SoU 1978/79:16

Socialutskottets betänkande
1978/79:16

med anledning av motioner om vissa allergifrågor

Motionsyrkandena

1 motionen 1977/78:292 av John Johnsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att socialstyrelsen och arbetarskyddsverket ges i
uppdrag att utfärda anvisningar i enlighet med vad i motionen anförts.

Enligt vad som anförs i motionen bör skolöverstyrelsen, socialstyrelsen
och arbetarskyddsverket ”ges i uppdrag att utfärda anvisningar om att
heltäckningsmattor inte får inläggas eller användas i lokaler, där verksamhet
bedrivs som står under nämnda myndigheters och verks tillsyn och där
sådana mattor kan vålla besvär för känsliga personer som genom författningar,
arbete eller eljest är tvingade att vistas i nämnda lokaler”.

I motionen 1977/78:441 av Margareta Andrén (fp) hemställs att riksdagen
begäratt regeringen framlägger förslag i syfte att minska allergisjukdomarnas
omfattning och att särskild vikt läggs vid att förhindra uppkomst av allergier
hos barn.

I motionen 1977/78:626 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
beslutar om ett förbud mot heltäckningsmattor i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Enligt vad som anförs i motionen bör man ”besluta om ett förbud mot
heltäckningsmattor i alla offentliga lokaler som byggs eller byggs om, samt att
sådana mattor successivt byts ut vid reparation av offentliga lokaler”.

I motionen 1977/78:1112 av Åke Wictorsson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en parlamentarisk utredning
för framläggande av ett program mot allergisjukdomama och förslag till
åtgärder för att förbättra allergikernas situation i samhället.

Allmänt om allergi

Allergi innebär en överkänslighet hos organismen mot utifrån tillförda,
kroppsfrämmande ämnen, s. k. allergen eller antigen, vilken yttrar sig genom
att eksem, astma, hösnuva, nässelutslag och andra allergiska symtom och
sjukdomar utlöses.

Allergiska sjukdomar är i viss mån ärftliga, men man ärver inte sjukdomen
utan endast benägenheten för att bli överkänslig, sensibilitet. Närén allergi är
nedärvd kallas den atopisk. Till den atopiska gruppen hör bl. a. astma,
hösnuva och eksem i böjveck såsom knä- eller armveck. Vid många andra
allergiformer,t. ex. kontakteksem,spelardeärftligafaktorernaingenroll. Här

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 16

SoU 1978/79:16

vet man ännu inte varför vissa människor blir överkänsliga och andra
inte.

De allergiframkallande substanserna, allergenen, kan vara ämnen som
följer med inandningsluften, t. ex. pollen, mögelsporer, kvalster, damm och
stoft från djurpälsar. Dessa ämnen kan i nässlemhinnan framkalla hösnuva
och i de nedre luftvägarna astma. Allergen kan även följa med olika
födoämnen, t. ex. mjölk, ägg, choklad, mjöl, fisk, skaldjur, nötter, apelsiner
och jordgubbar, och kan då framkalla t. ex. eksem av olika slag, nässelutslag,
mag- och tarmbesvär, i vissa fall också huvudvärk.

Symtomen uppträdereller sjukdomen förvärras när den allergiske kommer
i kontakt med det allergen han är överkänslig för. Detta innebär att besvären
ofta är periodiska. Den person vars hösnuva beror på överkänslighet för
pollen från hassel, sälg, björk eller lönn, får sina symtom under vårmånaderna
då dessa arter blommar. Den som är överkänslig för prästkrage och timotej
lider mest under högsommaren.

Allergenen kan också bestå av läkemedel.

En annan stor allergengrupp består av enkla kemikalier, som vid upprepad
beröring med huden kan utlösa allergiska reaktioner i form av kontakteksem.
Hit hör metaller som nickel och krom, formalin, vissa färgämnen, kosmetika
av olika slag samt växtsafter, bl. a. från primula och krysantemum.

Den viktigaste åtgärden vid behandlingen av allergiska sjukdomar är att
uppspåra och om möjligt eliminera allergenet. Barnet med böjveckseksem
måste undvika födoämnen som det är överkänsligt för, den som är
överkänslig för hundar måste undvika dem, den som är allergisk mot damm
måste kanske byta sängutrustning etc. 1 en del fall kan man minska
känsligheten för ett allergen, s. k. hypo- eller desensibilisering, varvid man
tillför från början ytterst små, och sedan allt större doser av allergenet i fråga
genom injektioner i underhuden.

Moderna läkemedel som vissa hormonpreparat har revolutionerat behandlingen
av de allergiska sjukdomarna. De botar inte själva sjukdomen men
hindrar symtomen från att framträda eller slår ned dem, vilket kan vara
livsräddande vid svåra, akuta stadier.

Svenska läkaresällskapet anför i yttrande över motionerna 1977/78:441 och
1977/78:1112 om frekvensen av allergisjukdomarna att dessa och med dem
förknippade problem har framför allt under det senaste decenniet tilldragit sig
ett betydligt ökat intresse. Allergiska sjukdomar är vanligt förekommande,
sägs det, och det synes realistiskt att räkna med en frekvens av minst 10 %
hos vuxna med symtom i form av astma, allergiska ögon- och näsbesvär,
hudsymtom eller symtom från andra organ. Frekvensen av allergiska
sjukdomar hos barn och ungdom är något högre, sägs det vidare. Läkaresällskapet
påpekar att sannolikt har nya allergiframkallande ämnen och andra
miljöfaktorer haft betydelse för den ökning av allergiförekomsten som anses
föreligga. Förden disponerade individen är, påpekas det vidare, exposition för

SoU 1978/79:16

allergiframkallande ämnen i närmiljön, hemmet - skolan - arbetsplatsen, av
största betydelse för om allergisjukdom skall manifestera sig eller ej.

Alla läkare torde möta allergier i sin verksamhet. Hudläkaren får en stor del
patienter med allergiska eksem, nässelutslag och andra hudsymtom. Invärtesläkaren
och lungläkaren får ta hand om de astmasjuka. Reumatologen och
specialisten på matsmältningsorganens sjukdomar konfronteras ofta med
allergier. Öron-, näs- och halsläkaren behandlar hösnuva och andra pollenallergier
och allergiska tillstånd i näsan och dess bihålor.

Möjligheterna till specifik behandling av allergologins diagnostiska och
terapeutiska problem har ökats genom att socialstyrelsen år 1974 fastställt
behörighetskrav för läkartjänster inom verksamhetsområdet internmedicinsk
allergologi (MF 1974:45) och år 1976 inom verksamhetsområdet
barnallergologifSOSFS 1976:70). Regeringen har år 1977 erkänt verksamhetsområdet
klinisk immunologi som medicinsk specialitet genom en ändring i
kungörelsen (1972:678) med tillämpningsföreskrifter till lagen (1960:408) om
behörighet att utöva läkaryrket.

Vissa åtgärder på allergiområdet m. m.

1 yttrande över motionerna 1977/78:441 och 1977/78:1112 framhåller
socialstyrelsen att för myndighetens del har allergiproblemen behandlats i
olika sammanhang. Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

Det medicinska omhändertagandet av allergikerna har successivt byggts ut
på grundval bl. a. av ett av överläkarna Arnoldsson och Colldahl 1966
upprättat förslag till anvisningar om allergivårdens organisation.

Styrelsen har också ökat möjligheterna till specifik behandling av allergologiens
diagnostiska och terapeutiska problem genom fastställande av
behörighetskrav för läkartjänster inom verksamhetsområdena internmedicinsk
allergologi och barnallergologi. Sammanlagt 35 läkare har förklarats
behöriga till läkartjänster inom verksamhetsområdet internmedicinsk allergologi
och 9 inom verksamhetsområdet barnallergologi. Inom dessa högspecialiserade
områden finns numera 13,5 respektive 5 tjänster inrättade vilket
ger ökade möjligheter till utveckling genom utbildning och forskning.
Återstående behöriga läkare är huvudsakligen verksamma inom länssjukvården
som därigenom får specialiserade utrednings- och behandlingsresurser.

Verksamhetsområdet klinisk immunologi har erkänts som specialitet. 7
läkare har hittills fått specialistkompetens och 3,5 tjänster har inrättats inom
verksamhetsområdet. Detta står sannolikt inför en snabb utveckling som kan
väntas få stor betydelse också för allergi vården.

Att tillgodose sjukvårdsbehoven torde trots resursbrist och därav följande
konkurrens om tillgångarna vara lättare än att bygga upp ett effektivt system
av förebyggande åtgärder. Icke förty är givetvis inom möjligheternas gräns en
väl genomförd prevention det mest adekvata sättet att komma tillrätta med
problemen. Sådana åtgärder måste ingripa i snart sagt alla områden inom
samhällslivet. En mångfald olika organisationer och samhällsorgan måste
involveras. Socialstyrelsen har här endast ett delansvar. Exempelvis statens

SoU 1978/79:16

livsmedelsverk och statens naturvårdsverk svarar för viktiga delar.

Även om utvecklingen när det gäller de förebyggande åtgärderna är i ett
begynnelseskede har vissa åtgärder vidtagits. Ett aktuellt område för
socialstyrelsens del avser de heltäckande mattorna, där styrelsen utarbetat
förslag till rekommendationer som är under remissbehandling och beräknas
kunna publiceras före årets slut.

Styrelsen har också utfärdat kungörelserom förebyggande och behandling
av vissa överkänslighetsreaktioner (MF 1974:43, SOSFSfM) 1977:2 och 80)
som avser både sjukvårdande och förebyggande åtgärder. Den föreslagna
överföringen av den omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk
till socialstyrelsen kommer att öka styrelsens möjligheter till aktiva
insatser inom den förebyggande allergivården.

Ett förbättrat utgångsläge när det gäller allergiproblemen nås också om den
framtida primärvården utvecklas enligt de riktlinjer som nu är under
utarbetande. Enligt de av socialstyrelsen, landstingsförbundet, kommunförbundet
och Spri antagna principerna bör denna i högre grad än vad som nu är
fallet ägna sin uppmärksamhet åt sambanden mellan hälsotillstånd och miljö,
vilket t. ex. gäller de allergisjuka och deras boende- och arbetsmiljö.
Primärvårdens medarbetare kan inte vidtaga direkta åtgärder riktade mot den
fysiska och sociala miljön men bör sammanställa och bearbeta den information
om miljömedicinska samband som förekommer vid den dagliga
verksamheten och samverka med de instanser i samhället som har befogenheter
och resurser att förändra omgivningsförhållandena.

Miljöinriktade insatser som kan initieras i denna ordning kan exempelvis
när det gäller sjukdomar i luftvägarna avse arbetsmiljön (irriterande gaser och
rök m. m.). Åtgärder för att minska tobaksröken i gemensamma lokaler hör
också hit. Även bostadshygieniska åtgärder kan förebygga sjukdomar i
luftvägarna, t. ex. vid allergier.

Förbud mot heltäckande textilmattor i offentliga lokaler m. m.

Motionerna

I motionen 1977178:292 av John Johnsson m. fl. (s) lämnas följande
uppgifter från en av sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) i december 1974 utgiven publikation Heltäckande
textilmattor i vårdbyggnader (nr 5.20 i serien Spri råd), vari redovisats
resultatet av visst utredningsarbete om heltäckande textilmattor jämte vissa
rekommendationer.

Mattor av syntetiskt material besvärar i och för sig inte överkänsliga
personer. Den smuts som samlas i mattorna är emellertid svår att få bort,
vilket leder till att en smutsackumulering sker i mattorna. Genom denna
smutsackumulering kommer heltäckningsmattorna efter en tids användning
att innehålla mängder av damm, djurhår, mögel och frömjöl. Partiklarna
virvlas upp vid rörelse i rummet, och luftens halt av damm m. m. i en lokal
med heltäckningsmatta blir högre än om en slät golvbeläggning används.
Heltäckningsmattorna kommer därigenom att innebära risker för överkänsliga
personer.

Motionärerna anför bl. a. att av dagens skolbarn lider 10-15 % av allergier

SoU 1978/79:16

av olika slag. En stor del av dessa barn har under sin uppväxt förvärvat
överkänslighet för bl. a. damm, djurepitel, mögelsporer och frömjöl, sägs det
vidare, och fortsatt och upprepad kontakt med sådana ämnen ger symtom på
t. ex. astma samt allergiska ögon- och näsbesvär. Motionärerna påpekar att
mot bakgrund av den smutsackumulerande egenskapen hos heltäckningsmattorna
är de olämpliga i förskolor, särskolor, skolor inom det allmänna
undervisningsväsendet och i sjukvårdsinrättningar samt att detsamma
naturligtvis gäller beträffande andra lokaler, särskilt i sådana fall där
nedsmutsningsrisken är betydande. För att underlätta situationen för
allergikerna bör man, påpekas det vidare, sträva efter att inrätta de lokaler där
allergikerna har att vistas på ett allergivänligt sätt. Av stor betydelse skulle
härvid enligt motionärerna vara att man undviker att använda heltäckningsmattor
i offentliga lokaler.

Det som anförts i motionen 1977/78:292 har åberopats som motivering till
ett yrkande i motionen 1977/78:354 om att riksdagen hos regeringen skall
hemställa att även skolöverstyrelsen ges i uppdrag att utfärda anvisningar av
det slag som begärts i den förstnämnda motionen. Detta motionsyrkande har
jämte ett annat motionsyrkande om bättre skolmiljö för barn med allergiska
besvär efter beredning av utbildningsutskottet (UbU 1978/79:1) behandlats
av riksdagen den 8 november i år (se närmare härom på s. 7 och 8).

I motionen 1977/78:626 av Marianne Karlsson (c) framhålls också att
heltäckningsmattor efter en tids användning innehåller mängder av damm,
djurhår, mögel och frömjöl och att det inte ens med speciell rengöringsapparatur
går att rengöra dessa mattor ordentligt. Motionären framhåller att
heltäckningsmattor därför är olämpliga i offentliga miljöer, som t. ex. skolor,
då de kan anses utgöra en risk för den stora gruppen allergiska barn.

Mattkonstruktioner och användningen av heltäckningsmattor m. m.

Med hänsyn till sättet varpå maskintillverkade mattor framställs skiljer
man på nålfiltmattor samt tuftade och vävda mattor.

Nålfiltmattor tillverkas genom att fiberflor (vadd) med hullingförsedda
nålar arbetas samman till en filtliknande produkt. Vanligtvis finns en
grundstomme eller bottenväv vid vilken floret nålas fast. För att öka
fibersammanhållningen och öka mattans styvhet tillsätts ett bindemedel
(impregnering).

Tuftade mattor indelas i öglade mattor och skurna mattor beroende på om
slitskiktet består av hela eller skurna öglor. Mattorna tillverkas i maskiner i
vilka en lång rad nålar underifrån fäster slitytans garn (luggarnet) i
grundstommen. Därvid bildas öglor som lämnas oskurna eller skärs upp.
Garnet fixeras slutligen vid grundstommen med bindemedel, vanligen latex
eller PVC (polyvinylklorid). Grundstommen kan vara antingen vävd eller av
”non-woven”-typ.

SoU 1978/79:16

Till gruppen vävda mattor hör bouclé-, wilton- och axminstermattor.

Nålfiltmattor, tuftade mattor och vävda mattor kan förses med en baksida
av latex, PVC eller liknande. Beläggningen på baksidan har närmast till
uppgift att göra mattan mjuk och stadig samt att skydda den för slitage. En
annan form av baksida är planskum av olika mjukhetsgrad, vilket består av
jäst eller vispad latex eller PVC.

Tidigare har mattor huvudsakligen tillverkats av naturfibrer: ull, nöthår,
jute, lin, bomull, hampa, sisal, kokos etc. Numera används syntetfibrer i
mycket stor utsträckning.

I den i motionen 1977/78:292 nämnda publikationen Heltäckande textilmattor
i vårdbyggnader (Spri råd 5.20) sägs bl. a. följande.

Beträffande mattornas konstruktion, material och egenskaper har Spri
funnit att endast mattor, som helt igenom består av syntetiskt material, kan
uppfylla de krav som ställs inom vårdanläggningar.

På grund av de medicinsk-hygieniska aspekternas stora betydelse inom
sjukvården har Spri medverkat i en av naturvårdsverket gjord utredning.
Enligt denna och liknande utredningar är bakteriehalten i luften i normalfall
lägre i lokaler med nålfiltmattor än i lokaler med halvhårda golv. Bakterier
kan dock förekomma i själva mattan och kan under vissa betingelser både
föröka sig och med damm föras upp i luften. Praktiskt användbara metoder
och medel som godtagbart desinfekterar mattor saknas. Mattor av syntetiskt
material besvärar i och för sig inte överkänsliga personer, men den smuts som
samlas i mattan, som är svår att få bort och som kan virvla upp, är en latent
risk för dem.

Dammsugning är enda lämpliga metod för regelmässig rengöring av
mattor. För storrengöring är skumtvättning, trots påvisat dåligt rengöringsresultat,
den vanligaste metoden. S. k. hetvattentvättning,som genomgått en
intensiv utveckling under de senaste åren, ger för närvarande bäst resultat.

Fläckar är svåra och dyra att ta bort. Det har i vissa fall förkortat mattornas
livslängd till blott några få år med oförutsedda omläggningskostnader som
följd.

Spri finnér att heltäckande textilmattor kan vara ett alternativ till annan
golvbeläggning i vissa lokaler.

På grund av risken för nedfläckning avråder Spri från textilmattor i lokaler,
där det kan förekomma mat, blod, urin, modellera och vissa andra
fläckbildare. Vidare avråder Spri från att använda sådana mattor där slitaget
på dem är stort eller där de själva åstadkommer slitage på exempelvis
barnkläder. Statisk elektricitet i mattan kan förorsaka obehag och utgör
riskmoment (påverkar elektroniska mätinstrument, tänder lättantändliga
gaser).

En sammanställning av kostnadskalkyler från olika håll visar, att heltäckande
textilmattor är avsevärt dyrare i anskaffning och skötsel än linoleumoch
plastmattor och att de dessutom har avsevärt kortare livslängd.

SoU 1978/79:16

Tidigare riksdagsbehandling

I en under 1973 års riksdag väckt motion hemställdes om en utredning för
att förbättra miljön i daghem, förskolor och skolor i syfte att minska de
allergiska barnens besvär. Bl. a. anfördes i motionen att heltäckande mattor
borde undvikas. På förslag av socialutskottet i betänkandet SoU 1973:12
avslog riksdagen motionen. Utskottet hänvisade till att inom Spri pågick en
utredning om heltäckande mattor i sjukvårds- och socialvårdslokaler-vilken
sedermera redovisades i ovannämnda Spri råd 5.20. Vidare hänvisade
utskottet till bl. a. vissa initiativ av skolöverstyrelsen.

1 en under 1976177 års riksmöte väckt motion föreslogs riksdagen besluta
om förbud mot heltäckningsmattor i alla offentliga lokaler som byggs eller
byggs om samt att sådana mattor successivt byts ut vid reparationer av
offentliga lokaler. I en annan under samma riksmöte väckt motion begärdes
en översyn av bestämmelserna om utformning av offentliga lokaler och
arbetslokaler för att minska allergikernas problem. Motionären önskade att
även allergikerna skulle omfattas av bestämmelserna i 42 a § första stycket
byggnadsstadgan (1959:612) om att bostäder för annat ändamål än fritidsändamål
och de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller
som utgör arbetslokal skall utformas så att de blir tillgängliga för och kan
nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmåga är nedsatt
till följd av ålder, handikapp eller sjukdom. På förslag av civilutskottet i
betänkandet CU 1976/77:26 avslog riksdagen motionerna. Utskottet anförde
bl. a. följande.

De i motionerna 1976/77:420 och 913 upptagna frågorna om utformning av
offentliga lokaler för att minska allergikernas problem är väsentliga inte minst
vad beträffar utformning av barns miljö samt miljön på arbetsplatserna. Som
emellertid framgått ovan pågår inom skilda områden överväganden som
berör frågan om den fysiska miljöns anpassning till olika handikapp. Bl. a. har
statens planverk tagit initiativ till en undersökning om hälsofarliga byggmaterial.
Enligt vad utskottet erfarit kommer undersökningen även att
behandla allergikernas problem. Utskottet, som vidhåller sitt tidigare uttalande
om att handikappanpassningen löpande får prövas och prioriteras efter
angelägenhetsgrad, är mct bakgrund av pågående utredningsarbete inte
berett tillstyrka ändringar i BS (byggnadsstadgan) för att nå i motionerna
1976/77:420 och 913 önskat syfte.

Den i det föregående nämnda motionen 1977/78:354 med yrkande om att
skolöverstyrelsen skall ges i uppdrag att utfärda anvisningar av det slag som
begärs i motionen 1977/78:292 har behandlats av riksdagen under innevarande
riksmöte. Samtidigt behandlades motionen 1977/78:263 med yrkande
om en sådan ändring i skollagen (1962:319) att i lagen direkt utsägs att
skolhälsovården har skyldighet att verka för lämpliga skolmiljöer för barn
med allergiska anlag och besvär. På förslag av utbildningsutskottet i
betänkandet UbU 1978/79:1 avslog riksdagen motionerna. Utbildningsutskottet
- som inhämtat yttranden över motionerna från samma remissin -

SoU 1978/79:16

stanser som socialutskottet inhämtat yttranden från beträffande motionerna
1977/78:292 och 1977/78:626 (se redovisningen nedan) - hänvisade beträffande
motionen 1977/78:263 till att socialstyrelsen ansett det från allmän
synpunkt tveksamt att i skollagen framhålla just de allergiska barnen framför
barn med andra problem och sjukdomstillstånd, vilka måste ägnas stor
uppmärksamhet, samt till att skolöverstyrelsen inte heller ansett att det av
motionären önskade tillägget till skollagen borde göras. Beträffande
motionen 1977/78:354 hänvisade utbildningsutskottet till ett förslag av
socialstyrelsen om en rekommendation beträffande textilmattor, vilket
redovisas i det följande (s. 15 och 16), och till en inom socialdepartementet
pågående kartläggning av samhällets nuvarande och planerade insatser för
barn med allergiska anlag och besvär (se närmare härom på s. 18).

R emissyttranden

Socialutskottet har inhämtat yttranden över motionerna 1977/78:292 och
1977/78:626 från socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt
Riksförbundet mot allergi (RmA).

Härjämte har i ärendet inkommit skrifter från Svenska textilforskningsinstitutet
(TEFO) och från Walter Kölzer, Gunnebobruk.

Socialstyrelsen har vid sitt yttrande fogat yttranden över motionerna från
ledamoten av myndighetens vetenskapliga råd docenten Björn Lindholm och
från professorn Åke Nilzén.

Ställningstaganden till motionsyrkandena

Av remissinstanserna tillstyrker endast RmA motionsyrkandena.

Socialstyrelsen anför bl. a. att myndigheten utarbetat förslag till rekommendationer
vilka - efter remissbehandling m. m. - avses bli slutligt utformade
och under hösten 1978 publicerade i skriftserien Socialstyrelsen anser.
Myndigheten upplyser att det vid tiden för yttrandet föreliggande förslaget
innefattar en rekommendation att i framtiden inte använda heltäckande
mattor i vissa offentliga lokaler, bl. a. förskolor, skolor etc. En redovisning för
den utformning som rekommendationsförslaget fått efter det socialstyrelsen
samrått med statens planverk men före remissbehandlingen, lämnas i det
följande (s. 15 och 16).

Byggnadsstyrelsen avstyrker motionsyrkandena samt anför bl. a. att
myndigheten sedan år 1973 har en intern föreskrift som reglerar förekomst av
heltäckande textilmattor i byggnader som förvaltas av verket. Sådan
golvbeläggning får, sägs det, endast förekomma som hjälpmedel vid akustisk
behandling t. ex. i sammanträdesrum, bibliotek, telefonväxelrum och
liknande lokaler. Skälen för denna restriktion är, sägs det vidare, höga städ -

SoU 1978/79:16

och underhållskostnader, eventuell risk för allergibesvär samt försämrad
framkomlighet för rullstolsbundna. Av nämnda skäl kommer byggnadsstyrelsen
enligt yttrandet att även i fortsättningen inta en restriktiv hållning till
heltäckande mattor. Det påpekas att ett förbud mot användning av detta
golvmaterial emellertid vore olämpligt med tanke på materialets användbarhet
bl. a. vid akustisk behandling av vissa utrymmen i offentliga lokalermen
också med hänsyn till att verket hittills inte kunnat finna några problem
från allergisynpunkt.

Skolöverstyrelsen anför bl. a. att de erfarenheter av heltäckningsmattor som
kommit till myndighetens kännedom från pedagogisk synpunkt har varit
positiva. För lärare och elever med andra handikapp, t. ex. hörselskador,
underlättar heltäckningsmattan i hög grad verksamheten, anförs det vidare.
Skolöverstyrelsen anför avslutningsvis att med hänsyn härtill och så länge
utredningar inte gett underbyggda och vägande motiv för annat myndigheten
inte kan tillstyrka förslaget om att förbjuda heltäckande syntetiska textilmattor
i skolan.

A rbetarskyddssty reisen anför bl. a. följande.

Användningen av heltäckningsmattor i arbetslokaler har förorsakat klagomål
till arbetarskyddsverket bl. a. från skyddskommittéer. Problem med
allergier, statisk elektricitet och städning har påtalats.

Heltäckningsmattor kan emellertid också medföra fördelar ur arbetsmiljösynpunkt.
De är t. ex. bullerdämpande, halkfria, värmeisolerande och
behagliga att gå på.

För närvarande finns enligt styrelsens bedömning inte tillräckligt underlag
för ett generellt förbud mot heltäckningsmattor. Styrelsen anser dock att
heltäckningsmattor på grund av nämnda olägenheter bör undvikas i lokaler
där de inte medför påtagliga fördelar. 1 synnerhet gäller detta lokaler där
nedsmutsningsrisken är betydande och städsvårigheter föreligger.

Kommunförbundet anför bl. a. att en lösning synes kunna åstadkommas
utan ett direkt förbud. Hänsyn bör, sägs det, tas till exempelvis de
hörselskadades situation samt de arbetsmiljömässiga effekter den textila
heltäckningsmattan har. Genom en noggrann planering av det enskilda
objektet samt genom fastställande av riktigt avvägd rengöringsinsats i den
enskilda lokalen torde, sägs det vidare, betryggande säkerhet uppnås så att
olägenhet för enskild person inte uppkommer.

Landstingsförbundet anför bl. a. följande.

Ur sjukvårdshuvudmännens synpunkt är det självfallet viktigt att största
möjliga hänsyn tas till de personer som lider av allergier av olika slag och att
man i offentliga lokaler därför försöker undvika att använda inredningsdetaljer,
kemiska produkter m. m. som man kan misstänka vara allergiframkallande.
Landstingsförbundets kansli begränsar sig dock här till landstingens
vårdinstitutioner vid bedömningen av det berättigade i de i motio -

1* Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 16

SoU 1978/79:16

nema framförda kraven om förbud mot heltäckningsmattor i offentliga
lokaler.

Eftersom man hitintills varit mycket restriktiv med att låta lägga in
heltäckningsmattor på vårdinstitutioner anser förbundet att ett förbud för
landstingens del inte är nödvändigt. I Spri-råd 5.20 från december 1974 ges en
allsidig belysning av heltäckningsmattornas negativa och positiva egenskaper
och deras lämplighet på vårdinstitutioner. Såvitt landstingsförbundet kan
bedöma torde anvisningarna i Spri-råd 5.20 fortfarande kunna gälla.

Docent Lindholm, som föreslår en utredning om bl. a. riskerna för en
allergiker med heltäckningsmattor (se närmare härom på s. 15), anför bl. a. att
utan att den föreslagna utredningen skall föregripas kan följande rekommendationer
redan lämnas ur rent allergologisk synvinkel, nämligen att heltäckningsmattor
aldrig bör förekomma i nya skolor och att en successiv
avveckling av sådana mattor i gamla skolor bör förberedas. Andra generella
rekommendationer bör, anförs det, vila inför den föreslagna utredningen.

Professor Nilzén anför bl. a. att från allergologisk synpunkt synes det helt
klart att heltäckande mattor inte bör förekomma i offentliga lokaler, speciellt i
skolor och i s. k. kontorslandskap. Skulle av någon orsak heltäckande mattor
anses nödvändiga i dessa lokaler, måste städteknik utformas och utövas
under skärpt kontroll, anförs det vidare.

RmA instämmer i syftet med motionerna och tillstyrker bifall till i
motionerna framställda krav om anvisningar som leder till förbud mot
användning av heltäckningsmattor.

Vissa i remissyttrandena m. m. framförda synpunkter

Socialstyrelsen har vid sitt yttrande fogat en av myndigheten gjord
sammanställning av undersökningar rörande heltäckningsmattors (HTM:s)
nackdelar som gjorts i Sverige under senare år samt av åsiktsyttringar som
kommit fram i den debatt som förts. Innehållet i denna sammanställning,
som utgjort underlag för myndighetens ovannämnda förslag till rekommendationer
beträffande HTM, kan sammanfattas enligt det följande.

De negativa hälsoeffekter som främst diskuteras i sammanhanget är
allergiskt betingade besvär. Dessa kan uppdelas i två grupper. För det första
kan i HTM samlas material (allergener), som förorsakar allergi. För det andra
kan allergener utlösa akuta besvärstillstånd hos den som tidigare har
utvecklad allergi. I HTM kan samlas allergener av olika slag såsom djurepitel,
mögel, kvalster m. m. I alla miljöer förekommer damm oberoende av om
HTM används eller ej. HTM samlar dock i allmänhet mera damm än
plastmattor och parkettgolv. I rum med HTM kan även mängden damm i
luften vara större än i rum utan HTM.

Samtidigt med att denna skillnad i dammförekomst kunnat konstateras har
det dock ej påvisats att dammallergier är vanligare hos människor som under
lång tid vistas i lokaler med HTM än hos människor som sällan eller aldrig

SoU 1978/79:16

vistas i sådana lokaler. De erfarenheter som redovisats i olika sammanhang
visar sålunda inget egentligt samband mellan användningen av HTM och en
ökad frekvens av allergier. HTM innebär alltid en risk för allergiker. Hur stor
denna risk är vet man alltför litet om. En mängd samverkande faktorer kan
här avgöra svårighetsgrad, varaktighet etc. av allergisjukdomen. Självfallet
spelar även faktorer såsom städteknik, städfrekvens, individens grad av
överkänslighet m. m. in.

Den hygieniska aspekten att HTM samlar smuts, som ej kan städas bort,
utgör en väsentlig orsak till att man bör vara restriktiv vid användandet av
HTM. Totalhalten smuts är högre för HTM än för plastmattor. Smutsen är en
grogrund för mikroorganismer som virvlas upp och inandas vid aktivitet i
rummet. Den kan också medföra besvärande lukt. Barn som leker eller kryper
på golv med HTM måste vara särskilt utsatta för påverkan.

Allergologer i Sverige avråder bestämt från användning av HTM i
allergikers bostäder ävensom i offentliga institutioner, förskolor, skolor och
fritidshem. Valet av golvbeläggningsmaterial måste anpassas till den miljö
och aktivitet som skall råda i lokalen.

Docent Lindholm anför bl. a. följande.

HTM (HTM = heltäckningsmattor) har de senaste åren kommit att
dominera golvmaterialmarknaden. Genom sin ljuddämpande förmåga,
värmebehaglighet, halkfrihet m. m. har alltfler offentliga lokaler utrustats
med denna typ av golvmaterial i avsikt att förbättra miljön. För friska
individer och för patienter som är icke-allergiker eller ej disponerade för
allergiska sjukdomar, erbjuder säkerligen detta golvmaterial många fördelar.

Ur rent allergologisk synvinkel är problematiken kring HTM betydligt mer
kontroversiell. För en allergiker gäller nämligen följande fundamentala
grundprincip: Om en allergiker kan fjärma sig från det ämne som utlöser
symtomen, så är patienten ifråga symtomfri. Detta innebär principiellt att han
med nödvändighet måste tänka preventivt, dvs. med alla medel försöka
undvika miljöer där aktuella utlösande ämnen (allergen) skulle kunna
förekomma. Samma princip gäller för predisponerade individer, dvs. individer
som bär anlag för utvecklande av överkänslighet inom sig. Ju mer
allergenrik miljö en dylik individ lever i, ju större risk finns för manifest
allergisk sjukdom.

Ur medicinsk synpunkt är det föga troligt att syntetiska HTM i och för sig
orsakar besvär hos allergiker. Däremot finns det all anledning att förutsätta
att alla föroreningar som kan samlas i HTM utgör en latent utlösande risk.
Tänkbara utlösande allergener kan då vara damm, mögelsporer, kvalster,
djurepitel m. m. Samtliga dessa ämnen är sedan länge kända - och mer eller
mindre potenta - allergen. HTM är för en allergiker en allergensamlare.

Frågan kring HTM och allergikerna har fått en olycklig utveckling i
Sverige. 1973 presenterades en utredning som initierats av Omgivningshygieniska
avdelningen vid Statens Naturvårdsverk (Nordisk Hygienisk
Tidskrift, suppl. 7, s. 64). Denna utredning avsåg att ge medicinsk-hygieniska
synpunkter på heltäckande syntetiska textilmattor i inomhusmiljö. En
mängd resultat presenterades och följdes upp av en Spri-rapport (Spri-råd 5.20

SoU 1978/79:16

dec 1974). I utredningen ingick bl. a. tre i Sverige erkända allergologer. Av den
efterföljande debatten (Läkartidningen vol. 71 nr 27 1974 samt Läkartidningen
vol. 71 nr 38 1974) beklagar dessa experter att utredningens
allergiavsnitt i vissa avseenden har misstolkats. Förväntningarna på den
aktuella utredningen var med all säkerhet högt uppdrivna. Man hoppades att
få ett konkret svar om eventuella risker med heltäckande mattor för
allergipatienter. Något dylikt svar kan ej ges med aktuell litteratur som
grundval.

Man kan alltså konstatera att i princip HTM aldrig kan vara till nytta för en
allergiker eller för en individ som är predisponerad att få allergi. Rent
principiellt innebär med andra ord HTM alltid en risk för en allergiker. Hur
stor denna risk är vet man alltför litet om. En mängd samverkande faktorer
kan här avgöra svårighetsgrad, duration etc. av allergisjukdomen. Självfallet
spelar även faktorer in såsom städteknik, städfrekvens, individens grad av
överkänslighet m. m.

Professor Nilzén anför bl. a. följande.

Det finns inga ingående vetenskapliga undersökningar angående ur
allergisynpunkt hälsovådliga effekter av heltäckande mattor. Ej heller finns
några undersökningar över acceptabel damm- och/eller mögelhalt i inandningsluften
för allergiker. Litteratursökning åren 1970-77 har inte givit några
resultat. Man får göra en erfarenhetsmässig bedömning. Dammsanering och i
extrema fall textilförbud i hemmen är, som ovan nämnts, en av de första
åtgärder som man världen över rekommenderar allergiker. Även om man
inte kan undvika inomhusdamm, utan att helt isolera sig, så visar erfarenheten
att tidslängden för uppehåll i dammiga lokaler och kvantiteten inandat
damm har stor betydelse för utlösande av symtom. Då även dofter häftar vid
textilier och utspillt material endast kan avlägsnas med speciella kemikalier
kan detta även orsaka symtom.

Personer lidande av allergiska sjukdomar samt läkare inom allergologien
strävar efter att dammsanera inomhusmiljön. I textilier ansamlas damm och
speciellt mattor nedsmutsas betydligt och tillhör den inredning som måste
kunna antingen undvikas eller städas med speciell teknik för att
dammängden i inandningsluften skall bli låg. Vad gäller skolor torde
personrörelser i rummen vara betydande och detta okar luftburet damm
väsentligt, vilket framgår av undersökning i Statens Naturvårdsverks regi
1973.

Byggnadsstyrelsen anför att myndigheten i samband med behandlingen av
remissyttrandet har undersökt om heltäckande textilmattor föranleder besvär
för allergiker. Några problem av detta slag har, sägs det, ej konstaterats vid
kontakter med verkets byggnadsförvaltningar, lokalbrukande myndigheter
och vissa lokala handikapporganisationer.

Skolöverstyrelsen anför bl. a. följande.

I motionerna anges att 10-15 96 av skolbarnen lider av allergi i olika former.
Den angivna frekvensen finns, så långt SÖ känner till, inte belagd i någon
utredning. Än mindre har någon utredning visat hur stor del som lider av
allergier orsakade av heltäckningsmattor.

Omgivningshygieniska avdelningens vid statens naturvårdsverk utredning
”Medicinsk-hygieniska synpunkter på heltäckande syntetiska textil -

SoU 1978/79:16

mattor i inomhusmiljö” visar inte sådana i detta sammanhang negativa
egenskaper hos syntetiska heltäckningsmattor att de enligt SÖ:s mening kan
förbjudas i skollokaler.

Kommunförbundet lämnar en redogörelse för utvecklingen av användningen
av heltäckningsmattor och förklarar den kraftiga utvecklingen
härvidlag under 1960-talet med följande.

De tidigare golvmaterialen linoleum, asfalt, gummi och PVC var ganska
intetsägande i färger och mönster. Vidare var dessa golv mycket arbetssamma
att göra rena och underhålla. Som skurmaskiner fanns att tillgå i mycket liten
utsträckning utfördes det tunga rengöringsarbetet för hand och blev
därigenom kostsamt.

De textila heltäckningsmattorna däremot framställdes i ett flertal färger
och även mönster, som gav ett annat liv åt rummet. Rengöringen utfördes
med hjälp av torr metod, dammsugning, sedermera kompletterad med olika
former av grundlig rengöring med speciella mattrengöringsmaskiner.

Dessa nämnda egenskaper gjorde då att textila mattan ofta sattes före det
halvhårda golvet vid val av golvmaterial. När dessutom ytterligare egenskaper
som trivsel, värmebehaglighet, ljuddämpande förmåga, halkfrihet
m. m. upptäcktes av allt fler nyttjare och detta framhölls i argumentationen
vann den textila mattan ytterligare mark. Den blev allt vanligare inom de
kommunala verksamhetsområdena och särskilt i skolorna för att minska den
höga ljudnivå som ofta förekommer där. Den textila mattan används även ur
medicinsk synpunkt för elever med hörselskador.

Entusiasmen för den textila mattan med dess fördelar blev så stor att man
okritiskt lade in den i lokaltyper där den inte fyllde de rimliga krav som bör
ställas i respektive sammanhang.

Kommunförbundet anför att valet av mattyp mer och mer tagits under
omprövning med hänsyn till att man alltför ofta råkat ut för rena misslyckanden
med hänsyn till kvalité och mattkonstruktion i flera lokaltyper, där
textil matta lagts in, samt till att det visat sig att totalkostnaden, anskaffningskostnaden
plus städkostnaden, speciellt i skolmiljö är betydligt större
för textil heltäckningsmatta än för halvhård matta som linoleum och plast. En
annan orsak till nyorienteringen är enligt Kommunförbundet den tekniska
utvecklingen såväl av de halvhårda golvmaterialen som de hjälpmedel som
står till buds vid rengöringen. Golvvårdsmaskiner, nya typer av redskap samt
kemisk-tekniska hjälpmedel förenklar och underlättar numera det tidigare
tunga rengöringsarbetet, påpekas det.

Enligt Kommunförbundet lägger numera ett flertal kommuner, däribland
de större, vid ny- eller ombyggnad av skolor in halvhårda golv i de flesta
lokaler med något undantag för särskilda lokaltyper, t. ex. konferensrum.

I fråga om allergibesvär på grund av heltäckningsmattor i skol- och
förvaltningsmiljöer m. m. anför Kommunförbundet följande.

Beträffande problemet med allergiska barn i skolmiljö visar en undersökning
i de större kommunerna att antalet elever med sådana besvär uppgår till
1-5 % av totala elevantalet. Detta är då inte knutet till enbart textila
heltäckningsmattor utan gäller även halvhårda golv som linoleum och plast.

SoU 1978/79:16

Problemet tycks snarare vara att organisera städningsarbetet på sådant sätt att
en så bra arbetssituation som möjligt uppnås för de elever som är drabbade av
denna typ av känslighet.

En annan möjlighet kan vara att ha skollokaler med olika golvbeläggningar
så att hänsyn till särskilt svåra allergier kan tas vid placeringen av
eleverna.

I förvaltningsmiljö finns vid efterfrågan i ett antal kommuner inte någon
person som anmält allergibesvär på grund av förekomst av textil heltäckningsmatta.
Som regel synes personal i dessa sammanhang uppleva denna
mattyp som miljömässigt positiv ur alla synpunkter.

RmA, som vid sitt yttrande fogat visst informationsmaterial m. m. om
heltäckningsmattor, anför bl. a. följande.

RmA vill med skärpa understryka de uppgifter rörande heltäckningsmattors
negativa egenskaper för allergikerna som lämnats i motionerna.

Den allmänna förekomsten av heltäckningsmattor i skolor, arbetsmiljöer
och offentlig miljö är en av de bidragande orsakerna till de allergisjukas ofta
återkommande sjukdomsperioder och bidrar till att öka deras sociala
isolering.

De ekonomiska skäl som brukar åberopas som motivering till användandet
av heltäckningsmattor kan vi inte acceptera med hänsyn till dessas negativa
effekter. Den ökade städkostnaden för heltäckningsmattor har lett till att
många kommuner låter städa mera sällan med en dålig hygienisk standard
som resultat.

Motiveringar ur akustisk hänsyn som brukar andragas är ohållbara, då det
enligt akustisk expertis framför allt är tak- och väggbeklädnadsmaterial som
är avgörande för lokalers akustiska förhållanden.

Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO) anför bl. a. följande.

Frågan om mattval/allergi är mer ett städproblem än ett materialproblem.
Att av hänsyn till allergiker ta bort textilmattor är meningslöst, så länge andra
textila ytor tillåts vara kvar i omgivningen, t. ex. stoppade möbler, sängutrustning,
gardiner, dukar och även kläder på dem som vistas i rummet.

Syntetmaterial, som har mycket låg fuktabsorberande förmåga ger ingen
grogrund för bakterier, vilket flertal undersökningar på amerikanska sjukhus
visar. Även i Sverige har man försökt odla bakterier i syntetmaterial, men
dessa har dött på grund av brist på fukt.

Man måste också även ta hänsyn till andra människor med andra
svårigheter, t. ex. hörselskadade. För dessa är heltäckning en verklig fördel.
Många barn har svårt följa undervisningen, därför att ovidkommande ljud
distraherar dem.

Detta kan vara betydelsefullt även för barn med god hörsel men som har
svårt att koncentrera sig.

Amerikanska sjukhus har visat att vid likvärdig städning är bakteriehalten
lägre i lokaler med textila golv än med hårda golv. Man använder därför textil
för att uppnå tystare miljö, minska olycksfall (halkolyckor) samt skapa
hemmiljö och trivsel, som kan påskynda tillfrisknande.

Walter Kölzer framhåller bl. a. att han inte har påträffat en enda forskningsrapport
eller undersökning som talar om hur många skolbarn som har
allergiska besvär till följd av textila golv i skolor och att de avgörande

SoU 1978/79:16

grunderna för mattval är mera av rengöringsteknisk än av materialtekniskallergologisk
natur. Kölzer anför bl. a. med åberopande av olika undersökningar
m. m. att det finns inga hållbara skäl för ett generellt förbud mot textila
golv i offentliga byggnader och att det finns tekniska, hygieniska och
ekonomiska kriterier för, var textila golv är lämpliga respektive olämpliga.
Enligt Kölzer ger befintlig byggnadslagstiftning m. m. förutsättningar för att
reglera användning av textila golv i offentlig miljö. Det saknas, sägs det, i
detta fall inte lagstiftning, utan tillämpning av de lagar och det kunnande som
vi har.

Förslag om ytterligare undersökningar m. m.

Docent Lindholm föreslår en utredning av frågan kring heltäckningsmattor
och allergikerna, vari tillgänglig forskningspotential bör utnyttjas i en ”multiple-center-undersökning”,
gärna med tvärvetenskaplig ledning. I bästa fall
kan man på detta sätt nå fram till preventiva åtgärder och rekommendationer,
med minskad vårdkonsumtion som följd, anförs det. Andra instanser får
dock ansvara för den övergripande avvägningen mellan hänsyn till allergikerna
och den resterande befolkningen, anförs det vidare. Docent Lindholm
framhåller att resurser för denna utredning snarast bör tillskapas och
lämpligen integreras med en förväntad upprustning av allergiforskning och
allergivård i Sverige.

Kommunförbundet anför att då hittillsvarande undersökningar om
sambandet mellan användning av textila heltäckningsmattor och allergier
inte synes vara tillfredsställande klarlagt, bör en forskningsinsats göras för att
slutgiltigt fastställa om sådant samband föreligger.

Svenska textilforskningsinstitutet (TEFO) anför bl. a. följande.

En utredningsgrupp har bildats och denna grupp försöker att utreda och
belysa olika frågor i samband med städning, hygien och allergi i kombination
med textila golv. I gruppen ingår för närvarande representanter från
textilforskning, fiberfabrikanter, städmaskinstillverkare, mattillverkare och
städfirmor. Avsikten är att utöka gruppen med medicinsk expertis där denna
och andra liknande grupper får arbeta fram resultat därför att det är av stor
betydelse att man fastställer fakta innan man fattar beslut.

Förslaget till socialstyrelsens rekommendation beträffande heltäckande textilmattor I

det av socialstyrelsen till olika myndigheter m. fl. remitterade förslaget till
rekommendation av socialstyrelsen beträffande heltäckande textilmattor
anförs bl. a. följande.

Det finns två olika aspekter på allergiproblemet. Den ena är att söka hindra
att allergi utvecklas hos de barn som är predisponerade för allergi. Av denna

SoU 1978/79:16

anledning är det viktigt att barnen inte utsätts för allergener. Om barnet
utvecklar allergi eller inte är bl. a. beroende av predispositionen, kontakttiden
och allergen-koncentrationen.

Den andra är att förhindra att allergener utlöser besvär hos den som redan
har allergi. Här räcker det med en kort kontakttid och låg allergenhalt.

Under hänvisning till vad ovan anförts rekommenderar socialstyrelsen
efter samråd med statens planverk att HTM ej används i lokaler där barn
vistas, i första hand förskolor, skolor och gymnastiksalar. HTM bör således
inte inläggas när man bygger nya förskolor, skolor och gymnastiksalar. En
successiv avveckling av HTM i lokaler med befintliga sådana är önskvärd.
För att i möjligaste mån begränsa de negativa effekterna av allergi hos dem
som har en utvecklad sådan bör offentliga lokaler, som alla av någon
anledning måste besöka, inte utrustas med HTM. Exempel på sådana lokaler
är apotek, försäkringskassa, post, lokaler för öppen och sluten hälso- och
sjukvård. HTM bör också undvikas i andra offentliga lokaler som bör vara
tillgängliga för alla. Exempel på sådana lokaler är badinrättningar, bibliotek,
sporthallar och lokaler för vuxenutbildning.

Beträffande sådana lokaler som t. ex. affärer, restauranger, varuhus etc.,
där det finns alternativ, föreligger inte samma behov att undvika HTM.

Vidare bör HTM inte läggas in i bostäder om inte de boende har möjlighet
att själva välja golvbeläggning.

Åtgärder mot allergisjukdomarna

Motionerna

I motionen 1977/78:441 av Margareta Andrén (fp) anförs bl. a. att ca 30 %
av alla barn har anlag för att utbilda en allergi och att det därför är av
fundamental betydelse att små barn från början fåren lämplig uppväxtmiljö
för att minska eller uppskjuta allergidebuten. Vidare påpekas det att ca en
miljon svenskar beräknas lida av allergi i olika former och att hela samhällets
stöd är nödvändigt om allergisjukdomarna skall kunna minska i omfattning. I
många fall kan, anför motionären, betydelsefulla resultat uppnås om
människor vet hur man kan visa hänsyn till allergiker och om myndigheter
planerar för att förebygga allergisjukdomar.

Enligt motionären är en bred information om allergisjukdomarna en
grundåtgärd för att förändra situationen för barn med ärftliga anlag och ge
bättre villkor för allergiker.

Motionären framhåller att atopiska allergisjukdomar är ett så stort
samhällsproblem, både kostnadsmässigt och socialt, att en särskild nämnd för
allergifrågor bör inrättas, som bör vara underställd socialstyrelsen och ha till
uppgift att leda det centrala informationsarbetet samt att i övrigt handlägga de
frågor som kan vara av betydelse för att förhindra allergiernas utbredning.

Motionären framhåller vidare att kommunerna ännu inte har tillräckliga
kunskaper för att kunna tillgodose allergibarnens berättigade krav på
elementär allergisanering av skollokalerna och skolmiljön och anser det
därför angeläget att det inom skolöverstyrelsen inrättas en tjänst för enbart

SoU 1978/79:16

handläggning av frågor som rör allergibarnens problem och anpassningen av
skolmiljön för dessa barn. Innehavaren av tjänsten skall enligt motionären i
första hand ägna sig åt förebyggande åtgärder och åt att praktiskt lösa
allergiproblem för skolorna.

Motionären påpekar vidare bl. a. att det finns rutiner inom landstingskommunerna
där man från sjukhusen rapporterar till den öppna barnavården om
sjukhusvård m. m. men att denna rapportering om barnens sjukdomar och
handikapp upphör, när barnen börjar skolan och skolhälsovården övertar en
stor del av barnavårdscentralernas arbete beträffande sjukdomsförebyggande
arbetsuppgifter. Detta förhållande försvårar och försämrar enligt motionären
skolhälsovårdens möjligheter att arbeta med förebyggande åtgärder och
yrkesvalsrådgivning för barnen. Med hänsyn härtill bör det enligt motionären
vara en uppgift för landstingskommunerna att till skolhälsovården rapportera
om sjukhusvård och viktigare läkarbehandlingar samt att föreslå profylax.

1 motionen 1977/78:1112 av Åke Wictorsson m. fl. (s) påpekas bl. a. att de
allergiska sjukdomarna blir allt vanligare genom att människorna utsätts för
allt fler ämnen som kan verka som allergener samt att antalet allergier ökar
starkt i yrkeslivet till följd av den allt vanligare användningen av kemiska
ämnen. Allergierna är därför enligt motionärerna en allvarlig folksjukdom
och det är hög tid för samhället att gå till kamp mot denna folksjukdom på
samma sätt som en gång skedde beträffande tuberkulosen. Huvuddelen av
arbetet, framhålls det, måste inriktas på de miljöfaktorer som gör sjukdomen
akut.

Motionärerna anför bl. a. att det är nödvändigt att kartlägga allergisjukdomarna
i samhället, vilka åtgärder som erfordras, formerna för en planmässig
utbyggnad och de ekonomiska resurser som erfordras. Detta bör enligt
motionärerna lämpligen ske i en parlamentarisk utredning. Ett aktionsprogram
mot allergierna skulle enligt motionärerna kunna inrymma bl. a.
följande punkter, av vilka vissa närmare kommenteras i motionen, nämligen
(1) kraftigt utbyggd forskning,(2)översyn av sjukvårdsresurserna,(3)utbyggd
friskvård, (4) översyn av byggnads- och planbestämmelser, (5) översyn av
regler för utformning av offentliga lokaler, (6) utbildning av och information
till personal i barnomsorg och skola, (7) djurhållning i bostäder, (8)
utformning av offentliga kommunikationer, (9) yrkesallergierna, (10) reglering
av tobaksrökningen, (11) förebyggande hälsovård till allergiker, (12)
ökade resurser till allergisjukas organisation samt (13) information till
allmänheten.

Vissa utredningsinitiativ

Som ett första steg för att få ett samlat grepp om allergiproblematiken
uppdrog socialstyrelsen i mars i år åt ledamoten av myndighetens vetenskapliga
råd, docenten Björn Lindholm att utarbeta ett underlag för en landsom -

SoU 1978/79:16

fatta nde enkät om allergivärdens innehåll, omfattning och oiga nisa tion i Sverige.
Enkäten avsågs bli utsänd hösten 1978. Genom enkäten räknar socialstyrelsen
med att få de aktualiserade kunskaper som måste ligga till grund för ett
åtgärdsprogram.

Dåvarande statsrådet Troedsson beslutade i juni i år att inom socialdepartementet
skall genomföras en kartläggning av samhällets nuvarande och
planerade insatser för barn med allergiska anlag och besvär. Därvid skall även
redovisas vilka åtgärder som med dagens resursinsats kan förbättra samhällets
omsorg om allergiska barn t. ex. genom bättre samordning av insatserna
från landstingskommuner och kommuner. Samråd skall under utredningsarbetet
fortlöpande ske med bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet samt Riksförbundet mot allergi.

Tidigare riksdagsbehandling

Dåvarande statsrådet Troedsson besvarade den 20 januari 1977 en
interpellation (1976/77:59), vari interpellanten frågat socialministern om han
ansåg det lämpligt att tillsätta en utredning för att klarlägga behovet av
forskning, utbildning, information och andra åtgärder för att på ett mer
effektivt sätt bekämpa de allergiska sjukdomarna. I interpellationssvaret
framhölls bl. a. följande (prot. 1976/77:57 s. 108-112).

De astmasjuka har fått betydligt förbättrade vårdmöjligheter genom att
lungmedicinen i mycket betydande utsträckning övertagit såväl sluten som
öppen astmavård. Socialstyrelsen har år 1974 fastställt behörighetsvillkor för
innehav av tjänst för vidareutbildad läkare inom verksamhetsområdet
internmedicinsk allergologi, vilket bör underlätta rekryteringen av allergologiskt
skolade läkare. Socialdepartementets sjukvårdsdelegation stöder vid
fastställande av läkarfördelningsprogram specialiteten klinisk immunologi,
vilken är av betydelse mot bakgrund av att överkänslighet mot olika ämnen är
ett resultat av en immunologisk process. En första professur i klinisk
immunologi har inrättats vid karolinska institutet. En betydande grundforskning
inom främst immunologi pågår i vårt land liksom en praktiskt tillämpad
forskning. Riksförbundet mot allergi gör med visst statligt stöd en utomordentligt
värdefull insats i fråga om information om allergikerna och deras
problem.

Statsrådet uttalade att hon hade för avsikt att ta upp allergifrågan med
tillgänglig expertis för att ökad kunskap skulle erhållas om lämpligt sätt att
angripa allergiproblematiken.

I en under den allmänna motionstiden år 1977 väckt motion begärdes en
utredning som skulle syfta till en rikskampanj för att avskaffa allergisjukdomarna.
I motionen angavs en rad åtgärder som borde ingå i den åsyftade
rikskampanjen. På förslag av socialutskottet i betänkandet SoU 1976/77:25
(p. 13) avslog riksdagen motionen.

Soll 1978/79:16

Utskottet, som framhöll att det var angeläget att man på olika områden
intensifierade kampen mot allergisjukdomarna, hänvisade till ovannämnda
interpellationssvar samt till att Riksförbundet mot allergi år 1976 bedrev en
särskild upplysningskampanj om allergiska sjukdomar och att det i prop.
1976/77:100 bil. 8 föreslagits att en tjänst som överläkare i yrkesdermatologi
skulle inrättas vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Remissyttranden

Socialutskottet har inhämtat yttranden över motionerna 1977/78:441 och
1977/78:1112 från socialstyrelsen, Svenska läkaresällskapet samt Riksförbundet
mot allergi (RmA).

Socialstyrelsen har vid sitt yttrande fogat yttranden från ledamoten av
socialstyrelsens vetenskapliga råd, docenten Björn Lindholm, särskilt tillkallade
experten, docenten Sven Kraepelien, skolöverstyrelsen samt omgivningshygieniska
avdelningen vid statens naturvårdsverk. Omgivningshygieniska
avdelningen har samrått med professorn Åke Nilzén.

Svenska läkaresällskapet har avgivit sitt yttrande efter hörande av dels
Läkaresällskapets sektioner för allergiforskning, arbetsmedicin, pediatrik och
skolhygien, pneumologi samt socialmedicin, dels yrkesdermatologen J.
Wahlberg.

Ställningstaganden till motionsförslagen om samlade
åtgärder mot a 11 e r g i sj u k do m a r n a

Socialstyrelsen framhåller sammanfattningsvis att motionerna innefattar
många värdefulla synpunkter och förslag som bör beaktas i det fortsatta
arbetet med att förebygga och behandla allergisjukdomarna och att ett
samordnande program för samhällets insatser bör övervägas men att man i
första hand bör avvakta resultatet av de av socialstyrelsen och socialdepartementet
beslutade kartläggningarna av insatser och behov, innan ställning
tas till det eventuella tillsättandet av en parlamentarisk utredning som
föreslås i motionen 1977/78:1112, inrättandet av en särskild nämnd för
allergifrågor som föreslås i motionen 1977/78:441 eller någon annan lösning,
exempelvis en utredning inom socialstyrelsen i samråd med berörda
myndigheter och under medverkan av erforderlig expertis.

Docent Lindholm anför att han delar motionärernas principiella uppfattning,
även om vissa av de föreslagna åtgärderna knappast kan vara realistiska.
Han framhåller, att det över huvud taget fordras en enorm kraftsamling för att
via alla olika kanaler finna ett nytt synsätt på hela allergiproblematiken och att
detta är ännu mer aktuellt nu i en tid med knappa resurser, om kraven på
sjukvård från allergipatienterna kontinuerligt kommer att öka.

SoU 1978/79:16

Docent Kroepelien anför bl. a. att man med glädje skulle hälsa att en samlad
insats från samhällets sida gjordes för att i möjlig mån förbättra allergikernas
problem och tillstyrker yrkandet i motionen 1977/78:1112. Han förutsätter att
till utredningen knyts allergologisk expertis, bl. a. barnallergolog. Docent
Kraepelien påpekar att de problem, som berörs i motionen 1977/78:441, i stort
sammanfaller med dem i motionen 1977/78:1112 och att yrkandet skulle
kunna tillgodoses med uppdraget till den begärda parlamentariska utredningen.

Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk framhåller att
det är önskvärt att ett aktionsprogram mot allergisjukdomar också innefattar
studier av luftföroreningarnas betydelse för astmatiker i Sverige och att man
bör ta till vara erfarenheter från ett projekt i Täby, där man byggt åtta
kedjehus speciellt för allergiker.

Skolöverstyrelsen (SÖ) anför att SÖ vill stödja förslaget om en kartläggning
av allergisjukdomarna i samhället och framhåller att en sådan kartläggning
bör innefatta en skolbarnsundersökning. Om den önskade skolbarnsundersökningen
anför SÖ följande.

SÖ vill hävda att det behövs en kartläggning över förekomsten av elever
med allergiska anlag och allergiska besvär liksom om de olika formerna av
allergi och orsakssamband. Särskilt bör klarläggas olika allergeners sensibiliserande
effekt vilket har betydelse för de befarade riskerna för enskilda barn.
Det kommer också att bli till ledning för utformning av miljön. I fråga om
miljö bör också undersökas om betingelserna under heltäckande mattor i
olika utrymmen - fuktighet/värme m. m. - finns för tillväxt av mögel och
kvalster och om detta kan påvisas i skolorna. Den heltäckande mattan kan
därutöver härbärgera potentiella allergener i dammet. Undersökningar bör
göras också på detta.

Först sedan en undersökning av skisserat slag genomförts och tillfört
kunskaper kan eventuella föreskrifter rörande förebyggande åtgärder utfärdas.

SÖ anför om allergiproblematiken i skolorna bl. a. följande.

1 motionen 1977/78:441 anges att ca 15 % av skolbarnen beräknas ha allergi
i olika former. SÖ har informerat skolorna i ASÖ 1971/72:61 SÖ 1972-04-26
vad som bör iakttas när det gäller elever som lider av allergi och därvid utgått
från det nämnda frekvenstalet.

Den angivna frekvensen syns dock icke vara belagd i någon utredning. Det
hade varit av värde om man i motionen nämnt om de olika undersökningar
som gjorts.

Ute i skolorna upplever man inte att barn med allergiska besvär är av denna
omfattning. Det råder därför ett "icke-överensstämmandeförhållande” som
icke skapar motivation för de önskade förebyggande åtgärderna.

Skolhälsovården känner till de barn, vars allergier finns antecknade i
barnhälsovårdsjournalen. Denna överförs till skolan. Däremot kan det vara
riktigt att man ej känner alla de som debuterar senare just på grund av att
landstingen inte alltid ger önskad service åt skolhälsovården. Om föräldrar
därtill inte talar om förhållandet för skolsköterska och skolläkare försämrar

SoU 1978/79:16

detta situationen både för barnet och för förebyggande åtgärder. Det kan t. ex.
gälla maten i skolan.

SÖ som tillsynsmyndighet för skolan och för skolans hälsovård är
synnerligen angelägen om att omsorg för särskilda elevgrupper tillgodoses.
Det gäller både förebyggande och stödjande åtgärder.

Läkaresällskapet anför att de båda motionerna måste anses som synnerligen
angelägna och att de framförda yrkandena om riksdagsförslag till
regeringen med begäran om utredning för program mot allergisjukdomarna
synes mycket väl motiverade. Enligt Läkaresällskapet kan utredningen gärna
få formen av en parlamentarisk utredning. Det förutsätts att till utredningen
knyts såväl vuxen- som barnallergologisk expertis.

RmA tillstyrker de i motionerna föreslagna åtgärderna. RmA framhåller att
RmA ser fram mot att den föreslagna parlamentariska utredningen tillsätts
och föreslår att en referensgrupp, bestående av personer med kunskaper om
allergier, knyts till utredningen. RmA anför bl. a. följande.

Vi vet att större hänsyn från omgivningen och en förbättrad miljö på grund
av allergisjukdomarnas karaktär innebär färre sjukdomsfall bland de allergisjuka.
De i motionerna föreslagna åtgärderna kan enligt RmA:s uppfattning i
hög grad öka kunskaperna om allergisjukdomarna inom olika områden av
samhället och därigenom kan effektiva åtgärder åstadkommas beträffande
miljö m. m. Härigenom kan de allergisjuka slippa mycket lidande samtidigt
som samhället sparar ansenliga belopp för vård- och sjukpenningkostnader,
förtidspensioner och produktionsbortfall.

Angående förslaget i motionen 1 977/ 78:44 1 om en
särskild nämnd knuten till socialstyrelsen

Docent Lindholm föreslår att en arbetsgrupp (”allergikommittén”) snarast
tillsätts med bred representation av experter, huvudmän och övriga intressenter.
Kommittén föreslås vara underställd socialstyrelsen och fungera som
ledningsgrupp för eventuella delprojekt. Det föreslås att i direktiven bl. a.
skulle ingå att utredningen skall (1) lägga fram en nulägesbeskrivning av
allergivårdens organisation och inriktning som den är i dag samt förslag till
förändringar inför 1980-talet (Den planerade enkäten till huvudmännen skall
här ingå som ett naturligt led. Målet skall inte vara att i forsta hand tillskapa en
mängd nya tjänster ute hos huvudmännen, utan att finna realistiska modeller
att tillföra varje landsting ökade kunskaper inom allergivården.), (2) initiera
en grundlig översyn av tillgängliga forskningsresurser totalt i landet samt ge
förslag till förstärkningar (i samråd med UHÄ) och/eller omprioriteringar, (3)
tillsammans med UHÄ se över undervisningen för blivande läkare, sköterskor
och övrig vårdpersonal samt ge konkreta rekommendationer till
förändringar, (4) planlägga och organisera en bred information till berörda
instanser i samhället, sett i både det korta och det långa perspektivet, (5)
grundligt penetrera förutsättningarna för direkt förebyggande åtgärder, s. k.
preventiv allergologi, i samhället i stort, eventuellt med cost-benefitanalyser

SoU 1978/79:16

samt (6) samtidigt öka kontaktytan mot såväl arbetarskyddsstyrelsen som
skolöverstyrelsen och andra berörda myndigheter, så att eventuella åtgärder
kan få den önskade genomslagskraften.

Det påpekas i yttrandet att utöver ovanstående finns säkert flera delproblem,
som samtidigt kan tas upp i allergikommittén, samt att en inventering
av tänkbara problem bör göras i samband med utvärderingen av ovannämnda
enkät.

Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk ifrågasätter om
inte vetenskapliga rådet för allergiska sjukdomar hos socialstyrelsen skulle
kunna utgöra början till den i motionen 1977/78:441 föreslagna nämnden.

RmA anför följande.

Rma vill vidare varmt tillstyrka inrättande av en brett sammansatt
allerginämnd under socialstyrelsen i syfte att åstadkomma en systematiserad,
bred och djup kartläggning av allergivården och allergifrågorna inom
socialstyrelsens ansvarsområde, och en planläggning av information och
utbildning i allergifrågorna. Det måste ställas höga krav på detta arbete, så att
förebyggande åtgärder vidtas som får en verklig effekt för allergikerna. RmA
förutsätter att patientgruppen och RmA blir företrädda i nämnden.

Motionären vill ge allerginämnden uppdraget att leda det centrala informationsarbetet
på allergiområdet. Om den målsättningen skall kunna
uppfyllas är det ett krav att nämnden redan i inledningen får tillräckliga
ekonomiska resurser och ett kompetent kansli.

Angående förslaget i motionen 1 977/78:44 1 om viss
tjänst hos skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen (SÖ) anför att det f. n. inte finns det erfarenhets- och
kunskapsunderlag som en befattningshavare på föreslagen tjänst måste ha för
ett åtgärdsprogram. SÖ påpekar att när en eventuell utredning ger ett
verklighetsunderlag kan detta användas för information och föreskrifter av
mer enhetligt slag och att det under sådana förhållanden är tillräckligt med
den personal SÖ förfogar över.

SÖ ger följande bakgrund till sitt ställningstagande.

SÖ har särskild personal -skolkonsulenter- för pedagogisk omsorg och
stödåtgärder för syn- och hörselskadade och rörelsehindrade elever i skolan.
För den medicinska hälsoomsorgen ligger ansvaret inom SÖ på skolhälsovårdssektionen.
SÖ har en skolöverläkare och en skolkonsulent på heltid och
beräknar att få en halvtidsanställd biträdande skolöverläkare. SÖ har sålunda
bevakningsuppgifter för samtliga elever och för elever med särskilda behov.
Det bör noteras att det finns många handikapp - sjukdomsbetingade och
andra - utöver syn, hörsel och rörelsehinder. De allergiska barnen utgör en
relativt stor del därav.

En kontaktverksamhet av det slag som förslaget i motionen gäller -kontakt med Sveriges skolstyrelser och därtill knuten personal - skulle
säkerligen ta mycket tid i anspråk.

SoU 1978/79:16

Socialstyrelsen framhåller att det även beträffande detta förslag kan vara
lämpligt att avvakta resultatet av de av socialstyrelsen och statsrådet
Troedsson initierade kartläggningarna.

Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk understryker
beträffande den föreslagna tjänsten kravet på grundläggande medicinska
kunskaper och påpekar att det är angeläget att innehavaren har kontakt med
en medicinsk institution, där undervisning och forskning bedrivs, t. ex. en
allergologisk klinik.

RmA framhåller att det är synnerligen angeläget att den föreslagna tjänsten
snarast inrättas. Det finns, sägs det i yttrandet, ett oerhört stort behov inom
hela skolsektorn av rådgivning och initiativ till förebyggande åtgärder av
hänsyn till de allergisjuka barnen. RmA föreslår i sammanhanget att en
försöksverksamhet med en speciell allergikonsulent kommer till stånd i
exempelvis Stockholms- och/eller Göteborgsområdet, då det enligt RmA:s
uppfattning föreligger ett stort behov av allergikonsulenter ute i landet.

Angående förslaget i motionen 1 977/78:44 1 om viss
rapportering från barnhälsovården till skol hälso vården Socialstyrelsen

framhåller att myndigheten redan i yttrande över 1974 års
skolhälsovårdsutrednings betänkande (SOU 1976:46) Skolhälsovård hävdat
att skolhälsovården måste övergå till att betraktas som en integrerad del av
samhällets barn- och ungdomshälsovård och drivas under sjukvårdshuvudmännens
huvudmannaskap. En så anordnad skolhälsovård skulle, sägs det,
bl. a. ge bättre garantier för den kontinuitet i hälso- och sjukvårdsarbetet och
det förbättrade kunskapsläge som motionärerna efterlyser.

Anm.

Förslagen i nämnda betänkande låg till grund för beslut av riksdagen
tidigare i år att godkänna riktlinjer för skolhälsovårdens mål, innehåll och
organisation (prop. 1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260). Enligt
dessa riktlinjer skall ansvaret för skolhälsovården alltfort ligga hos kommunerna.
Ett ställningstagande till huvudmannaskapsfrågan bör avvaktas till
dess hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) avgivit sina förslag med
anledning av överväganden i nämnda fråga. Kommunerna ges enligt nämnda
riktlinjer dock möjlighet att efter avtal med respektive landstingskommun
överlåta uppgifter inom skolhälsovården åt landstingskommunen.

Vissa i remissyttrandena framförda synpunkter

Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

Framför allt under det senaste decenniet har allergisjukdomarna och med
dem förknippade problem tilldragit sig ett betydligt ökat intresse till följd av
bl. a. den ständiga tillförseln av nya allergiframkallande ämnen i vår miljö och

SoU 1978/79:16

väsentligt förbättrade möjligheter att påvisa allergisjukdom genom förfinade
testningsförfaranden.

Att närmare penetrera allergikernas problem och att undersöka vilka
åtgärder som kan vidtas för att minska allergisjukdomarnas utbredning
framstår som angelägna uppgifter. Framför allt är det ytterst väsentligt att
barn med allergisymtom på ett tidigt stadium kommer under medicinsk vård
så att sjukdomens vidare utveckling om möjligt förhindras, att s. k. riskbarn
(dvs. barn med allergianlag) noggrant följes och att uppväxtmiljön för alla görs
så allergivänlig som möjligt. Profylaxen är av utomordentlig betydelse ur
mänsklig och ekonomisk synpunkt. Det finns få områden inom medicinen
där förebyggande åtgärder principiellt skulle kunna ha så positiva effekter
som inom allergiområdet.

Docent Lindholm framhåller också att det finns få ställen inom medicinen
där förebyggande åtgärder principiellt skulle kunna göra så stor nytta som för
allergikerna och de personer som är predisponerade för att bli överkänsliga.

Docent Kreepelien anför bl. a. följande.

I vårt land har hittills endast vissa punktinsatser gjorts för att förbättra de
allergisjukas situation, men någon samordnad insats från samhällets sida har
ännu inte vidtagits för att närmare penetrera allergikernas problem och för att
minska allergisjukdomarnas utbredning. Saneringen av vår vistelsemiljö ur
allergisynpunkt och ökad samhällsinformation om allergiproblemen är av
central betydelse för att man skall få en bättre tingens ordning. Speciellt för
barnens vidkommande är det ytterst väsentligt att barn med allergisymtom
på ett tidigt stadium kommer under medicinsk vård för att förhindra
sjukdomens vidare utveckling, att s. k. riskbarn (dvs. barn med allergianlag)
noggrant följes och att uppväxtmiljön för alla göres så allergivänlig som
möjligt. Profylaxen är av utomordentlig betydelse ur ekonomisk synpunkt.
Här har samhället ett stort ansvar.

Omgivningshygieniska avdelningen vid statens natutyärdsverk framhåller
luftföroreningarnas roll för uppkomsten av allergisjukdomar och gör bl. a.
följande påpekanden.

Bostadshygieniskt engagerade myndigheter kan i dag ge många olika
exempel på luftföroreningsproblem i bostäder orsakade av ny byggteknik,
nya material eller nya ventilationslösningar.

Ett luftföroreningsproblem som tycks öka i omfattning är mögel i bostäder
och detta problem synes främst vara knutet till hus med dålig ventilation och
hög fuktighet. Ökningen kan bero på den allmänna övergången till tätare hus
och minskad ventilation.

I yttrandet utvecklas närmare betydelsen av luftföroreningar i utomhusluften
och framhålls att denna kan påverka luftkvaliteten i bostäder. Det
framhålls bl. a. att man påvisat samband mellan astmabesvär och luftföroreningar
och att luftföroreningar kan öka frekvensen av infektioner som i sin
tur kan påverka utveckling och förlopp av allergiska sjukdomar.

SoU 1978/79:16

Läkaresällskapet anför bl. a. följande.

Den internationella utvecklingen inom den moderna allergologin och
immunologin har under det sista årtiondet varit snabb såväl på hög
vetenskaplig nivå som diagnostiskt och behandlingsmässigt. Tyvärr har i vårt
land endast vissa punktinsatser gjorts för att förbättra de allergisjukas
situation och någon samordnad insats från samhällets sida har ännu ej
vidtagits. I stora delar av landet saknas fortfarande möjligheter till specialiserad
allergologisk utredning och behandling. Möjligheter till expertrådgivning
och yrkesvägledning inom skolan och yrkeslivet saknas praktiskt taget
helt. Först under de senaste åren har Socialstyrelsen utfärdat behörighetsbestämmelser
för invärtesmedicinsk och barnmedicinsk allergologi men
möjligheterna att förvärva sådan specialitet är starkt begränsade då det
föreligger uttalad brist på utbildningsplatser. Utvecklingen hämmas också av
att det föreligger en nästan total avsaknad av forskartjänster vilket starkt
minskar den vetenskapliga aktiviteten inom området.

Med hänsyn till de konsekvenser som de allergiska sjukdomarna har för
den enskilde individen och för samhället, inte minst ur ekonomisk synpunkt,
föreligger det ett starkt behov av en samlad kraftfull satsning på förebyggande
verksamhet i form av bred information om allergisjukdomarnas natur och på
miljösanering. Denna verksamhet måste för allergiskt disponerade individer
komma in på ett mycket tidigt stadium på barnavårdscentraler och daghem.
Skolan och särskilt situationen i samband med yrkesvalet samt det verksamma
yrkeslivet bör vara mål för denna verksamhet. Resurser för att
anpassa samhälls- och arbetsmiljön så att incidensen av allergisjukdomar
nedbringas måste ställas till förfogande. Vid redan manifesterad allergi måste
samlad expertis för diagnostik, miljösanering och medicinsk behandling
finnas tillgänglig.

Då modern allergidiagnostik och behandling är mångfacetterad och ofta
mycket tidsödande krävs en ökad satsning på utbildning av allergologer
främst på regionsjukhusnivå. Genom en kraftfull satsning på forskning och '•
utbildning av allergologer samt ökat stöd till de allergisjukas egen organisation
kan man uppnå önskad information till allmänheten, skolan och inom
yrkeslivet. Tillskapandet av sådana resurser medger att en meningsfull
satsning på förebyggande verksamhet kan ske. Detta kan anses som särskilt
angeläget då de allergiska sjukdomarna i dag tar en icke oväsentlig del av de
samlade sjukvårdsresurserna i anspråk.

Speciellt för barnens vidkommande är det ytterst väsentligt att barn med
allergisymtom på ett tidigt stadium kommer under medicinsk vård för att
förhindra sjukdomens vidare utveckling, att s. k. riskbarn (dvs. barn med
allergianlag) noggrant följs och att uppväxtmiljön för alla görs så allergivänlig
som möjligt.

RmA framhåller en översyn av hela utbildningssidan under universitetsoch
högskoleämbetets ansvarsområde med hänsyn till allergifrågorna som en
av de mest angelägna åtgärderna för att åstadkomma en ändrad attityd i dessa
frågor ute i samhället.

Beträffande forskningen inom allergologin framhåller RmA starkt vikten
av att tillräckliga forskningsresurser anslås samt att medlen koncentreras till
angelägna projekt.

SoU 1978/79:16

Utskottet

I detta betänkande behandlas motioner som syftar till att uppkomsten av
allergisjukdomar skall förebyggas och till att situationen för dem som
drabbats av sådana sjukdomar skall förbättras. I två motioner framställs
sålunda yrkanden som går ut på att samlade åtgärder på en rad områden skall
vidtas mot allergisjukdomarna, och i två andra motioner begärs att förbud
skall införas mot användning av heltäckande textilmattor i offentliga lokaler
m. m.

Allergi innebären överkänslighet hos organismen mot vissa ämnen, som
tillförs utifrån. En allergisjukdom yttrar sig genom att eksem, astma,
hösnuva, nässelutslag eller andra likartade symtom utlöses. De allergiframkallande
ämnena (allergenen) kan vara ämnen som följer med inandningsluften,
t. ex. pollen. Dessa ämnen kan i nässlemhinnan framkalla hösnuva
och i de nedre luftvägarna astma. Allergen kan även följa med olika
födoämnen och kan då framkalla exempelvis eksem av olika slag, nässelutslag
eller mag- och tarmbesvär. Allergenen kan även bestå av läkemedel. En
stor grupp allergen är kemikalier som vid upprepad beröring med huden kan
utlösa allergiska reaktioner i form av kontakteksem. Allergiska sjukdomar är
i viss mån ärftliga, men man ärver inte sjukdomen utan endast benägenheten
för att bli överkänslig. Allergiska sjukdomar är vanligt förekommande. Man
räknar med att minst 10 % av den vuxna befolkningen har allergiska symtom
i form av astma, allergiska ögon- och näsbesvär, hudsymtom eller symtom
från andra organ. Frekvensen av allergiska sjukdomar hos barn och ungdom
anses vara något högre. Antalet allergisjuka har successivt ökat. Detta beror
bl. a. på att varumarknaden fortlöpande och i snabb takt tillförs nya produkter
och ämnen, av vilka en del visar sig ge upphov till allergiska reaktioner, samt
på förändringar i miljöförhållandena genom t. ex. luftföroreningar. Den
viktigaste åtgärden vid behandlingen av allergiska sjukdomar är att uppspåra
och om möjligt eliminera de allergen, för vilka den sjuke är överkänslig. Det
anses att det finns få områden inom medicinen där förebyggande åtgärder
principiellt skulle kunna ha så positiva effekter som inom allergiområdet - till
fördel såväl fördem som är allergiker som fördem som har benägenhet för att
bli överkänsliga.

Åtgärdsprogram mot allergisjukdomarna, m. m.

I motionen 1977/78:441 av Margareta Andrén (fp) begärs förslag som skulle
syfta till att minska allergisjukdomarnas omfattning. Särskild vikt skulle vid
utarbetandet av förslagen läggas vid att söka förhindra uppkomsten av
allergier hos barn. Motionären framhåller bl. a. att en bred information om
allergisjukdomarna är en grundåtgärd för att förändra situationen för barn
med ärftliga anlag för allergisjukdomar och för att ge bättre villkor för
allergikerna. En särskild nämnd för allergifrågor, underställd socialstyrelsen,

SoU 1978/79:16

bör enligt motionären inrättas för att leda det centrala informationsarbetet
och för att i övrigt handlägga de frågor som kan vara av betydelse för att
förhindra allergiernas utbredning. Motionären framhåller vidare att det är
angeläget att det inom skolöverstyrelsen inrättas en tjänst för enbart
handläggning av frågor om allergibarnens problem och frågor om anpassningen
av skolmiljön för dessa barn. För att skolhälsovårdens möjligheter att
arbeta med förebyggande åtgärder och yrkesvalsrådgivning för de allergiska
barnen skall förbättras bör det enligt motionaren vara en uppgift för
landstingskommunerna (barnhälsovården) att till skol hälsovården rapportera
om sjukhusvård och viktigare läkarbehandlingar samt föreslå profylax.

1 motionen 1977/78:1112 av Åke Wictorsson m. fl. (s) begärs att en
parlamentarisk utredning skall tillsättas för att lägga fram ett program mot
allergisjukdomarna och förslag till åtgärder för att förbättra allergikernas
situation i samhället. Motionärerna framhåller att det är hög tid för samhället
att gå till kamp mot allergierna som en allvarlig folksjukdom. Härvid är det
enligt motionärerna nödvändigt att kartlägga allergisjukdomarna i samhället,
de åtgärder som erfordras, formerna för en planmässig utbyggnad av sådana
åtgärder samt de ekonomiska resurser som erfordras. Motionärerna redovisar
i tretton punkter åtgärder som ett aktionsprogram mot allergierna bl. a. skulle
kunna inrymma.

Vissa initiativ på allergiområdet har tagits tidigare i år. Sålunda uppdrog
socialstyrelsen i mars i år åt en ledamot av socialstyrelsens vetenskapliga råd
att utarbeta ett underlag för en landsomfattande enkät om allergivårdens
innehåll, omfattning och organisation i Sverige. Enkäten avses bli utsänd
under innevarande höst. Socialstyrelsen räknar med att genom enkäten få de
aktuella kunskaper som måste ligga till grund för ett åtgärdsprogram. Vidare
har det inom socialdepartementet igångsatts en kartläggning av samhällets
nuvarande och planerade insatser för barn med allergiska anlag och besvär.
Under sistnämnda utredningsarbete skall man även redovisa de åtgärder som
med dagens resursinsats kan förbättra samhällets omsorg om allergiska barn,
t. ex. genom bättre samordning av insatserna från landstingskommuner och
kommuner.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen,
Svenska läkaresällskapet samt Riksförbundet mot allergi. Socialstyrelsen har
vid sitt yttrande fogat yttranden av bl. a. skolöverstyrelsen. En sammanställning
av remissyttrandena finns i ett tidigare avsnitt av betänkandet (s.
19-25).

Socialstyrelsen omnämner i sitt yttrande att vissa åtgärder vidtagits eller
förbereds i syfte att bl. a. förbättra insatserna på allergiområdet. Dessa
åtgärder, vilka likaledes redovisats i ett tidigare avsnitt (s. 3 och 4), innefattar
bl. a. att möjligheter skapats för läkare till specialisering m. m. inom
verksamhetsområden av betydelse för diagnostik och behandling av allergiska
sjukdomar och att dessa verksamhetsområden tilldelats läkartjänster
samt att riktlinjer f. n. utarbetats för den framtida primärvården. Riktlinjerna

SoU 1978/79:16

går bl. a. ut på att man inom primärvården i högre grad än vad som nu är fallet
skall ägna sin uppmärksamhet åt sambanden mellan hälsotillstånd och miljö.
Det bör i detta sammanhang även framhållas att man inom regeringskansliet
f. n. överväger ett lagförslag med bestämmelser som syftar till en begränsning
av tobaksrökning i offentliga lokaler mot bakgrund bl. a. av att rökning i
sådana lokaler kan orsaka avsevärda besvär för allergiker. Lagförslaget har
framlagts av den i fjol tillkallade tobakskommittén (S 1977:03) i kommitténs i
april i år avgivna delbetänkande (Ds S 1978:7) Rökfria miljöer. Betänkandet
har remissbehandlats.

De ovan angivna remissinstanserna anser sammanfattningsvis att samlade
åtgärder mot allergisjukdomarna behövs. Socialstyrelsen framhåller emellertid
att man bör avvakta resultaten av det påbörjade utredningsarbetet inom
socialstyrelsen och socialdepartementet innan man tar ställning till frågan,
om en parlamentarisk utredning på området skall tillsättas, om en särskild
nämnd för allergifrågor skall inrättas eller om annan lösning skall väljas. Som
exempel på en alternativ lösning pekar socialstyrelsen på möjligheten till
utredning inom socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter och under
medverkan av erforderlig expertis. Skolöverstyrelsen framhåller att en
kartläggning av allergisjukdomarna i samhället även bör innefatta en
skolbarnsundersökning. Skolöverstyrelsen anser att det f. n. inte finns det
erfarenhets- och kunskapsunderlag som en innehavare av en sådan tjänst hos
myndigheten, som föreslås i motionen 1977/78:441, måste ha för att kunna
utarbeta ett åtgärdsprogram. Enligt skolöverstyrelsen är det tillräckligt med
den personal som finns på skolöverstyrelsens hälsovårdssektion. Socialstyrelsen
påpekar att en integrering av skolhälsovården i samhällets barn- och
ungdomshälsovård under sjukvårdshuvudmännens huvudmannaskap skulle
ge bättre garantier för kontinuitet i hälso- och sjukvårdsarbetet m. m.

Med hänsyn till den utbredning allergisjukdomarna nu har i samhället
måste kraftfulla insatser göras för att förbättra situationen för dem som har
benägenhet för allergi eller som lider därav. Insatserna måste avse en rad
områden av samhällslivet och bör därför grunda sig på ett samlat åtgärdsprogram.
Utskottet anser emellertid i likhet med socialstyrelsen att man bör
avvakta resultaten av det inom socialstyrelsen och socialdepartementet
påbörjade utredningsarbetet innan man tar ställning till om sådana initiativ
behövs som begärs i motionerna 1977/78:441 och 1977/78:1112. Utskottet
vill understryka att det är angeläget att utredningsarbetet sker snabbt.
Beträffande utredningen inom socialdepartementet bör framhållas att fortlöpande
samråd skall ske med bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet och Riksförbundet mot allergi.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionerna inte är erforderlig.

SoU 1978/79:16

Förbud mot användning av heltäckande textilmattor i offentliga lokaler
m. m.

Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) redovisade i en i december 1974 utgiven publikation Heltäckande
textilmattor i vårdbyggnader (nr 5.20 i serien Spri råd) resultatet av ett
utredningsarbete om heltäckande textilmattor. Vissa rekommendationer
redovisades också. Enligt den gjorda utredningen besvärar heltäckningsmattor
av syntetiskt material - vilket material numera i stor utsträckning
används i heltäckningsmattor - i och för sig inte överkänsliga personer men
den smuts som samlas i mattorna är svår att få bort, vilket leder till att en
smutsackumulering sker i mattorna. Genom denna smutsackumulering
kommer heltäckningsmattor efter en tids användning att innehålla mängder
av damm, djurhår, mögel och frömjöl. Dessa partiklar virvlas uppvid rörelse i
rummet och luftens halt av damm m. m. i en lokal med heltäckningsmatta
blir högre än om en slät golvbeläggning används. Heltäckningsmattorna
kommer därigenom att innebära risker för överkänsliga personer.

I motionen 1977/78:292 av John Johnsson m. fl. (s) och 1977/78:626 av
Marianne Karlsson (c) görs gällande att heltäckningsmattor på grund av
riskerna för allergiker är olämpliga i offentliga lokaler m. m. I den förstnämnda
motionen begärs därför att socialstyrelsen och arbetarskyddsverket
skall ges i uppdrag att utfärda anvisningar om att heltäckningsmattor inte får
läggas in i eller användas i lokaler, där verksamhet bedrivs som står under
nämnda myndigheters tillsyn och där sådana mattor kan vålla besvär för
känsliga personer, som är tvingade att vistas i lokalerna. I motionen 1977/
78:626 begärs att förbud skall utfärdas mot heltäckningsmattor i alla
offentliga lokaler som byggs eller byggs om samt att sådana mattor successivt
skall bytas ut vid reparation av offentliga lokaler.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, arbetarskyddstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet samt Riksförbundet mot allergi.
Härjämte har ett antal skrifter inkommit i ärendet. Socialstyrelsen har vid sitt
yttrande fogat yttranden från sakkunniga.

Av remissinstanserna tillstyrker endast Riksförbundet mot allergi
motionsförslagen. Socialstyrelsen hänvisar till att det inom myndigheten
förbereds en rekommendation beträffande heltäckande textilmattor om att
sådana mattor inte bör användas i vissa offentliga lokaler. Byggnadsstyrelsen
anför att myndigheten intagit och kommer att inta en restriktiv hållning till
heltäckningsmattor i byggnader som förvaltas av myndigheten. Skolöverstyrelsen
framhåller att heltäckningsmattor är till fördel för hörselskadade och
att myndigheten, tills utredningar ger underbyggda och vägande motiv för
annat, inte kan tillstyrka förslag om att förbjuda heltäckande syntetiska
mattor i skolan. Det kan i detta sammanhang nämnas att en motion vari
framställts ett yrkande som är likartat med yrkandet i motionen 1977/78:292

SoU 1978/79:16

men begränsat till skolöverstyrelsens verksamhetsområde på förslag av
utbildningsutskottet (UbU 1978/79:1) nyligen avslagits av riksdagen. Arbetarskyddsstyrelsen
anser att heltäckningsmattor på grund av problemen med
bl. a. allergier bör undvikas i lokaler där de inte medför påtagliga fördelar.
Kommunförbundet anser att bl. a. noggrann planering i det enskilda fallet
kan ersätta ett direkt förbud mot heltäckningsmattor. Landstingsförbundet
anför att man hittills varit mycket restriktiv med att låta lägga in heltäckningsmattor
i vårdinstitutioner och anser att ett förbud mot sådana mattor
inte är nödvändigt.

Inom socialstyrelsen har tidigare i år utarbetats ett förslag till rekommendation
beträffande heltäckande textilmattor. Förslaget har numera remissbehandlats.
Avsikten är att efter ytterligare beredning och ställningstagande en
rekommendation i ämnet skall ges ut i skriftserien Socialstyrelsen anser.
Enligt det remitterade förslaget till rekommendation bör heltäckningsmattor
inte användas i lokaler där barn vistas - i första hand förskolor, skolor och
gymnastiksalar - och en successiv avveckling av befintliga heltäckningsmattor
i sådana lokaler är önskvärd. Vidare bör sådana offentliga lokaler som
alla av någon anledning måste besöka-exempelvis apotek, försäkringskassa,
post och lokaler för öppen och sluten hälso- och sjukvård - inte utrustas med
heltäckningsmattor. Sådana mattor bör också undvikas i andra offentliga
lokaler som bör vara tillgängliga för alla, exempelvis badinrättningar,
bibliotek, sporthallar och lokaler för vuxenutbildning.

Utskottet har mot bakgrund av de synpunkter som framkommit i
remissyttrandena kommit till uppfattningen att man, då man skall välja
golvbeläggning för offentliga lokaler, numera ägnar problemen för allergikerna
när det gäller heltäckningsmattor betydande uppmärksamhet. Med
hänsyn härtill och då en rekommendation om restriktivitet beträffande
utrustning av lokaler med heltäckande textilmattor är att vänta från
socialstyrelsen förutsätter utskottet att motionernas syfte i allt väsentligt
kommer att tillgodoses utan att man inför uttryckliga förbud mot heltäckningsmattor.
Motionerna 1977/78:292 och 1977/78:626 påkallar därför inte
någon åtgärd av riksdagen.

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärdsprogram mot allergisjukdomarna, m. m. att
riksdagen avslår motionen 1977/78:441 och motionen 1977/
78:1112,

2. beträffande förbud mot användning av heltäckande textilmattor
i offentliga lokaler m. m. att riksdagen avslår motionen
1977/78:292 och motionen 1977/78:626.

Stockholm den 22 november 1978

På socialutskottets vägnar
KERSTI SWARTZ

Soll 1978/79:16

Nänarande: Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c). Nils Carlshamre (m), Evert
Svensson (s), Karin Andersson (c), Anna-Greta Skantz (s), John Johnsson (s),
Bengt Bengtsson (c), Kjell Nilsson (s). Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell
(s), Stig Alftin (s), Lena Öhrsvik (s), Margot Håkansson (fp) och Ingegerd
Troedsson (m).