SkU 1978/79:6

Skatteutskottets betänkande
1978/79:6

med anledning av motion om ändrade regler för beskattningen av
vinster i utländska lotterier

Motionen

1 detta betänkande behandlas motionen 1977/78:410 av Bertil Dahlén (fp)
vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av
bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370)- KL- om beskattning av
vinster i utländska lotterier. Yrkandet innebär att vinst i utländskt lotteri
undantas från inkomstbeskattning och i stället beskattas med 30 % av
vinsten.

Gällande bestämmelser

Tidigare fanns två former för beskattning av vinster i lotterier, såväl
svenska som utländska. Beskattningen skedde antingen genom en särskild
lotterivinstskatt eller - om sådan skatt inte utgick - genom att vinsten efter
avdrag för omkostnader inräknades i vinnarens övriga inkomst och beskattades
i samband med denna. Vinster som under ett år inte sammanlagt
uppgick till 100 kr. skulle dock inte inkomstbeskattas.

År 1945 (prop. 1945:264, BeU 1945:47) omlades beskattningen så att alla
lotterivinster - utom vinster i utländska lotterier - undantogs från inkomstbeskattning
och i stället underkastades lotterivinstskatt.

Gällande bestämmelser återfinns i 18,19 och 35 §§, punkt 5 av anvisningarna
till 18 § samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 36 § KL. Reglerna
innebär följande.

Vinst i svenskt lotteri är undantagen från inkomstbeskattning. Vidare
undantas sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska
premieobligationer som uppgår till högst 100 kr. (19 §). Vinst på utländskt
lotteri, som överstiger 100 kr. och som tillfaller den som är bosatt här i landet,
beskattas såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, och vid vinstberäkningen
är avdrag inte medgivet för utgifter för inköp av lottsedlar e. d. Det
kan också nämnas att från lotterivinsten får dras realisationsförlust som
uppkommit under beskattningsåret eller under en tidigare femårsperiod
(punkt 4 av anv. till 36 §).

På vinst i svenskt lotteri utgår lotterivinstskatt enligt lagen (1928:376)
beträffande vinster som överstiger 50 kr. eller - i fråga om vinst i varu- eller
tombolalotteri - 200 kr. Skatten utgör 20 % av vinstens värde i fråga om
vinster på premieobligationer och 30 % av värdet i fråga om andra vinster. I
vinstens värde inräknas skatten, som skall innehållas av anordnaren av

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 6

SkU 1978/79:6

2

lotteriet. Undantag gäller bl. a. för skänkta vinstföremål i varu- eller
tombolalotteri. Vidare utgår stämpelskatt enligt stämpelskattelagen
(1964:308) för lotterier som avser andra värdeföremål än pengar. Stämpelskatten
utgör 5 % av insatsbeloppet i den mån detta överstiger 15 000 kr.
Även denna skatt erläggs av lotteriets anordnare. För automat-, roulett- och
bingospel utgår icke lotterivinstskatt men däremot spelskatt enligt lagen
(1972:820) om skatt på spel. Vadhållning vid hästtävlingar har undantagits
från de angivna bestämmelserna och reglerats i särskild ordning.

I lotteriförordningen (1939:207) finns regler som avser att begränsa
möjligheterna för den som är bosatt här i landet att delta i utländska lotterier.
Lotteriförordningen förbjuder inte spel på utländska lotterier men försvårar
detta genom förbud som i princip innebär att bankerna och postverket inte
kan åta sig uppdrag som avser betalning av insatser eller betalning av vinster i
utländska lotterier.

Av 6 § lotteriförordningen framgår således att det är förbjudet att främja
deltagande i utländskt lotteri t. ex. genom att för egen eller annans räkning
uppbära insatser i lotteriet, förmedla utbetalning av vinst i lotteriet eller att på
annat sätt gå någon till handa vid deltagande i lotteriet. Det är också förbjudet
att sprida reklam för lotteriet, dragningslistor eller liknande. Detta förbud är
dock verksamt endast om banken eller postverket har anledning att
misstänka att ett uppdrag avser betalning av insatser i ett lotteri eller av
lotterivinst.

Enligt 5 § valutaförordningen (1959:264) är det i princip förbjudet för den
som är bosatt här i riket att utan riksbankens tillstånd verkställa eller ta emot
betalning till eller från utlandet eller i utlandet annat än för vissa bestämda
ändamål. Enligt anvisningarna till 3 och 10 §§ valutaförordningen och
riksbankens tillämpningsföreskrifter (RBFS 1978:3 B 8 2:2 och 5:17) får dock
överföring av mindre belopp göras som s. k. löpande betalning oavsett
ändamålet med betalningen. 1 anslutning härtill har riksbanken föreskrivit att
enstaka betalning av belopp som ej överstiger 100 kr. får verkställas som
löpande betalning oavsett ändamålet. Betalning av högst 1 000 kr. till eller
från utlandet förmedlas utan prövning av ändamålet, om inte omständigheterna
ger anledning till antagande att riksbankens tillstånd erfordras.

Beträffande större belopp erfordras i princip uppgift om ändamålet med
betalningen.

Det bör också framhållas att det enligt 9 § valutaförordningen på samma
sätt är förbjudet att utan riksbankens tillstånd förminska sitt innehav av
utländska betalningsmedel, banktillgodohavanden och fordringar.

1972 års lotteriutredning (H 1972:03) har i uppdrag att utreda grunderna för
samhällets reglering av lotteriverksamhet i vid bemärkelse och skall analysera
förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden bl. a.

SkU 1978/79:6

3

från ekonomisk synpunkt. Inom utredningens uppdrag faller också frågan
om utländska lotterier. Direktiven innehåller bl. a. följande:

Utredningen bör ha som utgångspunkt att lotteriverksamheten alltjämt
skall vara underkastad offentlig reglering. Detta är nödvändigt i första hand
för att konsumenternas (lottköparnas) intressen i fråga om vinstkvalitet och
kontroll av lotteriets bedrivande skall tillgodoses. Det är också uppenbart att
det bör vara en samhällsuppgift att bestämma för vilka ändamål lotterier skall
få anordnas. Anledning saknas att frångå den nu gällande grundsatsen att
behållningen av lotterier bör antingen tillfalla det allmänna eller användas för
ideell verksamhet.

För att få ett underlag för sina överväganden bör de sakkunniga analysera
förhållandena och utvecklingstendenserna på lotterimarknaden företrädesvis
från ekonomisk synpunkt. De sakkunniga bör i samband därmed belysa
lotteriernas betydelse för de ideella organisationernas ekonomi. Denna
granskning bör kunna ge underlag för bedömningen av hur organisationernas
verksamhet påverkas av olika föreskrifter om bedrivande av lotteri.

Mot bakgrund av analysen av de faktiska förhållandena på lotterimarknaden
bör de sakkunniga i första hand söka formulera de grundläggande
principer som bör gälla för samhällets reglering av lotteri verksamheten.
Dessa allmänna överväganden bör ha en praktisk inriktning, så att de kan
tjäna till ledning vid utformningen av författningsbestämmelser och så långt
möjligt även vid myndigheternas bedömning av tillämpningsfrågor.

Av central betydelse vid de principiella övervägandena är frågan för vilka
ändamål lotterier skall kunna anordnas. Med den utgångspunkt som förut har
angetts bör de sakkunniga överväga, hur dessa ändamål skall preciseras och
hur olika ändamål bör prioriteras. Med ledning av dessa överväganden bör
diskuteras, vilka typer av sammanslutningar som bör få rätt att anordna
lotterier. I detta sammanhang bör även beaktas de problem som kan uppstå i
samband med att lotterier anordnas av såväl moderförening som stödföreningar
eller av olika sektioner inom en organisation.

De allmänna övervägandena bör leda fram till en närmare diskussion om
hur reglerna för samhällets tillsyn och kontroll över lotteriverksamheten skall
utformas. Därvid måste beaktas dels konsumenternas (lottköparnas)
intressen i fråga om lotteriverksamhetens vederhäftighet och vinsternas antal
och kvalitet, dels lotterianordnarens intresse av att lotteriet ger ett rimligt
överskott. Reglerna bör vidare säkerställa att lotterier inte anordnas för
obehöriga ändamål och att resultatet av ett lotteri kommer avsett ändamål till
godo. Härvid bör uppmärksamhet ägnas bland annat åt frågan om insyn i och
kontroll av företag, som mot ersättning sköter lotteriverksamhet för
tillståndshavares räkning. De sakkunniga bör beträffande tillsynsfrågorna
kunna i betydande grad bygga på lotteriutredningens förslag, med beaktande
av remissinstansernas synpunkter. Utredningen bör emellertid inte vara
bunden till dessa förslag och synpunkter.

Eftersom avsikten är att utredningen skall ge en allsidig belysning av
lotteriverksamheten, bör de sakkunniga ta upp till behandling också andra
frågor rörande sådan verksamhet än de förut nämnda, i den mån de kommer
upp under utredningens gång. För tydlighets skull vill jag påpeka att även
frågan om utländska tips- och lotteriföretags verksamhet i Sverige faller
under utredningsuppdraget. Det är inte ovanligt att utländska lotterier bjuds
ut på den svenska marknaden i strid mot lotteriförordningen. Det är
angeläget att denna verksamhet så långt det är möjligt förhindras.

SkU 1978/79:6

4

Enligt direktiven är avsikten inte att beskattningsreglerna för lotterier skall
prövas i detta sammanhang. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i
början av år 1979.

Utskottet

Motionären vänder sig mot att vinst i utländskt lotteri betraktas som
skattepliktig inkomst, vilket kan innebära väsentligt högre skatt än den
lotterivinstskatt med 30 % som utgår på vinst i svenskt lotteri. Detta leder
enligt motionären till att den som vinner på utländskt lotteri i allmänhet inte
tar hem vinsten till Sverige utan i stället förbrukar den utomlands. Enligt
motionärens uppfattning bör skattesatsen 30 96 tillämpas också på vinst i
utländskt lotteri, vilket skulle leda till att vinsterna tas hem till Sverige och
beskattas här och till att vårt land får in utländskt kapital.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet framhålla att
vinst i utländskt lotteri, som överstiger 100 kr., skall inkomstbeskattas här i
riket oavsett om vinsten tas hem hit eller ej. Utskottet är medvetet om att det
är svårt att uppdaga och beivra underlåtenhet att deklarera sådana vinster,
men motsvarande invändningar kan riktas också mot förslaget i motionen.
Enligt utskottets uppfattning kan skäl av kontrollteknisk art knappast läggas
till grund för en skattesänkning som av andra skäl inte ter sig motiverad.

Reglerna på detta område bör ses mot bakgrund av den tillsyn och kontroll
som samhället utövar beträffande inhemska lotterier och av att behållningen
av inhemska lotterier i allmänhet skall gå till välgörande eller andra
allmännyttiga ändamål. Samtidigt ligger det i samhällets intresse att begränsa
möjligheterna att delta i utländska lotterier, vilket också kommit till uttryck
såväl i lotteriförordningen (1939:207) som i direktiven till 1972 års lotteriutredning
(H 1972:03). Förslaget i motionen strider mot de angivna målsättningarna.

Med hänvisning till det anförda och till att frågor rörande utländska
lotterier uppmärksammas av utredningen, som inom kort kommer att
avsluta sitt arbete, avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:410.

Stockholm den 27 september 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1978/79:6

5

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Al var Andersson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m)\ Hagar
Normark (s)*, Johan Olsson (c). Curt Boström (s), Margit Odelsparr (c), Bo
Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT AB 58458 Stockholm 1978