9

Motion
1978/79:2411
av Sture Korpås m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken

I propositionen 1978/79:115 behandlas i avsnittet Storstadsområdenas
värmeförsörjning bl. a. möjligheterna att överföra hetvatten från kärnkraftverken
till storstadsområdena. Statsrådet uttalar att han ser positivt på
denna möjlighet. I propositionen förutsätts därvid att det skulle vara lämpligt
att överföra hetvatten från Forsmark till Uppsala. Regeringen har givit
statens industriverk i uppdrag att studera frågan om Storstockholms värmeförsörjning
med särskild tyngdpunkt på den södra delen av regionen. 1
utredningsuppdraget skulle hänsyn tas till möjligheterna att förse Stockholms-
och Uppsalaområdena med fjärrvärme från Forsmark.

Eftersom Uppsala inte kan anses höra till Storstockholm och framför allt
inte till dess södra del, är innefattandet av Uppsala i utredningsuppdraget
något överraskande. Det är särskilt överraskande, eftersom regeringen
över huvud taget inte har varit i kontakt med de ansvariga i Uppsala
kommun innan propositionen eller utredningsdirektiven skrevs. Även här
har man alltså valt att agera utan att låta de berörda komma till tals.

Uppsala har ett modernt, synnerligen väl fungerande kraftvärmeverk, i
vilket även regionens sopor förbränns. 1 detta har kommunen investerat
omkring 190 milj. kr. Sådana verk skulle enligt propositionen vara kvar
och svara för toppbelastningar och fungera som ersättning vid driftavbrott
i kärnkraftverket. Eftersom överföring av fjärrvärme från Forsmark endast
skulle knytas till Forsmark lil och erfarenheten säger att kärnkraftverken
ofta måste tas ur bruk, måste vid en överföring från Forsmark Uppsalas
värmeverk ändå vara i ständigt snabb beredskap. Av detta skäl och av det
skälet att sannolikheten torde vara stor för att Forsmark III inte kommer
att kunna sättas i gång eller i varje fall måste läggas ner innan de 25 år gått
som det teoretiskt skulle kunna fungera, måste Uppsala alltså samtidigt
behålla sin nuvarande kapacitet i hög beredskap. Vinsten skulle vara en
något minskad åtgång på olja och en något minskad arbetsstyrka. Å andra
sidan finge Uppsala då ytterligare problem med sin brist på industriarbetsplatser.
Man skulle också få problem med förbränningen av sina sopor,
som knappast kunde ligga i något slags beredskapslager. Den vinst samhället
skulle kunna göra på oljebesparing, skulle till stor del ätas upp av den
enorma investeringen i själva hetvattenledningen. Arbetet med den skulle
kräva mycken energi under lång tid. Oljebesparingen skulle t. o. m. kunna
bytas i sin motsats, om investeringen visar sig komma till ingen eller
begränsad användning.

Mot. 1978/79:2411

10

Mot denna bakgrund kan en satsning på ledningar för överförande av
hetvatten från Forsmark till Uppsala inte motiveras från vare sig ekonomieller
miljösynpunkt. Om man ändå vill projektera och bygga, kan det
endast ses som ytterligare ett tecken på att man vill skapa en sitution, där
det inte finns någon möjlighet att hejda marschen allt djupare in i kärnkraftssamhället
med den svårkontrollerade bridreaktorn i vägens förlängning.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin åsikt uttalar att ledningar för överföring av
hetvatten från Forsmark till Uppsala inte bör byggas eller projekteras.

Stockholm den 29 mars 1979
STURE KORPÅS (c)

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) BRITT WIGENFELDT (c)