TU 1978/79:15

Trafikutskottets betänkande
1978/79:15

med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser anslag till
Bidrag till viss kollektiv persontrafik jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1978/79:100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) har
regeringen till Bidrag till viss kollektiv persontrafik föreslagit riksdagen att
medel för budgetåret 1979/80 anvisas under två anslag.

Under anslaget E 18 (s. 139-144) Statligt stöd till icke lönsam landsbygdstrafik
har enligt äldre bestämmelser - intill dess huvudmannaskap etablerats
för trafiken i länen - beräknats ett förslagsanslag av 94 700 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.

Under anslaget E 19 (s. 144-148) Ersättning till lokal och regional kollektiv
persontrafik har - för län där huvudmannaskap för trafiken etablerats -beräknats ett förslagsanslag av 39 400 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.
Oberoende av huvudmannaskapsfrågan har i detta anslag
även inräknats medel till fjällflygtrafik.

Riksdagen harvid 1977/78års riksmöte(prop. 1977/78:92,TU 1977/78:28,
rskr 1977/78:364) antagit lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik. Enligt denna lag skall i varje län finnas en huvudman
som ansvarar för den lokala och regionala kollektivtrafiken på väg. Ansvaret
gäller sådan linjetrafik för personbefordran som inte utgör kompletteringstrafik
med personbil. Huvudmannaskap skall enligt lagen ha etablerats i
Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län senast den 1 juli 1983 och
i övriga län senast den 1 juli 1981.

Enligt samma riksdagsbeslut har införts nya statsbidragsbestämmelser för
den kollektiva persontrafiken i län där huvudmannaskap etablerats. Genom
de nya bestämmelserna har det statliga stödet förstärkts och den
administrativa hanteringen förenklats. Till skillnad mot tidigare utgår
statsbidrag även till tätortstrafik med buss, spårvägs- och tunnelbanetrafik
samt sådan järnvägstrafik som fyller utpräglade lokala och regionala trafikbehov.

Vidare har införts ett nytt statligt stöd till olönsam flygtrafik som bedrivs i
vissa fjällområden.

De äldre bidragsformerna avseende lokal och regional landsbygdstrafik
skall alltjämt gälla för trafiken i de län där länshuvudman inte övertagit
ansvaret för trafiken. Beträffande det statliga stödet till lokal landsbygdstrafik
gäller dock att ansökningsförfarandet avsevärt förenklats för den tid som
återstår innan stödet upphör.

1 Riksdagen 1978/79. 15 sami. Nr 15

TU 1978/79:15

Gemensamt för samtliga nämnda bidragsformer utom stödet till fjällflyget
gäller att bidragsåret 1978/79 omfattar tiden 1 augusti-31 juli, bidragsåret
1979/80 tiden 1 augusti-30 juni och bidragsåren därefter tiden 1 juli—30 juni.
Det nya statliga stödet till fjällflyg gäller fr. o. m. den 1 juli 1978 och
bidragsåret omfattar tiden 1 juli—30 juni.

Motionerna

I motionen 1978/79:208 av John Johnsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att lagen om huvudmannaskap för viss kollektivtrafik ändras på så
sätt att då kommuner och landsting i två eller flera län begär att få bilda en
gemensam huvudman regeringen efter prövning får medgiva detta.

I motionen 1978/79:380 av Britt Wigenfeldt m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna

1. att SJ skall återuppta järnvägstrafiken vid Bålsta station,

2. att s. k. entimmespendling införs på sträckan Stockholm-Enköping-Västerås,

3. att regeringen bör medverka till att buss- och tågtrafiken skall kunna
samordnas inom ramen för de s. k. länskorten,

4. vad som anförts om uppföljningen av uttalanden i prop. 1977/78:92.

I motionen 1978/79:464 av Rune Torwald m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
dispens för ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik, som
ombesörjs av Göteborgsregionens Lokaltrafik (GL) fr. o. m. budgetåret 1978/
79.

I motionen 1978/79:960 av Birger Nilsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en skyndsam översyn av reglerna för statligt bidrag till
kompletteringstrafiken samt ger regeringen till känna vad som i motionen
framhållits angående kompletteringstrafiken och dess betydelse för glesbygden.

I motionen 1978/79:1954 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring så att lagen om
huvudmannaskap för viss kollektivtrafik ändras så att två eller flera län
gemensamt kan vara huvudman.

I motionen 1978/79:1956 av Rune Rydén m. fl. (m, c, fp) hemställs att
riksdagen beslutar ändra lagen om huvudmannaskap för viss kollektivtrafik
så att ett huvudmannaskap för kollektivtrafiken i Skåne kan bildas.

TU 1978/79:15

Utskottet

Statligt stud till icke lönsam landsbygdstrafik

Vad till en början angår statligt stöd till icke lönsam landsbygdstrafik
föreslås i propositionen en medelsanvisning av sammanlagt 94,7 milj. kr.,
innefattande bidrag till den lokala trafiken, till den regionala trafiken och till
skärgårdstrafiken.

För den lokala trafiken utgår bidrag till högst två dagliga dubbelturer på en
landsbygdslinje med 50 % av det bidragsgrundande underskottet. Till lokal
trafik i kommun inom det inre stödområdet samt på Gotland utgår stödet
med 75 % av det bidragsgrundande underskottet. Under budgetåret 1979/80
kommer i stöd till den lokala trafiken att utbetalas dels slutbetalning för
bidragsåret 1978/79, dels förskott för bidragsåret 1979/80. Föredraganden
beräknar att antalet län som kommer att omfattas av bidraget reduceras från
20 län bidragsåret 1978/79 till 16 län bidragsåret 1979/80. Med utgångspunkt i
länsstyrelsernas beslut om bidrag för bidragsåret 1978/79 och det angivna
behovet av bidragsmedel för bidragsåret 1979/80 beräknas i propositionen det
sammanlagda behovet av bidragsmedel för budgetåret 1979/80 till 63,8
milj. kr.

1 fråga om bidragsgivningen avseende den regionala trafiken utgår bidrag
för högst två dubbelturer per dag för en landsbygdslinje. Till täckning av
underskott i den bidragsgrundande trafiken ges viss vagnmilsersättning.
Ersättningen har, efter anpassning bidragsåret 1977/78, bestämts till högst 17
kr. per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete inom det inre stödområdet och
på Gotland och till högst 14 kr. per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete i
landet i övrigt. Enligt propositionen kommer det emellertid att bli nödvändigt
att höja dessa belopp till 18 resp. 15 kr. Med denna utgångspunkt och under
förutsättning att bidraget kommer att utgå i 20 län beräknas anslagsbehovet
uppgå till 26,8 milj. kr.

Vad slutligen beträffar bidragsgivningen avseende skärgårdstrafiken utgår
enligt beslut vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:88, JoU 1975/76:34, rskr
1975/76:256) bidrag till högst fyra dubbelturer per dag på en linje och i fråga
om kompletteringstrafik till högst en förbindelse fram och åter i veckan inom
visst område med 35 % av de bidragsgrundande kostnaderna. Med utgångspunkt
i de preliminärt beslutade bidragen beräknas i propositionen det
samlade bidragsbehovet till 4,1 milj. kr. för bidragsåret 1978/79. Häri ingår
inte trafiken i Stockholms län då denna enligt propositionen förutsätts täckas
enligt det nya bidragssystemet.

Utskottet har ej något att erinra mot beräkningarna av anslaget under
förevarande punkt och tillstyrker således regeringens förslag.

1* Riksdagen 1978/79. 15 sami. Nr 15

TU 1978/79:15

Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik

Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik utgår i form av
statligt stöd till linjetrafik, till kompletteringstrafik, till skärgårdstrafik med
fartyg och till fjällflygtrafik. Vidare utgår statsbidrag enligt särskilt avtal
mellan staten och Stockholms läns landsting för den trafik som bedrivs av
Waxholms Ångfartyg AB. Föredraganden beräknar anslaget till lokal och
regional kollektiv persontrafik under budgetåret 1979/80 till sammanlagt 39,4
milj. kr.

Vad till en början beträffar stödet till linjetrafik utgår detta enligt
förordningen(1978:443)om statligt stöd till viss kollektiv persontrafik. Bidrag
utgår för högst tre dubbelturer måndag-fredag resp. två dubbelturer
lördag-söndag på varje trafikerad vägsträcka. Statsbidraget utgår till trafik
inom Gotlands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län med 19 kr. per vägmil och till
trafik inom landet i övrigt med 16 kr. För att vidmakthålla trafikförsörjningen
krävs enligt föredraganden att stödet anpassas till kostnadsutvecklingen.
Därför kommer de angivna beloppen för statsbidrag att höjas till 20 resp. 17
kr.Under budgetåret 1979/80 kommer stöd att utbetalas dels som slutbetalning
för bidragsåret 1978/79, dels som förskott för bidragsåret 1979/80.
Under bidragsåret 1978/79 omfattas Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands
län och Örebro län av det nya bidragssystemet. Antalet bidragsberättigade
län beräknas för bidragsåret 1979/80 öka till åtta. Mot denna
bakgrund beräknas i propositionen bidragsbehovet till 33,3 milj. kr.

I fråga om bidragsgivningen till viss skärgårdstrafik erinrar föredraganden
om riksdagens beslut vid 1977/78 års riksmöte, vilket innebar att medelsram
inte längre fastställs för länen och att länsstyrelserna inte längre fattar
preliminära bidragsbeslut. A v de län där det nya bidragssystemet kommer att
gälla under trafikåret 1978/79 bedrivs skärgårdstrafik endast i Stockholms
län. Medelsbehovet för denna trafik beräknas i propositionen till 0,1
milj. kr.

Vad härefter angår den trafik som bedrivs av Waxholmsbolaget i
Stockholms skärgård skall under budgetåret 1979/80 betalas ut bidrag för
trafikåret 1978/79. Med utgångspunkt i avtalet mellan staten och Stockholms
läns landsting har statsbidraget i propositionen beräknats till 5,5 milj. kr.

Bidrag till fjällflygtrafik utgår med 35 % av bidragsgrundande kostnad för
högst en förbindelse fram och åter i veckan under tiden 1 juli—30 september
mellan varje fast bosättningsställe och närmast eller lättast tillgängliga
serviceort, arbetsplats eller liknande. Medelsbehovet för budgetåret 1979/80
beräknas i propositionen till 0,5 milj. kr.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot beräkningarna av anslaget
under denna punkt och tillstyrker alltså regeringens förslag.

TU 1978/79:15

1 motionen 1978/79:464 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om dispens för ersättning till
lokal och regional kollektiv persontrafik som ombesörjs av Göteborgsregionens
Lokaltrafik (GL) fr. o. m. budgetåret 1978/79. Därvid erinras om att man
redan i propositionen 1977/78:92 gått med på en speciell organisation för
Stockholms län. Vidare framhålls i motionen att regeringen accepterat att det
nya systemet skall gälla för trafiken inom Uppsala och Örebro län och att detta
måste ha skett genom att viss dispens från de formella kraven för trafik m. m.
har lämnats. Mot denna bakgrund borde enligt motionen regeringen kunna
lämna även Göteborgsregionens Lokaltrafik erforderlig dispens.

1 lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik föreskrivs att i
varje län skall finnas en huvudman som ansvarar för den lokala och regionala
kollektivtrafiken på väg. Lagen skiljer alltså inte mellan tätortstrafik och
landsbygdstrafik. I propositionen 1977/78:92 framhöll dock föredraganden
att någon form av övergångsordning kan behövas i samband med bildandet
av ett länsomfattande huvudmannaskap för kollektivtrafiken. Ett successivt
iklädande av trafikansvaret kunde måhända i en del län vara ett lämpligt sätt
att anpassa uppbyggnaden av organisationen till de rådande trafikorganisatoriska
förutsättningarna. Detta kunde särskilt gälla i län där en mer
omfattande stadstrafik bedrivs i någon eller några kommuner, medan
kollektivtrafiken i övriga kommuner är mer ensartad och i huvudsak består
av landsbygdstrafik med relativt lågt trafikutbud. I sådana fall kunde det vara
motiverat att i huvudmannens trafikansvar till att börja med endast ingår
landsbygdstrafiken och att stadstrafiken t. v. undantas. Mot bakgrund härav
förordades i propositionen att regeringen under en tid skall kunna medge att
huvudmannens trafikansvar begränsas till enbart den lokala och regionala
landsbygdstrafiken. Dispens i enlighet med det anförda har meddelats för
huvudmannen i Uppsala län, där huvudmannens ansvar begränsats i fråga
om viss tätortstrafik.

Vad motionärerna begär är emellertid något annat, nämligen undantag från
kravet på att länshuvudman skall finnas för att statligt stöd skall kunna utgå
enligt det nya bidragssystemet. Möjligheter till undantag från detta krav ges ej
i lagstiftningen på området. Regeringen saknar alltså laglig möjlighet att
medge dispens i det hänseende som begärs i motionen.

Utskottet vill dock framhålla att det är angeläget att finna en lösning på den
fråga som väckts i förevarande motion. Utskottet är däremot inte berett att
tillstyrka en lösning som går utöver lagstiftningen på området. Frågan bör
enligt utskottets mening kunna lösas inom ramen för denna lagstiftning.
Utskottet vill i det sammanhanget hänvisa till vad som i betänkandet TU
1977/78:28 anfördes om möjligheterna att åstadkomma en lämplig lösning
beträffande kollektivtrafikens ordnande i Västsverige och då speciellt
Göteborgsområdet. Som en möjlig lösning angavs att Göteborgsregionens
kommunalförbund får utgöra en särskild driftorganisation som svarar för
trafikutövningen inom delar av Hallands, Göteborgs och Bohus samt

TU 1978/79:15

Älvsborgs län. Med en sådan organisation skulle huvudmännen få teckna
avtal om trafikutövningen. Även andra lösningar som i allt väsentligt
bibehåller och vidareutvecklar den i området redan fungerande uppläggningen
av trafiken syntes möjliga inom ramen för regeringens förslag.
Utskottet förutsätter slutligen att regeringen noga följer strävandena att
komma till rätta med berörda problem och - i den mån så befinns påkallat - i
lämplig form medverkar till att lösa dessa. Vad utskottet nu anfort bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

I motionen 1978/79:208 hemställs att riksdagen beslutar att lagen om
huvudmannaskap för viss kollektivtrafik ändras på så sätt att, då kommuner
och landsting i två eller flera län begär att få bilda en gemensam huvudman,
regeringen efter prövning får medgiva detta. Yrkanden av huvudsakligen
samma innebörd framställs i motionerna 1978/79:1954 och 1978/79:1956. 1
sistnämnda motion berör yrkandet endast kollektivtrafiken i Skåne.

I motionerna hänvisas till det arbete som utförts av kommittén för
Skånetrafiken. Denna har politisk representation från Kristianstads läns
landsting, Malmöhus läns landsting, Malmö kommun och Svenska
kommunförbundets länsavdelningar i resp. län. Kommittén har för avsikt att
med utgångspunkt bl. a. i lagstiftningen på det berörda området lägga fram
förslag till kollektivtrafikens organisatoriska uppbyggnad omslutande hela
landskapet. Kommittén har därvid funnit det angeläget att kartlägga
medborgarnas resmönster och kontaktytor samt påverkande trafikalstrande
faktorer. Kommittén säger sig i detta sammanhang ha funnit tre s. k.
naturliga trafikverkställighetsområden för landskapet i dess helhet. Enligt
vad kommittén har funnit har mer än 95 % av den befolkning som bor inom
resp. område också sin arbetsplats inom området. Vidare ger undersökningen
vid handen att inom två av de tre trafikverkställighetsområdena ingår
kommuner från både Kristianstads län och Malmöhus län. En samordning av
nämnda områden under en huvudman synes därför enligt kommittén
naturlig. En sådan ordning skulle vidare skapa förutsättningar för en
trafikapparat som är anpassad till medborgarnas behov och varje områdes
särart.

Kommittén framhåller vidare att ett system med två huvudmän skapar
nackdelar genom att det innebär två avtals- och förhandlingsordningar och
två administrativa enheter. För gränskommunema innebär det också att resp.
kommuns trafikförsörjningsplan måste behandlas i två trafikutskott. Härutöver
får kostnadsfördelningen med avseende på såväl landstingen som resp.
kommuns kostnadsandel behandlas i skilda omgångar på berörda nivåer
inom resp. huvudman. Samma situation uppkommer vid förhandlings- och
avtalsuppgörelser samt inte minst vid samordning av taxor, periodkort och
resurser.

Sammanfattningsvis framhåller motionärerna det angelägna i att, för en
samhällsfunktion som på olika sätt berör landskapets ca 1 milj. innevånare,
utforma ett huvudmannaskap för kollektivtrafiken så att gränsen mellan de

TU 1978/79:15

båda länen inte hindrar utformningen av en rationell trafikapparat. Motionärerna
säger sig att för Skånes del ha svårt att finna klart uttalade fördelar
med en huvudman i varje län. Tvärtom innebär en sådan ordning enbart
nackdelar, eftersom länsgränsen delar de naturliga trafikverkställighetsområdena
i flera delar. Därigenom bryts nuvarande resmönsteroch kontaktytor.
Samtidigt föreligger enligt motionärerna stor risk för konfrontation mellan
huvudmännens olika ambitioner. Detta skulle i sin tur bl. a. kunna ta sig
uttryck i en för allmänheten/resenären mindre väl anpassad trafik.

Frågan om trafikförhållandena i Skåne uppmärksammades redan i propositionen
1977/78:92.1 samband med föredragandens överväganden angående
den geografiska begränsningen av huvudmannens ansvar framhölls att den
utredning som låg till grund för regeringens förslag gjort en ingående
kartläggning av resmönstret för bl. a. den trafik som går över länsgräns.
Utredningen hade föreslagit att länen i princip skulle utgöra huvudmännens
geografiska verksamhetsområde. Praktiskt taget alla remissinstanser hade
anslutit sig till förslaget. Enligt föredragandens mening var utredningens
uppfattning på denna punkt välgrundad. Länen utgjorde sedan länge
områden för viktiga funktioner inom samhällsförvaltningen. De kunde sägas
vara verksamhetsområden för delar av den decentraliserade statliga förvaltningen
liksom också i flertalet fall för den landstingskommunala verksamheten.
Det stora flertalet län var också tämligen väl avgränsade i trafikhänseende.
Några få men desto mer markanta undantag fanns dock. Därvid
underströk föredraganden att det var angeläget att i sådana fall få till stånd ett
interkommunalt samarbete över länsgränser. Annars skulle befolkningen i
dessa till ytan begränsade delar av landet kunna missgynnas vad gäller
möjligheterna att skapa en gemensam trafikförsörjning. Genom interkommunalt
samarbete kunde avtalas att inom ett länsområde gällande rabattsystem
mot t. ex. viss tilläggsavgift också skulle gälla inom ett annat län eller
del av sådant. När det gäller Skåne uttalade föredraganden att landskapet i
trafikhänseende är en väl sammanhållen region med ett omfattande resande
över praktiskt taget hela gränsen mellan Kristianstads och Malmöhus län. I
ett sådant fall kunde det enligt föredraganden framstå som rimligt att man
slopar tilläggsavgiften och i stället inför ett enda rabattsystem för de båda
länen.

Vid sin behandling av propositionen 1977/78:92 hade utskottet även att ta
ställning till en motion vari bl. a. yrkades att möjligheter skapades till
undantag från den föreslagna formen för huvudmannaskap för att därigenom
möjliggöra ett huvudmannaskap för Skåne. Under hänvisning till de
uttalanden i propositionen, för vilka redogjorts i det föregående, och till
möjligheten att ordna trafiksamverkan över länsgräns avstyrkte utskottet
motionen i fråga.

Även när det gäller kollektivtrafiken i Skåne vill utskottet hänvisa till
möjligheterna att inom ramen för gällande lagstiftning åstadkomma en
lösning som i möjligaste mån tillgodoser syftet bakom ifrågavarande

TU 1978/79:15

motioner. En sådan lösning skulle vara att bilda ett för de båda berörda länen
gemensamt driftbolag. Därigenom skulle i allt väsentligt elimineras de
nackdelar som framhållits i motionerna. Samtidigt behålls möjligheten att
utkräva politiskt ansvar för de beslut som fattats av länshuvudmännen.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet ej finnér andra skäl
föreligga att frångå sin tidigare bedömning i frågan avstyrks förevarande
motioner.

I motionen 1978/79:380, punkterna 3 och 4, yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna dels att regeringen bör medverka till att
buss- och tågtrafiken skall kunna samordnas inom ramen för de s. k.
länskorten, dels vad som i motionen har anförts om uppföljningen av
uttalanden i propositionen 1977/78:92. Därvid framhålls att huvudmannaskapsfrågan
i Uppsala län är löst och att länskort har införts. Samordning
mellan buss- och tågtrafik har emellertid inte skett. Förhandlingarna med SJ
har inte gett det resultat som var tänkt enligt de principiella uttalandena i
propositionen. Det kan enligt motionen inte vara rimligt att Uppsala
Lokaltrafik AB skall behöva upprätta en busslinje som går parallellt med
tågtrafiken för att resenärerna från Knivsta skall kunna ta sig till Uppsala.
Tågförbindelsen borde kunna utnyttjas i det sammanhanget. Enligt motionärerna
har regeringen hittills inte gjort något för att följa upp de principiella
uttalandena vid reformens genomförande. Det framhålls såsom nödvändigt
med skyndsamma ingripanden från riksdagens sida. y

1 propositionen konstaterades att i en del län spelar järnvägstrafiken en
betydande roll i den lokala och regionala trafikförsörjningen. Enligt föredragandens
mening var det därför angeläget att också sådan trafik - om
huvudmannen så finnér lämpligt - kan infogas i de regionala rabattsystemen.
Frågan om vilka tågkategorier som SJ bör upplåta åt huvudmannens
resenärer borde enligt propositionen i första hand regleras genom förhandlingar
och avtal mellan järnvägsföretaget och huvudmannen. Av avtalet
borde bl. a. framgå de grunder efter vilka huvudmannen skall ersätta
järnvägsföretaget. Samtidigt framhölls att, efter hand som regionala rabattsystem
introduceras, erfarenhet torde vinnas om behov föreligger av mera
fastlagda riktlinjer för hur ersättningen bör regleras. Om sådant behov skulle
uppstå var föredraganden beredd att ta upp frågan till prövning.

Även utskottet finnér det angeläget att en samordning av den regionala
buss- och tågtrafiken kommer till stånd. Samtidigt går inte att bortse från att
det nya systemet ännu så länge genomförts i endast några få län och att
erfarenheterna av den i motionen väckta frågan därför är begränsade. Med
hänsyn till uttalandena i propositionen förutsätter utskottet att regeringen
noga följer frågan och då så befinns påkallat vidtar nödvändiga åtgärder.
Under hänvisning till det sålunda anförda anser utskottet att motionen i
denna del ej bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

TU 1978/79:15

I den förevarande motionen har även väckts frågor om återupptagande av
järnvägstrafiken vid Bålsta station, punkten 1, och införande av s. k.
entimmespendling på sträckan Stockholm-Enköping-Vösterås, punkten 2.
Dessa frågor bör enligt utskottets mening i första hand övervägas i samband
med den regionala trafikplaneringen. Frågorna är också till viss del beroende
av resultatet av förhandlingarna mellan länshuvudmannen och SJ. Utskottet
anser sig på grund av det anförda ej heller kunna tillstyrka motionen i
förevarande delar.

I motionen 1978/79:960 hemställs att riksdagen hos regeringen begär en
skyndsam översyn av reglerna för statligt bidrag till kompletteringstrafiken
samt ger regeringen till känna vad som i motionen framhållits angående
kompletteringstrafiken och dess betydelse för glesbygden. Motionärerna
erinrar därvid om de nya reglerna om statsbidrag förden s. k. efterfrågestyrda
kompletteringstrafiken. Bidrag utgår med 35 % av kostnaderna och för högst
sex körtillfällen per vecka. Detta kommer enligt motionen att innebära en
mycket allvarlig försämring framför allt för kommunerna inom det inre
stödområdet. En omprövning av bestämmelserna på detta område bör därför
enligt motionärernas uppfattning snarast ske. Reglerna borde därvid anpassas
så att de befrämjar samma minimiservice av kollektivtrafikutbud i glest
befolkade områden med kompletteringstrafik som i övriga områden som
betjänas av reguljär busstrafik. Enligt motionen är detta väsentligt med tanke
på den betydelse transportservicen har för möjligheten att verka och bo inom
glesbygdsområden, särskilt för den som inte har tillgång till eget transportmedel.

Såsom framhålls i motionen innebär de äldre bestämmelserna på det
berörda området att bidrag utgår med 75 % av nettokostnaderna för
kompletteringstrafiken till kommuner inom det inre stödområdet. För övriga
delar av landet ersätts 50 % av dessa kostnader. Bidrag utgår för högst två
dagliga sammanhängande turer. När de nya bestämmelserna infördes var
enligt propositionen strävan att göra bidragsgivningen till efterfrågestyrd
kompletteringstrafik och till skärgårdstrafik enhetlig. Den valda lösningen
innebar att bidraget till skärgårdstrafiken storleksmässigt kvarstod oförändrat.
Föredraganden ansåg dock att, i likhet med vad som gällde för
kompletteringstrafiken inom skärgårdstrafiken, vissa begränsningar borde
tillämpas i fråga om stödets omfattning. Således borde ersättning endast utgå
för högst sex körtillfällen per vecka och kompletteringsområde. Högre bidrag
skulle kunna utgå om synnerliga skäl föreligger.

Genom de bestämmelser som föreslogs i propositionen 1977/78:92 avsågs
att ge bättre betingelser för den lokala och regionala kollektiva persontrafiken.
Genom att huvudmannaskapet skulle utövas genom interkommunal
samverkan mellan landstingskommunen och kommunerna i resp. län skulle
uppnås en integrering av lokal och regional trafik. Vidare skulle skapas en
ökad samordning av trafikresurserna. Jämfört med tidigare gällande bidragssystem
skulle de nya reglerna innebära en betydande ökning av det statliga

TU 1978/79:15

stödet samt förenklingar på en rad punkter. Även vissa administrativa
förenklingar skulle enligt propositionen uppnås. Enligt de nya bestämmelserna
omfattar huvudmannens trafikansvar i princip all linjetrafik för
personbefordran. Efter överenskommelse mellan de kommuner som berörs
av huvudmannaskapet kan dock även den efterfrågestyrda kompletteringstrafiken
komma att infogas i huvudmannens trafikansvar. När det gällde
bidragsgivningssystemet borde detta enligt föredraganden ta fasta på två
viktiga principer. Den ena var att bidragsgivningen bör vara planeringsanknuten,
den andra att det statliga stödet bör syfta till att säkerställa ett visst
basutbud inom trafikförsörjningen. Den bidragsberättigade trafiken skulle
därför ingå i en av huvudmannen antagen trafikförsörjningsplan avseende
den kollektiva trafikens omfattning och inriktning i länet. För att denna
länsomfattande trafikförsörjningsplan skulle kunna anpassas till de lokala
förhållandena i länets olika delar borde den i lämpliga delar bygga på lokalt
upprättade planer för varje enskild kommun. Därvid kan enligt propositionen
också uppnås en behövlig samplanering med kommunala verksamheter
såsom bl. a. efterfrågestyrd kompletteringstrafik.

Av det sålunda anförda torde framgå att syftet med de nya bidragsbestämmelserna
varit att skapa bättre förutsättningar för den kollektiva landsvägstrafiken
bl. a. genom en förbättrad samordning inom länen av föreliggande
behov och resurser. För att uppnå detta syfte är det självfallet av största vikt
att systemet inte medför försämringar i förhållande till vad som tidigare
gällde. Ett sätt att skapa gynnsamma förutsättningar för kompletteringstrafiken
synes vara den samplanering som kommer till stånd genom upprättande
av lokala planer för enskilda kommuner. Därvid lår förutsättas att, i den
mån behovet av kompletteringstrafik överstiger ersättningsberättigad trafik,
det övervägs att i stället inrätta linjetrafik. Utskottet vill därför framhålla att
det synes för tidigt att dra några slutsatser om vilka effekter det nya systemet
kommer att få för den efterfrågestyrda kompletteringstrafiken. Med hänsyn
härtill och då utskottet tar för givet att regeringen med största uppmärksamhet
kommer att följa frågan bör den förevarande motionen ej föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. till Statligt stöd till icke lönsam landsbygdstrafik för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 94 700 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen,

2. till Ersättning till lokal och regional kollektiv persontrafik för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 39 400 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. med anledning av motionen 1978/79:464 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört rörande den i

TU 1978/79:15

motionen upptagna frågan om statlig ersättning till den kollektiva
persontrafiken i Göteborgsregionen,

4. avslår motionerna 1978/79:208 och 1978/79:1954 om huvudmannaskapet
för viss kollektivtrafik samt motionen 1978/
79:1956 om gemensamt huvudmannaskap för kollektivtrafikeri

i Skåne, >

5. avslår motionen 1978/79:380, yrkandena 1 och 2, om SJtrafiken
i Uppsala län m. m.,

6. lämnar motionen 1978/79:380, yrkandena 3 och 4, om SJtrafiken
i Uppsala län m. m. utan åtgärd,

7. lämnar motionen 1978/79:960 om statligt stöd till kompletteringstrafik
utan åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1979

På trafikutskottets vägnar

SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Arne Persson (c), Essen Lindahl (s), Alfred
Håkansson (c), Nils Hjorth (s). Rolf Sellgren (fp), Kurt Hugosson (s), Rune
Torwald (c). Birger Rosqvist (s), Erik Johansson i Hållsta (c), Wiggo Komstedt
(m). Margit Sandéhn (s), Eric Rejdnell (fp), Rolf Dahlberg (m) och Sten-Ove
Sundström (s).

Reservation

beträffande frågan om gemensamt huvudmannaskap för kollektivtrafiken i
Skäne av Alfred Håkansson (c) och Margit Sandéhn (s) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Även när” och
på s. 8 slutar med ”förevarande motioner” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar i allt väsentligt de åsikter som motionärerna gett uttryck
för. Utskottet vill här erinra om att redan i propositionen 1977/78:92
förklarades att Skåne utgjorde ett exempel på en region med omfattande
resande över gränsen mellan Kristianstads län och Malmöhus län. För att
befolkningen i dessa områden inte skulle missgynnas vad gäller möjligheterna
att utnyttja ett rabattsystem var det angeläget att interkommunalt
samarbete etablerades över länsgränsen. Det i propositionen anförda är
emellertid endast eli exempel på de speciella problem som uppkommer i
regioner med omfattande trafik över länsgränsen. Motionärerna har i detta
sammanhang pekat på en rad problem som lagens krav om en huvudman i
varje län medför. Det finns därför anledning att ifrågasätta det rimliga i att stå
fast vid bestämmelsen i fråga utan möjlighet att medge undantag
därifrån.

TU 1978/79:15

Visserligen kan det vara möjligt att inom ramen för gällande lagstiftning
skapa en ordning som till viss del eliminerar de nackdelar som har framhållits
i motionerna. Utskottet vill emellertid framhålla det angelägna i att helt
undanröja dessa nackdelar. Så kan endast bli fallet om de båda skånelänen ges
möjlighet att gemensamt få svara för huvudmannaskapet i landskapet.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att lagen om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik bör ändras så att syftet i motionerna
tillgodoses. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag till lagtext.
Därvid bör övervägas om möjligheten för två län att ha gemensam
huvudman skall begränsas till att avse de båda skånelänen eller om den skall
gälla även för övriga delar av landet. Samtidigt bör beaktas frågan om den
nämnda möjligheten skall vara beroende av regeringens prövning eller ej.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:208 och
1978/79:1954 om huvudmannaskapet för viss kollektivtrafik
samt motionen 1978/79:1956 om gemensamt huvudmannaskap
för kollektivtrafiken i Skåne hos regeringen begär förslag
till ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik i enlighet med vad utskottet anfört.

GOTAB 61744 Stockholm 1979