SoU 1978/79:14

Socialutskottets betänkande
1978/79:14

med anledning av motion om information rörande arbetsmiljörisker Motionen I

motionen 1977/78:705 av Sivert Andersson (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att en särskild utredning tillsätts med uppgift att komma
med förslag som syftar till en god och snabb information från den
yrkesmedicinska forskningen om arbetsmiljöriskerna.

Motionären anför att informationen från forskningen inom arbetsmiljöområdet
inte förs ut i tillräcklig omfattning. Det är nödvändigt att finna nya
och snabbare kommunikationsvägar mellan forskningen och dem som
arbetar i hälsofarliga miljöer. Mycket tyder t. ex. på att den yrkesbetingade
cancern är betydligt vanligare än man hittills antagit. Ett mycket stort antal
nya kemiska produkter har introducerats på senare år. Det innebär ytterligare
risker för att den yrkesbetingade cancern kan komma att öka kraftigt i
framtiden.

Utredningar, myndigheter m. m.

Utredningen (A 1976:01) om företagshälsovården och den yrkesmedicinska
verksamheten (foretagshälsovärdsutredningen)skall bl. a. undersöka möjligheterna
att öka mätning, provtagning, analys och utvärdering inom företagshälsovården
i syfte att uppnå en effektiv kontroll av arbetsmiljön. Arbetslivets
behov av specialister på olika områden inom yrkeshygien m. m. skall
också utredas. Utredningen skall vidare ta upp frågan om den yrkesmedicinska
verksamheten bl. a. i syfte att få fram underlag för en fortsatt
utbyggnad. I olika sammanhang har uttalats att utbyggnaden i forsta hand bör
syfta till yrkesmedicinska kliniker vid samtliga regionsjukhus.

I september 1977 tillsattes en arbetsgrupp inom socialdepartementet med
uppgift att lägga fram förslag i fråga om anknytning till socialstyrelsen av den
omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk samt av laboratoriet
för klinisk stressforskning vid Karolinska institutet till ett s. k.
miljömedicinskt laboratorium. Frågan bereds numera inom socialdepartementet
i samband med en översyn av socialstyrelsens organisation.

Iden av riksdagen antagna propositionen 1977/78:74(SoU 1977/78:24, rskr
1977/78:147) presenterades ett datorbaserat informationssystem om arbetsskador,
som skall ersätta nuvarande yrkesskadestatistik fr. o. m. den 1 januari
1979. Arbetarskyddsstyrelsen blir huvudman för systemet. Systemet skall i
princip omfatta alla skador, fysiska och psykiska, som förvärvsarbetande och

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 14

SoU 1978/79:14

vissa andra grupper ådragit sig i arbetet.

Miljödatanämnden inrättades 1974 för att leda det fortsatta arbetet med
utvecklingen av det s. k. miljövårdens informationssystem (MI). MI är
samlingsnamnet på en rad projekt som syftar till att hjälpa myndigheter,
kommuner, forskare, organisationer, näringsliv, allmänhet och andra intressenter
att få önskad information om olika miljöförhållanden. Avsikten med
arbetet är att bidra till en förbättrad kontroll av miljön och styrning av de
faktorer som påverkar miljön. På sikt kan MI komma att innehålla uppgifter
om miljöfororenande anläggningar, varor och ämnen som kan vara farliga för
hälsa eller miljö, effekter samt åtgärder som vidtagits för att skydda människa
och miljö. Som ett led i arbetet med MI har miljödatanämnden sedan 1975
registrerat svensk forskning rörande yttre miljö och arbetsmiljö. Ett flertal
myndigheter och institutioner har åtagit sig att medverka genom att samla in
uppgifter om forskningsprojekt och forskningsrapporter under åren
1974-1977. Ett av projekten inom MI kallas Information om arbetsmiljön (MI08).
Inom detta projekt pågår f. n. en försöksverksamhet med ADB-rutiner
inom delar av arbetarskyddsverket. Rutinerna omfattar bl. a. inspektionsarbete,
hantering av skrivelser om arbetsställen samt verksamhetsstatistik. I
försöket prövas också hantering av miljöbeskrivande uppgifter som bl. a.
anknyter till arbetarskyddsstyrelsens anvisningar.

I anslutning till redovisningen av miljödatanämndens verksamhet kan
nämnas att det i den av riksdagen antagna propositionen 1977/78:7 (JoU
1977/78:6, rskr 1977/78:28) har framlagts ett principförslag om ett program för
övervakning av miljökvalitet. Förslaget bygger på en rapport från miljödatanämnden
om insamling av basdata i syfte att förbättra möjligheterna att mäta
och följa långsiktiga förändringar i miljön. Som ett första steg föreslog
nämnden ett undersökningsprogram som skulle belysa hur luft, mark och
vatten påverkas av föroreningar och klarlägga hur olika föroreningar
transporteras såväl inom resp. luft-, mark- och vattenmiljö som mellan de
olika miljöerna. Programmet för miljökvalitet innefattar dels ett fast
undersökningsprogram, dels program för vissa särskilda undersökningar,
dels ett program för utvärdering och rapportering. Uppbyggnaden av
programmet sker successivt med början under budgetåret 1978/79.

Det finns också andra informationscentraler av intresse för arbetsmiljöforskningen.
Informations- och dokumentationscentralen vid tekniska högskolans
bibliotek i Stockholm (IDC) tillhandahåller datorbaserade informationstjänster
och bedriver därmed förenad forskning och utveckling. Utvecklingen
av informationstjänster har i huvudsak inriktats mot områdena naturvetenskap
och teknik. Kraven från användarna har lett till att vissa samhälls- och
beteendevetenskaper också har inkluderats i de områden som täcks av
informationstjänsterna. En medveten avgränsning har giorts mot de s. k.
livsvetenskaperna där MIC (se nedan) tillhandahåller informationstjänster.
Inom kemiområdet förekommer en överlappning mellan MIC och IDC
eftersom kemiinformation är väsentlig både inom medicin och för industrin.

SoU 1978/79:14

Medicinska informationscentralen vid Karolinska institutet (MIC) svarar för
service till livsvetenskaper (medicin, biologi, biokemi och beteendevetenskap),
arbetsmedicin, yrkeshygien och miljövård. I prop. 1977/78:114, som
närmare berörs i det följande, uttalar föredragande statsrådet (s. 90) att
verksamheten vid dessa båda informationscentraler nu har kommit över
försöksstadiet. Huvudansvaret för centralernas verksamhet bör framdeles
åvila tekniska högskolan respektive Karolinska institutet.

Arbetarskyddsfonden skall enligt sin instruktion (1971:803, senast ändrad
1976:652) bl. a. stödja forskning, utbildning och upplysning som kan
motverka uppkomsten av yrkesskador eller annan av arbetsmiljön betingad
ohälsa eller som kan förbättra arbetsmiljön och därigenom främja hälsa och
säkerhet i arbetslivet. Fonden skall även beakta behovet av samordning i
fråga om insatserna för såväl forskning och utveckling som utbildning och
upplysning. Fondens styrelse kan själv ta initiativ till forsknings- och
utvecklingsprojekt. Förutom att ge anslag till forskning, utveckling, utbildning
och upplysning skall fonden också se till att forskningsresultaten
offentliggörs och sprids på lämpligt sätt. Fonden har bl. a. inlett viss
försöksverksamhet med att producera och distribuera forskningsrapporter.
Sedan 1976 har fonden dessutom givit ut korta, lättbegripliga sammanfattningar
av forskningsrapporter. Antalet sammanfattningar uppgår f. n. till
över 100. Vidare har fonden givit ut vissa översikter över aktuell forskning
inom olika områden.

Produktkontrollnämnden prövar frågor om hälso- och miljöfarliga varor och
offentliggör bl. a. vägledande förteckningar över gifter och vådliga ämnen
med beaktande av bl. a. deras cancerframkallande egenskaper. Nämnden är
knuten till statens naturvårdsverk.

Forskningsrådsnämnden började sin verksamhet den 1 mars 1977. Enligt sin
instruktion (1977:35)skall nämnden bl. a. ta initiativ till och finansiellt stödja
forskning främst inom områden som är angelägna ur samhällets synpunkt,
sprida information om forskning och forskningsresultat, främja samordning
och samarbete mellan forskningsråden liksom mellan dessa och andra organ
när det gäller initiering och finansiering av forskning. Nämnden skall vidare
bl. a. svara för den verksamhet som tidigare bedrevs av samarbetskommittén
för långsiktsmotiverad forskning och av delegationen för folkrörelseforskning.

Forskningsrddsutredningen avgav 1977 sitt slutbetänkande Forskningspolitik
(SOU 1977:52). I betänkandet föreslår utredningen bl. a. ökade insatser
för att skapa en heltäckande statistik över forsknings- och utvecklingsarbetet.
Utredningen tar vidare upp frågan om registrering av pågående forskning och
konstaterar att det redan görs betydande insatser på en rad håll för att
registrera forskning men att det i brist på samordning inte går att få någon
överblick över området. Man föreslår därför ett sammanhållet datoriserat
register över pågående forsknings- och utvecklingsarbete. Registret bör enligt
utredningen omfatta i princip all statligt stödd forskning och så långt det visar

SoU 1978/79:14

sig möjligt även forskning som bedrivs eller stöds av näringslivet. Vidare
föreslås att forskningsrådsnämnden får ökade resurser för allmän forskningsinformation.

Forskningsrådsutredningens förslag kommer att behandlas i en proposition
från regeringen våren 1979.

Centrum för arbetslivsfrdgor (Arbetslivseentrum) har enligt sin instruktion
(1976:943) till uppgift att bedriva och främja forsknings- och utvecklingsarbete
om förhållanden som rör individer och grupper i arbetslivet, relationerna
mellan arbetsmarknadens parter, frågor om inflytande i arbetslivet samt
arbetsorganisationen och dess funktionssätt. Arbetslivseentrum skall också
verka för att erfarenheter och rön från arbetslivsforskningen blir kända och
tillämpade.

Tidigare riksdagsbehandling

I motionen 1976/77:714(s)hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle
anhålla om en utredning med uppgift att undersöka sambandet mellan
miljöfaktorer och uppkomsten av cancer. Utskottet gjorde motionen till
föremål för omfattande utredning. I betänkandet SoU 1977/78:2 redogjordes
utförligt för den forskning m. m. som rörde miljöbetingad cancer. Utskottet
anförde för sin del bl. a. följande (s. 22).

Utskottet instämmer med motionärerna i att det är angeläget att förekommande
samband mellan miljöfaktorer och cancersjukdomar klarläggs så långt
det är möjligt. Härför krävs, såsom påpekas i remissyttrandena, ytterligare
insatser av undersöknings- och forskningsverksamhet på området, därvid
inte minst en förstärkning av resurserna vid socialstyrelsens cancerregister är
av betydelse med hänsyn till de möjligheter cancerregistret erbjuder som
utgångspunkt för studier av cancersjukdomarnas förekomst i olika miljöer.
Remissopinionen pekar emellertid på att, för att man skall tillgodose angivna
syfte, det framför allt behövs samordning av den undersöknings- och
forskningsverksamhet med inriktning på sambandsfrågorna som bedrivs vid
olika myndigheter och institutioner. Utskottet ansluter sig till denna mening
och vill understryka att samordningsfrågan måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Med hänsyn till den inriktning verksamheten har vid den till
naturvårdsverket knutna omgivningshygieniska avdelningen bör denna
avdelning kunna vara väl ägnad för en samordnande uppgift beträffande
undersöknings- och forskningsverksamheten, i synnerhet om avdelningen
anknyts till socialstyrelsen. En sådan anknytning kan numera också förutses
komma till stånd. Inom regeringskansliet har nämligen - med hänvisning
bl. a. till arbetsmiljöutredningens ovannämnda förslag beträffande den
omgivningshygieniska avdelningen - nyligen tillsatts en arbetsgrupp med
representanter för bl. a. social-, jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen,
vilken har till uppgift att skyndsamt lägga fram förslag i fråga om
anknytning till socialstyrelsen av den omgivningshygieniska avdelningen
samt av laboratoriet för klinisk stressforskning vid Karolinska institutet.
Utgångspunkter för arbetsgruppens arbete är bl. a. att avdelningen och
laboratoriet skall ombildas till ett miljömedicinskt laboratorium med socialstyrelsen
som chefsmyndighet, att avdelningens nuvarande anknytning till

SoU 1978/79:14

Karolinska institutets hygieniska institution skall bestå samt att den nya
organisationen skall kunna träda i kraft den 1 juli 1978.

Utskottet vill med hänsyn till det anförda förorda att arbetsgruppen får i
uppdrag att pröva frågan huruvida samordning av undersöknings- och
forskningsverksamhet beträffande samband mellan miljöfaktorer och
cancersjukdomar bör ingå i uppgifterna för det miljömedicinska laboratoriet
som skall inrättas. För den händelse det inte skulle visa sig lämpligt att
förbättra förutsättningarna att klarlägga nämnda samband på angivna sätt bör
regeringen överväga andra lösningar. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionen 1976/77:714 bör ges regeringen till känna.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt. Riksdagens skrivelse (1977/78:3)
är f. n. beroende av regeringens prövning. Den bereds i samband med
översynen av socialstyrelsens organisation (se ovan s. 1).

Det kan vidare nämnas att riksdagen f. n. har att ta ställning till
propositionen 1977/78:114 om ett centralt organ för informationsförsörjning
m. m. 1 propositionen konstateras att den snabba utvecklingen på informations-
och dokumentationsområdet kräver åtgärder för att säkerställa en
effektiv informations- och dokumentationsverksamhet och ett ändamålsenligt
utnyttjande av resurserna. Det är viktigt att behandla den traditionella
biblioteksverksamheten och den tekniska informationen och dokumentationen
som en helhet - vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning.
Mot denna bakgrund föreslås att en särskild delegation för informationsförsörjning
inrättas. Delegationen skall ha som huvuduppgift att svara för dels
övergripande samordning och planering av informationsförsörjningen, dels
forsknings- och utvecklingsarbete inom denna.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1977/78:705 från arbetarskyddsstyrelsen,
arbetarskyddsfonden, arbetslivscentrum, forskningsrådsnämnden,
LO, TCO, SACO/SR samt SAF.

Forskningsrådsnämnden har i sin tur inhämtat yttrande från det naturvetenskapliga
forskningsrådet och det medicinska forskningsrådet.

Ställningstaganden till motionsyrkandet

Arbetslivscentrum, LO och TCO tillstyrker motionärens förslag. Forskningsrådsnämnden,
SACO/SR och SAF avstyrker förslaget om att en
särskild utredning skall tillsättas och pekar på andra sätt att lösa informationsproblemet.

Arbetarskyddsstyrelsen och arbetarskyddsfonden tar inte uttrycklig ställning
till motionsyrkandet.

SoU 1978/79:14

Behovet av forskningsinformation

Arbetarskyddsstyrelsen erinrar om sin egen utbildnings- och informationsverksamhet
på arbetsmiljöområdet. Verksamheten omfattar bl. a. utbildning
av företagshälsovårdens funktionärer, i vilken ingår specialutbildning för
skyddsingenjörer, företagsläkare och företagssköterskor samt fortbildning av
skyddsombud och andra arbetsmiljöansvariga. En av styrelsens huvuduppgifter
är vidare att utfärda tillämpningsföreskrifter inom lagstiftningens ram. I
detta utredningsarbete ingår insamling av data så långt vetenskapen nått och
spridning av informationen, bl. a. i föreskrifter och i allmänna råd. Arbetarskyddsstyrelsens
arbetsmedicinska nyheter publiceras i flera av styrelsen
utgivna skriftserier och dessutom i andra tidskrifter. Titlar och sammandrag
publiceras regelbundet i styrelsens tidning Arbetarskydd, ofta tillsammans
med specialartiklar som tar fram och populariserar information av särskilt
stort intresse. Bevakning och utbyte av information om den internationella
forskningen sker regelbundet genom konferenser, föredrag m. m. Styrelsen
arrangerar varje år arbetsmedicinska kontaktdagar i Stockholm och i Umeå.
Information om arbetsmiljörisker lämnas också direkt till de fackliga
organisationerna.

Arbetarskyddsstyrelsen erinrar vidare om att arbetarskyddsfonden i stor
omfattning publicerar forskningsresultat i mera populärvetenskaplig och
sammanfattande form. Företagshälsovården är en annan viktig kanal för att
sprida vetenskapligt kunnande om arbetsmiljöfrågor direkt ut till arbetsplatserna.
Som kunskapsbank på detta område fungerar de yrkesmedicinska
klinikerna. Frågan om den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården och
av de yrkesmedicinska klinikerna behandlas f. n. av företagshälsovårdsutredningen.
Slutligen pekar arbetarskyddsstyrelsen på den fortlöpande
utveckling, rationalisering och effekti visering av information om arbetsmiljön
som bedrivs av miljödatanämnden inom projektet miljövårdens
informationssystem (MI).

Avslutningsvis framhåller arbetarskyddsstyrelsen att även om informationen
om arbetsmiljöfrågor numera är ganska omfattande det är angeläget
att ytterligare resurser ställs till bl. a. styrelsens förfogande för att ge en snabb
och för olika grupper anpassad information om aktuell forskning.

Arbetarskyddsfonden konstaterar att en första förutsättning för att snabbt få
fram information om olika arbetsmiljörisker är att ha en slagkraftig forskning
inom Sverige, dels för att spåra risker i miljön, dels för att kunna följa den
internationella utvecklingen. En betydande förstärkning av forskningsresurserna
har skett, bl. a. genom resurser från arbetarskyddsfonden. Trots
betydande egna vetenskapliga och tekniska insatser är vi dock starkt
beroende av information om resultat från forskningen i andra länder. Att följa
forskningen internationellt kräver ett effektivt vetenskapligt informationsoch
dokumentationssystem. På det vetenskapliga planet har Sverige f. n.
anknytning till visa utländska databaser, bl. a. på det medicinska området.

SoU 1978/79:14

Inom landet pågår arbete f. n. inom miljödatanämnden. Någon samlad
dokumentationsbas på arbetsmiljöforskningens område finns dock inte i
Sverige. På det internationella planet har gjorts försök att skapa dokumentations-
och informationscentraler rörande arbetsmiljön, bl. a. den s. k. CIScentralen
hos ILO. Tyvärr är dock den information som lämnas dit från
medlemsländerna inte så fullständig som man skulle önska.

Förutom att omsätta vetenskaplig information i åtgärder, föreskrifter etc.
måste det enligt arbetarskyddsfonden också till kraftfulla insatser för att ge
information direkt till dem som arbetar i hälsofarliga miljöer. Detta är ett av
de svåraste informationsproblemen eftersom man många gånger måste
översätta vetenskapens språk och resultat till termer som kan förstås och
användas av de praktiskt yrkesverksamma. Fondens egna insatser på
informationsområdet ligger främst på detta plan. Det har blivit en alltmer
central fråga hur man på bästa sätt skall sprida forskningsrapporternas
resultat ute i arbetslivet. Man har bl. a. byggt upp en rutin för att ta fram och
distribuera populärt skrivna sammanfattningar av projektrapporter. Man har
också verkat för att få fram informationsbroschyrer och översikter över
verksamheten inom olika områden. Fonden ger vidare bidrag till organisationer
på arbetsmarknaden för att föra ut dylik information.

Avslutningsvis anför arbetarskyddsfonden följande.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att en rad aktiviteter f. n. pågår
för att förbättra och effektivisera informationen om risker i arbetsmiljön.
Ambitionerna för detta arbete är höga. Efterfrågan på information från
arbetslivet är också mycket stark. Alla torde samtidigt vara överens om att
informationen från forskningen till arbetslivet måste förbättras. Arbetarskyddsfonden
har för sin del redan planerat en väsentlig ökning av sin
verksamhet inom området. Fonden är självfallet också beredd att beakta
önskemål från arbetsmarknadens parter om ytterligare åtgärder.

Arbetslivscentrum framhåller behovet av en systematisk och lättillgänglig
sammanställning av resultat från det stora antal organ som bedriver forskning
inom arbetsmiljöområdet. Inte minst är det väsentligt att vidarebefordra
internationella forskningsresultat, vilka inom överskådlig framtid kommer
att dominera över inhemska rön. Man delar motionärens uppfattning att det i
dag saknas ett ändamålsenligt samordningsorgan för dessa frågor. En
betydande del av utvärderingen av forskningsrön förefaller ske i det fördolda.
Det finns inte några egentliga möjligheter för en större grupp arbetsmiljöintressenter
att bedöma t. ex. grunden för en ny gränsvärdeslista. Dessutom
visar erfarenheten att även om risker är kända bland skyddsansvariga såväl
centralt som lokalt så har denna medvetenhet svårt att tränga ut till de
enskilda arbetsplatserna.

Arbetslivscentrum anför vidare bl. a. följande.

Av särskild betydelse är att de människor som utsätter sig för olika slag av
risker i arbetslivet har liten eller ringa möjlighet att bedöma omfattningen och
allvaret häri. Enligt gällande ordning måste de lita på och rätta sig efter de

SoU 1978/79:14

bestämmelser som fastställs centralt. Till grund för dessa ligger framfor allt
forskarnas bedömning, vilket visats innebära att i vissa fall kraven på
vetenskaplig grundlighet och säkerhetsmarginal leder till en så långt driven
försiktighet att man avstår från att varna för miljörisker i arbetslivet. Det kan
också uttryckas så att risken för ett vetenskapligt fel väger lika tungt (eller rent
av tyngre) som att människor ådrar sig sjukdom och ohälsa. I efterhand har
det ibland visat sig att de anställdas egen bedömning och egna erfarenheter av
t. ex. olika kemiska ämnen så småningom fått stöd även av vetenskapliga
undersökningar, trots att man till en början ansett farhågor ogrundade.

Forskningsrådsnämnden instämmer i att det knappast råder något tvivel om
att en betydande del av cancerfallen hos människan kan återföras till
kemikalier som människan själv är ansvarig för. Vad beträffar yrkesbetingad
cancer har man konstaterat en signifikant ökning av cancerfrekensen inom
flera yrkeskategorier. Det har dock inte gjorts epidemiologiska undersökningar
i den utsträckningen att man med någon större grad av säkerhet kan
uppskatta frekvensen yrkesbetingad cancer. Vad gäller informationen om
nya forskningsresultat måste dessa enligt nämndens uppfattning i första hand
nå fram till dem som har att utfärda föreskrifter om arbetarskydd, dvs.
arbetarskyddsstyreisen, socialstyrelsen samt företagsläkare och andra läkare
som har kontakt med problemen. Denna process skiljer sig inte från annan
informationsspridning om vetenskapliga rön. Det finns enligt nämnden inga
skäl att tro att informationsspridningen skulle vara särskilt ineffektiv på det
yrkesmedicinska området.

Forskningsrådsnämnden anför vidare.

Den i motionen påtalade bristen på kommunikation mellan enskilda
forskare och allmänheten torde väsentligen bero på osäkerheten hur
experimentella data skall tolkas och obenägenheten att på grundval härav
göra några uttalanden rörande arbetshygieniska risker. Konsekvenserna av
en felbedömning åt ena eller andra hållet kan bli utomordentligt allvarliga.
Den bristande kommunikationen mellan forskarna och allmänheten som kan
konstateras torde alltså i hög grad bottna i den osäkerhet som de enskilda
forskarna känner vid bedömningen av hithörande frågor, till stor del
beroende på bristen på forsknings- och utredningsresurser.

LO framhåller att förekomsten av kemiska risker ute på arbetsplatserna är
ett svårbemästrat arbetsmiljöproblem på grund av den lavinartade ökningen
av kemiska ämnen och produkter i produktionen. Det kan vara svårt att få
reda på de kemiska produkternas sammansättning, och än svårare kan det
vara att få veta om de ingående ämnena är hälsofarliga eller ej. Ett annat stort
problem är att hälsorisker kan uppstå genom samverkan mellan olika
kemiska ämnen som samtidigt förekommer på arbetsplatsen. Det mest
allvarliga är dock att kemiska risker oftast har ingen eller ringa vamingseffekt
på människan och att expositionstiden ofta är lång innan ohälsa framträder.
De medicinska effekterna är som regel också smygande. Arbetstagarna har
därför själva mycket små möjligheter att observera de kemiska hälsoriskerna
innan de resulterar i allvarliga hälsoeffekter. Fackföreningsrörelsen har därför

SoU 1978/79:14

krävt en rad åtgärder, bl. a. ökade resurser för myndigheterna att i tid utfärda
föreskrifter och anvisningar, produktregister och märkningssystem och en
effektivare kontroll från såväl yrkesinspektionens som företagens sida. En
förutsättning för denna arbetsmiljöbevakning är dock att det finns kunskap
om riskerna. Från LO:s sida har också krävts fortsatta intensifierade insatser i
fråga om forskning och forskningsinformation.

TCO instämmer i motionärens uppfattning att man måste lägga stor vikt
vid att forskningsresultaten från det yrkesmedicinska området blir lätt
tillgängliga för avnämarna och i att det är nödvändigt att möta ett ökat
informationsbehov.

SACO/SR instämmer i att arbetsmiljöarbetet har otillräckliga resurser. Det
är också angeläget att de problem som tas upp i motionen fortlöpande blir
föremål för debatt, prövning och åtgärder. Efterfrågan på information om
risker i arbetsmiljön är stor, och det är nödvändigt att förbättra informationsmöjligheterna.
SACO/SR kan däremot inte dela motionärens oro för enskilda
läkares och vetenskapsmäns varierande bedömning av medicinska fakta och
därmed riskgradering. En fri och saklig debatt mellan forskare vid kliniker
och institutioner är en förutsättning för tillsynsmyndigheternas slutliga
riskbedömning.

SAF anser inte att det varit svårt att få del av olika forskningsresultat. De
svenska anslagen till arbetsmiljöforskning har under en följd av år varit små i
förhållande till behoven. Många i och för sig angelägna forskningsprojekt har
inte kunnat fullföljas av brist på medel. Sverige har därför haft anledning att
noga följa den internationella forskningens resultat som på olika sätt prövats
och anpassats till svenska förhållanden. Dokumentationen har emellertid
alltid varit tillgänglig, och intresserade har lätt kunnat få tillgång till den. En
undersökning skulle säkerligen visa att svenska forskare mera utförligt
redogör för internationella forskningsresultat än vad länder med större
forskningspotential behöver göra. När det gäller redovisningen av svenska
forskningsresultat har svenska forskare publicerat sig både i svensk och
internationell litteratur. Efter tillkomsten av arbetarskyddsfonden har arbetsmiljöforskningen
emellertid fått helt andra resurser. Tillgången på forskningsresultat
är en annan än tidigare och antalet rapporter ökar. Därmed ökar
också svårigheterna att göra forskningsresultaten tillgängliga inom företagen.
För detta är företagshälsovården en fundamental resurs. Parterna har enats
om att företagshälsovården skall arbeta objektivt och enligt vetenskap och
beprövad erfarenhet. Man bör på denna väg kunna nyttiggöra de forskningsresultat
som är särskilt värdefulla för företagen.

Informationsvägar m. m.

Arbetslivscentrum framhåller att erfarenhter från utlandet och från andra
områden visar att en större öppenhet och debatt kring forskningsinformationen
kan underlättas genom att skapa forskningsorgan som är relativt

SoU 1978/79:14

fristående i förhållande till lagstiftningsarbete och myndighetsutövning.
Arbetslivscentrum vill därför väcka frågan om en förändrad forskningspolitik
när det gäller den arbetsmedicinska forskningen. Av intresse här är det arbete
som f. n. pågår med att sammanföra den omgivningshygieniska avdelningen
vid naturvårdsverket med delar av Karolinska institutets stresslaboratorieforskning
till ett särskilt fristående miljömedicinskt laboratorium.

Arbetslivscentrum pekar vidare på att det är angeläget att avhjälpa de
brister i kontakterna mellan forskningssidan, tillsynen och yrkesinspektionen
inom arbetarskyddsverket vilka nyligen påtalats av riksrevisionsverket.

Det finns vidare behov av en utökning och samordning av forskningsresurserna
på det arbetsmedicinska området. Frågorna om forskningsinformation
kan dock inte behandlas tillfredsställande inom nuvarande organisatoriska
ramar. Den av motionären föreslagna utredningen bör därför pröva
frågan om ett från det praktiska anvisnings- och normeringsarbetet fristående
organ med särskilt ansvar för bevakning och service rörande forskning,
information m. m. på området. Syftet med ett sådant organ skulle vara att
tillgodose kraven på ökad öppenhet och dialog mellan forskningen och den
som utsätts för arbetsmiljöriskerna samt arbetsmiljöintressenter i övrigt. Den
verksamhet kring information, utbildning etc. som arbetarskyddsfonden
bedriver eller stödjer är härvidlag en väsentlig utgångspunkt.

LO hänvisar bl. a. till en enkätundersökning som visat att medlemmarna i
stor utsträckning inte känner till i vad mån de kemiska ämnen de arbetar med
är farliga eller inte. Det går knappast att klara detta informationsproblem
enbart med de nuvarande lokala resurserna inom t. ex. företagshälsovården.

Från LO:s sida har understrukits nödvändigheten av utökade resurser på
det arbetsmedicinska området i form av ökade läkarresurser inom arbetsmedicin
och genom utbyggnad av fler yrkesmedicinska sjukhusenheter.
Dessa frågor utreds f. n. av företagshälsovårdsutredningen. Enligt LO är de
bristande resurserna inom det arbetsmedicinska området sannolikt en starkt
bidragande faktor till svårigheterna att erhålla god och snabb forskningsinformation.
Ytterligare en faktor är de begränsade resurser som arbetarskyddsstyrelsens
arbetsmedicinska avdelning f. n. arbetar med.

Varje forskningsrön som påvisar risk för hälsoskadliga effekter av arbetsmiljön
bör enligt LO leda till en så noggrann uppföljning som möjligt,
antingen genom fortsatta forskningsinsatser när resultaten är osäkra eller
genom direkta åtgärder. För att detta skall kunna kontrolleras måste
informationen om såväl den nationella som den internationella forskningens
resultat kunna överblickas bättre och förmedlas snabbare till olika avnämare.
Här skulle det enligt LO:s mening behövas en översyn av bl. a. olika berörda
myndigheters roll i sammanhanget, såväl i fråga om resurser för sådan
information som för hur informationsförmedlingen skall gå till. LO anser
därföratt en utredning skall tillsättas med uppgift att komma med förslag som

SoU 1978/79:14

syftar till såväl en förbättrad information om arbetsmiljöforskningen som ett
förbättrat utnyttjande av framkomna forskningsresultat.

TCO erinrar om miljödatanämndens verksamhet med det s. k. miljövårdens
informationssystem (MI). Nämnden har tagit upp frågan om att skapa
ett slags informationsbank inom områdena miljö och toxikologi, ett förslag
som tillstyrkts av TCO. TCO vill därför med tillstyrkan av motionärens
förslag peka på möjligheten att integrera den yrkesmedicinska forskningen i
den föreslagna informationsbanken.

Forskningsrådsnämnden anför i anslutning till uttalanden i forskningsrådsutredningens
betänkande ”Forskningspolitik” (SOU 1977:52) att det är
väsentligt att generellt förstärka kommunikationen mellan forskare och
allmänhet. Utredningen har bl. a. föreslagit att en delegation för vetenskaplig
information knyts till forskningsrådsnämnden. Nämnden har vidare tillsatt
en arbetsgrupp för att utreda forskningsbehovet rörande "Kemiska hälsorisker
i vår totala miljö”, i vilken ingår representanter förbi. a. arbetarskyddsfonden,
arbetarskyddsstyrelsen och Bygghälsan. Inom ramen för de satsningar
på forskning rörande kemiska hälsorisker som kan komma att föreslås
kommer även informationsfrågor att beaktas.

Forskningsrådsnämnden anser också att det bör finnas möjlighet för t. ex.
arbetarskyddsfonden och arbetslivscentrum att intressera sig för informationsspridning
av det slag som efterlyses i motionen. Nämnden avstyrker att
en särskild utredning tillsätts såsom föreslagits i motionen.

SACO/SR betonar de yrkesmedicinska klinikernas betydelse för att lösa de
frågor som aktualiseras i motionen. En utbyggnad av klinikerna är synnerligen
angelägen. Denna fråga utreds av företagshälsovårdsutredningen.
Information om den yrkesmedicinska forskningen är mot bakgrund av den
snabba utvecklingen en väsentlig uppgift för de yrkesmedicinska klinikerna.
De bör kunna utgöra lämpliga informationsgivare i förhållande till företagshälsovård,
skyddsombud, fackliga organisationer, yrkesinspektion m. fl.

SACO/SR instämmer i att de i motionen påtalade frågorna behöver utredas
men anser inte att en särskild utredning bör tillsättas. I stället bör motionen
överlämnas till företagshälsovårdsutredningen för beaktande i det pågående
utredningsarbetet.

SAF anser att det i nuläget inte skulle fylla någon väsentlig uppgift att
tillsätta en särskild utredning med uppgift att komma med förslag till en god
och snabb information från enbart den yrkesmedicinska forskningen. SAF
hänvisar samtidigt till arbetet inom miljödatanämnden och produktkontrollnämnden,
olika miljödatabanker, pågående utredningar inom företagshälsovården
och den strategiska planeringen av arbetarskyddsverkets och naturvårdsverkets
m. fl. organs resurser. Motionen bör därför enligt SAF lämnas
utan åtgärd.

SoU 1978/79:14

Utskottet

I motionen föreslås att riksdagen skall begära att det tillsätts en utredning
med uppgift att lägga fram förslag som syftar till en god och snabb
information från den yrkesmedicinska forskningen om arbetsmiljöriskerna.

Motionstexten ger samtidigt vid handen att motionen har en vidare
syftning än som framgår av själva motionsyrkandet. Motionärerna anför
sålunda att mycket tyder på att den yrkesbetingade cancern är betydligt
vanligare än man hittills antagit. Ett mycket stort antal kemiska produkter
har introducerats på senare år. Det innebär att den yrkesbetingade cancern
kan komma att öka ytterligare i framtiden. Den forskning som bedrivs om
denna och andra arbetsmiljörisker förs inte ut i tillräcklig omfattning. Det är
nödvändigt att finna nya och snabbare kommunikationsvägar mellan
forskningen och dem som arbetar i hälsofarliga miljöer.

Utskottet delar motionärens uppfattning att forskning om sambandet
mellan olika arbetsmiljöfaktorer och cancer har en mycket hög angelägenhetsgrad.
Det är självfallet också av största vikt att nya forskningsrön som rör
uppkomsten av yrkesbetingad cancer sprids snabbt och effektivt till dem som
är utsatta för sådana hälsorisker. Vid bedömningen av frågan om det är
nödvändigt med något riksdagens initiativ i här aktuellt avseende vill
utskottet erinra om att riksdagen förra året behandlade frågan om förebyggande
av yrkesbetingad cancer. I sitt av riksdagen godkända betänkande i
ämnet (SoU 1977/78:2) anförde utskottet bl. a. att den till statens naturvårdsverk
knutna omgivningshygieniska avdelningen borde kunna vara väl ägnad
för en samordnande uppgift i fråga om den forskning som bedrivs på olika håll
om samband mellan cancer och miljö, i synnerhet om avdelningen, såsom
förutsatts, knöts till socialstyrelsen. Utskottet förordade vidare att man skulle
undersöka om samordning av forskningsverksamhet beträffande samband
mellan miljöfaktorer och cancer borde ingå i uppgifterna för det miljömedicinska
laboratorium som därvid skulle inrättas hos socialstyrelsen. Vad
utskottet sålunda anfört gavs regeringen till känna. Ärendet är f. n. beroende
av regeringens prövning och bereds i samband med en översyn av socialstyrelsens
organisation.

Frågan om samordning av cancerforskningen och om förbättrad bevakning
av forskningsresultaten på området är således redan under övervägande efter
initiativ från riksdagens sida. Resultatet av regeringens pågående översyn bör
enligt utskottets mening avvaktas. Någon riksdagens åtgärd är således inte
påkallad i denna del.

Vad gäller den mera övergripande frågan om förbättrad information om
arbetsmiljöforskningen kan konstateras att härför krävs dels en effektiviserad
verksamhet i fråga om dokumentation och sammanställning av forskningsresultat
i mera lättillgänglig form, dels en utökad informationsspridning som
är anpassad bl. a. till olika avnämargrupper.

SoU 1978/79:14

Av framställningen i det inledande avsnittet (s. 1-3) och av remissyttrandena
framgåratt det på många håll pågår aktiviteter för att förbättra tillgången
på faktamaterial om arbetsmiljöforskningen och för att göra detta material
mera lättillgängligt och praktiskt användbart för avnämarna. Ett antal
informationsbanker är under uppbyggnad. Här kan nämnas det nya informationssystemet
om arbetsskador, det s. k. miljövårdens informationssystem
(MI), särskilt i de delar som mera direkt inriktas på arbetsmiljön, samt
den medicinska informationscentralen vid Karolinska institutet (MIC). Om
forskningsrådsutredningens förslag om registrering av pågående forskning
genomförs kommer även detta informationssystem att medverka till att
möjligheterna att överblicka arbetsmiljöforskningen förbättras. Genom bl. a.
de olika informationssystemen kommer det så småningom att bli lättare att ta
fram uppgifter såväl om uppnådda forskningsresultat som om innehållet i
olika forskningsprojekt. Redan detta kommer troligen att medföra såväl att
informationen blir fullständigare som att den kan lämnas snabbare.

Det är dock viktigt att ett organ har ett övergripande och samordnande
ansvar såväl för bevakning av inkommande information som för dokumentationsverksamheten.
Bl. a. bör tillses att de tjänster som kan fås från de olika
informationssystemen anpassas till varandra på ett sådant sätt att alla
forskningsområden täcks. Det bör vidare vara möjligt att bevaka att
dokumentation sker av sådana utländska forskningsresultat som kan vara av
betydelse för svenska förhållanden.

En närliggande fråga är hur man på bästa sätt skall sprida den sålunda
dokumenterade och sammanställda forskningsinformationen, såväl till
skyddsansvariga på olika nivåer som direkt till de anställda. Det är av stor vikt
att sådan informationsspridning sker snabbt och effektivt. Dessutom bör
informationen vid behov kunna intensifieras så att den får en med hänsyn till
omständigheterna tillräcklig genomslagskraft. På detta område har främst
arbetarskyddsstyrelsen och arbetarskyddsfonden uppgifter.

Arbetsmiljöfrågorna berör emellertid många olika vetenskaper och verksamheter.
Detta medför att det ofta kan bli nödvändigt att inhämta och
sammanställa mycket speciella typer av information från annat håll, i
synnerhet om det eftersträvas en kontinuerlig bevakning av arbetsmiljöriskerna.
Vidare kan antas att efterfrågan på information kommer att fortsätta
öka. Man måste även räkna med att efterfrågan efter hand kan komma att
ändra karaktär och bli mera inriktad på speciella, vetenskapligt betonade
frågor.

Frågan om hur informationen om arbetsmiljöriskerna skall spridas är
således komplicerad. En utgångspunkt bör vara att all tillgänglig forskningsinformation
skall spridas fortlöpande till dem som berörs därav. Därmed
avses då inte endast sådan forskning som är direkt inriktad på arbetsmiljöfrågor
utan även sådan som har annan inriktning men ändå kan tänkas bli av
värde för bedömning av arbetsmiljörisker, t. ex viss medicinsk forskning.

Enligt utskottets mening förutsätter en effektiv forskningsbevakning med

SoU 1978/79:14

kontinuerlig informationsspridning av kvalificerat och ofta speciellt slag att
man finnér en fastare organisatorisk form för verksamheten. En väl
fungerande kvalificerad bevakning och informationsspridning synes dock
vara svår att genomföra utan en föregående översyn av de nu på många håll
pågående aktiviteterna på informationsområdet. Olika myndigheters
uppgifter i sammanhanget måste ses över och samordnas.

De i motionen aktualiserade frågorna bör således göras till föremål för
utredning.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1977/78:705 bör
ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:705 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
informationsfrågor rörande arbetsmiljörisker.

Stockholm den 7 november 1978

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s)*, Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c), Nils
Carlshamre (m), Karin Andersson (c), John Johnsson (s)*, Bengt Bengtsson
(c). Ivar Nordberg (s), Karl Leuchovius (m), Kjell Nilsson (s)*, Britt
Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Per Gahrton (fp)*, Stig Alftin (s)* och
Lena Öhrsvik (s)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 58621 Stockholm 1'