SkU 1978/79:61

Skatteutskottets betänkande
1978/79:61

med anledning av motioner på bostadsbeskattningens område

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1978/79:349 yrkandena 2 och 3 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari - med
hänvisning till motionen 1978/79:396 - hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag snarast
bör föreläggas riksdagen om

a. begränsning av ränteavdrag till räntan på ett skuldbelopp om högst
200 000 kr.,

b. ändring av avdragsreglerna, så att avdrag inte medges från inkomsten
utan från skatter med viss procentuell andel av beloppet,

c. begränsning av avdragsrätten när det gäller fastighetsägares kostnader
för upprustning och ombyggnad av hyresfastighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag snarast
bör föreläggas riksdagen om höjda intäktsschabloner för annan fastighet än
jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde över 200 000 kr.;

1978/79:580 av Ingrid Diesen (m) och Ingegerd Troedsson (m) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till rättvisare bestämmelser
beträffande beskattning av tvåfamiljsfastigheter i enlighet med vad
som i motionen anförts;

1978/79:1149 av Göthe Knutson (m) och Per-Erik Nisser (m) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts rörande ändring i reglerna för beräkning av värde av bostadsförmån
vid inkomsttaxering;

1978/79:1715 yrkandet 2 av Filip Fridolfsson (m) och Tore Nilsson (m) vari
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om att åtgärder
vidtas för information om hyresvärdeshöjning beträffande fastighetsägares
bostad enligt de av hyresnämnderna tillämpade beräkningsgrunderna;

1978/79:1725 av Oskar Lindkvist (s) och Olle Östrand (s) vari - med
hänvisning till motionen 1978/79:2088 - hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att förslag om skärpt beskattning av
realisationsvinst vid överlåtelse av bostadsrätt bör föreläggas riksdagen
senast under nästa riksmöte;

1978/79:1727 av Sven-Erik Nordin (c) och Martin Olsson (c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning om ändrade regler för villabeskattningen.

1 Riksdagen 1978/79. 6 samt. Nr 61

SkU 1978/79:61

Gällande bestämmelser m. m.

Villabeskattningen

För en- och tvåfamiljsfastigheter inkl. fritidsfastigheter tillämpas i regel en
schablonmetod vid inkomstberäkningen. Enligt gällande bestämmelser i 24 §
2 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) - KL - skall
fr. o. m. 1979 års taxering som intäkt tas upp 3 96 av den del av taxeringsvärdet
som inte överstiger 200 000 kr., 4 % av den del som överstiger 200 000
kr. men inte 250 000 kr., 8 % av den del som överstiger 250 000 kr. men inte
300 000 kr. och 10 % av den del som överstiger 300 000 kr. Avdrag medges för
erlagd ränta på i fastigheten nedlagt kapital och för tomträttsavgäld eller
liknande avgäld. Om ägaren är mantalsskriven på fastigheten, medges
dessutom ett schablonavdrag med 1 000 kr. Sistnämnda avdrag, det s. k.
villaavdraget, får inte överstiga intäkten av fastigheten men medges oberoende
av om fastigheten lämnar överskott eller underskott.

Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt beräknas garantibelopp för
fastigheten. Garantibeloppet utgör 2 96 av taxeringsvärdet och inräknas i den
taxerade inkomsten (47 och 47 a §§ KL). Å andra sidan medges avdrag med
motsvarande belopp vid inkomstberäkningen, dock ej för underskott som
uppkommer på grund av denna avdragsrätt (45 § och 46 § 1 mom. KL).

Schablonmetoden för villor infördes 1953 (prop. 1953:187, BeU 1953:50)
som en behövlig förenkling av beskattningsreglerna. Avsikten var att ägaren i
princip skulle beskattas i den mån han hade eget kapital i fastigheten. Från
början var inkomstschablonen 3 96, vilket då ungefärligen motsvarade det
allmänna ränteläget. För att mildra effekterna av 1957 och 1965 års allmänna
fastighetstaxering sänktes emellertid procenttalet dessa år till 2,5 resp. 2. År
1966 skärptes beskattningen för vissa villor genom att procentsatsen
bestämdes till 2-8, beroende på taxeringsvärdets storlek. Gränserna för
differentieringen har därefter höjts i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna.
Procentsatsen 10 för den del av taxeringsvärdet som ligger över
300 000 kr. infördes år 1974 i samband med andra reformer på
bostadspolitikens område (prop. 1974:150, SkU 56, CU 36).

År 1975 (prop. 1975:92, SkU 25) justerades skiktgränserna med hänsyn till
utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering och villaavdraget fördubblades
till nuvarande 1 000 kr.

Den lägsta procentsatsen vid intäktsberäkningen höjdes från 2 till 3 vid
riksmötet 1977/78(prop. 1977/78:68, SkU 1977/78:18). Utskottet framhöll då
att såväl de nuvarande procentsatserna som skiktgränserna för schablonberäkning
av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter skulle omprövas i
anslutning till det arbete som pågår inom 1976 års fastighetskommitté. Enligt
utskottets uttalande skall omprövningen ha som utgångspunkt att undvika
att den kommande fastighetstaxeringen medför hastiga och starka reala
skärpningar av beskattningen som bl. a. skulle få allvarliga ekonomiska och
sociala konsekvenser.

SkU 1978/79:61

Tvdfamiljsvillor

Om två eller flera personer gemensamt äger en villafastighet beräknas
intäkten på hela taxeringsvärdet för att sedan fördelas mellan delägarna.
Vidare gäller att villaavdraget om 1 000 kr. skall nedsättas i förhållande till
den skattskyldiges andel i fastigheten. Om två familjer gemensamt äger en
tvåfamiljsvilla kan reglerna medföra att de blir beskattade med högre belopp
än om de ägt var sin enfamiljsvilla med motsvarande standard. Utskottet
(SkU 1974:56,1975:25) har vid tidigare års behandling av motioner, där detta
förhållande kritiserats, avstyrkt framställda ändringsyrkanden med hänvisning
till att frågan enligt vad utskottet inhämtat skulle tas upp av
bostadsskattekommittén.

Frågan togs emellertid inte med i kommitténs slutbetänkande Bostadsbeskattning
II (SOU 1976:11). Utskottet har härefter avstyrkt motioner i
denna fråga med hänvisning till att motionärerna inte åberopat några nya
omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt (SkU 1976/77:4).

Flerfamiljshus m. m.

Fastigheter som är inrättade som bostad åt tre eller flera familjer beskattas i
princip enligt motsvarande regler som gäller för förvärvskällor i allmänhet, så
till vida att hyresinkomster m. m. skall redovisas såsom intäkt och avdrag
medges för samtliga omkostnader för inkomsternas förvärvande. Motsvarande
gäller f. ö. också beträffande en- och tvåfamiljsfastigheter som i mer än
obetydlig omfattning används på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande
bostad eller bostad för ägaren. Värdet av bostadsförmån för ägaren skall
enligt 42 § KL beräknas med ledning av det i orten gällande hyrespriset eller
efter annan lämplig grund. Detta innebär bl. a. att bostadsförmånen i regel bör
tas upp till samma värde som hyran för annan likvärdig lägenhet. Beträffande
värdesättningen tillämpas också vissa schablonmässiga grunder i olika orter.
Anvisningar om dessa värden fastställs årligen av riksskatteverket efter
förslag från de olika länen. Motsvarande gäller också beträffande bostadsförmån
på jordbruksfastighet (21 § och punkt 1 av anvisningarna till 21 §
KL).

Bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag
beskattas enligt en schblonmetod (24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. KL).

Realisationsvinst vid avyttring av ande! i bostadsaktiebolag eller bostadsförening Med

s. k. äkta bostadsföretag avses sådana bostadsaktiebolag och
bostadsföreningar som enligt 24 § 3 mom. KL skall schablonbeskattas för
inkomst av fastighet. Realisationsvinster på aktier och andelar i sådana
företag beskattas - i motsats till vad som i allmänhet gäller för aktier m. m. -

1* Riksdagen 1978/79. 6 sami Nr 61

SkU 1978/79:61

enligt de regler som gäller för lös egendom i allmänhet. Detta innebär att
beskattningen är tidsbegränsad. Om innehavstiden understiger två år
beskattas vinsten i full utsträckning. Därefter trappas skatteplikten ned
stegvis. Vinst som uppkommer vid avyttring mer än fem år efter förvärvet är
skattefri (35 § 4 mom. KL).

Realisationsvinstkommittén konstaterade i sitt betänkande (SOU 1975:53)
Beskattning av realisationsvinster att det numera knappast finns bärande skäl
till att realisationsvinstbeskattningen när det gäller aktier och andelar i äkta
bostadsföretag skall vara begränsad i tiden. Enligt kommittén borde i princip
samma regler gälla som för andra värdepapper. Från bostadspolitiska
synpunkter kunde dock anföras skäl för att ha en något mildare realisationsvinstbeskattning
för aktier och andelar i äkta bostadsföretag än för andra
aktier och andelar. Kommittén föreslog därför ett fast årligt tillägg till
anskaffningskostnaden med 3 000 kr.

Kommitténs förslag mötte emellertid invändningen att frågan borde lösas i
ett vidare bostadspolitiskt sammanhang och har därför inte föranlett
lagstiftning (prop. 1975/76:180, SkU 1975/76:63, jfr SkU 1977/78:9).

Frågan är nu åter föremål för utredning. I direktiv den 15 mars 1979 (Dir.
1979:27) om översyn av aktievinstbeskattningen m. m. anför budgetministern
bl. a. att det i skilda sammanhang har ifrågasatts om det fortfarande finns
skäl att låta beskattningen av dessa andelsrätter vara begränsad i tiden.
Förslag har framförts om att i stället behandla dem på i princip samma sätt
som aktier eller att föra in dem under de realisationsvinstregler som gäller för
fastigheter. Den tillkallade kommittén bör enligt direktiven behandla även
denna fråga och lägga fram förslag om utformning av en i tiden obegränsad
beskattning av andelar i äkta bostadsföretag. 1 det sammanhanget bör
kommittén också överväga möjligheterna att ge den som överlåter andel i
bostadsrättsförening o. d. i princip samma rätt till uppskov med beskattningen
som f. n. föreligger vid fastighetsförsäljning.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet vissa motioner på bostadsbeskattningens
område. Innan utskottet går in på dessa frågor vill utskottet
nämna att de förslag som lagts fram i propositionen 1978/79:209 om
beskattningen av bostadsrättsföreningar med s. k. fördelade lån och av deras
medlemmar och om ändrade regler för avdrag för vissa reparationskostnader
av vissa skäl kommer att behandlas först under nästa riksmöte. Detsamma
gäller också vissa motioner i de frågor som tas upp i propositionen.

1 motionen 349 yrkas bl. a. att intäktsschablonerna för villor med ett
taxeringsvärde över 200 000 kr. snarast räknas upp. Motionärerna yrkar också
att avdragsrätten för räntor på skulder över 200 000 kr. begränsas och att
avdragsreglerna även för räntor på lägre skuldbelopp omformas till en
skattereduktion med en viss procentuell andel av räntebeloppet. Vidare yrkas

SkU 1978/79:61

förslag från regeringen om begränsningar av avdragsrätten för vissa reparationskostnader.

Av den tidigare redogörelsen framgår att 1976 års fastighetstaxeringskommitté
har i uppdrag att ompröva de nuvarande procentsatserna och skiktgränserna
för villabeskattningen i syfte att undvika att 1981 års allmänna
fastighetstaxering medför hastiga och starka skärpningar av beskattningen
med allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser. Det kan nämnas att
den kommande fastighetstaxeringen väntas medföra väsentliga höjningar av
taxeringsvärdena. Enligt utskottets uppfattning kan det redan av denna
anledning inte anses aktuellt att nu höja procentsatserna för
inkomstberäkningen. Därtill kommer att villabeskattningen redan är
progressiv med högre procentsatser för dyrare villor.

Motionärernas förslag i fråga om begränsningar av ränteavdraget har
betydelse inte minst för villabeskattningen, men avsikten är att begränsningarna
skall gälla generellt. Som framgår av propositionen 1978/79:160 avser
departementschefen att inom kort tillkalla en utredning med uppgift att
behandla underskottsavdragen. Frågan om begränsningar av avdragsrätten
för räntor kommer givetvis att tas upp i det sammanhanget. Som redan
nämnts behandlas frågan om begränsningar av avdragsrätten för vissa
reparationskostnader i propositionen 1978/79:209, som utskottet kommer att
behandla under nästa riksmöte.

Av det anförda framgår att någon åtgärd med anledning av motionen 349
inte är påkallad. Utskottet avstyrker således densamma, såvitt nu är i
fråga.

En speciell fråga om villabeskattningen tas upp i motionen 580. Motionärerna
anför att nuvarande schablonregler missgynnar tvåfamiljsfastigheter,
eftersom en tvåfamiljsfastighet beskattas väsentligt hårdare än två fastigheter
med vardera hälften så stort värde. De anser att en ändring av bestämmelserna
i detta hänseende skulle vara av värde av flera skäl, bl. a. genom att man
på detta sätt skulle kunna bidra till större boendetäthet i många villastäder.
De begär därför förslag från regeringen i denna riktning.

Enligt utskottets uppfattning är uppgifterna i motionen överdrivna,
eftersom tvåfamiljsfastigheter regelmässigt åsätts väsentligt lägre värden än
två enfamiljsfastigheter med bostäder av motsvarande standard. Som
framgår av motionen kan man få en lösning i den av motionärerna
eftersträvade riktningen genom att formellt dela upp fastigheten i två separata
taxeringsenheter, men denna möjlighet står till buds endast i speciella fall. Att
tillskapa särskilda regler på civilrättens område som syftar till ökade
möjligheter till fastighetsuppdelningar kan enligt utskottets uppfattning
knappast komma i fråga för att tillgodose det aktuella syftet. Det torde också
vara förenat med alltför stora gränsdragningsproblem att tillskapa särskilda
regler inom beskattningsrätten för tvåfamiljsvillor.

Med hänvisning härtill och till frågans enligt utskottets uppfattning
begränsade betydelse avstyrker utskottet motionen 580.

SkU 1978/79:61

Ett vittgående yrkande rörande villabeskattningen framställs i motionen
1727.1 motionen anser man att villaschablonen bör slopas och att villaägarna
således bör ta upp ett bostadsvärde och göra avdrag för omkostnaderna för
fastigheten. Förslaget motiveras framför allt av att villaägarna därmed får ett
direkt intresse av att redovisa inköp av material och utgivna arbetslöner.

Utskottet vill framhålla att villaschablonen tillkommit för att förenkla
beskattningen. Den fyller också detta syfte i vissa avseenden. Samtidigt
medverkar schablonreglerna till att kontrollproblemen vid beskattningen fått
allt större omfattning. Allt större belopp torde gå vid sidan om beskattningen,
och detta förhållande bör givetvis inte accepteras. Ett sätt att komma till rätta
med problemet kan vara att utforma beskattningsreglerna så att man skapar
ett större intresse hos allmänheten att ta kvitton på utförda arbetsuppdrag
m. m. Det i motionen framlagda förslaget är en väg att åstadkomma detta
resultat. Frågan om villaschablonen bör slopas eller ej måste givetvis vägas
mot ett flertal faktorer. Bl. a. måste effekterna för villaägarna bedömas noga
liksom också skattemyndigheternas möjligheter att administrera ändrade
regler i detta hänseende. Eventuella fördelar med ett nytt system måste
givetvis också vägas mot de ökade resurser som med motionärernas förslag
kommer att tas i anspråk för villabeskattningen.

Att ändra reglerna för villabeskattningen torde vara förenat med åtskilliga
problem. Samtidigt är frågan enligt utskottets uppfattning av sådan vikt att
den bör utredas. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen 1727.

1 motionerna 1149 och 1715 går motionärerna in på frågan om värderingen
av bostadsförmåner. Motionärerna i den förstnämnda motionen kritiserar
RSV:s anvisningar för värderingen av bostäder på jordbruksfastighet och
anser att dessa anvisningar leder till betydande orättvisor mellan bostäder av
olika standard.

1 anvisningarna framhålls att de angivna värdena avser bostäder i normalt
skick och att värdena bör jämkas uppåt eller nedåt vid avvikelser härifrån,
t. ex. om bostaden på grund av ålder och eftersatt underhåll eller otidsenlig
planlösning väsentligt avviker från bostäder i allmänhet. Vidare bör framhållas
att redan normalbeloppen tar hänsyn till bostadens standard i olika
hänseenden. Utskottet vill emellertid inte bestrida att de värderingar som
sker med utgångspunkt i dessa anvisningar i det enskilda fallet kan te sig
felaktiga. Enligt utskottets uppfattning bör RSV uppmärksamt följa den
praktiska tillämpningen av reglerna och liksom hittills vidta de justeringar av
anvisningarna som kan anses motiverade. Någon åtgärd från riksdagens sida i
denna fråga kan emellertid inte anses motiverad, varför utskottet avstyrker
motionen 1149.

Motionen 1715 gäller bostadsförmåner i annan fastighet. Motionärerna
framhåller att man vid värderingen av dessa bostadsförmåner ofta saknar
möjlighet till en direkt jämförelse med en likvärdig uthyrd bostad och att
tillämpningen av reglerna har flera brister. Motionärerna vänder sig bl. a. mot

SkU 1978/79:61

att förmånsvärdena för ett flertal lägenheter i Stockholm höjts i väsentligt
större utsträckning än hyreshöjningarna på jämförbara lägenheter. De anser
att ett nytt system bör tillskapas där fastighetsägarna kan få hyresvärdet
prövat av hyresnämnd.

Enligt utskottets uppfattning bör denna skattefråga prövas i den vanliga
skatteprocessen, och den skattskyldige har givetvis möjlighet att i denna
process åberopa den utredning han anser lämplig. Samtidigt vill utskottet
framhålla vikten av att värdena fortlöpande omprövas i syfte att få en så
rättvis beskattning som möjligt och att samtidigt undvika kraftiga höjningar
vissa år. Utskottet har nyss anfört att RSV uppmärksamt bör följa den
praktiska tillämpningen av reglerna, och detta gäller givetvis också beträffande
fastigheter av detta slag. Med det anförda avstyrker utskottet också
motionen 1715.

1 motionen 1725 begär motionärerna förslag till nästa riksmöte om skärpt
beskattning av realisationsvinst vid överlåtelse av bostadsrätt.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen är denna fråga numera
föremål för utredning. Syftet med motionen torde därmed åtminstone delvis
vara tillgodosett. I den mån så inte är fallet avstyrker utskottet densamma.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1727 hos regeringen
begär utredning om möjligheterna att genom ändrade
regler för villabeskattningen uppnå förbättringar av inkomstredovisningen
och underlaget härför,

B. att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

1. motionen 1978/79:349 yrkandena 2 och 3,

2. motionen 1978/79:580,

3. motionen 1978/79:1149,

4. motionen 1978/79:1715 yrkandet 2,

5. motionen 1978/79:1725.

Stockholm den 23 maj 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson* (s), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c),
Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Hagar Normark (s), Johan
Olsson (c), Curt Boström* (s), Holger Bergqvist (fp), Bo Lundgren (m) och
Wilhelm Gustafsson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1978/79:61

Reservationer

1. av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s)och Curt Boström
(s) som

dels anför följande:

Utskottets förslag om utredning av villabeskattningen syftar till att
förbättra redovisningen av inkomster för arbeten som utförts på villor genom
att slopa schablon metoden för villabeskattningen. Vi instämmer i uppfattningen
att inkomstredovisningen bör förbättras. Man bör emellertid söka
andra vägar härför än den som utskottet nu förordar.

Villaschablonen ansågs redan närden infördes 1953 som nödvändig föra»
förenkla beskattningen. Alternativet är ett system där villaägaren beskattas
för hyresvärdet för bostaden efter avdrag för samtliga omkostnader för
fastigheten. Detta system skulle innebära svåra olägenheter för både
villaägarna och beskattningsmyndigheterna. Det finns inte någon egentlig
hyresmarknad för villor som kan ligga till grund för en uppskattning av
bostadsförmånens värde. Bedömningen härav kommer att vila på lösa
grunder och vålla svårbedömbara tvister mellan villaägarna och skattemyndigheterna.
Även på avdragssidan uppstår praktiska olägenheter med
redovisningen och kontrollen härav. Här kan bl. a. nämnas svårigheterna att
skilja mellan avdragsgilla kostnader för underhåll och icke avdragsgilla
kostnader för om- eller tillbyggnad.

Att nu, med den omfattning som denna bostadsform fått sedan 1953,
återinföra en svårhanterlig beskattningsmetod kan inte vara förenligt med
någons intresse och bör enligt vår mening inte komma i fråga. Vi vill också
framhålla att en sådan åtgärd i allt för hög grad skulle ta beskattningsmyndigheternas
resurser i anspråk för villabeskattningen och att andra mer
angelägna uppgifter skulle bli lidande. Vi avstyrker således den begärda
utredningen.

dels anser att utskottet under mom. A bort hemställa

A. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1727.

2. av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m) som

dels anför följande:

I motionen 1978/79:580 visas att nuvarande schablonregler för villabeskattningen
missgynnar tvåfamiljsfastigheter, genom att en tvåfamiljsfastighet
beskattas väsentligt hårdare än två fastigheter med vardera hälften så stort
värde. Detta problem elimineras inte av att en tvåfamiljsfastighet ofta åsätts
lägre värden än två enfamiljsbostäder av motsvarande standard, eftersom
progressionen i villabeskattningen är så stark.

SkU 1978/79:61

Regeringen bör, i enlighet med vad som krävs i motionen, lägga fram
förslag som leder till en rättvis beskattning av tvåfamiljsfastigheter.

dets anser att utskottet under mom. B 2 bort hemställa

B.2. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:580 hos
regeringen begär förslag till rättvisare bestämmelser beträffande
beskattning av tvåfamiljsfastigheter i enlighet med vad som
anförs i motionen.

GOTAB 62275 Slockholm 1979