SoU 1978/79:32

Socialutskottets betänkande
1978/79:32

med anledning av motion om viss ändring i barnavårdslagen
Motionen

I motionen 1978/79:1269 av Ella Johansson (c) och Svea Wiklund (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen enligt vad som föreslås i motionen
anhåller om förslag till tillägg till 36 § barnavårdslagen för att ytterligare
stärka barns rättsliga ställning.

Motionärerna anför att ett inte obetydligt antal barn varje år måste
omhändertas för samhällsvård på grund av misshandel eller vanvård i
hemmet. Om föräldrarna överklagar sociala centralnämndens beslut, kan det
få till följd att barnet flyttas fram och tillbaka mellan föräldrahem och
fosterhem. Motionärerna vill därför ha ett tillägg till barnavårdslagen av
innebörd att sociala centralnämndens ursprungliga beslut om omhändertagande
för samhällsvård skall kvarstå till dess saken är slutligt avgjord i högre
instans.

Lagbestämmelser m. m.

Omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen (1960:97)
kan ske bl. a. i fall när ett barn utsätts för skadlig behandling i hemmet under
förutsättning att det är otillräckligt att vidta förebyggande åtgärder. Beslut om
omhändertagande för samhällsvård fattas av barnavårdsnämnden eller
sociala centralnämnden (i vissa fall social distriktsnämnd). Omhändertagande
för samhällsvård kan ske oberoende av om föräldrarna samtycker el ler
ej. Om erforderligt samtycke från alla berörda inte kan erhållas måste dock
nämndens beslut fastställas av länsrätten.

Ett beslut om omhändertagande för samhällsvård går i princip inte i
verkställighet förrän det vunnit laga kraft, dvs. när det inte längre kan
överklagas i vanlig ordning. Nämnden kan dock enligt 22 § andra stycket
barnavårdslagen förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av
att det inte vunnit laga kraft. Ett sådant förordnande kommer i fråga när ett
omedelbart omhändertagande av barnet krävs eller när beslutet om omhändertagande
för samhällsvård föregåtts av att barnet varit omhändertaget för
utredning. När ett sådant ärende kommer in till länsrätten för fastställelse
åvilar det enligt 75 § tredje stycket barnavårdslagen länsrätten att utan
dröjsmål pröva om beslutet skall få verkställas innan målet är slutligt
avgjort.

Den fortsatta handläggningen i länsrätt, kammarrätt och eventuellt
regeringsrätt regleras även av förvaltningsprocesslagen(1971:291). Enligt 28 §

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 32

SoU 1978/79:32

2

denna lag kan domstol, som har att pröva besvär, förordna att det överklagade
beslutet, om det annars skulle få verkställas omedelbart, tills vidare inte skall
gälla och även i övrigt förordna angående saken.

Enligt det förslag om vård utan samtycke inom socialtjänst och sjukvård,
vilket nyligen remitterats till lagrådet, kommer en liknande reglering att gälla
enligt den nya lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Det blir
enligt förslaget länsrätten som fattar beslut om vård med stöd av lagen, varvid
länsrätten kan förordna om omedelbar verkställighet av beslutet. Frågan om
verkställighet av ett ännu inte lagakraftvunnet beslut skall alltså prövas
särskilt även i framtiden.

36 § barnavårdslagen gäller val av vårdform för omhändertagna barn och
ungdomar. Lagrummet berör inte förutsättningarna för giltighet av beslut
eller för verkställighet.

Utskottet

I motionen föreslås ändringar i barnavårdslagen i syfte att motverka att
barn, som omhändertagits för samhällsvård, flyttas fram och tillbaka mellan
föräldrahem och fosterhem under processens gång.

Närén social centralnämnd får kännedom om att ett barn färilla i den miljö
där det vistas, skall nämnden i första hand försöka hjälpa barnet och dess
familj genom olika förebyggande åtgärder, t. ex. ekonomiskt stöd, bättre
bostad, hemhjälp och olika former av terapi eller behandling. Sådana åtgärder
leder emellertid inte alltid till tillräckliga resultat. Det kan då bli nödvändigt
att omhänderta barnet för samhällsvård för att skydda det mot övergrepp eller
vanvård. Om sociala centralnämnden tar detta allvarliga steg, vilket kan
innebära att barnet för avsevärd tid skils från sin vårdare, måste man
emellertid kräva att åtgärder ingår som ett led i en långsiktig behandlingsplan
för barnet och dess familj. Därav följer också att åtgärden inte utan bärande
skäl bör upphävas annat än då behandlingsplanen motiverar detta. Som
motionärerna framhåller måste man givetvis söka undvika att barnet
kommer att flyttas fram och tillbaka mellan hem och fosterhem. Det bort. ex.
inte komma i fråga att man på försök flyttar barnet från ett fosterhem tillbaka
till föräldrahemmet utan att ha förvissat sig om att förhållandena i
föräldrahemmet förändrats på ett sådant sätt att man inte riskerar att barnet
inom kort kan behöva omhändertagas på nytt.

Med en lyhörd tillämpning som sätter barnets bästa i främsta rummet bör
man emellertid kunna undvika sådana olämpliga flyttningar av barn även
inom ramen för nuvarande lagstiftning. Detta gäller såväl ärenden om
omhändertagande för samhällsvård som ärenden om samhällsvårdens
upphörande. Om sådana ärenden handläggs så att barnet utsätts för
upprepade hemtagningar eller omflyttningar måste detta enligt utskottets
mening bero mindre på någon egentlig brist i lagstiftningen än påen felaktig
tolkning av barnavårdslagens intentioner. Utskottet anser därför inte att ett

SoU 1978/79:32

3

tillägg till barnavårdslagen av det innehåll som motionärerna föreslår skulle
förbättra barnens ställning i ärenden om samhällsvård. Viktigare är de
utbildningsinsatser m. m. som kommer att bli nödvändiga i samband med
införandet av en ny sociallagstiftning. En sådan grundläggande information
bör samtidigt kunna bidra till att öka förståelsen för här aktuella problem och
påverka attityderna hos olika beslutsfattare i en riktning som leder till mindre
skada för barnen. Utskottet får anledning att återkomma härtill i samband
med behandlingen av det väntade förslaget om ny sociallagstiftning.

Rent principiellt anser utskottet det inte heller möjligt eller lämpligt att
avskaffa den nuvarande möjligheten för en besvärsinstans att avbryta
verkställigheten av ett överklagat beslut om omhändertagande. Detta bör
givetvis inte föranleda att barn flyttas fram och tillbaka under en process. Det
åvilar nämligen sociala centralnämnden att i sin tur genast överklaga ett
beslut som nämnden anser vara till skada för barnet och därvid även yrka
inhibition (anstånd med verkställigheten tills vidare). En god processföring
från sociala centralnämndens sida är emellertid en förutsättning för att barnet
inte skall löpa risk att komma till skada i en sådan situation. Utskottet vill
därför framhålla vikten av att nämnderna sätter sig in i och förbereder
processer om samhällsvård, så att man när så erfordras är beredd att genast
vidta de formella åtgärder som kan behövas för att tillgodose barnets
intressen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1269.

Stockholm den 3 april 1979

På socialutskottets vägnar
KERSTI SWARTZ

Närvarande: Kersti Swartz (fp), Evert Svensson (s), Karin Andersson (c),
Anna-Greta Skantz (s), John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Karl
Leuchovius (m), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s),
Per Gahrton (fp), Stig Alftin (s), Rune Gustavsson (c)* och Ingegerd
Troedsson (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 61701 Slockholm 1979