TU 1978/79:22
Trafikutskottets betänkande
1978/79:22
med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser anslaget till
Transportstöd för Gotland jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1978/79:100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) har
regeringen under punkten E 15 (s. 133-134) föreslagit riksdagen att till
Transportstöd för Gotland förbudgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av
29 800 000 kr.
Motionerna
I motionen 1978/79:376 av Torsten Gustafsson m. fl. (c, s, m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att planerad om- och
utbyggnad av Visby hamn i statsbidragshänseende skall likställas med
tidigare verkställd utbyggnad.
I motionen 1978/79:533 av Sven Mellqvist m. fl. (s) föreslås att riksdagen
hos regeringen begär förslag om statligt stöd för om- och tillbyggnad av Visby
hamn.
I motionen 1978/79:1421 av Eric Rejdnell (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om kostnadsansvar och kostnadsfördelning för
utbyggnad av Visby hamn.
I förevarande sammanhang har även behandlats den med anledning av
propositionen 1978/79:99 - om en ny trafikpolitik - framlagda motionen
1978/79:2395 av Per-Axel Nilsson m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen beslutar
att priserna i persontrafiken med Gotlandsfärjorna även fortsättningsvis skall
ha sin utgångspunkt i SJ-taxan.
Utskottet
Anslagsfrågan
Transportstödet för Gotland omfattar enligt beslut av 1974 års riksdag
(prop. 1974:140,TU 1974:27, rskr 1974:347)såväl person-som godsbefordran i
färjetrafik på Gotland. Genom lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland
meddelar regeringen tillstånd samt fastställer turplaner och taxor för
färjetrafiken på Gotland. Trafiken utförs av Rederi AB Gotland. Transportstödet
avser person- och godstransporterna i Gotlandsbolagets färjetrafik och
har genom den nämnda lagen kunnat byggas in direkt i bolagets taxa.
1 Riksdagen 1978/79. 15 sami. Nr 22
TU 1978/79:22
2
Det nuvarande stödet innebär en 75-procentig reduktion i förhållande till
bolagets grundtaxa avseende godstransporter mellan Gotland och fastlandet.
I fråga om persontransporterna har stödet utformats så att priset för en enkel
resa med färja inte bör vara högre än priset för en enkel andraklassbiljett på tåg
för motsvarande färdsträcka vilket, i förhållande till de taxor som annars
skulle gälla, innebär en sänkning av biljettpriserna på olika relationer med
25-40 %. Även för personbilar har avgiften sänkts. På Gotland bosatt person
erhåller 50 % på de reducerade person- och personbilstaxorna.
I budgetpropositionen framhåller föredragande statsrådet sin avsikt att
under våren 1979, efter utvärdering av nuvarande bidragssystem, förelägga
riksdagen förslag med anledning därav. Förslagen har nu lagts fram i
propositionen 1978/79:152 om transportstöd. Utskottet har dock beslutat
föreslå riksdagen att till kommande riksmöte uppskjuta behandlingen av den
propositionen och motioner som väckts i anledning av denna, ävensom en
motion angående transportstöd för Gotland som väckts under den allmänna
motionstiden 1979.
För budgetåret 1979/80 räknar fraktbidragsnämnden med ett medelsbehov
om 29,8 milj. kr., vilket är en höjning av anslaget med 4,3 milj. kr.
Beräkningen har grundats på att stödet baseras på i huvudsak oförändrade
villkor. Föredraganden ansluter sig till nämndens förslag. Utskottet har för
sin del ej något att erinra mot beräkningen av anslaget och tillstyrker den
sålunda föreslagna medelsanvisningen.
Person transportstöd
I motionen 1978/79:2395 föreslås att riksdagen beslutar att priserna i
persontrafiken med Gotlandsfärjorna även fortsättningsvis skall ha sin
utgångspunkt i SJ-taxan. Den under allmänna motionstiden 1979 väckta
motionen 1978/79:1401 (av Georg Danell och Lars Schött, båda m), vilken
utskottet föreslagit skall uppskjutas till kommande riksmöte, innehåller f. ö.
önskemål av liknande slag.
Den först nämnda motionen har väckts med anledning av propositionen
1978/79:99 om en ny trafikpolitik. Motionärerna hänvisar tiil det förslag till
omfattande sänkning av SJ:s taxor som redovisas i propositionen. En
förutsättning för att förslaget skall kunna genomföras är att SJ avlastas de
kapitalkostnader som beräknas uppkomma. Dessa har uppskattats till 150
milj. kr. per år. 1 motionen framhålls att propositionen ej berör priserna i
Gotlandstrafiken. Samtidigt erinrar motionärerna om riksdagens beslut år
1974 enligt vilket taxesättningen för Gotlands färjelinjer skall följa SJ:s
taxesättningar. Det finns därför enligt motionen skäl att nu begära att det
tidigare riksdagsbeslutet följs.
Genom den proposition (prop. 1974:140) som låg till grund för det i
motionen nämnda riksdagsbeslutet infördes transportstöd till persontrafiken
TU 1978/79:22
3
med Gotlandsbolagets färjor. Som skäl för ett sådant persontransportstöd
anfördes i propositionen den högre färdkostnad som en farjeresa mellan
Gotland och fastlandet förde med sig jämfört med vad en kollektivresa
betingade på motsvarande avstånd på fastlandet. Vid sina överväganden ang.
storleken och utformningen av stödet fann föredragande statsrådet det
naturligt att utgå från ett järnvägsalternativ. Priset för en enkel resa med färja
ansågs sålunda inte böra vara högre än priset för en enkel andraklassbiljett på
tåg för motsvarande färdsträcka. 1 betänkandet TU 1974:27 förklarade sig
utskottet kunna godta vad föredraganden föreslagit.
Alltsedan transportstödet till persontrafiken med Gotlandsbolagets färjor
infördes har grundavgifterna för passagerarbefordran med dessa färjor varit
anpassade till järnvägspriserna för enkel andraklassbiljett för motsvarande
fardsträckor. Någon ändring härvidlag föreslås varken i budgetpropositionen
eller i propositionen 1978/79:152 om transportstöd. Utskottet förutsätter
därför att, i den mån SJ:s taxor sänks på sätt redovisats i propositionen
1978/79:99 om en ny trafikpolitik, avgifterna för personbefordran med
Gotlandsbolagets färjor anpassas till dessa taxeändringar. En sådan anpassning
bör så nära som möjligt tidsmässigt samordnas med omläggningen av
SJ:s taxor. Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
Utbyggnad av Visby hamn
Frågan om statligt bidrag till utbyggnad av Visby hamn har tagits upp i tre
motioner. 1 motionen 1978/79:376 hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att planerad om- och utbyggnad av Visby hamn i
statsbidragshänseende skall likställas med tidigare verkställd utbyggnad. 1
motionen 1978/79:533 föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om
statligt stöd för om-och tillbyggnad av Visby hamn. I motionen 1978/79:1421
hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om kostnadsansvar
och kostnadsfördelning för utbyggnad av Visby hamn.
Utskottet har vid ett studiebesök på Gotland under tiden den 4-5 maj 1979
studerat förhållandena i Visby hamn samt informerats därom vid överläggningar
med representanter för länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands
kommun. I motionerna och i samband med studiebesöket har bl. a.
framhållits följande.
Visby hamn fick sin nuvarande yttre utformning på 1920-talet. För att
tillgodose behovet av kajplatser i samband med att ro/ro-fartyg sattes in i
färjetrafiken påbörjades år 1962 arbetet med att förlänga den s. k. Skeppsbrokajen
söderut. För detta ombyggnadsarbete utgick statsbidrag med 90 % av
kostnaderna.
Ombyggnadsarbetena avslutades år 1964. Sedan dess har farjetrafiken
utvecklats mycket snabbt. Persontrafiken har under perioden 1965-1977 ökat
TU 1978/79:22
4
från 246 000 enkelresor till 692 000. I den prognos som gjorts i den regionala
trafikplaneringen beräknas antalet passagerare år 1980 till 780 000. Utvecklingen
hittills stämmer väl överens med prognosen. Under den nämnda
tidsperioden har personbilstrafiken ökat från 48 000 enkelresor till 163 300
och lastbilstrafiken från 8 500 enkelresor till 38 600. Samtidigt har mängden
transporterat gods ökat från 55 000 ton till 234 900 ton.
För att möta den ökande trafiken har efter hand allt större färjor satts in i
trafik. De ro/ro-fartyg som användes efter hamnutbyggnaden år 1962 var
80-90 m långa och 14-16 m breda. Kapaciteten var 115-140 personbilar. De
färjor som används i dag togs i bruk omkring år 1972. De har en längd av
120 m och en bredd av 21 m. Kapaciteten hos dessa färjor är ca 1 700
passagerare och 300 personbilar eller 36 trailers vardera. I juni 1979 kommer
ytterligare en färja att sättas in i trafik. Denna lastfärja är 118 m lång och
16,5 m bred med en lastkapacitet av 60 trailers.
För att under den väntade fortsatta trafikökningen kunna fylla kraven på
en tillfredsställande trafikförsörjning har nyligen två nya färjor beställts.
Fartygen är beställda hos Svenska Varv AB och kommer att levereras i maj
resp. december 1980. De kommer att ha en längd av ca 140 m och en bredd av
ca 24 m. De båda beställda färjorna får en kapacitet som väsentligt överstiger
de nuvarande färjornas. Tillsammans med den lastfärja som levereras i juni
1979 har härigenom skapats ett sådant utbud av transporttjänster att den
beräknade efterfrågan på ett godtagbart sätt kan tillgodoses under överblickbar
framtid.
Däremot kommer den nuvarande hamnen i Visby att vara otillräcklig för
att motsvara den väntade trafikökningen eller för att fylla de övriga krav som
måste kunna ställas på en regional hamn. Bl. a. har behovet av en
förstärkning av det yttre vågskyddet i olika sammanhang framförts som ett
sjösäkerhetskrav. Med anledning härav har utarbetats ett förslag till utbyggnad
av hamnen i samråd mellan kommunen, länsstyrelsen och Gotlandsbolaget.
Den däri föreslagna utbyggnaden innebär förlängning av den norra
vågbrytaren, en ny sydlig vågbrytare samt utfyllnad av det södra strandområdet.
Denna utbyggnad kräver emellertid så stora investeringar att Gotlands
kommun har bedömt dem som ogenomförbara med egna medel. För att
finansiera utbyggnaden skulle intäkterna från hamnen behöva mångdubblas.
Ett redan högt kostnadsläge för kommunikationerna till och från Gotland
skulle därmed ytterligare höjas. Ur regionalpolitisk synvinkel är detta
oacceptabelt.
Kostnaden för det omnämnda förslaget till utbyggnad av hamnen har
beräknats till ca 156 milj. kr. 1 detta belopp ingår bl. a. kostnaderna för att
anlägga en ny oljekaj med därtill hörande anordningar samt att flytta den
befintliga fiskehamnen. Någon preciserad kostnad för de ombyggnadsarbeten
som betingas av färjetrafikens behov kan ej anges. Kostnaden torde dock
överstiga 100 milj. kr. Arbetena föreslås utföras etappvis.
TU 1978/79:22
5
Utskottet vill i anledning av de ifrågavarande motionerna framhålla
följande.
Enligt utskottets mening torde det stå klart att ett påtagligt behov föreligger
att bygga ut Visby hamn. Den ökande trafiken över hamnen har lett till att allt
större färjor har satts in i trafik. Samtidigt måste konstateras att varken
vattenytorna i hamnen eller utrymmet för godshantering i land motsvarar de
krav som farjetrafiken för med sig. Vidare måste behovet av en förbättrad
stormskyddsfunktion och därmed större sjösäkerhet beaktas.
Vad härefter angår frågan om kostnadsansvaret för hamnutbyggnad bör
framhållas att frågan numera är en kommunal angelägenhet. Statligt bidrag
utgår alltså inte. I motionen 1978/79:376 hävdas dock att Visby hamn inte
kan ses på samma sätt som andra hamnar. För att Gotland även fortsättningsvis
skall kunna utvecklas i takt med landets övriga regioner krävs att
Visby hamn får en ändamålsenlig utformning. Detta är enligt motionen
nödvändigt för att kunna uppfylla de krav som ställs på rationella
kommunikationer mellan Gotland och fastlandet. Vidare framhålls att
statsmakterna har ansvaret för att dessa förbindelser kan upprätthållas under
likvärdiga förhållanden jämfört med övriga delar av Sverige. Motionärerna
påtalar även att de gotländska myndigheterna i olika sammanhang hävdat att
Visby hamn bör betraktas som en del i den ”vägförbindelse” med fastlandet
som Gotland har och måste ha om ön skall kunna fungera. Ett statligt
engagemang i utbyggnaden av Visby hamn kan enligt motionen liknas vid de
statliga insatser som rör järnvägsnät och interregionalt vägsystem.
I motionen 1978/79:533 framhålls att Gotland på grund av sin geografiska
belägenhet intar en särställning i det svenska transportnätet. Något brobygge
- i ordets rätta bemärkelse - mellan Gotland och fastlandet kommer aldrig att
ske. Det blir allt framgent sjötrafiken som huvudsakligast kommer att
befordra både personer och gods till och från Gotland. När det har gällt att
länka samman andra öar med fastlandet genom brobyggnader har detta inom
den svenska trafikpolitiken setts som en samhällelig åtgärd som helt
bekostats av staten. Enligt motionärerna kan utbyggnaden av Visby hamn till
stor del jämföras med anordnandet av brofästen och andra åtgärder som vid
brobyggen ansetts vara en statlig uppgift. Vidare framhålls - liksom i
motionen 1978/79:1421 - att det kraftiga ekonomiska åtagande som en ny
hamn i Visby innebär ej kan bäras ensamt av den gotländska befolkningen.
En finansiering genom hamnavgifter sägs också medföra så höga frakter att
staten ändå skulle få medverka med ett mycket kraftigare transportstöd än
vad som nu är fallet.
Utskottet kan för sin del i allt väsentligt instämma i vad motionärerna
anfört om Gotlands särställning i det svenska transportnätet. Det var också
mot bakgrund bl. a. härav som det särskilda transportstödet till Gotlandstrafiken
infördes år 1971. Från att till en början endast ha omfattat de från
Gotland utgående godstransporterna omfattar stödet numera även godstransporter
till Gotland samt persontrafiken till och från ön.
TU 1978/79:22
6
Efter beslut av 1975/76 års riksdag (prop. 1975/76:93, TU 1975/76:15, rskr
1975/76:177) utfärdades lagen (1976:102) om utjämning av taxorna för
fjärrtransporter av gods med lastbil tili och från Gotland. Med stöd av denna
lag bemyndigade regeringen statens pris- och kartellnämnd (SPK) att'
fastställa högsta pris för berörda transporter (SFS 1976:395). SPK har
sedermera med stöd av detta bemyndigande meddelat föreskrifter som
innebär att den som bedriver yrkesmässig lastbilstrafik eller förmedlar
transportuppdrag inom sådan trafik för inrikes fjärrtransport av gods med
lastbil till och från Gotland inte får ta ut ett högre pris än som tillämpas för
motsvarande transportsträcka på fastlandet. Vid tillämpningen av dessa
bestämmelser beräknas avståndet mellan Nynäshamn-Visby till 150 km och
mellan Oskarshamn-Visby till lOOkm. Detta förfarande har benämnts
vägprincipen. Härigenom och genom den i det föregående redovisade
rabatteringen av taxorna för persontransporter har transportkostnaderna för
Gotlandstrafiken kunnat hållas på en någorlunda jämställd nivå med vad
som gäller för landet i övrigt.
En utgångspunkt vid bedömningen av i vad mån utbyggnaden av Visby
hamn skall utföras med hjälp av statligt bidrag är enligt utskottets mening att
de syften som ligger bakom transportstödet inte får motverkas. Samtidigt
måste beaktas att en förutsättning för den ökning av trafiken som nu
nödvändiggör en hamnutbyggnad torde ha varit det efter hand förstärkta
transportstödet. Det går ej heller att bortse från Gotlands speciella geografiska
belägenhet. Utskottet anser vid en sammantagen bedömning av det anförda
att utbyggnaden av Visby hamn i den utsträckning denna berör färjetrafiken
bör utföras med statligt bidrag. Det bör därvid ankomma på regeringen att
efter överläggningar med berörda intressenter lägga fram närmare förslag
härom. Med hänsyn till att de nya färjorna levereras redan under nästa år bör
sådana överläggningar snarast komma till stånd. Utskottet förutsätter att så
sker och att förslag till medelsanvisning för en första etapp föreläggs
riksdagen senast i 1980 års budgetproposition. Vad utskottet nu anfört bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 29 800 000 kr.,
2. med anledning av motionen 1978/79:2395 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om avgifterna för
personbefordran med Gotlandsbolagets färjor,
3. med anledning av motionerna 1978/79:376, 1978/79:533 och
TU 1978/79:22
7
1978/79:1421 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfort om statligt stöd för utbyggnad av Visby
hamn.
Stockholm den 17 maj 1979
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST
Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m), Arne Persson
(c), Essen Lindahl (s), Alfred Håkansson (c), Kurt Hugosson (s), Rune
Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Bertil Zachrisson (s), Wiggo Komstedt (m),
Rune Johansson i Åmål (s), Gunnar Johansson (m), Margit Sandéhn (s), Eric
Rejdnell (fp) och Stina Eliasson (c).
GOTAB 62077 Stockholm 1979