Mot. 1978/79
2389—2396
Motion
1978/79: 2389
av Wiggo Komstedt
med anledning av propositionen 1978/79: 99 om en ny trafikpolitik
Föredragande departementschefen har i propositionen 1978/79: 99
uttalat sin avsikt att ta initiativ till en utredning om en samordning av
taxorna för kollektivtrafiken. Vi finner detta vara riktigt och viktigt.
Problemen i förbindelse med en sådan samordning kommer emellertid
att ytterligare försvåras genom de taxeåtgärder, som till följd av
regeringens förslag om avskaffande av det trafikgrensvisa kostnadsansvaret
för vägtrafiken och järnvägstrafiken, förutsätts bli genomförda
i SJ:s tågtrafik.
Med ett föreslaget avlyft av de till 215 milj. kr. beräknade kapitalkostnaderna
för omläggningar som hör till bannätet har förutsatts att
SJ bl. a. skall kunna genomföra taxe- och rabattåtgärder i persontrafiken,
som bedömts medföra en resultatförsämring i storleksordningen
150 milj. kr. SJ har i skrivelse till regeringen den 16 mars 1979 redovisat
förslag till sådana åtgärder.
Åtgärderna skulle generellt innebära prissänkning med 30 % i förhållande
till nuvarande taxa för enkel biljett. Med samtidigt införande
av särskilda lågprisrabatter under vissa resdagar skulle prissänkningen
komma att uppgå till ca 50 %. Vid bifall till regeringens förslag i propositionen
och SJ:s förslag i skrivelsen skulle därmed en helt ny taxeprofil
gälla för järnvägstrafiken från halvårsskiftet 1979.
Effekterna härav bör rimligtvis framträda i form av bättre utnyttjande
av befintlig tågplatskapacitet, vilket från allmänna synpunkter
kan hälsas med tillfredsställelse. Emellertid kommer den nya statsstödda
prispolitiken för tågtrafiken också att påverka förutsättningarna för
buss- och flygtrafiken. I reserelationer där sådan trafik redan förekommer
som alternativ till tågtrafiken skapar statsstödet till järnvägen en
obalans, som kan få skadliga effekter för det samlade utbudet av kollektiva
förbindelser. Busslinjer med trafikunderlag från järn vägsparallella
reserelationer har i regel dessutom trafikuppgifter på delsträckor,
som järnvägen inte betjänar. Genom att en del av underlaget riskeras
bli överfört till järnvägen på grund av det statliga prisstödet kan möjligheterna
att upprätthålla servicen i dessa övriga avseenden komma att
äventyras. I varje fall kan detta medföra att staten genom sina åtgärder
beträffande järnvägstrafiken påtvingar landsting och kommuner ett ökat
ekonomiskt engagemang till stöd för busstrafiken.
Från fördelningspolitiska synpunkter innebär åtgärderna också en klar
1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2389—2396
Mot. 1978/79: 2389
favorisering av näringsliv och befolkning i områden som har tillgång till
järnvägstrafik. Av redogörelserna i propositionen framgår bl. a. att SJ:s
egen busstaxa redan ligger i genomsnitt ca 17 % över tågtaxan. Om de
föreslagna taxeåtgärderna på tågsidan genomförs skulle alltså biljettpriset
för en tågresa under lågprisperioderna stanna vid drygt 40 % av
priset för en motsvarande lång resa med SJ-buss. På SJ självt skulle inte
ligga något ansvar för att utjämna denna skillnad utan till den del det
kan röra lokala eller regionala förbindelser förutsätts busslinjetaxorna
vara en uppgift för länshuvudmän, dvs. landsting och kommuner gemensamt,
att bestämma. Vill man ha jämförbar nivå på buss- och tågtaxor
i länsområdena får alltså huvudmännen betala SJ och andra berörda
trafikföretag för den resultatförsämring, som detta kan medföra.
Här påtalade förhållanden utgör exempel på problem, som genom de
föreslagna taxeåtgärderna inom järnvägstrafiken ytterligare kommer att
försvåra den i propositionen förordade samordningen av taxorna för kollektivtrafiken.
Den av departementschefen förutskickade utredningen om
denna fråga är mot bakgrund härav synnerligen angelägen. I själva verket
kan sidoeffekterna av ändringarna av tågtaxorna bli så besvärande
att man kan ifrågasätta om de bör vidtagas innan man åtminstone har
genomfört en översiktlig analys av dessa effekter. Om det av olika skäl
inte bedöms vara lämpligt att vänta med beslut bör riksdagen i varje fall
samtidigt reservera särskilda medel för extraordinära insatser till stöd
för berörda buss- och flyglinjer under den tid utredningsarbetet pågår.
Mot bakgrund av det anförda hemställer vi att riksdagen
1. uttalar att den aviserade utredningen om samordning av taxorna
skyndsamt tillsätts samt
2. bemyndigar regeringen att anpassa statsbidraget till busstrafiken
så att de negativa effekterna elimineras i enlighet med vad
i motionen anförts.
Stockholm den 29 mars 1979
WIGGO KOMSTEDT (m)