11

Motion

1978/79:22

av Bo Siegbahn

med anledning av propositionen 1978/79:20 om förbud mot automatspel,
m. m.

I propositionen 1978/79:20 har regeringen i enlighet med av riksdagen
tidigare fattat beslut föreslagit bl. a. att automatspel, som erbjuder vinst i form
av penningar etc., skall förbjudas. Enda undantaget skall gälla för spel som
anordnas på fartyg i internationell trafik. Förbudet föreslås även i enlighet
med riksdagens beslut träda i kraft den 1 januari 1979.

Under den tidigare behandlingen av frågan framkom en ganska stark
opinion för att dessa spel, s. k. enarmade banditer, inte skulle totalförbjudas
utan att insatsen i stället skulle sänkas från en krona till förslagsvis 25 öre per
spel. Härigenom skulle de sociala nackdelar som i vissa fall framkommit i
samband med automatspel i väsentlig omfattning försvinna. Detta förslag
godtogs dock inte av näringsutskottets majoritet, som det vill synas utan
någon grundligare prövning.

På ett område har det numera visat sig vilka allvarliga konsekvenser ett
reservationslöst genomförande av beslutet skulle få. Nöjes- och kulturparken
Liseberg i Göteborg har i en promemoria närmare utvecklat detta. Vid
Liseberg - liksom vid andra nöjesparker - har sedan ett 40-tal år funnits
enarmade banditer och liknande apparater med vinstutdelning. I promemorian
sägs att ”inkomsterna från denna verksamhet har på ett avgörande sätt
bidragit till finansieringen av kulturell verksamhet, miljöarbeten och övriga
löpande investeringar. Täckningsbidraget från spelverksamheten har under
senare år uppgått till ca 6 milj. kr., vilket motsvarar drygt 80 % av hela
rörelseresultatet. För att motverka konsekvenserna av detta inkomstbortfall
krävs en omställningsperiod på minst 5 år. Bolagets lönsamhet med
anledning av spelförbudet kommer att väsentligt försämras och därmed
också förutsättningarna till genomförande av investeringar genom egna
medel.”

Dessa förhållanden, som även torde gälla andra nöjesparker, måste
tillmätas stor vikt vid behandlingen av den nu föreliggande propositionen. Ett
rimligt önskemål är att nöjesparker av berört slag undantas från förbudet mot
spelautomater. Det faktum att sådana automater under så många år funnits
på dessa platser utan att några olägenheter av betydelse påtalats utgör i sig
bevis nog för att ytterligare en förbudsreglering här saknar berättigande.

Vissa svårigheter kan föreligga att avgränsa nöjesparkerna mot andra
liknande etablissemang. Detta kan tala för att man helt allmänt även i
fortsättningen håller möjligheten öppen för att efter prövning i enlighet med

Mot. 1978/79:22

12

propositionen tillåta spelautomater med så låga insatser att sociala vådor icke
uppstår.

Alldeles oavsett vilken ställning riksdagen tar till frågan om fortsatt
tillstånd i viss utsträckning för spelautomater, har det från flera håll
understrukits att den föreslagna tidpunkten för lagens ikraftträdande är helt
orealistisk. Detta synes även regeringen ha insett. I propositionen sägs att då
riksdagen begärt förslag om ett förbud att gälla från den 1 januari 1979 saknas
därför utrymme för regeringen att föreslå annan tidpunkt. Frågan huruvida
tillräcklig tid hinner förflyta mellan utfärdandet av en förbudslagstiftning

” kan dock prövas av riksdagen vid ställningstagandet till regeringsför

slaget.”

I en skrivelse den 11 september 1978 från vederbörande fackklubb till
Elektrikerförbundet framhålls att en avvecklingsperiod på tre år är nödvändig
för att man skall undvika en betydande arbetslöshet på detta område. En
sådan tidsförskjutning är nödvändig även av rent tekniska och ekonomiska
skäl.

Det är också känt att restaurangbranschen brottas med betydande
svårigheter. Ett förbud mot spelautomater redan den 1 januari 1979 skulle
medföra en ökad arbetslöshet med flera tusen personer inom detta område.
Endast om möjligheter skapas att långsamt avveckla spelautomaterna kan en
sådan utveckling undvikas.

Även om riksdagen beslöt att spelautomater med lägre insatser i viss
utsträckning skulle bli tillåtna i framtiden behövs en längre omställningstid.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag
att riksdagen beslutar

1. att spelautomater med lägre insatser i viss utsträckning efter
prövning skall tillåtas,

2. att den föreslagna lagen träder i kraft först efter särskilt beslut av
regeringen, dock tidigast den 1 januari 1980.

Stockholm den 18 oktober 1978

BO SIEGBAHN (m)