SoU 1978/79:12
Socialutskottets betänkande
1978/79:12
med anledning av motion om viss översyn av obduktionslagen
Motionen
1 motionen 1977/78:1505 av Inger Lindquist (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär översyn av obduktionslagen i enlighet med vad som
framhålls i motionen.
Motionen syftar till att obduktionslagen skall ändras så att den enskilde kan
förbjuda obduktion beträffande honom själv eller nära anhörig.
Gällande bestämmelser, tidigare riksdagsbehandling
Obduktionslagen (1975:191) trädde i kraft den 1 januari 1976. Den avser
bara sådan obduktion som inte innefattar rättsmedicinsk undersökning.
Enligt lagen får obduktion företagas om den avlidne under sin livstid
skriftligen medgivit detta (2 §). Vidare får obduktion alltid företagas om det
behövs för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas. Också om
dödsorsaken är känd kan obduktion få företagas om det behövs för att erhålla
viktig upplysning om sjukdoms beskaffenhet. Detta gäller dock inte om den
avlidne eller nära anhörig till honom uttalat sig emot det eller om obduktion
annars kan antagas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigs
uppfattning (3 §). Innan obduktion sker skall de anhöriga om möjligt
underrättas om inte särskilda skäl talar emot det. Om dödsorsaken är känd får
obduktion inte påbörjas förrän det gått skälig tid efter underrättelsen
(4 §).
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen till obduktionslag (prop.
1975:50) väcktes en motion (1975:1983, m) av innebörd att oavsett om
dödsorsaken var känd eller inte obduktion inte skulle få ske om det stred mot
den avlidnes eller nära anhörigs uppfattning. I sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1975:8 avstyrkte utskottet motionen och anförde följande (s.
15).
I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att största möjliga
hänsyn tas till den avlidnes och hans nära anhörigas uppfattning i obduktionsfrågan
och utskottet ser därför med tillfredsställelse att särskilda regler
nu föreslås i detta syfte. I anslutning härtill vill utskottet understryka att om
ett tidigare lämnat samtycke till obduktion återkallats, antingen det skett
muntligen eller skriftligen, frågan om obduktion självfallet måste bedömas
som om samtycke saknas. Någon uttrycklig regel härom är inte erforderlig
När
det härefter gäller det i motionen upptagna spörsmålet om obduktioner
för fastställande av dödsorsaken torde som departementschefen framhåller
1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 12
SoU 1978/79:12
2
det vara allmänt accepterat att obduktion sker oavsett uppfattningen hos den
avlidne eller hans nära anhöriga. Utskottet vill också erinra om att enligt
begravningskungörelsen gravsättning eller eldbegängelse av den som avlidit
här i landet inte får företas utan att dödsbevis företetts för pastorsämbetet.
Vidare gäller enligt kungörelsen att dödsbevis bl. a. skall innehålla uttalande
om dödsorsaken med angivande av de omständigheter på vilka uttalandet
grundas eller, då dödsorsaken inte kunnat fastställas, uttalande angående
läkarens uppfattning om denna med angivande av de omständigheter på vilka
uppfattningen grundas. Utskottet vill härutöver framhålla att det i lagen
medgivna undantaget från principen om hänsynstagande till den avlidne och
hans anhöriga bör tillämpas restriktivt.
Vid 1975/76 års riksdag väcktes också en motion (1975/76:478, m) om att
obduktion generellt skulle vara förbjuden om den avlidne eller nära anhörig
till honom motsatt sig åtgärden. I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU
1976/77:12 avstyrkte utskottet även denna motion under hänvisning till vad
som anförts i samband med obduktionslagens tillkomst. Enligt utskottets
mening hade det inte inträffat något som motiverade ett ändrat ställningstagande
i frågan.
Utskottet
I motionen hävdas att obduktionslagen bör ses över i syfte att ändra lagen
så att det blir möjligt för den enskilde att förbjuda obduktion såväl beträffande
honom själv som beträffande nära anhöriga. Motionären anför bl. a. att
obduktionslagens nuvarande utformning strider mot många människors
etiska uppfattning och betraktas som ett övergrepp mot den personliga
integriteten. Att inte kunna förhindra obduktion som rör en själv eller nära
anhöriga skapar hos många stark oro inför döden. Man bör respektera en
sådan uppfattning även om man inte delar den.
Utskottet har vid två tidigare tillfällen haft att ta ställning till motioner av
liknande innehåll. Vad gäller obduktion som företas i syfte att utröna
dödsorsaken har utskottet härvid framhållit att det torde vara allmänt
accepterat att obduktion måste ske, oavsett den avlidnes eller hans anhörigas
uppfattning. Utskottet finner inte anledning att bedöma denna fråga
annorlunda nu än tidigare. Vad gäller obduktion i andra fall, dvs. när
dödsorsaken anses känd, har utskottet uttalat sig för att största möjliga
hänsyn bör tagas till den avlidnes och hans anhörigas uppfattning i
obduktionsfrågan. Med anledning av den nu aktuella motionen vill utskottet
framhålla följande.
Respekten för den enskilda människans fysiska och psykiska integritet är
en grundläggande princip i vårt samhälle. Denna princip kan medföra att man
ibland tvingas göra avkall på andra önskemål, t. ex. önskemål om tillgång till
lämpligt material för forskning. När det gäller obduktion kan det vara en
grannlaga fråga att avgöra om det föreligger tillräckliga skäl för en sådan
SoU 1978/79:12
3
åtgärd. Enligt utskottets mening bör det nämligen inte komma i fråga att
obduktion företas rutinmässigt utan man bör i varje särskilt fall noggrant
pröva om de i obduktionslagen angivna förutsättningarna för obduktion
föreligger.
Om dödsorsaken visserligen kan fastställas men skäl för obduktion ändå
anses föreligga uppkommer frågan om den avlidnes och hans anhörigas
inställning till obduktionen. Utskottet vill erinra om att tillämpningen av
obduktionslagen i detta fall är avsedd att vara restriktiv. Man måste därför
söka förvissa sig om den avlidnes och hans anhörigas inställning innan
obduktion vidtages. Detta kan ske genom sådan underrättelse som föreskrivs
i 4 § obduktionslagen. Underrättelse bör endast undantagsvis kunna underlåtas
i fall när dödsorsaken är känd och uppgift om de anhörigas namn och
vistelseort finns. Det bör framhållas att hinder mot obduktion föreligger inte
endast när den avlidne eller hans anhöriga direkt uttalat sig emot en sådan
åtgärd utan även när dessa personers inställning kan antagas vara sådan att de
skulle motsätta sig obduktionen. Om man har anledning att antaga att de
berörda motsätter sig obduktion får sådan inte ske. I övriga fall skall de
anhöriga i vart fall underrättas om åtgärden inom skälig tid innan den
planerade obduktionen påbörjas. De anhöriga har då möjlighet att förhindra
obduktionen.
Genom obduktionslagens krav på hänsyn till den avlidnes och hans
anhörigas inställning samt genom underrättelseplikten i lagen finns det enligt
utskottets mening starka garantier för att inte obduktion sker i strid mot den
enskildes vilja annat än i sådana fall då obduktion är nödvändig på grund av
att dödsorsaken måste kunna fastställas. Med en försiktig tillämpning där
man är lyhörd för den enskilda människans önskemål bör det i allmänhet vara
möjligt att göra en avvägning där den enskildes personliga integritet inte blir
lidande. I de fall obduktion erfordras för att fastställa dödsorsaken anser
utskottet visserligen att så måste få ske, oavsett den avlidnes eller hans
anhörigas inställning. Men i alla andra fall låter lagen respekten för den
enskildes uppfattning bli utslagsgivande.
Med hänsyn till det anförda och till att obduktionslagen varit i kraft endast
några år kan utskottet inte finna att det föreligger något påtagligt behov av en
översyn av obduktionslagen redan nu. Samtidigt vill utskottet erinra om att
utredningen (S 1974:09) om sjukvård i livets slutskede (SLS) torde vara
oförhindrad att om så befinnes lämpligt ta upp även den i motionen
behandlade frågan i det fortsatta utredningsarbetet. Motionen påkallar därför
inte någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1505.
Stockholm den 24 oktober 1978
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
SoU 1978/79:12
4
Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp)**, Erik Larsson (c),
Anna-Greta Skantz (s)*, John Johnsson (s), Ivar Nordberg (s), Karl Leuchovius
(m), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Ulla
Tillander (c). Stig Alftin (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Arne Magnusson
(c)* och Margot Håkansson (fp)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
** Gabriel Romanus har vid betänkandets justering lämnat uppdraget som utskottsledamot.
GOTAB 58548 Slockholm 1978