SoU 1978/79:13

Socialutskottets betänkande
1978/79:13

med anledning av motioner om styrelsen för vårdartjänst

Motionsyrkandena

I motionen 1977/78:1084 av Olle Göransson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning av frågan om tillskapande
av en särskild medicinsk serviceverksamhet för svårt handikappade unga,
som avslutat sina studier vid Ingemundskolan eller Skärholmens gymnasium
i Stockholm.

1 motionen 1977/78:1108 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om vidgning av
uppgifterna för styrelsen för vårdartjänst till att avse även insatser för
flerhandikappade.

Styrelsens för vårdartjänst verksamhet

Mot bakgrund av förslag, som den år 1965 tillkallade handikapputredningen
(S 1966:38) framlagt i betänkandet (SOU 1969:35) Bättre utbildning för
handikappade om åtgärder för att förbättra de svårast handikappades
möjligheter att bedriva studier i den dåvarande mellanskolan - särskilt i dess
yrkesutbildningsdel - i folkhögskola och i eftergymnasial utbildning, antog
statsmakterna år 1970 (prop. 1970:1 bil. 7 s. 193-194, SU 1970:5 p. 38, rskr
1970:5) riktlinjer för mellanskoleutbildning för svårt rörelsehindrade och
andra svårt handikappade samt riktlinjer för vårdartjänst åt vissa studerande.

De förstnämnda riktlinjerna innebar att den fackskole-, gymnasie- och
yrkesskoleverksamhet som var knuten till det av Föreningen för bistånd åt
lytta och vanföra i Stockholm drivna Norrbackainstitutet i Solna kommun -på mark som staten kostnadsfritt ställt till förfogande för föreningens
anläggningar på Norrbackaområdet i närheten av karolinska sjukhuset -skulle kompletteras med yrkesskola för svårt rörelsehindrade och andra svårt
handikappade till en fullständig mellanskola för sådana elever och att staten
skulle ha det ekonomiska ansvaret för denna skola. Den pedagogiska
verksamheten skulle ledas av den kommunala skolstyrelsen. Så länge
mellanskolan var förlagd till Norrbackainstitutet skulle den ha försökskaraktär.
En särskild styrelse skulle handha statens uppgifter rörande mellanskolan
för svårt handikappade. Denna styrelse skulle vidare planera de permanenta
anordningar, innefattande framtida lokalisering, som borde avlösa försöksformema.

Riktlinjerna för vårdartjänst åt vissa studerande innebar att en vårdar 1

Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 13

SoU 1978/79:13

tjänst, som i stort sett motsvarade sådan social hemhjälp som kommunerna
lämnade åt bl. a. handikappade och som - bekostad av statsmedel -försöksvis lämnades genom Norrbackainstitutet åt studerande som efter
avslutad utbildning vid institutets gymnasium fortsatte sina studier vid
Stockholms universitet, skulle permanentas och utsträckas till andra studieorter
till studerande inom annan eftergymnasial utbildning samt vid
folkhögskolor. Verksamheten skulle ledas av ovannämnd styrelse och
betalas av staten.

Mellanskolan vid Norrbackainstitutet beräknades för ca 130 elever.
Omkring 50 elever i eftergymnasiala studier och 50 elever vid folkhögskolor
beräknades behöva vårdartjänst.

Genom beslut av Kungl. Majit i maj 1970 inrättades den 1 juli 1970
styrelsen för vårdartjänst med uppgift att dels leda verksamheten med
vårdartjänst åt svårt handikappade som bedriver eftergymnasiala studier och
studier vid folkhögskolor, dels i samråd med skolöverstyrelsen planera den
framtida utformningen av den till Norrbackainstitutet anknutna fackskole-,
gymnasie- och yrkesskoleverksamheten för svårt handikappade elever.

Med stöd av ett bemyndigande av riksdagen (prop. 1971:49, SoU 1971:13,
rskr 1971:129)godkände Kungl. Majit år 1971 bl. a. (1) avtal mellan staten och
Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm enligt vilket avtal
föreningen med utgången av juni månad 1971 skulle lägga ned sin
verksamhet vid Norrbackainstitutet och staten med vissa undantag överta
ansvaret för denna verksamhet, (2) avtal mellan staten, ovannämnda
förening samt Solna kommun enligt vilket bl. a. kommunen åtog sig att leda
den pedagogiska verksamheten vid en till Norrbackainstitutets lokaler
övergångsvis förlagd gymnasieskola för svårt rörelsehindrade och andra svårt
handikappade och enligt vilket karolinska sjukhuset skulle tillhandahålla
gymnasieskolan service i form av städning m. m.

För elever i gymnasieskolan på Norrbackaområdet, vilken sedan början av
1970-talet kallas Ingemundskolan, påbörjade styrelsen för vårdartjänst
höstterminen 1971 en verksamhet med externa elevhushåll, så att av skolans
ca 90 elever år 1972 19 elever kunde bo i elevhushåll utanför institutet medan
53 elever bodde i internat på Norrbackaområdet. Övriga 18 elever var externa
elever som deltog i undervisningen men inte behövde bo i internat eller i
elevhushåll. Verksamheten med externa elevhushåll utvecklades så att de
elever som behövt bostad med personlig omvårdnad genom styrelsen för
vårdartjänst fått bostad i sådana elevhushåll. I f. d. Norrbackainstitutet har
dock bedrivits viss dagverksamhet för eleverna i Ingemundskolan i anslutning
till utbildningen vid skolan.

Med anledning av uppgiften att i samråd med skolöverstyrelsen (SÖ)
planera den framtida utformningen av den till Norrbackainstitutet anknutna
fackskole-, gymnasie- och yrkesskoleverksamheten, som styrelsen för
vårdartjänst fick vid inrättandet år 1970, hemställde styrelsen och SÖ i en
skrivelse till Kungl. Majit i oktober 1973 bl. a. att gymnasieutbildningen för

SoU 1978/79:13

svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade skulle planeras och
organiseras i enlighet med riktlinjer som angivits i en vid skrivelsen fogad
promemoria om planering av gymnasieskola för svårt rörelsehindrade och
andra svårt handikappade, vilken utarbetats av styrelsen i samråd med SÖ.
Gymnasieskolan, som skulle omfatta totalt ca 130 elever, föreslogs bli
integrerad i befintliga eller planerade gymnasieskolenheter i Stockholm,
Göteborg och Umeå samt Malmö eller Lund. Verksamheten föreslogs bli
uppbyggd successivt med början i Stockholm, där undervisning för ca 20
elever fr. o. m. budgetåret 1974/75 föreslogs bli anordnad i det blivande
Skärholmens gymnasium. I skrivelsen föreslogs att förhandlingar skulle
komma till stånd med Stockholms kommun om inordnande av gymnasieskolutbildningen
för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade i
gymnasieskolan i kommunen.

Förslaget om att ca 20 elever skulle erhålla utbildning vid Skärholmens
gymnasium anmäldes i prop. 1974:1 (bil. 7 s. 181-183 och bil. 10 s. 162 och
169). Chefen för utbildningsdepartementet förordade efter samråd med
chefen för socialdepartementet att förslaget skulle genomföras. I sitt av
riksdagen godkända betänkande UbU 1974:8 (p. 1) tillstyrkte utbildningsutskottet
förslaget men ansåg att verksamheten i Skärholmen inte borde
utvidgas och att motsvarande försöksverksamhet inte borde startas på annan
ort förrän tillräckliga erfarenheter vunnits av verksamheten i Skärholmen.

Sedan statens förhandlingsnämnd erhållit uppdrag att träffa avtal med
Stockholms kommun om föreslagen gymnasieutbildning i Skärholmen,
träffades år 1974 mellan staten och Stockholms skoldirektion på Stockholms
kommuns vägnar ett avtal enligt vilket Stockholms kommun inom ramen för
det kommunala skolväsendet anordnar försöksverksamhet med utbildning
för ca 20 svårt rörelsehindrade eller andra svårt handikappade vid Skärholmens
gymnasium. Utbildningen skall vara öppen för elever från hela riket.
Kommunen tillhandahåller de handikappade eleverna skolmåltider ävensom,
i den mån så erfordras, skolhälsovård och annan service som övriga
elever vid gymnasiet erhåller. Styrelsen för vårdartjänst förutsätts skola i
skolans lokaler tillhandahålla elevläkare, sjuksköterska, sjukgymnast och
arbetsterapeut ävensom kurator och psykolog. Eleverna bereds bostad med
omvårdnad i ett bostadshus i Skärholmen.

Mot bakgrund av ovannämnda riksdagsbeslut år 1974 gav Kungl. Maj:t i
november 1974 SÖ i uppdrag att i samråd med styrelsen för vårdartjänst
kontinuerligt utvärdera försöksverksamheten med gymnasial utbildning för
svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade vid Skärholmens
gymnasium och att till utbildningsdepartementet inkomma med en första
redovisning av vunna erfarenheter efter utgången av läsåret 1974/75.

SÖ och styrelsen för vårdartjänst avgav i början av år 1976 till regeringen en
gemensam rapport om erfarenheterna under det första läsåret av utbildningen
vid Skärholmens gymnasium. Mot bakgrund av positiva erfarenheter
av denna försöksverksamhet ansågs det att man borde överväga en fortsatt

Soli 1978/79:13

utbyggnad av den gymnasiala utbildningen fur svårt rörelsehindrade m. fl. I
september 1976 gav regeringen - efter framställning av SÖ - statens
förhandlingsnämnd i uppdrag att som ett led i avvecklingen av Ingemundskolan
uppta förhandlingar med Upplands Väsby kommun om bestridande
av kostnaderna för undervisningen av ca 20 svårt rörelsehindrade eller andra
svårt handikappade elever.

I skrivelse till regeringen i maj i år anförde SÖ - som härvid samrått med
styrelsen för vårdartjänst - bl. a. att styrelsen i samarbete med SÖ gjort en
undersökning av elevrekryteringen till den gymnasiala utbildningen för svårt
rörelsehindrade och att det därvid framkommit att antalet sökande svårt
rörelsehindrade elever till den gymnasiala utbildningen vid Skärholmens
gymnasium och Ingemundskolan sjunkit avsevärt bl. a. på grund av den
ökade integreringen i hemortens skolor. Mot denna bakgrund anhölls i
skrivelsen att regeringen skulle återta uppdraget till statens förhandlingsnämnd
att förhandla med Upplands Väsby kommun.

Antalet elever inom försöksverksamheten med gymnasieutbildning för
svårt rörelsehindrade m. fl. har minskat under senare år. Under läsåret 1977/
78 bedrev ca 55 elever gymnasiala studier vid Ingemundskolan och
Skärholmens gymnasium. Med hänsyn till den minskade elevrekryteringen
har försöksverksamheten vid Ingemundskolan avvecklats med utgången av
läsåret 1977/78. Fyra elever i Solna kommuns skolväsende, vilka fram till
avvecklingen varit elever i Ingemundskolan, får även under innevarande
läsår undervisning i f. d. Norrbackainstitutets lokaler. Antalet elever i
gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade m. fl. vid Skärholmens
gymnasium uppgår under innevarande läsår till ca 35. Behovet av elevplatser i
gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade m. fl. utanför hemorten
beräknas under de närmaste åren avse ca tio nytillkommande elever per år,
dvs. sammanlagt 30-40 elevplatser per år.

För medicinsk service och behandling för eleverna i gymnasieutbildningen
för svårt rörelsehindrade m. fl. har styrelsen för vårdartjänst en elevmedicinsk
avdelning med en elevläkare samt sjuksköterskor, arbetsterapeuter,
sjukgymnaster och en tekniker. För den sociala servicen svarar psykologer
och kuratorer. Styrelsen för vårdartjänst har, med hänsyn till den minskade
verksamheten, inför årsskiftet 1978-1979 aviserat elevläkaren om nedsättning
av arbetstiden samt sagt upp viss annan personal vid den elevmedicinska
avdelningen.

Styrelsens för vårdartjänst verksamhet med vårdartjänst åt svårt handikappade
studerande vid universitet, högskolor och folkhögskolor avser
personlig hjälp i det dagliga livet, bl. a. hjälp med hygien och klädsel. I
vårdartjänsten ingår inte personlig assistans i studiearbetet, sjukvård, bostad
eller färdtjänst. Medicinsk tillsyn och vård tillgodoses genom den vanliga
sjukvården på studieorten. På universitets- och högskoleorterna ordnas

SoU 1978/79:13

vårdartjänsten i samarbete med kommunerna och deras verksamhet för
social hemhjälp. Folkhögskolorna tillhandahåller vårdartjänst med egen
personal eller genom att anlita kommunens hemhjälpsverksamhet. Under
budgetåret 1977/78 omfattade här nämnd vårdartjänst ca 30 studerande vid
universitet och högskolor samt ca 100 folkhögskoleelever. Under innevarande
budgetår väntas en ökning ske till ca 35 respektive ca 110 studerande.
En ytterligare ökning förutses för nästa budgetår, särskilt beträffande
vårdartjänst i samband med folkhögskolestudier.

K/ss utredning

Med stöd av ett regeringens bemyndigande tidigare i år har tillkallats en
utredning (U 1978:07) om integration av handikappade elever i det allmänna
skolväsendet för att utreda frågan om integration av handikappade elever i
skolväsendet jämte därmed sammanhängande frågor. Enligt direktiven för
utredningsarbetet skall utredningen bl. a. analysera för- och nackdelar med
olika former för gymnasial undervisning av svårt handikappade samt även
redovisa resursbehoven härför. I detta sammanhang skall utredningen
särskilt uppmärksamma bl. a. försöksverksamheten för svårt rörelsehindrade
vid Skärholmens gymnasium. Utredningen skall också uppmärksamma
uppföljningen av de handikappade elevernas skolgång och deras möjligheter
till arbete och meningsfull sysselsättning efter skoltiden. Skolans ansvar skall
enligt nämnda direktiv gälla samtliga elever. Utredningen skall vidare bl. a.
överväga åtgärder för att underlätta högskolestudier för de handikappade.

Medicinsk serviceverksamhet för vissa svårt handikappade

Motionen

I motionen 1977/78:1084 av Olle Göransson m. fl. (s) påpekas att eleverna i
gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade eller eljest svårt handikappade
i Ingemundskolan och i Skärholmens gymnasium under gymnasietiden
har tillgång till styrelsens för vårda/ tjänst elevmedicinska avdelning men att
de när de lämnar denna gymnasiala utbildning för behandling av sina
medicinska problem m. m. är hänvisade till den allmänna öppna sjukvården
och till sjukhusens habiliterings- eller rehabiliteringsenheter. Motionärerna
anför härefter bl. a. följande.

Inom den öppna sjukvården saknar man ofta erfarenhet av de specifika
problem som svårt handikappade personer har, och sjukhusens habiliteringseller
rehabiliteringsenheter är hårt pressade med långa väntetider. Under de
gymnasiala studierna har de unga inte möjlighet att följa olika tidskrävande
behandlings- och träningsaktiviteter. Behovet av behandling och träning
anmäler sig därför med desto större styrka i skarven mellan studier och arbete
m. m. Vad som behövs för de unga i denna situation är en på dem särskilt
inriktad medicinsk serviceverksamhet, där man samlat erfarenheter av de

1* Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 13

SoU 1978/79:13

särskilda problem som unga med svårt rörelsehinder eller annat svårt
handikapp har och där man kan hjälpa de unga under övergången från
studietiden till annan verksamhet eller till vuxenhabilitering eller -rehabilitering.

Erfarenheter av de särskilda problem som unga med svårt rörelsehinder
eller annat svårt handikapp har behövs för utfärdande av läkarintyg för
sjukbidrag och för invaliditetsbedömningar samt för undersökningar för
körkort. Sådana erfarenheter behövs vidare för att boendeträning i egen
bostad skall ge optimalt resultat. De unga behöver för tillvaron efter skolan en
intensiv fysioterapeutisk och arbetsterapeutisk behandling. Behandlingsproblematiken
är härvid speciell, inte minst vid de olika former av medfödda
hjärnskador som orsakat rörelsehinder m. m. Bedömningen av avancerade
hjälpmedel ställer särskilda krav på erfarenheter t. ex. av den speciella
problematik som är förenad med hjärnskador. Särskilda krav på erfarenhet
ställer också funktionsbedömning för handikappidrott. De erfarenheter som
samlas inom en särskild medicinsk serviceverksamhet för unga med svåra
handikapp är vidare av betydelse som resurs, när det gäller utbildning av
skilda personalkategorier med anknytning till habiliterings- eller rehabiliteringsverksamhet.

Motionärerna framhåller att det vid den begärda utredningen bör särskilt
prövas om den önskade medicinska serviceverksamheten för de unga kan
knytas till den elevmedicinska avdelningen hos styrelsen för vårdartjänst.
Motionärerna anför att man genom en sådan anknytning skulle kunna uppnå
den fördelen att de personer, som handhaft de ungas medicinska problem
under studietiden, kan få fortsätta behandlingen och träningen av de unga
under tiden därefter.

Socialstyrelsens principprogram för medicinsk rehabilitering m. m.

I socialstyrelsens principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet
(Socialstyrelsen anser 1976:1) framhålls beträffande medicinsk rehabilitering
- som är en särskild medicinsk specialitet - bl. a. att det i primärvårdsuppgifterna
ingår även en betydande del av rehabiliteringsverksamheten och att
det därför inom primärvården måste finnas resurser för fortlöpande behandling,
träning och andra åtgärder för handikappade m. fl. (s. 98). 1 fråga om
medicinsk rehabilitering på länsnivå anförs i principprogrammet följande (s.
115 och 116).

Vissa uppgifter inom den medicinska rehabiliteringen faller på länssjukvården.
I första hand behövs en lednings- och samordningsfunktion för den
medicinska rehabiliteringen inom sjukvårdsområdet. Däri ingår att (1) leda
lokal eller regional hjälpmedelsorganisation och svara för försörjningen med
tekniska hjälpmedel, (2) svara för den konsultverksamhet vid länsdelssjukhus
och inom primärvården som är nödvändig bl. a. för att behandlingsprogram
skall kunna fullföljas och vid behov ändras eller kompletteras, (3)
tillhandahålla konsultservice åt andra organ och inrättningar med uppgifter
av rehabiliteringskaraktär, t. ex. försäkringskassa, social centralnämnd (socialnämnd),
länsarbetsnämnd, arbetsvårdsinstitut, (4) främja en fortlöpande

Soll 1978/79:13

metodutveckling i rehabiliteringsarbetet och verka för kontinuitet och
samarbete i rehabiliteringsverksamheten samt (5) meddela utbildning i
medicinsk rehabilitering.

Inom länssjukvården bör också patienter - företrädesvis i arbetsför ålder -med somatisk huvuddiagnos omhändertas för grundläggande rehabiliteringsinsatser
i form av utredningar, kompletterande undersökningar, upprättande
av behandlingsprogram och åtgärdsförslag i övrigt, träning, samordning
och uppföljning.

Frågan om strukturen för den medicinska rehabiliteringen har varit
föremål för ett särskilt utredningsarbete inom socialstyrelsen. Socialstyrelsen
tillsatte år 1968 en utredning med uppdrag att kartlägga resurser och behov på
rehabiliteringsområdet samt att lägga fram principer för en medicinsk
rehabiliteringsorganisation på olika nivåer. Utredningsarbetet resulterade i
att socialstyrelsen år 1976 i skriften Medicinsk rehabilitering, förslag till
principprogram (Socialstyrelsen redovisar 1976:5) redovisade vissa principiella
synpunkter på den fortsatta utbyggnaden av medicinsk rehabilitering.
Efter remissbehandling av förslaget till principprogram har inom socialstyrelsen
utarbetats ett slutligt principprogram för medicinsk rehabilitering, vilket
godkänts av socialstyrelsens styrelse i februari i år och vilket publicerats i
serien Socialstyrelsen anser (nr 1978:3). I principprogrammet anförs att detta
är en komplettering till den strukturmodell för hälso- och sjukvården, som
socialstyrelsen angett i det år 1975 redovisade principprogrammet för hälsooch
sjukvården inför 1980-talet. Det anges att avsikten med principprogrammet
för medicinsk rehabilitering är att principprogrammet skall vara till
hjälp och vägledning i planeringssammanhang för bl. a. sjukvårdshuvudmännen
och att realiserandet av principprogrammet för ske i den takt som de
ekonomiska och personella resurserna medger. Principprogrammet syftar till
en organisation av resurserna för rehabiliteringsmedicinsk verksamhet som
bygger på bl. a. följande grunder, nämligen (1) en samordnad - individuellt
anpassad och organiserad - behandlingsinsats, byggd på en helhetssyn på
patienten och hans situation, (2) en för sjukvårdsområdet samordnad
rehabiliteringsmedicinsk verksamhet,(3)en inom sjukvården så långt möjligt
decentraliserad rehabiliteringsmedicinsk verksamhet med tyngdpunkt i
primärvården, (4) en medicinskt kunnig samarbetsgrupp som skall planera
den rehabiliteringsmedicinska verksamheten inom sjukvårdsområdet i fråga
om vårdprogram och metodutveckling, (5) en rehabiliteringsklinik med
kvalificerade vård- och behandlingsresurser som kärna i den rehabiliteringsmedicinska
verksamheten,(6)en samverkan mellan medicinsk rehabilitering
och övrig sjukvård som består i att man gemensamt använder vissa
behandlingsresurser samt (7) en ökad forskning och utbildning inom
rehabiliteringsområdet.

Det påpekas bl. a. att det inom primärvården bör finnas resurser för
fortlöpande behandling, träning och andra åtgärder för handikappade
m. fl.

SoU 1978/79:13

Beträffande medicinsk rehabilitering inom länssjukvården anförs bl. a. att
den medicinska rehabiliteringen är i princip en länsspecialitet, uppbyggd
kring en medicinsk rehabiliteringsklinik, som skall utgöra basen för den
medicinska rehabiliteringen inom hela sjukvårdsområdet (eller, vad beträffar
de största sjukvårdsområdena, en del därav). Rehabiliteringskliniken bör
förläggas till länssjukhus (centrallasarett) för att ha tillgång till olika
specialiteter och kvalificerade laboratorieresurser. Förutom vissa samordningsfunktioner
bör rehabiliteringskliniken kunna svara för följande arbetsuppgifter,
nämligen för att (1) omhänderta patienter med somatisk huvuddiagnos
för kvalificerade rehabiliteringsinsatser i form av utredningar,
kompletterande undersökningar, behandlingsprogram och andra åtgärdsförslag,
träning, samordning och uppföljning, (2) fungera som serviceavdelning
åt andra kliniker inom det egna sjukhuset när det gäller bl. a. sjukgymnastiska
och arbetsterapeutiska ärenden samt hjälpmedelsförsörjning, (3) svara
för konsultverksamhet på länsdelssjukhus och inom primärvården, (4) ge
konsultservice åt andra organ och inrättningar med rehabiliteringsuppgifter,
t. ex. försäkringskassa, social centralnämnd (socialnämnd) och arbetsförmedling,
när sådan service är betingad av rehabiliteringsklinikens speciella
resurser och sakkunskap, (5) främja en fortlöpande metodutveckling i
rehabiliteringsarbetet och verka för kontinuitet och samarbete i rehabiliteringsverksamheten
samt (6) undervisa i medicinsk rehabilitering.

Den medicinska rehabiliteringen vid regionsjukhus skall enligt principprogrammet
liksom övriga specialiteter på denna nivå ta hand om patienter med
särskilt omfattande eller svårbedömda skador som kräver tillgång till de
specialister av olika slag som i regel finns på regionnivå.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1977/78:1084 från
socialstyrelsen, statens handikappråd, styrelsen för vårdartjänst, Landstingsförbundet,
De handikappades riksförbund (DHR) och Handikappförbundens
centralkommitté (HCKl.

Styrelsen för vårdartjänst har vid sitt yttrande fogat yttranden av arbetstagarorganisationer
och tjänstemän hos styrelsen.

Svenska kommunförbundet, vilket beretts tillfälle att avge yttrande över
motionen, har avstått från att avge yttrande.

Sammanfattning av ställningstagandena i remissyttrandena De

remissinstanser som yttrat sig i ärendet anser sammanfattningsvis att
man inte bör anordna en speciell medicinsk serviceverksamhet för svårt
handikappade unga, som avslutat sina studier vid Ingemundskolan eller
Skärholmens gymnasium. Det medicinska servicebehovet bör tillgodoses av

Soli 1978/79:13

sjukvårdshuvudmännen.

Socialstyrelsen framhåller bl. a. att en utbyggnad av den medicinska
rehabiliteringsorganisationen pågår och erinrar om sitt i år redovisade
principprogram för medicinsk rehabilitering.

Landstingsförbundet understryker behovet av ökade insatser för handikappade
i samarbete mellan kommuner och landstingskommuner och anför att
det inom landstingskommunerna pågår en utveckling för att samordna
habiliteringsresurserna för att bättre kunna utnyttja dem.

Förslag rörande den e 1 e v m e d i c i n s k a avdelningen hos
styrelsen för vårdartjänst m. m.

Socialstyrelsen, statens handikappråd, styrelsen för vårdartjänst, DHR och
HCK framhåller att de kunskaper om svårt handikappade som samlats på
elevmedicinska avdelningen hos styrelsen för vårdartjänst bör tas till
vara.

Socialstyrelsen anser det viktigt att dessa kunskaper kommer till nytta
genom att avdelningen knyts till någon lämplig rehabiliteringsenhet i
Stockholmsregionen, t. ex. vid karolinska sjukhuset.

Statens handikappråd föreslår också att avdelningen knyts till karolinska
sjukhuset.

DHR anför att avdelningen bör överföras till någon sjukvårdsinrättning,
t. ex. karolinska sjukhuset.

Styrelsen för vårdartjänst anser att man bör utreda behovet av en särskild
medicinsk serviceverksamhet med sjukhusanknytning, i vilken erfarenheten
av de speciella problem, som svårt rörelsehindrade och andra svår handikappade
har, kan samlas och vilken kan fungera som en särskild specialitet för
hela landet. Denna specialitet kan, sägs det, sedan anlitas genom remisser på
vanligt sätt. Utredningen bör enligt styrelsen för vårdartjänst också pröva hur
den erfarenhet som finns samlad inom den elevmedicinska avdelningen kan
tillvaratas och utvecklas.

HCK anser att behovet av en medicinsk serviceverksamhet som tillgodoser
mycket gravt handikappades särskilda krav närmare bör utredas. En sådan
verksamhet bör enligt HCK ha sjukhusanknytning och ansvaret för verksamheten
bör självklart åvila sjukvårdshuvudmannen. Verksamheten bör -genom remissförfarande - vara öppen för alla svårt handikappade i landet
som kräver de speciella resurser som verksamheten kan ha.

HCK påpekar att de erfarenheter som erhållits vid den elevmedicinska
avdelningen skall givetvis tillföras den sålunda skisserade verksamheten.

SoU 1978/79:13

Yttrandena

Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

Socialstyrelsen är medveten om att integreringen av svårt handikappade
ungdomar i sociala och arbetsmässiga förhållanden ännu är otillfredsställande.
Socialstyrelsen har observerat detta bl. a. genom en undersökning som
gjorts om situationen för en grupp f. d. elever vid Norrbackainstitutet/
Ingemundskolan. Materialet visar att behov föreligger av insatser för dessa
elever särskilt beträffande bostads- och arbetsförhållanden.

För att få ökad kunskap om hur man i planeringen av samhällets service
bättre skall kunna tillgodose de särskilda behov av insatser som människor
med rörelsehinder behöver pågår en behovs- och problembeskrivning av
vuxna rörelsehindrades situation i sju kommuner och landsting.

Även om resurserna ännu inte är tillräckliga för ändamålet, föreligger det
dock enligt socialstyrelsens mening inte skäl att anordna en speciell
medicinsk organisation av det slag som motionärerna förordar. Verksamheten
skulle rikta sig till ett mindre antal ungdomar, av vilka de flesta är från
Stockholms län. Ungdomar från övriga delar av landet söker numera i allt
mindre utsträckning till riksgymnasiet för rörelsehindrade. Flertalet gymnasieelever
som kommer från övriga landet torde efter avslutad skolgång
återvända till sina hemorter och önskar knappast anlita en serviceverksamhet
i Stockholm.

Strävan att inom handikappvården och sjukvården tillämpa normaliseringsprincipen
innebär bl. a. att särorganisationer inte skall tillskapas för de
speciella insatser från samhällets sida som personer med långvariga och
bestående funktionsnedsättningar behöver för att kunna fungera så bra som
möjligt. De särskilda medicinska och sociala behov som ungdomarmed svåra
handikapp har, speciellt vid övergången till vuxenlivet, skall tillgodoses
genom åtgärder inom medicinsk, yrkesinriktad eller social rehabilitering.
Detta bör vad landstingen beträffar ske inom den medicinska rehabiliteringens
ram och inom primärvården.

En utbyggnad av den medicinska rehabiliteringsorganisationen pågår. Det
är angeläget att denna utveckling intensifieras och att en kvalitetshöjning
sker inom primärvården, så att tillräckliga resurser finns för rehabiliteringsinsatser
inom varje landstingsområde.

Socialstyrelsen har i ett nyligen publicerat principprogram för medicinsk
rehabilitering (serien Socialstyrelsen anser 1978:3), uttalat att de kliniker för
medicinsk rehabilitering som gradvis växer fram, bl. a. haren viktig uppgift
för ungdomar med olika slag av funktionshinder som lämnar habiliteringsorganisationen
men behöver fortsatta insatser i framtiden.

En betydande del av rehabiliteringsverksamheten ingår i primärvården.
Enligt principprogrammet skall därför inom primärvården finnas resurser för
fortlöpande behandling, träning och andra åtgärder för handikappade. Det
uttalas också önskemål om att någon av primärvårdens läkare bör ha god
utbildning i medicinsk rehabilitering. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter
måste finnas i tillräckligt antal.

Till rehabiliteringskliniken hör resurser för bl. a. hjälpmedelscentral. En
effektiv hjälpmedelsorganisation skall även finnas på primärvårdsnivå.

Samarbetet med arbetsförmedlingen och dess arbets vårdsservice är av stor
vikt för de patienter som behöver hjälp med arbetsplacering, yrkesutbildning
eller annan form av arbetsvårdande åtgärder.

Det är angeläget att den framtida primärvården får ökade resurser, t. ex.

SoU 1978/79:13

flera sjukgymnaster och arbetsterapeuter, samt att all personal ges utbildning,
så att problem som uppkommer genom olika funktionshinder bättre kan
uppmärksammas och lösas inom primärvården.

Det är även viktigt att de handikappade elevernas hemortskommuner
tidigt informeras om att ungdomarna avslutar sin skolgång och att kommunerna
genom olika åtgärder tar sitt ansvar för dessa ungdomar.

Socialstyrelsen anser det viktigt att de kunskaper som samlats på
elevmedicinska avdelningen vid Ingemundskolan kommer till nytta genom
att avdelningen knyts till någon lämplig rehabiliteringsenhet i Stockholmsregionen,
t. ex. vid karolinska sjukhuset.

Statens handikappråd anför bl. a. följande.

Rådet anser att en medicinsk serviceverksamhet av detta slag bör handhas
av sjukvårdshuvudmannen.

Det är dock av största vikt att den erfarenhet och sakkunskap som finns
samlad på den elevmedicinska avdelningen hos styrelsen för vårdartjänst tas
till vara.

Rådet föreslår mot denna bakgrund att den elevmedicinska avdelningen
hos styrelsen för vårdartjänst knyts till Karolinska sjukhuset i Stockholm som
torde ha de bästa förutsättningarna att administrera och utveckla verksamheten.

Styrelsen för vårdartjänst (SV) anför bl. a. följande.

Med anledning av den minskade efterfrågan på elevplats inom försöksverksamheten
i Solna och Stockholm undersöker SV studie- och yrkesvalssituationen
för svårt rörelsehindrade högstadieelever. Av undersökningen
framgår hittills att svårt rörelsehindrade elever numera i allt större utsträckning
söker till gymnasieskolor på hemorten och att man föredrar att gå i
hemortens skola framför att studera i Stockholm. Det är därför inte att vänta
att efterfrågan på elevplats inom den speciella gymnasieutbildningen i
Stockholm kommer att öka i framtiden.

1 motionen sägs att när eleverna lämnar skolan är de "hänvisade till den
allmänna öppna sjukvården och till sjukhusens habiliterings- och rehabiliteringsenheter”.
SV vill i anslutning till detta framhålla att de ungdomar som
har avslutat sina studier vid Ingemundskolan och Skärholmens gymnasium i
likhet med andra svårt handikappade ungdomar eller vuxna är hänvisade till
den allmänna öppna vården och till sjukhusens habiliterings- eller rehabiliteringsenheter
vare sig de arbetar eller bedriver studier.

En skillnad föreligger dock, nämligen den att SV iklätt sig ett mera
långtgående ansvar för de svårt rörelsehindrade eleverna i försöksverksamheten
med gymnasial utbildning i Solna och Stockholm och att det i detta
åtagande ligger att svara för att ungdomarna efter avslutad skolgång
remitteras till och får kontakt med sjukhus, sjukgymnast, hjälpmedelscentral,
social servicecentral etc. på sin bostadsort.

Vidare sägs i motionen att "Under de gymnasiala studierna har de unga
inte möjlighet att följa olika tidskrävande behandlings- och träningsaktiviteter",
samt att "behovet av behandling och träning anmäler sig därför med
desto större styrka i skarven mellan studier och arbete m. m.".

SV vill i anslutning till detta framföra följande. SV ger de svårt rörelsehindrade
eleverna uppehållande behandling under studietiden. Intensiv
behandling förekommer endast sporadiskt efter exempelvis operationer.

SoU 1978/79:13

Eleverna får således inte intensiv behandling annat än i undantagsfall.
Däremot får de efter samråd mellan läkare och behandlande personal alltefter
behov fortlöpande behandling. SV ansluter sig inte till motionärernas
uppfattning att det efter skoltiden skulle föreligga ett uppdämt behov av
behandling och träning annat än undantagsvis för ett fåtal elever.

SV kan inte tillstyrka att en speciell resurs byggs upp för medicinsk service
åt en avgränsad grupp svårt rörelsehindrade ungdomar enligt motionärernas
förslag. En speciellt uppbyggd medicinsk serviceverksamhet, förlagd till
Stockholm och med uppgift att efter avslutad skolgång i övergången till
arbetsliv eller annan verksamhet tillhandahålla de f. d. eleverna bl. a. en
intensiv behandling, skulle få stora svårigheter att fylla sin uppgift när det
gäller ungdomar utanför Stockholmsområdet. Förekomsten av sådan verksamhet
skulle knappast underlätta elevernas utslussning till den öppna
vården m. m. utan kanske snarare fördröja den. SV har redan, som tidigare
nämnts, ansvaret för att en sådan utslussning förbereds under skoltiden och
sker när eleverna slutar skolan.

SV kan inte heller tillstyrka att en verksamhet av detta slag skall knytas till
styrelsen. Medicinsk verksamhet skall höra till sjukvården. För att tillgodose
alla svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappades behov av medicinsk
service anser SV att man bör bygga ut samhällets befintliga resurser i form av
decentraliserad öppen vård samt vuxenhabilitering och rehabilitering. SV
anser dock att behovet bör utredas av en särskild medicinsk serviceverksamhet
med sjukhusanknytning, där erfarenheten av de speciella problem
svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade har kan samlas och som
kan fungera som en särskild specialitet för hela landet. Denna specialitet kan
sedan anlitas genom remisser på vanligt sätt. Utredningen bör också pröva
hur den erfarenhet som finns samlad inom den elevmedicinska avdelningen
vid SV kan tillvaratas och utvecklas.

Landstingsförbundet anför bl. a. följande.

Den allmänna målsättningen bör vara att så långt möjligt försöka
normalisera tillvaron för alla med handikapp, dvs. för såväl barn, ungdomar
som vuxna. Landstingsförbundet ser därför positivt på alla åtgärder som
vidtas för att underlätta tillvaron för rörelsehindrade barn och ungdomar
liksom för barn och ungdomar med andra handikapp.

I sammanhanget kan nämnas en gemensam rekommendation som de båda
kommunförbundens styrelser antagit vid sammanträden den 21 respektive
den 27 april 1978, gällande samverkan primärkommuner - landsting i fråga
om service och omsorg för barn med behov av särskilt stöd och stimulans.
Rekommendationen ger förslag till riktlinjer för landsting och kommuner att
tillämpas vid integrering av handikappade barn i primärkommunal förskoleverksamhet.

Behovet av att samordna habiliterings- och rehabiliteringsinsatserna är
stort då habilitering och rehabilitering av handikappade sker under
medverkan av olika huvudmän och myndigheter och landstingens resurser
för dessa verksamheter är fördelade inom olika verksamhetsområden. Om en
helhetssyn i behandlingen av den enskilde individen skall uppnås, är också
behovet av ökade insatser i samarbete mellan kommuner och landsting
nödvändigt.

Inom landstingen pågår en utveckling att samordna habiliteringsresurserna
för att bättre kunna utnyttja dem. Denna strävan uttrycks bland annat i
landstingens planer för habiliteringsverksamheten.

SoU 1978/79:13

Huvuddelen av rehabiliteringen bör organisatoriskt kunna inlemmas i
primärvården på det lokala planet. Med en sådan tillämpning bör en nöjaktig
rehabilitering kunna byggas upp för det stora flertalet medicinska rehabiliteringsfall.
Sådana frågor prövas bland annat i det gemensamma utvecklingsarbetet
mellan de båda kommunförbunden, socialstyrelsen och Spri.

Landstingens habil iterings- och rehabiliteringsverksamheter är för närvarande
föremål för omorganisation med bland annat målsättningen att i
samverkan med olika berörda instanser kunna tillgodose olika handikappgruppers
såväl generella som individuella behov. Motionens förslag beträffande
en särskild medicinsk serviceverksamhet för svårt handikappade unga,
som avslutat sina studier vid Ingemundsskolan och Skärholmens gymnasium
i Stockholm är svårt att förena med den strävan till samordning och
integrering som pågår i samhället och även inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheterna.

DHR anför bl. a. följande.

Antalet elever som söker sig till den sedan 1971 pågående försöksverksamheten
med gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever har
successivt minskat. Sociala, medicinska och pedagogiska stöd- och hjälpåtgärder
för handikappade och deras föräldrar har förbättrats ute i landet vilket
möjliggör att ungdomarna kan bo kvar i sina hem och gå i hemortens skola.
För läsåret 1978/79 räknar man med att endast 40 elever kommer att vara
aktuella för denna utbildning.

Denna utveckling anser förbundet vara mycket positiv och glädjande. Inga
skäl talar för att elevunderlaget i framtiden heller kommer att öka.

En annan utvecklingstendens som vi anser att det finns skäl att påtala är att
de flesta som i dag är inskrivna vid ”riksgymnasiet” kommer från Stockholmsområdet.
Detta innebär att utbildningens karaktär av att ha ett
riksomfattande elevunderlag inte är lika utpräglad nu, som när verksamheten
påbörjades.

Förbundets uppfattning är att medicinska behandlingsresurser för den här
gruppen ungdomar skall tillgodoses som för övriga svårt handikappade, dvs.
inom den ordinarie sjukvårdens ram. Behovet skall därigenom tillgodoses av
sjukvårdshuvudmännen. Habiliterings- och rehabiliteringsresurser både för
barn och vuxna måste byggas ut över hela landet och finnas tillgängliga inom
den öppna vården på hemorten. Specialistvård måste också finnas, dit man på
vanligt sätt remitteras vid särskilda behov.

Resurserna vad gäller rehabilitering och habilitering för barn och vuxna är i
dag ojämnt fördelade i landet. Dessutom samlas erfarenheter om dessa
problem hos berörd personal. Behovet av specialistvård är därför i dagens läge
mycket stort. I ett utbyggnadsskede är dessutom behovet av specialister för
konsultuppdrag mycket påtagligt. Det medicinska vårdansvaret skall trots
detta ligga kvar på primärvården i hemorten. I annat fall finns risk för att
utvecklingen inom området avstannar.

Vid den nuvarande elevmedicinska avdelningen vid Styrelsen för vårdartjänst
finns i dag mycket viktig erfarenhet av medicinsk behandling av svårt
rörelsehindrade ungdomar samlad. Det finns alla skäl att tillvarata denna
kunskap när specialistvården skall byggas upp.

Förbundet anser sammanfattningsvis att det inte finns några skäl till att
knyta någon medicinsk serviceverksamhet till Styrelsen för vårdartjänst.
Styrelsen för vårdartjänst skall däremot hjälpa eleverna att få kontakt med
sjukhus, hjälpmedelscentraler, sociala myndigheter osv. på sina bostadsorter

SoU 1978/79:13

efter avslutad skolgång. Därigenom tillgodoses behovet av uppföljning av
elevernas situation.

Behovet finns dock av en särskild medicinsk specialitet inom sjukvården
förde speciella medicinska problemsom kan finnas hos svårt rörelsehindrade
barn och ungdomar. Erfarenheter måste samlas inom området och utvecklingen
följas, med forskningsinsatser osv. Detta behov skall tillgodoses av
sjukvårdshuvudmännen. Erfarenheterna hos den nuvarande elevmedicinska
avdelningen vid Styrelsen för vårdartjänst bör därvid tas till vara. Avdelningen
bör därför överföras till någon sjukvårdsinrättning, t. ex. Karolinska
sjukhuset.

HCK anför bl. a. följande.

HCK vill framhålla att antalet elever som undervisas vid ovan nämnda
skolor kontinuerligt har minskat beroende på att allt fler svårt rörelsehindrade
elever får sin undervisning på hemorten.

HCK anser att detta är en utveckling som ligger i linje med samhällets
integrerings- och normaliseringssträvanden för handikappade.

Vi anser inte att en särskild resurs för medicinsk service åt en avgränsad
grupp svårt rörelsehindrade ungdomar bör tillskapas. Främst bör de rehabiliteringsresurser
som redan finns byggas ut så att de kan tillgodose svårt
handikappades medicinska servicebehov. Vi anser dock att behovet av en
medicinsk serviceverksamhet som tillgodoser mycket gravt handikappades
särskilda krav närmare bör utredas. En sådan verksamhet bör ha sjukhusanknytning.
Ansvaret för verksamheten bör självklart åvila sjukvårdshuvudmannen.
Verksamheten bör - genom remissförfarande - vara öppen för alla
svårt handikappade i landet som kräver de speciella resurser som verksamheten
kan ha. De erfarenheter som erhållits vid den elevmedicinska
avdelningen hos styrelsen för vårdartjänst skall givetvis tillföras den ovan
skisserade verksamheten.

Vidgade uppgifter för styrelsen för vårdartjänst

Motionen

I motionen 1977/78:1108 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) anförs bl. a. att
samhällsorganen ställs inför komplicerade problem, när det gäller att
tillgodose flerhandikappades behov. Antalet kombinationer av skador och
sjukdomar är mycket stort, påpekas det, och kommunerna har ringa
erfarenhet av hur de individuella problemen kan lösas. Detta gäller, sägs det
vidare, i stor utsträckning även för landsting och statliga huvudmän inom
deras ansvarsområden. Svårigheterna på flerhand i kappom rådet är bl. a.
administrativa, påpekas det vidare, då oftast olika huvudmän - och olika
förvaltningar hos samma huvudman - måste vara samtidigt engagerade för
att finna en bra lösning.

Motionärerna framhåller att frågan om flerhandikappade är en fråga om
små gruppers problem och att det i sådana fall ofta är nödvändigt att staten -åtminstone i ett övergångsskede - tar ett övergripande ansvar för att
ändamålsenliga åtgärder vidtas. Motionärerna påpekar att styrelsen för
vårdartjänst och dess personal har en unik samlad erfarenhet beträffande

SoU 1978/79:13

svårt handikappades situation, problem och behov och att styrelsens
kunnande och resurser i övrigt säkerligen skulle vara till nytta för andra än
studerande och för andra flerhandikappade än dem med rörelsehinder som
grundhandikapp. Styrelsen skulle bl. a. enligt motionärerna kunna ge
kommuner, landsting och statliga huvudmän bättre möjligheter att lösa
flerhandikappades problem.

Styrelsens mera långsiktiga uppgift vid en vidgning av uppgifterna till att
även avse insatser för flerhandikappade skulle enligt motionärerna vara att
finna metoder för att tillgodose individuella behov. I ett övergångsskede,
vilket för vissa slag av flerhandikapp kan bli långt, sägs det vidare, får
verksamheten inriktas på praktiska åtgärder för att tillgodose de stora behov
som finns på området.

Utredningsarbete om de flerhandikappades problem

Med anledning av motioner, vari frågan om åtgärder för att förbättra de
flerhandikappades situation togs upp, uttalade socialutskottet i betänkandet
SoU 1973:12 att ett utredningsarbete om ekonomiska och andra åtgärder till
stöd för flerhandikappade borde komma till stånd. Utredningen borde enligt
utskottet omfatta en kartläggning av de särskilda problem som i olika
situationer uppstår för flerhandikappade, en bedömning av hur befintliga
stödformer på bästa möjliga sätt skall kunna anlitas för att tillgodose
flerhandikappades behov samt ö/erväganden om vilka ytterligare insatser
som kan behövas för att flerhandikappade skall få det stöd som deras situation
kräver. På förslag av utskottet beslutade riksdagen (rskr 1973:180) ge Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört.

Genom beslut i maj 1973 överlämnade Kungl. Maj:t riksdagens skrivelse
jämte socialutskottets betänkande, såvitt avsåg frågan om flerhandikappades
problem, till handikapputredningen (S 1966:38) för att prövas av utredningen
vid fullgörandet av dess uppdrag.

Med stöd av ett regeringens bemyndigande år 1977 har omsorgskommittén
(S 1977:12) tillkallats för att utreda vissa frågor om omsorgerna för psykiskt
utvecklingsstörda, psykotiska barn och flerhandikappade. Omsorgskommittén
har övertagit handikapputredningens uppdrag beträffande flerhandikappade
och handikapputredningens arbete har i samband därmed ansetts
slutfört. Omsorgskommittén skall enligt direktiven för utredningsarbetet
arbeta snabbt.

Omsorgskommittén har i juni i år till statsrådet och chefen för socialdepartementet
överlämnat rapporten Att vara flerhandikappad, vari omsorgskommittén
redovisat vad som framkommit om de flerhandikappades
problem vid konferenser med flerhandikappade samt vid samtal med
enskilda handikappade personer och anhöriga till dem. Omsorgskommittén
framhöll i ett pressmeddelande i samband med överlämnandet av rapporten
bl. a. att kommunerna har liten erfarenhet av hur de individuella problemen

SoU 1978/79:13

kan lösas och att detta i stor utsträckning också gäller för landsting och statliga
myndigheter. För sällan förekommande slag av flerhandikapp är det, sades
det, inte sannolikt, att små enheter någonsin får tillräcklig erfarenhet eller
underlag i övrigt för att var för sig kunna tillhandahålla behövlig omvårdnad.
Omsorgskommittén underströk att ett närmare samarbete över huvudmannaskapsgränser
och mellan olika förvaltningar hos samma huvudman krävs
för att klara flerhandikappfrågan. Svårigheterna på detta område är, sades det,
i hög grad administrativa. Det framhölls att omsorgskommitténs uppdrag är
att finna lösningar som kommer till rätta med flerhandikappades eftersatta
situation.

Omsorgskommittén beräknas avge sitt huvudbetänkande under år
1979.

Utskottet

I betänkandet behandlas två motioner med förslag som berör styrelsen för
vårdartjänst, nämligen dels förslag om viss medicinsk serviceverksamhet
efter den gymnasiala utbildningen för svårt handikappade, för vilka styrelsen
tillhandahållit bostad med omvårdnad under utbildningen, dels förslag om
vidgning av styrelsens uppgift till att avse även insatser för flerhandikappade.

Som bakgrund till behandlingen av motionsförslagen lämnas följande
uppgifter om bl. a. den verksamhet som styrelsen för vårdartjänst nu
bedriver.

Styrelsen för vårdartjänst inrättades år 1970. Den fick i uppgift att leda en av
staten bekostad verksamhet med vårdartjänst åt svårt handikappade som
bedriver eftergymnasiala studier och studier vid folkhögskolor. Styrelsen fick
vidare i uppgift att i samråd med skolöverstyrelsen (SÖ) planera den framtida
utformningen av en gymnasial utbildning för svårt rörelsehindrade och andra
svårt handikappade, som med staten som ekonomiskt ansvarig var knuten till
det av Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm drivna
Norrbackainstitutet i Solna kommun - på Norrbackaområdet i närheten av
karolinska sjukhuset. År 1971 övertog staten Föreningens verksamhet vid
Norrbackainstitutet, och Solna kommun åtog sig att leda den pedagogiska
verksamheten vid gymnasieskolan, som kom att kallas Ingemundskolan.
Successivt byggde styrelsen för vårdartjänst ut en verksamhet för eleverna i
Ingemundskolan med bostäder med personlig omvårdnad i elevhushåll
utanför Norrbackainstitutet.

Styrelsen för vårdartjänst och SÖ föreslog år 1973 att gymnasieutbildningen
för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade skulle
integreras i befintliga eller planerade gymnasieskolor i Stockholm, Göteborg
och Umeå samt i Malmö eller Lund. Verksamheten, som beräknades avse
totalt ca 130 elever, föreslogs bli uppbyggd successivt med början i
Stockholm, där undervisning för ca 20 elever föreslogs bli anordnad fr. o. m.

SoU 1978/79:13

budgetåret 1974/75 i det blivande Skärholmens gymnasium. Förslaget om
gymnasieutbildning, integrerad i Skärholmens gymnasium, antogs av statsmakterna.
Utbildningsutskottet ansåg (UbU 1974:8 p. 1) att verksamheten i
Skärholmen inte borde utvidgas och att motsvarande försöksverksamhet inte
borde startas på annan ort förrän tillräckliga erfarenheter vunnits i Skärholmen.
Avtal träffades därefter mellan staten och Stockholms kommun om
försöksverksamhet med utbildning för ca 20 svårt rörelsehindrade eller andra
svårt handikappade från hela riket vid Skärholmens gymnasium. För
eleverna skulle bostad med personlig omvårdnad tillhandahållas i elevhushåll
i Skärholmen. Styrelsen för vårdartjänst och SÖ fick i uppdrag att
kontinuerligt utvärdera denna försöksverksamhet. En första rapport avgavs
år 1976. Mot bakgrund av positiva erfarenheter av försöksverksamheten vid
Skärhomens gymnasium ansåg styrelsen för vårdartjänst och SÖ att man
borde överväga en fortsatt utbyggnad av försöksverksamheten med gymnasial
utbildning för svårt rörelsehindrade m. fl. 1 september 1976 gav
regeringen statens förhandlingsnämnd i uppdrag att som ett led i en
avveckling av Ingemundskolan uppta förhandlingar med Upplands Väsby
kommun om undervisning av ca 20 svårt rörelsehindrade eller andra svårt
handikappade. Mot bakgrund av att antalet sökande med sådana handikapp
till den gymnasiala utbildningen vid Skärholmens gymnasium och Ingemundskolan
sjunkit avsevärt - bl. a. på grund av ökad integrering i
hemortsskolorna - har emellertid SÖ efter samråd med styrelsen för
vårdartjänst i en framställning till regeringen i maj i år anhållit att regeringen
skall återta uppdraget till statens förhandlingsnämnd att förhandla med
Upplands Väsby kommun.

I och med utgången av läsåret 1977/78 har Ingemundskolan avvecklats.
Fyra elever i Solna kommuns skolväsende, vilka fram till avvecklingen varit
elever i Ingemundskolan, får även under innevarande läsår undervisning i
f. d. Norrbackainstitutets lokaler. Antalet elever i gymnasieutbildningen för
svårt rörelsehindrade eller andra svårt handikappade vid Skärholmens
gymnasium uppgår under innevarande läsår till ca 35. Behovet av elevplatser i
gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade m. fl. utanför hemorten beräknas
under de närmaste åren avse ca tio nytillkommande elever per år, dvs.
sammanlagt 30-40 elevplatser per år.

Medan å ena sidan försöksverksamheten med gymnasial utbildning för
svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade minskat har å andra
sidan verksamheten med vårdartjänst åt svårt handikappade, som bedriver
eftergymnasiala studier och studier vid folkhögskolor, ökat.

För medicinsk vård och behandling för eleverna i gymnasieutbildningen
för bl. a. svårt rörelsehindrade har styrelsen för vårdartjänst en elevmedicinsk
avdelning med en elevläkare samt sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster
och en tekniker. För den sociala servicen svarar psykologer och
kuratorer. Med hänsyn till den minskade verksamheten har styrelsen för
vårdartjänst inför årsskiftet 1978-1979 aviserat elevläkaren om nedsättning

SoU 1978/79:13

av arbetstiden samt sagt upp viss annan personal vid den elevmedicinska
avdelningen.

Medicinsk serviceverksamhet för vissa svårt handikappade

1 motionen 1977/78:1084 av Olle Göransson m. fl. (s) påpekas bl. a. att
eleverna i gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade eller svårt handikappade
i Ingemundskolan - som vid tiden för motionens väckande inte var
nedlagd - och i Skärholmens gymnasium har tillgång till styrelsens för
vårdartjänst elevmedicinska avdelning under studietiden men att de, när de
lämnar den gymnasiala utbildningen, är hänvisade till den allmänna öppna
sjukvården. Där saknar man ofta erfarenhet av de specifika problem som
svårt handikappade har. De f. d. eleverna kan också vända sig till sjukhusens
habiliterings- eller rehabiliteringsenheter, men dessa är hårt pressade med
långa väntetider. Det påpekas vidare bl. a. att i skarven mellan studier och
arbete de unga behöver en på dem särskilt inriktad medicinsk serviceverksamhet,
där man samlat erfarenheter av de särskilda problem som unga med
svårt rörelsehinder eller annat svårt handikapp har och där man kan hjälpa de
unga under övergången från studietiden till annan verksamhet eller till
vuxenhabilitering eller -rehabilitering. I motionen anges en rad situationer
under denna övergångstid då erfarenheter behövs av de särskilda problem
som unga med svårt rörelsehinder eller annat svårt handikapp har. Motionärerna
begär en utredning av frågan om tillskapande av en särskild
medicinsk serviceverksamhet för den här nämnda kategorin handikappade.
Under utredningen bör det enligt motionärerna särskilt prövas om den
önskade medicinska serviceverksamheten kan knytas till den elevmedicinska
avdelningen hos styrelsen för vårdartjänst. Därigenom skulle man
kunna uppnå den fördelen att de personer, som handhaft elevernas problem
under studietiden, kunde få fortsätta behandlingen och träningen av dem
under tiden därefter.

Socialutskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
statens handikappråd, styrelsen för vårdartjänst, Landstingsförbundet, De
handikappades riksförbund (DHR) och Handikappförbundens centralkommitté
(HCK). Svenska kommunförbundet, som beretts tillfälle att avge
yttrande över motionen, har avstått från att yttra sig.

De remissinstanser som yttrat sig i ärendet anser sammanfattningsvis att
man inte bör anordna en speciell medicinsk serviceverksamhet för de svårt
handikappade personer, som avslutat sina studier vid Ingemundskolan eller
Skärholmens gymnasium. Det medicinska servicebehovet för de unga bör
enligt remissinstanserna tillgodoses av sjukvårdshuvudmännen. Socialstyrelsen
framhåller bl. a. att en utbyggnad av den medicinska rehabiiiteringsorganisationen
pågår och erinrar härvid om att socialstyrelsens verksstyrelse
tidigare i år godkänt ett principprogram för medicinsk rehabilitering.
Huvuddragen av detta principprogram (Socialstyrelsen anser 1978:3) har

SoU 1978/79:13

redovisats i ett föregående avsnitt i betänkandet (s. 7 och 8). Styrelsen för
vårdartjänst påpekar bl. a. att i styrelsens uppgifter ligger att styrelsen skall
svara för att eleverna efter avslutad skolgång remitteras till och får kontakt
med sjukhus, sjukgymnast, hjälpmedelscentral, social serviceverksamhet
etc. på elevernas bostadsorter. Landstingsförbundet understryker behovet av
ökade insatser för handikappade i samarbete mellan komuner och landstingskommuner
och påpekar bl.a. att det inom landstingskommunerna pågår en
utveckling i syfte att samordna habiliteringsresurserna för att de skall bättre
kunna utnyttjas.

Socialstyrelsen, statens handikappråd och DHR framhåller emellertid, att
de kunskaper om svårt handikappade, som samlats hos den elevmedicinska
avdelningen hos styrelsen för vårdartjänst, bör tas till vara genom att
avdelningen knyts till ett sjukhus. Härvid nämns karolinska sjukhuset.
Styrelsen för vårdartjänst anser att man bör utreda behovet av en särskild
medicinsk serviceverksamhet med sjukhusanknytning i vilken erfarenheter
av de speciella problem, som svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade
har, kan samlas och vilken kan fungera som en specialitet för hela
landet. Det föreslås att den sålunda förordade utredningen också skall pröva
hur den erfarenhet som finns samlad inom den elevmedicinska avdelningen
kan tillvaratas och utvecklas. Även HCK anser att behovet av en medicinsk
serviceverksamhet, som tillgodoser mycket gravt handikappades särskilda
krav, bör närmare utredas. Verksamheten bör enligt HCK vara öppen för alla
svårt handikappade i landet och ha sjukhusanknytning med sjukvårdshuvudmannen
som ansvarig för verksamheten.

Med hänsyn till innehållet i remissyttrandena kan utskottet inte tillstyrka
att man tillskapar en särskild medicinsk serviceverksamhet, som efter
studietiden skall betjäna svårt rörelsehindrade eller andra svårt handikappade
unga som genomgått den för dem särskilt anordnade gymnasieutbildningen
vid den numera nedlagda Ingemundskolan och vid Skärholmens gymnasium.
Det medicinska servicebehovet för denna kategori handikappade bör
liksom för andra handikappade tillgodoses av sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet vill här erinra om att grunden lagts för en utbyggnad av den
medicinska rehabiliteringen genom det av socialstyrelsen nyligen godkända
principprogrammet för området.

På den elevmedicinska avdelningen hos styrelsen för vårdartjänst har, som
bl. a. remissyttrandena klart visar, personalen särskilda-och kanske unikaerfarenheter
av vård och behandling av svårt handikappade. Angelägenheten
av att denna erfarenhetsresurs tas till vara måste självfallet beaktas vid de
överväganden om framtida uppgifter och organisation för styrelsen för
vårdartjänst, som aktualiseras genom det minskade elevunderlaget för den
nämnda gymnasieutbildningen. Någon riksdagens åtgärd i detta avseende är
emellertid inte påkallad.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/
78:1084.

SoU 1978/79:13

Vidgade uppgifter för styrelsen för vårdartjänst

I motionen 1977/78:1108 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) begärs en
utredning av frågan om vidgning av uppgifterna för styrelsen för vårdartjänst
till att avse även insatser för flerhandikappade. Motionärerna anför bl. a. att
samhällsorganen ställs inför komplicerade problem, när det gäller att
tillgodose flerhandikappades behov, eftersom antalet kombinationer av
skador och sjukdomar är mycket stort. Det påpekas att kommunerna har
ringa erfarenhet av hur de individuella problemen kan lösas och detta gäller i
stor utsträckning även för landstingskommuner och statliga huvudmän inom
deras ansvarsområden. Svårigheterna på flerhandikappområdet är bl. a.
administrativa, eftersom oftast olika huvudmän - och olika förvaltningar hos
samma huvudman - måste vara samtidigt engagerade för att man skall finna
en bra lösning. Motionärerna framhåller att styrelsen för vårdartjänst och dess
personal har en unik samlad erfarenhet beträffande svårt handikappades
situation, problem och behov och att styrelsen skulle kunna ge kommuner,
landstingskommuner och statliga huvudmän bättre möjligheter att lösa
flerhandikappades problem. Vid en vidgning av styrelsens uppgifter till att
även avse insatser för flerhandikappade skulle den mera långsiktiga uppgiften
vara att finna metoder för att tillgodose individuella behov. I ett övergångsskede,
som för vissa slag av flerhandikapp kan bli långt, sägs det vidare, får
verksamheten inriktas på praktiska åtgärder för att tillgodose de stora behov
som finns på området.

Motioner om åtgärder för att förbättra de flerhandikappades situation
behandlades av socialutskottet vid 1973 års riksdag. Efter förslag av utskottet
beslutade riksdagen ge regeringen till känna att ett utredningsarbete om
ekonomiska och andra åtgärder till stöd för flerhandikappade borde komma
till stånd (SoU 1973:12, rskr 1973:180). Utredningen borde omfatta en
kartläggning av de särskilda problem som i olika situationer uppstår för
flerhandikappade, en bedömning av hur befintliga stödformer på bästa
möjliga sätt skall kunna anlitas för att tillgodose flerhandikappades behov
samt överväganden om vilka ytterligare insatser som kan behövas för att
flerhandikappade skall få det stöd som deras situation kräver. Riksdagens
begäran om utredning om de flerhandikappades problem överlämnades till
den då verksamma handikapputredningen (S 1966:38). Den år 1977 tillkallade
omsorgskommittén (S 1977:12), vilken fått i uppdrag att utreda vissa frågor
om omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda, psykotiska barn och flerhandikappade,
har övertagit handikapputredningens uppdrag beträffande de
flerhandikappade, och handikapputredningens arbete har i samband därmed
ansetts slutfört.

Omsorgskommittén överlämnade i juni i år till statsrådet och chefen för
socialdepartementet rapporten Att vara flerhandi kappad med en redovisning
för vad som framkommit om de flerhandikappades problem vid konferenser
m. m. Av uttalanden som omsorgskommittén gjorde i samband därmed (se s.

SoU 1978/79:13

15 och 16) framgår att kommittén är väl medveten om förekomsten av
problem beträffande flerhandikappade av den art som tas upp i den nu
aktuella motionen. Med hänsyn härtill och då behandlingen av dessa problem
måste anses ligga inom omsorgskommitténs uppdrag förutsätter utskottet att
omsorgskommittén också kommer att ta upp dem till närmare överväganden.
Det är angeläget att så sker och att omsorgskommittén i enlighet med vad
som förutsattes vid dess tillkallande arbetar snabbt. I det sagda ligger också att
utskottet anser sig kunna förutsätta att omsorgskommittén kommer att
överväga om styrelsen för vårdartjänst bör ges sådana uppgifter beträffande
de flerhandikappade, som föreslås i motionen. Utskottet förordar därför att
motionen 1977/78:1108 överlämnas till omsorgskommittén.

Utskottet hemställer

1. beträffande medicinsk serviceverksamhet för vissa svårt handikappade
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1084,

2. beträffande vidgade uppgifter för styrelsen för vårdartjänst att
riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1108 hos regeringen
hemställer att motionen överlämnas till omsorgskommittén.

Stockholm den 24 oktober 1978

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c), Nils
Carlshamre (m), John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s),
Karl Leuchovius (m), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta
Signell (s), Per Gahrton (fp), Ulla Tillander (c), Stig Alftin (s) och Lena Öhrsvik

(s).