TU 1978/79:20

Trafikutskottets betänkande
1978/79:20

med anledning av propositionen 1978/79:116 om vissa sjöfartsfrågor
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:116 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen

dels att anta

1. inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg,

dels att

2. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att under tiden den 1 juli
1979-den 30 juni 1980 ikläda staten kreditgarantier till svenskt rederiföretag
till högst det belopp som den 1 juli 1979 står kvar av det garantibelopp om
500 000 000 kr., som beslöts av riksdagen med anledning av förslag i prop.
1976/77:146,

3. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk - utöver vad som har föreslagits i
prop. 1978/79:100 - för budgetåret 1979/80 under sjätte huvudtiteln anvisa
ett anslag av 18 000 000 kr.,

4. till Statens lånefond för den mindre skeppsfarten - med ändring av vad
som har föreslagits i prop. 1978/79:100-för budgetåret 1979/80 under statens
utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.

I propositionen läggs fram vissa förslag, som delvis grundas på en av
sjöfartspolitiska utredningen i februari 1979 överlämnad promemoria.

Våren 1977 beslutade riksdagen om ett särskilt tidsbegränsat likviditetsstöd
till svenska rederiföretag i form av statliga kreditgarantier på 500
milj. kr., som kunde beviljas till den 30 juni 1978. Riksdagen beslutade våren
1978 om förlängning av detta stöd till den 30 juni 1979. I förevarande
proposition föreslås att det belopp för statliga kreditgarantier som är
oförbrukat den 1 juli 1979 får användas även under nästa budgetår på
oförändrade villkor.

Vidare föreslås att lånefonden för den mindre skeppsfarten får ett
medelstillskott om 15 milj. kr. Till bidrag till sjöfolkets fria resor föreslås utgå
18 milj. kr. Lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg föreslås fortsätta att
gälla till utgången av juni 1980.

1 propositionen redovisas också vissa synpunkter på den senaste tidens
utveckling inom sjöfarten och det internationella sjöfartspolitiska läget.

Ett sjöfartspolitiskt program aviseras till hösten 1979.

1 Riksdagen 1978/79. 15 samt. Nr 20

TU 1978/79:20

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av
fartyg

Härigenom föreskrivs att lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av
fartyg, som gäller till utgången av juni 1979, skall äga fortsatt giltighet till
utgången av juni 1980.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1979

I motionen 1978/79:1423 av Birger Rosqvist m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen snarast begära förslag om den framtida
bemanningen på isbrytare och sjömätningsfartyg.

I motionen 1978/79:1949 av Bertil Måbrink m. fl. (vpk)hemställs,såvitt nu
är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen uttalar att isbrytar- och sjömätningsfartyg
bör övergå till att bemannas med civil personal.

Motioner väckta med anledning av propositionen 1978/79:116

I motionen 1978/79:2284 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar

1. inrätta ett strukturbolag för sjöfartsnäringen med de uppgifter som
angivits i motionen,

2. till Teckning av aktier i ett strukturbolag för sjöfartsnäringen
(kommunikationsdepartementet) på tilläggsbudget lil till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 50 000 kr.,

3. till Bidrag till ett strukturbolag för sjöfartsnäringen (kommunikationsdepartementet)
på tilläggsbudget lil till statsbudgeten förbudgetåret 1978/79
anvisa ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

4. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för strukturbolagets
räkning under tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980 ikläda staten garantier
till svenska rederier till ett sammanlagt belopp av 100 000 000 kr.

I motionen 1978/79:2285 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar

1. att avslå regeringens förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen
(1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg samt att hos regeringen
hemställa om utarbetande av förslag till lag om förbud mot överlåtelse av
fartyg till stater med s. k. bekvämlighetsflagg,

TU 1978/79:20

2. att avslå propositionen 1978/79:116 vad gäller kreditgarantier med
kvarvarande belopp av tidigare beslutade 500 milj. kr. till skeppsfarten,

3. att likviditetsstöd i form av kreditgarantier på 100 milj. kr. skall utgå till
den mindre skeppsfarten under tiden fram till den 30 juni 1980.

Utskottet

Kreditstöd i form av statliga garantier

År 1977 beslutade riksdagen om kreditstöd i form av statliga garantier till
svenska rederiföretag (prop. 1976/77:146, TU 1976/77:26, rskr 1976/77:344).
Avsikten med stödet vari första hand att under ett pressat läge för sjöfarten ge
rederierna möjligheter att undvika av likviditetsskäl framtvingade omfattande
försäljningar av modernt tonnage till underpris. 1 propositionen betonades
att ett sådant stöd måste vara selektivt och grunda sig på en ingående
individuell bedömning. Både rederi och fartyg skulle bedömas vara livsdugliga
inom svensk rederinäring. Åtskilliga förändringar måste accepteras för
att den svenska handelsflottan skulle kunna anpassas till nya förhållanden.
Försäljningar till utlandet av också förhållandevis nybyggda fartyg kunde
därför få godtas.

Stödet var tidsbegränsat och skulle utgå under budgetåret 1977/78 inom en
ram av 500 milj. kr., varav ca 50 milj. kr. beräknades för den mindre
skeppsfartens behov. I propositionen 1977/78:166 om vissa sjöfartsfrågor
redovisades de dittillsvarande erfarenheterna av kreditstödet. Fullmäktige i
riksgäldskontoret, som fått bemyndigande att under tiden den 1 juli 1977 -den 30 juni 1978 medge garantier, hade på förslag av nämnden för
fartygskreditgarantier (FK.N) normalt ställt krav på amorteringsanstånd från
företagens kreditgivare. Detta gällde också för lån för fartyg som byggts vid
svenska varv med statlig kreditgaranti. Som följd av bl. a. dessa åtgärder hade
det gått att kraftigt begränsa likviditetsstödet i form av särskilda statliga
kreditgarantier. Av ramen för de statliga kreditgarantierna kunde vid
utgången av år 1977 beräknas återstå ett belopp av storleksordningen 200
milj. kr. I propositionen föreslogs att den del av den ursprungliga ramen om
500 milj. kr. som kunde komma att återstå sedan samtliga ansökningar blivit
avgjorda fick föras i ny räkning och stå till förfogande fram till den 30 juni

1979. Detta skulle ske på de villkor som angetts i propositionen 1976/77:146
och i uttalandena i TU 1976/77:26. Riksdagen beslutade (TU 1977/78:25, rskr
1977/78:333) i enlighet med regeringens förslag.

1 propositionen 1978/79:116 erinras om att kreditgarantierna till svenska
rederiföretag ursprungligen var att se som ett komplement till det särskilda
statliga stödet till fartygsbeställare som föreslagits i propositionen 1976/
77:139 om vissa varvsfrågor. För det senare stödet gäller numera (prop.
1978/79:49, NU 1978/79:17, rskr 1978/79:115) följande. För att underlätta
beställningar av fartyg vid svenska varv kan fartygsbeställare av kontrakts -

TU 1978/79:20

priset för beställt fartyg erhålla intill 70 % i form av statliga kreditgarantier
och intill 25 % i form av lån med viss återvinningsrätt för staten. I syfte att
undvika spekulativa fartygsförvärv skall beställare betala minst 5 % av
kontraktspriset kontant och därtill äga visst riskkapital. 1 det fall lån inte alls
eller endast delvis beviljas kan kreditgarantierna efter prövning lämnas till
högre belopp än 70 % av kontraktspriset. Lån och kreditgaranti får dock
sammanlagt uppgå till högst 95 %. Som säkerhet för lån godtas pantbrev
inom 95 % av kontraktspriset. Lån och garanti kan också lämnas för större
ombyggnader av fartyg. Stödet är temporärt och utgår för kontrakt som
tecknats före utgången av år 1979 och som normalt avser leveranser senast
den 31 december 1980. Ramen för kreditgarantier blev genom riksdagens
beslut hösten 1978 utökad med 2 025 milj. kr. För lån ställdes till förfogande
ytterligare 675 milj. kr.

Vidare erinras om att det läge som en betydande del av svensk rederinäring
befinner sig i har aktualiserat också vissa företagsspecifika åtgärder. Härmed
åsyftas det ekonomiska stöd som utgår till Broströms Rederi AB och till
Saléninvest AB i enlighet med förslag därom i propositionen 1978/79:35 (TU
1978/79:9, rskr 1978/79:101).

I den nu förevarande propositionen konstateras att en betydande del av
ramen för kreditgarantier till svenskt rederiföretag f. n. kvarstår outnyttjad.
Sålunda fanns per den 31 december 1978 220 milj. kr. av ramen kvar. Några
obehandlade ansökningar om garantiutfastelser förelåg inte vid denna
tidpunkt. Sjöfartspolitiska utredningen har i sin i februari 1979 avgivna
promemoria föreslagit bl. a. att den outnyttjade delen av garantiramen skall
stå till förfogande såväl budgetåret 1979/80 som budgetåret 1980/81. Ramen
skulle kunna utnyttjas för dels nya garantier, dels utvidgning av redan
lämnade sådana.

Föredraganden framhåller att de statliga garantierna till rederiföretag är att
se som ett tillfälligt arrangemang. Under hänvisning till att sjöfartskrisen
emellertid är långt ifrån övervunnen föreslås att garantiramen får stå kvar
under budgetåret 1979/80. Om en ytterligare förlängning bör ske får enligt
föredraganden avgöras senare. Vidare understryks att villkoret för garanti
alltjämt bör vara att såväl fartyg som rederi skall bedömas vara livskraftiga
inom svensk sjöfartsnäring. Sjöfartskrisens längd och djup sägs kunna föra
med sig att tidigare gjorde bedömningar i vissa fall kan behöva prövas om
med en mera restriktiv syn som följd. Inom vissa sjöfartssektorer kan å andra
sidan finnas motiv för en mera positiv bedömning. Nya garantier kan således
behöva beviljas och redan givna garantier skall kunna utvidgas. Även
framdeles bör enligt föredraganden som alternativ eller komplement till
garantierna förutsättas amorteringsanstånd från kreditgivarna.

Vad härefter angår sjöfartspolitiska utredningens förslag om att garanti
skall kunna lämnas för längre tid än fem år säger sig föredraganden inte vara
beredd att föreslå några ändrade bestämmelser därvidlag. Den närmaste
tidens utveckling avses få avgöra behovet av en ändring av bestämmelserna.

TU 1978/79:20

Ej heller finnér föredraganden skäl att biträda utredningens förslag om att
göra det möjligt att gå utöver 90 % av ett beräknat framtida marknadsvärde
för fartyget. Förslaget anses knappast vara förenligt med rederinäringens
långsiktiga intressen eller ett rimligt risktagande från statens sida.

Utskottet delar föredragandens bedömning vad gäller behovet av förlängning
av ifrågavarande kreditgarantier och tillstyrker alltså förslaget om att
resterande del av kreditgarantierna får föras i ny räkning och stå till
förfogande även under tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980. Vad
föredraganden anfört om bedömningarna vid och villkoren för medgivande
av kreditgaranti liksom beträffande övriga frågor under förevarande avsnitt
har ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Av det sålunda anförda följer att utskottet avstyrker yrkandena i motionen
1978/79:2285 (punkterna 2 och 3) om att regeringens förslag i nu berörda del
avslås och att i stället likviditetsstöd i form av kreditgarantier på 100 milj. kr.
skall utgå till den mindre skeppsfarten under tiden fram till den 30 juni

1980.

Lånefonden för den mindre skeppsfarten

Lånefonden för den mindre skeppsfarten har till syfte att med lån främja en
från allmän synpunkt önskvärd förnyelse av landets bestånd av mindre
fartyg. Lån kan lämnas för nybyggda fartyg men även för köp av andrahandsfartyg
och för ombyggnad eller reparation av fartyg. För tiden mellan
den 1 juli 1975 och den 31 december 1978 har lån beviljats med sammanlagt
78,6 milj. kr. Av detta belopp avser 10,2 milj. kr. nybyggen, 64,5 milj .kr.
andrahandsköp och 3,9 milj. kr. ombyggnader. Lån till nybyggen har inte
beviljats sedan budgetåret 1976/77. Lånefondens omslutning utger f. n. ca
120 milj. kr. Vid det senaste årsskiftet var 12 milj. kr. tillgängliga för
utlåning.

Lånenämnden för den mindre skeppsfarten har hemställt om ett investeringsanslag
om 50 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Föredraganden förklarar
sig dock inte vara beredd att ta ställning till ett mera omfattande medelstillskott
till lånefonden förrän ett sjöfartspolitiskt program föreligger. Sålunda
förordas för budgetåret 1979/80 ett medelstillskott om 15 milj. kr. Detta
anslag och beräknade amorteringar anses för budgetåren 1978/79 och
1979/80 tillåta en genomsnittlig utlåning om ca 25 milj. kr. per år.

Utskottet har ej något att erinra mot vad som anförts under detta avsnitt
och tillstyrker således regeringens förslag beträffande anslag till lånefonden
för den mindre skeppsfarten.

Bidrag till vissa resor av sjöfolk

Statsbidrag till sjöfolkets fria resor utgår enligt beslut av riksdagen under
våren 1977 (prop. 1976/77:146, TU 1976/77:26, rskr 1976/77:344). Sålunda

TU 1978/79:20

ersätts 30 96 av rederiernas kostnader för de ombordanställdas hemresor.
Den totala kostnadsramen för ettvart av budgetåren 1977/78 och 1978/79
fastställdes till 18 milj. kr.

För år 1977 uppgick redarnas kostnader i berört hänseende till sammanlagt
46 milj. kr. mot i propositionen 1976/77:146 beräknade 60 milj. kr. I bidrag
har således utbetalats ca 14 milj. kr. Skillnaden mellan de beräknade och de
faktiska kostnaderna kan enligt sjöfartspolitiska utredningen bl. a. förklaras
av att viss del av den svenska handelsflottan under året var utan sysselsättning.
Utredningen föreslår nu att bidraget höjs från 30 96 till 50 96 och att
anslaget för budgetåret 1979/80 tas upp med 20 milj. kr.

I den förevarande propositionen konstaterar föredraganden att det statliga
stödet till sjöfolkets fria resor har gett åsyftat resultat. För att i ett fortsatt
ekonomiskt besvärligt läge ytterligare minska redarnas kostnader för resorna
förordas även för budgetåret 1979/80 ett anslag av 18 milj. kr. Samtidigt
föreslås en höjning av den maximala bidragsprocenten till 50 96. Slutligen
framhåller föredraganden sin avsikt att i samband med ställningstagandet till
ett sjöfartspolitiskt program återkomma till en eventuell ytterligare förlängning
av stödet.

Riksdagen har för budgetåret 1979/80 tidigare beviljat ett förslagsanslag av
100 000 kr. under sjätte huvudtitelns anslag D6. Bidrag till vissa resor av
sjöfolk (prop. 1978/79:100 bil. 9, TU 1978/79:11, rskr 1978/79:247). Det nu
föreslagna bidraget bör enligt propositionen utgå under samma anslagsrubrik
och ett ytterligare belopp om 18 milj. kr. tillföras anslaget.

Utskottet tillstyrker att bidrag till vissa resor av sjöfolk beviljas på de
grunder som föredraganden anfört samt att för ändamålet under nästa
budgetår anvisas - utöver tidigare beviljade medel - ett belopp om 18
milj. kr.

Lag om tillstånd till överlåtelse av fartyg

Genom riksdagens tidigare nämnda beslut under våren 1977 antogs lagen
(1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg. Lagen trädde i kraft den 28
juni 1977 och skulle gälla till utgången av juni 1978. Den har emellertid
förlängts (prop. 1977/78:166, TU 1977/78:25, rskr 1977/78:333) att gälla till
och med juni 1979. Lagen föreskriver att svenskt registreringspliktigt skepp
eller andel däri inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara
svenskt. Vid prövning av fråga om tillstånd till överlåtelse skall särskilt
beaktas hur denna påverkar effektivitet och sysselsättning inom sjöfartsnäringen
och de ombordanställdas förhållanden. Tillstånd skall inte lämnas om
det strider mot väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara
svenskt.

Enligt förordningen (1977:495) om tillstånd till överlåtelse av fartyg skall
fråga som avses i den nämnda lagen prövas av kommerskollegium i samråd

TU 1978/79:20

med riksbanken. Om ärendet bedöms ha större principiell betydelse eller
allmän räckvidd bör enligt förordningen kommerskollegium höra sjöfartsverket
och med eget yttrande underställa ärendet regeringens prövning.
Även förordningen har förlängts att gälla till utgången av juni 1979.

I propositionen erinras om uttalandena i propositionen 1977/78:166, att
flaggfrågan inte fick ses isolerad utan måste sättas in i sitt sjöfartspolitiska
sammanhang där sjöfartens samhällsekonomiska betydelse, framtida verksamhet
och konkurrensförmåga behövde klarläggas. Dessa frågor ankom på
sjöfartspolitiska utredningen att behandla. Därför förordades i propositionen
att lagen skulle gälla i avvaktan på utredningens förslag.

Sjöfartspolitiska utredningen har i sin nyligen avlämnade promemoria
lämnat en utförlig redovisning av tillståndsprövningen i anledning av den
berörda lagstiftningen. Enligt utredningen har syftet med lagstiftningen
uppnåtts och samverkansformerna har fungerat tillfredsställande. Utredningen
föreslår att - i avvaktan på utredningens slutliga ställningstaganden -den nu gällande lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg förlängs ett år.

Föredraganden säger sig dela sjöfartspolitiska utredningens uppfattning att
den nuvarande lagen och den samrådsordning som gällt vid tillämpningen av
denna har fungerat tillfredsställande. Det föreslås därför att lagen i fråga
förlängs ett år. En permanent lagstiftning bör enligt föredraganden utformas
mot bakgrund av ett sjöfartspolitiskt program. 1 det sammanhanget borde
också frågan om s. k. bare-boat charter komma upp till behandling.

Under hänvisning till vad som i propositionen anförts om erfarenheterna
av tillämpningen av den berörda lagstiftningen tillstyrker utskottet regeringens
förslag i denna del. Utskottet vill härvid understryka betydelsen av att
Sverige fortsätter sina strävanden att motarbeta registrering av fartyg under
bekvämlighetsflagg. Det är därför viktigt att prövningen av frågor om
fartygsöverlåtelser också framgent sker på ett sådant sätt att dessa strävanden
inte motverkas.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkandet i motionen
1978/79:2285 (punkten 1) att riksdagen avslår förslaget till lag om fortsatt
giltighet av lagen om tillstånd till överlåtelse av fartyg samt hos regeringen
hemställer om utarbetande av förslag till lag om förbud mot överlåtelse av
fartyg till stater med s. k. bekvämlighetsflagg.

Utskottet vill under detta avsnitt slutligen beröra frågan om de svenska
varvens engagemang i rederi verksamhet. Bakgrunden till sådant engagemang
är att varven genom att beställarna inte har kunnat fullgöra sina
ekonomiska åtaganden tvingats att ligga kvar med eller ta över andelar i
fartyg som har byggts vid varven. Även om lagstiftningen inte hindrar att
delar av denna flotta seglar under annan än svensk flagg är det - såsom
sjöfartspolitiska utredningen framhållit - ur sjöfartspolitisk synpunkt angeläget
att tonnaget så långt möjligt seglar under svensk flagg. De fartyg som
byggts vid statsägda varv med ett omfattande statligt stöd och som tills vidare
skall behållas i varvens ägo bör rimligen föra svensk flagg. Utskottet delar

TU 1978/79:20

sjöfartspolitiska utredningens uppfattning att kostnads- och konkurrensskäl
inte flir vara utslagsgivande i detta sammanhang utan att allmänna sjöfartspolitiska
hänsyn bör vägas in.

Bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg

I motionen 1978/79:1423 föreslås att riksdagen beslutar att hos regeringen
snarast begära förslag om den framtida bemanningen på isbrytare och
sjömätningsfartyg. 1 motionen 1978/79:1949 hemställs, såvitt nu är i fråga
(punkten 1), att isbrytar- och sjömätningsfartygen bör övergå till att bemannas
med civil personal.

I propositionen erinras om att regeringen i regleringsbrev för budgetåret
1976/77 uppdrog åt sjöfartsverket att i samråd med chefen för marinen utreda
förutsättningarna för en övergång - helt eller delvis - till civil bemanning av
sjöfartsverkets isbrytare och sjömätningsfartyg. Sjöfartsverket har i oktober
1978 redovisat uppdraget i en rapport benämnd Bemanning av isbrytare och
sjömätningsfartyg. Mot bakgrund av den redovisning som sker i rapporten -som behandlar frågan enbart med hänsyn till konsekvenserna av en ändrad
bemanningsform för de båda berörda statliga myndigheterna - föreslås ingen
generell förändring i bemanningsformen för statsisbrytarna och sjömätningsfartygen.
I rapporten framhålls emellertid att bemanningsfrågan kan komma i
ett annat läge om man också väger in de långsiktiga aspekterna på
sysselsättningen inom den svenska handelsflottan.

Rapporten har remissbehandlats. Remissbilden är enligt föredraganden
splittrad. Det presenterade underlaget framhålls såsom otillräckligt för ett
definitivt ställningstagande i frågan. Samtidigt understryks att det är
angeläget att ett sådant ställningstagande sker så snabbt som möjligt för att
bl. a. undanröja den osäkerhet beträffande den framtida bemanningsformen
söm har funnits sedan länge. Föredraganden hänvisar vidare till att en ändrad
bemanningsform skulle få olika konsekvenser i ekonomiska och andra
avseenden och att med all sannolikhet bl. a. sjöfartsverkets organisation torde
komma att påverkas. Förslag till ny organisation för sjöfartsverket har av
verket avgivits under hösten 1978. Förslaget bereds f. n. inom regeringskansliet.

Sammanfattningsvis konstaterar föredraganden att den berörda frågan
behöver beredas ytterligare och att rapporten angående bemanningsfrågorna
behöver kompletteras i vissa hänseenden innan ett definitivt förslag kan
komma.

Även utskottet vill understryka det angelägna i att ett definitivt ställningstagande
i berörda frågor sker snarast möjligt. Utskottet förutsätter därför att
den komplettering i ärendet som erfordras utförs skyndsamt och att förslag i
bemanningsfrågan läggs fram till behandling av nästkommande riksmöte.
Däremot finner utskottet det ej lämpligt att nu ta ställning i sakfrågan och
därigenom föregripa regeringens förslag. Under hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet de ifrågavarande motionsyrkandena.

TU 1978/79:20

Förslag om inrättande av ett strukturbolag

I motionen 1978/79:2284 framhålls att den svenska rederinäringen befinner
sig i kris. Under år 1978 minskade det sammanlagda tonnaget i den
svenska handelsflottan med 20 %. Samtidigt har ett stort antal arbetstillfällen
försvunnit för svenskt sjöfolk. Detta är enligt motionen bakgrunden till den
sjöfartspolitiska utredningens förslag om ett tillfälligt driftbidrag till sjöfarten
på 100 milj. kr. Det systemet baseras på innehållen sjömansskatt. Motionärerna
understryker i det sammanhanget att svensk sjöfart är i behov av stöd
men att man föredrar en konstruktion med mindre uttalad generell karaktär
som kan bli ett instrument för fortsatt utveckling av branschen.

I motionen erinras om att det nu nämnda utredningsförslaget inte närmare
behandlas i propositionen. Samtidigt framhålls att inte något av förslagen i
propositionen tillgodoser sjöfartsnäringens behov av omedelbara insatser
från samhällets sida. Enligt motionen krävs snabba insatser från samhället för
att förbättra den svenska sjöfartsnäringens konkurrensförmåga och för att
stimulera den svaga investeringsviljan. Det är också enligt motionen ett
självklart krav att sjöfarts- och varvspolitiken samordnas.

Mot bakgrund av det anförda föreslås bildandet av ett strukturbolag med
uppgift att i samarbete med branschens parter och utifrån industripolitiska
motiv förhandla fram konkreta strukturplaner för näringen. Bolaget föreslås
få ett aktiekapital på 50 000 kr. och disponera 5 milj. kr. för sin förhandlingsverksamhet.
Det senare beloppet bör anvisas som ett bidrag över
statsbudgeten. Det föreslås vidare att bolaget anlitas av riksgäldskontoret och
fartygskreditnämnden som remissorgan vid all garantigivning. Därmed kan
ställas villkor på företagen att delta i strukturomvandling för att garantier
skall beviljas. Strukturbolaget bör dessutom ges möjlighet till egna kreditgarantier.
För detta ändamål förordas att en ram på 100 milj. kr. ställs till
bolagets förfogande. För att undvika panikförsäljningar av fartyg bör
strukturbolaget härutöver ha möjlighet att som alternativ till en försäljning gå
in med temporära finansiella insatser och för detta ändamål tillföras 25
milj. kr.

Motionärerna framhåller slutligen att förslaget är avsett att - i avvaktan på
mer långsiktiga förslag från sjöfartspolitiska utredningen - möta de akuta
behov som finns inom rederinäringen. Det bör samtidigt kunna ingå som en
väsentlig del i den mer långsiktiga lösning som kommer att grundas på
utredningsförslaget.

Utskottet vill i anledning av den ifrågavarande motionen framhålla
följande. Det är givetvis riktigt, såsom motionärerna anför, att den svenska
sjöfarten befinner sig i en kris och att denna har haft allvarliga återverkningar
på sysselsättningen för svenskt sjöfolk. Utskottet delar likaledes motionärernas
uppfattning att bibehållandet och utvecklandet av en konkurrenskraftig
svensk sjöfartsnäring utgör ett väsentligt näringspolitiskt intresse. Denna
fråga är emellertid av en mera långsiktig karaktär medan förslagen i
propositionen i huvudsak är av kortsiktig natur och syftar till att tillgodose

TU 1978/79:20

branschens omedelbara behov.

När det gäller den långsiktiga planeringen framhåller föredraganden
behovet av ett sjöfartspolitiskt program. Ett sådant beräknas föreligga efter
sommaren, och åtgärder bör enligt föredraganden kunna föreslås riksdagen
hösten 1979 med verkan fr. o. m. år 1980. Utskottet finner det synnerligen
angeläget att så sker. Utskottet anser det däremot ej motiverat att föregripa
regeringens förslag med beslut av sådan genomgripande karaktär som har
förordats i motionen.

Vad härefter angår de kortsiktiga stödåtgärder som propositionen behandlar
menar motionärerna dessa ej vara tillräckliga. I anslutning härtill
framhålls att propositionen ej tagit upp sjöfartspolitiska utredningens förslag
om ett tillfälligt driftbidrag på 100 milj. kr. Detta förslag baseras enligt
utredningen på det faktum att den svenska sjömansskatten framstår som ett
väsentligt handikapp i konkurrenshänseende vid en internationell jämförelse.
Detta gällde särskilt i förhållande till länderna med bekvämlighetsflagg
men även till vissa traditionella sjöfartsländer som t. ex. Storbritannien.
Åtgärder med betydelse för svensk sjöfarts konkurrensförmåga kunde därför
inte undgå att gälla sjömansskatteuttaget. Utredningen föreslog sålunda att
redare skulle erhålla driftbidrag med belopp motsvarande en lämpligt
anpassad andel av den sjömansskatt som innehållits under år 1980. För att ge
önskvärd effekt torde enligt utredningen krävas ett stöd i storleksordningen
100 milj. kr., dvs. en tredjedel av den nuvarande totala årliga sjömansskatten.

Beträffande detta förslag förklarar föredraganden att förslaget, på den korta
tid som har stått till buds, inte har kunnat prövas så ingående i regeringskansliet
som är nödvändigt. Även om förslaget av utredningen har betecknats
som kortsiktigt måste det enligt föredraganden ses i ett vidare
sjöfartspolitiskt sammanhang.

Utskottet anser sig nu sakna anledning att gå närmare in på det berörda
utredningsförslaget. Det bör dock framhållas att detta hade ett annat syfte än
motionärernas förslag, nämligen att genom att minska kostnaderna för
svenska redare skapa en gynnsammare konkurrenssituation förden svenska
sjöfarten. Visserligen skulle enligt motionen det föreslagna strukturbolaget
kunna gå in med temporära finansiella insatser och för det ändamålet tillföras
25 milj. kr. Dessa insatser skulle emellertid sättas in för att undvika
panikförsäljningar av fartyg, inte för att åstadkomma en generell sänkning av
kostnadsläget för svensk rederinäring. Det är enligt utskottets uppfattning i
framförallt sistnämnda hänseende som branschen är i behov av stödåtgärder.
Motionärernas förslag om temporära finansiella insatser synes inte ägnat att
tillgodose detta behov. Utskottet anser vidare, under hänvisning till det nu
anförda och till utskottets ställningstagande i fråga om statliga kreditgarantier,
att ytterligare kreditgarantier f. n. inte kan anses erforderliga.

Vad slutligen angår frågan om behovet av att samordna sjöfarts- och
varvspolitiken kan konstateras att föredraganden framhållit att frågan

TU 1978/79:20

ytterligare bör belysas i sjöfartspolitiska utredningens fortsatta arbete. Vidare
hänvisas till den översyn av hanteringsordningen beträffande bl. a. de statliga
kreditgarantierna som sker genom en särskilt tillkallad utredare. I direktiven
för denna utredning (Dir 1979:12) erinras om de olika stödformer som numera
finns för att underlätta de svenska varvens och rederiernas verksamhet.
Vidare framhålls att behovet av ett sakkunnigt organ för att bedöma statens
risker har blivit väsentligt större till följd av att svårigheterna för berörda
branscher ökat och att statens risker inom de skilda stödformerna därigenom
blivit större. Erfarenheterna av de gångna årens verksamhet sägs ge vid
handen att det krävs snara beslut i stödfrågorna. Därvid hänvisas till att
näringsutskottet i sitt betänkande NU 1978/79:17, s. 42, uttalat sig för att
möjligheterna av att förkorta handläggningstiderna övervägs. Mot bakgrund
av bl. a. detta uttalande bör enligt direktiven handläggningen av ärenden om
statligt stöd till varv och rederier allsidigt belysas. Utredaren bör föreslå
åtgärder för att förkorta handläggningstiderna samt förbättra och förenkla
hanteringsordningen ävensom överväga var beslutanderätten i stödfrågorna
skall läggas i fortsättningen.

Av det senast anförda torde framgå att en särskild utredare tillkallats för att
överväga just de frågor som i motionen sägs motivera inrättandet av ett
strukturbolag. Utskottet kan ej se någon anledning att på sätt föreslagits i
motionen föregripa resultatet av den särskilt förordnade utredarens uppdrag.
Utskottet vill härutöver peka på risken med att tillskapa ett strukturbolag i
den form motionärerna förordat. Genom en sådan ordning kan intentionerna
bakom det berörda utredningsuppdraget, dvs. att åstadkomma förenklade
handläggningsrutiner och att förkorta handläggningstiderna, komma att
motverkas.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen i fråga.

Utskottet vill avslutningsvis åter betona vikten av att de tidsplaner som
angivits i propositionen för arbetet inom sjöfartspolitiska utredningen och
regeringens förslag med anledning därav verkligen följs. Även om de i
propositionen föreslagna åtgärderna torde tillgodose branschens mest akuta
behov måste förslag till ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program presenteras så
snart som över huvud taget är möjligt. Ett sådant program utgör en
nödvändig grund för samhällets strävan att åstadkomma en konkurrenskraftig
svensk sjöfartsnäring.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:116 och med
avslag på motionen 1978/79:2285, yrkandet 1, antar inom
kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om

TU 1978/79:20

fortsatt giltighet av lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse
av fartyg,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:116 och med
avslag på motionen 1978/79:2285, yrkandena 2 och 3, bemyndigar
fullmäktige i riksgäldskontoret att under tiden den 1 juli
1979-den 30 juni 1980 ikläda staten kreditgarantier till svenskt
rederiföretag till högst det belopp som den 1 juli 1979 står kvar
av det garantibelopp om 500 000 000 kr., som beslöts av
riksdagen med anledning av förslag i propositionen 1976/
77:146,

3. att riksdagen till Bidrag till vissa resor av sjöfolk - utöver vad
riksdagen tidigare beviljat (prop. 1978/79:100, TU 1978/79:11,
rskr 1978/79:247)- för budgetåret 1979/80 undersjätte huvudtiteln
anvisar ett anslag av 18 000 000 kr.,

4. att riksdagen till Stålens lånefond för den mindre skeppsfarten -med ändring av riksdagens tidigare beslut (prop. 1978/79:100,
TU 1978/79:12, rskr 1978/79:191) - för budgetåret 1979/80
under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av
15 000 000 kr.,

5. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79:1423 om den framtida bemanningen
på isbrytare och sjömätningsfartyg,

b. avslår motionen 1978/79:1949, yrkandet 1, om civil bemanning
på isbrytar- och sjömätningsfartyg,

6. att riksdagen avslår motionen 1978/79:2284.

Stockholm den 5 april 1979

På trafikutskottets vägnar

SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Essen Lindahl (s), Alfred Håkansson (c), Rolf
Sellgren (fp), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Bertil
Zachrisson (s), Erik Johansson i Hållsta (c), Olle Östrand (s), Wiggo Komstedt
(m), Rune Johansson i Åmål (s), Gunnar Johansson (m), Rolf Dahlberg (m)
och Torsten Stridsman (c).

Reservationer

1. under avsnittet Bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg av Sven
Mellqvist, Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Bertil Zachrisson,
Olle Östrand och Rune Johansson i Åmål (samtliga s) som anser att

TU 1978/79:20

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Isbrytningen sker för att bistå handelsjöfarten under vintersjöfart vid
issvårigheter. Sjömätningen sker för att ge underlag för tillförlitliga sjökort i
avsikt att främja sjösäkerheten. Båda dessa uppgifter är alltså i huvudsak till
för att tjäna civila ändamål och syften.

Inte i något annat land i världen handhas isbrytningen av militär personal.
Sjökarteframställningen av vattenområden motsvaras av kartframställningen
av landområden. Den senare utförs i Sverige av personal som är civil och
inte militär.

Den utbildning som värnpliktiga får ombord i isbrytare och sjömätningsfartyg
är ej i överensstämmelse med värnpliktslagen som motiverar allmän
värnplikt. Den militära bemanningsformen med dess ideliga skiftningar av
personal och många nybörjare försämrar effektiviteten i fartygens utnyttjande.
Möjlighet att affärsmässigt utnyttja fartygen under icke-säsong föreligger
ej med nuvarande militära bemanning.

Tidigare har ändringar av bemanningsformen skjutits upp främst på grund
av brist på personal av olika kategorier. Ett sådant förhållande råder ej längre.
Genom att den svenska handelsflottan minskats till hälften under de senaste
åren har arbetslösheten bland svenskt sjöfolk stigit mycket kraftigt. Detta
gäller alla slag av personalkategorier ombord i fartygen och även rederipersonal.
Vid en övergång till civil bemanning skulle ca 700 arbetstillfällen
kunna beredas olika kategorier av personal. Detta förhållande får anses vara
av utomordentlig vikt. Civil bemanning ger möjlighet för kvinnor att få
arbete inom denna del av svensk sjöfart. Av Sjöfolksförbundets medlemmar
är 15 % kvinnor.

Sjöfartsverkets här berörda fartyg uppfyller ej de krav som sjöfartsverket
ställer på civila fartyg vad gäller exempelvis arbets- och bostadsmiljö. Det har
framhållits att detta skulle utgöra hinder för civil bemanning. Utskottet vill
för sin del med anledning därav framhålla att de svenska varven, både små
och stora, är i ett akut behov av sysselsättningsobjekt. Det vore därför ett
lämpligt tillfälle att bygga om sjöfartsverkets fartyg så att de uppfyller
vedertagna lagliga och fackliga krav. Utskottet vill i detta sammanhang
hänvisa till sitt uttalande i frågan i det av riksdagen godkända betänkandet
TU 1978/79:12 s.18.

Utskottet anser vid en sammantagen bedömning av det anförda starka skäl
tala för en ändrad bemanningsform för isbrytare och sjömätningsfartyg. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1978/79:1423 och
1978/79:1949, yrkandet 1, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1978/79:20

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:1423 och
1978/79:1949, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfort om bemanningen av isbrytare och
sjömätningsfartyg,

2. u nder avsnittet Förslag om inrättande av ett strukturbolag av Sven Mellqvist,
Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Bertil Zachrisson, Olle
Östrand och Rune Johansson i Åmål (samtliga s)som anser att utskottet bort
tillstyrka motionen 1978/79:2284 och att därför

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 11 slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början kraftigt understryka vad motionärerna anfört:
den svenska sjöfarten befinner sig i en kris och är i ett akut behov av
samhällets stödåtgärder. För det anförda talar med all tydlighet sjöfartspolitiska
utredningens förslag om ett tillfälligt driftbidrag till sjöfartsnäringen.
Mot bakgrund härav och av den oro utskottet känner inför den fortsatta
utvecklingen på sjöfartens område i Sverige är det nödvändigt med snabba
insatser från samhällets sida för att förbättra svensk sjöfartsnärings konkurrensförmåga
och för att stimulera den omvittnat svaga investeringsviljan.
Starka skäl talar för att staten tar initiativ för att stödja en effektiv
strukturutveckling på rederiområdet. Sådana insatser bör ske inom ramen för
en långsiktig och planmässig näringspolitik.

1 motionen har framhållits att sjöfartspolitiska utredningens förslag om ett
tillfälligt driftbidrag har en alltför uttalad generell karaktär. Utskottet delar
denna uppfattning. Utskottet anser att de i motionen angivna förslagen på ett
bättre sätt tillgodoser branschens behov. Samtidigt som man skapar en
möjlighet att möta de omedelbara behoven läggs en grund för en fortsatt
utveckling av den svenska sjöfarten. Det föreslagna strukturbolaget synes väl
ägnat att i samarbete med branschens parter åstadkomma en nödvändig
strukturutveckling för svensk sjöfart. Det är också enligt utskottet av stort
värde att bolaget ges möjligheter att gå in med finansiella insatser för att
förhindra kortsiktiga utförsäljningar av fartyg. Under hänvisning till det
anförda tillstyrker utskottet motionen 1978/79:2284.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2284

a. beslutar inrätta ett strukturbolag för sjöfartsnäringen med de
uppgifter som angivits i motionen,

b. till Teckning av aktier i ett strukturbolag för sjöfartsnäringen
(kommunikationsdepartementet) på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag
av 50 000 kr..

TU 1978/79:20

c. till Bidrag till ett strukturbolag för sjöfartsnäringen
(kommunikationsdepartementet) på tilläggsbudget lil till
statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag
av 30 000 000 kr.,

d. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att för strukturbolagets
räkning under tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1980
ikläda staten garantier till svenska rederier till ett sammanlagt
belopp av 100 000 000 kr.

GOTAB 61894 Stockholm 1979