Motion

1978/79:2220

av Nils Hjorth m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken

När kärnkraften började byggas ut i vårt land så gällde striden närmast
lokaliseringen av de olika k arn kraftsstat io ne ma. I Östhammars kommun var
samtliga partier angelägna om att få ett kärnkraftverk till Forsmark. Det
lyckades också närmast genom det rådande besvärliga sysselsättningsläget i
Norduppland och läget med god tillgång till kylvatten m. m. I december 1971
startade byggnadsarbetena.

I den första etappen skulle två aggregat byggas. Riksdagens energipolitiska
beslut 1975 innebar klartecken för projektering av ytterligare två aggregat i
Forsmark och för landet i dess helhet totalt tretton aggregat. Beslutet togs i
skuggan av den energikris som något år tidigare skakat världen och som lett
till intensifierade ansträngningar i fråga om beredskap och försörjning.
Beslutet i maj 1975 hälsades med tillfredsställelse i de uppländska bygderna
eftersom den tilltagande kärnkraftsdebatten skapat osäkerhet om hur den
fortsatta utbyggnaden skulle bli. Energibeslutet gav klarhet om omfattningen,
och planeringen inriktades därefter. Det var också av stor betydelse för
den kommunala planeringen. Vattenfall och arbetsledningen i Forsmark
kunde med ledning av beslutet förbereda ett rationellt och ekonomiskt
utnyttjande av resurserna. Allteftersom de första aggregaten färdigställdes
kunde arbetskraft flyttas över till arbetena med det tredje aggregatet. Man
undvek på så sätt ryckighet i arbetets gång. De många entreprenörer som fått
arbete genom kraftverksbygget planerade också för ett långvarigt byggande.
Man investerade i maskiner och bilar för att klara uppgiften och man anställde
mer folk.

Den långa byggnadstiden ingav förhoppningar om tryggare anställning,
och många köpte därför tomter och byggde sina egnahem, främst i
Östhammar men även i omkringliggande tätorter. Arbetsstyrkan växte och
uppgick som mest 1976 till närmare 3 000 anläggningsarbetare, och Forsmark
blev därmed en av Nordeuropas största byggarbetsplatser. Kommunen
investerade i nya bostadsområden med gator, vatten och avlopp, vägar och
gatubelysning samt i skolor och daghem. Sammanlagt torde minst 15 milj. kr.
därvid ha nedlagts.

Beslutet 1975 skingrade mycket av den oro som man känt, och både
arbetsledning, kommun och enskilda såg med tillförsikt framtiden an. Ifrån
ansvarigt kommunalt centerpartihåll tyckte man att det var skönt att få
besked om hur det skulle bli. Det underlättar vår planering i allra högsta grad
sade man. Det är lätt att bedöma vad alla arbetstillfällen betytt för

Mot. 1978/79:2220

9

Östhammars kommun. Till detta kommer det uppsving, sade centerledningen
vidare, som Forsmark har betytt för småföretagare i området. Det är inte
bara i Östhammars kommun som Forsmarksanläggningen haft stor betydelse
för sysselsättningen. För hela Norduppland har den inneburit en uppryckning
och en värdefull injektion.

Så kom valet hösten 1976 och därmed rubbades alla cirklar. Regeringsförklaringen
om energin väckte stor oro. Oklarheten om vad egentligen
regeringen avsåg underbyggdes genom uttalanden av den nye
energiministern. Oenigheten inom trepartiregeringen om kärnkraften tog sig
många underliga uttryck, och ovissheten blev om möjligt än värre genom
regeringsmedlemmarnas motstridiga uttalanden. Vattenfall fick inte de
medel som krävdes för en fortsatt utbyggnad, och verksamheten med det
tredje aggregatet måste först dras ned på sparlåga och sedan byggas i
snigelfart. Alla goda föresatser om ett rationellt byggande spolierades med en
omfattande kapitalförstöring till följd. Regeringen förmådde inte samla sig till
en redig och ansvarsfull energipolitik.

I frågor, interpellationer och i debattinlägg samt i motioner har vi vid flera
olika tillfällen framfört vår oro för konsekvenserna av den borgerliga
energipolitiken. Vi har förgäves försökt få besked om hur det skulle bli och vi
har krävt åtgärder för att eliminera verkningarna av den neddragna verksamheten
vid Forsmark. Villkorslagen gav heller ingen riktig klarhet då man
inom regeringen tolkade den på olika sätt. Det skapade också stor osäkerhet
för den anställda driftpersonalen förutom det att varje dags försening med
laddning av de färdiga aggregaten gav stora ekonomiska förluster. Vi fick sen i
avskedsgåva av trepartiregeringen de politiska borrhålen. Det är i och för sig
riktigt att undersöka berggrunden men det finns det gott om tid för. Vi finner
denna forcering av frågan upprörande och anser att laddningstillstånd gott
kunnat ges då alla andra säkerhetsfrågor uppfyllts för att sedan i lugn och ro
finna en plats för den slutliga förvaringen av avfallet. Vi menar att lösningen
av avfallsfrågan för samtliga aggregat kan ske oberoende av om Forsmark 1
och Ringhals 3 laddas. Vi har ju redan avfall från de sex i drift varande
aggregaten.

I början av 1978 ställde regeringen 75 milj. kr. till förfogande för
ersättningsobjekt för de genom fördröjningen av F 3 arbetslösa byggnadsarbetarna.
Det var främst vägarbeten men även en del skolbyggen och
beredskapsarbeten som tidigarelades. Det visade sig emellertid att flera av
dessa arbeten inte var så lämpliga för de friställda byggnadsarbetarna. Det tog
dessutom tid att projektera, och totalt gav de inte stor lättnad för de
avskedade arbetarna. Folkpartiregeringen gav i slutet av förra året tillstånd till
ett återupptagande av arbetena med F 3, åtminstone tills vidare, och de
100-tals avskedade byggjobbarna kunde börja återanställas.

Den nu föreliggande propositionen ger äntligen ett klart besked om att F 3
skall byggas färdigt, och det är ett besked som alla berörda parter väntat på
sedan valet 1976. Det betyder att arbetena vid Forsmark varar en bit in på

Mot. 1978/79:2220

10

1980-talet. I slutet av april beräknas ca 250 personer vara sysselsatta på trean.
Personalrekryteringen kommer sedan att pågå till 1980 för att sedan börja
avta. Personalökningen till 800 kommer att i första hand ske genom
återanställningar. Den totala arbetsstyrkan kommer att som mest uppgå till ca

2 500 personer 1981. Därefter minskar behovet, och 1982 börjar den stora
minskningen av arbetsstyrkan på byggsidan. I oktober 1984 är det tredje
aggregatet i Forsmark klart för drift. Av de anställda hos Vattenfall är
omkring 25-30 % bosatta i Östhammars kommun. Totalt är ca 1 000 personer
som bor i kommunen sysselsatta med kraftverket. 75 % är hemmahörande i
Uppsala län.

Den minskade elkonsumtionen gör det möjligt enligt propositionen att
klara kraftförsörjningen med 12 kärnkraftsaggregat. Därmed blir det tredje
aggregatet det sista som byggs i Forsmark. Redan nu måste man därför börja
planera för sysselsättning för dem som blir utan arbete när Forsmarksarbetena
trappas ned och avslutas. De som tidigare varit boende i och de som på
grund av kämkraftsbygget med sina familjer flyttat till kommunen vill även
fortsättningsvis ha arbete i närheten. Det är också länsstyrelsens klart
uttalade målsättning att de som arbetar vid kraftverket och som bor i regionen
skall beredas möjlighet att bo kvar och arbeta där även efter det kraftverket i
Forsmark byggts färdigt.

Industriområdet i Hargshamn som var tänkt som en ersättning måste
byggas färdigt trots att det försvårats och blir dyrare genom regeringens nej till
det planerade bergrummet för olja. Vi anser att bergrumsfrågan ytterligare
bör prövas och bergrummet om möjligt byggas enligt planerna.

Andra åtgärder måste också till i detta område som inte har så många andra
arbetstillfällen att erbjuda. Inte heller i Norduppland för övrigt finns det några
större möjligheter till sysselsättning, då såväl stålkrisen som problemen inom
träindustrin drabbat bruksorterna. Uppsala kan heller inte erbjuda några jobb
då man redan nu har exceptionellt låg sysselsättningsgrad inom den
industriella sektorn. Statligt stöd förbyggande av kommunala industrilokaler
behövs som ett led i ansträngningarna att ordna arbeten för dem som
friställs.

I propositionen diskuteras fjärröverförd värme från kärnkraftsblock vid de
befintliga kärnkraftslägena. Inom ramen för kärnkraftsprogrammet anses det
möjligt att förse Stockholms- och Uppsalaområdena med fjärrvärme från
Forsmark. Energikommissionen såg också positivt på detta. Vi finnér tanken
intressant och värd att närmare i detalj studeras. Om det visai sig
genomförbart borde dessa arbeten kunna sättas i gång så att de i tiden
sammanfaller med avvecklingen av arbetena i Forsmark och därmed skapar
ny sysselsättning. Utredning om detta bör därför snarast påbörjas.

Mot. 1978/79:2220

11

Sammanfattning

Vi är glada över att äntligen ett klart besked kommit om utbyggnaden i
Forsmark och att F 3 får byggas färdigt. Den oro och förstämning som
alltsedan det borgerliga maktövertagandet 1976 drabbat de anställda,
kommunala myndigheter, kraftbolaget och arbetsledningen har släppt.

Vi förutsätter att Forsmark 1 får laddningstillstånd så att den berörda
driftpersonalen kan ges ett meningsfyllt arbete och att kapitalförstöringen
upphör. Undersökningen av berggrunden kan sedan fortsätta under lugnare
förhållanden för att man skall finna en säker slutlig förvaring av avfallet.

Avvecklingen av kärnkraftsbygget i Forsmark några år in på 1980-talet
kräver lång och noggrann planering för att erbjuda de bosatta i regionen
annan sysselsättning.

Vi kräver därför

o statligt stöd för fullföljandet av det planerade industriområdet i Hargshamn
och en ytterligare prövning av bergrummet för lagring av olja så att
det kan få byggas som planerat,
o statligt stöd för uppförande av industrilokaler i Östhammars kommun,
o att frågan om överförd värme från kärnkraftverket i Forsmark till
Stockholms- och Uppsalaområdena utreds så att förslag kan framläggas i
god tid innan arbetena i Forsmark trappas ned.

Med hänvisning till det som anförts hemställer vi

att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om åtgärder för att trygga sysselsättningen när kärnkraftsbygget
i Forsmark blir färdigt.

Stockholm den 21 mars 1979

NILS HJORTH (s)
BIRGITTA DAHL (s)
HANS ALSÉN (s)

ARNE GADD (s)