Motion
1978/79: 2563

av Hans Gustafsson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79: 112 om regionalpolitik

Blekinge län är ett av de län som haft den allra sämsta befolkningsoch
sysselsättningsutvecklingen under de senaste åren. Blekinge är exempelvis
det enda länet i hela landet som oavbrutet minskat sin folkmängd
sedan år 1975. Tack vare omfattande insatser av kommuner, landsting
och länsmyndigheter för att öka sysselsättningen har bcfolkningsminskningen
i länet i någon mån kunnat begränsas.

De främsta orsakerna till länets mycket besvärliga situation är den
speciella näringslivsstrukturen. Den stora minskningen av antalet industriarbetstillfällen
— omkring 2 000 sedan år 1975 — har inte kunnat
ersättas med nya arbetstillfällen inom andra näringar. Inte heller har
länet fått del av utlokaliseringen av statlig verksamhet.

Länets problem har ofta uppfattats som tillfälliga, vilket fått till följd
att problemen kvarstår. För att komma ifrån ett ensidigt näringsliv och
för att lösa de problem som föreligger för exempelvis varven, Uddcomb
Sweden AB och industrin i Olofströms kommun krävs åtgärder som
kan verka på längre sikt. Annars riskerar länet få en omfattande avfolkning
under 1980-talet. Länets kommuner, landsting och länsmyndigheter
har påtagit sig ett stort ansvar att lösa länets problem genom
egna insatser och genom en särskild länsaktion — Aktion Blekinge.
Bland annat syftar detta arbete till att ta till vara och utveckla sådana
näringar där länet har speciella förutsättningar. Exempel på det senare
är fisket och turismen. Det är dock viktigt att även staten tar sitt ansvar
i en för länet allvarlig situation.

Enligt regeringens förslag till stödområdesindelning kommer ingen
av Blekinge läns kommuner att inplaceras i stödområde. Detta är anmärkningsvärt,
då flera av de kommuner som föreslagits bli inplacerade
i stödområde har haft en bättre utveckling än Blekinge läns kommuner.
Exempelvis har Nora och Lindesbergs kommuner i örebro län inplacerats
i stödområde 2, trots att dessa kommuner haft en klart bättre
befolkningsutveckling sedan år 1975 än exempelvis Karlshamns och
Olofströms kommuner. Vid en jämförelse av befolkningsutvecklingen
över en längre period — från och med år 1950 — framgår vidare att
Karlskrona kommun är det enda primära centrum i landet som minskat
sin folkmängd.

Även vad gäller sysselsättningen har länets kommuner från mitten av
1970-talet haft en klart sämre utveckling än många av de kommuner
som föreslagits ingå i något av stödområdena.

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2563—2565

Mot. 1978/79

2563—2565

Mot. 1978/79: 2563

2

Det bör även i det här sammanhanget framhållas att det knappast torde
finnas någon kommun i hela landet som haft en sämre utveckling
än Olofströms kommun. Kommunens folkmängd har minskat med nästan
10 % och antalet barn i åldrarna 0—6 år med hela 40 % under
1970-talet.

Med hänsyn till de allvarliga problemen i länet har länsstyrelsen i
Blekinge län i samband med regeringens uppdrag till länsstyrelserna att
lämna förslag till inplacering av kommuner i stödområden föreslagit
att Karlskrona och Olofströms kommuner bör inplaceras i stödområde
3. Övriga kommuner har föreslagits inplacerade i stödområde 2.

Med åberopande av det anförda får vi härmed hemställa

att riksdagen måtte besluta att Karlskrona och Olofströms kommuner
inplaceras i stödområde 3 och kommunerna Ronneby,
Karlshamn och Sölvesborg i stödområde 2.

Stockholm den 19 april 1979
HANS GUSTAFSSON (s)

CLAES ELMSTEDT (c) HELGE KARLSSON (s)

HANS WACHTMEISTER (m) RALF LINDSTRÖM (s)

MARGOT HAKANSSON (fp)

KARL-A. PETERSSON (c)