Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1978/79:137

Motion

1978/79:137

av Gösta Bohman m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor

FRAMTIDSUTSIKTERNA FÖR DEN SVENSKA VARVSINDUSTRIN

Varvskrisens uppkomst

Krisen inom varvsnäringen är i dag världsomfattande. Efter en snabb
utbyggnad av varvsindustrin främst i Japan och Sydkorea i slutet på 1960talet
och i början på 1970-talet råder i dag en omfattande överkapacitet i
världens varvsindustrier. Mellan 1970 och 1976 fördubblades kapaciteten,
och allt tyder på att varvsindustrin trots dystra marknadsutsikter kommer att
ytterligare expandera i de ”nya” varvsländerna. Även i ett längre tidsperspektiv
beräknas överkapaciteten därför kvarstå.

Varvskrisen sammanhänger främst med en motsvarande överkapacitet på
fartygstonnage med åtföljande utomordentligt låga fraktsatser. De svenska
redarna har i dag svårt att få täckning för fartygens driftkostnader. Den
tillgängliga transportkapaciteten har temporärt reducerats genom fartygsuppläggning
och fartnedsättning, s. k. slow-steaming. På allra sista tiden har en
viss förbättring skymtat, men ingenting tyder på att den på något avgörande
sätt skulle påverka läget i stort på varven under överskådlig framtid.

Dagsläget

Till följd av här redovisade krisläge pågår en omfattande neddragning av
varvskapaciteten runt om i världen, bl. a. i Japan, Västtyskland, Sverige,
Danmark och Nederländerna. För 1979 är 80 96 av Svenska Varv AB:s
nybyggnadskapacitet intecknad. För 1980 är endast 10 96 belagd. Orderstockarna
i de fristående mindre och medelstora varven utvisar i stort sett samma
tendens.

Marknads- och konkurrensläget

Marknadssituationen är särskilt allvarlig för det standardtonnage som de
svenska storvarven särskilt inriktat sin produktion på. I regeringens proposition
görs den ytterst pessimistiska bedömningen att varvsföretagen ”inte
vill utesluta möjligheten att det vid enstaka tillfallen i framtiden kan vara
möjligt att sälja standardfartyg till priser som överstiger den svenska
självkostnaden”.

Enligt analyser gjorda av den inom industridepartementet tillsatta finansieringsgruppen
pekar ”erfarenheterna från de fartygskontrakt som de

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 137

Mot. 1978/79:137

svenska varven har slutit under de senaste åren och den fortsatta överkapaciteten
inom världens varvsindustri på att en lägre kostnadstäckning än 75 96
måste accepteras om nuvarande kapacitet skall bibehållas”. Och vid en
kapacitet överstigande 50 % av nuvarande nivå bedömer gruppen kostnadstäckningen
till ca 60 96 av självkostnaden.

Föredragande departementschefen drar härav den naturliga slutsatsen att
”då någon större prisuppgång inte synes vara att vänta för standardfartyg
bortfaller ett väsentligt motiv för lagerproduktion”. Fortsatt lagerproduktion
av fartyg bör därför inte ske.

Lagerproduktionen av fartygen måste alltså betraktas som en felsatsning.
En försäljning av varvens ”lagerfartyg” och övriga direkt eller indirekt, helt
eller delvis ägda fartyg, bör omedelbart påbörjas. Det statliga engagemanget
för ifrågavarande fartyg uppgår enligt departementschefen till "närmare 5 500
milj. kr. vid utgången av år 1978. Marknadsvärdet för dessa fartyg beräknas
emellertid understiga 4 000 milj. kr.”

För specialfartyg av olika slag torde marknadsläget för svenskt vidkommande
- om än även detta är osäkert - kunna bedömas som något bättre.
Även här har emellertid det alltför höga kostnadsläget i förhållande till andra,
främst nya varvsländer en starkt hämmande inverkan.

Den pågående och väntade kapacitetsutbyggnaden i de s. k. nya varvsländerna
intar en central plats för analyserna av svensk varvsindustris konkurrensförutsättningar
både i dagsläget och på längre sikt.

De svenska varven är i dag alltjämt huvudsakligen inriktade på produktion
av större tank- och bulkfartyg. Den teknologi som fordras för denna typ av
produktion finns emellertid nu även i de ”nya” varvsnationerna. De
konkurrerar med väsentligt lägre produktionskostnader på fartygstyper av
denna sort och är och bedöms förbli prisledande.

Industridepartementets marknadsgrupp bedömer att världsmarknadspriset
på standardiserade fartyg f. n. ligger 30-50 96 under de svenska varvens
självkostnad. Och enligt gruppens analyser finns det ingenting som talar för
att detta stora gap skulle komma att minska. För vissa fartyg av specialfartygskaraktär
- med avancerad teknik och därmed mindre exponerade för
konkurrens från de nya varvsnationerna - bedöms kostnadsläget f. n. som
något mindre ogynnsamt.

För perioden t. o. m. år 1980 anses emellertid en viss förbättring vara att
påräkna. Pristrenden för den internationella fartygsmarknaden har uppskattats
innebära en total uppgång om 30-35 96. I reala termer anses dock
förändringarna bli små, och osäkerheten i bedömningarna understryks
starkt.

V arvskapaciteten

Kapaciteten i svensk varvsindustri kan mätas i miljoner direkta arbetstimmar.
Ur den s. k. strukturgruppens analys må följande siffror redovisas:

Mot. 1978/79:137

Varvsenhet Av 1977 års analysgrupp Maximal

föreslagna nivå kapacitet

Arendal	3,5	4,5
Kockums	3,5	5,0
Uddevalla	2,7	4,0
Öresund	1,9	2,5
Summa	11,6	16,0

Bedömningarna i dagsläget är alltså väsentligt mer pessimistiska än de var
1977, och nuvarande kapacitet ligger på en nivå av ca 12,8 miljoner direkta
arbetstimmar.

Strukturgruppen konstaterar att inte något av storvarven f. n. har någon
verksamhetsinriktning som ”med stor sannolikhet leder till lönsamhet”.
Från strikt företagsekonomiska bedömningar kan det därför - heter det ”allvarligt
övervägas om inte en nedläggning av samtliga storvarv kan vara
befogad”.

Marknadspotentialen

Som redan nämnts bedöms utsikterna att kunna producera s. k. standardtonnage
till någorlunda konkurrenskraftiga priser som nära nog obefintliga.
Vissa konkurrensfördelar bedöms däremot komma att uppträda främst vid
tillverkning av mer specialiserade fartygstyper. Enligt strukturgruppen anses
marknadspotentialen för de svenska storvarven i början av 1980-talet mätt i
miljoner direkta arbetstimmar vara:

LNG-fartyg 0-4

Övriga icke std-fartyg inkl. offshore, tranportsystem och undervattensteknik
0-1

Standardfartyg 0-2

Prefabricerade industrianläggningar 0-2

Summa 0-9

Sannolikheten för att det under första delen av 1980-talet skulle finnas en
större lönsam marknadspotential än 9 miljoner direkta arbetstimmar bedöms
emellertid som "mycket låg”. Det mest sannolika anges vara att sysselsättningen
kommer att ligga mellan 4—6 miljoner direkta arbetstimmar under
förutsättning att varven klarar övergången till det angivna produktprogrammet.
Detta innebär med andra ord att dagens varvskapacitet under nyss
angivna optimistiska förutsättningar måste halveras.

Mot. 1978/79:137

EN SAMHÄLLS- OCH FÖRETAGSEKONOMISK ANALYS

Enligt vad vi inhämtat har inom ekonomidepartementet verkställts en
företags- och samhällsekonomisk analys, som av någon anledning inte
bifogats propositionen. Dess bedömningar och slutsatser är emellertid av
betydande intresse och skall därför här i korthet återges.

Utgångspunkter

Det företagsekonomiskt sett mycket dåliga läge som varvsindustrin
befinner sig i f. n. har samhällsekonomisk motsvarighet i låg produktion och
produktivitet samt en mycket stark nedgång i det bidrag industrin ger till vår
export. I sista hand återverkar detta på det konsumtionsutrymme som finns i
samhällsekonomin.

Mot företagsekonomiskt betingade nedläggningskrav svarar i princip ett
samhällsekonomiskt betingat krav på att de resurser som f. n. används i
varvsindustrin överförs till annan ekonomisk verksamhet, där de kan ge ett
bättre bidrag till vårt välstånd.

Tre alternativ

Ekonomidepartementets kalkyler är upplagda kring tre olika alternativ för
den fortsatta verksamheten.

Alternativ I innebär en total nedläggning av verksamheten till 1980.

Alternativ 11 innebär fortsatt drift på 70 % av nuvarande nivå i Kockums-,
Uddevalla- och Cityvarven och total nedläggning till 1980 av Öresundsvarvet
och Arendal (allt motsvarande en kapacitetsnivå på ca 6 milj. direkta
arbetstimmar/år, dvs. en halvering av nuvarande kapacitet).

Alternativ lil, som får betraktas som ett referensalternativ, innebär fortsatt
drift på nuvarande nivå av alla enheter.

De principiella övervägandena påverkar kalkylerna på följande sätt:

1. Alla räntebetalningar på tidigare upptagna lån lämnas utanför kalkylen.
Dessa motsvarar ej någon resursförbrukning under berörda period.

2. Alla statliga subventioner lämnas utanför kalkylen. När det gäller
transfereringar från varven finns där i de företagsekonomiska kalkylerna två
stora poster, nämligen annulleringsavgifter och avgångsvederlag. Inte någon
av dessa poster representerar i princip någon samhällsekonomisk kostnad.

Avgångsvederlagen utgör en renodlad transferering och skall därför ej tas
med i kalkylen.

3. Marknadsgruppens rapport indikerar mycket klart att den svenska
varvsindustrin sannolikt inte kan nå självkostnadstäckning under den tid
som nu kan överblickas. Kapitalutrustningen i varvsindudstrin har därmed

Mot. 1978/79:137

från samhällsekonomisk synpunkt inget värde. De investeringar som gjorts i
varvsindustrin representerar redan gjorda samhällsekonomiska förluster.
Kalkylen över varvens framtida verksamhet bör därför inte innefatta
kapitalkostnader, i den mån dessa hänför sig till nu existerande kapital.

4. Det tidsperspektiv som anläggs i Svenska Varv AB:s kalkyler anses vara
alltför kort. Omfattningen och varaktigheten av de åtaganden som görs i de
olika alternativen gör att ett tidsperspektiv på minst 10 år ter sig
rimligare.

Den företagsekonomiska kalkylen

Man kan konstatera att varvsproduktionen i Sverige i dag drivs med stora
företagsekonomiska förluster. Den bedömningen av de framtida marknaderna
för varvsproduktion som den s. k. marknadsgruppen gjort, och som i
stort är samstämmig med Svenska Varvs och Kockums egna bedömningar,
visar att förutsättningar inte finns för en lönsam verksamhet inom tank- och
bulkfartygsområdet inom överblickbar tid.

Både Svenska Varv AB och Kockums förutsätter också att produktionen
skall läggas om till en produktion med ett större inslag av specialfartyg. En
sådan omläggning är dock förenad med stora svårigheter. För det första krävs
det viss tid att bygga upp det kunnande av tekniskt, organisatoriskt och
marknadsmässigt slag som en sådan produktionsinriktning kräver. För det
andra kan man förutse att många andra av de västereuropeiska ländernas
varvsindustrier också kommer att söka sig in på specialfartygsmarknaderna.

Mot denna bakgrund kan man ställa sig tveksam till möjligheterna att som
Svenska Varv AB räkna med att redan underden kvarvarande delen av 1970talet
få ens en 75-procentig kostnadstäckning (motsvarande ungefär 85 % av
självkostnad exkl. kapitalkostnad).

Här har dock som ett alternativ förutsatts att en sådan kostnadstäckning
uppnås. Som ett ytterligare, och sannolikt mera realistiskt om än fortfarande
optimistiskt, alternativ har antagits att en 60-procentig täckning av självkostnaden
(exkl. kapitalkostnaden) uppnås under perioden 1979-1981 samt att en
85-procentig kostnadstäckning nås först därefter.

För åren 1979-1980 har varvens egna uppgifter utnyttjats. Vidare gäller att
som diskonteringsfaktor 7 % använts. FörCityvarvet förutsätts nollresultat.
Detta ger följande slutsatser vid antagande om 85-procentig självkostnadstäckning.

	Förluster 1979-1988, milj. kr.
	1978 års nuvärde
Alternativ I	650
Alternativ II	2 250
Alternativ III	5 600

Mot. 1978/79:137

Med den marknadsbild som kan bedömas som realistisk är en 85-procentig
kostnadstäckning inte trolig för hela den aktuella perioden. Här har därför
införts ett antagande om en 60-procentig kostnadstäckning för 1979-1981 och
85 % därefter. Det erinras om att bland de order som tecknats under 1977
finns sådana med en kostnadstäckning på 60 % eller lägre.

	Förluster 1979-1988, milj. kr.
	1978 års nuvärde
Alternativ 1	1 700
Alternativ 11	3 750
Alternativ lil	8 350

Den samhällsekonomiska kalkylen

De samhällsekonomiska kostnaderna uppstår genom att existerande
produktionsresurser bortdras från den samlade materiella produktionen,dels
i form av att de arbetslösas egen produktivkraft bortdras, dels i form av att
andra produktionsresurser binds i olika arbetsmarknadspolitiska insatser.

En slutsats måste entydigt vara att starka skäl talar för en nedläggning av
storvarvens fartygsproduktion. Detta gäller även vid de gynnsamma antagandena
vad gäller priser och utnyttjande av marknadspotential.

Sålunda hårde friställdas egen produktivkraft värderats till 80 000 kr. per år
och person. Beträffande värderingen av de resurser som binds i framför allt
AMS-utbildning och prövning/träning visar gjorda undersökningar att en
relevant genomsnittsvärdering uppgår till ca 15 000 kr. per år och förmånstagare.

Av dem som totalt friställs har vid beräkningarna förutsatts att 1/3 måste
utnyttja någon typ av arbetsmarknadspolitiska hjälpinsatser. Antagandet
baseras på erfarenheterna från tidigare nedläggningsstudier och gäller både
den arbetskraft vilken ”direkt” friställs från någon av varvsenheterna och
dem som indirekt" drabbas i underleverantörsleden.

Den senare kategorin har förutsatts genomgå en genomsnittlig arbetslöshetstid
på ett år, vilket är en tämligen pessimistisk förutsättning. Erfarenheten
från tidigare nedläggningsstudier tyder snarast på en hälften så lång
genomsnittlig arbetslöshetstid för dessa människor.

De samhällsekonomiska kostnaderna

1. Samhällsekonomiska kostnader på grund av reell arbetslöshet som följd
av direkta sysselsättningseffekter.

2. Samhällsekonomiska kostnader på grund av att de direkt friställda tar i
anspråk produktionsresurser i form av AMS-utbildning, prövning/träning
etc.

3. Samhällsekonomiska kostnader på grund av reell arbetslöshet som följd
av indirekta sysselsättningseffekter.

Mot. 1978/79:137

4. Samhällsekonomiska kostnader på grund av att de indirekt friställda tar i
anspråk produktionsresurser i form av AMS-utbildning, prövning/träning
etc.

Nutidsdiskonterade samhällsekonomiska kostnader milj. kr., 1978 års priser
Kostnadsslag Nutidskonterad kostnad

Alt. I Alt. II Alt.

Samhällsekonomiska kostnader på grund av
reell arbetslöshet som följd av direkta sysselsättningseffekter
2 102 674 0

Samhällsekonomiska kostnader på grund av
att de direkt friställda tar i anspråk produktionsresurser
i form av AMS-utbildning,

prövning/träning, etc. 70 38 0

Samhällsekonomiska kostnader på grund av
reell arbetslöshet som följd av indirekta

sysselsättningseffekter 343 199 59

Samhällsekonomiska kostnader på grund av
att de indirekt friställda tar i anspråk produktionsresurser
i form av AMS-utbildning,

prövning/träning, etc. 24 14 4

Summa 2 539 925 63

Företagsekonomisk och samhällsekonomisk jämförelse mellan alternativ III och
alternativ /

Prisantagande* (se nedan)
ABC

1.	Justerad företagsekonomisk kostnad vid
	fortsatt drift enligt alt. lil	5 611	8 339	20 558
2.	Justerad företagsekonomisk kostnad vid drift
	enligt alt. I	634	1 706	2 882
3.	Samhällsekonomisk kostnad för arbetslöshet
	i samband med övergång till alt. I	2 476	2 476	2 476
4.	Samhällsekonomisk vinst av att övergå till
	alt. 1 (4 = 1-2-3)	2 501	4 157	15 200

*Anm.

A: För Svenska Varvs kostnadstäckning 85 96 1979-1988

För Kockums kostnadstäckning 95 96 1979-1988

B: För Svenska Varvs kostnadstäckning 60 96 1979-1981,

85 96 1982-1988

För Kockums kostnadstäckning 80 96 i 979—1981,

95 96 1982-1988

C: För Svenska Varvs kostnadstäckning 40 96 1979-1981,

60 96 1982-1988

För Kockums kostnadstäckning 50 96 1979-1981,

80 96 1982-1988

Mot. 1978/79:137

Jämförelse mellan alternativ lil och alternativ II

Prisantagande

		A	B	C
1.	Justerad företagsekonomisk kostnad vid
	fortsatt drift enligt alt. III	5611	8 339	20 558
2.	Justerad företagsekonomisk kostnad vid drift
	enligt alt. II	2 264	3 745	8 137
3.	Samhällsekonomisk kostnad för arbetslöshet
	vid övergång till alt. II	862	862	862
4.	Samhällsekonomisk vinst av att övergå till
	alt. 11 (4 = 1-2-3)	2 485	3 732	11 559

Slutsats

Den samhällsekonomiska vinsten av en krympning av verksamheten är
betydande. Redan vid ett så optimistiskt prisantagande som 85 % självkostnadstäckning
under hela perioden uppgår den samhällsekonomiska vinsten av
övergång till alternativ II till 2,5 miljarder kr. Vid prisantagandet på 50 %
täckning under perioden 1978-1981 och 60 % täckning därefter blir vinsten
av övergång till alternativ II så stor som 11 miljarder kr. Kalkylen ger därför
ett mycket starkt stöd för uppfattningen att en krympning av varvsdriften till
en nivå motsvarande alternativ II är samhällsekonomiskt motiverad. Allt
enligt ekonomidepartementets analyser.

SVENSK VARVSNÄRING PÅ 1980-TALET
Bedömd erforderlig kapacitetsnivå

Under 1970-talet har stor osäkerhet rått om hur stor varvskapacitet som
kommer att vara samhällsekonomiskt försvarbar på 1980-talet. Så sent som i
1974 års statsverksproposition hävdade dåvarande departementschefen:
"Inom de allmänna ramar som gäller för näringspolitiken bör statsmakterna
vara beredda att medverka till ett upprätthållande av den svenska varvsindustrins
konkurrenskraft även om detta innebär kapacitetsexpansion.”

På grundval av de marknadsbedömningar - som tidigare refererats - har
varvsföretagen räknat fram en potentiell marknad för nybyggnadsvarven
motsvarande 0-9 miljoner direkta arbetstimmar men samtidigt under
optimistiska förutsättningar angivit det mest sannolika utfallet till 4-6
miljoner arbetstimmar.

Med utgångspunkt i detta och gjorda samhällsekonomiska analyser måste
en nedtrappning av kapaciteten vid nybyggnadsvarven till 6 miljoner direkta
arbetstimmar anses som den mest realistiska utgångspunkten för en
bedömning av den svenska varvsindustrins framitd.

Mot. 1978/79:137

En treårig anpassningsperiod

En alltför snabb anpassning till den nya förordade kapacitetsnivån skulle
komma att innebära stora samhällsekonomiska kostnader och mänskliga
uppoffringar. För att ge stadga och rimliga möjligheter till planering - utan
alltför stor ryckighet - bör nedskärningen av varvskapaciteten ske under en
treårsperiod. Därmed möjliggörs en ordnad överföring av personal till andra
arbetsplatser i socialt acceptabla former.

Kapacitetsminskningen under perioden kan beräknas leda till en minskningav
personalstyrkan på des. k.storvarven med 12 000 personer. Av dessa
torde 5 000 personer kunna friställas genom naturlig avgång. Vid bedömningen
av vad detta innebär bör beaktas att personalstyrkan vid varven redan
mellan år 1974 och år 1978 minskade med ca 8 000 personer.

Även ett betydande antal underleverantörer till Svenska Varv kan möta
stora avsättningsproblem. En stor del av de anställda vid Norrbottens
Järnverk och Oxelösunds Järnverk är exempelvis sysselsatta med produktion
av fartygsplåt och profiler.

För att möjliggöra en så skonsam anpassning för underleverantörerna som
möjligt bör varvsföretagen ges i uppdrag att inom ramen för den beslutade
neddragningen söka träffa fleråriga avtal med underleverantörer om en ökad
andel svenska insatsvaror.

Neddragningarna

För att uppnå den nödvändiga kapacitetsnedskärningen måste driften vid
två storvarv på sikt upphöra. En neddragning av kapaciteten på samtliga
storvarv och ett bibehållande av dem alla är inte företagsekonomiskt
försvarbart. Det är också angeläget att anpassningsprocessen inte fördröjs. I
det konjunkturläge som nu kan förutses torde ökad efterfrågan på yrkeskunnig
arbetskraft göra sig gällande. Dessa förbättrade arbetsmarknadsförutsättningar
bör tas till vara.

Kapacitetsnedskärningen måste främst ske inom storvarven, samtidigt
som driften vid några av dem upphör. Alla expertgrupper har, direkt eller
indirekt, föreslagit att Öresundsvarvet och Arendalsvarvet bör nedläggas.
Inom ramen förden nya företagskonstruktion vi i det följande föreslår bör det
i första hand ankomma på företagsledningarna för respektive varvsgrupp att
efter företagsekonomiska bedömningar föreslå hur neddragnings- och
nedläggningsprocessen skall ske i enlighet med de riktlinjer som angivits av
statsmakterna. Det avgörande beslutet bör därefter fattas av regeringen.

Kontrollstationer

Kapacitetsminskningen bör ske någorlunda jämnt över treårsperioden. Vid
utgången av varje kalenderår bör emellertid en bedömning av läget ske och
genomförda åtgärder värderas. Vid dessa "kontrollstationer” bör alltså

Mot. 1978/79:137

behovet av kapitaltillskott bedömas under beaktande av i vad mån varven
anpassat sig till den beslutade nedskärningstakten. Vid ”kontrollstationerna”
bör vidare en bedömning ske av framtidsutsikterna för varvsnäringen.
Väsentliga förändringar i förutsättningarna för varvsnäringens fortsatta
bestånd bör självfallet därvid beaktas.

De mindre och medelstora varven

De mindre och medelstora varven behandlas i propositionen nära nog som
en homogen grupp. En närmare analys visar emellertid att i gruppen ingår
enstaka varvsföretag som visar stora förluster räknat i procent av omsättningen
medan de flesta varvsföretagen ger överskott.

Propositionen behandlar över huvud taget de mindre och medelstora
varven överraskande snävt, negativt och kategoriskt. Att på längre sikt ge
stora statliga förlusttäckningsbidrag enbart till statliga varv som konkurrerar
med privata kan inte försvaras. Än mindre acceptabelt är det att generellt
föreslå en krympning av denna starkt differentierade företagsgrupp med
30 % som villkor för att berörda varv skall få tillgång till de - begränsade statliga
insatser som görs för denna grupp. Och någon analys av de olika
varvens förutsättningar redovisas över huvud taget inte.

Detta är desto mer beklagligt som det redan visat sig att krisen vid
storvarven och den statliga subventioneringen lett till att storvarven övertagit
en del av den produktion som tidigare utförts vid de mindre och medelstora
varven. I vad mån detta - vilket görs gällande - berott på en till följd av
subventionerna möjliggjord osund priskonkurrens, saknar vi underlag att
säkert bedöma. Om så är fallet vore det emellertid utomordentligt allvarligt.
Om selektiva stödåtgärder till krisföretag får dylika konsekvenser innebär det
en uppenbar misshushållning med vårt lands tillgångar.

Det har dessutom från olika håll uppgivits att den omständigheten att
Svenska Varv AB delvis övergått till annan produktion än fartygsbyggande
medfört motsvarande osunda konkurrensföreteelser inom ett flertal olika
branscher. Särskilt för mindre företag belägna i närheten av varvsorterna
betecknas olägenheterna härav som mycket allvarliga. Svenska Varv AB:s
nya produktionsprogram omfattar ju numera rörläggning, plåtarbeten av
skilda slag, motorbyggen och anläggningsverksamhet i största allmänhet. I
den mån detta sker i öppen och fri konkurrens på lika villkor kan givetvis
ingen erinran riktas däremot. Men om de omfattande statliga subventionerna
utnyttjas i prisdumpande syfte är detta ytterst oroande ur både företagsekonomisk
och samhällsekonomisk synvinkel.

Enligt vår mening bör riskdagen göra särskilt uttalande till regeringen om
att riktlinjerna för den statliga varvspolitiken bör innefatta en erinran om
nödvändigheten av att företagsekonomiskt sunda konkurrensmetoder
tillämpas.

Mot. 1978/79:137

Enligt vår uppfatting bör någon generell av statsmakterna styrd nedtrappning
av kapaciteten i de mindre och medelstora varven inte ske. Dessa varv
bör ges ett i förhållande till de stora statligt ägda varven likvärdigt stöd. Det får
i övrigt förutsättas att dessa varv individuellt anpassar sig till den speciella
varvskonjunktur som råder för de fartygsprodukter som dessa tidigare
inriktat sig på och att de struktur- och kapacitetsförändringar som kan
komma i fråga för dessa varvsföretag sker på företagsekonomiska grunder.

Vi vill dessutom starkt ifrågasätta om några vinster är att vinna genom
tillskapandet av ett särskilt organ för samordnad internationell marknadsföring.
Förslaget avstyrks därför.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I propositionen föreslås olika åtgärder för att förbättra sysselsättningen i
varvsregionerna. Vi tillstyrker vad sålunda föreslagits men vill framhålla att
regionalpolitiken tenderar att bli allt oöverskådligare. Till denna fråga avser vi
emellertid återkomma vid behandlingen av de förslag om sysselsättningsoch
regionalpolitik som förutskickats till vårriksdagen.

Generellt sett har emellertid sysselsättningspolitiken under 1970-talet
kommit att få i vissa hänseenden statistiska effekter. Strävandena - som alla
kan ställa sig bakom - att stödja en sysselsättning och att verka för att de
industriella förändringarna inte skall drabba den enskilde, torde i vissa fall ha
tenderat till att försvåra en smidig anpassning efter ändrade förhållanden.
Den på sikt nödvändiga rörligheten mellan företag och branscher har
hämmats.

Det är betydelsefullt att arbetsmarknadspolitiken får en sådan inriktning
att den främjar arbetskraftens övergång från branscher, som bedöms på sikt
sakna utvecklingsmöjligheter, till företag och branscher som har framtiden
för sig. Såväl arbetsgivare som arbetstagare måste ställa realistiska krav när
det gäller att besätta tillgängliga arbetsplatser. Det gäller såväl arbetsgivarnas
benägenhet att avvisa erbjuden arbetskraft som arbetstagarnas avvisande av
erbjudna arbetstillfällen. Vi stöder de i propositionen framförda tankarna på
en förbättring av flyttningsbidragen.

I dagsläget finns det emellertid, trots en relativt hög arbetslöshet, en rad
företag som inte kan erhålla den arbetskraft de efterfrågar. På många håll har
det visat sig att den nödvändiga flexibiliteten på arbetsmarknaden hämmats
genom det sätt på vilket olika arbetsmarknadspolitiska stödinsatser tillämpats
och trygghetslagstiftningen tolkats.

För att åstadkomma en ändamålsenlig användning av vårt lands resurser
och för att ta till varaden konjunkturförbättring som nu är på väg-till fördel
för hela det svenska folkhushållet - bör enligt vår mening regeringen snarast
låta föranstalta om en översyn av gällande regler och deras tillämpning i
ifrågavarande hänseende. Redan nu pågår en utredning av den s. k.

Mot. 1978/79:137

Åmanlagen. Säkerligen behövs också bättre information om vad denna lag
kräver. De farhågor som på företagarhåll framförs är troligen många gånger
överdrivna, men de utgör likväl en realitet och inte sällan en hämmande
faktor vid nyanställning av arbetskraft. Förslag härom har tidigare framförts i
motionen.

VARVSSTRUKTUREN
Svenska Varv AB

De direkta samordningsvinsterna inom en enda statlig varvsgrupp har
visat sig vara begränsade. Nackdelarna är betydande. Beslutsvägarna blir
längre. Tendenser till slitningar mellan olika varvsregioner uppstår. Direktkontakten
mellan varvsregionerna och företagsledningen försämras m. m.

Svenska Varv AB har under sin kortvariga existens mött betydande
svårigheter. En orsak härtill torde vara företagskonstruktionen. En omprövning
av de statliga varvens organisationsstruktur bör därför snarast ske.

Enligt vår uppfattning bör en uppdelning av de statliga varven på två
fristående varvsgrupper övervägas - en i Sydsverige och en i Västsverige. De
statsägda varvsgrupperna bör bli dotterbolag till Statsföretag AB. En sådan
lösning skulle förbättra möjligheterna till neutrala företagsekonomiska
överväganden inom ramen för den varvspolitik som här förordats.

Den statliga varvsgruppen i Sydsverige - Sydsvarv AB - skulle i så fall
huvudsakligen komma att bestå av Kockums under förutsättning självfallet
att detta varv vid nu pågående förhandlingar helt eller delvis samordnas med
de statliga varven. I ett sådant läge bör en samordning också ske med den
produktion som då kan komma att kvarligga vid Öresunds varvet.
Karlskronavarvet och Sölvesborgs varv bör också ingå i Sydvarv.

Neddragningen av kapaciteten bör i denna varvsgrupp ske efter företagsekonomiska
principer och utgående från den totala kapacitetsminskning som
angivits i denna motion.

Den statliga varvsgruppen i Västsverige-Västvarv AB-skulle i sådant fall
huvudsakligen komma att bestå av ett nedskuret Cityvarv samt av antingen
Uddevallavarvet eller Arendalsvarvet, under angivna förutsättningar om den
totala kapacitetsminskningen.

Finnboda Varv bör i princip behandlas som de mindre och medelstora
varven, och Svenska Varv AB bör ges i uppdrag och söka finna köpare till
varvet. Statsmakterna bör vara beredda att i så fall ge erforderligt stöd till den
omstrukturering av varvet som kan befinnas erforderlig. Det framstår som
uppenbart att Stockholmsregionen har ett behov av ett beredskapsvarv och
dockanläggningar för främst reparationer.

Mot. 1978/79:137

FINANSIERING AV VARVENS PRODUKTION
Beställarstödet

Enligt propositionen skall beställarstöd främst utgå i form av lånegarantier
och avskrivningslån. Vi delar föredragande departementschefens uppfattning
om att detta stöd måste kvarstå tills vidare. Däremot anser vi att
fartygsbeställare börsvara för en större del av likviden än 5 96. Vi föreslåratt
fartygsbeställaren själv skall svara för 10 96 av finansieringen och att
kreditgarantier skall uppgå lill 70 96 och avskrivningslån till 20 96 av
kontraktsbeloppet. De mindre och medelstora varven bör ges samma
möjligheter att erhålla beställarstöd som de statliga storvarven.

Medelstillskott

För att täcka gjorda förluster under 1978-1979 föreslås i propositionen att
Svenska Varv AB via tilläggsbudget 1 1978/79 anvisas ett reservationsanslag
om 2 200 milj. kr. Vi kan godta detta.

För följande år bör enligt vår uppfattning fortsatta kapitaltillskott till de
statliga varven bedömas vid de av oss föreslagna kontrollstationerna vid
utgången av varje år. Nya tillskott skall i princip bli beroende av hur den
skisserade minskningen av varvskapaciteten förverkligas.

Alternativ produktion

Vi kan godta propositionens förslag om ett reservationsanslag i tilläggsbudget
1 1978/79 om 200 milj. kr. till stöd för alternativ produktion. En
förutsättning för stöd måste dock vara att produktionen efter ett kortare
uppbyggnadsskede bedöms vara företagsekonomiskt motiverad. Den får inte
heller leda till det slags osunda konkurrens med andra svenska tillverkare
som vi påtalat i det föregående. Den skall med andra ord vara konkurrensneutral.

Tidigareläggning av statliga beställningar

Tidigareläggning av vissa statliga fartygsbeställningar är ägnade att
underlätta den nödvändiga omställningen. Men de föreslagna tidigareläggningarna
bör inte reserveras för enbart de statliga storvarven. I många fall kan
mindre och medelstora varv vara lämpligare tillverkare av de fartyg varom
här kan bli fråga.

Vi delar den uppfattning som framförs i propositionen att nya marknader
måste sökas inom områden för det specialiserade och högteknologiska
tonnage där den svenska varvsindustrin bedöms ha konkurrensförutsättningar,
bl. a. för konstruktion och byggnad av örlogsfartyg. Vår utveckling av
ubåtar, torpedbåtar och minjaktfartyg har väckt stort intresse utomlands. Ett

Mot. 1978/79:137

exempel på svensk konkurrensförmåga är Karlskronavarvets försäljning av
torpedbåtar till Malaysia.

Det bör också vara möjligt att samordna tullverkets behov av utsjöbevakningsfartyg
med marinens behov av ombyggnad av torpedbåtar till vedettbåtar.
Vid Karlskronavarvet har tidigare fyra motortorpedbåtar byggts om till
vedettbåtar. Behovet av fartyg lämpade för övervakning av vårt territorialhav
är stort, och ombyggnaden har visat sig lämplig och ekonomiskt fördelaktig

Det finns också ett betydande intresse för den svenska lösningen av
skrovtypen för minjaktfartyg, vilken på goda grunder kan bedömas få
vidgade användningsområden i framtiden. En förutsättning för marknadsföring
och försäljning av en dylik ny produkt är dock att vi är beredda att för
egen räkning producera och använda dessa produkter.

Kostnaderna för en prototyp kan uppskattas till 50-60 mkr., vartill kommer
konstruktionsarbete beräknat till 15-20 mkr.

U-landsproduktion

Erfarenheterna i vissa andra länder av gåvostöd i form av produktion av
fartyg till u-länderna är inte tillfredsställande. Det kan dessutom ifrågasättas
om det i ett läge med överskott på tonnage och då svenska rederier möter en
hårdnande konkurrens på världsmarknaden är förnuftigt att ytterligare
skärpa konkurrensen genom tillförsel av fartyg som i sina fraktsatser inte
behöver täcka vanliga produktionskostnader. Skulle ändock dylik gåvoproduktion
komma till stånd - som ett led i vårt u-landsbistånd - bör
kostnaderna givetvis täckas genom medel från anslaget och inom ramen för
vårt u-landsbistånd.

Delegationen för etableringsfrågor

I propositionen understryks - med rätta - att de insatser som görs i
varvsregionerna inte får förorsaka sysselsättningsproblem i andra delar av
landet och där motverka exempelvis åtgärder i regionalpolitiskt hänseende.
Det är emellertid uppenbart att de stödåtgärder som nu föreslås och de stora
statliga insatser som görs i varvsnäringen måste komma att leda till
utomordentligt svårlösta avvägningsproblem.

I propositionen avses åtgärder bli vidtagna både på lokal och central nivå.
För att samordna arbetet har en samordningsgrupp tillsatts med anknytning
till delegationen för etableringsfrågor inom industridepartementet, en delegation
som redan förut fått i uppdrag att lösa komplicerade samordningsproblem.
Delegationen avses alltså nu få ytterligare väsentliga ekonomiska och
regionalpolitiska uppgifter. Befintliga och föreslagna investmentbolag och
problemgrupper har till uppgift att aktivt söka produkter som kan placeras i
befintliga företag eller utgöra bas för nya företag. I de regionala utvecklings

Mot. 1978/79:137

fonderna och styrelsen för teknisk utveckling bedrivs också produktsökande
utveckling. Enligt propositionen skall nu ali denna verksamhet samordnas
”så att tillgängliga resurser används på ett effektivt sätt”.

Vi vill ifrågasätta om en så långtgående central samordning av för vårt
näringsliv, dess utveckling och möjligheter att skapa sysselsättning betydelsefulla
avgöranden kan leda lill åsyftat resultat, nämligen det mest ändamålsenliga
utnyttjandet av vårt lands tillgångar i fråga om arbetskraft och kapital. I
varje fall måste det betraktas som diskutabelt om långtgående uppgifter av
det här slaget kan rymmas inom ramen för det departementala system som vi
har i vårt land. Enligt den svenska konstitutionen skall departementsstyre
icke förekomma. Den samordningsverksamhet som åvilar en departementschef
skall enligt hittills gällande konstitutionella regler bygga på beredningsarbete
och beslut fattade inom självständiga ämbetsverk som har att arbeta
enligt fastställda instruktioner.

Enligt vår mening är det därför angeläget att riksdagen får en fullständig
redovisning av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och avses bli
tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor. Det bör
också klarläggas hur gränsdragningen är avsedd att ske mellan delegationen
och industriverket samt andra ämbetsverk. En sådan klarläggning bör
komma till stånd snarast möjligt under medverkan av förslagsvis riksrevisionsverket
och därefter snarast redovisas inför riksdagen.

HEMSTÄLLAN

Med hänsyn till vad som ovan framförts hemställs

att riksdagen beslutar att

1. godkänna de industripolitiska riktlinjerna beträffande svensk
varvsindustri som förordas i motionen,

2. anhålla att regeringen låter utreda en ändrad organisationsstruktur
för de statliga varven i enlighet med de riktlinjer som
framförts i motionen,

3. godkänna de ändrade riktlinjer för lån till beställare av fartyg
som förordas i motionen,

4. hemställa att regeringen vid utgången av varje år till riksdagen
redovisar en utvärdering av resultatet av vidtagna åtgärder för
bl. a. kapacitetsminskningen vid varven,

5. uttala att de mindre och medelstora varven skall garanteras ett
likvärdigt stöd i förhållande till det som ges till de statliga
storvarven,

6. avslå förslaget att till Bidrag tillfartygsexport till utvecklingsländer
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79
under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag om
125 000 000 kr.,

7. med avslag å förslaget att tillskapa ett särskilt organ för

Mot. 1978/79:137

samordnad internationell marknadsföring till Bidrag lill mindre
och medelstora varv på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 13 000 000 kr.,

8. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om Finnboda Varv,

9. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om tidigareläggning av statliga beställningar,

10. anhålla att regeringen snarast låter föranstalta om redovisning
av de ansvars- och beslutslinjer som nu tillämpas och avses bli
tillämpade inom den utvidgade delegationen för etableringsfrågor
i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 27 november 1978

GÖSTA BOHMAN (m)

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) ERIC KRONMARK (m)

BERTIL LIDGÅRD (m)
ERIK HOVHAMMAR (m)

ALLAN HERNELIUS (m)
TAGE MAGNUSSON (m)
ALF WENNERFORS (m)
NILS CARLSHAMRE (m)
INGRID SUNDBERG (m)

PER PETERSSON (m)
INGRID DIESEN (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

GOTAB 58878 Stockholm 1978