TU 1978/79:9

Trafikutskottets betänkande
1978/79:9

med anledning av propositionen 1978/79:35 om ekonomiskt stöd till
vissa rederiföretag jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:35 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. till Bidrag till Broströms Rederi AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1978/79 under sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag av
80 000 000 kr.,

2. till Lån till Broströms Rederi AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 250 000 000 kr.,

3. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti för
lån på 250 000 000 kr. som Broströms Rederi AB avser att ta upp för
omläggning av tidigare lämnade statsgaranterade lån,

4. till Lån till Saléninvest AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 200 000 000 kr.

Ärendet bör enligt propositionen behandlas under innevarande år.

Motionerna

I motionen 1978/79:156 av Karl Hallgren och Jörn Svensson (båda vpk)
yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1978/79:35,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om att åtgärder vidtas för att
upprätta nytt avtal med Broströms Rederi AB och Saléninvest AB där som
villkor för lån uppställes bevarad sysselsättningsnivå inom resp. rederi.

I motionen 1978/79:157 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
sjöfartspolitisk proposition,

2. att begära att regeringen kräver att berörda rederier redovisar en
strukturplan för sin verksamhet,

3. att avslå regeringens förslag om Bidrag till Broströms Rederi AB och Lån
till Broströms Rederi AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1978/79 och att i stället till Lån till Broströms Rederi AB på tilläggsbudget 1 till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisa
ett investeringsanslag av 330 000 000 kr.,

1 Riksdagen 1978/79. 15 sami. Nr 9

TU 1978/79:9

4. att de föreslagna lånen till Broströms Rederi AB och Saléninvest AB
skall ges i form av konvertibla skuldebrev,

5. att ge regeringen till känna vad som anförts om styrelserepresentation
och revisorer i Broströms Rederi AB och Saléninvest AB.

Tidigare riksdagsbeslut. Rederikommissionens rapport

Riksdagen beslutade våren 1977 (prop. 1976/77:146, TU 1976/77:26, rskr
1976/77:344) om vissa åtgärder till stöd åt rederinäringen. Åtgärderna
omfattade bl. a. införande av ett likviditetsstöd i form av statliga kreditgarantier
på 500 milj. kr., som kunde beviljas till den 30juni 1978, och en till samma
tidpunkt begränsad lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg. Syftet med
stödet skulle i första hand vara att ge rederierna möjlighet att undvika av
likviditetsskäl framtvingade omfattande försäljningar av modernt tonnage
till underpris.

Inom den angivna ramen för de statliga garantierna om 500 milj. kr.
beräknades ca 50 milj. kr. för den mindre sjöfartens behov.

Vid sin prövning av inkomna kreditansökningar fann fullmäktige i
riksgäldskontoret det rimligt att ställa krav på amorteringsanstånd från
rederiernas kreditgivare för att i första hand denna väg hålla uppe rederiernas
likviditet.

Sådana anstånd beviljades också. Till betydande del rörde det sig om lån för
fartyg som byggts vid svenskt varv med statlig kreditgaranti. Svenska
skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa fick också efter
riksdagens beslut (prop. 1977/78:101, NU 1977/78:38, rskr 1977/78:160)
möjlighet att lämna amorteringsanstånd.

Med hänsyn till osäkerheten i bedömningen av utvecklingen inom
sjöfarten föreslogs i prop. 1977/78:166 att resterande del av kreditgarantierna
fick föras i ny räkning. Riksdagen godtog förslaget (TU 1977/78:25, rskr 1977/
78:334). Den per den 1 oktober 1978 ej utnyttjade delen av garantiramen
uppges nu vara 235 milj. kr., varav 28 milj. kr. faller på den för den mindre
skeppsfarten beräknade summan.

Hittills lämnade kreditgarantier tillsammans med amorteringsanstånden
har enligt den nu förevarande propositionen förbättrat rederiernas ekonomiska
handlingsutrymme. Det i och för sig betydande stöd som de sålunda
erhållit har dock vid nya bedömningar av marknadsutsikter m. m. visat sig
inte vara tillräckligt. Mot bakgrund bl. a. härav tillkallades i slutet av juni i år
en särskild rederikommission. Dess uppdrag var att skyndsamt ange åtgärder
för att bibehålla på sikt livskraftiga och för landet viktiga delar av svensk
rederiverksamhet. Kommissionen lade fram sin rapport i slutet av september.

Kommissionen hänvisar i sin rapport till den snabba minskning som f. n.
sker av det svenska masslasttonnaget. Det ekonomiska läge som rederierna

TU 1978/79:9

kommit i och framtidsutsikterna under svensk flagg för det tonnage som det
huvudsakligen rör sig om gör enligt kommissionens mening att denna
utveckling får godtas. Några åtgärder från statens sida med enbart syftet att
slå vakt om masslasttonnaget anser sig kommissionen inte kunna tillstyrka.

Engagemangen inom masslastfarten harenligt kommissionen hårt belastat
Sveriges två största rederiföretag, Broströms Rederi AB och Saléninvest AB.
Broströms är Sveriges största linjerederi med tyngdpunkt på fjärrlinjefarten.
Inom denna fullföljer företaget f. n. ett omfattande rationaliseringsprogram
främst genom omläggning av medelhavstrafiken till roll on/roll offhantering.

För Saléns del är i första hand företagets kyltransporter av intresse. Med
egna och inhyrda fartyg är Saléns den internationellt sett största kyloperatören.
Kommissionen anser att tillsammans med en fortsatt svenskbaserad
kyloperation är det värt att slå vakt också om vissa delar av Saléns
masslastflotta.

Sammanfattningsvis uttalar kommissionen att såväl Broströms som Saléns
representerar en betydande del av den framtidsinriktade svenska rederinäringen.
Skulle företagen tvingas till en långtgående avveckling av rederiverksamheten
minskar basen väsentligt för en svensk rederinäring och därmed
förutsättningarna att upprätthålla denna och utnyttja de möjligheter som
sjöfarten kommer att erbjuda framdeles inom både nuvarande och nya
områden. Sysselsättningsminskningen för både ombord- och landanställda
blir betydande.

I övrigt torde få hänvisas till rapporten, vilken såsom bilaga fogats till
propositionen.

Utskottet

I slutet av juni i år tillkallades som förut nämnts en särskild rederikommission
med uppdrag att skyndsamt ange åtgärder för att bibehålla på sikt
livskraftiga och för landet viktiga delar av svensk rederiverksamhet. Av den
rapport kommissionen avgett framgår bl. a. att engagemangen inom
masslastfarten hårt har belastat Sveriges två största rederiföretag. Broströms
Rederi AB och Saléninvest AB. Båda företagen representerar enligt kommissionen
en betydande del av den framtidsinriktade svenska rederinäringen.
Skulle företagen tvingas till en långtgående avveckling av rederiverksamheten
minskar basen väsentligt för en svensk rederinäring och därmed
förutsättningarna att upprätthålla denna och utnyttja de möjligheter som
sjöfarten kommer att erbjuda framdeles inom både nuvarande och nya
områden. Vidare blir sysselsättningsminskningen för både ombord- och
landanställda betydande.

Kommissionen har med den verkställande ledningen för de båda företagen
diskuterat de åtgärder som krävs för att behålla för landet centrala delar av

1* Riksdagen 1978/79. 15 sami. Nr 9

TU 1978/79:9

företagens rederiverksamhet.

De av kommissionen som följd härav framlagda förslagen innebär i fråga
om Broströms att staten för tidigare fartygslån om sammanlagt ca 455 milj. kr.
övertar betalningsansvaret för 250 milj. kr. Under avtalsperioden utgår
varken ränta eller amortering. Därefter är statens fordran räntebärande.

Vad gäller de resterande lånen om ca 205 milj. kr. skall staten medverka till
amorteringsanstånd under avtalsperioden. Därefter återupptas amorteringarna
efter en med fem år framskjuten plan. Staten skall vidare medverka till
sammanläggning av två redan statsgaranterade lån om sammanlagt 250
milj. kr. och med sådana villkor att det nya lånet kan löpa utan amortering
under avtalsperioden och därefter avbetalas under 20 år i form av ett
annuitetslån. Slutligen skall utgå ett kontantstöd i form av ett engångsbelopp
av 80 milj. kr.

Stödet till Saléns är inriktat på att under gällande avtalsperiod så långt som
statens åtaganden sträcker sig upprätthålla företagets likviditet och egna
kapital på vissa miniminivåer. Likviditetsstödet består av främst förlängda
amorteringsanstånd. Staten förutsätts vidare utfästa sig att intill ett belopp av
200 milj. kr. medverka till soliditetsfrämjande åtgärder av typen värdegaranti
eller villkorslån. Villkorslån skall vara räntebärande och kunna utgå också av
likviditetsskäl. Efter avtalsperiodens slut skall värdegaranti resp. villkorslån
avvecklas med minst en tiondel per år.

Föredragande statsrådet framhåller att - med stora krav på ekonomiska
insatser från åtskilliga sektorer inom näringslivet - statens åtgärder för
rederinäringen måste grunda sig på en hård prioritering. Utskottet delar
denna uppfattning. Åtgärderna får sålunda i nuläget inriktas främst på att
bevara handlingsfriheten och slå vakt om de för folkhushållet totalt sett
centrala delarna av näringen.

Rederikommissionens förslag har enligt föredraganden numera förts fram
till avtal mellan å ena sidan staten och å andra sidan vart och ett av de båda
rederiföretagen. Avtalen är träffade under förbehåll av regeringens godkännande.
De överensstämmer i huvudsak med kommissionens förslag. I ett par
avseenden har dock en precisering fått ske. Det kombinerade soliditets- och
likviditetsstödet inom en ram av 200 milj. kr. till Saléns skall sålunda enligt
avtalet få formen av ett villkorslån som dock utbetalas endast under vissa
förutsättningar. Vad gäller villkorslånet till Broströms överensstämmer
avtalsbestämmelserna med förslaget i rapporten. Samma gäller utformningen
av kontantstödet till företaget. Under riksdagens prövning faller också den
förut nämnda statliga kreditgarantin för lån om 250 milj. kr.

Utskottet har vid sin prövning av regeringens sålunda framlagda förslag
funnit desamma väl ägnade att läggas till grund för riksdagens beslut i frågan.
Yrkandet i motionen 1978/79:156 att riksdagen skall avslå propositionen i
dess helhet avstyrks följaktligen.

I nämnda motion har vidare hemställts att riksdagen hos regeringen begär

TU 1978/79:9

att ett nytt avtal med de båda rederierna skall upprättas, där som villkor för lån
uppställs bevarad sysselsättningsnivå inom respektive rederi.

Utskottet vill i anledning härav understryka att avtalen är baserade på
rederikommissionens förslag och har tillkommit efter ett omfattande och
komplicerat förhandlingsarbete parterna emellan. Propositionens förslag är
vidare i motsats till vad motionärerna gör gällande grundade på samhällsekonomiska
jämte sjöfarts- och arbetsmarknadspolitiska överväganden och
bedömningar. De förordade åtgärderna är villkorade av att bolagen upprätthåller
viss miniminivå på den svenskbaserade verksamheten. I första hand
gäller detta under de förutsatta avtalsperioderna, för Broströms åren
1979-1983 och för Saléns åren 1979-1982. Förpliktelserna avser förläggningen
av bolagens administration, rederiverksamhetens omfattning och
ungefärligt antal svenskregistrerade fartyg. Vartdera företaget förutsätts
under avtalsperioden bibehålla ett betydande antal fartyg under svensk flagg.
Totalt beräknas detta svara mot mer än 2 500 arbetstillfällen för ombord- och
landanställda.

De av motionärerna begärda nya förhandlingarna i frågan torde dessutom
av såväl tidsmässiga som andra skäl vara uteslutna. Under hän visning järn väl
härtill avstyrks motionen även i denna del.

I motionen 1978/79:157 betecknas det som olyckligt att staten går in med så
omfattande engagemang i rederinäringen, varom här är fråga, utan någon
diskussion av framtidsutveckling och framtidsinriktning. Riksdagen bör
enligt motionärerna ha möjlighet att sätta in förändringar av detta slag i ett
mer övergripande sjöfartspolitiskt sammanhang. Det anses därför vara
angeläget att den sjöfartspolitiska utredningens arbete påskyndas så att en
sjöfartspoUtiskproposition kan föreläggas riksdagen våren 1979. Motionärerna
anser vidare att som villkor för utbetalning av stödet till de båda rederierna
skall ställas krav på en slrukturplan, inkl. planer på nybeställningar för ökad
kapacitet eller som ersättning för befintligt tonnage. Syftet härmed anges vara
att nå en bättre framtida konkurrenskraft inom rederinäringen och därmed
trygga sysselsättningen för de ombordanställda.

Utskottet vill med anledning härav hänvisa till den redogörelse som i
propositionen lämnas för utvecklingen för rederinäringens del under senare
tid. För flera rederier blev problemen akuta under år 1978. Också för stora
rederier med ett brett register inom svensk sjöfart höll engagemangen inom
masslastfarten på att bli övermäktiga. Rederierna måste försälja sina
masslastfartyg. Vid rådande fartygsvärden och med de skuldersom belastade
fartygen kunde åtgärderna dock inte begränsas till detta. Rederierna var för
att kunna bemästra sin ekonomi nödsakade att avveckla också andra,
lönande delar av verksamheten och eventuellt helt lämna sjöfarten. Det var
mot denna bakgrund som rederikommissionen tillkallades. Dess uppdrag
blev som förut nämnts att skyndsaml ange åtgärder för att bibehålla på sikt
livskraftiga och för landet viktiga delar av svensk rederiverksamhet.

TU 1978/79:9

De för landet viktiga delarna av svensk rederinäring ansåg kommissionen
främst vara de verksamheter som tillgodoser kvalificerade svenska sjötransportbehov,
dvs. fjärr- och närlinjetrafiken och också systemlösningar för
t. ex. skogsindustrins uttransporter. Här har nåtts tekniskt och organisatoriskt
avancerade transportlösningar. Samma gäller olika typer av specialfart
med växlande anknytning till Sveriges egna transportbehov. Hit hör enligt
kommissionen kyl- och biltransporter och också insats av fartyg lämpade för
svåra isförhållanden. Till nya utvecklingslinjer hänför kommissionen bl. a.
pråmtransporterade stora lastenheter och olika funktioner vid letning efter
och utvinning av mineraloljor till havs.

Enligt kommissionen representerar såväl Broströms som Saléns en
betydande del av den framtidsinriktade svenska rederinäringen, vilken
uppfattning delas av föredraganden.

Rederikommissionen uttalar också i sin rapport att för att på längre sikt
trygga den svenska sjöfartsnäringen och på nytt ge den utvecklingsmöjligheter
krävs åtgärder med bred räckvidd. 1 dessa frågor hänvisar kommissionen
till den sjöfartspolitiska utredningen. Denna, som tillsattes i juni 1977,
har bl. a. att överväga rederiernas långsiktiga investeringsbehov och kapitalförsörjning.
En naturlig utgångspunkt för utredningen har i direktiven
angetts vara en bedömning av världssjöfartens sannolika utveckling. Utredningen
skall analysera utbud av olika inskränkningar i en fri sjötransportmarknad.
Mot bakgrund av denna analys skall utredningen bedöma svensk
sjöfartsnärings internationella konkurrensförmåga. Olika alternativ när det
gäller omfattning och inriktning av den framtida rederiverksamheten skall
därefter presenteras och ett underlag skapas för utredningens överväganden
och förslag när det gäller utformningen av ett sjöfartspolitiskt program. Vid
bedömningen av den svenska rederiverksamhetens omfattning och inriktning
skall utredningen söka bilda sig en uppfattning om vilken bredd
verksamheten bör ha när det gäller utbudet av transporttjänster.

Den mindre skeppsfarten skall också bli föremål för särskilda överväganden,
bl. a. vad gäller den lämpliga företagsstrukturen vid övergång till större
och dyrbarare fartyg. Slutligen anges i direktiven att utredningen borde ha
nära samråd med den då sittande trafikpolitiska utredningen.

Utskottet förutsätter för sin del att utredningen bedriver sin verksamhet
med all den skyndsamhet som befinns möjlig. Med understrykande av vikten
av att så sker och under hänvisning till vad utskottet i övrigt nu anfört
avstyrker utskottet motionen i här berörda delar.

Enligt motionärerna bör vidare hela den statliga insatsen för de båda
rederierna tillskjutas i form av villkorslån. Något rent bidrag till Broströms
anses sålunda inte böra beviljas. Lånen bör enligt motionärerna lämnas mot
konvertibla skuldebrev. Frågan om konvertering till aktier bör sedan kunna
tas upp efter en viss tid, lämpligen fem år. Då bör den planerade omstrukturering
som motionen förordar ha genomförts, och då bör en prövning ske

TU 1978/79:9

om de då återstående lånebeloppen helt eller delvis skall omvandlas till
aktiekapital och ge staten del i framtida utdelning och värdetillväxt.

Såsom utskottet tidigare erinrat om gäller emellertid propositionens förslag
två på angivna grunder slutna överenskommelser mellan berörda parter.
Någon ny förhandlingsomgång framstår med beaktande av såväl tidsaspekten
som övriga faktorer inte heller som realistisk. Utskottet delar f. ö. den
uppfattning som genom propositionens utformning kommit till uttryck,
nämligen att ett statligt delägarskap inte framstår som önskvärt eller eljest
motiverat.

De nu avtalade och föreslagna låneformerna jämte det särskilda kapitaltillskottet
synes också enligt utskottets uppfattning vara bäst lämpade för syftet
med stödet - att i angivna former och erforderlig utsträckning främja
rederiernas fortsatta verksamhet och utveckling. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag härom och avstyrker motionen 1978/79:157 i motsvarande
delar. Detta innebär även att motionen 1978/79:156 i motsvarande
delar avstyrks.

När samhället engagerar sig i den omfattning, varom här är fråga, bör enligt
motionen 1978/79:157 i högre grad än propositionen förutsätter inflytande
och kontroll från samhällets sida garanteras. Regeringen anses därför böra få
möjlighet att sätta in en representant i bolagens styrelser så länge lånen står
kvar. Vidare anses staten böra tillsätta en revisor i vart och ett av de båda
rederiföretagen.

Såsom av propositionen framgår föreslås i rederikommissionens rapport att
staten skall äga tillsätta en särskild revisor i Broströms. Avtalet innebär
emellertid den ändringen att insynen i företaget skall ske genom en
företrädare för staten som ges samma rätt och möjligheter till insyn i
Broströms som tillkommer dess revisor. Ändringen skapar enligt föredraganden
möjlighet för statens företrädare att utan hinder av de sekretessbestämmelser
som gäller för revisor i företag till regeringen anmäla sina
iakttagelser m. m.

I det med Saléns träffade avtalet förutsätts enligt propositionen i vissa fall
samråd mellan staten och företaget, bl. a. avseende behov och avveckling av
villkorslån och eventuell aktieutdelning. Samrådsuppgiften kommer för
statens del i första hand att åvila fartygskreditnämnden. Skulle samrådet inte
leda till en gemensam uppfattning ter det sig enligt propositionen naturligt att
frågan hänskjuts till regeringen för prövning.

Utskottet finner den sålunda förordade lösningen innebära tillräckliga
garantier för att staten - med stödets föreslagna utformning - på ett
tillfredsställande sätt skall kunna bevaka sina intressen i företagens verksamhet
m. m. Under hänvisning härtill tillstyrks propositionen och avstyrks
motionen i nu berörda delar.

Den omläggning av tidigare statsgaranterade lån som i propositionen
föreslås för Broströms del tillstyrks av utskottet. Härav följer att utskottet i
motsvarande del avstyrker motionen 1978/79:156, yrkandet 1.

TU 1978/79:9

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1978/79:156, yrkandet 2, om
upprättande av nytt avtal med Broströms Rederi AB och
Saléninvest AB,

2. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79:157, yrkandet l,om en sjöfartspolitisk
proposition,

b. avslår motionen 1978/79:157, yrkandet 2, om en strukturplan
för berörda rederier,

3. att riksdagen

a. med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1978/79:156, yrkandet 1 i motsvarande del, och
1978/79:157, yrkandet 3,

dels till Bidrag lill Broströms Rederi AB på tilläggsbudget 1 till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 under sjätte huvudtiteln
anvisar ett anslag av 80 000 000 kr.,

dels till Lån till Broströms Rederi AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten förbudgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd
anvisar ett investeringsanslag av 250 000 000 kr.,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1978/79:156, yrkandet 1 i motsvarande del, till Län till Saléninvest
AB på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret
1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag
av 200 000 000 kr.,

c. med bifall till regeringens förslag avslår motionen 1978/
79:157, yrkandet 4, om utformningen av de nämnda lånen,

d. med bifall till regeringens förslag avslår motionen 1978/
79:157, yrkandet 5, om styrelserepresentation och revisorer i
Broströms Rederi AB och Saléninvest AB,

4. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1978/79:156, yrkandet 1 i motsvarande del,
bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten
garanti för lån på 250 000 000 kr., som Broströms Rederi AB
avser att ta upp för omläggning av tidigare lämnade statsgaranterade
lån.

Stockholm den 6 december 1978

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

TU 1978/79:9

Närvarande: Sven Mellqvist (s). Arne Persson (c), Essen Lindahl (s), Alfred
Håkansson (c), Rolf Sellgren (fp), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c), Birger
Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Erik Johansson i Hållsta (c), Olle Östrand (s),
Wiggo Komstedt (m), Rune Johansson i Åmål (s), Margit Sandéhn (s) och
Anita Bråkenhielm (m).

Reservationer

av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle
Östrand, Rune Johansson i Åmål och Margit Sandéhn (samtliga s)

1. beträffande en sjöfartspolitisk proposition och behovet av en strukturplan
m. m.

Reservanterna anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet vill
med” och på s. 6 slutar med ”berörda delar” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Fortsatta samhällsinsatser för att på längre sikt trygga den svenska
sjöfartsnäringen torde även enligt utskottets uppfattning bli nödvändiga.
Sådana insatser bör ske inom ramen för en långsiktig och planmässig
näringspolitik. Riksdagen bör vid behandlingen av rederinäringens framtidsutveckling
och framtidsinriktning ha möjlighet att sätta in förändringar av det
slag varom här är fråga i ett mer övergripande sjöfartspolitiskt sammanhang.
Även utskottet finnér det därför vara angeläget att den sjöfartspolitiska
utredningens arbete påskyndas så att en sjöfartspolitisk proposition kan
föreläggas riksdagen våren 1979.

Det hade vidare varit rimligt att i det avtal som träffats mellan företrädare
för staten och de båda berörda rederierna lägga fast en plan för den framtida
utvecklingen. Villkoret för ett statligt stöd till de båda företagen skulle vara en
dokumenterad vilja till strukturförändringar. Här borde ha diskuterats
linjesjöfartens struktur och eventuella möjligheter till samordningsvinster.
Ändå viktigare är att diskutera strukturen för framtida fartygssystem med
avseende på bl. a. fartygstyper. Den svenska rederinäringen har hittills intagit
en internationellt sett ledande position i dessa avseenden. Det är nödvändigt
att denna ställning bibehålls och vidareutvecklas om näringen skall ha en
fortsatt konkurrenskraft.

Det föreslagna stödet bör inte vara ett stöd till redarna utan till sjöfartsnäringen.
Utskottet vill därför-i enlighet med motionärernas förslag - föreslå
att som villkor för utbetalning av stödet till de båda rederierna ställs krav på en
strukturplan, inkl. planer på nybeställningar för ökad kapacitet eller som
ersättning för befintligt tonnage. Syftet härmed bör vara att ernå en bättre
framtida konkurrenskraft inom rederinäringen för att därigenom garantera

TU 1978/79:9

åtminstone en oförändrad tonnagevolym samt tryggad sysselsättning för
såväl ombordanställda som övrig personal.

Vad utskottet i här berörda delar anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen

a. med bifall till motionen 1978/79:157, yrkandet 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
sjöfartspolitisk proposition,

b. med bifall till motionen 1978/79:157, yrkandet 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
strukturplan för de i propositionen berörda rederiernas verksamhet,

2. beträffande löneformerna och det särskilda kapitaltillskottet samt frågan om
styrelserepresentation och revisorer i de båda rederiföretagen

Reservanterna anser att

dels det avsnitt i utskottet yttrande på s. 7 som börjar med ”Såsom
utskottet” och slutar med ”berörda delar” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Såsom utskottet förut nämnt har av rederikommissionen en total statlig
insats på 330 milj. kr. ansetts vara nödvändig. Enligt utskottets mening bör
hela beloppet tillskjutas i form av villkorslån och något rent bidrag alltså inte
beviljas. Det bör därvid beaktas att genom en långivning av den omfattning
det här gäller staten tar över mycket av de risker som annars är förknippade
med ägarkapital, utan att få del av eventuella framtida vinster. Det är mot den
bakgrunden också rimligt att långivarna kan ställa villkor, som ungefär
motsvarar de villkor som den kan ställasom bidrar med aktiekapital. Det kan
som motionärerna framhållit lämpligen ske genom att lånen lämnas mot
konvertibla skuldebrev. I den i motionen föreslagna ordningen bör sedan en
prövning ske, om lånebeloppen helt eller delvis skall omvandlas till
aktiekapital och ge staten del i framtida utdelning och värdetillväxt.

Regeringen bör därför enligt utskottets uppfattning se till att de definitiva
avtalen med Saléns och Broströms utformas med iakttagande av det
anförda.

I propositionen föreslås för Broströms del att en företrädare för staten skall
ges samma rätt och möjlighet till insyn som tillkommer bolagets revisor. I
förslaget till avtal med Saléns förutsätts årliga samråd mellan staten och
företaget, bl. a. avseende behov och avveckling av villkorslån och eventuell
aktieutdelning. Denna samrådsuppgift föreslås åvila fartygskreditnämnden.

När samhället engagerar sig i den omfattning som här är aktuell, bör

TU 1978/79:9

emellertid enligt utskottets uppfattning en högre grad av inflytande och
kontroll från samhällets sida garanteras. I likhet med vad som gällde i den
överenskommelse som regeringen träffade med Uddeholms AB hösten 1977
bör regeringen lämpligen sätta in en representant i vartdera bolagets styrelse
så länge lånen står kvar. Vidare bör staten tillsätta en revisor i vart och ett av
de båda rederiföretagen.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen

a. med avslag på regeringens förslag och motionen 1978/
79:156, yrkandet 1 i motsvarande del, samt med bifall till
motionen 1978/79:157, yrkandet 3, till Lån lill Broströms Rederi
AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79
under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag
av 330 000 000 kr.,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på

motionen 1978/79:156, yrkandet 1 i motsvarande del, till Lån lill
Saléninvest AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett
investeringsanslag av 200 000 000 kr.,

c. med avslag på regeringens förslag och med bifall till

motionen 1978/79:157, yrkandet 4, beslutar att de under a och b
angivna lånen skall ges i form av konvertibla skuldebrev,

d. med avslag på regeringens förslag och med bifall till

motionen 1978/79:157, yrkandet 5, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om styrelserepresentation
och revisorer i Broströms Rederi AB och Saléninvest AB,

GOTAB 58851 Stockholm 1978