Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1978/79:2274

av Gösta Bohman m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för
skogspolitiken, m. m.

Moderata samlingspartiet har i partimotion till årets riksmöte berört de
skogspolitiska frågorna. Härvid har vi påpekat kraven att svensk skogsnäring
som målsättning bör ha att långsiktigt producera råvaror genom ett uthålligt
skogsbruk och att skogsskötseln skall bedrivas i enlighet med i ett i
skogsvårdslagen inskrivet lönsamhetskriterium. Således bör skogsmark med
växande skog genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande
förmåga skötas så, att ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes, dvs. att
skogsmarkens ägare erhåller tillfredsställande ekonomiskt utbyte.

Skogsnäringens utomordentliga betydelse för vårt land när det gäller
produktion av råvaror för en del av våra viktigaste exportindustrier kräver
särskilda överväganden. Skogsnäringen ger landet större nettointäkt av
valutor än någon annan näring. Den betyder också mycket för sysselsättningen
i regionalpolitisk! svaga delar av landet inte bara genom att ge arbete åt
i skogsbruk och skogsindustri sysselsatt arbetskraft utan också genom att
kombinerad drift av jord- och skogsbruk ger möjligheter att behålla jordbruk,
som eljest skulle försvinna. Det måste bedömas vara av avgörande betydelse
för vårt land att skogsbruk och skogsindustri kan bestå och vidareutvecklas
som lönsamma näringar. Skogsnäringen kommer att få arbeta under en
hårdnande internationell konkurrens i framtiden.

Det är därför angeläget att det svenska skogsbruket ges goda förutsättningar
att arbeta utan omotiverade ingrepp och att dess ägare och företrädare
kan driva sin verksamhet rationellt. I förutsättningarna ingår givetvis den
allmänna aktsamhet om skogen och miljön som är allmänt accepterad av
sociala och ekologiska skäl.

Enighet råder om att skogsbruket icke kan få bedrivas utan hänsyn till
andra intressen som allmän naturmiljö, behov att bevara unika naturområden,
friluftslivets behov inom speciella områden etc. Vårt lands i förhållande
till befolkningens storlek mycket stora skogsmarksareal möjliggör dock att de
begränsade områden som är naturunika eller där friluftslivet är av sådan art
och omfattning att dess speciella krav icke kan tillfredsställas utan avsteg från
ett rationellt skogsbruk bör kunna avskiljas i samarbete med olika intressegrupper.
Inom den helt dominerande delen av skogsmarken måste enligt vår
åsikt skogsnäringen ges möjlighet att driva skötseln så rationellt som möjligt.
Givetvis skall man dock iaktta de restriktioner och föreskrifter beträffande
exempelvis kemiska bekämpningsmedel som motiveras utifrån andra viktiga
intressen.

Mot. 1978/79:2274

Självfallet skall den långsiktiga skogspolitiken inte styras av skogsindustriens
kortsiktiga råvarubehov. Den måste utformas med syfte att uppnå en
hög och jämn virkesavkastning. För att åstadkomma detta fordras ett större
och bättre sammansatt virkeskapital än vi i dag har. Samhällets krav på
skogsproduktion måste sålunda anpassas både till biologiska och samhällsekonomiska
förhållanden och till skogsmarksägares intressen.

Skogspolitikens mål

Skogspolitikens mål måste vara att på bästa sätt utnyttja den produktionsresurs
som skogsmarken utgör. Härvid är kravet på lönsamhet inom
skogsbruket en viktig förutsättning liksom kravet på en skogsskötsel som
vilar på biologisk grund och som varaktigt utnyttjar skogsmarkens virkesalstrande
förmåga. Härvid måste förutsättningar skapas för att vidmakthålla och
om möjligt även utveckla skogsbruket och därmed även de industrier som är
beroende av skogen för sin råvaruförsörjning. Skogsbruket skall alltså
bedrivas efter företagsekonomiska principer.

Skogsnäringen måste självfallet arbeta i överensstämmelse med de övergripande
samhällsekonomiska målen och i samspel med andra
samhällssektorer.

Skogspolitikens medel

Skogspolitikens medel är av rättslig, ekonomisk och administrativ art. Med
hänsyn till skogsägarnas behov av att kunna planera sin verksamhet på lång
sikt och för att allmänna rättssäkerhetsaspekter skall kunna tillgodoses är det
angeläget att medlen inte ändras alltför ofta. Skogsvårdslagstiftningen
kommer att vara det viktigaste skogspolitiska medlet. Det är viktigt att slå fast
att skogsvårdslagen skall ange ramar och krav för skogsskötselns bedrivande
och inte i onödan innehålla detaljreglerande föreskrifter.

Viktiga medel är de planeringsunderlag som blir resultat av riksskogstaxeringen
och vissa översiktliga skogsinventeringar liksom skogsägares egna
skogsbruksplaner. Emellertid är det inte rimligt att kräva att det skall finnas
en skogsbruksplan på varje enskild fastighet. En självverksam skogsägare
med relativt litet skogsinnehav känner ofta sin fastighet fullt tillräckligt för att
kunna bedriva ett ändamålsenligt skogsbruk utan att ha skogsbruksplan.

Skogsproduktionsprogram

Moderata samlingspartiet delar uppfattningen att det finns anledning att
hysa tillförsikt om skogsnäringens framtid. Skogen är en av våra förnyelsebara
naturresurser. Emellertid går det inte att rent allmänt uttrycka en hög
målsättning för skogsproduktion utan att samtidigt tillerkänna skogsbruket
vissa medel för att uppnå detta mål. Enligt moderata samlingspartiets mening

Mot. 1978/79:2274

måste användning av vissa kemiska bekämpningsmedel mot exempelvis icke
önskvärt lövsly eller skadeinsekter tillåtas liksom skogsgödsling och ändamålsenlig
skogsdikning. Propositionens målformulering om en långsiktigt
önskvärd skogsproduktion av åtminstone ca 75 miljoner s k m3/år och de
medel som anges för att uppnå detta produktionsmål innebär en viss obalans
mellan mål och medel.

Utan att exakt ange den önskvärda produktionsmålsättningen vill moderata
samlingspartiet att de medel som tekniskt/ekonomiskt står till buds skall
få användas för att nå en så hög produktion som möjligt. Vid en omdömesgill
användning av sådana produktionsmedel står deras användning inte i strid
med andra viktiga samhällsmål såsom miljöintresset.

Propositionen anger att en av de viktigaste delarna i ett skogsproduktionsprogram
är anläggandet av ny och bättre skog efter slutavverkning liksom
röjning av ungskogar. Detta kan åstadkommas genom utvecklingen av bättre
och säkrare återväxtmetoder och skogsodlingsmaterial. Emellertid måste viss
användning av kemiska bekämpningsmedel accepteras för att nå nöjaktig
beskogning. En tillfällig återgång genom dispens ifrån förbud att använda
DDT som skydd för angrepp av snytbaggar på plantor är en sådan åtgärd.
Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang krävt sådan tillfällig
dispensmöjlighet för att ge möjlighet att heskoga de stora arealer som f. n. är
omöjliga eller mycket svåra att föryngra på grund av insektsangrepp.

Rent allmänt bör målsättningen i ett skogsproduktionsprogram innebära
att ålderssammansättningen av landets skogskapital förbättras och att
skogskapitalet totalt sett ökar på längre sikt.

Skogsbruket bedrivs i vårt land under vitt skilda biologiska och ekonomiska
förutsättningar. Ett ensidigt krav på att markens virkesproducerande
förmåga skall utnyttjas genom sådan skötsel att en varaktigt hög och
värdefull virkesavkastning erhålls kan därför under sämre förhållanden
fordra åtgärder, som inte är förenliga med den enskilde skogsägarens krav på
lönsamhet - ofta inte heller med samhällets intresse. Kraven måste anpassas
till rådande lokala biologiska och ekonomiska förhållanden när det gäller
anläggning av ny skog.

Skogsvårdslagstiftningen

Departementschefen har i specialmotiveringen till 1 § varit inne på
liknande tankegång. Det föreligger dock enligt vår mening obalans mellan
föreslagen lagtext och specialmotiveringen. I lagtexten finns utan annan
modifiering än hänsyn till naturvårdens krav och andra allmänna intressen
klart utsagt att skogsmark och dess skog skall skötas med målsättning att
utnyttja markens virkesproducerande förmåga för varaktigt hög och värdefull
virkesavkastning. Intet sägs om att kraven på skogsägarna måste begränsas
med hänsyn till lönsamhet. I specialmotiveringen uttalas däremot att kraven
måste utformas med hänsyn till biologiska förutsättningar snarare än

Mot. 1978/79:2274

lönsamhetskriterier.

Detta tyder på att departementschefen inte förutsätter att kraven på
åtgärder för sättas högre än vad som med hänsyn till lokala förhållanden är
ekonomiskt rimligt. Vi anser tvärtom att den ekonomiska lönsamheten är så
viktig att den också bör komma till uttryck i lagtexten. Detta kan lämpligen
ske genom att i slutet på första meningen i 1 § tilläggs ”och tillfredsställande
ekonomiskt utbyte”. Att ett uttryck för krav på lönsamhet formuleras
behöver och bör icke föranleda komplicerade förräntningsberäkningar över
hur mycket pengar skogsägaren skall vara skyldig att maximalt lägga ned på
återväxtåtgärder på sätt som tidigare skett vid tillämpning av 1948 års
skogsvårdslag. Kravet bör i stället grundas på erhållet rotvärde vid företagen
slutavverkning och en bedömning av vad som kan vara rimligt att lägga ned i
återväxtåtgärder med hänsyn till lokala förhållanden.

I paragrafen erinras om att hänsyn skall tas inte bara till naturvårdens utan
också till andra allmänna intressen. Att skogsnäringen i dag verkar, och i
framtiden skall verka, i samspel med andra samhällssektorer är en självklarhet.
Av det skälet finner vi det mindre lämpligt att i lagen föra in en allmänt
hållen formulering av innebörden att hänsyn skall tas till ”andra allmänna
intressen”. Genom en sådan oprecis formulering skapas osäkerhet. Vad
lagstiftaren egentligen avser och vilka andra intressen som avses är oklart.
Klara regler bör självfallet skapas för skydd mot sand- eller jordflykt och
andra angelägna särintressen.

7 § i förslaget till ny skogsvårdslag reglerar förhållanden rörande föreskrifter
och krav på skogsvårdsåtgärder. Enligt vår mening bör paragrafen ge
möjlighet till föreskrifter om vilka krav som skall ställas på nyanlagd skogs
beskaffenhet och inom vilken tidrymd de skall vara uppfyllda på sätt som nu
sker i 14 § av nuvarande lag. Myndigheterna skall däremot icke i detalj
föreskriva vilka åtgärder som skall vidtas för kravens uppfyllande.

1 21 § återfinns en anvisning rörande tolkningen av den allmänna
aktsamhetsregel som är inskriven i 1 § och som rör hänsyn till naturvårdens
intressen.

Det är angeläget att naturvårdens krav blir beaktade inom de områden av
landet som har betydelse ur naturvårdssynpunkt. Dessa krav får emellertid ej
drivas så långt att de blir ekonomiskt belastande på de enskilda skogsföretagen.
Dessa frågors handläggning kan väl grundas på 4 §, varför vi finner 21 §
överflödig. Denna senare paragraf ger utrymme för alltför stort godtycke vid
tillämpningen och bör för den skull utgå ur lagförslaget.

Enligt vår mening råder inte sådana motstående intressen när det gäller
skogsmarkens utnyttjande som ibland görs gällande. Naturvårdens och
skogsvårdens intressen är i stor utsträckning gemensamma. Den allmänna
aktsamhetsregel som finns inskriven i nu gällande skogsvårdslag är därför till
fyllest för att tillgodose naturvårdens och friluftslivets intressen i ett normalt
bedrivet skogsbruk. I den mån naturvårdens intressen kan innebära längre
gående krav på inskränkningar i skogsbrukets bedrivande, anser vi att detta

Mot. 1978/79:2274

skall regleras inom ramen för naturvårdslagstiftningen. Således bör lagstiftningen
ange att skogsbruksmark skall skötas i enlighet med skogsvårdslagens
regler, medan annan mark som har betydelse ur naturvårdssynpunkt skall
behandlas med hänsyn till naturvårdslagens regler eller annan lagstiftning.

Vi kan inte acceptera att man inom skogsvårdslagens ram ger obegränsade
möjligheter för myndigheter till detaljföreskrifter i skogens skötsel av
bindande karaktär, som försvårar och fördyrar skogsbruket utan att ersättning
utgår härför om ingripandet innebär avsevärt försvårad markanvändning.

De inskränkningar som skogsägare med hänvisning till naturvårdslagen
blir ålagd skall enligt vår mening behandlas enligt denna lags ersättningsregler
i förekommande fall. Likaså bör i sådana fall besvärsgången för den som
vill överklaga beslut av skogsvårdsstyrelse eller skogsstyrelsen vara den som
gäller för naturvårdslagen.

Skogsvårdsavgift - skogsforskning

Moderata samlingspartiet avstyrker den i propositionen föreslagna
höjningen av skogsvårdsavgiften från 0,9 promille till 3,0 promille.

Skogsvårdsavgiftens föreslagna användning är inte tillfredsställande.
Förslaget innebär att skogsnäringen skall betala en regionalpolitisk satsning
och omfördelning av medel från söder till norr. I praktiken innebär detta att
privatskogsbruket skall lämna bidrag till bolags- och statsskogsbruket på
grund av att jord- och skogsbruket dominerar i södra och mellersta Sverige
(där också skogsvärdena är höga), medan framför allt det bidragsbehövande
norrländska skogsbruket till stor del ägs av staten.

Skogsvårdsavgiften bör användas för sådana ändamål som är till nytta för
det samlade skogsbruket och i princip inte avse sådana åtgärder som enligt
föreslagna regler är statsbidragsberättigade.

Vidare anser vi att de medel som kan komma att frigöras, om en avveckling
av subventioneringen av skogsvårdstaxorna sker, f. n. tillgodoser de behov
som rimligen bör finansieras av skogsvårdsavgiften.

Enligt vår mening bör skogsvårdsavgiften användas för tillämpat skogsforsknings-
och utvecklingsarbete som bygger på grundforskningen. Avgiften
skall vara en del av näringens medel för finansiering av
branschinstituten.

Härigenom ökar möjligheten att fö in medel från hela skogsbruket. Med
dagens metoder är det inte praktiskt möjligt att fl alla skogsägare och inte
heller entreprenörer att bidra till pågående forsknings- och utvecklingsarbete.

I övrigt borde en del av skogsvårdsavgiften kunna användas till information,
varvid särskild vikt bör läggas vid att transformera forskningens resultat
till praktiken.

Mot. 1978/79:2274

Den tillämpade skogsforskningen och skogsbranschforskningen är angelägen.
Förutsättningarna för en fortsatt utveckling av skogsnäringen beror till
stor del på i vilken utsträckning skogsskötseln kan förbättras och hur ved- och
fiberråvaror kan utnyttjas i framtiden. Att i avvägningen mellan att å ena
sidan bestrida kostnader för information, utredningsarbete och översiktliga
skogsin venteringar och å andra sidan finansiera kostnader för forsknings- och
utvecklingsarbete förordar vi att skogsvårdsavgiften uteslutande skall gå till
intensifierad forskning.

Hemställan

Med stöd av vad som anförts hemställs

att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge till känna vad i motionen anförts rörande
allmänna riktlinjer för skogspolitiken,

2. att skogsvårdslagens 1 § skall innehålla ett klart uttalat lönsamhetskriterium,

3. att skogsvårdslagens 7 § formuleras så att kraven på nyanlagd
skogs beskaffenhet och inom vilken tidsrymd som kraven skall
vara uppfyllda sker i enlighet med bestämmelser i nu gällande
lags 14 §,

4. att 21 § i förslaget till ny skogsvårdslag skall utgå med därav
följande konsekvensändringar i 27 §,

5. att skogsvårdsavgiften främst skall disponeras för anslag till
tillämpad forskning och skogsbranschforskning,

6. att avslå den i propositionen föreslagna höjningen av
skogsvårdsavgiften.

Stockholm den 26 mars 1979

GÖSTA BOHMAN (m)

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m)

ALLAN HERNELIUS (m)

TAGE MAGNUSSON (m)

ALF WENNERFORS (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

ERIC KRONMARK (m)
INGRID DIESEN (m)
ERIK HOVHAMMAR (m)
PER PETERSSON (m)
NILS CARLSHAMRE (m)
INGRID SUNDBERG (m)

. GOTAB 61844 Stockholm 1979