UbU 1978/79:9

Utbildningsutskottets betänkande
1978/79:9

med anledning av motion om vävlärarutbildning
Motionen

1977/78: 1559 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c, m, fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om hur vävlärarutbildningen i
framtiden skall organiseras samt att därvid i motionen framförda synpunkter
beaktas.

År 1961 inrättades vid seminarierna för huslig utbildning en textillärarlinje.
Linjen omfattade två grenar, en allmän och en vävinriktad.

Den vävinriktade grenen inrättades enbart vid seminariet i Stockholm.

När detta seminarium år 1975 avvecklades försvann också möjligheten
att utbilda lärare i textilkunskap som avser vävning (vävlärare). I motionen
redovisas dels vävlärarkårens nuvarande åldersstruktur, dels för
vilka utbildningar det behövs vävlärare. Enligt motionärernas mening är
det nu nödvändigt att finna organisatoriska former för en vävlärarutbildning
som tillgodoser högt ställda krav. Med utgångspunkt i ett förslag
från skolöverstyrelsen om försöksverksamhet med utbildning av
lärare i textilslöjd och annat ämne föreslås i motionen olika åtgärder för
att anordna sådan utbildning. Motionärerna yrkar bl. a. att inträdeskraven
till den planerade utbildningen skall vara desamma som till textillärarlinje,
dvs. terminskurser i sömnad och vävning, och att ämnesutbildningen
för de båda skolämnena textilslöjd och textilkunskap skall
betraktas som s. k. tvåämnesutbildning och omfatta sammanlagt 120
poäng. Vidare framförs önskemål beträffande ettämneslärare i vävning
samt utökning av utbildningens vävmoment. Slutligen anses utbildningsbehoven
böra undersökas.

Vissa högskoleutbildningar på det textila området

1. T e x t i 11 ä r a r 1 i n j e n
Textillärarlinjen omfattar 120 poäng, varav ämnesutbildning 80 poäng
och praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng. Ämnesutbildningen är
organiserad i 4 block och omfattar:

Textil konsumentkunskap: kemi, fysik, textilkunskap, miljö- och konsumentkunskap,
textilvård.

Textil teknik — sömnad: maskinsömnad, klädsömnad, mönsterkunskap.

Textil teknik — vävning: vävteori, vävning.

Textil teknik — konstkunskap: fackteckning, kulturhistoria med textil
inriktning, konstsömnad, knyppling, material — garntekniker.

För tillträde till utbildningen fordras bl. a. genomgång av ett av följande
tre förutbildningsalternativ:

1 Riksdagen 1978/79.14 sami. Nr 9

UbU 1978/79: 9

Alternativ 1

slutförd specialkurs, textilkunskap, sömnad om en termin (knyppling
ingår) samt slutförd specialkurs, textilkunskap, vävning om en termin
(konstsömnad ingår).

Alternativ 2

slutförd tvåårig konsumtionslinje, gren för konsumtion med textil
inriktning (konstsömnad ingår) samt slutförd specialkurs, textilkunskap,
sömnad om en termin (knyppling ingår).

Alternativ 3

slutförd tvåårig beklädnadsteknisk linje valfri gren samt slutförd specialkurs,
textilkunskap, vävning om en termin (konstsömnad ingår) samt
slutförd kurs i knyppling om minst 60 timmar.

2. Försöksverksamhet med utbildning av lärare
i textilslöjd och engelska eller matematik enligt
regeringens beslut den 18 maj 1978

Utbildning av lärare i textilslöjd och engelska eller matematik anordnas
med början budgetåret 1978/79. Utbildningen, som omfattar ämnesteoretisk
utbildning om sammanlagt 120 poäng och praktisk-pedagogisk
utbildning om 40 poäng, bedrivs som en variant av textillärarlinjen vid
universitetet i Göteborg i enlighet med utbildningsplan som fastställs av
universitets- och högskoleämbetet.

Utbildningen ger behörighet till tjänst som lärare i följande ämneskombinationer: Grundskolan Textilslöjd

och engelska
Textilslöjd och matematik
Gymnasieskolan

Textilkunskap som avser sömnad samt engelska
Textilkunskap som avser vävning samt engelska
Textilkunskap som avser sömnad samt matematik
Textilkunskap som avser vävning samt matematik
Den ämnesteoretiska utbildningen omfattar såvitt gäller kombination
med ämnet textilslöjd lägst 60 poäng i textilslöjd, såvitt gäller kombinationen
med ämnet textilkunskap som avser sömnad 60 poäng i textilslöjd
samt påbyggnadskurs i textilslöjd avseende sömnad om 20 poäng
samt såvitt gäller kombination med ämnet textilkunskap som avser vävning
60 poäng i textilslöjd samt påbyggnadskurs i textilslöjd avseende
vävning om 20 poäng.

Den ämnesteoretiska utbildningen skall dessutom omfatta 40 eller
60 poäng i engelska eller matematik.

Behörig att antas som studerande vid försöksutbildningen är den som
uppfyller villkoren för allmän behörighet. För studier i slöjd skall följande
villkor för särskild behörighet gälla, nämligen antingen slöjd (som

UbU 1978/79: 9

tillvalsämne) och teckning (som obligatoriskt tillvalsämne) på tvåårig
social linje i gymnasieskolan (motsv.) eller godkänt antagningsprov.
För studier i engelska eller matematik gäller de särskilda förkunskapskrav
som uppställts för ämnet på resp. ämneslärarlinje.

3. Enstaka kurs

Påbyggnadskurs i textilkunskap (avseende exempelvis vävning) kan
anordnas som enstaka kurs för studerande som inte deltar i försöksutbildningen
men som har godtagbara förkunskaper, t. ex. lärare som
genomgått textillärarlinje (jfr UbU 1976/77: 29 s. 9).

Remissyttranden m. m.

Yttranden över motionen har inhämtats från universitets- och högskoleämbetet,
skolöverstyrelsen, statens industriverk, Tjänstemännens
centralorganisation, Föreningen Sveriges vävlärare, Akademiker inom
biologisk produktion och konsumtion samt miljöplanering och Svenska
hemslöjdsföreningarnas riksförbund. Vidare har yttranden i ärendet inkommit
från Nordiska museet och 1977 års hemslöjdsutredning.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) hänvisar beträffande olika
studiekursers behörighetsvärde till regeringens beslut den 18 maj 1978
om försöksverksamhet med utbildning av lärare i trä- och metallslöjd
eller textilslöjd och annat ämne, av vilket framgår vilken behörighet de
olika studiekurserna i försöksutbildningen avses ge. Beträffande de i
motionen ifrågasatta förkunskapskraven (terminskurs i sömnad och terminskurs
i vävning) för tillträde till försöksverksamheten med tvåämnesutbildning
anför UHÄ följande.

Ettämnesutbildning bygger på grundskola, medan tvåämnesutbildningen
som inträdeskrav har allmän behörighet för tillträde till högskola.

Föredragande statsråd anser i prop. 1976/77: 76 s. 122 i likhet med
SÖ att slöjd och teckning på sociala linjen i gymnasieskolan eller motsvarande
kunskaper bör kunna ge tillräcklig grund för slöjdstudierna i
försöksutbildningen. UHÄ har i nuläget ingen anledning att göra några
ändringar ifråga om kraven för behörighet.

Utvärderingen av utbildningen kan eventuellt visa att det föreligger
stora svårigheter att genomföra undervisningen på grund av de studerandes
otillräckliga förkunskaper. Under sådana omständigheter räknar
UHÄ med att få beakta motionens förslag.

Beträffande motionärernas förslag att genomgången yrkeskurs i vävning
skall berättiga till tillträde till påbyggnadsutbildning påpekar UHÄ
att, om enskild studerande önskar genomgå påbyggnadskursen avseende
vävning som enstaka kurs, torde högskolan kunna godta ettårig yrkes fl

Riksdagen 1978/79. 14 sami. Nr 9

UbU 1978/79: 9

kurs som underlag under förutsättning att vederbörande har allmän behörighet
för högskolestudier.

UHÄ erinrar avslutningsvis om den textila utbildning som förekommer
på konstfackskolans textilgren och om den hemslöjdsspecifika utbildning
som Handarbetets Vänner (Högre kurs i slöjd och inredning vid Handarbetets
Vänners vävskola, Stockholm) bedriver med antagning vartannat
år. Den senare utbildningen anses väl ta till vara det textila arvet.
Dessutom finns enligt UHÄ möjligheten för textillärare som genomgått
textillärarlinjens allmänna gren att komplettera sin textillärarutbildning
med vävinriktade enstaka kurser, t. ex. dem som ingår i tvåämnesutbildningen.

Skolöverstyrelsen (SÖ) han anfört i huvudsak följande.

I grundskolan ingår vävning som en del av ämnet textilslöjd.

I gymnasieskolan finns yrkesinriktad utbildning inom vävområdet på
konsumtionslinjen, gren för konsumtion med textil inriktning samt i närliggande
specialkurser såsom kurs i textilkunskap, vävning, S 4 74: 5,
omfattande en termin, ettårig yrkeskurs i vävning för personal till institutioner
och företag, UY 2 65: 38, samt kurs i handvävning, omfattande
ett år vid Textilinstitutet i Borås.

Yrkesinriktad utbildning i vävning finns också vid flera enskilda yrkesskolor
samt inom den av Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds
administrerade riksomfattande kursverksamheten.

Inom kommunala vuxenutbildningen anordnas utbildning inom vävområdet
motsvarande den som ges i gymnasieskolans konsumtionslinje
och specialkursen textilkunskap, vävning.

Vid folkhögskolorna och inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
förekommer även vävkurser med en annan målinriktning. Vid två
folkhögskolor anordnas dock behörighetsgivande kurser i vävning för
blivande textillärare, motsvarande kurs i textilkunskap, vävning, S 4
74: 5.

Den i motionen berörda lärarutbildningen avser utbildning av lärare
för gymnasieskolans utbildningar i vävning och motsvarande utbildning
inom kommunal vuxenutbildning och enskilda yrkesskolor m. m. Behöriga
lärare i vävning behövs också vid vissa folkhögskolor och i viss utsträckning
inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Dessutom
har högskolan behov av lärare med denna utbildning på textillärarlinjen,
arbetsterapeutlinjen, konsthantverkslinjen — designlinjen (Konstindustriella
skolan i Göteborg) samt vid utbildning i textilarbete fack 1
(Konstfackskolan i Stockholm).

SÖ kan konstatera att det nu är vissa svårigheter att fylla behovet av
behöriga lärare i vävning i gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning,
enskilda yrkesskolor m. m. Detta behov har blivit mer märkbart de senaste
två åren då inte någon utbildning av lärare i vävning skett.

Den utbildning som ges i textilkunskap, vävning i gymnasieskolan är
till sitt innehåll och omfattning krävande. SÖ bedömer det därför som.
väsentligt att den utbildning av lärare i textilkunskap, vävning, som planeras
ingå i den fr. o. m. höstterminen 1978 påbörjade försöksverksamheten
med utbildning av lärare i textilslöjd, ges ett sådant innehåll att
den tillgodoser gymnasieskolans behov av kvalificerade lärare.

UbU 1978/79: 9

Statens industriverk (SIND), som handlägger ärenden om bidrag till
hemslöjdsverksamheten och andra viktiga hemslöjdsfrågor, konstaterar
följande.

All lärarutbildning inom det s. k. husliga området, dit även vävning
räknades, förstatligades 1961 och vävlärarutbildningen fick då den utformning
och omfattning som redovisas i motionen. Många vävlärare,
som under åren före förstatligandet utexaminerades vid enskilda skolor,
fick till uppgift att som hemslöjdschefer leda olika hemslöjdsföreningar
i landet. Andra blev lärare i den kursverksamhet, som under flera årtionden
bedrevs vid ett antal hemslöjdsföreningar. I vissa fall förenades
denna läraruppgift med konsulentverksamhet. Flertalet under 1900-talet
verksamma hemslöjdskonsulenter har, innan en särskild utbildning för
hemslöjdskonsulenter tillkom år 1964, varit vävlärare. Ansvaret för den
textila hemslöjdsproduktion, som de flesta hemslöjdsföreningar från
början hade som sin väsentligaste uppgift, har huvudsakligen åvilat
vävlärare.

Den begränsning av antalet vävlärare, som förstatligandet av utbildningen
medförde, och som delvis måste ses mot den stora examinationen
under åren mellan 1930 och 1950, har redan gjort sig märkbar i det
kvalitativa utbudet på vävområdet. Tillgången på examinerade lärare
blev snabbt för knapp och otillräckligt utbildade krafter har under senare
år fått anlitas i inte ringa omfattning. Det föreligger idag, när vävlärarutbildningen
helt upphört, en fara för att de kunskaper som ännu
verksamma vävlärare sitter inne med, inte skall kunna utnyttjas i en
kontinuerlig utbildning. För den svenska hemslöjden och dess fortlevnad
är detta oroande. Svenska handvävda textilier har ansetts ligga på en
ovanligt hög kvalitetsnivå och svenska vävkurser har lockat studerande
från hela världen.

Industriverket finner förslaget om ett återupptagande av vävlärarutbildningen
vara väl grundat. Om inte en nyrekrytering av vävlärare
kommer till stånd — med högt ställda krav på kunskaper i vävning —
blir följden en både teknisk och konstnärlig försvagning av handvävningen
inom såväl undervisning som produktion.

Enligt Tjänstemännens centralorganisation (TCO) finns det i dag en
dold tillgång på utbildade vävlärare, vilka genom reaktiveringskurser
skulle kunna återvinnas till läraryrket om behov av ytterligare lärare visar
sig föreligga. På sikt anses dock ett behov att utbilda nya vävlärare
uppkomma varför TCO ställer sig positiv till en utredning om hur vävlärarutbildningen
i framtiden skall organiseras. Föreningen Sveriges vävlärare,
Akademiker inom biologisk produktion och konsumtion samt
miljöplanering och Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund har
uppfattningen att efterfrågan på vävlärare i framtiden kommer att öka
och att det därför är angeläget att vävlärarutbildningen snarast återupptas.

Nordiska museet understryker att vävlärare sedan länge verkat vid
folkhögskolor, slöjdskolor och annan yrkesinriktad praktisk utbildning
och fortsätter.

UbU 1978/79: 9

Förutom vid ovannämnda undervisningsformer har vävlärare verkat
inom särskolor, specialskolor och terapi samt inom kursverksamhet t. ex.
i hemslöjdsföreningarnas och bildningsförbundens regi.

Grundlig vävutbildning hör också till utbildningen av designers, dessinatörer
m. fl. yrken inom teko-industrin och värdet av goda kunskaper
i textilt handarbete betonas ofta av framstående utövare inom dessa
yrken.

Inom museernas verksamhet är kunskaper i textilt handarbete en förutsättning
för studiet och analysen av textilier från alla tidsåldrar. Det
är också en förutsättning för en stor del av museernas textila kunskapsförmedling.

Redan under 1800-talets slut verkade svenska vävlärare i utlandet och
de svenska vävskolorna fick motta elever från utlandet. Detta förhållande
är aktuellt än i dag. Svenska vävlärare arbetar i utvecklade industriländer
som USA och även i utvecklingsländerna, där de deltar i utvecklingsprojekt
som instruktörer och organisatörer. Varje år kommer grupper
och enskilda besökare från i synnerhet Japan, USA och nordeuropeiska
länder för att delta i vävkurser och liknande som anordnas i vårt land.

Mycket ofta får vi i vår verksamhet i Nordiska museet bevis på vilken
unik ställning Sverige och de övriga nordiska länderna i detta fall intar
i världen. Kolleger från museer, forskare och andra utländska besökare
betonar värdet av att vi har lyckats vidmakthålla kunskaper i äldre produktionsmetoder
och äldre textilkunskap och gjort det till en kulturell
tillgång, som de i flera fall medvetet söker sig hit för att ta del av.

Det är framför allt genom hemslöjdsföreningarnas verksamhet och
vävlärarna som yrkeskår som detta har möjliggjorts på ett livsdugligt
sätt. För att hålla kunskaper levande krävs att kunskapskapitalet utvecklas
och förnyas, och för sådant utvecklingsarbete krävs stor erfarenhet
och grundliga kunskaper. Det är inte minst resultatet härav som vinner
omvärldens intresse.

Det kvalitetskrav som genomsyrat vävlärarutbildningen och hemslöjdsföreningarnas
verksamhet är en kulturell tillgång som vårt land i dag har
möjlighet att dela med sig av till många länder i hela världen. För att
detta skall kunna bestå behövs ett återupptagande av vävlärarutbildningen
på tillräckligt hög nivå.

1977 års hemslöjdsutredning har uppfattningen att det är väsentligt
att man vid ställningstagandet till en kommande vävlärarutbildning inte
enbart ser till de utbildningsområden som ställer formella krav på utbildade
vävlärare. Även inom andra områden finns det behov av vävlärare
vilkas kunskaper och pedagogiska resurser direkt eller indirekt kan
tillföras verksamheten. Inom den s. k. mjuka slöjden har vävningen och
vävlärarna spelat en mycket stor roll för hemslöjdens utveckling. Direkt
och indirekt har vävlärarnas kunnande och pedagogiska erfarenheter
kommit hela hemslöjden till godo. Utredningen finner det sammanfattningsvis
angeläget att en lärarutbildning omfattande vävning återigen
kan tas upp i sådana former som tillgodoser även högt ställda krav på
fördjupning och specialisering inom området.

UbU 1978/79: 9

Utskottet

År 1961 inrättades vid seminarierna för huslig utbildning en textillärarlinje.
Linjen omfattade två grenar, en allmän och en vävinriktad.
Den vävinriktade grenen inrättades enbart vid seminariet i Stockholm.
När detta seminarium år 1975 avvecklades försvann också möjligheten
att utbilda lärare i textilkunskap som avser vävning, s. k. vävlärare
(lärare 143 enligt skolförordningen).

Skolöverstyrelsen (SÖ) har år 1976 i skrivelse till regeringen lagt fram
förslag till utbildningsplan för försöksverksamhet med viss tvåämnesutbildning.
Försöksverksamheten gäller bl. a. textilslöjd i kombination
med annat skolämne (engelska eller matematik). Förslaget i vad det avser
textilslöjd omfattar tre grundkurser A 1, B 1 och C 1 om vardera
20 poäng, dvs. en grundutbildning om sammanlagt 60 poäng, samt påbyggnadskurs
D 1 om 20 poäng med inriktning på sömnad, påbyggnadskurs
D 2 om 20 poäng med inriktning på vävning och påbyggnadskurs
D 3 om 20 poäng, som är en allmän fördjupningskurs. Som särskilt
behörighetsvillkor för försöksutbildningen i textilslöjd föreslås avslutad
kurs i slöjd och teckning på social linje (motsvarande).

Med utgångspunkt i SÖ:s förslag beträffande försöksverksamhet med
viss tvåämnesutbildning har i motionen 1977/78: 1559 begärts att vävlärarutbildningen
skall återupptas. När det gäller vävlärarutbildningens
organisation m. m. lägger motionärerna fram kompletterande förslag,
bl. a. beträffande obligatoriska studiekurser på det textila området om
sammanlagt 120 poäng för lärare i textilslöjd och textilkunskap, krav
på terminskurser i sömnad och vävning för tillträde till utbildningen,
behörighetsbestämmelser för tjänst som ettämneslärare i vävning (lärare
143) och utökning av vävmomenten inom den allmänna fördjupningskursen
(påbyggnadskurs D 3 om 20 poäng). Vidare anses utbildningsbehoven
böra undersökas.

Som framgår av det föregående har yttranden över motionen inhämtats
från universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen
(SÖ), statens industriverk, Tjänstemännens centralorganisation, Föreningen
Sveriges vävlärare, Akademiker inom biologisk produktion och konsumtion
samt miljöplanering och Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.
Vidare har yttranden i ärendet inkommit från Nordiska museet
och 1977 års hemslöjdsutredning.

På grundval av riksdagens beslut våren 1977 (prop. 1976/77: 76, UbU
1976/77: 29, rskr 1976/77: 333) har regeringen den 18 maj 1978 meddelat
föreskrifter om försöksverksamhet med viss tvåämnesutbildning,
innebärande utbildning av bl. a. lärare i textilslöjd och engelska eller
matematik. UHÄ har fastställt särskilt behörighetsvillkor för studier i
textilslöjd i enlighet med SÖ:s förslag.

Regeringen har den 15 juni 1978 i skolförordningen meddelat be -

UbU 1978/79: 9

hörighetsbestämmelser beträffande tjänster för vissa tvåämneslärare,
nämligen för tjänst som lärare 23 i grundskolan (bl. a. i textilslöjd och
annat ämne) och för tjänst som lärare 182 i gymnasieskolan (bl. a. i
textilkunskap som avser sömnad eller vävning samt annat ämne). Kravet
i fråga om den ämnesteoretiska utbildningen är för grundskoletjänst såvitt
gäller textilslöjd lägst 60 poäng i ämnet (grundkurserna A 1, B 1 och
C 1). Den ämnesteoretiska utbildningen för tjänst i gymnasieskolan skall
såvitt gäller textilkunskap som avser sömnad omfatta grundkurser i textilslöjd
om 60 poäng samt påbyggnadskurs i textilslöjd avseende sömnad
om 20 poäng (D 1) och såvitt gäller textilkunskap som avser vävning
grundkurser i textilslöjd om 60 poäng samt påbyggnadskurs i textilslöjd
avseende vävning om 20 poäng (D 2). Den ämnesteoretiska utbildningen
i engelska eller matematik m. m. skall dessutom omfatta 40 eller 60
poäng.

De förkunskapskrav som gäller för tillträde till försöksutbildningen
i textilslöjd innebär att det är möjligt att vinna tillträde till utbildningen
utan kunskaper i vävning. I sitt yttrande över motionärernas förslag
beträffande ett högre förutbildningskrav än vad som föreslagits av SÖ
har UHÄ anfört: ”Utvärderingen av utbildningen kan eventuellt visa
att det föreligger stora svårigheter att genomföra undervisningen på
grund av de studerandes otillräckliga förkunskaper. Under sådana omständigheter
räknar UHÄ med att få beakta motionens förslag.”

I fråga om förkunskapskrav för tillträde till grundutbildningen i textilslöjd
hänvisar utskottet till UHÄ:s yttrande. Utskottet förutsätter alltså
att UHÄ med uppmärksamhet följer frågan.

Som framgår av UHÄ:s yttrande över motionen finns möjlighet för
textillärare, som är s. k. ettämneslärare, att bygga ut sin textillärarutbildning
med vävinriktad enstaka kurs som till sitt innehåll motsvarar
vävinriktad påbyggnadskurs (D 2). Härigenom blir det möjligt för sådan
lärare att erhålla en kompetens i vävning motsvarande den som tvåämneslärare
erhåller efter genomgången påbyggnadskurs. Utskottet utgår
från att skolförordningens behörighetsbestämmelser i vad gäller
tjänst som vävlärare (lärare 143) anpassas till de nya förutsättningarna
för kompletterande utbildning i vävning.

Den i motionen aktualiserade frågan om en utökning av vävmomenten
inom den allmänna fördjupningskursen (påbyggnadskurs D 3 om 20
poäng) är enligt högskoleförordningen (3 kap. 8 och 9 §§) en lokal
angelägenhet som det ankommer på linjenämnd att besluta om. Utskottet
förutsätter att man i det sammanhanget beaktar yrkesområdets
behov.

Försöksutbildningen i textilslöjd anordnas av universitetet i Göteborg
fr. o. m. höstterminen 1978, varför påbyggnadskurs eller enstaka kurs
i textilkunskap (var och en med högst 12 deltagare) kan anordnas först
fr. o. m. vårterminen 1980. Enligt vad utskottet erfarit är den lokala

UbU 1978/79: 9

bedömningen — när det gäller vävinriktade kurser av typ D 2 — att
det per läsår kommer att kunna anordnas vävinriktad enstaka kurs under
hösttermin och påbyggnadskurs som avser vävning under vårtermin,
den senare inom ramen för försöksutbildningen. Påbyggnadskurs D 3
Allmän fördjupningskurs bedöms kunna anordnas inom ramen för samma
försöksverksamhet under hösttermin och som enstaka kurs under
vårtermin.

Av remissyttranden framgår att det finns behov av vävlärare inom
gymnasieskolan, vid enskilda yrkesskolor, inom kommunal vuxenutbildning,
vid folkhögskolor och inom hemslöjdsföreningarnas kursverksamhet.
De behövs också som cirkelledare inom studieförbundens kursverksamhet
och, vilket vissa remissinstanser påpekat, i specialfunktioner
av olika slag, t. ex. som organisatörer av och instruktörer vid utvecklingsprojekt
i utvecklingsländer. SÖ har för sin del konstaterat att det
nu är vissa svårigheter att fylla behovet av behöriga lärare i vävning
och att detta behov har blivit mer märkbart under de senaste två åren.
Enligt utskottets mening är det angeläget att utbildningsbehovet i vad
gäller vävlärare närmare kartläggs. UHÄ bör, efter samråd med SÖ,
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund och företrädare för studieförbunden,
göra en bedömning av det samlade utbildningsbehovet, så
att bl. a. utbildningsmyndigheter på olika nivåer får underlag för sina
ställningstaganden när det gäller medel till utbildningen.

Utskottet finner vidare i likhet med flertalet remissinstanser det angeläget
att vävlärarutbildningen bedrivs i sådana former att den tillgodoser
även högt ställda krav på fördjupning och specialisering.

Åberopande det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78: 1559 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande
vävlärarutbildning och behörighetsbestämmelser för
tjänst som vävlärare.

Stockholm den 25 oktober 1978

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt
(c), Ove Nordstrandh (m), Bengt Wiklund (s), Lars Gustafsson (s),
Roland Sundgren (s), Gösta Karlsson (c), Helge Hagberg (s), Hans
Nyhage (m), Christina Rogestam (c), Torsten Karlsson (s), Birgitta
Rydle (m), Karin Andersson (c), Egon Jacobsson (s) och Marianne
Lundqvist (fp).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 7800S4