförelaget samarbetar i ett bolag med lika fördelning av ägandet. Kommunen tar hand om värmen; elproduktionen delas lika.

c 1. Som a 1.

c 2. Som a 2., men i mindre utsträckning.

c 3. Som a 3.

c 4. Som a 4.

c 5. Som a 5., men i mindre utsträckning.

c 6. Som a 6.

c 7. Som a 7.

c 8. Som a 8.

c 9. Som b 1.

c 10. Som b 2.

c 11. Som b 3.

d. Kommunen och kraflförelaget samarbetar i ett bolag med lika delning av ägandet. Kommunen lar hand om värmen och råkraftförelagel hela elproduktionen.

d 1. Som a 1.

d 2. Som a 2., men i mindre utsträckning.

d 3. Som a 5., men i mindre utsträckning.

d 4. Som a 6.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.10    Industridepartementet 492

d 5. Som a 7. d 6. Som a 8. d7. Som b 1. d 8. Som b 2. d 9. Som b 3.

5    Tänkbara åtgärder för att främja utbyggnaden av kraftvärmeverk

I detta avsnitt behandlas en serie tänkbara åtgärder för att stimulera utbyggnaden av kraftvärmeverk. Vissa argument för och emot olika åtgärder redovisas. Arbelsgmppens bedömningar framgår dock först i avsnitten 6 och 7.

5.1 Ökat Qärrvärmeunderlag

5.1.1. Storleken av mottrycksproduktionen av el i kraftvärmeverk är beroende av siorieken av Qärrvärmeunderlaget. I orter med befintliga krafivärmeverk är det önskvärt med en fortsatt utbyggnad av Qärrvärmenätet för atl den årliga utnyttjningstiden av verkei i mottrycksdrift skall förlängas och kraftproduktionen därmed ökas. Det är av största betydelse för kraftvärmeverkets lönsamhet att distributionsnätet och värmeförbmk-ningen byggs ul så snabbt som möjligl så alt gjorda investeringar utnyttjas till fullo snarast möjligt.

1 åtskilliga orter fordras vidare Qärrvärmeutbyggnad för att göra det möjligt att etablera nya kraftvärmeverk.

Sedan det i del enskilda fallet klarlagts att ett Qärrvärmesystem är en lämplig lösning av värmeförsörjningsfrågan i en tätort torde ofta del svåraste hindret för Qärrvärmens expansion ha varit kommunernas bristande finansiella resurser och gällande lånevillkor för kommunerna.

En väsenilig del av Qärrvärmeutbyggnaden finansieras med anslutningsavgifter. Fastighetsägare kan utnyttja bostadslån samt energisparbidrag och energispariån för att betala anslutningsavgiflema.

Förhandlingar mellan riksbanken. Allmänna pensionsfonden och kommunlåneinsliiuten har lett till att möjligheterna att finansiera resterande del av erforderiigt kapital för Qärrvärmeutbyggnader har förbättrats. Under år 1977 och 1978 har kommunerna erhållit särskilda annuitetslån för Qärrvärmeutbyggnad. Amorteringstiden är 23 år och räntan uppgår f n. till ca 10%.

1 fråga om krafivärmeverk kan denna lånemöjlighel i dag komma i fråga för de invesleringar som är hänförliga lill Qärrvärmeproduktionen men inte till elproduktionen.

Något ytteriigare behov av alt förbättra systemet för finansiering av

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 493

Qärrvärmeutbyggnad torde enligt arbelsgmppens mening f n. inte föreligga. En permanenthing av systemet med Qärrvärmelån skulle dock innebära all finansiella fömtsättningar skapas för en långsiktig uibyggnad av Qärrvärmenät.

Det bör framhållas atl lånevillkoren bör gälla för hela den erforderiiga krediten även i de fall alt kommunen går samman med en icke-kommunal part om utbyggnad av en Qärrvärmeanläggning.

5.1.2. Fjärtvärmen konkurterar som uppvärmningsform huvudsakligen med värmepannor i varje byggnad, blockcentraler o.d., saml elvärme i form av elradiatorer och vattenburen elvärme. Möjligheterna till kraftvärmeproduktion hör till de faktorer som bör beaktas vid avvägningen mellan uppvärmningsformema. Frågan om all begränsa användningen av elradiatorer i områden lämpliga för Qärtvärme har utretts (se Ds I 1977:9 Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer). Efter remissbehandling bereds frågan inom regeringskansliet. Arbetsgruppen har därför inle anledning alt behandla saken närmare.

5.2 Förbättring av kraftvärmeverkens ekonomi

5.2.1. För kraflvärmeverkens ekonomi är det av vikt att anläggningen planeras för en storlek och tidpunkt för idrifttagning som ger en omedelbart god utnyttjning av investeringen och att fömtsatt Qärrvärmeutbyggnad genomförs.

5.2.2. En väsenilig höjning av råkraftprisema i förhållande ull produktionskostnaderna skulle i ökad utsträckning göra kraftvärmeverk ekonomiskt monverade för kommunerna. Sådana prishöjningar skulle drabba alla elkonsumenter och få negafiva effekter i flera andra avseenden, bl. a. skulle industribranscher med stort kraftbehov få sin konkurtenssilualion försämrad. Vidare skulle sådana innehavare av utbyggd kraft som inle deliar i fortsatt kraftutbyggnad få ell oförtjänt medellillskolt. Dessutom kan landets totala produktionssystem bli överdimensionerat, såvida inte särskilda begränsningar införs.

5.2.3. Som ett altemativ har förslag om en omläggning av energiskatten framförts. Denna skulle t. ex. innebära all elskatten las ul i produklionsledel och sätts lägre per kWh för mottryckskraft än för övriga kraflslag. En annan möjlighel är alt införa gynnsamma regler för beskattningen av bränsle som används i kraftvärmeverk.

I stället för minskad energiskatt kan investeringsstöd i form av direkt statsbidrag övervägas.

5.2.4. Genom en samordnad och planerad utbyggnad av mindre krafivär
meverk i flera kommuner skulle en viss standardisering kunna åsladkom
mas. Den specifika investeringskostnaden skulle därigenom kunna bli
mindre än för enstaka anläggningar, särskilt om beställningarna sker i
serie.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.10    Industridepartementet 494

5.2.5. Vissa mindre kommuner saknar egen erforderlig kompetens för att
styra konsulter för projektering och utvärdering av kraftvärmeverk. Man
bör därför vidareulveckla samarbetsformer mellan kommunema och mel
lan kommuner och kraftföretag så att sådan kompelens kan ställas till
behövande kommuners förfogande.

5.2.6. För alt reducera driftavbrottskostnaden vid revisioner bör en förbättrad samordning av revisionsprogrammen ske för samtliga elproducerande anläggningar i landet. Med hänsyn till att alla av ekonomiska skäl önskar sommarrevisioner kommer såväl egen personal som tillverkarnas revisionspersonal att vara en mycket knapp resurs. En långtgående samordning mellan olika driftorganisalioner i fråga om revisioner och reparationer förefaller därför vara önskvärd.

5.2.7. Utvecklingsarbetet inom Qärrvärmeområdet bör intensifieras. Som exempel kan nämnas att Qärrvärmesystem för lägre vattentemperaturer än de nu gängse på sikt bör kunna leda till kostnadsminskningar genom att kostnaderna för rör och annan materiel minskar.

Lägre temperatur skulle också medföra ökad elproduktion utan att värmeproduktionen minskar. Det förefaller därför angeläget atl få bl. a. sådan leknik utprovad.

5.3 Åtgärder för att underlätta finansieringen av kraftvärmeverk

5.3.1. Kommunala bolag kan f. n. försäkra sig om lån på kapitalmarknaden för kraftvärmeutbyggnad på i stort sett samma villkor som nu gäller för kraftföretagen. Få kraftvärmeverk har finansierats på detla sätt under senare år. Med reservalion för en viss osäkerhet kan följande antas om utformningen av lånevillkoren. Med anläggningen eller kommunal borgen som säkerhet kan lån motsvarande 70-75% av investeringen erhållas om projektet enligt långivarens bedömning uppvisar acceptabel lönsamhet. Räntan kan beräknas till drygt 10% och amorteringstiden till 20 år, möjligen ytterligare något år.

Några särskilda svårigheter finns således inte i detta fall vad gäller amorteringstidens längd. Däremot finns problem i några andra avseenden. Många kommuner disponerar inte den egna kapitalinsats på ca 25-30% som krävs för atl uppföra kraftvärmeverk. Lånemöjlighelerna är således olillräckliga. Dessulom uppstår likviditetsproblem när ett kraftvärmeverks kapacitet inle hell utnyttjas, vilket är vanligt under den tid som utbyggnad av Qärrvärmeunderlaget pågår.

Kommunernas kapitalproblem i samband med kraftvärmeutbyggnad kan lösas genom all lånemöjlighelerna ökas till 100% av investeringen. Likviditetsproblemen kan reduceras om annuitetslån med långa amorteringstider kan erhållas för dessa investeringar. Låne- och likviditelsproblemen för ett kommunall bolag kan lösas om bolaget mot kommunal borgen får

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 495

samma lånevillkor som en kommun. Valet av företagsform påverkar i så fall inte finansiering och likviditet.

5.3.2. Om projektet innebär delägarskap mellan kommun och kraftföretag kan finansieringsfrågan också lösas genom att kraftföretaget utnyttjar sina möjligheter att genom t. ex borgen eller extra säkerheter svara för en större del av finansieringen än som svarar mot dess andel av kraftproduktionen. Del kan tänkas ske t. ex. genom att kraftföretaget åtar sig ett större delägarlån än som motsvarar dess andel.

5.3.3. Finansieringsfrågan kan vidare lösas genom alt kraftföretaget ensamt äger och står för investeringen i anläggningens elproducerande delar. Ev. kan kraftförelaget också svara för den värmeproducerande delen. Kommunen köper då hetvattnet av kraflförelaget. Vidare lämnar kraflförelaget kommunen ersättning för "värmesänkan" (dvs. samproduktionsvinsten fördelas). Olika former av driftsamarbete kan tänkas, t. ex. atl ett kommunalt företag driver anläggningen åt kraftföretaget.

5.3.4. De nuvarande kraftvärmeverken kan nästan undantagslöst drivas enbarl med olja. I vissa av de planerade anläggningama är det dock aktuellt att anordna möjligheter fill koleldning. Av miljöskäl och av trans-portkostnadskäl är dock länkbara lägen för koleldade anläggningar mer begränsade än för oljeeldade. Investeringen för en anläggning som kan eldas med kol blir högre än för en renodlat oljeeldad anläggning. Bränsle-kostnaden blir dock med nuvarande och troliga framtida prisrelationer lägre vid koleldning än vid oljeeldning.

F. n. arbetar en kommitté (utredningen om omställbara eldningsanläggningar) med frågan om all ulforma främst nytillkommande större eldningsanläggningar för drift med allernaliva bränslen till olja. Enligt sina direktiv bör kommittén bl. a. överväga behovet av lagstiftning eller andra föreskrifter som ger vidgad möjlighet atl föreskriva att nya värmeproducerande och elproducerande anläggningar skall utformas så att de kan eldas med fasta bränslen.

Den som av eget inilialiv eller Ull följd av nya bestämmelser bygger ett kraftvärmeverk för eldning med kol eller andra fasta bränslen bör inte komma i en svårare situation i fråga om finansieringen än om det gäller en enbart oljeeldad anläggning. Hela merinvesteringen bör därför kunna lånefinansieras. I den mån kolalternalivel medför merkoslnader jämfört med oljeatlernativet kan bidrag behövas för att kompensera dessa. Arbetsgmppen har emellertid inte tagil närmare ställning till denna fråga.

5.4 Undanröjande av samarbetshinder

Ett kommunalt kraftförelag med kraftvärmeverk behöver sluta avtal med sin råkraflleverantör om bl. a. maskinskadekraft, komplelteringskrafl och samkörningsprinciper. Olikheler i utgångspunkier, värderingar m. m. kan göra det svårt att nå för båda parter acceptabla överenskommelser.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 1.10   Industridepartementet 496

Även frågan om värmefallsersättning, dvs. fördelning av ev. samproduk-Uonsvinst mellan råkraftföretag och kommun, har angivils vara en stötesten för kraftvärmeprojekt.

En tänkbar åtgärd för att undanröja dessa samarbetshinder är att inrätta ett särskilt medlingsorgan som frågor av nämnda slag kan hänskjulas till. Ett sådant organ kan t. ex. vara partsammansatt saml kompletterat med en av regeringen ulsedd medlem.

5.5 Tänkbara statliga åtgärder

5.5.1. Osäkerheten om i vilken utsträckning statsmakterna kommer all tillåta utbyggnad av kämkraft och andra med kraftvärmen konkurrerande kraftslag gör atl kommunerna tvekar inför utbyggnadsbeslui. För all undanröja osäkerheten behöver statsmaktema fastlägga riktlinjer för elförsörjningens fortsatta utveckling. Vidare finns behov av riktlinjer vad gäller bränsleval, dvs. om anläggningama skall vara enbart oljeeldade, enbart koleldade eller kunna eldas med både olja och kol.

5.5.2. Statsmaktema skulle kunna bedöma behovet av ytterligare kraft-värmeverk och fastställa ett utbyggnadsprogram. 1 programmet anges antal och storiekar av aggregaten, lidpunkter för idrifttagning och var de skall byggas. I den mån kommunema inte kan svara för utbyggnaden genomför staten den i egen regi. Staten får i della fall ingå avtal med kommunerna om hetvattenleveranserna till Qärrvärmenäten.

6   Tänkbara åtgärder på kortare sikt

6.1 Allmänt

Det gmndläggande hindret för en mer omfattande utbyggnad av kraftvärmeverk torde under perioden fram till mitten av 1980-talet vara atl behovet av ytteriigare produktionsresurser är begränsat. Kraftulbyggna-den planerades i 1975 års energipoliliska beslut för en förbrukning (inkl. föriuster) om 159 TWh år 1985. I prognoser som lagts fram senare har emellertid elförbrukningen antagits öka långsammare. Statens indusiriverk angav sålunda i en prognos år 1977 förbrukningsnivån till 124-127 TWh år 1985. Nu pågående och beslutad kraftutbyggnad är så omfattande i förhållande ull denna förbrukning atl behovet atl starta byggande av ytteriigare kraftvärmeverk under de allra närmaste åren - utöver de beslutade - är litet. Denna slutsats gäller dock under förutsäitning atl de kämkraftanläggningar som är under byggnad las i drifl.

Av de frågor som har redovisals i det föregående har arbelsgmppen funnit del behövligt att närmare behandla de som gäller finansiering, beskattning, statsbidrag, samarbetsfrågor samt vissa övriga frågor.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 497

6.2 Finansiering

Såsom framgår av bl. a. avsnitt 5.3 har kommunerna i allmänhet svårigheler atl finansiera sin egen insats i kraftvärmeprojekt. Finansieringsproblemen gäller 25-30% av den del av kostnaden som hänför sig till kommunen. För resterande del kan, enligt vad som redovisals under 5.3.1, f n. långsiktiga kreditmarknadslån erhållas mot säkerhet i anläggningen eller mot borgen. Långivare är i första hand Allmänna pensionsfonden. Lån med s. k. rak amortering ger störst belastning på låntagaren under de första åren. Della är mindre gynnsamt för lån till krafivärmeverk p. g. a. den i allmänhet svaga lönsamheten under de första driftåren.

Kommunerna är i allmänhet inte beredda att med egna medel svara för någon del av delägarlånen i krafivärmeverk där de fömtsätts ingå som ägare hell eller delvis. De är inle heller beredda att ta upp lån för ändamålet om deras lånemöjligheler i övrigi skulle begränsas därigenom.

Denna inslällning från kommunernas sida beror på att de har att finansiera en lång rad andra verksamhetsgrenar än elproduktion. En investering i ett krafivärmeverk torde innebära att kommunen anlingen måste minska någon annan verksamhet eller höja skatten. Kommunema synes i allmänhet anse det omöjligt att vidta någon av dessa åtgärder för att få till stånd en kraftvärmeutbyggnad. Erforderlig elkraft kan dessutom köpas från rå-kraftleverantörer.

De ovan beskrivna finansieringssvårigheteraa för kommunerna är inte helt generella. Kommuner med etablerade separata produktionsbolag har möjlighet atl utnyttja avskrivningsmedel från befintliga anläggningar för att finansiera ökning av produktionskapaciteten, i den mån medlen inte behöver tas i anspråk för amortering av befintliga lån eller reinvesteringar i anläggningarna.

Tidigare fanns även för Qärrvärmeutbyggnadens del i fråga om de investeringar som inte kunde täckas med anslutningsavgifter finansieringsproblem av samma slag som för kraftvärmeutbyggnaden. Dessa accentuerades av all kommunlånen ofta är förenade med betydligt kortare avskrivningstider än den tekniska livslängden för Qärrvärmeanlägg-ningama. F. n. är löptiden för långfrisiiga kommunlån hos kommunlåneinsliiuten 15 år.

Frågan om finansieringen av Qärrvärmeutbyggnaden har numera lösts efter överiäggningar mellan bostadsdepartementet och parterna på kapitalmarknaden (riksbanken, Allmänna pensionsfonden, kommunlåneinsliiuten m.fl.).

Denna lösning av kredilfrågan innebär att riksbanken lämnar emissions-tillstånd för obligationslån avseende lillkommande uibyggnad av anläggningar för produklion och distribution av Qärrvärme. Obligationerna emitteras av kommunlåneinsliiuten, dvs. Kommunlåneinstilulel AB och Kom-munkredil AB, som sedan lämnar krediter till sökande kommuner. Dämlöver svarar AP-fonden för viss direklutlåning Ull Qärrvärmeverksamhet. 32   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 498

Fjärrvärmelånen är specialdestinerade och påverkar därmed inte direkt övrig kommunal upplåning.

Storstadskommunema Stockholm, Göteborg och Malmö saknar möjlighet att låna genom kommunlåneinstituten eftersom de kan få direkta emissionstillstånd från riksbanken.

Fjärrvärmelånen läggs upp med en 23-årig annuitet. Med hänsyn till den jämfört med traditionella kommunlån långa genomsnittliga löptiden överstiger räntesatserna för Qärrvärmelånen normala kapitalmarknadslån till kommunerna med f n. 0,5 %.

Som gmnd för riksbankens beslut om emissonsfillstånd av "Qärrvär-meobligationer" ligger av bostadsdepartementet genomförda enkäter till kommunema avseende planerade Qärrvärmeinvesteringar per kalenderår.

Emissionsbeloppen för kommunlåneinstituten har för år 1977 uppgått till 160 milj. kr. och för 1978 till 250 milj. kr. Därtill kommer AP-fondens direktutlåning.

Fjärrvärmelånen får användas även för produktionsanläggningar för värme och kan sålunda utgå även för finansiering av värmeproduktionen i ett kraftvärmeverk. Lånebeloppet är i stort sett lika med kostnaden för en separat hetvattencentral med motsvarande produktionsförmåga. Ca 10% av kostnaden för ett oljebaserat kraftvärmeverk kan finansieras på så sätt.

Finansieringen av krafivärmeverk skulle underlättas väsentligt om lån på samma villkor som för Qärrvärmelånen kunde disponeras Ull en del även för detta ändamål.

Den nuvarande finansieringssituationen kan illustreras med följande exempel (de angivna kostnadema är ungefärliga uppskattningar som endast syftar till atl belysa exemplen).

Ett krafivärmeverk om ca 200 MW el och 300 MW värme ulfört för olje-och koleldning antas kosta i mnda tal 800 milj. kr. En kommun och ell kraftföretag avtalar om att uppföra anläggningen genom ett gemensamt bildat bolag. Investeringskostnaden för molsvarande värmeproduktion i hetvatlencentraler utmsiade för kol- och oljeeldning antas uppgå till 120 milj. kr. Parterna kommer överens om atl kommunen skall svara för denna del av investeringen i kraftvärmeverkel, alt resten av investeringen skall delas lika, att kommunen får hela hetvattenproduktionen och halva elproduktionen saml kraflförelaget andra halvan av elproduktionen. De satsar hälften var av aktiekapitalet om 2 milj. kr. Finansieringen kan då ordnas enligt följande:

Mkr Kommun  Kraft-       Extema Summa

företag      längivare

Aktiekapital 1                1                                      2

Delägarlån 84             84                                   168

Fjärrvärmelån 120                 120
Övriga kapitalmarknadslån

(75 % av 680 Mkr) 510                 510

Summa 85 85 630 800

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 499

Av en total investering om 800 milj. kr. i detta exempel gäller således finansieringsproblemet 85 milj. kr., dvs. ca 11 %.

Om man i stället fömtsätter att kommunen skall stå som ensam ägare av anläggningen blir bilden följande. Exemplet fömtsätter en oljeeldad anläggning om 50 MW el för 150 milj. kr.

Mkr Kommun        Extema Summa

långivare

Aktiekapital 1                                              1

Ägarelån 33                                            33

Fjärrvärmelån 15                    15

Övriga lån (75% av 135 Mkr)                                           101                 101

Summa 34 116 150

Kommunen måste här självfinansiera ca 23% av investeringen. Den procentuella andelen av Qärrvärmelånet blir mindre i detta fall än i det föregående eftersom anläggningen antas byggas endast för oljeeldning. Den relaUva investeringen i utmstning för förbränning blir då lägre.

6.3 Beskattning

Skatten på elkraft uppgår f n. till 3 öre/kWh. För el som förbrukas i industriell verksamhei uppgår den dock till 2 öre/kWh för den del av förbmkningen som ligger över 40000 kWh/år. Elskallen är konstmerad som en konsumtionsskatt och påverkas inte av elkraftens produktionsform.

Den lolala produktionskostnaden för el i ell nytt kraftvärmeverk om exempelvis 50 MW el uppskattas av kraftföretagen till ca 17 öre per kWh vid 4000 timmars åriig utnyttjningstid. En belydande stimulans och förbättring av konkurrensläget kan erhållas genom an kraftvärmeverket subventioneras med en summa som uppgår till elskallens storiek för ett energibelopp som molsvarar elproduktion i en anläggning under de försia åren av dess drifttid. Därigenom skulle också likviditelsproblemen under inledningsskedet lättas. Det elskatlebelopp del gäller för den exemplifierade anläggningen vid en åriig utnyttjningstid om 4000 limmar uppgår till 4-6 milj. kr.

Även möjligheten lill minskning av bränsleskatten som stimulans för kraftvärmeverk skulle kunna övervägas.

Skatten för flytande bränslen uppgår lill 40 kr./m. Om bränslet används för elproduktion beskatias det inte. Skallen på bränsle för Qärrvärme från kraftvärmeverk beräknas i princip som om Qärtvärmen hade producerats i hetvaitencentraler.

Bränsleskattens belydelse för kraftvärmeverken exemplifieras nedan för en anläggning om 50 MW el och 100 MW värme. En sådan producerar vid en åriig utnyttjningstid om 4000 timmar 200 GWh el och 400 GWh Qärrvärme

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10    Industridepartementet 500

per år. Produktionskostnaderna kan uppskattas lill 17 öre per kWh el. Den lolala årliga kosinaden blir därmed för elkraften 34 milj. kr. Ca 63000 m olja ä 420 kr./m' till ett värde av ca 26 milj. kr. förbmkas för nämnda produktion av el och Qärrvärme. Härav beskattas 41 000 m bränsle motsvarande 400 GWh Qärrvärme med 1 640000 kr.

Skattelindring speciellt för kraft värmeverk är dock diskutabelt från vissa synpunkter. En sådan är all driften av anläggningama kan komma all feloplimeras. Del nuvarande systemet för driften av landels elproducerande anläggningar skall i princip leda till att storleken av anläggningamas driftkostnader avgör i vilken ordning de tas i anspråk. Om elproduktionen i vissa anläggningar gynnas genom skattelättnader kan följden bli att dessa drivs medan anläggningar med lägre driftkostnader står stilla.

Det kan vidare ifrågasättas om inte eventuella skattelättnader med nuvarande skattesystem måsle vidarebefordras lill abonnenterna. Resultatet skulle då inle bli den avsedda förbättrade ekonomiska situationen för nya kraft värme verk.

6.4 Statsbidrag

En lättnad av energiskatten för kraftvärmeverk skulle utgöra en form av statligt ekonomiski slöd molsvarande statens inkomstbortfall. Det kan som antytts ifrågasättas om skattelättnad är en form för statligt stöd som över huvud taget är lämplig för att främja utbyggnaden av kraftvärmeverk.

En annan tänkbar stödform är direkia statsbidrag lill investeringar i krafivärmeverk.

Enligt förordningen (1975:422) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet lämnas statsbidrag bl. a. till ålgärd med avseende på förekommande verksamhet eller befintlig byggnad vid företag som syfiar lill bätire hushållning med energi. Vidare lämnas statsbidrag till åtgärd som syftar till att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i vattenkraftverk med en efter åtgärdens genomförande installerad effekt av högst I 500 kW. Bidrag ulgår med högst 35% av godkända kostnader för ålgärden. Vid bestämmande av bidragsandelen skall beaktas bl. a. de intäkter eller kostnadsreduktioner som åtgärden medför.

Anslaget för energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. (inkl. små vattenkraftverk) uppgår lill 310 milj. kr. för budgetåret 1978/79.

Med hänsyn till att utnyttjandet av ett Qärrvärmeunderiag för kraftvärmeproduktion innebär ett effeklivi utnyttjande av tillfört bränsle vore del inle otänkbart atl uividga bidragsområdet även lill kraftvärmeverk. I samma riktning talar också det förhållandet att industriella mottrycksanläggningar liksom små vattenkraftverk är bidragsberättigade, även om motiven härför är olika i de två fallen.

De små vattenkraftverkens lönsamhet är i regel otillräcklig ulan bidrag, medan industriella mollrycksanläggningars lönsamhet ofta är god i sig men

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 501

ändå måste förbättras ytteriigare för atl de skall få plats inom industriföretagens investeringsramar.

Statsbidrag har bl. a. den fördelen atl del från lånesynpunkt kan likställas med eget kapital. Samtidigt som lånebehovet minskar underlättas därigenom upplåningen av resterande kapital. Vidare skulle statsbidrag medföra - utom alt lönsamheten förbättras - atl likviditeten under de första driftåren påverkas positivt.

Arbetsgmppen anser atl bidrag bör övervägas om andra tänkbara ålgärder inle kan förväntas leda till atl de mål för uibyggnaden av kraftvärmeverk som eftersträvas kommer att uppnås.

6.5 Samarbetsfrågor

Byggande och drift av kraftvärmeverk kräver samarbete mellan kommun och kraftförelag och därmed avtal mellan partema om hur vissa frågor skall lösas. Vilka frågor som blir aktuella beror på ägarförhållandena.

Om kommunen skall disponera hela eller del av elproduktionen måste kommunen avtala med sin råkraflleverantör om komplelteringskrafl, maskinskadekraft och samkömingsprinciper. Särskilt kostnaderna för maskinskadekraft har av kommunema betraktats som ekonomiskt belungande. Samkörningen med råkraftleverantören kan inrymma ekonomiska problem och vara administrativt betungande.

Vattenfall har numera ändrat på prisel för maskinskadekraft till fördel för de kommunala verken. En gemensam utredning har påbörjats om de framtida villkoren för leverans av reservkraft, kompletteringskraft och samköming mellan Vattenfall och ägare av mottrycksverk inom kommuner och industrier. En arbetsgmpp bestående av verkställande direktören i Mellansvenska Städers Kraft AB (Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Uppsala, Västerås och Örebro ingår som delägare), en representant för Vallenfalls industrikunder med mollryck saml tariffexpertis från Sydkraft och Vallenfall kartlägger f. n. situationen i aktuella europeiska länder. Ett utredningsuppdrag skall därefter gemensamt mot bakgmnd av vunna erfarenheler (svenska och utländska) läggas ul på en frislående konsult. Målel är all denna gemensamma uiredning skall ge underlag som möjliggör en likartad syn på den hittills så kontroversiella frågan om de ekonomiska villkoren för samköming med och komplettering av produktionen från mottrycksverk tillhörande Vattenfalls kunder. Avsiklen är att utredningen sedan skall ligga till grund för 1980 års tariffvillkor till denna kundkategori.

Om kraftföretaget ensamt äger anläggningen och säljer värme lill kommunen eller om ägandel är delat förutsätts kraflförelaget belala ersättning lill kommunen, s.k. "värmefallsersättning", för atl utnyttja kommunens värmebelasining för kraflvärmeproduklion. Förhandlingar mellan kraft-förelag och kommuner om denna ersättning har ofta varil besvärliga.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 502

P. g. a. olika värderingsprinciper, skillnader i kostnadsbedömningar, osäkerhet om utbyggnaden av konkurterande kraftslag och om bränsleprisernas utveckling m.m. kan partema ha svårt att komma överens i fråga om beräkningen av samproduktionsvinstens storlek.

De nämnda samarbetsfrågoma har ägnats ingående diskussioner inom gmppen.

I fråga om samproduktionsvinsten har partemas representanter framhållit att svårigheten främst gäller hur den skall beräknas och inte hur den skall fördelas. Man har diskuterat olika principiella lösningar, men inte funnit det möjligt att nu enas om några principer som kan täcka alla förekommande fall. Däremoi anser man att goda fömtsättningar finns för att berörda kommuner och kraftföretag skall kunna komma överens i fråga om varje konkret utbyggnadsprojekt.

Parterna har också hävdat atl övriga samarbetsfrågor, främst om maskinskadekraft, kompletteringskraft och samköming, bör kunna lösas i de konkreta fallen.

Inom arbetsgruppen har diskuterats behovet av att skapa någon institution för att lösa samarbetsfrågor när de berörda partema inte kan komma överens själva. Uppgiften att lösa frågan skulle då i sista hand överlämnas till ett särskilt organ, sammansatt t. ex. av företrädare för partema och för staten.

Med hänsyn till att representanter för kommuner och kraftföretag kommit jämförelsevis långt när det gäller atl jämka ihop ståndpunkterna lorde en sådan ålgärd inte behövas f n. Detta antagande stöds av att kommuner och kraftföretag på senare lid kunnat nå överenskommelser i två konkreta fall. Det gäller en nyligen genomförd ombyggnad av Öresundsverket (en kondensturbin har byggts om till mottrycksturbin för värmeleverans till kommunen) med Malmö kommun och Sydkraft som parter samt Tömkraftprojektet med Botkyrka och Huddinge kommuner samt Vattenfall som parter. Vidare kan nämnas bl.a. att Sundsvalls kommun, som fattat principbeslut om utbyggnad av ett kraftvärmeverk, inte redovisal några väsentliga problem när del gäller avtal med sin råkraflleverantör om maskinskadekraft m. fl. samarbetsfrågor.

6.6 Övrigt

Det finns vissa frågor som inle ulgör ett egentligt hinder för uibyggnad men som bör lösas för all verksamheten skall kunna drivas effektivt.

Dil hör frågan om utvidgat samarbele mellan kommuner och kraftföretag, även kommunala sådana, för atl ställa teknisk kompenlens lill förfogande för de kommuner som överväger all bygga ut krafivärmeverk. Del är också angeläget att de elproducerande förelagen ökar samarbelel i fråga om drift och underhåll. Gemensamma driftorganisalioner och en långlgå-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 503

ende samordning mellan olika driftorganisationer i fråga om revisioner och reparationer bör kunna förbättra driftresultaten.

Vad gäller dessa samarbetsfrågor saknas behov av statliga insaiser (utom i det avseendet att Vattenfall som kraftföretag bör medverka). Det torde höra till de berörda organisationernas uppgifter att aktivt verka för ökat samarbete.

Det är av stor vikt att statsmakterna klargör inriktningen av den framtida kraftförsörjningen.

Det tekniska utvecklingsarbetet t.ex. vad gäller lågtemperatursystem bör påskyndas. Della bör beaktas vid utformningen av det statliga FoU-stödet inom energiområdet. Del är vidare angeläget atl berörda företag satsar på försöksverksamhet och snabbt söker f ut ny teknik i praktisk tillämpning. Sådana satsningar bör underiättas genom att möjlighetema att få statsbidrag till prototyp- och demonstrationsanläggningar har vidgats till att omfatta projekt med inriktning på användning av andra bränslen än olja och på effektivare Qärrvärmedistribution.

7    Arbetsgruppens förslag till program för kraftvärmeutbyggnad

Utbyggnaden av kraflvärme - liksom utbyggnader av andra elproducerande anläggningar - bör styras av långsikliga energipoliliska bedömningar. Del är av stor vikt alt statsmakiema klargör inriktningen av den framlida kraflförsörjningen. I detla sammanhang spelar kraftbalanssilualionen och de olika kraftslagens kostnader jämte flera andra fakiorer -bl.a. bränsleförsörjning, miljöfrågor och beredskapssynpunkter - en stor roll. Enligt bedömningar från bl.a. olika utredningar, som arbetsgmppen tagit del av ulan alt därmed ta ställning till, är utrymmet på kort sikt för kraftvärmeutbyggnader begränsal. Redan under senare delen av 1980-lalel kan dock krafivärmeverk behöva byggas ut i mer betydande omfattning. Om en snabbare uibyggnad omedelbart skulle anses önskvärd torde någon form av direkt ekonomiski slöd behövas föratt den skall komma till stånd. Om villkorslagens krav ej kan uppfyllas och nya kämkraftblock därför ej tas i drift uppstår ell behov av snabb utbyggnad av bl.a kraftvärmeverk redan under 1980-lalels försia hälft. Något direkt ekonomiskt slöd lill krafivärmeverk lorde då inte behövas.

Utbyggnaden av Qärrvärmenäten bör hållas på en hög nivå för alt möjliggöra en framtida kraftvärmeutbyggnad. Arbetsgruppen föreslår därför atl systemet för finansiering av Qärrvärmeutbyggnader permanentas. Del är därvid av vikt alt lånefrågan kan prövas för projekt som sträcker sig över flera år.

Vidare bör planeringssamarbetet mellan de parter som är berörda av en kraftvärmeutbyggnad fortsätla och utvidgas. Härigenom skapas en beredskap för att genomföra de kraftvärmeprojekt som på sikt visar sig motive-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 1.10   Industridepartementet 504

rade. Statliga insaiser för alt förbättra samarbetet bedöms inte nödvändiga.

Arbetsgmppen föreslår också atl FoU-satsningen inom Qärrvärmeområdet intensifieras bl. a. för att även på sikt möjliggöra en rationell Qärrvärmedistribution, exempelvis genom införandet av lågtemperaturteknik.

Arbetsgruppen anser vidare att ett antal kraftvärmeverk bör komma till stånd redan i ett kortare tidsperspektiv där Qärrvärmeunderlaget är tillfredsställande, främst för att ge möjligheter ull praktiska erfarenheter av fastbränsleeldning. Därför behöver fömtsättningama för utbyggnad av kraftvärmeverk förbättras. Detta kan i första hand ske genom att kommunernas finansiering av kraftvärmeutbyggnader underlättas.

Kommunernas lånemöjligheter bör ökas så att de kan få lån upp till 100% av investeringar i kraftvärmeverk. För att avsevärda likviditetsproblem inte skall uppslå under de försia driftåren bör lånen ull så stor del som möjligt utgå i form av annuitetslån. Det är vidare av vikt atl lånen är långfristiga.

För den del av anläggningen som ersätter hetvattencentraler kan redan i dag erhållas s. k. Qärrvärmelån, dvs. f n. 23-åriga annuitetslån med en räntesats som är 0,5% högre än för kommunlån. Huvuddelen av återstående lånebehov, åtminstone 70-75 %, fömtsätts på sedvanligt sätt kunna lämnas av kreditinstitut som normalt finansierar kraftutbyggnader. Även för resterande del av investeringen upp till 100% bör kommunema garanteras lån enligt samma system som beträffande Qärrvärmelånen. När kommunall bolag svarar för investeringen bör gälla att bolaget mot kommunal borgen får samma villkor som kommunen.

Med hänsyn till önskvärdheten att minska oljeberoendet bör det eftersträvas att anläggningama byggs för fastbränsleeldning eller med långtgående förberedelser för eldning med fasta bränslen. Förslaget ovan innebär all merinvesteringen för fastbränsleeldning skall kunna lånefinansieras hell. Frågan om bidrag för att täcka eventuell merkostnad för fastbränsleeldning bör behandlas i samband med beredningen av kommande förslag från utredningen om omställbara eldningsanläggningar.

Frågan om införandet av speciella statsbidrag eller andra subventioner bör övervägas när erfarenheler av de ovan föreslagna åtgärderna — främsi lånen - föreligger eller om statsmakterna på gmndval av en energipolilisk bedömning anser atl en snabbare uibyggnad av kraftvärmeverk bör äga mm.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet 505

Bilaga 3.1

Sammanfattning av bostadsstyrelsens utvärdering av energisparstödet till bostäder budgetåret 1977/78

Innehåll

1 Inledning....................................................      506

2 Utvärderingens uppläggning och genomförande..      506

3 Utvärderingens resultat.................................      507

3.1 Godkänd kostnad................................... ... 507

3.2 Beräknad besparing................................ 509

3.3 Jämförelse med energisparplanen.............. ... 512

3.4 Bostadsslyrelsens slutsatser och utvärderingens resultat. 513

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet 506

Sammanfattning av bostadsstyrelsens utvärdering av energisparstödet tUl bostäder budgetåret 1977/78

Sammanfattningen gjord inom bostadsstyrelsen.

1   Inledning

Län och bidrag lill energibesparande åtgärder i befintliga bostadshus har utgått sedan den 1 juli 1974. Under fyraårsperioden fram till utgången av budgetåret 1977/78 hade sådant energisparstöd beviljats med sammanlagt ca 1 900 milj. kr, varav ca 650 milj. i form av bidrag.

Bosiadsslyrelsen fick i maj 1978 regeringens uppdrag att följa upp det nuvarande stödet till energibesparande åtgärder. Som bakgmnd till uppdraget anförde regeringen att den energisparplan för befintlig bebyggelse som framlagts i proposition 1977/78:76 bl. a. förutsatte en översyn av reglema för energisparstödet i syfte att differentiera stödet med hänsyn till effekterna av och kostnaderna för olika energisparåtgärder.

Utvärderingen avser lån- och bidragsgivningens inriktnig under budgetåret 1977/78. Reglerna förändrades nämligen så väsentligt den 1 juli 1977 att tidigare lån- och bidragsgivning inte är representativ för stödets nuvarande inriktning.

Eu ytteriigare skäl till att begränsa utvärderingen till budgetårel 1977/78 är att lån- och bidragsgivningens omfattning ökade fyrfaldigt från närmast föregående budgetår, och att denna högre nivå kan förväntas bestå också fortsättningsvis.

För varje ansökan om energisparstöd räknar länsbostadsnämnden fram en godkänd kostnad med hjälp av de belopp för olika åtgärder som anges i bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter till energisparförordningen. Den godkända kostnaden utgör underiag för beräkning av bidraget och lånets storiek i ärendet. I denna utvärdering definieras det totala energisparstödet för 1977/78 som summan av den godkända kostnaden i alla ärenden som första gången lär beslut om energisparstöd under budgetåret. Denna summa överstiger medelsramen under budgetåret, eftersom sökanden i åtskilliga fall helt eller delvis avstår från lånedelen av energisparstödet, men den är ell lämpligt underlag för en realislisk analys av stödets inriktning och fördelning och för en bedömning av olika åtgärders genomsnittliga lönsamhet.

2 Utvärderingens uppläggning och genomförande

Utvärderingen grundar sig på uppgifter som hämtats ur ett slumpmässigt urval bland de ärenden som försia gängen lätt beslul om energisparstöd under 1977/78. Vartannat ärende avseende flerbostadshus och vart lionde småhusärende har dragits bland de ca 54 000 ärendena i urvalsunderiagei. Urvalet har därigenom kommit aU bestå av ca 4 600 småhusärenden, ca 3 400 ärenden avseende flerbostadshus och 80 ärenden avseende småhussamfäl-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet 507

ligheler, tillsammans alltsä ca 8 100 ärenden.

Samtliga uppgifter i ansökningshandlingama och i besluts- och beräk-ningsblanketterna har registrerats pä särskilda redovisningsblanketier för de ärenden som ingår i urvalet. De insamlade uppgiftema har sammanställts och bearbetats i huvudsak manuellt på bostadsstyrelsen. Resultaten har därefter generaliserats från urvalets ärenden till hela budgetåret genom uppräkning med urvalsandelarna.

3 Utvärderingens resultat

3.1 Godkänd kostnad

Energisparstödel lill bostäder har under budgetårel 1977/78 haft följande totala omfattning

	Flerbo-	Småhus	Samtliga
	stadshus
Antal ärenden	5 700	48 600	54 300
Antal lägenheter	143 600	57 300	200900
Godkänd kostnad, milj. kr	308	683	991
Godkänd kostnad/ärende, kr	54 000	14 100	18 250
Godkänd kostnad/lägenhet, kr	2 150	11900	4 930

Prakliskl taget samtliga småhus i ulvärderingen ägs av enskilda personer. För flerbosiadshusen är fördelningen av stödet pä ägarekategorier följande.

Allmän- Koopera-        Enskilda

nyttiga och     liva

kommunala

Godkänd kosinad, tusen kr	105 900	59 300	143100
Antal lägenheter/ärende	53	42	14
Godkänd kostnad/ärende, kr	103 800	70 200	36 900
Godkänd kostnad/lägenhet, kr	1970	1690	3 880

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet

508

Den totala godkända kostnaden fördelar sig på olika slödberätligade åtgärder enligt följande sammanställningar

Flerbostadshus

Godkänd kostnad, lusen kr

Andel av den totala godkända kostnaden

Radiatortermostatvenliler

Individuell varmvattenmätning

Variatorutrustning

Ventilationsreglering

Spjällregulator

Ventilationsvärmeväxlare

Fliseldningsanordning

Summa installationstekniska ätgärder

Isolering av yttervägg

Fasadskikl vid ytterväggsisolering

Isolering av lättåtkomligt vindsbjälklag

3-glaslbnster, helt byte

Isolering av svåråtkomligt vindsbjälklag

3-glasfbnster, komplettering

Isolering av bottenbjälklag

Tätning genom skumplastinsprutning

3,4% 0,6 96 0,5 96 0,2 96 0,1 % 0,0 96 0,0%

33 240 6 360 5 030 1810 1260 65 42

47 800	4,8%
52 720	5,3%
51500	5,2%
18 460	1,9%
11880	1,2%
5 350	0,9%
3 230	0,3%
970	0,1 %
712	0,1 %

Summa byggnadstekniska åtgärder   148 830

111710

Fjärrvärmeansluining

Summa godkänd kostnad   308 330

15,0%

11,3% 31,1 %

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet

509

Småhus

Godkänd kostnad Andel av den
tusen kr totala godkända

kostn.

Radiatortermosialventiler

Motorshuntventil

Värmepump

Fliseldningsanordning

Individuell varnivalienmätning

Cirkulationspump

Veniilaiionsvärmeväxlare

Spjällregulator

Solvärmesystem

Natiackumulering av tappvarmvatten

Summa installationstekniska åtgärder

Isolering av yttervägg Fasadskikl vid ylterväggsisolering Isolering av lätiåtkomligi vindsbjälklag 3-glasfönsier, helt byte Isolering av svåråtkomligt vindsbjälklag Isolering av bottenbjälklag 3-glaslbnster, komplettering Tätning genom skumplastinsprutning

3,1 % 1,1 % 0,1 % 0,4% 0,2% 0,2% 0,1 % 0,1 % 0,0% 0,0%

30 530

10 710

4210

3 860

2 250

1530

830

550

450

50

54 970	5,5%
221 080	22,3%
213 510	21,6%
61500	6,2%
55 970	5,7%
27 520	2,8%
24 800	2,5%
5 850	0,6%
3 400	0,3%

Summa byggnadstekniska åtgärder   613 640

Fjärrvärmeansluining 14 320

Summa godkänd kostnad   682 930

62,0%

1,4% 68,9%

Av sammanställningarna framgår all huvuddelen av den godkända kosinaden (77 procent) avser byggnadsiekniska ätgärder, i försia hand tilläggsisolering av ytterväggar och nyll fasadskikl. De inslallaiionslekniska åtgärderna svarar för ca 10 proceni av totalkostnaden och Qärrvärmeanslutning förca 13 %.

Några slutsatser om effekterna m. m. av energisparstödel dras inte ur dessa redovisningar av den godkända kosinaden för olika ålgärder. Försi sedan kosinaderna jämförts med molsvarande besparing, vilket sker nedan, kan stödets effektivitet bedömas.

3.2 Beräknad besparing

Den lolala besparingen av olika ålgärder har beräknals teoretiskt med hjälp av akluella erfarenheler av åtgärdernas spareffekt. Beräkningsförutsällning-arna överenssiämmer nära med dem som använis i underlaget för energisparplanen (prop. 1977/78:76).

Besparingarna redovisas i försia hand i form av neltoenergibesparingar. Spareffeklen av en viss åtgärd lar sig i verkligheten utiryck i all t. ex. oljeförbrukningen eller förbrukningen av elenergi minskar. Vid en beräkning

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet

510

av spareffeklen mäste man normalt först räkna ut hur mycket nettoenergibehovet minskar genom åtgärden, dvs. hur mycket värmeförlusterna genom byggnadens omslutande ytor och genom ventilationen och avloppsvattnet minskar Därefter kan omräkning ske till bmttoenergibesparing, som alltså motsvarar den verkliga minskningen av energianvändningen, med hjälp av en verkningsgradsfaktor. Vissa åtgärder, bl. a. anslutning till Qärrvärme, påverkar direkt brultoenergibehovet utan att minska nettoenergiförbmk-ningen. För Qärrvänneanslutning redovisas således ingen nettoenergibesparing.

Beräkningsfömtsättningarna har valts sä all nettobesparingarna av olika åtgärder skall kunna adderas. Bl. a. har värmeförbrukningstalet grundats pä en inomhustemperatur av 20°C, varigenom besparingen av temperatursän-kande åtgärder inte påverkar spareffeklen av isoleringsålgärder.

Den totala nettoenergibesparingen av de åtgärder som lätt energisparstöd under budgetåret 1977/78 har beräknats till ca 4i00(?(? A/If'/j/fl>C=,'/irif/i/ dr).

Vid beräkning av den totala minskningen av brutloenergiförbmkningen har besparingen vid Qärrvärmeanslutning lagts till den omräknade nettobesparingen enligt ovan. Som omräkningsfaktor har här, liksom i energisparplanen, valts medelverkningsgraden 0,80. Totala brutioenergibesparingen blir därigenom ca 620 000 MWhIår M,62 TWhIår).

Den beräknade nettoenergibesparingen av varje stödberältigad ålgärd framgårav följande sammanställningar. I dessa redovisas ocksä besparingen i kWh/är per krona godkänd kostnad, samt besparingskostnaden för åtgärden med de antaganden om energiprisökning och real kalkylränta som använts i underiaget till energisparplanen. Med uigångspunki i en samhällsekonomisk syn på lönsamheten av en viss ålgärd bygger energisparplanen på att endasl ätgärder med en besparingskoslnad på högsl 7,5 öre/kWh enligt det lägre sparalternativet (alternativ 11) och högst 10 öre/kWh enligt det högre sparalternativet (alternativ 111) uppfyller planens lönsamheiskrav. Besparingen anges härvid i form av nettoenergibesparing och investeringen hänförs till prisläget första kvartalet 1977 exklusive mervärdeskan. Ur fastighets- eller privatekonomisk synpunkt kan dock betydligt högre besparingskostnad medföra lönsamhet.

	Nettoenergibesparing		Besparings-
Flerbostadshus	MWh/år	kWh/är, kr	kostnad, öre/kWh
Radiatortermosialventiler	60 770	1,83	7,0
Variatorutmstning	11280	2,24	4,2
Individuell varmvatlenmätning	7 900	1,24	10,4
Ventilationsreglering	4 970	2,74	4,0
Spjällregulator	2 570	2,05	6,2
Fliseldningsanordning	540	-	-
Veniilaiionsvärmeväxlare	230	3,58	3,8

Summa inslallaiionslekniska ålgärder 88 260

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.1   Bostadsdepartementet

511

Flerbostadshus

Nelloenergibesparing Besparings-

MWh/är        kWh/är, kr    kostnad, öre/kWh

Isolering av yttervägg	28 800	0,28	15,6
Isolering av lättåtkomligt vindsbjälk-	14 820	0,80	5,4
lag
Isolering  av   svåråtkomligt   vinds-	4 480	0,48	9,1
bjälklag
3-glasrönsier, helt byte	2 790	0,23	18,6
3-glasrönster, komplettering	1660	0,51	8,5
Tätning  genom   skumplastinspmt-	780	1,09	4,0
ning
Isolering av bottenbjälklag	700	0,73	6,0
Summa byggnadstekniska åtgär-	54 030
der
Total besparing flerbostadshus	142 290
	Nettoenergib(	jsparing	Besparings-
Småhus	MWh/år	kWh/år, kr	kostnad, öre/kWh
Radiatortermosialventiler	26 750	0,88	14,5
Fliseldningsanordning	12 600	3,26	2,9
Motorshuntventil	7 590	1,01	7,7
Individuell varmvattenmätning	2 340	1,04	9,0
Värmepump	2 340	0,56	16,9
Ventilationsvärmeväxlare	460	0,55	12,1
Spjällregulator	390	0,70	18,1
Solvämiesysiem	180	0,40	23,5
Summa inslallaiionslekniska åtgärder 52 650
Isolering av yttervägg	119640	0,28	15,8
Isolering av lättåtkomligt vindsbjälk-	58 050	0,94	4,6
lag
Isolering av   svåråtkomligt   vinds-	19 110	0,69	6,3
bjälklag
Isolering av bottenbjälklag	18 540	0,75	5,8
3-glasrönster, helt byte	13 880	0,25	17,6
Tätning  genom   skumplastinsprut-	3 130	0,92	4,7
ning
3-glasfbnster, komplettering	3 060	0,52	8,3
Summa byggnadstekniska åtgärder	235 400
Total besparing småhus	288 060
Summa besparing flerbostadshus	430 350
och småhus

För flerbostadshus är den beräknade nettobesparingen i kWh per år och krona belydligt högre för de installationslekniska ålgärderna än för de byggnadstekniska. Besparingen i kWh per år och krona är emellertid ett

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet 512

synneriigen ofullständigt måu på åtgärdens avkastning eller dess lönsamhet, eftersom della mått inte beaktar vare sig åtgärdens livslängd eller evenluella ökade drifts- och underhållskostnader.

Åtgärder i ventilations- och uppvärmningssystemei i flerbostadshus ger dock en särskilt god besparingseffekt även i förhällande lill den kortare livslängden, vilket framgår av att besparingskostnaden är myckel låg, och åtgärderna sålunda är mycket lönsamma.

I småhusen är insiallaiionsåtgärderna inte alls lika lönsamma som i flerbosiadshusen, framför allt beroende på all kosinaden per enhel blir så myckel högre.

Samtliga byggnadstekniska åtgärder, ulom hell utbyte av befinlligt fönsier till S-glasfönster och ylterväggsisolering inklusive kostnad för ny fasad, uppvisar en genomsnittligt god lönsamhet trots all besparingen per insatt krona är måttlig. Beiräffande tilläggsisolering gäller dock alt lönsamheten i de enskilda fallen varierar kraftigt beroende hur god isolerförmäga den befinlliga byggnadsdelen har före åtgärden.

Eftersom lönsamheten är starkt beroende av isolerförmågan (k-värdet) före åtgärden har ärendena avseende ylterväggsisolering delals upp i grupper efter k-värde före åtgärden. Lönsamheten har beräknals för varje sådan grupp. Därvid framkommer alt bara ytterväggar med k-värde över ca 1,0 har uppfylll energisparplanens lönsamheiskrav om hela kosinaden för fasad skall inräknas. Om ingen kostnad för fasadskikl medräknas har inle energisparplanens lönsamhetskrav uppfyllts för de väggar som har ell k-värde under ca 0,70 kWh/m °C.

3.3 Jämförelse med energisparplanen

De av riksdagen aniagna riktiinjema för energihushållning i den befinlliga bebyggelsen för perioden 1978-1988 bygger på beräkningar som redovisas i en bilaga till prop. 1977/78:76.

Utgångspunkten för beräkningarna av besparingsmöjligheter har varil den samhällsekonomiska lönsamheten av olika åtgärder. I det nuvarande bostadsbeståndet skulle det sålunda enligt beräkningarnas alternativ 11 vara möjligt alt spara 17 TWh/år efter en 10-årsperiod genom åtgärder med en besparingskostnad på högst 7,5 öre/kWh. Enligt alternativ III skulle del vara möjligl alt spara 22 TWh/år i nuvarande bostadsbestånd genom ålgärder med en besparingskostnad på högst 10 öre/kWh. Därvid har antagils all man av olika skäl bara uppnår 90 procents effekt av de beräknade besparingarna.

1 sammanställningen nedan redovisas en jämförelse mellan å ena sidan de beräknade besparingsmöligheterna och molsvarande invesleringar för olika ålgärder enligt alternativ 11 och 111 och å den andra den beräknade spareffeklen och motsvarande godkänd kosinad enligt denna utvärdering, uppräknade med faktorn 10 föratt motsvara resultatet under en 10-årsperiod. Besparingarna avser i häda fallen nelloenergibesparing, varigenom ålgärden

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet

513

Qärrvärmeanslutning inte ingår i beräkningarna. Endast de åtgärder till vilka det i dag kan beviljas energisparstöd har medtagits frän altemativ 11 och 111 i sparplanen. Vid jämförelsen mellan investeringsbeloppen och den godkända kostnaden mäste hänsyn tas till att investeringarna enligt energisparplanens alternativ inte inkluderar mervärdeskatt och till att de hänför sig till en något tidigare tidpunkt än de godkända kostnaderna enligt utvärderingen.

	Energisparplanen alt. 11		Energisparplanen alt. 111		Bostadsstyrelsens ulvärdering (uppräknad lill 10 år)
	Netto-	Investe-	Netto-	Investe-
					Netto-	Godkänd
	besparing TWh/år	ring miljarder kr	besparing TWh/år	ring miljarder kr	besparing TWh/år	kostnad miljarder kr
Värmeisolering Fönster	5,5 0,3	7,2 0,9	7,8 0,5	12,3 1,8	2,7 0,2	6,9 0,8
Tätning Uppvärmning Ventilation	0,1 0,3	0 0,1	0,1 1,8	0 1,5	0 0,1	0 0
Styr- och reglersystem övriga åtgärder	3,1	0,9	3,1 0,4	0,9 03	1,1 0,2	0,8 0,2
Summa	9,3	9,1	13,7	16,9	4,3	8,7
Med 90%  effekt
på besparingarna	8,3		12,3

Jämförelsen visar för det första atl energisparverksamheien mäste fi större omfattning än under budgetåret 1977/78 för att energisparplanens målsättning skall uppnäs. Både investeringarna och neitobesparingarna måste öka för de i dag slödberätligade åtgärderna. Den antagna planen förutsätter emellertid ocksä sädan ökad omfattning. Vidare mäste de ätgärder som i dag är slödberätligade inriktas mot sådana som ger större besparing i förhållande till investeringen.

3.4 Bostadsstyrelsens slutsatser av utvärderingens resultat

Den slutsats som kan dras av ulvärderingen är att om energisparplanens målsättning skall kunna uppnås bör vissa av de minst lönsamma åtgärderna bland de nu stödberättigade i fortsällningen undantas från stöd. Vidare mäste i fortsällningen de mest lönsamma ålgärderna inom ramen för den lönsam-hetsgräns som uppställts prioriteras vid utformningen av reglerna för energisparstöd. Slutligen måsle energisparverksamhetens totala volym öka i förhållande till budgetåret 1977/78 för att sparmålet skall nås.

Som ett resultat av utvärderingen har bostadsstyrelsen för avsikl att genomföra vissa ändringar av föreskrifierna rörande stödberättigade åtgärder.

33   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.1    Bostadsdepartementet 514

Stödet till termostatiska radiatorventiler skall från den 1 juli 1979 endast utgå för typgodkända ventiler. Föreskriftema rörande stöd till ytterväggsisolering skärps så atl siödet förbehålls de mest lönsamma objekten, och stöd till fasadskikl bör i vissa fall inle beviljas. Vid fönsterbyte börstödet begränsas till skillnaden mellan kosinaden för två- och treglasfönster Därutöver planeras vissa ytterliggare förändringar i syfte att förbättra stödet till installationstekniska åtgärder i flerbostadshus.

Styrelsen förordar vidare en översyn av reglema för energisparstödel så alt vissa ålgärder av drifts- och underhållskaraktär, t. ex. tätningsåigärder och byte av oljebrännare i vissa fall, blir stödberättigade. Detta torde erfordras för atl åtgärderna skall fä en tillräckligt stor omfattning. Särskilda överväganden bör göras beträffande slöd till installation av s. k. braskaminer.

Slutligen bör slimulansreglernas allmänna utformning ses över mot bakgmnd av uttalandet i prop. 1977/78:76 om differentiering av stödet med hänsyn till effekterna av och kostnaderna för olika energtsparåtgärder.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 515

Bilaga 3.2

Gällande rätt, förslag från statens planverk om ändring i 54,61 och 64 §§ byggnadsstadgan, samt sammanställning av remissynpunkter över verkets förslag.

Innehåll

1   (jäl lande räu...............................................      516

1.1  Byggnadsstadgan i berörda delar..............      516

1.2  Föreskrifter i SBN fill 44 a § BS.................      518

2 Statens planverks förslag beträffande ändringar i byggnadsstadgan          519

3 Sammanslällning av remissinslansemas synpunkier på statens planverks förslag till ändringar i 54,61 och 64 §§ i byggnadsstadgan...............................      525

4 Förteckning överde remissinstansersom haravgell yttrandeöver statens planverks förslag           532

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 516

Gällande rätt, förslag från statens planverk om ändring i 54,61 och 64 §§ byggnadsstadgan, samt sammanställning av remissynpunkter över verkets förslag.

1 Gällande rätt

1.1 Byggnadsstadgan i berörda delar

I 5 kap. (35-67 §§) byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972:776, ändrad senast 1978:369) (BS) finns bestämmelserom byggande. Bestämmelserna i 38-48 §§, som avser nybyggnad, innefattar gmndläggande krav på byggnads yttre och inre utformning. Dessa bestämmelser är som regel allmänt formulerade och kompletteras av föreskrifter, anvisningar och råd i Svensk byggnorm (SBN).

Bestämmelsema i 38-48 §§ gäller nya byggnader. Bland dessa bestämmelser återfinns kravel aU byggnad skall utföras så alt den möjliggör god energihushållning (44 a §). I 48 a och 49 §§ anges vad som skall gälla vid ändring av byggnad. Vissa mera kvalificerade ändringarav byggnad hänförs enligt 75 § BS till nybyggnad.

Vid sådana ändringar som är att hänföra till nybyggnad gäller enligt 48 a § första stycket att bl. a. bestämmelsen i 44 a § angående energihushållning skall tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfaUning som erfordras för atl dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på bl. a. god energihushållning. Enligt 48 a § andra stycket uppställs vissa krav även beiräffande byggnadens övriga delar, alltså sådana som inle berörs av ändringen. Bland dessa krav ålerfinns emellertid inte kravet på god energihushållning.

I fråga om mindre ingripande ändringar, dvs. ändringar som inte är att hänföra till nybyggnad, gäller enligt 49 § likaledes atl bestämmelsen i 44 a § angående energihushållning skall lillämpas i fråga om de delar av byggnaden som berörs av ändringen. Till skillnad mot vad som gäller enligt 48 a § uppställs vid mindre ändringar inga krav beträffande de delar av byggnaden som inte berörs av ändringen. En annan skillnad beslår i atl byggnadsnämnden enligt 49 § andra slyckel kan medge undantag från de uppslällda kraven när det påkallas av omsländighelerna och inte medför brandfara eller olägenhel i sanitärt avseende eller eljesl.

Frågan om underhåll av byggnad regleras i 50 § BS. Enligt denna bestämmelse skall byggnad ellerdel av byggnad, som har uppförts i enlighet med bestämmelserna i 44a§, underhållas så aU möjlighetema till god energihushållning i skälig utsträckning bibehålles.

Enligt 54 § 1 mom. färåigärd,som enligt 75 § äratt hänföra till nybyggnad, inte företas utan byggnadslov. Delta medför ati alla nya byggnader och vissa omfattande eller kvalificerade ändringar av byggnad alllid konlrolleras av byggnadsnämnden. 1 dessa fall blir säledes alllid kraven pä god energihus-

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 517

hållning beaktade. Byggnadslov krävs ocksä för åtskilliga ätgärder som inte är all hänföra till nybyggnad. Bland de ålgärder som direkl rör byggnader bör nämnas sädan lill nybyggnad ej hänföriig ändring av byggnad, som berör konstruktionen av dess bärande delar eller av eldstäder, rök- eller ventilationskanaler eller som avsevärt påverkar dess planlösning eller yure utseende. Del bör också nämnas alt byggnadslov erfordras inom område med stadsplan för omfärgning av fasad som inte vetter mot kringbyggd gård eller annan sådan plals. 1 54 § 2 mom. meddelas undantag frän byggnadslovspliklen i 1 mom. i fråga om vissa ålgärder i byggnader som innehåller högsl två bostadslägenheter saml för byggnader som tillhör staien eller landsiing. För byggnad med högst två bostadslägenhter gäller bl. a. atl invändig ändring av bostadsbyggnad ulan hinder av 1 mom. fär företas utan byggnadslov, såvida åtgärden inle beslår i inredande av ytteriigare bostadslägenhet eller av lokal för handelsrörelse, hantverk eller industri och inte heller berör konstruktionen av byggnadens bärande delar, eldsläder eller rökkanaler.

160-64 §§ ålerfinns regler om byggnadsarbete och tillsyn av sådant arbele. Byggnadsarbete skall enligt 60 § ulföras enligt gällande bestämmelser och fastställda rilningar samt med ändamålsenligt material och i övrigt på belryggande sätt. De övriga paragraferna reglerar tillsynen. För arbete som avser nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring av byggnad skall det enligt 61 § 1 mom. finnas en av den byggande utsedd ansvarig arbetsledare i de fall byggnadslov erfordras. Byggnadsnämnden kan medge undantag om den beiräffande arbete av ringa omfattning finner aU särskild arbetsledare inle erfordras. 1 61 § 2 mom. föreskrivs bl. a. aU inle nägon annan fär utses till ansvarig arbetsledare än den som statens planverk, för visst slag av arbete och för viss tid, eller byggnadsnämnden, för visst arbete, prövat äga erforderiig kunskap, erfarenhet, pålitlighet och ordenllighel. Enligt 61 § 4 mom. åligger det arbetsledaren alt fortlöpande leda och tillse arbetel och svara för aU del fullgörs på behörigt sätt. Arbetsledaren skall också göra föreskrivna anmälningar till byggnadsnämnden och andra myndigheler. Det åligger vidare arbetsledaren att närvara vid nämndens besiktningar av arbetet. Om den byggande skulle motsätta sig att gällande bestämmelser om arbetet iakttas, skall arbetsledaren anmäla detta till nämnden. 1 62 § ges föreskrifter om att anmälan till byggnadsnämnden skall göras i olika skeden av byggnadsarbete som avser uppförande av ny byggnad och vid sådan rivning av byggnad eller ändring av byggnad som är byggnaslovspliklig. I 64 § finns regler om byggnadsnämndens tillsynsverksamhet. Nämnden skall öva tillsyn över byggnadsföretag, för vilka byggnadslov erfordras, och äger verkställa erforderiiga besiktningar för delta. Nämnden har ocksä räll att besiktiga byggnadsföretag, för vilka byggnadslov inle erfordras. Genom besiktningarna bör i främsla rummet ulrönas, om byggnaden föriagts i räu läge samt beskaffenheten av grundbollen, stommen och byggnaden i färdigt skick. 1 de fall byggnadslov beviljals för uppförande av byggnad inom område med stadsplan skall som regel grundbottenbesiktning, lägesbesiktning, stombe-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 518

siklning och slutbesiktning företas. 1 fall då byggnadslov beviljats för ett byggnadsföretag fär slutbesiktning inte underiåtas om den byggande begär sådan besiklning.

1.2 Föreskrifter i SBN till 44 a § BS

Föreskrifter i SBN vad avser energihushållning vid ny- och ombyggnad fastställdes av regeringen i juni och augusti 1976. Planverket bemyndigades samtidigt att utfärda råd och anvisningar i anslutning till föreskrifterna.

Föreskrifierna gäller fr. o. m. den 1 januari 1977 men är inte bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov har sökts före den 1 juli 1977. Beträffande fönsters värmegenomgångskoefficient (k-värde) är föreskriftema inte bindande i fråga om byggnad för vilken byggnadslov sökts före den 1 seplember 1977.

Föreskriftema innebäratt kraven på värmeisolering har skärpts väsentligt i förhållande till såväl lidigare gällande krav som tidigare utförandepraxis. Beslämmelserna styr byggnadsisolering hårt. Reglerna är emellertid utformade så atl en nödvändig leknisk och estetisk frihel upprätthålls. Eftersom en sior del av en fasads värmeavgivning sker genom fönstren har också möjlighelerna atl bygga med onödigi stora fönslerylor begränsats. Till dessa värmeiolseringskrav kommer också skärpta krav på täthet hos byggnad och byggnadsdelar.

Vad gäller ventilation har de tidigare gällande kraven pä luftväxling i olika lyper av lokaler sänkts där del har varil möjligl med hänsyn lill de hygieniska krav som måsle ställas. För all ytteriigare minska energiföriusterna genom ventilation och minska energibehovet på uppvärmningssidan ställs krav på reglerulruslning för att bl. a. utnyttja lillskoUsvärme från solinslrålning, belysning och personvärme och för all göra det möjligt atl minska luftomsättningen när lokalerna inte används. En väsentlig energisparande älgärd är all krav på värmeåtervinning från veniilalionsluften införs för flertalet siörre byggnader.

Energiförbrukningen för bostadshus utförda i enlighet med dessa krav har beräknals lill nära hälfien av den genomsnittliga förbrukningen i bostadshus uppförda i början av 1970-talel. För ett enbostadshus har energibesparingen uppskattats lill i genomsniii 13 000 kWh/år. För lägenhet i flerbostadshus är motsvarande siffra ca 10 000 kWh/år. För andra lyper av byggnader har minskningen av energiförbrukningen uppskattats till ålminsione samma storleksordning som för bostäder.

Föreskrifterna medför en viss ökning av byggnadskostnaderna. Åtgärderna beräknas dock samiidigi ge en sänkning av byggnadernas driftskostnader som hell täcker de höjda kapitalkostnaderna.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 519

2 Statens planverks förslag beträffande ändringar i och tillägg till byggnadsstadgan

Planverket har i rapport 41, Energihushållning i befintlig bebyggelse, föreslagil ett flertal ändringar i byggnadsstadgan. Rapporten utgjorde underiag för förslagen i prop. (1977/78:76) med energisparplan för befintlig bebyggelse.Vissa av de förslag till ändringar i byggnadsstadgan som planverkel redovisade i sin slulliga rapport, ingick inle i den preliminära rapport som tidigare hade remissbehandlats. Beträffande förslagom ändringar i 54,61 och 64§§ byggnadsstadgan bl.a., anförde dåvarande bosiadsminislern atl förslagen borde remitteras innan slutlig ställning kunde las lill eventuella ändringar. Förslagen har nu remissbehandlats. Förslagen framgårav följande utdrag av planverkels rapport.

Utdrag ur statens planverks rapport 41, Energihushållning i befintlig bebyggelse, slutlig version, kapitel 4 Förslag till ätgärder.

Byggnadslovsskyldighet

Flera av de förbättringsåtgärder som aktualiseras i syfte alt åsiadkomma en bättre energihushållning i befintlig bebyggelse har inte kunnat förutses i samband med att nuvarande byggnadsstadga utarbetades. Detta gäller exempelvis sådana ålgärder som förbäitring av värmeisolering eller anordnande av värmesystem av ny lyp. Dessa senare kan vara baserade på energiförsörining hell eller delvis genom tillämpning av värmepumpsleknik (t. ex. jordvärmesystem) eller genom utnytQande av solenergi eller vindkraft. I byggnadsstadgan finns därför inte några klara bestämmelser atl ålgärder av denna lyp skall underkaslas byggnadslovsprövning. Med hänsyn lill bestämmelsen i 44 a § atl byggnad skall anordnas så all god värmehushållning (enligt vårt förslag: energihushållning) möjliggörs, ter del sig nalurligt alt 54 § förtydligas pä vissa punkter, sä att ätgärder syftande till god energihushållning prövas efter ansökan om byggnadslov. Detta gäller främst i fräga om väsenilig förändring av isolering av ytterväggar saml ifråga om anordnande av eller väsenilig ändring av värme- och ventilationsinslallationer. Mindre omfattande ändringar bör sälunda undantas från byggnadslovspliki.

Isolering av yttervägg

Förbättring av värmeisoleringen hos en yttervägg kan ske genom atl väggen förses med eii exlra värmeisolerande skikt. Tilläggsisolering kan

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 520

förändra temperatur- och fuktförhållandena i ytterväggen, både i det fall den placeras invändigt eller då den placeras utvändigt. Det senare alternalivet innebär också att ett nytt fasadskikl måsle anbringas. Detta medför i en del fall att krav på bärförmäga och beständighet hos upplags- och infästningsanordningar mäste särskilt uppmärksammas. Om tilläggsisolering anbringas utanpå ett ventilerat fasadskikl måste behovet av särskilda ätgärder beaktas för att isoleringen skall ge avsedd effekt. Byte av fastadmaterial kan vidare medföra väsentliga förändringar i stadsbilden, vilka ocksä bör prövas.

Ulvändiga åtgärder som vidtas pä fasader i tomtgräns kan innebära inträng på tomt- eller gatumark och vålla grannelagsrättsliga problem. Del är därför angeläget au fråga om sådant inträng uppmärksammas i god tid. Uivändig tilläggsisolering kan även medföra att byggnadens yttre mått kommer atl något översliga vad fastställda planer medger eller leda till att byggnaden kommer all strida mot vad som är föreskrivet i 39 § BS. Sådana mindre avvikelser lorde emellertid inte medföra några större problem och bör kunna godtas av byggnadsnämnd vid byggnadslovsprövning med slöd av de befogenheler nämnden har enligt byggnadsstadgan.

Ovanstående konsekvenser av energibesparingsåtgärder på fasader motiverar en precisering i byggnadsstadgan sä att det klart uttalas att byggnadslovskrav gäller för sådana åtgärder.

Hittillsvarande lagtext i 54 § BS andra och tredje styckena med anknytning till ovanstående åtgärder är utformad för att tillgodose önskemål om en lämplig miljöanpassning av byggnaders yttre. I ell omfattande energisparprogram blir värmeisoleringsåtgärder pä fasader akluella för en mycket stor del av del äldre byggnadsbeståndet. Därför bör tillämpligt avsnitt i byggnadsstadgan utformas så att byggnadslov krävs för mera väsentliga värmeisoleringsåtgärder på ytterväggar. Förslag till text lämnas nedan.

Installationer

Utformningen av installationer för uppvärmning och ventilation har stor betydelse när det gäller aU åstadkomma och uppräuhälla eu tillfredsställande inomhusklimai i en byggnad samt att begränsa byggnadens energiförbrukning. Installationerna måste vidare utformas så atl kravet på säkerhei och hygien tillgodoses. I SBN 1975 kap. 39 (Supplement 1) har i syfte atl möjliggöra god energihushållning införts ett antal föreskrifter rörande installationers utformning. Föreskrifterna är baserade på 44 a § BS.

Kravel pä byggnadslov enligt 54 § 1 mom. BS ger samhällel möjlighet att genom byggnadsnämnderna övervaka efterievnaden av gällande byggbestämmelser såväl vid uppförande av ny byggnad som vid sådan om- och tillbyggnad som enligt 75 § BS är att hänföra till nybyggnad, ävensom vid ett antal ytterligare ätgärder som anges i 54 § BS.

Vid uppförande av ny byggnad samt ändring som är hänföriig till nybyggnad omfattar byggnadslovsgranskningen även  installationer för

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2    Bostadsdepartementet 521

uppvärmning och ventilation. Därvid kommer sålunda all prövas att dessa installationer uppfyller i SBN ställda krav rörande energihushållning, säkerhet och hygien.

Vid andra ändringar av befintliga byggnader är det däremoi inle alllid krav på byggnadslov. 1 fråga om installation för uppvärmning och ventilation är gällande bestämmelser rörande byggnadslov inte enhetliga. Byggnadslov krävs i regel inte för nyinstallation, ulbyle eller ändring av uppvärmnings-installation i befintlig byggnad. Om sådan installation medför ändring i konstruktion av eldsläder eller rökkanaler erfordras dock byggnadslov (54 § BS). Även för sådan ändring som berör konstruktion av ventilationskanaler erfordras byggnadslov (54 § BS). Då del gäller befintlig bebyggelse möjliggör således gällande bestämmelser att ell värmesystem kan nyinstalleras, ändras eller bytas utan all ärendei regelmässigl blir föremål för byggnadslovsprövning. Nyinstallation eiler ändring av ventilationssystem medför däremoi som regel all byggnadslovsprövning aktualiseras.

Byggnadsnämnd har enligt 64 § BS räll - men inle skyldighet -all besiktiga förelag vartill byggnadslov inle erfordras. Visar det sig härvid atl arbetet utförts i slrid mol beslämmelserna i 49 § BS försia slyckel eller mol eljest gällande föreskrifter kan byggnadsnämnd förbjuda byggnadsarbetets fortsättande (SFS 1976:666). Sådan besiktning lorde emellertid endasl undanlagsvis kunna företas, bl. a. med hänsyn lill lillgängliga personalresurser. Del finns sålunda f n. knappasl några möjligheler för byggnadsnämnd au regelmässigl pröva frågan om god energihushållning i samband med ändringar av här berört slag.

Främst med hänsyn till angelägenheten av god energihushållning är det enligt planverkets mening motiverat att anordnande av och väsenlliga ändringar av installation för uppvärmning och för ventilation generellt prövas. En sådan prövning bör vara särskilt angelägen i samband med sådan ändring som även innefattar övergång till nytt uppvärmningssystem eller byte av energislag. Del gäller exempelvis vid anordnande av uppvärmningssystem där jordvärme, vindenergi eller solenergi avses komma lill användning. Även med hänsyn till arbetel med kommunal energiplanering lorde del vara önskvärt att sädana frägor prövas som kan påverka energiplaneringen i kommunen.

Planverket vill i delta sammanhang erinra om en lidigare ändring i byggnadsstadgan, som genomfördes 1970 och berörde frågan om byggnadslov för vissa va-arbeten. 1 proposiiion 1970:118 med förslag lill ny va-lag hade förordats all kravel i 54 § BS om byggnadslov skulle ulslräckas all omfaltaallava-insiallationsarbeienavmera väsentlig omfaUning. En följd av förslaget var all kravel på byggnadslov borde omfatta va-installation såväl i nybyggnad som i befintlig byggnad. Därutöver borde viss kontroll över ändringar i befintliga va-installationer genomföras. Som riktlinjer borde gälla all endasl sädana ändringar som påverkade installationernas säkerhet med hänsyn lill risk för olycksfall, förgiftning eller sanitär olägenhel saml sådana

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 522

ändringar som kunde medföra påtagliga förändringar av va-anläggningens funktion skulle underkaslas byggnadskonlroll. 1 proposition 1970:64 föreslogs sedan ändring av 54 § BS i enlighel med vad som anförts i samband med va-lagens genomförande. Riksdagen beslöt om ändring av 54 § BS innebärande all byggnadslov erfordras jämväl försådan till nybyggnad ej hänförlig ändring av byggnad som berör va-inslalluon, sä ock mera väsentlig ändring av befintlig sådan installation.

Med hänvisning lill angelägenheten av aU ell tillfredsställande inomhusklimai och god energihushållning kan åsladkommas även i befintlig bebyggelse föreslår planverkel en kompleltering av gällande byggnadsstadga med krav på byggnadslov för anordnande av och ändring i uppvärmningsinslal-lation samt ventilationsinstallation. Kraven bör dock utformas så att endast mera väsenilig ändring i installation blir byggnadslovspliktig. För mindre omfattande ändring bör inle byggnadslov förutsättas. Om sådan ändring kan bedömas påverka byggnadens energihushållning mera avsevärt, finns del emellerlid anledning att ansvarig arbetsledare för arbelel utses.

Förslag lill ändringar Följande ändringar och tilläggs föreslås i byggnadsstadgan 54 §:

1 mom. Andra styckets andra avsnitt ändras till följande lydelse: sådan till nybyggnad ej hänföriig ändring av byggnad, som berör konstruktionen av dess bärande delar eller av eldstäder eller rökkanaler eller som innebär väsentlig förändring av ytterväggs värmeisolering eller som avsevärt påverkar planlösning eller yUre utseende.

1   mom. Efter andra styckets andra avsnilt om konstruktion, planlösning
etc. införs ett nytt avsniii med följande lydelse:

sådan tlU nybyggnad ej hänförlig ändring av byggnad, som innefattar anordnande av uppvärmnings- eller ventilationsinstallation, så ock mera väsentlig ändring av befintlig installation.

2   mom. Andra slyckels sista del kompletteras lill följande lydelse:
eldsläder eller rökkanaler samt ej heller innebär mera väsentlig ändring av
uppvärmnings- eUer ventilationsinstallation.

Tillsyn och besiktningar

Ansvarig arbetsledare

Oavsell av vilken anledning lekniska energisparäigärder rörande en befintlig byggnad initieras i det enskilda fallel, faller ansvarei för all de genomförs på ett ändamålsenligt och lillföriilligt sätt primärt på fastigelens ägare. Del är därför angeläget atl han anlitar erforderiig sakkunskap för arbetel, om detta inle är av sådan art all han själv är tillräckligt sakkunnig. Flera ålgärder är inle mera komplicerade än all en ägare av småhus eller

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 523

bostadslägenhet själv bör kunna utföra arbetet, i varje fall med hjälp av lämpliga informationsmaterial eller efter att ha deltagit i en studiecirkel. Della gäller t. ex. förbättringar av värmeisoleringen på vindsbjälklag och på insidan av ytterväggarna saml tätning av fönster och komplettering av fönsier med en exlra ruta. Även vissa justeringar av uppvärmnings- och venlila-lionsinsiallaiionerna kan inkluderas i denna kategori av ätgärder.

Många lekniska ålgärder är emellerlid förhållandevis komplicerade och dessulom ofta relativt kostnadskrävande. Bland sådana ätgärder kan nämnas de flesta isoleringsförbäilringar av ytterväggarnas fasader och utbyte av fönsier saml installation av anordningar för reglering och styrning av uppvärmning och ventilation eller för mätning av tappvarmvatten. Hit hör givelvis ocksä installation av uppvärmningssysiem och värmeålervinnings-aggregal. Mera omfatlande åtgärder av nyssnämnda slag bör normalt vara byggnadslovspliktiga. Della är fallel rörande åtgärder som avsevärt kan påverka den yttre miljön eller byggnadens inomhusklimai. Hit hör också ålgärder som kan inverka på beständigheten hos ytterväggarna saml givelvis flera av de ovannämnda ålgärderna rörande installationerna. Om ålgärder av della slag uiförs på felaktigt säu, kan allvariiga olägenheier uppkomma.

Eftersom dessa mera komplicerade ätgärder vanligen är relativt kostnadskrävande, är de av belydelse från faslighetsekonomisk synpunki. De påverkar sälunda boendekostnaderna. 1 varje fall i fräga om hyreshus kan dessa koslnader drabba personer som själva har förhållandevis små möjligheler alt direkt påverka ålgärderna.

Om förbättringsåtgärderna genomförs med statligt stöd i form av lån och bidrag, har samhället också anledning atl intressera sig för effekien och lönsamheten av ålgärderna. Även i de fall staten inte skulle vara engagerad i finansieringen av åtgärderna kan samhällel ha intresse av atl malerial- och arbeisresurser används på ell ändamålsenligt sätt.

Av del ovan anförda framgår all del finns anledning för samhällel alt öva viss lillsyn över mera väsentliga ålgärder som vidlas för att spara energi i det befintliga byggnadsbeståndet.

I de fall dessa ålgärder underkastas byggnadslovsskyldighet, skall lillsynen ulövas på del säll som föreskrivs i 61-64 §§ BS dels genom fortlöpande ledning och lillsyn av en ansvarig arbetsledare med särskilda kvalifikationer, dels genom stickprovskontroll och vissa besiktningar av byggnadsnämnden. Övervakningen från byggnadsnämndens sida bör givetvis samordnas med den kontroll som förutsätts i de fall statliga lån och/eller bidrag utgår. En sådan samordnad lillsyn har sedan länge rekommenderats av statsmakterna och vissa råd och anvisningar finns utfärdade härom. Planverket har nyligen tagil upp dessa råd och anvisningar lill översyn i samräd med bosiadsslyrelsen i syfte all åsiadkomma en mer fullständig samordning. Därigenom avses förenklade mliner kunna elableras, vilkel bör vara av intresse såväl för fastighetsägarna som för kommunerna.

Om förbättringsåtgärderna är av den art alt de inte föranleder byggnads-

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2    Bostadsdepartementet 524

lovsskyIdighel, föreligger inle krav atl utse ansvarig arbetsledare och inle heller skyldighet för byggnadsnämnden att utöva lillsyn över arbetel.

Planverkel har bedöml del vara önskvärt all energisparäigärder inle onödigivis underkaslas krav på byggnadslov. På så sätt slipper fastighetsägaren ifrån vissa formaliteter och kostnader och del slälls inle så stora krav på byggnadsnämndernas personalresurser Såsom nämnts här ovan bör därför förhållandevis många förbättringsåtgärder kunna ulföras utan byggnadslov. Del lorde emellerlid 11 anses rimligt alt genomförandel av mera komplicerade lekniska ålgärder sker under ledning av en fackman med erforderiiga kvalifikationer.

Syftei med sparåtgärderna bör givetvis vara all de medför avsedd spareffekt samiidigi som ett gotl inomhusklimai tryggas och olägenheier från miljö-eller besländigheissynpunki undviks. Med hänsyn härtill kan del, säsom påpekas i ell par remissyllranden över den preliminära rapporten, finnas anledning all kräva all den som svarar för ledningen av arbelel påtar sig motsvarande ansvar som en ansvarig arbetsledare enligt 61 § BS.

Med hänvisning till del anförda föreslår vi alt en kompletterande bestämmelse införs i 61 § 1 mom. BS. Denna bör innebära all även om byggnadslov inle erfordras för ändringsarbete, så skall ansvarig arbetsledare Ulses, om arbetet avsevärt påverkar energihushållningen. Hit bör exempelvis räknas sådan inte byggnadslovspliktig ändring eller komplettering av byggnads installation för uppvärmning, för ventilation eller för tappvarmvatten, vilken avsevärt kan påverka byggnadens energihushållning. Att kräva en garanti att arbeten av detta slag utförs under ledning av kompetent fackman fär anses vara rimligt. Efiersom de flesta energisparåtgärder av denna omfattning kan förutsättas fä nägon form av statligt slöd och därför blir underkastade viss granskning och kontroll, bör kravel på ansvarig arbetsledare inte medföra något nämnvärt ökal besvär varken för fastighetsägare eller för kommun. Del bör ocksä erinras om all många arbeten lorde komma att utföras av företag som tillhandahåller lypgodkända "åigärdspakei". För sådana företag bör del vara naluriigl all använda sig av arbetsledare som UtnytQat möjligheten enligt 61 § 2 mom. BS all skaffa sig s. k. riksrättighei som ansvarig arbetsledare.

Förslag till text:

61 §

1 mom. För arbete, som avser nybyggnad, rivning av byggnad eller ändring av byggnad, där byggnadslov erfordras, samt för annat ändringsarbete som avsevärt påverkar byggnadens energihushållning skaU finnas en av den byggande ulsedd ansvarig arbetsledare, såvida ej byggnadsnämnden beträffande arbete av ringa omfallning funnit atl särskild arbetsledare icke erfordras. Den byggande äger utse olika arbetsledare för olika delar av arbetet.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 525

Slutbesiktning

Enligt 64 § BS skall besiktning genom byggnadsnämnden normalt göras bl. a. då byggnadsarbetet slutförts (slutbesiktning). 1 de fall dä byggnadslov beviljals må slutbesiktning inte underlåtas, om den byggande begär sådan besiklning. Enligt planverkets uppfattning borde slutbesiktning alllid ulföras, närdet är fråga om mera väsentliga ålgärder. Della gäller inle minsl i fråga om energisparäigärder i befintliga hus, efiersom del här blir fråga om flera ålgärder som kan vara relativt komplicerade all bedöma. En skärpning av kravel på slutbesiktning bör därför göras, men vi anser atl denna fråga bör las upp i samband med arbetet med en ny byggnadslag.

1 fråga om vissa energisparäigärder som inte är byggnadslovsplikiiga men ändå av stor betydelse har vi föreslagit här ovan atl krav på ansvarig arbetsledare skall införas i 61 § BS. Sådana ålgärder omfattas inte av kravel i 64 § BS om slutbesiktning. Del är emellertid angeläget att nägon form av slutbesiktning äger rum även för dessa arbeten. För att byggnadsnämnderna inte skall påläggas ytterligare uppgifter föreslår vi all den ansvarige arbetsledaren själv skall svara för sädan besiklning eller avsyning av arbetel. Ett intyg däröver skall tillställas byggnadsnämnden som verifikation på att arbelel utförts enligt gällande handlingar.

Förslag lill text:

64 § (lillägg i 1 mom.)

yid byggnadsföretag för vilka byggnadslov inte erfordras men som enligt 61 § skaU ledas av ansvarig arbetsledare skall denne avsyna arbetet samt lämna byggnadsnämnden skriftligt bevis härom.

3. Sammanställning av remissinstansernas synpunkter på statens planverks förslag till ändringar i och tillägg till 54, 61 och 64 §§ i byggnadsstadgan

54 § BS - vidgad byggnadslovsplikt

Den föreslagna ändringen avser vidgad byggnadslovspliki för isolerings-och inslallalionsålgärder.

Förslaget flr ett blandal mottagande av remissinsianserna. Till de instanser som lämnar förslaget hell ulan erinran hör riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, statens naturvårdsverk, konsumentverket, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckUng, energisparkommittén, länsstyrelsen i Ålvsborgs län, länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrelsen I Västernorrlands län, länsstyrelsen i Norrbottens län, föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, föreningen Sveriges VVS-inspektörer, Hyresgästernas riksförbund. Rörfirmornas riksförbund. Svenska arkitekternas riksförbund, Svenska byggnadsarbetareförbundet,  Svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 526

Sveriges arbetsledareförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation -familjeföretagen, Stockholms kommun, Gislaveds kommun. Vingåkers kommun, Västerås kommun och Eskilstuna kommun. De instanser som lämnat förslaget utan erinran redovisar en varierande syn på dess angelägenhet och på sättet att genomföra det. Riksantikvarieämbetet, energikommittén och Rörfirmornas riksförbund anser föreslagna ändringar vara välmotiverade. Riksrevisionsverket framhåller bl. a. att det är angelägel all byggnadslovspliklen begränsas lill väsenlliga ändringar av byggnaders värmeisolering eller uppvärmnings- och ventilationssystem detta eftersom t. ex. ålgärder i småhus och invändig väggisolering i flerfamiljshus vilka ofta uiförs som självbyggeri inte bör omfattas av byggnadslovspliklen. Liknande synpunkier framförs av Sveriges fastighetsägareförbund. Statens industriverk understryker vikten av en enkel hanlering för att incitamtenien lill en förbättrad energihushållning ej skall gå föriorade. Styrelsen för leknisk utveckling framhåller all de föreslagna ändringarna kommer atl öka arbetsbelastningen för byggnadsnämnderna. För faslighetsägama innebär de atl vissa formaliteter måste uppfyllas, vilka då också innebär kostnader. Del är därför av slörsla vikt all cenlrala regler ulformas som innehåller sammanställningar och godkända besparingsanordningar och metoder. På detta sätt kan flertalet av ansökningarna 11 en enkel och snabb handläggning samtidigt som den sökande flr del lältare all ulforma sin ansökan. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller all del är angeläget atl innebörden av "väsentlig" i föreslagen författningstext klargörs. Planverket föreslås därför fä I uppdrag all snarasi efter författningsändringen preseniera lillägg till SBN 75 och behövligt informationsmaterial. Med hänsyn till den ökning av byggnadslovsansökningar som kan förväntas är del vidare angeläget atl frågan om förenklade ruliner uireds. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller all en smidig handläggning bör kunna ske av enklare åtgärder om en samordning sker av bidrags- och byggnadslovsprövningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller kommunernas behov av resursförstärkning. Föreningen Sveriges byggnadsinspektör framhåller aU ändringarna medför krav på väsentligt utökade arbelsinsalser av byggnadsinspektörerna varför som regel personalförslärk-ningar blir nödvändiga. Föreningen Sveriges VVS-inspektörer framhåller all lydliga och enkla föreskrifier bör utarbetas. Svenska byggnadsarbetareförbundet framhåller aU del är betydelsefullt att nödvändiga föreskrifter, råd och anvisningar ulfärdas så aU ivekan ej behöver råda om lillämpningen. Byggnadsnämnderna måsle också fl nödvändiga resurser för att klara de utökade arbetsuppgifterna. Sveriges arbetsledarförbund förutsätier all byggnadsnämndernas resurser samiidigi utökas sä att prövningen av det ökade antalet ärenden skall kunna ske ulan dröjsmål. Stockholms kommun framhåller all ändringen medför krav på väsentligt ökade arbetsinsatser och atl del därför förutsattes atl staten tar ansvar för de ökade kosinaderna. Gislaveds kommun framhåller att förslaget innebär en ökad belastning för allmänhet och

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 527

byggnadsnämnd. Västerås kommun anser atl det bör utredas hur byggnads-lovsrutinerna kan förenklas för denna typ av ärenden sä att den enskilde inle drabbas av onödigt krångel. Eskilstuna kommun anför liknande synpunkter. Statens naturvårdsverk anför atl utvidgningen av byggnadslovsplikten är väl moiiverad. Begreppet "uppvärmnings- eller ventilationsinstallation" bör dock ändras till kraftproduktions-, uppvärmnings- eller ventilalionsinstalla-lion för aU omfatia byggnadernas energiförsörjning och ej endasl värmeförsörjning. Statens brandnämnd tillstyrker förslaget men anfört att även invändig isolering bör jämställas med väsentlig förändring av ytterväggs värmeisolering efiersom i annai fall krav på väggars beklädnad och ytskikt kan komma atl åsidosättas. Även länsstyrelsen i Malmöhus län tillslyrker förslaget. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om inte ändringen bör anslå i avbidan pä bygglagutredningens förslag. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om inte yttertaks värmeisolering inte bör betraktas på samma sätt som yttervägg. Uttrycket "väsenilig förändring" bör vidare klariäggas i tillämpningsföreskrifter. Sveriges vUlaägareförbund anför att det vid föreslagen ändring bör krävas all del endast är fråga om mycket väsentliga åtgärder för att byggnadslov skall erfordras. Angelägenheten alt fä lill stånd lättnader i byggnadslovspliklen framhålles.

Bland de instanser som avslyrker den föreslagna ändringen finns byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, föreningen Sveriges stadsarkitekter, Svenska byggnadsenireprenörföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Malmö kommun. Örnsköldsviks kommun, Borås kommun, Lerums kommun, Täby kommun, Kalmar kommun och Gotlands kommun. Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning bör i första hand informationsåtgärder med åtföljande kommentarer och anvisningar för lämpliga utförande av tilläggsisolering tillgripas. Eftersom i många fall statliga lån och bidrag torde vara aktuella vid tilläggsisolering kan även konstruktion och utförande av tilläggsiolering styras genom villkor för lån och bidrag. Bostadsstyrelsen anför bl. a. att genomförandet skulle medföra betydande merarbete för både allmänhet och byggnadsnämnder. Styrelsen framhåller vidare att byggnadsnämnd har att inom ramen för övriga samhällsåtgärder aU aktivt erbjuda sin sakkunskap i hilhörande frågor lill sädana fastighetsägare som har behov därav. Föreningen Sveriges stadsarkitekter anför au en effekliv kontroll av de ätgärder som företas för en förbättring av energihushållning är nödvändig och berättigad. Tills vidare torde emellerlid denna kontroll lämpligen böra ske genom ett samarbele mellan de kommunala förmedlingsorganen och byggnadsnämndernas lekniska personal. Ändringar i byggnadsstadgan bör kunna anslå i avvaklan på resultatet av den omfaitande informations- och ulbildningsverksamhel som stat och kommun nyligen igångsatt. Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet anför bl. a. all en ulvärdering försl bör ske av effekten av energisparprogrammet och atl del kan ifrågasällas om samhällel har de ekonomiska och administrativa resurser som skulle

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2    Bostadsdepartementet 528

krävas. Eventuella ändringar anses vidare bör anstå i avbidan på den nya byggnadslag som aviserats. Svenska kommunförbundet anför atl lillsyn över atl energisparäigärder genomförs på ell för alla parter godtagbart sätt bör kunna uppnås genom den rådgivnings- och informationsverksamhet som för närvarande är under uppbyggnad i kommunerna. 1 det fall där statligt energisparstöd utgår åligger det också förmedlingsorganel all kontrollera de genomförda åtgärderna. Förmedlingsorganets och byggnadsnämndens nödvändiga samarbete vad gäller energifrågor är ytterligare en faktor som borgar för att tillsynen genomförs. Kommunförbundei bedömer del som sannolikt att åtgärder som medför ökade kostnader och besvär för fastighetsägare minskar dennes benägenhet att vidla särskilda energisparåtgärder. Därmed motverkas 'a'en syftei med energisparprogrammet. Enligt kommunförbundets mening finns del anledning all uppmärksamma all utvändigt isoleringsarbete måsle genomföras på ell säll som lai* hänsyn lill den yttre miljön. Olämpligt valda fasadmalerial m. m. kan förorsaka oönskade miljöeffekter. Varken den nuvarande eller föreslagna lydelsen i 54 § beaktar della problem i lillräcklig utsträckning. Sveriges fastighetsägareförbund anser all byggnadsnämnderna saknar resurser och kompetens all la på sig ytteriigare uppgifter. Vidare framhålles all den ulvändiga isoleringen redan nu ofta torde vara underkastad byggnadslovspliki då den vanligen påverkar byggnadens utseende. Rörande invändig isolering framhålles au sådan enligt planverkels ullalande inle är mer komplicerad än all fastighetsägaren själv med hjälp med lämpligt informationsmaterial bör kunna utföra arbetel. Malmö kommun anför all byggnadslovspliklen redan nu är så omfaitande och resurskrävande såväl för allmänhet som för myndighei all en utökning inte bör ifrågakomma utan tvingande skäl. De akluella frågorna bör som hiltills skell i Malmö behandlas av förmedlingsorganet i samband med ansökan om lån och bidrag lili energisparande ålgärder. Örnsköldsviks kommun har anfört att en utvidgning av byggnadslovsplikten endast bör omfatia objekt av större omfattning. Ett antagande av förslaget skulle leda lill ökade kostnader försåväl allmänhet som kommun. Den granskning som nu sker i samband med ansökningar om lån och bidrag lill energisparåtgärder bör i allmänhet vara lillfyllesl. Bords kommun anför att fastighetsägarna synes kunna skyddas för de negaliva följder som felaktigt utförda åtgärder kan fä genom den serviceverksamhet som byggnadsnämnderna normall bedriver i form av råd och anvisningar. Den föreslagna utökningen av byggnadslovspliklen Slrider dessulom mol målsättningen för utredningen om förenklad byggnadslovsprövning. Ändringen beiräffande byggnadslovplikl beiräffande uppvärmningsinslallation tillstyrkes dock med hänsyn lill den kommunen åvilade energiplaneringen. Lerums kommun anför bl. a. att energihushållningen lorde vara av sådan ekonomisk belydelse för fastighetsägaren att ell ökal samhällsinflytande på ålgärderna torde kunna undvaras i synnerhei mot bakgrund av kommande kommunala energiplaneringen, som kommer aU ställa erforderligl informationsmaterial lill allmänhelens förfogande. Täby

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2    Bostadsdepartementet 529

kommun anför alt en samhällelig kontroll av de energibesparande ålgärder vartill staten ger lån eller bidrag är önskvärd men all en ulvidgning av byggnadslovspliklen enligt förslaget bör anslå lill dess kommunerna vunnil praktiska erfarenheter inom områdel. Ett genomförande av förslaget skulle vidare kräva betydande förstärkningar av byggnadsnämndernas granskande och inspekterande personal. Kalmar kommun anför alt det kan finnas anledning tro atl lagändringen upplevs som en avsevärd ökning av bygg-krånglel för allmänheten och byggnadsnämnderna, efiersom det innebär att ytteriigare en rad enkla ätgärder skulle kräva byggnadslovsprövning. Innan allvariiga olägenheier kan påvisas av nuvarande ordning eller om del uppsatta energisparmålel inte kan uppnäs bör lagändringen inte las upp lill ytteriigare prövning. Troligen kan andra och mer effektiva styrmedel enklare leda mol energisparmålel ulan att olägenheter av väsenilig omfattning uppstår. Del kan vidare ifrågasällas om inte den föreslagna delreformen bör bearbetas och i stället ingå i del nya förslag som kan bli resultatet av pågående bygglagarbeie. Arbeiarskyddssiyrelsen ställer sig i princip positiv lill all byggnadslovspliklen Ulvidgas när del gäller installationer och värme och ventilationsanläggningar. När del gäller installation i arbetslokaler är dock styrelsen iveksam till om behovei av förhandsgranskning i första hand bör tillgodoses genom byggnadslovsgranskning. Det kan erinras om atl slyrelsen med stöd av arbeismiljölagen kan meddela föreskrifter om förhandsgranskning av t. ex. uppvärmning och veniilalionsinslallalioner. Även om slyrelsen sålunda är tveksam till vilken roll byggnadslovsgranskningen på sikt bör spela i del akluella sammanhanget vill slyrelsen framhålla all den granskning som sker i samband med byggnadslovsprövningen i och för sig är av stort värde ur arbetsmiljösynpunkt.

Statens insUtut för byggnadsforskning uttalar sammanfallningsvis alt det finns skäl som talar för och emot den föreslagna ändringen. Det är vikligl att man uppmärksammar del utökade resursbehov för byggnadsnämnderna som en ändring skulle komma att medföra.

61 och 64 §§ BS - ansvarig arbetsledare

Den föreslagna ändringen avser uiseende av ansvarig arbetsledare för sådant icke byggnadslovspliktigi ändringsarbete som avsevärt påverkar byggnaders energihushållning och bestämmelser om atl den ansvarige arbetsledaren skall avsyna arbeten som utan all vara byggnadslovsplikiiga skall ledas av honom.

Till de inslanser som lämnar förslaget hell utan erinran hör statens naturvårdsverk, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckUng, statens provnlngsanstah, energisparkommittén, statens brandnämnd, länsstyretsen I Norrbottens län. Hyresgästernas riksförbund. Rörfirmornas riksförbund, Sveriges aUmännyttlga bostadsföretag, Sveriges hantverks- och industriorganisation - familjeföretagen och Vingåkers kommun. Riksantikvarieämbetet och 34   Riksdagen 1978179. 1 saml. Nr 115. Dd 2

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2    Bostadsdepartementet 530

Lerums kommun lämnar förslaget om ändring i 61 § utan erinran. Till de inslanser som avstyrker förslaget hör fortifikationsfbrvaUningen, byggnadsslyrelsen, riksrevisionsverket, konsumentverket, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, länsstyrelsen I Malmöhus län, länsstyrelsen I Ålvsborgs län, länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrelsen I Västernorrlands län, .föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, föreningen Sveriges stadsarkitekter. Svenska arkitekters riksförbund, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet. Svenska kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund. Svenska villaägareförbundet, Stockholms kommun, Malmö kommun, Gislaveds kommun, Västerås kommun. Örnsköldsviks kommun, Borås kommun, Eskilstuna kommun, Täby kommun, Kalmar kommun och Gotlands kommun. Riksantikvarieämbetet och Lerums kommun avslyrker föreslagen ändring av 64 §. ForiifikaiionsförvaU-ningen anför följande. En väsenilig förändring av en byggnads energihushållning torde vara ell lika kvalificerat arbele som övriga i 61 § angivna byggnadsförelag. Tillgången på för ändamålei lämpade arbetsledare som uppfyller de formella kraven är dock begränsad. Den föreslagna ändringen kan därför medföra fördröjning av den önskvärda snabba förbättringen av energihushållningen i landet. Även om det synes välbetänkt att åtgärder som väsentligt påverkar en byggnads energihushållning bör bli föremål för något slag av avsyning eller slutbesiktning av sakkunnig person vill dock fortifikationsförvaltningen anmäla principiella invändningar både mol förslaget att kräva ansvariga arbetsledare för arbete som inle erfordrar byggnadslov och mol förslaget au ansvarig arbetsledare skall avsyna egel arbete. Byggnadsstyrelsen anVör att den föreslagna ändringen i 61 § skulle medföra stor risk fören alltför omfattande ärendehantering för byggare och byggnadsnämnder. Riksantikvarieämbetet anför all slutbesiktningen bör ske genom kommunens försorg. Konsumentverket anför att ändringen enligt förslagen skulle medföra en onödig byråkratisering av den kommunala granskningsverksamheien. Kraven på arbetsledare och besiktningsmän skulle Iroligen medföra alt bestämmelserna nonchaleras eftersom de sannolikt korn mer att framstå som onödigi komplicerade för den enskilde fastighetsägaren. Enligt bosiadsslyrelsen bör ansvariga arbetsledare inte erfordras för sådani byggnadsarbete som faller utanför bestämmelserna i 54 § om byggnadslov. Vidare anför styrelsen att värdet av att byggnadsarbete avsynas av samma funktionär som har ansvaret för att del uiförs pä ett riktigt sätt kan ifrågasättas. Statens InsUtut för byggnadsforskning anför all del är olämpligt all föregripa del förslag som kan komma att lämnas inom ramen för pågående bygglagulredning. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför att det ej synes vara lämpligt att förutom byggnadslovsförfarandel införa ytteriigare ett prövnings- och tillsynsförfarande knutet till rekvisitet "avsevärt påverka byggnaders energihushållning": Om åtgärden är av den omfattningen all tillsyn krävs bör byggnadslovsskyldighet föreligga. Länsstyrelsen 1 Ålvsborgs län anser föreslagen föreskrift i 64 § oklar och ifrågasätter lämplighelen av all kräva ansvarig

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.2    Bostadsdepartementet 531

arbetsledare vid icke byggnadslovsplikiiga ålgärder. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför all ändringarna ej synes vara angelägna med hänsyn lill föreslagen ändring av 54 §. Länsstyrelsen i Väsiernorriands län anför atl utvidgningen av byggnadslovspliklen i 54 § medför att ansvarig arbetsledare bör kunna ulses i de flesta fall av åtgärder för förbätirad energiförsörjning. Rörande föreslagen ändring av 64 § påpekas vidare all den ansvariga arbetsledaren vid felaktigt ulfört arbete i vissa fall lorde kunna bli skadeståndsskyldig. Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer anför atl ändringarna skulle medföra att man skulle pröva och godkänna arbetsledare för arbele över vilkel man inle har någon tillsyn och där man alltså inle kan ulöva förutsatt stickprovsmässig kontroll över atl arbetsledare fullgör sina skyldigheler. Föreningen Sveriges stadsarkitekter anför aU konstruktionen förefaller svår all hantera administrativt och praktiskt. Om man vill kontrollera hilhörande ålgärder är del lämpligare all kräva byggnadslov för dem. Svenska byggnadsarbetareförbundet anför att del förefaller motiverat all kräva ansvarig arbetsledare för energisparäigärder som ej kräver byggnadslov. Svenska byggnadsenireprenörföreningen och svenska byggnadsindutriförbundet anför all de önskade effekierna kan på ett enklare säll erhållas genom lämpligt utformade villkor för ekonomiskt stöd eller genom att öka funktionsansvaret för den entreprenör som utför arbeiei. Ändring i 64 § skulle leda lill all ansvarig arbetsledare blir personligen belalningsansvarig för alla dé framlida skador som kan uppslå på grund av felaktigt ulfört eller felaktigt projekterat arbete. Svenska kommunförbundet anför all ändringarna skulle medföra föriängda handläggningslider och en i övrigi tillkrånglad administrativ miin som inle lorde befrämja energisparmålel. Byggnadsnämnderna skulle bli tvungna att göra en prövning av byggnadslovshandlingarna som i stort överenssiämmer med vanlig byggnadslovsprövning för au kunna ta ställning om ansvarig arbetsledare behövs eller ej. Med all sannolikhet skulle fastighetsägarnas motivation för energisparåtgärder minskas i väsenilig omfallning om de föreslagna ändringarna genomföres. Sveriges fastighetsägareförbund anser att de föreslagna ändringarna skulle leda till ökade koslnader, krångel och byråkraiisering efiersom också mindre åtgärder som kräver byggnadslov kommer au hanteras som byggnadslovspliktig åtgärd. Svenska villaägareförbundet anför atl ifrågavarande åtgärder ofta utförs av småhusägarna själva eller hantverkare som ej kan la på sig föreslagna uppgifier. Stockholms kommun anför alt ändringarna skulle medföra att ansvariga arbetsledare skulle lillsäilas för arbete varöver man ej har någon tillsyn. Malmö kommun anför att krav ej bör ställas på ansvarig arbetsledare. Förmedlingsorganel bör liksom hittills i samband med rådgivningen i enskilda låneärenden ge lånesökande erforderiiga informationer förarbetenas tekniska genomförande. Gislaveds kommun anför att de åtgärder som inte är byggnadslovsplikiiga i regel är så okomplicerade att de kan ulföras utan ansvarig arbetsledare. Det synes vidare olämpligt all samma person föreslås vara arbetsledare och besiktningsman. Frågan om besiktning bör i stället

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.2   Bostadsdepartementet 532

lösas genom samarbete mellan förmedlingsorganet och byggnadsnämnden. Västerås kommun anser ej de föreslagna ändringarna angelägna om byggnadslovsplikten utvidgas enligt förslaget till ändring av 54 §. Borås kommun anser att det bör vara tillfyllest att intyg lämnas av sakkunnig person vid ålgärder som finansieras med statliga lån och bidrag. Eskilstuna kommun anser all förslagen skulle upplevas som en ytteriigare byråkraiisering.

4 Förteckning över remissinstanser som har avgett yttrande över statens planverks förslag

Yttranden över statens planverks förslag har lämnals av fortifikaiionsför-valtnlngen, civilförsvarsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, starens naturvårdsverk, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, statens industriverk, styrelsenför teknisk utveckUng, statens provningsanstalt, energisparkommittén, statens barndnämnd, länsstyrelserna i Malmöhus län, Ålvsborgs län, Västmanlands län. Västernorrlands län och Norrbottens län, Föreningen Sveriges Byggnadsinspek törer, Föreningen Sveriges Stadsarkitekter, Föreningen Sveriges VVS-inspektörer, Hyresgästernas Riksförbund, Landstingsförbundet, Rörfirmornas Riksförbund, Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen, Svenska kommunförbundet. Svenska Riksbyggen, Sveriges AUmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Arbetsledareförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorgani-saiion-Familjeföreiagen, Sveriges Industriförbund. Sveriges Villaägareförbund saml kommunstyrelserna i Stockholms kommun, Täby kommun. Vingåkers kommun, Eskilstuna kommun, Gislaveds kommun, Kalmar kommun. Gollands kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Borås kommun, Västerås kommun och Örnsköldsvik kommun.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.3    Bostadsdepartementet 533

Bilaga 3.3

Sammanfattning av energihushållningsdelcgationens förslag angående finansiering av energispariån fr. o. m. budgetåret 1979/80 samt riksbanksfullmäktiges yttrande över förslaget

Innehåll

1 Energihushållningsdelegationens förslag.............      534

2 Yttrande från fullmäktige i riksbanken...............      536

35   Riksdagen 1978179. I saml. Nr 115. Del 2

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.3   Bostadsdepartementet 534

Sammanfattning av energihushållningsdelegationens förslag angående finansiering av energispariån fr. o. m. budgetåret 1979/80 samt riksbanksfullmäktiges yttrande över förslaget

1 Energihushållningsdelegationens förslag

Delegationen, som i enlighel med sina direkliv förutsätter all finansieringen av energispariånen i forlsällningen skall ske uianför statsbudgeten, anför som en grundläggande utgångspunkt att ett nytt finansieringssystem inte llr medföra en försämring i den enskildes möjligheler au på eu smidigt säll fä del Slöd som han är berättigad lill. Mol denna bakgrund diskuterar delegaiionen tre huvudfrågor, nämligen vilket eller vilka organ som i fortsättningen bör svara för ulbelalningen av lån, hur krediter under byggnadstiden skall kunna garanteras samt vilkel eller vilka organ som bör svara för upplåningen av de medel som behövs för långivningen.

Efiersom energispariånen är långfristiga anser delegaiionen alt utbetalningen av lån bör läggas på organ som normall svarar för långfristiga krediter. Som alternativ nämns nuvarande statliga bostadslänemyndigheter, befintliga bostadsinstitut eller ett nytt institut.

Den enklaste lösningen är enligt delegaiionen alt lånemyndighelerna även i fortsällningen betalar ut lånen. Om utbetalningarna läggs på befinlliga institut eller på ett för ändamålei särskilt inrättat institut, blir deras uppgifi närmasi all verkslälla av lånemyndighelerna anmodade utbetalningar. Någon kreditriskprövning kan inle tillåtas eftersom det kan innebära en försämring i den enskildes möjligheler all fl stöd. Institutens uppgifi skulle således bli all slå fören omfattande låneadministralion på grund av del stora antalet små lån. Delegationen anser del som högst tveksamt om nuvarande insliiuiskulleåtagasigen sädan verksamhet. Det ärockså högsl iveksaml om man skall bygga upp ell särskilt institut för denna verksamhei. Resultatet skulle närmasi bli aU den totala administrationen av långivningen ökar

Att lägga utbetalningarna på befinlliga institut eller på ell nytt institut innebär enligt delegaiionen också vissa problem för den enskilde låntagaren. Framför allt ökas antalet instanser som måste kontaktas.

Genom att låla lånemyndighelerna även i fortsättningen sköta utbetalningarna av lånen uppnås däremoi en enkel administrativ koppling mellan ärendebehandling, utbelalningoch låneadministration. För låntagarna blireU sädanl syslem enkell. Liksom nu behöver de bara vända sig lill en långivare. De administrativa fördelarna blir särskilt påtagliga vid samordnad bostads-långivning och energisparstöd. Dessulom kan vissa samband mellan räntebidrag och låneadministralion bäst upprätthållas inom en samordnad organisation för räniebidrag och lån. Enligt delegaiionen lalar övervägande prakliska och administrativa skäl för att nuvarande lånemyndigheter sköler

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.3   Bostadsdepartementet 535

utbelalningar och låneadministration.

Beiräffande krediter under byggnadstiden anför delegaiionen alt nuvarande förskoltsmöjligheter i fråga om energispariån i framtiden torde kunna behållas bara om lånemyndigheterna även i fortsättningen fär betala ut länen. Enligt delegaiionen kan det i och för sig tänkas att annal långivande organ betalar ut lån i förskoll. De administrativa olägenhetema av att bostadsin-stilulen eller ell särskilt institut svarar för den slutliga långivningen torde emellertid bli än mer framträdande vid förskottsutbelalningar. Inte heller bör problemel med krediter under byggnadstiden lösas inom ramen för utvidgade överenskommelser mellan DFB och bankerna. Energihushållningsdelegationen anser att en sådan ordning inte är önskvärd mol bakgrund av bl. a. de svårigheter som under senare år förekommit vid tillämpningen av nuvarande överenskommelser. Enligt delegationen löses problemet med krediter under byggnadstiden bäst om nuvarande ordning med utbetalningar och förskoll i huvudsak bibehålls.

Delegationen föreslär således att nuvarande administrativa ordning och regler för ulbelalning av energispariån behålls. Det innebär all ansökan om energispariån även i fortsällningen prövas av länsbostadsnämnden samt atl utbetalningar av lån och låneadminsilration sköts av länemyndigheterna.

Vad slutligen gäller upplåningen konsiaterar delegationen till att börja med att obligationsuppläning för atl finansiera energispariån lorde komma att avvika från gängse bosladsobligationsupplåning i ätminstone två avseenden. För del försia är amorteringstiden kortare, eftersom energispariånen normalt löper pä 20 år. För del andra kommer någon form av slallig garanti för upplåningen atl behövas bl. a. efiersom energispariån f n. i flertalet fall lämnas ul utan inieckningssäkerhei och eljesl därför att säkerheten i många fall inte är fullgod.

Delegationen anser all del av formella skäl inte är möjligl att lägga ocksä upplåningen på lånemyndigheterna. Den bör i stället skötas av antingen befinlliga institut eller av ett särskilt nytt institut. För befintliga institut talar deras vana vid obligationshantering. Vissa problem uppkommer dock. Ett sådani är hur emissionerna skall fördelas på olika institut eller, om endast ett institut skall svara för upplåningen, på vilkel institut upplåningen skall läggas. Delegationen anför också atl det är osäkert om del finns något intresse hos de existerande instituten atl ta på sig en upplåning som konkurrerar med den egna traditionella upplåningen. Av belydelse enligt delegationen är också all hilhörande obligationer i några avseenden kommer all avvika från bosladsobligalioner.

Enligt delegationen talar nämnda förhållanden för atl ett särskilt institut bör inrättas för ändamålei. Delegationen föreslär att ell särskilt statligt institut inrättas för upplåning av medel för energispariån. Institutet bör slälla upplånade medel till lånemyndigheternas förfogande. Formelll bör det dock konstrueras sä att det är institutet som, med lånemyndighelerna som ombud, är långivare. Lånemyndighelerna bör säledes för institutets räkning utföra allt

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.3    Bostadsdepartementet 536

prakliskl arbete med låneulbelalningar och låneadministration. Lånemyndigheterna börockså svara föratt räntor och amorteringar på utestående lån levereras in till institutet.

Delegaiionen föreslår vidare all del insiitui som skall svara för upplåningen fårsina medel genom obligationsuppläning. Närdet först gäller upplåningens storiek anför delegaiionen all del är statsmakternas beslut om ramar för energisparverksamheien som ytterst avgör storleken. Mera preciserade uppgifterom lånebehov och dess fördelning i tiden till ledning föremissioner bör bli bosladsstyrelsens uppgifi att lämna.

Delegaiionen anger översiktligt behovei av lånemedel lill totalt ca 500 milj. kr underår 1979och tilldrygten miljard kr.år 1980. Delegationen framhåller också atl möjlighelen all fl energispariån utbetalade i förskott förutsätter att lånemyndighelerna har medel för della ändamål redan under del försia budgetåret. Institutet måsle alltså redan från början tillföra lånemyndigheterna medel i en sådan omfallning att förskoll kan beviljas kontinueriigt med början den I juli 1979.

Beträffande villkoren för obligationslånen föreslår delegationen att obligationerna ges i huvudsak samma villkor som gäller för sedvanliga bostadsobligationer. En riktpunkt för amorteringstiden bör t. v. vara 25 är.

1 fräga om möjligheterna att placera de nya obligationslånen anför delegaiionen alt del - med hänsyn lill atl lillgången på energispariån är en oundgänglig förutsättning för atl de av statsmakterna uppslällda målen för energisparverksamheten skall kunna uppnås - är nödvändigt att obligationerna ges en prioriterad ställning i olika kreditpoliliska sammanhang. Enligt delegaiionen innebär del emellerlid inle nägon principiell vidgning av den prioriterade sektorn. Det föreslagna systemet för finansieringen av energispariån innebär nämligen alt volymen statsobligationer för samma ändamål kan minskas i molsvarande mån. Enligt delegaiionen behöver dock ytterligare garantier skapas för att fä institutets obligationer placerade. Delegationen föreslår all dessa obligationer ulöver att de är prioriterade också skall omfattas av överenskommelser med placerarna inom ramen för det system som gäller för överenskommelserom kreditförsörjningen till bostadsbyggandet.

Delegaiionen anför slulligen all förslag beiräffande den närmare ulformningen av reglerna för del förordade institutet bör ankomma på regeringen.

2 Yttrandet från fullmäktige i riksbanken

Energihushällningsdelegalionens förslag om all en särskUt institut inrättas för atl finansiera energibesparande ålgärder avsiyrks av en majorilel av fullmäktige i riksbanken. En minoritet vill inle motsätta sig atl ett särskilt insiitui men stryker samtidigt under all möjlighelen all lägga upplåningen på de redan befinlliga bostadsinstitulen eller på ell av dessa bör prövas.

Majoriieten delar inte delegationens åsikt om det lämpliga i all inrätta ett

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.3   Bostadsdepartementet 537

särskilt institut. Den extra omgång i finansieringen som förslaget innebär blir betungande. Majoriteten understryker samtidigt att den minskning av statens budgetunderskott, som följer av förslaget på intet sätt minskar den totala efterfrågan inom landet. Det lägre budgetunderskottet kan förväntas försvaga motståndet mot nya statsutgifter.

Majoriteten motsätter sig också en prioritering på kreditmarknaden av obligationer utgivna av ett nyll institut. Lämpligasl vore enligt majoriieten att söka en lösning som t. ex. innebär all de siörre projekten finansieras genom de existerande bostadsinstitulen, medan de smärre projekten, innefattande i försia hand småhusen, finge finansieras enligt hittillsvarande ordning. Vid lösningar av della slag skulle ett statligt garantisystem behöva inrättas för atl ge en belryggande säkerhet för de lån som skulle ges av bostadsinstitulen.

Minoriteten anför alt fullmäktige vid åtskilliga tillfällen tidigare har intagit en restriktiv hållning till prioriteringar pä krediimarknaden och aU man även från minoritetens sida i princip vidhåller denna inställning. Minoriteten vill dock med hänsyn till atl energispariånen har ett så nära samband med bostadslånen, för vilka prioritering har beslutats i annan ordning, inle motsätta sig all även energispariånen ges en prioriterad ställning.

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.4   Bostadsdepartementet 538

Bilaga 3.4

Sammanfattning av gällande ordning i fråga om energisparstödet inom bostadssektorn m. m. samt vissa anslagsframställningar

Innehåll

1 Inledning.....................................................      539

2 Gällande ordning...........................................      539

2.1 Bostadshus...........................................      539

2.2 Allmänna samlingslokaler m.m...................      541

2.3 Kommunala    och    landslingskommunala    byggnader

m. m.................................................................      541

3 Anslagsframställningar m. m. beträffande anslaget B 11. Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m..................................      542

4 Anslagsframslällning m. m. beiräffande anslaget V:12 Lån till experimentbyggande m. m              545

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.4   Bostadsdepartementet 539

Sammanfattning av gällande ordning i fråga om energisparstödet inom bostadssektorn m. m. samt vissa anslagsframställningar

1 Inledning

Statens ekonomiska stöd lill energibesparande ålgärder i befintlig bebyggelse omfattar såvitt gäller bostadsdepartementets ansvarsområde slöd lill bostadshus.allmänna samlingslokaler saml kommunala och landstingskommunala byggnader. Utgifterna för stödet bestrids från anslagel Bil. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Från nämnda anslag bestrids också vissa andra ulgifter såsom ulgifter för energibesparande ätgärder i statliga byggnader, exkl. byggnader för affärsverk och statliga bolag, utgifter för bidrag lill prototyp- och demonstraiionsverksamhet inom bostadssektorn och för bidrag till kommuner för rådgivning m. m. i energisparverksamheten saml utgifter för informations- och ulbildningsverksamhel i energifrågor med inrikining på energianvändningen inom byggnadsbeståndet.

Energisparstödel i fråga om bostadshus, allmänna samlingslokaler samt kommunala och landstingskommunala byggnader handhas av bosiadsslyrelsen och länsbostadsnämnderna. Bidragsgivningen i övrigi handhas i fråga om slöd lill statliga byggnader av byggnadsslyrelsen, slöd lill prototyp- och demonstraiionsverksamheten av rådet för byggnadsforskning och stöd lill kommunerna för rådgivning m. m. av regeringen. Ärenden om bidrag till kommuner för rådgivning m. m. bereds i bostadsdepartementet. Den åriiga omfattningen av nu nämnda stödverksamhet bestäms genom besluisramar som riksdagen fastställer för ett budgelår i sänder.

1 del följande lämnas en redogörelse förden huvudsakliga utformningen av de nuvarande stöden till åtgärder i bostadshus, allmänna samlingslokaler saml kommunala och landslingskommunala byggnader samt en sammanfaltning av myndigheternas anslagsframställningar så vitt gäller anslagel Bil. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. Dessulom lämnas en redogörelse för byggforskningsrådets kompletterande anslagsframslällning såvitt gäller anslagel V:12 Lån tiU experimentbyggande m. m.

2 Gällande ordning

2.1 Bostadshus

I fråga om bostadshus lämnas stöd bl. a. lill förbättring av värme- och ventilationssystem och i fräga om flerfamiljshus även för inreglering av sådana system. Slöd lämnas vidare lill anordning för individuell mätning av varmvallen, el och gas samt för natiackumulering av varmvatten. Stöd lämnas också lill koslnader för anslutning lill fjärrvärmeanläggning och lill

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.4    Bostadsdepartementet 540

förbättring av värmeisolering av väggar, fönster och bjälklag.

Enligt förordningen (1977:332) om statligt stöd lill energibesparande ålgärder i bostadshus m. m. (ändrad senast 1978:383) lämnas stöd i form av energisparbidrag, energispariån och räniebidrag. Energisparbidrag och energispariån ulgår för ålgärder beiräffande bostadslägenheter, vissa gemensamma värmeanläggningar samt sådana lokaler som kan ingå i låneunderiag och pantvärde för bostadslån och är avsedda för annat ändamål än förvärvsverksamhet. Energispariån utgår dessutom för ålgärder beträffande övriga lokaler som kan ingå i låneunderiag och panivärde för bostadslån. Räniebidrag uigår lill kosinaden för ränla på den del av energisparlånei som avser bostadslägenhet och vissa gemensamhetsanläggningar men ej lokaler. Räniebidrag utgår endasl om den godkända kostnaden överstiger 25 000 kr.

Energisparbidrag utgår med 35 % av godkänd kostnad för ålgärden, dock högsl med 3 000 kr per bostadslägenhet som berörs och 30 kr. per m våningsyla i lokal som berörs. Godkänd kostnad måste uppgå till minst 1 500 kr. Energispariån ulgår med ell belopp som molsvarar den del av godkänd kosinad som inle täcks av energisparbidrag.

Energisparbidrag och energispariån kan i vissa fall belalas ut i förskott. Möjligheten lill förskott gäller dels flerfamiljshus i fall där den godkända kosinaden för ålgärderna är högsl 100 000 kr., dels småhus som skall bebos av låntagaren. Övriga förulsältningar för förskott är atl kommunen har åtagit sig ansvar för återbetalning av förskottet och att låntagaren på begäran av kommunen ställer säkerhet som kommunen godkänner. Låntagaren skall dessulom förbinda sig all underkasta sig den särskilda kontroll av arbetenas ulförande som kommunen vill ulöva. 1 årets budgetproposition (prop. 1978/ 79:100, bil. 16) har föreslagils vissa ändringar i grunderna för förskott på bl. a. energisparbidrag och energispariån.

Energispariån löper med ränta från utbetalningsdagen. Räntesatsen fastställs av regeringen för ett kalenderår i sänder. Den är f n. 10 96. Amorteringstiden är normall 20 år. Korlare amorteringstid kan bestämmas. Ulgår energispariån i kombination med bostadslån för ombyggnad är amorteringstiden densamma som för bostadslånet. För lån till annan än kommun och vissa samfällighetsföreningar skall ställas säkerhei om lånet eller summan av lånet och återstående skuld på lidigare beviljal energispariån uppgår till minsi 20 000 kr.

Ränta och amortering på energispariån betalas i form av årliga annuiteter. Annuiteien beräknas efter 8 % ränla och den för länet faslslällda amorteringstiden. Är låneräntan högre eller lägre än 8 % läggs skillnaden tiil resp. dras ifrån annuiteien.

Räntebidrag för energispariån ulgår med belopp molsvarande skillnaden mellan räntekostnaden för den del av lånet som belöper sig på bostäder och vissa gemensamhetsanläggningar och en garanterad ränla olika för olika låniagarkalegorier och år då ålgärden påbörjades. Avser lånet småhus som

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.4   Bostadsdepartementet 541

bebos av låntagaren och har åtgärden påböriats under är 1978 utgör den garanterade räntesatsen för första året av lånetiden 5,5 96.1 övriga fall är den garanterade räntesatsen i fråga om småhus som bebos av låntagaren 6 96 försia året. Avser lånet flerfamiljshus som ägs av låntagaren vilkas intäkt av fastighet vid beräkning av inkomstskatt skall bestämmas enligt 24 § 1 mom. kommunalskatielagen (1928:370) utgör den garanterade räntesatsen försia året 5 96.1 övriga fall ulgör första årels garanterade räntesats 3,6 96 om lånet utgår i kombination med bostadslån för ombyggnad och åtgärden har påbörjats år 1977,3,4 96 om åtgärden har påbörjats år 1978 och eljest 3,9 96. Den garanterade räntesatsen höjs för varje därpå följande år av lånetiden. Fr. o. m. 1980 sker de åriiga höjningarna med 0,35 procentenheter om länel avser småhus som bebos av låntagaren och med 0,25 procentenheter i övriga fall.

1 fråga om småhus kan län till sådana energibesparande ålgärder som avses i energisparförordningen också lämnas enligt kungörelsen (1962:538) om förbättringslån (omtryckt 1976:789; ändrad senast 1978:393). Sädanl s. k. särskilt förbättringslån kan sökas av personer över 60 år, handikappade och vissa andra grupper. Lånet utgår med belopp motsvarande godkänd kostnad, dock med högsl 6 000 kr. per bostadslägenhet. Det är i sin helhet räntefritt och stående och skall under vissa förutsättningar avskrivas efter 10 år från ulbelalningen. För lån över 5 000 kr. skall ställas godtagbar säkerhei. Förbättringslån för energisparande åtgärder kan inte kombineras med stöd enligt energisparförordningen.

Fråga om bidrag och/eller lån enligt nägon av nu nämnda författningar prövas av länsbostadsnämnden efter yttrande av förmedlingsorganel i kommunen.

2.2      Allmänna samlingslokaler m. m.

Stöd till energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler lämnas i form av bidrag för i princip samma åtgärder som kan fä stöd enligt energisparförordningen. Enligt 38 a § kungörelsen (1973:400)om statligt stöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976:794; ändrad senast 1978:185) ulgår bidrag med 35 96 - i vissa med fall 50 96 - av godkänd kostnad för åtgärderna, dock högst med 300 000 kr. per projekt. Bidrag enligt dessa bestämmelser utgår även för vissa kyrkolokaler m. m.

Bidrag beviljas av bosiadsslyrelsen. Ärendena handläggs inom slyrelsen av samlingslokaldelegaiionen.

2.3      Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Slöd enligt förordningen (1977:346) om statsbidrag lill energibesparande ålgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. utgår för i huvudsak samma åtgärder som enligt energisparförordningen. Slöd kan dock

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.4    Bostadsdepartementet 542

lämnas också för pannbyten. Stöd utgår i form av bidrag med 35 % av godkänd kostnad för ålgärden eller, om den slutliga kostnaden uppgår till lägre belopp med 35 96 av detla belopp. Bidrag utgår med högsl 300 000 kr. per projeki. Stödet omfattar fömtom kommunala och landstingskommunala byggnader även vissa byggnader som tillhör ideell organisation. Fråga om bidrag prövas av bosiadsslyrelsen.

3. Anslagsframställningar m. m. beträffande anslaget B 11. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Bosiadsslyrelsen har i sin anslagsframslällning lämnal en redogörelse för stödverksamhetens omfattning under budgetåret 1977/78 såvitt avser bostadshus, allmänna samlingslokaler samt kommunala och landslingskommunala byggnader.

I fråga om bostadshus kan numera hänvisas till den fördjupade undersökning som redovisas i bil. 3.1.

Beslul om bidrag för energibesparande ätgärder i allmänna samlingslokaler samt i kommunala och landstingskommunala byggnader har under budgetåret 1977/78 meddelals i 468 resp. 1 674 ärenden. Bidrag har beviljats med totalt 5,2 resp. 32,1 milj. kr.

Beiräffande ramen för beslul om energisparbidrag och energispariån anför bosiadsslyrelsen bl. a. alt ärendebalansen vid uigången av budgetåret 1977/ 78 uppskattas ha motsvarat anspråk på lån och bidrag om totalt ca 400 milj. kr. och atl om ansökningar strömmar in i samma takt som under det budgetårel kommer ramen för beslut under budgetåret 1978/79 om 864 milj. kr. inte att vara lillräcklig. 1 vilken omfattning denna ram behöver vidgas kan dock enligt slyrelsen bedömas försl senare under budgetåret. För budgetåret 1979/80 beräknar styrelsen ramen för della ändamål preliminärt lill 1 000 milj. kr.

Ramen för beslul under budgetåret 1979/80 om bidrag lill energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler beräknar bostadsstyrelsen till oförändrade 10 milj. kr.

I fråga om ramen för beslut om bidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader anför bostadsstyrelsen att antalet ansökningar om bidrag har ökat successivt under senare år. På grund härav och med hänsyn till den föreslagna vidgningen av tillämpningsområdet för slödel räknar styrelsen med en ram för beslul under budgetåret 1979/80 om 50 milj. kr. dvs. en ökning med 10 milj. kr. jämfört med ramen för budgetåret 1978/79.

För information lill allmänheten rörande slalligl slöd lill energibesparande ålgärder inom bosladsslyrelsens ansvarsområde under budgetåret 1979/80 föreslås ett belopp av 1 milj. kr.

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.4   Bostadsdepartementet 543

Byggnadsstyrelsen erinrar i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 om atl för bidrag till energisparande ålgärder i civila statliga byggnader hittills har anvisats sammanlagt 90 milj. kr. Fram t. o. m. våren 1978 har separata ätgärder till en kostnad om sammanlagl 50 milj. kr. beslulals.

De ålgärder som hiltills vidtagits utgör nästan helt mindre komplicerade VVS-åtgärder medan byggtekniska och eltekniskaåtgärderaktualiserals försl under budgetåret 1977/78. Andelen av fastigheter som berörts i någon form (utredning, besiktning eller ålgärd) torde enligt byggnadsslyrelsen överstiga 50 96.

Med utgångspunkt i vad som redovisades i prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse har verket bedöml atl den åriiga medelsförbrukningen för verkets fastighetsbestånd bör kunna tre- eller fyrfaldigas. Översiktliga energisparplaner har utarbetats frän 1978/79 och framåt.

Byggnadsstyrelsen redovisar atl av de 90 milj. kr, som anvisats t. o. m. budgetåren 1978/79, har 36 milj. kr. förbrukats. Med den beräknade medels-förbrukningen budgetåren 1978/79 (20 milj. kr.) och 1979/80 (25 milj. kr.) kommer (90-36-20-25 =) 9 milj. kr. atl slå lill förfogande för åtgärder under budgetåret 1980/81. Verket begär därför inga medel för budgetåren 1979/ 80.

Statens råd för byggnadsforskning har dels den 30 augusti 1978 lämnat en ordinarie anslagsframställning för budgetårel 1979/80, dels den 5 februari 1979 en kompletterande anslagsframställning med bl. a. en plan för en forcerad satsning inom solvärmeområdet. Rådet anför i o rd i -narieanslagsframställningenbl.a. följande. För den energiinriktade prototyp- och demonstraiionsverksamheten (EPD) har för innevarande budgeläranslagits 6.6 milj. kr. Verksamheten har hiuills omfattat intrimning av små och medelstora oljeeldade värmeceniraler, inreglering av värmesystem, försöksverksamhet rörande besiktning av byggnaders energimässiga staius samt kommunal energiplanering. Rådet anför vidare att sedan rådet 1977 lade fram sin plan för verksamheien under budgetåren 1978/79-1980/81 har riksdagen fattat beslut om en energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, CU 1977/78:31, rskr 1977/78:345). En fömtsäuning för energisparplanens genomförande är atl räll ålgärd vidtas i rätt byggnad och vid rätl tidpunkt. För atl detla skall bli möjligt krävs att kunskap om del elTektivaste sätiet att använda känd teknik snabbt förs ul.

Rådet redovisar mot denna bakgrund en helt ny plan försin energiinriktade verksamhei. Rådel framhäller beiräffande EPD-verksamheten följande. EPD-verksamheten bör ses som en länk i rådels energiinriktade verksamhei. Rådet måste ta ett ansvar för alt sålla bland den kunskap som kommer fram och aklivi medverka lill spridningen av goda och praktiskt användbara forskningsresultal. Det är ofta också först i kontakt med nyttjarna av ny och etablerad kunskap som man kan pröva om resultaten är anpassningsbara lill

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.4    Bostadsdepartementet 544

de verkliga förhållandena och hur beroende man är av den "mänskliga faktorn". För detta sista (x:h i många fall avgörande led i forskningen står EPD-verksamheten. För verksamheter där det teoretiska kunnandet nått långt och lönsamheten av åtgärderna är god bör forskningsverksamheten successivt trappas ned och EPD-verksamheten trappas upp. Detta innebäratt vissa verksamheter inom energiforskningsprogrammei - för vilka medel i dag anvisas på anslagel F13. Energiforskning under industridepartementels huvudtitel - medel skulle framdeles anvisas på anslagel BIL Vissa energibesparande åtgärder Inom bostadsbeståndet m. m. Det gäller främsi delprogrammet Effeklivare energianvändning. Detsamma gäller sådan verksamhet där kunskap behöver spridas samiidigi som den utvecklas för atl fä en riklig verklighetsförankring och ett brett engagemang. Det gäller främst delprogrammet Planering, styrfaktorer och statistik.

För verksamheien under budgetårel 1979/80 begär rådet 12.7 milj. kr. Rädel hemställer vidare om medgivande alt göra åtaganden för EPD-verksamhet under följande budgetår med 16,0 milj. kr. under budgetåret 1980/81, med 10,0 milj. kr. under budgetåret 1981/82 och 6,0 milj. kr. under budgetårel 1982/83.

1 den kompletterande anslagsframställningen framhåller rådel alt den energiinriklade verksamhei som är direkl knuten lill genomförandet av energisparplanen även avkastar resultat som är direkl tillämpbara vid nyproduktion av byggnader eller resultat som endast kräver smä kompletteringar för alt kunna utnyttjas vid nyproduktion. Omvänt gäller atl forsknings- och utvecklingsprojekt som är inriktade på nyproduktion av byggnader även avkastar resultat tillämpbara i befintlig bebyggelse. Väsentligt är alltså att hela den energiinriktade verksamheien samordnas så atl resultaten effektivt kan utnyttjas och snabbt föras ut till tillämpning på marknaden.

1 konsekvens härmed föreslår rådet alt de delprogram som i betydande delar har karaktären av praktiskt inriktat utvecklingsarbete med nära anknytning till energisparplanen hell eller näslan helt förs bort från anslaget F13 Energiforskning under industridepartementets huvudlitel. Medel för dessa delprogram bör enligt rådet i stället anvisas pä anslaget BII. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. under bostadsdepartementets huvudtitel där de programmässigl och organisatoriskt kan samordnas med den energiinriktade prototyp- och demonstraiionsverksamheten (EPD), för vilken medel anvisas pä samma anslag. De verksamheier som på delta säll skulle överföras lill bostadsdepartementets ansvarsområde är hela delprogrammen Effektivare energianvändning. Planering, styrfaktorer, statistik och Bmkarkrav, bortsett från den del av delprogrammet Effektivare energianvändning som avser utveckling av nya komponenter och som administreras av styrelsen för teknisk utveckling.

Som en följd av rådets förslag skulle rådets energiinriklade verksamhei komma atl utvecklas så som framgår av följande tablå. (Beräknad förbmkning i löpande priser, milj. kr.)

Prop. 1978/79:115   Bilaga 3.4   Bostadsdepartementet 545

Anvisat Plan

1978/79 1979/80

Programmet Energiinriktad utvecklings- och demonstra
tionsverksamhet m. m. under huvudtitel XIII 6.6 31.2
därav

4,4	20,1
-	0,5
-	0,3
2,2	6,8
-	3,5
46,0	51,5
14,0	4,5
6,0	9,5
10,0	37,5
3,0	-
2,0	-
11,01	_2
23,5"	43,0

- Effektivare energianvändning

- värmepumpar

- solvärmesystem och energilagring

- planering, styrfaktorer, statistik

- brukarkrav

Programmet Energianvändning i bebyggelse under huvuduitel XIV därav

- effektivare energianvändning

- värmepumpar

- solvärmesystem och energilagring

- planering, styrfaktorer, statistik

- brukarkrav

-        planering och uppföljning av forskningsinriktal ex
perimentbyggande

Län till experimentbyggande m. m. (beslutsram)'

Energiinriktad verksamhei totalt 76,1 125,7

' Regeringen har i enlighet med riksdagens bemyndigande (prop. 1977/78:122, CU

1977/78:30, rskr 1977/78:344) den 2 november 1978 medgivit att härutöver högst

4 milj. kr. av i fonden för byggnadsforskning tillgängliga medel fär användas för

ändamålet.

 Ingår fr. o. m. budgetårel 1979/80 i beloppen för övriga delprogram.

 Ej indelat i delprogram.

'' Regeringen har medgivit att rådel fär meddela beslut om lån intill ett belopp av

19,5 milj. kr. Ofr not 1).

För verksamheten under budgetåret 1979/80 begär rådet 31,2 milj. kr. Rådet hemställer vidare alt fl göra åtaganden för budgetåren 1980/81, 1981/82 och 1982/83 med respeklive 23, 13 och 6 milj. kr.

4 Anslagsframställning beträffande anslaget V: 12 Lån till experimentbyggande m. m.

Rådets ordinarie anslagsframställning har, såvitt avser lån till experimentbyggande, redovisats i prop. 1978/79:100(bil. I6s. 152-153). Iden kompletterande anslagsframställningen formulerar rådet en plan för forcering av insatserna inom solvärmeområdet. Planens huvuddrag redovisas i industridepartementets bilaga under anslaget F13. Energiforskning. Planen förutsätter att ytteriigare medel kan ställas till förfogande såväl genom omfördelning inom ramen för energiforskning under industridepartementets huvudtitel som genom lillskotl lill anslaget V:12 Lån tlU experimentbyggande m. m. under fonden för låneunderstöd.

Tyngdpunkten i planen ligger på systemfrågor och frågor rörande säsongslagring. Dessa frågor har enligt rådets bedömning avgörande betydelse om

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.4   Bostadsdepartementet

546

programmet skall kunna leda lill från nationell utgångspunkt mer belydande besparingar. Värmelagring i vallen i s. k. solvärmecentraler, värmelagring i mark, värmelagring i bottensedimenl i sjöar och havsvikar samt kemisk energilagring är de utvecklingslinjer som rådet bedömer särskilt intressanta.

Den långsiktiga utvecklingen av insatserna på solvärmeområdet framgår av följande tablå.

Utvecklingslinjer för området Solvärmesystem och energilagring m. m. enligt rådets förslag. Kostnader för forskning, utvecklingsarbete och lån till experimentbyggande

Utvecklingslinje	Plan perioden 1978-79-l980/81Milj. kr. löpande priser		Preliminär plan perioden 1981/82-1983/84 Milj. kr 1978 års prisläge		OO K.r\	Grov skattning perioden 1984/85-1986/87 Milj. kr 1978 ärs prisläge
Lagring i vatten (s. k. solvärmecentraler)	FoU 1 prototyp 3 halvstora anläggn.	35	FoU 2 halvstora anläggn. 1 fullstor anlägg.	66	C H < >■■ 70	FoU Demonstration	25
Lagring i mark	6 halvstora anläggn. djupjordvärme 1 fullstor anläggning ytjordvärme Ekologiska studier	35	12 halvstora anläggn. djupjordvärme i skilda geologier, varav 1 anläggning med kombinerat sysiem. Ekologiska siudier    70		a m 70 z o > <	10 fullslora anläggn. djupjordvärme i skilda geologier	60
Lagring   i   bottensediment i sjöar och havsvikar	5 prototyper för värmeväxlaresystem	10	5 fullskaleförsök och 5 prototyper	20	r-< >-■ TO 2	5 fullskaleförsök	15
Kemisk värmelagring	FoU Prototyper	10	FoU Prototyper	30	m O	FoU Prototyper	40
Solvärmt tappvatten	FoU 3 prototyper 70 fullskaleanläggn.	54	FoU 10 fullskaleanläggn. Utvärdering	10	ö X m
Övriga      FoU-insatser inkl.  enstaka  hus  och udda utvecklingslinjer	Dimensioneringsunderlag. Programvara för datorsimulering. Solfängare. Styr-och reglersystem. Distributionssystem. Värmeavgivningssystem. Material-studier.	32	Dimensioneringsunderiag. Programvara för datorsimulering. Soirangare. Styr-och reglersystem. Distributionssystem. Värmeavgivningssystem. Material-studier	40	on < m Ö m	Dimensioneringsunderiag. Programvara för datorsimulering. Solfångare. Styr-och reglersystem. Distributionssystem. Värmeavgivningssystem. Malerial-siudier.	40

Summa milj. kr.

176

236

180

Planens första utvecklingslinje omfattar lagring i vatten, s. k. solvärmecentraler. Genom all denna linje baseras på känd fjärrvär-meleknik, är det möjligt all redan under perioden 1981/82-1983/84 besluta om byggandet av fullskaleanläggningar (motsvarande ca 500 lägenheter). Under den därpå följande treårsperioden 1984/85-1986/87 domineras insatserna av uppföljning och utvärdering av de byggda anläggningarna saml av

Prop. 1978/79:115    Bilaga 3.4    Bostadsdepartementet 547

demonslralionsinsaiser. Tekniken bör därefter vara så utvecklad, att en forcerad statlig utvecklingsinsats inle längre erfordras.

Den andra utvecklingslinjen -lagring i mark-kan fä siörre betydelse än den första förutsatt att utvecklingen lyckas. De tekniska problemen är dock större än vid lagring i vatten. En omfaitande lillämpning av denna teknik torde enligt BFR kräva en ny geologisk kartläggning av Sverige.

För den tredje linjen -lagring i bottensedimenl i sjöar och havsvikar- bedöms utvecklingssvärigheterna vara mindre. Endast de första stegen i utvecklingen hinner påbörjas under innevarande treårsperiod. Huvuddelen av utvecklingen bedöms kunna ske under den andra treårsperioden och i början av den tredje.

Dessa tre utvecklingslinjer har egenskaper som gör au de i viss mån kan ersätta varandra. Detta medför också att utvecklingsinsatserna inom varje linje kan påverkas av de resultat som uppnås inom de två andra. En hög flexibilitet i dispositionen av utvecklingsresurserna måsle därför eftersträvas.

Förden fjärde utvecklingslinjen -kemisk energilagring- beräknas stadigt ökande insatser under hela den period som planen omfattar. Della motiveras av de mycket svåra problem som måste bearbetas. Utvecklingslinjen är nödvändig om solvärme skall kunna slå igenom som ett alternativ även för enstaka byggnader.

Planen inrymmer också en relativt omfattande utvecklingslinje rörande solvärmt tappvarmvatten. Syftet är aU pröva olika typer av solvärmesystem och solfängarkomponenler i olika lyper av bebyggelse samt i skilda klimat och under skilda miljömässiga förhållanden. En satsning av föreslagen siorieksordning innebär dessutom en kompetensuppbyggnad inom konsullkåren hos komponenttillverkare och hos entreprenörföretag. Programmel har getts stort utrymme under innevarande treårsperiod. Detta förklaras av au utländska erfarenheter kan utnyttjas och av alt denna tillämpning har stora förutsättningar att snabbt nå godtagbar ekonomi.

De utvecklingsinsatser som inte ryms inom dessa fem utvecklingslinjer, har samlats lill eu särskilt program med en i stort sett jämn satsning under de tre budgetåret 1981/82-1983/84.

För långivningen under budgetåret 1979/80 begär rådel 43,0 milj. kr. - varav 32 milj. kr. beräknals för insatser inom solvärmeområdet. Rådet hemställer vidare om medgivande att göra åtaganden för budgetåren 1980/ 81, 1981/82 och 1982/83 med respektive 32, 17 och 9 milj. kr.

Prop. 1978/79:115    Bilagedel 548

Innehåll

Bilaga 1.1 Energi.   Sammanfattning av och  remissyttranden över

energikommissionens betänkande (SOU 1978: 17 och 49)        1

Bilaga 1.2 Energi, hälsa, miljö. Sammanfattning av och remissyttran
den över energi- och miljökommitténs betänkande (SOU
1977: 67-70)  ....................................................   233

Bilaga 1.3 Utvärdering av statsbidragen för energibesparande åtgär
der i näringslivet. Förhandsrapport från statens indusi.ri-
verk   .................................................................   285

Bilaga 1.4 Prototyper och demonsirationsanläggningar för bättre energihushållning. Sammanfattning av och remissyttranden över statens industriverks utredning (SIND 1978:6)  .  299

Bilaga 1.5 Naturgasfrågan. Utdrag ur rapport från Swedegas AB, ut
värdering av rapporten, remissyttranden m. m..   311

Bilaga 1.6 Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer. Samman
fattning av och remissyttranden över elvärmeutredningens
betänkande (Ds I 1977:9) .................................   379

Bilaga 1.7 Koncessonsplikt för vissa fjärrvärmeledningar. PM utar
betad inom industridepartementet samt remissyttranden
häröver   ............................................................  401

Bilaga 1.8 Kjernekraftens kostnader. Rapport utarbetad av Scand
power A/S ..........................................................  417

Bilaga 1.9 Värmeöverföring från kärnkraftverk. Sammanfattning av

rapporter från statens vaUenfallsverk och Sydkraft AB .. 473

Bilaga l.lORapport från arbetsgruppen för kraftvärmefrågor    483

Bilaga 3.1 Sammanfattning av bosladsstyrelsens utvärdering av ener
gisparstödet till bostäder budgetåret 1977/78   ....   505

Bilaga 3.2 Gällande rätt, förslag från statens planverk om ändring i
54, 61 och 64 §§ byggnadsstadgan, samt sammanfattning
av remissynpunkter över planverkets förslag ....   515

Bilaga 3.3 Sammanfattning av energihushållningsdelegationens för
slag angående finansiering av energispariån fr.o.m. bud
getåret 1979/80 samt riksbanksfullmäktiges yttrande över
förslaget ............................................................   533

Bilaga 3.4 Sammanfattning av gällande ordning i fråga om energi
sparstödet inom bostadssektorn m. m. samt vissa anslags
framställningar  ..................................................   538

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1979