Mot. 1978/79:2432

Motion

1978/79:2432

av Thorbjörn Fälldin m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering
av inkomstskatten, m. m.

Regeringens förslag på skattepolitikens område är till vissa delar väl
genomtänkta och balanserade. Det gäller i första hand de delar där riksdagen i
höstas genom anslutning till centerpartiets motion gav regeringen vägledning
i propositionsskrivandet, dvs. den kommunala skatteutjämningen. Härigenom
redovisas således i viktiga avseenden en politik som på ett grundläggande
sätt angriper problemen i svensk skattelagstiftning.

Kommunalskatterna är betungande för alla. För låginkomsttagarna utgör
de den helt övervägande delen av skatten. Centerpartiet har svårt att se
logiken i att i denna situation genom särskilt beslut i riksdagen subventionera
just höginkomsttagarnas kommunalskatter. Men det är självfallet viktigt att
man kommunalt, med utgångspunkt i den förbättrade skatteutjämningen, tar
sin del av ansvaret för marginalskatteproblematiken. Genom skatteutjämningen
bör skillnaderna i kommunal utdebitering väsentligt kunna
minskas.

Det råder ingen som helst tvekan om att marginalskatterna utgör ett
problem i det svenska samhället. Marginalskatteproblematiken är en följd av
det höga skattetrycket, vilket i sin tur är en följd av de höga kraven på
samhället. Genom rundhänta löften från ansvarslösa samhällsdebattörer också
debattörer i politisk beslutsställning - bringas människor till uppfattningen
att det skulle vara möjligt att utan nackdelar sänka marginalskatten
till 50 %. Med en genomsnittlig kommunalskatt om 30 kronor skulle detta
innebära att ingen skulle betala mer än 20 % på någon inkomstandel i statlig
skatt. Det skulle innebära att den statliga skatten skulle sänkas i de övre
skikten med 38 96.

Från den enskildes utgångspunkt skulle en sådan sänkning vara glädjande.
Men den typen av debatt har inget som helst samband med en ansvarsfull
samhällsverksamhet. Det finns inget utrymme för eftergifter åt denna typ av
resonemang i en tid då en dominerande fråga i den ekonomiska debatten är
hur man skall kunna begränsa budgetgapet (dvs. den statliga upplåningen)
och samtidigt tillgodose mycket angelägna behov inom barnomsorg,
åldringsvård och långtidsvård.

Det är viktigt att alla debattörer lägger sig vinn om att föra skattedebatten
på ett realistiskt sätt. Annars blir det självfallet inte rimligt att kräva av
enskilda människor att de skall förstå att det finns ett direkt och absolut
samband mellan vad de betalar i skatt och den service de kan kräva av
samhället i form av utbildning, sjukvård, social omsorg, pensioner, kultur

1 Riksdagen 1978/79. 3 samt. Nr 2432

Mot. 1978/79:2432

2

satsningar, sysseisättningsskapande åtgärder, kollektivtrafik osv.

Vi vågar påståendet att den allmänna statsfinansiella situationen inte är
sådan att det är tillrådligt med en löftespolitik av det slag som nu förekommer.
Vi finnér det anmärkningsvärt att regeringen i sitt förslag till åtgärder på den
statliga skatteskalan inte har kunnat åstadkomma någon finansiering nu.
Man för resonemang om en rad olika möjligheter för finansiering men begär
inte att riksdagen skall fatta beslut nu. Riksdagen inbjuds således att fatta
beslut om en skattesänkning trots att regeringen själv menar att det skall vara
en skatteomläggning.

För vår del anser vi det vara rimligt att man avvaktar med beslut om
statsskatten till dess finansieringen är klar. Riksdagen bör i vår inskränka sig
till att fatta beslut i anledning av proposition 1978/79:95 om den kommunala
ekonomin. Beslut i anledning härav är nödvändiga beroende på den
kommunala budgetprocessen. Det är dessutom att notera att regeringen
anvisat finansiering för denna reform.

Av grundläggande betydelse för statsskatten är att den numera är
indexreglerad. Indexregleringen innebär att skatteuttaget blir detsamma som
om vi skulle haft ett fast penningvärde. Men liksom statsmakterna vid ett läge
med fast penningvärde kan behöva ändra skatteuttaget av fördelningspolitiska
skäl och av samhällsekonomiska skäl måste sådana åtgärder vidtas från
den bas som indexregleringen utgör.

I ingendera avseendet kan en förändring på inkomstskattesidan ses
isolerad från de övriga faktorer som påverkar medborgarnas inkomst resp.
hushållens totala efterfrågan.

Då det gäller de individuella hushållens disponibla nettoinkomster saknar
vi ett tillförlitligt underlag för att bedöma de sammanlagda effekterna av
progressiv skatt och inkomstrelaterade bidrag och avgifter. Detta är en fråga
som måste klarläggas för att skattereformen skall ges en sådan inriktning att
man klart kan förutse de fördeiningspolitiska effekterna.

Då det gäller hushållens totala efterfrågan framkommer denna som ett
resultat av olika komponenter. Staten och arbetsmarknadens parter har här
ett gemensamt ansvar, där det är angeläget att den samlade effekten av löner,
priser och sparande i offentlig sektor (skatter och avgifter) resp. i hushållssektorn
(hushållssparande) kan inrymmas inom det utrymme för hushållskonsumtionens
utveckling som är förenat med samhällsekonomisk balans.
Vi måste härvid erinra oss att situationen för den svenska ekonomin
fortfarande är bekymmersam. Långtidsutredningens perspektiv, syftande till
att hålla tillbaka arbetslösheten och nå extern balans mot mitten av
1980-talet, anses av många alltför optimistiskt; bl. a. gäller detta löneutvecklingen
vid oförändrad politik. I nuvarande läge måste sänkningar av den
totala inkomstskatten åtföljas av beslut om finansieringen. Ett uppskjutande
till hösten av ett beslut försenar inte ikraftträdandet av en reform.

Den samhällsekonomiska utvecklingen är i väsentlig mån beroende av att
arbetsmarknadens parter på nytt träffar en så ansvarsfull överenskommelse

Mot. 1978/79:2432

3

att den påbörjade utvecklingen mot balans kan fortsätta. Statsmakternas
uppgifter ligger i att genom aktiv inflationsbekämpning och skattejusteringar
ge goda förutsättningar för parternas förhandlingar.

Inflationen slår hårdast mot de sämst ställda i samhället. Skattepolitiken
skall inordnas i strävan till prisstabilitet. Såväl arbetsmarknadens parter som
regering och riksdag kommer att till hösten ha bättre underlag för den
nödvändiga samhällsekonomiska bedömning som måste bilda grund för
skatteomläggningarna.

Enligt centerpartiets uppfattning bör den statliga skatteskalan beslutas i
höst. Härigenom ges en möjlighet att också diskutera denna med parterna på
arbetsmarknaden inför de då stundande avtalsförhandlingarna om 1980 års
löner.

Enligt vår mening bör man i detta fördelningspolitiska sammanhang också
beakta barnfamiljernas situation på ett speciellt sätt. Inom tillgängligt
utrymme bör medel reserveras för införande av en vårdnadsersättning till alla
småbarnsföräldrar. Denna bör utgå från det att barnet är 8 månader och till det
att barnet är 18 månader. Beloppet bör vara 37 kr./dag. I händelse riksdagen
väljer att redan nu fastställa skatteskalan för 1980 bör det enligt vår mening
finnas vissa möjligheter, utöver insatsen för barnfamiljerna, att sänka
skattesatsen i vanliga inkomstlägen.

Genom särskilda insatser för barnfamiljerna kombinerat med återhållsamhet
i den kommunala utdebiteringen och en icke obetydlig sänkning av
statsskatten bör de allmänna förutsättningarna för höstens avtalsrörelse vara
goda. En viktig förutsättning är givetvis att stabiliseringen av ekonomin kan
fullföljas och inflationen därvid hållas tillbaka. En sådan skatteskala bör
enligt vår mening formas enligt följande.

Mot. 1978/79:2432

4

Statsskatteskalan

basenheter	kronor vid basenhet 5 700 kr.	omräkning av nuvarande skala	proposi tionens förslag	centerns förslag
0-1	0- 5700	1	1	1
1-4	5700- 22800	2	2	2
4-5	22800- 28500	4	4	4
5-6	28500- 34200	5	5	5
6-7	34200- 39900	9	8 (-1)	8 01)
7-8	39900- 45600	14	12 02)	12 02)
8-9	45600- 51300	16	15 01)	15 01)
9-10	51300- 57000	21	19 02)	19 02)
10-11	57000- 62700	26	21 05)	24 (-2)
11-12	62700- 68400	30	25 (-5)	27 03)
12-13	68400- 74100	34	29 (-5)	31 03)
13-14	74100- 79800	36	33 (-3)	35 01)
14-15	79800- 85500	41	38 (-3)	40 01)
15-16	85500- 91200	45	43 (-2)	44 01)
16-17	91200- 96900	46	45 01)	46
17-20	96900-114000	49	48 01)	49
20-30	114000-171000	53	53	53
30	171000	58	58	58

I förhållande till folkpartiets förslag till justering av den statliga skatteskalan
innebär denna skala en besparing på ca 855 milj. kr. Dessa medel bör täcka
kostnaderna för vårdnadsersättningen.

Marginalskatteproblematiken

Det råder ingen tvekan om att många människor uppfattar marginaleffekterna
i sin ekonomi som mycket besvärande. Att en ytterligare arbetsinsats
ger mycket litet i ekonomiskt utbyte hämmar självfallet viljan att göra en
extra insats inom den redovisade ekonomins ram. Här finns också en
grundläggande orsak till att människor i hög utsträckning köper tjänster av
varandra utan skattekonsekvenser - det s. k. kvittolösa samhället - vilket
äventyrar möjligheterna till ett rättvist skattesystem.

Ingen politiker torde passivt kunna åse de problem som kommer till följd
av de nuvarande marginaleffekterna. Det är nödvändigt att noga gå igenom
hurden nuvarande situationen uppstått och också i vad problemen egentligen
består. Det blir först då som man långsiktigt kan komma till rätta med
marginalskatteproblemen.

Att marginalskatterna är så höga som de nu är beror inte på att
progressiviteten i skatteskalan höjts. Den grundläggande orsaken är att den
proportionella skatten som ligger i botten har höjts. Problemet har alltså
kommit av att kommunalskattehöjningar inte kunnat hållas tillbaka. Beslut
har fattats av regering och riksdag utan att dess konsekvenser för den

Mot. 1978/79:2432

5

kommunala ekonomin belysts. Detta gäller såväl beslut om reformer som om
skatteunderlag. Centerpartiet har av denna anledning energiskt hävdat att
åtgärder för att bekämpa marginalskatterna också måste inriktas på det
kommunala området.

Regeringen förordar nu införandet av ett marginalskattetak. Förslaget är i
tekniskt avseende mycket svårt att införa. 1 debatten sägs ofta att av den sista
hundralappen man tjänar bör man få behålla 15 eller 20 kronor. Detta
resonemang är onekligen bestickande. Höga marginalskatter drabbar inte
enbart höginkomsttagare.

F. n. är det på det viset att mycket betydande grupper i det svenska
samhället upplever att de inte får behålla 20 kronor av den extra hundralappen.
Det gäller alla dem som har en sådan situation att de är berättigade till
inkomstprövat bidrag eller måste betala inkomstrelaterade avgifter för t. ex.
barnomsorg. Det gäller också de som upplever sig stå i en valsituation att
antingen ta ett arbete eller stanna hemma och sköta barn och där man av
nettot efter skatt skall betala barnomsorg och kanske en del andra tjänster
som eljest kunde utföras i hemmet. Från centerpartiets sida anser vi det vara
viktigt att alla människor får en sådan situation att de upplever det som
rimligt att göra en extra insats också från ekonomiska utgångspunkter. Det
marginalskattetak som folkpartiregeringen nu vill införa kommer bara att
gälla personer med inkomster över 114 000 kr. Däremot har man icke alls
berört de marginalskatteeffekter som uppkommer i inkomstlägena 50-80 000
kr. när behovsprövade, skattefria bidrag minskar eller faller bort. Där kan
effekten ofta vara 100 96, dvs. summan av effekterna blir att hela inkomstökningen
försvinner genom ökad skatt och minskade bidrag.

Hos den breda allmänheten är inte marginalskatteproblematiken i första
hand en fråga om en eller annan procent. Det är mera fråga om totaleffekten i
den privata ekonomin. När nu den första och viktiga grundstenen läggs för att
komma till rätta med marginalskatteproblemen - den kommunala skatteutjämningen
- är det också viktigt att man går vidare på ett riktigt sätt. En
särskild utredning bör se över den kombinerade effekten av progressiv skatt
och inkomstrelaterade bidrag och avgifter. En målsättning bör vara att alla
grupper får de i propositionen föreslagna effekterna för högre inkomsttagare,
dvs. 85 %. Marginalskattetaksfrågan skall självfallet belysas i denna utredning.

När det gäller marginalskattetakets effekt vill vi i detta sammanhang också
påpeka ytterligare ett förhållande. Det är nämligen så att på vissa befattningar,
särskilt ledande befattningar inom näringslivet, har lönesättningen skett med
beaktande av marginalskatterna. Man har härigenom nått en mycket hög
nivå brutto för att lä det resultat man vill ha netto. Det är viktigt att också
sådana förhållanden beaktas när man skall sänka marginalskatten i de högsta
skikten.

Mot. 1978/79:2432

6

Avdrag för gåvor

Under trepartiregeringen initierades en utredning om möjligheterna att
främja humanitära och ideella ändamål genom att i skattelagstiftningen
bevilja avdrag för gåvor. Med utgångspunkt i denna utredning kunde
konstateras att de tekniska och administrativa problemen i sammanhanget
var så betydande att någon förändring i detta avseende knappast borde ske.
Den nuvarande regeringen har nu gjort en överarbetning av det gamla
förslaget och föreslår en avdragsmöjlighet på slutskatten för gåvor till
humanitära internationella ändamål. Enligt vår mening bör inte det skatteadministrativa
systemet kompliceras med en sådan möjlighet. Skälen härtill
är flera. Det är ett system som är svårt att kontrollera. Det är ett system som
betyder väldigt litet för ändamålens skull. I sak innebär regeringens förslag att
man överlåter åt vissa enskilda att i stället för riksdagen bestämma hur
mycket och för vilka ändamål en del av skatten skall användas. Riksdagen bör
avslå regeringens proposition i denna del.

Finansiering

När det gäller finansieringen av nu ifrågavarande reform förs i propositionen
i stort bara ett allmänt resonemang. Av detta framgår att man anser att
förändringarna bör finansieras. Man aviserar direkta förslag som inbringar i
stort vad som motsvaras av förslagen i propositionen 1978/79:95 om den
kommunala ekonomin. Vi vill i detta sammanhang framhålla att man inte
bör finansiera ordinarie statliga utgifter via socialförsäkringssystemet.

När det gäller de alternativa finansieringsformer som diskuteras i propositionen
vill vi utöver det ovan anförda påpeka följande: Det har varit en
styrka i den allmänna stabiliseringen av den svenska ekonomin att arbetet
med att återställa näringslivets kostnadsläge kunnat drivas med framgång.
Borttagandet av löneskatten har dessutom inneburit förbättrade möjligheter
att hävda sysselsättningen och återställa konkurrenskraften. Det är viktigt att
man inte raserar trepartiregeringens arbete i dessa delar när man nu skall
finansiera en skatteomläggning. Den under senare tid aktualiserade frågan
om införande av s. k. produktionsfaktorskatt (”proms”) måste noga prövas
från dessa utgångspunkter, då den till större delen är en löneskatt. För vår del
finner vi denna modell sannolikt vara mest framkomlig om det gäller att
tillgodose fonderna inom socialförsäkringssystemet med ytterligare medel
utan att för den skull höja det procentuella uttaget. Det är viktigt att den nu
tillsatta utredningen får arbeta snabbt.

Mot. 1978/79:2432

7

Hemställan

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig
lagtext.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning
tillsätts med uppgift att pröva de samlade marginaleffekterna i
den enskildes ekonomi av progressiv skatt och
inkomstrelaterade bidrag och avgifter, däri inbegripet att regeringens
förslag om tak för marginaleffekterna inte begränsas
enbart till inkomster över 114 000 kr. utan kommer alla till
del,

2. att avslå regeringens förslag till avdrag för gåva,

3. att fastställa 1980 års skatteskala då förslag föreligger om
skatteomläggningens finansiering och tidsmässigt samordnat
med lönerörelsen i enlighet med det anförda,

4. att, därest yrkande 3 avvisas, i andra hand besluta att antaga det
i motionen upprättade förslaget till statlig skatteskala för
1980.

Stockholm den 29 mars 1979

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
KARIN SÖDER (c)

ELVY OLSSON (c)
MAJ PEHRSSON (c)

ANNA-LISA NILSSON (c)
IVAN SVANSTRÖM (c)
KARL GUST. H. BOO (c)
TORSTEN BENGTSON (c)
THORSTEN LARSSON (c)
BENGT SJÖNELL (c)

TAGE SUNDKVIST (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
JAN-IVAN NILSSON (c)
BERTIL JONASSON (c)
NILS G. ÅSLING (c)