12
Motion
1978/79:1014
av Rolf Hagel och Alf Lövenborg
om exploatering av Sveriges alunskiffertillgångar m. m.
Alunskiffrarna är Sveriges största naturtillgång. De bildades för 500 å 600
miljoner år sedan i de grunda havsområden som då täckte stora delar av
landet. I det slam som samlades på botten utfälldes metall- och mineralpartiklar.
Där koncentrerades också döda växter och djur. Alunskiffern är därför
en blandning av oorganisk och organisk materia, av vilka den senare,
kerogenet, kan användas för oljeframställning och redan i sin naturliga form
har 85 procent av energivärdet hos olja.
Mängden av alunskiffer i de sedan länge kända tillgångarna i Närke,
Östergötland, Västergötland (Billingenområdet),Öland och Skåne uppskattas
till 50 miljarder ton. Kerogenhalten i dessa oljeskiffrar varierar mellan 11 och
20 procent, och deras totala kerogeninnehåll beräknas vara över 6 miljarder
ton.
Dessutom finns stora kända alunskifferlager i Bottniska viken samt i
fjällranden från norra Dalarna till Torneträsk. I den stencilerade rapport,
Alunskiffer, som en utredning inom statens industriverk avlämnade 1978,
påpekas dock att tillgångarna i fjällranden är mycket litet undersökta ”men
har bedömts som de största i landet och kvantitativt mer än fem gånger större
än de skånska”. Detta skulle betyda att det kan finnas 75 miljarder ton
alunskiffer i fjällranden, dvs. en och en halv gång mer än de totalt kända
tillgångarna i södra Sverige. Bäst utforskade är fyndigheterna i Brunflo-Tåsjöområdena
i Jämtland-Ångermanland.
Utvinning av petroleumprodukter har tidigare förekommit i bl. a. Kvarntorp
i Närke, där som mest under ett år (1959/60) producerades 11 000 ton
gasol, 35 000 m3 bensin och 83 000 m3 eldningsolja. Vid försiktiga bedömningar
skulle man, enligt energikommissionen (SOU 1978:17, s. 189), kunna
utvinna energi ur de svenska alunskiffrarnas kerogen svarande mot 2 å 5
miljarder ton olja.
Uranet är den andra stora energireserven i de svenska alunskiffrarna och
utgör totalt en av världens största kända tillgångar av detta grundämne.
Ett allvarligt missförhållande från alla synpunkter- inte minst ekonomiska
och ekologiska - har varit att alunskifferns exploatering hittills alltid varit
inriktad på en enda av dess många värdefulla komponenter. Alunframställningen,
som var Sveriges första kemiska industri, drevs bl. a. vid bruket i
Andrarum i Skåne från 1637 till 1912. En industri för framställning av
skifferolja började 1927 på Kinnekulle och under andra världskriget i
Kvarntorp. I början av 1960-talet byggdes Ranstadsverket för uranutvinning
ur alunskiffern.
Mot. 1978/79:1014
13
En skifferindustri som tar sikte på totalutvinning av hela det värdefulla
innehållet måste vara det mest rationella. De svenska alunskiffrarna
innehåller i varierande mängder kerogen och uran men också svavel, kalium,
fosfor, kväve, baryt (bariumsulfat), aluminium, magnesium, titan, zirkonium,
vanadin, molybden, krom, kobolt och nickel.
Av de 400 000 ton svavel som användes i Sverige 1975 importerades en
tredjedel. Kalium, kväve och fosfor används i främsta rummet som
gödningsmedel. För sin försörjning av kalium, kväve, fosfor, baryt, aluminium,
magnesium, titan, zirkonium, vanadin, molybden, krom, kobolt och
nickel är Sverige helt beroende av import - trots de stora mängder som finns i
de svenska alunskiffrarna. Oljeimporten kostade 1977 15 miljarder kronor
och kommer naturligtvis att bli allt dyrare i den mån som oljan blir en
bristvara inom ett par tre decennier. Uran importeras, trots att Sverige enbart
inom Billingeområdet beräknas ha en miljon ton uran i alunskiffern.
Uranmineraliseringar av geologiskt mycket äldre typ än alunskiffern är
pechbländeformationernai Arjeplog-Arvidsjaurdistrikten i Norrbotten, som
upptäcktes 1969 och sedan varit föremål för fleråriga undersökningar. Vid
internationella atomenergiorganet IAEA:s kommissionssammanträde om
prospektering och utvärdering av uranförande områden 1975 rapporterade
Adamek och Wilson från SGU om dessa undersökningar (rapporten
publicerades i Recognition and evaluation of uraniferous areas, IAEA, Wien
1977). Diamantborrning hade till dess visat att det finns minst 10 000 ton uran
i dessa områden, därav minst 2 000 ton i Pleutajokk i Arjeplog.
Genom den utvecklingsfientliga politik som drivits har uranprospekteringen
praktiskt taget legat nere sedan valet 1976. Statens geologiska
undersökning (SGU) begär därför att verksamheten under en period av två år
skall återställas till den under budgetåret 1976/77 gällande nivån och
beräknar den totala omfattningen av detta program under budgetåret 1979/80
till 26 109 000 kr. Det bör observeras att prospekteringarna kring områdena
Arjeplog, Arvidsjaur och Sorsele inte är slutförda och att kännedomen om
alunskiffertillgångarna i Norrland är mycket fragmentarisk.
Samtidigt som efterfrågan på uran redan nu är större än tillgången på
världsmarknaden och oljan inom en historiskt mycket kort tid kommer att
sina, är det hård konkurrens om efterfrågan på flera av de övriga beståndsdelarna
i alunskiffern. Aluminium är ett gott exempel. Denna lättmetall utgör
upp till 10 procent av alunskiffern i flera områden.
Aluminiummarknaden är starkt monopoliserad. Flera av de råvaruproducerande
länderna, framför allt Jamaica, som är världens största exportland i
fråga om bauxit, kräver med all rätt bättre inkomster från sin export. Under
rubriken ”Aluminiums kapplöpning för att möta efterfrågan” skrev en
korrespondent i Får Eastern Economic Review (27/10 1978):”Världens
aluminiumindustri har goda konjunkturer med en produktion 1977 på 13,7
miljoner ton, vilket är mer än det tidigare rekordåret 1974, och produktionen
1978 beräknas nå 14,5 miljoner ton för detta år. Efterfrågan på metallen
Mot. 1978/79:1014
14
beräknas stiga med 5 å 7 procent om året under nästa tioårsperiod. Samtidigt
som detta kommer att kräva nya investeringar i den inledande produktionsverksamheten
- bauxitbrytning och raffinering till mellanstadiet alumina - är
det största problemet produktionen av aluminium där den nya kapacitet som
planeras för nästa decennium förefaller vara klart för liten för att möta
efterfrågan.”
Alunskifferutredningen bedömde att kraftiga prospekteringsinsatser är en
angelägen uppgift. Den ansåg också att utvecklingen av en svensk teknik för
totalutvinning av alunskiffems värdefulla beståndsdelar är så angelägen och
så omfattande att det krävs ett särskilt mineralforskningsinstitut. Det krävs
också ett forsknings- och utvecklingsarbete för att på bästa sätt genomföra
brytning, återuppbyggnad och rekultivering av marken, s. k. rullande
dagbrottsbrytning, så att den inom några år kan återlämnas för tidigare eller
ny användning i oförändrat eller bättre skick än tidigare. Billingeutredningen
(SOU 1977:47) har utförligt skildrat de olika faserna av markexploateringen,
arbetarskyddsproblemen, rekultiveringen osv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
1. att SGU:s anslag för uranprospektering bör utgå med begärda
26 109 000 för budgetåret 1979/80,
2. att erforderligt belopp bör ställas till LKAB:s förfogande att
omedelbart inleda exploateringen av uranfyndighetema i Arjeplog-Arvidsjaurområdet,
3. att ett mineralforskningsinstitut med första uppgift att snabbt
utveckla en totalutvinningsmetod av alunskiffems beståndsdelar
bör upprättas med anknytning förslagsvis till tekniska
högskolan i Luleå,
4. att LKAB eller ett särskilt för detta ändamål bildat helstatligt
bolag skyndsamt bör inleda exploateringen av den svenska
alunskiffern för uran- och oljeutvinning, utvinning av aluminium,
vanadin, molybden, nickel, kobolt och andra värdefulla
metaller samt konstgödselproduktion,
5. att uppdrag bör ges åt och medel ställas till förfogande för
förslagsvis lantbruksuniversitet i Uppsala att försvenska förhållanden
utveckla de metoder som används i vissa andra länder
för återställande av marken vid s. k. rullande dagbrottsbrytning.
Stockholm den 24 januari 1979
ROLF HAGEL (apk)
ALF LÖVENBORG (apk)