SkU 1978/79:46

Skatteutskottets betänkande
1978/79:46

med anledning av motion om skattefri försäljning av varor på
flygplatser

Motionen

I motionen 1978/79:1157 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att försäljning av skattefria varor till flygpassagerare
jämväl skall kunna ske på ankomstflygplatsen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från generaltullstyrelsen,
luftfartsverket och SAS. Yttrandena fogas som bilagor till betänkandet.

Gällande bestämmelser

I propositionen 1962:140 begärdes riksdagens yttrande rörande ett förslag
att i den internationella trafiken möjliggöra att den skattefria försäljningen av
tobaksvaror och alkoholdrycker överflyttades från flygplanen till tax-free
shops. Förslaget ingick som ett led i rationaliseringssträvandena inom SAS
men syftade även till bättre kontroll över försäljningen. Sedan riksdagen
godkänt propositionen i denna del utfärdades bestämmelser härom i
kungörelsen (1962:376) med vissa bestämmelser rörande försäljning av
obeskattade varor på tullflygplats.

F. n. gäller bl. a. att försäljning av obeskattade tobaksvaror och alkoholdrycker
lår av SAS bedrivas i särskilda butiker på Stockholm-Arlanda,
Jönköpings, Norrköping-Kungsängens,Malmö-Sturups,Göteborg-Landvetters
och Sundsvall-Härnösands flygplatser.

Försäljningen får äga rum endast till flygpassagerare, som avreser till
utrikes ort. På Malmö-Sturups flygplats får försäljning inte ske till flygpassagerare
med Köpenhamn som bestämmelseort.

I fråga om den nordiska trafiken gäller vidare att den resande inte får köpa
större kvantitet än han som resande äger tullfritt införa här i riket.

För inköp av tobaksvaror gäller en 15-årsgräns och för inköp av rusdrycker
en 20-årsgräns.

I den av 1972 års riksdag antagna tullagen (SFS 1973:670) har i 27 § intagits
en bestämmelse, som utgör grunden för den fortsatta regleringen av den här
avsedda verksamheten. Där stadgas att på flygplats får efter tillstånd av
regeringen inrättas särskild butik (exportbutik) för försäljning av oförtullade
eller eljest obeskattade varor till flygpassagerare som avreser till utlandet.
Beträffande exportbutikerna gäller i övrigt enligt 48 § tullstadgan (1973:671) i
princip samma allmänna bestämmelser (24-26 §§) som för tullupplag och
tullager.

1 Riksdagen 1978/79. 6 samt. Nr 46

SkU 1978/79:46

Frågans tidigare behandling

I samband med en 1974 väckt motion om s. k. ankomstförsäljning av
obeskattade varor i syfte att minska flygets drivmedelsförbrukning anförde
utskottet (SkU 1974:9) följande:

Motionärerna förordar att resande som kommer med flyg från utrikes ort
skall få köpa obeskattade varor - alltså främst tobaksvaror och rusdrycker -vid ankomsten till hemlandet. Åtgärden skulle bl. a. bidra till att minska
flygets drivmedelsförbrukning och bespara flygvärdinnorna onödigt arbete.

Utskottet anser att det i och för sig kan anföras väsentliga invändningar
mot den starkt ökande resandeinförseln av obeskattade varor, men utskottet
nöjer sig i detta sammanhang med att erinra om att den principiella grunden
för tull- och skattefriheten vid försäljning från exportbutiker på flygplatser är
att varorna utförs ur riket.

De marginella fördelar som motionärerna åberopar till stöd för sitt yrkande
måste enligt utskottets mening vägas mot det förhållandet att förslaget
fordrar en omprövning av ett sedan länge godtaget internationellt system,
som bygger på principer som direkt strider mot innehållet i detta yrkande.
Utan att gå in på alla de konsekvenser, som förslaget skulle medföra, vill
utskottet här endast konstatera att förutsättningar saknas för dess genomförande.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

Med anledning av propositionen 1977/78:160 med förslag om ändringar i
reglerna om rätten för resande m. fl. att införa varor tull- och avgiftsfritt,
m. m. anförde utskottet (SkU 1977/78:51) bl. a. följande synpunkter på den
obeskattade resandeinförseln:

De principiella invändningar som utskottet vill rikta mot systemet som
sådant är emellertid främst av skattemässig art. Det kan enligt utskottets
mening inte vara rimligt att man genom skattefri försäljning av alkoholvaror,
cigarretter m. m. håller i gång bl. a. en båttrafik som i vissa fall inte tycks fylla
annan funktion än just denna försäljning i förening med servering av mat och
obeskattade alkoholdrycker. Det kan inte heller anses motiverat att ett par
miljoner liter obeskattade spritdrycker och lika många limpor obeskattade
cigarretter får införas av ankommande flygresenärer. Den sammanlagda
konsumtionen av sådana obeskattade varor svarar mot ett mycket betydande
skattebortfall, som kan beräknas överstiga 500 milj. kr. om året.

När det gäller serveringsfrågorna och den skattefria provianteringen har
utskottet i alkoholpolitiskt sammanhang uttalat, att utskottet förutsätter att
regeringen bevakar alla möjligheter att nå internationella överenskommelser
om begränsningar eller avveckling av skattefri proviantering. Utskottet
finner det angeläget att fortsatta ansträngningar görs för att finna lösningar på
dessa problem liksom i fråga om den obeskattde resandeinförseln.

Utskottet

Det i motionen framförda förslaget att obeskattade varor och främst då
alkoholdrycker och tobaksvaror skall få säljas i tax-free shops till resenärer
som anländer med flyg från utlandet har tidigare avvisats av riksdagen.
Förslaget torde ha fått viss förnyad aktualitet i samband med att luftfarts -

SkU 1978/79:46

verket framfört samma tanke i ett remissyttrande över en framställning från
SAS om återupptagande av viss ombordförsäljning av här avsedda skattefria
varor. Av de av utskottet inhämtade yttrandena i frågan framgår att
luftfartsverket och SAS tillstyrker förslaget i motionen med hänvisning bl. a.
till att åtgärden skulle bidra till ökad bekvämlighet för passagerarna och till
minskat valutautflöde. Till stöd för tillstyrkandet åberopas också de erfarenheter
man har från Egypten, Island och Singapore som tillämpar ankomstförsäljning.
Generaltullstyrelsen tar däremot av främst principiella skäl
bestämt avstånd från förslaget.

Utskottet vill inte bestrida att det kan anföras skäl för införande av en
ankomstförsäljning om man bedömer frågan uteslutande från transporttekniska
utgångspunkter. Utskottet har emellertid ansett att det av såväl
statsfinansiella som alkoholpolitiska skäl finns anledning att såvitt möjligt
eftersträva begränsningar i den skattefria resandeinförseln och den skattefria
fartygsprovianteringen. Det finns enligt utskottets mening inte några motiv
för att med en sådan målsättning göra någon skillnad mellan båt- och
flygpassagerares införsel. Utskottet vill också i likhet med generaltullstyrelsen
reagera mot det synsätt som ligger bakom tanken i motionen,
nämligen att tull- och avgiftsfriheten skulle vara ett skatteprivilegium som
tillkommer var och som företagit en utrikes flygresa.

Utskottet finnér att en ankomstförsäljning av obeskattade varor på
flygplatserna skulle strida mot den princip som ligger till grund för den
skattefria försäljningen, nämligen att utförseln motiverar skattefriheten. En
sådan försäljning skulle också som generaltullstyrelsen framhållit strida mot
våra internationella åtaganden och kunna skapa irritation hos våra grannländer.
Med hänsyn härtill och med hänvisning till utskottets tidigare uttalanden
att den skattefria resandeinförseln bör begränsas avstyrker utskottet bifall till
motionen 1978/79:1157.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1157.

Stockholm den 24 april 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Alvar Andersson (c). Valter Kristenson (s).
Stig Josefson (c). Tage Johansson* (s). Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s).
Tage Sundkvist (c). Olle Westberg i Hofors (s). Kurt Söderström (m). Hagar
Normark (s). Johan Olsson (c). Curt Boström (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och
Ingegerd Troedsson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

1* Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 46

SkU 1978/79:46

Bilaga I

GENERALTULLSTYRELSEN

Riksdagens skatteutskott
Fack

100 12 Stockholm

Motionen 1978/79:1157 om skattefri försäljning av varor pä flygplats

Sedan länge gäller i Sverige - liksom i andra länder - vissa lättnader i tulloch
skattehänseende för resande som kommer hit från utrikes ort. Lättnaderna
gäller såväl för inresande utlänningar som för inom landet bosatta som
återvänder hem från utlandet. Rätt till viss fri införsel har också tagits in i
olika internationella överenskommelser.

Syftet med lättnaderna är givetvis inget annat än att resande såvitt möjligt
skall kunna fritt passera gränserna med normal reseutrustning och vissa
andra personliga effekter i rimlig omfattning - häri inbegripet rusdrycker och
tobaksvaror.

Förmånen av tull- och avgiftsfrihet för sistnämnda varor utnyttjas som
bekant intensivt av den resande allmänheten, främst beroende på att dessa
eljest högbeskattade varor kan anskaffas i obeskattat skick. Anledningen till
att rusdrycker och tobaksvaror finns att köpa i obeskattat skick på exempelvis
flygplan och fartyg är att varorna inte beskattats i utförsellandet. Det torde
vara en allmänt vedertagen skatteteknisk princip att varor, som utföres från
ett land och sålunda inte konsumeras där, är befriade från beskattning. Det är
viktigt att klargöra att systemet med tax-free shop anknyter till denna princip.
Tull- och avgiftsfriheten för varor som säljes i tax-free shop gäller sålunda
normalt endast under förutsättning att varorna utföres. För Sveriges
vidkommande framgår detta av bl. a. 27 § tullagen (1973:670).

De förtjänsttillfällen som öppnats genom resandetullfriheten och möjligheten
att sälja obeskattade rusdrycker och tobaksvaror till resande har noga
tillvaratagits och så småningom fått närmast absurda konsekvenser. Det
finns sålunda många färjelinjer som inte skulle bära sig utan inkomsterna från
den skattefria försäljningen. Likaså har tax-free shopinstitutet blivit av
orimligt stor ekonomisk betydelse för flygintressenterna. Färska exempel på
detta förhållande visar bifogade två tidningsurklipp1.

Det är uppenbart att staten undandras skatteinkomster genom skattefriheten
för försäljning av sådana högbeskattade varor som rusdrycker och
tobak. Det som vidare är påfallande är att berörda trafikföretag kan sägas ha
delvis övertagit den statliga beskattningsrätten genom att ta ut i förhållande
till sitt eget inköpspris mycket höga priser på sprit och tobak. Det bör också

1 Ej återgivna här.

SkU 1978/79:46

observeras att det enbart är utlandsresenärerna som gynnas av skattefriheten
medan landets samtliga invånare får delta i finansieringen av skattefriheten,
dvs. statsverkets skatteförlust.

Den av Hans Pettersson framlagda motionen innebär i klartext att den som
företagit en utrikes resa skulle på grund därav vara berättigad att vid
hemkomsten till Sverige köpa vissa kvantiteter rusdrycker och tobaksvaror i
obeskattat skick. Det är uppenbart att motionären inte beaktat att resandetullfriheten
endast avser att underlätta resandetrafiken genom att i rimlig
utsträckning möjliggöra fri införsel av sådana personliga effekter som
normalt behövs på en resa. Motionären synes i stället uppfatta tull- och
avgiftsfriheten som ett skatteprivilegium som automatiskt tillkommer den
som företagit en utrikes flygresa även om varorna anskaffas sedan resan
avslutats. Med det synsättet kunde den resande vid hemkomsten likaväl
tilldelas kuponger som berättigade honom att hos systembolag och i vissa
tobaksaffärer inköpa sprit- och tobaksvaror till tull- och avgiftsfria priser.

Vid bedömningen av motionen måste även beaktas att riksdagen vid olika
tillfallen riktat invändningar mot systemet med skattefri proviantering och
tax-free shops. Skatteutskottet har också uttalat att utskottet förutsätter att
regeringen bevakar alla möjligheter att nå internationella överenskommelser
om begränsningar eller avveckling av skattefri proviantering. Utskottet har
också funnit det angeläget att ansträngningar göres för att lösa problemen
med den obeskattade resandeinförseln.

Ett genomförande av motionärens förslag skulle innebära att Sverige skulle
införa ett system som flertalet andra länder inte ansett lämpligt att använda.
Som medlem av Internationella tullsamarbetsrådet (Customs Cooperation
Council) har Sverige i likhet med flertalet andra medlemsländer år 1960
godkänt en av Rådet antagen rekommendation, som bl. a. rekommenderar
att försäljning i tax-free shops skall begränsas till resande som avreser till
utlandet med båt eller flyg. Ett enda västeuropeiskt land har reserverat sig
mot rekommendationen, nämligen Island, som är ett av de få länder som
tillåter ankomstförsäljning.

Om Sverige bryter mot rekommendationen och tillåter ankomstförsäljning
kan man vänta sig kritik från andra länder. Från finsk och norsk sida har man
redan under hand framfört sina bekymmer för konsekvenserna om Sverige
ändrar reglerna.

Av ovan anförda skäl hemställer generaltullstyrelsen att motionen avslås
av utskottet.

GENERALTULLSTYRELSEN
Lennart Eriksson

Siv Holmsten

SkU 1978/79:46

Bilaga 2

LUFTFARTSVERKET

centralförvaltningen

Riksdagens skatteutskott
Fack

100 12 STOCKHOLM

Ankomstförsälj ning av obeskattade varor vid svenska flygplatser

Genom remiss 1979-02-13 har luftfartsverket anmodats avge yttrande över
Hans Petterssons i Röstånga motion (1978/79 nr 1157) om försäljning av
obeskattade varor till flygresenärer, som ankommer till Sverige från utlandet.
Verket får i anledning härav anföra följande.

Försäljning av obeskattade varor har sedan lång tid tillbaka ägt rum
ombord på flygplan i internationell trafik. Försäljningen har ägt rum före
ankomsten till destinationslandet och har varit begränsad till de kvantiteter
som varje land medger obeskattad införsel av.

I början av 1960-talet beslöt de svenska statsmakterna införa en ny form för
försäljning av obeskattade varor till flygpassagerare i internationell trafik
genom att medge att sådan försäljning fick äga rum på marken till avresande
passagerare i den omfattning som destinationsländerna medgav obeskattad
införsel av. De svenska bestämmelserna för införsel av sådana före ankomsten
inköpta varor bibehölls oförändrade.

Vid införandet av det nya systemet torde ha förutsatts att försäljningen
ombord skulle flyttas ned på marken, åtminstone på interskandinaviska
sträckor. Detta synes dock inte ha slagit igenom, utan alltjämt förekommer
viss försäljning ombord före ankomsten till Sverige och tendensen till ökning
av sådan försäljning har märkts. Den helt övervägande delen av de
obeskattade varor som införes till Sverige har dock inköpts på utländska
flygplatser och transporterats såsom handbagage ombord på flygplanen till
Sverige.

Luftfartsverket har svårt att se någon skillnad i sak om en flygpassagerare
inför obeskattade varor som är inköpta vid ankomsten till Sverige eller /o/e
ankomsten till Sverige (ombord eller på utländsk flygplats).

Det finns inte anledning antaga, att passagerarna skulle inköpa större eller
mindre kvantiteter av obeskattade varor vid användning av den ena eller
andra formen av försäljning.

Däremot kan man förmoda att inköpen i större utsträckning förläggs till
Sverige i stället för till utlandet samt att valutautflödet skulle minska och
valutainflödet öka vid ankomstförsäljning. Den alltjämt förekommande
ombordforsäljningen kan vidare förväntas bli i allt väsentligt nedflyttad på
marken, då fråga är om ankommande flygningar. En stor fördel med

SkU 1978/79:46

ankomstförsäljning är också att själva flygtransporten av de skattefria varorna
från utländsk flygplats till Sverige eller ombord för försäljning där kan
elimineras eller väsentligt minskas. Den onödigt transporterade vikten torde
motsvara flera passagerare per flygning. Utländska varor kan i stället sändas
med billigare yttransportmedel till försäljningsställena i transithallarna på de
svenska flygplatserna för försäljning till ankommande passagerare där. På
samma sätt sker i dag transporten av varor som säljes till avresande
passagerare.

Uppenbarligen skulle ankomstforsäljning också medföra betydande fördelar
i fråga om passagerarnas bekvämlighet och trivsel.

Ur nykterhetssynpunkt skulle ankomstförsäljningen ge fördelar. En stor
del av de resande skulle uppskjuta sina inköp till hemkomsten och därmed
skulle konsumtion under resan förhindras. Den totala konsumtionen skulle
däremot inte komma att påverkas, eftersom det endast är fråga om att flytta
inköpstillfället från ett ställe till ett annat.

Ofta uppstår vid ankommande pass- och tullkontroll köbildningar, vilket är
besvärande ur flödessynpnkt. Ankomstförsäljning skulle bidraga till att
eliminera delar av denna icke önskvärda köbildning, genom att en del av de
ankommande passagerarna skulle stanna upp vid taxfreeförsäljningen för
inköp. På så sätt skulle passagerarströmmen genom pass- och tullkontroll få
en bättre spridning.

För passagerarnas egen del innebär ankomstförsäljning, förutom ökad
bekvämlighet också att de slipper det stressmoment det innebär att hinna
med taxfreeinköp i avgångsterminalen. I ankomstterminalen däremot
uppstår ändå spilltid, t. ex. i väntan på bagage, som kan utnyttjas för inköp av
obeskattade varor.

För allmänflygets del, där passagerarna inte har möjlighet till inköp
ombord, skulle systemet innebära att dessa skulle få samma möjligheter som
andra trafikanter.

Nuvarande system med obeskattad försäljning på de svenska flygplatserna
enbart vid avresan har varit i funktion i mer än 15 år. En modernisering av
systemet synes nu vara i hög grad önskvärd för att uppnå de fördelar som
ovan redovisats och motverka de tendenser till en återgång till ombordförsäljning
som kunnat förmärkas.

Försäljningen av obeskattade varor på de svenska flygplatserna omhänderhas
f. n. av SAS. Detta medför att SAS i princip tillgodogör sig de intäkter
som eljest skulle ha tillfalllit samtliga flygföretag vid ombordförsäljning. Av
intäkterna från försäljningar betalar emellertid SAS viss del till luftfartsverket
för upplåtelse av försäljningslokaler m. m. på flygplatserna. Verkets intäkter
ingår bland övriga intäkter från flygtrafiken och används för att täcka verkets
kostnader för flygplatsdriften m. m. Härigenom kan verkets avgifter hållas
lägre än eljest skulle ha blivit fallet och SAS och övriga flygföretag får på detta
sätt i stort sett tillbaka vad de har gått miste om genom att ombordförsäljningen
flyttas ned på marken. Verkets uppgift har i förevarande sammanhang

SkU 1978/79:46

sålunda blivit att transferera medel mellan innehavaren av de skattefria
försäljningsställena till flygföretagen.

Ankomstforsäljning finns redan i flera länder, bl. a. Egypten, Island och
Singapore. Luftfartsverket har efter diskussioner med berörda flygplats- och
tullmyndigheter samt operatörer kunnat konstatera, att ingen kunnat peka på
något problem i samband med ankomstförsäljning av obeskattade rusdrycker
och tobak. Ankomstforsäljning infors också vid Rio de Janeiros nya flygplats,
Galeao, i sommar.

Införandet av försäljning av obeskattade varor vid ankomsten torde kräva
vissa ändringar i gällande tullagstiftning, som tar hänsyn till den utveckling
som ägt rum.

Under åberopande av det anförda får luftfartsverket tillstyrka att skatteutskottet
ville bifalla motionen så att en lagändring kan komma till ständ, som
medger införandet av ankomstforsäljning av obeskattade varor på de svenska
flygplatserna.

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Winberg, tillika
föredragande, styrelseledamöterna Ivar Ahlgren, Arne Lundberg, Rolf
Clarkson, Erik Nygren, Nils Hjorth och personalföreträdarna Ingvar Lövgren
och Per Åke Rosenqvist.

LUFTFARTSVERKET
Henrik Winberg

SkU 1978/79:46

Bilaga 3

SAS

Till Riksdagens Skatteutskott

Yttrande över motionen 1978/79:1157 av Hans Petersson i Röstånga angående
skattefri försäljning till ankommande flygpassagerare

Beträffande det i motionen nämnda "onödigt fraktande av tonvis med
kabingods” kan vi bekräfta att t. ex. våra dagliga New York flygningar
belastas med ca 100 ton i extra bränsleförbrukning under 1979 p. g. a. tullfria
varor inköpta på marken.

Vi kan stödja Hans Petterssons argument att ankomstförsäljning ger bättre
bekvämlighet ombord för passagerarna samt förbättrar arbetsmiljön för den
flygande personalen.

Vi har erfarit att ankomstförsäljning av skattefria varor sedan en längre tid
förekommit på vissa flygplatser. Vi har därför undersökt vad denna
försäljning inneburit för tull- och flygplatsmyndigheten i Singapore (start
1974) och Keflavik (start 1970).

Tullen och övriga myndigheter på dessa orter har varit mycket positiva till
ankomstförsäljningen, som självfallet innebär att man icke säljer mer än den
till resp. land tillåtna tullfria kvantiteten.

Som flygbolag bedömer vi att ökade intäkter för LFV kan förbättra
villkoren för flygtransportindustrin i Sverige.

Baserat på ovanstående hemställer vi att motionen tillstyrkes av utskottet.

Anmärkning

I motionens andra stycke omnämnes orden "skattefria varor”. Med
referens till dessa ord vill vi göra vissa förtydliganden.

När den skattefria försäljningen började var den avgift som SAS erlade till
Luftfartsverket i storleksordningen att betrakta som en lokalhyra och därmed
var uttrycket "skattefria varor” adekvat. Sedan i början på 60-talet har LFV:s
kostnader för den snabbt utökade flygplatstrafiken stigit kraftigt. LFV har
därmed varit tvungen att uttaga en allt högre hyra/koncessionsavgift. 1979
utgården "hyran” med ca 50 % av varornas utförsäljningspris, motsvarande
mer än 80 % av nettoresultatet.

Trots att försäljningen kallas skattefri, inbringar den till staten dvs.
Luftfartsverket under innevarande budgetår mer än 40 miljoner kronor.

Stockholm den 6 april 1979

SC ANDIN A VI AN AIRLINES SYSTEM

Sverige

Yngve Wessman

GOTAB 61995 Stockholm 1979