Mot. 1978/79:2278
Motion
1978/79:2278
av Svante Lundkvist m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för
skogspolitiken, m. m.
I partimotionen 1978/79:2140 harvi från socialdemokratiskt håll hemställt
om ett handlingsprogram för skogsnäringen. I motionen behandlas bl. a. de
övergripande målen för skogspolitiken. Vi tar i denna motion endast upp de
ytterligare frågor som vi med anledning av regeringens proposition 1978/
79:110 vill anföra synpunkter på.
1 propositionen anför föredragande departementschefen att det inte är
meningsfullt att lägga fast ett närmare preciserat långsiktigt produktionsprogram
för det svenska skogsbruket. Utgångspunkten bör enligt propositionen
vara att åstadkomma en skogsproduktion som åtminstone ger den virkesmängd
som skogsutredningen redovisar i sitt alternativ 1. Det betyder en
bruttoavverkning av 75 miljoner m3sk per år under 100 år och motsvarar de
beräknade avverkningarna under 1970-talet. Departementschefen framhåller
dock att vad han sagt om skogsproduktionens inriktning inte skall uppfattas
som någon definitiv låsning till en viss nivå.
Skogsnäringen spelar en avgörande roll för sysselsättning och regionalpolitik
i stora delar av landet. Många orter och kommuner står och faller med
skogsnäringen. På dessa orter är inte bara de anställda helt beroende av
näringens utveckling utan hela samhället, med bostäder, skolor, butiker,
serviceverkstäder, trafikföretag osv. Där kan nedläggningar, driftsinskränkningar
och andra personalminskningar i skogsindustri och skogsbruk
få förödande konsekvenser. Där upplevs den brist på skogsråvara som vi
redan nu har känning av som ett allvarligt hot mot sysselsättning och
trygghet.
De kommuner som har ett starkt inslag av sysselsättning i skogsnäringen är
till övervägande del små kommuner med ensidigt näringsliv. Ofta är det fråga
om kommuner med svårighet att få annan typ av sysselsättning. I regel har
man en klart lägre andel av befolkningen i förvärvsarbete än vad som är
normalt för landet. Riskerna för bestående arbetslöshet, avfolkning och
ogynnsam åldersfördelning vid en nedläggning är därför större i dessa
kommuner än i landet som helhet. Skogsnäringen har således en mycket stor
regionalpolitisk betydelse. Ur dessa synpunkter är en ökad skogsproduktion
synnerligen angelägen.
Vi delar å andra sidan departementschefens allmänna inställning till den
försiktighet som måste iakttas när det gäller att utnyttja metoder som kan
innebära risker för miljön när det gäller att befrämja tillväxten.
I den socialdemokratiska riksdagsgruppens miljömotion till vårriksdagen
1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2278
Mot. 1978/79:2278
2
slås i princip fast att kemiska ämnen skall bevisas vara ofarliga innan de får
användas. Användningen av kemikalier i jord- och skogsbruk måste
minskas.
I skogsutredningens produktionsprogram förelås en ökad satsning på
skogsdikning. Härvidlag måste en lämplig avvägning ske mellan naturvårdens
bevarande värden och skogsproduktionen. Vi har tidigare i motioner i
riksdagen krävt en inventering av våtmarkerna för att fl fram underlag för en
lämplig avvägning mellan naturvårdens intressen och annan markanvändning.
En sådan inventering sker f. n. inom naturvårdsverket. När denna
utvärdering är avslutad bör snarast övervägas i vilken omfattning skogsdikning
kan ske. Vi har tidigare i partimotion också yrkat på att tillståndsplikt
skall krävas för dikning.
Om sålunda en allmän försiktighet måste iakttas med sådana åtgärder som
kan innebära risker för miljön är det självklart så mycket mera angeläget med
en effektiv satsning på andra insatser för att främja en god skogsvård och en
god skogsproduktion.
Det är särskilt inom det privatägda småskogsbruket som skogsvården
behöver öka. Det ärt. ex. betydligt vanligare än i storskogsbruket att man inte
odlar ny skog efter slutavverkning utan litar till självföryngring. Röjningarna
är eftersatta i stor utsträckning. En viktig orsak är splittringen av skogsmarken
på många små ägare, där åtskilliga inte brukar fastigheten själva, där
många inte bor på fastigheten och där de flesta har sina huvudsakliga
inkomster från andra källor än skogsbruket. I den utsträckning det finns
eftersläpningar, med gamla, ofta glesa bestånd som borde ha avverkats för
länge sedan, så finns dessa företrädesvis på privatägda fastigheter inom
småskogsbruket. Det behövs därför åtgärder för att minska ägosplittringen
och skapa välarronderade brukningsenheter.
Att tillämpa skogsvårdslagen är redan nu ett problem. De unga skogarnas
produktionsförmåga skulle ha varit påtagligt bättre om skogsvårdslagen
verkligen hade tillämpats fullt ut. Det nya lagförslaget skärper ytterligare
kraven på skogsvård och avverkning vid lämplig tidpunkt.
Men skärpningen blir verkningslös om det inte samtidigt skapas resurser
för att se till att lagen verkligen följs. Vår framtida råvaruförsörjning kommer
i hög grad att bero på detta.
Skogsutredningens förslag innebär dels att skogsvårdslagen skärps, dels att
skogsägaren efter varje slutavverkning skall sätta av så mycket pengar till ett
eget skogsvårdskonto (särskilt bankkonto), som beräknas gå åt för att anlägga
ny skog av den kvalitet som lagen föreskriver, dels att skogsägaren till sitt
skogsvårdskonto varje år skall sätta av en procent av det taxerade skogsbruksvärdet
för att bekosta röjningar och andra skogsvårdsåtgärder under
skogens växttid.
Det föreslagna systemet kommer enligt vår mening att få avgörande
betydelse förden framtida råvaruförsörjningen. Återväxtåtgärderna kommer
också att säkras. De föreslagna skogsvårdskontona innebär också en
Mot. 1978/79:2278
3
nödvändig utjämning i tiden för skogsägarens kostnader för skogsvård.
Vi anser att brist på ekonomiska medel inte får utgöra ett hinder för en god
skogsvård. Det är därför nödvändigt att så långt möjligt trygga att sådana
medel disponeras av skogsägarna när skogsvårdsinsatser är aktuella. Vi
föreslår därför att skogsutredningens förslag till ”Lag om insättning på
skogsvårdskonto” antas av riksdagen.
Departementschefen föreslår i likhet med skogsutredningen att översiktliga
skogsinventeringar i fortsättningen bör göras för hela landet. De
översiktliga skogsinventeringarna är ett viktigt underlag för upprättandet av
skogsbruksplaner för enskilda fastigheter. Departementschefen anser att det
är angeläget att varje skogsägare upprättar en skogsbruksplan. Regeringen
avser enligt propositionen att senare ta upp frågan om statligt stöd till
skogsinventeringar och skogsbruksplaner. Därvid kommer också frågan om
utformningen av skogsbruksplaner att tas upp.
Vi delar uppfattningen att det för varje skogsfastighet bör finnas en
skogsbruksplan. Vi anser emellertid inte att avgörandet om en plan skall
upprättas eller ej kan överlämnas åt varje markägares godtycke.
För att den nya skogsvårdslagen och de riktlinjer som anges för avverkningar
skall kunna genomföras i praktiken måste skogsbruksplaner efter
hand utarbetas för alla skogsfastigheter.
För mindre skogsfastigheter bör en skogsbruksplan kunna omfatta flera
fastigheter. Därigenom får man också ökade förutsättningar för en samverkan
mellan ägarna, också i själva avverkningsarbetet.
Statsbidrag bör utgå till upprättandet av skogsbruksplanerna. Skälet för
detta förstärks av att skogsbruksplanerna enligt vårt förslag skall omfatta alla
fastigheter som har någon betydelse för skogsbruket.
Skogsbruksplaner bör upprättas successivt under 1980-talet, efter hand
som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar växer fram. Vi
föreslår därför att riksdagen beslutar att skogsbruksplaner skall finnas för
varje skogsfastighet enligt de riktlinjer vi angivit och att regeringen ges i
uppdrag att utarbeta förslag därom samt framlägga förslag om statligt stöd för
skogsbruksplaner och översiktliga skogsinventeringar.
I propositionen framhålls att rådgivning och information till skogsägarna är
väsentliga inslag i skogspolitiken. Genom en sådan verksamhet stimuleras
skogsägarna att bedriva ett skogsbruk i linje med den fastställda politiken. Vi
instämmer i att rådgivning och information bör vara den primära åtgärden för
att åstadkomma en god skogsproduktion. Det bör också vara
skogsvårdsstyrelsernas huvudsakliga uppgift. Skogsvårdsstyrelsernas personella
resurser bör därför i detta syfte förstärkas. Men med hänvisning till den
eftersläpande skogsvård som f. n. finns och de ökade krav som ställs i
förslaget till ny lag, är det också angeläget att skogsvårdsstyrelsernas resurser
för tillsyn förstärks.
Departementschefen föreslår inte nu någon förstärkning av
skogsvårdsstyrelsernas personella resurser, utan hänvisar till att denna fråga
1* Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2278
Mot. 1978/79:2278
4
behandlas av skogsadministrativa utredningen. Denna kan väntas avlämna
sitt slutbetänkande under våren 1979. Vi har inget att invända mot att
utredningens förslag avvaktas innan slutgiltig ställning tas i fråga om
personal- och resursförstärkningar till skogsvårdsstyrelserna.
Skogsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80
föreslagit att antalet förrättningsdagar för skogsvårdsstyrelsemas offentliga
verksamhet skall ökas.
Förslaget motiveras med att skogsvårdsstyrelsemas offentliga verksamhet
måste i högre grad än förut inriktas på insatser av skilda slag för att
åstadkomma en ökad virkesproduktion. Framför allt måste bättre återväxtåtgärder
eftersträvas samt röjnings- och gallringsåtgärder i skogsbruket ökas i
betydande grad. Även produktionshöjande åtgärder måste stimuleras. Dessa
ambitioner i förening med kravet på intensifierade insatser för naturvård och
uppföljning av den fysiska riksplaneringen m. m. fordrar ökade resurser för
skogsvårdsstyrelsemas verksamhet med främst tillsyn enligt skogsvårdslagen,
bidragsgivning, planering och rådgivning.
Därtill kommer behovet av information och rådgivning om den nya
skogsvårdslag som avses träda i kraft den 1 januari 1980.
Mot bakgrund av det sagda föreslår vi i avvaktan på de förslag som
skogsadministrativa utredningen kan komma att ställa angående
skogsvårdsstyrelsemas personella resurser att antalet offentliga förrättningsdagar
ökas med ca 7 000 till 77 000 dagar.
I likhet med utredningen och departementschefen finnér vi att forskningsoch
utvecklingsarbete på skogsbruksområdet måste intensifieras för att de
skogspolitiska målen skall kunna nås.
Forskningen inom detta område bedrivs inom lantbruksuniversitetet,
anslag disponeras av statens råd för skogs- och jordbruksforskning, staten
stöder forskning genom avtal med Stiftelsen Skogsförbättring och genom
avtal med Stiftelsen Skogsteknisk FoU.
De totala forskningsinsatserna och prioriteringen mellan olika forskningsprojekt
blir därigenom svåra att överskåda. Vi föreslår därför att regeringen
ges i uppdrag att inför riksdagen lämna en samlad redovisning av pågående
forskning inom det skogliga området, avlämna en lägesrapport och föreslå ett
långsiktigt forskningsprogram med prioritering av forskningsprojekt, som
kan leda till ett miljövänligare skogsbruk, en förbättrad skogshygien samt
bättre skogsteknik.
Skogsvårdslagens tillämpning
Skogsutredningen föreslår i anslutning till förändringarna av skogsvårdslagen
skärpta krav på beståndsanläggning. Departementschefen framhåller
för sin del att han vad beträffar kraven på beståndsanläggning inte helt kan
ansluta sig till vad utredningen anfört. Han säger sig inte vara beredd att
förorda att det ges detaljföreskrifter som i den utsträckning utredningen tänkt
Mot. 1978/79:2278
5
sig skiljer sig från de nu gällande. Som motiv för sitt ställningstagande
hänvisar han till de brister de senaste årens återväxter uppvisar.
Vi finner för vår del att de krav på skärpta tillämpningsföreskrifter som
utredningen föreslagit är väl motiverade. Mycket av de brister som finns i de
senaste årens dåliga återväxter är direkta effekter av för låga krav i
tillämpningsföreskrifterna för beståndsanläggning. De åberopade bristerna
motiverar snarare enligt vår mening en skärpning av tillämpningsföreskrifterna.
Vi finner departementschefens uttalande som mycket oroande med
tanke på den kommande utformningen av tillämpningsanvisningarna. Vi
föreslår därför, att riksdagen uttalar sig för att de krav på beståndsanläggningar
som förordats av skogsutredningen skall ligga till grund för utformningen
av tillämpningsföreskrifterna till skogsvårdslagen.
För att bättre kunna ta till vara naturvårdens intressen ansluter sig
departementschefen till Kommunförbundets uppfattning att det finns behov
av en bättre samordning och samstämmighet mellan skogsvårdsmyndigheternas
och de kommunala organens ställningstagande i frågor som rör
skogsbruket. För att markera betydelsen härav meddelas att han har för
avsikt att föreslå regeringen att i verkställighetsbestämmelserna till skogsvårdslagens
regler om naturvårdshänsyn skall tas in en föreskrift av innehåll
att skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild
vikt med hänsyn till lokala förhållanden. Vi ansluter oss till uppfattningen att
ett ökat samråd i dessa frågor är angeläget.
I anslutning till frågan om ökat samråd i detta avseende vill vi också ta upp
frågan om behovet av ett ökat samråd när det gäller frågan om användandet
av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket.
Som vi tidigare har anfort, är det angeläget att kunna minska användandet
av kemiska bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruket. Som ett led i
denna strävan har vi krävt (mot. 1978/79:1990) att ett tidsbestämt forskningsoch
undersökningsprogram skall upprättas. I avvaktan på att detta arbete ger
resultat bör redan nu åtgärder vidtas för att minska kemikalieanvändningen i
skogen.
Vi är väl medvetna om att det finns områden, där det enda sättet att f. n.
komma till rätta med problemen är att bespruta. Detta gäller t. ex. de svåraste
fallen av lövuppslag i föryngringsytorna.
I flertalet fall är det emellertid möjligt att ersätta besprutning med manuell
röjning. Av ekonomiska skäl väljer skogsägarna oftast likväl besprutningsalternativet.
Vi anser emellertid att det är ytterst angeläget att besprutningen av
skogsmark med kemiska preparat omgående minskas kraftigt. I alla de fall,
där mekanisk röjning är möjlig skall den användas. Vi föreslår att ett särskilt
bidrag utbetalas till skogsägarna för de ökade kostnader som den mekaniska
röjningen medför. Bidraget föreslås finansierat kollektivt av skogsägarna
genom skogsvårdsavgiften.
Genom vårt förslag kan användningen av kemiska bekämpningsmedel i
Mot. 1978/79:2278
6
skogsbruket redan innevarande år i det närmaste upphöra.
I lagen om hälso- och miljöfarliga varor § 35 punkt 1 åläggs den för vars
räkning spridning av kemiska bekämpningsmedel skall ske, i områden där
allmänheten har rätt att färdas fritt, skyldighet att anmäla sådan spridning till
polismyndighet och kommunal hälsovårdsnämnd.
Vi föreslår, att denna informationsskyldighet utvidgas till att gälla ett
obligatoriskt samråd mellan skogsägaren och berörd kommun. Vid detta
samråd skall, om det är möjligt från skogsvårdssynpunkt, kommunen kunna
kräva att mekanisk röjning används i stället för kemisk.
En övergång till mekanisk röjning ger också ett kraftigt tillskott av
sysselsättning. Bl. a. bör ungdom och kvinnor kunna sysselsättas med
röjningarbete efter erforderlig utbildning.
Det bör ankomma på skogsvårdsstyrelsen att utforma förslag till de
erforderliga tillämpnings- och bidragsbestämmelserna.
I förslaget till ny skogsvårdslag finns särskilda regler för skyddsskogar och
svårföryngrade skogar. I förhållande till nuvarande lag innehåller förslaget en
ändring som innebär att tillstånd inte skall krävas för röjning och gallring
medan däremot, som i nuvarande lag, all slutavverkning och omläggning av
skogsmarken skall vara underkastad tillståndstvång.
Länsstyrelsen i Jämtlands län och Miljöförbundet anser i sina remissvar att
tillstånd också bör krävas för röjning och gallring. Länsstyrelsen i Gotlands
län anser att tillstånd bör krävas för gallring. Naturvårdsverket anser att
tillstånd bör prövas av skogsvårdsstyrelsen i samråd med länsstyrelsen.
Departementschefen anser inte att tillstånd behöver krävas för röjning och
gallring med motiveringen att sådana arbetsföretag måste vara ändamålsenliga
för skogens utveckling för att vara tillåtna.
Vi ansluter oss till de remissinstanser som anser att tillstånd bör krävas
också för röjning och gallring i skydds- och svårföryngrade skogar. De skogar
det här är fråga om finns i mycket känsliga områden. Det förhållandet, att
sådana arbetsföretag skall vara ändamålsenliga, utesluter inte att insatta
åtgärder kan bli felaktiga. En felaktigt utförd gallring i svårföryngrade
områden i närheten av barrskogsgränsen kan få mycket svåra konsekvenser
för beståndets fortsatta utveckling. På öar och andra områden som är utsatta
för vind, kan en utförd utglesning av beståndet medföra att träden blåser ner.
I områden med risk för sand- eller jordflykt kan en felaktigt utförd röjning få
förödande konsekvenser. Även om skogsvårdslagen föreskriver att åtgärder
skall vara ändamålsenliga för skogens utveckling så hjälper det föga om
skadan genom okunnighet eller vårdslöshet redan uppkommit. Vi föreslår
därför att 19 § i förslaget ändras så att det även förgallring och röjning krävs
tillstånd av skogsvårdsstyreise.
Utredningens skogsproduktionsprogram innebär om förslaget genomförs
en rätt omfattande plantering av den kanadensiska tallen Pinus Contorta.
Contortatallen bedöms kunna ge en betydligt högre volymtillväxt än den
svenska tallen. Denna bedömning bygger på ganska få försök. De äldsta
Mot. 1978/79:2278
7
odlingarna av contortatall i Sverige och Finland area 50 år gamla. Först på de
senaste 10-15 åren har mer systematiska försök med contortatall utförts.
Trots dessa ringa erfarenheter bedriver storskogsbruket i norra Sverige en rätt
omfattande plantering av contorta.
Experter är oeniga om riskerna med contortatallen. Flera hävdar att det i
framtiden kan vara risk för angrepp av nu okända insekter eller svampar.
Flera remissinstanser varnar för införandet av främmande trädslag. Några av
remissinstanserna grundar även sin negativa inställning på uppgifter om
contortatallens mindre lämpliga kvalitet som råvara för sågverksindustrin.
Departementschefen framhåller, att man rent allmänt bör vara försiktig
med införandet av främmande trädslag i avvaktan på ytterligare resultat av
forskning och försök. Han anmäler att han har för avsikt att föreslå att
skogsstyrelsen skall ges möjlighet att begränsa användningen av främmande
trädslag.
Vi har ingen annan bedömning i denna fråga än den som redovisats av
departementschefen. Han ger dock i propositionen inte någon vägledning för
vilket underlag skogsstyrelsen skall ha för sin bedömning när man skall
begränsa användningen av främmande trädslag.
Vi är medvetna om de fördelar contortatallen hittills visat i svårföryngrade
områden. På senare år har contortatallen i allt större utsträckning även
planterats i områden med bättre boniteter som inte kan betraktas som
svårföryngrade. I avvaktan på ytterligare erfarenheter av försök och forskning
omkring contortatallens egenskaper anser vi att den i första hand bör
användas i svårföryngrade områden. Enligt vår mening bör plantering av den
tillåtas i lättföryngrade områden endast i den utsträckning som kan vara
nödvändig för att erhålla erfarenheter från försök och forskning. Vi föreslår
därför att riksdagen uttalar att contortatallen tills vidare i huvudsak endast
bör planteras i svårföryngrade områden.
Driftbudgeten
I vår motion (mot. 1978/79:2135) ang. förändringar av vissa anslag under
jordbruksdepartementets huvudtitel har vi anfört att vi anser det motiverat
att finansiera produktionsbefrämjande åtgärder inom skogsbruket med
avgiftsmedel. Vi har i annat sammanhang i motion till årets riksdag föreslagit
en höjning av skogs vårdsavgiften från 0,09 till 1,09 % av det vid fastighetstaxeringen
åsatta delvärdet skogsbruks värde. I överensstämmelse med detta
synsätt föreslår vi nu att ytterligare åtgärder utöver regeringens förslag, som
vi i det följande föreslår, finansieras genom en ytterligare höjning av
skogsvårdsavgiften i förhållande till vårt tidigare förslag med 0,21 % till
1,30 96. Denna höjning ger ett ytterligare tillskott till statskassan med ca 44
milj. kr. Totalt sett innebär våra förslag till höjd skogsvårdsavgift att ca 265
milj. kr. av avgiftsmedel kan användas för olika skogsvårdsinsatser.
Mot. 1978/79:2278
8
D 2 Bidrag till skogsvårdsstyrelserna
Skogsvårdsstyrelsen begär i sin anslagsframställning att antalet forrättningsdagar
i skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet skall ökas. Vi har
tidigare i denna motion förordat att antalet förrättningsdagarökas med 7 000
till drygt 77 000.
Vårt förslag innebär att 8 milj. kr. av medel som inflyter i form av
skogsvårdsavgifter tillförs skogsstyrelsen för fördelning på skogsvårdsstyrelserna
för en ökning av antalet förrättningsdagar med sammanlagt 7 000
dagar.
D 3 Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m.
Anslaget används till kostnader för rådgivnings- och kursverksamhet till
skogsägare för att främja skogsbrukets rationalisering. Skogsstyrelsen bör
tillföras 3 385 000 kr. av avgiftsmedel för att bekosta denna kursverksamhet.
D 4 Bidrag till skogsvård m. m.
Regeringen har föreslagit att sammanlagt 85 milj. kr. skall användas för
olika skogsvårdande åtgärder enligt i propositionen redovisad fördelning.
I fråga om anslaget till intensifierad skogsvård i norra Sverige har
regeringen frångått skogsstyrelsens väl underbyggda äskande. Skogsstyrelsen
har med hänvisning till att intresset för skogsvårdsåtgärder i norra Sverige
genom bidragen starkt stimulerats förordat att anslaget höjs med 46 milj. kr.
Skogsstyrelsen framhåller vidare att stödet inneburit ett väsentligt tillskott till
sysselsättningen. Totalt beräknas effekten till 142 000 dagsverken. Om
anslaget höjs i enlighet med skogsstyrelsens äskande beräknas sysselsättningseffekten
till 250 000-300 000 dagsverken.
Regeringen föreslår att bidragsprocenten för vissa åtgärder skall sänkas.
Enligt gällande bestämmelser utgår bidrag med 70 % till enskilda personer för
åtgärder som dikning, röjning och fullständiga återväxtåtgärder efter avveckling
av tras- och restbestånd. Enligt regeringens förslag sänks dessa bidrag
inom den inre zonen till 50 %.
Vi delar inte regeringens bedömning utan förordar att samma bidragsprocent
som nu gäller för dikning, röjning och fullständiga återväxtåtgärder
också skall gälla inom den inre zonen av det skogliga stödområdet, tills det
tioåriga skogsvårdsprogrammet är fullföljt. Vi är medvetna om att den
nuvarande gränsen för det skogliga stödområdet inte helt sammanfaller med
den nu föreslagna gränsen för den inre zonen. Enligt vår mening måste
sådana övergångsbestämmelser utfärdas att detta inte leder till att erforderliga
skogsvårdsåtgärder motverkas.
Vi anser det ytterst angeläget som ett led i strävan att öka skogsproduk
Mot. 1978/79:2278
9
tionen att effektiva skogsvårdsåtgärder sätts in. Till detta kommer nödvändigheten
att skaffa arbetstillfällen till norra Sverige. Inte minst den stora
ungdomsarbetslösheten gör detta nödvändigt.
Vi föreslår därför med instämmande i skogsstyelsens äskande att totalt 95
milj. kr. anvisas till intensifierad skogsvård i norra Sverige. Det är 26 milj. kr.
mer än enligt regeringens förslag.
I enlighet med vad vi tidigare anfört anser vi att skogsvårdsåtgärder i första
hand skall finansieras med avgiftsmedel.
Vårt förslag innebära» skogsstyrelsen av de medel som flyter in i form av
skogsvårdsavgifter tillförs 111 milj. kr. att användas i enlighet med vad som
ovan anförts som bidrag till skogsvård m. m.
D 5 Stöd till byggande av skogsvägar
Av det föreslagna anslaget på 30 milj. kr. bör 13 milj. kr. finansieras med
avgiftsmedel. Vårt förslag innebär att skogsstyrelsen bör tillföras 13 milj. kr.
av skogsvårdsavgiftsmedel att användas som stöd till byggande av skogsvägar.
D 7 Bidrag till röjning och gallring
Röjnings- och gallringsåtgärder inom det privata skogsbruket har under
senare år eftersatts. Detta har fått konsekvenser såväl för mängden skogsvara
som för sysselsättningen och skogsvården.
I vår partimotion om skogsnäringen (mot. 1978/79:2140) föreslog vi att 120
milj. kr. skulle användas som statsbidrag till röjning och gallring. Vi upprepar
nu detta förslag genom att anvisa beloppet under en ny anslagspost junder
jordbrukshuvudtiteln benämnd D 7.
Det av oss förordade bidraget bör konstrueras så att skogsägaren får ett
belopp av 30 kr./m3 för röjning i samband med klenvirkesgallring och 15
kr./m3 för gallring under förutsättning dels att det sålunda framtagna virket
tas ur skogen och sänds vidare till industrin, dels att skogsägare som har
avverkningsmogen skog förbinder sig att avverka denna. Bidraget bör i en
första omgång endast avse åtgärder som genomförs under budgetåret
1979/80.
Enligt våra beräkningar skulle röjning och gallring kunna ge ett
råvarutillskott på 7-9 miljoner m3 och en sysselsättning av 1 200 000
dagsverken. Till detta kommer så det råvarutillskott som den genom bidraget
framstimulerade slutavverkningen kan ge.
Vårt förslag innebär att skogsstyrelsen bör tillföras 120 milj. kr. av medel
som influtit i form av skogsvårdsavgifter att användas för bidrag till gallring
och röjning.
Mot. 1978/79:2278
10
D 8 Bidrag till mekanisk röjning
I enlighet med vad som anförts tidigare i denna motion bör användningen
av kemiska bekämpningsmedel kraftigt begränsas redan detta år. Kemiska
bekämpningsmedel bör fl användas endast då mekanisk röjning är omöjlig
att genomföra ur skogsvårdssynpunkt eller av arbetsmiljöskäl.
Vårt förslag leder till dels en omedelbar minskning av användandet av
kemiska bekämpningsmedel, dels ett kraftigt tillskott av arbetstillfällen. Inte
minst bör det vara möjligt att efter erforderlig utbildning sysselsätta arbetslös
ungdom med röjningsarbete.
Skogsstyrelsen bör ges i uppdrag att föreslå erforderliga tillämpnings- och
bidragsbestämmelser.
Vårt förslag innebär att skogsstyrelsen av medel som influtit i form av
skogsvårdsavgifter tillförs 10 milj. kr. att användas för bidrag till mekanisk
röjning som ersättning för kemisk bekämpning.
Vi har genom de ovan föreslagna åtgärderna använt 265 milj. kr. av influtna
skogsvårdsavgifter till olika former av skogsvårdande åtgärder. 165 milj. kr.
används för åtgärder utöver regeringens förslag medan 100 milj. kr. används
för att minska behovet av budgetmedel i enlighet med vad som redovisades i
vår motion 1978/79:2135.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen
1. beslutar anta skogsutredningens förslag till ”Lag om insättning
på skogsvårdskonto”,
2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
obligatoriska skogsbruksplaner och statligt stöd till upprättandet
av sådana,
3. hos regeringen begär en samlad redovisning av pågående
forskning inom det skogliga området samt förslag till långsiktigt
forskningsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts ang. skärpta krav på beståndsanläggningar,
5. beslutar att obligatoriskt samråd mellan kommun och skogsföretag
skall föregå användandet av kemiska bekämpningsmedel,
6. beslutar att tillstånd skall krävas för röjning och gallring i
skyddsskogar och svårföryngrade skogar,
7. uttalar att contortatallen i huvudsak endast bör planteras i
svårföryngrade områden,
8. beslutar tillföra skogsstyrelsen 8 milj. kr. förbudgetåret 1979/80
Mot. 1978/79:2278
11
av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter som
bidrag till skogsvårdsstyrelserna för en ökning av antalet
förrättningsdagar i förhållande till regeringens förslag med 7 000
dagar till 77 000,
9 a. till Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m. för
budgetåret 1979/80 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 3 385 000 kr. minskat förslagsanslag,
9 b. beslutar tillföra skogsstyrelsen 3 385 000 kr. för budgetåret
1979/80 av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter
till kostnader för kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering
m. m.,
10a. beslutar tillföra skogsstyrelsen lil milj. kr. för budgetåret
1979/80 av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter
för bidrag till skogsvård m. m. varav 95 milj. kr. skall användas
till intensifierad skogsvård i norra Sverige,
10 b. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående statsbidrag till skogliga åtgärder i norra
Sverige,
11. beslutar tillföra skogsstyrelsen 13 milj. kr., för budgetåret
1979/80 av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter
till stöd till byggande av skogsvägar vilket innebär ett i
förhållande till regeringens förslag med 13 milj. kr. minskat
förslagsanslag,
12 a. beslutar om en ny anslagspost under jordbrukshuvudtiteln
benämnd Bidrag till röjning och gallring,
12 b. beslutar tillföra skogsstyrelsen 120 milj. kr. för budgetåret
1979/80 av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter
att användas för bidrag till röjning och gallring i enlighet med
vad som föreslås i motionen,
13. a. beslutar om en ny anslagspost under jordbrukshuvudtiteln
benämnd Bidrag till mekanisk röjning,
13 b. beslutar tillföra skogsstyrelsen 10 milj. kr. för budgetåret
1979/80 av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter
att användas för bidrag till mekanisk röjning i enlighet med vad
som anges i motionen,
14. beslutar om en ytterligare höjning av skogsvårdsavgiften i
förhållande till av oss tidigare förordad höjning med 0,21 % till
1,30 % av det vid fastighetstaxeringen åsatta delvärdet skogsbruksvärde.
Stockholm den 26 mars 1979
SVANTE LUNDKVIST (s)
MAJ BRITT THEORIN (s) OVE KARLSSON (s)
Mot. 1978/79:2278
GRETHE LUNDBLAD (s)
SVEN LINDBERG (s)
ÅKE WICTORSSON (s)
GUNNAR OLSSON (s)
HÅKAN STRÖMBERG (s)
ERIK V. JOHANSSON (s)
i Simrishamn
JAN BERGQVIST (s)
STIG ALFTIN (s)
KARL-ERIK SVARTBERG (s)
KERSTIN NILSSON (s)
WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
GOTAB 61856 Slockholm 1979