Trafikutskottets betänkande
TU 1978/79:14
1978/79:14
med anledning av propositionen 1978/79: 37 om godkännande av
IMCO-konvention om skeppsmätning med därtill hörande internationella
skeppsmätningsregler jämte motion
Propositionen
I propositionen 1978/79: 37 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen att godkänna den av Mellanstatliga rådgivande
sjöfartsorganisationen (IMCO) år 1969 antagna skeppsmätningskonventionen
med därtill hörande internationella skeppsmätningsregler.
Konventionen jämte bilagor, med uteslutande av vissa exempel,
tabeller och formulär, i dess engelska lydelse samt inom kommunikationsdepartementet
utarbetad översättning till svenska är som bilaga
fogad till propositionen.
Motionen
I motionen 1978/79: 182 av Rune Torwald m. fl. (c, m) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
eliminering av konkurrensnackdelar m. m. för svensk sjöfart.
Utskottet
Skeppsmätning har enligt propositionen till ändamål att fastställa fartygs
storlek (dräktighet). Enligt nuvarande ordning, som bygger på
skeppsmätningsregler i en konvention från år 1947, fastställs dräktigheten
i bruttodräktighet och nettodräktighet. Bruttodräktigheten utgör
summan av fartygets slutna rum med undantag bl. a. för vissa utrymmen
ovanför fartygets översta däck. Det är vanligen på denna dräktighet
som föreskrifter angående säkerhet och sjöfartssociala krav grundas.
Nettodräktigheten beräknas så att från bruttodräktigheten dras summan
av volymen för vissa utrymmen som är nödvändiga för fartygets drift,
däribland för maskinrummet (s. k. drivkraftsavdrag). Nettodräktigheten
bör enligt propositionen ses som ett uttryck för fartygets förtjänstförmåga
och utgör i bl. a. Sverige den avgiftsgrundande parametern.
Av propositionen framgår vidare att de nuvarande reglerna har åtskilliga
nackdelar. Möjligheten att göra avdrag för olika typer av utrymmen
vid beräkning av dräktigheterna har sålunda utnyttjats vid byggande
av fartyg. Vidare konstateras att enstaka länder har eller har haft liberalare
tolkningar av 1947 års skeppsmätningskonvention än övriga stater.
Missnöje med skeppsmätningsreglerna enligt denna konvention och från
1 Riksdagen 1978/79.15 sami. Nr 14
TU 1978/79:14
2
konventionen avvikande nationella system har enligt propositionen lett
till att Förenta nationernas Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisation
(IMCO) år 1969 sammankallade en konferens i syfte att utarbeta
nya regler.
Den konvention som konferensen antagit, 1969 års skeppsmätningskonvention
med därtill hörande internationella skeppsmätningsregler, innebär
i korthet följande. Bruttodräktigheten utgörs av fartygets totala volym.
Formeln för beräkningen innehåller en koefficient som har valts
så att den nya bruttodräktigheten så nära som möjligt skall ansluta till
bruttodräktigheten enligt nu gällande regler. Nettodräktigheten är ett
uttryck för fartygets nyttiga volym. Den beräknas genom en formel,
som innehåller viss koefficient som multipliceras med den totala volymen
av fartygets lastrum. Nettodräktigheten får dock inte understiga
30 procent av bruttodräktigheten. De antagna formlerna för beräkning
av bruttodräktighet resp. nettodräktighet betyder att man använder sig
av en variabel volymsenhet. Resultaten anges därför som numeriska
värden, dräktighetstal, som inte åtföljs av ordet ton eller registerton.
Reglerna i 1969 års konvention anses inte ge möjlighet till uteslutningar
av utrymmen till följd av konstruktionssättet. Beräkningar kan
vidare göras med utgångspunkt i ritningar. Detta medför i sin tur att
dräktigheterna kan fastställas på ett tidigt stadium.
Enligt propositionen har 36 stater, representerande drygt 60 procent
av världshandelstonnaget, ratificerat konventionen.
Föredragande statsrådet finner det uppenbart att 1969 års skeppsmätningskonvention
med därtill hörande internationella skeppsmätningsregler
har stora fördelar jämfört med nu gällande system. Även enligt
utskottets uppfattning synes så vara fallet. Angelägenheten av att de nya
bestämmelserna snart träder i kraft torde ha ökat under senare tid,
eftersom fartygstypernas utveckling anses ha medfört att dräktigheten
inte nu på ett tillfredsställande sätt återspeglar fartygens verkliga storlek.
Utskottet förordar också därför en svensk anslutning till konventionen
i fråga.
I motionen 1978/79: 182 aktualiseras frågan om tillämpningen av
gällande konvention och hemställs att riksdagen ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande konstaterade konkurrensnackdelar
m. m. för svensk sjöfart. Motionärerna understryker sålunda att en
internationellt varierande praxis när det gäller tillämpningen av nuvarande
skeppsmätningsregler leder till allvarliga konkurrensnackdelar för
svensk sjöfart. För att förbättra vårt konkurrensläge för främst de s. k.
499-tonnarna måste enligt motionärerna en justering av den svenska
tillämpningen av reglerna göras innan Sverige ratificerar den nya konventionen.
Eljest kommer föreliggande konkurrensskillnader att permanentas
under de 12 år som fartyg i enlighet med konventionen får nytt
-
TU 1978/79:14
3
jas utan ommätning efter dess ikraftträdande. Mot bakgrund bl. a. härav
förutsätts att regeringen vid ett bifall till propositionen inte expedierar
framställning om anslutning till konventionen förrän en för berörda parter
godtagbar lösning uppnåtts av de i motionen angivna problemen.
Här berörda frågor har emellertid uppmärksammats redan i propositionen.
Föredraganden framhåller sålunda som angeläget att konkurrensnackdelar
för svensk sjöfart på grund av varierande praxis i olika
länder vid tillämpning av nu gällande konvention i all möjlig mån elimineras.
Möjligheterna anses därför böra prövas att — i avvaktan på
att det nya skeppsmätningssystemet får full genomslagskraft — nationellt
och internationellt vidta sådana åtgärder inom ramen för dagens
skeppsmätningssystem som minskar nämnda olägenheter. Regeringen
har också — genom beslut den 7 december 1978 — uppdragit åt sjöfartsverket
att pröva möjligheterna att vidta sådana åtgärder inom denna
ram som minskar de olägenheter och konkurrensnackdelar som i vissa
fall kan uppstå för svensk sjöfart. Resultatet av prövningen skall redovisas
till chefen för kommunikationsdepartementet senast den 1 juli
1979.
Även utskottet vill kraftigt understryka vikten av att hithörande frågor
får en för svensk sjöfarts vidkommande godtagbar lösning och konstaterar
därför med tillfredsställelse att sjöfartsverket meddelats ett uppdrag
av angiven art. Utskottet anser sig också kunna förutsätta att som
resultat härav sådana förslag framläggs samt erforderliga åtgärder i övrigt
vidtas att de nämnda konkurrensnackdelarna i möjligaste mån elimineras.
Vad utskottet sålunda anfört synes innebära att syftet med motionen
i allt väsentligt kan tillgodoses utan någon särskild framställning i ämnet
från riksdagens sida.
Vad propositionen i övrigt innehåller föranleder ej någon erinran eller
särskilt uttalande från utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen bifaller propositionen 1978/79: 37 om godkännande
av 1969 års skeppsmätningskonvention med därtill
hörande internationella skeppsmätningsregler,
2. att riksdagen lämnar motionen 1978/79: 182 utan åtgärd.
Stockholm den 13 februari 1979
På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST
Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m), Arne Persson
(c), Alfred Håkansson (c), Nils Hjorth (s), Rolf Sellgren (fp), Rune
TU 1978/79:14
4
Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Zachrisson (s),
Olle östrand (s), Wiggo Komstedt (m), Rune Johansson i Åmål (s),
Margit Sandéhn (s) och Rolf Dahlberg (m).
Särskilt yttrande
av Rune Torwald (c) och Rolf Dahlberg (m) som anfört:
Eftersom utskottets skrivning i stort sett tillgodoser kraven i vår motion,
så har vi inte ansett oss behöva anföra reservation för ett bifall till
densamma.
Ett annat skäl för att vi avstår från reservation är att utskottets
hearings med företrädare för redare, departement och sjöfartsverk
klarlagt att godkännande och ev. ikraftträdande av nu aktuell IMCOkonvention
inte utgör något hinder för ändringar i tillämpningen av
1947 års konvention. Denna gäller nämligen för existerande fartyg i
oförändrat utförande under minst 12 år.
De konkurrensnackdelar för svenska båtar i relation till främst västtyska,
som redovisats såväl i propositionen och motionen som i betänkandet,
har ju varit kända under hela 1970-talet utan att den socialdemokratiska
regeringen eller sjöfartsverket gjort något för att eliminera
dem. Nu har dock företrädare för regering och sjöfartsverk uttalat
sin vilja att ”i all möjlig mån reducera” aktuella konkurrensnackdelar
för svenskägt småtonnage. Om inte dessa löften leder till konkreta åtgärder
under år 1979, förbehåller vi oss rätten att återkomma med våra
krav på lämpligt sätt.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 197»