UU 1978/79:27

Utrikesutskottets betänkande
1978/79:27

med anledning av propositionen 1978/79:100, såvitt avser internationellt
utvecklingssamarbete m. m. jämte motioner

1 föreliggande betänkande behandlas de förslag avseende internationellt
utvecklingssamarbete m. m. som regeringen förelagt riksdagen i budgetpropositionen
1978/79:100, bilaga 6, litt. C (med undantag för C 3-5) på
driftbudgeten och IV.2 på kapitalbudgeten, samt i anslutning därtill väckta
motioner eller motionsyrkanden.

Frågor avseende C 3, C 4 och C 5, som i budgetpropositionen anmälts med
preliminära anslagsberäkningar i avvaktan på särskild proposition, kommer
att av utskottet behandlas senare på grundval av den under mellantiden
framlagda propositionen 1978/79:113 om riktlinjer för u-landsinformation
och biståndets organisation m. m.

En sammanställning över de i förevarande betänkande behandlade
motionerna återfinns i slutet av betänkandet. Av sammanställningen
framgår även var i betänkandet de olika motionerna eller yrkandena tas upp
till behandling.

1 slutet av betänkandet finns vidare en innehållsförteckning.

Budgetpropositionens huvudsakliga förslag avseende utvecklingssamarbetet De

samlade anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås
budgetåret 1979/80 uppgå till 4 370 milj. kr. Detta innebären ökning med 500
milj. kr. eller med 13 % i förhållande till innevarande budgetårs anslag. De
totala biståndsanslagen har beräknats så att de skall motsvara något mer än
innevarande budgetårs nivå på 1,014 % av bruttonationalprodukten till
marknadspris.

De multilaterala bidragen redovisas under anslaget C 1. Bidrag till
internationella biståndsprogram. De direkta svenska biståndsinsatserna är
sammanförda under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

För budgetåret 1979/80 föreslås anslaget Bidrag till internationella
biståndsprogram uppgå till 1 416 milj. kr. och anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete
till 2 836 milj. kr.

1 Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 27

UU 1978/79:27

Milj. kr.	Anvisat 1975/76	Anvisat 1976/77	Anvisat 1977/78	Anvisat 1978/79	Förslag 1979/80
1.	Bidrag till internationella biståndsprogram	1 050,0	1 050,0	1 190,0	1 295,0	1 416,0
2.	Bilateralt utvecklingssam-arbete	1 736,3	1 987,0	2 268,1	2 464,6	2 836,1
3.	Information	12,8	14,3	15,7	16,8	17,3
4.	Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)	47,9	54,0	57,1	71,8	76,5
5.	Biståndsutbildningsnämn-den (BUN)	5,9	7,7	8,8	9,4	10,6
6.	Biståndsförvaltningens lå-nefond		0,3		0,4
7.	Utrikesdepartementets av-delning för internationellt utvecklingssamarbete m. m.	7,1*	8,7*	10,3*	12,0*	13,5*
	Summa	2 860,0	3 122,0	3 550,0	3 870,0	4 370,0

* Beräknat belopp. Medelsanvisningen sker på anslaget A 1. Utrikesförvaltningen.

1. U-länderna i det internationella samarbetet, svensk u-landspolitik
m. m.

Avsnittet orri internationellt utvecklingssamarbete i budgetpropositionen
inleds med en utförlig beskrivning av u-ländernas ekonomiska situation,
förhandlingarna mellan u-länder och i-länder om en ny ekonomisk världsordning
och Sveriges roll i detta sammanhang samt diskussionen om ökade
resursöverföringar från i-länder till u-länder. I särskilda avsnitt behandlas
sambandet mellan miljö och utveckling, u-landskvinnornas situation och
läget i södra Afrika.

1.1 U-ländernas ekonomiska situation
Propositionen (s. 15-17)

U-ländernas samlade produktion har hittills under 1970-talet ökat med i
genomsnitt 5 % per år. I de allra fattigaste u-länderna har produktionen
emellertid stigit endast med i genomsnitt 3 % per år. Eftersom dessa länder
också haft den snabbaste befolkningstillväxten har skillnaden mellan rikare
och fattigare u-länder i fråga om BNP-tillväxt per invånare blivit ännu mer
påtaglig. De växande skillnaderna mellan rikare och fattigare u-länder har
tagit sig uttryck på flera områden. Produktiviteten inom jordbruket har stigit
långsammast i de fattigaste u-länderna vilket lett till att de måst öka sin
import av jordbruksvaror. Förhållandet mellan exportpriser och importpriser
har under 1970-talet utvecklats ogynnsamt för u-länderna vilket särskilt

UU 1978/79:27

drabbat den fattigaste gruppen länder. Flertalet u-länder har emellertid
genom ökad upplåning försökt finansiera en fortsatt import av varor från
i-länderna, vilket i sin tur haft en stimulerande inverkan på ekonomin i
industriländerna på samma gång som det lett till att u-ländernas utlandsskulder
vuxit. Ett växande antal u-länder har blivit en allt viktigare köpare av
i-ländernas varor samtidigt som de själva förmått öka sin export till i-länderna
kraftigt. Av detta kan dock inte slutsatsen dras att u-länderna håller på att
konkurrera ut industriländernas företag. OECD-områdets exportöverskott
gentemot u-världen är alltjämt växande.

Den ekonomiska utvecklingen i u-länderna har inte lett till en jämnt
fördelad ökning av inkomsterna bland invånarna. I stället har tillväxten lett
till ökande klyftor inom länderna. Endast ett fåtal u-länder har förmått ge de
breda folklagren del av de ökade resurserna.

1.2 Det internationella förhandlingsläget - nord/sydfrågorna
Propositionen (s. 17-18, 20-24)

Efter konferensen om internationellt ekonomiskt samarbete (CIEC) har de
internationella förhandlingarna i frågor som rör förbindelserna mellan
i-länder och u-länder gått trögt. Till de begränsade framsteg som gjorts efter
CIEC hör skuldavskrivningarna till förmån för de fattigaste u-länderna.
Flertalet andra i-länder har anslutit sig till det avskrivningsbeslut som Sverige
fattade år 1977, bl. a. Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna,
Finland och Danmark. Av stor betydelse för resursöverföringen till
främst de fattigaste u-länderna har också varit de förhandlingar som ägt rum
rörande påfyUnad av kapitalet för internationella utvecklingsfonden (IDA) och
för de utvecklingsfonder som är knutna till de afrikanska och asiatiska
utvecklingsbankerna. Förhandlingarna har tillfört dessa organisationer drygt
10 miljarder dollar. Genom sin försäljning av guld har vidare IMF tillförts
drygt 5 miljarder kronor för valutastöd i form av gåvobistånd och mjuka
krediter.

Dialogen mellan i-länder och u-länder fortsätter emellertid i en rad
betydelsefulla frågor. På inget område går det att tala om något avgörande
genombrott men vissa framsteg har noterats. Under de senaste åren har
således förhandlingsarbetet på råvaruområdet inom UNCTAD intensifierats
genom beslut om det integrerade rävaruprogrammet. Detta arbete har bl. a.
inriktats på att åstadkomma prisstabiliseringsavtal för enskilda råvaror.
Sverige deltar aktivt i dessa förhandlingar.

Inom ramen för det integrerade rävaruprogrammet har separata förhandlingar
förts om upprättande av en gemensam fond för bl. a. finansiering av
buffertlager för enskilda råvaruavtal. Principbeslut om fonden fattades redan
under de s. k. Paris-samtalen (CIEC) och sedan dess har ytterligare steg mot
en lösning tagits. Diskussioner förs även om att i anslutning till fonden ställa

UU 1978/79:27

medel till förfogande för kompletterande insatser på råvaruområdet av typ
forskning, diversifiering av produktion och främjande av export.

Som komplement till prisstabiliserande åtgärder på råvaruområdet fortsätter
Sverige att driva frågan om ökade insatser för att stabilisera u-ländernas
exportintäkter. Detta arbete är inriktat på en förbättring av IMF:s facilitet för
kompensatorisk finansiering och därutöver särskilda åtgärder till förmån för
fattigare u-länder.

De multilaterala handelsförhandlingarna inom GATT är nu inne i sitt
slutskede. Sverige verkar tillsammans med övriga nordiska länder aktivt för
att u-ländernas intressen beaktas i förhandlingarna.

Resursöverföringsfrdgorna spelar en central roll i förhandlingarna om en ny
ekonomisk världsordning. I den internationella debatt som under senare tid
pågått om möjligheten att kraftigt öka överföringen av resurser till u-länderna
har Sverige kommit att spela en pådrivande roll. Från svensk sida anses det
nu angeläget att frågan blir föremål för en systematisk behandling i
internationella organ och att konkreta planer utarbetas.

Ett särskilt problem är resursöverföringarnas relation till det traditionella
biståndet. Det ömsesidiga beroendets art och följder är olika för u- och
i-länder och skillnaderna även inom u-landsgruppen är stora. Biståndet kan
här spela en positiv roll genom att öka de fattigare ländernas förmåga att
tillgodogöra sig även andra former av resursöverföringar.

Det fortsatta arbetet på en lindring av u-ländernas skuldsituation är nu
särskilt inriktat på att utarbeta procedurer och riktlinjer för framtida
skuldkonsolideringsoperationer innefattande även u-ländernas växande
kommersiella skulder.

De transnationeUa företagen har stort inflytande i det internationella
ekonomiska samarbetet. Inom FN utarbetas en uppförandekod för transnationella
företag och inom UNCTAD förs förhandlingarom en uppförandekod
för teknologiöverföring. Sverige deltar aktivt i båda dessa strävanden.

U-ländernas andel av världens forskningsresurser är i dag inte större än två
procent. Hur u-länderna skall stärka sin tekniskt-vetenskapliga kapacitet är
huvudfrågan för FN:s konferens om vetenskap och teknik för utveckling
(UNCSTED) som skall äga rum i Wien i augusti 1979.

Även FN:s tredje havsrättskonferens, som pågått sedan år 1973, behandlar
en rad problem av intresse för u-länderna, särskilt frågan om havsbottens
utnyttjande. I förhandlingarna synes nu enighet ha nåtts om ett system enligt
vilket en internationell myndighet skall svara för hälften av utvinningen i
varje område som avsätts för exploatering medan stater och enskilda företag
genom avtal med myndigheten får bedriva verksamhet i den återstående
hälften av området.

En huvudfråga för 1980-talet kommer att bli energiförsörjningen. Någon
genomgripande internationell diskussion härom har emellertid hittills inte
kommit till stånd. Samtidigt ökar medvetandet om att u- och i-länder har ett
gemensamt intresse av att utveckla ett brett samarbete i

UU 1978/79:27

energiförsörjningsfrågorna. Ett tecken härpå är Kenyas förslag om en
FN-konferens om nya och förnyelsebara energikällor. Sverige anser att en
sådan konferens bör komma till stånd så snart som möjligt och att den särskilt
bör inriktas på u-ländernas behov.

En dialog mellan u-länder och i-länder pågår således på flera områden.
Närmast i tiden ligger FN:s femte världshandelskonferens, UNCTAD V,
som äger rum i Manila i maj 1979. Av stor betydelse för det fortsatta
samarbetet mellan u-länder och i-länder blir också den utvecklingsstrategi för
1980-talet som nu formuleras inom FN-systemet.

Motioner

1 detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:1771 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s),
yrkandet 3, nämligen att riksdagen beslutar

3. att Sverige aktivt verkar för införandet av en socialklausul i GATT i
enlighet med vad som anförts i motionen,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Wernerm. fl. (vpk), delyrkandena 2.d)
och 3.m), nämligen

2. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag så att
Sveriges handelspolitik gentemot u-länderna anpassas till biståndspolitikens
mål, vilket på kort sikt innebär

d) att Sverige verkar för införande av s. k. socialklausul i internationella
handelsavtal,

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

m) att Sverige bör vidta speciella åtgärder såväl på det bilaterala som på det
multilaterala planet för att stärka u-ländernas inbördes samarbete.

Utskottet

I s-motionen 1771 och i vpk-motionen 1781 yrkas att Sverige skall verka
för införandet av en socialklausul i GATT (allmänna tull- och handelsavtalet)
eller jämförliga handelsavtal.

Samma yrkanden framfördes i motioner vid förra riksmötet och diskuterades
utförligt av utskottet (UU 1978/79:1) i anslutning till dess behandling av
prop. 1977/78:135 angående riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete
m. m.

Utskottet konstaterade då att Sverige i de pågående GATT-förhandlingarna
i den mån som varit praktiskt möjlig sökt få de motiv beaktade som
ligger bakom det ursprungligen från fackligt håll framförda kravet på en s. k.
socialklausul. Tillsammans med övriga nordiska länder verkade Sverige

UU 1978/79:27

sålunda för en förbättring av den existerande skyddsklausulen i GATTavtalet
(art. XIX) och för att den skall kunna tillämpas på ett mera selektivt
sätt mot import som kan vålla skada. I detta sammanhang eftersträvades en
lydelse som i möjligaste mån skulle kunna tillgodose de intentioner som
ligger till grund för önskemålen om en socialklausul. Man sökte därvid även
åstadkomma en koppling mellan å ena sidan kravet på importlandets
internanpassning och å andra sidan de sociala produktionsförhållandena i
exportlandet. Att däremot inom GATT-förhandlingarnas ram gå längre än
till skyddsmekanismernas utformning och tillämpning skulle otvivelaktigt
framkalla beskyllningar för protektionistiska strävanden från i-ländernas
sida, framhöll utskottet. Utskottet konstaterade att sociala krav avseende
arbetsvillkor, arbetsmiljö, löneförhållanden, fackliga rättigheter m. m. i de
exporterande u-ländema svårligen kan stödjas med handelspolitiska medel
annat än på ett indirekt sätt. Ett mera direkt sätt att främja arbetsrättsliga och
andra sociala mål i u-ländernaärdet pågående FN-arbetet på en internationell
uppförandekod för multinationella företag liksom samarbetet inom ILO,
framhöll utskottet, som också erinrade om att Sverige i samma syfte inom sin
biståndsverksamhet stöder uppbyggnaden i u-länder av fria och självständiga
fackföreningar.

Under hösten 1978 har en skriftväxling i socialklausulfrågan ägt rum
mellan LO/TCO och handelsdepartementet. I en gemensam skrivelse till
handelsministern har LO och TCO sålunda åberopat utskottets uttalande och
vidhållit sitt krav på att en socialklausul införs i GATT-avtalet. I skrivelsen
framhölls dock att en lösning efter den modell som utskottet beskrivit - dvs.
den eftersträvade lydelseändringen av GATT-avtalets art. XIX - visserligen
inte helt kunde tillfredsställa kravet på en socialklausul men ändå måste
betecknas som ett icke oväsentligt första steg framåt, om den kunde vinna
allmänt stöd. I skrivelsen underströk LO/TCO den vikt organisationerna
lägger vid att regler skapas som möjliggör åtgärder mot uppenbara missbruk
av frihandeln och uppmanade därför regeringen att i de pågående GATTförhandlingarna
fortsatt aktivt verka för att sådana regler införs i det allmänna
tull- och handelsavtalet.

I handelsministerns svar i december 1978 på denna skrivelse upplystes
bl. a. att de nordiska försöken att få GATT:s skyddsklausul kompletterad
med regler, som skulle göra det möjligt att företa importbegränsningar utan
krav på anpassning i importlandet när det kan visas att konkurrensfördelarna
direkt härrör från oacceptabla förhållanden i vad avser arbetsvillkor och
arbetsmiljö, inte vunnit gehör i de pågående GATT-förhandlingama. Det
torde heller knappast vara realistiskt att räkna med att någon lösning i
enlighet med förslaget skall kunna nås under den korta tid som återstår av
dessa förhandlingar, hette det i svaret. Handelsministern tilläde att dessa
frågor emellertid borde kunna diskuteras i GATT även i fortsättningen,
eftersom de strukturella anpassningsproblemen och därmed också GATTreglernas
tillämpning i dessa sammanhang uppenbarligen kommer att utgöra

UU 1978/79:27

en central fråga också efter de multilaterala handelsförhandlingarna och i den
internationella handelspolitiska diskussionen under kommande år. I svaret
hänvisades också till förslag från EG:s sida att i sina avtal med u-Iänder om
utvecklingssamarbete och handelsförmåner införa bestämmelser, enligt vilka
dessa länder måste iaktta vissa arbetssociala miniminormer för att komma i
åtnjutande av handelsförmånerna. Regeringen har för avsikt att nära följa
utvecklingen i EG i denna fråga för att bl. a. dra nytta av de erfarenheter som
ett sådant EG-initiativ kan leda till.

I regeringens handelspolitiska deklaration vid riksdagens utrikesdebatt den
14 mars 1979 uttalade sig handelsministern i liknande ordalag beträffande
frågan om en s. k. socialklausul.

Utskottet utgår från att regeringen på olika sätt fullföljer strävandena att
främja arbetsrättsliga och sociala mål i u-länderna och att bemästra de
särskilda konkurrensproblem som hänger samman med socialt oacceptabla
produktionsförhållanden.

Utskottet föreslår att yrkandet 3 i motionen 1771 liksom delyrkandet 2.d) i
motionen 1781 med det anförda får anses besvarade.

I vpk-motionen 1781 yrkas i detta sammanhang att Sverige skall vidta
speciella åtgärder både bilateralt och multilateralt för att stärka u-ländernas
inbördes samarbete.

Ett liknande yrkande behandlades och avstyrktes i utskottets betänkande
(UU 1978/79:1) över prop. 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt
utvecklingssamarbete m. m. Utskottet hänvisade därvid bl. a. till det arbete
som med svenskt stöd redan pågår inom organisationer som UNDP och
UNCTAD för att främja u-ländernas inbördes samarbete. En hänvisning
gjordes också till den särskilda FN-konferens om tekniskt samarbete mellan
u-länder (TCDC) som under hösten 1978 hölls i Buenos Aires.

Resultatet av denna konferens blev främst en handlingsplan med rekommendationer
om åtgärder som kan vidtas nationellt eller internationellt föra»
främja det avsedda samarbetet. I handlingsplanen har nu biståndsgivare och
biståndsmottagare fått anvisningar på vad som praktiskt kan göras för att i
biståndet och på annat sätt underlätta u-ländernas inbördes teknologiska
samarbete.

Det ekonomiska samarbetet mellan u-länder (ECDC) diskuteras på global
nivå främst inom UNCTAD. På detta omfattande område kan på många håll i
världen lovande framgångar noteras. Regionala frihandelssammanslutningar
och integrationsområden har upprättats och givits innehåll. Det är emellertid
en fråga om en långsam process. Traditionella produktions- och
handelsmönster förändras inte utan vidare. Det ekonomiska samarbetet
mellan u-länderna blir en av de huvudfrågor som skall behandlas av
UNCT AD V i Manila. Utskottet konstaterar att olika strävanden pågår för att
främja förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan u-länder. I flera av
dessa sammanhang deltar Sverige aktivt. Samtidigt är det uppenbart, att

UU 1978/79:27

ansvaret för ett sådant samarbete i första hand måste vila på de berörda
länderna själva.

Mot bakgrund av ovan redovisade uppgifter kan utskottet inte finna
speciella åtgärder påkallade från riksdagens sida och avstyrker därför det nu
aktuella delyrkandet 3.m) i motionen 1781.

1.3 En svensk u-landspolitik
Propositionen (s. 24-28)

I propositionen 1977/78:135 angående riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete
m. m. och riksdagens ställningstaganden därtill (UU 1978/
79:1, rskr 9) har angetts de allmänna riktlinjerna för en svensk u-landspolitik.
Det konstaterades i propositionen 135 att begreppet u-landspolitik börjat ta
form som en samlad beteckning på den hållning Sverige på skilda områden
intar till u-länderna. Som exempel på dessa områden angavs bl. a.
handelspolitiken,sjöfartspolitiken och valutapolitiken. Vid utformningen av
sin u-landspolitik bör Sverige medvetet söka beakta u-ländernas krav på att
länderna i tredje världen skall lå en större andel av jordens resurser och ett
ökat inflytande på beslut, som rör de internationella ekonomiska relationerna.
Dessa krav bör vägas samman med våra egna mer näraliggande
intressen.

För att underlätta en överblick av de områden där u-landspolitiska
ställningstaganden kan bli erforderliga har regeringen tillsatt en samrådsgrupp
med representanter för berörda departement. Gruppen inledde sitt arbete
under hösten 1978.

I propositionen 1977/78:135 lämnades en redogörelse för de organ och
instrument som Sverige nu har till sitt förfogande för att föra en bilateral
u-landspolitik.

Viktigast i sammanhanget är SIDA men även andra organ är engagerade i
det bilaterala samarbetet med u-länderna, såsom beredningen för ulandsforskning
(SAREC), importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD),
utbildningsberedningen, den nyinrättade fonden för industriellt samarbete
med u-länder (SWEDFUND) och Svenska institutet.

Av intresse för vårt samarbete med u-länderna är också konsultbolag och
liknande av typen Swedpower, Swedforest, Swedtel, utbildningsbolaget
Swedec och läkemedelsberedningen.

På senare år har statlig medverkan i olika former lått en allt viktigare roll i
sammanhanget. Sverige har ingått samarbetsavtal eller upprättat gemensamma
kommissioner med ett antal u-länder. Förhandlingar om ytterligare sådana
avtal pågår.

Ur u-landspolitisk synvinkel är det angeläget för Sverige att kontinuerligt
samordna uppträdandet gentemot enskilda u-länder, särskilt sådana med
vilka vi har ett växande samarbete. Det får bedömas från fall till fall i vilken
utsträckning institutionella ramar krävs.

UU 1978/79:27

Utvecklingen i u-länderna kommer att fl växande betydelse vid utformningen
av den svenska närings- och handelspolitiken. Det är på dessa områden
som det finns särskild anledning att räkna med intressemotsättningar. Hittills
har dessa varit relativt begränsade. Inte ens under de senaste årens allvarliga
hot mot sysselsättningen i den svenska textil- och skoindustrin kan man
hävda att svårigheterna har skapats huvudsakligen genom import från
u-länder. Den ökade konkurrensen från i synnerhet vissa länder i Asien och
Latinamerika är emellertid kännbar. Det är angeläget att man håller sig inom
internationellt överenskomna ramar, om åtgärder måste vidtas, och att
protektionistiska tendenser motverkas. Generellt skulle handelsbegränsande
åtgärder få negativa effekter för ett litet land som Sverige med stort
ekonomiskt utlandsberoende. Det är en huvudlinje i handelsförbindelserna
med u-länderna att underlätta tillträdet till den svenska marknaden även om
vi främst av beredskapspolitiska skäl tvingas göra vissa undantag. Huvuddelen
av vår import från u-länderna är således tullfri.

På vissa områden har dock betydande problem uppstått, som även
aktualiserar åtgärder för att begränsa u-landsimporten. Det gäller särskilt
konfektionsindustrin för vilken handelspolitiska åtgärder fått tillgripas för att
tillgodose främst vårt behov av en tryggad försörjningsberedskap.

De nya riktlinjer för Sveriges jordbrukspolitik, som riksdagen nyligen tagit
ställning till, är inte enbart påverkade av nationella motiveringar för vår
jordbruksproduktion. Ett konkret exempel gäller den inhemska sockerproduktionen
som nu skall anpassas så att den ger ett importutrymme
motsvarande 10-15 % av vår konsumtion.

Även de av riksdagen beslutade förbättringarna av exportkreditsystemet
kan ses som ett led i vår u-landspolitik.

Riksdagen beslöt under våren 1978 om förbättring av villkoren för
exportkrediter för att underlätta svenska företags möjligheter att konkurrera
på världsmarknaden (prop. 1977/78:155, NU 1977/78:73, rskr 379). De båda
systemen, det s. k. SEK.-systemet (baserat på AB Svensk Exportkredit) och
avdrags/bidragssystemet, gör det möjligt att sänka räntekostnaderna för de
kommersiella krediter, som framför allt u-länder och statshandelsländer
erhåller i affärer med svenska företag. Samtidigt beslöt riksdagen om vidgade
ramar för statliga exportkreditgarantier. EKN:s kreditgarantier är av avgörande
betydelse för vår export till u-länderna. Av särskilt intresse inom ramen
för u-landspolitiken är u-garantierna, som är avsedda att underlätta lånefinansiering
av utvecklingsfrämjande investeringar.

I samma riksdagsbeslut berördes även frågan om s. k. blandade krediter.
Därmed avses att kommersiella krediter blandas med statsunderstödda eller
statliga krediter eller gåvor. Detta system tillämpas av flertalet i-länder, och
svenska exportföretag har ofta mött denna form av statsunderstödd kreditkonkurrens
i sina kontakter med u-länderna. Regeringen har inlett en
kartläggning av andra länders praxis på området för att få underlag för
ställningstagande till ytterligare initiativ i frågan.

UU 1978/79:27

I prop. 1978/79:49 angående vissa varvsfrågor har regeringen föreslagit att
125 milj. kr. anvisas under industridepartementets huvudtitel för att underlätta
export av fartyg till u-länder. Medlen skall främst utnyttjas i fråga om
fattiga u-länder, särskilt dem med vilka Sverige har utvecklingssamarbete.
Det rör sig här om ett försök från svensk sida med blandade krediter.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motionen 1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m), yrkandet 2,
nämligen att riksdagen

2. uttalar att ett system med s. k. blandade krediter skall införas i svensk
biståndspolitik,

dels motionen 1978/79:1770 av Wiggo Komstedt (m), vari hemställs

att riksdagen uttalar att risktäckningen för eventuella definitiva skadefall i
samband med u-garantier åvilar biståndsbudgeten,

dels motionen 1978/79:1780 av Bo Turesson m. fl. (m), vari hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts rörande avräkning av vissa gåvomedel i samband med fartygsbeställningar
mot u-hjälpsanslaget för budgetåret 1980/81,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandet 1 och
delyrkandena 2.b), c) och 0, nämligen

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en parlamentarisk
utredning tillsätts för att genomföra en samlad översyn av svensk ulandspolitik
och de förändringar inom olika samhällssektorer som förutsätts
för att tillmötesgå u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning,

2. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag så att
Sveriges handelspolitik gentemot u-länderna anpassas till biståndspolitikens
mål, vilket på kort sikt innebär,

b) att exportkreditgarantierna i första hand reserveras för denna ländergrupp,

c) att intresset för långsiktiga råvaruavtal bland råvaruproducenter i denna
ländergrupp undersöks,

0 att biståndspolitiska mål skall styra Sveriges fördelning av de
importkvoter som f. n. gäller för import av teko- och andra produkter från
u-länderna.

Utskottet

Utskottet behandlade och avstyrkte förra året i sitt betäkande UU
1978/79:1 ett yrkande som var likalydande med det nu aktuella yrkandet 1 i
vpk-motionen 1781 av innebörden att en parlamentarisk utredning bör

UU 1978/79:27

tillsättas för att göra en samlad översyn av den svenska u-landspolitiken och
de förändringar av denna som påkallas av u-ländernas krav på en ny
ekonomisk världsordning.

Utskottet erinrade därvid om likartade motionsyrkanden som varit
aktuella ett par år tidigare och som då avstyrkts av utskottet (UU 1975/76:14).
Utskottet hade därvid hänvisat till den mycket allmänna och obestämda
karaktären hos de FN-rekommendationer som går under samlingsbeteckningen
en ny ekonomisk världsordning och om den komplicerade internationella
förhandlingssituationen i denna fråga, som gör det svårt att i konkreta
termer ännu definiera de konsekvenser för vårt land som på längre sikt kan
följa av rekommendationernas förverkligande. Delvis hade emellertid dessa
konsekvenser redan kartlagts, under det att andra aspekter befann sig under
aktivt studium eller utredning.

Utskottet återgav med instämmande likartade uttalanden i den då aktuella
prop. 1977/78:135 om riktlinjer för det internationella utvecklingssamarbetet
m. m.

Utskottet framhöll vidare bl. a. att Sverige i princip stöder flertalet av de
krav som ryms under begreppet en ny ekonomisk världsordning och redan
har uppfyllt vissa av dessa. Emellertid måste den svenska u-landspolitiken
och dess innehåll vara något som växer fram successivt.

Utskottet vidhåller dessa bedömningar. En svensk u-landspolitik, som
innebär ett tillmötesgående av och en anpassning till u-landskraven på en ny
internationell ekonomisk ordning, kan endast successivt utformas i en
fortlöpande process allt efter det att u-landskraven konkretiseras och de
ständigt fortgående internationella förhandlingarna i dessa frågor resulterar i
överenskommelser. Den redovisning som ges i det nu aktuella avsnittet i
budgetpropositionen innehåller en lång rad av exempel härpå.

Det är givetvis av vikt att de svenska samhällsorganen har en beredskap
inför de förändringar en ny ordning kan komma att medföra. Den i
propositionen nämnda samrådsgruppen för u-landspolitiska frågor har
uppenbarligen en viktig roll att spela i sammanhanget. Betydelsefulla på sitt
plan är också utredningar och studier av det slag som utarbetas inom
Sekretariatet för framtidsstudier, bl. a. inom forskningsprojekten "Sverige i
världen" och "Sverige i en ny ekonomisk världsordning”.

Mot denna bakgrund avstyrks yrkandet 1 i motionen 1781 om en
parlamentarisk utredning.

1 m-motionen 1205 - liksom i den därtill hörande huvudmotionen 1108 -föreslås att riksdagen uttalar sig för att ett system med s. k. blandade krediter
införs i svensk bistånds- eller u-landspolitik.

Frågan om s. k. blandade krediter, som innebär kommersiella krediter
blandade med statsunderstödda eller statliga krediter eller gåvor, berördes
förra året av utskottet i dess betänkande UU 1978/79:1 om riktlinjer för
internationellt utvecklingssamarbete m. m. Frågan tas också upp i det
u-landspolitiska avsnittet av budgetpropositionen, där det anmäls att rege -

UU 1978/79:27

ringen inlett en kartläggning av andra länders praxis på detta område för att fl
underlag för ställningstagande till ytterligare initiativ i frågan. I propositionen
hänvisas vidare till regeringens förslag hösten 1978 (i prop. 1978/79:49
angående vissa varvsfrågor)att särskilda medel - 125 milj. kr. - skulle ställas
till regeringens förfogande för att underlätta fartygsexport till utvecklingsländer.
Förslaget i fråga, som gör det möjligt att kombinera gåvoinslag med
lån på fördelaktiga villkor i samband med u-landsbeställningar av fartyg vid
svenska varv, bifölls av riksdagen i december 1978 (NU 1978/79:17, rskr 115).
Detta har betecknats som ett försök från svensk sida med blandade
krediter.

Utskottet har erfarit att en interdepartemental arbetsgrupp nyligen blivit
tillsatt för att närmare utreda frågan om ett eventuellt svenskt system med
blandade krediter. Ett sådant systems utformning och koppling till biståndspolitiken
torde därvid bli närmare prövat. Arbetsgruppens utredning är
avsedd att leda till förslag under hösten.

Som utskottet redan förra året uttalade (UU 1978/79:1), utgår utskottet från
att vederbörlig hänsyn kommer att tas till de biståndspolitiska målsättningarna
i utredningsarbetet om blandade krediter.

Med det anförda torde det nu aktuella yrkandet 2 i motionen 1205 få anses
besvarat.

I motionen 1780 föreslås, under hänvisning till riksdagens ovan nämnda
beslut om särskilda.fartygskrediter i samband med försäljning till u-länder, att
riksdagen uttalar sig för att gåvoelementen i dessa avräknas mot biståndsanslagen
förbudgetåret 1980/81. Det framhålls i motionen att de medel som
på detta sätt kommer utvecklingsländer till del är att anse som u-hjälp och
därför rimligen bör inräknas i den u-hjälpsram som man är överens om skall
uppgå till minst 1 % av BNP. För att inte oönskade effekter på konkreta
biståndsprogram skall uppstå bör, enligt motionärerna, den föreslagna
avräkningen dock ske först i samband med fastställande av budget för
budgetåret 1980/81.

Utskottet finner att det främsta motivet för att avsätta särskilda medel i
syfte att underlätta fartygsexport till u-länder - liksom för de övriga åtgärder
som föreslogs i prop. 1978/79:49 - var att ge stöd till den svenska
varvsindustrin. Att denna bedömning var avgörande för stödets införande
gör det naturligt att dessa medel inte belastar biståndsanslaget.

Då därtill hela frågan om ett utbyggt svenskt system med blandade krediter
och dess eventuella sammanlänkning med biståndspolitiken f. n. är föremål
för prövning inom regeringskansliet, avstyrker utskottet motionen 1780.

1 motionen 1770 föreslås riksdagen uttala att risktäckningen för eventuella
definitiva skadefall i samband med u-garantier skall åvila biståndsbudgeten.

I fjolårets prop. 1977/78:135 om riktlinjer för det internationella utvecklingssamarbetet
m. m. föreslogs att eventuella kostnader för skadefall i

UU 1978/79:27

samband med särskilda garantier för export till u-länder, s. k. u-garantier, inte
längre skulle belasta biståndsanslagen utan att denna risktäckning i stället
skulle överföras till anslaget för oförutsedda utgifter under sextonde huvudtiteln.
Utskottet tillstyrkte detta förslag, som därefter godkändes av riksdagen
(UU 1978/79:1, rskr 9). Utskottet förutsatte i detta sammanhang att förslaget
även innebar att risktäckningen beträffande förut utfärdade u-garantier
därmed avlyftes biståndsanslagen.

Då utskottet inte finner anledning frångå detta sitt tidigare ställningstagande,
avstyrks motionen 1770. Med tanke på att u-garantisystemet numera
har ett mycket stort omfång och i sin tillämpning inte är begränsat till
programlandskretsen för svenskt bistånd,skulle större fallissemang allvarligt
kunna förrycka det svenska biståndsprogrammet, vilket till helt övervägande
del är byggt på långsiktiga utfästelser gentemot länder och internationella
organ.

Vpk-motionen 1781 föreslår en anpassning av Sveriges handelspolitik till
biståndspolitikens mål och framställer med denna motivering fyra yrkanden,
nämligen dels att regeringen prövar möjligheterna att ingå ramavtal om
ekonomiskt, tekniskt och industriellt samarbete med Vietnam, Angola,
Moqambique, Cuba och andra länder som strävar efter social och ekonomisk
rättvisa och oberoende i förhållande till de kapitalistiska metropolerna, dels
att exportkreditgarantierna i första hand reserveras för denna ländergrupp,
dels att intresset för långsiktiga råvaruavtal bland råvaruproducenter i denna
ländergrupp undersöks och dels slutligen att biståndspolitiska mål skall styra
Sveriges fördelning av de importkvoter som f. n. gäller för import av teko-och
andra produkter från u-länderna.

Yrkandet om ramavtal med vissa länder behandlas av utskottet längre fram
i detta betänkande, i avsnitt 4.10 (Fonden för industriellt samarbete med
u-länder, samarbetsavtal m. m.).

Vad beträffar yrkandet i samma motion att exportkreditgarantierna i första
hand skall reserveras för en viss ländergrupp, vill utskottet erinra om att
riksdagen i fjol på utskottets förslag (UU 1978/79:1) avstyrkte ett yrkande
med motsvarande innehåll. Detta skedde med hänvisning till det befintliga
exportkreditgarantisystemet vars normalgarantier inte är länderbegränsade i
sin tillämpning och till de s. k. u-garantierna inom detta system, vilka i
princip kan tillämpas på alla u-länder.

Utskottet, som inte finner anledning att förorda någon ny begränsning av
någondera av dessa garantiformer till viss grupp av länder, avstyrker det nu
aktuella delyrkandet 2.b) i motionen 1781.

Även den i motionen 1781 aktualiserade frågan om ingående av långsiktiga
råvaruavtal med en viss grupp av länder behandlades förra året i samma
betänkande (UU 1978/79:1). Utskottet konstaterade då att en multilateral
reglering av råvarumarknaderna principiellt vore att föredra, även om sådana
bilaterala avtal kunde vara värda att överväga i vissa fall.

UU 1978/79:27

Den bedömning som då gjordes är i ännu högre grad giltig nu när resultat av
flera års strävanden inom främst UNCTAD att få till stånd ett s. k. integrerat
råvaruprogram börjar kunna skönjas. Enighet har i praktiken nyligen nåtts
om utformningen av en gemensam fond för finansiering av buffertlager.
Internationella lösningar inom UNCTADis ram prioriteras av u-länderna
själva och torde även innebära störst fördelar för länder som i likhet med
Sverige har en stor utrikeshandel.

Mot denna bakgrund avstyrks det nu aktuella delyrkandet 2.c) i motionen
1781.

Slutligen föreslås i motionen 1781 i vad avser förändringar av Sveriges
handelspolitik, att biståndspolitiska mål skall styra fördelningen av de
importkvoter som f. n. gäller för import av teko- och andra produkter från
u-länderna. Ett yrkande av samma innebörd avstyrktes av utskottet i fjol (UU
1978/79:1). Som medlem i GATT:s multifiberavtal har Sverige förbundit sig
att inte diskriminera vissa tekoexporterande u-länder till förmån för andra.
En konsekvent tillämpning av motionärernas förslag skulle strida mot detta
internationella åtagande. Inom ramen för den begränsade handlingsfrihet
som multifiberavtalet medger försöker emellertid regeringen vid förhandlingar
om begränsningsavtal med enskilda u-länder ta hänsyn till att
restriktioner påverkar länder olika hårt allt efter utvecklingsgrad.

Det nu aktuella delyrkandet 2.0 i motionen 1781 avstyrks därför.

1.4 Miljö, resurser och utveckling
Propositionen (s. 31-32)

Den intensifierade internationella diskussionen om miljö och utveckling
har ökat medvetenheten om att en ekologisk grundsyn bör prägla svensk
biståndspolitik. Ett sådant synsätt är också väl etablerat i vår biståndspolitik.
Den tillväxt vi önskar stödja i mottagarländerna skall ge en produktionsökning,
som inte rycker undan grunden för en fortsatt ökning av landets
tillgångar.

I flera länder med vilka vi har ett långsiktigt utvecklingssamarbete, lämnar
vi ett direkt stöd till program och projekt, som avser att värna om och bättre
utnyttja miljön.

Sverige verkar också i FN:s miljöprogram (UNEP), i den särskilda
FN-kommissionen för boende- och bebyggelsefrågor samt i andra FN-organ
för att stärka det internationella samarbetet på miljövårdens område. I
miljöfonden, till vilken Sverige lämnar ett betydande bidrag, har FN:s
miljöprogram ett viktigt instrument för att förmå andra FN-organ och
medlemsländerna att beakta miljöfrågorna i sin planering.

Sverige har hävdat att resurs- och miljöfrågorna särskilt måste beaktas i en
ny utvecklingsstrategi. Regeringen planerar av detta skäl att med ett svenskt
bidrag finansiera ett FN-symposium om sambanden mellan befolkning,
resurser, miljö och utveckling.

UU 1978/79:27

Motioner

I detta sammanhang behandlas

dels motionen 1978/79:1208 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), yrkandena 1,3,
4, 5 och 6, nämligen

1. att riksdagen som sin mening uttalar att ekologisk balans skall föras in
som ett femte mål för biståndspolitiken vid sidan av resurstillväxt, ekonomisk
och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet och en
demokratisk samhällsutveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående prioritering av utvecklingsprojekt, som är ägnade att
bevara och öka livsmedelsproduktionen i de fattiga länderna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående svenskt agerande i internationella organ,

5. att riksdagen hemställer att regeringen föreslåratt FN tar initiativ till att
utarbeta en hushållningsplan för naturresurser,

6. att riksdagen hemställer att regeringen tar initiativ till inrättande av ett
internationellt ekologiskt forskningsinstitut,

dels motionen 1978/79:1213 av Margaretha af Ugglas (m) vari hemställs

att riksdagen uttalar att Sverige såväl i sin bilaterala biståndspolitik som i
kontakt med de multilaterala organen verkar för att miljöfrågorna förs fram
som en viktig del i utvecklingsprocessen.

Utskottet

Utskottet behandlade i sitt betänkande UU 1978/79:1 över propositionen
1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m. m. en
motion som i likhet med det första yrkandet i den nu aktuella c-motionen
1208 föreslog att ekologisk balans skall förås in som ett femte mål för
biståndspolitiken. Därvid anförde utskottet bl. a. följande:

Ekologisk balans är snarare ett förhållande som skall bevaras, där den hotas
av en utvecklingsprocess, eller återställas, om den redan rubbats eller
fördärvats, än ett utvecklingsmål i sig. Ekologiska och miljöaspekter bör
därför, i likhet med exempelvis sociala och sysselsättningshänsyn eller
omsorg om eftersatta folkgruppers behov, ingå som självklara komponenter i
varje biståndsprograms utformning och genomförande.

Ekologisk balans är ett svårdefinierbart begrepp. Brist på sådan balans kan
ha många förklaringar och hot mot miljön kan uppstå på olika sätt.
Utveckling innebär i sig en påverkan på miljön lika väl som fattigdom kan
medföra ett alltför hårt utnyttjande av den naturliga miljön. Detta gör det
angeläget att i allt vårt samarbete med utvecklingsländerna beakta miljöaspekterna
och försöka undanröja miljöhotens orsaker. Inte minst kan
kampen mot den svåraste fattigdomen vara av betydelse för bevarandet av
ekologisk balans. Det heter härom i propositionen:

UU 1978/79:27

I flera u-länder, med vilka vi har ett långsiktigt utvecklingssamarbete,
lämnar vi ett direkt stöd till program och projekt, som avser att värna om och
bättre utnyttja miljön. Inte minst är svenska insatser på skogs- och
vattenområdena viktiga i sammanhanget. Jag finner det angeläget att vi i
dialogen med våra mottagarländer fortsätter att fästa uppmärksamheten vid
miljöaspekterna av olika utvecklingssatsningar. Vi måste vara beredda att i
samarbete med dessa länder genomfora analyser, som visar de ekologiska
konsekvenserna av tänkbara investeringar.

Regeringen och SIDA handlar således redan i enlighet med motionärernas
önskemål.

Yrkandet 1 i motionen 1208 torde därmed få anses besvarat.

I c-motionens yrkande 4 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om svenskt agerande i internationella organ, varmed
avses att en ekologisk grundsyn enligt motionärerna även bör prägla Sveriges
arbete i de internationella fackorganens biståndsverksamhet. En liknande
hemställan finns i motionen 1213. Vidare föreslås i c-motionen att Sverige i
FN tar initiativ till att utarbeta en hushållningsplan för naturresurser.

Det har sedan länge varit en svensk strävan att ge hänsynen till miljön en
framskjuten plats i det internationella samarbetet. Sverige var en av de
ledande initiativtagarna till FN-konferensen om miljövård i Stockholm år
1972 och har hela tiden aktivt medverkat i det internationella miljövårdsarbetet.
Mot bakgrund härav är det följdriktigt att Sverige även i sitt direkta
samarbete med utvecklingsländerna faster stor vikt vid omsorgen om miljön.
Som framgår av propositionen lämnar vi till flera u-länder med vilka vi har ett
långsiktigt samarbete direkt stöd till program och projekt som avser att värna
om och bättre utnyttja miljön.

Utskottet noterar att regeringen finner det angeläget att Sverige i dialogen
med mottagarländerna faster uppmärksamheten vid miljöaspekterna av olika
utvecklingssatsningar. Det är värdefullt att SIDA tillsammans med andra
biståndsorganisationer medverkar i arbetet på en jämförande studie om
bilaterala givares behandling av miljöfrågorna i biståndsplaneringen.

Miljöfrågorna ägnas numera stor uppmärksamhet även i det multilaterala
samarbetet mellan länderna. FN:s miljöprogram (UNEP) i vilket Sverige
aktivt deltar spelar en stor roll när det gäller att öka regeringarnas och de
internationella organisationernas medvetenhet om miljöfrågornas betydelse.
Genom miljöfonden, till vilken Sverige ger betydande bidrag, lämnar UNEP
bl. a. viss form av bistånd till u-länder för att stärka deras miljövårdskapacitet.
Världsbanken är ett annat exempel på en internationell organisation som
numera systematiskt försöker beakta miljösynpunkter vid utformningen av
projekt. Fackorgan som FAO och WHO har självfallet också i hög grad
anledning att sysselsätta sig med ekologiska frågor.

Sveriges aktiva intresse för miljövårdsfrågorna torde vara välkänt både i de
internationella biståndsorganen och i utvecklingsländerna. Ett enskilt land
har emellertid begränsade möjligheter att påverka den konkreta inriktningen

UU 1978/79:27

av det multilaterala utvecklingssamarbetet. I sista hand är det utvecklingsländerna
själva som genom sina egna prioriteringar i hög grad måste avgöra
vilken roll ekologiska synpunkter skall spela i biståndet och den egna
utvecklingsplaneringen.

Det är därför angeläget att fortsatta ansträngningar görs för att på ett
allmänt plan öka både enskilda länders och internationella organisationers
insikt om de värden som står på spel, om miljöaspekter inte beaktas i
utvecklingsarbetet.

Inom FN skall under det närmaste året en strategi för utvecklingen under
1980-talet formuleras. Sverige har ansett det viktigt att miljö- och resursfrågorna
blir en avgörande del av utvecklingsstrategin och kommer att verka
därför. Det är enligt svensk mening angeläget att strategin beaktar resultaten
av en rad särskilda FN-konferenser om miljö, befolkning, bebyggelse, vatten
och öken som ägt rum under 1970-talet, alla med särskild inriktning på
ekologiska frågor. Som ett led i förberedelserna för utvecklingsstrategin
ämnar Sverige finansiera ett symposium om sambandet mellan befolkning,
miljö och utveckling, vilket avses äga rum i Stockholm i augusti 1979. En av
de frågor som skall behandlas under symposiet avser hushållning med
jordens naturresurser.

Förutsättningar föreligger således för att betydelsen av en global resurshushållning
kommer att beaktas i 1980-talets utvecklingsstrategi. Avgörande
är emellertid vilken inställning utvecklingsländerna och de stora
råvaruproducenterna har till att inom FN-systemet eller i andra internationella
sammanhang diskutera enskilda länders naturresurser. Erfarenheterna
från energikrisen visade på svårigheterna att nå internationell enighet om
planer för utvinning och förbrukning av råvaror.

Utskottet noterar regeringens strävanden att få miljöfrågorna beaktade i
den blivande utvecklingsstrategin och utgår från att regeringen även på annat
sätt utnyttjar alla möjligheter att såväl inom FN-systemet som i sina
kontakter med enskilda länder vinna gehör för nödvändigheten av förtänksamhet
och planering när det gäller hushållningen med världens resurser.

De nu aktuella yrkandena 4 och 5 i c-motionen 1208 samt motionen 1213
torde med det anförda få anses besvarade.

I motionen 1208 föreslås även att regeringen tar initiativ till inrättande av
ett internationellt ekologiskt institut. De senaste årens internationella
miljövårdsdiskussioner har utan tvekan lett till att kunskapen om ekologins
betydelse ökat såväl nationellt som internationellt. Den internationella
miljövårdskonferensen i Stockholm blev en uppfordrande inledning till
FN-organens engagemang i frågan. Sedan dess har det blivit alltmer naturligt
att olika institutioner och konferenser - nationella såväl som internationella -beaktar miljövårdssynpunkter inom det egna arbetsområdet.

Även forskningen kring sambanden mellan miljö och utveckling är
numera omfattande. Värdefulla insatser görs av forskningsinstitut i en rad

2 Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 27

UU 1978/79:27

länder på olika nivå och inom olika områden. I London leder Barbara Ward
International Institute for Environment and Development(IlED), med vilket
SIDA har ett samarbete. I Schweiz verkar the International Foundation for
Development Alternatives (IFDA) och i Frankrike Centre international de
recherche sur 1’environnement et le développement (CIRED). Också vissa
universitet, såsom Sussex-universitetet i Storbritannien, har särskild inriktning
på miljöfrågor. För svenskt vidkommande kan nämnas att ett institut för
forskning rörande energiresurser och miljö med donationsmedel upprättats
under Vetenskapsakademien. Detta institut har stark internationell anknytning
och samarbetar nära med UNEP.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ytterligare miljöforskning
behövs för att ge underlag för en bättre planering av vår framtid. Utskottet är
emellertid inte övertygat om att sådan forskning är bäst betjänt av att ett nytt
internationellt organ upprättas med ett så omfattande syfte som motionärerna
avser. Det förefaller utskottet naturligare dels att ökade ansträngningar
görs att sammanställa och utnyttja den forskning som redan sker i fristående
specialiserade institutioner, dels att uppmuntra miljöforskning i direkt
anslutning till de insatser som görs av de organ inom och utom FN-systemet
vilka är engagerade i utvecklingssamarbetet. I båda dessa avseenden torde
UNEP ha en viktig samordnande funktion att fylla. En sådan inställning
ligger också i linje med utskottets uppfattning att hänsyn till ekologins krav
snarare bör ses som ett självskrivet inslag i allt utvecklingsarbete än som ett
självständigt mål.

Det nu aktuella yrkandet 6 i motionen 1208 avstyrks därför.

Utskottet vill i detta sammanhang även behandla yrkandet 3 i c-motionen
1208, vilket handlar om prioritering av utvecklingsprojekt som är ägnade att
bevara och öka livsmedelsproduktionen i de fattiga länderna.

Sverige har länge haft uppfattningen att livsmedelsbristen i u-länderna i
första hand måste motverkas genom en ökning av u-ländernas egen
livsmedelsproduktion. Detta är emellertid inte tillräckligt. En ökad produktion
av livsmedel i u-länderna är ingen garanti för att de fattiga grupperna
också får möjlighet att öka sin konsumtion. U-ländernas breda folklager
måste också få en sådan köpkraft att de får möjlighet att i ökad utsträckning
efterfråga livsmedel. Åtgärder för att höja livsmedelsproduktionen måste
således gå hand i hand med förbättrade möjligheter till en produktiv och
lönsam sysselsättning för allt fler människor. Över huvud taget bör en ökning
av jordbruksproduktionen ingå som ett inslag i en bredare satsning på allmän
utveckling av landsbygden i u-länderna, innefattande åtgärder på så skilda
områden som hälsovård, utbildning jordfördelning, hantverk, småindustri,
transporter, handel, kreditgivning m. m. Det är en sådan samlad syn på
möjligheterna att få till stånd en varaktig förbättring av livsmedelsförsörjningen
som brukar sammanfattas under beteckningen integrerad landsbygdsutveckling.

UU 1978/79:27

Sverige har i sina kontakter såväl med enskilda u-länder som med de
internationella organen aktivt verkat för detta integrerade synsätt på
landsbygdsutvecklingen i u-länderna och har inom denna ram särskilt stött
u-ländernas ansträngningar att öka sin egen livsmedelsproduktion. SIDA har
genom åren lämnat bistånd av betydande omfattning till jordbrukssektorn i
u-länderna. D AC-sekretariatet i OECD har beräknat att i genomsnitt ca 15 %
av OECD-ländernas bilaterala bistånd går till jordbrukssektorn. Motsvarande
andel för Sveriges del år 1977 var hela 35 %. Även på det multilaterala planet
lämnar Sverige konkreta bidrag till en ökad livsmedelsproduktion i uländerna.
SIDA har ett avtalsreglerat samarbete med FAO inom vars ram
s. k. ämnesinriktat bistånd bl. a. till landsbygdsutveckling lämnas. Sverige
deltar sedan starten i finansieringen av Internationella jordbruksutvecklingsfonden
(IFAD) och har i fonden särskilt verkat för att långivningen skall
inriktas på de mest behövande länderna.

Frågan om teknikvalet i u-ländernas jordbruk har vid flera tillfällen
uppmärksammats från svensk sida, bl. a. vid DAC-möten i OECD och inom
ramen för det arbete som bedrivs av den konsultativa gruppen för internationell
jordbruksforskning (CGIAR), med vilken SAREC har ett samarbete.

Hela frågan om livsmedelsförsörjningens förutsättningar i u-länderna
kommer att behandlas vid den världskonferens om jordbruksreformer och
landsbygdsutveckling som skall hållas i Rom senare i år. Sverige deltar aktivt i
förberedelserna för denna konferens och har tillsammans med övriga
nordiska länder bl. a. utarbetat ett dokument vari den nordiska synen på
hithörande viktiga frågor preciseras.

Mot bakgrund av den lämnade beskrivningen av svenska åtgärder och
synpunkter vad gäller produktionen av livsmedel i u-länderna finner
utskottet att förslagen härom i motionen 1208 redan i huvudsak är
tillgodosedda. Det nu aktuella yrkandet 3 torde därmed få anses besvarat.

1.5 U-landsanpassad teknik och teknologiöverföring
Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:1208 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) i vad avser
yrkandet 2, nämligen

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande u-landsanpassad teknik,

dels motionen 1978/79:1767 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari föreslås

att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning av frågan om ett
institut för u-landsanpassad teknik i enlighet med vad som anförs i
motionen,

UU 1978/79:27

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser
delyrkandet 2.e), nämligen

2. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag så att
Sveriges handelspolitik gentemot u-länderna anpassas till biståndspolitikens
mål, vilket på kort sikt innebär,

e) att Sverige verkar för att den s. k. uppförandekoden för teknologiöverföring
till utvecklingsländerna blir bindande.

Utskottet

I c-motionen 1208 anförs vissa synpunkter på frågan om u-landsanpassad
teknik och föreslås att dessa ges regeringen till känna av riksdagen.

Det heter i motionen 1208 bl. a. att föreställningen att icke-industrialiserade
u-länderså snabbt som möjligt skall förmås att efterlikna västerlandets
industristater i många fall lett till allvarliga missförhållanden. Varje form av
ekonomisk tillväxt leder inte alltid till bästa möjliga förhållanden för det stora
flertalet människor. I många av de u-länder som uppvisar den snabbaste
ekonomiska tillväxten kan man finna en samtidig försämring för stora
grupper av människor. I motionen erinras vidare om u-landskravet i den s. k.
Lima-deklarationen att u-länderna skall ges möjligheter att år 2000 svara för
en fjärdedel av världens industriproduktion. Det hävdas i motionen att ett
uppfyllande av detta krav förutsätter en industri som bygger på arbetskraften
som främsta resurs och inte på en teknologi som leder till en fortsatt
utarmning av jordens ändliga tillgångar. Även på industriområdet måste vårt
bistånd möta de fattigaste människornas grundläggande behov och leda till
en utveckling efter u-landets egna förutsättningar. För att vi skall vara bättre
rustade när det gäller att erbjuda alternativ teknik speciellt anpassad för
u-länderna krävs ett forsknings- och utredningsarbete liksom inventering av
redan existerande teknik i vårt land, heter det i motionen 1208.

1 sitt betänkande (UU 1978/79:1) över prop. 1977/78:135 angående
riktlinjer för det internationella utvecklingssamarbetet m. m. förde utskottet
en diskussion om ekonomisk tillväxt, teknologival och teknikanpassning
som i hög grad överensstämmer med vad som anförs i motionen 1208. Bl. a.
uttalade utskottet då att ekonomisk och annan resurstillväxt visserligen är av
avgörande betydelse för att fattiga länder skall kunna komma ut ur sin
underutveckling, men att för att vara meningsfull tillväxten måste komma till
stånd utan rovdrift på naturtillgångar och ytterst vara inriktad på att förbättra
levnadsvillkoren inte för ett (åtal utan för de breda och ofta förtvivlat fattiga
folklagren i u-länderna. Utskottet framhöll vikten av att stödja en industrialisering
som gör bruk av en för u-ländernas villkor särskilt anpassad
arbetsintensiv teknologi och som gör en basbehovsinriktad produktion
möjlig. På så sätt kan både den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen
främjas liksom en rättvisare fördelning av samhällsresurserna. Utskottet
visade också på olika biståndsåtgärder som vidtas från svensk sida för att

UU 1978/79:27

underlätta för u-länder att bygga upp en egen kapacitet att utveckla, värdera
och förvärva teknologisk kunskap och att anpassa tekniken till de egna
förutsättningarna. Utskottet framhöll att en ökad satsning på industribistånd
från svensk sida också aktualiserar en ökning av de svenska insatserna för att
få fram en u-landsanpassad teknologi. I detta sammanhang anförde utskottet
vidare att det inom industribiståndet blir en huvuduppgift för SIDA att på
begäran bistå mottagarländer med att utveckla sin kapacitet att värdera, ta
emot och anpassa den teknologi som skall importeras, eftersom det i första
hand är u-länderna själva som måste avgöra vilka krav som skall ställas på
denna teknologi.

Frågan om u-landsanpassad teknik har under senare år blivit alltmer
uppmärksammad, både i vårt land och internationellt. Former för stöd till
anpassad teknik är föremål för nära samråd mellan UD, SIDA, ulandsforskningsberedningen
(SAREC) och styrelsen för teknisk utveckling
(STU).

Företrädare för dessa deltog hösten 1978 i en av FN:s industriutvecklingsorganisation
UNIDO i Indien anordnad konferens om möjligheterna att
utveckla och använda industriell teknik anpassad till olika u-länders specifika
förhållanden. Konferensen stöddes även ekonomiskt från svensk sida.
Resultatet från konferensen bearbetas f. n. av såväl UNIDO som de
deltagande svenska myndigheterna.

Också internationella arbetsorganisationen ILO har sysslat med denna
fråga och ägnat åtskillig uppmärksamhet åt möjligheterna att främja en
anpassad arbetsintensiv teknik i syfte att minska den stora arbetslöshet och
undersysselsättning som råder i flertalet u-länder. Vid ILO:s sysselsättningskonferens
år 1976, där den s. k. basbehovsstrategin utarbetades, lades stor
vikt vid just teknikanpassningsfrågan.

I Sverige arbetar STU bl. a. med att utveckla ett program för stöd till små
och medelstora företag i samband med produktanpassning till u-landsmarknader.

SAREC stöder bl. a. forskningsprojekt som behandlar frågeställningar i
samband med anpassad teknik och även konkreta projekt för att utveckla en
anpassad teknik på vissa områden. SAREC följer noga forskningen på
området och är i färd med att sammanställa en egen forskningsrapport.

Sverige har också aktivt engagerat sig i förberedelsearbetet för den
FN-konferens om vetenskap och teknik för utveckling (UNCSTED) som
kommer att äga rum i Wien i augusti i år.

För ändamålet tillsattes år 1977 en särskild kommitté under biståndsministerns
ordförandeskap och med företrädare för en vid krets av berörda
myndigheter och organisationer. Kommittén har låtit utarbeta en nationalrapport
(Vetenskap och teknik för utveckling, Stockholm 1978) inför
FN-konferensen, som bl. a. inventerar den svenska forsknings- och utvecklingsstrukturen
liksom den u-landsinriktade forskningen i Sverige och

UU 1978/79:27

formulerar den svenska synen på den förestående konferensen. 1 rapporten
heter det bl. a.:

Det finns ingen anledning att föreskriva en viss typ av teknik som generellt
lämplig för u-länder. Det viktiga är att ett land har en förmåga att kritiskt välja
bland existerande tekniska möjligheter. Det är också viktigt att landet självt
har kapacitet att anpassa eller från sina egna utgångspunkter utveckla teknik i
enlighet med nationella, sociala och ekonomiska förhållanden. Detta kan
kallas en strategi för självtillit inom vetenskap och teknologi.

Att stärka denna kapacitet är särskilt viktigt för de u-länder som söker
genomföra en basbehovspolitik. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att
detta inte nödvändigtvis leder till en inriktning mot enkel teknik. Det kan
gälla enkla metoder att lagra livsmedel men också avancerad teknik för att
utnyttja solenergi.

Det är vår uppfattning att konferensen främst bör inriktas på att pröva olika
typer av teknik för att lösa samhälleliga problem. Särskild tonvikt bör därvid
läggas vid de stora problemen i de fattigaste länderna.

Utskottet ansluter sig till dessa bedömningar.

Hammarskjöldfonden anordnade i slutet av förra året i samarbete med den
svenska nationalkommittén för UNCSTED ett seminarium om uppbyggande
av teknisk kapacitet i u-länderna. 1 seminariet deltog framstående forskare
från såväl i- som u-länder.

Med det anförda torde det nu aktuella yrkandet 2 i motionen 1208 få anses
besvarat.

1 motionen 1767 föreslås att riksdagen skall hemställa om en utredning av
frågan om ett institut för u-landsanpassad teknik. Det framhålls i motionen att
en u-landsanpassad teknik inte är lika med föråldrad teknik. Däremot är det
nödvändigt för u-länderna med en teknisk utveckling som är optimal utifrån
deras behov och förutsättningar och som kan medverka till en bred
ekonomisk utveckling. Motionärerna framhåller att det är viktigt att Sverige,
om vårt land skall medverka i u-ländernas industriella uppbyggnad, också
kan erbjuda en u-landsanpassad teknik. Ett sätt att göra oss bättre rustade på
detta område skulle enligt motionen vara att inrätta ett institut för
u-landsanpassad teknik. Institutet i fråga skulle verka i samarbete med ett
eller flera u-länder å ena sidan och med svenska organ som sysslar med
industriell teknikutveckling å den andra. Syftet skulle vara att binda samman
u-landserfarenheten med svenskt kunnande i teknikutveckling.

Som framgått av vad utskottet ovan anfört, pågår inom flera svenska
myndigheter ett betydande arbete som i hög grad har samma syftning som det
i motionen 1767 efterlysta institutet. Likaså pågår ett omfattande internationellt
arbete med likartade målsättningar. Skulle det uppkomma ett påtagligt
behov av ett organisatoriskt starkare sammanhållet forsknings- och utvecklingsarbete
härför, torde detta i vanlig ordning komma att anmälas av de i
verksamheten närmast engagerade. Det bedömningsunderlag som f. n.

UU 1978/79:27

föreligger är enligt utskottets mening inte tillräckligt för att motivera förslaget
om ett särskilt institut.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 1767.

I vpk-motionen 1781 yrkas att Sverige skall verka för att den s. k.
uppförandekoden för teknologiöverföring till u-länderna blir bindande.

Frågan om en internationell uppförandekod för teknologiöverföring berördes
också i fjolårets betänkande (UU 1978/79:1) med anledning av prop.
1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m. m. I
samma betänkande behandlades även frågor om OECD:s uppförandekod för
multinationella företag, vilken har funnits sedan år 1976, och om det alltjämt
pågående arbetet inom FN:s ram på en internationell uppförandekod för
transnationella företag.

Det är inom UNCTAD:s ram som det pågår ett arbete föratt få till stånd en
internationell uppförandekod avseende överföring av teknologi. Koden avses
bli universell och inte endast avse sådan överföring till u-länderna, men det är
otvivelaktigt så att behovet av en sådan kod är störst ur u-ländernas
synpunkt. U-länderna har forsin del yrkat på en uppförandekod av rättsligt
bindande slag, medan i-länderna över lag menar att allmänt accepterade
riktlinjer av frivillig natur bör vara syftet.

Som framgår av budgetpropositionen deltar Sverige aktivt i arbetet på en
dylik uppförandekod. På svensk sida anses det inte som realistiskt att i
begynnelseskedet gå in för en rättsligt bindande kod, då en sådan i dag inte
torde ha några förutsättningar att bli allmänt accepterad. Redan en uppförandekod
som innehåller enhälligt omfattade rekommendationer skulle
emellertid innebära ett betydande framsteg och bidra till att i någon mån
utjämna den många gånger väldiga skillnaden i fråga om förhandlingsstyrka
m. m. som råder f. n. mellan teknologisäljande resp. teknologiköpande
företag och länder. För att alls komma till stånd och bli ett effektivt
instrument måste bestämmelserna i en frivillig uppförandekod bl. a. utgöra
en balans mellan intressen på ömse håll som ofta är motstridiga. Koden bör
givetvis ta särskild hänsyn till u-ländernas situation och främja deras
självständighet i fråga om val av teknik etc. utifrån de egna utvecklingsbehoven.

Enligt vad utskottet erfarit, har de nordiska länderna i förhandlingsarbetet
föreslagit att det i koden byggs in en mekanism för övervakning av dess
tillämpning. Sverige verkar också för ett åtagande att koden efter en skälig
försökstid görs till föremål för översyn. Häri ligger en strävan att successivt
och på längre sikt ge koden en alltmer förpliktande karaktär.

Det nu aktuella delyrkandet 2.e) i motionen 1781 torde med det anförda få
anses besvarat.

UU 1978/79:27

1.6 Samlade hemställanden under punkten 1

Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört under resp. delavsnitt
1.1-1.5 hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande socialklausul förklarar motionen 1978/
79:1771, yrkandet 3, och motionen 1978/79:1781, delyrkandet
2.d), besvarade med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen beträffande u-ländernas inbördes samarbete avslår
motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3.m),

3. att riksdagen beträffande en utredning om u-landspolitiken avslår
motionen 1978/79:1781, yrkandet 1,

4. att riksdagen beträffande blandade krediter förklarar motionen
1978/79:1205, yrkandet 2, besvarad med vad utskottet anfört,

5. att riksdagen beträffande särskilda fartygskrediter avslår motionen
1978/79:1780,

6. att riksdagen beträffande u-garantier avslår motionen 1978/
79:1770,

7. att riksdagen beträffande exportkreditgarantier, rävaruavtal och
importkvoter avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandena 2.b),

2.c) och 2.0,

8. att riksdagen beträffande ekologisk balans, ekologisk grundsyn,
en internationell resurshushdllningsplan, andra miljöfrågor och
prioritering av livsmedelsproduktion i u-länder förklarar motionen
1978/79:1208, yrkandena 1, 3, 4 och 5, och motionen 1978/
79:1213 besvarade med vad utskottet anfört,

9. att riksdagen beträffande ett internationellt ekologiskt institut
avslår motionen 1978/79:1208, yrkandet 6,

10. att riksdagen beträffande u-landsanpassad teknik förklarar
motionen 1978/79:1208, yrkandet 2, besvarad med vad utskottet
anfört,

11. att riksdagen beträffande ett institut för u-landsanpassad teknik
avslår motionen 1978/79:1767,

12. att riksdagen beträffande uppförandekod för teknologiöverföring
förklarar motionen 1978/79:1781, delyrkandet 2.e), besvarad
med vad utskottet anfört.

2. Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen (s. 37-38)

För budgetåret 1979/80 föreslås en total ökning av biståndsanslagen med
500 milj. kr. eller med 13 96. De samlade anslagen för internationellt
utvecklingssamarbete skulle därmed uppgå till 4 370 milj. kr. Anslagen har
beräknats så att de skall motsvara något mer än innevarande budgetårs nivå
på 1,014 % av bruttonationalprodukten.

UU 1978/79:27

Den föreslagna ökningen av biståndsanslaget faller med 121 milj. kr. på
anslaget Cl. Bidrag till internationella biståndsprogram och med 371,5
milj. kr. på anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete. De procentuella
andelarna för multilateralt och bilateralt bistånd beräknas därmed bli 32,4 %
resp. 64,8 % för budgetåret 1979/80.

Planeringsramarna för biståndsanslagen bör i förhållande till nuvarande
förslag till anslag schablonmässigt kunna ökas med 3 96 per år. Det förordas
därför att planeringsramarna för vart och ett av budgetåren 1980/81 och
1981/82 beräknas till 4 500 milj. kr. resp. 4 635 milj. kr. Härigenom erhålls ett
tillfredsställande underlag för planeringen av utvecklingsbiståndet.

Planeringsramar för budgetåren 1979/80-1981/82

Budgetår milj. kr.

	1978/79 Anslag	1979/80 Förslag	1980/81 1981/82 Planeringsramar	1979/80- 1981/82 Summa
Bidrag till internationella biståndsprogram	1 295,0	1 416,0	1 458,0	1 500,0	4 374,0
Bilateralt utvecklings-samarbete	2 464,6	2 836,1	2 920,0	3 010,0	8 766,1
Förvaltning, rekrytering, utbildning, informa-tion m. m.	110,4	117,9	122,0	125,0	364,9
Totalt	3 870,0	4 370,0	4 500,0	4 635,0	13 505,0

Fördelningen av planeringsramarna på anslag är liksom tidigare budgetår
att anse som preliminär. Förskjutning i den ena eller andra riktningen mellan
andelarna för anslagen Bidrag till internationella biståndsprogram och
Bilateralt utvecklingssamarbete måste nämligen kunna ske för att hänsyn
skall kunna tas till omständigheter, som inte nu kan förutses.

Motion

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1978/79:1781 av Lars
Werner m. fl. (vpk), delyrkandet 3.a), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär
a) att fördelningen av biståndet mellan multilaterala och bilaterala ändamål
förskjuts: inom tre år skall det multilaterala biståndet ha minskat till
högst 25 96 av biståndsanslaget.

UU 1978/79:27

Utskottet

Som framgår av referatet ovan av budgetpropositionen har biståndsanslagen
för budgetåret 1979/80 föreslagits uppgå till sammanlagt 4 370 milj. kr.
När innevarande budgetårs samlade biståndsanslag om 3 870 milj. kr. i fjol
fastställdes, beräknades de motsvara 1,014 % av 1978 års bruttonationalprodukt
(BNP) till marknadspris. Beräkningen av de sammanlagda biståndsanslagen
för nästa budgetår har gjorts med avsikten att de skall motsvara en
något större del än 1,014 % av innevarande års BNP.

Utskottet har av utrikesdepartementet blivit underrättat om att regeringen
har för avsikt att i kompletteringsproposition senare i vår föreslå att
biståndsanslagen för budgetåret 1979/80 ökas med ytterligare 45 milj. kr.
Bakgrunden härtill är en uppräkning av 1979 års förväntade bruttonationalprodukt
till marknadspris, som företogs i finansplanen efter det att anslagsberäkningen
för utvecklingssamarbetet under nästa budgetår hade slutförts.
Med det aviserade påslaget av 45 milj. kr. skulle biståndsanslagen enligt
underrättelsen till utskottet komma att motsvara den i budgetpropositionen
deklarerade avsikten att de skall utgöra något mer än 1,014 % av 1979 års
förväntade BNP.

I vpk-motionen 1781 föreslås att det multilaterala biståndet inom tre år
skall ha minskat till högst 25 % av biståndsanslaget. - De multilaterala
anslagens andel av de samlade biståndsanslagen uppgår under innevarande
budgetår till ca 33,5 % och beräknas under nästa budgetår till ca 32,4 %.

Utskottet behandlade och avstyrkte förra året ett likalydande yrkande i sitt
betänkande (UU 1978/79:1) över prop. 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt
utvecklingssamarbete m. m. Utskottet anknöt därvid till de
utförliga överväganden i denna fråga som gjorts av biståndspolitiska
utredningen och regeringen och som ledde till slutsatsen att det varken fanns
anledning att förorda någon drastisk förändring av rådande fördelning mellan
bilaterala resp. multilaterala ändamål eller möjlighet att precisera framtida
procentsatser för denna.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund det nu aktuella delyrkandet 3.a) i
motionen 1781.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3.a).

3. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen (s. 39-59)

Anslaget Internationella biståndsprogram (C 1) föreslås för budgetåret
1979/80 uppgå till 1 416 milj. kr., vilket innebär en ökning med 121 milj. kr.
eller med knappt 10 % i förhållande till innevarande budgetårs anslag.

Denna ökning ger utrymme för en försiktig uppräkning av våra bidrag till

UU 1978/79:27

de internationella programmen. I flera organisationer, exempelvis UNDP och
UNICEF, i vilka Sverige redan är en mycket stor bidragsgivare, kommer den
svenska bidragsandelen att sjunka något.

Sverige bör fortsätta att främja långtidsutfastelser till de internationella
organen. Vår egna åtaganden gäller numera ofta tre år.

Anslagsförslaget ger utrymme förökade bidrag till mycket fattiga u-länder,
bl. a. genom en höjning av det särskilda bidraget till UNDP:s verksamhet i de
fattigaste länderna, det s. k. MUL-bidraget, och genom en ökning av bidraget
till FN:s kapitalutvecklingsfond. Vidare deltar Sverige med betydande
insatser i den påfyllnad av den afrikanska utvecklingsfonden (ADF) som
överenskoms våren 1978 och som ger ADF ökade resurser för insatser i fattiga
länder.

Regeringen hemställer att riksdagen

dels godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, som
förordats i ifrågavarande avsnitt av propositionen,

dels bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden, som
anges i förevarande avsnitt av propositionen,

dels till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1979/80
anvisar ett reservationsanslag av 1 416 000 000 kr.

Inom anslaget ryms bidrag till FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och
därtill knutna fonder, till FN:s barnfond (UNICEF), Internationella utvecklingsfonden
(IDA), vissa regionala utvecklingsbanker och -fonder (i Afrika
och Asien), bidrag till Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) samt
annat internationellt livsmedelsbistånd, vidare bidrag till FN:s båda flyktinghjälpprogram
(UNHCR och UNRWA), UNCTAD/GATT:s internationella
handelscenter (ITC), Importkontoret för u-landsprodukter, internationell
u-landsforskning m. fl. multilaterala biståndsändamål.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), kapitalutvecklingsfond (UNCDF) och befolkningsfond
(UNFPA )

Vid FN:s bidragskonferens hösten 1978 gjorde regeringen, med förbehåll
för riksdagens godkännande, en utfästelse om bidrag till FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) med 300 milj. kr. för budgetåret 1979/80 och med ytterligare
sammanlagt minst 660 milj. kr. för de två påföljande budgetåren. Regeringen
begär riksdagens godkännande av det nämnda bidraget för budgetåret
1979/80 och av den gjorda utfästelsen för de nästkommande två budgetåren.

För UNDP.s särskilda verksamhet till förmån för de minst utvecklade
u-länderna (MUL) föreslås ett svenskt bidrag på högst 30 milj. kr. budgetåret
1979/80, vilket innebär en ökning med 10 milj. kr. i förhållande till
innevarande budgetår.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) är underställd UNDP:s styrelse.

UU 1978/79:27

Fondens investeringar och övriga verksamhet är inte landprogrammerade
utan avser enskilda projekt uteslutande i de minst utvecklade u-länderna.
Med förbehåll för riksdagens godkännande har regeringen gjort utfästelser
om ett bidrag till UNCDF på 25 milj. kr. för vart och ett av budgetåren
1979/80 och 1980/81. Regeringen begär godkännande av dessa utfästelser
samt bemyndigande att få göra en liknande utfästelse för budgetåret 1981/82.
Innevarande års bidrag till fonden uppgår till 20 milj. kr.

Till FN:s befolkningsfond (UNFPA), som också är underställd UNDP:s
styrelse, har likaledes gjorts utfästelser om ett bidrag på 42 milj. kr. för vart
och ett av budgetåren 1979/80, 1980/81 och 1981/82. Riksdagens godkännande
av dessa utfästelser begärs nu. Innevarande års svenska bidrag uppgår
till 38 milj. kr.

FN:s barnfond (UNICEF)

Det svenska bidraget till UNICEF uppgår innevarande budgetår till 100
milj. kr. Liksom beträffande UNDP, UNCDF och UNFPA gör regeringen
även gentemot UNICEF utfästelser för fler än ett år. Vid FN:s bidragskonferens
hösten 1978 gjorde regeringen, med förbehåll för riksdagens godkännande,
utfästelser om bidrag till UNICEF med 110 milj. kr. för budgetåret
1979/80 och med lika stora belopp för de två påföljande budgetåren 1980/81
och 1981/82. Regeringen begär nu riksdagens godkännande av de gjorda
utfästelserna.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Sveriges andel av bidragen till den nu löpande femte påfyllnaden av IDA:s
resurser utgör 3,8 %, vilket motsvarar drygt 413 milj. kr. för vart och ett av
budgetåren 1977/78-1979/80. Sveriges bidrag till IDA budgetåret 1979/80,
som beräknas uppgå till 413 033 833 kr., utgör den tredje och sista inbetalningen
till femte påfyllnaden.

Förhandlingar om en sjätte påfyllnad av IDA inleddes vid senaste
årsskiftet. Dessa förhandlingar, i vilka Sverige deltar, avser att tillföra IDA
resurser för treårsperioden 1980/81-1982/83. Från svensk sida har framhållits
att vi inte kommer att kunna påta oss den höga bidragsandel på 3,8 % som
gällt under den femte påfyllnaden. Detta är dock inte uttryck för minskat
förtroende för IDA. I stället har budgetmässiga begränsningar anförts som
skäl och vi har betonat att vi anser vår bidragsandel vara för hög jämfört med
andra och större länders.

Regionala utvecklingsbanker

Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), i vilken medlemskap tidigare varit
förbehållet afrikanska länder, beslutade i maj 1978 att inbjuda även icke

UU 1978/79:27

afrikanska länder att bli medlemmar för att därigenom bredda bankens
kapitalbas. Förhandlingar om denna utvidgning av medlemskretsen kommer
att slutföras före ADB:s årsmöte i maj 1979. Regeringen ämnar under
budgetåret 1979/80 förelägga riksdagen förslag om svenskt deltagande i
denna utvidgning.

För budgetåret 1979/80 beräknar regeringen ett bidrag på 25 milj. kr. till
banken. Om medlemskapsförhandlingarna slutförs inom förutsedd tid, kan
bidraget eller del därav komma att utgöra Sveriges första delinbetalning till
ADB:s kapital. 1 annat fall kan bidraget i likhet med tidigare år användas som
stöd till ADB:s projektlånegivning och förinvesteringsverksamhet.

Afrikanska utvecklingsfonden (ADF) har redan från början varit öppen för
medlemskap även för länder utanför Afrika. Under 1978 slutfördes förhandlingarna
om en andra påfyllnad av ADF:s resurser för åren 1979-1981. 1
enlighet med riksdagens tidigare bemyndigande har Sverige åtagit sig att
bidra med sammanlagt 215 506 451 kr. under perioden 1979/80-1981/82
motsvarande 6 % av påfyllnaden. En tredjedel härav eller 71 836 000 kr.
föreslås till inbetalning budgetåret 1979/80.

Sverige har varit medlem av Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) sedan den
grundades år 1966. Till den senaste kapitalpåfyllnaden, som beslutades år
1977, har Sverige utfäst sig att bidra med sammanlagt ca 8,1 milj. dollar varav
10 96 skall inbetalas i fyra poster under åren 1978-1981. För budgetåret
1979/80 beräknas ett bidrag till AsDB om 1 milj. kr.

Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) inledde sin verksamhet år 1974. Sverige
anslöt sig till den första kapitalpåfyllnaden med viss eftersläpning men har nu
kommit i takt med övriga bidragsgivare. I den andra kapitalpåfyllnaden har
Sverige åtagit sig att bidra med sammanlagt 122 340 900 kr. under budgetåren
1979/80-1982/83. Regeringen begär riksdagens godkännande för denna
utfästelse och beräknar inom denna ram ett bidrag för budgetåret 1979/80 på
30 586 000 kr.

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) inledde sin verksamhet
under år 1978. Medel för det svenska bidraget till IFAD:s tre första
verksamhetsår har anvisats tidigare, varför behov av nya medel för budgetåret
1979/80 inte föreligger.

Internationellt livsmedelsbistånd

Propositionen föreslår att Sveriges ordinarie bidrag till Internationella
livsmedelsprogrammet (WFP) höjs från nuvarande 60 milj. kr. till 66 milj. kr.
för vart och ett av budgetåren 1979/80-1981/82. Bidraget är enligt praxis till
två tredjedelar bundet till upphandling av svenska livsmedelsprodukter.

Sverige har enligt förlängningen av 1971 års konvention om livsmedelshjälp
(FAC) åtagit sig att årligen leverera 35 000 ton svenskt vete som livsmedelshjälp.
Även detta vete kanaliseras genom WFP. Förhandlingar om en ny
konvention om livsmedelshjälp pågår sedan våren 1978.

UD 1978/79:27

För budgetåret 1979/80 beräknas t. v. ett medelsbehov på sammanlagt 45
milj. kr. för åtagandena enligt en ny konvention.

Sverige har åtagit sig att årligen under treårsperioden 1978/79-1980/81
hålla 40 000 ton svenskt vete samt vissa andra livsmedelsprodukter i
beredskap för nödhjälpsinsatser. Beredskapslagret utgör del av det internationella
beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser (IEFR), vilket i
huvudsak ställts till WFP:s förfogande. För budgetåret 1979/80 beräknar
regeringen ett medelsbehov om 50 milj. kr. för påfyllnad av det svenska
livsmedelslagret inkl. lagring och frakt.

Övriga organisationer

Sveriges ordinarie bidrag till FN:s hjälpprogram för Palestinaflyktingar
(UNRWA) uppgick 1978 till 38 milj. kr. Därtill lämnades våren 1978 ett extra
bidrag om 2 milj. kr. Mot bakgrund av att UNRWA fortfarande befinner sig i
en besvärlig finansiell situation har regeringen för verksamhetsåret 1979
(budgetåret 1979/80) gjort en utfästelse om ett svenskt bidrag på 42 milj. kr.,
för vilket riksdagens godkännande begärs. Vidare begärs godkännande av en
lika stor utfästelse för vart och ett av verksamhetsåren 1980 och 1981.
Utfästelsen bör göras under förutsättning att UNRWA:s roll inte väsentligt
förändras till följd av den politiska utvecklingen i Mellanöstern.

Enligt riksdagens tidigare bemyndigande uppgår Sveriges utfästelser till
FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) till 25 milj. kr. för vart och ett av
budgetåren 1978/79-1980/81. Med hänsyn till UNFICR:s utvidgade reguljära
program och organisationens effektivitet föreslås en höjning av bidraget för
budgetåret 1979/80 till 30 milj. kr. samt bemyndigande att göra utfästelser
om ett lika stort bidrag för vart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82.
Därutöver bör liksom tidigare medel ur katastrofreserven vid behov kunna
ställas till UNHCR:s förfogande bl. a. för särskilda operationer.

Sveriges bidrag till UNCTAD/GA TT:s internationella handelscentrum (ITC)
uppgår innevarande budgetår till 8 milj. kr. Regeringen föreslår ett bidrag på 8
milj. kr. även för budgetåret 1979/80 och begär vidare riksdagens bemyndigande
att göra en utfästelse om ett lika stort bidrag till ITC budgetåren
1980/81 och 1981/82.

Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) erhöll innevarande budgetår
ett bidrag på 3 025 000 kr. Propositionen föreslår en höjning till 3 500 000 kr.
för budgetåret 1979/80.

U-landsforskning

Under denna anslagspost upptas de olika forskningsprogram vartill medel
beviljas genom beredningen för u-landsforskning, SAREC. Större delen av
dessa medel går till internationella forskningsprogram, varibland särskilt
märks WHO:s program för forskning kring mänsklig fortplantning som

UU 1978/79:27

erhåller betydande svenska bidrag. Vissa medel går också till forskningsverksamhet
i programländerna.

Propositionen beräknar ett medelsbehov för u-landsforskning om 110
milj. kr. budgetåret 1979/80, vilket innebär en höjning med 10 milj. kr.

Övriga multilaterala bidrag

Sverige bör ha en viss finansiell beredskap att medverka i sådant
multilateralt utvecklingssamarbete, som kan aktualiseras i pågående eller
kommande internationella förhandlingar till följd av besluten vid FN:s sjätte
och sjunda extra generalförsamlingar samt vid CIEC (den s. k. nord/
syddialogen). Det kan t. ex. gälla internationella lösningar för att öka
resursflödet till u-länderna, stöd till verksamhet med anknytning till
FN-diskussionerna om en ny internationell utvecklingsstrategi eller arbetet
för en ny internationell ekonomisk ordning (NIEO).

I propositionen erinras här om principbeslutet om inrättandet av en
gemensam fond för bujfertlagerfmansiering för att stabilisera priserna på
råvaror. Till fonden kommer sannolikt att knytas möjligheter till finansiering
av kompletterande åtgärder till förmån främst för fattigare u-länder, åtgärder
såsom diversifiering, forskning och främjande av exporten. Om så blir fallet
kan svenska biståndsmedel behöva ställas till förfogande.

Sverige har under lång tid verkat för ett globalt system för stabilisering av
u-ländernas exportintäkter. Möjligheterna att bygga ut existerande faciliteter
förexportintäktsstabilisering övervägs f. n. inom Världsbanken och Internationella
valutafonden. Mot denna bakgrund är det angeläget att Sverige kan
delta i finansieringen av eventuella åtgärder för att kompensera särskilt de
fattigare u-länderna för bortfall av exportinkomster från råvaror.

Sverige kan också behöva lämna bidrag till Afrikanska utvecklingsfonden
(ADF) och till Asiatiska utvecklingsbanken (AsDF) som kompensation för
kursförluster på tidigare lämnade bidrag.

Även andra multilaterala bidrag bör kunna belasta denna anslagspost,
såsom årsbidrag till Röda korsets internationella kommitté och stöd till FN:s
enhet för ekonomisk och social information (CESI). Andra exempel är FN:s
utbildnings- och forskningsinstitut (UN IT AR), FN:s center för transnat tonella
företag (CTNC), FN:s katastrofhjälpskontor (UNDRO) och FN:s fond för
kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC).

Även multilaterala biståndsorgan kan komma att behöva extrabidrag för
att övervinna likviditetskriser.

För posten ”Övriga multilaterala bidrag" beräknas för budgetåret 1979/80
ett belopp av 13,1 milj. kr., vilket är samma belopp som för innevarande
budgetår.

Då detta belopp troligen är för knappt tilltaget, kan ointecknade reservationsmedel
under detta anslag behöva tas i anspråk för att täcka väntade
behov. Vid ingången av innevarande budgetår uppgick denna reservation till
197 milj. kr.

UU 1978/79:27

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:1771 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s),
yrkandet 6, nämligen

6. att riksdagen beslutar att anslaget till FN:s kapitalutvecklingsfond höjs
med 15 milj. kr. till 40 milj. kr. för budgetåret 1979/80,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandena 3.b)
och 3.c), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

b) att Sverige inom FN-systemet verkar för att biståndet inriktas på länder
som strävar efter social och ekonomisk rättvisa och politiskt och ekonomiskt
oberoende,

c) att Sverige lämnar Världsbanksgruppen.

Utskottet

1 s-motionen 1771 föreslås för nästa budgetår ett bidrag till FN:s
kapitalutvecklingsfond (UNCDF) om 40 milj. kr.,dvs. 15 m i 1 j. kr. mer än enligt
regeringens förslag om 25 milj. kr.

Ett motsvarande yrkande behandlades och avstyrktes i fjol av utskottet i
dess betänkande UU 1977/78:10. Storleken av Sveriges bidrag till UNCDF
dryftades av utskottet också i betänkandet UU 1978/79:1. I båda dessa
sammanhang hänvisade utskottet till att fonden i fråga ännu är av relativt
liten omfattning och att den väsentligen bärs upp av ett fåtal större
bidragsgivare, däribland Sverige, som hittills svarat för det sammanlagt näst
största kapitaltillskottet till UNCDF. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att
det fanns anledning att inte alltför snabbt öka de svenska bidragen. 1 stället
borde Sverige verka för att fler i-länder ger sitt stöd till fonden. Utskottet
konstaterade att så redan skedde.

De sammanlagda utlovade bidragen till kapitalutvecklingsfondens verksamhet
under år 1979 uppgår nu till 24,9 milj. dollar, vilket innebär en ökning
med ca 7 milj. dollar från föregående år. Inför verksamhetsåret 1978 fick
fonden bl. a. USA och Schweiz som nya bidragsgivare. Dessutom har under
senare år ett antal u-länder tillkommit som medlemmar. Bidragen från dessa
är emellertid små. Kapitalutvecklingsfonden har nu 33 medlemsländer.

Den höjning av det svenska bidraget från 20 milj. kr. till 25 milj. kr. som
regeringen föreslår för budgetåret 1979/80 gör att Sverige behåller sin höga
andel av fondens finansiering. Sverige svarar under innevarande budgetår för
ca 23 % av de totala bidragen. Andelen torde förbli i stort sett oförändrad
under nästkommande budgetår. Efter Nederländerna är Sverige alltjämt

UU 1978/79:27

fondens största bidragsgivare.

Utskottet ser därför inte anledning att förorda en ytterligare höjning av
bidraget, varför det nu aktuella yrkandet 6 i motionen 1771 avstyrks.

1 vpk-motionen 1781 föreslås att Sverige lämnar Världsbanksgruppen.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat yrkanden av innebörd att
Sverige skall utträda ur Världsbanksgruppen. 1 sitt betänkande UU 1978/79:1
redovisade utskottet i fjol utförligt skälen för att Sverige bör lämna fortsatt
stöd till Världsbankens och lDA:s verksamhet. Samtidigt erinrade utskottet
om den kritik som i vissa avseenden riktats mot Världsbanksgruppen
avseende bl. a. röstregler och utlåningspolitik. Det konstaterades att Sverige
och övriga nordiska länder anslutit sig till delar av denna kritik och bl. a.
verkat för ändrade röstfördelningsregler till förmån för u-länderna och för ett
större beaktande av sociala behov och fördelningseffekter vid projektbedömningarna.

Dessa ansträngningar har inte blivit resultatlösa. Banken och IDA strävar
numera att öka stödet till de fattigaste befolkningsgrupperna.

Ett svenskt utträde ur Världsbanksgruppen skulle minska våra möjligheter
att påverka organisationens politik. Det skulle också minska IDA:s möjligheter
att tillhandahålla u-länderna kapital på mjuka villkor och därmed
sannolikt i ökad grad hänvisa dem till de hårdare villkor som råder på den fria
kapitalmarknaden, vilket särskilt skulle drabba de fattigaste u-länderna.

Utskottet avstyrker mot bakgrund härav det nu aktuella delyrkandet 3.c) i
motionen 1781.

I vpk-motionen 1781 yrkas att Sverige skall påverka FN-biståndets
inriktning så att det inriktas på länder som strävar efter social och ekonomisk
rättvisa och politiskt och ekonomiskt oberoende. Ett likalydande yrkande var
i fjol föremål för utskottets behandling (UU 1978/79:1) i anslutning till
framläggandet av prop. 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete
m. m.

Det viktigaste biståndsprogrammet inom det egentliga FN-systemet är
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), till vilket Sverige är en betydande
bidragsgivare. Inom UNDP:s styrelse har Sverige länge hävdat uppfattningen
att UNDP-biståndet i högre grad än hittills bör inriktas på de fattigare
länderna och på länder sorn strävar efter sociala strukturförändringar. För att
påskynda en sådan omfördelning av UNDP:s biståndsresurser har Sverige
under några år gett avsevärda extra bidrag till en särskild UNDP-fond som
inrättats speciellt för bistånd till de minst utvecklade länderna. Ett sådant
extra bidrag, om 30 milj. kr., föreslås också i årets budgetproposition.

Som framhölls i prop. 1977/78:135, avser Sverige att fullfölja sina
strävanden att stärka UNDP:s insatser i de fattigaste länderna och vidhålla sin
ståndpunkt att utvecklade länder som alltjämt får UNDP-bistånd bör avstå
från detta. I samma proposition uttalades önskvärdheten att få till stånd en
ytterligare förskjutning av UNDP-programmet i riktning mot hänsynstagan 3

Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 27

UU 1978/79:27

de till bl. a. mottagarländernas ansträngningar för att åstadkomma
inkomstutjämning och social rättvisa.

Det nu aktuella delyrkandet 3.b) i motionen 1781 torde med det anförda få
anses besvarat.

Utskottet tillstyrker övriga förslag i förevarande avsnitt av budgetpropositionen
och hemställer sålunda

1. att riksdagen beträffande FN-biståndets inriktning förklarar
motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3.b), besvarad med vad
utskottet anfört,

2. att riksdagen beträffande medlemskap i Världsbanksgruppen
avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3.c),

3. att riksdagen beträffande bidrag till FN:s kapitalutvecklingsfond
(UNCDF) avslår motionen 1978/79:1771, yrkandetö, och
godkänner vad som förordas i budgetpropositionen,

4. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för multilateralt
utvecklingssamarbete som förordas i budgetpropositionen,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden gentemot internationella biståndsprogram som
förordas i budgetpropositionen,

6. att riksdagen, med bifall till budgetpropositionens förslag, till
Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1979/80
anvisar ett reservationsanslag av 1 416 000 000 kr.

4. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

4.1 Allmänt (anslagsram, biståndets inriktning, länderkoncentration
m. m.)

Propositionen (s. 59-63)

Anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete, som under innevarande
budgetår uppgår till ca 2 465 milj. kr., föreslås i propositionen öka med ca
371,5 milj. kr. till 2 836,1 milj. kr. för budgetåret 1979/80. SIDA hade i sin
anslagsframställning föreslagit en höjning med 602 milj. kr.

Medlen för bilateralt utvecklingssamarbete tas i anspråk för långsiktigt
utvecklingssamarbete med enskilda länder, katastrofhjälp, stöd till befrielserörelser
i södra Afrika samt andra humanitära insatser, bidrag till enskilda
organisationer, särskilda program, bredare samarbete samt inbetalning till
grundkapitalet och administrationen av den fond för industriellt samarbete
med u-länder, som har inrättats av regeringen i november 1978.

Det belopp, som beräknats för bilateralt utvecklingssamarbete, är lägre än
vad SIDA föreslagit. Detta går i första hand ut över den ofördelade reserv,
som SIDA har upptagit, och posten Katastrofer m. m. Vidare har i
förhållande till SlDA:s förslag gjorts vissa nedskärningar i landramarna för

UU 1978/79:27

Bangladesh, Indien, Pakistan, Vietnam samt vad avser posten Särskilda
program.

De av SIDA föreslagna landramarna har frångåtts i fråga om länder med
omfattande personalbistånd. En del av kostnaderna härför har i stället
beräknats under en ny särskild post, Vissa landprogramkosinader.

Den tidigare satsningen på södra Afrika fullföljs i förslaget för budgetåret
1979/80. Frontstaterna får ökade ramar. Det humanitära stödet till befrielserörelser
och flyktingar m. m. i södra Afrika ökar från 85 till 120 milj. kr.
Likaså föreslås en betydande ökning av medelsramen för Humanitärt
bistånd, Latinamerika, från 21 till 30 milj. kr.

Statsmakterna har vid upprepade tillfällen understrukit angelägenheten av
en koncentration av det landprogrammerade biståndet. Senast skedde det i
samband med riksdagens ställningstagande till prop. 1977/78:135 om
riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m. m. Utrikesutskottet
framhöll i sitt utlåtande däröver (UU 1978/79:1) bl. a., att det bör vara en
strävan att på sikt åstadkomma en större koncentration av de svenska
biståndsinsatserna både med avseende på länder och på ändamål.

Det årliga budgetarbetet ger tillfälle till en kontinuerlig översyn av
samarbetet med de enskilda länderna mot bakgrund av målen för den
svenska biståndspolitiken och de omständigheter, som kan föranleda
förändringar i eller avveckling av utvecklingssamarbetet. I detta sammanhang
påminns i propositionen om de beslut om avveckling av långsiktigt
utvecklingssamarbete, som redan har fattats i fråga om Cuba och Tunisien.
Längre fram i propositionen föreslås att det landprogrammerade biståndet till
Portugal skall avvecklas under den kommande treårsperioden 1979/
80-1981/82, samtidigt som medel anvisas för att främja ett bredare samarbete.
Vidare föreslås, att biståndet till Swaziland efter en treårsperiod
nedtrappas, förutsatt att inga nya faktorer tillkommer, som förändrar bilden.
Samtidigt föreslås att utvecklingssamarbetet med Somalia koncentreras till
fiskesektorn som uppföljning av det katastrof- och rehabiliteringsstöd, som
har lämnats sedan budgetåret 1973/74.

Fördelningen av det bilaterala biståndet på länder och andra ändamål
under innevarande budgetår liksom SIDA:s resp. regeringens förslag till
medelsfördelning under nästa budgetår framgår av följande ur budgetpropositionen
hämtade tabell:

UU 1978/79:27 36

Bilateralt bistånd budgetåren 1978/79-1979/80

Fördelning på mottagarländer och andra ändamål (milj. kr.)

	Medelsram 1978/79	SIDA:s förslag 1979/80	Medelsram Förslag 1979/80
Angola	60	70	70
Bangladesh	115	125	120
Botswana	55	65	60'
Cuba	30	30	30
Etiopien	70	70	70
Guinea-Bissau	50	55	55
Indien	270	300	290
Kap Verde	20	23	23
Kenya	90	100	95'
Laos	40	45	45
Lesotho	12	14	14
Mozambique	115	140	140
Pakistan	40	50	40
Portugal	40	40	40
Somalia	15	15	15
Sri Lanka	80	90	90
Swaziland	10	10	10
Tanzania	310	350	345'
Tunisien	30	25	25
Vietnam	380	410	400
Zambia	95	120	105'
Vissa landprogramkostnader	-	-	34
Befrielserörelser m. m.	85	120	120
Humanitärt bistånd	21	30	30
Katastrofer m. m.	70,9	200	161,9
Särskilda program	145	190	175
Bredare samarbete	50	50	50
Enskilda organisationer Fonden för industriellt sam-	90	110	110
arbete med u-länderna	37	37	38,5
Biståndskontor	20,7	23	22,7
Övriga ändamål (EAC)	15	10	-
Ofördelad reserv	3	150	I22
Summa	2 464,6	3 067	2 836,1

1 Denna landram har sänkts i förhållande till SIDA:s förslag med ett belopp som i stort
sett motsvarar skatter och sociala avgifter för de svenska experterna i landet. Dessa
kostnader redovisas fr. o.m. budgetåret 1979/80 inom detta anslag under en ny särskild
post. Vissa landprogramkostnader.

2 Ev. kostnader för förslag, som regeringen vid prövning finner välmotiverade i
samband med arbete med den särskilda propositionen rörande u-landsinformation och
biståndets organisation, skall bestridas av medel under denna post.

UU 1978/79:27

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:420 av Anders Björck m. fl. (m), yrkandet 1,
nämligen

1. att riksdagen uttalar att svenskt bistånd i framtiden ej skall utgå till
länder som bedriver anfallskrig eller motsvarande,

dels motionen 1978/79:587 av Gunnar Oskarson m. fl. (m), yrkandet 2,
nämligen att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna att de regler för avbrytande av
vårt u-landsbistånd som anges i motionen i framtiden skall tillämpas,

dels motionen 1978/79:1771 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s),
yrkandena 1 och 2, nämligen att riksdagen beslutar att

1. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
riktlinjerna för den svenska biståndspolitiken,

2. hos regeringen anhålla om utredning och förslag om hur och i vilken
takt den i motionen förordade länderkoncentrationen kan genomföras,
varvid bl. a. särskilt skall beaktas vad som i motionen anförts om Kenya,
Lesotho och Swaziland,

dels motionen 1978/79:1774 av Joakim Ollén m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en särskild expertgranskning
genomförs av effekterna av och effektiviteten i de svenska bilaterala
u-landsinsatserna i enlighet med vad som i motionen anförts,

dels motionen 1978/79:1775 av Esse Petersson (fp), vari hemställs

att riksdagen uttalar att frågan om avalkoholiseringsprojekt i enlighet med
motionen aktualiseras av SIDA inom ramen fördet svenska biståndsarbetet,
främst i södra Afrika,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandet 3.d),
nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

d) att regeringen inför nästa riksmöte presenterar riktlinjer för en avveckling
av biståndet till Kenya, Lesotho, Swaziland, Zambia, Indien och
Bangladesh.

Utskottet

I det första yrkandet i s-motionen 1771 föreslås att riksdagen ger regeringen
till känna vad som i motionen anförs om riktlinjer för den svenska biståndspolitiken.

UU 1978/79:27

I motionen anförs bl. a. att resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,
ekonomisk och politisk självständighet samt demokratisk samhällsutveckling
är de mål för biståndspolitiken som socialdemokratin arbetar efter.
Biståndet skall enligt motionen medverka till ekonomisk utveckling och
social rättvisa. Det skall främja en utveckling mot ökad självständighet och
demokrati. Det heter vidare att tonvikten under senare år alltmer kommit att
läggas vid social rättvisa och att detta är naturligt, eftersom det yttersta syftet
med allt bistånd är att främja en jämnare fördelning av tillgångarna så att
u-landets utvecklingsansträngningar omfattar de stora fattiga folkgrupperna.
- En annan viktig princip för biståndet är enligt motionen 1771 att det skall
vara långsiktigt och att det skall användas i enlighet med de prioriteringar
som mottagarländerna själva gör. Ett effektivt bistånd, som verkligen når ut
till de fattiga, förutsätter samstämmighet om målen mellan givare och
mottagare. Endast i länder som själva aktivt driver en fördelningspolitik blir
biståndet en del av en utveckling mot social rättvisa, heter det vidare.

Utskottet finner att de i motionen 1771 anförda synpunkterna om
biståndspolitikens mål och syften väl överensstämmer med vad utskottet
enhälligt uttalade härom i anslutning till fjolårets proposition om riktlinjer för
internationellt utvecklingssamarbete m. m. (prop. 1977/78:135, UU 1978/
79:1). Om dessa mål - resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,
ekonomisk och politisk självständighet samt en demokratisk samhällsutveckling
i mottagarländerna - rådde även i biståndspolitiska utredningen
(SOU 1977:13, Sveriges samarbete med u-länderna) full enighet.

Utskottet anförde i fjol bl. a. att de fyra angivna huvudmålen bör ses som
en helhet och att det framför allt är angeläget att tillväxtmålet inte ses som
något självändamål. Det är lika mycket att betrakta som ett medel för att
åstadkomma ekonomisk och social rättvisa. För att vara meningsfull måste
tillväxten komma till stånd utan rovdrift på naturtillgångar och ytterst vara
inriktad på att förbättra levnadsvillkoren inte för ett fåtal utan för de breda och
ofta förtvivlat fattiga folklagren i u-länderna, anförde utskottet.

Utskottet framhöll vidare att en jämnare fördelning av existerande och
tillkommande resurser visserligen ibland kan främjas med biståndsåtgärder
som är speciellt inriktade på de fattiga folkgruppernas behov men att detta
syfte bäst främjas om mottagarländerna själva bedriver en ekonomisk och
social politik som har just denna inriktning. Utskottet anslöt sig vidare till
synpunkten att ekonomisk och social rättvisa utgör ett huvudsyfte med
utvecklingssamarbetet och att denna värdering bör prägla såväl biståndets
utformning som valet av programländer.

Med det anförda torde yrkandet 1 i motionen 1771 få anses besvarat.

I yrkandet 2 i s-motionen 1771 hemställs att riksdagen skall anhålla om
utredning och förslag om hur och i vilken takt den i motionen förordade
länderkoncentrationen kan genomföras och att därvid särskilt bör beaktas vad
som i motionen anförs om Kenya, Lesotho och Swaziland.

DU 1978/79:27

I motionen erinras om att det varit en vägledande princip i svensk
biståndspolitik att utvecklingssamarbetet i huvudsak skall koncentreras till
ett begränsat antal länder. Samtidigt pekas på att 21 länder i årets budgetproposition
behandlas som programländer och att detta knappast stämmer
med koncentrationsprincipen. I motionen erinras vidare om utskottets
uttalande i denna fråga i fjol (UU 1978/79:1):

En strävan bör därvid vara att på sikt åstadkomma en större koncentration
av de svenska biståndsinsatserna både med avseende på länder och på
ändamål, som svarar mot angelägna biståndspolitiska mål och för vars
uppfyllelse den s. k. basbehovsstrategin torde utgöra ett ändamålsenligt
hjälpmedel.

Utskottet förutsätter att regeringen ägnar denna fråga uppmärksamhet och
tar de initiativ som bedöms erforderliga.

I motionen 1771 understryks vidare nödvändigheten av en kontinuerlig
omprövning både av valet av programländer och av biståndets omfattning för
de olika länderna. Det är viktigt att åtgärder nu vidtas för att begränsa antalet
programländer och att det sker med beaktande av de principer för val av
länder som förut redovisats, heter det i motionen 1771 vidare. Detta
betecknas som så mycket viktigare som det enligt motionärernas mening är
nödvändigt att diskutera att öppna länderkretsen för ytterligare stater. - På
andra ställen i samma motion framhålls att utvecklingssamarbetet med
Lesotho och Swaziland efter hand bör avvecklas och att man beträffande
Kenya bör beakta att landet haft en snabb ekonomisk tillväxt och får
omfattande internationellt bistånd men att detta inte lett till någon minskning
av den extremt ojämna fördelningen av inkomster och förmögenheter.
Vidare föreslås i motionen att ett visst biståndssamarbete skall inledas med
Jamaica och Dominikanska republiken. Det framhålls i motionen även att
bistånd fortsättningsvis bör ges till Cuba. (De konkreta yrkanden som
framförs beträffande enskilda länder i motionen 1771 behandlas av utskottet
längre fram i betänkandet.)

I anslutning till sin behandling av fjolårets proposition om riktlinjer för
internationellt utvecklingssamarbete m. m. (prop. 1977/78:135) och av då
framförda motionsyrkanden i länderkoncentrationsfrågan förde utskottet en
utförlig diskussion härom, som utmynnade i bl. a. de slutsatser som ovan
återgetts i referatet av motionen 1771. Utskottet fann det sålunda väsentligt
att regeringen söker finna metoder som underlättar en kontinuerlig översyn
av det bilaterala biståndets fördelning och innehåll, varvid SIDA:s erfarenheter
tas till vara. Utskottet framhöll vidare att en strävan därvid bör vara att
på sikt åstadkomma en större koncentration av de svenska biståndsinsatserna
både med avseende på länder och på ändamål. Utskottet anslöt sig emellertid
samtidigt till uttalanden i både biståndspolitiska utredningen och den då
aktuella propositionen 135 att kretsen av mottagarländer bör förändras endast
med stor försiktighet. Vidare anbefallde utskottet en viss försiktighet i fråga

UU 1978/79:27

om att ingå insatsavtal som i förväg binder större delen av den normalt
treåriga utfästelseramen för resp. länder. Utskottet förutsatte att regeringen
ägnar denna fråga uppmärksamhet.

I SIDA:s anslagsframställning för budgetåret 1979/80 återges dessa
uttalanden av utskottet och erinras om den översyn av länderkrets och
-ramar, som SIDA förut begärt och som bl. a. skulle syfta till en minskning av
antalet mottagarländer. I detta sammanhang framhåller styrelsen bl. a.:

Det ligger i regeringens hand att utnyttja eller inte utnyttja riksdagens
bemyndiganden att göra utfästelser över flera år i fråga om landramar och i
insatsavtal. Detta instrument är betydelsefullt då det gäller att åstadkomma
en koncentration av biståndet eller i andra avseenden förnya det svenska
biståndsprogrammet.

I statsmakternas fortlöpande översyn av länderkrets och landramar utgör
styrelsens årliga anslagsframställning ett viktigt led. Styrelsen är inställd på
att sammanställa ytterligare material för att bedöma utvecklingen i programländerna
i belysningen av målen för svenskt bistånd, biståndets effekter och
erfarenheterna av samarbetet med de enskilda länderna samt kriterier och
metoder för uppbyggnad resp. avveckling av långsiktiga samarbetsprogram.

I årets budgetproposition erinras om att statsmakterna vid upprepade
tillfällen understrukit angelägenheten av en koncentration av det landprogrammerade
biståndet. I propositionen återges utskottets fjolårsuttalande
(UU 1978/79:1) att det bör vara en strävan att på sikt åstadkomma en
koncentration av de svenska biståndsinsatserna både med avseende på länder
och på ändamål. I anslutning därtill konstateras i budgetpropositionen att det
årliga budgetarbetet ger tillfälle till en kontinuerlig översyn av samarbetet
med de enskilda länderna mot bakgrund av målen för den svenska
biståndspolitiken och de omständigheter, som kan föranleda förändringar i
eller avveckling av utvecklingssamarbetet. I detta sammanhang påminns i
propositionen om de beslut om avveckling av det långsiktiga utvecklingssamarbetet
som redan fattats i fråga om Cuba och Tunisien. I årets
budgetproposition föreslås att det landprogrammerade biståndet till Portugal
skall avvecklas under den kommande treårsperioden och att biståndet till
Swaziland skall nedtrappas efter en treårsperiod, förutsatt att inga nya
faktorer tillkommer som förändrar bilden, samt att utvecklingssamarbetet
med Somalia koncentreras till fiskesektorn.

Parallellt härmed har man att räkna med att såväl Zimbabwe som Namibia
inom överskådlig tid och i enlighet med tidigare utfästelser kommer att ingå
som nya programländer för långsiktigt svenskt bistånd.

Det framstår som önskvärt att regeringen tar fasta på SIDA:s ovan
återgivna erbjudande att sammanställa ytterligare material för att bedöma
utvecklingen i programländerna i belysningen av målen för svenskt bistånd,
biståndets effekter, erfarenheterna av samarbetet med de enskilda länderna
samt kriterier och metoder för uppbyggnad respektive avveckling av
långsiktiga samarbetsprogram. Detta stämmer också överens med utskottets

UU 1978/79:27

i fjol uttalade önskemål att regeringen söker finna metoder som underlättar
en kontinuerlig översyn av det bilaterala biståndets fördelning och innehåll,
varvid SIDA:s erfarenheter tas till vara, liksom med utskottets uttalande att
det därvid bör vara en strävan att på sikt åstadkomma en större koncentration
av de svenska biståndsinsatserna. Det är uppenbart att SIDA har en
nyckelroll när det gäller att utforma metoder och skaffa fram underlag för en
mera systematisk och återkommande översyn av den biståndsmottagande
länderkretsen och av biståndets omfattning i olika samarbetsländer. Först i
samband med en sådan översyn kan man ta ställning till biståndets
långsiktiga omfattning för de olika mottagarländerna, däribland det i
propositionen nämnda Swaziland och de i motionen 1771 dessutom nämnda
Kenya och Lesotho.

Utskottet förutsätter att regeringen beaktar de nu anförda synpunkterna.

Det nu aktuella yrkandet 2 i motionen 1771 torde därmed fl anses
besvarat.

Utskottet avstyrker i anslutning härtill delyrkandet 3.d) i vpk-motionen
1781, där det föreslagits att regeringen inför nästa riksmöte skall presentera
riktlinjer för en avveckling av biståndet till Kenya, Lesotho, Swaziland,
Zambia, Indien och Bangladesh. Frågan om det fortsatta biståndet till dessa
liksom till andra länder torde fl bedömas av SIDA och regeringen i ett
sammanhang och förslagsvis inom ramen för den återkommande översyn
som utskottet ovan förordat.

Frågan om avbrytande av bistånd till länder vilka bedriver anfallskrig eller
är inblandade i militära operationer utomlands som inte är företagna i
självförsvar aktualiseras i motionerna 420 och 587.

I motionen 420 yrkas sålunda att riksdagen skall uttala att svenskt bistånd i
framtiden ej skall utgå till länder som bedriver anfallskrig eller motsvarande.
Av motionen framgår att det är Cuba och Vietnam som närmast åsyftas.

I motionen 587 yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna att de
regler för avbrytande av vårt bistånd som anges i motionen i framtiden skall
tillämpas. Motionärerna erinrar om en motion vid föregående riksmöte i
vilken man yrkat på ett uttalande att svenskt u-landsbistånd omedelbart skall
avbrytas till mottagarland, som är aktivt engagerat utomlands i militära
operationer, vilka icke kan betraktas som vidtagna i självförsvar, att nya avtal
om bistånd icke bör ingås med sådant land och att framtida biståndsavtal
förses med en klausul av motsvarande innebörd.

Motionärerna vidhåller nu dessa yrkanden. Också i denna motion anges
Cuba och Vietnam som exempel, på vilka angivna princip bör tillämpas.

När utskottet för två år sedan, i betänkandet UU 1976/77:17, tog ställning
till ett motionsyrkande av väsentligen samma innebörd som i den nu aktuella
motionen 587, erinrade utskottet om de huvudkriterier som dittills varit
vägledande för avbrytande eller avveckling av bilateralt utvecklingssamarbete.
Utskottet framhöll bl. a. att biståndssamarbete bygger på långsiktiga

UU 1978/79:27

förutsättningar och att ett abrupt avbrytande av sådant samarbete är ett
mycket allvarligt steg som förutsätter en ingående prövning från fall till fall.
Utskottet fann inte det kriterium för avbrytande eller avveckling som
föreslagits i den då aktuella motionen tillräckligt klart eller uttömmande för
att utan svårighet kunna tillämpas i alia tänkbara situationer.

Också i propositionen 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete
m. m. bekräftades de huvudprinciper som förut gällt då fråga
uppstår om avveckling eller avbrytande av ett redan inlett utvecklingssamarbete.
Det varenligt propositionen i fråga svårt att förutse de situationer som
kan föranleda ett omedelbart avbrytande av biståndssamarbetet, något som
hittills skett i ett fall och som följd av en statskupp. Man kunde enligt
propositionen emellertid inte utesluta att det kan inträffa så grundläggande
förändringar i ett mottagarlands politik att det blir aktuellt att omedelbart
avbryta samarbetet.

I anslutning därtill konstaterade utskottet (UU 1978/79:1) att det erbjuder
stora svårigheter att uppställa allmängiltiga och entydiga regler för de olika
situationer då ett avbrytande eller ett avvecklande av bistånd kan bli aktuellt
på grund av händelser eller åtgärder i mottagarlandet vilka på ett mer eller
mindre genomgripande sätt rubbar förutsättningarna för utvecklingssamarbetet.
En prövning måste därför sist och slutligen göras i de enskilda fallen,
anförde utskottet som avstyrkte de motioner av samma innebörd som då var
aktuella.

Utskottet gör samma bedömning nu. De båda i år aktuella
motionsyrkandena är visserligen principiella till sin utformning men synes
samtidigt - såsom framgår av motionerna i övrigt - i sak vara riktade mot det
svenska biståndet till Cuba och Vietnam. Frågan om utvecklingssamarbetet
med dessa länder diskuteras på andra ställen i betänkandet, men det finns i
detta mer principiella sammanhang anledning understryka att biståndet inte
bör begagnas som ett utrikespolitiskt påtryckningsmedel. Utvecklingssamarbete
bygger på långsiktiga förutsättningar och syftar främst till ekonomisk
och social utveckling i fattiga länder eller bland fattiga befolkningsgrupper.
Ett plötsligt avbrytande av sådant samarbete kan åstadkomma stor och
irreparabel skada för båda parter i samarbetet liksom för de människor vi vill
bispringa. Utvecklingssamarbetet varken hindrar eller utesluter politiska
avståndstaganden från mottagarländernas utrikes eller inrikes agerande, när
sådana avståndstaganden framstår som motiverade.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks yrkandet 1 i motionen 420 liksom
yrkandet 2 i motionen 587.

I motionen 1774 föreslås att riksdagen hos regeringen begär att en särskild
expertgranskning genomförs av effekterna av och effektiviteten i de svenska
bilaterala biståndsinsatserna i enlighet med vad som i motionen anförts. En
sådan granskning skall enligt motionärerna ha två huvudsyften. Den skall
bedöma effektiviteten av svenska biståndsinsatser och därvid göra jämförelser
med insatser som görs av enskilda organisationer. Den skall också bedöma

UU 1978/79:27

det svenska biståndets allmänna effekt på mottagarländerna med utgångspunkt
från de svenska biståndspolitiska målen. Vidare framhålls i motionen
att granskningen bör ske utanför SIDA.

Utskottet delar motionärernas inställning att en granskning av biståndets
resultat bör ingå som ett viktigt led i biståndssamarbetet. En sådan
granskning och bedömning sker också fortlöpande. Biståndspolitiska utredningen,
som också ägnade resultatvärderingens roll i det svenska biståndet
uppmärksamhet, konstaterade att åtskilliga resultatvärderingar av projekt,
delar av projekt eller hela sektorprogram gjorts.

Inom SIDA upprättades år 1970 en särskild enhet för resultatvärdering.
Denna enhet har utarbetat program för SIDA:s verksamhet på området.
Programmen har syftat både till att förstärka mottagarländernas egna
möjligheter att planera och resultatvärdera biståndet och till att förbättra
SIDA:s metoder och system för resultatvärdering. Som exempel på denna
verksamhet kan nämnas de omfattande utvärderingarna av C ADU-projektet
i Etiopien, en utvärdering av ett vattenförsörjningsprojekt i Tanzania, en
rapport från en masshälsokampanj i samma land, en utvärdering av ett FAOoch
SIDA-stött skogsutvecklingsprojekt i Tunisien, en undersökning av hur
utbildningen vid en yrkesskola i Tunisien påverkar kvinnors ekonomiska och
sociala situation, en allmän resultatredovisning av personalbiståndet och den
pågående granskningen av Bai Bang-projektet. Sammanlagt har drygt ett
40-tal resultatvärderingar gjorts.

SIDA har också nyligen inlett utvärderingar av det totala bistånd som
lämnats till Cuba och Tunisien.

Biståndspolitiska utredningen konstaterade även att den under 1970-talet
införda landprogrammeringen gjorde det naturligt att huvudansvaret för
resultatvärderingen ligger hos mottagarlandets myndigheter, särskilt som det
med landprogrammeringsmetoden är svårt att skilja ut just de svenskfinansierade
insatsernas effekter från utvecklingsplaneringens totala effekt. I
denna slutsats instämde sedermera regeringen i prop. 1977/78:135 vars
riktlinjer härvidlag utan erinringar godkändes av utskottet och riksdagen.

Detta förhållande har lett till att de ansträngningar som under 1970-talet
gjorts för att förbättra resultatvärderingen i första hand kunnat ta sig uttryck i
en effektivisering av SIDA:s egna rutiner för redovisning och resultatgranskning
i mer teknisk mening.

Detta hindrar inte att SIDA bl. a. genom rapporteringen från biståndskontoren
och med hjälp av landanalyser av den typ som riksrevisionsverket
(RRV) förordat försökt skaffa sig instrument även för en bedömning av
biståndets långsiktigare effekter, relaterade till de svenska biståndsmålen. En
resultatvärdering som tar sikte på de allmänna, långsiktiga effekterna av
svenskt bistånd och av dessa effekters överensstämmelse med av Sverige
uppsatta biståndsmål är emellertid av många skäl svår att genomföra och
kräver i alla händelser mottagarlandets aktiva medverkan. En sådan
resultatvärdering blir ju til! sist en fråga om granskning av delar av
mottagarlandets egen utvecklingspolitik. Genom sina förhandlingar och

UU 1978/79:27

övriga kontakter med mottagarländerna - den s. k. dialogen - har SIDA dock
en viss möjlighet att redan vid formuleringen av program och projekt bygga in
kriterier som underlättar för båda parter att fortlöpande bedöma överensstämmelsen
mellan mål och utfall. Utskottet har också fått intrycket att
många u-länder sätter värde på ett aktivt deltagande från SIDA även i
diskussioner om utformningen av biståndet.

Motionärerna anser att den föreslagna granskningen av biståndets effekter
och effektivitet bör göras av experter utanför SIDA. I viss utsträckning sker
redan sådan extern granskning. Fristående konsulter och experter anlitas
sålunda av SIDA för översyn av enskilda program och projekt, och RRV har
under 1970-talet företagit grundliga analyser av olika delar av SIDA:s
verksamhet. Också riksdagens revisorer har genomfört granskningar av vissa
delar av biståndsverksamheten. Även det utredningsarbete som gjordes
inom den biståndspolitiska utredningen kan sägas ha inneburit en fristående
granskning av det svenska biståndets mål och av metoder att nå dessa.

Utskottet finner det angeläget att en fortlöpande granskning äger rum både
av de allmänna effekterna av biståndet och av biståndets effektivitet,
definierad som graden av måluppfyllelse. Utskottet konstaterar samtidigt att
SIDA är väl medvetet om detta och att en resultatvärdering i båda de av
motionärerna nämnda avseendena redan görs av verket och av verket
anlitade experter inom ramen för de begränsningar som betingas av
landprogrammeringens principer.

Utskottet utgår från att SIDA även i fortsättningen utnyttjar de möjligheter
den löpande kontakten med mottagarländerna erbjuder för att åstadkomma
bästa möjliga överensstämmelse mellan biståndets resultat och de svenska
biståndspolitiska målen. Vidare utgår utskottet från att fristående expertis
också i fortsättningen kommer att anlitas för granskning av olika delar av
biståndsprogrammet. Utskottet finner emellertid inte skäl föreligga för att i
enlighet med motionärernas förslag förorda en särskild fristående expertgranskning
av de samlade effekterna av och effektiviteten hos den svenska
bilaterala biståndspolitiken och avstyrker därför motionen 1774.

I motionen 1775 föreslås att SIDA inom ramen för det svenska biståndet,
främst i södra Afrika, aktualiserar frågan om avalkoholiseringsprojekt.

Missbruk av alkohol är ett stort problem i många u-länder liksom i i-länder.
Frågan uppmärksammas också i biståndssammanhang, såväl av världshälsoorganisationen
WHO som av SIDA inom ramen för hälsovårdssamarbetet
med olika u-länder.

Bistånd på hälsovårdens område har under senare år alltmer inriktats på
förebyggande åtgärder som syftar till att skapa en levnadsmiljö som lägger
grunden för ett friskare liv. Hälsoupplysning som tar sikte exempelvis på
allmän hygien och näringsfrågor spelar en allt viktigare roll i detta arbete.
SIDA har i detta sammanhang även möjlighet att förmedla information om
alkoholens skadeverkningar.

Det är emellertid en grundläggande princip i det svenska landprogramme -

UU 1978/79:27

rade biståndet att initiativet till nya program och projekt skall komma från
mottagarländerna själva. Den svenska biståndsmyndigheten kan därför som
regel inte - annat än i den dialog som kontinuerligt förs mellan givar- och
mottagarland - hävda att en viss projekttyp skall ingå i biståndet. Om
däremot ett mottagarland skulle begära bistånd med program som syftar till
att motverka skadeverkningar av alkohol, har SIDA möjlighet att tillmötesgå
en sådan begäran.

SIDA har också möjligheter att efter ansökan bevilja enskilda svenska
organisationer bidrag för insatser av denna typ i u-länder. Även i sådana fall
bör det emellertid förutsättas att de tilltänkta insatserna är väl förankrade i
vederbörande land.

Utskottet får mot denna bakgrund avstyrka motionen 1775.

4.2 Bundet bistånd och upphandling i Sverige
Propositionen (s. 63-64)

Med bundet bistånd avses gåvobistånd i form av varor och tjänster, som är
förhandsbestämt till upphandling i Sverige. Bindning av landdestinerat
bistånd förekommer endast inom det s. k. importstödet. Till det bundna
biståndet räknas också katastrofbistånd, som utgår i form av varor upphandlade
i Sverige för katastrofmedel samt naturabidrag till internationella
livsmedelsprogram. Den faktiska upphandlingen i Sverige inom det bundna
biståndet uppgick under budgetåret 1977/78 till 503 milj. kr. Målbeloppet för
det bundna biståndet förbudgetåret 1978/79 är675 milj. kr. eller 17,4 % av de
totala biståndsanslagen.

Som framhölls i prop. 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt
utvecklingssamarbete m. m., kan bundet bistånd medföra betydande nackdelar
för u-länderna. Riksdagen har på grundval härav uttalat (UU 1978/79:1,
rskr 1978/79:9) att Sverige bör verka för ett återupptagande av de internationella
avbindningsförhandlingarna i OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd
(DAC). Ett nytt svenskt initiativ i DAC kan bli mer övertygande om
Sverige självt visar vägen för andra givarländer genom att minska andelen
bundet bistånd. Minskad bindning ökar också möjligheterna att nå våra
biståndspolitiska mål genom att samarbetet kan få ett större inslag av projekt
och program, som inriktas på fattiga befolkningsgrupper. För budgetåret
1979/80 föreslås det bundna biståndet uppgå till 650 milj. kr. - en sänkning
med 25 milj. kr. i förhållande till ramen för innevarande budgetår. Detta
belopp motsvarar 14,8 % av de totala biståndsanslagen.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m) i vad avser
yrkandet 1, nämligen att riksdagen uttalar

UU 1978/79:27

1. att den andel bundet bistånd som nu gäller behålls oförändrad för
budgetåret 1979/80,

dels motionen 1978/79:1209 av Göthe Knutson m. fl. (m) i vad avser
yrkandena 5-8, nämligen att riksdagen uttalar sig för

5. att andelen bundet bistånd höjs till en nivå som bättre överensstämmer
med den som tillämpas av andra givarländer, fram tills dess att en allmän
avbindning av biståndet kunnat uppnås,

6. att regeringen bör utförda sådana direktiv för administrationen av det
bundna biståndet, att detta i enlighet med riksdagens intention får en klart
positiv nettoeffekt på den svenska sysselsättningen och betalningsbalansen,

7. att regeringen bör utförda direktiv om förbättrad utbildning för
biståndspersonal och förstärkt information till biståndsmottagarna om det
svenska utbudet av varor och tjänster i enlighet med vad som i motionen
anförts,

8. att regeringen snarast bör vidta åtgärder för att se till att de multilaterala
biståndsorganens upphandling av varor och tjänster i Sverige i framtiden
kommer att stå i en rimligare proportion till våra bidrag till dessa organisationer,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser
delyrkandet 3.k), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

k) att allt bistånd skall lämnas obundet.

Utskottet

Som framgår av budgetpropositionen är målbeloppet för bundet bistånd,
dvs. bistånd i form av varor och tjänster som är förhandsbestämt till
upphandling i Sverige, under innevarande budgetår 675 milj. kr., vilket
motsvarar 17,4 % av de samlade biståndsanslagen. För budgetåret 1979/80
föreslås det bundna biståndet uppgå till 650 milj. kr., vilket alltså betyder en
sänkning med 25 milj. kr. i förhållande till ramen för nuvarande budgetår.
Eftersom de samlade biståndsanslagen samtidigt stiger, innebär detta en
större relativ sänkning av målbeloppet, som sålunda skulle motsvara 14,8 %
av de totala biståndsanslagen.

Tre motioner tar upp frågan om det bundna biståndet. I m-motionen 1205
yrkas att nuvarande andel för det bundna biståndet skall bibehållas oförändrad
under nästa budgetår. I motionen 1209 yrkas bl. a. att andelen bundet
bistånd skall höjas till en nivå som bättre överensstämmer med andra
givarländers. I vpk-motionen 1781 yrkas att allt bistånd skall lämnas
obundet.

Utskottet erinrar om att det i fjol (UU 1978/79:1) anslöt sig till ett uttalande

UU 1978/79:27

i prop. 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete
m. m. om vikten av att Sverige verkar för att de s. k. avbindningsförhandlingar
som tidigare förts i OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC)
blir återupptagna och att det från svensk sida i sådana förhandlingar bör
kunna utfästas att vårt land är berett att ansluta sig till en internationell
överenskommelse om avbindning som omfattar den största delen av det
internationella biståndsflödet.

I årets budgetproposition framhålls att ett nytt svenskt initiativ härom i
DAC kan bli mer övertygande om Sverige självt visar vägen för andra
givarländer genom att minska sin andel bundet bistånd. Minskad bindning
ökar också möjligheterna att nå våra biståndspolitiska mål genom att
samarbetet kan få ett större inslag av projekt och program som inriktas på
fattiga befolkningsgrupper, heter det i propositionen.

Sistnämnda uttalande skall ses mot bakgrunden av att bindning av
landdestinerat bistånd endast förekommer inom det s. k. importstödet. I
målbeloppet för bundet bistånd inräknas i övrigt sådant katastrofbistånd som
utgår i form av varor upphandlade i Sverige med medel från katastrofposten
samt naturabidragen till de internationella livsmedelsprogrammen.

Utskottet tillstyrker det för kommande budgetår i budgetpropositionen
föreslagna målbeloppet för bundet bistånd och därmed en sänkning av dess
relativa andel inom det samlade biståndet till något under 15 %. Andelen är
därmed ändå något högre än under budgetåret 1977/78 (ca 14 %). I
konsekvens med detta ställningstagande avstyrks yrkandet 1 i motionen
1205, yrkandet 5 i motionen 1209 och delyrkandet 3.k) i motionen 1781.

1 yrkandet 6 i motionen 1209 föreslås att regeringen bör utfärda sådana
direktiv för administrationen av det bundna biståndet att detta får en klart
positiv nettoeffekt på sysselsättningen och betalningsbalansen. Kraven på en
dylik positiv nettoeffekt måste enligt motionen ges prioritet framför SlDA:s
allmänna målsättning att i första hand tillvarata mottagarländernas intressen.
Enligt motionärerna bör det därför åligga SIDA att se till att det bundna
biståndet inte alls eller endast i ringa mån används för finansiering av sådan
import till mottagarländerna som skulle skett även utan svenskt bistånd.

Med anledning av detta yrkande vill utskottet erinra om en rad tidigare
ställningstaganden i denna fråga från riksdagens sida,enligt vilka det hela den
tid som en uttrycklig bindning av viss del av det bilaterala biståndet varit
aktuell förutsatts att denna skall vara enkel, dvs. enbart kopplad till
givarlandet och inte dessutom till vissa varor eller tjänster. Det har
framhållits som viktigt att det bundna biståndet utformas så att det medför
minsta möjliga nackdelar för mottagarländerna. Dessa ståndpunkter bekräftades
senast i utskottets betänkande (UU 1978/79:1) förra året med anledning
av prop. 1977/78:135 om riktlinjer för det internationella utvecklingssamarbetet
m. m. Utskottet finner inte anledning att frångå denna princip och
avstyrker därför det nu aktuella yrkandet 6 i motionen 1209.

1 yrkandet 7 i motionen 1209 heter det att regeringen bör utfärda direktiv

UU 1978/79:27

om förbättrad utbildning av biståndspersonal och förstärkt information till
biståndsmottagarna om det svenska utbudet av varor och tjänster.

Som framgår av SlDA:s anslagsframställning för budgetåret 1979/80,
eftersträvar styrelsen att ge mottagarländerna bättre information om det
svenska utbudet av varor och tjänster, även om detta i första hand är en
uppgift för företagen och de exportfrämjande myndigheterna. Sådan information
kan enligt SIDA bidra till att både Sverige och mottagarna utnyttjar
det bundna biståndet effektivare. Det framgår vidare att SIDA:s kontakter
med de svenska exportfrämjande organen och näringslivet har intensifierats.
Det har skett bl. a. genom ett seminarium i samarbete med Exportrådet med
stort deltagande från svenska exportföretag. Informationsdagar har genomförts
för enskilda företag inom bl. a. verkstads- och varvsindustrierna.
Exportrådet har av SIDA fått i uppdrag att göra konsultstudier för att
kartlägga exportmöjligheterna till Sri Lanka och Pakistan, och en liknande
utredning om Bangladesh har förut genomförts. En särskild utredning har
gjorts om u-ländernas behov och Sveriges utbud av fiskefartyg. SIDA har
också funnit det angeläget att stödja programländernas egen upphandling,
bl. a. genom direkt upphandlingsstöd, utbildning av inköpare och bättre
information om den svenska marknaden. SIDA har inbjudit delegationer av
inköpare från mottagarländer till Sverige för att studera och informera sig om
den svenska marknaden. SIDA avser att utarbeta en handbok för mottagarländerna
med riktlinjer och anvisningar för hur det bundna biståndet kan
utnyttjas.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om uttalandena i årets
budgetproposition om det klara samband som föreligger beträffande en rad
mottagarländer melian höjda landramar och ökad import från Sverige vid
sidan av den andel som är förhandsbunden till sådan import. SIDA redovisar i
sin anslagsframställning en betydande sådan upphandling av svenska varor
och tjänster utanför det bundna biståndet. Det av SIDA kända direkta
återflödet av biståndsmedel till Sverige under föregående budgetår uppgick
till ca 30 % av de samlade biståndsanslagen. Därtill kommer ett visst
återflöde i form av mottagarländers och internationella biståndsprograms
upphandling i Sverige utan SIDA:s förmedling. Omfånget därav är svårt att
rätt uppskatta men beräkningar tyder på att det svarar för ytterligare 10 å 20 %
av de samlade biståndsanslagen.

Vad beträffar önskemålet i samma yrkande om förbättrad utbildning av
biståndspersonal i dessa frågor, konstaterar utskottet att det givetvis åligger
sådan personal att i samband med det bundna biståndet på bästa sätt
informera om det svenska utbudet av varor och tjänster. Annan
exportfrämjande verksamhet åligger däremot andra statliga organ än SIDA
och dess personal.

Det nu aktuella yrkandet 7 i motionen 1209 torde med det anförda få anses
besvarat.

I yrkandet 8 i motionen 1209 heter det att regeringen snarast bör vidta

UU 1978/79:27

åtgärder för att de multilaterala biståndsorganens upphandling av varor och
tjänster i Sverige skall stå i en rimligare proportion till våra bidrag till dessa
organisationer.

Av SIDA:s anslagsframställning för nästa budgetår framgår att SIDA ökat
sina kontakter med FN-organens upphandlingsavdelningar för att förbättra
deras kunskaper om svenska varor och därmed öka deras intresse för
upphandling i Sverige. Inköpssektionen vid SIDA sprider även information
till svenska företag om planerade upphandlingar inom Världsbanken, UNDP
och andra FN-organ.

Det är svårt att bilda sig en fullständig uppfattning av FN-systemets
upphandling av varor och tjänster i Sverige. Uppenbart är emellertid att denna
upphandling skulle kunna vara väsentligt större. Men detta är primärt en
marknadsföringsfråga, eftersom de svenska bidragen till de internationella
biståndsprogrammen inte är bundna till svenska varor (undantag är naturabidragen
till internationella livsmedelsprogram). Enligt vad utskottet erfarit
har i samverkan mellan UD, handelsdepartementet och Sveriges exportråd
representanter för UNDP och FN:s fackorgan under hösten besökt Sverige för
diskussioner om dessa frågor med departement, myndigheter och näringslivet.
Vid ett möte mellan UNDP och fackorganen i Genéve i februari i år togs
frågan om upphandling från Sverige och övriga nordiska länder upp till
särskild behandling.

Utskottet utgår från att dessa strävanden att göra FN-organen bättre
underkunniga om inköpsmöjligheterna i Sverige fullföljs på olika sätt.

Det nu aktuella yrkandet 8 i motionen 1209 torde därmed få anses
besvarat.

4.3 Samarbete med enskilda länder
Propositionen (s. 66-93)

I propositionen redogörs närmare för pågående och planerat utvecklingssamarbete
m. m. med Angola, Bangladesh, Botswana, Cuba, Etiopien,
Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mozambique,
Pakistan, Portugal, Somalia, Sri Lanka, Swaziland, Tanzania, Tunisien,
Vietnam och Zambia.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:247 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandena 1 och 2,
vari riksdagen föreslås

1. att hos regeringen hemställa om förslag till samarbete med Demokratiska
folkrepubliken Yemen om bestämda utvecklingsprojekt som kan
inpassas i landets femårsplan,

4 Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 27

UU 1978/79:27

2. att anslå 25 milj. kr. i katastrofhjälp till Demokratiska folkrepubliken
Yemen,

dels motionen 1978/79:42r ,r Anders Björck m. fl. (m), yrkandet 3,
nämligen

3. att riksdagen i skrivelse !■ regeringen begär en avvecklingsplan för det
svenska biståndet till Vietnam,

dels motionen 1978/79:502 av Sture Korpås m. fl. (c), yrkandet 1,
nämligen

1. att riksdagen fastställer en oförändrad landram för Vietnam på 380 milj.
kr.,

dels motionen 1978/79:587 av Gunnar Oskarson m. fl. (m), yrkandet 1,
nämligen att riksdagen beslutar

I. att omgående ompröva vårt u-landsbistånd till Vietnam,

dels motionen 1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m), yrkandena 3,4,8
och 11, nämligen att riksdagen

3. till Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2), Samarbete med enskilda
länder, Vietnam, för budgetåret 1979/80 anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 200 milj. kr. minskat reservationsanslag av 200 milj.
kr.,

4. uttalar att fortsatt bistånd till Vietnam måste bli beroende av utvecklingen
i regionen,

8. uttalar att Sverige i samband med förhandling om biståndet till Etiopien
prövar frågan om bistånd med beaktande av hur de mänskliga fri- och
rättigheterna tillämpas i landet,

II. avvisar förslaget i budgetpropositionen om svensk medverkan med
biståndsmedel i driftskedet av Bai Bang-projektet,

dels motionen 1978/79:1771 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s),
yrkandena 7, 8 och 9, nämligen att riksdagen beslutar

7. att medelsramen för bistånd till Angola utöver regeringens förslag höjs
med 10 milj. kr. till 80 milj. kr. för budgetåret 1979/80,

8. att medelsramen för bistånd till Kap Verde utöver regeringens förslag
höjs med 5 milj. kr. till 28 milj. kr. för budgetåret 1979/80,

9. att 30 milj. kr. avsätts för i motionen förordat biståndssamarbete med
Jamaica och Dominikanska republiken,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandena

3.e>—g), nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

e) att biståndet till Bangladesh, Indien, Lesotho, Zambia och Kenya
bibehålls på oförändrad nivå,

UU 1978/79:27

0 att biståndet till Vietnam, Mozambique, Laos, Guinea-Bissau, Angola
och Cuba ökas enligt vad som i motionen angetts,

g) att biståndet till Cuba skall fortsätta efter 1979/80 års budgets
utgång.

Utskottet

Angola

1 s-motionen 1771 föreslås att medelsramen för Angola utöver regeringens
förslag skall höjas med 10 milj. kr. till 80 milj. kr. för budgetåret 1979/80. I
vpk-motionen 1781 föreslås att medelsramen för Angola höjs med 30 milj. kr.
till 100 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Såväl SIDA som regeringen har för nästa budgetår föreslagit en medelsram
för Angola på 70 milj. kr., dvs. 10 milj. kr. mer än under innevarande
budgetår.

Biståndet till Angola utgår fortfarande huvudsakligen i form av importstöd.
Förhandlingarna om ett mer långsiktigt projekt- och programsamarbete
har tidigare försenats, vilket bl. a. lett till att vissa reservationer uppstått.
Insatsavtal om samarbete på fiske- och hälsovårdsområdet träffades i början
av år 1979.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om landram för Angola, som är
identiskt med vad SIDA föreslagit. Katastrofmedel torde också kunna tas i
anspråk för eventuella extra insatser i form av livsmedelsbistånd eller
flyktingstöd.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund yrkandet 7 i motionen 1771
liksom delyrkandet 3.0 i motionen 1781, det sistnämnda såvitt gäller höjning
av landramen för Angola.

Cuba

1 vpk-motionen 1781 föreslås dels att medelsramen för Cuba höjs med 40
milj. kr. till 70 milj. kr. budgetåret 1979/80, dels att biståndet till Cuba skall
fortsätta också efter utgången av budgetåret 1979/80.

Utan särskilt yrkande därom framhålls i s-motionen 1771 att bistånd även
fortsättningsvis bör ges till Cuba och att det ekonomiska samarbetet med
landet bör utvidgas i framtiden.

I enlighet med det treåriga biståndsavtal som ingicks år 1977 med Cuba
efter riksdagens tidigare beslut (UU 1975/76:14, rskr 349; UU 1976/77:17,
rskr 248) att successivt avveckla biståndet till landet, uppgår landramen för
innevarande budgetår och för budgetåret 1979/80 till 30 milj. kr. för vart och
ett av åren. Det egentliga biståndssamarbetet med Cuba skall enligt de
åberopade riksdagsbesluten upphöra vid utgången av nästa budgetår.

UU 1978/79:27

Utskottet biträder inte den i motionen 1771 uttryckta tanken på en
fortsättning av biståndet till Cuba efter utgången av nästa budgetår.

Samtidigt har emellertid riksdagen från budgetåret 1977/78 ställt medel till
förfogande för att underlätta ett bredare samarbete mellan Sverige och Cuba.
Ett protokoll om sådant samarbete undertecknades av Sverige och Cuba i
september 1977. Utskottet behandlar längre fram i betänkandet, i avsnitt 4.9
(Bredare samarbete), frågan om samarbetet med Cuba på andra områden än
det långsiktiga utvecklingssamarbetet.

Utskottet konstaterar att förslagen i budgetpropositionen rörande samarbetet
med Cuba står i överensstämmelse med beslut som förut tagits av
riksdagen och avstyrker därför det nu aktuella delyrkandet 3.g) i motionen
1781. Även delyrkandet 3.0 i samma motion, det sistnämnda såvitt avser
Cuba, avstyrks.

Etiopien

I m-motionen 1205 föreslås att Sverige i samband med förhandling om
biståndet till Etiopien prövar frågan om bistånd med beaktande av hur de
mänskliga fri- och rättigheterna tillämpas i landet.

Landramen för Etiopien har legat oförändrad vid 70 milj. kr. under två
budgetår, och samma belopp föreslås i propositionen som landram även för
budgetåret 1979/80.

Som framgår av budgetpropositionen har utvecklingen i Etiopien under
senare år kännetecknats av konflikter och motsättningar med inslag av våld
och övergrepp. Sedan kriget mot Somalia avslutats, torde det inrikespolitiska
läget emellertid ha stabiliserats. T rots svårigheterna har det svenska biståndsprogrammet
i stort sett kunnat genomföras. Det fortsätter att vara inriktat på
att stödja de fattiga grupperna på landsbygden genom jordbruksutveckling,
primärskolebyggen, sjuk- och hälsovård, skogsbruk och vattenförsörjning.

Utöver landramen har Sverige under år 1978 även lämnat ett bidrag om 10
milj. kr. som svar på en internationell vädjan om livsmedelsleveranser till de
av torka drabbade delarna av Etiopien.

Regeringen räknar enligt propositionen med att det nu återskall bli möjligt
med en långsiktig planering av biståndet.

Utskottet hade anledning att i sitt betänkande (UU 1977/78:10) över
fjolårets budgetproposition beröra läget beträffande de mänskliga rättigheterna
i Etiopien i samband med behandlingen av ett motionsyrkande om att
biståndsverksamheten där borde upphöra. Utskottet uttryckte då oro över det
flagranta åsidosättandet av mänskliga rättigheter i Etiopien men konstaterade
samtidigt att principen om biståndets långsiktighet i förening med Etiopiens
uppenbara utvecklingsbehov gjorde att utskottet inte var berett att förorda ett
avbrytande av biståndet.

Den bristande respekten för mänskliga rättigheter i Etiopien inger fortsatt
oro. Utskottet utgår från att regeringen nära följer utvecklingen och vid behov

UU 1978/79:27

använder sig av sina möjligheter att på lämpligt sätt påtala kränkningar av
mänskliga rättigheter i landet.

Det nu aktuella yrkandet 8 i motionen 1205 torde därmed få anses besvarat.
Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna landramen för Etiopien.

Kap Verde

1 s-motionen 1771 föreslås att medelsramen för bistånd till Kap Verde
utöver regeringens förslag höjs med 5 milj. kr. till 28 milj. kr. för budgetåret
1979/80.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en landram av 23 milj. kr., vilket
är samma belopp som SIDA föreslagit för Kap Verde under budgetåret
1979/80.

Svenskt bistånd har utgått till Kap Verde sedan budgetåret 1976/77,
huvudsakligen i form av importstöd. Medlen har använts bl. a. för import av
konstruktionsmaterial för bevattningsprojekt, utrustning för fiskesektorn,
byggnadsutrustning och konsultstudier samt för inköp av bilar och papper i
Sverige.

Efter tio års ihållande torka är Kap Verde starkt beroende av bistånd för sin
livsmedelsförsörjning. Sverige har vid två tillfällen givit Kap Verde katastrofbistånd
med sammanlagt 10 milj. kr. utöver landramen som bidrag till en
lindring av den svåra livsmedelssituationen. Utskottet har anledning anta att
regeringen även i fortsättningen är beredd att välvilligt pröva ansökningar om
extra bistånd i katastrofsituationer.

Vid sidan av det reguljära biståndet bidrar SIDA dessutom med 9,4 milj. kr.
till ett mödra- och barnavårdsprojekt som genomförs av Rädda barnen i
samarbete med Kap Verdes hälsovårdsministerium.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att förorda en höjning
av Kap Verdes landram utöver regeringens förslag och avstyrker därför det nu
aktuella yrkandet 8 i motionen 1771.

Vietnam

Flera yrkanden i de aktuella motionerna rör det svenska biståndet till
Vietnam, dess omfattning och fortsättning m. m.

I budgetpropositionen föreslås för nästa budgetår - 1979/80-en finansiell
landram på 400 milj. kr., dvs. en höjning med 20 milj. kr. i förhållande till
innevarande budgetår, då landramen uppgår till 380 milj. kr.

Häremot ställs dels i motionen 502 yrkandet att riksdagen för nästa
budgetår skall fastställa en oförändrad landram för Vietnam på 380 milj. kr.,
dels i m-motionen 1205 yrkandet att nästa budgetårs anslag för bistånd till
Vietnam i förhållande till regeringens förslag skall minskas med 200 milj. kr.,
dvs. halveras till 200 milj. kr., dels ett delyrkande i vpk-motionen 1781 att
biståndet till Vietnam skall ökas till 450 milj. kr. under nästa budgetår.

UU 1978/79:27

Motionen 502 anför till motivering för sitt yrkande härvidlag bl. a. att
Vietnams ingripande i Kampuchea rimligen påverkar det planmässiga
utvecklingsarbetet i Vietnam samtidigt som det starkt ökar behovet av
katastrofinsatser såväl i Vietnam som i Kampuchea och Indokina i övrigt.
(Samma motion har ett följdyrkande av innebörden att de 20 milj. kr. som
inbesparas genom att bibehålla oförändrad landram skall tillföras katastrofposten
och användas för att lindra nöden inom Vietnam och Kampuchea. Det
senare yrkandet behandlas av utskottet i avsnittet 4.6 Katastrofbistånd och
allmänt flyktingbistånd m. m.)

I motiveringen för halveringsyrkandet i m-motionen 1205, som återfinns i
den bakomliggande partimotionen 1978/79:1108, åberopas bl. a. att de
mänskliga rättigheterna i Vietnam under de senare åren allvarligt kränkts och
att Vietnam nyligen intervenerat utanför sitt eget territorium och fört ett
regelrätt anfallskrig mot Kampuchea. Anfallskrig och ockupation måste höra
till de allvarligaste kränkningarna av mänskliga rättigheter, heter det i
motionen. Vid omprövningen av biståndet till Vietnam bör enligt motionen
gällande åtaganden och pågående arbeten beaktas, men motionärerna avvisar
den i budgetpropositionen framförda tanken att Sverige under en övergångstid
skulle medverka i Bai Bang-projektet även efter dess färdigställande för att
trygga driften av anläggningen. (I följdyrkanden till det yrkande som nu är i
fråga föreslås i motionen 1205 vidare att 120 milj. kr. utöver regeringens
förslag skall anvisas för katastrofbistånd, varvid en del av dessa extra medel
förutsätts ställas till FN:s flyktingkommissaries förfogande för hjälp åt
flyktingar i Sydostasien, och att 20 milj. kr. utöver regeringens förslag skall
anvisas för bistånd genom enskilda organisationer, i huvudsak missionssamfunden
och de humanitära organisationerna. Dessa yrkanden behandlas av
utskottet under resp. delavsnitt 4.6 och 4.7 längre fram i betänkandet.)

I ett särskilt yrkande i motionen 1205 föreslås att riksdagen avvisar
förslaget i budgetpropositionen om svensk medverkan med biståndsmedel i
driftskedet av Bai Bang-projektet, och i ännu ett yrkande i samma motion
föreslås riksdagen uttala att fortsatt bistånd till Vietnam måste bli beroende
av utvecklingen i regionen.

I motionen 420 yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en
avvecklingsplan för det svenska biståndet till Vietnam, och i motionen 587
föreslås riksdagen besluta att omgående ompröva biståndet till Vietnam.

Utskottet vill först ta ställning till de båda sistnämnda yrkandena om en
avvecklingsplan resp. en omgående omprövning av biståndet till Vietnam.
Både i motionen 420 och 587 knyter motionärerna sina yrkanden i detta
sammanhang till påtalanden av den vietnamesiska väpnade interventionen i
grannlandet Kampuchea. Utskottet har i ett tidigare avsnitt i detta betänkande
(4.1 Allmänt) behandlat och avstyrkt två andra yrkanden i samma
motioner med förslag om allmänna regler för avbrytande av bistånd till länder
som bedriver anfallskrig eller är engagerade utomlands i militära operationer
vilka icke kan betraktas som vidtagna i självförsvar. Utskottet har där pekat

UU 1978/79:27

på svårigheten att ställa upp dylika generella regler och framhållit att en
prövning sist och slutligen måste göras i varje enskilt fall. Utskottet har vidare
velat understryka att biståndet inte bör utnyttjas som utrikespolitiskt
påtryckningsmedel, eftersom utvecklingssamarbete bygger på långsiktiga
förutsättningaroch ett plötsligt avbrytande därav kan åstadkomma storskada
för båda parter i samarbetet liksom för de människor som biståndet är avsett
att hjälpa. Utskottet har därvid åberopat tidigare uttalanden av samma
innebörd från riksdagens sida.

Sverige har klart tagit avstånd från Vietnams militära intervention i
Kampuchea och lika bestämt vänt sig mot Kinas väpnade angrepp på
Vietnam. Med instämmande i dessa avståndstaganden anser inte utskottet
att dessa händelser i sig rycker undan de grundläggande förutsättningarna för
utvecklingssamarbetet. Detta bör därför i den utsträckning som är möjlig
fullföljas i enlighet med uppgjorda planer. Det rör sig om angelägna
satsningar för ekonomisk och social utveckling av ett fattigt land som blivit
svårt förhärjat under årtionden av krig och inbördeskrig. Ett avbrytande av
dessa biståndsinsatser, i vilka från svensk sida redan investerats mycket stora
ekonomiska och personella resurser, skulle innebära en oförsvarlig
kapitalförstöring och vara till skada också för svenska intressen och för
Sveriges anseende. Utskottet avstyrker därför det nu aktuella yrkandet 3 i
motionen 420 och det nu aktuella yrkandet 1 i motionen 587.

Av motsvarande skäl avstyrker utskottet yrkandet 3 i motionen 1205, som
syftar till en reduktion med 200 milj. kr., dvs. en halvering, av regeringens
förslag till landram för Vietnam under nästa budgetår. En sådan reduktion av
landramen skulle kraftigt försvåra och fördröja fullföljandet av de pågående
projekten inom biståndssamarbetet. Den skulle också försvåra eller omöjliggöra
nya insatser eller sådana insatser som är ägnade att trygga att de
pågående projekten inte blott blir färdigställda utan även effektivt tagna i
drift.

I samma motion 1205 hemställs vidare att riksdagen uttalar att fortsatt
bistånd till Vietnam måste bli beroende av utvecklingen i regionen. Enligt
utskottets mening är det självklart att biståndssamarbetet med varje land kan
påverkas och bli beroende av den framtida utvecklingen där. Om utvecklingen
skulle bli sådan att de grundläggande förutsättningarna för samarbetet
rubbas och ett uppnående av de svenska biståndsmålen därmed försvåras
eller omöjliggörs, kan detta givetvis inte undgå att påverka vårt lands
beredvillighet att fortsätta eller öka biståndsinsatserna. Såvitt kan bedömas
har de grundläggande förutsättningarna för biståndet till Vietnam inte på
något avgörande sätt förändrats till följd av de senaste månadernas händelser.
Det nu aktuella yrkandet 4 i motionen 1205 avstyrks därför.

1 motionen 502 har, som förut nämnts, föreslagits en oförändrad landram
för Vietnam under nästa budgetår, dvs. ett belopp av 380 milj. kr. i stället för
regeringens förslag om 400 milj. kr. Yrkandet motiveras bl. a. med antagan -

UU 1978/79:27

det att det planmässiga utvecklingsarbetet i Vietnam måste bli påverkat av
ingripandet i Kampuchea. Motionärerna anser att de 20 milj. kr. som
inbesparas genom denna reduktion i stället bör användas som katastrofhjälp i
Vietnam och Kampuchea. Utskottet utesluter inte att någon del av landramen
kan komma att tas i anspråk för mer humanitärt betonade insatser
föranledda av de skador som de senaste månadernas nya krigshändelser i
området fört med sig. Det bör dock i så fall ske i fullt samförstånd mellan
samarbetsparterna.

Det bör i detta sammanhang också hållas i minnet att regeringen i
propositionen har räknat med att ta i anspråk katastrofmedel även under
budgetåret 1979/80, närmast med anledning av de skador på jordbruket som
stora översvämningar där under hösten 1978 förorsakat.

Att däremot nu fastställa ett belopp för humanitära insatser i Indokina i
enlighet med vad som föreslås i motionen 502 finner utskottet inte
motiverat.

Det är ännu för tidigt att överblicka om eller i vad mån den vietnamesiska
interventionen i Kampuchea och den kinesiska interventionen i Vietnam
menligt inverkat på de hittillsvarande tidsplanerna för skogsindustriprojektet
i Bai Bang och för de båda sjukhusprojekten i Uong Bi och Hanoi, vilka
tillsammans svarar för huvuddelen av det svensk-vietnamesiska utvecklingssamarbetet.
Det bör emellertid på ömse sidor finnas en stark strävan att i
möjligaste mån undvika ytterligare förseningar och därav följande fördyringar
av projekten. För att möjliggöra en planmässig fortsättning av utvecklingssamarbetet
och därmed även ett planmässigt fullföljande av pågående
projekt tillstyrker utskottet den av regeringen föreslagna landramen om 400
milj. kr. Också det nu aktuella yrkandet 1 i motionen 502 avstyrks därför.

Samtidigt avstyrks delyrkandet 3.f) i motionen 1781 till den del som detta
hänför sig till biståndet till Vietnam.

Av budgetpropositionen framgår att enligt hittillsvarande planer delar av
de tre huvudprojekten relativt snart beräknas vara färdiga att tas i drift och att
detta redan är fallet med vissa delar av Bai Bang-projektet. Från vietnamesisk
sida har gjorts en framställning om svensk medverkan även i driftskedet av
Bai Bang. Regeringen anser sådant stöd motiverat under en övergångsperiod,
och planering har inletts av den svenska insatsen därvidlag.

I motionen 1205 yrkas på ett avvisande av denna propå i budgetpropositionen
om svensk medverkan med biståndsmedel i driftskedet av Bai
Bang-projektet. I motiveringen för yrkandet heter det bl. a. att, om utländsk
medverkan och hjälp behövs vid driften, bör sådana tjänster kunna inhandlas
på vanlig kommersiell väg.

Liksom regeringen finner utskottet det rimligt att Sverige går den
vietnamesiska begäran om viss medverkan i det inledande driftskedet till
mötes och på så sätt även försäkrar sig om att det stora och komplicerade
skogsindustriprojektet i Bai Bang kommer till avsedd nytta och att de
omfattande maskin-, byggnads- och utbildningsinvesteringar m. m. som där

UU 1978/79:27

gjorts inte går till spillo på grund av bristande resurser för uppföljning. Under
en övergångsperiod bör Sverige därför vara berett att lämna stöd i driftskedet.

Några bestämda kostnadsprognoser för en dylik svensk medverkan i
driftskedet, utöver den mindre del som faller på nästa budgetår, föreligger
ännu inte. Härför krävs ytterligare analyser, studier och förhandlingar.
Utskottet utgår från att resultaten härav kommer att framläggas i nästa års
budgetproposition och att riksdagen då får tillfälle att närmare pröva den
tänkta omfattningen - i såväl tids- som beloppshänseende - av det svenska
uppföljningsengagemanget i Bai Bang-projektet. Mot denna bakgrund
avstyrks det nu aktuella yrkandet 11 i motionen 1205.

Övriga programlandsyrkanden

I vpk-motionen 1781 föreslås i delyrkandet 3.e) att biståndet till Bangladesh,
Indien, Lesotho, Zambia och Kenya bibehålls på oförändrad nivå och i
delyrkandet 3.0 att biståndet till Vietnam, Mozambique, Laos, GuineaBissau,
Angola och Cuba ökas i enlighet med vad som i motionen
angetts.

De ökningar i förhållande till regeringens förslag som föreslås i motionen
uppgår till följande belopp: Vietnam 50 milj. kr., Mozambique 40 milj. kr.,
Laos 30 milj. kr., Guinea-Bissau 15 milj. kr., Angola 30 milj. kr. och Cuba 40
milj. kr.

Utskottet har ovan haft anledning behandla andra yrkanden om förändring
av regeringens förslag beträffande landramar för Vietnam, Angola och Cuba
under nästa budgetår och därvid tillstyrkt propositionens förslag.

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag även vad beträffar
landramar under budgetåret 1979/80 för de övriga länder som nämns i nu
förevarande yrkanden.

Utskottet avstyrker därför de nu aktuella delyrkandena 3.e) och 3.0 i
motionen 1781.

Yrkanden om nya samarbetsländer
Länder i det karibiska området

I s-motionen 1771 föreslås att 30 milj. kr. avsätts för biståndssamarbete
med Jamaica och Dominikanska republiken. Enligt motionärerna skall det
föreslagna biståndssamarbetet ses som ett stöd för dessa karibiska länders
strävan att befästa demokrati och social utveckling. Det framhålls att
förslaget däremot inte innebär att länderna i fråga skulle bli programländer i
traditionell bemärkelse utan att insatsen där efter hand bör kunna trappas ned
i takt med att demokratin befästs. Det heter i motionen vidare bl. a. att
Sverige också på annat sätt bör utvidga stödet till de krafter som kämpar för

UU 1978/79:27

demokrati och social rättvisa i Latinamerika.

Utskottet konstaterar att visst samarbete med utnyttjande av biståndsmedel
från anslagsposten Bredare samarbete redan inletts med Jamaica. Ca 3,2
milj. kr. har sålunda avsatts för bl. a. konsultstudier avseende vatten- och
energiförsörjningsprojekt och avseende ett projekt för en förbättrad mjölkproduktion.

Indirekt går även visst svenskt bistånd till Dominikanska republiken.
SIDA har sålunda under innevarande budgetår beviljat LO/TCO ett bidrag på
0,4 milj. kr. för bistånd med facklig grundutbildning genom den dominikanska
landsorganisationen CGT.

Bilaterala svenska biståndsinsatser i övriga Latinamerika görs främst på
flyktinghjälpens område med medel från den särskilda anslagsposten för
humanitärt bistånd i Latinamerika. Denna anslagspost föreslås i budgetpropositionen
för nästa budgetår bli höjd från f. n. 21 till 30 milj. kr. En avsevärd
del av dessa humanitära biståndsinsatser görs i Costa Rica, som under senare
år blivit fristad för ett stort antal flyktingar från det övriga Latinamerika.

Utskottet finner det önskvärt att Sveriges samarbete med demokratiska
länder i det karibiska området förstärks. I samarbetet kan ingå svenskt stöd i
olika former. Dessa stödinsatser bör främst ske inom ramen för det bredare
samarbetet men också andra stödformer kan visa sig lämpliga, exempelvis
genom särskilda samarbetsavtal, stöd via Karibiska utvecklingsbanken,
insatser via SAREC eller genom fonden för industriellt samarbete med
u-länder etc.

Utskottet utgår ifrån att regeringen närmare prövar formerna härför - bl. a.
med hänsyn till att dessa länder inte tillhör de fattigaste u-länderna - och
föreslår därför att posten Bredare samarbete av reservationsmedel tillförs de
ytterligare medel, som kan behövas härför. På sikt bör liknande insatser
kunna komma i fråga inom andra delar av världen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks det nu aktuella yrkandet 6 i
motionen 1771.

Demokratiska folkrepubliken Yemen

I vpk-motionen 247 föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag till samarbete med Demokratiska folkrepubliken Yemen om bestämda
utvecklingsprojekt som kan inpassas i landets femårsplan samt att 25 milj.
kr. anslås i katastrofhjälp till Demokratiska folkrepubliken Yemen.

Liknande motionsyrkanden behandlades av utskottet senast i fjol (UU
1977/78:10). Utskottet konstaterade då att visst svenskt bistånd indirekt
kommit Demokratiska folkrepubliken Yemen till del genom att statliga
biståndsmedel anslagits till Rädda barnens verksamhet där. Bidrag hade bl. a.
lämnats till Rädda barnens samarbete med de yemenitiska hälsovårdsmyndigheterna
avseende utbildning och hälsovårdsutrustning m. m. Våren 1978
beviljade Rädda barnen ytterligare ett anslag på 2 milj. kr. för detta

UU 1978/79:27

hälsovårdssamarbete.

Utskottet konstaterade vidare i samma betänkande att inga förutsättningar
förelåg för att uppta Demokratiska folkrepubliken Yemen som programland.
Inga omständigheter har därefter tillkommit som föranleder utskottet att
ändra denna inställning.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill de båda nu aktuella yrkandena
1 och 2 i motionen 247.

4.4 Flyktingar, befrielserörelser m. m. i södra Afrika
Propositionen (s. 95-97)

Anslagsposten för bistånd till flyktingar, befrielserörelser och apartheidpolitikens
offer i södra Afrika under innevarande budgetår uppgår till 85 milj. kr.
Därtill har från katastrofanslaget anvisats ytterligare inemot 25 milj. kr. för
motsvarande ändamål. Den närmare fördelningen av stödet till befrielserörelser
m. m. i södra Afrika under budgetåren 1976/77-1978/79 framgår av en
tablå i budgetpropositionen.

För budgetåret 1979/80 beräknas i propositionen ett medelsbehov av 120
milj. kr. Liksom tidigare förutses att medel ur katastrofreserven därutöver
kan komma att utnyttjas för insatser i södra Afrika. Detta blir särskilt aktuellt,
om Namibia och Zimbabwe uppnår självständighet. Det finns i ett sådant läge
anledning inleda ett långsiktigt utvecklingssamarbete med de nya staterna.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:590 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandet 1,
nämligen

1. att riksdagen under punkten C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete i bil. 6
till budgetpropositionen till Flyktingar, befrielserörelser och apartheidpolitikens
offer i södra Afrika utöver de i propositionen föreslagna summorna
anslår till Patriotiska fronten 40 milj. kr., till SWAPO40 milj. kr., till ANC 30
milj. kr. och till SACTU 10 milj. kr.,

dels motionen 1978/79:864 av Allan Åkerlind (m), vari hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:100, bil. 6, beslutar

1. att ingen u-hjälp skall ges till s. k. befrielserörelser,

2. att anslaget under rubriken ”Flyktingar, befrielserörelser och apartheidpolitikens
offer i södra Afrika” utgår och att därmed u-hjälpsanslaget
minskas med 120 milj. kr.,

3. att i de fall särskilda behov uppstår för flyktingar i området detta täcks av
medel ur katastrofbiståndet liksom tidigare.

UU 1978/79:27

Utskottet

I motionen 864 yrkas att ingen u-hjälp skall ges till befrielserörelser, att
förevarande anslagspost bör utgå, att biståndsanslaget därför bör minskas
med 120 milj. kr. samt att i de fall särskilda behov uppstår för flyktingar i södra
Afrika detta bör täckas med medel ur katastrofbiståndet.

1 vpk-motionen 590 föreslås att det utöver regeringens förslag under
förevarande anslagsrubrik anvisas 40 milj. kr. till Patriotiska fronten, 40 milj.
kr. till SWAPO, 30 milj. kr. till ANC och 10 milj. kr. till SACTU.

1 budgetpropositionen föreslås att anslagsposten för stöd till flyktingar,
befrielserörelser och apartheidpolitikens offer i södra Afrika beräknas till 120
milj. kr. för nästa budgetår. För innevarande budgetår beräknades 85 milj. kr.,
men härutöver hade vid årsskiftet för ändamålet tagits i anspråk ytterligare
drygt 24 milj. kr. från anslagsposten för katastrofbistånd. Som framgår av
propositionen förutses också för det kommande budgetåret att medel ur
katastrofreserven kan komma att utnyttjas för insatser i södra Afrika utöver
den ram på 120 milj. kr. som nu förhandsberäknas. Detta kan bli särskilt
aktuellt, heter det, om Namibia och Zimbabwe uppnår självständighet.

1 södra Afrika förvärras uppenbarligen flyktingsituationen från vecka till
vecka. De flyktingtal som var aktuella när budgetpropositionen färdigställdes
har sedan dess avsevärt ökat, och i slutet av februari beräknades antalet
flyktingar i regionen sålunda till omkring 200 000, varav ungefär halva antalet
i flyktingläger i Mozambique. De övriga finns i huvudsak i Angola, Zambia
och Botswana.

Med anledning av den förvärrade flyktingsituationen i södra Afrika och
den likaledes svåra flyktingsituationen i Sydostasien har regeringen i början
av mars beslutat lämna FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) ett extra bidrag
om 10 milj. kr. (utöver de 8 milj. kr. i extra bidrag som från svensk sida redan
lämnats UNHCR för dess arbete i södra Afrika under första hälften av
innevarande budgetår). Det senaste extrabidraget, som tillkommit som svar
på en särskild vädjan från UNHCR, har lämnats som ett generellt bidrag till
organisationens reguljära program, vars tyngdpunkt numera ligger vid
verksamhet bland flyktingar i Sydostasien och södra Afrika.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag under förevarande avsnitt och
avstyrker följaktligen motionen 864 liksom det nu aktuella yrkandet 1 i
motionen 590.

I s-motionen 1771 yrkas på en förstärkning med 27 milj. kr. utöver
regeringens förslag av anslagsposten för katastrofbistånd m. m. och att denna
förstärkning skall utnyttjas dels för extra bidrag till FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR), dels för annat flyktingarbete. 1 detta sammanhang pekar
motionärerna inte minst på de stora hjälpbehoven i södra Afrika i samband
med de ytterligare växande flyktingströmmarna där. Utskottet återkommer
längre fram i betänkandet till detta yrkande, som behandlas i avsnittet 4.6
(Katastrofbistånd, allmänt flyktingbistånd m. m.) tillsammans med motions -

UU 1978/79:27

yrkanden om flyktingbistånd även i andra delar av världen än södra
Afrika.

4.5 Bistånd till andra befrielserörelser och hjälporganisationer m. m.
Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:247 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandena 5-9,
nämligen att riksdagen föreslås

5. att för budgetåret 1979/80 anslå 10 milj. kr. i stöd till PLO,

6. att för budgetåret 1979/80 anslå 10 milj. kr. i stöd till palestinska Röda
halvmånen.

7. att hos regeringen hemställa att Sverige i FN verkar för ett fördömande
av Irans, USA:s och Storbritanniens förbrytelser mot Oman,

8. att för budgetåret 1979/80 anslå 10 milj. kr. i stöd till den omanska
befrielserörelsen PFLO,

9. att för budgetåret 1979/80 anslå 5 milj. kr. vardera i stöd till de
eritreanska Röda halvmåneorganisationerna,

dels motionen 1978/79:248 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandet 2,
nämligen

2. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1979/80 anvisa 10 milj. kr. till
humanitärt bistånd åt Demokratiska sahariska arabrepubliken och Frente
POLISARIO, den revolutionära fronten för Västra Saharas oberoende,

dels motionen 1978/79:249 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandet 2,
nämligen

2. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1979/80 anvisa 10 milj. kr. i
humanitärt bistånd till Demokratiska republiken Östra Timor.

Utskottet

PLO oell palestinska Röda halvmånen

I vpk-motionen 247 föreslås ekonomiskt bistånd med 10 milj. kr. till
Palestinska befrielseorganisationen PLO och ett lika stort belopp till den
palestinska Röda halvmånen.

Sverige har sedan länge givit ett betydande stöd till humanitär verksamhet
bland Palestina-flyktingarna. Detta stöd kanaliseras huvudsakligen genom
FN:s hjälpprogram för Palestina-flyktingar (UNRWA). För innevarande
budgetår uppgår det svenska bidraget till UNRWA till 38 milj. kr. och för
budgetåret 1979/80 föreslås en höjning till 42 milj. kr. Därtill har vid flera
tillfällen extra bidrag lämnats till UNRWA. I sin verksamhet samarbetar
UNRWA nära med palestinierna själva och har ett stort antal palestinier i sin
tjänst som lärare, sjukvårdare etc. Vidare har visst statligt stöd lämnats till

UU 1978/79:27

enskilda svenska hjälporganisationers verksamhet i bl. a. det av inbördeskriget
härjade Libanon.

I rådande situation i Mellersta Östern ser utskottet ingen anledning att
föreslå andra vägar än dem regeringen hittills utnyttjat för att lämna bistånd
till hjälpbehövande människor i detta område. Utskottet yrkar därför avslag
på de nu aktuella yrkandena 5 och 6 i motionen 247.

Oman/PFLO

I vpk-motionen 247 föreslås dels att Sverige i FN verkar för ett fördömande
av Irans, USA:s och Storbritanniens förbrytelser mot Oman, dels att 10 milj.
kr. anslås till den omanska befrielserörelsen PFLO för budgetåret 1979/
80.

Motsvarande yrkanden behandlades av utskottet så sent som i slutet av
förra året (UU 1978/79:12). Utskottet ansåg sig då sakna underlag för att
föreslå ett svenskt initiativ i FN. Yrkandet om stöd till PFLO avstyrktes med
hänvisning till att direktstöd till den omanska befrielserörelsen inte skulle
svara mot de principer för stöd till befrielserörelser som Sverige följer.

Utskottet ser inte anledning att frångå denna ståndpunkt och avstyrker
därför de nu aktuella yrkandena 7 och 8 i motionen 247.

Eritrea

Vpk-motionen 247 föreslår även stöd med 5 milj. kr. till vardera av de båda
Röda halvmåneorganisationer som är verksamma i Eritrea.

När utskottet i fjol behandlade ett motsvarande yrkande redogjorde
utskottet för de bidrag som SIDA genom olika organisationers förmedling,
bl. a. Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), ställt till förfogande för verksamhet
i och utanför Eritrea. Fluvuddelen av dessa medel torde ha fördelats
lika mellan de båda Röda halvmåneorganisationema. Under innevarande
budgetår har, som framgår av propositionen, ca 13,9 milj. kr. i katastrofmedel
utbetalats till olika svenska frivilligorganisationer för insatser i Eritrea. Av
dessa gick 11,3 milj. kr. till EFS, 1,6 milj. kr. till Svenska röda korset,0,9 milj.
kr. till Lutherhjälpen och 0,1 milj. kr. till Eritrea-gruppen.

Regeringen stöder därutöver FN:s flyktingkommissariats reguljära
program som bl. a. omfattar betydande insatser i Sudan bland flyktingar från
Eritrea. Vidare har regeringen under innevarande budgetår anslagit medel till
Röda korset för insatser i Afrika som även omfattar bistånd i Eritrea och till
flyktingar därifrån.

Utskottet har anledning anta att regeringen även under det kommande
budgetåret kommer att positivt pröva framställningar om ytterligare stöd för
liknande insatser så länge behov därav föreligger.

Mot denna bakgrund avstyrks det nu aktuella yrkandet 9 i motionen
247.

UU 1978/79:27

Västra Sahara/POLISARIO

I vpk-motionen 248 föreslås att 10 milj. kr. anvisas för budgetåret 1979/80
till humanitärt bistånd åt Demokratiska sahariska arabrepubliken och Frente
POLISARIO, den revolutionära fronten för Västra Saharas oberoende.

Ett yrkande av motsvarande innebörd behandlades av utskottet för två år
sedan i samband med övriga biståndsfrågor (UU 1976/77:17). Det avstyrktes
under hänvisning bl. a. till det betydande stöd Sverige genom Internationella
röda korset och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) lämnade till flyktingar
från Västra Sahara. Sverige har varit en av de främsta biståndsgivarna i detta
sammanhang. Det lokala ansvaret för verksamheten bland flyktingarna från
Västra Sahara ligger delvis hos den algeriska Röda halvmånen, som
samverkar med POLISARIO.s Röda halvmåne.

Också under föregående och innevarande budgetår har sådant humanitärt
bistånd lämnats från svensk sida.

Utskottet utgår ifrån att regeringen också i fortsättningen är beredd att
positivt pröva framställningar om dylikt stöd till flyktingar från Västra
Sahara.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 248.

Östra Timor/FretiUn

I vpk-motionen 249 föreslås att 10 milj. kr. anvisas i humanitärt bistånd till
Demokratiska republiken Östra Timor.

Utskottet behandlade ett motsvarande yrkande i slutet av förra året (UU
1978/79:13) avseende humanitärt bistånd till den på Östra Timor verksamma
befrielserörelsen Fretilin. Detta yrkande avstyrktes med hänvisning till av
riksdagen fastlagda principer för stöd åt befrielserörelser, vilka bl. a. innebär
att svenskt stöd för sådana rörelser i regel bör vara förbehållet de fall då FN
med svensk anslutning uttalat sig för ett sådant stöd.

Utskottet framhöll emellertid att denna huvudregel inte utesluter att
humanitära biståndsinsatser, därest detta vore praktiskt genomförbart, skulle
kunna ges en befolkning som uppenbart lidit svårt på grund av inbördeskriget
år 1975 och Indonesiens invasion. Eftersom bl. a. Internationella röda korset
förvägrats verka på Östra Timor, fanns dock ännu inte praktiska möjligheter
att förvissa sig om att sådant bistånd verkligen kommer de behövande på
Östra Timor till godo.

Förhållandena torde under de senare månaderna inte ha ändrats i detta
hänseende.

I en röstförklaring från svensk sida i samband med behandlingen av Östra
Timor-frågan i FN:s generalförsamling hösten 1978 uttalades bl. a. att Östra
Timors folk drabbats hårt och att det i den situation som nu rådde inte bara
var angeläget utan också borde vara möjligt att öppna kanaler för en effektiv
humanitär hjälp till befolkningen. Sverige beklagade att församlingens

UU 1978/79:27

uppmaning föregående år till berörda parter att underlätta sådan hjälp inte
medtagits i den senaste FN-resolutionen.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet 2 i
motionen 249.

4.6 Katastrofbistånd, allmänt flyktingbistånd m. m.

Propositionen (s. 98-103)

Mot bakgrund av att vissa reservationer förväntades bli tillgängliga för
katastrofinsatser beräknades för innevarande budgetår endast 70 milj. kr.
som tillskott till anslagsposten för katastrofbistånd m. m. Det belopp som
genom ointecknade reservationer från föregående budgetår står till förfogande
uppgår till ca 197 milj. kr. Under föregående budgetår 1977/78 fattades
beslut om katastrofinsatser till ett värde av 206,5 milj. kr., varav 188 milj. kr.
på anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete (C 2).

Reservationerna förväntas bli betydligt lägre inför budgetåret 1979/80.
Medel för bl. a. omfattande extrainsatser i södra Afrika behöver finnas i
reserv. Därtill förutskickas ett extra stöd till Zambia, som avses belasta
katastrofposten, jämte vissa insatser som inte är av katastrofkataktär. Mot
denna bakgrund beräknas för budgetåret 1979/80 ett medelsbehov av 161,9
milj. kr. för posten Katastrofer m. m.

Det framhålls i propositionen att det finns ett behov av en allmän reserv
inom det bilaterala anslaget och att anslagsposten Katastrofer m. m. av rent
praktiska skäl bör få fylla denna funktion förutom att finansiera det egentliga
katastrofbiståndet. Med medel från denna reserv bör sålunda kunna finansieras
annan icke förutsedd verksamhet eller åtgärder, som inte naturligen
hör hemma under någon annan anslagspost. Exempel på denna senare typ av
insatser är det stöd som Sverige under några år har lämnat till Sao Tomé och
Principe efter det att landet vann sin självständighet från Portugal. Enligt
propositionen är det angeläget att Sverige, utan att nämna Sao Tomé och
Principe som programland med särskild anslagspost, fullföljer detta stöd. Ett
annat exempel på tänkbar medelsanvändning inom ramen för en allmän
reserv post är en eventuell fortsättning av det svenska stödet till Östafrikanska
utvecklingsbanken. Medel för insatser av detta slag lämpar sig väl för en
allmän reservpost på anslaget, heter det.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motionen 1978/79:502 av Sture Korpås m. fl. (c), yrkandet 2, vari
hemställs

2. att riksdagen överför de därigenom i förhållande till regeringens förslag
frigjorda medlen, 20 milj. kr., till posten Katastrofer m. m. att användas för

UU 1978/79:27

att lindra nöden inom Vietnam och Kampuchea,

dels motionen 1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m), yrkandet 5, vari
hemställs att riksdagen

5. till Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2), Katastrofer m. m., för budgetåret
1979/80 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 120 milj. kr.
förhöjt reservationsanslag av 281,9 milj. kr., varvid en del av dessa extra
medel förutsätts ställas till FN:s flyktingkommissaries förfogande för hjälp åt
flyktingar i Sydostasien,

dels motionen 1978/79:1771 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s),
yrkandet 11, vari hemställs att riksdagen beslutar

11. att anslaget till katastrofbistånd i förhållande till regeringens förslag
höjs med 27 milj. kr. till 188,9 milj. kr. att utnyttjas dels av FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR), dels för annat flyktingarbete,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandena 3.1)
och 3.n), vari föreslås

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

I) att katastrofbistånd endast skall utgå i kontanta bidrag utan förbehåll,
n) att ett katastrofbistånd om sammantaget 100 milj. kr. lämnas till
Vietnam, Laos och Kampuchea.

Utskottet

I budgetpropositionen beräknas för nästa budgetår behov av ett medelstillskott
på 161,9 milj. kr. för anslagsposten för katastrofbistånd m. m. Det
förutsätts i propositionen att denna anslagspost utöver sin egentliga uppgift
av praktiska skäl även får fylla funktionen av allmän reserv inom det
bilaterala C 2-anslaget, eftersom behov av en sådan reserv konstaterats. Det
framhålls att det behöver finnas medel i beredskap för bl. a. omfattande
extrainsatser i södra Afrika.

Den medelsanvisning på ca 162 milj. kr. till katastrofreserven som nu
föreslås är avsevärt större än fjolårets anvisning för innevarande budgetår,
som uppgick till endast 70 milj. kr. Då räknade man å andra sidan med
betydande ointecknade reservationer från föregående budgetår. Dessa väntas
bli väsentligt lägre vid utgången av innevarande budgetår.

I tre motioner yrkas att anslagsposten Katastrofer m. m. förstärks ytterligare,
utöver vad regeringen föreslagit. Två av dessa knyter sina yrkanden
härom till yrkanden om en annan landram för det långsiktiga biståndet till
Vietnam än den som regeringen föreslagit.

I motionen 502 yrkas sålunda att de 20 milj. kr., som skulle frigöras vid
bifall till samma motions yrkande om en oförändrad landram för Vietnam
under nästa budgetår, skall överföras till katastrofposten och användas för att

5 Riksdagen 1978/79. 9 sami. Nr 27

UU 1978/79:27

lindra nöden i Vietnam och Kampuchea.

I m-motionen 1205 yrkas - i anslutning till samma motions yrkande om en
reducering med 200 milj. kr. av regeringens förslag om landram för Vietnam -att 120 milj. kr. därav förs över till katastrofposten. Det förutsätts i samma
yrkande att en del av dessa extra medel ställs till FN:s flyktingkommissariats
(UNHCR) förfogande för hjälp åt flyktingar i Sydostasien.

Yrkandena i samma motioner, 502 och 1205, om oförändrad resp.
reducerad landram för Vietnam har av utskottet behandlats och avstyrkts
tidigare i detta betänkande, i avsnittet 4.3 (Samarbete med enskilda länder). 1
konsekvens därmed avstyrks likaledes de båda nu aktuella yrkandena,
nämligen yrkandet 2 i motionen 502 och yrkandet 5 i motionen 1205.

I s-motionen 1771 yrkas att katastrofbiståndsposten utöver regeringens
förslag höjs med 27 milj. kr. till 188,9 milj. kr., att utnyttjas dels av FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR), dels för annat flyktingarbete. Någon överföring
av medel från annan anslagspost är det i detta fall inte fråga om. I
motionen pekas på de allt allvarligare flyktingproblemen i Afrika, Asien och
Latinamerika och särskilt på dem som uppstått till följd av händelseutvecklingen
i södra Afrika liksom i Sydostasien.

Utskottet har i ett föregående avsnitt 4.4 (Flyktingar, befrielserörelser
m. m. i södra Afrika) dryftat hjälpbehovet i södra Afrika bl. a. med anledning
av den förvärrade flyktingsituationen och där tillstyrkt regeringens förslag
om en medelsram på 120 milj. kr. för humanitärt bistånd i södra Afrika. Också
händelserna i Indokina har förorsakat stora flyktingströmmar och ökade
hjälpbehov. Den situation som uppstått på båda dessa håll återspeglas i
förhållandet att tonvikten i FN:s flyktingkommissariats hjälpprogram numera
ligger vid just Sydostasien och södra Afrika.

För flyktingverksamhet - främst i multilaterala men också i andra formerhar
regeringen hittills under detta budgetår anvisat ca 120 milj. kr., varav
drygt en tredjedel belastar katastrofposten. Utöver det ordinarie årsbidraget
på 25 milj. kr. till FN:s flyktingkommissariats reguljära verksamhet har
Sverige som svar på en särskild vädjan nyligen lämnat ett extra bidrag på 10
milj. kr. till det reguljära programmet. Med detta nya extrabidrag är Sverige
f. n. den till storleksordningen tredje bidragsgivaren till UNHCR.

För humanitärt bistånd i Latinamerika, inte minst på flyktinghjälpens
område, finns en särskild anslagspost att tillgå. Den uppgår under innevarande
budgetår till 21 milj. kr. och föreslås i propositionen för nästa budgetår
stiga till 30 milj. kr. Därutöver kan extrainsatser även där finansieras med
medel från katastrofanslaget.

Med hänsyn även till de övriga anslagsposter som finns att tillgå för
flyktingbistånd bedömer utskottet regeringens förslag beträffande katastrofposten
för budgetåret 1979/80 som tillräckligt.

Mot denna bakgrund avstyrks det nu aktuella yrkandet 11 i motionen
1771.

UU 1978/79:27

Utskottet avstyrker vidare delyrkandet 3.n) i vpk-motionen 1781 om
katastrofbistånd på sammanlagt 100 milj. kr. till Vietnam, Laos och
Kampuchea. Det ligger i sakens natur att katastrofhjälpens fördelning och
destination inte på förhand bör bindas genom riksdagsbeslut. Dessa frågor
bör i vanlig ordning beredas av SIDA och den s. k. katastrofgruppen
allteftersom akuta och oförutsedda hjälpbehov anmäler sig.

1 vpk-motionen 1781 yrkas också att katastrofbistånd endast bör utgå som
kontanta bidrag utan förbehåll. Utskottet behandlade och avstyrkte två
gånger under förra året yrkanden av samma innehåll (UU 1977/78:10 och UU
1978/79:1). Den statliga katastrofhjälpen lämnas i huvudsak i kontant form
och främst via enskilda eller internationella organisationer, men ibland även
direkt till katastrofdrabbade länders regeringar. Vilken kanal som är lämpligast
får bedömas från fall till fall. Vid enstaka tillfällen har i katastrofbiståndet
ingått svenska livsmedel eller varor. De livsmedel och varor som behövs i
katastrofsituationer kan dock ofta skaffas fram snabbare och till bättre pris
närmare katastroforten än i Sverige. Liksom hittills kan därför huvuddelen av
katastrofbiståndet också i fortsättningen väntas utgå i form av kontantbidrag.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund det nu aktuella delyrkandet 3.1) i
motionen 1781.

4.7 Stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet
Propositionen (s. 103-104)

För budgetåret 1979/80 beräknas i propositionen och i enlighet med
SIDA:s förslag 110 milj. kr. för stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet.
Anslagsposten Enskilda organisationer uppgår under innevarande
budgetår till 90 milj. kr.

Det statliga stödet till de enskilda organisationernas biståndsverksamhet
har ökat kraftigt under en följd av år. Organisationernas egna bidrag har
ävenledes ökat och beräknas år 1976 ha uppgått till ca 190 milj. kr. I följande
tabell redovisas de statliga utbetalningarna fördelade på organisationstyp.

Utbetalningar av stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet budgetåren
1962/63—1977/78 fördelade på organisationstyp

Organisations- 1962/63- 1975/76 1976/77 1977/78

typ 1974/75

	mkr	%	mkr	%	mkr	%	mkr	%
Mission	55,3	65	18,3	52	18,3	41	26,1	46
Humanitära	14,2	17	10,9	26	7,6	19	14,6	26
Kooperativa	3,4	4	2,9	8	4,2	11	5,2	9
Fackliga	2,3	3	1,5	4	5,2	13	7,0	12
Övriga	9,0	11	4,3	10	4,1	16	3,8	7
Summa	84,2	100	37,9	100	39,4	100	56,7	100

UU 1978/79:27

Huvuddelen av bidragen lämnas för verksamhet i programländerna. De
största insatserna görs i Bangladesh, Indien, Tanzania och Zambia. Afrika är
sedan många år den kontinent, som mest har intresserat de enskilda
organisationerna. Utanför programlandskretsen erhåller Zaire det största
statliga stödet genom de enskilda organisationerna.

Stödet till de enskilda organisationernas verksamhet avser normalt
svenska enskilda organisationers samarbete med systerorganisationer i
u-länderna. För att möjliggöra en utbyggnad av verksamhet inriktad på att
förbättra kvinnans situation bör bidrag även kunna lämnas direkt till
kvinnoorganisationer i u-länderna.

Om främst de förbättrade möjligheterna för kvinnoorganisationer att
erhålla bidrag skulle medföra att den föreslagna finansiella ramen skulle visa
sig otillräcklig för att tillgodose alla angelägna och välmotiverade ansökningar,
avser regeringen att ta i anspråk ytterligare medel för denna verksamhet.

Motioner

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels motionen 1978/79:419 av Margareta Andrén m. fl. (fp), vari
hemställs

att riksdagen uttalar som sin mening att återanvändbar medicin som
insamlas till apoteken bör skänkas till av SIDA och olika missionsorgan
understödda sjukhus i u-länderna,

dels motionen 1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m), yrkandet 6,
nämligen att riksdagen

6. till Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2), Enskilda organisationer, för
budgetåret 1979/80 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 20
milj. kr. förhöjt reservationsanslag av 130 milj. kr., varvid dessa extramedel
fördelas huvudsakligen till missionssamfunden och de humanitära organisationerna,

dels motionen 1978/79:1206 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson
m. fl. (fp), vari hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller att cyklar ur arméns överskottslager
ställs till missionens och u-hjälpens förfogande på sätt i motionen angivits,

dels motionen 1978/79:1777 av Ingrid Sundberg (m), vari hemställs

1. att riksdagen av regeringen begär en översyn av verksamheten vid
Amazonassjukhuset i Peru,

2. att riksdagen beslutar att inga biståndsmedel skall utbetalas förrän
garanti erhållits om att sjukhuset kan drivas på ett tillfredsställande sätt.

UU 1978/79:27

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandet 3.i),
nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

i) att stöd till enskilda organisationers verksamhet efter hand koncentreras
till verksamhet som bedrivs i fackliga organisationers eller solidaritetsgruppers
regi.

Utskottet

I budgetpropositionen föreslås att anslagsposten för bidrag till enskilda
organisationers biståndsverksamhet under nästa budgetår ökas med 20 milj.
kr. till 110 milj. kr. SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit samma
belopp. Liksom föregående år framhålls det att regeringen är beredd att ta i
anspråk ytterligare medel för denna verksamhet, om denna finansiella ram
skulle visa sig otillräcklig för att tillgodose alla angelägna och välmotiverade
ansökningar om bidrag. I detta sammanhang erinras det i propositionen om
att stödet till enskilda organisationers biståndsverksamhet normalt avser
svenska organisationers samarbete med systerorganisationer i u-länder men
att bidrag även bör kunna lämnas direkt till kvinnoorganisationer i u-länder i
syfte att förbättra kvinnornas situation där.

En tablå i budgetpropositionen visar fördelningen under senare budgetår
av bidragen från denna anslagspost mellan missionssamfund, humanitära
hjälporganisationer samt kooperativa, fackliga och andra organisationer. Av
tabellen framgår att den relativa bidragsandelen till missionssamfunden
sjunkit något till förmån för de humanitära, kooperativa och fackliga
organisationerna. De kooperativa och fackliga organisationerna har dock
erhållit bidrag av större omfattning först under de senaste budgetåren.

I m-motionen 1205 föreslås - i anslutning till samma motions yrkande på
en halvering av regeringens förslag till landram för Vietnam under nästa
budgetår - att 20 milj. kr. anvisas för en förstärkning av regeringens förslag
beträffande anslagsposten Enskilda organisationer, som därmed skulle uppgå
till 130 milj. kr. Det förutsätts i yrkandet att dessa extramedel fördelas
huvudsakligen till missionssamfunden och de humanitära organisationerna.

Utskottet, som tillstyrker propositionens förslag beträffande stödet till
enskilda organisationers biståndsverksamhet, avstyrker ifrågavarande
yrkande 6 i motionen 1205. Utskottet hänvisar i detta sammanhang till
påpekandet i budgetpropositionen att ytterligare medel utöver den nu
föreslagna medelsramen kan komma att tas i anspråk därest angelägna och
välmotiverade ansökningar gör detta påkallat.

Utskottet vill understryka betydelsen av att stöd till organisationer i
u-länder så långt möjligt förmedlas via svenska organisationers biståndssam -

UU 1978/79:27

arbete.

I vpk-motionen 1781 föreslås att stöd till enskilda organisationers verksamhet
efter hand koncentreras till verksamhet som bedrivs i fackliga
organisationers eller solidaritetsgruppers regi. Samma yrkande framfördes
förra året i anslutning till prop. 1977/78:135 angående riktlinjer för det
internationella utvecklingssamarbetet m. m. och avstyrktes då av utskottet
(UU 1978/79:1).

Som närmare framgår av budgetpropositionen gick biståndet under denna
anslagspost föregående budgetår främst via missionssamfunden och de
humanitära organisationerna (46 resp. 26 %) samt via fackliga och kooperativa
organisationer (12 resp. 9 %). Den andel som slussas via fackliga
organisationer har avsevärt tilltagit under de senaste åren. Som utskottet i fjol
uttalade avses denna utveckling fortsätta. Samtidigt fann utskottet det
naturligt att även andra folkrörelser än de fackliga skall kunna erhålla ökat
stöd för sitt internationella arbete.

Utskottet, som förut vid flera tillfällen uttalat sin uppskattning av den
viktiga roll som de enskilda organisationerna spelar i det svenska biståndsarbetet,
där de utgör ett värdefullt komplement till de statliga utvecklingsinsatserna,
finnér ingen anledning att uttala sig för en begränsning av stödet
på det sätt som föreslås i motionen 1781, vars delyrkande 3.i) härom
avstyrks.

I motionen 419 hemställs att riksdagen uttalar som sin mening att
återanvändbar medicin som insamlas till apoteken bör skänkas till av SIDA
och olika missionsorgan understödda sjukhus i u-länderna.

Insamling av bl. a. sjukhusutrustning för vidare användning i u-länderna
sker redan i viss omfattning i Sverige. Det rör sig därvid om insatser av
landsting och enskilda organisationer, som efter insamligen överför utrustningen
till sjukhus och liknande i u-länderna. SIDA lämnar visst stöd till ett
insamlingsarbete av detta slag som Pingstmissionen bedriver.

I denna verksamhet torde emellertid inte läkemedel ingå. Enligt utskottets
mening kan också invändningar resas mot en överföring av läkemedel till
u-länderna på det sätt som föreslås av motionärerna. Sortering, kontroll och
eventuell ometikettering av de insamlade läkemedlen skulle antagligen bli
både komplicerat och dyrbart. Även med sådana åtgärder skulle risker för
felaktig användning eller missförstånd kvarstå.

Utskottet har i sammanhanget inhämtat att de läkemedel som återlämnas
till apoteken, i motsats till vad som antyds i motionen, inte går vidare till
skolor eller laboratorier, vilket knappast heller skulle överensstämma med de
stränga kontrollföreskrifter som gäller för hanteringen av läkemedel.

Utskottet får mot denna bakgrund avstyrka motionen 419.

I motionen 1206 föreslås att cyklar ur arméns överskottslager skall ställas
till missionens och u-hjälpens förfogande genom de insamlingscentraler som
missionen och organisationer upprättat i Sverige. Motionärerna nämner de

Ull 1978/79:27

cyklar som av armén överlåtits till förenade fabriksverken (FFV) för
försäljning.

Enligt gällande bestämmelser skall affärsmässighet tillämpas vid försäljning
av övertalig eller kasserad materiel för statsverkets räkning genom FFV.
Om cyklar skulle ställas till missionens eller andra biståndsorganisationers
förfogande, bleve det därför nödvändigt att ta i anspråk biståndsmedel för att
inköpa dessa cyklar till marknadsvärde från FFV.

En huvudprincip inom det landprogrammerade svenska biståndet är att det
är mottagarländernas egna önskemål och prioriteringar som skall vara
avgörande för biståndets innehåll. Detta gäller även för den del av biståndet
som i form av importstöd kan vara bundet till upphandling i Sverige men som
däremot inte får bindas till vissa varor. Skulle ett programland efterfråga
svenska cyklar, möter givetvis inget formellt hinder att inom ramen för
tillgängliga biståndsmedel anskaffa sådana.

Det finns heller inget som principiellt hindrar att missionssamfund eller
andra hjälporganisationer hos SIDA ansöker om medel från anslagsposten för
bistånd genom enskilda organisationer för att möjliggöra exempelvis inköp av
cyklar, i den mån det konstaterats att uppenbara behov av sådana föreligger
inom deras verksamhet i u-länder.

Mot denna bakgrund avstyrks motionen 1206.

I motionen 1777 hemställs att riksdagen begär en översyn av verksamheten
vid Amazonassjukhuset i Peru och att inga biståndsmedel skall utbetalas förrän
garanti erhållits om att sjukhuset kan drivas på ett tillfredsställande sätt.

I motionen anförs som skäl för hemställan bl. a. svårigheter att få
medicinsk personal till sjukhuset, en nedgång av antalet inneliggande
patienter, finansieringssvårigheter som skulle ha lett till att sjukhuset
tvingats bekosta driften genom försäljning av boskap samt uteblivna
revisions- och styrelseberättelser från den svenska stiftelse som insamlar
medel för verksamheten. Troligen är det svårt och kanske omöjligt att driva
ett sjukhus under så lösa ekonomiska villkor som nu gäller, heter det vidare i
motionen.

Amazonassjukhuset ligger vid Pucallpa i östra Peru och betjänar indianerna
i djungelområdena kring denna övre del av Amazonfloden. Sjukhuset
utgör centrum för olika verksamheter inom hälso- och sjukvård. Tonvikten
är lagd på förebyggande och uppsökande vård, bl. a. genom en omfattande,
schemalagd fiodservice från fem båtar. Vid sidan av vårdverksamheten pågår
andra projekt, såsom utbildning i hygien, boskapsuppfödning och trädgårdsskötsel.

Föreningen Svenska hjälpen till Amazonassjukhuset bildades år 1960 och
omvandlades tio år senare till en stiftelse, vilken genom insamlingar och
liknande numera står för huvuddelen av bidragen till sjukhusets drift. SIDA
har stött sjukhuset sedan år 1972 och under denna tid anslagit sammanlagt
5 597 500 kr., varav huvuddelen använts för uppförande av byggnader och

UU 1978/79:27

annan infrastruktur. SIDA:s bidrag till driften består numera främst av löner
till ett antal volontärer verksamma vid sjukhuset.

Vad gäller de i motionen påtalade svårigheterna har utskottet inhämtat
följande.

Sjukhuset har på grund av de pressande arbetsförhållanden som råder i
detta djungelområde tidvis haft svårigheter att rekrytera personal, och
omsättningen på anställda har varit stor. Sjukhuset har emellertid nu fem
läkare. Försäljningen av boskap från den egna farmen är ett planerat led i
finansieringen av driften. Att antalet sängplatser sjunkit - från 110 till 30 - är
en följd av en medveten ambition att inrikta sjukvården på uppsökande
verksamhet och förebyggande vård i det stora område kring flodsystemet
som sjukhuset vill betjäna. Denna inriktning har genomförts i samråd med
SIDA.

Under hösten 1978 har SIDA från stiftelsen mottagit en ansökan om bidrag
dels till ett flygplan att användas för transporter längs flodsystemet, dels för
en utredning om nya verksamheter. SIDA kommer att i vanlig ordning pröva
dessa framställningar. I samband därmed avser SIDA att göra en samlad
bedömning av sjukhusets ekonomiska situation och driftsvillkor.

I beaktande av de informationer utskottet inhämtat finner utskottet inte
skäl att förorda någon särskild översyn av själva verksamheten vid sjukhuset.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrks motionen 1777.

4.8 Särskilda program
Propositionen (s. 104-108)

Under denna anslagspost beräknas medel för ämnesinriktad verksamhet,
biträdande experter samt projektförberedelser och resultatvärdering.

Budgetåret 1977/78 togs 119,6 milj. kr. i anspråk för dessa ändamål.
Medelsramen för innevarande budgetår är 145 milj. kr. För budgetåret
1979/80 beräknas ett sammanlagt medelsbehov av 175 milj. kr. Av dessa
medel beräknas ca 137 milj. kr. för ämnesinriktad verksamhet, medan 20
milj. kr. beräknas för biträdande experter och 18 milj. kr. för projektförberedelser
och resultatvärdering.

Ämnesinriktad verksamhet avser ämnesområden, som bedöms vara av
särskild betydelse för u-ländernas utveckling men där internationella insatser
anses otillräckliga. Verksamheten avser främst globala och regionala projekt
för metod- och strategiutveckling samt olika former av utbildningsverksamhet
genom kurser, seminarier m. m. Den ämnesinriktade verksamheten
bedrivs i samarbete med FN-organ, andra mellanstatliga organisationer,
enskilda internationella organisationer samt institutioner och företag i
Sverige. Denna verksamhet utgör ett komplement till SIDA:s landprogrammerade
bistånd och tjänar därtill att förstärka Sveriges internationella

UU 1978/79:27

agerande i frågor av särskild betydelse. Den ger också utrymme för en
experiment- och försöksverksamhet, som normalt inte kan rymmas inom de
enskilda landprogrammen.

Allmänna riktlinjer för den ämnesinriktade verksamheten anges i prop.
1977/78:135 och riksdagens ställningstagande därtill (UU 1978/79:1, rskr
1978/79:9).

1 propositionen ges en beskrivning av pågående och planerad verksamhet
inom det ämnesinriktade biståndet, däribland insatser på befolkningsområdet,
inom hälso- och näringsområdet, inom lantbruk och livsmedelsförsörjning,
kooperation, utbildning, vattenförsörjning, industriell teknik,
massmediautveckling, handelsfrämjande m. m.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motionen 1978/79:1771 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s),
yrkandet 10, nämligen att riksdagen beslutar

10. att anslaget till särskilda program i förhållande till regeringens förslag
minskas med 30 milj. kr. till 145 milj. kr.,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandet 3.h),
nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

h) att s. k. icke länderdestinerat bistånd - ”särskilda program etc.” - efter
hand överförs till befrielserörelser och programländer.

Utskottet

För anslagsposten Särskilda program föreslås i budgetpropositionen för
nästa budgetåren höjning med 30 milj. kr., från 145 milj. kr. innevarande
budgetår till 175 milj. kr. under budgetåret 1979/80.

S-motionen 1771 går emot den föreslagna höjningen och föreslår en
oförändrad medelsram av 145 milj. kr. för de särskilda programmen.

I vpk-motionen 1781 yrkas att särskilda program och annat icke länderdestinerat
bistånd efter hand skall överföras till befrelserörelseroch programländer.

Under samlingsrubriken Särskilda program redovisas främst ämnesinriktad
verksamhet i samarbete med FN-organ, andra mellanstatliga organisationer,
enskilda internationella organisationer samt institutioner och
företag i Sverige. Den avser ämnesområden som bedöms vara av särskild
betydelse för u-ländernas utveckling men där de internationella organens

UU 1978/79:27

egna insatser anses otillräckliga. Verksamheten avser främst globala och
regionala projekt för metod- och strategiutveckling samt olika former av
utbildningsverksamhet genom kurser, seminarier m. m. Den utgör ett
komplement till det landprogrammerade biståndet och är därtill avsedd att
förstärka Sveriges internationella agerande av särskild betydelse. Inom denna
verksamhet görs de största satsningarna på befolknings- och familjeplaneringsområdet,
främst genom internationella familjeplaneringsförbundet
(IPPF), vidare på området för lantbruk och livsmedelsförsörjning, huvudsakligen
i samarbete med FAO, på undervisningsområdet, främst i samarbete
med UNESCO och ILO, på området för industriell teknik, huvudsakligen i
form av kurser och seminarier i UNIDO:s och lLO:s regi, på området för
hälso- och näringsfrågor, närmast i samarbete med WHO och FAO, och på
handelsfrämjande åtgärder i samarbete med UNCTAD. I övrigt pågår och
planeras insatser på områden som sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor i
samarbete med ILO, vattenförsörjning i samarbete med WHO och UNICEF,
kooperation i samarbete med SCC och ILO, kvinnoutbildning, massmediautveckling
etc. För den ämnesinriktade verksamheten, som under innevarande
budgetår tar i anspråk ca 121 milj. kr., beräknas i propositionen för nästa
budgetåren medelsram på 137 milj. kr. Detta innebären reduktion avSIDA:s
medelsberäkning för detta ändamål med 15 milj. kr.

Under Särskilda program redovisas vidare kostnader för svenska biträdande
experter i FN-tjänst och kostnader för projektförberedelser och resultatvärdering.
För det senare ändamålet beräknas i propositionen för nästa
budgetår ett medelsbehov av 18 milj. kr. och för biträdande experter 20 milj.
kr. (Kostnader för s. k. bredare samarbete, som förut också upptagits under
anslagsposten Särskilda program, redovisas i årets budgetproposition som en
separat anslagspost.)

Som förut nämnts yrkas i s-motionen på en oföränrad medelsram av 145
milj. kr. för Särskilda program som helhet under nästa budgetår. Det betonas i
motionen att SIDA:s centrala arbetsuppgift bör vara samarbetet med
programländerna. Motionärerna anser det motiverat med stark återhållsamhet
i fråga om flera av de ämnesinriktade aktiviteter som ryms under posten
Särskilda program.

I samband med sitt ställningstagande till ett motsvarande motionsyrkande,
som hade framförts i anslutning till prop. 1977/78:135 om riktlinjer för
internationellt utvecklingssamarbete m. m., erinrade utskottet (UU 1978/
79:1) om att SIDA betecknat den ämnesinriktade verksamheten som ett
väsentligt inslag i biståndsarbetet och betonat att denna verksamhet har stor
betydelse för att vidmakthålla och utveckla SIDA:s egen kompetens på olika
områden.

Utskottet, som i likhet med SIDA finner att den ämnesinriktade verksamheten
tillgodoser väsentliga ändamål, tillstyrker propositionens förslag
om medelsram för denna liksom för anslagsposten Särskilda program i övrigt
och avstyrker därför det nu aktuella yrkandet 10 i motionen 1771 liksom
delyrkandet 3.h) i motionen 1781.

UU 1978/79:27

4.9 Bredare samarbete
Propositionen (s. 109-110)

Förs. k. bredare samarbete föreslås förbudgetåret 1979/80 ett belopp av 50
milj. kr. bli anvisat, dvs. ett lika stort belopp som under innevarande
budgetår.

Särskilda medel för bredare samarbete har anvisats sedan budgetåret
1976/77. De medel som f. n. står till förfogande för ändamålet förutses bli
utnyttjade för insatser i bl. a. Algeriet, Cuba, Egypten, Jamaica, Portugal och
Tunisien. Vissa medel har dessutom avsatts för kostnader i samband med
kursverksamhet på områden, där Sverige har särskild erfarenhet, samt för ett
program för personutbyte. Detta utbytesprogram handhas av Svenska
institutet och avser främst kvalificerde korta studiebesök.

Inom ramen för de allmänna riktlinjer för bredare samarbete, som har
godkänts av 1976/77 och 1977/78 års riksmöten, har följande synsätt och
riktlinjer utvecklats för denna verksamhet.

Programmet för bredare samarbete skall ses som ett inslag i Sveriges
u-landspolitik. Inom det bilaterala utvecklinssamarbetet utgör det ett
komplement till det landprogrammerade bistånd, som koncentreras till ett
begränsat antal programländer, och äger rum inom de av riksdagen fastställda
treårsramarna förde enskilda länderna. De begränsade medel, som avsätts för
verksamheten, står till regeringens disposition för mindre insatser inriktade
främst på kunskapsöverföring. Sådana insatser behöver inte som det
långsiktiga utvecklingssamarbetet begränsas till mycket fattiga länder.

Bredare samarbete syftar till en utvidgning och förstärkning av Sveriges
förbindelser med enskilda u-länder, som Sverige av särskilda skäl önskar
samarbeta med. När biståndsmedel utnyttjas för att underlätta ett bredare
samarbete, tas de således i anspråk med dubbel målsättning. Det gäller dels
att främja ekonomisk och social utveckling i ett u-land enligt de biståndpolitiska
målsättningarna, dels att samtidigt främja en utveckling av Sveriges
relationer med landet i fråga.

Det är främst följande typer av insatser som bör övervägas:

- utbildningsinsatser, som företas i samarbete med svenska institutioner
och företag. Sådana insatser kan komplettera kommersiellt finansierade
projekt;

- institutionssamarbete, dvs. bidrag till samarbete mellan svenska
institutioner och institutioner i u-länder;

- förinvestingsstudier i den mån dessa inte bestrids med medel under
andra anslag, främst avseende projekt med en betydande utbildningskomponent; -

kulturellt samarbete och personutbyte.

Huvuddelen av de medel, som hittills har ställts till förfogande, har använts
inom den veksamhet, som har handlagts av beredningen för internationellt
utbildningssamarbete - den s. k. utbildningsberedningen. Medel för bredare

UU 1978/79:27

samarbete med Cuba har vidare ställts till SIDA:s förfogande. Svenska
institutet har fått medel för ett personutbytesprogram.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motionen 1978/79:420 av Anders Björck m. fl. (m), yrkandet 2,
nämligen

2. att riksdagen i skrivelse till regeringen uttalar att viktigare samarbetsprojekt
med Cuba, som sker med särskilda medel enligt vad som redovisas i
budgetpropositionen, underställs riksdagens godkännande,

dels motionen 1978/79:1205 av Gösta Bohman m. fl. (m), yrkandena 7 och
9, nämligen att riksdagen

7. uttalar att i det till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret
1979/80 anvisade reservationsanslaget för Cubas del begränsas till 5 milj.
kr„

9. i övrigt godkänner de riktlinjer för bredare samarbete som i motionen
anges,

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandet 3. j),
nämligen

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

j) att riksdagen hos regeringen begären redovisning över vilka länder man
vill inledas, k. bredare samarbete med och att detta länderval görs till föremål
för riksdagens prövning.

Utskottet

Det s. k. bredare samarbetet har tidigare år tillsammans med andra
aktiviteter redovisats under samlingsrubriken Särskilda program men förekommer
i årets budgetproposition som en egen anslagspost inom C
2-anslaget. För ändamålet beräknas 50 milj. kr. under det kommande
budgetåret, dvs. samma belopp som under innevarande budgetår.

Begreppet bredare samarbete har vuxit fram successivt och kom först till
användning i samband med diskussioner om en nedtrappning av det
långsiktiga samarbetet med Tunisien och därefter Cuba. Därmed avsågs
åtgärder vid sidan av det reguljära utvecklingssamarbetet, som kunde
underlätta ett fortsatt samarbete av ömsesidigt intresse men av annan
karaktär än biståndsverksamheten. Begreppet har också kommit att omfatta
begränsad biståndsfinansiering av insatser i andra länder än programländer,
främst på utbildningsområdet och för vissa förinvesteringsstudier.

UU 1978/79:27

Särskilda medel för bredare samarbete har anvisats sedan budgetåret
1976/77. Sådana medel används f. n. för insatser i Algeriet, Cuba, Egypten,
Irak, Jamaica, Nigeria, Portugal och Tunisien. Vissa medel har tagits i
anspråk i samband med kursverksamhet och studiebesök.

På grundval av de riktlinjer för det bredare samarbetet som tidigare
godkänts av riksdagen ges i budgetpropositionen en sammanfattning av
motiveringar och ändamål för denna verksamhet.

Programmet för bredare samarbete skall enligt propositionen sålunda ses
som ett inslag i Sveriges u-landspolitik och som ett komplement till det
landprogrammerade biståndet. Det avser insatser inriktade främst på
kunskapsöverföring och behöver inte som det långsiktiga utvecklingssamarbetet
begränsas till mycket fattiga länder. Det bredare samarbetet syftar till en
utvidgning och förstärkning av Sveriges förbindelser med enskilda u-länder
som Sverige av särskilda skäl önskar samarbeta med. När biståndsmedel
utnyttjas för att underlätta ett bredare samarbete, tas de således i anspråk med
den dubbla målsättningen dels att främja ekonomisk och social utveckling
enligt de biståndspolitiska målsättningarna, dels att samtidigt främja en
utveckling av Sveriges relationer med landet i fråga.

Huvuddelen av de medel som hittills ställts till förfogande för bredare
samarbete har använts inom den verksamhet som handhafts av den s. k.
utbildningsberedningen. Det bredare samarbetet med Cuba har dock skötts
av SIDA. Vidare har Svenska institutet fått vissa mede! för ett personutbytesprogram.

I m-motionen 1205 hemställs att riksdagen godkänner de riktlinjer för
bredare samarbete som anges i den till motionen 1205 anknutna motionen
1108. I den senare framhålls att uppmärksamheten hittills i alltför hög grad
ensidigt inriktats på det statliga biståndsflödet till u-länderna, varför det nu är
hög tid att anlägga ett vidare synsätt på relationerna till länderna i den tredje
världen. Svensk u-landspolitik bör enligt motionen inkludera inte bara
insatser genom SIDA utan även handespolitikens utformning, svenskt
näringslivs möjligheter till insatser i kontakterna med u-länderna, forskningssamarbete,
kulturutbyte samt missionens och de humanitära och
fackliga organisationernas verksamhet. Den av riksdagen förra året beslutade
fonden för industriellt samarbete utgör ett första steg mot ett samarbete
mellan svenskt näringsliv och biståndsverksamhet som hittills i stor
utsträckning saknats, heter det i motionen 1108 vidare. Vid sidan av
köpkraftsöverföringar är biståndets viktigaste komplement förmedlingen och
utbytet av kunskaper och erfarenheter. I detta erfarenhetsutbyte har Sverige
mycket att ge, om många människor och många olika institutioner,
organisationer, föreningar och sammanslutningar engageras i utvecklingssamarbetet
och detta inte omhänderhas enbart av en statlig myndighet. SIDA
bör enligt motionen därför i större utsträckning engagera sig i en kontaktförmedlande
verksamhet, som hjälper universitet och skolor, föreningar,
organisationer och institutioner att knyta kontakter med sina motsvarigheter

UU 1978/79:27

i u-länderna. En sådan kontaktförmedling och kontaktstödjande verksamhet
bör därför vara ett reguljärt och viktigt inslag i SIDA:s verksamhet, enligt
motionen. Det är naturligt och riktigt att huvuddelen av gåvobiståndet
inriktas på de fattigaste u-länderna och programländer med vilka Sverige har
ett långsiktigt utvecklingssamarbete. Det finns enligt motionen emellertid ett
stort antal u-länder utanför dessa mottagarländer som har intresse av
samarbete med Sverige, ett samarbete som främst syftar till att de skall få del
av tekniska kunskaper, exempelvis i samband med sin industriella utbyggnad.
Samarbete med sådana länder bör inte grundas på ett renodlat
biståndstänkande utan på ett tekniskt samarbete till ömsesidig nytta, heter
det vidare i motionen.

De nyss refererade synpunkterna i motionen 1108, vilka ligger bakom
yrkandet 9 i motionen 1205, sträcker sig i avsevärd grad utöver den
verksamhet som hittills i budgetpropositionerna redovisats under beteckningen
bredare samarbete och som det begärs medel för under den nu
aktuella anslagsposten. Så som det s. k. bredare samarbetet hittills har
utformats har det i främsta rummet handhafts av den s. k. utbildningsberedningen
och varit inriktat på mindre insatser syftande till kunskapsöverföring,
institutionssamarbete och liknande.

1 prop. 1978/79:147 förutskickas väsentligt större insatser från Svenska
institutets sida när det gäller det allmänna kultur- och informationsutbytet
även med u-länder.

I motionen 1108 talas bl. a. om institutionssamarbete mellan Sverige och
u-länder. Sådant samarbete har i hög grad befordrats av det bredare
samarbetsprogram som överenskommits med Tunisien. Inslag av dylikt
institutions- och liknande samarbete liksom allmän kontaktverksamhet i
övrigt har också förekommit i det s. k. bredare samarbetet med andra
länder.

Det är emellertid uppenbart att det vid sidan av det bredare samarbetet,
sådant detta definieras i budgetpropositionen i anslutning till medelsberäkningen
för anslagsposten med samma namn, förekommer en rad verksamheter
som likaså befrämjar de många olika syften som anges i motionen. Både
SlDA:s bilaterala utvecklingssamarbete och dess biståndsinsatser i samverkan
med internationella organisationer ger upphov till många ömsesidiga
kontakter och en samverkan även på andra områden än dem som primärt
ingår i biståndssamarbetet. SIDA:s stöd till enskilda organisationer och till
u-landsinformationen gör det likaså. Som även påpekas i budgetpropositionen
för biståndet ofta med sig samarbete på andra områden, främst handel,
industri, vetenskap och kultur. Flera av u-landsforskningsberedningen
SAREC:s projekt syftar till ett forskningssamarbete mellan institutioner i
Sverige och u-länder. Industribiståndsfonden SWEDFUND syftar bl. a. till
ett direktsamarbete mellan företag i Sverige och u-länder. Den verksamhet
som bedrivs av Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) torde också ge
upphov till många kontakter av ömsesidig fördel. Detta gäller också de

UU 1978/79:27

ekonomiska, industriella och teknisk-vetenskapliga samarbetsavtal som
Sverige av främst kommersiella skäl ingått med ett antal u-länder utanför
biståndsländernas krets. De statliga och halvstatliga konsultbolag av typen
Swedpower, Swedforest och Swedtel liksom det nybildade utbildningsbolaget
Swedec medverkar likaså till ett allt vidare samarbete på olika områden.

Det finns sålunda ett omfattande nätverk av förbindelser och ett brett
spektrum av samarbetsformer mellan Sverige och u-länder utanför den
egentliga biståndsverksamhetens ram och som främjas av olika myndigheter
och institutioner eller av olika organisationer etc. med statligt stöd eller
medverkan. Otvivelaktigt kommer detta vidare samarbete att ytterligare
byggas ut under år som kommer. Anslagsposten för bredare samarbete
liksom utbildningsberedningen och Svenska institutet, vilka utnyttjar de
medel som avsätts för detta ändamål, kan spela en betydelsefull roll i detta
sammanhang, men väl så viktiga är de insatser som görs av de andra
institutioner, organisationer, stiftelser, bolag osv. som det getts exempel på i
det föregående.

En likartad situation synes för övrigt föreligga på informationsområdet. I
den förut nämnda propositionen om informations- och kulturutbytet med
utlandet (prop. 1978/79:147), som ännu ej behandlats av riksdagen, heter det
att den statligt finansierade informationsverksamheten endast utgör en del av
det täta kontaktnät med utlandet som utgår från organisationer, politiska
partier, folkrörelser, företag och enskilda i Sverige samt att de organ som
svarar för att med statligt stöd sprida information om Sverige utomlands mot
denna bakgrund främst har kompletterande uppgifter.

Med det anförda torde det nu aktuella yrkandet 9 i motionen 1205 få anses
besvarat.

I vpk-motionen 1781 föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära en
redovisning över vilka länder man vill inleda s. k. bredare samarbete med och
att detta länderval görs till föremål för riksdagens prövning.

Utskottet utgår från att regeringen också fortsättningsvis i budgetpropositionerna
kommer att redovisa det huvudsakliga innehållet i det s. k. bredare
samarbetet med olika länder och att det av denna redovisning även skall
framgå med vilka länder som dylikt samarbete upptagits. Utskottet finner det
däremot inte ändamålsenligt att begära en uttömmande förhandsredovisning
av de projekt och länder som under en viss tidrymd kan bli aktuella för
insatser av den begränsade typ som det i detta sammanhang kan bli fråga om.
Sådana begränsade insatser av främst utbildnings- och kontaktfrämjande
karaktär förpliktar inte Sverige till senare mera omfattande eller långsiktiga
biståndsinsatser.

Det nu aktuella delyrkandet 3.j) i motionen 1781 avstyrks därför.

Utskottet övergår nu till att behandla två motionsyrkanden som avser det
bredare samarbetet med Cuba.

1 motionen 420 föreslås att riksdagen skall begära att viktigare samarbetsprojekt
med Cuba som bekostas med särskilda medel underställs riksdagen

UU 1978/79:27

för godkännande. I m-motioner 1205 föreslås riksdagen uttala att det bredare
samarbetet med Cuba under nästa budgetår bör begränsas till 5 milj. kr.

För det bredare samarbetet med Cuba har under vart och ett av budgetåren
1977/78 och 1978/79 högst 5 milj. kr. kunnat disponeras. Något särskilt
belopp härför under nästkommande budgetår anges inte i budgetpropsoitionen,
men utskottet utgår liksom förra året ifrån att det inte kommer att
överstiga 5 milj. kr. Därmed torde det nu aktuella yrkandet 7 i motionen 1205
få anses besvarat.

1 propositionen erinras om det protokoll om sådant bredare samarbete som i
september 1977 överenskoms mellan Sverige och Cuba och om den
gemensamma svensk-kubanska arbetsgrupp som inrättats för ändamålet. I
protokollet nämns förinvesteringsstudier, teknologiöverföring, konsulttjänster,
seminarier och stipendier, kommersiellt samarbete samt forsknings- och
kultursamarbete som tänkbara användningsområden för de medel som ställs
till förfogande för att främja det bredare samarbetet. På svensk sida berörs ett
flertal myndigheter, institutioner och företag. Diskussionerna inom den
gemensamma arbetsgruppen har rört handel, industriellt samarbete, forskning
och kultur. Av propositionen framgår vidare bl. a. att man diskuterat
förutsättningarna för förinvesteringsstudier avseende massa och papper samt
teknologiöverföring och experimentell utrustning inom socker-, livsmedelsoch
massaindustrin. Också utbildningsinsatser i anslutning till användning
och underhåll av utrustning köpt i Sverige har diskuterats. Utan finansiering
via anslagsposten för bredare samarbete har ett direkt samarbete inletts på
läkemedelsområdet. Vidare har SAREC inlett ett forskningssamarbete med
Cuba avseende miljövård, havsekologi och cancerforskning samt utveckling
av ett system för vetenskaplig och teknisk information.

Enligt vad utskottet inhämtat är alla pågående och planerade projekt inom
det svensk-kubanska bredare samarbetet redovisade i propositionen.
Motsvarande redovisningar torde även komma att ges framgent. Beslut om
medlens användning och utbetalning tas efter samråd med den gemensamma
arbetsgruppens svenska del. En liknande beslutsordning tillämpas för andra
länder med vilka ett bredare samarbete inletts.

Utskottet finner denna beslutsordning till fyllest och avstyrker därför det
nu aktuella yrkandet 2 i motionen 420.

4.10 Fonden för industriellt samarbete, samarbetsavtal m. m.
Propositionen (s. 110; s. 25)

Riksdagen beslöt den 18 oktober 1978 att godkänna inrättandet av en fond
för industriellt samarbete med u-länderna(prop. 1977/78:135, UU 1978/79:1,
rskr 1978/79:9). Enligt beslutet skulle fonden verka i form av en självständig
statlig stiftelse.

Stiftelsen har rätt att ta upp lån eller utfärda lånegarantier till ett belopp.

UU 1978/79:27

som motsvarar högst tre gånger det vid varje tidpunkt inbetalade grundbeloppet.
Fondens totala grundkapital har beräknats till högst 100 milj. kr.

Fonden har numera inrättats och dess verksamhet har inletts i december
1978. För budgetåret 1978/79 har anvisats ett belopp på 35 milj. kr. som en
första inbetalning till fondens grundkapital samt 2 milj. kr. för stiftelsens
löneutgifter och andra omkostnader.

I propositionen beräknas för budgetåret 1979/80 35 milj. kr. för en andra
inbetalning till fondens grundkapital samt 3,5 milj. kr. för stiftelsens
administrativa kostnader.

Förbindelserna med u-länderna ökar alltmer. Detta gäller inte minst på det
kommersiella området. 1 de flesta fall upprätthålls de kommersiella kontakterna
utan medverkan från statlig sida. Under senare år har dock statlig
medverkan i olika former fått en allt viktigare roll i sammanhanget. En
väsentlig förklaring till detta är att u-länder med statshandelssystem eller
med centraliserat beslutsfattande ofta har önskat att frågor om bl. a. handel,
industri och teknologiöverföring behandlas inom en mellanstatlig ram. Detta
har lett till att Sverige främst av kommersiella skäl har ingått samarbetsavtal
eller upprättat gemensamma kommissioner med ett antal u-länder. Förhandlingar
om ytterligare sådana avtal pågår. I den av riksdagen godkända
propositionen 1976/77:83 redovisas alternativa former för samarbetsavtal
avsedda att upprätthålla kommsersiella och ekonomiska kontakter med
u-länder.

Bl. a. ur u-landspolitisk synvinkel är det angeläget för Sverige att kontinuerligt
samordna uppträdandet gentemot enskilda u-länder, särskilt med
sådana u-länder med vilka vi har ett växande samarbete. Det får bedömas
från fall till fall i vilken utsträckning institutionella ramar krävs. Utgångspunkten
bör vara en pragmatisk bedömning av hur samarbetet bäst gynnas.
Man bör eftersträva arrangemang, som är så litet administrativt betungande
som möjligt. 1 vissa fall, om Sveriges intresse är tillräckligt stort, kan
arbetsgrupper och/eller samarbetsavtal vara önskvärda för att främja ett
samarbete av ömesidigt intresse. I fråga om programländerna kan sådana
arrangemang aktualiseras vid sidan av biståndsavtal.

Motioner

Utskottet behandlar i detta sammanhang

dels motionen 1978/79:1771 av Anna Lisa Lewén-Eliasson m. fl. (s),
yrkandena 4 och 5, nämligen att riksdagen beslutar

4. att avslå regeringens förslag om ett anslag på 38,5 milj. kr. till fonden för
industriellt samarbete med u-länderna,

5. att 38,5 milj. kr. avsätts för i motionen förordat industribistånd inom
ramen för samarbetsavtal,

6 Riksdagen 1978/79. 9 sami Nr 27

UU 1978/79:27

dels motionen 1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. (vpk), delyrkandena 2. a)
och 3. o), nämligen

2. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag så att
Sveriges handelspolitik gentemot u-länderna anpassas till biståndspolitikens
mål, vilket på kort sikt innebär

a) att regeringen prövar möjligheterna att ingå ramavtal om ekonomiskt,
tekniskt och industriellt samarbete med Vietnam, Angola, Mozambique,
Cuba och andra länder som strävar efter social och ekonomisk rättvisa och
oberoende i förhållande till de kapitalistiska metropolerna,

3. att riksdagen uttalar och hos regeringen hemställer om förslag som leder
till att de biståndspolitiska målen skall styra användningen av hela biståndsanslaget,
vilket innebär

o) att fonden för industriellt samarbete med u-länderna avvecklas.

Utskottet

Som framgår av budgetpropositionen har den av riksdagen i oktober 1978
beslutade fonden för industriellt samarbete inrättats och inlett sin verksamhet
mot slutet av fjolåret. Fonden, som verkar i form av en självständig statlig
stiftelse, har fått den internationella benämningen SWEDFUND.

I samband med beslutet om fondens inrättande anvisade riksdagen 35 milj.
kr. som ett första tillskott till fondens grundkapital, vilket successivt avses bli
uppbyggt till ett sammanlagt omfång av högst 100 milj. kr. Samtidigt
anvisades 2 milj. kr. för stiftelsens löneutgifter och andra omkostnader under
innevarande budgetår. Nu föreslås i budgetpropositionen att riksdagen för
budgetåret 1979/80 anvisar ytterligare 35 milj. kr. för en andra inbetalning till
grundkapitalet och 3,5 milj. kr. till bestridande av stiftelsens administrativa
kostnader.

I s-motionen 1771 yrkas avslag på regeringens förslag om anvisning av
sammanlagt 38,5 milj. kr. till fonden/stiftelsen, och i vpk-motionen 1781
föreslås att fonden avvecklas.

I s-motionen 1771 föreslås vidare att ett lika stort belopp, dvs. 38,5 milj. kr.,
avsätts för industribistånd i annan form och inom ramen för s. k. samarbetsavtal
med u-länder.

I vpk-motionen 1781 föreslås att regeringen prövar möjligheterna att ingå
ramavtal om ekonomiskt, tekniskt och industriellt samarbete med vissa
namngivna länder (Vietnam, Angola, Mozambique, Cuba) och andra länder
som strävar efter social och ekonomisk rättvisa och oberoende.

S-motionen 1771 ser ett klart behov av att stärka Sveriges resurser att ge
kvalificerat bistånd på industriområdet. Enligt motionärernas mening är
samarbetsavtal, som skulle kunna gälla områden som industriellt samarbete,
forskning och utveckling av teknologier men i förekommande fall kunna
utvidgas till andra områden av intresse för ömse parter, en bättre form för
samarbete med u-länder än den fond för industriellt samarbete som

UU 1978/79:27

regeringen förordar. Motionen 1771 förordar därför att fonden skall avlösas
och att anställd personal i stället skall utnyttjas inom ramen för ett på dylika
samarbetsavtal byggt samarbete.

Motsvarande motionsyrkanden om samarbets- eller ramavtal var aktuella
när utskottet på försommaren 1978 tog ställning till prop. 1977/78:135 om
riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m. m., i vilken förslaget
om industrisamarbetsfonden framlades. Med anledning därav behandlade
utskottet i sitt betänkande UU 1978/79:1 utförligt denna fråga. Utskottet
tillstyrkte fondens inrättande och avvisade tanken att samarbetsavtal skulle
kunna utgöra en ersättning för det slags industriella samarbete som
industrifonden främst är satt att främja, nämligen tillkomst och utveckling av
tillverkande företag i u-länderna genom överföring av kapital och kunnande
från svensk industri i enlighet med dessa länders planer och prioriteringar.
Utskottet ansåg dock att allmänna samarbetsavtal också fortsättningsvis bör
kunna ingås när de framstår som nödvändiga eller ändamålsenliga.

Utskottet vidhåller sin ståndpunkt att fonden för industriellt samarbete,
som numera inlett sin verksamhet och som redan tilldragit sig stort intresse
från framför allt programländernas sida, fyller ett uppenbart behov och att
allmänna samarbetsavtal av hittills gängse typ inte kan utgöra någon fullgod
ersättning för de uppgifter som fonden har.

1 budgetpropositionens u-Iandspolitiska avsnitt erinras om bl. a. de
samarbetsavtal som ingåtts av främst kommersiella skäl med ett antal
u-länder. (Dessa avtal har i första hand ingåtts med ett antal oljeexporterande
länder.) Det erinras också om de gemensamma arbetsgrupper som inrättats
för att dryfta formerna för det s. k. bredare samarbete som skall träda i stället
för långsiktigt bistånd till Cuba och Tunisien. Från olika utgångspunkter har
skilda arrangemang kommit till stånd för att främja ett samarbete av intresse
för båda parter. Det framhålls i propositionen att vi har anledning se positivt
på denna utveckling och att det inte minst kan finnas skäl att överväga
formerna för vårt samarbete med programländerna vid sidan av biståndet.
Bl. a. ur u-landspolitisk synvinkel är det enligt propositionen angeläget för
Sverige att kontinuerligt samordna sitt uppträdande på olika områden
gentemot enskilda u-länder och särskilt med sådana u-länder med vilka vi har
ett växande samarbete. Det heter i propositionen vidare härom:

Det får bedömas från fall till fall i vilken utsträckning institutionella ramar
krävs. Utgångspunkten bör vara en pragmatisk bedömning av hur samarbetet
bäst gynnas. Man bör eftersträva arrangemang, som är så litet administrativt
betungande som möjligt. I vissa fall, om Sveriges intresse är tillräckligt stort,
kan arbetsgrupper och/eller samarbetsavtal vara önskvärda för att främja ett
samarbete av ömsesidigt intresse. I fråga om programländerna kan sådana
arrangemang aktualiseras vid sidan av biståndsavtal.

Utskottet, som i sitt fjolårsbetänkande UU 1978/79:1 anlade likartade
synpunkter på denna fråga, instämmer i propositionens bedömningar
härvidlag.

UU 1978/79:27

Något motsatsförhållande mellan industrifonden å ena sidan och samarbetsavtal
å den andra finns uppenbart inte. De kan heller inte ersätta men väl
komplettera varandra. Det finns sålunda ingenting som hindrar att övergripande
samarbetsavtal eller liknande arrangemang träffas vare sig med länder
där industrifonden verkar eller med länder med vilka Sverige har ett
långsiktigt biståndssamarbete. En förutsättning är givetvis att det finns ett
ömsesidigt intresse av sådana bredare arrangemang.

Mot denna bakgrund tillstyrks propositionens förslag beträffande fonden
för industriellt samarbete och avstyrks yrkandena 4 och 5 i motionen 1771
samt delyrkandena 2. a) och 3. o) i motionen 1781.

4.11 Samlade hemställanden under punkten 4

Under hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående vid resp.
delavsnitt hemställer utskottet

att riksdagen beträffande biståndets inriktning m. m. (punkten
4.1)

1. förklarar motionen 1978/79:1771, yrkandena 1 och 2, angående
riktlinjer för svensk biståndspolitik resp. utredning om länderkoncentration
besvarad med vad utskottet anfört,

2. avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3. d) angående avveckling
av bistånd till vissa länder,

3. avslår motionen 1978/79:420, yrkandet 1, och motionen 1978/
79:587, yrkandet 2, angående regler för avbrytande av
bistånd,

4. avslår motionen 1978/79:1774 angående expertgranskning,

5. avslår motionen 1978/79:1775 angående avalkoholiseringsprojekt,

att riksdagen beträffande bundet bistånd och upphandling i Sverige
(punkten 4.2)

6. med avslag på motionen 1978/79:1205, yrkandet 1, motionen
1978/79:1209, yrkandet 5, och motionen 1978/79:1781, delyrkandet
3. k), bifaller budgetpropositionens förslag angående
målbelopp för bundet bistånd,

7. avslår motionen 1978/79:1209, yrkandet 6, angående direktiv
för det bundna biståndet,

8. förklarar motionen 1978/79:1209, yrkandena 7 och 8, angående
utbildning av biståndspersonal resp. multilaterala biståndsorgans
upphandling besvarad med vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande samarbete med enskilda länder (punkten
4.3)

9. med avslag på motionen 1978/79:1771, yrkandet 7, och motionen
1978/79:1781, delyrkandet 3. 0, sistnämnda såvitt nu är i

UU 1978/79:27

fråga, bifaller budgetpropositionens förslag angående landram
för Angola,

10. med avslag på motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3. 0, sistnämnda
såvitt nu är i fråga, bifaller budgetpropositionens
förslag om landram för Cuba,

11. avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3. g), angående
fortsatt bistånd till Cuba efter utgången av budgetåret 1979/
80,

12. förklarar motionen 1978/79:1205, yrkandet 8, angående
omprövning av biståndet till Etiopien besvarad med vad
utskottet anfört,

13. med avslag på motionen 1978/79:1771, yrkandet 8, bifaller
budgetpropositionens förslag angående landram för Kap
Verde,

14. avslår motionen 1978/79:420, yrkandet 3, och motionen 1978/
79:587, yrkandet 1, angående avveckling resp. omprövning av
biståndet till Vietnam,

15. med avslag på motionen 1978/79:1205, yrkandet 3, motionen
1978/79:502, yrkandet 1, och motionen 1978/79:1781, delyrkandet
3. 0, sistnämnda såvitt nu är i fråga, bifaller budgetpropositionens
förslag angående landram för Vietnam,

16. avslår motionen 1978/79:1205, yrkandet 4, angående framtida
bistånd till Vietnam,

17. med avslag på motionen 1978/79:1205, yrkandet 11, bifaller
budgetpropositionens förslag angående medverkan i Bai Bangprojektets
driftskede,

18. med avslag på motionen 1978/79:1781, delyrkandena 3. e) och

3. 0, sistnämnda såvitt nu är i fråga, bifaller budgetpropositionens
förslag angående landramar för Bangladesh, Indien,
Lesotho, Zambia, Kenya, Mozambique, Laos och GuineaBissau,

19. avslår motionen 1978/79:1771, yrkandet 9, angående bistånd till
länder i det karibiska området,

20. avslår motionen 1978/79:247, yrkandena 1 och 2, angående
bistånd till Demokratiska folkrepubliken Yemen,

att riksdagen beträffande flyktingar, befrielserörelser m. m. i södra
Afrika (punkten 4.4)

21. med avslag på motionen 1978/79:590,yrkandet 1,och motionen
1978/79:864, yrkandena 1 och 3, bifaller budgetpropositionens
förslag angående anslagsposten för humanitärt bistånd till
flyktingar, befrielserörelser m. m. i södra Afrika,

att riksdagen beträffande bistånd lill andra befrielserörelser m. m.
(punkten 4.5)

UU 1978/79:27

22. avslår motionen 1978/79:247, yrkandena 5, 6, 7, 8 och 9,
angående bistånd m. m. till PLO, palestinska Röda halvmånen,
PFLO och eritreanska Röda halvmånen, motionen 1978/
79:248, yrkandet 2, angående bistånd till Frente POLISARIO,
och motionen 1978/79:249, yrkandet 2, angående bistånd till
Östra Timor,

att riksdagen beträffande katastrofbistånd, allmänt flyktingbistånd
m. m. (punkten 4.6)

23. avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandena 3. I) och 3. n),
angående formen för katastrofbistånd resp. katastrofbistånd till
Vietnam, Laos och Kampuchea,

24. med avslag på motionen 1978/79:502, yrkandet 2, motionen
1978/79:1205, yrkandet 5, och motionen 1978/79:1771, yrkandet
11, bifaller budgetpropositionens förslag angående anslagsposten
för katastrofbistånd m. m.,

att riksdagen beträffande stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet
(punkten 4.7)

25. avslår motionen 1978/79:419 angående återanvändbar medicin,

26. avslår motionen 1978/79:1206 angående cyklar,

27. avslår motionen 1978/79:1777 angående Amazonassjukhuset,

28. avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3. i), angående
inriktningen av stödet till enskilda organisationers biståndsverksamhet,

29. med avslag på motionen 1978/79:1205, yrkandet 6, bifaller
budgetpropositionens föslag angående anslagsposten för stöd
till enskilda organisationers biståndsverksamhet,

att riksdagen beträffande Särskilda program (punkten 4.8)

30. avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3. h), angående
inriktningen av särskilda program etc.,

31. med avslag på motionen 1978/79:1771, yrkandet 10, bifaller
budgetpropositionens förslag angående anslagsposten för
särskilda program,

att riksdagen beträffande Bredare samarbete (punkten 4.9)

32. avslår motionen 1978/79:420, yrkandet 2, angående godkännande
av samarbetsprojekt med Cuba,

33. förklarar motionen 1978/79:1205, yrkandena 7 och 9, angående
det bredare samarbetet med Cuba resp. riktlinjer för bredare
samarbete besvarad med vad utskottet anfört,

34. avslår motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3. j), angående
ländervalet för bredare samarbete,

UU 1978/79:27

att riksdagen beträffande fonden för industriellt samarbete, samarbetsavtal
m. m. (punkten 4.10)

35. med avslag på motionen 1978/79:1771, yrkandet 4, och motionen
1978/79:1781, delyrkandet 3. o), bifaller budgetpropositionens
förslag angående kapitaltillskott till fonden för industriellt
samarbete,

36. avslår motionen 1978/79:1771, yrkandet 5, och motionen
1978/79:1781, delyrkandet 2. a), angående samarbetsavtal resp.
ramavtal,

att riksdagen beträffande riktlinjer i övrigt för det bilaterala utvecklingssamarbetet 37.

godkänner övriga i budgetpropositionen angivna riktlinjer för
bilateralt utvecklingssamarbete,

att riksdagen beträffande anslagsram för det bilaterala utvecklingssamarbetet
(punkten 4.1 och punkten 4.4)

38. med avslag på motionen 1978/79:864, yrkandet 2, och med
bifall till budgetpropositionens förslag till Bilateralt utvecklingssamarbete
för budgetåret 1979/80 anvisare» reservationsanslag
av 2 836 104 000 kr.

5. Biståndsförvaltningens lånefond

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag vid punkten IV. 2 på kapitalbudgeten
och hemställer

att riksdagen till Bistdndsforvaltningens lånefond för budgetåret
1979/80 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 5 april 1979

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Anna Lisa
Lewén-Eliasson (s), förste vice talmannen Torsten Bengtson (c), Erik
Adamsson (s), Anna-Lisa Nilsson (c), Sture Palm (s), Olle Göransson (s),
Gunnel Jonäng (c), Mats Hellström (s), Ingrid Sundberg (m), Sture Ericson (s),
Sture Korpås (c), Gertrud Sigurdsen (s), David Wirmark (fp) och Ylva
Annerstedt (fp).

UU 1978/79:27

Reservationer

1. vid punkten 1.4 (Miljö, resurser och utveckling) av förste vice talmannen
Torsten Bengtson, Anna-Lisa Nilsson, Gunnel Jonäng och Sture Korpås
(samtliga c), som anser

dels att den text, som på s. 16 börjar med ”Regeringen och SIDA” och
slutar med ”anses besvarat.”, ersätts med texten:

När våra fyra biståndspolitiska mål - resurstillväxt, ekonomisk och social
utjämning, ekonomisk och politisk självständighet samt demokratisk
samhällsutveckling - först formulerades, var man ännu inte medveten om
miljöfrågornas betydelse i utvecklingsprocessen. Sedan båda parter i utvecklingssamarbetet
nu alltmer kommit till insikt om de ekologiska frågornas
centrala roll, är det naturligt, att riksdagen markerar detta genom att uttala, att
ekologisk balans skall föras in som ett femte mål för biståndspolitiken.
Yrkandet 1 i motionen 1208 tillstyrks därmed.

dels att den text, som på s. 18 börjar med ”Utskottet är emellertid” och
slutar med ”avstyrks därför.”, bort ha följande lydelse:

Därför måste vi gå vidare och kartlägga bristerna i vårt sätt att hantera
naturen och resurserna. Då får vi ett bättre underlag i den övergripande
planeringen av framtidens samhälle. Sverige bör ta initiativ till ett internationellt
ekologiskt forskningsinstitut. Ett sådant kan ha Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut SIPRI som förebild. Det skulle kunna ge
viktiga bidrag till kunskapen om resurssituationen och om miljöpåverkan av
olika slag samt klarlägga möjliga handlingsvägar för framtiden. Yrkandet 6 i
motionen 1208 tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i momenten 8 och 9 under punkten 1 (s. 24)
bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen beträffande ekologisk balans, ekologisk grundsyn,
en internationell resurshushållningsplan, andra miljöfrågor och
prioritering av livsmedelsproduktion i u-länder

a) med bifall till motionen 1978/79:1208, yrkandet 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ekologisk balans som ett nytt femte mål för biståndspolitiken,
och

b) förklarar motionen 1978/79:1208, yrkandena 3, 4, 5 och
motionen 1978/79:1213 besvarad med vad utskottet anfört,

9. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1208, yrkandet 6,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om initiativ till inrättande av ett internationellt ekologiskt
institut,

UU 1978/79:27

2. vid punkten 3 (Bidrag till internationella biståndsprogram, C 1) av Anna
Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Olle Göransson, Mats
Hellström, Sture Ericson och Gertrud Sigurdsen (samtliga s)som beträffande
FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Ett
motsvarande yrkande” och på s. 33 slutar med ”motionen 1771 avstyrks.”
bort ha följande lydelse:

Som framgår av propositionen avser kapitalutvecklingsfondens investeringar
enskilda projekt uteslutande i de minst utvecklade u-länderna. Hittills
har fonden finansierat investeringar inom områden som jordbruk, bevattning,
småindustri, byskolor, yrkesskolor, hälsovård och kooperation.

Fondens verksamhet ligger väl i linje med Sveriges strävanden att inrikta
det multilaterala biståndet på särskilt fattiga länder och på fattiga grupper i
dessa länder. De projekt fonden finansierar är ofta små och inriktade på att
tillfredsställa sociala och andra närliggande behov.

På senare år har fonden kunnat utvidga sin verksamhet genom att gamla
bidragsgivare höjt sina åtaganden och nya bidragsgivare tillkommit,
däribland USA, Schweiz och Finland. De sammanlagda utfästelserna för år
1977 uppgick till ca 16 milj. dollar och för år 1978 till ca 18 milj. dollar. För
verksamhetsåret 1979 har fonden fått utfästelser på nära 25 milj. dollar från
sammanlagt 33 regeringar. Utskottet välkomnar denna utveckling. När det
gäller stöd till socialt inriktade, mindre projekt förde fattigaste folkgrupperna
är emellertid behoven utomordentligt stora samtidigt som möjligheterna att
erhålla finansiering från de dominerande multilaterala organen ofta är små.
Utskottet finner därför skäl föreligga för ett fortsatt kraftigt svenskt stöd åt
kapitalutvecklingsfonden, särskilt om det kan bidra till att ytterligare öka
även andra bidragsgivares uppslutning kring fonden och den biståndsinriktning
fonden står för. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen 1771 att
bidraget till kapitalutvecklingsfonden bör utgå med 40 milj. kr. förbudgetåret
1979/80. Denna förstärkning kan enligt utskottet finansieras inom ramen för
tillgängliga medel inom anslaget C 1.

dels att utskottets hemställan i momentet 3 underpunkten 3(s. 34) bort ha
följande lydelse:

3. att riksdagen beträffande bidrag till FN:s kapitalutvecklingsfond
(UNCDF)med bifall till motionen 1978/79:1771 .yrkandet 6,och
med ändring av budgetpropositionens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. vid punkten 4.1 (Allmänt [anslagsram, biståndets inriktning, länderkoncentration
m. m.]) av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg (båda m) som
anser

UU 1978/79:27

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”motionen 587.” bort ha följande lydelse:

Många av våra biståndsmottagarländer är f. n. engagerade i militära
operationer som icke kan betraktas som vidtagna i självförsvar eller har
samband med landets egna säkerhetsproblem. Cuba deltar i olika sammanhang
med militära trupper eller instruktörer i krigshandlingar av skilda slag.
Kubanska styrkor stöder t. ex. etiopiska trupper i Eritrea. Etiopien för sedan
många år krig i Eritrea och i somaliska gränsprovinser. Vietnam har nyligen
framgångsrikt slutfört ett erövringskrig i Kampuchea. Tanzania har erövrat
stora delar av Uganda. I alla dessa fall är förhållandena olika. Tanzania kan
sålunda sägas tidigare ha blivit föremål för krigshandlingar från Ugandas sida.
I fråga om både Uganda och Kampuchea har omänskliga regimer genom
striderna avlägsnats. Men uppgiften att så göra har varit självpåtagen. Först i
en framtid kan följderna för den inhemska befolkningen av erövringarna
klarläggas.

Enligt utskottets tidigare uttalande (UU 1978/79:1) skall prövning av
frågan om avbrytande eller avvecklande av bistånd i samband med krigshandlingar
sist och slutligen göras i de enskilda fallen. Enligt vår mening bör
det klart framhållas att bistånd till ett mottagarland som är invecklat i militära
operationer, om dessa icke kan betraktas som vidtagna i självförsvar eller står
i samband med landets egna säkerhetsproblem, snarast bör omprövas. Detta
innebär icke att biståndet bör begagnas som ett utrikespolitiskt påtryckningsmedel.
Anfallskrig är något annat än utrikespolitik i vanlig mening. Att
bistånd till ett land i princip icke skulle påverkas härav är en orimlig tanke,
vilken icke är ägnad att stärka biståndsviljan. Den kan också ha allvarliga
konsekvenser för uppfattningen av vår alliansfria politik i omvärlden. Om
Sverige lämnar stort och kontinuerligt bistånd till ett land som bedriver
anfallskrig, kanske i det ena eller det andra stormaktsblockets intresse, kan
detta uppfattas som ett indirekt stöd åt krigföringen. Vi bestämmer
visserligen själva innehållet i vår alliansfria politik, men vi kan inte undgå att
ta hänsyn till hur våra åtgärder bedöms i yttervärlden. Om flagranta fall, som
här ovan är påtalade, icke bör få påverka vår biståndspolitik är detta enligt
utskottets mening icke tillfredsställande. Utskottet uttalar därför att biståndet
i princip bör påverkas av om ett mottagarland företar krigshandlingar utan
samband med det egna landets självförsvar eller säkerhetspolitik.

Med det anförda torde yrkandet 1 i motionen 420 liksom yrkandet 2 i
motionen 587 få anses besvarade.

dels att utskottets hemställan i momentet 3 under punkten 4 (s. 84) bort ha
följande lydelse:

3. förklarar motionen 1978/79:420, yrkandet 1, och motionen
1978/79:587, yrkandet 2, angående regler för avbrytande av
bistånd besvarade med vad utskottet anfört,

UU 1978/79:27

4. vid punkten 4.2 (Bundet bistånd och upphandling i Sverige) av Allan
Hernelius och Ingrid Sundberg (båda m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Minskad
bindning” och slutar med ”i motionen 1781.” bort ha följande lydelse:

Den internationella inställningen till avbindning av bistånd är f. n.
ogynnsam. Ekonomiska svårigheter och låg sysselsättning har gjort västvärldens
länder alltmer obenägna att öka andelen obundet bistånd, och ett
ensamt svenskt agerande torde inte få den övertygande effekt som propositionen
förutsätter. I stället kommer en ökad svensk avbindning att få negativa
effekter på vårt lands ekonomi och därigenom försvåra en framtida ökning av
det totala biståndet.

Utskottet, som anser det angeläget att andelen obundet bistånd på sikt
ökar, vill för sin del förorda att svenska initiativ tas i DAC syftande till att få
till stånd internationella överenskommelser om ökat obundet bistånd. Detta
ligger i linje med vår frihandelsinriktning och motverkar en olycklig
internationell utveckling mot protektionism. Utskottet vill också erinra om
att bindning av landdestinerat bistånd endast förekommer inom det s. k.
importstödet. I målbeloppet för bundet bistånd inräknas i övrigt sådant
katastrofbistånd som utgår i form av varor upphandlade i Sverige med medel
från katastrofposten samt naturabidrågen till de internationella livsmedelsprogrammen.

Utskottet vill mot bakgrund av att någon internationell överenskommelse
ännu inte kommit till stånd och med hänsyn till nu rådande samhällsekonomiska
förhållanden föreslå att andelen obundet bistånd under nästa
budgetår bibehålls på nuvarande nivå i enlighet med yrkandet 1 i motionen
1205. 1 konsekvens härmed avstyrks propositionens förslag om höjning av
andelen obundet bistånd liksom yrkandet 5 i motionen 1209 och delyrkandet

3.k) i motionen 1781.

dels att utskottets hemställan i momentet 6 under punkten 4 (s. 84) bort ha
följande lydelse:

6. med bifall till motionen 1978/79:1205, yrkandet 1, och med
ändring av budgetpropositionens förslag samt med avslag på
motionen 1978/79:1209, yrkandet 5, och motionen 1978/
79:1781, delyrkandet 3.k), som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört angående målbelopp för bundet
bistånd,

5. vid punkten 4.3 (Samarbete med enskilda länder m. m.) av Anna Lisa
Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström,
Sture Ericson och Gertrud Sigurdsen (samtliga s) som beträffande
Angola, Cuba och Kap Verde anser

UU 1978/79:27

dels att den del av utskottets yttrande rörande Angola som på s. 51 börjar
med ”Såväl SIDA som” och slutar med ”för Angola.” bort ha följande
lydelse:

Situationen i södra Afrika motiverar en kraftfull svensk biståndsinsats i de
s. k. frontstaterna, vartill Angola hör. Under befrielsekriget förstördes eller
lamslogs Angolas produktionsapparat och stora delar av kommunikationsnätet
sattes ur spel. Många utbildade portugiser lämnade landet
och Angola lider nu svår brist på kvalificerad arbetskraft. Ett stort antal
flyktingar från Zaire och Namibia uppehåller sig i landet. Skälen för en ökning
av biståndet är därför starka.

Biståndet till Angola har hittills huvudsakligen utgått i form av importstöd.
De tidigare försenade förhandlingarna om ett projekt- och programsamarbete
mellan Sverige och Angola har emellertid nu slutförts. Detta samarbete skall
inledningsvis inriktas på insatser inom fiske- och hälsovårdssektorerna och
även omfatta visst personalbistånd.

Också utanför de insatsområden som Sverige nu engagerar sig i, torde
Angola ha stort behov av kvalificerat personalbistånd.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det finns starka skäl att öka
biståndet till Angola utöver regeringens förslag och tillstyrker därför
motionen 1771 i denna del. Utskottet avstyrker samtidigt det hithörande
yrkandet i motionen 1781.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Cuba som på s. 52 börjar med
”Utskottet biträder inte” och slutar med ”Cuba, avstyrks.” bort ha följande
lydelse:

Samtidigt har riksdagen från budgetåret 1977/78 ställt medel till förfogande
för att underlätta ett bredare samarbete mellan Sverige och Cuba. Ett
protokoll om sådant samarbete undertecknades av Sverige och Cuba i
september 1977. Utskottet behandlar längre fram i betänkandet, i avsnitt 4.9
(Bredare samarbete), frågan om samarbetet med Cuba på andra områden än
det långsiktiga utvecklingssamarbetet.

Regeringen fullföljer nu i budgetpropositionen beslutet om nedskärning av
biståndet till Cuba. Denna nedskärning har medfört att planerade utvecklingsprojekt
på det medicinska området och utbildningsområdet omöjliggjorts.

Utskottet anser emellertid att Cubas utvecklingsansträngningar fortfarande
ligger i linje med kriterierna för den av riksdagen fastställda ländervalspolitiken.
Enligt utskottets mening bör därför, vid sidan av det bredare
samarbetet, bistånd även fortsättningsvis ges till landet, såsom framhålls i
motionerna 1771 och 1781.

dels att den del av utskottets yttrande rörande Kap Verde som på s. 53 börjar
med "Efter tio års” och slutar med "motionen 1771.” bort ha följande
lydelse:

UU 1978/79:27

Vid sidan av det reguljära biståndet bidrar SI DA dessutom med 9,4 milj. kr.
till ett mödra- och barnavårdsprojekt som genomförs av Rädda barnen i
samarbete med Kap Verdes hälsovårdsministerium.

Försörjningssituationen är fortfarande svår i Kap Verde. Bristen på
livsmedel är stor. FN har klassificerat landet som ett av de hårdast drabbade.
Som framgårav propositionen görs stora ansträngningar för att förbättra jordoch
vattenresurserna, höja den egna jordbruksproduktionen, utveckla fisket
och utnyttja inhemska råvaror i industrin. Behovet av bistånd för att främja
dessa ansträngningar är stort.

Utskottet finner det motiverat att förorda en höjning av medelstilldelningen
till Kap Verde utöver vad regeringen föreslagit och tillstyrker därför
ifrågavarande yrkande i motionen 1771 om en medelsram på 28 milj. kr. för
budgetåret 1979/80.

Vid två tillfällen har Sverige givit Kap Verde katastrofbistånd med
sammanlagt 10 milj. kr. utöver landramen som bidrag till en lindring av den
svåra livsmedelssituationen. Utskottet har anledning anta att regeringen
även i fortsättningen är beredd att välvilligt pröva ansökningar om extra
bistånd i katastrofsituationer.

dels att utskottets hemställan i momenten 9, 11 och 13 under punkten 4 (s.
84-85) bort ha följande lydelse:

9. med bifall till motionen 1978/79:1771, yrkandet 7, med ändring
av budgetpropositionens förslag och med avslag på motionen
1978/79:1781, delyrkandet 3.0, sistnämnda såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
angående landram för Angola,

11. med bifall till motionen 1978/79:1781, delyrkandet 3.g), och
med ändring av budgetpropositionens förslag samt i anledning
av motionen 1978/79:1771 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om fortsatt bistånd till Cuba,

13. med bifall till motionen 1978/79:1771, yrkandet 8, och med
ändring av budgetpropositionens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om landram för Kap
Verde,

6. vid punkten 4.3 (Samarbete med enskilda länder) av Allan Hernelius och
Ingrid Sundberg (båda m) som anser att den del av utskottets yttrande
beträffande Etiopien som på s. 52 börjar med ”Utskottet utgår” och på s. 53
slutar med ”i landet.” bort ha följande lydelse:

Den etiopiska regeringen tillåter ingen opposition och har vid flera tillfällen
genomfört terrorkampanjer mot sina motståndare. Tortyr mot politiska
fångar har förekommit. Tusentals människor, däribland barn, uppges ha
dödats. Det är uppenbart att den nuvarande regimen har begått allvarliga
brott mot de mänskliga rättigheterna. Enligt propositionen 1977/78:135 kan

UU 1978/79:27

sådant motivera att pågående samarbete omprövas. I årets budgetproposition
föreslås emellertid nya åtaganden och nya insatser samt nyrekrytering av
svensk personal.

Vi anseratt Sverige vid förhandlingarom nytt biståndsavtal på lämpligt sätt
bör påtala kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet. Skulle
tillfredsställande garantier icke vinnas, bör biståndet eller delai därav t. v.
frysas.

7. vid punkten 4.3 (Samarbete med enskilda länder) av förste vice talmannen
Torsten Bengtson, Anna-Lisa Nilsson, Gunnel Jonäng och Sture Korpås
(samtliga c) som anser

dets att den del av utskottets yttrande beträffande Vietnam som på s. 56
börjar med ”Att däremot nu” och slutar med "502 avstyrks därför.”, bort ha
följande lydelse:

Detta behov av stöd till nödlidande har ytterligare dramatiskt ökat genom
krigshändelserna. Samtidigt har katastroferna försvårat Vietnams långsiktiga
planering. De av regeringen för Vietnam föreslagna 400 milj. kr. synes därför
nu bäst kunna användas dels genom att med en oförändrad landram på 380
milj. kr. garantera ett programmerat fullföljande av pågående insatser, även
ännu inte avtalade sådana, som kan bli nödvändiga för att säkra driften vid
Bai Bang och de två sjukhusen, dels genom att med 20 milj. kr. öka de för
lindrande av nöden i Vietnam och Kampuchea tillgängliga katastrofmedlen.

Motionen 502 tillstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan i momentet 15 under punkten 4(s. 85) bort ha
följande lydelse:

15. med bifall till motionen 1978/79:502, yrkandet 1, med ändring
av budgetpropositionens förslag och med avslag på motionen
1978/79:1205, yrkandet 3, och på motionen 1978/79:1781,
delyrkandet 3.0, sistnämnda såvitt nu är i fråga, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående landram
för Vietnam,

8. vid punkten 4.3 (Samarbete med enskilda länder) av Allan Hernelius och
Ingrid Sundberg (båda m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande beträffande Vietnam som på s. 55
börjar med ”Med instämmande” och slutar med ”tagna i drift.” och den del
som på s. 55 börjar med ”1 motionen 502” och på s. 56 slutar med ”avstyrks
därför.” bort ersättas med följande text:

Enligt utskottets mening bör förhållanden i Vietnam och landets aggressiva
militära agerande påverka landramen för svenskt bistånd till Vietnam.

UU 1978/79:27

Tre projekt tar i anspråk huvuddelen av de svenska biståndsanslagen. Två
av dessa utgörs av sjukhusprojekt, vilka inom kort torde bli färdigställda.
Utskottet anser att medel till avslutande av sjukhusbyggena bör anvisas.

I fråga om Bai Bang, som enligt senaste kostnadsprognos från våren 1978
beräknas kosta 1 605 milj. kr. att jämföras med 500 milj. kr. när projektet först
omnämndes för riksdagen, beräknas detta projekt inte vara färdigt förrän
några år in på 1980-talet. Detta innebären avsevärd försening, vars orsaker
ännu inte är fullt klarlagda. Förseningen kommer med stor sannolikhet att
ytterligare påverka slutsumman för projektets färdigställande och det är i hög
grad anmärkningsvärt att, trots de uppgivna förseningarna, någon ny och
aktuell kostnadskalkyl inte föreligger. Riksdagen har emellertid tidigare
bundit sig för att Bai Bang-projektet skall färdigställas. Utskottet anser därför
att så mycket medel skall anvisas att de tillsammans med reserverade medel
möjliggör fortsatt byggnation tills resultatet av den omförhandling som skall
äga rum under året föreligger. Enligt utskottets uppfattning är den i motionen
1205 gjorda beräkningen om en landram på 200 milj. kr. tillräcklig också
härför, varför bistånd till Vietnam bör utgå med 200 milj. kr.

Mot denna bakgrund tillstyrks yrkandet 3 i motionen 1205, medan
yrkandet 1 i motionen 502 avstyrks. Med det anförda torde yrkandet 3 i
motionen 420 och yrkandet 1 i motionen 587 samtidigt få anses besvarade.

dels att den del av utskottets yttrande beträffande Vietnam som på s. 55
börjar med "Såvitt kan bedömas” och slutar med "avstyrks därför.” bort ha
följande lydelse:

Enligt vår mening har förutsättningarna för biståndet till Vietnam på
avgörande sätt förändrats under de senaste åren. De mänskliga rättigheterna i
Vietnam har enligt vad som framhållits i internationell press allvarligt
kränkts. Politiska fångar uppges finnas i tiotusental liksom stora interneringsoch
koncentrationsläger. Flyktingskarorna och flyktingtragedierna talar sitt
tydliga språk. Det är uppenbart att det råder svår rättslöshet i Vietnam.
Landet har också intervenerat utom sitt eget territorium. Laos kan numera
betraktas som en av Vietnam helt beroende stat, och stora vietnamesiska
truppstyrkor finns i landet. Mot Kampuchea har ett regelrätt anfallskrig
inletts och framgångsrikt slutförts. Av Vietnam understödd inhemsk
motståndsrörelse mot den tidigare regimen i Phnom Penh har visserligen
medverkat, men ingen lär på allvar hävda att denna rörelse spelat en
avgörande roll. Vietnams divisioner har avgjort utgången. Denna aggressionshandling
kan icke urskuldas med att den förra regimen i Kampuchea för
sin del trampade alla mänskliga rättigheter under fötterna. Ledamöterna i
FN:s säkerhetsråd, med undantag för östblockets två representanter, har
också enhälligt fördömt Vietnams aggression mot Kampuchea. Även Kinas
senare anfall mot Vietnam har på samma sätt blivit föremål för internationellt
fördömande.

Mot denna bakgrund bör riksdagen uttala, att fortsatt bistånd till Vietnam

UU 1978/79:27

måste bli beroende av utvecklingen i regionen. Ett flertal andra länder har
med anledning av vad som inträffat avbrutit eller minskat biståndet til!
Vietnam. Det finns ingen anledning till att Vietnam även i fortsättningen
skall bli vårt största biståndsmottagarland. Utskottet tillstyrker därför
yrkandet 4 i motionen 1205. Det nu anförda bör ges regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande beträffande Vietnam som på s. 56
börjar med ”Liksom regeringen” och på s. 57 slutar med ”motionen 1205.”
bort ha följande lydelse:

1974 års avtal mellan Sverige och Vietnam rörande Bai Bang-projektet var
enligt vad som numera allmänt erkännes helt otillfredsställande från svensk
synpunkt. Som utrikesministern framhöll i riksdagen den 27 november 1978
laborerade man å ena sidan med en tidsgräns, och å andra sidan förutsatte
man att vår insats skulle pågå tills projektet var fullbordat. Mellan de två
satserna i avtalet fanns enligt utrikesministern en spänning som inte borde ha
funnits där.

Detta avtal underställdes aldrig riksdagen. Dess olyckliga utformning har
medfört svårigheter i samarbetet och stora kostnader för Sverige, vilka icke
kunnat förutses.

Departementschefen vill nu att Sverige tillmötesgår den vietnamesiska
begäran om medverkan även under driftskedet, sedan nuvarande avtal
utlöpt. Utskottet vill nu icke binda sig för sådant stöd i driftskedet. En
anledning härtill är att några bestämda kostnadsprognoser för en dylik svensk
mederkan ännu icke presterats från SIDA. Under hand har emellertid
utskottet erfarit att det kan komma att röra sig om mycket avsevärda belopp
redan i fråga om driften av pappersbruket under en period av fyra år från och
med den 1 juli 1979. Siffror har nämnts av liknande storleksordning som
förelåg när Bai Bang-projektet första gången omnämndes för riksdagen, dvs.
omkring 500 milj. kr. Om principen om svensk medverkan vid driften
knäsättes, skulle det också kunna bli fråga om bidrag även till driften av
massafabriken långt in på 1980-talet.

Hitintills gjorda erfarenheter talar mot att riksdagen på något sätt binder sig
för medverkan i driftskedet. Om Vietnam behöver stöd utifrån, bör sådan
kunna tillföras på rent kommersiell väg, bl. a. från Sverige. När Bai
Bang-anläggningen står färdig att tas i drift bör också vårt bistånd i denna de!
upphöra. Ett land som har råd att föra angreppskrig i annat land bör också ha
ekonomiska möjligheter att finansiera driften av anläggningar vilka erhållits
som gåva.

Det anförda, som innebär tillstyrkan av yrkandet 11 i motionen 1205, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i momenten 14,15,16och 17 underpunkten
4 (s. 85) bort ha följande lydelse:

14. förklarar motionen 1978/79:420, yrkandet 3, och motionen
1978/79:587, yrkandet 1, angående omprövning av biståndet

UU 1978/79:27

med Vietnam besvarade med vad utskottet anfort,

15. med bifall till motionen 1978/79:1205, yrkandet 3, och med
ändring av budgetpropositionens förslag samt med avslag på
motionen 1978/79:502, yrkandet 1, och motionen 1978/
79:1781, delyrkandet 3.0, sistnämnda såvitt nu är i fråga, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
landram för Vietnam,

16. med bifall till motionen 1978/79:1205, yrkandet 4, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
framtida bistånd till Vietnam,

17. med bifall till motionen 1978/79:1205, yrkandet 11, och med
ändring av budgetpropositionens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående medverkan
i Bai-Bang-projektets driftskede,

9. vid punkten 4.3 (Samarbete med enskilda länder) av Anna Lisa LewénEliasson,
Erik Adamsson, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström,
Sture Ericson och Gertrud Sigurdsen (samtliga s) som beträffande Länder i det
karibiska området anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ”Utskottet
finner det önskvärt” och slutar med ”i motionen 1771” bort ha följande
lydelse:

Ett grundläggande mål för svensk utrikespolitik har varit att stödja de
krafter i vår omvärld som strävar efter nationellt oberoende, demokrati och
social rättvisa.

I Latinamerika har dessa strävanden - efter årtionden av nästan totalt
utlandsberoende och diktaturstyre - kunnat notera några få framgångar. Det
är i denna situation angeläget att inte avbryta allt traditionellt biståndssamarbete
med Latinamerika, som regeringen föreslår, utan i stället ge ett
selektivt och tidsbegränsat stöd för att stärka de utsatta demokratiska
regeringar, som för en hård och ojämn kamp för att förbättra folkflertalets
villkor. Dominikanska republiken och Jamaica är två länder, vars prekära
ekonomiska situation innebär ett hot mot den spirande demokratin.

1 Dominikanska republiken äts den svaga ekonomiska tillväxten upp av
befolkningsökningen. Priset för oljeimporten har ökat ytterligare. Utlandsskulden
växer. Bottenpriser råder på de dominerande exportprodukterna
socker, kaffe och nickel.

Den sociala bilden är också mycket dyster. En halv miljon barn i skolåldern
går inte i skola utan måste i stället hjälpa till med familjens försörjning. Av de
barn som har möjlighet att gå i skolan når endast en av tio fram till sjätte klass.
Analfabetismen i landet är minst 40 96. Arbetslösheten har ännu inte kunnat
beräknas, men den är mycket hög.

I ett sådant ekonomiskt och socialt läge utsätts den politiska demokratin för

7 Riksdagen 1978/79. 9 sami Nr 27

UU 1978/79:27

svåra påfrestningar. Tilltron till parlamentariska lösningar i ett land som i mer
än en generation varit en diktatur kan undergrävas.

För att kunna ta till vara landets mänskliga och materiella resurser vädjar
den dominikanska regeringen om utländsk hjälp. Man har som exempel på
områden för ett samarbete med Sverige angett landsbygdens utveckling,
hälsovård och utbildning.

Läget på Jamaica är ännu svårare och mer akut. Landets utvecklingsprogram
har drabbats utomordentligt hårt av den internationella ekonomiska
krisen. Den jamaicanska ekonomin befinner sig i ett akut krisläge där stora
delar av det socialt inriktade utvecklingsprogrammet riskerar att omintetgöras.
Levnadskostnaderna steg under år 1978 med 40 %. Var fjärde arbetsför
jamaican var utan arbete. Den redan stora varubristen hotar att förvärras
ytterligare på grund av knappa valutatillgångar. Landet skall i maj utsättas för
en ny översyn av IMF. Mycket talar för att IMF kommer att skärpa sina redan
hårda krav om nedskärningar av den offentliga sektorn och den sociala
servicen. Den ekonomiska krisen i landet har lett till svåra och aggressiva
motsättningar i samhället.

Utskottet finner det angeläget att Sverige tillmötesgår vädjandena från
Jamaica om bistånd. Den norska regeringen har inlett biståndssamarbete
med såväl Dominikanska republiken som Jamaica.

Det biståndssamarbete som utskottet vill föreslå med Jamaica och
Dominikanska republiken skall ses som ett stöd för ländernas strävan att
befästa demokrati och social utveckling. Förslaget innebär däremot inte att
länderna skulle bli programländer i traditionell mening. Insatsen bör efter
hand kunna trappas ned i takt med att demokratin befästs. Biståndet till
Jamaica och Dominikanska republiken bör sålunda i detta avseende betraktas
på samma sätt som det biståndssamarbete som Sverige inledde med Portugal,
efter den fascistiska diktaturens fall år 1974.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkandet 9 i motionen
1771.

(/e/satt utskottets hemställan i momentet 19 under punkten 4(s. 85)bort ha
följande lydelse:

19. med bifall till motionen 1978/79:1771, yrkandet 9, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
bistånd till länder i det karibiska området,

10. vid punkten 4.3 (Samarbete med enskilda länder) av Allan Hernelius och
Ingrid Sundberg (båda m) som beträffande Länder i det karibiska området
anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”delar av världen.” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner inte skäl för att nu utvidga Sveriges biståndssamarbete

UU 1978/79:27

med länder i det karibiska området. Utskottet anser att en utvidgning av
antalet länder med vilka Sverige har utvecklingssamarbete motverkar det
krav på koncentration med avseende både på länder och på ändamål som
utskottet tidigare uttalat sig för och som är en förutsättning för att de
biståndspolitiska målen skall uppfyllas.

Utskottet anser inte heller att de i motionen 1771 nämnda länderna
uppfyller vare sig kravet på fattigdom eller kravet på demokratisk utveckling i
högre grad än andra tänkbara samarbetsländer. Särskilt gäller detta Cuba där
en utveckling mot ökad demokrati inte kan skönjas. Jamaica uppfyller icke
behovskriteriet och det kan inte anses vara Sveriges uppgift att bidra till att
lösa de ekonomiska problem som uppstått genom den nuvarande regimens
agerande. Dominikanska republiken har visserligen efter regimskiftet fått en
fungerande demokrati men också här gäller att Sverige inte har anledning att
påta sig ekonomiskt ansvar för att stödja ekonomin i alla länder som av olika
orsaker kommit i ekonomiska trångmål. Utskottet anser att en sådan
spridning av vår biståndsverksamhet får klart negativa effekter för de länder,
vilka vi genom avtal förbundit oss att bistå och som uppfyller de krav som
riksdagen ställt på våra samarbetsländer.

11. vid punkten 4.6 (Katastrofbistånd, allmänt flyktingbistånd m. m.) av
Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Olle Göransson,
Mats Hellström, Sture Ericson och Gertrud Sigurdsen (samtliga s) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”1 motionen
pekas på” och slutar med ”i motionen 1771.” bort ha följande lydelse:

Flyktingproblemen i världen harblivit allt allvarligare. Flyktingarnas antal
ökar. FN:s flyktingkommissarie har i slutet av år 1978 uppskattat antalet till
drygt 12 miljoner.

Av dessa finns 3,7 miljoner i Afrika-den kontinent som under de senaste
femton åren haft de största flyktingproblemen. I Asien har antalet ökat på
senaste tiden och beräknas nu vara 3,9 miljoner. I Mellanöstern finns ca 3
miljoner Palestina-flyktingar av vilka 1,8 miljoner registrerats av FN. I
Latinamerika uppges antalet vara ca 100 000. Övriga flyktingar finns i Europa
och Nordamerika.

Händelseutvecklingen i södra Afrika med ett ökat tryck på den svarta
befolkningen har lett till ytterligare växande flyktingströmmar. De s. k.
frontstaterna har utsatts för stora påfrestningar.

I Asien har nya flyktingproblem uppkommit. Strömmen av flyktingar från
Burma till Bangladesh har ökat. I Indokina-krigets efterdyningar har
flyktingströmmar fått en oroväckande omfattning i den regionen. Två länder
har enligt flyktingkommissarien tagit emot de flesta flyktingarna, nämligen
Vietnam 150 000 och Thailand 140 000. Även i Malaysia finns ett stort antal.
Båtflyktingarna, som kommit att fl den största uppmärksamheten, omfattar

UU 1978/79:27

100

enligt samma källa 70 000 personer.

1 Latinamerika är antalet flyktingar officiellt inte lika högt. Många
flyktingar vistas dock illegalt i vissa latinamerikanska länder. De
latinamerikanska flyktingarnas situation är ofta hårt pressad. Endast några få
länder tar emot politiska flyktingar och flyktingkommissarien, som endast
kan agera på begäran av regeringar, har inte mycket att erbjuda de
latinamerikanska flyktingarna. Bistånd får därför oftast kanaliseras via
frivilligorganisationer.

Sverige har genom åren kunnat lämna ett generöst stöd till flyktingarbetet.
Det har gått till den verksamhet som FN:s flyktingkommissarie svarar för
liksom till de länder som tagit sig an flyktinggrupper. Frivilligorganisationer
har också fått stöd via biståndsanslagen. Medel har ofta utgått från anslaget
till katastsrofbistånd.

Mot bakgrund av den allvarliga flyktingsituationen i världen finnér
utskottet det angeläget att, utöver regeringens förslag, ytterligare medel
anslås till flyktingverksamheten och tillstyrker därför yrkandet härom i
motionen 1771.

dels att utskottets hemställan i momentet 24 under punkten 4(s. 86) bort ha
följande lydelse:

24. med bifall till motionen 1978/79:1771, yrkandet 11, och med
ändring av budgetpropositionens förslag samt med avslag på
motionerna 1978/79:502, yrkandet 2, och 1978/79:1205, yrkandet
5, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört angående anslagsposten för katastrofbistånd m. m.,

12. vid punkten 4.6 (Katastrofbistånd, allmänt flyktingbistånd m. m.) av
förste vice talmannen Torsten Bengtson, Anna-Lisa Nilsson, Gunnel Jonäng
och Sture Korpås (samtliga c), som - under förutsättning av bifall till
reservationen 7 ovan - anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Yrkandena
i” och slutar med "motionen 1771.” bort ha följande lydelse:

Yrkandet i motionen 502 om oförändrad landram för Vietnam har av
utskottet tidigare tillstyrkts, i avsnittet 4.3 (Samarbete med enskilda länder).
Samtidigt därmed har utskottet avstyrkt yrkandet i motionen 1205 om
halverad landram för Vietnam. I konsekvens härmed tillstyrks det nu
aktuella yrkandet 2 i motionen 502 och avstyrks yrkandet 5 i motionen 1205.
Vidare avstyrks det nu aktuella yrkandet 11 i motionen 1771.

dets att utskottets hemställan i momentet 24 under punkten 4(s. 86) bort ha
följande lydelse:

24. - i mån av bifall till reservationen 7 - med bifall till motionen
1978/79:502, yrkandet 2, och med ändring av budgetpropositionens
förslag och med avslag på motionen 1978/79:1205,

UU 1978/79:27

101

yrkandet 5, och motionen 1978/79:1771, yrkandet 11, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
anslagsposten för katastrofbistånd m. m.,

13. vid punkten 4.6 (Katastrofbistånd, allmänt flyktingbistånd m. m.) av
Allan Hernelius och Ingrid Sundberg (båda m) som - vid bifall till
reservationen 8 ovan - anser

dets att den del av utskotets yttrande som på s. 66 börjar med "Yrkandena
i” och slutar med ”motionen 1771.” bort ha följande lydelse:

Situationen för flyktingarna från Vietnam är i många fall katastrofartad.
Behovet av förnödenheter av olika slag är närmast obegränsat och närliggande
stater har ställts inför stora problem när det gäller att bereda plats åt dem
som flytt. 1 budgetpropositionen föreslås att ca 162 milj. kr. skall anslås för
katastrofhjälp under 1979/80. Med tillstyrkan av motionen 1205, yrkandet 5,
föreslår utskottet att detta belopp räknas upp med 120 milj. kr., varvid
huvuddelen av de extra medlen bör ställas till FN:s flyktingkommissaries
förfogande för hjälp i första hand åt flyktingar i Sydostasien. 1 konsekvens
härmed avstyrks yrkandet 2 i motionen 502 och yrkandet 11 i motionen
1771.

dels att utskottets hemställan i momentet 24 under punkten 4(s. 86) bort ha
följande lydelse:

24. - i mån av bifall till reservationen 8 - med bifall till motionen
1978/79:1205, yrkandet 5, och med ändring av budgetpropositionens
förslag samt med avslag på motionen 1978/79:502,
yrkandet 2, och motionen 1978/79:1771, yrkandet 11, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
anslagsposten för katastrofbistånd m. m.,

14. vid punkten 4.7 (Stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet)
av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg (båda m) som - vid bifall till
reservationen 8 ovan - anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”detta påkallat.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de enskilda organisationerna spelar en viktig roll inom
det svenska biståndet och utgör ett värdefullt komplement till det statliga
utvecklingssamarbetet. Organisationernas arbete bidrar till att öka förståelsen
för u-ländernas problem och för behovet av bistånd. I årets budgetproposition
föreslås ett anslag på 110 milj. kr. till enskilda organisationer, vilket utskottet
anser vara otillräckligt. Utskottet föreslår därför-med tillstyrkan av yrkandet
6 i motionen-att anslagsposten i fråga räknas upp med ytterligare 20 milj. kr.
Detta bör ges regeringen till känna.

UU 1978/79:27

102

dels att utskottets hemställan i momentet 29 under punkten 4 (s. 86) bort ha
följande lydelse:

29. - i mån av bifall till reservationen 8 - med bifall till motionen
1978/79:1205, yrkandet 6, och med ändring av budgetpropositionens
förslag som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående anslagsposten för stöd till enskilda
organisationers biståndsverksamhet,

15. vid punkten 4.8 (Särskilda program) av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik
Adamsson, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström, Sture Ericson och
Gertrud Sigurdsen (samtliga s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med ”Det
betonas” och slutar med ”i motionen 1781.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inte ifrågasätta att den ämnesinriktade verksamheten, till
vilken huvuddelen av medlen under posten Särskilda program går, kan
tillgodose väsentliga behov hos u-länderna. Det ämnesinriktade biståndet bör
emellertid vägas såväl mot andra angelägna biståndsbehov som mot andra
former för bistånd. Möjligheten att i det ämnesinriktade biståndet beakta de
svenska biståndspolitiska målen är ofta begränsad. Utan att vara bilateralt till
sin karaktär tar det i anspråk personella och ekonomiska resurser som kanske
skulle kunna utnyttjas bättre för samarbetet med programländerna, vilket är
SIDA:s centrala arbetsuppgift.

Mottagarländernas inflytande över det mångskiftande ämnesinriktade
biståndets innehåll torde också i många fall vara mindre än över det övriga
multilaterala tekniska bistånd som Sverige valt att i stor utsträckning
kanalisera via UNDP.

Sverige har i jämförelse med andra länder ett omfattande ämnesinriktat
samarbete. Den ytterligare ökning som föreslås i propositionen ligger
dessutom betydligt över den föreslagna genomsnittliga uppräkningen av
biståndsanslaget för nästa budgetår.

Av de skäl som här anförts finnér utskottet det angeläget att en viss
återhållsamhet iakttas i det ämnesinriktade biståndet. Utskottet tillstyrker
därför motionen 1771 i vad avser yrkandet att anslaget till Särskilda program
för budgetåret 1979/80 bör stanna vid 145 milj. kr. Utskottet avstyrker
följaktligen delyrkandet 3.h) i motionen 1781.

delsau utskottets hemställan i momentet 31 under punkten 4(s. 86) bort ha
följande lydelse:

31. med bifall till motionen 1978/79:1771, yrkandet 10, och med
ändring av budgetpropositionens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående anslagsposten
för särskilda program,

UU 1978/79:27

103

16. vid punkten 4.10 (Fonden för industriellt samarbete, samarbetsavtal
m. m.) av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Olle
Göransson, Mats Hellström, Sture Ericson och Gertrud Sigurdsen (samtliga s)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”S-motionen
1771 ser” och på s. 84 slutar med ”i motionen 1781.” bort ha följande
lydelse:

Sverige bedriver sedan länge ett omfattande samarbete med u-länder på
industriområdet. Inom det traditionella landprogrammerade biståndet finns
flera inslag som syftar till att stärka mottagarländernas industriella kapacitet.
Den särskilda typ av bistånd som kallas bredare samarbete gäller i stor
utsträckning verksamhet som har anknytning till industriområdet, ofta i
anslutning till kommersiellt samarbete mellan svenska företag och visst
mottagarland. Den fond för industriellt samarbete med u-länder som nyligen
upprättats tar sikte på att utveckla samarbetet mellan svensk tillverkningsindustri
och företag eller myndigheter i mottagarländer.

Utskottet ser ett klart behov att stärka Sveriges resurser att ge ett
kvalificerat bistånd på industriområdet. Våra mottagarländer efterfrågar ett
alltmer omfattande och varierat bistånd för att utveckla sin industri. Detta är
en följd av att varje land, som vill nå en viss materiell utvecklingsnivå, måste
satsa på industriella produktionsmetoder inom olika sektorer.

I flertalet u-länder är den industriella kapaciteten utomordentligt svag. Den
vetenskapliga och tekniska basen är mycket liten och dessutom dåligt
integrerad. Detta förhållande medför ett starkt beroende av den teknik som
utvecklas och ägs av företagen i den rika delen av världen. Förhandlingar med
utländska företag sker utifrån en svag position. Beslut om vilken typ av
teknik som skall importeras och hur den skall anpassas till nationella
förhållanden måste ofta bygga på rekommendationer från utländska konsulter.

I några u-länder haren klar förbättring skett under de senaste 10-15 åren. I
flertalet u-länder är emellertid kapaciteten att köpa, utveckla och anpassa
teknisk kunskap mycket svag. Detta gäller särskilt de allra fattigaste
u-länderna. Det är därför självklart att det är dessa länder som bör få förtur till
det industribistånd Sverige kan ge.

Industriutveckling är inte ett mål i sig. Ökad produktion är ett medel för att
tillgodose medborgarnas behov. I u-länder är det särskilt viktigt att den
industriella utvecklingen får en sådan inriktning. Det är därför angeläget att
Sveriges bistånd på industriområdet följer de av riksdagen fastlagda målen för
biståndet och inriktas på länder som aktivt satsar på ekonomisk och social
utjämning.

Enligt utskottets mening får ett sådant krav ökad styrka i en värld som
domineras av stormakter och multinationella bolag. Från flera u-länders sida
har mot bakgrund av dessa eller liknande omständigheter framförts önske -

UU 1978/79:27

104

mål om en utvidgning av samarbetet med Sverige med hjälp av direkta
samarbetsavtal. Avtalen skulle främst gälla områden som industriellt
samarbete, forskning och utveckling av teknologier, men skulle kunna
utvidgas till andra områden av intresse för de berörda parterna.

Biståndsanslaget skall kunna användas i detta sammanhang. Samarbetsavtal
skall emellertid inte behöva inskränkas till enbart länder som uppfyller
kraven för att erhålla svenskt bistånd.

Enligt utskottets mening är samarbetsavtal en bättre form för samarbete
med u-länder än den nyinrättade fonden för industriellt samarbete. Ett
samarbetsavtal erbjuder bättre möjligheter än industrifonden att tillgodose de
ofta sammansatta och över tiden skiftande önskemål om svensk medverkan
som ett innehållsrikt ekonomiskt samarbete innebär.

Industrifondens konstruktion innebär att u-länder tvingas till s. k. joint
ventures för att komma i åtnjutande av denna del av biståndsbudgeten. Det
innebär i själva verket att den hittillsvarande mottagarcentrerade biståndspolitiken
uppges på detta område. Initiativet och förhandlingsstyrkan
överlämnas i stället till det svenska företag som planerar en investering i
något u-land. Detta strider mot hela principen om landprogrammering av
biståndet, dvs. att biståndet skall utgå från mottagarlandets planering och
utnyttjas på områden där det enligt mottagarlandet är mest angeläget.

Utskottet förordar därför att fonden skall avlösas och att anställd personal i
stället skall utnyttjas inom ramen för det på samarbetsavtal byggda samarbetet.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet yrkandena 4 och 5 i motionen
1771 samt delyrkandet 3.o) i motionen 1781.

Utskottet ser emellertid ingen anledning att närmare precisera vilka länder
som bör kunna komma i fråga för samarbetsavtal av den föreslagna typen och
avstyrker därför delyrkandet 2.a) i motionen 1781.

dels att utskottets hemställan i momenten 35 och 36 under punkten 4
(s. 86-87) bort ha följande lydelse:

35. med bifall till motionen 1978/79:1771, yrkandet 4, och motionen
1978/79:1781, delyrkandet 3.o), samt med ändring av
budgetpropositionens förslag, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört angående kapitaltillskott till
fonden för industriellt samarbete,

36. med bifall till motionen 1978/79:1771, yrkandet 5, och med
avslag på motionen 1978/79:1781, delyrkandet 2.a), som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
samarbetsavtal resp. ramavtal,

UU 1978/79:27

105

Särskilda yttranden

1. vid punkten 1.5 (U-landsanpassad teknik och teknologiöverföring) av
förste vice talmannen Torsten Bengtson, Anna-Lisa Nilsson, Gunnel Jonäng
och Sture Korpås (samtliga c):

Vi står bakom utskottets skrivning med anledning av motionen 1208,
yrkandena 2-5, och motionen 1767. Beträffande frågan om u-landsanpassad
teknik finner vi det dock angeläget att lämna följande kompletterande
synpunkter.

Utskottets behandling av denna fråga är i huvudsak refererande. Enligt vår
mening saknas uttryck för en klar viljeinriktning, som visar medvetande om
att en utveckling måste utgå från de fattigaste människornas egna förutsättningar.
När vi solidariskt ställer oss bakom u-ländernas krav på en ökande
andel av världens industriproduktion, måste vi vara medvetna om de
problem för u-länderna själva som en okritisk och alltför snabb industrialisering
skulle kunna föra med sig. En industriutveckling måste på ett
balanserat sätt vara inordnad i vederbörande lands totala utveckling. Kraven
såväl på u-landets egna resurser som på bistånd utifrån kommer att vara så
omfattande, att endast de insatser som ger de bästa totala utvecklingseffekterna
kan stödjas. Svenskt bistånd måste även på industriområdet möta de
fattigaste människornas grundläggande behov. Det måste satsas på en
industriutveckling, som bygger på arbetskraften som främsta resurs och inte
påen teknologi, som leder till fortsatt utarmning av jordens ändliga tillgångar.
Det måste leda till en utveckling efter landets egna förutsättningar utan
brutala förändringar av livsmiljö och bärande kulturmönster.

Industriländerna har över 90 % av alla vetenskapsmän och tekniker. Det
betyder att vi har ett oerhört ansvar gentemot u-länderna. I samarbete med
dem måste vi ta fram en modern teknik, som verkligen tjänar deras behov och
ger dem alternativa möjligheter. Så länge vi bara har i-landsanpassad
högteknologi att erbjuda dem, har de inget val. För att vi skall bli rustade att
erbjuda alternativ teknik, speciellt anpassad för u-länder, krävs det ett
forsknings- och utredningsarbete liksom en inventering av redan existerande
användbar teknik.

1 motionen 1767 föreslås en utredning om ett institut för u-landsanpassad
teknik. Ett sådant institut skulle kunna verka i samarbete med ett eller flera
u-länder å ena sidan och svenska organ som sysslar med industriell
teknikutveckling å den andra. Utan att nu yrka bifall till motionen menar vi
att detta är en av de lösningar som kan behöva prövas, när man överväger hur
svensk erfarenhet bäst skall kunna utnyttjas för en balanserad u-landsutveckling.

UU 1978/79:27

106

Vi noterar att regeringen i budgetpropositionen i likhet med vad vi
framhållit vid tidigare tillfällen nu anser att Sverige i fortsättningen inte bör
påta sig den höga bidragsandel till IDA som gäller under innevarande
påfyllnadsperiod.

Vi har vid flera tillfällen fäst riksdagens uppmärksamhet vid Världsbankens
roll i biståndet. Banken har med rätta kritiserats för sina röstregler,
som missgynnat u-länderna och för sin utlåningspolitik, som ibland bidragit
till att befästa en redan orättvis inkomstfördelning i de fattiga länderna.

Samtidigt är Världsbanken en organisation med stora ekonomiska och
administrativa resurser, som u-länderna tvingas att vända sig till för att klara
akuta lånebehov för investeringar. För u-länderna är alterntivet ofta att gå till
privata storbanker med hårdare lånevillkor.

Vi anser det därför angeläget att den svenska regeringen utnyttjar varje
möjlighet att stärka u-ländernas inflytande över banken och styra utlåningen
så att den bidrar till en social och ekonomisk utjämning i u-länderna.

3. vid punkten 4.1 (Allmänt [anslagsram, biståndets inriktning, länderkoncentration
m. m.]) av Allan Hernelius och Ingrid Sundberg (båda m):

Även om huvudansvaret för resultatvärderingen av svenskt bistånd bör
ligga på mottagarländerna finner vi det angeläget att biståndets effekt och
effektiviteten i detsamma värderas också i vårt land. En sådan uppföljning ger
möjlighet till värdefulla erfarenheter som bidrar till ett bättre utnyttjande av
svenska biståndsmedel. Den externa sakkunskap i form av konsulter och
experter som SIDA anlitar för översyn av enskilda program och projekt bör i
högre grad kunna tas i anspråk för efterhandsgranskning av olika projekt.
Därigenom klargörs i vad mån projekten bidragit till social och teknisk
utveckling och till förbättrad levnadsstandard för nödlidande människor i
mottagarlandet. En sådan resultatvärdering ger förutom erfarenheter möjlighet
till jämförelse med de biståndsinsatser som görs av olika ideella
organisationer vilka nämns i motionen 1978/79:1774. Därmed framkommer
också visst underlag för bedömning av effektiviteten i vårt bistånd.

4. vid punkten 4.9 (Bredare samarbete) av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik
Adamsson, Sture Palm, Olle Göransson, Mats Hellström, Sture Ericson och
Gertrud Sigurdsen (samtliga s):

Regeringen har vid tidigare riksmöten förelagt riksdagen vissa allmänna
riktlinjer för det s. k. bredare samarbetet. Innebörden av detta samarbete
förefaller oss emellertid fortfarande oklar. Olika typer av insatser till länder
såväl inom som utom programlandskretsen ryms inom detta anslag, som
sedan det tillkom för några få år sedan har ökat kraftigt. Motiven för bredare
samarbete har för svenskt vidkommande varit kommersiella, industriella
eller kulturella lika mycket som biståndspolitiska. Detta medför att de
svenska biståndspolitiska målen och behovet av en koncentration av
biståndssamarbetet inte tillåts leda inriktningen av det bredare samarbetet,

UU 1978/79:27

107

samtidigt som det gemensamma för de olika insatserna är att de finansierats
med biståndsmedel.

Oklarheten kring principerna för och administrationen av det bredare
samarbetet lämnar utrymme för en sammanblandning av bistånd och annat
samarbete över gränserna till men för det egentliga biståndet. Det som anförs
om det bredare samarbetet i m-motionen 1108 som motivering för yrkandet 9
i följdmotionen 1205, som behandlas i detta betänkande, utgör ett exempel på
vad denna oklarhet kan inbjuda till.

Det kan i vissa fall finnas behov att kunna komplettera det reguljära
biståndet med insatser av särskild karaktär, finansierade av biståndsmedel.
Vi anser emellertid att det är angeläget att fastare principer för denna typ av
samarbete etableras och att ansvarsfördelningen mellan biståndsmyndigheten
och övriga i samarbetet med u-länderna engagerade organ klarläggs.

UU 1978/79:27 108

Förteckning över motioner/yrkanden som behandlats i betänkandet

Motion

Utskottets ytt- Utskottets hemrande
åter- ställan återfinns

finns under under punkten

punkten

1978/79:247, yrkandena 1-2 och 5-9, av
Lars Werner m. fl. (vpk) om stöd till
Demokratiska folkrepubliken Yemen,
m. m.

1978/79:248, yrkandet 2, av Lars Werner
m. fl. (vpk) om erkännande av
Demokratiska sahariska arabrepubliken,
m. m.

1978/79:249, yrkandet 2, av Lars Werner
m. fl, (vpk) om erkännande av
Demokratiska republiken Östra Timor,
m. m.

1978/79:419 av Margareta Andrén m. fl.
(fp) om utnyttjande av återanvändbar
medicin för sjukvård i u-länder

1978/79:420 av Anders Björck m. fl. (m)
om det svenska utvecklingsbiståndet

1978/79:502 av Sture Korpås m. fl. (c)
om biståndssamarbetet mellan Sverige
och Vietnam

1978/79:587 av Gunnar Oskarson m. fl.
(m) om biståndet till Vietnam

1978/79:590, yrkandet 1, av Lars Werner
m. fl. (vpk) om ökat stöd till befrielsekampen
i södra Afrika

1978/79:864 av Allan Åkerlind (m) om
slopande av u-hjälp till befrielserörelser
m. m.

1978/79:1205, yrkandena 1-9 samt 11,
av Gösta Bohman m. fl. (m) om
biståndspolitiken

4.3, 4.5

4.5

4.11

4.5

4.7

4.3, 4.6

4.1, 4.3

4.4

1.3, 4.2, 4.3,
4.6, 4.7, 4.9

4.11

4.1, 4.3, 4.9 4.11

4.11

1.6, 4.11

UU 1978/79:27

109

1978/79:1206 av tredje vice talmannen 4.7 4.11

Karl Erik Eriksson m. fl. (fp) om cyklar
ur arméns överskottslager till u-länderna 1978/79:1208

av Thorbjörn Fälldin 1.4, 1.5 1.6

m. fl. (c) om global resurshushållning

1978/79:1209, yrkandena 5-8, av Göthe 4.2 4.11

Knutson, m. fl. (m) om samarbetet med

u-länderna

1978/79:1213 av Margaretha af Ugglas 1.4 1.6

(m) om den internationella miljöpolitiken 1978/79:1767

av Pär

om ett institut för u-landsanpassad

teknik

1978/79:1770 av Wiggo Komstedt (m) 1.3 1.6

om risktäckningen i samband med s. k.

u-garantier

1978/79:1771 av Anna Lisa Lewén- 1.2,3,4.1, 1.6,4.11

Eliasson m. fl. (s) om den svenska 4.3, 4.6, 4.8,

biståndspolitiken 4.10

1978/79:1774 av Joakim Ollén m. fl.(m) 4.1 4.11

om u-landsbiståndet

1978/79:1775 av Esse Petersson (fp) om 4.1 4.11

åtgärder mot alkoholmissbruk inom
ramen för biståndsarbetet i Afrika

1978/79:1777 av Ingrid Sundberg (m) 4.7 4.11

om förbehåll för utbetalande av bidrag
till Amazonassjukhuset

1978/79:1780 av Bo Turesson m. fl. (m) 1.3 1.6

om avräkning av vissa gåvomedel mot
anslaget för bistånd

1978/79:1781 av Lars Werner m. fl. 1.2, 1.3, 1.5, 1.6,2,3,4.11

(vpk) om biståndspolitiken 2, 3, 4.1, 4.2,

4.3, 4.6, 4.7,

4.8,4.9,4.10

UU 1978/79:27

110

Innehållsförteckning Sid.

1. U-länderna i det internationella samarbetet, svensk u-landspoli tik

m. m 2

1.1 U-ländernas ekonomiska situation

Propositionen 2

1.2 Det internationella förhandlingsläget - nord/sydfrågorna

Propositionen 3

Motioner 5

Utskottet 5

1.3 En svensk u-landspolitik

Propositionen 8

Motioner 10

Utskottet i0

1.4 Miljö, resurser och utveckling

Propositionen 14

Motioner 15

Utskottet 15

1.5 U-landsanpassad teknik och teknologiöverföring

Motioner 19

Utskottet 20

1.6 Samlade hemställanden under punkten 1 24

2. Anslagsutveckling, planeringsramar m. m.

Propositionen 24

Motion 25

Utskottet 26

Hemställan under punkten 2 26

3. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

Propositionen 26

Motioner 32

Utskottet 32

Hemställan under punkten 3 34

4. Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2)

4.1 Allmänt (anslagsram, biståndets inriktning, länderkoncentration
m. m.)

Propositionen 34

Motioner 37

Utskottet 37

4.2 Bundet bistånd och upphandling i Sverige

Propositionen 45

Motioner 45

Utskottet 46

4.3 Samarbete med enskilda länder

Propositionen 49

Motioner 49

UU 1978/79:27 lil

Sid.

Utskottet 51

4.4 Flyktingar, befrielserörelser m. m. i södra Afrika

Propositionen 59

Motioner 59

Utskottet 60

4.5 Bistånd till andra befrielserörelser och hjälporganisationer

m. m.

Motioner 61

Utskottet 61

4.6 Katastrofbistånd, allmänt flyktingbistånd m. m.

Propositionen 64

Motioner 64

Utskottet 65

4.7 Stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet

Propositionen 67

Motioner 68

Utskottet 69

4.8 Särskilda program

Propositionen 72

Motioner 73

Utskottet 73

4.9 Bredare samarbete

Propositionen 75

Motioner 76

Utskottet 76

4.10 Fonden för industriellt samarbete, samarbetsavtal m. m.

Propositionen 80

Motioner 81

Utskottet 82

4.11 Samlade hemställanden under punkten 4 84

5. Biståndsförvaltningens lånefond (IV.2)

Utskottet 87

Reservationer

Vid punkten 1:

reservation nr 1 (c) 88

Vid punkten 3:

reservation nr 2 (s) 89

Vid punkten 4:

reservation nr 3 (m) 89

reservation nr 4 (m) 91

reservation nr 5 (s) ,,, 91

UU 1978/79:27

112

Sid.

reservation nr 6 (m) 93

reservation nr 7 (c) 94

reservation nr 8 (m) 94

reservation nr 9 (s) 97

reservation nr 10 (m) 98

reservation nr 11 (s) 99

reservation nr 12 (c) 100

reservation nr 13 (m) 101

reservation nr 14 (m) 101

reservation nr 15 (s) 102

reservation nr 16 (s) 103

Särskilda yttranden

Vid punkten 1 (c) 105

Vid punkten 3 (s) 105

Vid punkten 4 (m) och (s) 106

Förteckning över motioner/yrkanden som behandlats i betänkandet
108

GOTA B 61930 Stockholm 1979