Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1978/79:2413

Motion

1978/79:2413

av Olof Palme m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken

Energi och samhällsutveckling

Frågorna om framtidens energiförsörjning griper in på många samhällsområden.
Arbetsliv, bostadsförhållanden och kommunikationer påverkas
av dagens beslut i energipolitiken. Besluten har avgörande betydelse
för våra möjligheter att bevara en god livsmiljö för människorna
långt in i framtiden. Både energiförbrukningens ökningstakt och valet
av energikällor påverkar natur och miljö.

Det finns olika uppfattningar om hur den svenska energiförsörjningen
skall planeras. Opinionen är delad både mellan och inom de politiska
partierna. Men även om frågorna är svåra, opinionen delad och besluten
har stor betydelse för framtiden måste politiska partier, riksdag och
regering samla sig till beslut om framtiden. Lika viktigt är det att stå
fast vid besluten så länge sakliga skäl inte motiverar en omprövning.
Oförmåga att fatta beslut innebär att handlingsfriheten minskar i framtiden.

Det var av stort värde för landet att riksdagen 1975 på socialdemokratins
förslag under bred enighet kunde fatta ett energipolitiskt beslut
för tiden fram till 1985. Genom en rullande energiplanering skulle beslutet
justeras. Nästa kontrollstation sattes till 1978. Då skulle den
senast tillförda kunskapen om bl. a. energiförbrukningen, hushållningens
resultat och utvecklingen av alternativa energikällor kunna tas till vara.
Det blev inget riksdagsbeslut 1978. I stället upplevde vårt land en regeringskris
som kulmen på en lång process. Orsaken var djup splittring i
energifrågan mellan de tre regeringspartierna.

De senaste två årens handlingsförlamning på energiområdet har varit
utomordentligt allvarlig för vårt land. Anställda, företag och kommuner
har svävat i ovisshet om framtiden. Möjligheterna till en långsiktig planering
har försvårats. Oförmåga att fatta beslut har också medfört att
miljardbelopp har slösats bort. Genom att taktiska och inte sakliga
motiv har fått fälla utslaget vid vissa beslut har också den framtida
säkerheten på energiområdet satts i fara.

Den nu presenterade propositionen visar att folkpartiet sedan trepartiregeringen
föll samman återigen sluter upp bakom huvudprinciperna i
1975 års energibeslut och lämnar ett förslag som bygger på den breda
enighet som skapades i energikommissionen. Vi hälsar detta med till

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2413

Mot. 1978/79: 2413

fredsstäilelse. Propositionen öppnar möjligheten till en bred enighet i
energipolitiken. Det bör därigenom bli möjligt för alla partier att med
all kraft ta itu med energipolitikens viktigaste framtidsfrågor. Det gäller
t. ex. hur vi skall kunna minska vårt oljeberoende genom en skärpt
hushållning och en utveckling av alternativa energikällor. Vårt lands
ekonomiska läge motiverar också att samtliga politiker och partier får
tid att koncentrera sig på de svåra frågorna om hur vi på sikt skall
kunna förbättra ekonomin, fördjupa demokratin och trygga framtidens
sysselsättning.

Framtidens samhälle

Energipolitiken måste utformas så att den kan medverka till att skapa
ett bättre och tryggare samhälle. Den måste också utformas efter de
förutsättningar som energitillgångarna och energiproduktionen medger.

Tillgången till relativt billig energi har varit en av de viktigaste förutsättningarna
för vårt lands utveckling från ett fattigt bondesamhälle till
ett modernt industrisamhälle.

Den akuta oljekrisen 1973—1974 innebar svåra påfrestningar för oss
och andra länder. Denna kris var en föraning om vilka svårigheter som
väntar ett industrialiserat välfärdssamhälle vid ett avbrott i energiförsörjningen.
Också i dag påverkar oljekrisens efterdyningar det svenska
samhället negativt. De höjda oljepriserna har allvarligt försvårat en
ekonomisk återhämtning.

I dag är en ökad tillgång till billig energi inte längre en självklarhet.
Vi upplever allt tydligare att det finns gränser för hur hårt vi kan använda
naturresurserna. Behovet av en planmässig hushållning med resurser
och råvaror blir allt tydligare. De länder som redan har en hög
materiell standard har ett speciellt ansvar för denna planmässiga hushållning.
De fattiga länderna ställer rättmätiga krav på sin andel av jordens
råvarutillgångar.

Liksom kravet att hålla tillbaka energiförbrukningen i första hand
gäller de rika länderna måste kravet på en skärpt hushållning i vårt land
främst ställas på dem som har det bäst ställt.

Vi har i dag en möjlighet och en skyldighet att välja en framtid. Ett
samhälle som i ökad utsträckning satsar på fördjupad välfärd, social
omsorg, sjukvård, utbildning, kollektivtrafik och kulturupplevelser blir
ett gott samhälle med hög livskvalitet och ett mindre energikrävande
samhälle än det som främst uppmuntrar privatkonsumtion. Att tillfredsställa
dessa behov av gemenskap och gemensam service framstår i dag
för många människor som viktigare än en kraftig utökning av den privata
konsumtionen. Dock finns fortfarande grupper i samhället vars
materiella standard behöver förbättras. Vi bör eftersträva en standard
som svarar mot verkliga behov utan brist eller kommersiellt överflöd.

Den offentliga verksamheten som sådan kräver relativt sett mindre

Mot. 1978/79: 2413

energi. Men om vi skall kunna skapa de resurser som behövs för att
genomföra reformerna fordras en stark ekonomi och ett effektivt produktionssystem
som i sin tur förutsätter tillräckligt med energi.

En säker försörjning med energi är därmed också i framtiden en förutsättning
för att vårt land skall kunna bevara sin ställning som en
framstående industrination.

Det finns i dag en stark medvetenhet också om de problem som den
industriella utvecklingen fört med sig. Hård press i arbetslivet, miljöförstöring
och risker för hälsan upplevs av allt fler som en följd av en
okontrollerad teknisk och ekonomisk utveckling. Socialdemokratin är
kritisk mot kapitalismens oförmåga att rätt utnyttja teknik och resurser.
Demokratisk kontroll över ekonomin och produktionens inriktning framstår
som alltmer nödvändigt för att möta de krav som människorna
reser i det moderna industri- och servicesamhället. Genom en demokratisk
kontroll av det ekonomiska systemet kan tekniken ställas i människornas
tjänst. Endast på detta sätt kan den tekniska utvecklingen inriktas
så att den gagnar människorna. Därigenom kan den bli ett viktigt
instrument för att utveckla ett mänskligare industrisamhälle, där
alla människor har rätt och möjlighet till ett rikt och meningsfyllt liv.

1975 års energibeslut

1975 års energipolitiska beslut innebar att energiförsörjningen tryggades
fram till 1985.

Beslutet innebar inledningen till en rullande energiplanering, där våra
möjligheter att behandla nya fakta skulle tas till vara vid återkommande
beslut. Beslutet var det första steget i ett strategiskt program för hur
energiförsörjningen skulle tryggas, samtidigt som handlingsfriheten
skulle öka genom att allt bättre lösningar skulle bli möjliga inom en
mängd områden.

Fyra uppgifter stod i centrum i 1975 års beslut:

o Dämpad ökning av energiförbrukningen

Energikonsumtionens ökningstakt skulle pressas ned från i genomsnitt
4,5 % per år till 2 % per år fram till 1985. Målsättningen är att
från 1990-talets början hålla energikonsumtionen på en oförändrad nivå.

o Aktiv oljepolitik

Beslutet innebar att oljans andel av vår energiförbrukning skulle
minska från ca 70 % till 60 % fram till 1985.

o Tryggad kraftförsörjning

Behovet av elektrisk kraft antogs öka betydligt snabbare än energibehovet
som helhet. Planeringen inriktades på en försiktig utbyggnad av
bl. a. vattenkraft och kärnkraft.

tl Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2413

Mot. 1978/79: 2413

o Forskning och utveckling

Beslutet innebar en kraftig satsning på forskning och utveckling av
bl. a. alternativa energikällor, ökad säkerhet vid energianvändningen
och energisnål teknik. Den forskning som redan pågick vid universitet
och högskolor mer än fördubblades.

Riksdagen fattade beslutet under bred enighet. Därigenom hade vårt
land snabbare än något annat land fått en medveten energipolitik.
Nästa beslutstillfälle förutsattes bli 1978.

Utvecklingen sedan 1975

1975 års energibeslut inledde en betydande aktivitet på energiområdet
i Sverige. Beslutet innebar en unik satsning på sparande och hushållning
med energi. Stora resurser har satts in. Från våren 1974 t. o. m.
budgetåret 1977/78 har riksdagen anslagit totalt ca 2 000 milj. kr. till
bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostäder, industrier m. m.

Är 1977 lade den borgerliga regeringen fram en proposition om möjligheter
att spara energi i befintlig bebyggelse. Där angavs ett högre
sparmål än i 1975 års beslut, men de konkreta förslag som lades fram
var otillräckliga ens för att uppnå målet från 1975 års beslut när det
gällde att spara energi i bostäder och lokaler.

Den totala energiförbrukningen har ökat långsammare än vad som
förutsågs 1975. Under femårsperioden sedan år 1973 har elförbrukningen
ökat med i genomsnitt 3,0 % per år.

I industrin har förbrukningen i genomsnitt varit oförändrad under
åren 1973—1976. Det beror till övervägande del på de senaste årens lågkonjunktur,
som inneburit att vissa energikrävande industrier bara har
utnyttjat 70 % av sin kapacitet. På transportområdet har dock energiförbrukningen
ökat mer än 1975 års beslut angav. Förbrukningen av
elektricitet inom övrigsektorn (hushåll, handel och offentlig sektor)
ökade över 10 % per år både 1975 och 1976. Under 1977 var ökningen,
trots lågkonjunkturen, 4,5 %.

För 1979 förutses (enligt energisparkommittén) en ökning av den
totala elförbrukningen med 4,4 %. Det har visat sig svårt att minska
oljans andel av energiförbrukningen på det sätt som angavs i 1975 års
beslut.

1975 års beslut innebar också en kraftig satsning på forskning såväl
om metoder för att spara energi som om alternativa energikällor och
ny teknik för att utnyttja redan tillgängliga energiformer bättre. Under
vårriksdagen 1978 fattade riksdagen under bred enighet beslut om ett
nytt treårsprogram för energiforskning. Resurserna ökades från ca 370
milj. kr under den förra treårsperioden till ca 840 milj. kr. Socialdemo

Mot. 1978/79: 2413

kraterna förespråkade i riksdagen en större satsning på forskning om
säkerhetsfrågor än den borgerliga riksdagsmajoriteten beslöt.

Aka-utredningen (utredningen om använt kärnbränsle och radioaktivt
avfall) tillsattes redan 1972 av den socialdemokratiska regeringen för
att utreda möjligheterna att hantera det högaktiva avfallet. Utredningen
var färdig med sitt arbete år 1976 och föreslog då en principlösning
som innebär att tre olika barriärer (glassammansmältning, inkapsling
samt berggrunden) skall hindra det högaktiva avfallet från att spridas
till människor och djur.

År 1975 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning om
energi, hälsa och miljö som lämnade sitt slutbetänkande 1977. Dess
uppgift var att redovisa de risker för hälsa och miljö som är förknippade
med olika energislag. Framför allt när det gäller riskerna vid användning
av fossila bränslen (olja, kol och gas) har väsentliga, delvis
nya fakta presenterats.

Efter regeringsskiftet 1976 tillsatte den borgerliga regeringen en särskild
energikommission för att förbereda nästa energipolitiska beslut.
Dess huvudbetänkande redovisades i mars 1978. En stor majoritet av
ledamöterna avvisade tanken att förändra den huvudsakliga inriktningen
av 1975 års energibeslut. Kommissionen skrev:

Den av riksdagen fastlagda inriktningen av energipolitiken bör inte
nu radikalt ändras. En begränsad omprövning av energiprogrammet bör
ske i samband med de energipolitiska besluten varje budgetår och fortlöpande
allt efter som nya rön görs. Ett mer definitivt val av långsiktig
handlingslinje kan sannolikt göras före år 1990. Det slutliga ställningstagandet
för eller emot kärnkraften bör anstå tills vidare.

Man skrev vidare:

Att nu fatta beslut om avveckling av kärnkraften innebär ett avsevärt
risktagande. Om introduktionen av de förnyelsebara energikällorna
skulle dröja måste bortfallet kompenseras med importerade bränslen,
främst olja och kol, beträfande vilka avsevärda risker föreligger när det
gäller såväl tillförsel som miljö och hälsa.

Den borgerliga regeringen lade i december 1976 efter långa interna
förhandlingar fram ett förslag till villkorslag där vissa förutsättningar
för att en reaktor skall få laddas anges. Socialdemokraterna framhöll i
en partimotion att lagen inte ger regeringen några befogenheter som
den inte redan hade enligt atomenergilagen. Den har vidare skapat en
stor oklarhet och allvarligt försvårat kraftföretagens planering. Den forcerar
arbetet med avfallshanteringen på ett olyckligt sätt. I stället borde
Sverige behålla handlingsfriheten beträffande upparbetning och slutförvaring
genom att lagra det utbrända bränslet i ca 15 år. Under denna
tid bör forskningen gå vidare, och Sverige bör aktivt delta i det inter

Mot. 1978/79: 2413

nationella samarbetet för att finna bästa möjliga lösningar för hantering
av utbränt kärnbränsle. I motionen krävdes beslut om ett centrallager
för förvaring av det utbrända bränslet tills slutlig förvaring blir
aktuell. Regeringen har i slutet av 1978 tillmötesgått kraven på ett
centrallager.

Kraftindustrin tillsatte hösten 1976 en projektgrupp med uppgift att
presentera förslag till hantering och förvaring av kärnbränsleavfall såväl
för upparbetat bränsle som för bränsle utan upparbetning. Det s. k.
KBS-projektet har konkretiserat Aka-utredningens principlösning för
avfallsfrågan.

Prognoser

1975 års energibeslut byggde på en bedömning av energibehovet 1985
om totalt ca 540 TWh. Den elektriska kraften utgjorde 159 TWh. Sedan
1975 har en rad prognoser med olika resultat presenterats. Energibehovet
1990 har av industriverket uppskattats ligga mellan 554 och 480
TWh. Elkraftbehovet skulle då utgöra 160—140 TWh. Till grund för
dessa prognoser ligger dock antaganden om en långsammare tillväxt i
produktionen än vad som förutsattes 1975. Det gäller framför allt inom
gruvindustrin samt järn- och stålindustrin där den antagna tillväxttakten
mer än halverats. Dessutom görs en nedskärning inom området
offentliga tjänster.

Det finns en betydande osäkerhet inbyggd i prognoserna. Energiplaneringen
bör därför göras med vida marginaler uppåt. Reserver som
inte vid alla tillfällen behöver utnyttjas maximalt är ändå från olika utgångspunkter
en tillgång som man kan få till måttliga kostnader. Däremot
kan en otillräcklig kapacitet tvinga fram olyckliga och dyra nödlösningar
eller leda till ransoneringar.

Socialdemokratins energiprogram

Socialdemokratin vill skapa ett samhälle där varje människa har rätt
till ett rikt och meningsfyllt liv. Socialdemokratin eftersträvar en planerad
hushållning med våra gemensamma tillgångar. Då kan våra behov
av en oförstörd natur och livsmiljö tillgodoses både i nuet och i framtiden.

Energianvändningens ökningstakt är ytterst beroende av vilket samhälle
vi vill ha. På kort sikt måste vi ha mer energi för den produktion
som gör det möjligt att minska orättvisor och undanröja brister i välfärden.
På längre sikt kan vi välja att utveckla samhället så att ökningstakten
begränsas utan att människors behov eftersätts. Ett samhälle som
satsar på fördjupad välfärd, social omsorg, sjukvård, utbildning, kollek

Mot. 1978/79: 2413

tivtrafik, kulturupplevelser och gemenskap blir ett gott samhälle med
hög livskvalitet och ett mindre energikrävande samhälle än det som
främst uppmuntrar privat konsumtion. Genomgripande förändringar av
energiförsörjningen, t. ex. investeringar i ny teknik och hushållning, kan
endast genomföras i ett samhälle med hög investeringstakt.

Energipolitiken måste utformas så att tillgången på energi tryggas.
En otillräcklig energiförsörjning kan förhindra den produktion som är
nödvändig för att förverkliga målen om fördjupad välfärd och full
sysselsättning i vårt land.

Energipolitiken måste vidare underordnas högt ställda krav på säkerhet
och hänsyn till vår miljö och människors hälsa.

Den svenska energipolitiken bör utformas som ett led i en internationell
energihushållning.

Ett viktigt mål för energipolitiken är också att få ett av flera komponenter
sammansatt, robust och tåligt nationellt energisystem.

Energipolitiken bör inriktas på att skapa handlingsfrihet vid framtida
val av energiförsörjningssystem.

Regeringens beskrivning av energipolitikens mål ligger väl i linje med
socialdemokratins synsätt.

Vi vill nedan redovisa vår grundsyn och samtidigt kommentera regeringsförslagets
detaljer.

Skärpt hushållning

Motiv för hushållning

Vårt land är till ca tre fjärdedelar beroende av importerad olja för
energiförsörjningen. Detta skapar speciella problem.

o Balans i utrikesaffärerna

Värdet av vår oljeimport var år 1977 ca 16 000 milj. kr. Detta motsvarar
exportvärdet från hela den svenska verkstadsindustrin under
samma år. Starka handelspolitiska skäl talar därmed för en sträng hushållning,
främst med importerad olja.

o Säkerhetspolitik

Det stora beroendet av importerad olja innebär också andra faror.
Störningar i oljeproduktionen i de stora exportländerna slår med förödande
kraft mot vårt välfärdssamhälle. Hot och påtryckningar från
producentländer och multinationella oljebolag kan inte uteslutas. Hushållning
med importerad energi har därmed också säkerhetspolitiska
aspekter.

o Internationell solidaritet

I hela världen önskar sig människor de förbättringar som en ekonomisk
tillväxt kan föra med sig. En ekonomisk utveckling kan inte

t2 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2413

Mot. 1978/79: 2413

garantera en utjämning mellan fattiga och rika länder. Men den kan
bidra till att göra denna utjämning möjlig. I rapporten ”Perspektiv på
världens framtida energiförsörjning” (World Energy — Looking ahead
to 2020) från hushållningskommissionen vid World Energy Conference
i Istanbul 1977 konstateras att utvecklingsländerna behöver ökade energiinsatser
för att göra en snabb ekonomisk tillväxt möjlig. Dessa länder
befinner sig i den ekonomiska tillväxtens begynnelseskede. Man kräver
en tryggad energiförsörjning för att utveckla jordbruket, kommunikationerna
och industrierna.

Det är i dag osäkert om nya alternativ till oljan hinner utvecklas innan
en oljekris inträffar. En effektiv hushållning i de industrialiserade
länderna är därför en förutsättning för att den tredje världens länder
under en övergångstid skall kunna utnyttja en billig energikälla som
endast kräver en enkel teknik och få den möjlighet till utveckling av
sina samhällen som en billig oljeförsörjning gav vårt land. Dessa länder
har inte tid att vänta eller råd att utveckla en ny energiteknik. Det blir
i första hand den industrialiserade världens ansvar att utveckla de nya
energikällorna och ställa den tekniken till den tredje världens förfogande.

Hushållningskommissionen från World Energy Conference beräknar
att oljans andel av världens energiproduktion kommer att nå ett maximum
redan omkring 1990. Därefter kommer dess andel av den totala
primärenergiproduktionen att avta från omkring 40 % i dag till omkring
10 % år 2020. Oljan måste i växande omfattning användas för
sådant som den är särskilt lämpad för, inom transportsektorn och jordbruket
samt som råvara inom den petrokemiska industrin. Övriga användningsområden
måste tillgodoses genom andra energiformer. Den
svenska energikommissionen ansluter sig till denna syn.

o En god livsmiljö

Också hänsynen till miljön motiverar en skärpt hushållning med olja.
All nuvarande energiproduktion medför risker för hälsa och miljö.

Vi ser med allvar på kärnkraftens risker. De svenska säkerhetskraven
och tillämpningen av dessa är i jämförelse med andra länders mycket
stränga. Inga otillåtna utsläpp av radioaktiva ämnen från ett kärnkraftverk
till omgivningen har hittills inträffat i vårt land.

Men driftserfarenheter ger inte ensamma ett tillräckligt underlag för
att uppskatta risken för stora olyckor. De praktiska erfarenheterna
måste kompletteras med teoretiska uppskattningar av risken för föga
sannolika men allvarliga olyckor. Dessa uppskattningar är svåra att
göra. Meningarna är också delade om riskerna. Sannolikheten för ett
reaktorhaveri i vårt land är dock liten med det hittills beslutade kärnkraftsprogrammet.

För många människor är risken för att vi inte skall lyckas isolera det
högaktiva avfallet en av de allvarligaste invändningarna mot kämkraf

Mot. 1978/79: 2413

ten. Tidigare avsnitt har redovisat den s. k. Aka-utredningens och KBSprojektets
bedömningar och förslag. En överväldigande majoritet av
landets forskare och tekniker anser att dessa förslag utgör en god grund
för vidare forskning och utveckling. Med ytterligare forskning och utveckling
kan allt bättre metoder för en slutlig förvaring av det högaktiva
avfallet utvecklas.

Kärnkraften har kommit i blickpunkten också i den internationella
debatten. Framför allt har riskerna för spridning av kärnvapen uppmärksammats.
Vid upparbetning av utbränt kärnbränsle har hittills plutonium
skilts ut från andra ämnen. Detta plutonium kan också användas
för vapenbruk. Socialdemokratin har krävt ett stopp för upparbetning
så länge tillräckliga garantier mot plutoniumspridning saknas.

Men vi måste se med samma allvar också på riskerna för framtida
generationer med andra energikällor. Under senare tid har alarmerande
uppgifter kommit fram. Vid förbränning av fossila bränslen frigörs koldioxid.
En ökad koldioxidhalt i atmosfären medför risker för jordens
klimat och växtlighet på lång sikt. Svavelföroreningar från förbränning
har medfört att ca 10 000 sjöar i vårt land är förstörda eller på väg att
bli förstörda genom försurning. Tungmetaller är ett annat allvarligt problem
vid förbränning. Kadmium lagras i marken och når så småningom
människans njurar. Blyets negativa inverkan på människor och natur
har diskuterats intensivt under det senaste året. Vissa kolväten som
också sprids vid förbränning av fossila bränslen är cancerframkallande
och orsakar ärftliga skador.

En hård dom kommer i framtiden att falla över dagens generation
politiker om inte ansträngningarna att förbättra miljön — bl. a. genom
sträng hushållning — intensifieras. Dagens oljeförbränning kommer
att visa sig i 1990-talets sjukdomsstatistik.

Minska oljeberoendet

Starka samhällsintressen talar därmed för att vårt land måste frigöra
sig från det stora oljeberoendet. Detta är den absolut viktigaste uppgiften
för svensk energipolitik. Också den tredje världens krav på en
tryggad försörjning med relativt billig olja gör ansträngningarna att
bryta det stora oljeberoendet till en förpliktande internationell uppgift.

Det finns i princip två vägar att minska oljeberoendet i den svenska
energiförsörjningen. Båda möjligheterna måste utnyttjas.

o Hushållning

Den första vägen är en skärpt hushållning med energi. Hushållningsåtgärder
inom bebyggelsen är speciellt viktiga. Ca 50 % av oljan används
till uppvärmning. Om vi också tar hänsyn till att transportbehoven
påverkas starkt av hur bebyggelsen lokaliseras och utformas stiger
den andel av oljeförbrukningen som bebyggelsen påverkar till ca 75 %.

Mot. 1978/79: 2413

0 Alternativ till oljan

Den andra vägen är en ersättning av oljan med andra energikällor.
Detta förutsätter en stark satsning på forskning och utveckling av alternativa
energikällor bl. a. för att ersätta olja för uppvärmning. Inom
transportsektorn saknas ännu möjligheter att ersätta oljan med andra
energikällor. Samhället måste anpassas så att ny teknik kan få ett genombrott.

Energihushållning och rättvisa

Liksom kravet att hålla tillbaka energiförbrukningen globalt sett i
första hand gäller de välbärgade länderna måste kravet på en skärpt
hushållning i vårt land främst ställas på dem som har det bäst ställt.

Vi kan komma att ställas inför en situation som kräver betydande
ändringar i livsföringen på grund av problem med energiförsörjningen.

1 en sådan situation kan det bli nödvändigt med restriktiva åtgärder för
att minska energiförbrukningen. De måste utformas så att inte de svagaste
grupperna i samhället drabbas hårdast. Det kan krävas ingrepp
mot energikrävande lyxkonsumtion.

Sekretariatet för framtidsstudier har studerat sambandet mellan energiförbrukning
och privat konsumtion. Om man tar hänsyn till energiinnehållet
också i konsumtionsvaror, finner man att den största delen
av den förbrukade energin används till privat, inhemsk, konsumtion. De
resurser som satsas i privat konsumtion kräver i genomsnitt ca dubbelt
så mycket energi som motsvarande satsning inom den offentliga verksamheten.
Ett samhälle som väljer att i ökad utsträckning satsa resurser
i gemensam verksamhet blir därmed ett energisnålare samhälle än det
som främst uppmuntrar ökad privatkonsumtion. Samtidigt krävs dock
för att genomföra sådana satsningar ett effektivt produktionssystem som
i sin tur förutsätter tillräckligt med energi.

Vidstående figurer visar den privata konsumtionens samband med
energikrävande livsmönster, framför allt för höginkomsttagarna.

Mot. 1978/79: 2413

Energi och livsstil

Några konstruerade exempel på energianvändning i olika hushåll

stor motorbåt, inrikesflyg, charterresa,
2 bilar, rymligt fritidshus och stor villa

/o*o0o0 0

OQ O o

mycket kollektivresor,
charter, bil, rymligt
fritidshus och stor
lägenhet

stor, snabb båt på trailer,
mycket bilkörning, småhus


If.V-S*.: lill	1! Ill l lill

genomsnitt för kollektivtrafik,
gcnomsnittsbil, genomsnittsfritidshus.
gcnomsnittsbostad

• C

.00 Q

o 0 <•

kollektivresor med långresor på tåg,
liten bil, litet fritidshus, normal lägenhet

o% o
o o n

kollektivrcsor, charterresa till Grekland,
normal lägenhet

kollektivresor och litet småhus,
t. ex. ett pensionärspar

kollektivresor och liten lägenhet,
t. ex. ensam pensionär

o -c S S p

o ) i i ii | I l i | ■ l i i

t OSTAD tlllllll' FRITIDSHUS Ull. £*? tmAUD«EHÉ«THl ^ •gg**'

Mot. 1978/79: 2413

Sekretariatet för framtidsstudier har också visat att energiförbrukningen
är direkt proportionell mot hushållens inkomster. Andra undersökningar
bekräftar den bilden. Nedanstående figur redovisar sambanden.

Total energianvändning per hushåll
Beräkningarna är utförda för hushåll med 9 000, 30 000 och 60 000
kr. i disponibel inkomst 1969.

MWh

200

150

Övrigt

Bostad

(inkl. bränsle o.
lyse)

100

Transporter

Mat o. dryck

Disponibel

inkomst

exkl.

sparande

10.000

50.000

60.000

40.000

20.000

30.000

Skattepolitiken har ett starkt samband med de här frågorna. I en
framtid med en skärpt hushållning kan man inte vänta sig att människor
som lever under knappa villkor skall acceptera ytterligare inskränkningar,
om samtidigt ett fåtal ekonomiskt privilegierade tillåts
fortsätta med överflödskonsumtion. Därför måste också skattepolitik,
samhällsplanering och kapitalmarknadens struktur utformas så att höginkomsthushållens
krav på alltmer energikrävande konsumtionsmönster
hålls tillbaka.

Vi socialdemokrater har bl. a. föreslagit förändrade avdragsregler.
Genom att göra avdragen från skatten i stället för från inkomsten blir
avdragen lika mycket värda oavsett inkomst.

Också i andra avseenden krävs ett rättvisare samhälle. De boende i
flerbostadshus måste t. ex. få ett ökat inflytande över fastigheternas förvaltning.
Då kan samtliga medborgare stimuleras till hushållning med
energi och ta ansvar för dessa frågor. Genom ett ökat inflytande i för

Mot. 1978/79: 2413

valtningen kan också de boende i flerbostadshus få en möjlighet att tillgodogöra
sig de ekonomiska vinsterna av ett ökat energisparande.

En skärpt hushållning kräver därmed ett samhälle som i ökad utsträckning
måste slå vakt om grundläggande värden som demokrati och
rättvisa.

Utvecklingsprogram för samhällsutbyggnaden

Vi socialdemokrater kräver en samhällsplanering som också tar hänsyn
till behovet av energihushållning. Energianvändning, bostadspolitik
och samhällsplanering är starkt beroende av varandra. Gles bebyggelse
är energikrävande i sig. När avståndet mellan bostäder, arbetsplatser och
servicecentra ökar, blir resorna längre och mer energikrävande. Den
kollektiva trafiken får också allt svårare att hävda sig som ett attraktivt
alternativ till privatbilismen vid en utglesning av bebyggelsen.

En effektiv energihushållning förutsätter därför en helhetssyn och en
samordning av åtgärder inom samhällsplanering, bostadspolitik och trafikpolitik.
Möjligheten att införa nya energikällor, som t. ex. solvärme
för uppvärmning, och att utnyttja spillvärme från industrier och kraftanläggningar
förutsätter också denna helhetssyn.

Som vi framhållit i vår motion (1978/79: 788) om en solidarisk bostadspolitik
måste enligt vår mening ett program för en effektiv energihushållning
samordnas med ett vidare utvecklingsprogram för den framtida
samhällsutbyggnaden. Ett sådant program bör ta sikte på att även
i andra avseenden förbättra bebyggelsemiljöerna, skapa bättre boendemiljö,
handikappanpassning, trafiksanering m. m.

I programmet bör åtgärder för energihushållning samordnas med
andra åtgärder som rör bebyggelsen, t. ex. planer för sanering, stadsförnyelse
och kulturminnesvård.

Programarbetet bör leda fram till hur nya arbetsplatser och bostäder
kan uppföras inom tätorter eller mellan centrum och yttre bostadsområden.
Detta gör det lättare att utnyttja redan gjorda investeringar för
vatten och avlopp, el och fjärrvärme. Samtidigt kan resorna till skolor,
daghem, servicecentra och arbetsplatser förkortas. En väl fungerande
kollektivtrafik kan också organiseras lättare. Alla dessa åtgärder medför
en lägre energiförbrukning genom bl. a. utnyttjande av befintlig
fjärrvärme och kortare resor i kollektiva former.

Som vi föreslagit i vår bostadsmotion bör frågan om ett sådant utvecklingsprogram
nu bli föremål för en samlad översyn i en statlig utredning.

Enligt vårt förslag bör som en första åtgärd utredningen i samarbete
med kommunerna kartlägga vilka åtgärder som behöver vidtas för att
få till stånd en inventering och redovisning av tillgången på sådan outnyttjad
byggnadsmark inom tätorterna, som skulle kunna användas för
kommande bostadsbebyggelse eller som grönområden för rekreation och
fritid. I många tätortsområden torde finnas avsevärda outnyttjade mark

Mot. 1978/79: 2413

reserver mellan de äldre och nyare bebyggelsedelarna. Det skulle därmed
bli möjligt att utnyttja redan utbyggda kommunikationer och tekniska
system. I tillskottsbebyggelsen kan inrymmas lokaler för daghem, gemensamhetsbruk,
social och kommersiell service, parkeringsanläggningar
m. m., som kan komplettera brister i existerande bebyggelse.

Utredningen bör som en andra huvuduppgift studera och pröva frågan
om ombyggnadsverksamhetens finansiering även utanför bostadssektorn.
I ombyggnadsverksamheten ingår såväl energisparåtgärder som t. ex.
handikappanpassning, avfallshantering och bostads- och arbetsplatsförbättringar.
Alltför många, både äldre, nyare och planerade bostadsområden,
svarar inte mot de krav som bör ställas i fråga om miljö eller allsidig
hushållningssammansättning. I bostadsområden med sådana brister
är det nödvändigt att få till stånd åtgärder för att förbättra det sociala
livet och minska segregationen. Det gäller framför allt i underförsörjda
flerbostadshusområden. I sådana områden är det enligt vår mening särskilt
angeläget att ombyggnadsåtgärder av olika slag kan samordnas
tidsmässigt och ekonomiskt.

För att åtgärderna för att förbättra bebyggelsemiljöerna skall bli
effektiva med hänsyn till kravet på hushållning med resurserna krävs
en samordnad planering. Den av oss föreslagna utredningen bör därför
också överväga möjligheterna att komplettera kommunernas bostadsbyggnadsprogram
med program för den totala bebyggelseutvecklingen.
Dessa program bör läggas till grund för ett långsiktigt ”nationellt miljöutvecklingsprogram”.
Därvid bör givetvis hänsyn tas till uppgifterna i
kommunernas ekonomiska långtidsplanering (KELP), den regionala
trafikplaneringen, länsplanerna och den fysiska riksplaneringen.

Det blir på grund av ett sådant program som den statliga finansieringsplanen
bör byggas upp och inbegripa den erforderliga kapitalförsörjningen
till energihushållningsåtgärder.

Enligt vår mening är det också angeläget att de krav som energihushållningen
ställer beaktas i den pågående översynen av plan- och byggnadslagstiftningen.

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad vi anfört dels beträffande
utredning rörande ett utvecklingsprogram för den framtida samhällsutbyggnaden,
dels beträffande översynen av plan- och byggnadslagstiftningen.

Ökat kommunalt ansvar

Denna helhetssyn på energihushållningen som vi redovisat i det föregående
förutsätter ett ökat kommunalt ansvar. Endast genom en utvidgad
kommunal energiplanering kan åtgärder inom samhällsplanering,
bostadspolitik och trafikförsörjning samordnas. Då kan gjorda investeringar
utnyttjas, och man kan ta hänsyn till lokala förutsättningar.

Om samhällets resurser skall utnyttjas effektivt måste i första hand

Mot. 1978/79: 2413

de åtgärder som ger bäst spareffekt komma till stånd. Det gäller också
möjligheten att utnyttja spillvärme för uppvärmningsändamål. På vissa
platser kan detta vara ett gott alternativ till investeringar för energihushållning
i bostäder och lokaler. På sikt kan också solvärme användas i
fjärrvärmesystemen.

Kommunernas energiplanering bör ha till syfte att kartlägga vilka
områden och byggnader som i första hand bör komma i fråga för energisparande
åtgärder. Det är naturligt att också samordna de åtgärderna
med andra insatser som rör bebyggelsen, t. ex. planer för bostadssanering,
stadsförnyelse och kulturminnesvård.

Genom en bättre samordning mellan den kommunala energiplaneringen
och lokaliseringen av industrier kan också möjligheterna att utnyttja
spillvärme öka.

Om den effektivare energihushållningen skall kunna bli verklighet
är två förändringar nödvändiga. För det första måste kommunerna få
rätten att göra en besiktning och inspektion av byggnadernas energihushållning.
Det är en förutsättning för att kommunerna skall kunna göra
en bedömning av var de effektivaste åtgärderna kan sättas in. För det
andra måste kommunerna få det avgörande inflytandet över energisparstödets
användning. Då kan kommunen efter kartläggningen styra stödet
till de områden och byggnader där det ger bäst effekt.

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad vi anfört beträffande ökat
kommunalt ansvar för energihushållningen.

Trafik och industrier

Kraftfulla insatser krävs för att minska energiförbrukningen för resor
och transporter. Kollektivtrafiken måste få ökade resurser. Kvaliteten
måste höjas genom ökad turtäthet, bättre bekvämlighet och framkomlighet.
Bilarnas energiförbrukning måste minska genom teknisk utveckling.

Också hushållningen inom industrin måste skärpas. Det kan ske genom
ökat stöd till prototyper och demonstrationsanläggningar, information
och rådgivning med speciell inriktning på små och medelstora företag.
Samhällets möjligheter att kontrollera etablering och lokalisering av
energikrävande industrier bör också förbättras.

En effektiv energihushållning i industrin förutsätter en hög investeringstakt.
Då kan ny energisnål teknik installeras i samband med ny- och
tillbyggnad av lokalerna och inköp av nya maskiner.

Regeringens proposition 1978/79: 115 om energihushållning i bebyggelsen
innebär att målsättningen för energihushållning också i fortsättningen
kommer att vara hög.

Det är nödvändigt. Propositionen innebär också ett erkännande av att
socialdemokratins tidigare krav om utvärdering av dagens energisparstöd
och behovet av effektivare styrmedel har varit berättigade. Genom trepartiregeringens
handlingsförlamning och den borgerliga riksdagsmajo

Mot. 1978/79:2413

ritetens vägran att stödja socialdemokratiska krav om utvärdering och
effektivare styrmedel har dyrbar tid gått förlorad. Vi hälsar med tillfredsställelse
att regeringen nu är beredd att skärpa hushållningen för
att den målsättning som bestämdes redan 1975 skall kunna bli verklighet.

Propositionen slår fast den viktiga principen att de åtgärder som ger
de effektivaste besparingarna skall prioriteras. En större satsning på sparinsatser
i flerfamiljshus ställs i utsikt. Tillsammans med förslagen om att
minska stödet till kostnadskrävande — men ineffektiva — åtgärder i
småhusen kan regeringsförslaget ge en bättre fördelning mellan olika
boendeformer.

Propositionen öppnar vidare möjlighet för de kommuner som vill att
göra en besiktning av bostadsområden och byggnader. Kommunerna får
också möjlighet att avstyrka energisparstöd till byggnader där investeringar
i energihushållningen skulle stå i strid med kommunens riktlinjer
i energiplaneringen. Förslagen om ökat och mer långsiktigt stöd till
kommunernas information hälsar vi också med tillfredsställelse. Likaså
tillstyrker vi att den s. k. delegationen för energihushållning i befintlig
bebyggelse omformas så att den får en parlamentarisk förankring.

En brist i propositionen är att bostadsministern inte gör något som
helst försök att beräkna ombyggnadstakten i det svenska beståndet av
bostäder och lokaler. En sådan beräkning är en förutsättning för att
ekonomiska beräkningar om energihushållningen skall kunna göras. En
effektiv energihushållning till rimligt pris förutsätter att hushållningsåtgärder
kombineras med ombyggnad.

Inom ramen för delegationens arbete kommer vi att verka för allt
effektivare hushållningsåtgärder. Vi förutsätter att regeringen också tar
initiativ till att samtliga förändringar av energisparstödet behandlas i
delegationen innan förändringen genomförs. Vi finner därför ingen anledning
att detaljgranska alla regeringsförslagen. Men på några punkter
vill vi redan nu markera våra ståndpunkter.

Regeringen tänker också tillkalla en särskild utredare för att skyndsamt
utreda frågan om individuell mätning och debitering av energi
för uppvärmning och tappvarmvattenberedning. Vi förutsätter att utredaren
i det arbetet tar hänsyn till fördelningspolitiska effekter av olika
förslag samt lämnar förslag om hur information m. m. om tillgänglig
teknik, som är en förutsättning för bättre hushållning, skall kunna spridas
till de boende. Vi vill också påpeka att en förutsättning för att mätning
skall kunna leda till någon som helst effekt är att en fungerande
reglerteknik för uppvärmning och ventilation finns inom lägenheten.
Dessutom bör möjligheten att installera varmvattensnål utrustning studeras.
Frågan om vem som skall bära kostnaderna för dessa nödvändiga
installationer bör också belysas samt det ekonomiska utbytet av åtgärderna.
Det är också väsentligt att utredaren belyser om inte en teknisk
förnyelse, information, utbildning och justering av systemen är ett bättre

Mot. 1978/79: 2413

alternativ än individuell mätning. Speciellt viktig är denna fråga för
stora boendekollektiv. Dessa borde själva få fatta beslut om denna avvägning.

Vi anser också att planverkets förslag om ansvarig arbetsledare bör
kunna behandlas positivt av delegationen för energihushållning. Vi ser
detta förslag från planverket som ett av flera viktiga steg mot en effektivare
hushållning. Därigenom får samhället en ny möjlighet att kontrollera
att hushållningsåtgärdema genomförs effektivt.

Delegationen bör självfallet delta i arbetet med att utforma ett system
för finansieringen av energisparandet. Vi socialdemokrater har i andra
sammanhang gett uttryck för vår grundinställning i dessa frågor.

Vi utgår ifrån att delegationen får möjlighet att lämna sina synpunkter
på den kommande reformeringen av bygg- och planlagstiftningen,
så att energihushållningsaspekten beaktas.

Fakta har framkommit som tyder på att i vissa hustyper skulle långtgående
isoleringsåtgärder kunna medföra hälsorisker. Det gäller t. ex.
vid höga halter av radongas. Det är väsentligt att klarlägga i vilka hus
sådana risker föreligger och att vidta åtgärder för att motverka dessa
risker. Det är angeläget att sådana åtgärder vidtas utan ytterligare tidsfördröjning,
och detta bör vara en av delegationens första uppgifter.

Vi utgår också ifrån att delegationen kommer att få påverka den
aviserade nya energihushållningslagen.

Inom ramen för delegationens arbete kommer vi socialdemokrater
att lämna förslag om ökat stöd till förvaltningsåtgärder. De har visat sig
vara billiga och effektiva. Vidare kommer vi att ta initiativ till en kraftig
ökning av utbildningen på alla nivåer. Det gäller t. ex. utbildningen av
byggnadsarbetare för genomförande av hushållningsprogrammet, driftteknisk
utbildning i gymnasieskolan, högskoleutbildning för driftpersonal
och vidareutbildning för redan anställd personal som t. ex. fastighetsskötare
och kommunanställda. Vi kommer även att ta initiativ till
utbildning för energitekniker och energiplanerare för medverkan i kommunernas
starkt utvidgade uppgifter. Det är en nödvändig förutsättning
för att framför allt kommunerna skall få en möjlighet att ta ett allt
större ansvar i energiplaneringen.

Vi kommer också att verka för att en omfattande försöksverksamhet
med en utvidgad energiplanering kommer till stånd i några kommuner.
Sådan försöksverksamhet skulle kunna ge nödvändiga erfarenheter och
ge lösningar på många praktiska problem. Statligt stöd bör självfallet
utgå till denna försöksverksamhet.

En viktig uppgift för delegationen anser vi bör vara att samordna de
otaliga utredningar beträffande hushållning inom bebyggelsen som aviseras
i propositionen.

Slutligen anser vi att delegationen för energihushållning bör få i uppdrag
att i god tid inför nästa energipolitiska beslut redovisa de samhälls

Mot. 1978/79: 2413

ekonomiska konsekvenserna m. m. av en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen
i linje med energikommissionens förslag. Riksdagen bör
ge regeringen till känna vad vi anfört beträffande inriktningen av arbetet
inom delegationen för energihushållning.

I propositionen 1978/79: 115 om energipolitiken lämnar regeringen
också förslag om energihushållningen inom industrin.

I propositionen 1978/79: 99 om trafikpolitiken m. m., kap. 8, lämnas
förslag om energihushållningen inom transportområdet.

De konkreta förslagen i de båda propositionerna ligger väl i linje med
socialdemokratins syn på dessa frågor.

Men vi tvingas konstatera att inte heller i den trafikpolitiska propositionen
föreslås sådana åtgärder som tyder på att regeringen ser med allvar
på sambandet mellan energihushållningen och den totala samhällsplaneringen.

Vi har tidigare föreslagit en utredning om ett utvecklingsprogram för
den framtida samhällsutbyggnaden. Detta program kommer att behandla
åtgärder för trafikförsörjningen. En effektiv energihushållning förutsätter
bl. a. en ökad användning av kollektiva transportmedel.

I propositionen föreslår också regeringen att informationen om ekonomitrimning
bör förstärkas. Vi delar den synen. Men vi anser att ansträngningarna
för att förbättra bilarnas bränsleekonomi bör öka ytterligare.
Detta kan ske genom att bilarna energibesiktigas i samband med
den ordinarie besiktningen. Under ett övergångsskede bör denna besiktning
endast ses som information till bilägaren. Men systemet bör efter
hand utvecklas och normer för högsta specifika energiförbrukning fastställas
för olika modeller. Detta leder i praktiken till en obligatorisk
ekonomitrimning i takt med att bilverkstädernas resurser byggs ut.

Översynen av skatterna för elfordon bör snarast komma till stånd.

En utredning om möjligheterna att ge statsbidrag till fasta investeringar
för eldrivna bussar bör också göras skyndsamt.

En tryggad bränsle- och värmeförsörjning

Att bryta det stora oljeberoendet är den absolut viktigaste uppgiften
för svensk energipolitik. Därför fordras en skärpt hushållning. Samtidigt
måste oljan successivt ersättas med andra bränslen.

Solvärme

Solenergi i olika former framstår på sikt som ett attraktivt alternativ
till oljan. Men stora insatser måste göras av samhället för att solalternativet
skall kunna få ett genombrott. Forskning och utveckling måste
intensifieras. Lagringens problem måste lösas. Teknikutvecklingen bör
mer inriktas på kollektiva boendeformer. Kommunerna måste i sin

Mot. 1978/79: 2413

energiplanering ta hänsyn bl. a. till markbehov för solfångare m. m.
Låneregler och byggnormer måste förändras för att underlätta ett genombrott
för den nya tekniken. Vi hälsar med tillfredsställelse att regeringen
nu aviserar en utredning om energisektorns organisation.

Spillvärme

Det är väsentligt att spillvärme från existerande kärnkraftverk också
utnyttjas för bostads- och lokaluppvärmning i storstäderna, i all den utsträckning
det är ekonomiskt möjligt. Detta är dessutom ett uppvärmningsaltemativ
som inte innebär några belastningar på miljön. Hetvattenledningarna
bör förläggas och utformas så att de också kan användas
för att ta till vara spillvärmen från t. ex. kraftvärmeverk eldade
med fasta bränslen. Investeringarna i dessa ledningar blir därmed en
tillgång för det svenska samhället också på längre sikt.

Fjärrvärme

För att kunna använda solvärme och spillvärme måste våra samhällen
förses med ett nät av ledningar för transport av värme. Kommunernas
utbyggnad av fjärrvärmeanläggningar bör främjas bl. a. genom förbättrade
finansieringsvillkor.

En successiv övergång till s. k. lågtemperatursystem bör genomföras
i kommunerna. Detta gör det lättare att utnyttja spillvärmetillgångarna
effektivt och att i framtiden använda ny teknik, som t. ex. solvärme.
Vidare bör spillvärme från industriella processer utnyttjas systematiskt.
Möjligheten att utnyttja spillvärme bör beaktas vid lokalisering av nya
industrier.

Oljeförsörjningen

Även om hushållningsåtgärderna blir framgångsrika, nya energikällor
utvecklas och en import av kol och naturgas kommer till stånd är vi
ändå beroende av olja långt in i nästa sekel.

Den oljeimport vi behöver måste därför säkras, bl. a. genom ökat stöd
till prospektering och ansträngningar för att skapa en trygg och långsiktig
försörjning. Också behovet av en svensk raffinaderikapacitet
måste tryggas.

Naturgas

Naturgasen är skonsammare mot miljön än t. ex. olja och kol. En
introduktion av naturgas skulle kunna förbättra produkternas kvalitet
inom t. ex. stålindustrin och den kemiska industrin. Beslut om gasimport
genom rörledningar och genom transport i flytande form med
fartyg (s. k. LNG-gas) skulle kunna innebära en ökning av sysselsättningen
inom delar av den svenska industrin.

Mot. 1978/79: 2413

Nordiskt samarbete

Våra strävanden att träffa överenskommelser med Norge om ett samarbete
på olje- och gasområdet i anslutning till ett allmänt energi- och
industripolitiskt samarbete måste fortsätta. Olje- och gasfyndigheter i
Danmark öppnar också lovande perspektiv för ett vidgat nordiskt samarbete
inom energiområdet.

Regeringens förslag om den framtida bränsle- och värmeförsörjningen
ligger väl i linje med socialdemokratins uppfattning. Vi socialdemokrater
kommer inom ramen för delegationen för solvärme och bränslen som
kan ersätta olja att konstruktivt arbeta för att projektet Sol 85 skall
bli framgångsrikt. Vi vill speciellt betona att samhället också bör ta ett
ansvar för att produktionen av nya alternativ stimuleras genom industripolitiska
insatser. Vi utgår ifrån att också dessa frågor kommer att
behandlas inom projektet.

Vi delar regeringens uppfattning att de båda nu aktuella avtalen om
gasimport inte bör ligga till grund för svensk gasförsörjning. Det är
emellertid viktigt att behålla möjligheten att i framtiden använda gas i
det svenska energisystemet. Fyndighetema i Danmark och Norge kan
öppna intressanta perspektiv. Ett framtida nordiskt samarbete på gasområdet
kan eventuellt kompletteras med import av flytande gas.

Regeringens förslag om att utnyttja spillvärme från kärnkraftverken
ansluter vi oss också till. Detta gäller även de förbättrade möjligheterna
till finansiering av fjärrvärme.

Åtgärdsförslagen inom oljeområdet och de förhandlingar bl. a. med
OK som utlovas kan också öppna möjligheten till en tryggare oljeförsörjning.

Vi upprepar de krav som vi tidigare fört fram i våra miljömotioner
om åtgärder för att minska utsläppen av svavelföroreningar. De innebär
att all användning av eldningsolja med högre svavelhalt än 1 %
skall vara förbjuden i hela landet fr. o. m. den 1 oktober 1984 samt att
detta för Uppsala län, Västmanlands län, Kopparbergs län och Gävleborgs
län skall gälla redan fr. o. m. den 1 oktober 1981. Därutöver är
det nödvändigt att regeringen undersöker förhållandena när det gäller
industriutsläpp och vidtar nödvändiga åtgärder för att uppnå den halvering
av utsläppen som är en förutsättning för att svaveldioxidutsläppen
1985 skall minskas till den nivå de hade i början av 1950-talet. Det är
också nödvändigt att regeringen fortsätter det arbete som den socialdemokratiska
regeringen påbörjade, dels genom att i olika internationella
organisationer aktivt verka för att få till stånd en begränsning av
svavelutsläppen, dels genom direkta hänvändelser till de länder som
svarar för de största utsläppen, för att den vägen söka nå överenskommelser
om utsläppsbegränsning.

När det gäller transportområdet vill vi upprepa vårt flera gånger
tidigare framförda motionskrav att ett åtgärdsprogram mot förorening

Mot. 1978/79: 2413

arna från motorfordon upprättas. Det skulle bl. a. innebära gränsvärden
för föroreningar från bilavgaser i utomhusluften samt en tidsplan för
övergång till helt blyfri bensin.

När det gäller blyhalten i bensinen krävde vi i vår miljömotion till
föregående riksmöte att den skulle sänkas till 0,15 gram/liter fr. o. m.
den 1 januari 1979. Riksdagsmajoriteten avslog detta krav. Regeringen
har sedermera beslutat genomföra sänkningen fr. o. m. den 1 januari
1980. Vi beklagar att regeringen inte följde vårt förslag. Då hade blyhalten
i miljön kunnat minskas snabbare.

Priset på olja har stigit snabbt under de senaste åren. Den främsta
orsaken härtill är medvetna åtgärder från de oljeproducerande ländernas
sida. Prishöjningarna har varit av en sådan omfattning att de inte kunnat
undgå att sätta djupa spår i världsekonomin. För de enskilda hushållen
har de lett till kraftigt stegrade levnadsomkostnader.

Vid OPEC:s möte i Genéve i mars månad 1979 beslöts om ytterligare
kraftiga höjningar av priset på olja. Redan detta leder till ytterligare
prishöjningar med allvarliga effekter för den enskilde. Vi kan inte finna
att det är rimligt att i detta läge ytterligare driva kostnaderna för t. ex.
hyresgäster och villaägare i höjden genom en höjning av oljeskatten.

En tryggad elkraftsförsörjning

Elektrisk ström är en energiform med betydande fördelar. Det är en
ren och högvärdig ”energibärare” som kan användas för många olika
ändamål. Den kan också produceras från olika energikällor. Flertalet
av de alternativa energikällor som vi hoppas på för framtiden kan användas
för att ge elkraft.

En livskraftig industri fordrar säker tillförsel av elektrisk kraft. En
brist på elkraft kan få långtgående effekter för näringslivet och samhället
i övrigt.

Planeringen bör därför grundas på optimistiska antaganden om produktionsutvecklingen
— en utveckling som gör det möjligt att tillgodose
angelägna behov inom den offentliga sektom, ett ökat bostadsbyggande
och ombyggnad i befintlig bebyggelse, förbättrad arbetsmiljö osv. Planeringen
bör utformas så att vi får så stor handlingsfrihet som möjligt vid
framtida energibeslut. På sikt hoppas vi att de alternativa och framför
allt de förnyelsebara energikällorna skall kunna ge bidrag till elförsörjningen.
Tillsvidare står ett begränsat antal möjligheter tillbuds: vattenkraft,
kärnkraft och fossilbaserad kraft.

Vattenkraften svarar redan för större delen av den svenska kraftförsörjningen.
Den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden måste ta hänsyn till
att outbyggda vattendrag representerar viktiga miljövärden. Men samtidigt
är vattenkraften en ren, inhemsk och kontinuerlig energikälla
som i stor utsträckning kan utnyttjas till låga kostnader. En viss ytter

Mot. 1978/79: 2413

ligare utbyggnad är därför angelägen. För att kunna bevara större områden
orörda är ett fåtal ingrepp i större älvar att föredra framför ett
stort antal ingrepp i mindre vattendrag. Möjligheterna att modernisera
och utnyttja små äldre vattenkraftverk bör också tas till vara.

Målsättningen i 1975 års program om att uppnå en utbyggnad av
5 TWh fram till 1985 kommer inte att kunna uppnås. Vattenkraften
kommer därför vid denna tidpunkt att svara för en mindre del av elkraftsförsörjningen
än beräknat. Begränsningen av vattenkraftsutbyggnaden
leder samtidigt till att Vattenfalls kapacitet att genomföra sådana
uppdrag kan komma att utarmas.

Det är mot denna bakgrund socialdemokraterna hävdat att en utbyggnad
av Kalix älv borde komma till stånd. Vi anser att det hade
varit rimligt att riksdagen i samband med årets energipolitiska beslut
gett Vattenfallsverket i uppdrag att projektera en utbyggnad av denna
älv. Därigenom skulle man fått tillgång till fakta om vad en utbyggnad
skulle innebära i fråga om krafttillskott, miljö, sysselsättning och ekonomisk
stimulans för Norrbotten. I nuvarande parlamentariska läge,
där de övriga partierna går emot projektering, finner vi det emellertid
inte meningsfullt att aktualisera denna fråga.

När det gäller fossilbaserad kraft är en viktig målsättning att minska
vårt beroende av olja. Några nya oljekondenskraftverk bör därför inte
uppföras. Möjligheten att utnyttja även andra bränslen i nu oljebaserade
kraftanläggningar bör beaktas. Kommunernas möjligheter att finansiera
utbyggnad av kraftvärmeanläggningar bör förbättras. Propositionens
förslag i detta avseende hälsar vi med tillfredsställelse.

När det gäller utbyggnad av kärnkraft var läget 1976 det att fem
reaktorer var tagna i drift. Den sjätte var färdig för laddning. Reaktorerna
sju t. o. m. tio var under produktion, och ytterligare två reaktorer,
dvs. nummer elva och tolv, befann sig ”på ritbordet”.

Under den borgerliga regeringens tid startades den sjätte reaktorn.
Produktionen av reaktorerna sju t. o. m. tio gick planenligt vidare.
Reaktorerna elva och tolv lämnade ritbordet, och produktionen påbörjades.
Nu är såväl den sjunde som den åttonde reaktorn klar för start.
Arbetet med de övriga reaktorerna har fortskridit. T. o. m. för den
tolfte reaktorn är reaktortanken färdig till 70 %. Värmeväxlare, reaktordelar
m. m. är färdiga till 70—90 %. Under den borgerliga trepartiregeringen
har i realiteten närmare 5 000 milj. kr. av den totala kostnaden
om 9 000 milj. kr. bundits genom de arbeten sorn satts i gång med
reaktorerna elva och tolv. Vi måste därför utgå från att den borgerliga
trepartiregeringens avsikt var att reaktorerna skulle tas i bruk.

Vi anser i likhet med vad som framförts i propositionen att man f. n.
varken bör avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften genom
en större ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige. Kärnkraftsprogrammet
bör begränsas till tolv reaktorer. Någon utbyggnad därutöver
bör inte komma i fråga.

Mot. 1978/79: 2413

Alla beslut om upparbetnings- och anrikningsanläggningar bör avvisas
i avvaktan på internationella överenskommelser i syfte att begränsa
risken för kärnvapenspridning. Någon upparbetning utomlands
av svenskt använt kärnbränsle bör inte heller ske nu. Redan ingångna
avtal måste däremot givetvis respekteras. Någon slutförvaring av högaktivt
avfall blir inte aktuell för Sveriges del före år 2000. Däremot behövs
redan nu beslut om ett centrallager. Detta krav har tidigare framförts
från socialdemokratisk sida, och vi noterar med tillfredsställelse att
regeringen fattat beslut i denna fråga. Det arbete som utförts av kraftindustrins
kämbränslesäkerhetsprojekt bör fullföljas under samhällets
ledning. Samhället bör ha ett huvudansvar för samtliga frågor som hör
samman med slutförvaring av utbränt kärnbränsle. Kostnaderna bör
åvila kraftindustrin.

Mot bakgrund av den internationella energisituationen och för att i
första hand trygga försörjningen av bränsle till de beslutade lättvattenreaktorerna
bör vi ta till vara de möjligheter till uranbrytning som finns
i vårt land. Detta bör ske under största möjliga hänsyn till natur och
miljö. Vi delar således den i propositionen framförda positiva inställningen
till såväl uranprospektering som användning av brytvärda uranförekomster.

Uran är dock bara en del av de rika skifferfyndigheterna i vårt land.
Forskningen bör inriktas på det samlade användningsområdet för de
svenska alunskiffertillgångarna. Vi noterar att det från socialdemokraterna
tidigare framförda kravet om en utredning om de svenska skiffertillgångarna
nu tillgodoses.

Vi bör aktivt delta i det internationella samarbetet för hårdare kontroll
av fredlig användning av kärnkraft liksom i det tvååriga INFCE-program
{det internationella programmet för bedömning av kärnkraftscykeln)
sorn inleddes i november 1977 med deltagande av 40 i- och u-länder.
Sverige bör verka för en internationell konvention med skyddsbestämmelser
för transporter av anrikat uran.

Kol kan i princip utnyttjas för att ersätta olja som bränsle i kraftvärmeverk.
Därigenom kan importberoendet spridas.

Mycket talar dock för att priset på kol kommer att öka på samma sätt
som oljepriset, om än med någon eftersläpning. Mot användning av kol
talar framför allt de allvarliga miljö- och hälsoeffekterna. Vid förbränning
av kol bildas svavelföreningar som försurar sjöar och marker, giftiga
tungmetaller som kvicksilver och kadmium, vilka lagras upp i naturen
och kan ge höga halter i livsmedel under många generationer
framåt, giftiga kväveoxider samt cancerframkallande kolväten, t. ex.
benspyren. Nya forskningsresultat tyder på att 10—100 gånger mer av
cancerframkallande kolväten släpps ut än man tidigare uppskattat. Vid
förbränningen bildas också koldioxid som kan påverka klimatet. De
mycket stora mängder aska som produceras innehåller gifter och måste

Mot. 1978/79: 2413

förvaras avskilda från naturen. Det pågår ett intensivt utvecklingsarbete
för att ta fram bättre teknik, t. ex. s. k. virvelbädd, olika typer av
filter och avsvavling av rökgaserna. Omvandling av kolet till gas eller
vätska redan vid brytningen är också lovande möjligheter. Flertalet av
dessa metoder är dock ännu inte praktiskt tillämpbara. Man har heller
inte funnit någon metod för att ta bort kvicksilver eller cancerframkallande
kolväten.

Vi anser mot denna bakgrund att stor försiktighet bör iakttas vid
en eventuell satsning på kol och att hårda miljökrav bör ställas vid användning
av kol för energiproduktion. Vi bör så länge som möjligt avvakta
den tekniska utveckling som pågår utomlands och även inom
landet stimulera forskning och utveckling för att ta fram ny förbrännings-
och reningsteknik. Snabba beslut som innebär att vi investerar i
redan föråldrad teknik måste undvikas.

Kraftvärmeverk uppförs vanligen i tätorter. När det gäller koleldade
kraftvärmeverk torde dock endast större regionala anläggningar kunna
komma i fråga för att göra det ekonomiskt möjligt att utnyttja avancerad
reningsteknik. Mer miljövänlig förbränningsteknik än den konventionella
bör också användas. Koleldade anläggningar bör ej lokaliseras i
eller i anslutning till tätbebyggelse, eftersom det i närheten av anläggningen
blir nedfall av tungmetaller och tyngre polyaromatiska cancerframkallande
ämnen även om höga skorstenar uppförs.

Samhället bör ha ett ägar- och huvudansvar för produktion och
distribution av elektrisk kraft.

Den socialdemokratiska partikongressen 1978 uttalade att leverans
och prissättning av elkraft skall samordnas så att enskilda personer inte
får oskäliga vinster. Detta bör behandlas i den i propositionen aviserade
utredningen om energibeskattningen.

Forskning, utveckling och tillämpning av alternativa energikällor

En kraftfull satsning på forskning och utveckling, både om alternativa
energikällor och om möjligheterna till vidareutveckling av nu använda
energislag, är nödvändig för att skapa handlingsfrihet på längre sikt.

Riksdagen fattade våren 1978 under stor enighet beslut om ett nytt
treårsprogram för forskningen med ökade insatser. För Sveriges del bör
vi koncentrera det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet på tre
områden: vindkraft, energiskog och annan biomassa samt solenergi för
uppvärmning. Det är angeläget att forskningsinsatserna inom dessa områden
intensifieras. Vi välkomnar de förslag om försöksanläggningar för
torvförbränning och vindkraft som förs fram i propositionen. Framför
allt i fråga om solvärme visar de preliminära forskningsresultaten positiva
resultat när det gäller miljöeffekter och möjligheter att praktiskt
snabbt få fram användbar teknik. Vi är beredda att medverka till att

Mot. 1978/79: 2413

alla tänkbara åtgärder vidtas för att snabbt få fram tekniska lösningar
som kan utnyttjas i bebyggelsen. Det ökade experimentbyggandet inom
energipolitikens ram kan inte bedrivas enbart som ett led i en teknisk
utveckling. Experiment med hela byggnader och bebyggelseområden
får också en miljömässig och social innebörd oavsett om denna planeras
medvetet eller inte. I linje med våra förslag om att energiåtgärderna
bör sättas in i en vidare miljömässig och social ram — sammanfattade
i miljöpolitiska program — bör också experimentbyggandet breddas
till att på ett medvetet sätt omfatta även miljömässiga och bostadssociala
frågor.

En förstärkning av kommunernas medverkan i planeringen av energianvändningen
och energidistributionen bör underlätta införandet av
såväl solvärme som andra nya energikällor. Samhället har enligt vår
uppfattning, som fastslogs vid den socialdemokratiska partikongressen
1978, ett övergripande ansvar för att forskning, utveckling och praktisk
tillämpning av alternativa energikällor kommer till stånd i all den omfattning
som är nödvändig för att reell handlingsfrihet skall föreligga.
Med samhälle avses då såväl stat som kommun. I vår näringspolitiska
motion utvecklas närmare på vilket sätt utveckling och upphandling av
alternativa energikällor kan stimuleras.

Det är som vi tidigare framhållit angeläget att forskningen om fossila
bränslens miljöeffekter intensifieras. I detta sammanhang bör även
miljö- och hälsoeffekter av metanol som motorbränsle studeras.

Avslutning

Det som gör energipolitiken så viktig är att den har stor betydelse för
utvecklingen på flertalet av samhällets områden — sysselsättning, ekonomi,
näringsliv osv. Därför krävs en medveten och långsiktig planering
av energipolitiken. Det är nödvändigt att nu bryta den handlingsförlamning
som präglat svensk energipolitik sedan regeringsskiftet 1976.
För den näraliggande framtiden är det därför angeläget att riksdagen
snarast fattar de övergripande energipolitiska besluten.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
utredning snarast bör tillsättas för att överväga och lämna förslag
till ett utvecklingsprogram för den framtida samhällsutbyggnaden
enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande inriktningen av den pågående
översynen av plan- och byggnadslagstiftningen,

Mot. 1978/79: 2413

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts beträffande ökat kommunalt ansvar för
energihushållningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande inriktningen av arbetet
inom delegationen för energihushållning,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag angående lag om ändring
i lagen (1957:262) om allmän energiskatt i vad avser beskattningen
av mineraloljor.

Stockholm den 29 mars 1979
OLOF PALME (s)

INGEMUND BENGTSSON (s) ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)

ERIK ADAMSSON (s)

VALTER KRISTENSON (s)

INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s) INGVAR SVANBERG (s)
PAUL JANSSON (s)

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979 79004J