Skatteutskottets betänkande

1978/79:7

med anledning av motion om skattefrihet för bidrag från styrelsen
för teknisk utveckling (STU)

Motionen

I motionen 1977/78:949 av Arne Gadd (s) hemställs att riksdagen begär att
regeringen vidtar sådana åtgärder att de av styrelsen för teknisk utveckling
(STU) utdelade bidragen till uppfinnare blir skattefria.

Gällande bestämmelser m. m.

STU är statens centrala organ för stöd till teknisk forskning och utveckling
och ett instrument för statsmakternas långsiktiga näringspolitik. Styrelsen
inrättades år 1968 och övertog då uppgifter som tidigare handhades av bl. a.
malmfonden, uppfinnarkonloret och tekniska forskningsrådet. Riktlinjerna
för styrelsens verksamhet har nyligen behandlats av riksdagen (prop. 1977/
78:111, NU 1977/78:45). Av propositionen framgåratt STU lämnar finansiellt
stöd till tekniskt utvecklingsarbete, uppfinnarverksamhet m. m. i tre olika
former: bidrag utan återbetalningsskyldighet, bidrag med särskilda villkor om
återbetalning samt lån. Låneformen har använts mycket sparsamt. De helt
dominerande stödformerna är bidrag med eller utan återbetalningsskyldighet.
Valet mellan återbetalningsfria och återbetalningspliktiga bidrag speglar i
princip skillnader i det förväntade ekonomiska utfallet av olika projektsatsningar.
Även för bidrag utan återbetalningsskyldighet kan dock återbetalning
aktualiseras om projektet i fråga visar sig lämna ekonomisk avkastning.
Vidare utdelar STU stipendier till personer med förutsättningar för tekniskt
nyskapande och priser till förtjänta uppfinnare.

De olika stödformerna regleras numera i förordningen (1978:571) om
statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet.
Reglerna ansluter i huvudsak till vad som tillämpats hittills,
och det har överlämnats åt STU att avgöra den närmare utformningen av
stödvillkoren.

Stöd till uppfinnarverksamhet utgår huvudsakligen i form av uppfinnarpris,
arbetsstipendier och projektbundna anslag. Uppfinnarpris kan enligt
inhämtad uppgift utgå i form av belöning för redan uppnådda resultat, en
stödform som enligt prop. 1977/78:111 bör vidareutvecklas. Arbetsstipendium
utgår såsom uppmuntran till personer med förutsättningar för tekniskt
nyskapande och kommer i fråga om sökanden dokumenterat sin förmåga till
tekniskt nyskapande och kan antas komma att genom sin fortsatta verksamhet
tillföra samhället tekniskt nyskapande av uppfinningskaraktär.
Stipendiet, vars storlek bedöms från fall till fall, utgår i form av engångsbelopp
1 Riksdagen 1978179. 6 sand. Nr 7

SkU 1978/79:7

och kan utges under högst två år i följd till en och samma person.
Projektbundet anslag utgår i form av uppfinningsstöd till enskilda uppfinnare
och mindre företag. Detta stöd lämnas för utveckling av uppfinningar som
sannolikt kommer att resultera i lönsam produktion och är bundet till ett visst
projekt. Nästan hälften (45 96) av alla som sökte stöd hos STU åren 1968-75
hör till kategorin ”ensam uppfinnare på fritid”. 7,2 % betecknas som ensam
uppfinnare eller konsult på heltid. Andra viktiga grupper är forskare vid
högskoloroch universitet(13 96)och innehavareav konsultbyråer,konstruktions-
och utvecklingsföretag samt med egna tillverkningsföretag (20,9 96).
Anslagsansökningar, beviljade anslag 1968/69-1978/79 och återbetalningar
för 1968-1975 framgår av följande tabeller (källa: STU:s uppfinnarenkät för
1968-75).

Anslagsansökningar och beviljade anslag 1968/69-1977/78 (belopp i tkr)

	Inkomna ärenden	Behandlade ärenden	Beviljade anslag
Antal (st)	Antal (st)	Totalt belopp	Belopp Antal per an-sökan (st)	Totalt belopp	Belopp per an-sökan
Utfall
1968/69	213				20	159	8
1969/70	263				63	400	6
1970/71	369	255	5 736	23	84	1 000	12
1971/72	348	278	5 716	21	68	1 000	15
1972/73	367	350	7 952	22	130	2 200	17
1973/74	562	505	18 476	37	222	5000	22
1974/75	612	509	22 497	44	215	5 197	24
1975/76	696	650	30 555	47	282	7 771	27
1976/77	975	921	37 880	41	379	10 854	29
Prognos
1977/78	1 200	1050	57 750	55	325	10 327	32
1978/79	1 400	1 400	71 500	65	500	20 120	40

Återbetalningar 1968-1975 (tkr)
	Totalt enligt STUs redovisning (resp. budgetår)
År	Antal projekt	tkr
1968/69	1	16,3
1969/70	3	15,4
1970/71	1	02
1971/72	6	66,2
1972/73	4	19,6
1973/74	6	28,1
1974/75	16	135,1
1975/76	33	336,6
1976/77		463,0

SkU 1978/79:7

Återbetalningarna föranleds av att uppfinningsstödet - som redan nämnts
- lämnats med en villkorlig återbetalningsskyldighet som inneburit att
anslagsmottagare betalar tillbaka anslaget endast om projektet lyckas och att
återbetalning sker med 5 % av uppfinningens genererade omsättning och
50 % av andra intäkter, främst licensintäkter. Anstånd med återbetalning har
lämnats i åtskilliga fall.

Frågan om det uppfinnarstöd som utgår från STU i olika former utgör
skattepliktig inkomst eller ej har inte reglerats särskilt i lagstiftningen. I 19 §
kommunalskattelagen (1928:370) - KL - med tillhörande anvisningar finns
visserligen bestämmelser om behandlingen av stipendier och statsbidrag.
Dessa bestämmelser innebär bl. a. att statsbidrag i princip utgör skattepliktig
intäkt, om det utgått till näringsidkare för hans näringsverksamhet. Skattefrågan
måste emellertid många gånger bedömas med ledning av allmänna
principer, och i det enskilda fallet kan ändamålet med och formen för
utbetalningarna ha väsentlig betydelse liksom också gränsdragningen mellan
vad som är att anse som förvärvsverksamhet och som annan verksamhet.

Även frågan om avdrag för återbetalning av det stöd som utgått är oklar.
Reglerna härom i anvisningarna till 19 § avser återbetalning av statsbidrag
som utgått till näringsidkare.

Frågan under vilka förutsättningar en uppfinnarverksamhet, som inte
utgör ett naturligt led i annan näringsverksamhet, kan hänföras till inkomstslaget
rörelse (28 § KL) eller tjänst (inkomstgivande verksamhet av tillfällig
natur enligt 31 § KL) har inte reglerats. I rättspraxis anses verksamheten ha
karaktär av förvärvskälla först när den nått ett sådant stadium att intäkter
börjar inflyta (se t. ex. RÅ ref. 36 med hänvisningar), vilket bl. a. härtill följd
att underskott som uppkommer dessförinnan inte är avdragsgillt vid
inkomsttaxeringen. Av rättspraxis framgår ej vilken betydelse det kan ha för
denna bedömning att uppfinnarstöd utgår.

Pris av olika slag hänförs enligt ett flertal rättsfall till skattepliktig inkomst
om priset kan betraktas såsom vederlag för en arbetsprestation eller av annat
skäl ingår såsom ett led i en förvärvsverksamhet. Belöningar av typen
Nobelpris skall däremot inte beskattas (RÅ 1912 ref. 145, 1956 not. Fi 1134
m. fl.). De uppfinnarprisersom utgått från STU torde hittills inte ha upptagits
såsom skattepliktig inkomst.

Rättsläget beträffande beskattningen av arbetsstipendier torde inom kort
belysas av ett av regeringsrätten prövat förhandsbesked, vilket ännu inte
publicerats. Vid sidan härav har riksskatteverket (RSV) uttalat sig i frågan i en
skrivelse till Svenska uppfinnarföreningen den 25 augusti 1978. Innebörden
av skrivelsen är bl. a. följande.

Om stipendiet utgår till en enskild person, som inte själv yrkesmässigt
bedriver uppfinnarverksamhet eller eljest yrkesmässigt bedriver verksamhet,
t. ex. rörelse, vari arbetet med uppfinningen ingår, bör enligt verkets
uppfattning stipendiet vara skattefritt. Verket åberopar bl. a. att ersättningen

SkU 1978/79:7

inte kan anses utgöra gottgörelse för utfört arbete i någon form och att den
med hänsyn till praxis inom andra motvarande områden inom skatterätten
(jfr RSV Dt 1977:14) inte kan anses som skattepliktig periodisk intäkt. Skulle
stipendiet utgå till person som studerar vid undervisningsanstalt, eller eljest
vara avsett för mottagarens utbildning, är stipendiet enligt verkets mening
också undantaget från skatteplikt enligt 19 § KL.

Om stipendiet däremot utgår till en enskild person som själv bedriver
yrkesmässig uppfinnarverksamhet e. d. har verket enligt skrivelsen en annan
bedömning.

Beträffande det projektbundna anslaget finns en dom av regeringsrätten
den 7 december 1977. Målet gällde en skattskyldig som drev rörelse som
konsulterande ingenjör och uppfinnare och som uppburit ett s. k. utvecklingsanslag
om 1 572 kr. Kammarrätten hade funnit att utvecklingsanslaget,
vilket använts för bestridande av på en gång avdragsgilla kostnader vid
taxeringen, är att anse såsom skattepliktig intäkt under det år då den
skattskyldige uppburit beloppet och att det förhållandet att han under vissa
förutsättningar kunde bli återbetalningsskyldig ej föranledde till annat
bedömande. Regeringsrätten gjorde ej ändring i kammarrättens dom.

Innebörden av de berörda reglerna om statsbidrag i anvisningarna till
19 § KL är i huvudsak att statsbidrag som utgår till näringsidkare för hans
näringsverksamhet icke är skattepliktig inkomst om bidraget använts för att
bestrida kostnad för vilken rätt till avdrag inte föreligger vare sig direkt såsom
omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. I annat fall skall
bidraget beskattas men med rätt att i någon form avräkna de kostnader för
vilka bidraget utgått. Återbetalas bidrag, som upptagits till beskattning, är
den skattskyldige å andra sidan i princip berättigad till avdrag för det
återbetalade beloppet. Det avsedda beskattningsresultatet uppnås emellertid
på olika vägar när det gäller bidrag till kostnader som är på en gång
avdragsgilla, till förvärv av inventarier eller till inköp av lagertillgångar.

Motsvarande principer gäller också för statsbidrag som utgått i form av s. k.
avskrivningslån. Andra lån utgör däremot inte skattepliktig intäkt och
återbetalning av lånet är inte avdragsgill vid taxeringen. Detta gäller i princip
även för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Uttryckliga bestämmelserav
detta innehåll infördes i anvisningarna till 19 § KL våren 1978 med
tanke på det stöd som statsmakterna lämnar till krisdrabbade branscher och
enskilda företag bl. a. i form av lån för vilka återbetalningsskyldigheten är
villkorad med hänsyn till det låntagande företagets framtida vinstutveckling
eller annan liknande omständighet. Beträffande sådana lån skall regeringen -om synnerliga skäl därtill föreligger - på ansökan av företaget kunna besluta
att lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig intäkt i företagets näringsverksamhet,
med rätt för företaget att i så fall göra avdrag för framtida
återbetalningar (prop. 1977/78:79, SkU 1977/78:20).

Undantag från dessa principer gäller enligt en särskild förordning
(1961:258) om skattefrihet för bidrag från Norrlandsfonden, m. m. Förord -

SkU 1978/79:7

ningen tillämpas på medel som utgår från Norrlandsfonden för forskningsoch
utvecklingsarbete i form av bidrag eller lån för visst ändamål eller på
grund av förlustgaranti. Bidrag som utgår för visst ändamål skall enligt denna
förordning inte utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren, som å andra sidan
inte blir berättigad till avdrag för motsvarande kostnader. Medel som utgår på
grund av förlustgaranti beträffande en förvärvskälla är däremot skattepliktiga
till den del de motsvarar avdragsgilla omkostnader eller utgifter för anskaffning
av inventarier. Även lån som erhållits för visst ändamål men som sedan
efterges skall i regel anses som skattepliktig inkomst. Bestämmelserna gäller
inte för sådana bidrag som utgår till fysisk person och som i dennes hand
utgör intäkt av tjänst eller annan ersättning för eget arbete.

Frågor om beskattningen av uppfinnare har uppmärksammats inom
riksdagen senast i samband med behandlingen av ovannämnda prop. 1977/
78:111. Näringsutskottet behandlade då en motion, som gick ut på en
skyndsam översyn av gällande skattebestämmelser för bidrag och lån från
STU och liknande institut i syfte att öka stimulanseffekten för uppfinningar
och utvecklingsarbete och att skapa klarare regler och förutsättningar för
uppfinnare. Utskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1977/
78:75 följande.

Frågan om möjligheten att ändra nuvarande beskattningsregler för att
därigenom underlätta för kreativa personer att ägna sig åt innovationsverksamhet
berörs i propositionen. Föredraganden erinrar om att företagsskatteberedningen
(Fi 1970:77) i sitt nyligen avgivna slutbetänkande (SOU 1977:86)
Beskattning av företag har föreslagit genomgripande ändringar i reglerna för
beskattning av rörelseinkomster. En viktig del av förslaget avser ändringar i
bestämmelserna om skattemässig resultatutjämning. I propositionen
påpekas att sådana ändringar kan få stor betydelse för dem som bedriver
innovationsverksamhet. Föredraganden aviserar att frågan om det finns
behov av att vid sidan av de allmänna reglerna för rörelsebeskattning ha
särskilda bestämmelser som kan underlätta innovationsverksamhet skall
övervägas i samband med att regeringen tar ställning till beredningens
förslag. Utskottet förutsätter att motionärernas önskemål om översyn av
skattereglerna för statliga bidrag till uppfinnare och innovatörer också
kommer att prövas i detta sammanhang. Förslag om avdrag för forskningsoch
utvecklingsarbete m. m. behandlas även av skatteutskottet i dess
betänkande SkU 1977/78:54. Mot denna bakgrund finnér utskottet inte
anledning att föreslå riksdagen att göra någon särskild framställning i denna
sak till regeringen.

Företagsskatteberedningen har bl. a. föreslagit (s. 454) att den som ämnar
starta en verksamhet som först på flera års sikt kan hänföras till rörelse i
skatterättslig mening skall få möjlighet att få sina kostnader för utvecklingsoch
försöksverksamhet och liknande beaktade vid taxeringen. Detta skall
gälla även i fråga om verksamhet som, utan att detta varit avsikten från
början, utvecklas till rörelse. Principen bör enligt beredningen vara att alla
kostnader som hänför sig till verksamheten skall beaktas, om de varit
nödvändiga för den ifrågavarande verksamheten. Vad gäller omkostnader

SkU 1978/79:7

krävs dock att de är hänförliga till det kalenderår då rörelsen påbörjades -dock inte längre än till räkenskapsårets forsta dag - eller de närmast två
föregående kalenderåren. I fråga om anskaffning av inventarier och andra
balansgilla kostnader bör enligt utredningens uppfattning kunna godtas att
man går fem år tillbaka i tiden.

RSV har i sitt remissyttrande över utredningens förslag bl. a. anfört att ett
område, som inte uppmärksammats av utredningen men som bör prövas, är
den skattemässiga behandlingen av lån och bidrag. Verket anser att den
hittillsvarande lagstiftningen om skattefrågorna kring statsbidrag inte är
tillräcklig för att lösa de olika problem som uppkommer och uttalar önskemål
om att en särskild utredning tillsätts angående den skattemässiga behandlingen
av statliga lån och bidrag.

Utskottet

Yrkandet i motionen om skattefrihet för bidrag från STU till uppfinnare
syftar framför allt till att åstadkomma förenklade regler och mer likartade
förhållanden för de uppfinnare som erhåller intäkter av sin verksamhet.

Av den tidigare redogörelsen framgår att reglerna om beskattningen av
statsbidrag har en delvis oklar innebörd. I fråga om det stöd som utgår från
STU till uppfinnare tillkommer särskilda svårigheter. Dessa hänför sig bl. a.
till det förhållandet att uppfinnarverksamhet bedrivs i många olika former
och att bedömningen av hur gränsen bör dras mellan vad som är att anse som
förvärvskälla eller annan verksamhet kan skifta från fall till fall och under
verksamhetens förlopp. Härtill kommer att det stöd som utgår kan ha olika
ändamål och karaktär, vilket också kan inverka på skattefrågan.

Som näringsutskottet konstaterat vid sin prövning av ett likartat motionsyrkande
våren 1978 omfattar de överväganden som f. n. pågår inom
regeringen med anledning av företagsskatteberedningens slutbetänkande ett
flertal frågor som har betydelse för beskattningen av uppfinnare. Vidare har
RSV i sitt remissyttrande över utredningsförslaget bl. a. begärt en särskild
utredning om den skattemässiga behandlingen av statliga lån och bidrag.

Utskottet vill för sin del betona angelägenheten av att de särskilda problem
som är förenade med skattefrågorna beträffande de nu aktuella statsbidragen
om möjligt löses i samband med att man tar ställning till företagsskatteberedningens
förslag. Utskottet, som inte nu vill gå in på vilka ändringar som
bör vidtas, utgår från att regeringen kommer att pröva dessa frågor utan
någon särskild framställning från riksdagens sida. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motionen.

SkU 1978/79:7

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:949.

Stockholm den 27 september 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Alvar Andersson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström* (m), Hagar
Normark* (s), Johan Olsson (c). Curt Boström (s). Margit Odelsparr (c), Bo
Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT AB 58499 Stockholm 1978