2

Motion

1978/79:954

av Margot Håkansson m. fl.

om förändring av vägnummer på den s. k. Gröna vägen

Folkmängden i Blekinge län har fortsatt att minska under år 1978. För länet
blir det för tredje året i rad en klar negativ tendens i befolkningsutvecklingen.
Detta har många orsaker, som jag inte här skall gå in på, men en bidragande
orsak kan vara att länet ligger litet vid sidanom, på något sätt bortom de stora
genomströmningslederna i landet. Därför är vägarna till och från länet av stor
betydelse för att t. ex. intressera nyetablering av företag, transportera gods
och öka turistbesöken i länet.

Samtliga statsvägar - vägar med staten som väghållare - har ett vägnummer.
Även vissa vägar inom kommunernas väghållningsområden är numrerade.

Vägarna delas upp enligt följande:

Riksvägar med vägnummer 3-99. Dessa vägar utgör stommen i vårt vägnät.
Gemensamt för dessa vägar är att de vanligen går igenom flera län och därvid
sammanbinder orter av stor betydelse för vägtrafiken. Vissa riksvägar med
särskilt stor betydelse för vägtransporter över landsgränserna kan sedan efter
internationellt samråd och beslut få beteckningen Europaväg.

Genomgående länsvägar med vägnummer 100-499 är i likhet med riksvägarna
inte länsnumrerade utan tjänar den mer långväga trafiken och kan
passera genom flera län men har inte riksvägarnas status.

Övriga länsvägar med vägnummer över 500 numreras av varje län för sig
och tjänar mer den interna trafiken i länet.

Gröna vägen = riksväg 32 och 31 samt länsväg 123. Allteftersom trafiken på
vägarna ökat har behovet att utöver vägnumret ge vissa populära leder ett
samlande namn resulterat i att t. ex. vägnamn som ”Blå vägen” i Västerbotten
och ”Gröna vägen” från Östergötland till Blekinge uppkommit och
fått förankring i trafikanternas medvetande och numera även återfinns på
vissa vägkartor. ”Blå vägen” har nummer E75 i hela sin sträckning medan
”Gröna vägen”, som går genom fem län, har tre olika vägnummer. Den är en
kombination av riksvägarna 31 och 32 samt genomgående länsväg 123.

Förslagsvis kan ”Gröna vägen” erhålla vägnummer 32 och som i dag börja i
Motala eller kanske redan i Örebro och sluta i Karlskrona. En sådan ändring
skulle göra det möjligt att med lokaliseringsmärken på ett bättre sätt än i dag
hjälpa vägtrafikantema.

Med nuvarande uppdelning i olika vägnummer har väghållarna inte
möjlighet att vägvisa den långdistanta trafiken till ”Gröna vägens” slutpunkter,
utan får ange de olika vägarnas fjärrorter, exempelvis Motala-Mjölby,

Mot. 1978/79:954

3

Mjölby-Vetlanda för riksväg 32 och Jönköping-Kalmar (Nybro) för riksväg
31. Detta är en brist som skulle avhjälpas om föreslagen förändring kunde
genomföras.

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förändra
numreringen av ”Gröna vägen” så att den får samma
vägnummer från Karlskrona till Motala eller eventuellt till
Örebro.

Stockholm den 23 januari 1979

MARGOT HÅKANSSON (fp)
HANS WACHTMEISTER (m)
HELGE KARLSSON (s)
KARL-A. PETERSSON (c)

RALF LINDSTRÖM (s)
CLAES ELMSTEDT (c)
HANS GUSTAFSSON (s)