UbU 1978/79: 3

Utbildningsutskottets betänkande
1978/79: 3

med anledning av motion om töretagsinriktad forskning vid universitet
och högskolor

Motionen

1977/78: 1707 av Claes Elmstedt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
i enlighet med vad som sägs i motionen 1977/78: 1706 — vilken remitterats
till näringsutskottet — ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om forskning och utveckling i vad gäller

a) behovet av forskning om institutionell förnyelse i företagen,

b) praktiskt inriktad forskning vid universitet och forskningsinstitutioner
i samarbete med näringslivet och fackliga organisationer,

c) grundforskning inriktad på utveckling av vissa utvalda branscher,

d) förslaget att till forskning och utveckling skall avsättas en viss del
av statens regional- och industripolitiska satsningar.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från universitetsoch
högskoleämbetet (UHÄ), styrelsen för teknisk utveckling (STU),
forskningsrådsnämnden (FRN) och Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA). UHÄ har till sitt yttrande bilagt yttranden som avgivits av de
samhällsvetenskapliga fakultetsnämnderna i Stockholm, Uppsala, Lund,
Göteborg och Umeå, den matematisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden
i Uppsala och den tekniska fakultetsnämnden i Linköping.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden i Uppsala framhåller att
forskning av det slag som motionärerna efterlyser redan förekommer
vid många institutioner och att resultat redan finns tillgängliga. Detta
gäller t. ex. forskning om produktutveckling och innovationer, om de
mindre företagens problem och om exportfrågor. Mycket av denna
forskning sker och har skett i nära samarbete med näringslivet påpekar
vidare nämnden.

I ett längre tidsperspektiv torde, anför samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden
i Lund, den viktigaste innovationsbefrämjande åtgärden
inte vara en selektiv utan en bred satsning på forskning och högre utbildning.
Det är av grundläggande betydelse, anför nämnden vidare, att
rekryteringen till högre utbildning främjas och att de etablerade forskarnas
möjligheter till forskning förbättras.

1 Riksdagen 1978/79. 14 sami. Nr 3

UbU 1978/79: 3

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) påpekar att forskningen
bör ha viktiga bidrag att lämna till förståelsen och lösandet av de problem
svenska företag möter. UHÄ anför vidare följande.

De frågor motionen aktualiserar har behandlats i forskningsrådsutredningens
(FRU) och forskarutbildningsutredningens (FUN) nyligen
avlämnade betänkanden. Frågorna om bl. a. högskolans forskning i
samverkan med näringsliv och fackliga organisationer behandlas av utredningen
angående högskolans forskningssamverkan med forskningsråd,
myndigheter, företag och organisationer m. m. (FOSAM).

Som bl. a. påpekats av UHÄ i yttrande över FRU:s och FUN:s betänkanden
har forskningens roll som förnyelsefaktor i samhället på senare
tid uppmärksammats alltmer. Till detta har bl. a. bidragit den ekonomiska
utvecklingen i vårt land och medvetenheten om olika konsekvenser
av den tekniska utvecklingen. Insikten om samhällets ökade
forskningsberoende har ökat, och uppmärksamheten riktas mer än tidigare
mot forsknings- och teknikintensiva sektorer av näringslivet. Behovet
av en slagkraftig teknisk och naturvetenskaplig forskning betonas
alltmer som nödvändig för att öka industrins konkurrenskraft.

Enligt UHÄ:s mening är sådana satsningar befogade, och en fortsatt
utbyggnad av resurserna för den forskning som bedrivs inom högskoleorganisationen
är nödvändig. En avsättning av den del av de regionaloch
industripolitiska satsningarna för FoU, som föreslås i motion 1977/
78: 1707, kan vara en väg att tillgodose dessa resursbehov.

Vad gäller forskning för främjande av företagens verksamhet görs
viktiga insatser inom, förutom teknik och naturvetenskap, samhällsvetenskapliga
ämnen såsom företagsekonomi. I likhet med motionärerna
anser UHÄ att en ökad satsning på forskning om utveckling av system
för t. ex. administration och marknadsföring är starkt motiverad.

Vid genomförandet av en sådan är det, i detta som i andra sammanhang,
viktigt att forskningsinsatserna avvägs så att teknisk-ekonomiska
motiveringar inte ensidigt blir styrande. Som ekonomisk-historiska institutionen
vid universitetet i Göteborg framhållit i sitt yttrande över
motionen är det viktigt att företagsforskningen inte präglas av ett alltför
snävt synsätt. Det enskilda företaget bör inte ses isolerat, utan sättas in
i sitt ekonomiska, sociala och historiska sammanhang.

Vad gäller behovet av forskning om institutionell förnyelse i företagen
menar styrelsen för teknisk utveckling (STU) att denna fråga
lämpligen kan prövas av forskningsrådsnämnden.

Forskarutbildningsutredningen har i betänkandet (SOU 1977:63)
Fortsatt högskoleutbildning ställt krav beträffande uppdragsforskningen
vid universitet och högskolor, vilka enligt STU sammantagna skulle
kunna försvåra sektororganens och näringslivets stöd åt praktiskt inriktat
forsknings- och utvecklingsarbete vid universitet och högskolor. STU
utgår från att utredningen om högskolans forskningssamverkan med
forskningsråd, myndigheter, företag och organisationer m. m. (FOSAM)
kommer att ta hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen
av forskningsrådsutredningens och forskarutbildningsutredningens betänkanden
när det gäller mer övergripande frågor i detta samspel. STU
menar att utredningen också bör kunna uppmärksamma vad som i detta
avseende framförs i motionen.

UbU 1978/79: 3

I fråga om selektiv satsning på grundforskning inriktad på utveckling
av vissa utvalda branscher hänvisar STU till det uppdrag som STU och
Ingenjörsvetenskapsakademien erhållit av regeringen när det gäller Sveriges
tekniskt industriella framtida kompetens. Bland resultaten från
detta uppdrag kommer, anför STU, att vara förslag till sådan selektiv
satsning på forskning som efterlyses i motionen.

Enligt STU:s mening förtjänar förslaget i motionen att till forskning
och utveckling avsätta en viss del av statens regional- och industripolitiska
satsningar att prövas. Uppenbarligen avsätts redan en viss del av
statens industripolitiska satsningar för stöd till forskning och utvecklingsarbete
inom näringslivet. STU:s budget uppgår för 1978/79 till 353
milj. kr. Det är uppenbart nödvändigt, fortsätter STU, att långsiktiga
regional- och industripolitiska satsningar får innefatta även ett kraftfullt
och målmedvetet stöd till forskning och utveckling med inriktning på
att utveckla alternativ produktion av varor och tjänster med förutsättningar
för långsiktig konkurrenskraft. Endast därigenom kan sysselsättningen
i olika regioner tryggas på sikt.

Forskningsrådsnämnden (FRN) ansluter sig till önskemålen om forskning
om institutionell förnyelse i företagen och om selektiv satsning på
grundforskning samt erinrar om att frågan om uppdragsforskning f. n.
prövas hos regeringen. Förslaget att till forskning och utveckling skall
avsättas en viss del av statens regional- och industripolitiska satsningar
avvisar FRN. Nämnden anför i huvudsak följande.

Nämnden ansluter sig till önskemålen om forskning om institutionell
förnyelse i företagen men vill framhålla att sådan FoU förekommer vid
t. ex. företagsekonomiska institutioner och konsultföretag. FRN har för
sin del inlett ett arbete som avser att stimulera forskning kring planeringsförutsättningar
under andra ekonomiska utvecklingsbetingelser än
dem som i stort sett rått under efterkrigstiden. I detta sammanhang är
forskning om institutionell förnyelse i företagen självfallet aktuell.

Ett ökat utnyttjande från näringslivets sida av den FoU-resurs som
högskolan utgör har länge eftersträvats och FRN måste från sina utgångspunkter
se positivt på alla åtgärder som kan främja utökade sådana
kontakter. I motionen påpekas också de senaste av de åtgärder
som statsmakterna vidtagit för att underlätta kontakterna mellan näringslivet
och högskolan. Frågan om bl. a. de fackliga organisationernas
möjligheter att initiera FoU är likaledes högaktuell. De fackliga organisationerna
arbetar f. n. själva intensivt med FoU-frågorna och forskningsrådsutredningens
förslag rörande ökade möjligheter för de fackliga
organisationerna i detta avseende är under övervägande i regeringskansliet.
Frågor av hithörande slag studeras f. n. av forskningssamverkanskommittén.

En selektiv satsning på kompetensuppbyggande forskning inom vissa
grundläggande forskningsområden i syfte att ge stimulans åt utvecklingen
inom utvalda branscher kan vara ett önskvärt inslag i en aktiv
och långsiktig FoU-politik. En sådan satsning bör utformas i en planeringsdialog
mellan bl. a. de ansvariga forskningsråden och andra organ
där även budgetprocessen spelar en viktig roll. Även FRN kan här spela
en roll. Det bör emellertid betonas att sambanden mellan framgångsrik
utveckling inom olika industribranscher och långsiktig kunskapsupp -

UbU 1978/79: 3

byggande forskning är långt ifrån entydiga och lineära. Selektiva satsningar
får därför inte ses som alternativ till ambitiösa insatser på bredden.

I en FoU-planering med anspråk på helhetssyn och överblick måste
givetvis uppmärksammas FoU-verksamhetens betydelse för regional och
industriell utveckling. Resurser för FoU måste bl. a. dimensioneras med
hänsyn till den politiska vikt dessa frågor har. FRN vill betona att det
existerande FoU-systemet (universitet, institut, forskningsråd, sektorsorgan
etc.) utgör den naturliga basen för ökade insatser. En fast mekanisk
kvotering av det slag motionen antyder är dock av flera skäl olämplig.
Bl. a. skulle detta kunna medföra en i FoU-sammanhang högst besvärande
ryckighet i medelstilldelningen och även risk för låst maximering.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) instämmer i motionärernas utgångspunkt
att satsning på nya produkter och produktionsprocesser är
en förutsättning för att förbättra svensk industris konkurrenskraft. Stöd
till uppfinnare samt till teknisk forskning och utveckling kommer emellertid
enligt IVA:s uppfattning att vara föga verkningsfullt om det inte
kompletteras med bättre förutsättningar att starta nya företag för att
exploatera de tekniska idéerna. Ett annat villkor för att samhället på
ett effektivt sätt skall kunna påverka innovationstakten är enligt IVA
bättre kunskap om hur innovationsprocessen och nyetablering av företag
fungerar i verkligheten. IVA anför vidare följande.

Vad gäller hemställan i motion 1977/78: 1707 vill akademien understryka
att ett viktigt medel för att nå ökad välfärd är forskning och utveckling
inom industrin. Svensk industri har bedrivit och bedriver framgångsrikt
teknisk utveckling inom många områden. Ständiga förändringar
sker både i vad gäller organisation och arbetssystem för forskning
och utveckling. Bedömningarna om den bästa modellen varierar
och under vissa perioder kan förnyelsen inom en industribransch kritiseras,
under andra perioder andra industrier. Enligt IVA:s uppfattning
är inte situationen så kritisk som beskrivs i motionen, men ökad praktisk
innovationsforskning torde vara av stort värde. I detta sammanhang
vill IVA också understryka att behovet av förnyelse av organisation
och arbetssystem när det gäller den statliga administrationen är betydligt
större. Det gäller t. ex. möjligheterna att inom den statliga administrationen
snabbt fånga upp den teknologiska och tekniska utvecklingen
eller att bedöma värdet av statligt stöd till större utvecklingsprojekt.
Även frågan om den tekniska kompetensen i vissa förvaltningar
borde studeras i detta sammanhang.

Behovet av samarbete mellan forskning och näringsliv är som akademien
understrukit under årens lopp stort. Akademien har därför med
oro sett utvecklingen mot ökade barriärer för denna typ av forskning.
Man har från administrativt håll velat sätta upp sådana regler som
omöjliggör det fria kunskapsutbyte som är nödvändigt för ett samarbete.
Denna fråga är för närvarande under utredning.

Det är akademiens förhoppning att resultatet av utredningen ger
ökade möjligheter till samarbete mellan universitet, högskolor och industri.

UbU 1978/79: 3

Akademien vill understryka svårigheten att utifrån grundforskningsresultat
bygga upp helt nya branscher. Nya forskningsresultat leder inte
automatiskt till ny industriell verksamhet, framför allt inte i sådan omfattning
att den på kort sikt kan ersätta tillbakagående branscher.

Enligt akademiens uppfattning bör man i stället stärka sådana områden
i landet där vi har en framgångsrik forskning och industriell utveckling.
Vi kan också genom insatser av den typ STU planerat utbilda
folk på speciella kunskapsområden som en beredskapsåtgärd, för att
snabbt kunna fånga upp nya utvecklingstendenser i omvärlden. Effekten
av denna utbildning blir dock mycket långsiktig.

Akademien har i många sammanhang betonat vikten av att de statliga
insatserna för forskning ökar. Detta gäller inte minst resurserna till
den grundläggande forskning inom landet som genom en rad beslut har
kommit att lida brist på resurser för att utveckla verksamheterna. Ett av
de viktigaste styrmedlen samhället har för att öka landets tekniskt industriella
kompetens torde vara just att på lång sikt bygga upp den kunskapshöjande
forskningen i landet.

Utskottet

I den under riksmötet 1977/78 avlämnade propositionen 1977/78: lil
lade regeringen fram förslag till åtgärder för att främja den tekniska
förnyelsen inom industrin och olika samhällssektorer. De i propositionen
föreslagna åtgärderna avser huvudsakligen verksamhetsområdet för
styrelsen för teknisk utveckling (STU). I propositionen framhåller föredraganden
att det är viktigt att innovationsverksamheten inom industrin
ligger på en hög nivå. Tre syften med samhällets insatser på området
anges. Ett är att säkra svensk industris industriella konkurrenskraft
för att därmed långsiktigt säkra sysselsättning och välstånd. Ett
annat är att medverka till att ta fram ny teknik och ny kunskap som
förbättrar människornas omgivning och levnadsförhållanden. Ett tredje
syfte är att ta fram ny teknik som bidrar till lösning av viktiga nationella
och internationella problem.

För att den svenska industrins internationella konkurrenskraft skall
kunna vidmakthållas är det väsentligt att man finner vägar för att stimulera
tekniska innovationer och stödja den tekniska utvecklingen anför
näringsutskottet, till vilket propositionen remitterades, i sitt med anledning
av denna och vissa motioner avgivna betänkande 1977/78: 75.
I betänkandet behandlas bl. a. motionen 1977/78: 1706. I denna yrkades
att en utredning om innovationsverksamhetens betydelse och innovatörernas
situation och arbetsförhållanden skulle tillsättas. Näringsutskottet
pekade på att innovatörernas problem har analyserats dels av statens
industriverk i utredningen (SIND 1977: 14) Regional produktutvecklingsservice,
dels av STU i en rapport om resultat av STU:s uppfinnarstöd
åren 1968—1975. Utskottet räknade med att STU även framgent
noga skulle följa dessa frågor och fann att en särskild utredning inte var

UbU 1978/79: 3

påkallad. Utskottet avstyrkte alltså yrkandet i motionen 1977/78: 1706.
Riksdagen fattade beslut i enlighet med förslaget (rskr 1977/78: 361).

Med hänvisning till vad som anförts i nyssnämnda motion har i den
till utbildningsutskottet remitterade motionen 1977/78: 1707 yrkats att
riksdagen skall ge regeringen till känna vad motionärerna anför i vad
gäller behovet av forskning om institutionell förnyelse i företagen, praktiskt
inriktad forskning vid universitet och forskningsinstitutioner i samarbete
med näringslivet och fackliga organisationer, grundforskning inriktad
på utveckling av vissa utvalda branscher och slutligen ett förslag
att till forskning och utveckling skall avsättas en viss del av statens
regional- och industripolitiska satsningar.

Som framgår av det föregående har utskottet inhämtat yttranden över
motionen från universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), STU, forskningsrådsnämnden
(FRN) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA).

Vad gäller behovet av forskning om institutionell förnyelse i företagen
menar STU att denna fråga lämpligen kan prövas av FRN. Liksom
bl. a. fakultetsnämnden vid samhällsvetenskapliga fakulteten i Uppsala
framhåller FRN att sådan forskning redan förekommer vid t. ex. företagsekonomiska
institutioner. FRN har för sin del inlett ett arbete som
avser att stimulera forskning kring planeringsförutsättningar under
andra ekonomiska utvecklingsbetingelser än dem som i stort rått under
efterkrigstiden. I detta sammanhang är, påpekar nämnden, forskning om
institutionell förnyelse i företagen självfallet aktuell. Med hänsyn även
till vad som i övrigt av remissinstanserna anförts i frågan anser utskottet
att motionen i denna del inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Detsamma gäller enligt utskottets mening vad som av motionärerna
anförts i fråga om satsning på grundforskning inriktad på utveckling av
vissa utvalda branscher. Utskottets ställningstagande är motiverat bl. a.
av att — sedan motionen väcktes — uppdrag att utreda frågor rörande
Sveriges tekniska och industriella kompetens getts dels STU, i samarbete
med statens industriverk, dels Ingenjörsvetenskapsakademien. Bland resultaten
från detta uppdrag kommer att vara, framhåller STU i sitt
remissyttrande, förslag till sådan selektiv satsning på forskning som
efterlyses av motionärerna.

Med anledning av motionen i övrigt vill utskottet erinra om forskningsrådsutredningens
slutbetänkande (SOU 1977: 52) Forskningspolitik
och forskarutbildningsutredningens slutbetänkande (SOU 1977:63)
Fortsatt högskoleutbildning. Proposition på grundval av dessa betänkanden,
vilka båda behandlar frågor som har nära anknytning till förevarande
motion, har aviserats till riksmötet 1978/79. Vissa frågor som
gäller högskolans forskningssamverkan med forskningsråd, myndigheter,
företag och organisationer utreds för närvarande av en för ändamålet
tillkallad kommitté, FOSAM (U 1978: 21).

I propositionen 1977/78: 100 (bil. 12 s. 388) föreslog regeringen en

UbU 1978/79: 3

försöksverksamhet med näringslivskontakt för forskare. Riksdagen biföll
förslaget (UbU 1977/78: 22, rskr 1977/78: 338). Ansvaret för försöksverksamheten
har anförtrotts FOSAM.

Med hänsyn till utredningsarbetena har utskottet för sin del funnit
att riksdagen inte nu bör göra något uttalande i frågan om högskolans
och forskningsinstitutioners forskningssamarbete med näringslivet
och fackliga organisationer.

Motionärerna tar också upp en speciell resursfråga. En tanke som
enligt deras mening kan vara värd att pröva är att avsätta exempelvis
2 % av statens regional- och industripolitiska satsningar för stöd åt
näringslivet för forsknings- och utvecklingsarbete (FoU). Denna FoU
skulle inte vara begränsad till den dagsaktuella produktionsinriktningen.
I stället skulle den inriktas på att utveckla alternativa produktionsmöjligheter,
för att långsiktigt trygga sysselsättningen i regionen och i företagen.

Enligt UHÄ:s och STU:s mening bör förslaget prövas. Det är uppenbart
nödvändigt, säger STU i sitt remissyttrande, att långsiktiga regionaloch
industripolitiska satsningar får innefatta även ett kraftfullt och målmedvetet
stöd till forskning och utveckling med inriktning på att utveckla
alternativ produktion av varor och tjänster med förutsättningar
för långsiktig konkurrenskraft. Endast därigenom kan, fortsätter STU,
sysselsättningen i olika regioner tryggas på sikt.

Utskottet anser liksom motionärerna att insatserna för forskning och
utvecklingsarbete bör ökas. I likhet med UHÄ och STU har utskottet
funnit motionärernas uppslag vara intressant och värt att pröva som ett
element i den regionalpolitiska satsningen. Utskottet anser sålunda att
motionärernas uppslag att till forsknings- och utvecklingsarbete skall
avsättas en viss del av statens regional- och industripolitiska satsningar
bör prövas. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger denna
uppfattning till känna för regeringen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande forskning om institutionell förnyelse
i företagen avslår motionen 1977/78: 1707,

2. att riksdagen beträffande praktiskt inriktad forskning i samarbete
med näringslivet och fackliga organisationer avslår
motionen 1977/78: 1707,

3. att riksdagen beträffande på visst sätt inriktad grundforskning
avslår motionen 1977/78: 1707,

4. att riksdagen beträffande på visst sätt beräknade resurser för
forsknings- och utvecklingsarbete med bifall till motionen
1977/78: 1707 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

UbU 1978/79: 3

Stockholm den 10 oktober 1978

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt
(c), Ove Nordstrandh (m), Bengt Wiklund (s), Sven Johansson (c),
Lars Gustafsson (s), Linnea Hörlén (fp), Roland Sundgren (s), Gösta
Karlsson (c), Helge Hagberg (s), Hans Nyhage (m), Lennart Bladh (s),
Christina Rogestam (c), Torsten Karlsson (s) och Jörgen Ullenhag (fp).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780054