Trafikutskottets betänkande

TU 1978/79:11

1978/79:11

med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt avser utgifterna
på driftbudgeten för budgetåret 1979/80 inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner

Kommunikationsdepartementet m. m.

1. Kommunikationsdepartementet. Regeringen har i propositionen
1978/79: 100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) under punkten A
1 (s. 28) föreslagit riksdagen att till Kommunikationsdepartementet för
budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 12 878 000 kr.

Motionen

I motionen 1978/79: 2133 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 3 och 4),

3. att riksdagen beslutar att under A. Kommunikationsdepartementet
anvisa 10 000 000 kr. för forskning inom området handikappanpassad
kollektivtrafik,

4. att riksdagen uttalar att såväl när det gäller det kortsiktiga som det
mer långsiktiga arbetet med handikappanpassning av kollektivtrafiken
bör handikapporganisationerna tillförsäkras ett reellt inflytande och att
det under punkt 3 nämnda forskningsarbetet bör ledas av en styrgrupp
där handikapporganisationerna har ett avgörande inflytande.

Utskottet

I motionen 1978/79: 2133 yrkas att riksdagen under särskilt anslag under
Kommunikationsdepartementet anvisar ett belopp om 10 000 000 kr.
för forskning inom området handikappanpassad kollektivtrafik. Vidare
begärs i anslutning härtill att riksdagen uttalar att när det gäller såväl det
kortsiktiga som det mera långsiktiga arbetet med handikappanpassning
av kollektivtrafiken handikapporganisationerna tillförsäkras ett reellt inflytande
och att det förut nämnda forskningsarbetet bör ledas av en styrgrupp
där handikapporganisationerna har ett avgörande inflytande.

Utskottet kommer framdeles att i ett särskilt betänkande med anledning
av propositionen 1978/79: 99 om en ny trafikpolitik jämte motioner
även pröva framlagda förslag beträffande handikappanpassad kollektivtrafik.
Motionärernas förslag att under Kommunikationsdepartementet
m. m. beräkna särskilda medel för forskningsverksamhet har utskottet
inte funnit sig kunna biträda. Ej heller anser sig utskottet kunna till 1

Riksdagen 1978/79.15 sami. Nr 11

TU 1978/79:11

2

styrka att riksdagen i sammanhanget gör de uttalanden motionärerna i
övrigt föreslagit. Motionen avstyrks därför i här berörda delar.

Utskottet, som finner regeringens anslagsberäkning böra godtas, hemställer
följaktligen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1978/79: 2133, yrkandena 3 och 4, till Kommunikationsdepartementet
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 12 878 000 kr.

2. Kommittéer m. m. och Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna A 2 och A 3 (s. 29) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar

1. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 6 700 000 kr.,
varav hälften att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 430 000 kr.

Vägväsendet

3. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Före
behandlingen av de skilda anslagen har regeringen lämnat en allmän
översikt över utvecklingen inom vägväsendet och över vägverkets anslagsäskanden
m. m. (s. 30—76).

Regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1979/80 under
de skilda väganslagen m. m. innebär
att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter anvisas ett förslagsanslag
av 23 590 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten
B 1, s. 67—68),

att till Drift av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
2 235 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B
2, s. 69),

att till Byggande av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
900 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 3,
s. 70),

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisas ett reservationsanslag
av 315 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 4, s. 71),

att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator anvisas ett
reservationsanslag av 350 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 5, s. 71—72),

att statlig lånegaranti för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner
för vissa enskilda vägar beviljas intill ett belopp av 120 000 kr.
(punkten B 6, s. 72—73),
att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. anvisas ett reservationsanslag
av 198 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 6, s. 72—73),

TU 1978/79:11

3

att till Bidrag till byggande av enskilda vägar anvisas ett reservationsanslag
av 30 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 7, s. 74),
att till Tjänster till utomstående anvisas ett förslagsanslag av
19 200 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 8, s.
74—75),

att till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond anvisas ett
förslagsanslag av 1 000 kr. (punkten B 9, s. 75—76).

Motionerna

I motionen 1978/79: 325 av Märta Fredrikson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas
så att vägbanas beläggning utförs med material som underlättar bilkörning
i mörker.

I motionen 1978/79: 454 av Gunnar Björk i Gävle (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av frågan om att ersätta

färjan över Dalälven mellan Sundet och Hasselön med en bro.

*

I motionen 1978/79: 459 av Ingemar Konradsson m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om att vid fördelning av väganslag,
AMS-medel för beredskapsarbeten eller fördelning av extra väganslag
kraven på en upprustning av länsväg 244 tillgodoses.

I motionen 1978/79: 462 av Ivan Svanström och Torsten Gustafsson
(båda c) hemställs att riksdagen vid behandling av frågan om väganslag
för nästa budgetår anhåller att regeringen prövar möjligheterna att snarast
bygga en betongbro vid Bjursund i Kalmar län och även prövar
alternativet att brobygget utförs med stålkonstruktion.

I motionen 1978/79: 527 av Hugo Bengtsson och Hans Pettersson i
Helsingborg (båda s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att initiativ
tas som syftar till att hjälptelefoner uppsätts vid vissa vägar i enlighet
med vad som anförts i motionen.

I motionen 1978/79: 634 av Nils Berndtson m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i kungörelser
rörande statsbidrag till väg- och gatuhållning införs bestämmelser med
innebörd att miljöintressena bör tillmätas stor vikt vid statsbidragsgivningen.

I motionen 1978/79: 641 av Gunnar Johansson (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
angående vikten av att i största möjliga utsräckning utnyttja befintliga
vägkroppar vid projektering av vägar på landsbygden.

I motionen 1978/79: 642 av John Johnsson m. fl. (s) yrkas att riks -

TU 1978/79:11

4

dagen hos regeringen hemställer att statens vägverk ges i uppdrag att
dels inom Malmöhus och Kristianstads läns vägförvaltningar med bibehållen
organisation inleda försöksverksamhet med utbud av tjänster till
kommuner och enskilda i enlighet med vad som anförts i motionen,
dels vid fördelning av anslag beakta behovet av vägutbyggnader i Skåne
som är av största betydelse för sysselsättning och utveckling, dels inrätta
ett gemensamt beredskapsorgan på vägdirektörsnivå för samordning
av resurser i krissituationer.

I motionen 1978/79: 643 av Rune Jonsson i Husum m. fl. (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägsituationen
i Västernorrlands län bör ägnas positivt beaktande vid fördelning av
ordinarie vägmedel för vägbyggande.

I motionen 1978/79: 644 av Alf Lövenborg och Rolf Hagel (båda
apk) föreslås

1. att riksdagen till vägväsendet anvisar ytterligare 300 milj. kr. utöver
det i budgeten föreslagna beloppet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att planerade
personalminskningar inom vägverkets ram icke får verkställas.

I motionen 1978/79: 749 av Ivan Svanström (c) hemställs att riksdagen
beträffande bygdevägar som sin mening ger regeringen till känna att
sådana endast i undantagsfall får avföras ur allmänt underhåll och
framför allt inte i bygder med betydande friluftsliv.

I motionen 1978/79: 944 av Gunnar Björk i Gävle (c) hemställs att
riksdagen anhåller att regeringen verkar för att riksväg 80 (DalagränsenEdsken)
tidigareläggs.

I motionen 1978/79: 948 av Sonja Fredgardh och Stig Josefson (båda
c) hemställs att riksdagen beslutar

1. att vid ny- och ombyggnad det befintliga vägnätet bör utnyttjas
bättre,

2. att tillräckliga medel bör stå till förfogande inom länen för att förbättra
trafiksäkerheten vid vägkorsning och anslutande väg.

I motionen 1978/79: 949 av Märta Fredrikson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skyldighet skall
föreligga för vägverket att kontakta lantbruksnämnd och skogvårdsstyrelse
så snart såväl ny väg skall börja planeras som då en omfattande
vägombyggnad skall ske.

I motionen 1978/79: 950 av Anton Fågelsbo m. fl. (c, s, m, fp, vpk)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
spridning av vägsalt bör upphöra.

I motionen 1978/79: 954 av Margot Håkansson m. fl. (fp, s, c, m)

TU 1978/79:11

5

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
numreringen av ”Gröna vägen”, förändras så att vägen får samma nummer
från Karlskrona till Motala eller eventuellt till Örebro.

I motionen 1978/79: 958 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheterna för
den i motionen föreslagna omläggningen av anslagsgivningen till det enskilda
vägnätet och bidragsanslaget för drift av kommunala vägar och
gator ingående prövas och redovisas i 1980 års budgetproposition.

I motionen 1978/79: 966 av Arne Persson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att till beläggning av grusvägar anvisa ett i förhållande
till budgetpropositionen med 20 milj. kr. förhöjt anslag upp till 75 milj.
kr.

I motionen 1978/79:1395 av Arne Andersson i Ljung (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts rörande ansvaret för väganslagens fördelning.

I motionen 1978/79: 1398 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 3—4) att riksdagen

3. beslutar att 250 milj. kr. överförs från AMS-medel till ordinarie
vägbyggnadsanslag,

4. uttalar att avgiftsfinansiering fortlöpande skall prövas i syfte att
tidigarelägga planerade större vägbyggnadsprojekt.

I motionen 1978/79: 1403 av Erik Glimnér och Georg Pettersson
(båda c) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande ersättning för
skador som uppkommit genom vägsalt.

I motionen 1978/79: 1404 av Erik Glimnér och Georg Pettersson
(båda c) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om bekämpning av flyghavre
vid våra allmänna vägar.

I motionen 1978/79: 1409 av Erik Johansson i Hållsta och Alfred Håkansson
(båda c) hemställs att riksdagen beslutar att det statliga bidraget
till byggande och drift av enskilda vägar skall uppgå till 95 % av beräknad
kostnad.

I motionen 1978/79: 1416 av Bernt Nilsson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning för att fastställa
kapitalförstöringens storlek med hänsyn till väganslagens avvägning.

I motionen 1978/79: 1430 av Sven Eric Åkerfeldt (c) föreslås att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla att sådan provverksamhet med
saltfri vinterväghållning som föreslås i motionen initieras.

TU 1978/79:11

6

I motionen 1978/79: 1616 av Georg Danell m. fl. (m) yrkas, såvitt nu
är i fråga (yrkandet 3), att riksdagen hemställer att regeringen inför fördelningen
av väganslag och beredskapsmedel för vägbyggande särskilt
beaktar sådana angelägna projekt i Stockholmsregionen som nämns i
motionen 1978/79: 1614.

I motionen 1978/79: 1944 av Paul Jansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna

1. att reservfärjan vid färjeleden Sundsörn—Torsö bibehålls,

2. att minimibesättningen vid färjeleden bör vara två man.

I motionen 1978/79: 1946 av Wiggo Komstedt och Sven-Olof Träff
(båda m) hemställs att riksdagen beslutar att ställa ytterligare 264,5 milj.
kr. till vägverkets förfogande till driftanslaget.

I motionen 1978/79: 1952 av Martin Olsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen som sin mening uttalar att vid fördelning av såväl ordinarie
väganslag som anslag genom AMS Västernorrlands län erhåller en andel
som motsvarar länets speciella behov.

I motionen 1978/79: 1958 av Per Stjernström och Nils Åsling (båda c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om fördelningen av väganslagen.

Utskottet

Den långsiktiga vägplaneringen m. m.

Föredragande statsrådet framhåller vid behandlingen av väganslagen
inledningsvis att det finns ett ömsesidigt beroende såväl mellan vägtrafiken
och övriga trafiksektorer som mellan vägtrafiken och andra samhällssektorer.
Det är därför viktigt med en god samordning mellan vägplaneringen
och övrig samhällsplanering. Förutsättningar härför har skapats genom
riksdagens ställningstaganden i fråga om den långsiktiga vägplaneringen
(prop. 1977/78: 10, TU 1977/78: 10, rskr 1977/78: 95).

Det beslutade nya systemet för denna långsiktiga planering har prövats
för första gången under år 1978. Nya flerårs- och fördelningsplaner
har härvid upprättats för den närmaste tioårsperioden 1979—1988.

Utskottet kommer senare under våren att i särskilt betänkande med
anledning av den nyligen framlagda trafikpolitiska propositionen (1978/
79: 99) närmare behandla däri upptagna frågor om vägplaneringen och
den framtida inriktningen av väginvesteringarna samt motionsledes framställda
yrkanden härom.

Utskottet finner dock lämpligt att redan i nu förevarande sammanhang
ta upp vissa motionsyrkanden berörande frågor om projektering och planering
av vägar.

TU 1978/79:11

7

I motionen 1978/79: 949 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att skyldighet skall föreligga för vägverket att kontakta
lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse såväl när ny väg skall börja
planeras som då en omfattande vägbyggnad skall ske.

I sitt betänkande 1976/77: 11 erinrade utskottet med anledning av en
då väckt motion i samma ämne att redan genom gällande regler för behandling
av vägfrågor närmast berörda myndigheter, näringsgrenar och
intressegrupper tillförsäkrats möjligheter att på ett tidigt stadium och ofta
avgörande sätt göra sina synpunkter gällande i berörda frågor.

Vid utarbetande av arbetsplan skall således enligt 16 § väglagen samråd
i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt
ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan
ha ett väsentligt intresse i saken. Nämnda samrådsförfarande har ytterligare
preciserats i vägkungörelsen, där det stadgas att samråd skall ske
med länsstyrelsen, som därvid inhämtar synpunkter från länsvägsnämnden,
med övriga myndigheter vilkas verksamhetsområde berörs av företaget
samt med lokala organ och sammanslutningar som kan ha ett väsentligt
intresse i saken. Kommun och känd ägare till varje fastighet som
berörs av företaget skall beredas tillfälle att framföra synpunkter vid
sammanträde på platsen. Enligt 17 § väglagen skall arbetsplan med vissa
undantag ställas ut och därvid hållas tillgänglig för granskning. Arbetsplanen
överses därefter med hänsyn till inkomna erinringar. Enligt 31 §
vägkungörelsen kan länsstyrelsen förordna om upprättande av alternativt
förslag till arbetsplan. Sedan länsstyrelsen behandlat arbetsplan som skall
fastställas överlämnas den med eget yttrande och med de yttranden som
inkommit till statens vägverk. Kan den arbetsplan som förordats av länsstyrelsen
godtas av statens vägverk fastställer vägverket planen. I annat
fall hänskjuts frågan till regeringens prövning.

Det är således ett komplicerat och tidskrävande arbete som föregår
fastställandet av en arbetsplan. Den med nödvändighet utdragna planeringstiden
liksom det faktum att vägen när den väl är byggd har sin
sträckning fastställd för åtskillig tid framåt har ansetts medföra behov
av att inordna vägplaneringen i den totala samhällsplaneringen. Det beskrivna
planeringssystemet har också ansetts väl fylla detta syfte.

Under alla skeden av vägplaneringen förekommer alltså med olika
berörda intressenter ett omfattande samrådsförfarande som till sina huvuddrag
är reglerat i väglagstiftningen. Det system för planeringen av
väghållningen, planläggning och projektering, som används av vägverket
tillsammans med kommuner och länsstyrelser m. fl. sedan slutet av 1960-talet, är konstruerat så att erforderliga kompromisser och anpassningar
till regional trafikplanering och fysisk samhällsplanering skall kunna tillgodoses.
Vägförvaltningamas engagemang hos kommunerna i samband
med den fysiska samhällsplaneringen m. m. innebär att erforderlig
expertis beträffande trafikfrågorna finns tillgänglig tillsammans med po -

TU 1978/79:11

8

litiker och planerare. Därigenom byggs förutsättningarna upp för en
fullständig samhällsplaneringsprocess där väg- och trafikfrågorna bör
kunna få en tillfredsställande lösning samtidigt som kommunernas planmonopol
ej behöver ifrågasättas.

Enligt vad utskottet erfarit finns också inom varje län en arbetsgrupp
med representanter för vägverket och skogsvårdsstyrelsema för överläggningar
i vägfrågor. Slutligen må erinras om de förut nämnda besluten beträffande
vägplaneringen som fattades vid 1977/78 års riksmöte, varigenom
det regionala och lokala inflytandet vid vägplaneringen än mera förstärktes
genom bl. a. inrättandet av fasta beredningsgrupper på länsnivå.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå att redan på ett tidigt och
förberedande stadium såväl som under arbetets gång från vägverkets sida
kontakter tas med närmast berörda markägare och andra intressenter i
dessa frågor. Utskottet, som ånyo vill understryka den stora vikten och
angelägenheten av att så sker, kan emellertid mot bakgrund av det anförda
inte finna det motiverat att från riksdagens sida nu begära åtgärder av
det slag motionärerna förordat. Motionen avstyrks därför.

Vad i det föregående anförts gäller även yrkandena i motionen 1978/79:
641, att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående vikten av att i största möjliga utsträckning utnyttja befintliga
vägkroppar vid projektering av väg på landsbygden, och i motionen
1978/79: 948 (punkten 1), att riksdagen beslutar att vid ny- och ombyggnad
det befintliga vägnätet bör utnyttjas bättre.

Frågan om förbättring av befintlig väg torde f. ö. regelmässigt utredas
i samband med vägåtgärder. Utskottet anser sig vidare kunna utgå från
att såväl vägverket som de organ och myndigheter i övrigt som deltar i
vägplaneringen beaktar synpunkter av det slag motionärerna anfört rörande
skydd av åkermarken m. m. I anslutning härtill må också erinras
om de bestämda uttalanden i angivna syfte som av riksdagen vid flera tillfällen
under senare år gjorts i samband med behandlingen av jordbruks-,
planerings- och vägfrågor (jfr JoU 1975: 2 y, TU 1975: 1 och CU
1975/76: 1).

Statsbidragssystemet för enskild väghållning

Föredraganden redovisar under förevarande punkt också sitt ställningstagande
till vissa frågor om den enskilda väghållningen. För att få till
stånd ett bidragssystem för enskild väghållning som bättre svarar mot aktuella
förhållanden uppdrog Kungl. Maj:t år 1972 åt statens vägverk att
göra en översyn av gällande regler för statsbidragsgivningen. Resultatet
av översynen — vilken har skett inom en särskild arbetsgrupp (ÖSEV)
inom vägverket — har redovisats i december 1975 i betänkandet Översyn
av statsbidragssystemet för enskild väghållning. Betänkandet har remissbehandlats.

TU 1978/79:11

9

Inledningsvis har ÖSEV i sitt betänkande framhållit att skäl talar för en
total översyn av statsbidrags- och väghållningsfrågorna för de vägar och
gator till vilka statsmedel kan tänkas utgå. Väghållningsfrågan har i vissa
avseenden behandlats av 1969 års vägutredning samt gatukostnadsutredningen
i deras resp. betänkanden (SOU 1977: 12 och SOU 1977: 65) Kommunal
och enskild väghållning och Kommunernas gatuhållning, vilka
framlades år 1977.1 betänkandena föreslås sålunda kommunerna få möjlighet
att överta viss del av den enskilda väghållningen samt få rätt att ta
ut avgifter för denna väghållning. F. n. bereds dessa betänkanden inom
berörda departement. Även om ställningstagandet till förslagen i dessa
betänkanden kan komma att påverka bidragsfrågorna för de enskilda vägarna,
anser föredraganden att övervägande skäl talar för att redan nu
genomföra vissa förändringar i bidragsgivningen med anledning av
ÖSEV:s förslag. Den fortsatta beredningen av 1969 års vägutrednings och
gatukostnadsutredningens betänkanden sägs få utvisa i vad mån ytterligare
förändringar kan vara motiverade.

Bidragsmedlen till enskild väghållning bör enligt ÖSEV även i fortsättningen
vara uppdelade i ett byggnads- och ett driftanslag. Driftanslaget
föreslås uppdelat i dels årligt driftbidrag som avser barmarks- och vinterväghållning,
dels särskilt driftbidrag som avser bl. a. reparationsåtgärder
och förnyelse av beläggning samt vissa förrättningskostnader och dels
redskapsbidrag.

ÖSEV har vidare utarbetat förslag till regelsystem för bidragsgivningen
som innebär att samma regler skall gälla för att bidrag skall utgå oavsett
om fråga är om byggande eller drift. Regelsystemet baseras på den enskilda
vägens användningssätt, användare och belägenhet. För byggande
av enskilda vägar föreslås dessutom att ett särskilt planeringssystem införs
i en kommande författning.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran ÖSEV:s
förslag i ovannämnda delar. Även föredraganden tillstyrker i allt väsentligt
de förslag som ÖSEV härvidlag lagt fram. Sålunda anser föredraganden
att införandet av ett planeringssystem för byggande av enskilda vägar
kommer att ge en ökad stadga åt byggnadsverksamheten. Att låta samma
regelsystem för bidragsgivningen gälla för byggande och drift medför
vidare en inte oväsentlig förenkling av bidragsverksamheten samtidigt som
en ökad förståelse av grunderna för denna erhålls hos de enskilda väghållarna.
I samband med redovisningen av regelsystemet har ÖSEV också
angett efter vilken angelägenhetsordning behoven av statsbidrag i stort
bör tillgodoses för olika typer av vägar. Föredraganden anser emellertid
inte att man generellt kan ställa upp en prioritetsordning av olika vägtyper
på det sätt som därvid skett. Även om det i första hand torde ligga
i samhällets intresse att värna om de enskilda vägar som har betydelse
som utfarts- och uppsamlingsvägar för fast boende kan det finnas enskilda
vägar av betydelse för näringslivet och det rörliga friluftslivet som kan

lf Riksdagen 1978/79.15 sami. Nr 11

TU 1978/79:11

10

vara väl så väsentliga när det gäller statsbidrag till väghållningen. Statsbidragsgivningen
anses därför böra prövas i varje enskilt fall mot bakgrund
av den betydelse som aktuell vägförbindelse har eller kan få. Utskottet
delar denna uppfattning.

Föredraganden förklarar sig inte beredd att i enlighet med ÖSEV:s
förslag förorda en höjning med fem procentenheter av statsbidraget till
enskild väghållning. För att en höjning av bidragsprocenten enligt förslaget
skall vara möjlig inom givna anslagsramar krävs nämligen i princip
att en tredjedel av de vägar som nu uppbär 70 % i statsbidrag får detta
bidrag sänkt till 60 %. Härvid skulle framför allt glesbygdsvägama drabbas,
dvs. de vägar där det allmänna intresset är mindre klart uttalat. Sammantaget
skulle därvid ÖSEV:s förslag, under förutsättning av givna anslagsramar,
kunna medföra en omfördelning av anslagen från landsbygd
till tätort. En sådan omfördelning skulle enligt föredragandens mening
strida mot den grundläggande tanken bakom den statliga bidragsgivningen
till enskilda vägar.

Föredraganden förklarar sig vidare dela den uppfattning som framförts
av ÖSEV och i flertalet remissyttranden att ett bidrag till marklösenkostnaden
m. m. i många fall skulle underlätta vägbyggandet. För att inte ett
sådant bidrag i alltför hög grad skall minska ett givet anslagsutrymme
för byggande av väg anses emellertid att bidrag enbart bör utgå då synnerliga
skäl härför föreligger. Skälig ersättning för marklösen m. m. bör således
utgå då marklösenkostnaderna är betydande med hänsyn till berörda
fastigheters ekonomiska bärkraft.

I likhet med ÖSEV och flertalet remissinstanser finner föredraganden
att kostnaden för lagakraftägande förrättning skall kunna räknas in i kostnaden
för ett vägobjekt.

ÖSEV har vidare i sitt betänkande föreslagit att statsbidrag skall kunna
utgå för förrättningskostnad i samband med sammanslagning av mindre
väghållningsenheter till ett större väghållningsområde. Enligt ÖSEV skulle
ett sådant bidrag kunna medföra att en rationellare väghållning skapades.
Övervägande skäl anses också av föredraganden tala för att statsbidrag
bör utgå för detta ändamål.

Vad slutligen avser förrättningskostnader i samband med att väg dras
in från allmänt underhåll samt att förrättning krävs för att erhålla en
ordnad framtida väghållning har ÖSEV föreslagit att statsbidrag i sådana
fall bör utgå med 90 % av kostnaderna. Föredraganden är av den uppfattningen
att en fastighetsägare vid indragning av allmän väg rimligen
inte bör belastas med förrättningskostnader som kan uppkomma om vägen
skall ligga kvar som enskild. Även statens agerande i samband med
indragning av allmän väg skulle säkerligen i många fall underlättas om
kostnader för en ev. förrättning inte skall bestridas av fastighetsägarna.
Mot bakgrund av vad som framhållits i remissyttrandena anses frågan
böra lösas på så sätt att staten regelmässigt bestrider skäliga förrättnings -

TU 1978/79:11

11

kostnader i samband med överföring av allmän väg till enskild. Utformningen
av ett sådant förslag anses böra närmare övervägas i samband
men den fortsatta beredningen av 1969 års vägutrednings betänkande.

Kostnaderna för de angivna förslagen beträffande en utvidgad statsbidragsgivning
till marklösen- och förrättningskostnader har beräknats
till sammanlagt ca 4 milj. kr. per år.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (jfr TU 1975/76: 11) understrukit
att särskild hänsyn måste tas till det enskilda vägnätets betydelse
för näringslivet och kommunikationerna i allmänhet och finner det därför
tillfredsställande att förslag i ämnet nu framlagts. Förslagen är också enligt
utskottets mening väl ägnade att läggas till grund för beslut i frågan.

Med anledning av propositionens förslag i berörda delar begärs i motionen
1978/79: 1409 att riksdagen beslutar att det statliga bidraget till byggande
och drift av enskilda vägar skall uppgå till 95 % av beräknad kostnad.
Enligt motionärerna bör nämligen bidraget täcka lika stor andel av
kostnaderna som bidraget till kommunala vägar och gator gör.

Utskottet har vid sin prövning av frågan funnit sig böra godta regeringens
förslag och vill därvid hänvisa till vad föredraganden anfört om
vikten av att glesbygdsvägarna inte missgynnas. F. ö. må erinras om att
de av motionärerna nämnda 95-procentiga bidragen till kommunal väghållning
i princip gäller sådana vägar som har samma funktion som de
allmänna vägarna, medan inga eller i vart fall obetydliga bidrag utgår till
övriga kommunvägar.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionen i fråga.

Regeringens förslag till bidragssystemets utformning i övrigt synes också
väl tillgodose de önskemål härom som under en rad av år motionsledes
framförts samt riksdagens med anledning härav gjorda uttalanden. Utskottet
tillstyrker därför förslagen.

Anslags- och bidragsfrågor

I propositionen erinras om att väganslagen på driftbudgeten i föregående
års budgetproposition beräknades till sammanlagt 3 853 milj. kr.
för budgetåret 1978/79. På kapitalbudgeten beräknades investeringsanslaget
Statens vägverks förrådsfond: Vägmaskiner m. m. till 108,4 milj. kr.
På tilläggsbudget I för budgetåret 1978/79 har beräknats 238,5 milj. kr.
under anslaget Byggande av statliga vägar och 12 milj. kr. under anslaget
Bidrag till byggande av enskilda vägar för sysselsättningsslcapande vägby
ggnadsarbeten. På kapitalbudgeten har samtidigt beräknats 37 milj. kr.
under förrådsfonden för tidigareläggning av sysselsättningsskapande investeringar
i vägstationer. På tilläggsbudget II för budgetåret 1978/79 beräknas
130 milj. kr. för utförande av Stallbackabron vid Trollhättan som
stålbro. Samtliga medel har numera beviljats. Regeringen har vidare den

TU 1978/79:11

12

7 december 1978 anvisat ytterligare 60 milj. kr. för sysselsättningsskapande
väginvesteringar.

Byggandet av mellanriksvägen Kiruna—Narvik påbörjades under hösten
1977. På tilläggsbudget III för budgetåret 1977/78 har beviljats 303.1
milj. kr. under anslaget Byggande av mellanriksvägen Kiruna—Narvik.
På tilläggsbudget II för budgetåret 1978/79 beräknas 9 milj. kr. under
anslaget för vissa fördyringar till följd av regeringens beslut den 24 augusti
1978 att inte medge grustäkt vid Pessinenjokk. Anslaget har numera beviljats.

För väganslagen under nästa budgetår beräknar föredraganden ca 4 071
milj. kr.

I motionen 1978/79: 1398 (punkten 3) yrkas med anledning härav att
riksdagen beslutar överföra 250 milj. kr. från AMS-medel till ordinarie
vägbyggnadsanslag.

Utskottet är för sin del väl medvetet om de i förhållande till de angelägna
behoven knappa resurserna för vägväsendets del. De svårigheter i
ekonomiskt planeringshänseende m. m. som den nuvarande ordningen
med begränsade ordinarie investeringsmedel och relativt stora insatser på
beredskapssidan medfört är också betydande. Ett överförande av AMSmedel
till ordinarie investeringsmedel framstår därför i och för sig som
välmotiverat.

Stor vikt måste dock fästas vid möjligheterna för statsmakterna att i
nuvarande ekonomiska läge och arbetsmarknadsförhållanden kunna göra
stora och omedelbara insatser på beredskapssidan. Medelsanvisningen för
AMS-arbeten blir därvid med nödvändighet främst arbetsmarknadspolitisk!
betingad.

Mot bakgrund av anförda förhållanden har utskottet inte funnit sig berett
att f. n. göra en annan bedömning i frågan än regeringen. Utskottet,
som därför avstyrker motionsyrkandet, förutsätter dock att i samband
med regeringens fortlöpande prövning av budgetfrågorna även överväganden
av de slag som i motionen aktualiserats snarast kommer till
stånd så att förslag i ämnet kan läggas fram i nästkommande års budgetproposition.

I motionen 1978/79: 1416 hemställs att riksdagen hos regeringen begär
en utredning för att fastställa kapitalförstöringens storlek med hänsyn till
väganslagens avvägning. Motionärerna framhåller därvid bl. a. att det —
för att få underlag för en bättre planering av främst underhållsarbetena
på vägnätet — vore önskvärt med en undersökning och redovisning av
konsekvenserna av nuvarande anslagstilldelning till vägverket.

Utskottet vill med anledning härav framhålla att inom verket sedan
länge pågått ett omfattande utredningsarbete för att dels undersöka vilka
effekter som följer av lägre väganslag, dels ge underlag för avvägningar
mellan olika väghållningsåtgärder vid skilda resursramar. Uppgifter här -

TU 1978/79:11

13

om lämnas också fortlöpande i verkets anslagsframställningar och i resp.
budgetproposition. Inte minst den senast fastställda Femårsplan Drift
1979—1983 belyser sålunda frågan om nödvändiga åtgärder för vidmakthållande
av det befintliga vägkapitalet m. m.

Då motionärernas önskemål följaktligen redan synes tillgodosett avstyrks
utredningsyrkandet.

Vid sin behandling av frågan om medelstilldelningen till väg- och gatubyggandet
redogör föredraganden bl. a. för det ungefärliga utfallet av investeringarna
inom denna sektor under perioden 1973—1977 samt de
beräknade kostnaderna under åren 1978 och 1979. Vidare erinras om de
angelägna behov av olika driftåtgärder som föreligger på det statliga vägnätet.

För innevarande budgetår uppgår anslaget Drift av statliga vägar
till 2 045 milj. kr. Ökade medel bör enligt föredraganden för nästa budgetår
(avseende kalenderåret 1980) ställas till förfogande under anslaget.
En höjning av detsamma med 190 milj. kr. i förhållande till det i riksstaten
för budgetåret 1978/79 anvisade beloppet föreslås därför. Totalt skulle
därmed för detta ändamål disponeras ca 2 235 milj. kr.

Inom denna ram, som enligt propositionen är något högre än vägverkets
besparingsalternativ, sägs kostnadsökningar på grund av vägnätsförändringar,
trafikökning samt arbetsmiljöåtgärder få täckas av rationaliseringar.
Föredraganden bedömer det vidare som nödvändigt att fortsätta
den påbörjade rationaliseringen av den lokala organisationen. Vidare
räknar föredraganden med att den nuvarande servicenivån kan upprätthållas
liksom att insatserna avseende underhålls- och förbättringsarbeten
i stort sett motsvarar 1979 års nivå.

Med anledning av regeringens förslag yrkas i motionen 1978/79: 644
(punkten 1) att riksdagen till vägväsendet anvisar ytterligare 300 milj. kr.
Den av motionärerna föreslagna anslagshöjningen torde avse driftanslaget.
I motionen 1978/79: 966 begärs att riksdagen beslutar att till beläggning
av grusvägar anvisa ett i förhållande till budgetpropositionen med 20
milj. kr. förhöjt anslag. I motionen 1978/79: 1946 slutligen begärs att riksdagen
beslutar ställa ytterligare 264,5 milj. kr. till vägverkets förfogande
under driftanslaget.

Utskottet har vid sin prövning av anslagsfrågan funnit sig — med beaktande
inte minst av den restriktivitet i fråga om ökade utgifter som
i rådande budgetläge oundgängligen erfordras — böra godta regeringens
förslag och avstyrker därför motionerna i fråga.

Ej heller anser sig utskottet kunna biträda yrkandet i motionen 1978/
79: 644 (punkten 2) att riksdagen skall uttala att planerade personalminskningar
inom vägverkets ram ej får verkställas. I likhet med föredragande
statsrådet bedömer utskottet det nämligen som nödvändigt att vägverket
fortsätter rationaliseringen av sin organisation. Utskottet förutsätter dock
att personalminskningar i möjligaste mån begränsas samt om de visar
sig ofrånkomliga sker genom s. k. naturlig avgång.

TU 1978/79:11

14

Under hänvisning till det anförda avstyrks motionen även i denna del.

I motionen 1978/79: 749 hemställs att riksdagen beträffande bygdevägar
uttalar att sådana endast i undantagsfall får avföras ur allmänt underhåll
och framför allt inte i bygder med betydande friluftsliv.

Såsom utskottet under en rad av år och senast vid 1977/78 års riksmöte
framhållit (TU 1977/78: 11) regleras emellertid frågan om indragning av
allmän väg och förutsättningarna härför i väglagen (1971: 948). Bestämmelserna
i den till väglagen anslutande vägkungörelsen (1971: 954) innebär
att länsstyrelsens uppfattning i en indragningsfråga ges stor vikt. Av
vägverkets i olika sammanhang tidigare gjorda uttalanden framgår vidare
att indragningsärendena handläggs under stor hänsyn till förhållandena
i de enskilda fallen och att indragningar sker endast då vägande skäl föreligger.
Utskottet utgår också från att så är förhållandet men vill i sammanhanget
ånyo understryka den stora vikten av att härmed sammanhängande
frågor får en för närmast berörda kommuners och övriga vägintressenters
del tillfredsställande lösning. I sammanhanget må även
framhållas att staten, såsom förut nämnts, framdeles kommer att bestrida
förrättningskostnaderna i samband med överföring av allmän väg
till enskild. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
i fråga.

Anslaget Byggande av statliga vägar uppgår för innevarande år till 900
milj. kr. På tilläggsbudget I för budgetåret 1978/79 har anvisats 238,5
milj. kr. avseende sysselsättningsskapande vägbyggnadsarbeten. På tillläggsbudget
II för budgetåret 1978/79 föreslås ytterligare 130 milj. kr. för
utförande av Stallbackabron. Medlen har numera beviljats. Regeringen
har vidare genom beslut den 7 december 1978 föreskrivit att vägverket får
bedriva ytterligare vägbyggnadsarbeten i sysselsättningsfrämjande syfte
för 60 milj. kr. Vägverket disponerar därmed under anslaget för år 1979
sammanlagt (900 + 238,5 + 130 + 60) 1 328,5 milj. kr.

På tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 har regeringen
vidare föreslagit en höjning av ramen för beredskapsarbeten på
vägar med 200 milj. kr. till 400 milj. kr. under innevarande budgetår,
vilken numera beviljats.

De väsentliga medelstillskott till byggande av statliga vägar som sålunda
redovisats innebär enligt föredraganden att ett relativt stort antal
projekt som ingår i det ordinarie byggnadsprogrammet kan tidigareläggas.
Den därmed ändrade finansieringsformen möjliggör att andra angelägna
vägbyggnadsprojekt kan påskyndas med ordinarie anslagsmedel. Med
hänsyn härtill förordas att anslaget för år 1980 tas upp med oförändrat
900 milj. kr. Utskottet tillstyrker att så sker.

Regeringens förslag beträffande den kommunala väghållningen tillstyrks
också av utskottet. Detta innebär att anslaget Bidrag till drift av
kommunala vägar och gator för nästa budgetår höjs med 3 milj. kr. till
315 milj. kr.

TU 1978/79:11

15

I motionen 1978/79: 958 yrkas att riksdagen vid behandlingen av budgetpropositionens
förslag som sin mening ger regeringen till känna att
möjligheterna för den i motionen föreslagna anslagsomläggningen på
bl. a. förevarande område ingående prövas och redovisas i 1980 års budgetproposition.
Förslaget innebär att anslagen för Bidrag till drift av kommunala
vägar och gator och för enskilda vägar m. m. ändras till att i sin
helhet avse kalenderåret efter det att riksdagen beviljar anslagen i likhet
med vad som gäller för vägverkets övriga anslag inom driftbudgeten.
Motionärerna hänvisar därvid till de förslag härom som under en följd
av år lagts fram av vägverket.

Redan vid sin behandling av motioner i samma ämne vid 1977/78 års
riksmöte (TU 1977/78: 11, rskr 1977/78: 183) fann utskottet det vara av
vikt att en förändring i anslagsgivningen i den riktning motionärerna då
angivit kommer till stånd. Utskottet förutsatte därför att möjligheterna
för en sådan förändring — ev. etappvis — ingående prövas i samband
med den årliga budgetbehandling som sker inom regeringens kansli.

Utskottet, som alltjämt finner en anslagsomläggning önskvärd, förutsätter
därför att den föreslagna omprövningen nu sker samt att resultatet
härav redovisas i nästkommande års budgetproposition.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator tas för
nästa budgetår upp med ett oförändrat belopp av 350 milj. kr. Enligt vad
föredraganden anför är det numera — till följd av ett förbättrat projekteringsläge
bland kommunerna — möjligt att tidigarelägga byggandet
av vissa kommunala vägar och gator av sysselsättningsskäl. Därigenom
kan en viss avlastning ske av fördelningsplanen.

Anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. höjdes för innevarande
budgetår med 40,8 milj. kr. till 176,5 milj. kr. För nästa budgetår bör
i enlighet med föredragandens förslag anvisas 198,5 milj. kr., dvs. en ökning
med 22,0 milj. kr. Med den sålunda förordade medelsanvisningen
beräknas bidrag kunna lämnas till — utöver de vägar som redan uppbär
bidrag — såväl nya vägar som vissa iståndsättningsarbeten på vägar som
redan uppbär statsbidrag till barmarksunderhåll och vinterväghållning.

Till Bidrag till byggande av enskilda vägar förordas ett oförändrat anslag
av 30 milj. kr., varvid bör beaktas att 12 milj. kr. anvisats på tilläggsbudget
I för budgetåret 1978/79 för sysselsättningsskapande väg- och brobyggnadsarbeten
på det enskilda vägnätet. Utskottet tillstyrker förslaget.

De i propositionen under här förevarande punkter i övrigt framlagda
anslagsberäkningarna har inte gett utskottet anledning till erinran. Detta
innebär även att kostnadsramarna för år 1980 för anslagen Drift av statliga
vägar resp. Byggande av statliga vägar i princip bestäms till samma
belopp som anslagen. Det bör vidare ingå i regeringens befogenheter
att — i den mån arbetsmarknadsläget, kravet på en ändamålsenlig
planering av verksamheten eller andra särskilda skäl motiverar det —

TU 1978/79:11

16

bemyndiga vägverket att under åren 1979 resp. 1980 jämka de föreskrivna
kostnadsramarna för dessa år, t. ex. genom att under andra halvåret
1979 i förväg ta i anspråk behövliga belopp av de medel under de
kalenderårsberäknade anslagen som anvisas för verksamhetsåret 1980.

De sammanlagda utgifterna under de olika väganslagen m. m. för budgetåret
1979/80 uppgår enligt föredragandens beräkningar till 4 071 milj.
kr. För trafiksäkerhet och vissa bidrag m. m. beräknas under andra anslag
inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde sammanlagt
ca 261 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Därjämte
föreslås att ca 1 117 milj. kr. inom justitie-, utbildnings-, jordbruks- och
arbetsmarknadsdepartementens verksamhetsområden likaledes skall avräknas
mot nämnda medel.

Det totalbelopp som avses skola täckas av automobilskattemedlen skulle
därmed uppgå till sammanlagt (4 071 + 261 + 1 117) 5 449 milj. kr.
I förhållande till motsvarande, på statsbudgeten för innevarande budgetår
uppförda, anslag innebär detta en ökning med ca 450 milj. kr. Då inkomsterna
av automobilskattemedlen beräknas till ca 6 716 milj. kr. skulle
överskottet på automobilskattemedlens specialbudget, där behållningen
per den 30 juni 1978 uppgick till ca 2 943,0 milj. kr., komma att under
budgetåret öka med ca 1 267 milj. kr.

Motionsyrkanden beträffande flerårsplaner m. m.

I motionen 1978/79: 459 hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
att vid fördelningen av väganslag, AMS-medel för beredskapsarbeten
eller fördelning av extra väganslag kraven på en upprustning av länsväg
244 tillgodoses. I motionen 1978/79: 643 föreslås att riksdagen ger regeringen
till känna att vägsituationen i Västernorrlands län bör ägnas positivt
beaktande vid fördelning av ordinarie medel för vägbyggande. I motionen
1978/79: 1952 hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att
vid fördelning av såväl ordinarie väganslag som anslag genom AMS Västernorrlands
län erhåller en andel som motsvarar länets speciella behov.
I motionen 1978/79: 1616 (punkten 3) begärs att riksdagen hemställer
att regeringen inför fördelningen av väganslag och beredskapsmedel för
vägbyggande särskilt beaktar sådana angelägna projekt i Stockholmsregionen,
som nämns i motionen 1978/79: 1614. I motionen 1978/79:
1958 hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om fördelningen av väganslagen, innebärande
att större hänsyn skall tas till de besvärliga markförhållanden
m. m. som råder i Jämtlands och Västernorrlands län.

Utskottet är för sin del övertygat om att vägande skäl kan anföras till
stöd för samtliga nu berörda yrkanden. Frågor om projektering samt
byggande och drift av allmänna vägar regleras emellertid genom föreskrifter
i väglagen och vägkungörelsen. Vid fördelningen av medel, som
på riksstaten anvisas för byggande av vägar, skall hänsyn tagas till vägbehoven
i olika delar av riket. Utskottet förutsätter att så sker samt
att därvid kraven på en likformig bärighetsstandard för landets olika

TU 1978/79:11

17

delar än mer beaktas. De för väg- och gatubyggandet gällande flerårsoch
fördelningsplanerna upprättas i enlighet med vägkungörelsens bestämmelser
samt vissa andra föreskrifter för tioårsperioder och förnyas
vart femte år. Planerna kan dessutom revideras mellan de normala revideringstillfällena.
Fördelningen av investeringsmedel de skilda landsdelarna
och väggrupperna emellan sker vidare på grundval av en
noggrann angelägenhetsgradering och efter vederbörande regionala
och lokala vägmyndigheters hörande — allt i syfte att åstadkomma en så
likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt. Som förut
nämnts har f. ö. år 1978 en revidering skett av de tidigare flerårs- och
fördelningsplanerna och nya planer avseende perioden 1979—1988 upprättats.

Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägby ggnadsobjekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala
instanserna i samverkan med den centrala fackmyndigheten uppställt.
Fr. o. m. år 1978 har f. ö. länsstyrelserna bemyndigande att fastställa
de nya flerårsplanerna för byggande av länsvägar, dvs. för det
vägnät som betjänar företrädesvis de regionala och lokala transportuppgifterna.
I anslutning härtill må också erinras om den stora flexibilitet
som kännetecknar vägplaneringen. I fråga om anslag för vägbyggnader
som tillkommer av sysselsättningspolitiska skäl är det enligt utskottets
mening likaså av stor vikt att vägobjekten som regel utväljs av de berörda
myndigheterna inom den ramplanering som finns redovisad i flerårs-
och långtidsplanerna. Dock bör projekt som redan påbörjats med
anlitande av beredskapsmedel fullföljas.

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda planerings- och anslagsfrågor
anfört och då även de av motionärerna aktualiserade projekten
m. m. enligt utskottets uppfattning bör prövas i den för handläggning
av vägärenden stadgade ordningen avstyrks de nämnda motionsyrkandena.

Av samma skäl avstyrker utskottet motionerna 1978/79: 454 om en
bro över Dalälven, 1978/79: 944 om tidigareläggning av väg 80 mellan
Dalagränsen och Edsken, 1978/79: 462 om en bro vid Bjursund i Kalmar
län och 1978/79: 642 om vägutbyggnader i Skåne. I sistnämnda fall vill
utskottet f. ö. erinra om att regeringen nyligen beslutat anslå 53 milj. ler.
för angelägna vägbyggen i Malmöhus län.

I förevarande sammanhang må också nämnas att enligt de direktiv som
utfärdades för upprättandet av de nya flerårs- och fördelningsplanerna
en samhällsekonomisk angelägenhetsgradering av väg- och gatubyggnadsföretagen
skulle vara vägledande. Särskilt skulle därvid beaktas sambandet
mellan vägplanering, regional trafikplanering, länsplanering och fysisk
samhällsplanering. Åtgärder som kunde antas höja trafiksäkerheten
skulle ges hög prioritet och även förslag till mindre omfattande åtgärder
i detta syfte ingående prövas.

Samtidigt som de nya planerna upprättats har vidare särskilda förteck f2

Riksdagen 1978/79.15 sami. Nr 11

TU 1978/79:11

18

ningar tagits fram över vägobjekt som är lämpliga att utföras dels som
förbättringsarbeten med vägverkets driftmedel, dels som beredskapsarbeten.

I motionen 1978/79: 642 begärs vidare att vägverket får i uppdrag att
inom Malmöhus och Kristianstads län låta vägförvaltningarna med bibehållen
organisation inleda försöksverksamhet med utbud av tjänster till
kommuner och enskilda. Skåne bör härvidlag enligt motionärerna utgöra
ett lämpligt försöksområde.

En verksamhet av det slag motionärerna därvid avser har sedan länge
förekommit inom olika delar av landet och även i Skåne. Någon särskild
försöksverksamhet torde sålunda inte erfordras. Utskottet förutsätter för
sin del att en samverkan av angivet slag vidareutvecklas i den mån förutsättningar
härför föreligger och resp. väghållare finner det förenligt med
sina intressen. Under hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.

I samma motion begärs slutligen att ett gemensamt beredskapsorgan
på vägdirektörsnivå imättas för samordning av resurser i krissituationer.
Enligt vad utskottet erfarit finns redan ett samarbete härvidlag de båda
vägförvaltningarna emellan. Utskottet vill också erinra om den planering
och samordning av samtliga resurser som vid krissituationer av det slag
motionärerna berört sker genom vederbörande länsstyrelses försorg.
Därest behov av en institutionalisering av vägförvaltningarnas verksamhet
på detta område verkligen skulle föreligga, förutsätter utskottet att
närmast berörda myndigheter tar initiativ härtill. Motionen avstyrks följaktligen
även i nu berörda del.

Av samma skäl som tidigare anförts beträffande planering av vägar,
fastställelse av flerårsplaner och fördelning av vägmedlen, m. m. avstyrks
yrkandena i motionerna 1978/79: 1395 om större regionalt ansvar för
väganslagens fördelning och 1978/79: 948 (punkten 2) om beslut av riksdagen
att tillräckliga medel skall stå till förfogande inom länen för förbättring
av trafiksäkerheten vid vägkorsning och anslutande väg.

I motionen 1978/79: 634 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att i kungörelser rörande statsbidrag till väg- och
gatuhållning bör införas bestämmelser med innebörd att miljöintressena
bör tillmätas stor vikt vid statsbidragsgivningen.

I ett av kommunikationsministern i oktober 1978 i riksdagen lämnat
svar på framställd fråga i ämnet erinras om att statsbidrag till kommuner
för byggande av vägar och gator utgår enligt bestämmelserna i kungörelsen
om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa kommuner. De villkor
som i kungörelsen uppställs för bidrag grundar sig på riktlinjer som har
godkänts av riksdagen. Statsbidrag utgår enligt fastställd fördelningsplan.
I fördelningsplan upptas i princip endast väg- och gatuobjekt som ingår
som viktiga delar i trafikledsplaner, vilka antagits av resp. kommuner.

TU 1978/79:11

19

Genom denna praxis säkras att berörda objekt kan ges en riktig utformning
med hänsyn till kommunens övriga planering.

Resp. kommun utarbetar sedan arbetsplan för väg- och gatuobjekt som
är upptagna i fördelningsplan. Innan detta sker läggs normalt stadsplan
för området enligt bestämmelserna i byggnadslagen. Kommunerna har
därvid som bekant planmonopol enligt byggnadslagen.

Utskottet delar kommunikationsministerns i anslutning härtill gjorda
uttalande att statsbidragsgivningen inte hindrar kommunerna att hävda
miljöintressena. Ytterligare överväganden pågår f. ö. i utredningssammanhang
om bl. a. vägtrafiken och miljön. Under hänvisning härtill
föreligger enligt utskottets uppfattning inte nu något behov av att från
riksdagens sida begära åtgärder av det slag motionärerna yrkat. Motionen
avstyrks följaktligen.

I motionen 1978/79:1398 (punkten 4) yrkas att riksdagen uttalar att
avgiftsfinansiering fortlöpande skall prövas i syfte att tidigarelägga planerade
större vägbyggnadsprojekt.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att vägverket i en utredning
för några år sedan klart deklarerat att något underlag för avgiftsfinansiering
av vägar i vårt land inte föreligger. Bl. a. konstaterades därvid
att en total finansiering av exempelvis motorvägsutbyggnader skulle
kräva väsentligt större trafikmängder än vad som förekommer på de
landsbygdsavsnitt som vore aktuella i Sverige.

Ytterligare en utredning i ämnet har inom verket nyligen slutförts och
överlämnats till kommunikationsdepartementet. I denna konstateras bl. a.
att endast med maximalt gynnsamma antaganden om restidsvinster, betalningsvillighet
och kostnader för avgiftsupptagning vissa särskilt studerade
vägobjekt kan tidigareläggas genom avgiftsfinansiering under begränsad
tid. Vid mer realistiska antaganden anses ringa möjligheter föreligga
att inom aktuella tidsperioder finansiera en tidigareläggning enbart
genom avgiftsupptagning.

Kommunikationsministern har också som svar på en i riksdagen framställd
fråga i ämnet förklarat sig inte ha för avsikt att inom en snar framtid
på grundval av förslaget föreslå riksdagen att införa ett tullvägssystem i
vårt land.

Utskottet finner för sin del kommunikationsministerns ställningstagande
välmotiverat och vill i sammanhanget erinra om att också riksdagen
sedan länge avvisat motionsledes framförda förslag om införande av avgiftsfinansiering
av väg- och brobyggen. Under hänvisning jämväl härtill
och då utskottet inte finner något ändrat ställningstagande härvidlag från
riksdagens sida nu påkallat avstyrks motionsyrkandet i fråga.

I motionen 1978/79: 1944 hemställs att riksdagen som sin mening ger
riksdagen till känna att reservfärjan vid färjeleden Sundsörn—Torsö bör
bibehållas samt att minimibesättningen vid färjeleden bör vara två man.

TU 1978/79:11

20

I motionen erinras bl. a. om det svar beträffande reservfärjans behållande
som i riksdagen lämnats av kommunikationsministern och som bl. a.
innebar att reservfärjan t. v. skulle behållas.

Enligt motionärernas mening riskerar man att med planerade åtgärder
för färjförbindelsen i fråga få betydligt försämrad trafikservice i det berörda
området. Om reservfärjan försvinner och den ordinarie färjan
drabbas av driftstörningar i någon form, kan detta sålunda få allvarliga
konsekvenser för närmast berörda befolkning.

Utskottet finner det för sin del och i likhet med motionärerna i hög grad
angeläget att de i motionen upptagna frågorna får en fullt tillfredsställande
lösning samt att någon försämring av trafikservicen inte sker.

Under hänvisning härtill och då utskottet anser sig kunna utgå från att
vägverket vid prövningen av frågorna härom vederbörligen beaktar omständigheterna
i fallet finner utskottet någon åtgärd i ämnet från riksdagens
sida ej nu erforderlig. Motionen avstyrks därför.

Övriga motionsledes aktualiserade frågor

I motionen 1978/79: 950 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att spridning av vägsalt bör upphöra. Vidare begärs
i motionen 1978/79: 1430 att riksdagen hos regeringen anhåller att sådan
provverksamhet med saltfri väghållning som föreslås i motionen initieras.

Utskottet vill med anledning härav hänvisa till innehållet i ett av kommunikationsministern
nyligen i riksdagen avgivet svar på framställd fråga
i ämnet. I svaret framhålls inledningsvis att snö- och isväglag innebär en
kraftigt försämrad trafiksäkerhet och dessutom påverkar framkomligheten.
Mot halka används i dag två metoder, sändning och saltning. Strösaltning
tillsammans med borttagande av snömodd syftar till att göra
vägen snö- och isfri och kan även användas i förebyggande syfte. Sandningen
däremot minskar endast obetydligt halkan på en redan snö- eller
isbelagd körbana. Sändning används på de lågtrafikerade vägarna, dvs.
vägar med mindre än 1 500 fordon per dygn. I avvägningen mellan de
olika metoderna har man tagit hänsyn till såväl miljöaspekter som kostnaderna
för väghållare och trafikanternas krav på framkomlighet och
säkerhet.

Forskningen beträffande sandningen har vidare enligt kommunikationsministern
visat att sanden endast obetydligt ökar friktionen och att
verkan är kortvarig. Redan när 300 fordon har passerat har sanden kastats
bort och friktionen är åter den ursprungliga. Sändning efter vart 300:e
fordon skulle innebära en mycket kraftig ökning av sandförbrukningen
och därmed av kostnaderna. Eftersom salt måste blandas in i sanden för
att bl. a. förbättra vidhäftningen på vägbanan, skulle en övergång till
enbart sändning dessutom innebära en ökad saltförbrukning.

För att halkbekämpningsmetodema i framtiden skall kunna förbättras
pågår ytterligare forskning om halkproblemet. Trafiksäkerheten och

TU 1978/79:11

21

framkomligheten vintertid är beroende av ett komplicerat samspel mellan
trafikanternas beteende och effekten av olika väghållningsåtgärder. På
uppdrag av vägverket kommer statens väg- och trafikinstitut att studera
trafikanternas beteende samt säkerhets- och framkomlighetsproblem vid
olika trafikförhållanden och vid användning av olika halkbekämpningsmetoder.
Även saltets inverkan på miljö och korrosion kommer att undersökas.

Av dessa skäl anser kommunikationsministern inte att någon förändring
av användningen av salt i vinterväghållningen f. n. bör ske.

Utskottet, som delar denna uppfattning, anser också resultatet av undersökningarna
böra avvaktas och avstyrker därför motionsyrkandena i
fråga.

I motionen 1978/79:1403 begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande ersättning
för skador som uppkommit genom vägsalt. Några särskilda uttalanden
från riksdagens sida av den art motionärerna föreslagit synes emellertid
inte påkallade. Enligt vad utskottet erfarit betalas nämligen redan nu ut
ersättningar av sådant slag efter hänvändelse till vederbörande vägförvaltning
och prövning i sedvanlig ordning av de framförda ersättningskraven.
Motionen avstyrks därför.

I motionen 1978/79: 1404 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om bekämpning av
flyghavre vid våra allmänna vägar.

Motionärerna erinrar om att ägare till eller nyttjanderättsinnehavare
av fastighet enligt gällande bestämmelser är skyldig att vidta bekämpningsåtgärder
mot flyghavre. Väsentligt är enligt motionärerna att vägverket
här aktivt medverkar i kampen mot detta ogräs samt att bekämpningsåtgärder
genom verkets försorg bl. a. i form av slåtter av slänter och vägkanter
sker vid tidigare tidpunkt på året än vad som nu i många fall sker.

Utskottet finner det i likhet med motionärerna vara angeläget att även
vägverket följer gällande bestämmelser på området och förutsätter givetvis
att så sker. Enligt vad utskottet inhämtat förekommer också inom närmast
berörda regioner av bl. a. trafiksäkerhetsskäl slåtter av slänter och
vägkanter två gånger under sommarperioden. Sådan slåtter kan på de av
motionärerna angivna skälen tidigareläggas och så uppges även emellanåt
ske. Också de av motionärerna i övrigt angivna åtgärderna vidtas vid behov.

Under hänvisning härtill finner utskottet något särskilt uttalande i frågan
från riksdagens sida ej vara påkallat och avstyrker därför motionen.

I motionen 1978/79: 325 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att åtgärder bör vidtas så att vägbanans beläggning
utförs med material som underlättar bilkörning i mörker.

Enligt vad utskottet erfarit syftar vägverkets femårsplan för driftverk -

TU 1978/79:11

22

saniheten 1978—1983 till att så långt som möjligt vidmakthålla det belagda
vägnätet och tillgodose trafiksäkerhetskraven. I stor utsträckning
avser åtgärderna enligt uppgift vissa beläggningsjusteringar, medan nya
hela slitlager läggs med större tidsintervall. På vägar med låg och måttlig
trafik utförs ytbehandlingar i stället för asfaltlager. Ytbehandlingarna,
som utförs på vägar med upp till 5 000 fordon per dygn, innebär att
stenmaterial fästs på vägbanan med ett asfaltbindemedel. Härigenom
erhålls en beläggning med både ljus och grov ytstruktur. Beläggningstypen
innebär alltså stora fördelar vid körning i mörker och regnväder.
Försök anges pågå med ytbehandlingar även på vägar med betydligt
högre trafik än 5 000 fordon per dygn.

För att ge trafikanterna god optisk vägledning på asfaltbelagda vägar
har vägverket satsat på förbättrade vägmarkeringar. Försök pågår dessutom
med vägkantsreflektorer, som provats under ett antal vintersäsonger
för att utröna deras trafiksäkerhetseffekt. På försökssträckorna har
enligt uppgift uppnåtts en betydande olycksreduktion. Verkets avsikt är
därför att under en treårsperiod förse de vägar som normalt halkbekämpas
med kemiska metoder med vägkantsreflektorer.

Som av det anförda framgår har de av motionärerna aktualiserade frågorna
redan uppmärksammats av vägverket. Under hänvisning härtill och
då utskottet förutsätter att verket även framdeles i mån av tekniska och
ekonomiska möjligheter vidtar åtgärder i angivet syfte avstyrks motionen
i fråga.

I motionen 1978/79: 527 hemställs att riksdagen hos regeringen begär
att initiativ tas som syftar till att hjälptelefoner uppsätts vid vissa vägar
i enlighet med vad som i motionen anförs.

Enligt vad utskottet erfarit har inom Nordiska Vägtekniska Förbundet
(NVF) ett förslag utarbetats till enhetlig utformning av hjälptelefonsystem,
speciellt i fråga om de delar av systemet som trafikanterna kommer
i kontakt med.

I förslaget har enligt uppgift fastslagits att de nordiska länderna, av
bl. a. ekonomiska skäl, i fortsättningen bör använda sig av ett hjälpsystem
där kontakten mellan den nödställde och ”larmcentralen” sker
muntligt (talande system). Ett högtalande system med fast mikrofon
och högtalare anses böra väljas, då detta ger god hörbarhet, enkelt användningssätt
och liten risk för vandalisering.

För att tillgodose allmänhetens behov av att på enkelt sätt komma i
kontakt med samhällets hjälporgan vid nödsituationer har vidare televerket
efter beslut av 1956 års riksdag, inrättat 25 speciella SOS-centraler
med för hela landet enhetligt telefonnummer, 90 000.

SOS-centralemas uppgift är att sätta den hjälpsökande i kontakt med
önskat hjälporgan. Detta sker genom att en telefonist kopplar samtalet till
hjälporganets alarmeringscentral. Den hjälpsökande får därvid själv tala
om vad larmet avser, varefter centralen kallar hjälporganet till utryckning.

TU 1978/79:11

23

De hjälporgan som normalt utför räddningstjänst vid nödsituationer på
vägarna är ambulans, brandkår och polis. I vissa fall medverkar även bilbärgningsföretag
och väghållare. Ansvaret för dessa hjälporgan är fördelat
på olika myndigheter och organ. Sålunda åligger det landsting att
svara för ambulanser, kommuner att svara för brandkår samt stat att
svara för polis. Bilbärgningsföretag är privata, medan väghållare kan
vara statliga, kommunala och enskilda. Ambulans- och brandkårsalarmering
är f. n. inte enhetligt utformad. Det förekommer sålunda både att
alarmeringen är samordnad till en central och att den sker till skilda
centraler. I många fall går den via andra organ, t. ex. taxistationer. Alarmeringsområdenas
storlek varierar men är vanligen relativt begränsad.

I räddningstjänstutredningen från år 1971 anges att ambulans- och
brandkårsalarmeringen för alltför stora delar av landet ännu inte är helt
tillfredsställande från effektivitets- och säkerhetssynpunkt. För att avhjälpa
detta föreslås att det i princip i varje län inrättas en gemensam
länsalarmeringscentral, genom vilken all alarmering i länet skall ske.
F. n. pågår en utbyggnad av länsalarmeringscentraler. Den första installerades
i Västerås år 1974.

Enligt räddningstjänstutredningen torde det ej föreligga några tekniska
eller organisatoriska svårigheter att låta länsalarmeringscentralerna
vara larmmottagare och larmutlösare även för hjälptelefoner längs vägar.

Utmed riksväg 15, delen Malmö—Lund, finns enligt vägverket sedan
december 1970 en hjälptelefonanläggning, som omfattar 26 telefoner
parvis placerade. Mottagande enhet är Malmö polisdistrikt, som ombesörjer
vidarelarm till ambulans och brandkår men även kontaktar bilbärgare
och tillhandahåller drivmedel i mån av behov.

Inom televerket pågår f. n. en utvärdering av några olika utländska
fabrikat av hjälpposter (sändare) som beräknas vara slutförd under
våren 1979.

Så snart televerkets utvärdering gjorts avser vägverket enligt vad
utskottet inhämtat att färdigställa ett standardförslag till utformning av
en larmplats. Samtidigt därmed kommer att hos resp. vägförvaltning
begäras en inventering av hjälptelefonbehovet i resp. län.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på verkets fortsatta
arbete med berörda frågor finner utskottet något särskilt uttalande från
riksdagens sida i frågan ej påkallat. Utskottet avstyrker därför motionen.

I motionen 1978/79: 954 hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att numreringen av den s. k. Gröna vägen bör ändras
så att den får samma vägnummer från Karlskrona till Motala eller
ev. till Örebro.

Enligt vad utskottet erfarit kommer vägverket att under år 1979 initiera
en större översyn av vägnumreringen i dess helhet. Utskottet anser
sig kunna utgå från att därvid även frågor av det slag som tagits upp i
motionen kommer att aktualiseras. Under hänvisning härtill och i av -

TU 1978/79:11

24

vaktan på resultatet av översynen har utskottet inte funnit sig berett att
nu göra ett uttalande i frågan och avstyrker följaktligen motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79: 949 om samrådsskyldighet vid vägbyggnad,

b. avslår motionerna 1978/79: 641 och 1978/79: 948, yrkandet
1, om vägbyggandet,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag

a. avslår motionen 1978/79: 1409 om höjd bidragsprocent för
enskild väghållning,

b. godtar de i propositionen förordade riktlinjerna för ett nytt
statsbidragssystem för enskild väghållning,

3. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1398, yrkandet 3, om
överförande av AMS-medel till ordinarie väganslag,

4. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1416 om viss utredning
rörande väganslagens avvägning,

5. att riksdagen till Statens vägverk: Åmbetsverksuppgifter för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 23 590 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

6. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1978/79: 644, yrkandet 1,1978/79: 966 och 1978/
79: 1946 till Drift av statliga vägar för budgetåret 1979/80 anvisar
ett reservationsanslag av 2 235 000 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen,

7. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79: 644, yrkandet 2, om planerade personalinskränkningar,

b. avslår motionen 1978/79: 749 om underhållet av vissa mindre
vägar,

8. att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar

a. till Byggande av statliga vägar ett reservationsanslag av
900 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator ett reservationsanslag
av 315 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator ett
reservationsanslag av 350 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

TU 1978/79:11

25

9. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 958 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
de i motionen upptagna frågorna om omläggning av anslagsgivningen
till enskilda vägväsendet och bidragsanslaget till underhåll
av kommunala vägar och gator,

10. att riksdagen

a. medger att under budgetåret 1979/80 statlig lånegaranti för
lån avseende inköp för vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda
vägar beviljas intill ett belopp av 120 000 kr.,

b. till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret
1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 198 500 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen,

11. att riksdagen till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret
1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

12. att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar

a. till Tjänster till utomstående ett förslagsanslag av 19 200 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

13. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79:459 om upprustning av länsväg 244,

b. avslår motionerna 1978/79: 643 och 1978/79: 1952 om väganslagen
till Västernorrlands län samt 1978/79: 1958 om väganslagen
till Jämtlands och Västernorrlands län,

c. avslår motionen 1978/79: 1616, yrkandet 3, om vägmedel till
Stockholmsregionen,

14. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79: 454 om en bro över Dalälven,

b. avslår motionen 1978/79: 944 om tidigareläggning av arbeten
på väg 80,

c. avslår motionen 1978/79: 462 om en bro vid Bjursund i Kalmar
län,

d. avslår motionen 1978/79: 642 i vad avser vägutbyggnader i
Skåne, m. m.,

15. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79: 1395 om större regionalt ansvar
för vägmedlens fördelning,

b. avslår motionen 1978/79: 948, yrkandet 2, om vissa vägbyggnadsmedel,

16. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 634 om miljöintressena
vid statsbidragsgivningen till kommunala vägar och gator,

17. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1398, yrkandet 4, om
avgiftsfinansiering av större vägbyggnadsprojekt,

TU 1978/79:11

26

18. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1944 om färjeleden mellan
Sundsörn och Torsö,

19. att riksdagen avslår motionerna 1978/79: 950 om förbud mot
vägsalt och 1978/79: 1430 om en saltfri vinterväghållning,

20. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79: 1403 om ersättning för skada genom
vägsalt,

b. avslår motionen 1978/79: 1404 om bekämpning av flyghavre,

21. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79: 325 om vägbeläggningar,

b. avslår motionen 1978/79: 527 om hjälptelefoner vid vissa
vägar,

c. avslår motionen 1978/79: 954 om förändring av vägnummer
för den s. k. Gröna vägen.

Trafiksäkerhet

4. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Regeringens
förslag till medelanvisning för budgetåret 1979/80 under de
skilda anslagen innebär

att till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader anvisas ett
förslagsanslag av 30 299 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten C 1, s. 77—80),
att till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet anvisas ett
förslagsanslag av 39 798 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten C 2, s. 80—82),

att till Statens trafiksäkerhetsverk: Bil- och körkortsregister m. m.
anvisas ett förslagsanslag av 52 275 000 kr. (punkten C 3, s. 82—85),
att till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
anvisas ett reservationsanslag av 10 564 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen (punkten C 4, s. 85—86),

att till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
anvisas ett anslag av 4 150 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten C 5, s. 86—88).

Motionen

I motionen 1978/79: 645 av Sven Mellqvist m. fl. (s) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkandet 6), att riksdagen beslutar att till Bidrag till nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1979/80
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 600 000 kr. förhöjt
anslag av 4 750 000 kr.

TU 1978/79:11

27

I motionen 1978/79: 1400 av Georg Danell (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att trafiksäkerhetsverket bör ges
i uppdrag att planera och aktivt verka för tillkomsten av halkövningsbanor,
så att behovet i hela landet på sikt tillgodoses.

Utskottet

För trafiksäkerhetsverket föreslås i propositionen under förvaltningskostnads-
och uppdragsanslagen en uppräkning till drygt 70 milj. kr.
vilket möjliggör bl. a. viss förstärkning av verkets fordonsbyrå och en
utvidgning av den enligt utskottets uppfattning viktiga informationsverksamheten,
avseende bl. a. bilbältes- och reflexanvändningen.

Under uppdragsanslaget har medelsutrymme beräknats bl. a. för en
studie av metoder för att åstadkomma ett för utbildning i halkkörning
lämpligt väglag.

I motionen 1978/79: 1400 begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att trafiksäkerhetsverket bör ges i uppdrag att
planera och aktivt verka för tillkomsten av halkövningsbanor så att
behovet i hela landet på sikt tillgodoses.

Redan av budgetpropositionen framgår dock att trafiksäkerhetsverket
i en arbetsgrupp med företrädare för berörda intressenter har genomfört
en utredning rörande halkövningsbanor. Gruppen har bl. a. kommit
fram till att ett fyrtiotal banor skulle täcka landets utbildningsbehov
av halkkörning dvs. såväl grundutbildning som fortbildning för dem som
redan har körkort. Problem med finansieringen av anläggningskostnaderna
utgör en av anledningarna till att hittills endast ett fåtal banor
har kommit till utförande. Ett statligt anläggningsbidrag skulle stimulera
kommunernas engagemang i halkövningsbanor (+2 milj. kr.).

Föredraganden har emellertid inte beräknat några medel för ändamålet
i annan mån än att verket — som förut nämnts — skall få möjligheter
att genomföra en studie av metoder för att åstadkomma ett för
utbildning i halkkörning lämpligt väglag.

Någon anslagshöjning har inte heller begärts av motionären.

Av det anförda framgår att verket redan nu arbetar med dessa frågor
på ett sätt som väl synes stå i överensstämmelse med de av motionären
härom framförda önskemålen. Utskottet förutsätter också för sin del att
frågorna även fortsättningsvis följs med uppmärksamhet samt att härav
ev. föranledda åtgärder vidtas.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet någon särskild åtgärd
i ämnet från riksdagens sida ej påkallad och avstyrker därför motionen.

För bil- och körkortsregistrering samt framställning av körkort föreslås
ca 52 milj. kr. vilket innebär en minskning i förhållande till anslaget

TU 1978/79:11

28

för innevarande budgetår med 1,9 milj. kr. Minskningen är föranledd
av regeringens beslut i september 1978 rörande verkets datamaskinkapacitet.
Beslutet innebär bl. a. att avskrivningstiden och därmed användningstiden
för nuvarande datamaskinsystem förlängs till omkring år
1982.

Utskottet tillstyrker för sin del de sålunda framlagda förslagen.

Vidare tillstyrker utskottet att bidragsanslaget för trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar i enlighet med förslaget i
propositionen räknas upp med 764 000 kr. till ca 10,6 milj. kr. Härvid
skapas enligt föredraganden förutsättningar att tillgodose behovet av
säkerhetsåtgärder vid ytterligare ett betydande antal järnvägskorsningar.
Utskottet finner för sin del angeläget att så sker.

Till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
föreslås i propositionen ett anslag om 4 150 000 kr.

Med anledning av förslaget yrkas i motionen 1978/79: 645 (punkten
6) en ytterligare ökning av anslaget med 600 000 kr.

Även utskottet finner det vara av stor vikt att medel i erforderlig
utsträckning ställs till förfogande för den angelägna verksamhet som
bedrivs av föreningen. En höjning av anslaget till dess verksamhet framstår
därför som i och för sig motiverad. Utskottet vill dock erinra om att
redan regeringens förslag innebär en ökning av anslaget med 300 000 kr.
jämfört med innevarande budgetår. Med hänsyn bl. a. härtill har utskottet
funnit sig böra godta regeringens förslag och avstyrker följaktligen
motionen i berörda del.

I likhet med föredraganden förutsätter utskottet att verksamheten
planeras och bedrivs i nära samverkan med trafiksäkerhetsverket.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 30 299 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 39 798 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. avslår motionen 1978/79: 1400 om halkövningsbanor,

4. till Statens trafiksäkerhetsverk: Bil- och körkortsregister m. m.
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 52275000
kr.,

5. till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag
av 10 564 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

6. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen

TU 1978/79:11

29

1978/79: 645, yrkandet 6, till Bidrag till nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande förbudgetåret 1979/80 anvisar
ett anslag av 4 150 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Sjöfart

5. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet.
Före behandlingen av de skilda anslagen har regeringen (s. 89—
108) lämnat en allmän översikt över utvecklingen inom sjöfarten och
dels gett riksdagen till känna vad som anförts i propositionen om sjöfartsverket
m. m.,

dels föreslagit riksdagen att godkänna att uppgifterna rörande projektering
och byggande av småbåtshamnar m. m. överförs till sjöfartsverket
från statens vägverk.

Regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1979/80 under
de skilda anslagen innebär

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, anvisas ett förslagsanslag
av 247 855 000 kr. (punkten D 1, s. 109),
att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag av 119 000 000 kr. (punkten
D 2, s. 110),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag av 22 440 000 kr.
(punkten D 3, s. 110—lil),

att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag av 3 423 000 kr.
(punkten D 4, s. lil—112).

Motionerna

I motionen 1978/79: 374 av Tommy Franzén och Karl Hallgren (båda
vpk) föreslås att riksdagen uttalar sig för en kompletterad utgåva av
skriften Sjötrafikföreskrifter, i enlighet med vad som anförs i motionen,
och hemställer hos regeringen om förslag härom.

I motionen 1978/79: 377 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas i syfte att säkerställa
en fortsatt och oinskränkt bemanning av Kullens fyrplats med staten
som huvudman.

I motionen 1978/79: 637 av Torsten Gustafsson och Fritz Börjesson
(båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
kostnadsansvaret för bemanning av fyrplatser med syfte att sammanföra
kostnaderna för olika verksamheter under ett anslag.

I motionen 1978/79: 646 av Åke Wictorsson (s) hemställs att riksdagen
beslutar om förbud mot trafik av sjöskotrar i vårt land.

TU 1978/79:11

30

I motionen 1978/79: 748 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) föreslås att
riksdagen beslutar att rabattering införs på de statliga fyravgifterna vid
export av järnmalm, så att järnmalmsexporten över svensk hamn fortsättningsvis
kan ske på ett konkurrensmässigt sätt.

I motionen 1978/79: 750 av Jörgen Ullenhag (fp) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer att en omprövning görs av avgiftsklassindelningen
för farledsvaruavgifter avseende Mälaren.

I motionen 1978/79: 952 av Hans Gustafsson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om fortsatt bemanning av Hanö fyr, m. m.

I motionen 1978/79: 1394 av Stig Alemyr m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder i syfte att säkerställa en fortsatt
och oinskränkt bemanning av Långe Jan.

I motionen 1978/79: 1419 av Karl-Anders Petersson och Claes Elmstedt
(båda c) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna att Hanö fyrplats må behållas bemannad även för
framtiden.

I motionen 1978/79: 1432 av Lena Öhrsvik m fl. (s) föreslås att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om att vederbörlig myndighet
får i uppdrag att utfärda sådan förordning att genomgångstrafik i
Kalmarsund med fartyg med s. k. farlig last ej tillåtes.

I motionen 1978/79: 1940 av Fritz Börjesson (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att fyren på Ölands södra udde
även fortsättningsvis skall vara bemannad i enlighet med vad som anförts
i motionen.

I motionen 1978/79: 1949 av Bertil Måbrink m. fl. (vpk) hemställs,
såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen uttalar att de i landet kvarvarande
12 bemannade fyrplatserna bör ha kvar bemanning av de skäl
som angetts i motionen.

I motionen 1978/79: 1953 av Gunnar Oskarson m. fl. (m) hemställs
att riksdagen beslutar att bevilja Kommittén för Nidingen ett anslag
om 100 000 kr.

I motionen 1978/79: 1957 av Lars Schött och Eric Kronmark (båda
m) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att rationaliseringen
av landets fyrplatser bedrivs på sådant sätt att någon avbemanning
av fyrar ej sker.

I motionen 1978/79: 1962 av Håkan Winberg och Tore Nilsson (båda
m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning syftande till
att statens centrala isbrytarledning lokaliseras till Härnösand.

TU 1978/79:11

31

Utskottet

Sjöfartsverkets verksamhet är uppdelad på tre program, Farledsverksamhet,
Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till programmet
Farledsverksamhet anvisas över två anslag, Farledsverksamhet, exkl.
isbrytning, och Isbrytning. Härigenom ges möjlighet att hålla isär den
icke avgiftsfinansierade isbrytningen från de avgiftsfinansierade verksamheterna
inom programmet Farledsverksamhet. De övriga programmen
motsvaras av anslag med samma benämning som programmen.

Sjöfartsverket har för sin verksamhet för nästa budgetår föreslagit
en medelsanvisning av 394,4 milj. kr. på driftbudgeten, en ökning med
38,6 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.

Anslagen föreslås av regeringen tas upp med sammanlagt 392,7
milj. kr. Härav belöper 247,9 milj. kr. på Farledsverksamhet, exkl. isbrytning,
119,0 milj. kr. på Isbrytning, 22,4 milj. kr. på Fartygsverksamhet
och 3,4 milj. kr. på Övrig verksamhet. Föredraganden räknar
vidare med ett särkostnadsbidrag från fjärde huvudtiteln om 3,0 milj. kr.
för att täcka kostnaderna för den under programmet Farledsverksamhet
ingående militära sjökartläggningen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i förevarande delar.

I budgetpropositionen erinras om att i propositionen 1969: 58 angående
ny organisation av sjöfartsverket, m. m. föreslogs, mot bakgrund
av den framtida målsättningen för verket, att den projekterande och
byggande verksamheten i fråga om främst småbåtshamnar fortsättningsvis
skulle handhas av statens vägverk i stället för av sjöfartsverket.
Statens vägverk har i skrivelse den 28 mars 1978 efter samråd med
statens naturvårdsverk föreslagit att den angivna verksamheten organisatoriskt
återförs till sjöfartsverket samt att frågan om muddringsverksamheten
utreds vidare av vägverket och sjöfartsverket. Genom en överföring
av uppgifterna rörande projektering och byggande av fiske- och
småbåtshamnar till sjöfartsverket bör enligt föredraganden vissa effektivitetsvinster
kunna nås. Det föreslås därför att så sker. Föredraganden
förutsätter att verksamheten blir självbärande. Den organisatoriska överflyttningen
förordas äga rum efter den 1 juli 1979 i anslutning till vägverkets
flyttning till Borlänge. Vad slutligen gäller muddringsverksamheten
omtalas att regeringen har gett ett uppdrag till vägverket att i
samråd med sjöfartsverket utreda verksamhetens framtida inriktning och
omfattning m. m.

Vad föredraganden under förevarande avsnitt har anfört beträffande
denna och övriga sjöfartsfrågor har inte gett utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

I ett antal motioner begärs att riksdagen skall uttala sig för en fortsatt
bemanning av vissa fyrplatser.

TU 1978/79:11

32

Frågan om nya riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation behandlades
vid 1970 års riksdag (prop. 1970: 119, SU 1970: 143, rskr
1970: 347). I samband därmed framhöll dåvarande statsutskottet bl. a.
att de organisationsfrågor som uppkom inte enbart fick bedömas från
företagsekonomiska synpunkter. Sålunda borde även beaktas allmänt
samhällsekonomiska och lokaliseringspolitiska grunder, varvid hänsyn
tas till övrig verksamhet avseende kust- och havsövervakningen. Trafikutskottet
har härefter vid flera tillfällen, senast i betänkandet TU 1977/
78: 11, hänvisat till uttalandena vid 1970 års riksdag och förklarat sig
förutsätta att det sålunda anförda beaktas vid behandlingen av frågot
av förevarande slag.

Kommunikationsministern har under hösten 1978 besvarat ett flertal
interpellationer och frågor om bemanningen av fyrplatser. Därvid har
framhållits att sjöfartsverket redovisar i sin anslagsframställning varje
år en plan för fyrautomatisering och avbemanning och att planen därför
regelmässigt behandlas i budgetpropositionen. Under innevarande
budgetår skulle enligt planen fyrarna Nidingen, Kullen och Sandhammaren
automatiseras och avbemannas den 1 januari 1979. Sedan ärenden
väckts i kommunikationsdepartementet om att upphäva beslutet om
avbemanning av de nämnda fyrarna har emellertid regeringen beslutat
att Kullens fyr t. v. skall hållas bemannad. I fråga om de två övriga fyrplatserna
har enligt kommunikationsministern skälen för en fortsatt bemanning
inte ansetts tillräckligt starka. Av kommunikationsministerns
svar framgår vidare att enligt sjöfartsverkets anslagsframställning för
budgetåret 1979/80 skall bl. a. fyrarna vid Hanö och Ölands södra udde
(Långe Jan) automatiseras och avbemannas den 1 januari 1980. Frågorna
skulle behandlas i budgetarbetet och ett ställningstagande skulle
således komma att redovisas i budgetpropositionen. Kommunikationsministern
framhöll vidare att det program för automatisering av fyrar
som har genomförts av sjöfartsverket har varit av väsentlig betydelse
när det gäller att hålla nere kostnaderna för farledsväsendet. Det påpekades
dock att bemanningen — utan regeringsingripande — bibehållits
på flera fyrplatser efter automatiseringen. Olika myndigheter,
däribland sjöfartsverket, hade i dessa fall funnit att en fortsatt bemanning
är så värdefull att man varit beredd att betala för bemanningen.

I budgetpropositionen framhåller föredragande statsrådet att sedan
fyrarna automatiserats behövs normalt ingen bemanning av fyrarna för
handelssjöfartens räkning. Vissa negativa konsekvenser kan dock enligt
föredraganden i en del fall följa av en avbemanning. De åtgärder sjöfartsverket
vidtar för att bygga upp en basorganisation inom sjöräddningen
anses dock delvis ta bort dessa effekter. De sekundärfunktioner
i övrigt som utförs vid fyrplatserna ligger enligt föredragandens uppfattning
huvudsakligen inom andra myndigheters ansvarsområden. I samband
med den successiva automatiseringen har sjöfartsverket fortlöpande
haft samråd med andra myndigheter. Härigenom har en allsidig be -

TU 1978/79:11

33

domning av behovet av en fortsatt bemanning kunnat göras. Sjöfartsverket
har vidare fått i uppdrag av regeringen att före den 15 februari 1979
komma in med en särskild redovisning av intresset för och därmed viljan
hos berörda myndigheter att ekonomiskt bidra till en eventuell fortsatt
bemanning vid de fyrar som enligt sjöfartsverkets planer automatiseras
den 1 januari 1980.

Enligt vad utskottet erfarit har sjöfartsverket haft ingående överläggningar
i hithörande frågor med bl. a. Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI), naturvårdsverket, överbefälhavaren och berörda
länsstyrelser. I den redovisning som nu givits in till kommunikationsdepartementet
har även diskuterats den fortsatta bemanningen av
Kullens fyr och Nidingen samt kostnadsansvaret för bemanningen. Sjöfartsverket
avser vidare, enligt vad utskottet inhämtat, att tillsätta en
arbetsgrupp med uppgift att föreslå mer långsiktiga lösningar på berörda
frågor, såväl vad avser fortsatt bemanning som kostnadsansvaret
härför.

De uttalanden i förevarande frågor som utskottet har gjort vid upprepade
tillfällen synes visserligen ha beaktats vid tidigare behandling av
frågor om avbemanning av fyrplatser. Utskottet vill emellertid återigen
understryka vikten av att också andra intressen än sådana som direkt berör
handelssjöfarten läggs till grund för bedömningen i hithörande frågor.
Särskilt starkt bör hänsyn tas till sysselsättnings- och regionalpolitiska
aspekter. Vidare utgör havsövervakningen vad gäller fiskezoner
och säkerheten ur försvarssynpunkt sådana faktorer som bör
vägas in vid bedömningen. Hänsyn bör också tas till den positiva effekt
för sjöräddningsväsendet som bemanningen av fyrar utgör. Även frågor
som rör anställningsförhållanden för den personal som är anställd vid
fyrplatser bör få en från personalsynpunkt acceptabel lösning. Utskottet
förutsätter att det nu anförda även fortsättningsvis beaktas vid
behandlingen av frågor av det slag varom nu är fråga. Med hänsyn till
vad sålunda anförts finner utskottet någon särskild framställning från
riksdagens sida ej nu erforderlig med anledning av motionerna 1978/
79: 1394 och 1978/79: 1940 om fortsatt bemanning av fyren Långe
Jan, motionerna 1978/79: 952 och 1978/79: 1419 om fortsatt bemanning
av Hanö fyrplats samt motionen 1978/79: 377 om bemanningen
av Kullens fyrplats.

Under hänvisning till det tidigare anförda och till det utredningsarbete
som kommer att bedrivas inom sjöfartsverket synes f. n. ej heller
anledning föreligga att från riksdagens sida begära några åtgärder med
anledning av motionerna 1978/79: 637 om kostnadsansvaret för bemanning
av fyrplatser samt 1978/79: 1949, yrkandet 2, och 1978/79:
1957 om bemanningen av fyrar. Detta gäller även de yrkanden av
enahanda slag som förekommer i tidigare nämnda motioner. Utskottet
finner slutligen mot bakgrund av det anförda ej skäl tillstyrka motionen
1978/79: 1953 om statsbidrag till Kommittén för Nidingen.

TU 1978/79:11

34

I motionen 1978/79: 1962 hemställs att riksdagen hos regeringen begär
utredning syftande till att statens centrala isbrytarledning lokaliseras
till Härnösand.

Såsom framhålls i motionen har frågan om isbrytarledningens lokalisering
tidigare prövats av riksdagen. I det av riksdagen godkända betänkandet
TU 1975/76:25 avstyrkte utskottet en motion med yrkande
av samma innehåll som i förevarande motion. Vid behandlingen av den
först nämnda motionen inhämtades yttrande över densamma från sjöfartsverket
och från chefen för marinen. Sjöfartsverket erinrade därvid
om att frågor om isbrytning handläggs inom verkets centralförvaltning
på en särskild sektion inom driftavdelningen, isbrytningssektionen. Därifrån
utövas den direkta operativa ledningen av isbrytningen. Arbetet
härmed sker i nära kontakt med andra sektioner inom centralförvaltningen.
Andra avdelningar och sektioner har också behov av nära kontakt
med den expertis som isbrytningssektionen utgör. Sektionens verksamhet
kunde sålunda inte brytas ut utan väsentliga olägenheter för det
samarbete som måste finnas mellan verkets olika delar. Även chefen för
marinen ansåg den enda realistiska lokaliseringen av isbrytarledningen
vara till den plats där sjöfartsverket i övrigt är lokaliserat. Utskottet
förklarade sig helt dela de båda myndigheternas uppfattning i frågan.

Motionärerna har hänvisat till att sjöfartsverkets förslag till ny organisation
nu är föremål för remissbehandling och att det därför finns
anledning att ånyo pröva frågan om isbrytarledningens lokalisering och
därmed den plats som skall vara huvudort för isbrytarverksamheten i
landet. Utskottet vill emellertid framhålla att sjöfartsverkets förslag till
ny organisation inte innehåller några överväganden av den innebörd
motionärerna efterlyser. Tvärtom understryks betydelsen av att från
planerings- och prioriteringssynpunkt så långt möjligt hålla samman
verkets olika verksamhetsgrenar. För bl. a. isbrytning måste enligt rapporten
resurser planeras och användas för hela landet med hänsyn till
kraven på rimlig ekonomi i verksamheten. Mot bakgrund av det sålunda
anförda och i avvaktan på beredning av frågorna härom finner utskottet
ej skäl till annan bedömning än tidigare och avstyrker därför motionen i
fråga.

I motionen 1978/79:1432 föreslås att riksdagen beslutar att hos
regeringen anhålla att vederbörlig myndighet får i uppdrag att utfärda
sådan förordning att genomgångstrafik i Kalmarsund med fartyg med
s. k. farlig last ej tillåts. Motionärerna framhåller därvid att det kan
föreligga onödiga risker för haveri — grundstötningar och kollisioner
— även om skyldighet att anlita lots införs eller andra åtgärder än dem
som förordats i motionen vidtas för att ge säkrare passage. Fartyg med
farlig last som inte är destinerade till hamnar i Kalmarsund bör därför
enligt motionen åläggas att ta vägen runt Öland.

TU 1978/79:11

35

Frågor rörande transport av farligt gods har under senare tid rönt
stor uppmärksamhet. Ämnet är f. n. föremål för flera offentliga utredningar.
En av dessa, kommittén (Jo 1978: 05) om miljörisker vid sjötransporter,
har enligt kommittédirektiven (Dir 1978: 64) att göra en
från miljövårdssynpunkt samlad översyn av de problem som hänger
samman med fartygstransporter av olja och kemikalier. Denna översyn
bör enligt direktiven syfta till att ge underlag för ett samlat handlingsprogram
för att minska riskerna vid miljöfarliga transporter till sjöss.
Det framhålls därvid att åtgärder för att öka säkerheten i farleder är
av betydelse i detta sammanhang. Lämpligheten av att införa begränsningar
av tankfartygsstorleken för bl. a. vissa farleder bör prövas. Vidare
kan det enligt jordbruksministern vara önskvärt att inom vissa särskilt
känsliga vattenområden helt förbjuda trafik med fartyg med olja eller
annan miljöfarlig last. Kommittén beräknas slutföra sitt uppdrag under
våren 1979.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att frågor om begränsning av
transport av farligt gods i bl. a. riskfyllda farleder noga övervägs. Av
det anförda torde dock framgå att i det uppdrag som lämnats kommittén
om miljörisker vid sjötransporter ingår att behandla frågor av
just detta slag. Då under hänvisning härtill någon ytterligare framställning
i ämnet ej synes erforderlig bör motionen i fråga inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Det nya systemet för de statliga sjöfartsavgifterna, som genomfördes
fr. o. m. den 1 januari 1978, innebar att en särskild farledsvaruavgift
infördes för gods som transporteras med fartyg till och från Sverige.
Samtidigt avskaffades inrikes och lokal fyravgift medan den allmänna
fyravgiften bibehölls med den nya benämningen fyravgift.

Farledsvaruavgiften är differentierad dels med avseende på varuslag,
dels med avseende på farledens längd. För varuslag finns två avgiftsnivåer,
en högre för importerade mineraloljor och en lägre för import -och exportgods i övrigt. Vad härefter gäller differentiering efter farledens
längd åstadkommes denna genom att hamnarna fördelas på avgiftsklasser
om vardera tio nautiska mil. Sveriges sjöterritorium indelas
numera i 14 sådana klasser. Till klass 4 hänförs bl. a. kommuner inom
Stockholms län. Till klass 8 hänförs i avgiftsklass 4 ej upptagen kommun,
då fartygets resa har föranlett eller kommer att föranleda passage
genom Stockholms eller Södertälje kommun.

I motionen 1978/79: 750 föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer
att en omprövning görs av av giftsklassindelningen för farledsvaruavgifter
avseende Mälaren. Därvid framhålls att avgiftsskillnaden
mellan kommuner belägna inom Stockholms län och närbelägna kommuner
utom länet framstår som orättvis och svår att motivera.

Såsom torde ha framgått av det anförda baseras indelningen i avgifts -

TU 1978/79:11

36

klasser på farledens längd. Varje avgiftsklass omfattar tio nautiska mil.
Dessa avståndstillägg har motiverats av att sjöfartsverkets kostnader för
lotsning och lokal farledsutmärkning självfallet påverkas av farledens
längd. I förhållande till de tidigare förekommande lotsningsavgifterna
och de lokala fyravgifterna är dock avståndsberoendet numera betydligt
mindre. Det är uppenbart att, vid den indelning i avgiftsklasser som
gjorts, fullständig rättvisa inte kan åstadkommas. För att nå ett sådant
mål förutsätts en indelning som utgår från avsevärt kortare avstånd.
Härtill kommer att vid indelningen i avgiftsklasser av mälarhamnar
strävan varit att skapa en enhetlig klassindelning för hamnar belägna
utom Stockholms län. Utskottet finner under hänvisning till det anförda
ej skäl tillstyrka motionen i fråga.

I motionen 1978/79: 748 föreslås att riksdagen beslutar att rabattering
införs på de statliga fyravgifterna vid export av järnmalm så att
järnmalmsexporten över svensk hamn fortsättningsvis kan ske på ett
konkurrensmässigt sätt. Det förhållandet att hamnavgifterna i Sverige
under senare år har genomgått stora höjningar har enligt motionen bidragit
till försämrade konkurrensmöjligheter för jämmalmsförsäljningen
över Luleå hamn. En jämförelse mellan kostnaderna vid hamnarna i
Narvik och Luleå ger vid handen att avgifterna i Narvik uppgår till ca
hälften av de avgifter som tas ut vid malmexport över Luleå hamn.
I motionen erinras om att regeringen i januari 1978 beslutat om en nedsättning
av farledsvaruavgiften. Denna nedsättning gav dock enligt motionen
endast marginell effekt eftersom den stora avgiftsskillnaden ligger
på fyravgifterna.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen 1977/78: 13, vilken låg
till grund för det nya systemet för de statliga sjöfartsavgifterna, förklarade
sig utskottet (TU 1977/78: 8, rskr 1977/78: 102) vilja kraftigt
betona vikten av att det nya avgiftssystemet ej får missgynna de svenska
hamnarna i förhållande till hamnar i utlandet. Utskottet fann det därför
vara mycket betydelsefullt att dittillsvarande möjligheter för sjöfartsverket
att i angivet syfte nedsätta sjöfartsavgifterna, dvs. fyr- och farledsavgifterna,
bibehölls. I det sammanhanget borde enligt utskottet
konkurrenssvårigheterna för Luleå hamn beträffande exporten av järnmalm
kunna aktualiseras.

Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till sina uttalanden i samband
med behandlingen av propositionen 1977/78: 13. En gynnsam
konkurrenssituation för de svenska hamnarna är av utomordentlig vikt.
Frågan har självfallet återverkningar inte endast på sjöfarten utan
även på sysselsättningen i berörda områden. Utskottet finner det därför
angeläget att regeringen snarast vidtar åtgärder som leder till konkurrensneutralitet
mellan hamnarna i Luleå och Narvik. Det sålunda
anförda bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1978/79:11

37

I motionen 1978/79: 646 hemställs att riksdagen beslutar om förbud
mot trafik av sjöskotrar i vårt land.

Sjöskotern är en för Sverige ny sjöfarkost. Den kan närmast betecknas
som en vattenmotorcykel och består av en flytkropp och två
bärplan. Det förliga bärplanet är rörligt och kan vridas med en styrstång.
Det aktre bärplanet är fast. Sjöskotern kan bära två personer.
Den har en motor av utombordstyp på 50 hästkrafter och kan nå en
högsta hastighet av 45 knop. Propellern är helt inkapslad. Sjöskotern
saluförs enligt uppgift ej i Sverige.

Såsom omtalas i motionen har Svenska Naturskyddsföreningen i
skrivelse den 25 augusti 1977 till sjöfartsverket hemställt att trafik med
sjöskoter förbjuds. Sjöfartsverket har, efter att ha utrett frågan, i framställning
till regeringen förklarat sig inte finna något bärande skäl till
en så drastisk reglering. Däremot ansåg verket det motiverat att kräva
att förare av sjöskoter måste ha uppnått en viss ålder, exempelvis 21 år.
Eftersom verket saknar behörighet att besluta därom överlämnades
ärendet till kommunikationsdepartementet med förslag att frågan om
lägsta ålder för förande av sjöskoter närmare utreds.

Genom sjöfartsverkets framställning har alltså det av Svenska Naturskyddsföreningen
aktualiserade ärendet bringats till regeringens kännedom.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan i hela sin vidd föremål för
överväganden inom regeringskansliet.

Den utredning som företagits inom sjöfartsverket har närmast tagit
sikte på att utröna sjöskoterns egenskaper ur sjötrafik-, sjösäkerhetsoch
bullersynpunkt. Utskottet vill framhålla att även naturskyddsintressen
och miljövårdssynpunkter bör tillmätas största vikt vid bedömning
av frågan om ett eventuellt förbud mot trafik med sjöskoter. Utskottet
förutsätter att sådana intressen ges stort utrymme vid regeringens ställningstagande
i ärendet. Med hänsyn härtill och i avvaktan på resultatet
av detta ställningstagande bör motionen i fråga ej föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I motionen 1978/79: 374 föreslås att riksdagen uttalar sig för en
kompletterad utgåva av skriften Sjötrafikföreskrifter. Denna bör enligt
motionen populariseras och kompletteras med bl. a. färgtryck av de nya
sjömärkena, färgbilder av olika lanternors förande och utseende samt de
vanligaste sjötermerna. Vidare bör ges information om de delar av
miljölagstiftningen som rör friluftslivet till sjöss, om kraven på nykterhet
till sjöss och om små och medelstora segelbåtars egenskaper. För
att kunna genomföra förslagen i motionen bör enligt denna sjöfartsverket
vid en nyutgåva av Sjötrafikföreskrifter erhålla ett tilläggsanslag.

Skriften Sjötrafikföreskrifter föreligger i sin sjunde upplaga, tryckt år
1976. Den kan betecknas som en sammanställning av lagstiftning huvudsakligen
om sjötrafik jämte kommentarer av sjöfartsverket. Skriften har

TU 1978/79:11

38

tidigare utkommit i ny upplaga allteftersom föregående upplaga har
tagit slut. I samband därmed har erforderliga ändringar gjorts i texten.
Sjöfartsverket är ej skyldigt att ge ut den ifrågavarande skriften. Sådan
skyldighet föreligger däremot enligt instruktionen för sjöfartsverket och
enligt internationella överenskommelser vad avser publikationerna
Svensk fyrlista, Svensk lots, Underrättelser för båtsporten och Underrättelser
för sjöfarande.

Enligt vad utskottet inhämtat föreligger f. n. ej några planer på att
ge ut en ny upplaga av Sjötrafikföreskrifter. Av sjöfartsverkets anslagsframställning
för budgetåret 1979/80 framgår däremot att verket på
annat sätt kommer att ge ut information av det slag som efterlysts i
motionen. Sålunda framhålls att för information om det nya utmärkningssystemet
måste en avsevärd mängd informationsmaterial
produceras. Vidare understryks det angelägna i en successiv utbyggnad
av resurserna för att kunna informera bl. a. om miljöfrågor. I den
långsiktiga verksamhetsplanen uttalar verket sin avsikt att vidareutveckla
och komplettera befintliga informationskanaler samt förklarar
att närmast i planeringen ligger bl. a. utgivandet av en informativ trycksak.

Slutligen kan noteras att Nordiska rådet helt nyligen beslutat rekommendera
Nordiska ministerrådet att arbeta för utbyggd och intensifierad
information om bestämmelser mot onykterhet till sjöss. Informationen
skulle också avse de allmänna risker som är förenade med alkoholförtäring
i samband med förande av fritidsbåtar.

Utskottet finner det vara mycket angeläget med en utbyggd informationsverksamhet
i de avseenden som berörs i den ifrågavarande motionen.
Av det ovan anförda torde dock framgå att detta syfte i allt
väsentligt kommer att tillgodoses även om informationen inte kommer
att ges i den form som begärts i motionen. Sistnämnda fråga synes
kunna överlämnas till sjöfartsverkets bedömning. Under hänvisning härtill
bör motionen i fråga ej föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner att uppgifterna rörande projektering
och byggande av småbåtshamnar m. m. överförs till sjöfartsverket
från statens vägverk,

2. att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning ett förslagsanslag
av 247 855 000 kr.,

b. till Isbrytning ett förslagsanslag av 119 000 000 kr.,

c. till Fartygsverksamhet ett förslagsanslag av 22440 000 kr.,

d. till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 3 423 000 kr.,

3. att riksdagen

a. lämnar motionerna 1978/79: 1394 och 1978/79: 1940 om
fortsatt bemanning av fyren Långe Jan utan åtgärd,

TU 1978/79:11

39

b. lämnar motionerna 1978/79: 952 och 1978/79: 1419 om
fortsatt bemanning av Hanö fyrplats utan åtgärd,

c. lämnar motionen 1978/79: 377 om bemanningen av Kullens
fyrplats utan åtgärd,

d. avslår motionen 1978/79: 1953 om statsbidrag till Kommittén
för Nidingen,

e. lämnar motionen 1978/79: 637 om kostnadsansvaret för bemanning
av fyrplatser utan åtgärd,

f. lämnar motionerna 1978/79: 1949, yrkandet 2, och 1978/79:
1957 om bemanningen av fyrar utan åtgärd,

4. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1962 om lokalisering
till Härnösand av statens centrala isbrytarledning,

5. att riksdagen lämnar motionen 1978/79: 1432 om förbud mot
fartygstrafik med farlig last i Kalmarsund utan åtgärd,

6. att riksdagen avslår motionen 1978/79: 750 om översyn av
farledsvaruavgifterna avseende Mälaren,

7. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 748 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
den i motionen upptagna frågan om sänkta fyravgifter
vid malmexport,

8. att riksdagen lämnar motionen 1978/79: 646 om förbud mot
sjöskotrar utan åtgärd,

9. att riksdagen lämnar motionen 1978/79: 374 om en kompletterande
utgåva av skriften Sjötrafikföreskrifter utan åtgärd.

Övriga sjöfartsändamål

6. Handelsflottans pensionsanstalt m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna D 5—D 8 (s. 112—116) och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar

1. till Handelsflottans pensionsanstalt ett anslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk ett förslagsanslag av
100 000 kr.,

3. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd ett förslagsanslag av
1 000 kr.,

4. till Ersättning till viss kanaltrafik ett förslagsanslag av 1 000
kr.

Institut m. m.

7. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader.
Regeringen har under punkten E 2 (s. 120—121) föreslagit riks -

TU 1978/79:11

40

dagen att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av
57 526 000 kr.

Motionen

I motionen 1978/79: 1955 av Per Petersson (m) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om en snabb utredning om en
mera samordnad — eventuellt gemensam — vädertjänst i vårt land.

Utskottet

Regeringens förslag om ett anslag av 57 526 000 kr. under förevarande
punkt tillstyrks av utskottet.

I motionen 1978/79: 1955 hemställs att riksdagen beslutar att hos
regeringen anhålla om en snabb utredning om en mera samordnad —
eventuellt gemensam — vädertjänst i vårt land. Det är enligt motionen
angeläget att en fortsatt effektiv samordning säkerställs avseende utvecklingsplaner
för civil och militär vädertjänst.

För närvarande pågår en utredning rörande Sveriges meteorologiska
och hydrologiska instituts (SMHI) verksamhet och organisation m. m.
Enligt utfärdade direktiv har den särskilt förordnade utredaren att bl. a.
beakta de ändringar i SMHI:s verksamhet och organisation som statsmakternas
beslut i anledning av flygtrafikledningskommitténs förslag
kan medföra. De förslag kommittén avgav i sitt sista delbetänkande,
(Ds K 1974: 15) Flygvädertjänst 1980, har behandlats i propositionen
1977/78: 5 om flygvädertjänstens system och organisation m. m. I propositionen
framhöll föredraganden att förutsättningarna för en fortsatt
integrering mellan civil och militär vädertjänst fortlöpande bör prövas.
Detta arbete skulle formaliseras och ske inom en samarbetsgrupp med
företrädare för berörda myndigheter. Utskottet uttalade vid riksdagsbehandlingen
av propositionen (TU 1977/78: 5, rskr 1977/78: 16) det angelägna
i att en sådan prövning kommer till stånd och att som följd därav
en mera långtgående integrering kan uppnås.

Utskottet hade även att behandla motioner vari bl. a. berördes frågan
om försöksverksamhet med integrerad militär och civil vädertjänst. I anslutning
därtill erinrade utskottet om SMHI-utredningen och förklarade
sig utgå från att även spörsmål av det slag som tagits upp i motionerna
kommer att aktualiseras.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av det
fortsatta organisations- och utredningsarbetet anser utskottet att den
förevarande motionen inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

TU 1978/79:11

41

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 57 526 000 kr.,

2. lämnar motionen 1978/79: 1955 om en samordning av den
civila och militära vädertjänsten utan åtgärd.

8. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Utrustning ni. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 3 (s. 122) och
hemställer

att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Utrustning m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag
av 3 800 000 kr.

9. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 4 (s.

122—123) och hemställer

att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 18 843 000 kr.

10. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Vädertjänst för
luftfarten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 5 (s.

123—124) och hemställer

att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Vädertjänst för luftfarten för budgetåret 1979/80 anvisar
ett förslagsanslag av 24 863 000 kr.

11. Bidrag till väderstationer i Nordatlanten och på Grönland m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 6 (s. 124) och
hemställer

att riksdagen till Bidrag till väderstationer i Nordatlanten och på
Grönland m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 3 100 000 kr.

12. Statens väg- och trafikinstitut. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten E 7 (s. 124—127) och hemställer

att riksdagen till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

13. Statens geotekniska institut m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna E 10—E 12 (s. 128—130) och hemställer -

TU 1978/79:11

42

att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar

1. till Statens geotekniska institut ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till statens geotekniska institut ett reservationsanslag
av 6 059 000 kr.,

3. till Statens geotekniska institut: Utrustning ett reservationsanslag
av 195 000 kr.

14. Statens haverikommission. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten E 20 (s. 149—150) och hemställer

att riksdagen till Statens haverikommission för budgetåret
1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 445 000 kr.

Diverse

15. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkten F 2 (s. 162—163)
och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av
tjänsteförsändelser för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 486 905 000 kr., varav 7 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

16. Ersättning till postverket för tidningsdistribution. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkten F 3 (s. 164) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för tidningsdistribution
för budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 72 000 000
kr.

17. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkten F 4 (s. 164—165) och hemställer att

riksdagen till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 4 548 000 kr.

18. Beredskap för civil luftfart. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten F 5 (s. 166) och hemställer

att riksdagen

1. medger att beställningar av materiel för tekniskt underhåll av
flygplanstyp Boeing 747 får läggas ut inom en ram av
14 000 000 kr.,

2. till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1979/80 anvisar
ett reservationsanslag av 11 000 000 kr.

TU 1978/79:11

43

19. Kostnader för visst värderingsförfarande. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten F 6 (s. 166—167) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för visst värderingsförfarande för
budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

20. Ersättning till Linjeflyg AB för särskilda rabatter vid flygtrafik på
Gotland. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 7 (s.
167) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till Linjeflyg AB för särskilda rabatter
vid flygtrafik på Gotland för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 12 500 000 kr.

Stockholm den 20 mars 1979

På trafikutskottets vägnar
SVEN MELLQVIST

Närvarande: Sven Mellqvist (s), Carl-Wilhelm Lothigius (m), Arne
Persson (c), Essen Lindahl (s), Alfred Håkansson (c), Nils Hjorth (s),
Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson
(m), Erik Johansson i Hållsta (c), Wiggo Komstedt (m), Margit Sandéhn
(s), Eric Rejdnell (fp) och Sten-Ove Sundström (s).

Reservationer

1. vid punkten 3 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande statsbidragssystemet för enskild väghållning av CarlWilhelm
Lothigius (m), Arne Persson (c), Alfred Håkansson (c), Rune
Torwald (c), Rolf Clarkson (m), Erik Johansson i Hållsta (c) och Wiggo
Komstedt (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
har vid” och slutar med ”motionen i fråga” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Såsom av propositionen framgår tillstyrker flertalet remissinstanser
de av ÖSEV föreslagna procentsatserna för statsbidragets storlek. Sålunda
anses en höjning med fem procentenheter av normalbidraget och det förhöjda
bidraget befogad med tanke på de ökade standardkrav som till
följd av trafikökningar ställs på de enskilda vägarna.

Utskottet finner i likhet med motionärerna en ökad statsbidragsgivning
till det enskilda vägväsendet inte minst av rättviseskäl motiverad. Den
som inte bor vid allmän väg skall inte behöva bära tunga kostnader för att
få sin trafikförsörjning ordnad. Det finns också anledning påpeka att en -

TU 1978/79:11

44

skilda vägar ofta har trafik som inte har anknytning till någon av de fastigheter
som får betala kostnaderna. ÖSEV påpekar att den typ av trafik
som inte skapas av väghållama har ökat under senare år. Härigenom ökar
slitaget, och större krav ställs på underhåll av vägarna.

Under hänvisning härtill samt till vad motionärerna i frågan i övrigt
anfört vill utskottet föreslå att regeringen förelägger riksdagen ett nytt
förslag i frågan i enlighet med vad ÖSEV föreslagit, dvs. en femprocentig
höjning. Förslag härom, inkluderande en häremot svarande anslagsomräkning,
bör enligt utskottets uppfattning framläggas i nästkommande
års budgetproposition.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen

a. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79: 1409 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört rörande höjning av bidragsprocenten för enskild väghållning
m. m.,

b. i övrigt godtar de i propositionen förordade riktlinjerna för
ett nytt bidragssystem för enskild väghållning,

2. vid punkten 3 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande anslaget till Drift av statliga vägar av Arne Persson,
Alfred Håkansson, Rune Torwald och Erik Johansson i Hållsta
(samtliga c) som ansett att utskottet bort tillstyrka motionen 1978/79:
966 och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motionerna i fråga” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har vid sin prövning av anslagsfrågan funnit sig inte kunna
godta de båda förstnämnda yrkandena. Det är dock ostridigt att genom
den av föredraganden förordade anslagsminskningen i förhållande till
vägverkets äskande trafikanterna får acceptera ojämnare vägar med risk
för ökat antal olyckor, inte minst s. k. vattenplaningsolyckor, och ökade
kostnader för fordonsslitage och bränsleförbrukning. Vidare måste den
planerade satsningen på beläggning av bäriga grusvägar genom ytbehandling,
s. k. Y1G, minskas från 75 milj. kr. till 55 milj. kr., vilket innebär
att 600 km grusväg inte kan förses med beläggning under år 1980.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att grusvägarna utgör 45 %
av statsvägarna och motsvarar 45 000 km. Stora delar av landet är
därför för sin transportförsörjning beroende av grusvägar. Grusvägbana
medför att trafikanterna får en betydligt lägre vägstandard än på belagda
vägar, t. ex. genom ojämnare vägbana, nedsmutsning och dammbildning,
vilket medför ökat fordonsslitage, högre bränsleförbrukning
och lägre komfort.

TU 1978/79:11

45

För väghållaren innebär grusvägarna höga underhållskostnader. Det
är därför enligt utskottets uppfattning angeläget att vägverkets planerade
satsning på beläggning av grusvägar kan fullföljas. Anslaget för drift av
statsvägar bör därför höjas med 20 milj. kr. för de arbeten som enligt
det föregående av vägverket beräknats dra en kostnad av 75 milj. kr.
En sådan anslagsökning torde också vara mycket lönsam från samhällsekonomisk
synpunkt genom de minskade kostnaderna för trafikanterna
och väghållaren.

Anslaget bör sålunda enligt utskottets uppfattning och med bifall till
motionen 1978/79: 966 tas upp med 2 255 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1978/79: 644, yrkandet 1, och 1978/79: 1946 samt med
bifall till motionen 1978/79: 966 till Drift av statliga vägar för
budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 2 255 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. vid punkten 3 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande anslaget till Drift av statliga vägar av Wiggo
Komstedt (m) som ansett att utskottet bort tillstyrka motionen 1978/79:
1946 och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motionerna i fråga” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Såsom i motionen 1978/79: 1946 framhållits krävs för att stoppa
den omfattande kapitalförstöring som f. n. äger rum på statsvägnätet
en volymökning för vägunderhållet med ca 200 milj. kr. Denna kapitalförstöring
påverkar i hög grad flera faktorer på våra vägar. Trafiksäkerheten
torde höra till den väsentligaste i detta sammanhang.

Den totala eftersläpningen av underhållsåtgärder på statsvägarna beräknas
av vägverket f. n. uppgå till omkring 1 500 milj. kr.

Det anses också numera klarlagt att trafiksäkerheten står i relation
till vägstandarden. Vägverket har konstaterat en nedgång i olycksfrekvensen
med minst 50 % efter en vägombyggnad. Ingen kan påstå att
den senaste 10-årsperiodens årliga statistik med 1 000 döda och ca
20 000 skadade per år inte innebär en samhällsekonomisk förlust värd
att beakta i detta sammanhang.

Ett försämrat vägunderhåll innebär vidare en negativ faktor för den
svenska energiförbrukningen. Dåligt underhållna vägar kan beräknas
öka energiåtgången för bilisterna med ca 20 %.

Dagens låga anslagsnivå motiveras ofta med att det inte finns tillräckligt
med pengar. En ökad satsning på vägunderhållet får dock enligt
utskottets uppfattning inte uppfattas som att man försvårar satsningar
på andra samhällssektorer.

TU 1978/79:11

46

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att anslaget i årets
budgetproposition till vägverkets driftverksamhet bör ökas med 264,5
milj. kr. till 2 499,5 milj. kr. så att det uppgår till det i vägverkets petita
angivna verksamhetsaltemativet II.

Härigenom tillgodoses också yrkandet i motionen 1978/79: 966 om
en med 20 milj. kr. förhöjd medelsanvisning samt i det närmaste jämväl
yrkandet i motionen 1978/79: 644 om höjning av anslaget med 300
milj. kr.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1978/79: 644, yrkandet 1, och 1978/79: 966 samt med
bifall till motionen 1978/79: 1946 till Drift av statliga vägar
för budgetåret 1979/80 anvisar 2 499 500 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen,

4. vid punkten 3 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande fortlöpande prövning av avgiftsfinansiering av vägoch
brobyggnadsprojekt av Carl-Wilhelm Lothigius, Rolf Clarkson och
Wiggo Komstedt (samtliga m) som anser att utskottet bort tillstyrka
motionen 1978/79: 1398, yrkandet 4, och att därför

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motionsyrkandet i fråga” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Som motionärerna därvid anfört bör regeringen beträffande större vägoch
brobyggnadsprojekt ge vägverket ett stående uppdrag att vid varje
projekt studera möjligheterna att införa en avgiftsfinansiering och möjligheterna
att därigenom tidigarelägga projektet. Av den senaste studien
som vägverket gjort beträffande avgiftsfinansiering framgår bl. a. att
detta är en möjlig väg om metoden kommer in i ett tidigt skede. Det är
enligt utskottets bestämda uppfattning angeläget att en sådan ordning
kommer till stånd att projekt kan tidigareläggas med avgiftsfinansiering
som inte höjer samhällets totalkostnader för ett projekt. Däremot sänks
samhällsutgifterna för dålig trafikekonomi och hög olycksfrekvens. För
den enskilde blir det bättre trafikmiljö och kortare/billigare resväg.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker följaktligen
motionen i denna del.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 1398, yrkandet
4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om prövning av avgiftsfinansiering av planerade större vägbyggnadsprojekt,

TU 1978/79:11

47

5. vid punkten 4 (Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader
m. fl. anslag) beträffande Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt
Hugosson, Birger Rosqvist, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström
(samtliga s) som ansett att utskottet bort tillstyrka motionen 1978/79:
645, yrkandet 6, och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”berörda del” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav erinra om att nationalföreningen
för Trafiksäkerhetens främjande (NTF) är ett folkrörelseförankrat organ
för det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet. Föreningen driver genom sin
barn- och ungdomsavdelning, Barnens trafikklubb, förskoleverksamhet,
verksamhet i grundskola och gymnasieskola samt ungdomsverksamhet.

Den anslagsökning på 300 000 kr. som regeringens budgetförslag innebär
torde knappast räcka till för oförändrad verksamhetsvolym. För att
möjliggöra en ökad satsning på barn- och ungdomsverksamheten bör bidraget
till NTF därför höjas med ytterligare 600 000 kr. Därmed bör
det bli möjligt att vidga medlemsrekryteringen till Barnens trafikklubb
till andra grupper än dem som f. n. deltar, dvs. till familjer eller ensamstående
föräldrar med en svagare social och ekonomisk ställning. Det
bör t. ex. möjliggöra för NTF att sprida materialet gratis, i form av en
försöksverksamhet riktad till vissa grupper av barn och/eller vissa bostadsområden.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att trafiksäkerhetsinformationen
förs ut lokalt och regionalt. Det är vidare viktigt att kommunerna
kompletterar trafiknämndernas planerings- och beslutsfunktioner
med ett frivilligt trafiksäkerhetsarbete. Den förordade ökningen av statens
bidrag till NTF bör också möjliggöra en fortsatt utbyggnad av de
lokala trafiksäkerhetsföreningarna.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionen 1978/79: 645 i här
berörda del.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 1978/79: 645, yrkandet 6, till Bidrag till
nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret
1979/80 anvisar ett anslag av 4 750 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Särskilt yttrande

Vid punkten 3 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugos -

TU 1978/79:11

48

son, Birger Rosqvist, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (samtliga
s) som anfört:

I årets budgetproposition har kraftiga prutningar skett när det gäller
anslagen till vägväsendet. Detta gäller såväl byggande som drift. På
byggnadssidan kompenseras dock prutningarna av vägverkets anslag till
viss del genom att stora belopp ställs till vägbyggandets förfogande genom
anslag via AMS. Anslagsreduceringen på driftsidan innebär en
fortsatt förslitning av vägarna, och eftersom redan trepartiregeringen i
föregående års budget inte heller anvisade medel för att upprätthålla
ett vidmakthållandeprogram inger årets budgetförslag för vägverkets
del stor oro.

Med hänsyn till medelstilldelningen för år 1980 kan femårsplanen
för driftsidan inte infrias. Denna femårsplan utarbetades år 1978 och
gäller perioden 1979—1983. Som exempel på regeringens prutningar
på driftsidan i årets budget kan pekas på anslaget Drift av statsvägar.
I propositionen föreslås 2 235 milj. kr. vilket är ca 220 milj. kr. lägre
än den vidmakthållandenivå man räknat med i femårsplanen. Följden
blir en fortsatt förslitning av vägarna och på sikt svårigheter att upprätthålla
den nuvarande servicenivån. När det gäller underhåll av vägbeläggningar
innebär prutningen en reduktion med 140 milj. kr. i förhållande
till vidmakthållandenivån. På sikt kommer detta att påverka
möjligheterna att upprätthålla servicestandarden med ökad säkerhetsrisk
och minskad framkomlighet som följd.

Från socialdemokratiskt håll beklagar vi att regeringen i sin budgetbehandling
av vägverkets anslag icke ansett det angeläget att slå vakt
om vägkapitalet och anvisat medel svarande mot ett vidmakthållandeprogram.
Det är förvånande med tanke på de angrepp man från borgerligt
håll gjorde på den socialdemokratiska regeringens vägpolitik. Under
de senaste åren då de borgerliga partierna haft ansvaret för denna politik
har anslagen till vägväsendet reducerats mycket kraftigt. Med hänsyn
till budgetsituationen och den ekonomiska situation regeringen försatt
landet i har vi från socialdemokratiskt håll icke ansett oss kunna
föreslå någon uppräkning av anslagen. Situationen på vägsidan är dock
enligt vår mening så allvarlig att regeringen noga bör pröva möjligheterna
att i kompletteringsbudgeten anvisa ytterligare medel till vägverket.
Även ur sysselsättningssynpunkt inger reduktionen av anslagen
till driftsidan oro, och vi förutsätter därför att regeringen med hänsyn
härtill prövar möjligheten att via arbetsmarknadspolitiska medel öka
anslagstilldelningen.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1 »79 790055