Mot. 1978/79: 2435
Motion
1978/79: 2435
av Lars Wemer m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering
av inkomstskatten, m. m.
Sammanfattning
Vpk kritiserar regeringens skattepolitik liksom de nya förslagen i propositionen.
Sammantagna vittnar förslagen om oförmåga att angripa de
grundläggande orättvisorna i vårt nuvarande skattesystem och leder i
stället till att inkomstfördelningen blir ännu mera ojämlik. Regeringspropositionen
kan ej godkännas. Vpk föreslår i stället tre åtgärder: 1. Slopande
av hela momseffekten på livsmedel, vilket för inkomsttagare mellan
60 000 och 80 000 kr. skulle betyda en skattelättnad med ca 1 000 kr.
för ensamstående och ca 2 000 kr. för två sammanboende med två barn.
2. Införande av en extra skattereduktion om 1 000 kr. år 1980 för alla
vanliga löntagare. Skattereduktionen utgår med 1 000 kr. för inkomsttagare
med 30 000—80 000 kr. i beskattningsbart belopp och avtrappas
därefter för att helt upphöra vid 105 000 kr. 3. Ett särskilt statsbidrag
om 1 000 milj. kr. till kommuner och landsting år 1980 att i första hand
användas för nödvändig utbyggnad av barnomsorgen och bekämpande
av ungdomsarbetslösheten. — Skatteprogrammet finansieras bl. a. genom
skärpta skatter på kapital och kapitalvinster, reformering av avdragssystemet,
skärpning av reavinstbeskattningen samt uttagande av en arbetsgivaravgift,
dock med undantag för kommuner och landsting, beräknad
på företagens omsättning så att den under budgetåret 1979/80 inbringar
minst 6 miljarder kr.
Skattepolitiken
De i propositionen framlagda förslagen berör frågor som utretts av
1972 års skatteutredning. Utredningens ställningstaganden i dessa frågor
redovisas i slutbetänkandet SOU 1977: 91. Vpk:s ledamot i utredningen
yttrade i reservation till betänkandet bl. a. följande:
Vad som bland allmänheten förväntades av 1972 års skatteutredning
var att den skulle framlägga förslag till ett reformerat skattesystem.
Detta synes också ha varit ambitionen under de första åren av dess
arbete. Efter den borgerliga valsegern 1976 och förändringen av majoritetsförhållandena
i skatteutredningen har man begränsat sig till ett par
mindre förändringar i ett antikverat skattesystem. Den borgerliga majoritetens
förslag innebär en minskning i progressiviteten i skattesystemet
1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2435
Mot. 1978/79: 2435
2
genom stora skattelättnader för de högre inkomsttagarna finansierade
med höjningar av mervärdeskatten och andra indirekta skatter, vilka
hårdast drabbar låginkomsttagarna och barnfamiljerna. Det är en förändring
i reaktionär riktning av skattepolitiken som de borgerliga partierna
och Svenska arbetsgivareföreningen vill genomdriva. Detta kan enligt
min mening icke accepteras.
Det måste också kritiseras att utredningen icke på ett tillfredsställande
sätt har behandlat alla de delar av skattepolitiken som faller under dess
arbetsområde. Vad som sägs i direktiven har heller icke i sin helhet uppfyllts.
Det berättigade i denna kritik framstår nu i klar belysning av de av
regeringen framlagda ”reformförslagen”. Vad som föreläggs riksdagen
är ytterligare några tyglappar till det nötta, halvsekelgamla lapptäcke
som utgör vårt skattesystem. Propositionens huvudsakliga innehåll utgörs
av en oförställd attack mot progressiviteten i skattesystemet. Marginalskatterna
utmålas som det allt överskuggande problemet. I övrigt innehåller
propositionen endast förslag i vissa detaljfrågor. Avslutningsvis
aviserar regeringen utredning och förslag om ytterligare punktskatter.
Sammantagna vittnar förslagen om oförmåga att angripa de grundläggande
orättvisorna i vårt nuvarande skattesystem, såsom det samlade
skattetrycket på låginkomsttagarna och barnfamiljerna, möjligheterna att
förvandla löpande inkomster till lågt beskattade kapitalvinster, underskottsavdragen
m. m. Vpk redovisar i de senare delarna av denna motion
de principer som partiet anser bör ligga till grund för ett reformerat inkomstskattesystem.
Dessa principer har utförligare motiverats i motioner
till innevarande riksmöte (se motion 1978/79: 310 m. fl.).
I.
I det följande behandlas de i propositionen framlagda förslagen.
Periodiska understöd
Möjligheten att vid taxeringen erhålla avdrag för frivilligt utgivet
periodiskt understöd återspeglar en föråldrad samhällssyn. Sociala skäl
för att bibehålla dylika avdrag kan inte anföras. Avdragsmöjligheterna
utnyttjas numera främst i syfte att undvika progressiviteten vid den
statliga beskattningen genom en godtycklig inkomstuppdelning de skattskyldiga
emellan. Därför bör avdragsrätten för denna typ av bidrag avskaffas.
Även rätten till avdrag för vissa s. k. legala understöd bör ses
över och förutsättningarna härför skärpas.
Avdrag för fackföreningsavgifter
Det finns bland de fackliga organisationerna ett starkt — och befogat
— intresse av att en avdragsrätt för fackföreningsavgifter införs. Moti
Mot. 1978/79: 2435
3
ven är dels att avdrag medges för avgifter till arbetsgivarorganisationer,
dels ock att det för den enskilde medlemmen inte skall vara alltför ekonomiskt
betungande att genom medlemskap delta i och stödja de fackliga
organisationernas verksamhet. Dessa skäl bör tillmätas stor vikt vid riksdagsbehandling
av frågan.
Samtidigt är det enligt vpk:s mening en illusion att tro att likställighet
på detta sätt kan uppnås mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna.
Detta talar för att slopa avdragsrätten för avgifter
till arbetsgivarorganisationer. De fackliga organisationernas verksamhet
bör i stället stödjas på annat sätt. Detta kan exempelvis ske genom
införandet av ett direkt statligt stöd till de fackliga organisationerna.
Detta kan exempelvis utgå med samma belopp som värdet av att
avdragsrätt för fackföreningsavgifterna inte införs. — Däremot bör den
hittillsvarande skatteplikten för erhållna konfliktunderstöd från arbetsgivarorganisation
bibehållas. Likaledes bör skattefriheten för erhållet understöd
från arbetslöshetskassa bibehållas av principiella skäl.
Ökad användning av kontrolluppgifter, m. m.
Det är av synnerlig vikt att förutsättningarna för en riktig och rättvisande
taxering förbättras genom ett snart införande av den föreslagna
utvidgningen av uppgiftsskyldigheten. Beslut bör kunna fattas i denna
fråga redan nu. Som grund för beslut bör SkU 1977/78: 55 kunna ligga.
Den närmare utformningen av uppgiftsskyldigheten bör ankomma på
riksskatteverket.
Marginalskatterna
Den mest angelägna skattereformen är inte att sänka marginalskatterna,
utan att minska den totala skattebördan för låg- och
medelinkomsttagargrupperna. Den huvudsakliga delen av dessa gruppers
skattebörda utgörs av de indirekta skatterna och kommunalskatten. De
nu framlagda förslagen innebär inte något steg i denna riktning. I stället
föreslås reaktionära förändringar av skattetrycket. Regeringen vill
med generella marginalskattesänkningar ytterligare omfördela skattebördan
från den progressiva direkta statsskatten till de indirekta skatterna.
Det finns all anledning att befara att finansieringen av kostnaderna för
de föreslagna statsskattelättnaderna — vilka huvudsakligen kommer
höginkomsttagarna till del — kommer att belasta de grupper som har det
största behovet av en skattesänkning: låginkomsttagarna och barnfamiljerna.
En utveckling mot att dessa grupper får bära en allt större del av
den totala skattebördan eftersträvas av de intressen som den borgerliga
regeringen bygger sin position på, Svenska arbetsgivareföreningen och
andra kapitalägargrupper.
Mot. 1978/79: 2435
4
Man får å andra sidan inte underskatta inflationens betydelse för beskattningen
av arbetsinkomsterna. För flertalet lönearbetare i Sverige har
de senaste årens lönehöjningar endast varit nominella. Stigande priser
och hyror har ätit upp de löneökningar man tillkämpat sig. Inflationen
och dess yttringar sammanhänger med det kapitalistiska systemets allmänna
utvecklingsdrag och kris. Kapitalistklassen vill öka sina profiter
på de lönearbetandes bekostnad. Arbetarnas och tjänstemännens fackliga
styrka gör det svårt för kapitalisterna att få igenom direkta lönesänkningskrav.
I stället söker man genom pris- och hyreshöjningar tilltvinga
sig en större andel av produktionen. Den fackliga kampen mot prishöjarpolitiken,
som den borgerliga riksdagsmajoriteten står för, är därför
av utomordentligt stor betydelse. Men minst lika viktigt är att denna
kamp förs vid utformningen av skattepolitiken.
Den borgerliga trepartiregeringen införde det s. k. inflationsskyddet av
statsskatteskalorna. Detta system bidrar till att effektivisera utplundringen
av lönearbetarna. Genom systemet undantas generellt en lika
stor procentuell andel av de nominella löneökningarna från beskattning.
Detta har flera negativa effekter. Bl. a. minskar medvetenheten om den
klassmässiga utplundring som inflationen innebär, dels leder systemet till
obefogade skattelättnader för höginkomsttagarna. — Systemet har även
starkt negativ effektiv på det statsfinansiella läget. De borgerliga regeringarna
har hittills valt att finansiera systemet via ökad utlandsupplåning
och höjningar av de indirekta skatterna, främst mervärdeskatten.
Det kan till inflationsskyddets försvar sägas att de nominella lönehöjningarna
medfört att skattesatser, vilka införts för att åstadkomma en
fördelningspolitiskt önskvärd inkomstutjämning, nu blivit aktuella för
de breda löntagargrupperna. Detta åberopas nu även till grund för ytterligare
marginalskattesänkningar utöver inflationsskyddet. Förhållandet
medför naturligtvis ett behov av ändringar i statsskatteuttaget i vissa
inkomstlägen. Sådana ändringar bör emellertid enligt vpk:s mening
åstadkommas med en sänkning med ett likartat krontalsbelopp för de
breda inkomsttagargrupperna i form av skattereduktion. Ett övre tak bör
införas för sänkningen. Härigenom undvikes den ovan påtalade överkompensationen
av höginkomsttagarna.
Kampen mot inflationens verkningar sammanhänger med hur en sänkning
av statsskatten finansieras. Den folkpartistiska regeringen betonar
att marginalskattesänkningarna innebär en skatteomläggning från direkt
inkomstskatt till beskattning i andra former. Detta innebär att ge med
den ena handen och ta med den andra. Den omständigheten att regeringen
av valtaktiska skäl undviker att direkt utsäga hur marginalskattesänkningen
skall finansieras hindrar inte att man här klart visar sitt
klassmässiga ställningstagande. Det är inte fråga om att ge arbetare och
tjänstemän kompensation för den utplundring de utsätts för, via inflationen,
av kapitalistklassen. Det handlar i stället om att överföra be
Mot. 1978/79: 2435
5
skattningen till effektiva former som lätt kan accepteras: ”En momshöjning
vänjer man sig alltför lätt vid”. Eftersom man handlar mat och
andra nödvändiga varor vid fler tillfällen än lönen utbetalas, erläggs
skatten så att säga i mindre portioner. Av ”reformen” står dock en skattesänkande
effekt kvar; höginkomsttagarna och kapitalägarna har fått
sin köpkraft bevarad eller t. o. m. förbättrad. Den borgerliga skattesänkningscirkeln
är sluten.
Skattepolitik är klasspolitik. Detta står klart för envar som läst den
borgerliga regeringens förslag till reformering av inkomstskatten. Förslaget
innebär ytterligare ett oförställt angrepp på de fördelningspolitiska
ambitioner, som trots allt finns bakom vårt statsskattesystem. Skattesänkningar
för höginkomsttagare och kapitalägare skall betalas via
ökade skattebördor för lönearbetarna. Detta är borgerlig klasspolitik.
Marginalskattespärr
Vpk har i motioner till detta riksmöte visat att det skattetryck som
kan avläsas i statsskatteskalorna till stor del är teoretiskt. Detta förhållande
grundar sig bl. a. på möjligheten för höginkomsttagarna att via
avdragssystemet reducera sin taxerade inkomst. Riktigheten i detta påstående
stöds nu av det faktum att de föreslagna marginalskattespärrarna
inte beräknas ge större skattebortfall än ca 80 milj. kr. De föreslagna
marginalskattespärrarna utgör enligt vpk:s mening ytterligare ett
exempel på den borgerliga klasspolitiken, som denna kommer till uttryck
i fråga om skatterna. Förslaget bör givetvis avslås.
Bidrag och marginaleffekter
Av större intresse är enligt vpk:s mening de marginaleffekter som
inträder till följd av inkomstökning och bortfall av bidrag samt avgiftsökningar.
Detta problem berörs endast flyktigt av regeringen. Det är
närmast ett hån från regeringen när den påstår att de föreslagna marginalskattesänkningarna
nämnvärt skulle påverka dessa marginaleffekter.
De människor som kommer i åtnjutande av nu berörda bidrag är låginkomsttagare
och barnfamiljer med stor försörjningsbörda.
Den förra gruppen har ringa nytta av en marginalskattesänkning. Enligt
förslaget får de ett belopp understigande 80 kr. för år räknat. Detta
har knappast någon märkbar effekt på hushållsekonomin.
Den senare gruppen kan komma i åtnjutande av en viss lättnad till
följd av förslaget. Här är det emellertid på sin plats att erinra om förslagets
klassmässiga utformning. Förslaget skall finansieras via höjning
av andra skatter, främst de indirekta. Detta drabbar särskilt hårt barnfamiljerna.
De kommer att få betala dyrt för den föreslagna marginalskattesänkningen
genom höjd moms och höjda avgifter. Sammantagna
Mot. 1978/79: 2435
6
med finansieringsformen saknar förslagen nämnvärda effekter för denna
grupp.
Enligt vpk:s mening måste det till en början framhållas att marginaleffekter
av nu berört slag i stor utsträckning är oundvikliga. En verklig
inkomstökning innebär ett minskat bidragsbehov och en större skattekraft.
Endast genom en smidig anpassning av skilda bidragsgränser och
en minskning av utgående avgifter för barnomsorg m. m. kan en meningsfull
förbättring av berörda gruppers situation åstadkommas. Vpk har
krävt lösningar i denna riktning, liksom väsentliga ökningar av vissa
bidrag, i skilda sammanhang. Detta har avvisats av den borgerliga majoriteten.
Detta visar att intresse av att lösa problem för låginkomsttagarna
och barnfamiljerna saknas hos regeringen.
Folkpensionäremas beskattning
Folkpensionärerna utgör en låglönegrupp. Samhället bör ha ett stort
ansvar för att denna grupp icke drabbas av standardförsämringar. Om
detta brukar de borgerliga partierna vara rörande ense i valtider. Nu är
det emellertid andra grupper som skall attraheras. Därför får folkpensionärerna
vara med och betala de nu föreslagna marginalskattesänkningarna.
Detta är nämligen vad som sker ifall de indirekta skatterna, momsen
och energiskatterna t. ex., höjs. Ett slopande av mervärdeskatten på
nödvändighetsvaror skulle betyda en kraftig förbättring av denna grupps
läge.
Förslagen rörande folkpensionärernas beskattning är otillfredsställande.
Vpk föreslår att avdraget för pensionärerna utformas så att ingen
beskattningsbar inkomst uppkommer vid en taxerad inkomst motsvarande
folkpensionen och pensionstillskottet plus en sidoinkomst om 1 000
kronor.
Avdragsrätt för gåvor
Vpk anser att den föreslagna avdragsrätten bör avslås. Enligt vår mening
återspeglar förslaget ett otidsenligt synsätt på verksamhet med
internationellt bistånd. Man får ett intryck av att sådan verksamhet utövas
av filantropiska sällskap på expeditioner bland infödingarna, städse
utrustade via frikostiga bidrag från varmhjärtade, liberalt sinnade,
brukspatroner och industrimagnater. Detta synsätt har förföljt folkpartiet
i ett flertal motioner genom årens lopp. Det blir inte bättre av att
kläs i regeringspropositionens dräkt. Det får väl snarare ses som ett i
raden av folkpartistiska valutspel.
Redan de av flera remissinstanser berörda svårigheterna i kontrollhänseende
och merarbetet vid taxeringen motiverar ett avslag av förslaget.
Enligt vpk:s principiella inställning bör dessutom denna typ av verksamhet
stödjas genom direkta bidrag från det allmänna.
Mot. 1978/79: 2435
7
Samtidigt är det dock glädjande att se, att regeringen tagit intryck av
vad vpk påpekat vid ett flertal tillfällen: I vårt nuvarande avdragssystem
beror effekten av ett avdrag på vilken marginalskatt man har. På detta
sätt gynnas höginkomsttagarna av det nuvarande systemet. Konklusionen
”Härigenom får avdraget samma värde oavsett inkomsternas storlek”
(s. 127 i prop.) är ett glädjande beriktigande av vpk:s krav på att det
nuvarande avdragssystemet skall avskaffas och ersättas av ett system
som bygger på berättigade avdrag från skatt i form av skattereduktion.
Tyvärr håller sig regeringen inte konsekvent till denna linje i övriga
förslag i propositionen.
Arvskattefrihet för trossamfund, m. m.
De föreslagna lättnaderna är helt omotiverade. Även av principiella
skäl anser vpk att grund saknas för de föreslagna lättnaderna i arvsbeskattningen.
Förslaget bör avslås av riksdagen.
II.
Vpk framför följande förslag i skattepolitiken.
En genomgripande skattereform
En genomgripande skattereform är nödvändig. De senaste årens skattepolitik
har i verkligheten inneburit att en ökad del av skattebördan lagts
på lönarbetarna. Bolag och förmögenhetsägare svarar för en allt mindre
del av de samlade skatterna. Detta i kombination med direkta och indirekta
subventioner i miljardbelopp till bolagen har gjort att fördelningen
av skattebördan är klart orättfärdig.
Skattepolitik är klasspolitik. Lönarbetarna måste söka påverka statsapparaten
och dess handlande, så att skattepolitiken kan bli ett led i en
fördelningspolitik för utjämning av inkomst- och förmögenhetsskillnaderna.
Skatteinstrumentet bör även utnyttjas i miljöpolitiken och i den
allmänna närings- och regionalpolitiken.
Grundlinjen i skattepolitiken måste enligt vpk:s mening vara kamp
för minskade skattebördor på lönarbetarna, barnfamiljerna, pensionärerna
— ökade skatter för stora förmögenheter, bolagsvinster, spekulationsvinster.
Samtidigt måste stat, landsting och kommuner tillförsäkras
nödvändiga inkomster för en aktiv social reformverksamhet, utbyggd
kultursektor, planerad regionalpolitik och intensiv miljövård. I första
hand gäller följande:
1. Kamp mot de höga indirekta skatterna och särskilt mot mervärdeskatten,
som fördyrar alla varor. I första hand måste moms på maten
bort.
Mot. 1978/79: 2435
8
2. Staten måste överta kostnaderna för viktiga delar av kommunernas
och landstingens verksamhet (enhetliga bostadstillägg till pensionärerna,
skolkostnaderna, kostnaderna för barnstugorna och huvuddelen av
sjukvården). Snabbare utbetalning av kommunernas skattemedel. Kommuner
och landsting befrias från allmän arbetsgivaravgift. Införande av
en progressiv statskommunal enhetsskatt. Kostnaderna för den grundläggande
sociala, medicinska och kulturella omvårdnaden täcks inom
det samlade statliga skattesystemet. Därutöver inom vissa gränser fri
beskattningsrätt för kommuner och landsting.
3. Progressionen i skattesystemet får icke försvagas utan måste tvärtom
skärpas genom åtgärder som innebär att höga inkomster, kapitalvinster
och stora förmögenheter till fullo underkastas beskattning. Hela
det nuvarande avdragssystemet måste göras om och de flesta avdrag helt
slopas. Ränteavdragen måste begränsas. Rätten till underskottsavdrag
begränsas. Befogade avdrag sker från skatten i stället för som nu från
inkomsten.
4. Beskattning av kapital och kapitalvinster måste kraftigt skärpas.
Skattepolitiken måste användas som ett medvetet instrument för att utjämna
förmögenhetsfördelningen, den årliga förmögenhetsskatten skärpas
och 80—85-procentsregeln avskaffas. Beskattningen av stora arv
och gåvor skärps. Som grundval för beskattningen av s. k. realisationsvinster
måste gälla dels att hela realisationsvinsten skall beskattas, dels
att beskattningen skall vara av minst samma skärpa som beskattningen
av arbetsinkomster.
5. Den direkta beskattningen av bolagens vinster måste skärpas. Bolagsskatten
bör göras progressiv och nuvarande avskrivningsregler förändras.
Ett system av produktionsskatter bör införas, beräknade i förhållande
till företagens omsättning, råvara- och energiförbrukning och
inte som nuvarande arbetsgivaravgifter enbart i förhållande till löneutgifterna.
Ett sådant skattesystem bör användas också för miljöpolitiska
och allmänt närings- och regionalpolitiska syften. Beskattningen bör
differentieras med hänsyn till produktionens nytta.
6. Skatteflykt och skattefusk måste hårt bekämpas. Skatteflykten
stoppas genom ett rättvisare skattesystem, vilket icke som nu gynnar
höginkomsttagarna redan i själva sin konstruktion. Det direkta skattefusket
bekämpas genom ett skärpt lagstiftning och ökade personella resurser
till taxeringsmyndigheterna.
7. Stat, landsting och kommuner måste tillförsäkras tillräckliga inkomster
för en utbyggnad av den sociala och kulturella omvårdnaden,
för en effektiv närings- och regionalpolitik och för omfattande miljövårdsarbeten.
Nya inkomstkällor måste öppnas, t. ex. genom nationalisering
och kommunalisering av vinstgivande företag. Byråkrati och slöseri,
bl. a. på det militära området, måste bekämpas och utgifterna därmed
minskas.
Mot. 1978/79: 2435
9
I stället för regeringsförslagct
I stället för de av regeringen föreslagna förändringarna av skattepolitiken,
vilka på ett otillbörligt sätt gynnar de högre inkomsttagarna,
föreslår vpk följande:
1. Slopande av hela momseffekten på livsmedel.
2. Införande av en extra skattereduktion om 1 000 kr. år 1980 för
alla vanliga löntagare.
3. Ett särskilt statsbidrag om 1 000 milj. kr. till kommuner och landsting
år 1980 att i första hand användas för nödvändig utbyggnad av
barnomsorgen och bekämpande av ungdomsarbetslösheten. (Se motion
1978/79: 2373 till prop. 1978/79: 95 om den kommunala ekonomin.)
Slopande av mervärdeskatten på livsmedel
De indirekta skatterna är regressiva, dvs. deras relativa tyngd är störst
för lägre inkomsttagare. Särskilt gäller detta mervärdeskatten på livsmedel,
eftersom lägre inkomsttagare, personer med tungt arbete och
barnfamiljer måste använda större del av sina inkomster till inköp av
mat än högre inkomsttagare.
Vpk har därför hårt drivit kravet om låga priser på livsmedel och
framför allt framhållit den positiva effekten av att slopa moms på maten
och i stället skärpa skatten på kapital och kapitalinkomster. Detta krav
har fått en mycket stark anslutning i breda befolkningslager. Regering
och riksdag har tvingats att söka begränsa prisstegringen på livsmedel
genom olika åtgärder: prisreglering, subventioner.
Statens utgifter för subventionering av livsmedel beräknas innevarande
budgetår till ca 3 600 milj. kr. Eftersom mervärdeskatten på
livsmedel år 1979 beräknades inbringa sammanlagt ca 9 400 milj. kr.
(med fråndrag för läskedrycker och lättöl samt förtäring utom hemmet
ca 7 800 milj. kr.) återstår fortfarande ett stort belopp som konsumenterna
varje år får betala i skatt på sin mat. Livsmedelspriserna
fortsätter också att stiga, vilket i förening med den höjda mervärdeskatten
kraftigt ökat beskattningen av medborgarnas nödtorft.
Vpk kräver ånyo att hela mervärdeskatten på mat skall bort. Detta
kan endera ske genom ett direkt slopande av skatten eller genom att
subventionerna utökas så att hela momseffekten på maten försvinner.
Kostnaden härför uppgår till 4 200—5 800 milj. kr. beroende på vilka
poster som medtas i beräkningen (se ovan). I fortsättningen har vi utgått
från en kostnad av ca 5 000 milj. kr.
Verkningarna för konsumenterna av ett slopande av mervärdeskatten
på livsmedel (eller subventioner till motsvarande belopp) är synnerligen
betydande. Hela kostnaden av mervärdeskatten på livsmedel kan för en
Mot. 1978/79: 2435
10
ensamstående inkomsttagare med inkomst mellan 60 000 och 80 000 kr.
beräknas till ca 1 700 kr., för två gifta eller sammanboende med två
barn i samma inkomstlägen till ca 3 400 kr. per år. Om i runt tal 40 %
av denna kostnad f. n. kan anses motsvara de utgående livsmedelssubventionerna
skulle ett fullständigt slopande av momseffekten på livsmedel
innebära en skattelättnad för en ensamstående inkomsttagare
med en inkomst mellan 60 000 och 80 000 kr. med ca 1 000 kr. och för
två gifta eller sammanboende med två barn i samma inkomstlägen med
ca 2 000 kr. per år.
En extra skattereduktion
Som redan anförts kan vpk icke godkänna regeringens förslag till ändringar
vad beträffar inkomstbeskattningen. Det är tre åtgärder som
bestämmer verkningarna beträffande förändringen av skatten för olika
inkomstskikt, nämligen 1) indexregleringen av skatteskalorna, 2) sänkningen
av marginalskatten, dvs. minskningen av progressiviteten i skattesystemet,
3) de nya marginalskattespärrarna.
Den sammanlagda effekten av dessa åtgärder kan illustreras med
några sifferexempel. För en inkomsttagare med en taxerad inkomst 1980
av 35 000 kr. minskar inkomstskatten med 215 kr., varav 198 kr. genom
indexregleringen och 17 kr. genom ändrade skatteregler. För en
inkomsttagare med en taxerad inkomst 1980 av 55 000 kr. minskar inkomstskatten
med 854 kr., varav 542 kr. genom indexregleringen och
312 kr. genom ändrade skatteregler. Men för en inkomsttagare med
300 000 kr. i taxerad inkomst uppgår minskningen av skatten till inte
mindre än 7 505 kr., varav 2 193 kr. genom indexregleringen, 3 840 kr.
genom marginalskattespärren och 1 472 kr. genom ändrade skatteregler
i övrigt. En sådan fördelning av en skatteminskning strider mot varje
rättvisa. Den gynnar de höga inkomsttagarna och missgynnar de lägre
och mellaninkomsttagarna.
Vpk föreslår att i stället, såsom en provisorisk åtgärd, en extra skattereduktion
införes om 1 000 kr. för inkomsttagare med beskattningsbara
inkomster mellan 30 000 kr. (34 500 kr. i taxerad inkomst) och
80 000 kr. (84 500 kr. i taxerad inkomst). För inkomsttagare med lägre
beskattningsbar inkomst uppgår reduktionen till 3 1/3 % av den beskattningsbara
inkomsten. För inkomsttagare med en beskattningsbar inkomst
överstigande 80 000 kr. minskar den maximala reduktionen med
4 % av den beskattningsbara inkomst som överstiger 80 000 kr. På detta
sätt bortfaller reduktionen helt vid inkomster överstigande 105 000 kr.
Mot. 1978/79: 2435
11
Reduktionens storlek vid olika inkomster redovisas nedan.
Beskattningsbar
inkomst kr.
Skattereduktion
kr.
10 000
15 000
20 000
25 000
333
500
667
834
1 000
800
600
400
200
30 000—80 000
85 000
90 000
95 000
100 000
105 000
0
Kostnaderna för införandet av denna form av skattereduktion år 1980
kan beräknas till ca 4 200 milj. kr. med följande fördelning:
En sådan fördelning av en skattesänkning till en totalkostnad av
4—5 miljarder kronor ger rättvisa åt låg- och mellaninkomsttagare på
ett helt annat sätt än regeringens förslag. Det kan sägas vara en motsvarighet
på skattepolitikens område till en höjning i kronor och ören i
stället för i procent när det gäller lönepolitiken. — Till de i tabellen
angivna beloppen för skattereduktionen i olika inkomstlägen måste
sedan läggas skattesänkningen genom att momseffekten på livsmedel helt
slopas. Den sammanlagda skattesänkningen för en ensamstående inkomsttagare
med en inkomst mellan 60 000 och 80 000 kr. blir sålunda
enligt vpk:s förslag ca 2 000 kr. och för två gifta eller sammanboende
med två barn, där en av makarna förvärvsarbetar, ca 4 000 kr. och där
bägge förvärvsarbetar ca 5 600—6 000 kr. per år, beroende på hur inkomsten
fördelas.
Finansiering
Kostnaderna för genomförandet av de av vpk ställda skatteförslagen
kan beräknas sålunda:
Slopande av återstående momseffekt på livsmedel 5 000 milj. kr.
Skattereduktion med 1 000 kr. 4 200 ,, „
Särskilt statsbidrag till kommuner och landsting 1 000 „ „
Beskattningsbar
inkomst kr.
Kostnader för skattereduktionen
milj. kr.
0— 30 000
866
3 122
218
4 206
30 000— 80 000
80 000—105 000
Summa
Totalt 10 200 milj. kr.
Mot. 1978/79: 2435
12
Vi anser att inkomstbortfallet jämfört med regeringens förslag bör
täckas i huvudsak genom skärpt beskattning av kapital och kapitalvinster,
genom reformering av avdragssystemet, genom skärpning av
realisationsvinstbeskattningen samt genom uttagande av en allmän arbetsgivaravgift,
dock med undantag för kommuner och landsting, beräknad
på företagens omsättning så att den under budgetåret 1979/80
inbringar minst 6 miljarder kronor. Finansieringen underlättas av att
vpk säger nej till indexregleringen, den s. k. inflationsskyddade skatteskalan
som det beräknas kosta ca 2 300 milj. kr. att upprätthålla under
1980.
Våra förslag beträffande avdragssystemet är följande:
slopande av sparavdraget,
slopande av representationsavdraget,
slopande av rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla
från inkomsten i en annan förvärvskälla,
begränsning av ränteavdragen, så att sådana medges för räntor på ett
skuldbelopp om maximalt 200 000 kr., men ej däröver,
begränsning av avdragsrätten när det gäller utgifter för upprustning
och ombyggnad av hyresfastigheter,
förändring av avdragsreglerna, så att medgivet avdrag ej sker som nu
från inkomsten utan från skatten med viss procentuell andel av beloppet.
Våra förslag beträffande skärpning av kapitalbeskattningen är följande:
höjning av skatten på stora förmögenheter med en procentenhet i vart
och ett av de nuvarande skikten, vilket alltså ger en skala som löper
från 2 till 3 %. Dessutom föreslås en ny skiktgräns vid 2 milj. kr. och
en skattesats i detta skikt av 4 %,
slopande av 80/ 85-procentsregeln,
höjning av skatten på arv och gåvor med i genomsnitt 50 %,
beskattning av stiftelser.
Vårt förslag beträffande skärpning av reavinstbeskattningen utgår
från följande principer:
hela realisationsvinsten bör vara skattepliktig,
även realisationsvinst från avyttring av lös egendom avsedd för personligt
bruk bör vara skattepliktig,
beskattningen av realisationsvinsten bör vara av minst samma skärpa
som beskattningen av arbetsinkomster.
Vi föreslår även en höjning av bolagsskatten med 10 procentenheter
till 50 %.
I varje plan för reformering av skattesystemet måste ingå åtgärder
för en beslutsam kamp mot skatteflykt och skattefusk. Detta problem
har tagits upp i andra vpk-motioner till årets riksmöte. Nytt material
framkommer emellertid ständigt som visar att omfattningen av skatte
Mot. 1978/79: 2435
13
flykt och skattefusk är ännu större än vad tidigare antagits. Det är nödvändigt
att en långsiktig plan för bekämpande av dessa företeelser skyndsamt
utarbetas och framlägges för riksdagen.
Yrkanden
Med hänvisning till det anförda föreslås
att riksdagen beslutar
1. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om avskaffande
av den hittillsvarande rätten till avdrag vid den kommunala
och statliga taxeringen för frivilligt utgivet periodiskt
understöd,
2. att hos regeringen begära åtgärder för att förutsättningarna
för rätt till avdrag vid den kommunala och statliga taxeringen
för utgivet s. k. legalt periodiskt understöd skärpes,
3. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om slopande
av den hittillsvarande rätten till avdrag vid den kommunala
och statliga taxeringen för utgivna avgifter till arbetsgivareorganisationer,
4. att hos regeringen hemställa om förslag till ett stöd till de
fackliga organisationernas verksamhet enligt de i motionen
angivna linjerna,
5. att hos regeringen begära förslag till införande av skyldighet
för banker m. fl. kreditgivare och sparinstitut att lämna
kontrolluppgift till taxeringsmyndigheterna,
6. att hos regeringen begära förslag till kontroll över innehav av
obligationer och aktier m. fl. värdepapper,
7. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om slopande
av indexregleringen i skattesystemet,
8. att avslå regeringens förslag till sänkning av marginalskattesatserna
för år 1980,
9. att avslå regeringens förslag om marginalskattespärrar, m. m.,
10. att hemställa hos regeringen om skyndsam utredning av de
samlade marginaleffekterna av ökade inkomster, bidragsbortfall
och avgiftshöjningar, vilken bör följas av skyndsamt förslag
i frågan,
11. att hos regeringen hemställa om förslag i enlighet med vad i
motionen anförts rörande folkpensionärernas beskattning med
innebörden att folkpension och pensionstillskott jämte en sidoinkomst
om 1 000 kr. skall vara befriade från beskattning,
12. att avslå regeringens förslag till lag om skattelättnad för
vissa gåvor m. m.,
13. att avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt,
Mot. 1978/79: 2435
14
14. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om slopande
av hela momseffekten på livsmedel,
15. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om en extra
skattereduktion om 1 000 kr. vid beskattningsbara inkomster
mellan 30 000 kr. och 80 000 kr. samt med avtrappning i
övriga inkomstskikt enligt i motionen angivna regler,
16. att höja bolagsskatten med 10 procentenheter till 50 %,
17. att utta en allmän arbetsgivaravgift, dock med undantag för
kommuner och landsting, beräknad på företagens omsättning
så att den under budgetåret 1979/80 inbringar minst
6 000 000 000 kr.,
18. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om en
radikal förändring av avdragssystemet i beskattningen, innebärande
a) slopande av sparavdraget,
b) slopande av representationsavdraget,
c) slopande av rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla
från inkomsten i en annan förvärvskälla,
d) begränsning av ränteavdragen så att sådana medges för räntor
på ett skuldbelopp om maximalt 200 000 kr., men ej däröver,
e) begränsning av avdragsrätten när det gäller utgifter för upprustning
och ombyggnad av hyresfastigheter,
f) förändring av avdragsreglema, så att medgivet avdrag ej sker
som nu från inkomsten utan från skatten med viss procentuell
andel av beloppet.
19. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om höjning av
skatten på stora förmögenheter enligt i motionen angiven skala,
20. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om slopande av
80/ 85-procentsregeln,
21. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om höjning av
skatten på arv och gåvor med i genomsnitt 50 %,
22. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om skärpning av
realisationsvinstbeskattningen genom att den grundas på följande
principer:
a) hela realisationsvinsten bör vara skattepliktig,
b) även realisationsvinst från avyttring av lös egendom avsedd
för personligt bruk bör vara skattepliktig,
c) beskattningen av realisationsvinsten bör vara av minst samma
skärpa som beskattningen av arbetsinkomster.
23. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om beskattning av
stiftelser,
24. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om en plan för bekämpande
av skatteflykt och skattefusk.
Mot. 1978/79: 2435
Stockholm den 29 mars 1979
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vp)
NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)
TOMMY FRANZÉN (vpk)
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979