SoU 1978/79:33

Socialutskottets betänkande
1978/79:33

med anledning av motioner om vissa resurs- och organisatoriska
frågor m. m. på arbetsmiljöområdet

Motionerna

I motionen 1978/79:605 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att arbetarskyddsstyrelsens
skyddsanvisningar och lokala skyddsföreskrifter översätts
till de vedertagna vanligaste invandrarspråken,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att kostnaderna härför bör
bestridas med medel ur arbetarskyddsfonden.

1 motionen 1978/79:792 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1, 3,4, 6-8,10-12), att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag som innebär

I. att den lokala fackföreningen får vetorätt angående löneformen vid
arbeten som är förenade med olycksfallsrisk och att detta införs i arbetsmiljölagen,

3. att minst en tiofaldig säkerhetsmarginal tillämpas vid fastställande av
hygieniska gränsvärden utgående från lägsta kända nivå som misstänks ge
akut eller kronisk skadlig påverkan samt att den preciserade dokumentationen
bakom varje gränsvärde offentliggörs,

4. att representanter för arbetsgivarparten utesluts från beslutsrätt i
arbetarskyddsstyreisen och att de fackliga representanterna får kvalificerad
majoritet i såväl arbetarskyddsstyrelsens styrelse som yrkesinspektionsnämnderna,

6. att den lokala fackföreningen i stället för yrkesinspektionen beslutar om
när arbetet kan återupptas efter det att skyddsombud stoppat arbetet på grund
av fara,

7. att arbetarskyddsstyrelsen skyndsamt utarbetar föreskrifter om kraven
på den psykosociala arbetsmiljön så att ramlagen fylls med innehåll,

8. att alla anställda får obligatorisk tillgång till företagshälsovård fr. o. m.
1985 samt att företagshälsovården samordnas med landstingens verksamhet
och att företagshälsovårdens personal anställs via landstingen men ansvarar
för en kommitté som är till sin majoritet sammansatt av fackföreningsmedlemmar
utsedda av de lokala fackorganisationerna,

10. att en utredning tillsätts för att planera högskoleanknuten utbildning
för skyddsombud på betald arbetstid,

II. att kraftigt utvidgade och förlängda kurser erbjuds företagshälsovårdens
personalkategorier,

12. att ekonomiskt stöd erbjuds de fackliga organisationer och förbund

1 Riksdagen I07X/79. 12 saini. Xr 33

SoU 1978/79:33

som önskar starta ett fackligt miljöinstitut för forskning, information och
utbildning.

I motionen 1978/79:1071 av Åke Gillström (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning av hur samhället kan underlätta anskaffandet
av glasögon för personer i behov av arbetsglasögon.

1 motionen 1978/79:1635 av Karin Nordlander m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen hemställer om ökade insatser för forskning om
rygg- och lyftområdet och åtgärder för att utarbeta normer för högsta tillåtna
tyngd vid manuella lyft.

I motionen 1978/79:1668 (motivering i motionen 1978/79:1666) av Rolf
Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) hemställs att riksdagen beslutar hos
regeringen anhålla om sådana åtgärder att AMU-elevernas skyddsombud ges
samma utbildningsmöjligheter som skyddsombuden på den reguljära arbetsmarknaden
och att de erhåller samma status som dessa.

I motionen 1978/79:1833 av Ivar Nordberg m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående behovet av en aktiv bullerbekämpning.

Översättning av skyddsanvisningar m. m.

Frågan om översättning av arbetarskyddsstyrelsens skyddsanvisningar
m. m. har utförligt behandlats av socialutskottet i betänkandet SoU 1978/
79:11 (s. 1-4). Utskottet, som avstyrkte ett motionsyrkande att

skyddsanvisningarna skulle översättas till de vanligaste invandrarspråken,
anförde bl. a. följande i sitt av riksdagen godkända betänkande (s. 9).

Utskottet instämmer i att det är angeläget att man även i fortsättningen
uppmärksammar invandrarnas särskilda behov av information i arbetarskyddsfrågor.
Det framhölls i propositionen om arbetsmiljölag m. m. att
invandrarna ofta hamnar i sådana arbeten och på sådana arbetsplatser som
inte är attraktiva för den inhemska befolkningen. Det finns en viss
koncentration av utländska medborgare till arbetsplatser med utpräglade
arbetsmiljöproblem. Detta ställer ökade krav framför allt på den lokala
skyddsorganisationen. Såsom också framhölls i propositionen måste bl. a.
uppmärksammas att varningsskyltar och liknande är begripliga också för
utländska arbetstagare och att bruksanvisningar föranvändning av tekniska
anordningar och hantering av farliga ämnen vid behov finns även på
invandrarspråken. 1 annat sammanhang har man vidare tagit upp frågan om
utbildning av ytterligare s. k. arbetsplatstolkar. Nya arbetsrättskommittén
har föreslagit att sådan tolk skall kunna anlitas som sakkunnig och biträde åt
facklig förtroendeman.

Utskottet konstaterar att frågan om information till utländska arbetstagare
således redan har uppmärksammats i olika hänseenden. Vidare finns ett
flertal av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar tillgängliga i populariserad
form och i sådan form även översatta till olika invandrarspråk. Med hänsyn

SuU 1978/79:33

härtill och då fortlöpande insatser görs på området får syftet med motionen
delvis anses tillgodosett. Utskottet vill samtidigt framhålla att översättningsverksamhet
givetvis inte får ersätta nödvändig undervisning i svenska
språket. Att en invandrare kan svenska så att han förstår innehållet i t. ex.
skyddsanvisningaroch så att han kan kommunicera med skyddsombud och
andra som svarar för skyddsfrågor innebär enligt utskottets mening den bästa
garantin för att han skall kunna arbeta under säkra förhållanden på sin
arbetsplats. Goda kunskaper i svenska är också nödvändiga för att bryta
utvecklingen mot att invandrarna koncentreras till mindre eftersökta arbeten
eller arbetsplatser. Det sagda står inte i motsättning lill det förhållandet att
ihformation på utländska språk ofta är nödvändig. Enligt utskottets uppfattning
är det emellertid knappast realistiskt att tänka sig att man Översätter alla
förekommande skyddsanvisningar till de olika invandrarspråken. En mer
framkomlig väg är den som anvisats i propositionen om arbetsmiljölag.
nämligen att begagna ett särskilt introduktionsforfarande för nyanställda
utländska arbetstagare. Ibland kan det även vara ändamålsenligt att anlita
arbetsplatstolk. Möjligheterna härtill kommer att öka om nya arbetsrättskommitténs
förslag genomfors.

Gränsvärden

I oktober 1974 utfärdade arbetarskyddsstyrelsen anvisningar nr 100 om
hygieniska gränsvärden. En reviderad upplaga härav har kommit ut i juni
1978 och trädde i kraft den I januari 1979. Arbetarskyddsstyrelsen avser att ge
ut en ny reviderad gränsvärdeslista under år 1980.

I propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m. diskuterades systemet
med gränsvärden. Det angavs bl. a. att syftet vid fastställande av
gränsvärden rrlåste vara att gränsvärdet skall förebygga att arbetstagarna på
arbetsplatsen utsätts för skadlig eller besvärande påverkan. Gränsvärdet skall
vara så lågt att den, som i arbetet utsätts för en luftförorening eller annan
störning som ej överstiger gränsvärdet, är skyddad mot skador eller besvär på
grund av denna. Föredragande statsrådet underströk vidare att gränsvärden
uttrycker minimikrav. Möjligheter måste således finnas för parterna och
tillsynsmyndigheterna att-föratt få till stånd en tillfredsställande arbetsmiljö
- med stöd av arbetsmiljölagen kräva förbättringar som innebär att värden
under fastställt gränsvärde skall uppnås.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1977/78:1 (s. 22) anslöt sig
socialutskottet till de i propositionen angivna riktlinjerna för arbetet med
gränsvärdesfrågor. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen förelåg ett
motionsyrkande om att arbetarskyddsstyrelsen skulle åläggas att genomföra
en generell sänkning till högst en fjärdedel av då gällande gränsvärden för att
minska riskerna och för att öka den s. k. säkerhetsfaktorn. Utskottet
avstyrkte motionsyrkandet och anförde bl. a.:

Arbetet med gränsvärdesfrågor sker fortlöpande som en viktig del av
arbetarskyddsstyrelsens verksamhet. Det kan därför förutsättas att såväl de
av motionärerna framförda kraven beträffande ändringar i och utvidgning av
gränsvärdeslistan som liknande krav från andra håll, t. ex. från de fackliga

SoU 1978/79:33

organisationerna, kommer att uppmärksammas av arbetarskyddsstyrelsen i
detta arbete och prövas mot bakgrund av de i propositionen angivna
riktlinjerna förarbetet och det vid varje tidpunkt föreliggande vetenskapliga
underlaget.

Offentliggörande av dokumentationen bakom varje gränsvärde

Dokumentationen bakom gränsvärdena är allmänna handlingar och
därmed i princip tillgängliga för allmänheten. Inskränkningar i rätten att ta
del av handlingarna regleras i sekretesslagstiftningen.

I betänkandet SoU 1977/78:1 (s. 24) behandlade utskottet ett
motionsyrkande att arbetarskyddsstyrelsen skulle åläggas redovisa den
dokumentation som ligger till grund för varje enskilt gränsvärde. Socialutskottet,
som avstyrkte motionen, anförde bl. a.:

Beträffande frågan om dokumentation framhåller departementschefen att
det som grundval för gränsvärdena måste finnas ett väl fungerande
dokumentationssystem, men att denna fråga torde få lösas efter flera linjer.
En allmän kartläggning på det kemiska området har påbörjats inom ramen för
produktkontrollnämndens verksamhet med upprättande av det s. k. produktregistret
som avses omfatta ca 60 000 produkter, och en uppbyggnad sker
f. n. av ett informationssystem för miljövården (MI). Av betydelse är vidare
den kontinuerliga förstärkningen av arbetarskyddsstyreisens resurser. I
propositionen framhålls dock att det forskningsmässiga underlaget för
fastställande av gränsvärden fortfarande bara finns i relativt begränsad
omfattning och att det krävs forsknings-och utvecklingsinsatser på en mängd
områden.

Hösten 1978 behandlade socialutskottet en motion (1977/78:705) om att
riksdagen hos regeringen skulle anhålla att en särskild utredning tillsattes
med uppgift att komma med förslag som syftar till en god och snabb
information från den yrkesmedicinska forskningenom arbetsmiljöriskerna.
Utskottet konstaterade i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1978/79:14, rskr 31, att det krävdes en effektiviserad verksamhet i fråga om
dokumentation och sammanställning av forskningsresultat i mera lättillgänglig
form samt en utökad informationsspridning som är anpassad till bl. a.
olika avnämargrupper. En utgångspunkt för informationsspridningen borde
enligt utskottet vara att all tillgänglig forskningsinformation skall spridas
fortlöpande till den som berörs därav. En väl fungerande forskningsbevakning
och informationsspridning syntes dock svår att genomföra utan en
föregående översyn av de på många håll pågående aktiviteterna på informationsområdet.
De i motionen aktualiserade frågorna borde enligt utskottet
göras till föremål för en utredning.

Sol) 1978/79:33

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

Enligt förordningen (1972:164, ändrad senast och omtryckt 1978:436) med
instruktion för arbetarskyddsstyrelsen är styrelsen central förvaltningsmyndighet
för ärenden om arbetarskydd, utom i fråga om arbete som är att
hänföra till skeppstjänst. Styrelsen är chefsmyndighet för yrkesinspektionen.
Den skall vidare svara för ett informationssystem om arbetsskador (från den 1
januari 1979). Ledamöter av styrelsen är en generaldirektör, som är styrelsens
ordförande, en överdirektör, som är styrelsens vice ordförande, och högst nio
andra ledamöter, vilka utses av regeringen. Av de särskilt utsedda ledamöterna
utses två efter förslag av LO, en efter förslag av TCO, en efter förslag av
SACO/SR, t vå efter förslag av SAF och en efter gemensamt förslag av statens
arbetsgivarverk, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Enligt förordningen (1973:847, omtryckt 1977:1169, ändrad senast
1978:437) med instruktion för yrkesinspektionen utövar inspektionen tillsyn
över efterlevnaden av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen. Vidare
utövar inspektionen inom sitt verksamhetsområde tillsyn över efterlevnaden
av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor och i anslutning därtill
meddelade föreskrifter. Yrkesinspektionen har dessutom uppgifter inom
ramen för arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador
(från den 1 januari 1979). Vid yrkesinspektionen finns nitton
yrkesinspektionsdistrikt, vilka omfattar ett eller flera län. 1 varje distrikt finns
en distriktschef och en yrkesinspektionsnämnd. Yrkesinspektionsnämnden
avgör vissa i 12 § särskilt angivna viktigare grupper av ärenden. Ärende hos
yrkesinspektionen som inte skall avgöras av yrkesinspektionsnämnd avgörs
av distriktschefen ensam.

Yrkesinspektionsnämnden består av distriktschefen, som är nämndens
ordförande, och åtta andra ledamöter, vilka utses av arbetarskyddsstyrelsen.
Av dessa ledamöter utses två efter förslag av LO, en efter förslag av TCO, en
efter förslag av SACO/SR, två efter förslag av SAF, en efter förslag av statens
arbetsgivarverk och en efter gemensamt förslag av Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet.

I samband med tillkomsten av arbetsmiljölagen (1977:1160) diskuterades
även arbetstagarrepresentationen i arbetarskyddsstyrelsen och i yrkesinspektionsnämnderna.
Föredragande statsrådet anförde härom följande
(prop. 1976/77:149 s. 351).

TCO har fört fram den synpunkten att arbetstagarrepresentationen i
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna bör förstärkas.
Enligt LO bör övervägas lämpligheten av att ändra yrkesinspektionsnämndernas
sammansättning så att arbetstagarna får majoritet. Dessa synpunkter
ger mig anledning framhålla att arbetsmiljölagen ju syftar till att ge garantier
för att arbetstagarna skall kunna arbeta under tillfredsställande arbetsmiljöförhållanden.
För att goda resultat skall kunna uppnås i arbetarskyddsmyndigheternas
verksamhet är det viktigt att myndigheternas avgöranden
omfattas med förtroende av alla dem som berörs. Enligt min mening

1* Riksdagen 1978/79. 12 sand. Nr 33

SoU 1978/79:33

åstadkoms detta bäst genom att man inte ger markerad övervikt åt någon sida
vad gäller representationen. Jag vill tillägga att en allsidig representation utan
stark markering av partsintresse synes vara en förutsättning för att bestämmelserna
om fullföljd av talan mot arbetarskyddsmyndigheternas beslut skall
kunna utformas på sätt förordas i ett följande avsnitt.

Frågan om sammansättningen av arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse
och yrkesinspektionsnämnderna behandlades hösten 1978 av socialutskottet
i det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1978/79:11.

I en motion föreslogs att de fackliga representanterna skulle besätta tre
fjärdedelar av styrelse- och nämndposterna i arbetarskyddsstyrelsen och i
yrkesinspektionsnämnderna. Utskottet anförde (s. 10):

Som närmare redovisats i ett föregående avsnitt (s. 6) är bestämmelserna
om sammansättningen av arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse och av
yrkesinspektionsnämnderna så formulerade att arbetstagar- och arbetsgivarintressen
getts i stort sett lika tyngd. Detta motiverades i samband med
tillkomsten av arbetsmiljölagen med att det var viktigt att myndigheternas
avgöranden omfattades med förtroende av alla som berördes. Detta skulle
bäst åstadkommas genom att man inte gav någon sida markerad övervikt vad
gäller representationen. Utskottet anser att dessa synpunkter fortfarande äger
giltighet. Liksom tidigare vill utskottet dessutom framhålla att ett förtroendefullt
samarbete mellan arbetstagare och arbetsgivare är en förutsättning för
att arbetet med att skapa en god arbetsmiljö skall bli framgångsrikt. Utskottet
vill också erinra om att lagstiftningen på arbetslivets område under 1970-talet
gett de fackliga organisationerna en starkare ställning. Ett viktigt led i detta är
att skyddsombudens ställning inom skyddsarbetet ytterligare stärkts. Utskottet
avstyrker på grund av det anförda motionen i här aktuell del (yrkandet
1).

Lokal skyddsverksamhet

I 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen (1977:1160) föreskrivs att, om visst arbete
innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och om
rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren,
skyddsombud kan bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan på
ställningstagande från yrkesinspektionen.

Socialutskottet behandlade år 1973 (SoU 1973:25 s. 45) ett yrkande från
vänsterpartiet kommunisterna om att den lokala fackföreningen och inte
yrkesinspektionen skulle äga pröva det berättigade i skyddsombudets
åtgärder när skyddsombudet stoppat arbete på grund av fara. Utskottet
avstyrkte motionen. Med hänsyn till dels den principiella inställningen att
parterna på jämställd grund skall samarbeta i arbetarskyddsfrågor, dels
principen att det inom arbetarskyddslagstiftningens ram ytterst ankommer
på arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen att avgöra vilka krav som
från skyddssynpunkt bör ställas på arbetsplatsers utformning m. m. kunde
utskottet inte biträda yrkandet om att den lokala fackföreningen skulle pröva
skyddsombuds belut att avbryta visst arbete.

SoU 1978/79:33

År 1977 uttalade utskottet i betänkandet SoU 1977/78:1 (s. 57) att det hade
samma uppfattning som år 1973 i denna fråga och avstyrkte därför ett
motionsyrkande att endast lokal facklig organisation skulle få pröva
skyddsombuds åtgärd.

Föreskrifter rörande den psvkosociala arbetsmiljön

De centrala bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet återfinns i 2
kap. 1 och 2 §§ arbetsmiljölagen. Där stadgas att arbetsmiljön skall vara
tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska
utvecklingen i samhället (1 § forsta stycket). Arbetsförhållandena skall
anpassas till människornas förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.
Det skall eftersträvas att arbetet anordnas på sådant sätt, att arbetatagare själv
kan påverka sin arbetssituation (1 § andra stycket). Arbetet skall planläggas
och anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö (2 §).

1 den allmänna motiveringen i propositionen 1976/77:149 (s. 220-230)
framhölls att det är av grundläggande betydelse att arbetsmiljölagen speglar
en helhetssyn på arbetsmiljön. Väsentligt är också att i lagen slås fast att
arbetsmiljön skall vara i jämnbredd med den sociala och tekniska utvecklingen
i samhället och att kraven skall kunna skärpas i takt med att
utvecklingen fortskrider. Man skall vidare ta hänsyn till människans
förutsättningar i såväl fysiskt som psykiskt avseende. Departementschefen
framhöll beträffande den psykiska sidan av arbetsförhållandena att det bör
lämnas stort spelrum för fortsatt utveckling och för de fackliga organisationernas
handlande. Arbetsmiljön är sålunda helt och hållet omfattad av MBL.
Frågor om arbetsmiljön i vid bemärkelse behandlas även i annan lagstiftning,
t. ex. lagen om anställningstrygghet och lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder. De psykiska och sociala faktorerna utgör enligt departmentschefen
inte någon avskild grupp av arbetsmiljöfaktorer utan framkommer
genom att arbetsmiljön betraktas från psykologisk och sociologisk synpunkt.
Den psykosociala aspekten sammanfaller därför i mycket med den helhetssyn
på arbetsmiljön som förordas i propositionen.

Socialutskottet anförde i betänkandet SoU 1977/78:1 (s. 17-18) bl. a.
följande.

Det hade naturligtvis i och för sig varit önskvärt om det, i överensstämmelse
med vad som framhållits vid remissbehandlingen av arbetsmiljöutredningens
betänkande, i förslaget till AML hade gjorts ytterligare preciseringar
av vilka krav som bör ställas på arbetsmiljön i psykosocialt hänseende.
Samtidigt måste det emellertid konstateras att AML är avsedd att bli en
ramlag och att liksom när det gäller andra arbetsmiljöfaktorer en precisering
av kraven måste i väsentlig utsträckning hänskjutas till tillsynsmyndigheterna.
Med hänsyn till den föreslagna konstruktionen av sanktionssystemet
innebär den omständigheten att kraven preciseras först i tillämpningsföreskrifter
inte att kraven är mindre bindande för arbetsgivaren. Utskottet vill
också framhålla att, i den mån lagreglerna får sitt materiella innehåll genom

SoU 1978/79:33

tillämpningsföreskrifter, det är förhållandevis lätt att få till stånd en snabb
anpassning till utvecklingen, något som kan vara av särskild betydelse då det
gäller psykosociala arbetsmiljöfaktorer. Utskottet vill härvid peka på den
omfattande arbetslivsforskning som bedrivs och planeras. Det sagda innebär
inte att utskottet tror att de mest väsentliga förbättringarna av psykosociala
arbetsmiljöfaktorer kan åstadkommas genom författningsbestämmelser.
Även om-som klarläggs i propositionen (s. 223)-de psykosociala faktorerna
inte utgör någon avskild grupp av arbetsmiljöfaktorer, är det utskottets
förhoppning att det samarbete mellan parterna på arbetsplatsen som kommer
att äga rum genom MBL-förhandtingar blir av särskild betydelse för att lösa
de psykosociala arbetsmiljöproblemen. Det sagda visar enligt utskottets
mening att den vidgade syn på arbetsmiljön, som slås fast i AML, kommer att
innebära starkt ökade krav inte bara på arbetsgivare utan även på tillsynsmyndigheterna
och de fackliga organisationerna.

I budgetpropositionen 1978/79:100 bilaga 15 (s. 110-111) uppger departementschefen
att den förarbetarskyddsstyrelsen yrkade resursförstärkningen
skall omfatta bl. a. en ökad satsning på psykosociala frågor.

I en bilaga till arbetarskyddsverkets anslagsframställning för 1979/80
redovisas det författningsarbete som pågick inom verket den 1 juli 1978. Av
den framgår bl. a. att arbete pågick med råd och anvisningar rörande
anpassning av arbetsförhållandena till människans förutsättningar i psykiskt
avseende. Arbetarskyddsstyrelsens målsättning är vidare att psykiska och
sociala aspekter skall bevakas i allt föreskriftsarbete. I det arbete som pågår
med föreskrifter rörande minderåriga och rörande ensamarbete kommer
sålunda psykiska och sociala frågor att behandlas.

Företagshälsovården

En redogörelse för företagshälsovårdens organisation och för utbildningen
av företagshälsovårdens personal finns i betänkandet SoU 1978/79:17 (s. 1-3),
till vilket hänvisas.

Företagshälsovårdsutredningen (A 1976:01) skall överväga ett stort antal
frågor med anknytning till företagshälsovården. I direktiven framhålls bl. a.
att företagshälsovården är en viktig del av arbetarskyddet och liksom
arbetarskyddet i övrigt har till syfte att anpassa arbetsmiljön till den enskilde.
Företagshälsovården bör vara huvudsakligen förebyggande. Behovet av
sjukvård bör i största möjliga utsträckning tillgodoses inom den offentliga
primärsjukvården. Målet för utbyggnaden av företagshälsovården är att alla
löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Utbyggnaden av företagshälsovården
bör liksom hittills ske på frivillighetens väg och frågor om dess
innehåll m. m. regleras genom avtal och överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter. Utbyggnadstakten måste anpassas efter de resurser som
kan ställas till förfogande. Direktiven innehåller vidare bl. a. ett uppdrag att
pröva frågan om en ändamålsenlig fördelning och planering av läkarresurserna
inom företagshälsovården. Utredningen skall även ta upp frågor

SoU 1978/79:33

rörande utbildning av företagshälsovårdens personal.

Inom kort väntas utredningen avge ett betänkande om den
yrkesmedicinska verksamheten.

Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) har i uppdrag att utarbeta en
helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Utredningen skall även
uppmärksamma frågan om företagshälsovården.

1 socialutskottets betänkande SoU 1978/79:17 (s. 6) erinrade utskottet om
att utbildningen av företagshälsovårdens personal hade ökat kraftigt under
senare år. Utskottet anförde bl. a.

Antalet utbildningsplatser på de särskilda utbildningarna hos arbetarskyddsverket
har mer än fördubblats sedan 1971. Antalet utbildningsplatser
har inte helt kunnat fyllas med sökande. Förutom de av arbetarskyddsverket
anordnade kurserna förekommer numera även ett stort utbud av annan
utbildning av betydelse för företagshälsovården, såväl inom högskolans ram
som i annan regi. Intresset för arbetsmiljöfrågor är stort bland de utbildningsansvariga
på olika nivåer. Det finns skäl att anta att utbildningen i
företagshälsovård och i andra arbetsmiljö frågor ökar i den takt som f. n. är
möjlig med hänsyn bl. a. till rekryteringsmöjligheterna. Utskottet vill också
framhålla att företagshälsovårdsutredningen enligt sina direktiv skall ta upp
bl. a. frågan om omfattningen av utbildning för personal till företagshälsovården.

Utredning för att planera högskoleanknuten utbildning av skyddsombud

Enligt 6 kap. 4 § sista stycket arbetsmiljölagen svarar arbetsgivare och
arbetstagare gemensamt för att skyddsombud får erforderlig utbildning.

Arbetarskyddsstyrelsen bedriver utbildning för kvalificerade skyddsombud.
För år 1979 har 290 000 kr. beviljats för en kurs med 30 deltagare.

För samordning av utbildningsverksamheten och för att ange riktlinjer för
arbetsmiljöutbildningens innehåll finns en central utbildningsdelegation som
är knuten till arbetarskyddsstyrelsen. I delegationen ingår bl. a. representanter
för styrelsen, arbetsmarknadens parter och arbetarskyddsfonden.

Fackligt miljöinstitut

Frågan om ett fackligt arbetsmiljöinstitut har diskuterats av riksdagen i
samband med tillkomsten av arbetarskyddsfonden (SfU 1971:17) och i
samband med delreformen av arbetarskyddslagstiftningen år 1973 (SoU
1973:25). Riksdagen ansåg vid dessa tillfällen att det inte var lämpligt att
riksdagen fattade beslut som innebar att den fackliga rörelsen ålades att starta
och driva ett sådant institut utan att det torde få bli fackföreningsrörelsens
egen sak att fatta beslutet härom. Frågan har även behandlats av riksdagen år
1977 (AU 1976/77:21). Riksdagen hänvisade då bl. a. till den av arbetarskyddsfonden
understödda forskningen på arbetsmiljöområdet. Det fram -

SoU 1978/79:33

hölls därvid att företrädare för arbetstagarsidan ingår i fondens styrelse. Även
i samband med antagandet av arbetsmiljölagen fanns yrkande från vänsterpartiet
kommunisterna om att riksdagen skulle uttala sitt stöd för inrättandet
av ett fackligt arbetsmiljöinstitut. Utskottet ansåg i betänkandet SoU
1977/78:1 (s. 27) att vad riksdagen tidigare uttalat i frågan fortfarande ägde
giltighet.

Forskningsrådsutredningen (U 1972:02) behandlade i betänkandet (SOU
1977:52) Forskningspolitik frågan om löntagarorganisationernas forskningsbehov.
Utredningen (s. 298) avvisade tanken på att de tre stora löntagarorganisationerna
bildade ett gemensamt organ för forsknings- och utvecklingsfrågor
som erhöll ett samlat statsbidrag. Enligt utredningen borde i stället en
strävan vara att inom ramen för existerande forskningsorgan tillgodose de
uppenbara behov av stöd som föreligger för olika intressentgrupper att få sina
forskningsbehov förankrade bland de aktiva forskarna. Utredningen föreslog
därför att löntagarorganisationernas möjlighet att initiera forskning skulle
förbättras genom ökad representation i sektoriella forskningsorgan och
genom särskilt stöd till forskningsinitiering förmedlat via Centrum för
arbetslivsfrågor.

I propositionen 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och
forskarutbildning föreslås på grundval av forskningsrådsutredningens betänkande
vissa åtgärder för att förbättra planeringen inom forskningsområdet.
Arbetstagarorganisationerna föreslås få ökat inflytande över beslut i forskningsfrågor.
Arbetstagarorganisationerna skall således vara företrädda inom
bl. a. styrelsen för teknisk utveckling(STU)och i styrelserna för instituten för
kollektiv forskning (branschforskningsinstituten). Arbetstagarorganisationernas
möjligheter att ta initiativ till forskning skall förbättras genom att
högst 5 milj. kr. ur arbetarskyddsfonden får disponeras för stöd till detta.

Arbetsglasögon

Vid föregående års riksmöte behandlade socialförsäkringsutskottet en
motion om att det skulle utredas hur samhället kan underlätta anskaffandet
av glasögon för bl. a. personer i behov av arbetsglasögon. Socialförsäkringsutskottet
avstyrkte motionen och anförde i sitt av riksdagen godkända
betänkande (SfU 1977/78:25 rskr 249) bl. a. följande:

Riksdagen har på skäl som redovisats i inledningen till detta betänkande
vid ett flertal tillfällen avslagit motioner såväl om en utvidgning av rätten till
ersättning som avdrag vid taxeringen för glasögon. De skäl som riksdagen
därvid åberopat äger enligt utskottets uppfattning alltjämt giltighet. Vad
särskilt angår kostnader för glasögon för arbetsverksamma personer vill
utskottet erinra om att det, i den mån sådana är att hänföra till
skyddsglasögon, åvilar arbetsgivaren att tillhandahålla dem. Utskottet har
också erfarit att arbetsgivarna i stor utsträckning åtagit sig att ersätta
kostnader för glasögon som skadats på grund av arbetsförhållanden.

Soll 1978/79:33

Den 1 januari 1979 trädde arbetarskyddsstyrelsens anvisning nr 136
Avläsning av bildskärmar i kraft. Enligt den skall arbetsgivaren tillhandahålla
särskilt utprovade glasögon om den anställde har brytningsfel och får
synbesvär vid bildskärmsarbete och om det inte är möjligt att flytta
bildskärmen så att besvären upphör.

Normer för högsta tillåtna tyngd vid manuella lyft

Arbetarskyddsstyrelsen har i mars 1978 inlett en bred kartläggning av flera
tunga arbeten för att få underlag för rekommendationer och föreskrifter för
lyft. Man studerar bl. a. sjukvården och transportarbeten. En rapport har
publicerats om den fysisk^ ansträngningen vid sophämtning i vilken man
kommit fram till rekommendationer om maximering av vikten på manuellt
hanterade bördor.

Vid den arbetsfysiologiska enheten i Umeå är verksamheten centrerad
kring kraftergonomiska frågeställningar, framförallt belastningen av muskler
och leder vid olika arbetsställningar och rörelser. Bl. a. pågår projekt som
syftar till att ta fram kriterier för toleransgränser för muskelbelastning vid
bl. a. hantering av lätta och medeltunga bördor. Vid arbetsfysiologiska
enheten i Stockholm pågår ett forskningsprojekt om fysiologisk anpassning
vid tungt lyft- och bärningsarbete.

AMU-elevernas skyddsombud

Arbetsmiljölagen gäller i princip allt praktiskt och teoretiskt arbete som
utförs under utbildning. Lagen omfattar dock inte elev i lägre årskurs än
årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande. I övrigt likställs den som
genomgår utbildning med arbetstagare vid tillämpning av lagens bestämmelser
om arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter, farligt arbete av
minderårig, tillsyn, sanktionssystem och fullföljd av talan. Den allmänna
regeln i 3 kap. 1 § arbetsmiljölagen att arbetsgivare och arbetstagare skall
samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö gäller också på elevområdet.
Samverkansreglerna i 6 kap. arbetsmiljölagen om skyddsombud och skyddskommittéer
gäller dock inte för eleverna.

Vid tillkomsten av arbetsmiljölagen anförde socialutskottet bl. a. följande i
betänkandet SoU 1977/78:1 (s. 15-16).

Utskottet anser att det finns anledning att göra viss åtskillnad mellan äldre
och yngre elever när det gäller samverkansreglerna. Utvecklingen på
utbildningsområdet under senare år har medfört att antalet vuxna elever ökat
avsevärt. Många av dessa, t. ex. inom arbetsmarknadsutbildningen, s. k.
AMU-elever, har lång erfarenhet av arbetslivet och finner det självklart att
skyddsarbetet skall bedrivas på samma sätt under utbildningstiden som i
arbetslivet. Även utskottet anser att starka skäl talar för att samverkansreglerna
i dessa fall skall tillämpas fullt ut. Utskottet delar departementschefens

SoU 1978/79:33

uppfattning att man beträffande AML:s tillämpning inte bör göra någon
åtskillnad mellan elever som genomgår teoretisk utbildning och elever som
genomgår praktisk utbildning. Man bör därför enligt utskottets mening
överväga att i princip tillämpa samverkansreglerna beträffande alla vuxna
elever, dvs. inom högskoleområdet samt inom den kommunala och statliga
vuxenutbildningen. Även i propositionen framförs denna uppfattning (s.
202). Departementschefen anföra» chefen för utbildningsdepartementet och
statsrådet Mogård kommer att föreslå regeringen att uppdra åt skolöverstyrelsen
och universitets- och högskoleämbetet att tillsammans med
arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens parter närmare utreda dessa
frågor. Utskottet utgår därvid från att vad utskottet ovan anfört kommer att
beaktas i utredningsarbetet.

Skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet har i februari
1978 erhållit regeringens uppdrag att utreda frågan om elevernas medverkan i
arbetet med skolans arbetsmiljö. Utredningsarbetet pågår.

Åtgärder mot buller

Enligt 2 kap. 4 § arbetsmiljölagen skall luft-, ljud- och ljusförhållanden och
övriga arbetshygieniska förhållanden vara tillfredsställande.

Arbetarskyddsstyrelsen har i mars 1976 utge» anvisningar (A 1976:110)
Buller i arbetslivet. Arbete pågår inom arbetarskyddsstyrelsen med att
utarbeta nya föreskrifter om ljudförhållanden. Arbetet har hög prioritet.

Arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsnämnden har ansvarat för arbetet
i branschvis sammansatta arbetsgrupper som utarbetat branschfoldrar med
information om vilka tekniska åtgärder man kan vidta för att minska buller.
Till materialet hör också en allmän folder om buller samt en handbok om
bullerbekämpning. Materialet har sänts ut till skyddsombud, arbetsgivare
och andra berörda i olika branscher. 1 ett antal regionvisa konferenser har
materialet presenterats.

Ca 250 000 personer beräknas ha deltagit i studiecirkeln Bättre arbetsmiljö.
Vid årsskiftet 1978-1979 blev vidareutbildningsmaterial om buller färdigt.

Utskottet

Under senare år har betydande insatser gjorts för att förbättra arbetsmiljöförhållandena
på arbetsplatserna. En rad reformer har genomförts för att
förstärka arbetarskyddet och ge arbetstagarna möjlighet att påverka förhållandena
på arbetsplatserna. Reformerna har avsett såväl den lagstiftning och
organisation som fordras föra» skapa tillfredsställande arbetsmiljöförhållanden
som insatser för utbildning och information. En ny arbetsmiljölag har
trätt i kraft den 1 juli 1978. Inom arbetsmiljölagens ram ryms åtgärder mot alla
slag av hälso- och säkerhetsrisker som anknyter till arbetsmiljön. Lagen är
uppbyggd som en ramlag med allmänt hållna bestämmelser. Dess materiella
innehåll kommer i hög grad att bestämmas av de föreskrifter som arbetar -

SoU 1978/79:33

skyddsstyrelsen utfärdar. Inom arbetarskyddsstyreisen pågår ett intensivt
arbete med att ta fram nya föreskrifter och föreskrifter med ändringar av
tidigare utgivna anvisningar. Med anledning härav har arbetarskyddsstyrelsen
tillförts ökade resurser.

Informationen om den nya arbetsmiljölagstiftningen har nått ut till ett stort
antal människor. Arbetsmarknadsstyrelsen har i samråd med arbetsmarknadens
parter och andra intressenter bedrivit en omfattande informationskampanj
kring den nya lagen.

Fr. o. m. år 1979 kommer förbättrad statistik som underlag för bl. a.
forskning, föreskriftsarbete och fältverksamhet att tas fram ur det nya
informationssystemet för arbetsskador.

I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt de i motionerna upptagna
spörsmålen. Utskottet vill redan här framhålla att ett flertal av motionärernas
önskemål flera gånger tidigare har prövats av riksdagen, bl. a. hösten 1977 i
samband med de i prop. 1976/77:149 framlagda förslagen till arbetsmiljölag
m. m.

Översättningar av skyddsanvisningar m. m.

I motionen 1978/79:605 hävdas att åtgärder bör vidtas för att olika
skyddsanvisningar skall översättas till de vanligaste invandrarspråken.
Kostnaden bör bestridas med medel ur arbetarskyddsfonden.

Den informationskampanj som bedrevs kring den nya arbetsmiljölagen
riktade sig också till invandrarna. Informationen publicerades på fem olika
språk. Under de senaste åren har arbetarskyddsstyrelsen gett ut lättlästa
sammandrag av styrelsens författningar, s. k. pop-anvisningar. Totalt har 46
pop-anvisningar getts ut på främmande språk. Arbetarskyddsstyrelsen har
för nästa budgetår beviljats en ökning av anslaget till information m. m. på
arbetarskyddets område. Det kan således förutsättas att arbetarskyddsstyrelsen
fortlöpande bevakar invandrarnas behov av information i arbetarskyddsfrågor.

Frågan om översättning av skyddsanvisningar har tidigare och senast i
oktober 1978 behandlats av riksdagen (SoU 1978/79:11). I sitt av riksdagen
godkända betänkande framhöll utskottet att översättningsverksamhet givetvis
inte får ersätta nödvändig undervisning i svenska språket och att
kännedom om svenska språket är den bästa garantin för att en invandrare
skall kunna arbeta under säkra förhållanden på sin arbetsplats. Socialutskottet
anförde också att det knappast är realistiskt att tänka sig att man översätter
alla förekommande skyddsanvisningar till de olika invandrarspråken. Som en
mer framkomlig väg pekades på möjligheten att begagna ett särskilt
introduktionsförfarande för utländska arbetstagare.

Vad riksdagen sålunda tidigare uttalat äger enligt utskottets mening
fortfarande giltighet. Med hänsyn härtill och då fortlöpande insatser görs på

SoU 1978/79:33

området anser utskottet att motionen 1978/79:605 inte påkallar någon
riksdagens åtgärd.

Lokal skyddsverksamhet

1 motionen 1978/79:792 yrkandet 1 föreslås att den lokala fackföreningen
får vetorätt angående löneformen vid arbeten som är förenade med
olycksfallsrisk och att bestämmelser härom införs i arbetsmiljölagen.

Socialutskottet behandlade hösten 1977 ett motionsyrkande från vänsterpartiet
kommunisterna om att den lokala fackföreningen skulle tillerkännas
vetorätt i arbetsmiljöfrågor i vad avsåg bl. a. ackords- och prestationsarbete.
Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1977/78:1
s. 53) yrkandet under hänvisning till vad utskottet i betänkandet anfört om de
grundläggande principerna för skyddsarbetet. Utskottet hade i angivna
hänseende (s. 18) anfört att arbetsgivare och arbetstagare i samförstånd borde
söka åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö och att den metod
vänsterpartiet kommunisterna anvisade stod i motsats till den för arbetsmiljölagstiftningen
grundläggande principen om samverkan.

Utskottet anser att dessa synpunkter fortfarande äger giltighet. Samverkan
mellan arbetstagare och arbetsgivare är en förutsättning för ett framgångsrikt
skyddsarbete. Arbetsgivare och arbetstagare bör i samförstånd och med
avvägning av de olika intressen som måste beaktas gemensamt söka
åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. Utskottet vill också erinra om
att skyddsombud och arbetstagare i vissa i arbetsmiljölagen närmare angivna
fall kan avbryta farligt arbete. Utskottet avstyrker på grund av det anförda
motionen 1978/79:792 yrkandet 1.

1 motionen 1978/79:792 yrkandet 6 föreslås att den lokala fackföreningen i
stället för yrkesinspektionen skall besluta om när arbetet kan återupptas efter
det att skyddsombud stoppat arbetet på grund av fara.

Riksdagen har på skäl som redovisats i ett föregående avsnitt av detta
betänkande(s. 6) tidigare avslagit likalydande motionsyrkanden (SoU 1973:25
s. 45 och SoU 1977/78:1 s. 57). Utskottet har därvid hänvisat till dels den
principiella inställningen att parterna på jämställd grund skall samarbeta i
arbetarskyddsfrågor, dels principen att det inom arbetarskyddslagstiftningens
ram ytterst ankommer på arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen
att avgöra vilka krav som från skyddssynpunkt bör ställas på
arbetsmiljön. Dessa skäl äger enligt utskottets uppfattning alltjämt giltighet.
På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:792 i här
aktuell del (yrkandet 6).

SoU 1978/79:33

Sammansättningen av arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse och yrkesinspektionsnämnderna 1

motionen 1978/79:792 yrkandet 4 föreslås att representanter för arbetsgivarparten
utesluts från beslutsrätt i arbetarskyddsstyrelsen och att de
fackliga representanterna får kvalificerad majoritet i såväl arbetarskyddsstyrelsens
verksstyrelse som yrkesinspektionsnämnderna.

Som utskottet nyss anfört bygger det lokala «' yddsarbetet på samverkan
mellan arbetstagare och arbetsgivare. Denna princip är utgångspunkten också
för tillsynsorganens arbete, och arbetstagar- och arbetsgivarintressena har
därför getts i stort sett lika tyngd i arbetarskyddsstyrelsens verksstyrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna. Vid tillkomsten av arbetsmiljölagen framhölls
(prop. 1976/77:149 s. 351) vikten av att myndigheternas avgöranden omfattas
med förtroende av alla dem som berörs. Detta skulle bäst åstadkommas
genom att man inte gav någon sida markerad övervikt vad gäller representationen.
Utskottet finnér inte skäl till att nu frångå denna uppfattning (se
även SoU 1978/79:11 s. 11). Utskottet vill också ånyo framhålla att ett
förtroendefullt samarbete mellan arbetstagare och arbetsgivare är en förutsättning
för att arbetet med att skapa en god arbetsmiljö skall bli framgångsrikt.
Utskottet avstyrker på grund av det anförda motionen 1978/79:792
yrkandet 4.

Gränsvärden

I motionen 1978/79:792 yrkandet 3 föreslås att minst en tiofaldig
säkerhetsmarginal skall tillämpas vid fastställande av hygieniska gränsvärden
utgående från lägsta kända nivå som misstänks ge akut eller kronisk
skadlig påverkan samt att den preciserade dokumentationen bakom varje
gränsvärde offentliggörs.

Som redovisats i ett tidigare avsnitt av detta betänkande (s. 3) är syftet med
systemet med gränsvärden att förebygga att arbetstagarna på arbetsplatsen
utsätts för skadlig eller besvärande påverkan. Fastställandet av gränsvärden
bygger huvudsakligen på vetenskapliga överväganden av främst medicinsk
natur. Anvisningarna med hygieniska gränsvärden revideras fortlöpande i
takt med det vid varje tidpunkt föreliggande vetenskapliga underlaget. En
reviderad upplaga av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska
gränsvärden (nr 100) trädde sålunda i kraft den 1 januari 1979. Arbetarskyddsstyrelsen
avser att ge ut en ny reviderad gränsvärdeslista under år 1980.

Socialutskottet framhöll vid tillkomsten av arbetsmiljölagen att det kunde
förutsättas att krav från bl. a. de fackliga organisationerna skulle uppmärksammas
av arbetarskyddsstyrelsen i arbetet med gränsvärdeslistan. Utskottet
förutsätter att det av motionärerna nu framförda kravet kommer att
uppmärksammas av arbetarskyddsstyrelsen vid arbetet med revidering av
gränsvärdeslistan och prövas mot de vid tillkomsten av arbetsmiljölagen

Soll 1978/79:33

uprdragna riktlinjerna för arbetet. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen 1978/79:792 yrkandet 3 i här aktuell del.

Beträffande frågan om dokumentation vill utskottet erinra om att riksdagen
(Soll 1978/79:14, rskr 31) i november 1978 behandlade en motion om
information rörande arbetsmiljöriskerna. Utskottet konstaterade att det på
många håll pågick aktiviteter för att förbättra faktamaterialet om arbetsmiljöforskningen.
Olika informationssystem finns redan eller är under uppbyggnad.
Utskottet ansåg det dock vara viktigt att ett organ har ett övergripande
och samordnande ansvar såväl för bevakning av inkommande information
som för dokumentationsverksamheten. En annan viktig fråga är hur man på
bästa sätt skall sprida den dokumenterade och sammanställda forskningsinformationen
såväl till de skyddsansvariga på olika nivåer som direkt till de
anställda. Enligt utskottet syntes en väl kvalificerad bevakning och informationsspridning
svår att genomföra utan en föregående översyn av de på
många håll pågående aktiviteterna på informationsområdet. De i motionen
aktualiserade frågorna borde enligt utskottet göras till föremål för en
utredning. Vad utskottet sålunda anfört gavs regeringen till känna. Ärendet
är f. n. beroende av regeringens prövning.

Frågan om spridning av den dokumentation som ligger bakom gränsvärdena
är enligt utskottets mening en fråga som bör behandlas inom ramen för
den utredning som riksdagen begärt. Resultatet av utredningen bör avvaktas.
Utskottet avstyrker således motionen 1978/79:792 yrkandet 3 i motsvarande
del.

Den psykosociala arbetsmiljön

1 motionen 1978/79:792 yrkandet 7 yrkas att arbetarskyddsstyrelsen
skyndsamt skall utarbeta föreskrifter om kraven på den psykosociala
arbetsmiljön.

Arbetarskyddsstyrelsen har inlett en ökad satsning på psykosociala frågor.
Styrelsens målsättning är att psykiska och sociala aspekter skall bevakas i allt
föreskriftsarbete. I det pågående arbetet med att ta fram föreskrifter om
minderåriga och om ensamarbete tas sålunda hänsyn till de psykosociala
aspekterna på arbetsmiljöförhållandena. Generella råd och anvisningar
rörande arbetsmiljöns psykiska och sociala aspekter är under utarbetande och
beräknas bli färdiga vid årsskiftet 1979-1980. Motionsyrkandet är därför enligt
utskottets mening tillgodosett och påkallar inte någon riksdagens åtgä.d.

Företagshälsovård

I motionen 1978/79:792 yrkandet 8 yrkas att alla anställda skall få
obligatorisk tillgång till företagshälsovård fr. o. m. 1985 samt att företagshälsovården
samordnas med landstingens verksamhet och att företagshälsovårdens
personal anställs via landstingen men ansvarar för en kommitté som är

SoU 1978/79:33

till sin majoritet sammansatt av fackföreningsmedlemmar utsedda av de
lokala fackorganisationerna.

I det av riksdagen godkända betänkandet SoU 1977/78:1 (s. 40) slog
utskottet fast att målet för utbyggnaden av företagshälsovården bör vara att
alla löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Utskottet ansåg vidare
att det inte kan eller bör anges någon exakt tidpunkt då målet skall vara
uppnått. Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill i övrigt hänvisa till
företagshälsovårdsutredningens (A 1976:01) pågående arbete. Enligt utredningens
direktiv bör utbyggnaden av företagshälsovården liksom nu ske på
frivillighetens väg och frågor om dess innehåll m. m. regleras genom avtal
och överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Utskottet vill också
hänvisa till att frågan om företagshälsovården också skall uppmärksammas
av hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04).

I det ovan angivna utskottsbetänkande!, i vilket behandlades regeringens
förslag till arbetsmiljölag, togs också upp frågan om företagshälsovårdens
organisation (betänkande s. 41). Utskottet avstyrkte ett motionsyrkande av i
huvudsak samma innehåll som det nu aktuella yrkandet i huvudmannaskapsfrågan.
Utskottet hänvisade till att de nuvarande organisationsformerna
för företagshälsovården har sin grund i avtal mellan arbetsmarknadens parter
och till att organisationsformerna är väl förenliga med det synsätt som präglar
reglerna i arbetsmiljölagen om ansvaret för skyddsverksamheten i företagen.
Vid sin bedömning beaktade utskottet att det i direktiven för företagshälsovårdsutredningen
understryks bl. a. att det är viktigt att samverkan kommer
till stånd mellan den allmänna hälso- och sjukvården samt arbetarskyddet då
det gäller frågan om tillgodoseendet av sjukvård; i direktiven anges att
behovet av sjukvård i största möjliga utsträckning bör tillgodoses inom den
offentliga primärsjukvården. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
det i en nyligen framlagd proposition, 1978/79:133, bl. a. föreslås att
riksdagen godkänner ett avtal som slutits mellan statens arbetsgivarverk och
de statsanställdas organisationer om riktlinjer för organisation m. m. för
statlig företagshälsovård. Avtalet innebären snabbare utbyggnadstakt av den
statliga företagshälsovården. Enligt avtalet skall ett nytt organ benämnt
Statshälsan svara för företagshälsovård för de statsanställda. Statshälsan skall
ledas av en styrelse i vilken arbetstagarorganisationerna utser de flesta
ledamöterna. 1 enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen
1978/79:792 yrkandet 8.

I detta sammanhang tar utskottet även upp yrkandet 11 i motionen
1978/79:792, i vilken även föreslås att kraftigt utvidgade och förlängda kurser
skall erbjudas företagshälsovårdens personalkategorier. I sitt av riksdagen
godkända betänkande SoU 1978/79:17 (s. 6) uttalade utskottet i november
förra året att det finns skäl att anta att utbildningen i företagshälsovård och i
andra arbetsmiljöfrågor ökar i den takt som f. n. är möjlig med hänsyn bl. a.
till rekryteringsmöjligheterna. Utskottet framhöll också att företagshälsovårdsutredningen
enligt sina direktiv skall ta upp frågan om omfattningen av

SoU 1978/79:33

utbildning för personal till företagshälsovården. Med hänsyn till vad
utskottet således nyligen uttalat avstyrks motionen 1978/79:792 yrkandet

11.

Utbildning av skyddsombud

1 motionen 1978/79:792 yrkandet 10 föreslås att en utredning tillsätts för att
planera högskoleanknuten utbildning för skyddsombud på betald arbetstid.

Frågan om vem som skall ha ansvaret för utbildningen av skyddsombud
diskuterades utförligt vid genomförandet av 1973 års delreform av
arbetarskyddslagstiftningen. I enlighet med starka önskemål från LO och
TCO infördes en bestämmelse i arbetarskyddslagen att arbetsgivare och
arbetstagare gemensamt svarar för att skyddsombud får erforderlig utbildning.
Bestämmelsen överfördes oförändrad till arbetsmiljölagen (6 kap. 4 §
sista stycket).

Genom avtal mellan arbetsmarknadens parter har en rad frågor kring
skyddsombudsutbildningen fått sin lösning för stora delar av arbetsmarknaden.
På grundval av avtalet har en omfattande skyddsombudsutbildning
kommit till stånd med målsättningen att alla skyddsombud skall ha
genomgått grundkursen Bättre arbetsmiljö. För samordning av utbildningsverksamheten
och för att ange riktlinjer för utbildningens innehåll m. m.
finns en central utbildningsdelegation som är knuten till arbetarskyddsstyrelsen.
I delegationen ingår bl. a. representanter för arbetsmarknadens parter
och arbetarskyddsfonden.

Arbetarskyddsstyrelsen anordnar årligen med ekonomiskt stöd från
arbetarskyddsfonden en kurs i arbetarskyddsfrågor för kvalificerade skyddsombud.
Av deltagarna krävs viss grundläggande arbetsmiljöutbildning och
god erfarenhet i arbetarskyddsfrågor. De är i allmänhet verksamma som
skyddsombud, huvudskyddsombud eller regionala skyddsombud. En systematisk
utvärdering av kursen har skett. Utvärderingen visade att ett mycket
begränsat antal skyddsombud per år har behov av en sådan mera omfattande
utbildning som kursen avser. Mot bakgrund härav anordnas endast en kurs
per år, och antalet deltagare i varje kurs begränsas till 25-30. För år 1979
planeras en kurs för 30 kvalificerade skyddsombud.

Utskottet är med hänsyn till det anförda inte övertygat om att det föreligger
något behov av en sådan utredning som motionärerna efterlyser. Utskottet
vill erinra om att det redan förekommer högre utbildning för skyddsingenjörer
och annan personal för företagshälsovården. Utskottet avstyrker
motionsyrkandet (motionen 1978/79:792 yrkandet 10).

SoU 1978/79:33

Fackligt miljöinstitut

1 motionen 1978/79:792 yrkandet 12 föreslås att ekonomiskt stöd erbjuds
fackliga organisationer och förbund som önskar starta ett fackligt miljöinstitut
för forskning, information och utbildning.

Frågan om inrättandet av ett fackligt miljöinstitut har tidigare vid flera
tillfällen behandlats av riksdagen. Riksdagen har därvid bl. a. hänvisat till det
arbetstagarinflytande som f. n. finns inom olika organ för forskning och
utveckling. I den nyligen framlagda propositionen 1978/79:119 om vissa
frågor rörande forskning och forskarutbildning har regeringen föreslagit att
arbetstagarorganisationerna skall få ett ökat inflytande över beslut i forskningsfrågor.
Arbetstagarorganisationerna skall bl. a. få förbättrade möjligheter
att ta initiativ till forskning genom att vissa medel ur arbetarskyddsfonden
får disponeras till stöd för bl. a. utarbetande av forskningsprogram, kunskapsöversikter
och kursverksamhet (prop. s. 37). Arbetstagarorganisationernas
representation i forskningsorgan skall ökas ytterligare. På grund härav och då
det är löntagarorganisationerna själva som avgör om ett fackligt miljöinstitut
skall inrättas anser utskottet att yrkandet om ekonomiskt stöd till facklig
organisation som önskar starta fackligt miljöinstitut inte bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

Arbetsglasögon

I motionen 1978/79:1071 önskar motionären en utredning av frågan hur
samhället skall kunna förbättra möjligheten för personer i behov av
arbetsglasögon att anskaffa glasögon.

Riksdagen har som redovisas i ett föregående avsnitt i detta betänkande (s.
10-11) vid ett flertal tillfällen avslagit likalydande motionsyrkanden. När
frågan senast behandlades av riksdagen (SfU 1977/78:25) erinrades om att det
åligger arbetsgivaren att tillhandahålla glasögon i den mån de är att hänföra
till skyddsglasögon. Denna princip har uttryckligen slagits fast i t. ex.
arbetarskyddsstyrelsens anvisningarom arbete vid bildskärmar. Arbetsgivarma
har vidare i stor utsträckning åtagit sig att ersätta kostnader för glasögon
som skadats på grund av arbetsförhållanden. Utskottet anser med hänsyn till
det anförda att något riksdagens initiativ med anledning av motionen
1978/79:1071 inte bör tas.

Normer för lyft

I motionen 1978/79:1635 hemställs om ökade insatser för forskning om
rygg- och lyftområdet och åtgärder för att utarbeta normer för högsta tillåtna
tyngd vid manuella lyft.

Som framgår av ett tidigare avsnitt av detta betänkande pågår på olika håll
forskning kring lyft i olika arbeten. Arbetarskyddsstyrelsen har inlett en

SoU 1978/79:33

kartläggning för att få underlag för rekommendationer och föreskrifter för
lyft. En rapport har redan publicerats om den fysiska ansträngningen vid
sophämtning i vilken man kommit fram till rekommendationer om maximering
av vikten på manuellt hanterade bördor. Motionen är därför tillgodosedd
och påkallar inte någon riksdagens åtgärd.

AMU-elevernas skyddsombud

I motionen 1978/79:1668 hemställs om sådana åtgärder att AMUelevernas
skyddsombud ges samma utbildningsmöjligheter som skyddsombuden
på den reguljära arbetsmarknaden och att de erhåller samma status
som dessa.

Vid tillkomsten av arbetsmiljölagen uttalade socialutskottet (SoU 1977/
78:1 s. 15) att starka skäl talade för att samverkansreglerna i arbetsmiljölagen
borde tillämpas fullt ut beträffande bl. a. de s. k. AMU-eleverna. Utskottet
utgick från att vad utskottet anfört skulle komma att beaktas av den
utredning som skulle tillsättas för att utreda frågan om elevernas medverkan i
arbetet med skolans arbetsmiljö. 1 februari 1978 erhöll skolöverstyrelsen och
universitets- och högskoleämbetet det nämnda utredningsuppdraget. Utredningsarbetet,
som bedrivs i nära samarbete med arbetsmarknadens parter,
pågår fortfarande. Utskottet anser inte att något riksdagens initiativ erfordras
med anledning av motionen.

Bullerbekämpning

I motionen 1978/79:1833 hävdas att det är nödvändigt att åtgärder vidtas i
syfte att åstadkomma en brett upplagd informationskampanj om bullerbekämpning.

Utskottet anser liksom motionärerna att det finns anledning att fortlöpande
uppmärksamma riskerna för bullerskador på arbetsplatserna och på andra
håll i samhällslivet. Under senare år har stora ansträngningar gjorts för att
sprida kunskap om buller och bullerbegränsning. I samband med att
arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 110 Buller i arbetslivet utkom år 1976
utgav arbetarskyddsstyrelsen med bidrag från arbetarskyddsfonden boken
Buller och bullerbekämpning. Avsikten med boken var att informera om
principer och tekniska åtgärder för bullerbegränsning. Branschvis upplagda
informationsfoldrar har vidare utarbetats och distribuerats. En vidareutbildningskurs
om buller planeras vidare för dem som genomgått kursen Bättre
arbetsmiljö.

Det är således enligt utskottets mening angeläget att fortsatta insatser görs
på området men utskottet anser med hänsyn till det anförda inte att det är
erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen.

Soll 1978/79:33

Utskottet hemställer

1. beträffande översättning av skyddsanvisningar m. m. att riksdagen
avslår motionen 1978/79:605,

2. beträffande vetorätt för lokal fackförening att riksdagen avslår
motionen 1978/79:792 yrkandet 1,

3. beträffande hygieniska gränsvärden att riksdagen avslår motionen
1978/79:792 yrkandet 3,

4. beträffande representationen i arbetarskyddsstyrelsen m. m. att
riksdagen avslår motionen 1978/79:792 yrkandet 4,

5. beträffande rätten att besluta när av skyddsombud stoppat
arbete skall återupptas att riksdagen avslår motionen 1978/
79:792 yrkandet 6,

6. beträffande föreskrifter om den psykosociala arbetsmiljön att
riksdagen avslår motionen 1978/79:792 yrkandet 7,

7. beträffande utbyggnad m. m. av företagshälsovården att riksdagen
avslår motionen 1978/79:792 yrkandet 8,

8. beträffande högskoleanknuten utbildning för skyddsombud att
riksdagen avslår motionen 1978/79:792 yrkandet 10,

9. beträffande utbildning av företagshälsovårdens personal att
riksdagen avslår motionen 1978/79:792 yrkandet 11,

10. beträffande ekonomiskt stöd till fackligt miljöinstitut att riksdagen
avslår motionen 1978/79:792 yrkandet 12,

11. beträffande arbetsglasögon att riksdagen avslår motionen 1978/
79:1071,

12. beträffande ökade insatser för forskning om rygg- och lyftområdet
m. m. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1635,

13. beträffande AMU-elevernas skyddsombud att riksdagen avslår
motionen 1978/79:1668,

14. beträffande aktiv bullerbekämpning att riksdagen avslår motionen
1978/79:1833.

Stockholm den 5 april 1979

På socialutskottets vägnar

KERSTI SWARTZ

Närvarande: Kersti Swartz (fp), Evert Svensson (s), Karin Andersson (c),
Anna-Greta Skantz (s), John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Karl
Leuchovius (m), Kjell Nilsson (s)*, Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell
(s), Per Gahrton (fp)*, Stig Alftin (s), Rune Gustavsson (c)* och Ingegerd
Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

■

GOTAB 61862 Stockholm 1979