SoU 1978/79:11

Socialutskottets betänkande
1978/79:11

med anledning av motioner om vissa arbetsmiljöfrågor
Motionerna

I motionen 1977/78:726 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att arbetarskyddsstyrelsens
skyddsanvisningar och lokala skyddsanvisningar översätts
till de vanligaste sex invandrarspråken,

2. att riksdagen uttalar att kostnaderna härför bör bestridas med medel ur
arbetarskyddsfonden.

I motionen 1977/78:728 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt här är i
fråga (yrkandet 1), att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
arbetarskyddsfondens hittillsvarande verksamhet, speciellt avseende de
långsiktiga effekterna på arbetsmiljöforskningen inom Sverige och i relation
till fondens direktiv.

Yrkandet 2 i motionen har behandlats av utskottet i betänkandet SoU
1977/78:27.

I motionen 1977/78:870 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär

1. att de fackliga representanterna inom arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionsnämnderna besätter tre fjärdedelar av styrelse- och nämndposterna,

2. att arbetet med gränsvärdeslistan bör bedrivas med största möjliga
skyndsamhet och utan vidare förhalningar.

I motionen 1977/78:896 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
i enlighet med vad som sägs i motionen 1977/78:895 beslutar att tystnadsplikten
i arbetsmiljölagen (1977:1160) avskaffas den 1 juli 1978 genom att 7
kap. 13 § utgår samt att i konsekvens med detta även 8 kap. 3 § utgår.

Motionen 1977/78:895 har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.

Översättning av skyddsanvisningar m. m.

1 propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m. diskuterades utförligt
bl. a. hur invandrarnas behov av information skulle bäst tillgodoses.
Föredragande statsrådet anförde (s. 347 ff).

Arbetstagare som har invandrat till Sverige har särskilt under det senaste
årtiondet blivit ett viktigt inslag på många arbetsplatser. Invandrade arbetstagares
fördelning inom olika branscher kan inte anges i exakta termer. Det är
dock känt att invandrare i Sverige liksom i andra länder i stor utsträckning

1 Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 11

Soli 1978/79:11

hamnar i sådana arbeten och på sådana arbetsplatser som inte är attraktiva för
den inhemska befolkningen. Det är också tydligt att det finns en viss
koncentration av utländska medborgare till arbetsplatser med utpräglade
arbetsmiljöproblem.

Jag har i avsnitt 20.4.3 förordat en bestämmelse som slår fast att
arbetsgivaren är skyldig att ta hänsyn till den enskilde arbetstagarens
särskilda förutsättningar för arbetet. Samtidigt har framhållits att bestämmelsen
bl. a. innebär att arbetet skall anpassas med hänsyn till invandrad
arbetstagares särskilda förutsättningar.

Från arbetsmarknadspartemas sida har en rad åtgärder vidtagits i syfte att
förbättra informationen om och till invandrarna. Senast har SAF, LO och
statens invandrarverk utarbetat en handledning om invandrarfrågor i
företagen.

Arbetsmiljöutredningen har understrukit att de lokala skyddsorganisationerna
har viktiga uppgifter när det gäller att främja invandrares anpassning i
arbetet och på arbetsplatserna. Detta kan i första hand ske genom att
skyddskommittéerna aktivt medverkar vid planering av ett ändamålsenligt
introduktionsförfarande för att underlätta för nyanställd utländsk arbetstagare
att finna sig till rätta i arbetsmiljön. Stor uppmärksamhet bör enligt min
mening härvid ägnas åt att dra upp riktlinjer för det förebyggande skyddet
mot yrkesrisker som är framträdande för den som ännu inte förstår svenska
och är främmande för olika förhållanden i svenskt arbetsliv. Viktigt är också
att den nyanställde ges praktisk kännedom om hur den lokala skyddsorganisationen
är uppbyggd. Eftersom den sociala situationen kan innebära en
större riskfaktor för invandrare än för svenskar bör introduktionsförfarandet
ha en bred uppläggning.

Inom ramen för den lokala skyddsorganisationen bör också fortlöpande
uppmärksammas skyddsfrågor som gäller invandrares arbetsuppgifter.
Varningsskyltar och liknande måste vara begripliga även för utländska
arbetstagare. Bruksanvisningar för användning av tekniska anordningar och
hantering av farliga ämnen måste vid behov finnas även på invandrarspråken.
Detta har särskilt understrukits av LO. Viktigt är enligt min mening
också att vid bruket av nödvändig personlig skyddsutrustning garantier
skapas för att arbetstagaren förstår varför denna skall användas och vet hur
den skall brukas för att ge avsett skydd.

Tillgång till tolkservice är enligt vad utredningen har framhållit en
förutsättning för att invandrare med bristfälliga kunskaper i svenska skall
kunna fungera på arbetsplatsen. Vid stora företag finns ofta tillgång till
flerspråkig personal som i det första anställningsskedet kan sköta introduktion
och utbildning av nyanställda utlänningar. Som utredningen har påpekat
är det emellertid viktigt att man försöker få fram tvåspråkiga skyddsombud
med uppgift att i den fortsatta anställningen säkra invandrarens tillgång till
information om skyddsföreskrifter och andra förhållanden av betydelse för
hans situation på arbetsplatsen. Bristen på personer som har de nödvändiga
språkkunskaperna och dessutom har tillräcklig kännedom i arbetarskyddsfrågor
och om det fackliga systemet är enligt utredningen ett allvarligt
problem på arbetsplatserna. På senare tid har viss verksamhet inletts av
ansvariga myndigheter och arbetsmarknadsparterna för att utbilda tvåspråkiga
fackliga förtroendemän. Utredningen har betonat vikten av att
uppmärksamhet härvid ägnas åt att förmedla kunskaper i branschanknutna
skyddsfrågor och i arbetsmiljöfrågor över huvud. Det är också LO:s
uppfattning att extra insatser bör göras för att utbilda tvåspråkiga skyddsom -

SoU 1978/79:11

bud. Även jag är införstådd med att tvåspråkiga arbetstagare som är insatta i
arbetsmiljöfrågor kan vara en väsentlig tillgång för den lokala skyddsorganisationen.

Vid 1976/77 års riksdag väcktes även en motion (1976/77:986, vpk) av
innebörd att arbetarskyddsbestämmelser och förteckningar över skadliga
ämnen borde ges ut även på invandrarspråk.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1977/78:1 (s. 60) förklarade
sig utskottet inte ha något att erinra mot de ovan återgivna uttalandena i
propositionen och ansåg att motionsyrkandet härigenom blivit besvarat.
Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen ansågs inte erforderlig Nya

arbetsrättskommittén (A 1976:02) har härefter behandlat frågan om s. k.
arbetsplatstolkar för invandrare i sitt delbetänkande (Ds A 1977:4) Fackliga
förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning. Kommittén,
som bl. a. föreslår att tolk skall kunna anlitas som sakkunnig och biträde åt
facklig förtroendeman, anför följande (s. 70 ff).

Det viktigaste är att de som skall fullgöra tolkuppgifter på arbetsplatserna
åtnjuter invandrarnas förtroende. Invandrarna själva måste alltså ges möjligheter
att påverka valet av tolk. Detta inflytande utövas bäst genom den
fackliga organisation som invandrarna tillhör. Arbetsplatstolk skall därför
utses av den fackliga organisationen och ges ställning av facklig förtroendeman.
Den tolk som har utsetts av den fackliga organisationen bör också
regelmässigt användas av arbetsgivaren i dennes kontakter med invandraren.
Om arbetsgivaren har särskilda skäl att använda annan tolk vid sina kontakter
med invandrare, bör dock även den av organisationen utsedda arbetsplatstolken
vara närvarande vid tolkningstillfället.

De fackliga organisationerna har ett stort behov av att utnyttja arbetsplatstolkar.
Detta behov är särskilt framträdande inom skyddsarbetet. Enligt en
utredning av skolöverstyrelsen som redovisas i prop. 1976/77:100 bil. 12
s. 445 ff har behovet av tolkservice under senare år förstärkts genom den
arbetsrättsliga utvecklingen och strävandena på arbetsmiljöområdet. Enligt
skolöverstyrelsens uppfattning kan arbetsplatstolkningen betecknas som ett
utpräglat bristområde, särskilt vad gäller de små arbetsplatserna.

Tolkning måste anses ingå som ett naturligt led i den fackliga verksamheten.
Tillgång till tolkservice är nämligen en avgörande förutsättning för att
invandrarna skall kunna anpassa sig på arbetsplatserna, få del av information
och i övrigt klara kontakterna med arbetskamraterna och arbetsledningen.
Arbetsplatstolken fungerar som en kontaktlänk mellan de enskilda invandrarna
och de övriga anställda på arbetsplatserna samt mellan arbetsgivaren
eller dennes företrädare och invandrarna. Arbetsplatstolkarna måste vara väl
förtrogna inte bara med främmande språk utan också med svenska språket.
De måste vidare ha ingående kännedom om arbetsmarknadslagar, kollektivavtal,
arbetsorganisation och arbetsförhållandena i övrigt inom det företag,
där de utför sina uppdrag. MBL medför också ett ökat behov av tolkningsinsatser.
De som utför uppgifter som arbetsplatstolkar skall således omfattas
av förslagets bestämmelser om ledighet och lön, trygghet i anställningen,
tillträde till annan arbetsplats osv. En facklig förtroendeman som på detta sätt
har tolkuppgifter har också rätt att genomgå tolkkurser på arbetsgivarens

1* Riksdagen 1978/79. 12 sami. Nr 11

SoU 1978/79:11

bekostnad för att förkovra sina färdigheter, om lagens villkor i övrigt är
uppfyllda. En facklig förtroendeman kan även anlitas som tolk på arbetsplatser,
där han inte är anställd, varvid han har rätt till tillträde dit enligt 11 §.
Finns det ingen förtroendeman som kan tolka på arbetsplatsen eller behöver
arbetstagarorganisationen eljest anlita tolk utifrån, kan organisationen tillkalla
en tolk som sakkunnig med stöd av 12 §. Denna möjlighet är särskilt
viktig i mindre eller medelstora företag eller i företag med enstaka invandrare.
Självfallet är det inget som hindrar att tolk vid kommunernas invandrarbyråer
anlitas. Om det är fråga om en auktoriserad tolk, kommer denne
självmant att iaktta de krav på opartiskhet och sekretess som följer av
tolketiken. I detta sammanhang bör framhållas att tolk kommer att kunna
anlitas som sakkunnig i skyddsarbetet med stöd av hänvisningen i 6 kap. 16 §
i förslaget till arbetsmiljölag.

Frågan om utbildning av kontakttolkar berörs även i årets budgetproposition
(prop. 1977/78:100). Efter förslag i propositionen (Bil. 12 s. 599 0 har
riksdagen anvisat medel för utbildning av 1 800 kontakttolkar under
budgetåret 1978/79(7/66' 1977/78:15, rskr 1977178:180). En förutsättning för
att utbildningen av kontakttolkar skall kunna genomföras i planerad takt är
emellertid att det finns tillgång till utbildade handledare. Även för handledarutbildningen
utgår bidrag.

A rbetarskyddssty reisen har i sitt meddelande 1972:16 Invandrare - arbetarskydd
allmänt berört de särskilda kraven på information till invandrare. Ett
tjugofemtal av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar och meddelanden finns
f. n. översatta till engelska och tyska. Därutöver har styrelsen givit ut enkla
sammanfattningar av många anvisningar. Dessa broschyrer finns i viss
utsträckning att tillgå också på invandrarspråk, främst finska men även
serbokroatiska, grekiska, turkiska, tyska och engelska.

A rbetarskyddsfonden

Arbetarskyddsfonden startade sin verksamhet den 1 januari 1972. Enligt
sin instruktion (1971:803, senast ändrad 1976:652) har styrelsen för fonden till
uppgift att genom bidrag från fonden stödja sådan forskning och utveckling
samt utbildning och upplysning som kan motverka uppkomsten av yrkesskador
och annan av arbetsmiljön betingad ohälsa eller förbättra arbetsmiljön
och därigenom främja hälsa och säkerhet i arbetslivet. Styrelsen har numera
också till uppgift att genom bidrag från fonden stödja forskning och
utveckling samt utbildning och upplysning beträffande medbestämmande i
arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt samt utbildning av styrelserepresentanter
för de anställda. Styrelsen skall vidare beakta behovet av samordning
av insatserna för forskning och utveckling samt utbildning och upplysning på
arbetarskyddsfondens verksamhetsområde. Styrelsen får själv ta initiativ till
forsknings- och utvecklingsprojekt på området (2 §).

SoU 1978/79:11

Bidrag till forskning skall främst avse sådan forskning vars resultat kan
väntas få praktisk användning inom arbetslivet och sådant utvecklingsarbete
som behövs för att nya tekniska lösningar skall komma i praktisk tillämpning.
Bidrag till utbildning på arbetsmiljöns område skall avse utbildning av
skyddsombud, arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att
forma arbetsmiljön samt kompletterande utbildning av personal inom
företagshälsovården och arbetarskyddet i övrigt. Bidrag till utbildning
beträffande medbestämmande i arbetslivet och andra arbetslivsfrågor skall
avse utbildning i syfte att sprida kunskap om nya regler på arbetsmarknaden
och sådana förhållanden i övrigt som är av betydelse för utvecklandet av
arbetstagarnas medbestämmanderätt. Bidrag till upplysning skall avse främst
brett upplagd upplysning riktad till stora persongrupper inom arbetslivet
(3 §).

Arbetarskyddsfondens styrelse består av högst elva ledamöter som utses
av regeringen. Två av ledamöterna utses efter förslag av LO, en efter förslag
av TCO, en efter förslag av SACO/SR, två efter förslag av SAF, och en efter
gemensamt förslag av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Därtill utses en representant för staten som arbetsgivare (6 §).

Arbetarskyddsfondens verksamhet finansieras genom att tre fjärdedelar av
arbetarskyddsavgiften enligt lagen (1971:282, ändrad senast 1977:1164) om
arbetarskyddsavgift förs direkt till fonden. Dessa medel uppgick för budgetåret
1977/78 till ca 127 milj. kr. Under 1977 beviljade arbetarskyddsfonden
sammanlagt ca 98 milj. kr. till forsknings- och utvecklingsarbete samt
utbildning och information inom arbetsmiljöområdet. Ytterligare 24 milj. kr.
har reserverats som garanti för beslutade flerårsprojekt. Genom särskilda
beslut av regeringen har därutöver anvisats 27,1 milj. kr. av fondmedel till
arbetarskyddsstyrelsen som bidrag till dess kostnader för de regionala
skyddsombudens verksamhet, utbildning av företagshälsovårdspersonal
samt särskilda forskningsprojekt. Arbetarskyddsfondens bidrag till information
och utbildning med anledning av medbestämmandelagen liksom
bidragen till utbildning av de fackliga organisationernas representanter i
företagsstyrelser täcks av särskilda medel över statsbudgeten. För budgetåret
1977/78 anvisades 75 resp. 20 milj. kr. för dessa ändamål. Även det
nyinrättade centrum för arbetslivsfrågor finansieras av statsmedel via
arbetarskyddsfonden. Förbudgetåret 1978/79 anvisas ett sammanlagt bidrag
på 135 milj. kr. till arbetarskyddsfonden för den del av fondens verksamhet
som ligger utanför själva arbetarskyddet.

Av de totalt ca 50 milj. kr. som fonden beviljade 1977 för forskning och
utveckling avsåg ca 12,8 milj. kr. olika projekt inom verksamhetsområdet
fysikaliska miljöfaktorer. Den närmare inriktningen avsåg arbetsfysiologi och
ergonomi (2,9 milj. kr.), belysning och strålning (1,3 milj.), buller och
vibrationer (5,9 milj.), klimat och ventilation (0,4 milj.) samt arbetslokaler och
utrustning (1,1 milj.). Till området kemiska miljöfaktorer beviljades 1977 ca
9,7 milj. kr. för ett 80-tal nya projekt samt 6,1 milj. för tidigare påbörjade.

SoU 1978/79:11

Härav avsåg ca 4,7 milj. hygieniska utredningar och eliminationstekniska
projekt samt ca 4,3 milj. medicinska projekt med anknytning till det
toxikologiska området. För beteendevetenskaplig arbetsmiljöforskning,
såsom arbetstidens förläggning, stress, sjukfrånvaro m. m., beviljades under
1977 ca 10,5 milj. kr. Vidare anslogs ca 4,7 milj. kr. för s. k. branschprogram,
dvs. tvärvetenskapliga undersökningar av arbetsförhållandena för en hel
bransch eller yrkesgrupp. Arbetarskyddsfonden finansierar även en relativt
omfattande försöksverksamhet med företagshälsovård för småföretag i
samverkan med landstingen.

För fullständiga rapporter om de av fonden understödda forskningsprojekten
har tidigare hänvisats till forskaren eller institutionen. Fonden har
dock inlett viss försöksverksamhet med att, efter popularisering av rapporterna,
svara för produktion och distribution av dessa. Sedan 1976 har fonden
dessutom givit ut korta, lättbegripliga sammanfattningar av forskningsrapporter.
Antalet publicerade sammanfattningar uppgår f. n. till över 100.
Vidare har utgivits vissa översikter över aktuell forskning inom olika
områden. Fonden har även genomfört en arbetsmiljöenkät för att kartlägga
pågående och planerad forskning inom arbetsmiljöområdet samt få förslag
om lämpliga insatser på forskningssidan.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

Enligt förordningen (1972:164, ändrad senast och omtryckt 1978:436) med
instruktion för arbetarskyddsstyrelsen är styrelsen central förvaltningsmyndighet
för ärenden om arbetarskydd, utom i fråga om arbete som är att
hänföra till skeppstjänst. Styrelsen är chefsmyndighet för yrkesinspektionen.
Den skall vidare svara för ett informationssystem om arbetsskador (från den 1
januari 1979). Ledamöter av styrelsen är en generaldirektör, som är styrelsens
ordförande, en överdirektör, som är styrelsens vice ordförande, och högst nio
andra ledamöter, vilka utses av regeringen. Av de särskilt utsedda ledamöterna
utses två efter förslag av LO, en efter förslag av TCO, en efter förslag av
SACO/SR, två efter förslag av SAF och en efter gemensamt förslag av statens
avtalsverk. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Enligt förordningen (1973:847, omtryckt 1977:1169, ändrad senast
1978:437) med instruktion för yrkesinspektionen utövar inspektionen tillsyn
över efterlevnaden av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen. Vidare
utövar inspektionen inom sitt verksamhetsområde tillsyn över efterlevnaden
av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor och i anslutning därtill
meddelade föreskrifter. Yrkesinspektionen har dessutom uppgifter inom
ramen för arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador
(från den 1 januari 1979). Vid yrkesinspektionen finns nitton yrkesinspektionsdistrikt,
vilka omfattar ett eller flera län. 1 varje distrikt finns en
distriktschef och en yrkesinspektionsnämnd. Yrkesinspektionsnämnden
avgör vissa i 12 § särskilt angivna viktigare grupper av ärenden. Ärende hos

SoU 1978/79:11

yrkesinspektionen som inte skall avgöras av yrkesinspektionsnämnd avgörs
av distriktschefen ensam.

Yrkesinspektionsnämnden består av distriktschefen, som är nämndens
ordförande, och åtta andra ledamöter, vilka utses av arbetarskyddsstyrelsen.
Av dessa ledamöter utses två efter förslag av LO, en efter förslag av TCO, en
efter förslag av SACO/SR, två efter förslag av SAF,en efter förslag av statens
avtalsverk och en efter gemensamt förslag av Landstingsförbundet och
Svenska kommunförbundet.

1 samband med tillkomsten av arbetsmiljölagen (1977:1160) diskuterades
även arbetstagarrepresentationen i arbetarskyddsstyrelsen och i yrkesinspektionsnämnderna.
Föredragande statsrådet anförde härom följande (prop.
1976/77:149 s. 351).

TCO har fört fram den synpunkten att arbetstagarrepresentationen i
arbetarskyddstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna bör förstärkas. Enligt
LO bör övervägas lämpligheten av att ändra yrkesinspektionsnämndernas
sammansättning så att arbetstagarna får majoritet. Dessa synpunkter ger mig
anledning framhålla att arbetsmiljölagen ju syftar till att ge garantier för att
arbetstagarna skall kunna arbeta under tillfredsställande arbetsmiljöförhållanden.
För att goda resultat skall kunna uppnås i arbetarskyddsmyndigheternas
verksamhet är det viktigt att myndigheternas avgöranden
omfattas med förtroende av alla dem som berörs. Enligt min mening
åstadkoms detta bäst genom att man inte ger markerad övervikt åt någon sida
vad gäller representationen. Jag vill tillägga att en allsidig representation utan
stark markering av partsintresse synes vara en förutsättning för att bestämmelserna
om fullföljd av talan mot arbetarskyddsmyndigheternas beslut skall
kunna utformas på sätt förordas i ett följande avsnitt.

Gränsvärdeslistan

I oktober 1974 utfärdade arbetarskyddsstyrelsen anvisningar nr 100 om
hygieniska gränsvärden. En reviderad upplaga härav har kommit ut i maj
1978 och träder i kraft den 1 januari 1979. Arbetarskyddsstyrelsen avser att ge
ut en ny reviderad gränsvärdeslista under år 1980.

Tystnadsplikt

Enligt 7 kap. 13 §arbetsmiljölagen(1977:1160)gällerföljande. Den som har
tagit befattning med tillsyn enligt lagen eller utsetts till skyddsombud eller
ledamot i skyddskommitté får ej obehörigen yppa eller utnyttja vad han
under uppdraget eller i tjänsten har erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, enskilds personliga förhållanden eller förhållande av
betydelse för landets försvar. Detsamma gäller ledamot i styrelsen för lokal
facklig organisation i fråga om vad han har erfarit av skyddsombud eller
ledamot i skyddskommitté som har utsetts av organisationen.

I 8 kap. 3 § finns en erinran om att ansvar kan komma i fråga för den som
bryter mot den i 7 kap. 13 § stadgade tystnadsplikten. En generell bestäm -

SoU 1978/79:11

melse om straff för brott mot tystnadsplikt finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

I propositionen till arbetsmiljölag (prop. 1976/77:149) redogjordes för
bakgrunden till tystnadspliktsbestämmelsen i 7 kap. 13 §. Föredragande
statsrådet anförde följande (s. 342).

Som ett led i strävandena att stärka de anställdas inflytande över
arbetsmiljön infördes i arbetarskyddslagen år 1973 en bestämmelse om
tystnadsplikt för skyddsombud och skyddskommittéledamot. Tystnadsplikten
avser vad sådana förtroendemän under uppdraget har erfarit om
yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga
förhållanden eller förhållande av betydelse för landets försvar. För att
skyddsombud och skyddskommittéledamot skall ha möjlighet att rådgöra
fullt ut i arbetsmiljöfrågor med styrelsen för sin fackliga organisation gäller
också tystnadsplikt för ledamot i sådan styrelse med avseende på vad han har
fått kännedom om genom dem. 1 brottsbalken (20 kap. 3 §) föreskrivs
straffansvar vid överträdelse av tystnadsplikten. Utredningen har föreslagit
att bestämmelsen om tystnadsplikt förs över till arbetsmiljölagen. TCO har
ansett att bestämmelsen bör anpassas efter medbestämmandelagen så att
tystnadsplikten i första hand blir en förhandlingsfråga mellan berörda parter.
För egen del vill jag framhålla att skyddsombuds rätt till information enligt
arbetarskyddslagstiftningen kan vara mera vidsträckt än informationsrätten
enligt medbestämmandelagen. Med hänsyn till detta och till karaktären av de
föreskrifter som ingår i arbetarskyddslagstiftningen förordar jag att arbetarskyddslagens
bestämmelse om tystnadsplikt oförändrad förs över till arbetsmiljölagen
(7 kap. 13 §). Jag vill erinra om att den som får del av handlingar
eller information av hemlig natur inte bara har att beakta den enligt
arbetarskyddslagstiftningen gällande tystnadsplikten utan även tystnadsplikt
som kan gälla enligt skilda författningar. Sådana särskilda tystnadsplikter kan
begränsa den rätt skyddsombud och ledamot av skyddskommitté annars har
att föra information vidare till styrelsen för sin lokala fackliga organisation.
För att underlätta bedömningen bör som utredningen har framhållit den som
lämnar ut uppgift påpeka om denna är hemlig.

Vid riksdagsbehandlingen av arbetsmiljölagen väcktes även en motion
(1976/77:1676, vpk) vari bl. a. yrkades att tystnadsplikten för skyddsombud
och fackets förtroendevalda skulle avgöras av fackföreningens medlemmar
och 7 kap. 13 § ändras i enlighet därmed (yrkandet 19). I sitt av riksdagen
godkända betänkande SoU 1977/78:1 avstyrkte utskottet motionsyrkandet
och anförde härvid följande (s. 58).

De aktuella bestämmelserna om tystnadsplikt infördes i samband med
delreformen år 1973 av arbetarskyddslagstiftningen. Med anledning av ett
motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna om en jämkning av den
då föreslagna lagtexten av väsentligen samma innebörd som den nu aktuella
uttalade utskottet att den föreslagna lagtexten måste ses i relation till den
vidsträckta informationsrätt som samtidigt gavs skyddsombud. Utskottet
ansåg att det inte fanns någon risk för att skyddsombud eller skyddskommittéledamot
på grund av tystnadsplikten inte skulle kunna agera effektivt i
arbetarskyddshänseende, eftersom propositionsförslaget också när det gällde
sådant som omfattades av tystnadsplikten tillgodosåg dessa företrädares
behov av att kunna samråda med styrelsen för den fackliga organisationen

SoU 1978/79:11

(SoU 1973:25 s. 48). Utöver vad utskottet tidigare uttalat kan anföras
följande.

Ett bifall till motionsyrkandet skulle i realiteten innebära att tystnadsplikten
för angivna grupper i det närmaste skulle avskaffas, eftersom
informationen skulle kunna spridas i en så vid krets att tystnadsplikten skulle
bli i det närmaste illusorisk. Utskottet anser i enlighet med sitt tidigare
uttalande att det är givet att en vidsträckt informationsrätt måste kompletteras
med bestämmelser om tystnadsplikt i vissa avseenden.

Utskottet

1 betänkandet behandlas fyra motioner om arbetsmiljöfrågor.

I motionen 1977/78:726 hävdas att åtgärder bör vidtagas för att olika
skyddsanvisningar skall översättas till de vanligaste invandrarspråken.
Kostnaden bör bestridas med medel ur arbetarskyddsfonden. Motionärerna
anför bl. a. att invandrarna inte inom rimlig tid kan skaffa sig så goda
kunskaper i svenska språket att de kan tyda förekommande anvisningar.

Utskottet instämmer i att det är angeläget att man även i fortsättningen
uppmärksammar invandrarnas särskilda behov av information i arbetarskyddsfrågor.
Det framhölls i propositionen om arbetsmiljölag m. m. att
invandrarna ofta hamnar i sådana arbeten och på sådana arbetsplatser som
inte är attraktiva för den inhemska befolkningen. Det finns en viss
koncentration av utländska medborgare till arbetsplatser med utpräglade
arbetsmiljöproblem. Detta ställer ökade krav framför allt på den lokala
skyddsorganisationen. Såsom också framhölls i propositionen måste bl. a.
uppmärksammas att varningsskyltar och liknande är begripliga också för
utländska arbetstagare och att bruksanvisningar för användning av tekniska
anordningar och hantering av farliga ämnen vid behov finns även på
invandrarspråken. I annat sammanhang har man vidare tagit upp frågan om
utbildning av ytterligare s. k. arbetsplatstolkar. Nya arbetsrättskommittén
har föreslagit att sådan tolk skall kunna anlitas som sakkunnig och biträde åt
facklig förtroendeman.

Utskottet konstaterar att frågan om information till utländska arbetstagare
således redan har uppmärksammats i olika hänseenden. Vidare finns ett
flertal av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar tillgängliga i populariserad
form och i sådan form även översatta till olika invandrarspråk. Med hänsyn
härtill och då fortlöpande insatser görs på området får syftet med motionen
delvis anses tillgodosett. Utskottet vill samtidigt framhålla att översättningsverksamhet
givetvis inte får ersätta nödvändig undervisning i svenska
språket. Att en invandrare kan svenska så att han förstår innehållet i t. ex.
skyddsanvisningar och så att han kan kommunicera med skyddsombud och
andra som svarar för skyddsfrågor innebär enligt utskottets mening den bästa
garantin för att han skall kunna arbeta under säkra förhållanden på sin
arbetsplats. Goda kunskaper i svenska är också nödvändiga för att bryta
utvecklingen mot att invandrarna koncentreras till mindre eftersökta arbeten

SoU 1978/79:11

eller arbetsplatser. Det sagda står inte i motsättning till det förhållandet att
information på utländska språk ofta är nödvändig. Enligt utskottets uppfattning
är det emellertid knappast realistiskt att tänka sig att man översätter alla
förekommande skyddsanvisningar till de olika invandrarspråken. En mer
framkomlig väg är den som anvisats i propositionen om arbetsmiljölag,
nämligen att begagna ett särskilt introduktionsförfarande för nyanställda
utländska arbetstagare. Ibland kan det även vara ändamålsenligt att anlita
arbetsplatstolk. Möjligheterna härtill kommer att öka om nya arbetsrättskommitténs
förslag genomförs.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motionen 1977/78:726 inte
påkallar någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1977178:728(yrkandet 1) förordas en översyn av arbetarskyddsfondens
verksamhet. Motionärerna vill att man vid översynen särskilt skall
överväga de långsiktiga effekterna på arbetsmiljöforskningen och ställa
verksamheten i relation till fondens direktiv.

Arbetarskyddsfonden påbörjade sin verksamhet 1972 och har sedan dess
kommit att inta en alltmer central plats bland de institutioner som verkar
inom arbetsmiljöforskningen. Utskottet har i ett föregående avsnitt (s. 4 ff)
lämnat en kortfattad översikt över fondens aktuella verksamhet. Enligt
utskottets mening måste man till en början konstatera att en verksamhet av
det slag som bedrivs av arbetarskyddsfonden måste ges tid att utvecklas och
finna ändamålsenliga former. Med beaktande av att de frågor som skall
behandlas av fonden ofta är komplicerade och kan kräva omfattande
förstudier måste denna utvecklingstid rimligen tillåtas att bli inte alltför kort.
1 sammanhanget måste man ta hänsyn till att fonden under år 1976 fått
avsevärt utvidgade uppgifter inom arbetslivsforskningen. Utskottet anser
med hänsyn till det anförda att det är för tidigt att redan nu se över fondens
verksamhet i stort. Inte heller ger enligt utskottets mening inriktningen av
fondens hittillsvarande verksamhet inom arbetsmiljöområdet stöd för att det
skulle finnas anledning att ompröva de riktlinjer som gäller för verksamheten.
Det finns snarare skäl framhålla att arbetarskyddsfondens verksamhet i
hög grad synes ha öppnat möjligheter för en tämligen omfattande forskning,
utbildning och information inom arbetsmiljöområdet, som inte skulle ha
kommit till stånd utan fonden. Intentionerna vid fondens tillkomst torde,
såvitt utskottet kan bedöma frågan, ha följts. På grund av det anförda kan
utskottet inte biträda motionärernas förslag om en översyn av fondens
verksamhet. Utskottet avstyrker således motionen 1977/78:728 i här aktuell
del I

motionen 1977/78:870 föreslås att de fackliga representanterna skall
besätta tre fjärdedelar av styrelse- och nämndposterna i arbetarskyddsstyrelsen
och i yrkesinspektionsnämnderna. Vidare yrkas att arbetet med den
s. k. gränsvärdeslistan skall bedrivas med skyndsamhet.

Som närmare redovisats i ett föregående avsnitt (s. 6) är bestämmelserna

SoU 1978/79:11

om sammansättningen av arbetarskyddsstyrelsens verksstyreise och av
yrkesinspektionsnämnderna så formulerade att arbetstagar- och arbetsgivarintressen
givits i stort sett lika tyngd. Detta motiverades i samband med
tillkomsten av arbetsmiljölagen med att det var viktigt att myndigheternas
avgöranden omfattades med förtroende av alla som berördes. Detta skulle
bäst åstadkommas genom att man inte gav någon sida markerad övervikt vad
gäller representationen. Utskottet anser att dessa synpunkter fortfarande äger
giltighet. Liksom tidigare vill utskottet dessutom framhålla att ett förtroendefullt
samarbete mellan arbetstagare och arbetsgivare är en förutsättning för
att arbetet med att skapa en god arbetsmiljö skall bli framgångsrikt. Utskottet
vill också erinra om att lagstiftningen på arbetslivets område under 1970-talet
gett de fackliga organisationerna en starkare ställning. Ett viktigt led i detta är
att skyddsombudens ställning inom skyddsarbetet ytterligare stärkts.
Utskottet avstyrker på grund av det anförda motionen i här aktuell del
(yrkandet 1).

Vad gäller den s. k. gränsvärdeslistan konstaterar utskottet att arbetarskyddsstyrelsen
sedan motionen väcktes gett ut nya anvisningar om
hygieniska gränsvärden (nr 100). Arbetet med hygieniska gränsvärden pågår
kontinuerligt inom arbetarskyddsstyrelsen. En revidering av den nyligen
fastställda listan har redan påbörjats bl. a. med syftet att åsätta ytterligare ett
antal ämnen med gränsvärden. Motionen är därför tillgodosedd i motsvarande
del (yrkandet 2) och påkallar inte någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1977/78:896 hävdas att den för skyddsombud m. fl. gällande
tystnadsplikten enligt arbetsmiljölagen bör avskaffas.

Som utskottet tidigare framhållit vid behandling av liknande motionsyrkanden
finns det knappast någon risk för att skyddsombudens och skyddskommittéernas
verksamhet skall hämmas av tystnadsplikten enligt arbetsmiljölagen,
eftersom dessa företrädare har möjlighet att samråda med
styrelsen för den fackliga organisationen. Att helt slopa tystnadsplikten
skulle enligt utskottets mening snarare kunna vara till skada för skyddsarbetet,
eftersom det skulle kunna motverka ett öppet och förtroendefullt
utbyte av information i frågor som rör arbetsmiljön. Arbetstagarna företräds
av särskilt valda förtroendemän som har en vidsträckt rätt till insyn och
information och som på arbetstagarnas vägnar får bedöma behovet av
eventuella åtgärder. Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att
ifrågasätta detta i många sammanhang tillämpade representativa system. För
att fungera måste ett sådant system emellertid innehålla vissa garantier mot
att inte yrkeshemligheter och liknande uppgifter sprids i en alltför vid
krets.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78:896.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande översättning av skyddsanvisningar
m. m. avslår motionen 1977/78:726,

SoU 1978/79:11

2. att riksdagen beträffande översyn av arbetarskyddsfondens
verksamhet avslår motionen 1977/78:728, yrkandet 1,

3. att riksdagen beträffande arbetstagarrepresentationen i arbetarskyddsstyrelsen
m. m. avslår motionen 1977/78:870, yrkandet
1,

4. att riksdagen beträffande anvisningar om hygieniska gränsvärden
avslår motionen 1977/78:870, yrkandet 2,

5. att riksdagen beträffande tystnadsplikt enligt arbetsmiljölagen
avslår motionen 1977/78:896.

Stockholm den 24 oktober 1978

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Nänwande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp)**, Erik Larsson (c),
Anna-Greta Skantz (s)*, John Johnsson (s). Ivar Nordberg (s), Karl Leuchovius
(m), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Ulla
Tillander (c), Stig Alftin (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m). Arne Magnusson
(c)* och Margot Håkansson (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

** Gabriel Romanus har vid betänkandets justering lämnat uppdraget som utskottsledamot.

GOTAB 58547 Stockholm 1978