Mot. 1978/79:71

4

Motion

1978/79:71

av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon

med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor

Vår ekonomiska framtid beror på möjligheterna att hävda oss på de
internationella marknaderna. Innovationer och produktutveckling är av
avgörande betydelse för det svenska näringslivets förmåga att hävda sig i den
internationella konkurrensen. Vårt näringsliv är i hög grad inriktat på
exportförsäljning.

Det är bl. a. mot denna bakgrund som man nu skall bedöma de insatser
som vidtas för att underlätta strukturomvandlingen inom en rad branscher.
Sådana förändringar är oundvikliga. Det måste bli fråga om omställningar i
vad gäller produktionsinriktning, teknisk uppläggning och arbetsorganisation.
Förutsättningarna för att kunna bereda arbete åt alla måste baseras på ett
konkurrenskraftigt näringsliv.

Självfallet kommer utomordentligt stora krav att ställas på företagen i den
strukturella anpassning som måste ske. De åtgärder som regeringen föreslår i
propositionen 1978/79:49 måste syfta till att minska de Finansiella hindren för
angelägna strukturförändringar.

Emellertid betyder punktvis insatta stödinsatser i denna och andra
branscher stor risk för snedvridning av konkurrensen och att utslagning av
företag kan ske på annat håll än där insatserna har gjorts. Åtgärder av de slag
som nu föreslås kan medföra att problemen flyttas till andra, i dag
utvecklingsbara Företag. Det kan röra sig om mindre varv - ofta på mindre
orter - som beFinner sig i en sådan situation. Staten måste därFör ta på sig ett
ansvar för vad som sker. De förändringar som stödåtgärderna syftar till får
inte genomföras på ett sätt som skapar problem i andra företag, vilka i dag kan
klara sig utan samhällets stöd. Det är därför angeläget att det föreslagna
stödets påverkan på befintliga fartygs och rederiers ekonomi beaktas. Detta
bör leda till en mer nyanserad bedömning av på vilket sätt insatserna för stöd
till varvsnäringen skall fullföljas.

Företrädare för de privata mindre varven har till näringsutskottet framfört
bl. a. följande synpunkter:

De mindre och medelstora varven behandlas i propositionen som en
homogen och enhetlig grupp. En närmare analys visar emellertid att i
gruppen ingår varvsföretag som visar mycket stora förluster räknat i procent
av omsättningen. Andra varv ger ett överskott. När man behandlar de mindre
och medelstora värven som en generell grupp blir slutsatserna därför till en
belastning för de lönsamma varven inom gruppen.

Att på längre sikt ge stora statliga förlusttäckningsbidrag till statliga varv

Mot. 1978/79:71

5

som konkurrerar med privata varv utan motsvarande statliga bidrag kan inte
på sikt försvaras.

Propositionen innehåller ingen analys som visar varför de mindre och
medelstora varven föreslås bli neddragna med 30 % medan de större varven
skall neddras med 20 96. Vi anser det vara olyckligt att redan nu fastställa en
procentsats för neddragning av de mindre varven. I stället bör inriktningen
vara att de statliga förlusttäckningsbidragen till de mindre och medelstora
varven inte skall utgå efter att de medel som föreslås till sådant ändamål i
denna proposition är förbrukade.

Vi vill särskilt understryka det som sägs i propositionen om att kapacitetsneddragningen
vid de mindre och medelstora varven ej kan göras generellt.
Målsättningen måste vara att efter neddragningen är gjord skall de varvsenheter
som finns kvar vara företagsekonomiskt väl rustade att konkurrera
enbart med hjälp av de eventuella generella stödåtgärder till varvsindustrin
som kan komma att erfordras även i framtiden.

Vi finner det värdefullt att en statlig utredningsman tillsätts för att
tillsammans med berörda varv analysera varvens framtida förutsättningar
och med uppdrag att föreslå erforderliga strukturåtgärder. Strukturåtgärderna
måste syfta till att slå vakt om de enheter som har bäst förutsättningar till
framtida lönsamhet samt till avveckling i samhällsekonomiskt och socialt
acceptabla former för enheter som inte bedöms ha förutsättningar att klara sig
utan förlusttäckningsbidrag.

Vi förutsätter att det generella varvstödet i form av avskrivningslån och
kreditgarantier inte blir kopplat till krav på kapacitetsneddragningar.
Däremot förutsätter vi att det statliga förlusttäckningsbidraget blir beroende
av att strukturåtgärder överenskoms med den särskilde förhandlingsmannen.

Varvs- och rederinäringarna kännetecknas inte bara av de mycket stora
kapitalbelopp som varje nybyggnadskontrakt avser. Det ställs också mycket
stora krav på snabbhet i beslutsprocessen. Den formella handläggningen av
lån och kreditärenden anses av både varvs- och rederinäringen vara alltför
byråkratisk. De flesta ärenden handläggs först av Fartygskreditnämnden som
hänskjuter ärendena till Riksgäldsfullmäktige, varefter ärendena i de flesta
fall slutligt avgörs i regeringen. Företrädare för Riksgäldskontoret finns i
Fartygskreditnämndens styrelse. För att förenkla handläggningen och
därigenom vinna tid bör Fartygskreditnämnden direkt underställas regeringen
och Riksgäldsfullmäktige därför frikopplas från de i propositionen
behandlade lån- och garantiärendena.

Det kan inte vara meningsfullt att medgiva ett beställarstöd som är bara
ungefär hälften av vad som erfordras för att senare taga upp denna fråga igen
och därefter utöka beställarstödet. Redan nu är läget sådant att varven har fått
starta produktion av fartyg, där beställarstöd är erforderligt för att kontraktet
skall vara bindande i tro på att sådant stöd kommer att beviljas. Detta
beroende på att propositionen har framflyttats avsevärt. Ett liknande
förhållande kommer att uppkomma när en utökning av stödet tages upp till
behandling och ny proposition skrives.

Resultatet av ovanstående blir att varven får synnerligen korta leveranstider,
varvid konstruktionen får utföras på mycket kort tid och blir då dyrare,
material får köpas utan att tillräckligt antal offerter begäres och även detta blir

Mot. 1978/79:71

6

dyrare. Allt samverkar till att göra fartyget dyrare än det skulle behöva
vara.

Utan att göra någon värdering av de uppgifter i detalj som redovisats i
ovanstående citat finnér vi likväl anledning för regering och riksdag att noga
beakta de mindre och medelstora varvens synpunkter vid fullföljandet av de
åtgärder som propositionen syftar till.

Att ge stora statliga förlusttäckningsbidrag till statliga varv som konkurrerar
med privata varv utan att motsvarande bidrag kommer de privata
varven till del kan, som branschens företrädare framhåller, på sikt inte vara
försvarbart.

Likaså är synpunkterna på handläggningstiden för lån och kreditgarantier
beaktansvärda. Det är därför välbetänkt, som föredraganden anför i propositionen
(s. 26), att dessa frågor blir föremål för översyn. Ett annat alternativ är
att samordna handläggningen hos fartygskreditgarantinämnden med riksgäldskontorets
handläggning, vilket förutsätter vissa organisatoriska förändringar.
Oavsett vilken lösning som väljs skall målsättningen vara att förenkla
och inte minst förkorta handläggningstiderna.

Vad sedan allmänt gäller de mindre varvens och rederinäringens situation
vill vi understryka det angelägna i att dessa även i framtiden kan bevara sin
konkurrenskraft. Riksdagen bör därför i anslutning till behandlingen av
ifrågavarande proposition uttala att de åtgärder som nu föreslås inte får
utformas så att de på något sätt påverkar de mindre varven och den därvid
berörda rederinäringen.

Med anledning av vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande utvecklingen för de mindre
varven i förhållande till varvsindustrin i övrigt.

Stockholm den 23 november 1978

STEN SVENSSON (m)

SVEN ERIC LORENTZON (m)