SoU 1978/79:17

Socialutskottets betänkande
1978/79:17

med anledning av motioner om företagshälsovården, m. m.
Motionerna

I motionen 1977/78:1098 av Bernt Nilsson m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att teknisk och förebyggande företagshälsovård
skall vara bidragsberättigad,

2. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om företagshälsovården
och den yrkesmedicinska verksamheten (företagshälsovårdsutredningen)
i tilläggsdirektiv ges i uppdrag att utreda och föreslå ersättningsnivå
då företagshälsovårdscentral drivs med enbart miljötekniker och sjuksköterska,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att kvoten för teknisk-medicine
studerande samt skyddsingenjörer bör ökas.

I motionen 1977/78:1511 av Sten Svensson m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att motionen överlämnas till utredningen om
företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten (företagshälsovårdsutredningen)
för beaktande.

Motionen 1977/78:1511 berör ett flertal frågor med anknytning till
arbetsmiljölagstiftningen och företagshälsovården. Bl. a. påpekas att den
tekniska utvecklingen resulterar i en ökande mekaniseringsgrad i arbetslivet,
vilken i regel medför minskad fysisk belastning men leder till en ökning av de
psykiska kraven. Detta tillsammans med en befolkningsutveckling med ett
ökande antal äldre leder till att arbetsmiljön bättre än hittills måste anpassas
till människors varierande förutsättningar. Hälsovårdsuppgifterna måste
lösas genom en förebyggande verksamhet, främst ergonomiska åtgärder.
Detta måste beaktas bl. a. vid planering av nya arbetsplatser m. m. Inom
företagshälsovården bör den sjukvårdande delen hållas så låg som möjligt,
bl. a. med hjälp av olika förebyggande åtgärder. Viktiga förebyggande
åtgärder är utbildning och information i arbetarskydd. Organisationsmässigt
bör företagshälsovården kompletteras med en social del, med bl. a. personalkurativ
verksamhet. Helst bör företagshälsovården bedrivas i företagets egen
regi,dvs. vara inbyggd i företaget. Slutligen framhålls att utgifter bl. a. förden
förebyggande delen av företagshälsovården i högre utsträckning än nu skall
kunna ersättas från den allmänna försäkringen.

Företagshälsovården m. m.

Arbetsmiljölagen (1977:1160) har från den 1 juli 1978 ersatt den tidigare
gällande arbetarskyddslagen. Utgångspunkten är att den nya lagen skall vara

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami Nr 17

SoU 1978/79:17

2

allmängiltig och omfatta praktiskt taget allt arbete. Arbetsmiljölagen är en
ramlag. 1 lagen anges endast de allmänna krav som kan ställas på
arbetsförhållandena. Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn
till arbetets natur och arbetet anpassas till människans förutsättningar i
fysiskt och psykiskt avseende. Huvudansvaret för arbetsmiljön skall ligga på
arbetsgivaren men de anställda har ett skyddsansvar.

Företagshälsovården är inte direkt reglerad i lag. Det framhölls emellertid
redan i samband med 1973 års delreform på arbetarskyddsområdet att
företagshälsovården ute på arbetsplatserna bedöms som en av de mer
väsentliga faktorerna för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö (SoU 1973:25
s. 61). Sedan början av 1970-talet har en avsevärd utbyggnad ägt rum. Målet är
i princip att alla löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård.

Enligt gällande principer kan företagshälsovården vara inbyggd i företagen,
om dessa är tillräckligt stora för att ha en egen företagshälsovård. På övriga
arbetsplatser sker ofta en samverkan genom att för flera företag gemensamma
företagshälsovårdscentraler anordnas. Organisationsmodellerna har sin
utgångspunkt i de riktlinjer för företagshälsovård som antogs av SAF och LO
år 1967. Ett arbetsmiljöavtal träffades år 1976 mellan SAF, LO och PTK. För
den offentliga sektorn träffades avtal om den statliga företagshälsovården den
1 juli 1976. Det omfattar ca 400 000 anställda. På det kommunala området
visar en enkät som Kommunförbundet nyligen företagit att 174 av landets
kommuner har någon form av företagshälsovård. Den omfattar ca 365 000
kommunalanställda.

Företagshälsovården kan indelas i en teknisk och en medicinsk del. Man
börjar dessutom kunna urskilja en psykosocial del. Den tekniska delen består
av tekniker med yrkeshygienisk och ergonomisk utbildning och erfarenhet.
Den medicinska delen har framför allt till uppgift att med olika metoder följa
de anställdas hälsa och välbefinnande och tidigt konstatera störningar som
kan vara tecken på riskfaktorer i arbetsmiljö eller arbetsanpassning. Företagsläkarens
uppgift är alltså inte i första hand att söka efter ohälsa hos
enskilda individer för att ingripa med behandling. Uppgiften är snarare att
genom uppföljningar av de anställdas hälsa fånga in tecken på störningar i
arbetsmiljön och via arbetarskyddsorganisationen i företaget få sådana
olägenheter eller risker avhjälpta. Företagshälsovården kan också göra
insatser när det gäller att ta hänsyn till enskilda individers behov i fråga om
arbetsmiljö och arbetsplacering.

Utbildning

Arbetarskyddsverket anordnar varje år kurser för företagshälsovårdens
personal. Kurserna avser dels utbildning för företagsläkare, företagssköterskor
och skyddsingenjörer, dels fortbildning för redan verksamma inom
företagshälsovården. Under 1978 ämnar arbetarskyddsverket utbilda 90
företagsläkare, 120 skyddsingenjörer och 192 företagssköterskor. Dessutom

SoU 1978/79:17

3

planeras en kurs för kvalificerade skyddsombud. För budgetåret 1979/80
planeras även en utbildning av företagsgymnäster i Umeå. Siffrorna kan
jämföras med dem för 1971, då det fanns 45 utbildningsplatser för företagsläkare,
50 för skyddsingenjörer och 60 för företagssköterskor. Antalet
utbildade är dock mindre än antalet utbildningsplatser, eftersom det inte
funnits tillräckligt många sökande till utbildningen.

Ersättning från den allmänna försäkringen

Enligt 2 kap. 7 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller
följande. ”Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar
läkarvård eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för
sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skälig goltgörelse
för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader. Sådan överenskommelse
skall för att vara gällande fastställas av riksförsäkringsverket."

Enligt de tillämpningsbestämmelser som i huvudsak gällt sedan 1955 får
arbetsgivares kostnader för läkarvård ersättas med högst hälften av de
sammanlagda nettokostnaderna för sjuk- och hälsovårdande åtgärder. Om
nettokostnaderna för de sjukvårdande åtgärderna understiger hälften av de
sammanlagda nettokostnaderna för sjukvård och hälsovård, skall dock
gottgörelsen reduceras i minst motsvarande mån. Den maximala sammanlagda
gottgörelsen får således inte överstiga den totala sjukvårdskostnaden.
Tillämpningsföreskrifterna innebär vidare att kostnader som arbetsgivaren
skall svara för enligt arbetarskyddslagstiftningen inte får räknas med vid
bedömningen av nettokostnaderna för företagshälsovården, och övriga
kostnader får inte beräknas till högre belopp än som anses skäligt. Kostnader
för bl. a. teknisk verksamhet får tas med i beräkningsunderlaget för
gottgörelse till den del det är fråga om läkares eller annan sjukvårdspersonals
medverkan i sådana åtgärder.

Under den relativt långa tid som ersättningsreglerna varit gällande har det
skett en kraftig utbyggnad av företagshälsovården. År 1964 omfattades
omkring 260 000 anställda av företagshälsovård, för vilken ersättning utgick
från försäkringskassorna med 7,7 milj. kr. År 1974 var motsvarande antal
omkring 1 250 000 anställda till en kostnad av 101 milj. kr. Trots att andra
funktioner än sjukvård, t. ex. förebyggande medicinsk och teknisk verksamhet,
utvecklats starkt inom företagshälsovården under de gångna 20 åren, har
sjukvården alltjämt en stor omfattning. Enligt en undersökning som
riksförsäkringsverket genomförde år 1974 svarade sjukvården för i genomsnitt
knappt hälften av de totala bruttokostnaderna för företagshälsovården
eller för ca 60 procent av den del av bruttokostnaderna som får beaktas vid
beräkning av ersättning från den allmänna försäkringen, dvs. sjukvårdskostnader
och kostnader för förebyggande medicinsk vård. Detta kan tolkas så att
50-procentsspärren kommit att få en viss styrande effekt på utformningen av
vården.

SoU 1978/79:17

4

Företagshälsovårdsutredningen

I början av år 1976 tillsattes utredningen om företagshälsovården och den
yrkesmedicinska verksamheten (A 1976:01). Utredningen skall överväga ett
stort antal olika frågor med anknytning till företagshälsovården. I direktiven
framhålls bl. a. att företagshälsovården är en viktig del av arbetarskyddet och
liksom arbetarskyddet i övrigt har till syfte att anpassa arbetsmiljön till den
enskilde. Företagshälsovården bör vara huvudsakligen förebyggande.
Behovet av sjukvård bör i största möjliga utsträckning tillgodoses inom den
offentliga primärsjukvården. Utbyggnaden av företagshälsovården bör
liksom hittills ske på frivillighetens väg och frågor om dess innehåll m. m.
regleras genom avtal och överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter. Utbyggnadstakten måste anpassas efter de resurser som kan ställas till
förfogande. Direktiven innehåller vidare bl. a. ett uppdrag att pröva frågan
om en ändamålsenlig fördelning och planering av läkarresurserna inom
företagshälsovården. Utredningen skall även ta upp frågor rörande utbildning
av företagshälsovårdens personal.

Inom kort väntas utredningen avge ett betänkande om den yrkesmedicinska
verksamheten.

Hälso- och sjukvårdsutredningen

Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) har i uppdrag att utarbeta en
helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Enligt utredningsdirektiven
bör målsättningen präglas av en social helhetssyn på hälso- och sjukvården
och därigenom inom ramen för samhällets totala insatser på detta område
även innefatta förebyggande åtgärder. Den nya lagstiftningen bör omfatta
hälso- och sjukvården i dess helhet och således även de delar av vården som
inte regleras i den nuvarande sjukvårdslagen. Utredningen skall även
uppmärksamma bl. a. frågan om företagshälsovården.

Utredningen om sjukförsäkringens ersättningsregler vid företagshälsovård Riksförsäkringsverket

och socialstyrelsen fick i april 1972 i uppdrag att göra
en översyn av reglerna för ersättning från den allmänna försäkringen för viss
läkarvård, bl. a. sådan som lämnas inom företagshälsovården. Översynen
skulle ske i samråd med arbetarskyddsstyrelsen. Svenska landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet.

1 maj 1977 avlämnades delbetänkandet (Ds S 1977:3) Sjukförsäkringens
ersättningsregler vid företagshälsovård. I betänkandet uttalas att det mot
bakgrund av det utredningsarbete som pågår dels inom hälso- och sjukvårdsutredningen,
dels inom företagshälsovårdsutredningen, f. n. inte kan anses
påkallat att överväga en utvidgning av försäkringens ersättningsregler till att

SoU 1978/79:17

5

omfatta verksamhetsformer inom företagshälsovården vid sidan av det
medicinska området. Man anser att ersättningssystemets grundkonstruktion
i princip bör bibehållas oförändrad, men att reglerna bör anpassas till den
utveckling som skett.

Utredningen föreslår att ersättning från den allmänna försäkringen i
fortsättningen skall kunna utges direkt för hälsovård, dvs. förebyggande
medicinska åtgärder, på samma villkor som för sjukvården inom företagshälsovården.
Förslaget innebär att den s. k. 50-procentsspärren upphävs och
att ersättning i princip skall kunna utges utan begränsning med belopp
motsvarande hälften av såväl hälsovårds-som sjukvårdskostnaderna. Utredningen
föreslår vidare att kostnader för sådan medicinsk verksamhet som
arbetsgivarna i enlighet med arbetarskyddslagstiftningen är skyldiga att
ombesörja skall få inräknas i underlaget för ersättning från den allmänna
försäkringen.

De hälsoundersökningar som ingår i den förebyggande verksamheten, och
som enligt förslaget utan begränsning skall räknas med i underlaget för
försäkringens ersättning, bör enligt utredningen i högre grad än vad som f. n.
synes vara fallet inriktas på yrkesrisker och faktorer i arbetsmiljön. Den
önskvärda styrningen av verksamheten bör t. v. åstadkommas genom
direktiv, rekommendationer och information från arbetarskyddsstyrelsen
och socialstyrelsen.

Utredningsförslaget har remissbehandlats och övervägs f. n. inom socialdepartementet.

Utskottet

1 betänkandet behandlas två motioner med anknytning till företagshälsovården.
Motionen 1977/78:1511 berör dessutom flera för hela arbetsmiljöområdet
gemensamma frågor.

I såväl motionen 1977/78:1098 (yrkandena 1 och 2) som motionen 1977/
78:1511 anförs att också annan företagshälsovård än egentlig sjukvård skall
kunna ersättas genom bidrag från den allmänna försäkringen. Nuvarande
regler på detta område innebär att ersättning från den allmänna försäkringen
kan utgå med hälften av arbetsgivarens kostnader för företagshälsovård,
under förutsättning att den sjukvårdande delen av verksamheten uppgår till
minst 50 %. I annat fall minskas ersättningen i motsvarande grad. Dessa
regler är betingade av att i princip endast sjukvårdande åtgärder som kan
tänkas minska det allmännas kostnader för sjukvård är ersättningsgilla. Den
praktiska konsekvensen av ersättningsreglerna är emellertid att vårdens
innehåll kan påverkas så att den förebyggande delen av företagshälsovården
inte tillåts öka alltför mycket i förhållande till den sjukvårdande delen.

Det ankommer i första hand på den offentliga primärsjukvården att
tillhandahålla sjukvård. Som framgår av det föregående svarar även företagshälsovården
för viss sjukvårdande verksamhet. Dess främsta uppgift är

SoU 1978/79:17

6

emellertid att genom olika uppföljande och förebyggande åtgärder verka för
att redan tidiga tecken på yrkesbetingad ohälsa eller andra negativa faktorer i
arbetsmiljön skall upptäckas så snart som det är möjligt och för att sådana
hälsorisker i arbetsmiljön skall elimineras eller i vart fall begränsas. En
effektiv verksamhet av detta slag är en förutsättning för ätt arbetsmiljön skall
kunna anpassas till människans skiftande behov. Det är därför angeläget att
inte den allmänna försäkringens ersättningsregler är så utformade att de
kommer att styra företagshälsovården i riktning bort från den förebyggande
verksamheten.

1 vilken utsträckning företagshälsovården bör innehålla sjukvård övervägs
av utredningen om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten
(företagshälsovårdsutredningen). Frågan om företagshälsovården skall
också uppmärksammas av hälso- och sjukvårdsutredningen. Resultatet av
dessa båda utredningar kommer att få stor betydelse för frågan om vilket
innehåll och vilken utformning företagshälsovården skall ha i framtiden.
Utskottet vill dessutom erinra om att ett betänkande med förslag om delvis
förändrade regler såvitt avser ersättning från den allmänna försäkringen
framlagts 1977 och ännu övervägs inom socialdepartementet. 1 betänkandet
föreslås ökade möjligheter till ersättning för förebyggande medicinska
åtgärder i avvaktan på att de ovan nämnda utredningarna skall slutföra sitt
arbete.

Med hänsyn till det redovisade utredningsarbetet anser utskottet inte
påkallat med något riksdagens initiativ i fråga om företagshälsovårdens
utformning och innehåll eller i fråga om ersättning för arbetsgivares
kostnader för företagshälsovård (motionen 1977/78:1098 yrkandena 1 och 2
samt motionen 1977/78:1511 i motsvarande delar).

I motionen 1977/78:1098 yrkas också att riksdagen som sin mening uttalar
att kvoten för teknisk-medicine studerande samt skyddsingenjörer bör
ökas.

Utskottet vill erinra om att utbildningen av personal för företagshälsovården
ökat kraftigt på senare år. Antalet utbildningsplatser på de särskilda
utbildningarna hos arbetarskyddsverket har mer än fördubblats sedan 1971.
Antalet utbildningsplatser har inte helt kunnat fyllas med sökande. Förutom
de av arbetarskyddsverket anordnade kurserna förekommer numera även ett
stort utbud av annan utbildning av betydelse för företagshälsovården, såväl
inom högskolans ram som i annan regi. Intresset för arbetsmiljöfrågor är stort
bland de utbildningsansvariga på olika nivåer. Det finns skäl att anta att
utbildningen i företagshälsovård och i andra arbetsmiljöfrågor ökar i den takt
som f. n. är möjlig med hänsyn bl. a. till rekryteringsmöjligheterna. Utskottet
vill också framhålla att företagshälsovårdsutredningen enligt sina direktiv
skall ta upp bl. a. frågan om omfattningen av utbildning för personal till
företagshälsovården. Utskottet anser att motionen 1977/78:1098 inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd i här aktuell del (yrkandet 3).

I motionen 1977/78:1511, som av motionärerna föreslås överlämnad till

SoU 1978/79:17

7

företagshälsovårdsutredningen för beaktande, berörs vidare ett flertal andra
frågor som på olika sätt anknyter till problemet om hurman på bästa sätt skall
anpassa arbetsmiljön till människans särskilda förutsättningar och behov.
Motionärerna framhåller bl. a. att man för att förbättra arbetsmiljön måste
sträva efter att på ett bättre sätt än nu ta till vara människans starka sidor. Man
bör anlägga en helhetssyn på människan i den tekniska arbetsmiljön. Detta
nödvändiggör enligt motionärerna flera olika typer av arbetsmiljöförbättrande
åtgärder, vilka beskrivs närmare i motionen.

De frågor som tas upp i motionen 1977/78:1511 haren hög angelägenhetsgrad.
Utskottet vill emellertid ifrågasätta värdet av att överlämna motionen
till företagshälsovårdsutredningen med hänsyn till att flera av de frågor som
tas upp av motionärerna redan omfattas av utredningens arbete och till att
många av motionärernas synpunkter dessutom fångats upp genom den nya
arbetsmiljölagstiftningen, vilken bildar utgångspunkten för utredningens
arbete. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1977/78:1511 i
här aktuell del är därför enligt utskottets mening inte påkallad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1098,

2. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1511.

Stockholm den 22 november 1978

På socialutskottets vägnar
KERSTI SWARTZ

Närvarande: Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c), Nils Carlshamre (m), Evert
Svensson (s), Karin Andersson (c), Anna-Greta Skantz (s), John Johnsson (s),
Bengt Bengtsson (c), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta
Signell (s), Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s), Margot Håkansson (fp) och
Ingegerd Troedsson (m).

GOTAB 58658 Stockholm 1978