UU 1978/79:30

Utrikesutskottets betänkande
1978/79:30

med anledning av propositionerna 1978/79:100, bilaga 6, litt. C 3-5,
och 1978/79:113 om anslag och riktlinjer för u-landsinformation och
biståndets organisation m. m. jämte motioner

I föreliggande betänkande behandlas dels regeringens förslag i budgetpropositionen
1978/79:100, bilaga 6, beträffande anslag m. m. för u-landsinformation
(reservationsanslaget C 3), SIDA (förslagsanslaget C 4) och biståndsutbildningsnämnden
(förslagsanslaget C 5), dels de av regeringen i propositionen
1978/79:113 framlagda förslagen till riktlinjer för u-landsinformation
och biståndsverksamhetens organisation samt de motioner eller motionsyrkanden
som väckts i anslutning härtill.

Till grund för de i propositionen 1978/79:113 framlagda riktlinjerna ligger
biståndspolitiska utredningens (BPU) betänkande (SOU 1977:73) U-landsinformation
och internationell solidaritet och dess betänkande (SOU 1978:61)
Biståndets organisation samt remissbehandlingen av dessa.

Utöver riktlinjerna framläggs i propositionen 1978/79:113 förslag om vissa
påslag för budgetåret 1979/80 på de i budgetpropositionen preliminärt
beräknade anslagen C 3. Information, C 4. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA) och C 5. Biståndsutbildningsnämnden (BUN). De ytterligare
medel som i propositionen 1978/79:113 föreslås bli tillförda dessa anslag
är avsedda att belasta anslagsposten Ofördelad reserv under reservationsanslaget
C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, som utskottet jämte övriga
anslagsfrågor m. m. rörande det internationella utvecklingssamarbetet förut
behandlat i sitt betänkande UU 1978/79:27.

En närmare redogörelse för förslagen härom i de båda propositionerna
liksom för de i detta sammanhang aktuella motionerna eller
motionsyrkandena ges i det följande anslags- och ämnesvis.

Motioner

I betänkandet behandlas

dels följande i anslutning till budgetpropositionen väckta motioner eller
motionsyrkanden, nämligen
motionen 1978/79:590 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandet 2,
motionen 1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m), yrkandet 10,
motionen 1978/79:1214 av Bengt Wiklund m. fl. (s),
motionen 1978/79:1776 av Rolf Sellgren (fp),

1 Riksdagen 1978/79. 9 sami Nr 30

UU 1978/79:30

dels följande i anslutning till propositionen 1978/79:113 väckta motioner,
nämligen

motionen 1978/79:2282 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s) och
motionen 1978/79:2283 av Bo Siegbahn och Per Petersson (båda m).

1. U-landsinformationen

1.1 Anslagsberäkningar

! budgetpropositionen, bil. 6(s. 111-113), redogörs för SIDA:s anslagsframställning
förbudgetåret 1979/80beträffande u-landsinformation och föreslås
i avvaktan på särskild proposition om riktlinjer för bl. a. u-landsinformationen
att reservationsanslaget C 3. Information ökar med drygt 0,5 milj. kr. till

17,3 milj. kr. under budgetåret 1979/80. Härav beräknas ca 11,1 milj. kr. för
information genom enskilda organisationer och ca 6,2 milj. kr. för SIDA:s
egen informationsverksamhet.

I den i mars månad framlagda propositionen 1978/79:113 om riktlinjer för
u-landsinformation och biståndets organisation m. m. föreslås att reservationsanslaget
C 3. Information i förhållande till budgetpropositionens förslag
ökas med ytterligare 2,6 milj. kr. till sammanlagt 19,9 milj. kr. förbudgetåret
1979/80.1 det föreslagna påslaget ingår en engångshöjning på 2 milj. kr. för att
bestrida kostnaderna för en vidgning av den nuvarande mottagarkretsen för
generella bidrag. Av det senare föreslagna anslaget beräknas 13,6 milj. kr. för
information genom enskilda organisationer och 6,3 milj. kr. för SIDA:s egen
informationsverksamhet. Den nu föreslagna ökningen av informationsanslaget
är avsedd att bestridas med medel från reservationsanslaget C 2.
Bilateralt utvecklingssamarbete, posten Ofördelad reserv.

1.2 Riktlinjer för u-landsinformationen

Propositionen 1978/79:113 (s. 6-18)

1.2.1 Målen för u-landsinformationen

I samband med att riksdagen år 1968 uttalade sig för den s. k. enprocentsplanen
för svenskt bistånd angavs två mål för u-landsinformationen, ett
"biståndscentrerat” och ett ”u-landscentrerat”, nämligen
att skapa större förståelse och vidgat engagemang för den offentliga
biståndsverksamheten, samt
att förmedla djupare kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas
situation.

Denna målformulering kan sägas alltjämt gälla för informationsverksamheten.

BPU har ansett att målet för u-landsinformationen är att utveckla
människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för
u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för Sveriges internatio -

UU 1978/79:30

nella solidaritetspolitik fördjupas.

Det noteras i propositionen att remissorgan som LO och Industriförbundet
m. fl. har pekat på det ökade ömsesidiga beroendet och samarbetet mellan
Sverige och u-länderna som ett delmål för u-landsinformationen. Enligt
propositionen innefattas dessa ämnen i det av BPU föreslagna målet för
informationsverksamheten.

1.2.2 SIDA:s roll i u-landsinformationen

BPU framhåller att SIDA även i fortsättningen bör vara det statliga organet
för u-landsinformation. Utredningen anser att den pluralistiska strategi som
informationsverksamheten sedan år 1972 baserats på är värdefull och riktig.
Ca två tredjedelar av anslaget utgår som bidrag till u-landsinformation i
enskilda organisationers regi. Detta får emellertid inte betyda att SIDA
reduceras till en ren finansieringskälla. SID A:s egen informationsverksamhet
bör vara betydande. BPU framhåller också att SIDA spelar en viktig roll som
initiativtagare och impulsgivare till dem som är engagerade i u-landsinformationsarbetet.

Propositionen instämmer i BPU:s förord för att SIDA liksom hittills skall
vara det statliga organet för u-landsinformation.

1.2.3 Beredningen för u-landsinformation samt frågan om en allmän informationsberedning
i internationella och utrikespolitiska frågor

I enlighet med BPU:s och flertalet remissorgans förord föreslås i propositionen
att beredningens för u-landsinformation ställning förändras så att den
blir ett av regeringen utsett rådgivande organ till SIDA.

BPU har vidare pekat på en rad skäl för inrättande av en allmän
informationsberedning i internationella och utrikespolitiska frågor. Beredningen
skulle knytas till utrikesdepartementet och tjäna som ett rådgivande
organ till berörda departement och myndigheter i vad gäller prioritering av
den offentliga - och offentligt finansierade - informationsverksamheten i
internationella frågor. Flertalet remissorgan har anslutit sig till förslaget att en
sådan beredning inrättas. Frågor som har samband härmed berörs också i det
utredningsarbete som f. n. bedrivs inom kommundepartementet. När detta
arbete har slutförts, kommer regeringen att ha möjlighet att pröva hela frågan
om statens samarbete med enskilda organisationer rörande informationen i
internationella och utrikespolitiska frågor. Frågan kommer därför att bli
föremål för samråd med berörda organisationer.

1.2.4 Folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformation

F. n. går ca 48 % av informationsanslaget till löntagarorganisationer och
studieförbund i form av generella bidrag, medan ca 16 % utgår till andra

1* Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 30

UU 1978/79:30

organisationer och folkrörelser efter ansökan.

BPU har väckt frågan om inte andra fackliga organisationer bör kunna
komma i fråga för generella bidrag på samma villkor som löntagarorganisationerna.
Den nuvarande begränsningen till löntagarorganisationer lämnar
luckor som enligt utredningen bör fyllas genom att även sådana organisationer
som Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares nksförbund
(SFR) och Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) får bidrag på
samma grunder som löntagarorganisationerna. BPU föreslår härutöver att
Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL) och Swedish Cooperative
Centre (SCC)ges stående bidrag från SIDA. Vidare finnér BPU det befogat att
söka en lösning som bättre än hittills tillgodoser de kristna organisationernas
behov av medel för u-landsinformation. Enligt utredningen skulle den bästa
lösningen uppnås om ett generellt bidrag utginge tili en kristen samarbetsorganisation
med inriktning på u-landsfrågor.

1 frågan om en utvidgning av det generella bidragssystemet har meningarna
gått isär inom utredningen och mellan remissorganen. Flertalet
remissorgan förordar att generella bidrag skall utgå även till SCC och en
kristen samarbetsorganisation. Likaså förordas ett stående årligt bidrag från
SIDA till SUL i enlighet med BPU:s förslag. Flertalet remissorgan ställer sig
däremot avvisande till att mottagarkretsen av generella bidrag utvidgas även
till att omfatta LRF, SFR och SHIO.

Propositionen biträder utredningens och flertalet remissorgans förord för
generella bidrag till SCC och en kristen samarbetsorganisation. Systemet med
generella bidrag bör enligt propositionen även utvidgas till de av utredningens
majoritet förordade organisationerna LRF, SFR och SHIO. Därmed vidgas
informationsverksamheten till fler grupper, vilket är särskilt naturligt i ett
läge där utvecklingssamarbetet breddas till att bl. a. engagera mindre industri.
Enligt propositionen är det likaledes motiverat med ett stående årligt bidrag
till SUL för att ge organisationen långsiktig planeringstrygghet.

I sitt yttrande över utredningen har SIDA anfört skäl för att även tilldela
Svenska FN-förbundet generellt bidrag. Propositionen ansluter sig till detta
förslag.

1.2.5 SIDA :s egen informationsverksamhet

SIDA:s egen informationsverksamhet tar f. n. i anspråk drygt 35 % av
informationsanslaget. BPU har understrukit betydelsen av att SIDA fortsätter
och utvecklar den materialproduktion som den anser vara viktig för en
saklig och mångsidig u-landsinformation.

Propositionen framhåller vikten av att SIDA fortsätter att utveckla sin
materialproduktion för en saklig och allsidig u-landsinformation. Också
SIDA:s samarbete med massmedia och skolväsendet bör förstärkas.
Permanenta utbildningsinslag inom skolan bör emellertid finansieras över
utbildningsdepartementets huvudtitel.

UU 1978/79:30

] .2.6 Saklighet och profilering

BPU konstaterar att SIDA och de enskilda organisationerna har skilda
roller i det opinionsbildande arbetet. För organisationerna utgör rätten till
profilering av verksamheten i vad gäller ideologi, ämnesval och målgrupper
en given utgångspunkt. Av folkrörelser och övriga organisationer vore det
inte rimligt att kräva allsidighet i behandlingen av en fråga. Mångsidighet är
emellertid ett krav som måste ställas på den samlade u-landsinformationen.

Propositionen biträder BPU:s uppfattning och vill särskilt betona betydelsen
av att bygga informationsaktiviteterna på det engagemang som utgör
basen för de enskilda organisationernas verksamhet.

För SIDA:s egen verksamhet bör enligt utredningen delvis andra principer
gälla. SIDA bör eftersträva allsidighet i sitt samlade informationsutbud.
Denna strävan bör även prägla tidskriften Rapport från SIDA, vilken
förväntas ge utrymme för en rik variation av fakta och synpunkter på
utvecklingsproblem och utvecklingssamarbete. Propositionen ansluter sig till
dessa synpunkter.

Utredningen konstaterar att för såväl SIDA:s egen informationsverksamhet
som den organisationerna bedriver med bidrag från SIDA bör
saklighet utgöra en given strävan. Kravet på saklighet är särskilt betydelsefullt
i fråga om SIDA:s egen informationsverksamhet, då SIDA-materialet
måste kunna tjäna som en faktabas för alla övriga parter. Utredningen
konstaterar emellertid att utan analys och kommentarer är faktamaterialet av
föga värde. Utrymme måste också finnas för en framställning som ger uttryck
för personliga åsikter. Det är dock angeläget att i görligaste mån markera vad
som är sakligt, faktabetonat material och vad som är uttryck för en personlig
uppfattning. Propositionen ansluter sig i allt väsentligt till BPU:s uppfattning
härvidlag.

1.2.7 Utvärdering och förnyelse

Propositionen ansluter sig även till BPU:s uppfattning att resultatvärderingen
av SIDA:s och de enskilda organisationernas u-landsinformation bör
ägnas ökad uppmärksamhet i framtiden. Sådana utvärderingar bör kunna
göras av både organisationerna själva och SIDA. Resultaten av organisationernas
utvärderingar bör redovisas för SIDA.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motionen 1978/79:590 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandet 2.
nämligen

2. att riksdagen under punkten C 3. Information i bilaga 6 till budgetpro -

UU 1978/79:30

positionen anslår utöver i propositionen föreslagna belopp 2,7 milj. kr. att utgå
till Afrikagrupperna i Sverige och Isolera Sydafrika-kommittén,

dels motionen 1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m), yrkandet 10,
nämligen att riksdagen

10. uttalar att SIDA:s informationsverksamhet skall tillgodose krav på
opartiskhet och saklighet,

dels motionen 1978/79:2282 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s),
yrkandena 1 och 2, nämligen

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående målen för u-landsinformationen,

2. att riksdagen avslår förslaget att utvidga systemet med generella bidrag
till u-landsinformation att gälla LRF, SFR och SHIO,

dels motionen 1978/79:2283 av Bo Siegbahn och Per Petersson (båda m),
vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att av medel under reservationsanslaget C 2.
Bilateralt utvecklingssamarbete, posten Ofördelad reserv, för budgetåret
1979/80 bemyndiga regeringen att ta i anspråk högst 600 000 kr. för
Information,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
rörande fördelning och användning av informationsbidrag till enskilda
organisationer, speciellt en översyn av fördelningsnyckeln för generella
bidrag och en granskning av att lämnade bidrag används på ett sätt som
överensstämmer med u-landsinformationens syften,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller att en allmän informationsberedning
med det snaraste tillsätts i enlighet med riktlinjerna i SOU
1977:73,

4. att riksdagen beslutar att de medel som för närvarande används av
SIDA för utgivande av tidskriften Rapport från SIDA i stället reserveras för
en informations- och debattidskrift av samma slag, att utges enligt de
riktlinjer som anges i motionen.

Utskottet

I propositionen 113 erinras om de båda övergripande mål för u-landsinformationen
som angavs i samband med riksdagens antagande våren 1968 av
den s. k. enprocentsplanen för svensk biståndsverksamhet (prop. 1968:101,
SU 1968:128). Det ena av dessa mål var mer biståndscentrerat och det andra
mer u-landscentrerat, nämligen

att skapa större förståelse och vidgat engagemang för den offentliga
biståndsverksamheten, samt

att förmedla djupare kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas
situation.

UU 1978/79:30

1 biståndspolitiska utredningen betecknas statsutskottets utlåtande i denna
fråga sorn den mest allmänna definition av informationsverksamhetens mål
som statsmakterna hittills gjort. Definitionen ifrågasätts inte av utredningen,
som visar på hur den befästs och vidareutvecklats i den under 1970-talet
starkt utbyggda informationsverksamheten, vars mål och syften präglats av
en betydande kontinuitet. I 1971 års långtidsplan för informationsverksamheten
betonades framför allt vikten av att ge u-landsinformationen en vid.
u-landscentrerad innebörd och att orientera denna mot konkreta problem.
Mot denna bakgrund är det naturligt att informationsverksamheten tidigt
kom att inriktas på utvecklingsproblem i vidaste mening och att den
stimulerat till diskussion om de globala utvecklingsfrågorna.

Utan att ifrågasätta de tidigare målangivelserna framhåller BPU att målet
för informationsverksamheten är att utveckla människors kunskaper om och
intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling och att
därmed engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik kan
fördjupas.

1 s-motionen 2282 yrkas att riksdagen som sin mening skall ge till känna
vad som där anförs om målen för u-Iandsinformationen. I motionen
framhålls bl. a. att målet förden statligt finansierade u-landsinformationen
måste vara att förmedla kunskap om sociala och politiska förhållanden i
u-länderna för att därigenom öka förståelsen och vidga engagemanget för den
statliga biståndsverksamheten.

Utskottet finneratt detta uttalande väl stämmer överens med vad som sägs
både i biståndspolitiska utredningen och i propositionen 113.

Därutöver måste - heter det vidare i motionen 2282 - u-landsinformationen
belysa beroendeförhållandet mellan i-länder och u-länder och öka
kunskaperna om Sveriges ekonomiska relationer i ett vidare perspektiv.
Utöver att beskriva förhållandena i u-länderna bör u-landsinformationen
enligt samma motion ge insikt om hur de internationella orättvisorna har
uppstått och hur dessa kan motverkas.

Utskottet noterar att biståndspolitiska utredningen uttalat sig på likartat
sätt och bl. a. betonat att förhållandena i u-länderna och beroendeförhållandena
i dagens och morgondagens värld måste utgöra ett centralt inslag i vår
samhällsdebatt för att vårt land skall vara berett att ta på sig ökade kostnader
för att stödja u-ländernas utveckling. I opinionsarbetet fordras även att man
visar vilka åtgärder som krävs för att uppnå förändringar i världsekonomin till
förmån för de fattiga länderna och att förverkliga en ny ekonomisk
världsordning, heter det.

I propositionen erinras om att remissorgan som LO och Sveriges Industriförbund
m. fl. också pekat på att en belysning av det ökade ömsesidiga
beroendet och samarbetet mellan Sverige och u-länderna bör utgöra ett mål
för u-landsinformationen. Enligt utrikesministerns mening innefattas dessa
ämnen redan i BPU:s målformuleringar av informationsverksamheten, vilka
också har en bred förankring bland remissorganen.

1** Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 30

UU 1978/79:30

Utskottet delar denna uppfattning. Mot denna bakgrund torde det nu
aktuella yrkandet 1 i motionen 2282 få anses besvarat.

I propositionen 113 föreslås i anslutning till biståndspolitiska utredningens
förslag i samma riktning att det system med generella bidrag av ulandsinformationsmedel
till studieförbund och löntagarorganisationer som
f. n. gäller i fortsättningen utvidgas till att även omfatta Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR), Sveriges hantverksoch
industriorganisation (SHIO), Swedish Cooperative Centre (SCC) och en
kristen samarbetsorganisation med inriktning på u-landsfrågor. Det föreslås i
propositionen vidare-i anslutning till förslag härom i SIDA:s remissyttrande
över utredningen - att även Svenska FN-förbundet skall inordnas bland de
organisationer som ges generella informationsbidrag.

I s-motionen 2282 yrkas avslag på propositionens förslag om en utbyggnad
av det generella bidragssystemet i den del därav som avser LRF, SFR och
SHIO. Motionärerna anser inte att dessa organisationer kan betecknas som
med löntagarorganisationer jämförbara fackliga organisationer.

Utskottet ansluter sig till utredningens och propositionens förslag beträffande
utbyggnad av det generella bidragssystemet och avstyrker därför det nu
aktuella yrkandet 2 i motionen 2282. Genom dessa åtgärder vidgas
informationsverksamheten till nya grupper, vilkas aktiva medverkan i
opinionsarbetet kring utvecklingsproblemen och utvecklingssamarbetet är av
väsentlig betydelse.

I den under allmänna motionstiden väckta m-motionen 1205 yrkas på ett
uttalande från riksdagens sida att SIDA:s informationsverksamhet skall
tillgodose krav på opartiskhet och saklighet.

I propositionen 113 behandlas hithörande frågor i ett särskilt avsnitt,
benämnt Saklighet och profilering. Det erinras där om biståndspolitiska
utredningens konstaterande att SIDA och de enskilda organisationerna har
skilda roller i det opinionsbildande arbetet. För organisationerna utgör
sålunda rätten till profilering av informationsverksamheten vad gäller
ideologi, ämnesval och målgrupper en given utgångspunkt. I utredningen
liksom i propositionen konstateras å andra sidan att saklighet bör utgöra en
given strävan för både SIDA:s egen informationsverksamhet och den som
organisationerna bedriver med bidrag från SIDA. Kravet på saklighet är
särskilt betydelsefullt i fråga om SIDA:s egen informationsverksamhet,
framhålls det, eftersom SIDA-materialet måste kunna tjäna som en faktabas
för alla övriga parter.

Utskottet instämmer i dessa bedömningar. Med det anförda torde det nu
aktuella yrkandet 10 i motionen 1205 få anses besvarat.

I motionen 2283 föreslås att riksdagen beslutar att de medel som f. n.
används av SIDA för utgivande av tidskriften Rapport från SIDA i stället
reserveras för en informations- och debattidskrift av samma slag men

UU 1978/79:30

eventuellt med annan utgivare än SIDA.

Tidskriften Rapport från SIDA utgör en del av SIDA:s egen informationsverksamhet
i utvecklings- och bistånds frågor. Liksom övrigt informationsoch
debattmaterial från SIDA har den granskats av biståndspolitiska
utredningen i dess informationsbetänkande. I ett avsnitt därav som diskuterar
kravet på saklighet och rätten till viss profilering i informationsverksamheten
framhålls bl. a.:

För ämbetsverket SIDA gäller delvis andra principer. Dess informationsverksamhet
bör på samma sätt som all annan samhällsinformation syfta till
att möjliggöra för medborgarna - både enskilda medborgare och medborgarorganisationer
- att ”hävda sina idéer och intressen i den demokratiska
processen”. För att detta syfte skall kunna uppnås torde krävas att verket
eftersträvar allsidighet i sitt samlade informationsutbud. Denna strävan bör
också prägla ett organ som tidskriften ”Rapport från SIDA”, vilken förväntas
ge utrymme för en rik variation av fakta och synpunkter på utvecklingsproblem
och utvecklingssamarbete.

För såväl SIDA:s egen informationsverksamhet som den organisationerna
bedriver med bidrag från SIDA bör saklighet utgöra en given strävan.
Saklighet är en förutsättning för en konstruktiv problembehandling. Utan ett
rikt underlag av fakta kan en realistisk diskussion om förhållandena i
u-länderna, som få av deltagarna i debatten haft tillfälle att besöka, inte
föras.

Saklighetskravet synes oss särskilt betydelsefullt vad gäller SIDA:s egen
informationsverksamhet i form av trycksaker och annat material, då en av
SIDA:s centrala uppgifter måste vara att, som informationsberedningen har
uttryckt det i sitt 11-punktsprogram, ”ge bakgrund till och utgöra ett stöd för
den u-landsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, radio, TV
etc.”. SIDA-materialet måste kunna tjäna som en faktabas för alla övriga
parter. Utan analys och kommentarer är faktamaterialet dock av föga
värde. — Möjlighet måste också finnas för en framställning som ger uttryck
för personliga åsikter. Det är dock angeläget att i görligaste mån markera vad
som är mer sakligt, faktabetonat material och vad som är uttryck för en
personlig uppfattning. Det bör klart framgå vem som talar.

Utskottet, som i likhet med propositionen i allt väsentligt ansluter sig till
vad utredningen anfört i detta sammanhang, avstyrker det nu aktuella
yrkandet 4 i motionen 2283.

I motionen 2283 hemställs vidare att riksdagen ger regeringen till känna
vad som i motionen anförs om fördelning och användning av informationsbidrag
till enskilda organisationer, speciellt en översyn av fördelningsnyckeln
för generella bidrag och en granskning av att lämnade bidrag används på ett
sätt som överensstämmer med u-landsinformationens syften.

Utskottet konstaterar att det beträffande den del av informationsanslaget
som används för att stödja enskilda organisationers u-landsinformation i
första hand ankommer på SIDA:s styrelse att efter förslag från beredningen
för u-landsinformation avgöra om medlens fördelning liksom att allmänt
bedöma hur de används. Det som anförs i dessa frågor i biståndspolitiska
utredningen och i propositionen 113 ger inte utskottet anledning att på sätt

UU 1978/79:30

som sker i motionen 2283 ifrågasätta de etablerade principerna på detta
område.

I propositionen återges med instämmande utredningens uppfattning att
den satsning på löntagarorganisationer, studieförbund och andra enskilda
organisationer som inleddes år 1972 har varit riktig. I propositionen heter det i
detta sammanhang vidare bl. a.:

Troligen har den avsevärt bidragit till att stärka u-landsengagemanget i
Sverige. Systemet har mött positivt gensvar hos organisationerna själva, som
med avsevärda generella bidrag har kunnat bedriva u-landsinformation i
mycket fria former och utifrån de olika värderingar och samhällsuppfattningar,
som präglar varje enskild organisation. Ansvarsfördelningen mellan
organisationerna och SIDA bör fortsätta väsentligen oförändrad. I sammanhanget
vill jag särskilt betona vikten av att stödet till mindre organisationer,
som får bidrag till enskilda informationsprojekt, fortsätter och utökas. Dessa
organisationers verksamhet är av stort värde för att fördjupa engagemanget
för Sveriges internationella solidaritetspolitik.

Utskottet ansluter sig till dessa uppfattningar.

Vad beträffar motionens förord för en granskning av att lämnade bidrag
används på ett sätt som överensstämmer med u-landsinformationens syften,
erinrar utskottet även om att biståndspolitiska utredningen betonat angelägenheten
av att resultatvärderingen av u-landsinformationen i fortsättningen
bör ägnas ökad uppmärksamhet. Enligt utredningen bör detta gälla såväl
folkrörelsernas u-landsinformation som SIDA:s egen. Kritiska utvärderingar
bör enligt BPU utgöra en viktig del av verksamheten och bidra till att nya
former för informationen ständigt prövas i syfte att intressera nya grupper för
u-landsfrågor. Utrikesministern ansluter sig i propositionen 113 till dessa
uppfattningar och framhåller att sådana utvärderingar bör kunna göras både
av organisationerna själva och av SIDA. Resultaten av organisationernas
egna utvärderingar bör enligt propositionen redovisas för SIDA.

Mot denna bakgrund avstyrks det nu aktuella yrkandet 2 i motionen
2283.

I motionen 2283 yrkas även att riksdagen hos regeringen anhåller att en
allmän informationsberedning med det snaraste tillsätts i enlighet med
riktlinjerna i biståndspolitiska utredningens betänkande om u-landsinformationen.

Utredningen har framhållit behovet av att förstärka den allmänna
informationen i internationella frågor och att samordna denna med ulandsinformationen.
Detta bör enligt BPU kunna gälla frågor som uländernas
krav på en ny ekonomisk världsordning inkl. utveckling och
handel, nedrustnings- och avspänningssträvandena, internationella miljöoch
resursproblem samt FN:s roll och arbetsuppgifter. Mot denna bakgrund
har BPU menat att det föreligger ett behov av ett forum för ett bredare och
kontinuerligt samråd i internationella och utrikespolitiska frågor mellan
berörda departement, SIDA och de institutioner, folkrörelser och andra

UU 1978/79:30

organisationer, vilka bedriver informationsverksamhet inom dessa områden.
Detta behov skulle enligt utredningen kunna tillgodoses genom inrättandet
av en allmän beredning i internationella och utrikespolitiska informationsfrågor
som knyts till utrikesdepartementet. Beredningen skulle tjäna som ett
rådgivande organ till berörda departement och myndigheter vad gäller
prioritering och inriktning av den offentliga och offentligt finansierade
informationsverksamheten i internationella frågor.

Då emellertid BPU:s utredningsuppdrag var begränsat till u-landsinformationen,
avstod BPU - med hänvisning till den samtidigt pågående översynen
av informationen om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågorfrån
att framlägga ett formellt förslag om en sådan allmän beredning.

I det sedermera framlagda betänkandet från nyssnämnda översyn (Information
om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor, Ds U 1978:2)
berörs den av BPU väckta tanken på en allmän beredning för information i
internationella frågor knuten till UD. Det framhålls där att inrättandet av en
dylik beredning skulle kunna leda till en bättre överblick över såväl det totala
informationsbehovet som utbudet i dessa frågor. Utredaren tar dock inte
uttrycklig ställning till tanken utan framhåller att berörda organisationers
synpunkter bör vara vägledande för ett beslut i frågan.

I årets budgetproposition anmäldes att frågan om inrättandet av en allmän
beredning för information i internationella frågor övervägs inom UD. I den
nu föreliggande propositionen 113 hänvisas till att frågor som har samband
härmed också berörs i det utredningsarbete om folkrörelsernas internationella
samarbete som pågår inom kommundepartementet. När detta arbete har
slutförts, kommer regeringen att ha möjlighet att pröva hela frågan om
statens samarbete med enskilda organisationer rörande information i internationella
och utrikespolitiska frågor. Frågan kommer därför att bli föremål
för samråd med berörda organisationer, framgår det av propositionen.

I sitt betänkande (UU 1978/79:26) med anledning av vissa i budgetpropositionen
och genom motioner aktualiserade anslagsfrågor inom UD:s
verksamhetsområde konstaterade utskottet att en rad skäl talar för inrättandet
av en allmän beredning för information i internationella och utrikespolitiska
frågor samt att effektiviteten hos då diskuterade informationsåtgärder
förmodligen skulle öka om en allmän beredning inrättades.

Utskottet gör samma bedömning nu.

Det nu aktuella yrkandet 3 i motionen 2283 torde med det anförda få anses
besvarat.

I motionen 2283 föreslås att regeringen från posten Ofördelad reserv under
anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete (C 2) skall få ta i anspråk högst
600 000 kr. för u-landsinformation utöver det anslag härför som föreslagits i
budgetpropositionen.

I propositionen 113 har däremot föreslagits att regeringen, utöver det
anslag till u-landsinformation (C 3) som för nästa budgetår begärts i
budgetpropositionen - 17,3 milj. kr. - från posten Ofördelad reserv under

UU 1978/79:30

C 2-anslaget (Bilateralt utvecklingssamarbete) skall bemyndigas ta i anspråk
högst 2,6 milj. kr. för information. Förslaget motiveras främst med den i
propositionen föreslagna vidgningen av mottagarkretsen för generella
informationsbidrag till att utöver de av skolöverstyrelsen godkända studieförbunden
och de fyra centrala löntagarorganisationerna (LO, TCO, SACOSR
och SAC) även omfatta SCC, en kristen samarbetsorganisation, LRF,
SFR, SHIO och Svenska FN-förbundet. Härför beräknas en engångshöjning
av anslaget med 2 milj. kr. Genom åtgärden att inbegripa de nämnda
organisationerna i det generella bidragssystemet och genom den ytterligare
ökningen med 0,6 milj. kr. - utöver den anslagshöjning med 0,5 milj. kr. som
föreslagits i budgetpropositionen - skapas ett ökat utrymme också för stöd till
det stora antal enskilda organisationer som årligen söker bidrag från SIDA för
konkreta informationsprojekt.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker följaktligen
det nu aktuella yrkandet 1 i motionen 2283.

I den under allmänna motionstiden väckta vpk-motionen 590 föreslås att
riksdagen till anslaget C 3. Information anvisar 2,7 milj. kr. utöver det belopp
som föreslagits i budgetpropositionen och att dessa medel skall ges som
bidrag till Afrikagrupperna i Sverige och Isolera Sydafrika-kommittén.

Utskottet avstyrker detta förslag. Utskottet konstaterar samtidigt att
anslaget för u-landsinformation (C 3) genom det tillägg till anslaget som
föreslås i propositionen 113, och som utskottet ovan tillstyrkt, förstärks i
ungefär samma omfattning som föreslagits i den nu aktuella motionen,
nämligen med 2,6 milj. kr. utöver vad som begärts i budgetpropositionen.
Utskottet konstaterar vidare att det inte bör komma an på riksdagen att på sätt
som föreslås i motionen styra dispositionen av den del av informationsmedlen
som är avsedda för enskilda organisationers informationsverksamhet
i u-landsfrågor och som förutsätter ett ansökningsförfarande. Dessa medels
fördelning är i stället en fråga för SIDA:s styrelse efter förslag från
beredningen för u-landsinformation. Av SIDA:s anslagsframställning för
budgetåret 1979/80 framgår för övrigt att ett flertal Afrikagrupper under
föregående budgetår uppburit bidrag för sin u-landsinformation.

Utskottet, som i övrigt tillstyrker de riktlinjer för u-landsinformationen
som angetts i propositionen 113, hemställer under hänvisning till det förut
anförda

1. att riksdagen förklarar motionen 1978/79:1205, yrkandet 10,
besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen förklarar motionen 1978/79:2282, yrkandet 1,
besvarad med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:113 i denna
del avslår motionen 1978/79:2282, yrkandet 2,

4. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2283, yrkandet 2,

5. att riksdagen förklarar motionen 1978/79:2283, yrkandet 3,

UU 1978/79:30

besvarad med vad utskottet anfort,

6. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2283, yrkandet 4,

7. att riksdagen i övrigt godkänner de principer för och den
inriktning av svensk u-landsinformation som förordas i propositionen
1978/79:113,

8. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och
med avslag på motionen 1978/79:590, yrkandet 2, till Information
för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av
17 300 000 kr.,

9. att riksdagen med bifall till förslag härom i propositionen
1978/79:113 och med avslag på motionen 1978/79:2283, yrkandet
1, bemyndigar regeringen att av medel under reservationsanslaget
C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, posten Ofördelad
reserv, för budgetåret 1979/80 ta i anspråk högst 2 600 000 kr.
för Information.

2. Biståndets organisation

2.1 Anslagsberäkningar

I budgetpropositionen, bil. 6 (s. 113-118), redogörs för SIDA:s anslagsframställning
för budgetåret 1979/80 beträffande SIDA:s eget administrationsanslag
och föreslås i avvaktan på särskild proposition om riktlinjer för
bl. a. biståndsverksamhetens organisation att förslagsanslaget C 4. Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA) ökas med ca 4,6 milj. kr. till 76,6 milj. kr.
under budgetåret 1979/80.

I den senare framlagda propositionen 1978/79:113 om riktlinjer för
u-landsinformation och biståndets organisation m. m. föreslås att anslaget
C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) i förhållande till budgetpropositionens
förslag ökas med ytterligare drygt 4,8 milj. kr. och att de
tillkommande kostnaderna bestrids av medel under anslaget C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete, posten Ofördelad reserv. Den närmare fördelningen
av nuvarande och för nästa budgetår beräknade kostnader under förevarande
anslag framgår av följande ur propositionen 1978/79:113 hämtade sammanställning: -

UU 1978/79:30

1978/79	Beräknad ändring i prop. 1978/ 79:100 (bil. 6)	Förslag utöver beräknad änd-ring 1979/80
	SIDA	Föredraganden	Föredraganden

Personal
Handläggande personal	177	+ 19	of	+	5
Övrig personal	161	+ 9	of	+	2
Ersättningstjänster	—	+ 4	of	+	4
Biståndskontor	40	+ 412	of	+	2$
Personal vid kursgårdarna Handläggartjänster för industri-	8	of	of		of
bistånd	3	of	of		of
	389	+ 73	of	+	34
Anslag
Lönekostnader	37 692 000	+ 7 515 000	+2 064 000	+ 1 800 000
Sjukvård	130 000	of	of		of
Resekostnader	2 924 000	+ 576 000	+ 200 000	+	300 000
Lokalkostnader	6 640 000	+ 710000	+ 600 000		of
Expenser	2 132 000	+ 1 201 000	+ 200 000	+	250 000
Intern information	100 000	+ 10000	+ 8 000		of
Intern utbildning Rekrytering och utbildning av	574 000	+ 95 000	+ 30 000	+	16 000
fältpersonal	16 585 000	+ 3 300 000	+ 1 000 000	+	500 000
Biståndskontor	5 121 000	+ 3 679 000	+ 500 000	+ 1 700 000
Övrigt1	920 000	of	of	+	280 000
Summa	72 818 000	+ 17 086 000	+4 602 000	+4 846 000

1 Medel under denna post avser förstärkning av SIDA:s kapacitet att lämna bistånd på industriområdet. Under
innevarande budgetår har för detta ändamål 920 000 kr. anvisats, varav 120 000 kr. har avsett kostnader för
projektförberedelser och resultatvärdering som redovisas under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete,
posten Särskilda program.

2 Av dessa tjänster avser 5 kapacitetshöjande tjänster medan resterande 36 avser tjänster till personer som f. n.
är arvodesanställda vid biståndskontor.

3 Av dessa tjänster avser 7 kapacitetshöjande tjänster medan resterande 16 avser tjänster till personer som f. n.
är arvodesanställda vid biståndskontor.

2.2 Riktlinjer för biståndets organisation
Propositionen 1978/79:113 (s. 18-47)

2.2.1 Rollfördelningen inom utvecklingssamarbetet

Biståndspolitiska utredningen har betonat vikten av att samordningsproblemen
mellan olika organ med inriktning på utvecklingssamarbete ständigt
uppmärksammas. Nya organ bör inrättas endast om starka skäl talar härför.
En uppslittring på alltför många organ kan leda till kompetenstvister och
samordningsproblem samt komplikationer i förhållande till u-länderna.

Propositionen delar utredningens bedömning att det nu på det hela taget
råder en lämplig rollfördelning mellan de i utvecklingssamarbetet medverkande
departementen och myndigheterna. Dock bör arbetsfördelningen och

UU 1978/79:30

samordningen mellan berörda organ vara föremål för en fortlöpande
diskussion och översyn. Inte minst angeläget är detta i fråga om nya
institutionella arrangemang och nya arbetsuppgifter.

Tillkomsten av nya organ under de senaste åren - SAREC för forskning,
IMPOD för u-landsimport, SWEDFUND för industrisamarbete samt organ
för försäljning av tjänster och för bredare samarbete - har förbättrat våra
möjligheter till samarbete med u-länderna. Propositionen finnér det sannolikt
att det under de närmaste åren inte skall behöva inrättas några nya
institutioner.

Förutsättningarna för en samordnad biståndspolitik förbättrades genom att
det departementala ansvaret för biståndsanslagen år 1970 samlades i
utrikesdepartementet. Det ökade behovet av interdepartemental samordning
för att utveckla en sammanhållen u-landspolitik tillgodoses genom den av
regeringen år 1978 inrättade u-landspolitiska samrådsgruppen med representanter
för olika departement.

Utredningen har noterat att SIDA inte är representerad i samrådsgruppen.
Med tanke på den särställning SIDA intar när det gäller våra förbindelser med
u-länderna bör SIDA enligt propositionen vara företrädd i den u-landspolitiska
samrådsgruppen. Samtidigt finns givetvis möjligheter att adjungera
andra berörda myndigheter till samrådsgruppen. SIDA:s utredningskapacitet
bör kunna utnyttjas även för frågor inom u-landspolitiken.

2.2.2 SIDA:s och biståndsambassadernas roll i fråga om der multilaterala
utvecklingssamarbetet

Propositionen ser ingen anledning föreslå någon omprövning av den
nuvarande arbetsfördelningen mellan UD och SIDA. Liksom i utredningen
understryks vikten av att det mellan SIDA och regeringens kansli existerar ett
väl fungerande samråd och samarbete beträffande de multilaterala utvecklingsfrågorna.
SlDA:s utredningskapacitet torde även framgent komma att
utnyttjas i samband med beredningen av Sveriges agerande inom internationella
organisationer och i samband med det internationella förhandlingsarbetet
även i övrigt.

Utredningen har betonat vikten av att de svenska ambassaderna och
biståndskontoren effektivt utnyttjas när det gäller att följa de internationella
organisationernas verksamhet och lämna bidrag till underlag för svenskt
agerande i dessa organ. Propositionen ansluter sig till denna uppfattning.

2.2.3 Administrationen av bredare samarbete

Propositionen föreslår att beredningen för internationellt utbildningssamarbete
- utbildningsberedningen kallad - som hittills svarat för
administrationen av huvuddelen av det s. k. bredare samarbetet och som
hittills sorterat under utbildningsdepartementet överförs till utrikesdepartementet.

UU 1978/79:30

Huvuddelen av beredningens insatser torde även framgent komma att
bestridas med medel på anslagsposten Bredare samarbete under anslaget C 2.
Bilateralt utvecklingssamarbete.

I dagens läge ansvarar såväl beredningen som SIDA och Svenska institutet
för insatser bekostade med medel från denna anslagspost. Även för framtiden
bör det bli fråga om en bedömning från fall till fall om vilken myndighet som
skall svara för verksamhet som bekostas med medel ur posten Bredare
samarbete. Ett nära samarbete i hithörande frågor mellan beredningen och
SIDA är angeläget. Det bör ske på såväl sekretariatsplanet som genom
SlDA:s fortsatta deltagande i beredningen. Såsom BPU framhållit bör SIDA i
sin årliga anslagsframställning kunna framföra förslag och synpunkter på den
del av beredningens verksamhet som finansieras med biståndsmedel.
Propositionen förutsätter också ett nära samarbete mellan beredningen och
Svenska institutet.

Kostnaderna för utbildningsberedningens sekretariatsfunktioner har
hittills bestritts med medel från utbildningsdepartementets kommittéanslag.
När beredningen nu överförs till UD:s huvudtitel, kommer nuvarande
arvodestjänster att omvandlas till extra ordinarie tjänster. Medelsbehovet
bedöms till högst 600 000 kr. för budgetåret 1979/80.

2.2.4 Biståndsförvaltningens organisation

I propositionen förordas ingen ändring av SIDA:s nuvarande
ansvarsområden.

Den snabba ökningen av det svenska biståndet under de senaste tio åren
och de betydande förändringar i utvecklingssamarbetets utformning som har
skett - bl. a. införandet av s. k. landprogrammering - har ställt krav på
flexibilitet i SIDA:s arbetsformer. SIDA har därtill att verka i en svår och
varierande arbetsmiljö. Det är angeläget att förändringar i fråga om de krav
som SIDA ställs inför möts med beredskap till anpassning inom verket. En
förutsättning för att organisatoriska förändringar smidigt skall kunna vidtas
är att SIDA liksom hittills lämnas stor frihet att själv besluta i fråga om de
administrativa formerna för arbetet.

Det förväntas att det direkta utvecklingssamarbetet under de närmaste
åren kommer att ske huvudsakligen i de former som nu tillämpas.
Propositionen ansluter sig vidare till BPU:s bedömning att någon förutsättningslös
och genomgripande omprövning av SIDA:s organisation inte är
påkallad.

Beträffande biståndskontorens plats och funktion finner propositionen det
i likhet med BPU angeläget att en fortsatt decentralisering sker av arbetsuppgifter
och ansvar till biståndskontoren. Kapaciteten på biståndskontoren
behöver därför förstärkas både kvalitativt och kvantitativt. Propositionen
ansluter sig vidare till utredningens understrykande av behovet av en klar
arbetsfördelning mellan huvudkontor och biståndskontor.

UU 1978/79:30

Beträffande SIDA:s sektorenheter för hälsovård och familjeplanering,
industri, lantbruk och undervisning förutsätts i propositionen att SIDA
skapar möjlighet för ökad specialisering och fackutbildning samt beaktar
behovet av fackkompetens vid nyrekrytering till berörda enheter.

BPU har förordat att SIDA:s länderbyrå omvandlas till en avdelning,
landavdelningen. Samtidigt har utredningen förordat inrättandet av ytterligare
två avdelningar. 1 en av dessa har utredningen velat sammanföra
sektorbyråerna samt personalbiståndsbyrån och inköpssektionen. I den
tredje avdelningen skulle ingå de enheter som handlägger ekonomi- och
personaladministrativa frågor.

Flertalet remissorgan har tillstyrkt utredningens förslag härvidlag. SIDA
liksom de berörda personalgrupperna, vilka yttrat sig genom remissyttranden
från LO, TCO och SACO/SR, ifrågasätter emellertid avdelningsorganisationen.
SIDA önskar bevara den nuvarande organisationsformens flexibilitet,
där avdelningscheferna ingår i verksledningen och inte har administrativt
ansvar för några enheter.

I propositionen konstateras att det kan finnas fördelar med att införa
avdelningar men att steget mellan den fördelning av arbetsuppgifter som idag
råder i verksledningen och den föreslagna avdelningsorganisationen inte är
långt. Regeringen finner därför inte tillräcklig anledning att nu ändra SID A:s
instruktion genom att fastställa en avdelningsorganisation som verkets
styrelse och personalorganisationer avstyrker.

I syfte att stärka SIDA:s ledningskapacitet har BPU vidare föreslagit
ytterligare tre åtgärder, nämligen inrättande av ett sekretariat för långtidsplanering
i anslutning till verksledningen, förstärkning av den ekonomiska
utredningskapaciteten genom inrättande av en tjänst på avdelningschefsnivå
med hög ekonomisk kompetens samt omvandling av den personliga
överdirektörstjänst som finns sedan april 1978 till en permanent tjänst.

Flertalet remissorgan, däribland statskontoret och RRV har tillstyrkt dessa
förslag. SIDA har dock avstyrkt förslaget om ett sekretariat för långtidsplanering
och tjänsten för en utredningschef.

Vad gäller placeringen inom organisationen av funktionen för långsiktsplanering
tar propositionen ingen ställning. Frågan får i stället avgöras inom
verket. Däremot finner propositionen det önskvärt att en förstärkning av
SIDA:s ekonomisk-samhällsvetenskapliga utredningskapacitet kommer till
stånd och att verksledningen förstärks med en överdirektörstjänst.

I fråga om SIDA:s ledning föreslås i propositionen ingen ändring av den
organisation som nu gäller. Dock föreslås att SAREC:s forskningschef deltar i
verksledningens handläggning av forskningsärenden.

2.2.5 SIDA:s kapacitet

SIDA framhåller att kapacitetsbristen inom verket f. n. är akut trots att
verket fortlöpande aktivt arbetar med administrativ rationalisering. Bistån -

UU 1978/79:30

dets innehåll och utformning kommer därigenom i oroande stor omfattning
att avgöras av tillgången på administrativa resurser. Därmed tenderar
biståndspolitikens mål enligt SIDA:s uppfattning att urholkas på det
praktiska planet.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 har SIDA föreslagit en
utökning av personalen vid hemmamyndigheten med 22 kapacitetsökande
tjänster och vid biståndskontoren med 5 nya tjänster. I sitt senare remissutlåtande
över utredningsbetänkandet (SOU 1978:61) Biståndets organisation
har SIDA anmält att utredningens förslag och uttalanden föranleder
önskemål om ytterligare 14 nya tjänster, varav 9 vid hemmamyndigheten och
5 vid biståndskontoren.

För biståndskontorens del föreslås i propositionen att SIDA under nästa
budgetår tillförs 7 nya tjänster med placering vid biståndskontor. Vidare
föreslås att 16 extra ordinarie tjänster inrättas för sådan personal vid
biståndskontoren som nu är arvodesanställd.

Förslaget innebär att ramen för antalet anställda vid biståndskontoren
kommer att uppgå till 83. Av dessa beräknas 63 som extra ordinarie tjänster
vid SIDA. I övrigt har under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete
beräknats medel för 20 befattningar vid biståndskontoren. Dessa är främst
avsedda för personal som rekryteras utanför SIDA. Detta är enligt propositionen
motiverat för att möjliggöra rekrytering av fackkunnig personal från
andra myndigheter, institutioner, företag och folkrörelser för utvecklingssamarbetet.
Härutöver beräknas medel för korttidsförstärkning vid biståndskontoren.
Medelsbehovet för de föreslagna personalförstärkningarna inkl.
korttidstjänstgöring beräknas till sammanlagt 1,7 milj. kr. för budgetåret
1979/80.

För SIDA:s hemmaorganisation föreslås i propositionen att en tjänst som
chef för inköpsbyrån och en tjänst som ekonom vid utredningsbyrån inrättas.
Vidare föreslås att två handläggar- och två biträdestjänster inrättas. Därutöver
beräknas medel för ett tidsbegränsat göromålsförordnande avseende
göromål som ankommer på innehavare av tjänst som överdirektör. Medelsbehovet
förde föreslagna personalförstärkningarna vid hemmamyndigheten
beräknas till sammanlagt högst 1,7 milj. kr.

Vidare beräknas - utöver vad som härvidlag föreslagits i budgetpropositionen
- vissa ytterligare ökningar av anslagsposterna för resekostnader,
expenser, intern utbildning, rekrytering och utbildning av fältpersonal. Det
tillkommande medelsbehovet för dessa ändamål beräknas till sammanlagt ca

1,2 milj. kr. Dessutom beräknas ytterligare 280 000 kr. för förstärkning av
SIDA:s kapacitet att lämna bistånd på industriområdet.

2.2.6 Beredningen för u-landsforskning (SAREC)

BPU har inte föreslagit några mer omfattande förändringar av de former i
vilka SAREC, som inrättades år 1975 på försöksbasis, hittills har bedrivit sin

UU 1978/79:30

verksamhet. Utredningen har understrukit vikten av att u-landsforskningen
liven fortsättningsvis ges en betydande självständighet. En organisation av
ungefär det slag sorn hittills provisoriskt har prövats - med särskild styrelse
för SAREC och ett sammanhållet sekretariat - synes enligt utredningen såväl
tillgodose kravet på självständighet för forskningen som främja en aktiv
medverkan av det svenska forskarsamhället. Samtidigt visar erfarenheten att
det inte går att göra någon klar gränsdragning gentemot det övriga biståndet,
eftersom u-landsforskningen utgör en integrerad del av utvecklingsansträngningarna.
En nära anknytning till SIDA är därför angelägen.

I syfte att få klarare ansvarsförhållanden och förenkla samordningen med
det övriga biståndet har utredningen föreslagit vissa smärre ändringar av
SAREC:s organisation och beslutsbefogenheter. Bl. a. har BPU föreslagit en
närmare integration av SAREC:s sekretariat i SIDA, att SlDA:s generaldirektör
görs till ordförande i SAREC:s styrelse och att SAREC:s forskningschef
skall ingå i SlDA:s verksledning. Beslut om insatser som bekostas med
medel inpm anslagsposten för u-landsforskning skulle inte längre fattas av
SIDA utan av SAREC i den mån besluten inte ankommer på regeringen.

I propositionen föreslås SAREC bli ett varaktigt organ med särskild
instruktion. Enligt propositionen bör SAREC även framgent vara ett särskilt
forskningsstödjande organ och inte identifieras med biståndsmyndigheten.
Mot denna bakgrund anses det inte motiverat att biträda utredningens förslag
om gemensam ordförande för SIDA och SAREC, liksom ej heller att
föreskriva särskilda regler för att utse styrelsens ordförande. Styrelsens
sammansättning bör bibehållas i sitt nuvarande skick, vilket innebär en nära
kontakt med forskarsamhället. Likaså bör SAREC som nu är fallet ha ett
sammanhållet sekretariat. Det är enligt propositionen värdefullt om sekretariatets
arbete kan organiseras så att forskningssekreterarna ges möjlighet att
periodvis ägna sig åt egen forskning och eventuell fältverksamhet.

Den klart markerade forskningsidentiteten minskar enligt propositionen
inte behovet av en nära samverkan med SIDA. Att som utredningen
föreslagit låta SAREC:s forskningschef ingå i SIDA:s verksledning finner
propositionen inte behövligt. Däremot bör forskningschefen delta i verksledningens
handläggning av ärenden som berör forskning. I SAREC:s
instruktion bör vidare föreskrivas att det åvilar forskningschefen att informera
SIDA:s ledning på ett tidigt stadium om initiativ till nya insatser. Likaså
bör SIDA:s ledning orienteras om de ärenden som skall underställas
SAREC:s styrelse.

En del av beslutsbefogenheterna i fråga om anslagsmedel för ulandsforskning
åvilar i dag SIDA. Enligt propositionen bör SAREC:s
beslutsbefogenheter utvidgas till att omfatta hela anslagsposten för ulandsforskning
med de begränsningar som regeringen må föreskriva i
regleringsbrev. SAREC bör liksom hittills dela vissa administrativa funktioner
med SIDA.

UU 1978/79:30

Motion

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionen 1978/79:2282 av Anna
Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s), yrkandet 3, nämligen

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen til! känna vad som i
motionen anförs om behovet av en översyn av arbetsfördelningen och
samordningen mellan de i u-landssamarbetet medverkande statliga organen.

Utskottet

I s-motionen 2282 har i detta sammanhang yrkats att riksdagen uttalar sig
för en översyn av arbetsfördelningen och samordningen mellan de statliga organ
som medverkar i u-landssamarbetet. Motionärerna påpekar att biståndspolitiska
utredningen inte haft sig förelagt att utreda hur statliga organ som
handlägger olika delar av Sveriges u-landspolitiska engagemang skall
samordnas.

Utskottet finner att utredningen likväl berört dessa frågor och för sin del
konstaterat att en i huvudsak lämplig och fungerande rollfördelning mellan
olika organ vuxit fram. Utredningen har vidare konstaterat att förutsättningarna
för en samordnad biståndspolitik förbättrades i och med att det
departementala ansvaret för biståndsanslagen år 1970 samlades i ett och
samma departement, nämligen UD. Utredningen betonar också vikten av att
samordningsproblemen mellan olika organ med inriktning på utvecklingssamarbete
ständigt uppmärksammas. Nya organ bör enligt BPU inrättas
endast om det finns starka skäl, och en uppsplittring på alltför många organ
kan leda till kompetenstvister och samordningsproblem.

I sitt remissyttrande över utredningen har SIDA pekat på vissa brister i
samordningen. Enligt verket behövs analyser av det nya lägets organisatoriska
och institutionella krav. De närmaste åren bör enligt SIDA därför
betraktas som en försöksperiod, och om någon tid bör en allsidig utvärdering
av uppgifterna för de inom utvecklingssamarbetet verksamma institutionerna
ske.

I propositionen 113 ansluter sig utrikesministern till utredningens bedömning
att det nu på det hela taget råder en lämplig rollfördelning mellan de i
utvecklingssamarbetet medverkande departementen och myndigheterna.
Samtidigt instämmer denne i uppfattningen att frågan om arbetsfördelning
och samordning mellan berörda organ bör vara föremål för en fortlöpande
diskussion och översyn. Inte minst angeläget är detta i fråga om nya
institutionella arrangemang och nya arbetsuppgifter, framhålls det i propositionen.

Utskottet utgår mot denna bakgrund ifrån att behovet av samordning
mellan olika i biståndssamarbetet engagerade organ fortlöpande blir
uppmärksammat och att regeringen tar de initiativ som kan erfordras för att

UU 1978/79:30

komma till rätta med eventuellt rådande eller uppkommande brister
därvidlag.

Det nu aktuella yrkandet 3 i motionen 2282 torde med det anförda få anses
besvarat.

Utskottet konstaterar att biståndspolitiska utredningens synpunkter och
förslag beträffande biståndsverksamhetens organisation i allt väsentligt fått
stöd i en bred remissopinion och att de i flertalet hänseenden även återspeglas
i de förslag eller riktlinjer som framläggs i propositionen 113. På några punkter
har regeringen emellertid inte ansett sig kunna biträda utredningens förslag,
främst med hänsyn till att de föreslagna åtgärderna i remissvaren avstyrkts
eller ifrågasatts av SIDA:s styrelse eller personalorganisationerna där. Detta
gäller den av BPU föreslagna avdelningsorganisationen inom SIDA liksom
vissa av utredningen förordade förstärkningar av lednings-, långsiktsplanerings-
och utredningsfunktionerna vid SIDA.

Samtidigt har propositionen understrukit behovet av flexibilitet i SlDA:s
arbetsformer och erinrat om angelägenheten av att det inom verket finns en
beredskap för anpassning till de ändrade krav som SIDA kan ställas inför i en
svår och varierande arbetsmiljö. Motsvarande synpunkter har anförts av
utredningen, som bl. a. understrukit behovet av flexibilitet inom verksledningen
inför ofta snabbt uppkommande nya arbetsuppgifter. Utredningen
har också pekat på att biståndsförvaltningen och dess tjänstemän arbetar i en
ur metodsynpunkt ovanligt osäker miljö och inom ett verksamhetsområde
som i ovanligt hög grad präglas av miljöförändringar. 1 en konsultrapport som
utarbetats på BPU:s uppdrag har f. ö. konstaterats att SIDA visat en ovanligt
god förmåga till anpassning och förändring av den egna verksamheten och
rollen mot bakgrund av förändrade villkor för biståndet.

Utskottet tillstyrker de i propositionen framförda förslagen i fråga om
biståndets organisation men vill samtidigt - i likhet med vad som skett både i
utredningen och i propositionen - understryka att ökad vikt bör läggas vid
lednings-, långsiktsplanerings- och utredningsfunktionerna och erinra om
nödvändigheten av att det också fortsättningsvis finns en flexibilitet och en
beredvillighet till anpassning och förnyelse av såväl de organisatoriska
strukturerna som arbetsformerna inom biståndsverksamheten i stort.
Utskottet har i det föregående uttalat sig om behovet av att fortlöpande
diskutera och se över arbetsfördelningen och samordningen mellan olika i
biståndssamarbetet engagerade organ. Detsamma bör gälla organisation och
ledningsmetoder för vart och ett av dessa organ. I båda fallen bör syftet med
den fortlöpande omprövningen vara att få ut bästa möjliga resultat av de
betydande resurser som vårt land satsar på utvecklingssamarbetet och att
samtidigt åstadkomma största möjliga arbetstillfredsställelse för den i
biståndsverksamheten engagerade personalen på alla nivåer.

Utskottet tillstyrker vidare de anslagsberäkningar för SIDA som gjorts i
budgetpropositionen och i propositionen 113.

UU 1978/79:30

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. alt riksdagen förklarar motionen 1978/79:2282, yrkandet 3,
besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen godkänner de principer för biståndets organisation
som förordas i propositionen 1978/79:113 och ger regeringen till
känna vad utskottet i detta sammanhang anfört,

3. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag lill
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 76 500 000 kr.,

4. att riksdagen med bifall till förslag härom i propositionen
1978/79:113 bemyndigar regeringen att av medel under reservationsanslaget
C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, posten
Ofördelad reserv, för budgetåret 1979/80 ta i anspråk högst
4 846 000 kr. för Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

3. Biståndsutbildningsnämnden (BI N)

3.1 Anslagsberäkningar

I budgetpropositionen, bil. 6 (s. 118-121). redogörs för biståndsutbildningsnämndens
(BUN) anslagsframställning för budgetåret 1979/80 och föreslås i
avvaktan på särskild proposition att förslagsanslaget C 5. Biståndsutbildningsnämnden
(BUN) ökas med ca 1.2 milj. kr. till ca 10.6 milj. kr. under
budgetåret 1979/80.

1 den senare framlagda propositionen 1978/79:113 om riktlinjer för
u-landsinformation och biståndets organisation m. m. föreslås att anslaget
C 5. Biståndsutbildningsnämnden (BUN) i förhållande till budgetpropositionens
förslag ökas med ytterligare 0.2 milj. kr. och att de tillkommande
kostnaderna bestrids av medel under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.
posten Ofördelad reserv.

3.2 Biståndsutbildningsnämnden och utvecklingssamarbetets utbildningsbehov Biståndsutbildningsnämnden

(BUN) inrättades i juli 1971 för att leda och
genomföra bistånds- och katastrofutbildning. Verksamheten förlädes till
Sandö i Kramfors kommun i lokaler som förvaltades av civilförsvars -styrelsen. Utgifterna för verksamheten bestreds t. o. m. budgetåret 1974/75
från anslag under försvarsdepartementets huvudtitel. Ansvaret för nämndens
verksamhet överfördes i juli 1975 till utrikesdepartementet.

Biståndspolitiska utredningen har i sitt betänkande (SOU 1978:61) Biståndets
organisation konstaterat att utvecklingen sedan biståndsutbildningsnämndens
(BUN) tillkomst år 1971 blivit en annan än vad statsmakterna då
räknade med både vad gäller den utbildning som Sandöskolan erbjuder och i

UU 1978/79:30

fråga om efterfrågan på BUN-utbildade elever. Huvuddelen av eleverna
utgörs i dag av frivilliga snarare än värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga
för vilka biståndsutbildningen skulle utgöra ett alternativ. Efterfrågan på
personal för bistånds- och katastrofarbete har också blivit väsentligt mindre
än vad som förutsågs år 1970, då beslut togs om BUN:s inrättande.

BPU finner det mot denna bakgrund oundvikligt att ställa frågan om det är
rimligt att för biståndsmedel av storleksordningen 10 milj. kr. per år bedriva
utbildning vid Sandöskolan i de former och av det slag som f. n. sker. BPU
anser det naturligt att betrakta BUN som ett av flera instrument för
utveckling och anpassning av den svenska resursbasen alltefter utvecklingssamarbetets
faktiska behov. Utredningen konstaterar samtidigt att SIDA f. n.
bedriver språk- och allmän u-landsförberedande utbildning i egen regi för
olika kategorier utresande biståndsarbetare vid kursgårdar i Västerås och
Uppsala. Dessa utnyttjas också för SIDA:s internutbildning. Vidare konstaterar
BPU att SIDA har uppdragit åt vissa institutionella konsulter, som t. ex.
Lantbruksuniversitetet och Swedish Cooperative Centre, att svara för viss
kompletterande fackutbildning och annan utbildning i anslutning till utresor
samt rekryteringsfrämjande utbildning. Totalt finns f. n. ca 200 elevplatser i
Västerås, Uppsala och Sandö. Personalen där, exklusive tjänstemännen vid
SIDA:s personalbiståndsbyrås utbildningssektion, uppgår f. n. till ett 60-tal
personer.

BPU pekar på behovet av en samordnad utbildningsverksamhet inriktad på
utvecklingssamarbetets omedelbara såväl som mer långsiktiga behov. Behoven
bör bedömas och utbildningsinsatserna utformas i ett sammanhang.

Mot denna bakgrund pekar BPU på två alternativa organisatoriska
lösningar för den framtida biståndsutbildningen.

Ett alternativ vore att SIDA gavs ansvaret för all sådan utbildning i
anslutning till utvecklingssamarbetet som inte sker inom det reguljära
utbildningsväsendet. Redan år 1970 diskuterades en sådan lösning. I propositionen
1970:162 om bistånds- och katastrofutbildning av värnpliktiga m. fl.
framhölls sålunda att ett överförande av biståndsutbildningsnämnden och
dess verksamhet till SIDA borde övervägas senare.

Ett annat alternativ vore enligt BPU att lägga ansvaret för hela den
särskilda utbildningen för utvecklingssamarbete på en fristående institution
motsvarande den nuvarande biståndsutbildningsnämnden. SIDA, de enskilda
organisationerna m. fl. skulle vara företrädda i detta organ och mot
ersättning kunna erhålla utbildningstjänster.

BPU anser att konsekvenserna av dessa förslag vad avser lokalerna i Sandö,
Västerås och Uppsala f. n. inte kan bedömas. I vad mån behov av de
betydande utbildningsresurser som nu finns kommer att kvarstå beror bl. a.
på resultatet av den utredning om fredskårens framtid som SIDA f. n.
genomför.

BPU drar slutsatsen att SIDA bör ges i uppdrag att utreda det framtida
utvecklingssamarbetets utbildningsbehov och framlägga förslag om sådan

UU 1978/79:30

utbildning som bör bedrivas i den statliga biståndsverksamhetens egen regi.
Representanter för enskilda organisationer bör få tillfälle att medverka i
utredningsarbetet.

Flertalet remissinstanser ansluter sig till BPU:s förslag om en särskild
utredning rörande utvecklingssamarbetets framtida utbildningsbehov.

I propositionen anmäls regeringens avsikt att inom kort tillsätta en
utredning om det totala utbildningsbehovet för utvecklingssamarbetet. Till
denna utrednings uppdrag skall höra att framlägga förslag om BUN:s
framtida ställning och uppgifter. Utredningsuppdraget kommer att utformas
med ledning av BPU:s förslag.

I avvaktan på att denna utredning slutförs föreslås i propositionen i enlighet
med BUN:s eget förslag att elevantalet vid Sandöskolan liksom nu är fallet
inriktas på 125 elever för budgetåret 1979/80.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:1214 av Bengt Wiklund m. fl. (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utbyggnad av
biståndsutbildningen vid Sandöskolan bör prövas och att prövningen också
bör avse ett inordnande av bistånds- och civilförsvarsutbildningen vid Sandö
i Sundsvall-Härnösands högskola,
dels motionen 1978/79:1776 av Rolf Sellgren (fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla att regeringen närmare
undersöker möjligheterna att inom högskolan inrätta en utbildningslinje i
transportteknik för biståndsarbetare vid biståndsskolan i Sandö.

Utskottet

I motionen 1214 yrkas på en prövning av möjligheterna att bygga ut
biståndsutbildningen vid Sandöskolan och att prövningen också bör avse ett
inordnande av den utbildning som ges vid Sandö i Sundsvall/Härnösands
högskola. I motionen 1776 yrkas på en undersökning av möjligheterna att
koppla samman den nu befintliga allmänna linjen för transportadministration
vid högskolan i Sundsvall/Härnösand med en ”biståndslinje” för transportteknik
vid Sandöskolan.

Av propositionen 113 framgår att regeringen - i likhet med biståndspolitiska
utredningen - funnit anledning att föranstalta om en utredning rörande
utvecklingssamarbetets framtida utbildningsbehov som helhet och att den
biståndsutbildning som förmedlas vid Sandöskolan kommer att ingå som en
central fråga i utredningen. Denna utredning, som välkomnas av utskottet,
torde komma att tillsättas i en nära framtid.

Mot bakgrund av att utredningen kan förutsättas komma att allsidigt pröva
Sandöskolan och dess framtida utbildningsformer avstyrker utskottet de nu

UU 1978/79:30

aktuella motionerna 1214 och 1776.

Utskottet, som tillstyrker förslagen rörande biståndsutbildningsnämnden
(BUN) i såväl budgetpropositionen som propositionen 113, hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1978/79:1214 och 1978/
79:1776,

2. att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag till
Biståndsutbildningsnämnden (BUN) för budgetåret 1979/80 anvisar
ett förslagsanslag av 10 595 000 kr.,

3. att riksdagen med bifall till förslag härom i propositionen
1978/79:113 bemyndigar regeringen att av medel under reservationsanslaget
C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete, posten
Ofördelad reserv, för budgetåret 1979/80 ta i anspråk högst
200 000 kr. för Biståndsutbildningsnämnden (BUN).

Stockholm den 8 maj 1979

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN WERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Anna Lisa
Lewén-Eliasson (s), förste vice talmannen Torsten Bengtson (c), Erik
Adamsson (s), Sture Palm (s), Georg Åberg (fp), Gunnel Jonäng (c), Mats
Hellström (s), Ingrid Sundberg (m), Sture Korpås (c), Gertrud Sigurdsen (s),
David Wirmark (fp), Jan Bergqvist (s), Ulla Tillander(c) och Axel Andersson
(s).

Reservation

vid punkten 1.2.4 (Folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformation)
av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Mats
Hellström, Gertrud Sigurdsen, Jan Bergqvist och Axel Andersson (samtliga
s), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Is-motionen
2282” och på s. 8 slutar med ”väsentlig betydelse.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finnér det motiverat att generella bidrag anslås till SCC (Swedish
Cooperative Centre) för information om den omfattande och betydelsefulla
verksamhet som SCC bedriver. Anslaget bör utgå till stiftelsen som sådan och
inte till de huvudorganisationer som står bakom SCC. Likaledes finner
utskottet det befogat att Svenska FN-förbundet samt en kristen samarbetsorganisation
med inriktning på u-landsfrågor ingår i den utökade kretsen.

I propositionen konstateras att ett flertal remissorgan avvisar utrednings -

UU 1978/79:30

majoritetens förslag att ta med LRF, SFR och SHIO bland de organisationer
som skall fl del av de generella bidragen. Icke desto mindre föreslår
regeringen att dessa organisationer skall fl generella bidrag. Utskottet kan
emellertid inte dela uppfattningen att dessa organisationer skall inkluderas i
kretsen av organisationer som erhåller generella bidrag. De föreslagna
organen kan inte betecknas som med löntagarorganisationer jämförbara
fackliga organisationer. LRF står som en av huvudorganisationerna bakom
SCC och får därför genom sitt engagemang i SCC del av de generella bidragen.
De två andra organisationerna kan få anslag till u-landsinformation genom
SlDA:s anslag till övriga organisationer. Skulle de inkluderas bland de
organisationer som får generella anslag, är det mycket svårt att göra
gränsdragningar till andra organisationer, som t. ex. de politiska partierna,
deras kvinno- och ungdomsförbund, Lutherhjälpen, Röda korset och
handikapporganisationerna.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionen 2282 i förevarande
del.

dels att utskottets hemställan i momentet 3 under punkten 1 (s. 12) bort ha
följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2282, yrkandet 2,
och med ändring av propositionen 1978/79:113 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående folkrörelsernas
och övriga organisationers u-landsinformation.

Särskilt yttrande

vid punkten 1.2.4 (Folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformation)
av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg (båda m):

Enligt vad utskottet erfarit beaktas studieförbundens medlemstal vid
fördelningen av anslaget till u-landsinformation med 22,5 %. Från början
rådde icke enighet mellan studieförbunden om vilken praxis som skulle
användas vid fördelningen av anslaget. Genom att en organisation kan
tillämpa en princip om kollektivanslutning blir medlemsantalet så stort att
även med faktorn 0,225 orättvisa kan uppstå vid fördelningen.

Enligt vår uppfattning borde större hänsyn tas till informationsverksamheten
som sådan inom resp. studieförbund. I alla händelser borde inte
medlemskap i vissa organisationer medföra att en person kan räknas flera
gånger vid fördelning av anslagen till u-landsinformation.

GOTAB Stockholm 1979