SoU 1978/79:30

Socialutskottets betänkande
1978/79:30

med anledning av motioner om vissa handikappfrågor

I motionen 1978/79:511 av Birgitta Dahl m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om en samlad översyn och därpå
grundade förslag beträffande samhällets åtgärder till stöd för de handikappade
barnen och deras familjer.

1 motionen 1978/79:1830 av Blenda Littmarck m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att omsorgskommittén, i samband med sitt
uppdrag beträffande flerhandikappades problem, även får pröva möjligheten
till samverkan mellan kommunerna, landstingen och staten för att främja
tillkomsten av servicelägenheter för svårt rörelsehindrade.

Samhällets service för handikappade

Samhällets insatser för handikappade syftar till att tillgodose handikappades
behov så att handikappade kan vara verksamma i samhällslivet som
andra och så att de kan leva ett självständigt liv i eget hem. Detta kan
sammanfattas så, att grundsatserna om integration och normalisering är
vägledande för insatserna. Eftersom behoven är mångskiftande måste
insatserna göras på en rad områden. De avser bostäder och boendemiljö,
ekonomisk trygghet, utbildning, arbete, kulturliv och fritidsverksamhet. De
avser också rehabilitering, hemsamarithjälp och annan service, färdtjänst och
tekniska hjälpmedel. Ansvaret för samhällets service för handikappade är
fördelat på olika samhällsorgan.

Till handikappade kan utgå förtidspension från folkpensioneringen och
den allmänna tilläggspensioneringen. Inom ramen förden allmänna försäkringen
kan en särskild handikappersättning utgå till handikappade. Till
föräldrar till handikappat barn kan vårdbidrag utgå.

Inom ramen för kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen upplåts
särskilda handikapplägenheter. Ett statligt bostadsanpassningsbidrag utgår
för åtgärder inom och i anslutning till bostadslägenhet som behövs för att
handikappad skall kunna leva så normalt som möjligt.

Landstingskommunerna svarar för öppen och sluten sjukvård för handikappade.

Kommunernas förstahandsansvar enligt socialhjälpslagen för att vårdbehövande
erhåller vård omfattar även de handikappade. Även boendeservice
och bostadsplanering är angelägenheter för kommunerna.

Staten bidrar ekonomiskt till bostadsförsörjningen och till vissa delar av
den kommunala verksamheten inom boendeservicens ram.

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 30

SoU 1978/79:30

2

Vissa utredningar m. m.

Handikapputredningen (S 1966:38) - som bl. a. haft i uppdrag att behandla
frågor om samordning av samhällets insatser för handikappade - behandlade
i betänkandet (SOU 1970:64) Bättre socialtjänst för handikappade bl. a. frågor
om samordning, samverkan och information i handikappfrågor. Handikapputredningen
föreslog i detta betänkande att i varje kommun skulle inrättas ett
kommunalt handikappråd som ett samarbetsorgan kommunens myndigheter
emellan, mellan dessa och landstinget, statliga myndigheter samt
handikapprörelsen. Vidare föreslogs att i varje län skulle inrättas ett länets
handikappråd som ett samarbetsorgan mellan landstinget, de statliga regionala
myndigheterna, kommunerna och handikapprörelsen. Slutligen föreslogs
att statens handikappråd skulle ombildas till ett samarbetsorgan, där -förutom ämbetsverk vilkas arbete i hög grad gäller handikappade - Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet och handikapprörelsen skulle
delta.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet rekommenderade i
skrivelser våren 1971 kommunerna och landstingskommunerna att bilda
kommunala handikappråd och länshandikappråd. Handikapputredningens
förslag beträffande statens handikappråd genomfördes fr. o. m. den 1 juli
1971.

Länsberedningen (C 1970:28) hade i uppdrag att i anslutning till vissa
tidigare verkställda utredningar göra en sammanfattande bedömning rörande
den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Därvid
skulle beredningen bl. a. överväga uppgiftsfördelningen inom den kommunala
sektorn mellan kommuner och landstingskommuner. Till slutförande av
sitt uppdrag avgav länsberedningen i oktober 1974 till chefen för kommundepartementet
betänkandet (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan,
vilket innehöll huvudsakligen principiella ställningstaganden till de frågor
som beredningen haft att behandla. När det gäller ansvarsfördelningen
mellan landstingskommuner och kommuner ansåg beredningen bl. a. att den
sociala omvårdnaden inte borde föras över på landstingskommunerna.
Beredningen ansåg emellertid att möjlighet borde införas för kommunerna
och landstingskommunerna i ett län att genom avtal, som skulle prövas och
fastställas av regeringen, överenskomma om att hela ansvaret för vissa väl
avgränsade uppgifter skulle föras över från kommunerna till landstingskommunerna
eller tvärtom.

Efter remissbehandling har regeringen i prop. 1975/76:168 redovisat sina
ställningstaganden till länsberedningens förslag. Föredragande departementschefen
uttalade (s. 60) bl. a. att för att göra överlåtelse av en obligatorisk
uppgift möjlig krävdes lagstiftning men att det - när det gällde frivilliga
uppgifter - redan enligt gällande regler i stor utsträckning var möjligt för
kommuner och landstingskommuner att avtala om överlåtelse. Föredragande
departementschefens uttalande föranledde inte någon erinran av

SoU 1978/79:30

3

riksdagen (KU 1975/76:55).

Socialutredningen (S 1969:29) angav i betänkandet (SOU 1977:40) Socialtjänst
och socialförsäkringstillägg allmänna riktlinjer för de kommunala
insatserna på handikappområdet. 120 § förslaget till socialtjänstlag föreskrevs
att kommunen skall verka för att den som av fysiska eller andra skäl möter
betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets
gemenskap och att leva som andra. I betänkandet framhölls attén god bostad
har grundläggande betydelse för att personer med handikapp skall kunna
delta i samhällets gemenskap och leva som andra. Var och en har rätt till ett
eget boende. Ingen skall behöva bo på institution om det inte föreligger ett
medicinskt eller därmed jämförligt skäl. För att erbjuda svårt rörelsehindrade
och andra svårt handikappade goda bostäder med service är det ofta
nödvändigt att anordna serviceenheter som rymmer dels ett mindre antal
lägenheter för personer med handikapp, dels utrymmen för serviceanordningar.

Familjestödsutredningen (S 1974:01) föreslog i betänkandet (SOU 1978:39)
Föräldraförsäkring att föräldrar till bl. a. handikappade barn skulle få
ersättning från föräldraförsäkringen under högst 60 dagar per kalenderår i
samband med sjukdom hos barnet. Utredningen ansåg vidare att det var
motiverat att se över vårdbidragets konstruktion i dess helhet.

I Barnomsorgsgruppens (S 1973:07) pågående arbete med frågor om
föräldrautbildning ägnas särskild uppmärksamhet åt utbildning för föräldrar
till handikappade barn.

Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) har enligt sina direktiv i
uppdrag att göra en översyn av det socialpolitiska bidragssystemet från
samordningssynpunkt. Översynen kommer bl. a. att omfatta socialförsäkringens
olika stöd till barn, handikappade och barnfamiljer.

Kommittén om integration av handikappade elever i det allmänna skolväsendet
(U 1978:07) skall undersöka möjligheterna att ytterligare utveckla den
redan inledda integrationen av handikappade barn i den vanliga skolan.

Omsorgskommittén (S 1977:12) har att närmare utreda frågorna om
omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda, psykotiska barn och flerhandikappade.
1 direktiven för kommitténs arbete sägs bl. a. att utredningsarbetet
bör inledas med en kartläggning av omsorgernas omfattning och utformning.
Detta inledande arbete bör redovisas särskilt och tjäna som underlag för en
mera allmän diskussion om omsorgernas utveckling.

1 maj 1978 överlämnade omsorgskommittén Rapport om omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda (Ds S 1978:9). I ett avsnitt av rapporten behandlas
frågan om familjeservice för psykiskt utvecklingsstörda. Författarna till
avsnittet framhåller bl. a. följande. Tendensen är nu att en ökande andel
psykiskt utvecklingsstörda barn bor hemma under förskolåren och skolåren
även om de ibland har mycket svåra psykiska och fysiska handikapp. Från
1970 till 1977 har andelen hemmaboende barn och ungdomar (0-21 år) ökat
från 50 % till 70 %. Detta har gjort det alltmera angeläget att utveckla

SoU 1978/79:30

4

stödåtgärder inriktade på barn i öppen vård. Samtidigt har insikten om
barnets inverkan på familjen som helhet ökat. Ett barn som är psykiskt och
kanske även fysiskt handikappat och som för sina elementära behov under
lång tid är beroende av andras hjälp kommer ofta att prägla familjen som
helhet. Ett handikappat barn kan göra en hel familj handikappad om inte även
föräldrarna får stöd i anpassningen till situationen. En normalisering av hela
familjens situation förutsätter att familjen som helhet får tillgång till olika
typer av service som kan underlätta lösningen av deras problem.

En kartläggning av samhällets service till familjer med hemmaboende barn
och vuxna redovisas i avsnittet. Vidare sammanfattas två av de undersökningar
som gjorts om service till familjer med hemmaboende barn och vuxna.
1 rapportens avslutningsavsnitt redovisar omsorgskommittén sin syn på
inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet. Kommittén framhåller bl. a.
att en icke oväsentlig uppgift är att ta ställning till vilken personkrets som
skall omfattas av en framtida lagstiftning. Kommittén måste här beakta andra
handikappgruppers behov. Mycket talar enligt kommittén för att personkretsen
kommer att vidgas bl. a. med tanke på psykotiska barn och
flerhandikappade, som kommittén har direktiv att utreda åtgärderna för.

Omsorgskommittén har övertagit handikapputredningens uppdrag beträffande
samhällets stöd till de flerhandikappade. I den departementspromemoria,
som utgjorde underlag för omsorgskommitténs direktiv och till vilken
departementschefen anslöt sig, framhölls att utredningen i samband med
uppdraget beträffande de flerhandikappade barnen skulle pröva möjligheten
att inom ramen för gällande lagstiftning ange samhällets ansvar för att
anpassa sina serviceuppgifter till handikappade. Detta borde även gälla de
barn vars behov av särskilt boende regleras i den s. k. elevhemslagen (SFS
1965:136). Elevhemslagen omfattar rörelsehindrade eller eljest fysiskt handikappade
barn.

Omsorgskommittén har i juni 1978 till statsrådet och chefen för socialdepartementet
överlämnat rapporten Att vara flerhandikappad. I samband med
överlämnadet av rapporten framhöll omsorgskommittén i ett pressmeddelande
att ett närmare samarbete över huvudmannaskapsgränser krävdes.

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner om vissa handikappfrågor.

1 motionen 1978/79:511 hävdas att det behövs en samlad översyn och
härpå grundade förslag beträffande samhällets åtgärder till stöd för de
handikappade barnen och deras familjer. Motionärerna framhåller bl. a. att
ett genomgående drag i pågående och tidigare utredningsarbete är att
utredningarnas förslag omfattar endast delfrågor inom området.

Utskottet instämmer i att det är angeläget att man även i fortsättningen
uppmärksammar de handikappade barnens och deras föräldrars särskilda
behov av stöd. Stödbehoven är mångskiftande och kan gälla praktisk hjälp,

SoU 1978/79:30

5

ekonomiskt stöd, personligt stöd eller annan service. Stödbehovet varierar
också med barnets ålder och grad av handikapp. En del av de problem som
familjer med handikappade barn möter har de gemensamt med familjer med
normalutvecklade barn. Andra problem har sin grund i barnets handikapp.
Dessa speciella problem skapar behov av stöd som måste tillgodoses särskilt.
Som framgår av omsorgskommitténs i det föregående nämnda Rapport om
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda har under senare år insikten ökat
om det handikappade barnets inverkan på familjen som helhet. En normalisering
av hela familjens situation förutsätter att familjen som helhet får
tillgång till olika typer av service och stöd.

Utskottet konstaterar att omsorgskommittén redan har uppmärksammat
vikten av en helhetssyn på det handikappade barnet och dess familj. En av
kommitténs huvuduppgifter är att företa en samlad översyn beträffande
samhällets stöd till utvecklingsstörda barn, psykotiska barn och flerhandikappade
barn och deras familjer. Kommitténs förslag kommer att få betydelse
för även andra handikappade barn än de nyss nämnda vilka uttryckligen
omfattas av direktiven. Syftet med motionen 1978/79:511 är därigenom
enligt utskottets mening delvis tillgodosett. Utskottet vill därutöver anföra
följande.

Som redovisats i föregående avsnitt arbetar f. n. flera utredningar med
frågor som gäller barnfamiljernas behov av stöd i olika avseenden. Enligt
utskottets mening måste det ankomma på de olika utredningarna att inom
ramen för utredningsuppdraget också uppmärksamma de handikappade
barnens och deras familjers särskilda behov av stöd. Möjligheterna till
överblick och samordning ökar om handikappfrågorna behandlas integrerat i
de sammanhang där barns och barnfamiljers generella behov av stöd eljest
behandlas. Det kan här erinras om att familjestödsutredningen och barnomsorgsgruppen
lagt förslag eller arbetar med frågor som får särskild betydelse
för föräldrar till handikappade barn. Familjestödsutredningen har föreslagit
vissa förändringar för vårdbidrag för svårt handikappade barn och har
därutöver konstaterat att det finns behov av att göra en mer övergripande
översyn av reglerna för vårdbidrag. Enligt vad utskottet inhämtat kommeren
utredning om dessa regler att tillsättas av socialministern. Denne kommer
också att inom en nära framtid tillsätta en utredning om barnfamiljernas,
särskilt flerbarnsfamiljernas situation. Utskottet förutsätter att också den
utredningen uppmärksammar de handikappade barnens och deras familjers
särskilda behov av stöd. På grund av det anförda kan utskottet inte biträda
motionärernas förslag om en särskild utredning beträffande samhällets
åtgärder till stöd för de handikappade barnen och deras familjer. Utskottet
avstyrker därför motionen 1978/79:511.

I motionen 1978/79:1830 föreslås att omsorgskommittén, i samband med
sitt uppdrag beträffande flerhandikappades problem, även får pröva möjligheten
till samverkan mellan kommunerna, landstingen och staten för att
främja tillkomsten av servicelägenheter för svårt rörelsehindrade.

Soll 1978/79:30

6

Omsorgskommittén överlämnade i juni 1978 till dåvarande socialministern
rapporten Att vara flerhandikappad med en redovisning av vad som
framkommit om de flerhandikappades problem vid bl. a. olika konferenser
som omsorgskommittén hållit. I uttalanden som omsorgskommittén gjorde i
samband med överlämnandet framhölls att samarbete över huvudmannaskapsgränser
krävs för att klara flerhandikappsfrågan. Det påpekades vidare
att svårigheterna på området i hög grad var administrativa. Utskottet har
inhämtat att omsorgskommittén har för avsikt att ta upp frågan om
samverkan mellan kommunerna, landstingskommunerna och staten för att
främja tillkomsten av servicelägenheter för flerhandikappade. Med hänsyn
härtill och då kommitténs överväganden i frågan kommer att få betydelse
även för andra handikappade personer än flerhandikappade är något
riksdagens initiativ med anledning av motionen 1978/79:1830 inte erforderligt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1978/79:511,

2. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1830.

Stockholm den 20 mars 1979

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s)*, Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c)*, Nils
Carlshamre (m)*, Evert Svensson (s). Karin Andersson (c), Anna-Greta
Skantz (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg(s)*, Karl Leuchovius (m), Kjell
Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Per Gahrton (fp) och
Lena Öhrsvik (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 61718 Stockholm 1979