SoU 1978/79:20

Socialutskottets betänkande
1978/79:20

med anledning av propositionen 1978/79:65 om ändring i lagen
(1971:282) om arbetarskyddsavgift m. m. jämte motion

Propositionen

I propositionen 1978/79:65 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
- efter föredragning av statsrådet Wirtén - föreslagit riksdagen att

1. antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1971:282) om arbetarskyddsavgift m. m.,

2. bemyndiga regeringen att, om den finnér det påkallat, ändra de regler
som gäller amorteringsvillkoren för garantilån för arbetsmiljöförbättringar
under de förutsättningar föredragande statsrådet angett i propositionen.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §'

För ett vart av åren 1976 och 1977 För ett vart av åren 1976,1977 och
skall arbetarskyddsavgift utgå med 1979 skall arbetarskyddsavgift utgå

ytterligare tre hundradels procent av med ytterligare tre hundradels pro lönesumman

enligt 3 §. Förhöjd cent av lönesumman enligt 3 §.

avgift skall dock ej erläggas av Förhöjd avgift skall dock ej erläggas

kommun eller landstingskommun. av kommun eller landstingskom mun.

Genom tilläggsavgiften influtna medel skall föras till en fond benämnd
fonden för arbetsmiljöförbättringar, som förvaltas enligt grunder som
regeringen fastställer.

Medlen skall enligt särskilda bestämmelser användas för att bekosta
räntelättnader och täcka vissa andra kostnader i samband med statligt
kreditstöd för arbetsmiljöförbättringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

'Senaste lydelse 1975:353.

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 20

SoU 1978/79:20

Motion

I motionen 1978/79:75 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att

1. lånegarantier för arbetsmiljöförbättringar förlängs till att lämnas även
under år 1979 och 1980,

2. garantiramen utvidgas med 150 000 000 kr. för tiden fram till utgången
av år 1980,

3. behovet av ytterligare uttag av arbetarskyddsavgift för den föreslagna
förlängningen prövas i ett senare sammanhang,

4. i övrigt bifalla propositionen.

Utskottet

Riksdagen beslutade i maj 1975 om vissa stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar
(prop. 1975:66, SoU 1975:16, rskr 1975:191). Beslutet innebar
att staten fick teckna garanti för lån för att finansiera förbättringar av
arbetsmiljön, i första hand i mindre och medelstora företag. Garantin avsåg
lån om högst 100 000 kr. per företag. Lånen skulle löpa på sju år med de två
första åren amorteringsfria. För att stimulera företagen till arbetsmiljöförbättringar
beslöts att de två första åren också skulle vara räntefria. Det statliga
garantiåtagandet skulle avse totalt 200 milj. kr. under tiden den 1 september
1975-den 31 december 1976. -

Riksdagen beslutade vidare i december 1976 att stödet, inom ramen av 200
milj. kr., skulle utgå även under år 1977 eftersom garantier endast tecknats för
knappt 55 milj. kr. vid utgången av september 1976 och betydande belopp av
garantisumman annars skulle kvarstå outnyttjade vid periodens slut (prop.
1976/77:35, SoU 1976/77:20, rskr 1976/77:70).

1 förslag till tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78
(prop. 1977/78:101) föreslog regeringen bl. a. att stödet skulle utgå även under
år 1978 och att ramen skulle utvidgas med ytterligare 100 milj. kr. samt att
beloppet per företag skulle höjas till 125 000 kr. Riksdagen godkände i mars
1978 förslaget i vad avsåg garantilån för arbetsmiljöförbättringar (SoU 1977/
78:21, rskr 1977/78:138).

Lånegarantier tecknas sedan den 1 juli 1978 för statens räkning av de s. k.
utvecklingsfonderna i resp. län (1978:19). Dessförinnan tecknades de av
företagareföreningen i länet. Som villkor för att garanti skall tecknas gäller att
lånet avser förbättring av arbetsmiljön i redan befintlig anläggning och att
möjligheter till annan finansiering saknas. Låneansökan skall ha tillstyrkts av
de anställdas företrädare i skyddsfrågor.

De kostnader som följer av garantilånesystemet består främst av ränte- och
administrationskostnader samt kostnader för infrianden av ställda garantier.
För att finansiera verksamheten inom den första ramen om 200 milj. kr. togs
för åren 1976 och 1977 ut en särskild avgift om 0,03 procentenheter enligt

SoU 1978/79:20

lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift (paragrafen införd 1975:353).
Medlen fördes till fonden för arbetsmiljöförbättringar. Stat, kommun och
landstingskommun är undantagna från garantisystemet. Staten har dock
betalat avgift för ändamålet. 1 den ovan angivna propositionen 1977/78:101
anförde dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet att de kostnader
i form av räntebefrielse, garantiinfrianden, administration m. m. som skulle
uppstå under år 1978 enligt gjorda beräkningar förskottsvis skulle kunna
täckas av de medel som fanns innestående på fonden för arbetsmiljöförbättringar.
För tiden därefter framhöll han emellertid att fonden måste tillföras
nya medel och föreslog att en särskild arbetarskyddsavgift på 0,03 procentenheter
skulle tas ut för år 1979 enligt samma regler som gällde för åren 1976 och
1977. Han anförde vidare att detta krävde ändring i lagen (1971:282) om
arbetarskyddsavgift och att han hade för avsikt att senare återkomma i denna
fråga. I den nu aktuella propositionen 1978/79:65 föreslås att lagen ändras i
enlighet med det anförda.

1 propositionen föreslås vidare att riksdagen skall bemyndiga regeringen
att, om den finner det påkallat, få besluta om ändring av amorteringstiderna
för garantilån för arbetsmiljöförbättringar om det visar sig att amorteringsproblemen
blir betydande för företagen.

Statens industriverk (SIND), som har tillsynen över verksamheten, har
fortlöpande rapporterat utfallet. Vid utgången av september månad i år hade
garantier tecknats om ca 245 milj. kr., fördelat på knappt 3 900 företag med
uppskattningsvis 55 000 anställda. Vid samma tidpunkt fanns hos utvecklingsfonderna
300 inneliggande ansökningar om sammanlagt 22 milj. kr.

1 propositionen diskuterar arbetsmarknadsministern också frågan om det
finns anledning förorda en ytterligare förlängning av verksamheten med
arbetsmiljögarantilånen. Som närmare redovisas i det följande finner han
dock inte skäl förorda en sådan förlängning. Emellertid anför han att han har
för avsikt att senare inhämta regeringens bemyndigande att tillsätta en
utredning med uppgift att bl. a. se över de små och medelstora företagens
möjligheter att inom ramen för befintliga kreditmöjligheter klara av sina
arbetsmiljöinvesteringar.

I motionen 1978/79:75 av Rune Gustavsson m. fl. (c) riktas erinringar mot
arbetsmarknadsministerns ställningstagande till frågan om en förlängning av
möjligheterna till garantilån. Motionärerna menar att det skulle vara
naturligare att man först utredde frågan om de små och medelstora företagens
möjligheter att finansiera arbetsmiljöförbättrande åtgärder och att först
därefter, om det visade sig befogat, ta bort möjligheterna till stimulansåtgärder.
Motionärerna vill att - i avvaktan på resultatet av det aviserade
utredningsarbetet - de nuvarande bestämmelserna om arbetsmiljögarantilån
skall förlängas under två år, dvs. 1979 och 1980. De vill vidare att låneramen
utvidgas med 150 milj. kr. Frågan om finansieringen av kostnaderna för
motionsförslagen bör prövas i slutet av 1979.

En begränsad utvärdering av verksamheten med garantilån för arbetsmil -

SoU 1978/79:20

jöförbättringar har gjorts av SIND. Undersökningen som redovisas i
propositionen tyder på att merparten av de investeringar som genomförts
med hjälp av garantilånen ändå skulle ha genomförts förr eller senare. Lånen
synes således främst ha inneburit att de berörda investeringarna tidigarelagts.
För egen del anför SIND bl. a. att stimulansinslagen i arbetsmiljögarantilånen
är tämligen begränsade, varför låneformen i sig knappast lockar fram
miljösatsningar som inte har även andra motiv och som förr eller senare ändå
skulle ha kommit till stånd. Antalet lån är stort, anför myndigheten,
samtidigt som det genomsnittliga lånebeloppet är lågt, något som medför en
betydande administrativ hantering. Det kan enligt SIND:s mening ifrågasättas
om denna står i rimlig proportion till effekterna av insatserna. Enligt
myndighetens mening bör finansieringen av arbetsmiljöinvesteringar kunna
lösas inom ramen för nuvarande system för industrigarantilån och rörelselån
från utvecklingsfonderna. LO har enligt vad utskottet inhämtat i skrivelse till
regeringen framfört liknande synpunkter beträffande finansieringen av
arbetsmiljöförbättringar i de små och medelstora företagen. LO har motsatt
sig en ytterligare förlängning av verksamheten med garantilån för arbetsmiljöförbättringar.

Utskottet vill emellertid också framhålla att det i ärendet framförts
uppfattningar som stöder förslaget i motionen om en förlängning av
verksamheten med garantilån. Sådana uppfattningar har nio av tio utvecklingsfonder,
som deltagit i SIND:s utvärdering, gett uttryck åt. Sveriges
hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen vill att låneformen
skall permanentas.

Arbetsmarknadsministern är med hänsyn till att meningarna om låneformen
är delade inte beredd att förorda en ytterligare förlängning av
verksamheten. Inte heller utskottet kan förorda en sådan förlängning. Vid
denna bedömning beaktar utskottet bl. a. vad SIND anfört därom att antalet
garantilån varit stort samtidigt som det genomsnittliga lånebeloppet varit
lågt, något som medfört en betydande administrativ hantering. Enligt SIND:s
mening kan det ifrågasättas om den administrativa hanteringen står i rimlig
proportion till effekten av insatserna.

Som arbetsmarknadsministern anför återfinns arbetsmiljöproblem på
många olika arbetsställen vare sig de är stora eller små, har privata eller
offentliga huvudmän. Det finns därför principiellt ingen anledning att särskilt
prioritera vissa typer av företag. Om problemen i de små och medelstora
företagen är så stora eller deras ekonomiska läge så ansträngt att de anställda i
dessa företag löper risken att få sämre arbetsmiljö än sina kolleger på andra
typer av arbetsplatser kan dock finnas skäl till en annan bedömning.
Utskottet delar denna uppfattning och har därför inte något att erinra mot att
en sådan utredning kommer till stånd som arbetsmarknadsministern förutskickat.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet yrkanden i motionen som
avser beslut om en förlängning av verksamheten med lånegarantier, en

SoU 1978/79:20

vidgning av låneramen och ett uttalande om senare ställningstagande till
ytterligare uttag av arbetarskyddsavgift.

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna ändringen i lagen om
arbetarskyddsavgift, som innebär att en särskild arbetarskyddsavgift på 0,03
procentenheter skall utgå under 1979. Utskottet har inte heller något att
erinra mot att det i propositionen begärda bemyndigandet lämnas.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande frågan om en förlängning av verksamheten
med garantilån för arbetsmiljöförbättringar, m. m. avslår
motionen 1978/79:75,

2. att riksdagen bifaller propositionen 1978/79:65.

Stockholm den 6 december 1978

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Kersti Swartz (fp), Anna-Greta Skantz (s),
Bengt Bengtsson (c). Karl Leuchovius (m), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt
(c)*, Sven-Gösta Signell (s), Per Gahrton (fp)*, Ulla Tillander (c), Stig Alftin
(s), Lena Öhrsvik (s), Rune Gustavsson (c), Iris Mårtensson (s) och Ingegerd
Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

beträffande frågan om en förlängning av verksamheten med garantilån för
arbetsmiljöförbättringar m. m.(mom. 1 i hemställan) av Bengt Bengtsson (c),
Karl Leuchovius (m). Britt Wigenfeldt (c), Ulla Tillander (c), Rune
Gustavsson (c) och Ingegerd Troedsson (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 4 med
”Arbetsmarknadsministern är” och slutar på s. 5 med ”av arbetarskyddsavgift”
bort ha följande lydelse:

Som angetts i det föregående är avsikten att det senare skall tillsättas en
utredning om de små och medelstora företagens möjligheter att finansiera
miljöförbättrande åtgärder. Enligt utskottets mening är det, som framhålls i
motionen 1978/79:75av Rune Gustavsson m. fl. (c), naturligt att utredningen
först görs och att man först därefter tar ställning till om verksamheten med
garantilån skall upphöra.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att principen bör vara att
kostnader för att förbättra miljön är en naturlig del av produktionskostnaderna
för företagen. Denna princip ruckas heller inte på genom en förlängning

SoU 1978/79:20

av lånen. Genom den finansiering som tillämpas blir det företagens samlade
produktion som betalar miljöförbättringen. Mindre lönsamma företag kan
genom denna lösning kräva arbetsmiljöförbättringar utan att alltför hårt
belasta företagen.

På grund av det nu anförda och på de skäl som i övrigt anförts i motionen
1978/79:75 anser utskottet att motionen bör bifallas. Verksamheten med
garantilån för arbetsmiljöförbättringar bör således få pågå under år 1979 och år
1980 och garantiramen bör utvidgas med 150 milj. kr. för tiden fram till
utgången av 1980. Behovet av ytterligare uttag av arbetarskyddsavgift förden
föreslagna förlängningen bör prövas i ett senare sammanhang.

I enlighet med det anförda ställer sig utskottet positivt till den aviserade
utredningen som bl. a. skall se över de små och medelstora företagens
möjligheter att inom ramen för befintliga kreditmöjligheter klara av sina
arbetsmiljöinvesteringar. Enligt utskottets mening bör man därvid även
pröva möjligheterna till fortsatta garantilånemöjligheter med om möjligt
förenklade administrationsrutiner. I den mån utvecklingsfonderna skulle fä
uppgiften att täcka in även denna typ av lån måste motsvarande ekonomiska
resurser ställas till deras förfogande.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande frågan om en förlängning av verksamheten
med garantilån för arbetsmiljöförbättringar, m. m. med
bifall till motionen 1978/79:75 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

GOT AB 58909 Stockholm 1978