SkU 1978/79:5
Skatteutskottets betänkande
1978/79:5
med anledning av motion om enhetlig tull på vissa kläder
Motionen
I detta betänkande behandlas motionen 1977/78:940 av Elis Andersson (c)
vari hemställs att riksdagen beslutar om en enhetlig tull för s. k. överkläder
enligt följande:
A. av ändlösa syntetiska fibrer 13 %
B. av ändlösa regenererade fibrer 17 %
C. av annat textilmaterial 15 %
Yrkandet innebär att tullsatsen för tulltaxenummer 61.01 C överkläder för
män eller gossar, av annat textilmaterial än som avses under A och B (av
ändlösa syntetiska eller regenererade fibrer), höjs från 13 till 15 %, som är
tullsatsen för tulltaxenummer 61.02 C omfattande motsvarande överkläder
för kvinnor, flickor eller små barn.
Frågans bakgund m. m.
Som skäl för yrkandet åberopas svårigheterna att numera skilja mellan
dam- och herrkläder och möjligheterna att härigenom utnyttja tullbestämmelserna
för att göra orättmätiga vinster.
Av punkten 3 under anmärkningar till 61 kap. i tulltaxan framgår att för
tillämpning av nr 61.01-61.04 bl. a. gäller att artiklar som ej är igenkännliga
vare sig som kläder för män eller gossar eller som kläder för kvinnor eller
flickor skall tulltaxeras enligt nr 61.02 eller 61.04, dvs. såsom avsedda för
kvinnor, alltefter beskaffenheten.
I övrigt fastställs klädernas könshänförlighet med utgångspunkt i bl. a.
knäppning, blixtlås, storlekar m. m.
Bakgrunden till tullskillnaden mellan dam- och herrkläder redovisas i
detaljmotiveringen till 1952 års tulltaxekommittés förslag till tulltaxa (SOU
1956:15). Beträffande konfektionsindustrins allmänna behov av tullskydd
anförde kommittén följande:
Bedömandet av tullförhållandena på detta område kompliceras av svårigheten
att beräkna det nuvarande tullskyddet. När det gäller att applicera
gällande tullsatser på den inhemska produktionen föreligger sålunda stora
vanskligheter, då den i produktionsstatistiken använda redovisningen i
väsentliga hänseenden avviker från den som användes i handelsstatistiken
och tulltaxan. Även beräkningen av tullbelastningen på råvarorna och
därmed konfektionsindustrins faktiska tullskydd (nettotullskydd) erbjuder
betydande svårigheter. Med reservation för den osäkerhet som sålunda
1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 5
SkU 1978/79:5
2
vidlåder beräkningarna må emellertid anföras de i tabell 64 återgivna
uppgifterna rörande tullförhållandena på detta område; siffrorna för importen
avviker ofta betydligt från produktionen och har därför angivits för sig men
kan på grund av importens ringa andel i konsumtionen icke tillmätas någon
avgörande betydelse för bedömningen.
Tabell 64. Tullnivåer Tor konfektionsartiklar.
Värde 1950 (inkl. tull) |
Incidenser och tullbelopp |
||||
1950 |
1954 Normal Industrin |
Handeln |
Förslag |
||
mkr |
96 mkr |
96 mkr 96 mkr 96 mkr |
96 mkr |
96 mkr |
|
Produktion: brutto netto Import |
839,0 |
15,0 109,4 |
12,1 (88,3) 14,7 107,5 20,2 147,6 7.2 (52,5) 73 53,3 11,2 81,7 8.3 (3,1) 15,4 5,6 20,3 7,4 |
11,5 83,6 |
14,4 105,0 |
A nm. Tabellen grundar sig på 1950 års statistik, och angivna tullbelopp avser 1950 års prisnivå (siffrorna för 1954 är |
Av tabellen framgår bl. a. att industrins nuvarande nettotullskydd genomsnittligt
sett ungefär motsvarar normalstorleken och att även handelns
yrkanden beträffande textil- och konfektionsartiklar innebär ett nettotullskydd
för konfektionsindustrin av ungefär denna nivå under det att
industrins motsvarande yrkanden skulle innebära ett avsevärt högre tullskydd.
Konfektionsindustrin torde i de flesta länder vara en typisk hemmamark -nadsindustri, och i vårt land behärskas marknaden helt av den inhemska
produktionen. Någon omständighet av beskaffenhet att rent allmänt motivera
ett högre tullskydd för denna industri än genomsnittet torde icke
föreligga. Importökningen under den senaste tiden förändrar icke bilden i
stort och utgör enligt kommitténs uppfattning icke skäl för ett starkare
tullskydd. Framhållas må å andra sidan att nära samband råder mellan textiloch
konfektionsindustrierna, varför ett stöd åt textilindustrin genom ökat
tullskydd skulle kunna bli illusoriskt, om icke även konfektionsindustrin i
stort sett kunde hålla sin ställning på marknaden. Kommittén har med
hänsyn bl. a. till denna omständighet icke heller funnit skäl föreligga att i stort
sett underskrida normaltullnivån. Denna ligger omkring 17 % för varor av
rayon- eller syntetsilke och omkring 14 å 15 % för varor av annat material.
Emellertid föreligger vissa olikheter mellan skilda områden av konfektionsindustrin,
varför det kan vara befogat att på vissa punkter vidtaga avvikelser
från normaltullsatsen. Frågor om dylika avvikelser behandlas i det följande
under varje enskild position.
Beträffande herrkonfektionen fann kommittén särskilda skäl tala för en
lägre tullsats än den föreslagna tullsatsen på 15 % för ylle- och bomullskonfektion
i övrigt:
SkU 1978/79:5
3
Av tabell 661 framgår att en tillämpning av normaltullsatserna i fråga om de
viktigaste artiklarna, nämligen ylle- och bomullskonfektion, skulle innebära
en avsevärd höjning av den nuvarande tullen, och detta gäller icke blott
bruttotullen utan även konfektionsindustrins nettotullskydd. Då herrkonfektion
torde vara den gren av nämnda industri som är minst utsatt för
utländsk konkurrens, synes anledning icke föreligga att vidtaga en så stor
tullhöjning, utan kommittén föreslår en jämkning nedåt av normaltullsatsen
till 13 96 av värdet.
Regeringen följde på denna punkt kommitténs förslag som sedermera
fastställdes i den tulltaxa som antogs av 1958 års A- och B-riksdagar.
De här avsedda tullsatserna har sedermera kvarstått oförändrade och är
GATT-bundna i enlighet med den tulltaxa som riksdagen antog hösten 1967
som ett resultat av den s. k. Kennedyronden. Bindningen innebär att Sverige
väl kan sänka tulltsatserna men inte höja desamma utan förhandlingar inom
GATT med de av höjningen berörda länderna, som därvid normalt skall
erhålla en mot höjningen svarande kompensation genom sänkning av
tullarna på andra varor.
F. n. pågår en förhandlingsomgång inom GATT som skall vara avslutad
under hösten 1978. Därvid behandlade frågor avser uteslutande tullsänkningar.
Sverige har i fråga om textilområdet anmält att några tullhöjningar
inte kommer att begäras, men att några tullsänkningar inte heller kan
medges.
Slutligen kan nämnas att utskottet inhämtat att Konfektionsindustriföreningen
tillstyrker att ifrågavarande tullar görs enhetliga om det sker genom
höjning av tullen på herrkläder. Generaltullstyrelsens tulltaxeringsenhet
vitsordar att den nuvarande tullskillnaden mellan herr- och damkläder i vissa
fall medför komplikationer i samband med tulltaxeringen.
Utskottet
Med hänsyn till svårigheterna att fastställa om s. k. överkläder är avsedda
för män eller kvinnor yrkas i motionen att enhetliga tullsatser fastställs för
sådana kläder genom en höjning av tullsatsen för vissa mansöverkläder. Med
överkläder avses i tulltaxan i huvudsak all konfektion som inte kan betecknas
som underkläder. För konfektionskläder av ylle eller bomull utgår tull med
13 96 om de är avsedda för män eller gossar men i övrigt med 15 96.
Bakgrunden till denna tullskillnad är att den svenska herrkonfektionsindustrins
ställning vid bestämmelsernas tillkomst ansågs vara mycket stark och
mindre hotad av import än damkonfektionsindustrin.
Utskottet kan ansluta sig till den i motionen uttalade uppfattningen att
enhetliga tullsatser för konfektionsvarorna skulle vara att föredra med
hänsyn till bl. a. de problem som uppdelningen i dam- och herrkläder i vissa
fall kan skapa i samband med tulltaxeringen. De skäl som en gång motiverade
'Ej redovisad här
SkU 1978/79:5
4
skillnaden i tull mellan dam- och herrkläder har inte längre någon aktualitet
och detta i förening med klädmodets utveckling talar för en enhetlig tullsats.
På grund av våra internationella åtaganden på tullområdet bör emellertid
riksdagen inte utan föregående förhandlingar besluta om en sådan tullhöjning
som yrkandet i motionen innebär. Riksdagen är däremot oförhindrad att
sänka tullen på damkonfektion för att nå den eftersträvade enhetligheten. En
sådan åtgärd kan dock knappast komma i fråga med hänsyn till tekoindustrins
trängda läge. Rent formellt finns inga hinder för att frågan om
tullhöjning tas upp vid de GATT-förhandlingar som nu pågår, trots att dessa
hittills uteslutande avsett tullsänkningar. Att i ett sådant läge föreslå en
tullhöjning skulle därför framstå som en förhållandevis extraordinär åtgärd
som enligt utskottets mening endast bör tillgripas om tullhöjningen ingår
som ett led i ett krisprogram för att rädda en särskilt utsatt bransch eller i
därmed jämförligt sammanhang. Motionärens avsikt är att skapa bättre
förutsättningar för en riktig tulltaxering och även om utskottet i och för sig
anser att denna strävan så vitt möjligt bör stödjas anser utskottet sig mot
bakgrund av den angivna situationen inte nu kunna tillstyrka bifall till den
föreslagna tullhöjningen.
Utskottet, som således finner yrkandet om en enhetlig tull på överkläder
sakligt motiverat, förutsätter att regeringen bevakar möjligheterna att i
lämpligt handelspolitiskt sammanhang genomföra den i motionen avsedda
tulländringen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1977/78:940 i den mån motionen
inte kan anses besvarad genom vad utskottet anfört.
Stockholm den 27 september 1978
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Alvar Andersson (c). Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s). Kurt Söderström* (m). Hagar
Normark* (s), Johan Olsson (c), Curt Boström (s), Margit Odelsparr (c), Bo
Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 58469 Slockholm 1978