SoU 1978/79:3

Socialutskottets betänkande
1978/79:3

med anledning av motion om lungröntgenundersökning av invandrare,
m. m.

1 betänkandet behandlar utskottet en motion om lungröntgenundersökning
av invandrare samt tar upp vissa andra frågor beträffande invandrarna
och hälso- och sjukvården.

Motionen

I motionen 1977/78:1115 av Sven Eric Åkerfeldt (c) och Bengt Bengtsson
(c) hemställs att riksdagen till regeringen uttalar att sådana rutiner skapas
inom den förebyggande hälsovårdens ram att invandrare skärmbilds- eller
röntgenundersöks snarast efter invandring.

1 motionen anförs bl. a. att i förhållande till de flesta övriga länder
frekvensen av lungtuberkulos är mycket låg i Sverige. Det påpekas emellertid
att genom det ökade resandet mellan länderna och genom invandring från
länder med hög tuberkulosfrekvens risken att sjukdomen på nytt ökar
alltjämt finns.

Motionärerna framhåller att tuberkulosen är en starkt miljöbetingad
sjukdom, varav följer att de som lever i dåliga bostadsmiljöer, arbetar i mindre
goda arbetsmiljöer och lever under oordnade sociala förhållanden utgör
riskgrupper som motiverar insatser i särskild ordning. Det påpekas att våra
invandrare därför ofta har en utsatt ställning och att invandrarna dessutom
ofta kommer från länder med hög tuberkulosfrekvens, länder som saknar
motsvarighet till vårt system med hälsoundersökning. Motionärerna anför
att uppgifter från sjukvårdshuvudmännen i de län, som har hög andel
invandrare, visar att andelen tuberkulosfall bland invandrarna är betydligt
högre än hos befolkningen i övrigt.

Mot denna bakgrund bör invandrarna enligt motionärerna skärmbildseller
röntgenundersökas snarast efter invandringen. Motionärerna föreslår att
det inom ramen för regelmässigt pågående verksamhet skapas sådana rutiner
att invandrare, såsom speciell riskgrupp, undersöks inom viss tid efter
invandringen. En lämplig metod, sägs det, är att undersökning aktualiseras i
samband med att uppehållstillstånd lämnas.

För att bredda beslutsunderlaget inför motionsbehandlingen anordnade
utskottet den 25 april i år ett sammanträde med företrädare för socialstyrelsen,
statens invandrarverk och Landstingsförbundet, varvid frågan om hälsooch
sjukvården för invandrarna belystes genom föredragningar av och
utfrågningar med dessa företrädare. Inför sammanträdet inkom från nämnda

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 3

SoU 1978/79:3

myndigheter och Landstingsförbundet promemorior rörande frågan om
hälso- och sjukvården för invandrare.

Rätten för utlänning att inresa, vistas och arbeta i Sverige

Bestämmelserom utlännings rätt att inresa, vistas och arbeta i Sverige finns
i utlänningslagen (1954:193) och i utlänningskungörelsen (1969:136).

De nordiska länderna har sedan 1950-talet en gemensam, fri arbetsmarknad,
vilket innebär att nordiska medborgare fritt kan slå sig ner och arbeta i
annat nordiskt land än hemlandet. Passkontrollen vid de internordiska
gränserna är också upphävd för nordbor.

För utomnordiska medborgare fordras giltigt pass och i vissa fall visering
för vistelse i riket upp till tre månader. Krav på visering är i och för sig en
huvudregel men denna är numera försedd med en mängd undantag. För
längre tids vistelse än tre månader krävs uppehållstillstånd.

För att utomnordisk medborgare skall få ta anställning i Sverige fordras
arbetstillstånd, vilket i regel måste vara klart före inresan. Den som är gift
med svensk medborgare behöver inget arbetstillstånd men väl uppehållstillstånd.
Ej heller behöver den som är under 16 år ha arbetstillstånd under
förutsättning att vårdnadshavaren/arna är svensk/a medborgare eller bosatt/
a i Sverige samt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Den som bosatt sig
här erhåller som regel efter ett års vistelse permanent uppehållstillstånd. Den
som har permanent uppehållstillstånd behöver inte arbetstillstånd. Med
permanent uppehållstillstånd kan sägas följa det maximum av rättigheter
som generellt kan uppnås utan svenskt medborgarskap.

Arbetstillstånd meddelas efter en arbetsmarknadsbedömning. Denna görs
från fall till fall av arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadens parter.

Omfattningen av invandringen

I det allmänna språkbruket används ordet ”invandrare” på ett icke närmare
specificerat sätt. I regel räknas till invandrarna såväl utländska medborgare
som är bosatta i Sverige som personer som erhållit svenskt medborgarskap
och deras i Sverige födda barn. I den officiella statistiken redovisas dels
utländska medborgare, dels utrikes födda.

Den 1 november 1975 var antalet utländska medborgare i vårt land ca
410 000, varav ca 92 000(22 procent) var födda i Sverige. Antalet utrikes födda
var samtidigt ca 550 000, varav ca 232 000 (42 procent) var svenska
medborgare. Fördelningen på födelseland och medborgarskap var följande.

SoU 1978/79:3

	Födda i resp. land	Därav svenska medborgare	Medborgare i resp. land	Därav födda i Sverige
Danmark	48 302	19410	38 352	9 207
Finland	222 145	78 275	184 103	40 189
Norge	43 842	24 406	27 476	7 796
Estland	16 881	16 189
Grekland	14 676	657	17 834	3 495
Italien	6219	2 127	6 243	2 047
Jugoslavien	36 949	4 238	40 430	7 885
Polen	14 458	6 362	6 958	674
Storbritannien	6 452	1 702	7 039	1 857
Tjeckoslovakien	7 202	3 550	3 803	461
Tyskland, förb.rep.	39 508	27 753	17 363	5 833
Ungern	11 800	8 097	4 375	769
Österrike	7 272	4 494	3 993	1 394
USA	12 592	8 574	6313	2 091
Sovjetunionen	7 002	5 752	1 060	147
Övriga länder	55 178	20 256	45 154	7915
Samtl. utländska	550 428	231 642	410 496	91 760

stater

Invandringen till Sverige har under tidigare år varit starkt konjunkturbunden.
Detta mönster har emellertid, som framgår av nedanstående tabell över
invandringen fr. o. m. år 1971 av utländska medborgare, brutits under de
senaste åren. Trots lågkonjunkturen har nettoinvandringen ökat. Under år
1977 uppgick den enligt preliminära beräkningar till ca 24 000 personer.

År	Bruttoinvandring		Utvandring		Nettoinvandring
Totalt	Nordbor	Icke- nordbor	Totalt	Nordbor	Icke- nordbor	Totalt	Nordbor	Icke- nordbor
1971	38 700	20 700	18000	31 400	23 800	7 600	7 300	- 3 100	10 400
1972	25 600	13 600	12 000	32 300	22 200	10100	- 6 700	- 8 600	1 900
1973	24 900	12 700	12 200	30 200	20 000	10 200	- 5 300	- 7 300	2000
1974	31 900	18000	13 900	20 200	13 900	6 300	11 700	4 100	7 600
1975	38 000	25 400	12 600	20 400	13 300	7 100	17 600	12 100	5 500
1976	39 700	22 100	17 600	18 700	12 200	6 500	21 000	9 900	11 100
1977	38 700	19 600	19 100	14 900	10600	4 300	23 800	9 000	14 800

Arbetskraftsinvandring i traditionell mening förekommer numera endast
från de nordiska länderna, främst Finland. Under år 1977 var nettoinvandringen
från Finland ca 10 000 personer. Ett stort invandringsunderskott för
danska medborgare ledde dock till att nettoinvandringen från hela Norden
stannade vid ca 9 000 personer. Invandringen från utomnordiska länder har
däremot dominerats av främst flyktingar och nära anhöriga till personer som
är bosatta i Sverige. Utlänningar som tillhör dessa kategorier kommer hit och
tillåts att stanna här av andra skäl än arbetsmarknadsskäl. Detta slag av

1* Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 3

SoU 1978/79:3

invandring är därför mindre konjunkturkänsligt än arbetskraftsinvandringen.

Drygt 22 000 personer fick svenskt medborgarskap under år 1976. Siffran
för år 1977 beräknas bli något högre. Detta innebär en markant ökning i
förhållande till år 1975, då motsvarande antal varca 14 3Q0. Det totala antalet
naturaliserade svenska medborgare som finns i Sverige uppskattas till
närmare 300 000.

Antalet till vårt land inkomna flyktingar utgjorde under budgetåret 1976/
77 drygt 2 200. Över 1 250 personer överfördes i samarbete med FN:s
flyktingkommissarie från länder i Latinamerika och ca 75 från övriga länder.
Därutöver skedde organiserad överföring av drygt 20 anhöriga till tidigare
anlända flyktingar. Under nämnda budgetår inreste enskilt ca 860 utländska
medborgare, vilka jämställdes med flyktingar. Flyktingar och med flyktingar
jämställda personer tas under den första tiden i Sverige om hand av
arbetsmarknadsstyrelsen i styrelsens permanenta mottagningsförläggningari
Alvesta och Flen, i tillfälliga förläggningar eller i enskild inkvartering.

Invandrarnas hälsotillstånd

Statistiska centralbyrån (SCB) genomför sedan hösten 1974 löpande årliga
undersökningar av levnadsförhållandena i form av personliga intervjuer med
ett urval av Sveriges befolkning. Resultaten publiceras i en serie i Sveriges
officiella statistik (SOS) benämnd Levnadsförhållanden. Resultatredovisningen
från undersökningsåret 1975, som omfattade levnadsnivåkomponenterna
hälsa, sysselsättning, boende, utbildning och ekonomi, har varit
föremål för en specialbearbetning med hänsyn till invandrarnas levnadsförhållanden.
Uppgifter från denna specialbearbetning har publicerats i skriften
Levnadsförhållanden, rapport nr9, invandrarnas levnadsförhållanden 1975.1
fråga om invandrarnas hälsotillstånd framkom det bl. a. att sjukligheten hos
invandrarna i stort sett inte var högre än bland svenskarna. När däremot
invandrarna jämfördes med svenskar av samma ålder och kön visade det sig
att de förra i högre utsträckning hade nedsatt arbetsförmåga och led av
långvariga sjukdomar. Samtidigt hade emellertid invandrarna de tyngre och
monotonare arbetena och de bullrigare och dammigare arbetsmiljöerna.
Invandrarna hade i något större omfattning konsulterat läkare men man hade
också - det gällde sydeuropéer - oftare avstått från att söka läkare när man
tyckt sig behöva hjälp. Tandläkare hade anlitats mindre ofta av utlänningarna
än av svenskarna.

Nuvarande ordning beträffande skärmbilds- eller röntgenundersökning av
invandrare m. m.

För sådana flyktingar, som genom beslut av statsmakterna kollektivt
överförs till Sverige från flyktingläger i utlandet och till en början inkvarteras i

SoU 1978/79:3

arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar m. m., sker skärmbiIdsundersökning
och i förekommande fall lungröntgenundersökning (i fullformat)
redan vid uttagningen i flyktinglägren. Då så erfordras sker ytterligare
skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning under vistelsen i
mottagningsförläggningen. Sådana enskilt inresta utlänningar, som jämställs
med flyktingar och som under den första tiden här omhändertas vid
arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar, får genomgå skärmbildsundersökning
eller lungröntgenundersökning under vistelsen i mottagningsförläggningen,
om sjukdom misstänks. Vid kollektiv överföring hit av
arbetskraft, vari arbetsmarknadsstyrelsen medverkar, görs läkarundersökning
och, om läkaren anser det erforderligt, skärmbilds- eller lungröntgenundersökning
redan i samband med uttagningen.

1 övrigt har invandrarna - i den mån vederbörande arbetsgivare inte
föranstaltat om skärmbildsundersökning-varit hänvisade till den allmänna
skärmbildsverksamheten. Denna har bedrivits av staten fram till år 1970, då
landstingskommunerna tog hand om den.

I rekommendationer som socialstyrelsen år 1969 utfärdade till sjukvårdshuvudmännen
om den fortsatta skärmbildsverksamheten uppmärksammades
behovet av skärmbildskontroll för invandrare snarast efter invandringen.

Mot bakgrund av att resultaten av hälsoundersökningar av flyktingar tydde
på att tuberkulos var avsevärt mycket vanligare bland flyktinggrupper än i
den svenska befolkningen underströk socialstyrelsen i skrivelse i september
1976 till dispensärläkarna vid landets tuberkulosdispensärer behovet av
fortsatt uppmärksamhet på invandrare - särskilt flyktingar. Socialstyrelsen
anförde bl. a. att hälsokontroll kunde exempelvis behöva initieras bland
flyktingar som ej förut blivit undersökta efter ankomsten till Sverige-såsom
beträffande vissa flyktingar som inte vistas på mottagningsförläggningarna.
Vidare anfördes att även invandrare, som kommit till Sverige av arbetsmarknadsmässiga
skäl, torde vara i behov av hälsoundersökning i de fall då de
emigrerat från länder med hög tuberkulosmorbiditet.

Socialstyrelsen har i februari i år utfärdat en kungörelse (SOSFS(M) 1978:5)
med allmänna råd om lungröntgen vid hälsoundersökningar i vissa fall. I
kungörelsen lämnar socialstyrelsen allmänna råd om i vilken utsträckning
lungröntgen (dvs. skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning i
fullformat) bör ingå i hälsoundersökningar i samband med anställning och
utbildning inom vissa yrkesområden och för kontroll av speciella riskgrupper.
Som en riskgrupp anges bl. a. invandrare från länder med sämre tuberkulossituation
än i vårt land. I ett avsnitt, vari frågan om i vilken utsträckning
lungröntgenundersökningar bör ske, anges beträffande invandrare bl. a.
följande.

SoU 1978/79:3

Invandrare till Sverige bör snarast efter ankomsten hit genomgå lungröntgenundersökning.
Skolhälsovården ansvarar för att invandrarelever i skolan
vid behov röntgenundersöks. Eventuellt fortsatt kontroll bör av vederbörande
läkare föreskrivas från fall till fall med hänsyn tagen till lungbild,
hereditet, anamnes och övriga relevanta omständigheter.

Vad nu sagts bör gälla även för utlandssvenskar, som efter längre tids
vistelse i land med ett sämre tuberkulosläge än i Sverige, återvänder hit för att
bosätta sig här.

Information till invandrare om behovet av lungröntgenundersökning, var
sådana undersökningar utförs m. m. bör lämnas av berörd personal inom
hälso-, sjuk- och socialvården. Sådan information bör även kunna lämnas av
statens invandrarverk (genom dets. k. ”invandrarpaketet”)-t. ex. i samband
med kyrkobokföringen-och av kommunernas invandrarbyråer, vilka byråer
också bör kunna tillhandagå med tolkservice.

Vissa utredningar m. m.

Invandra/utredningen m. ni.

Invandrarutredningen (In 1969:22), som haft i uppdrag att utreda invandrares
anpassningsproblem m. m., avgav år 1974 sitt slutbetänkande (SOU
1974:69) Invandrarutredningen 3 jämte bilaga m. m. I ett särskilt avsnitt i
slutbetänkandet behandlades frågor om hälso- och sjukvård (s. 169-178).
Utredningen redovisade därvid bl. a. översiktligt hälsorisker som kan
hänföras dels till situationen före utvandringen, dels till situationen i
samband med invandringen, dels till störningar som kan uppstå efter en
längre tids vistelse i invandringslandet.

Invandrarutredningen (IU) anförde i fråga om hälsoundersökningar bl. a.
följande.

IU anser således sammanfattningsvis att det är utomordentligt viktigt att
invandrare snarast möjligt efter bosättningen i Sverige bereds goda praktiska
möjligheter att genomgå hälsokontroll, inklusive skärmbildskontroll, och att
särskild målgruppsanpassad information ges till invandrare om värdet att
utnyttja erbjudande om hälsoundersökningar. Alla åtgärder bör vidtas för att
så tidigt som möjligt söka upptäcka sjukdomsfall bland invandrare som
befinner.sig i riskzonen. För tuberkulosens del gäl ler det exempelvis personer
som bor i undermåliga bostäder eller eljest lever under sanitärt och hygieniskt
icke acceptabla förhållanden. IU vill därför starkt förorda att informationen
om skärmbildsundersökning görs så effektiv som möjligt och att denna
information intensifieras inom hela hälso-, sjuk- och socialvården. Den bästa
möjligheten att nå samtliga invandrare med denna information torde vara att
göra erbjudandet om hälsoundersökning i samband med kyrkobokföring eller
då vederbörande skrivs in i försäkringskassa. Ett sådant erbjudande från
samhällets sida bör kunna uppfattas som en positiv åtgärd som företas med
hänsyn till den enskildes bästa.

Invandrarutredningens slutbetänkande låg bl. a. till grund för förslag i
prop. 1975:26 om riktlinjer för invandrar-och minoritetspolitiken m. m.,som
behandlades av riksdagen våren 1975 (InU 1975:6, rskr 1975:160). I proposi -

SoU 1978/79:3

tionen anförde föredragande statsrådet bl. a. att såväl hälsokontroll som
hälsobefrämjande åtgärder som avsåg invandrare borde bedrivas inom ramen
förde allmänna insatserna för att förbättra företagshälsovård, mödravård och
barnavård samt inom den förebyggande hälsovården i stort. Det påpekades
även att behovet av särskild information till invandrare borde uppmärksammas
av sjukvårdshuvudmännen.

Hälsokontrollutredningen m. m.

Med anledning av ett utredningsuppdrag av regeringen överlämnade
socialstyrelsen i januari 1977 till regeringen en av en särskild ledningsgrupp
(hälsokontrollutredningen) utarbetad rapport, Hälsoundersökningar och
annan förebyggande hälsovård, utvecklingstendenser (bl. a. publicerad som
nr 1978:6 i serien Socialstyrelsen redovisar). Hälsokontrollutredningen -som
begränsade sitt arbete till i huvudsak den del av hälsovården som avser
sjukdomsförebyggande och sjukdomsuppspårande åtgärder - fann att hälsoundersökningar
endast var motiverade i den mån det kunde visas, att
åtgärderna på ett gynnsamt sätt påverkade dödlighet, sjuklighet och/eller
livskvalitet avseende medborgarnas förmåga att uppleva en meningsfull
tillvaro i samhället. Utredningen föreslog att hälsokontroller och annan
sjukdomsförebyggande verksamhet - innefattande hälsoupplysning - skall
förankras inom primärvården och att ansvaret för planeringen av hälsokontroller
och sjukdomsförebyggande verksamhet skall anförtros sjukvårdshuvudmännen.
Hälsokontrollutredningen ansåg vidare, att det borde ankomma
på varje sjukvårdshuvudman att med hänsyn till förefintlig efterfrågan och
tillgång på resurser besluta om inriktning, metoder och organisation för
befolkningen av regelbundet återkommande hälsoundersökningar. Utredningen
föreslog ett program för dessa undersökningar.

Ledamöter av socialstyrelsens vetenskapliga råd och annan expertis avgav
till hälsokontrollutredningen utlåtanden om vissa sjukdomar och om kravet
på resurser för behandling av desamma m. m. 1 en sammanfattning av de
synpunkter som härvid framfördes sägs beträffande tuberkulos bl. a. (s. 75)
att med nuvarande tuberkulossituation allmänna skärmbildsundersökningar
knappast är lönsamma om man ser enbart till utbytet av tuberkulosfall men
att riktade undersökningar av speciella grupper-1, ex. invandrare - däremot
bör kunna vara av stort värde.

Socialstyrelsen föreslog i enlighet med förslag av hälsokontrollutredningen
att rapporten med tillhörande bilagematerial skulle överlämnas till den år
1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) för beaktande i
samband med dess utredningsarbete. Med hänsyn till att denna utredning på
ett övergripande sätt skall se över målsättningen för hälso- och sjukvården -innefattande även olika förebyggande åtgärder - samt skall lägga denna
översyn till underlag för en ny hälso- och sjukvårdslagstiftning fann
socialstyrelsen inte anledning att ta ställning till detaljerna i hälsokontroll -

SoU 1978/79:3

utredningens förslag. Efter remissbehandling av socialstyrelsens skrivelse
och hälsokontrollutredningens rapport har regeringen i december 1977
beslutat överlämna handlingarna till hälso- och sjukvårdsutredningen.

Utredningsarbete om uttagning och omhändertagande av flyktingar m. m.

En år 1977 tillkallad arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har
haft i uppdrag att se över gällande former för uttagning och omhändertagande
av flyktingar m. m. Arbetsgruppen har i maj i år till fullgörande av sitt
uppdrag till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet avgett
betänkandet (Ds A 1978:1) Sverige och flyktingarna. Betänkandet har
remissbehandlats och är föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor om hälso- och sjukvård för invandrare Motioner

med yrkanden som var likartade med det yrkande som framförs i
motionen 1977/78:1115 har behandlats av riksdagen under åren 1973 och
1974. På förslag av socialutskottet (SoU 1973:5 s. 33 och SoU 1974:5 s. 19)
avslog riksdagen motionerna. Utskottet hänvisade till att frågan om hälsokontroll
av invandrare uppmärksammats dels i socialstyrelsens rekommendationer
beträffande den allmänna skärmbildsundersökningen, dels i direktiven
för invandrarutredningen. Vidare anförde utskottet att frågor om
hälsokontroll av invandrare kunde bli uppmärksammade av ovannämnda
hälsokontrollutredning. I 1974 års betänkande nämnde utskottet även att
Svensk lungmedicinsk förening, som är en sektion av Svenska läkaresällskapet,
i november 1973 antagit rekommendationer om skärmbildsundersökningar,
vari det förutsattes att skärpt uppmärksamhet skulle ägnas åt olika
riskgrupper. Som de viktigaste bland dessa riskgrupper angavs bl. a. invandrare
från länder med sämre tuberkulossituation än vår egen.

I en år 1976 väckt motion begärdes bl. a. en utredning rörande invandrarnas
speciella sjukvårdsbehov. 1 motionen framhölls bl. a. att de åtgärder
som vidtagits på sjukvårdsområdet för att hjälpa invandrarna framstod som
otillräckliga med hänsyn till att invandrare som blir sjuka många gånger
möttes av särskilda problem av social och medicinsk karaktär.

På förslag av socialutskottet i betänkandet SoU 1976/77:13 avslog
riksdagen motionsyrkandet: Utskottet anförde bl. a. följande.

På sjukvårdsområdet har vidtagits olika åtgärder för att underlätta
språkkontakterna för invandrare. Landstingsförbundet rekommenderade år
1970 sjukvårdshuvudmännen att bekosta tolkservice och socialstyrelsen har
nyligen till bl. a. distriktsläkare och landstingen distribuerat en förteckning
kallad Invandrarnas läkarkontakter, vari läkarna sammanställts landstingsvis

SoU 1978/79:3

med uppgift om namn, adress, specialitet och språkkunnighet. I det ovan
angivna slutbetänkandet (SoU 1974:69) har invandrarutredningen bl. a. gett
en översiktlig redovisning av hälsorisker för invandrarna. Därvid har
redovisats såväl risker som kan hänföras till situationen före utvandringen
och till situationen i samband med invandringen som störningar som kan
uppstå efter en längre tids vistelse i invandringslandet. Betänkandet utgjorde
grundval för förslag om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, som
riksdagen godkände år 1975 (prop. 1975:26, InU 1975:6). Regeringen har i
förordningen (1976:310) om åtgärder för invandrare m. fl. bl. a. föreskrivit att
statlig myndighet skall i enlighet med dessa riktlinjer inom sitt verksamhetsområde
fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare och språkliga minoriteter
och därvid uppmärksamma att särskilda åtgärder kan behövas i fråga om
dessa grupper. Med hänsyn till det ansvar som bl. a. socialstyrelsen har för
invandrarna och då statens invandrarverk skall fortlöpande bevaka behovet
av åtgärder samt föreslå och samordna åtgärder för att främja invandrares
sociala situation i vårt land finns det enligt utskottets mening anledning räkna
med att frågan om invandrarnas speciella sjukvårdsbehov uppmärksammas
utan något initiativ av riksdagen. Det förtjänar i sammanhanget framhållas
att den i fjol tillsatta utredningen (S 1975:04) om en ny lagstiftning för hälsooch
sjukvården som grundval för sitt arbete skall föra en målsättningsdiskussion
med utgångspunkt att alla som bor i vårt land skall ha rätt till hälsooch
sjukvård på lika villkor. Målsättningen för utredningens arbete skall
präglas av en social helhetssyn på hälso- och sjukvården och därigenom även
innefatta förebyggande åtgärder.

Utskottet

Undersökningar i Sverige och andra västeuropeiska länder har visat att
andelen tuberkulosfall är betydligt större hos invandrare än hos befolkningen
i övrigt. Invandrare kommer ofta från länder med hög tuberkulosfrekvens. I
många fall dåliga kost-, bostads- och/eller arbetsmiljöförhållanden för
invandrarna i det nya landet innebär särskilda risker.

Någon skyldighet för den som invandrar till vårt land att genomgå
lungröntgenundersökning (skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning
i fullformat) finns inte, såvida inte tuberkulossjukdom direkt
misstänks hos honom eller hos person i hans närmaste omgivning. Flyktingar
som tas emot i vårt land och till en början inkvarteras i arbetsmarknadsstyrelsens
mottagningsförläggningar får emellertid under vistelsen i mottagningsförläggningarna
genomgå lungröntgenundersökning om sådan inte
skett redan i samband med att flyktingarna överförs till Sverige. Invandrarbarn
och invandrarungdomar nås i stor utsträckning av barnhälsovården och
skolhälsovården och kan i anknytning härtill genomgå lungröntgenundersökning.
För de förvärvsarbetande vuxna invandrarna står ofta lungröntgenundersökning
i anknytning till företagshälsovården till förfogande. Samtliga
anställda i vissa näringar m. m. är underkastade återkommande lungröntgenundersökningar.
Många invandrare - särskilt de hemmavarande kvinnorna
- omfattas dock inte av rutinmässig lungröntgenundersökning.
Socialstyrelsen har i rekommendationer om fortsatt skärmbildsverksamhet,

SoU 1978/79:3

som gavs i en promemoria av socialstyrelsen år 1969 angående rekommendationer
om fortsatt skärmbildsverksamhet, och i en i år utfärdad kungörelse
med allmänna råd om lungröntgen vid hälsoundersökningar i vissa fall
(SOSFS (M) 1978:5) - vilken ersatt den tidigare promemorian - understrukit
att invandrare är en riskgrupp beträffande tuberkulos och att invandrare bör
genomgå lungröntgenundersökning snarast efter invandringen. 1 kungörelsen
har framhållits att information till invandrare om behovet av
lungröntgenundersökning och om var sådana undersökningar utförs m. m.
bör lämnas av berörd personal inom hälso-, sjuk- och socialvården, av statens
invandrarverk och av kommunala invandrarbyråer.

1 motionen 1977/78:1115 av Sven Eric Åkerfeldt (c) och Bengt Bengtsson
(c) påpekas - mot bakgrund av den högre tuberkulosfrekvens som invandrarna
uppvisar än befolkningen i övrigt och den större risk invandrarna löper
att ådra sig tuberkulos på grund av brister i miljön - bl. a. att invandrarna, som
inte varit inlemmade i vårt system för tuberkuloskontroll, bör få samma
chans att undgå konsekvenserna av sjukdomen genom lungröntgenundersökning
(skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning i fullformat)snarast
efter invandring. Motionärerna framhålleratt det ärsjälvklart att
invandrare skall ha del av våra välfärdsanordningar och att denna princip
måste gälla även i nu aktuellt avseende. Motionärerna begär att riksdagen
skall uttala att sådana rutiner skapas inom den förebyggande hälsovårdens
ram att invandrare lungröntgenundersöks snarast efter invandringen.

Sedan utskottet funnit det angeläget att skaffa in en bredare information
beträffande frågan om invandrarnas kontakter med hälso- och sjukvården,
anordnade utskottet den 25 april i år ett sammanträde med företrädare för
socialstyrelsen, statens invandrarverk och Landstingsförbundet, varvid
frågan belystes genom föredragningar och utfrågningar. Myndigheterna och
Landstingsförbundet hade inför sammanträdet inkommit med promemorior
i frågan. Sammanfattningsvis framhölls i promemoriorna och vid sammanträdet
att invandrarna inte i första hand utgör ett medicinskt problem på det
sättet att de skulle hota hälsotillståndet hos den inhemska befolkningen. På
grund av brister i hälso- och sjukvården i hemländerna kan det emellertid hos
många nyanlända invandrare finnas ett ackumulerat behov både av sjukvård
och hälsovård. Som ett problem framhölls att invandrarna har bristande
kunskap om organisationen och utformningen av hälso- och sjukvårdsväsendet
i vårt land och om de tjänster - inte minst rådgivning i hälsofrågordetta
kan ge dem. Som ett annat problem framhölls att det finns hinder i
kommunikationen och förståelsen mellan invandrarna och de inom hälsooch
sjukvården verksamma på grund av språksvårigheter och bristande
kunskaper hos de senare om vad invandrarsituationen innebär för patienterna
och om de olika kulturella bakgrundsfaktorer som har betydelse vid
samtal och behandling. Som exempel på problem av här nämnd art nämndes
situationen vid psykiatrisk diagnostik och behandling - där samtal mellan
terapeut och patient är grundläggande - i fall då terapeuten och patienten till

SoU 1978/79:3

följd av språksvårigheter inte kan föra ett öppet och obehindrat samtal med
varandra. Som ett annat exempel nämndes att för kvinnor från länder, där
hemförlossning är regeln, redan tanken på att föda barn på sjukhus kan te sig
oroande. Att med små eller inga kunskaper i svenska ta sig fram till och inom
ett stort svenskt sjukhus med informationstavlor, kassaluckor, hänvisningspilar
och oändliga gångar innebär en särskild belastning, och en förlossning
utan tillgång till tolk bidrar till att barnaföderskan blir ångestfylld och spänd.
Bland andra socialstyrelsens företrädare avvisade tanken på obligatorisk
lungröntgenundersökning av invandrarna av olika skäl, bl. a. för att det
skulle bli komplicerat att få ett sådant system att fungera generellt, då
invandringen sker på olika sätt. I stället förordades insatser för att motivera
invandrare att frivilligt genomgå lungröntgenundersökningar genom information
och genom åtgärder för att underlätta för invandrarna att delta i
sådana undersökningar. 1 detta sammanhang påpekades det emellertid att
åtgärder för att stimulera invandrare att delta i lungröntgenundersökningar
inte fick leda till att t. ex. invandrare, som flyttar mellan olika anställningar,
skulle komma att genomgå lungröntgenundersökningar i en omfattning som
innebär risker för strålskador. Man ville därför förorda en anteckning om
genomgångna lungröntgenundersökningar på t. ex. ett hälsobesked, som
invandrarna kunde visa upp vid kontakter med hälso- och sjukvården.

En grundsats för arbetet med att bygga ut hälso- och sjukvården i vårt land
är att alla som bor i vårt land skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika
villkor. Detta har bl. a. fastslagits som utgångspunkt för det utredningsarbete
om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården, som den år 1975 tillkallade
hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) har att utföra. Denna grundsats
innebär när det gäller invandrarna att hälso- och sjukvården måste anpassas
även till deras situation. Vid ovannämnda sammanträde framkom det att det
härvidlag främst krävs en god information till invandrarna om vår hälso- och
sjukvård och om de tjänster denna kan erbjuda, åtgärder för att stimulera
invandrarna till kontakt med den förebyggande hälsovården inom barnhälsovården,
mödrahälsovården, den allmänna skärmbildsverksamheten, företagshälsovården
etc., en god tolkservice samt möjlighet för invandrarna att
vid behov få kontakt med personal som behärskar deras språk och/eller har
kunskap om föreställningar, seder och bruk i de miljöer varifrån invandrarna
kommer och därigenom bättre kan möta invandraren i vårdsituationen.

I vissa sjukvårdsområden har betydande insatser gjorts för att underlätta
invandrarnas kontakter med hälso- och sjukvården men på många håll krävs
det kraftfulla insatser i nämnda avseende. Det är därför angeläget att frågan
om hur vår hälso- och sjukvård skall tillgodose även invandrarnas behov
ägnas särskild uppmärksamhet under den fortsatta utbyggnaden på området.

Det finns enligt utskottets mening anledning att närmare överväga de vid
ovannämnda sammanträde framkomna synpunkterna på hur vår hälso- och
sjukvård skall anpassas till invandrarnas situation. Utskottet har diskuterat

SoU 1978/79:3

bl. a. möjligheten att låta personer som invandrar till vårt land erhålla ett
hälsobesked avfattat på de olika invandrarspråken med information om vår
hälso- och sjukvård och om de tjänster som hälso- och sjukvården kan
erbjuda invandrarna samt med utrymmen för noteringar av resultaten av
lungröntgenundersökningar och andra hälsoundersökningar som invandrarna
genomgår. Frågan om införandet av ett hälsobesked av detta slag hör till
de frågor som bör övervägas i angivna sammanhang.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1115 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande
invandrarna och hälso- och sjukvården.

Stockholm den 22 september 1978

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c), John
Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s), Britt
Wigenfeldt (c), Kersti Swartz (fp), Ulla Tillander (c), Stig Alftin (s), Gunnar
Biörck i Värmdö (m), Lena Öhrsvik (s) och Blenda Littmarck (m).

GOTAB 57987 Stockholm 1978