SkU 1978/79:39

Skatteutskottets betänkande
1978/79:39

med anledning av motioner angående beskattningen av förmögenhet
i familjeföretag m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1978/79:310 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari (yrkandet 1) hemställs att
riksdagen uttalar sig för en genomgripande skattereform enligt i motionen
anförda huvudlinjer, innefattande bl. a. en skärpt beskattning av förmögenheter,
arv och gåvor;

1978/79:683 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen uttalar
sin anslutning till de i motionen framlagda förslagen om en skärpning av
kapitalbeskattningen och hos regeringen begär att förslag härom snarast
föreläggs riksdagen, innebärande

1. höjning av förmögenhetsskatten med 1 procentenhet för förmögenheter
upp till 2 milj. kr. och med 1,5 procentenheter för förmögenheter till den del
som överstiger 2 milj. kr.,

2. slopande av 80/85-procentsregeln,

3. höjning av skatten på arv och gåvor med i genomsnitt 50 %,

4. skärpning av realisationsvinstbeskattningen genom att den grundas på
följande principer

a) hela realisationsvinsten bör vara skattepliktig,

b) även realisationsvinst från avyttring av lösegendom avsedd för personligt
bruk bör vara skattepliktig,

c) beskattningen av realisationsvinsten bör vara av minst samma skärpa som
beskattningen av arbetsinkomster,

5. beskattning av stiftelser;

1978/79:1162 av Sten Svensson m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till värdesäkrade
förmögenhets- och arvsskatteskalor,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lättnader i
beskattningen för ägare till större familjeföretag;

1978/79:1731 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
att en med 30 % av skattesatserna förhöjd förmögenhetsskatt skall utgå
fr. o. m. den 1 juli 1979;

1978/79:1734 av Olof Palme m. fl. (s) vari (yrkandet 2) hemställs att
värderingsreglerna vid beräkning av kapitalskatt fr. o. m. den 1 juli 1979 får
den lydelse de hade före riksdagens beslut den 17 december 1977;

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 39

SkU 1978/79:39

1978/79:1744 av Sven-Olov Träff (m) och Johan Olsson (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förslag om ändring av
kapitalbeskattningen i enlighet med vad som i motionen anförts.

Yrkandet 1 i motionen 310 behandlas i övriga delar i annat sammanhang.

Gällande bestämmelser m. m.

Förmögenhetsskatten

Förmögenhetsskatten utgår på den skattskyldiges förmögenhet vid
beskattningsårets utgång. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas
gemensamt för sammanlevande makar och för föräldrar och barn under 18
år.

Som skattepliktiga tillgångar räknas bl. a. fastighet, tomträtt, egendom i
rörelse eller jordbruk och kapital i form av kontanter, bankmedel, värdehandlingar
eller fordringar. Hit hör också personlig lös egendom i form av
bilar, båtar och hästar o. d. samt smycken, om det sammanlagda värdet av
dessa tillgångar uppgår till mer än 1 000 kr. Tillgångarna skall i princip tas upp
till allmänna saluvärdet vid årets utgång. Fastigheter tas dock upp till
taxeringsvärdet. Beträffande tillgångar i företag såsom rörelse eller jordbruk
gäller särskilda regler. En redogörelse härför lämnas i ett särskilt avsnitt
nedan.

Åtskilliga tillgångar har undantagits från skatteplikt. Svårigheten att få
fram ett rättvisande värde har lett till undantag för rätt till firmanamn,
varumärke, goodwill och liknande. Försäkringsbeskattningens utformning
innebär bl. a. att värdet av en kapitalförsäkring inte beskattas hos försäkringens
ägare utan i stället hos försäkringsbolaget. Av närmast sociala skäl har
man också tagit undan rätt till pension eller annan livränta som utgår på
grund av försäkring. Vidare har s. k. inre lösöre (möbler, husgeråd, konstverk,
boksamlingar, antikviteter) lämnats utanför det skattepliktiga området.

För fysiska personer, oskifta dödsbon, utländska bolag och familjestiftelser
utgår förmögenhetsskatt enligt följande skala.

Beskattningsbar förmögenhet, kr.	Skatt i skiktets nedre del, kr.	% av åter-stoden
- 200000	_	_
200 000- 275 000	-	1
275 000- 400 000	750	1,5
400 000-1 000 000	2 625	2
1 000 000-	14 625	2,5

SkU 1978/79:39

För annan skattskyldig juridisk person (vissa stiftelser och föreningar
m. m.) utgår förmögenhetsskatt med en och en halv promille av den del av
den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 15 000 kr.

För fysiska personer och dödsbon gäller att de sammanlagda skatterna
begränsas enligt den s. k. 80/85-procentregeln. Skatterna får i princip inte
överstiga ett spärrbelopp som beräknas på grundval av den statligt beskattningsbara
inkomsten ökad med avdrag för egenavgifter m. m. Spärrbeloppet
utgör 80 % av den del av den sålunda jämkade beskattningsbara inkomsten
som ej överstiger 200 000 kr. och 85 % av överskjutande belopp. Om den
statliga och kommunala inkomstskatten, förmögenhetsskatten och egenavgifterna
är högre än spärrbeloppet, nedsätts den statliga inkomstskatten,
förmögenhetsskatten och den allmänna arbetsgivaravgiften med överskjutande
belopp. Förmögenhetsskatt skall dock alltid utgå med så stort belopp
som motsvarar skatten på halva förmögenheten. För makar och barn
tillämpas begränsningsreglerna på grundval av deras sammanlagda inkomster,
förmögenheter och skattebelopp.

Utvecklingen av de beskattningsbara förmögenheterna och förmögenhetsskatten
framgår av följande tabell.

Taxe- rings- år	Skatteplikts-gräns, kr.	Beskattnings-bar förmögen-het, milj. kr.	Förmögenhetsskatt
I absoluta tal, milj. kr.	I % av beskatt-ningsbar förmögenhet
1953	30 000	27 703	174	0,63
1954	50 000	22 546	131	0,58
1957	50 000	26 030	155	0,60
1958	80 000	26 085	168	0,64
1965	80 000	42 319	290	0,69
1966	100 000	49 034	361	0,74
1970	100 000	60 238	442	0,73
1971	150 000	56 229	487	0,87
1974	150 000	71 670	506a	0,71
1975	200 000	57 276	424“	0,74
1976	200 000	88 161	636a	0,72
1977	200 000	92 462	6503	0,70
1978	200 000	93 025	626a	0,67

“Med beaktande av nedsättning på grund av 80/85-procentregeln.

Under perioden 1953-1978 har förmögenhetsskattens andel av det totala
skatteuttaget sjunkit från drygt 1,5 % till ca 0,3 %.

/Irvs- och gåvobeskattningen

De tillgångar och skulder som skall beaktas vid arvs- och gåvobeskattningen
är ungefär desamma som vid förmögenhetsbeskattningen. Arvsbe -

1* Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 39

SkU 1978/79:39

skattningen gårdock något längre. Bl. a. skall s. k. inre lösöre beskattas. Även
försäkringar redovisas enligt särskilda regler. Värderingsreglerna är i allt
väsentligt desamma.

Behållningen enligt bouppteckningen är utgångspunkten för arvsbeskattningen,
och arvingar och testamentstagare arvsbeskattas i allmänhet enligt
ett s. k. schematiskt arvskifte.

Skattetarifferna är baserade på en uppdelning av arvtagare och testamentstagare
i tre olika klasser.

Till klass I hör efterlevande make, barn, avkomlingar till barn samt make
eller efterlevande make till barn. Med makar jämställs de samlevnadsfall som
nämns i 65 § KL. Med barn förstås även utomäktenskapliga barn, styvbarn,
adoptivbarn och fosterbarn.

Till klass II hör annan arvinge eller testamentstagare än som avses i klass I
eller III.

I klass III återfinns vissa allmännyttiga stiftelser och föreningar m. fl.
juridiska personer som är berfriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt.

Ett skattefritt grundavdrag medges med 30 000 kr. för efterlevande make,
15 000 kr. för annan mottagare i klass I och 3 000 kr. för mottagare som hör till
klass II eller III. Har barn eller avkomling till avlidet barn inte fyllt 18 år vid
skattskyldighetens inträde medges ytterligare avdrag med 3 000 kr. för varje
år som återstår till dess sagda ålder uppnås.

Skatten beräknas enligt följande skalor:

Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr.

Klassl

-	25 000	5 % inom skiktet
25 000-	50 000	1 250+10 % inom skiktet
50 000-	75 000	3 750+15 % inom skiktet
75 000-	100 000	7 500+22 % inom skiktet
100 000-	150 000	13 000+28 % inom skiktet
150 000-	250 000	27 000+33 % inom skiktet
250000-	350 000	60 000+38 % inom skiktet
350 000-	500 000	98 000+44 % inom skiktet
500 000-1 000 000	164 000+49 % inom skiktet
1 000 000-2 000 000	409 000+53 % inom skiktet
2 000 000-5 000 000	939 000+58 % inom skiktet
5 000 000-		2 679 000+65 % inom skiktet

SkU 1978/79:39

Skattepliktig lott, kr.	Arvsskatt, kr.
Klass II
-	10 000	8 %	inom skiktet
10000-	20 000	800+16 %	inom skiktet
20 000-	30 000	2 400+24 %	inom skiktet
30 000-	50 000	4 800+32 %	inom skiktet
50 000-	70 000	11 200+40 %	inom skiktet
70 000-	100 000	19 200+45 %	inom skiktet
100 000-	150 000	32 700+50 %	inom skiktet
150 000-	200 000	57 700+56 %	inom skiktet
200 000-	500 000	85 700+61 %	inom skiktet
500 000-1 000 000	268 700+67 %	inom skiktet
1 000 000-		603 700+72 %	inom skiktet
Klass III
-	10 000	8 %	inom skiktet
10000-	20 000	800+16 %	inom skiktet
20 00G-	30 000	2 400+24 %	inom skiktet
30 000-		4 800+30 %	inom skiktet

Gåvobeskattningen är i allt väsentligt utformad efter samma regler som
arvsskatten. Vid gåva förekommer emellertid bara ett enhetligt grundavdrag
på 2 000 kr. Skattefrihet föreligger vid gåva av lösöre för personligt bruk upp
till ett årligt värde av 10 000 kr.

Arvs- och gåvoskattens utveckling framgår av följande tabell.

År	1 milj. kr.	I % av skatteuttaget
1950	57	0,8
1955	69	0,5
1960	108	0,5
1965	155	0,4
1970	249	0,4
1971	239	03
1972	261	0,3
1973	266	0,3
1974	299	03
1975	335	03
1976	364	0,2
1977	429	03

Beskattningens höjd m. m.

En samlad bedömning av kapitalbeskattningen gjordes senast år 1970
(prop. 1970:71, BeU 1970:41). Beskattningen omfördelades då så att skatten
sänktes för de små och medelstora förmögenheterna och arven och höjdes för
de större. Vid denna omläggning fick skatteskalorna i stort sett sin nuvarande
utformning. I samband med en teknisk översyn år 1974 (prop. 1974:98, SkU

SkU 1978/79:39

1974:38) medförde förväntade höjningar av taxeringsvärdena vid 1975 års
allmänna fastighetstaxering en justering av det lägsta skiktet i förmögenhetsskatteskalan,
bl. a. genom en höjning av skattepliktgränsen från 150 000 till
200 000 kr.

I fråga om förmögenhet i företag innefattade 1970 års reform vissa
provisoriska regler för att undvika skatteskärpningar i avvaktan på resultatet
av kapitalskatteberedningens ytterligare överväganden. För denna fråga
lämnas en särskild redogörelse nedan.

Beträffande avvägningen av beskattningen år 1970 anförde utskottet att de
fördelningspolitiska synpunkterna på skatteförslaget självfallet kunde bli
föremål för olika bedömningar från skilda politiska utgångspunkter. Enighet
tycktes emellertid råda om att de vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
väsentligt höjda taxeringsvärdena, framför allt på egnahem och fritidsfastigheter,
påkallade en lindring av skatten på mindre förmögenheter och arv.
Hänsyn borde givetvis också tas bl. a. till penningvärdeutvecklingen sedan
skalorna senast fastställdes. Stor betydelse i sammanhanget måste enligt
utskottets mening även tillmätas de undersökingar som kapitalskatteberedningen
låtit verkställa rörande förändringarna i förmögenhetsfördelningen
och som bl. a. utvisade att antalet större förmögenheter - trots den redan
jämförelsevis höga beskattningen av större förmögenhetsinnehav - relativt
sett ökat, medan de medelstora förmögenheternas andel av det totala
förmögenhetsinnehavet minskat.

De skattelättnader för mindre förmögenheter, som kunde komma i fråga,
borde enligt utskottets mening kompenseras genom en ökad beskattning av
större arv och förmögenheter. Enligt utskottets uppfattning fanns det ett visst
utrymme för en sådan omfördelning. Utskottet ansåg emellertid att beredningens
statistiska material och de exempel som redovisats rörande skatteeffekten
i vissa situationer dock utvisade att möjligheterna till skattehöjningar
var begränsade. De farhågor som vid remissbehandlingen uttalats i
fråga om den inverkan skatteskärpningar kunde få på näringslivets funktionsduglighet
och på hela vårt lands ekonomi manade enligt utskottets
uppfattning också till en viss försiktighet.

Med anledning av framställda yrkanden om en väsentligt skärpt beskattning
uttalade utskottet bl. a. att de i motionerna föreslagna förmögenhetsskatteskalorna
skulle var illusoriska med hänsyn till reduceringsreglernas
inverkan och att en höjning av arvs- och gåvoskatten med 50 % på sätt som
förordats i vissa motioner i det närmaste skulle innebära en konfiskation av
de större arven. Beträffande begränsningsreglerna för förmögenhetsskatten
erinrade utskottet om att den grundläggande tanken bakom förmögenhetsbeskattningen
var att själva innehavet av förmögenhet representerar viss
skattekraft. Med den höga totala skatt, som blir följden av inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen, och den relativt ringa skattekraften hos det
lågavkastande kaptialet ansåg utskottet det dock nödvändigt att behålla regler
som begränsar skattebelastningen.

SkU 1978/79:39

I sitt slutbetänkande Översyn av skattesystemet (SOU 1977:91) föreslog
1972 års skatteutredning inte någon ändring i kapitalbeskattningen. Utredningen
anförde bl. a. följande:

Frågan om särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen beträffande
egendom som är nedlagd i rörelse eller jordbruk har således varit föremål för
utredning i särskild ordning och lagstiftning under hela den tid vårt arbete
pågått. Förslag till ytterligare ändringar har nyligen framlagts. Härigenom har
våra möjligheter till närmare överväganden begränsats.

Vi delar den bedömning som kommit till uttryck i 80/85-procentregeln,
nämligen att den sammanlagda skatten på inkomst och förmögenhet i princip
inte bör överstiga en bestämd andel av den löpande inkomsten. Anledning att
höja denna andel utöver vad som följer av nuvarande bestämmelser
föreligger enligt vår mening inte.

I fråga om stora förmögenheter skulle, som departementschefen uttalade år
1970, en skatteskärpning i regel sakna praktisk betydelse. Utrymmet för
sådana har snarast minskat genom höjningar av de kommunala utdebiteringarna
och av skattesatserna i de högsta inkomstskikten i statsskatteskalan.
En skatteskärpning som skulle träffa endast mindre förmögenheter bör av
fördelningsmässiga skäl inte ske. Med hänsyn till de särskilda åtgärder som
ansetts nödvändiga för att underlätta små och medelstora företags problem
med avseende på kapitalbeskattningen är det vidare uppenbart att en
skatteskärpning som drabbar dessa inte kan komma i fråga.

Vi anser således att någon skärpning av kapitalbeskattningen genom
ändringar av skatteskalorna eller 80/85-procentregeln inte bör ske. Vi föreslår
inte heller någon allmän lättnad. Vi behandlar i avsnitt 13.2 frågan huruvida
ett inflationsskydd för skatteskalorna bör införas.

Frågan om inflationsskydd av skatteskalorna vid kapitalbeskattningen
avvisade utredningen såsom icke sakligt motiverad.

I en reservation anförde utredningens vpk-ledamot, att någon tillfredsställande
behandling av de frågor som gäller kapitalbeskattningen icke har skett
inom utredningen, trots att detta område i direktiven angavs vara ett av tre
stora arbetsområden. När det gäller beskattningen av arv och gåvor finns över
huvud taget inget uttalande i utredningens överväganden. Reservanten
ansåg att dessa skatter borde skärpas väsentligt.

I annan reservation framförde en av utredningens representanter från
näringslivet krav på lättnader i kapitalbeskattningen.

Vid sin behandling under senare år av olika motionsyrkanden om höjning
av förmögenhetsskatten har utskottet bl. a. anfört (SkU 1977/78:28) att det
utrymme som år 1970 ansetts föreligga för skärpning av beskattningen av
större förmögenheter och arv intecknats fullt ut vid den då genomförda
omläggningen av kapitalbeskattningen, att penningvärdeutvecklingen
därefter medfört avsevärda skärpningar av denna beskattning samt att
förhållandena under senare år därutöver medfört särskilda påfrestningar för
de betydande förmögenhetsvärden som lagts ned i aktier och andra
produktiva tillgångar. Frågan om en 30-procentig uppräkning av skattesatserna
behandlades senast i utskottets betänkande SkU 1978/79:19. Utskottet

SkU 1978/79:39

konstaterade då att en sådan höjning av förmögenhetsskatten -175 milj. kr. -skulle innebära en kraftig skärpning av skatterna på vissa förmögenheter men
att det på grund av 80/85-procentspärren inte torde få någon verkan alls för
den som har stor förmögenhet. Utskottet kunde inte tillstyrka att förmögenhetsskatten
ändrades på detta sätt.

Kapital i rörelse, jordbruk och skogsbruk

År 1970 infördes i samband med den skatteomläggning som då genomfördes
vissa provisoriska regler för värderingen av s. k. arbetande kapital i
rörelse, jordbruk och skogsbruk. Dessa regler omarbetades år 1974 (prop.
1974:98,SkU 1974:38)och fick-med verkan fr. o. m. beskattningsåret 1978 —
sin nuvarande utformning hösten 1977 (prop. 1977/78:40, SkU 1977/
78:19).

Utformningen 1974 innebar i korthet att lager och inventarier vid
förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen skulle tas upp
till det lägsta värde som godtas vid inkomstbeskattningen, vilket i fråga om
lager och inventarier innebar väsentligt lägre värden än enligt de tidigare s. k.
substansvärderingsreglerna. Enligt en spärregel skulle dock förmögenhetsvärdet
av förvärvskällan tas upp till minst 60 96 av substansvärdet. Motsvarande
principer tillämpades också för värderingen av ej börsnoterade
aktier.

De hösten 1977 genomförda reglerna innebär, att man i ett första steg
fastställer substansvärdet av förmögenhet som har lagts ner i ett företags
rörelse, jordbruk eller skogsbruk, oberoende av inkomstbeskattningens
värderingsregler. Lättnaderna i beskattningen uppnås genom att det skattepliktiga
värdet bestäms till 30 96 av substansvärdet, eller för fideikommissen
vid förmögenhetsbeskattningen till 20 96 av substansvärdet. I princip innebär
detta att reduktionen beräknas enhetligt för samtliga tillgångar som ingår i
förvärvskällan. Motsvarande regler gäller också för värderingen av aktier som
inte noteras på börs eller liknande.

För att minska riskerna för att de nya reglerna utnyttjas för spekulation av
olika slag innehåller de nya reglerna en spärregel. Spärren innebär att det
skattepliktiga förmögenhetsvärdet av en förvärvskälla inte kommer att
reduceras till den del detta hänför sig till tillgångar som ansetts utgöra
attraktiva kapitalplaceringsobjekt för passiva jordägare, nämligen mark och
växande skog, bostadsbyggnader och vissa för jordbruket och skogsbruket
obehövliga byggnader, s. k. överbyggnader. Enligt spärregeln får värdet av
förvärvskällan i dess helhet inte reduceras till lägre belopp än som motsvarar
taxeringsvärdet för fastighet som ingår i förvärvskällan. I fråga om jordbruk
och skogsbruk bortses då från värdet på ekonomibyggnader. Beträffande
rörelse omfattar spärregeln endast markvärdet. Från taxeringsvärdet på de
tillgångar som avses med spärregeln avräknas de skulder som vid en
proportionering belöper på dessa tillgångar.

Reglerna skall nu liksom tidigare tillämpas såväl vid förmögenhetsbeskatt -

SkU 1978/79:39

ningen som vid arvs- och gåvobeskattningen.

Bakgrunden till de nya reglerna är att utskottet vid sin behandling av dessa
frågor år 1974 (SkU 1974:38) fann att de då antagna reglerna inte kunde anses
utgöra en slutlig lösning av familjeföretagens kapitalskattesituation.
Utskottet fann att företagsskatteberedningen borde ta upp de likviditetsproblem
som förmögenhets- och arvsbeskattningen innebär för familjeföretagen
till allsidig bedömning i sitt större sammanhang och därvid även ta ställning
till frågan vilka åtgärder som erfordrades för att underlätta problemen vid
generationsväxlingar i mindre och medelstora företag. Riksdagen antog
utskottets förslag om tilläggsdirektiv till beredningen i detta hänseende. Det
förslag som därefter utarbetats av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen
(Ds Fi 1976:10 Särskilda skattelättnader för familjeföretag) inriktades
på lättnader i arvsbeskattningen och mötte kritik från skilda utgångspunkter.

1 propositionen 1977/78:40 anförde departementschefen att frågan om
förmögenhetsbeskattningen av småföretagen kommit i förgrunden under
remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag och i den allmänna debatten
under senare år. Dessa svårigheter illustrerades med att företagsägaren - om
han inte vill sälja eller lägga ned företaget - i allmänhet måste betala
förmögenhetsskatten med inkomster från företaget. Eftersom uttagen för
detta ändamål belastas med inkomstskatt och arbetsgivaravgifter i vanlig
ordning, kan förmögenhetsskatten medföra orealistiska lönsamhetskrav.
Motsvarande gäller i viss utsträckning också arvs- och gåvoskatten. Enligt
departementschefens uppfattning borde kapitalskattereglerna utformas så att
de inte hindrar eller onödigtvis försvårar fortsatt drift i småföretagets form.
Principen borde enligt hans mening vara att en fysisk person skall kunna
driva ett småföretag så att avkastningen ger - förutom en rimlig inkomst att
leva av - även medel för att betala sådana skatter som kan sägas vara
omedelbart anknutna till företaget.

Av propositionen framgår att de nya reglerna har en i viss mån provisorisk
karaktär. Departementschefen anförde bl. a. att han inom kort skulle
föranstalta om ytterligare utredning av kapitalbeskattningen och av möjligheterna
att ändra skattereglerna för att underlätta enskilda personers köp av
företag och småföretagens kapitalanskaffning.

Beträffande behovet av de i propositionen föreslagna åtgärderna och
förslagets allmänna utformning anförde utskottet (SkU 1977/78:19) bl. a.
följande:

Vid tidigare års riksdagsbehandling har bred enighet uppnåtts såväl om de
provisoriska regler som nu gäller i syfte att begränsa de särskilda problem som
kapitalskatterna medför för familjeföretagen som om att härmed sammanhängande
frågor borde tas upp av företagsskatteberedningen till en allsidig
bedömning i sitt större sammanhang. I och för sig kan det beklagas att dessa
spörsmål brutits ut ur företagsskatteberedningens uppdrag. Hithörande
frågor bör, som anförs i propositionen, tas upp till ytterligare utredning när
såväl företagsskatteberedningens som 1972 års skatteutrednings utrednings -

SkU 1978/79:39

förslag föreligger. Av det utredningsmaterial som nu föreligger framgår
emellertid att utvecklingen i form av skärpt progression, inflatoriska
värdeökningar och allt större krav på företagen i olika hänseenden medfört att
situationen för familjeföretagen förvärrats och att snabba åtgärder behövs för
att det fortfarande skall te sig meningsfullt att driva ett familjeföretag.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att läget är sådant att dessa
åtgärder inte kan anstå i avvaktan på ytterligare utredningsarbete och att
nuvarande lättnader i kapitalbeskattningen nu bör utvidgas.

Utskottet ansluter sig till de ovan angivna målsättningar, som ligger till
grund för utformningen av förslagen, och finner ait de föreslagna skattelättnaderna
är väl avvägda med hänsyn till ändamålet.

Med anledning av en motion beträffande vissa problem som hör samman
med 80/85-procentregeln och stora förmögenheter anförde utskottet
följande:

De nya reglerna innebär betydande lättnader i förmögenhetsbeskattningen
av småföretag men har på grund av de begränsningsregler som gäller redan i
dag mindre betydelse för de stora förmögenhetsinnehaven. Enligt den s. k.
80/85-procentregeln färdén sammanlagda skatten för en fysisk person uppgå
till högst 80 % av beskattningsbar inkomst under 200 000 kr. och 85 % av
överskjutande inkomstbelopp. Som framgår av propositionen medför
förslaget skattelättnader även när 80/85-procentregeln börjar sätta in, men
vid större förmögenheter upphör lättnaderna successivt. I propositionen
anförs att man här kommer in på den allmänna avvägningen av inkomst- och
förmögenhetsskatteuttaget vid de största förmögenhetsinnehaven, en fråga
som 1972 års skatteutredning har att se över, och att det kan finnas anledning
att återkomma härtill när ställning skall tas till skatteutredningens förslag.

Motionärerna anser att även de större familjeföretagen behöver skattelättnader
för att kunna utvecklas och att frågan brådskar. De föreslår att 80/85-procentregeln ändras till en ren 80-procentregel och yrkar att riksdagen ger till
känna vad som anförs i motionen.

Med hänvisning till vad departementschefen anfört i denna fråga och till att
skatteutredningen avser att slutredovisa sitt utredningsuppdrag i år avstyrker
utskottet motionen 1977/78:148.

I en reservation anförde utskottets s-ledamöter bl. a. följande:

Som framhålls i motionen 1977/78:189 anser vi att kapitalbeskattningen
bör bli föremål för en total översyn. På grund härav bör inte så genomgripande
förändringar av förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna för vissa grupper
som föreslås i propositionen 1977/78:40 komma till stånd med det beslutsunderlag
som nu föreligger.

Rent principiellt är det felaktigt att ha olika nivåer på kapitalskatterna
beroende av i vilka objekt förmögenheterna är placerade. Undantag från
principen om likhet mellan olika skattskyldiga måste grundas på mycket
starka skäl. Enligt vår uppfattning har skäl som berättigar till ytterligare
förmånsställning för de aktuella grupperna ej redovisats i propositionen. Sett
mot bakgrunden av att de flesta andra grupper i vårt land fått vidkännas stora
uppoffringar det senaste året och att ytterligare krav ställs i samma riktning är
det ännu svårare att förklara de extra skattelättnader som nu föreslås för vissa
företagargrupper.

Kapitalskatterna kan heller inte isoleras från sitt skattepolitiska samman -

SkU 1978/79:39

hårig. Då såväl företagsskatteberedningen sorn 1972 års skatteutredning nu är
färdiga med sitt arbete borde resultatet därav ha inväntats för att verkställa
den inledningsvis omnämnda översynen. Av vad som framkommit måste
det anses föreligga sådana förslag från framför allt företagsskatteberedningen
att substansvärderingen kommer att påverkas härav.

Enligt vår uppfattning kan heller inte kapitalskatterna vara något lämpligt
medel att driva konjunkturpolitik med, varför det inte av det skälet varit
nödvändigt att driva fram de skatteändringar som föreslås i propositionen.

Vi anser att undantag från den totala översynen kan göras för speciella
områden där lösningar kan nås utan alltför genomgripande förändringar av
den totala bilden. Till detta område kan hänföras olika åtgärder för att
underlätta generationsväxlingar för familjeföretag. Sådana åtgärder kan
genomföras utan förändringar av värderingsreglerna. Vi finner att de
förändringar som föreslagits i fråga om reglerna för AB Företagskapitals
verksamhet kan spela en stor roll liksom de ökade lånemöjligheterna från
företagarföreningarna. Vi är också beredda att ställa oss bakom förslaget till
förbättrade uppskovsmöjligheter vid erläggandet av arvsskatterna. Beträffande
värderingsreglerna anser vi däremot att riksdagen med bifall till
motionerna 1977/78:177 yrkandet 2 i denna del och 1977/78:189 yrkandet 1 i
denna del bör avslå det i propositionen framlagda förslaget.

Utskottets betänkande godkändes av riksdagen.

Härefter har utskottet i sitt betänkande SkU 1977/78:28 avstyrkt förnyade
motionsyrkanden i dessa frågor.

Stiftelser

Staten, vissa stiftelser och andra sammanslutningar som ansetts främja ett i
särskilt hög grad allmännyttigt ändamål är enligt 3 § AGL befriade från såväl
arvsskatt som gåvoskatt. Andra allmännyttiga stiftelser och föreningar är
enligt 38 § AGL befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt. Hit hör
sådana sammanslutningar som främjar religiösa, välgörande eller andra
allmännyttiga ändamål. Arvsskatten utgår i dessa fall enligt skatteklass lil
med maximalt 30 % av vad som överstiger 30 000 kr.

Vissa stiftelser med allmännyttig eller speciell karaktär är också frikallade
från skattskyldighet för vissa inkomster. Skattebefrielsen omfattar även
förmögenhetsskatt på kapital som lagts ned i den skattefria förvärvskällan.
Bestämmelserna återfinns i 53 och 54 §§ kommunalskattelagen (1928:370)
med tillhörande anvisningar, 7 § lagen (1947:576)om statlig inkomstskatt och
6 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Utskottet har vid tidigare års behandling av stiftelsernas ställning vid
beskattningen bl. a. anfört att frågan om stiftelsernas beskattning är av delvis
komplicerad natur och att stiftelseutredningen (Ju 1975:01) prövar grundläggande
frågor om stiftelsernas ställning i civilrättsligt hänseende. Med hänsyn
härtill har utskottet funnit att det är uteslutet att nu ompröva stiftelsebeskattningen
och att frågan i stället borde tas upp när pågående utredningsarbete
avslutats (SkU 1976/77:45).

SkU 1978/79:39

Utskottet

De motioner som utskottet behandlar i detta betänkande innehåller
yrkanden om såväl skärpningar som lättnader i kapitalbeskattningen, dvs.
förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten. Yrkandena om skattelättnader
framställs för att underlätta situationen framför allt för större
familjeföretag.

Allmänna skärpningar

I motionerna 310 och 683 återkommer motionärerna med yrkanden om att
kapitalbeskattningen skärps kraftigt. Yrkandena innebär bl. a. att förmögenhetsskatten
höjs med 1-1,5 procentenheter, att 80/85-procentregeln
avskaffas och att arvs- och gåvobeskattningen ökas med genomsnittligt
50 %. Skärpningarna av kapitalbeskattningen överensstämmer med de vpkförslag
som framförts i en reservation i 1972 års skatteutrednings slutbetänkande
och som vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen. Motionärerna
upprepar också de yrkanden om skärpningar av realisationsvinstbeskattningen,
som de framställt i motionen 349 och som utskottet redan avstyrkt i
sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1978/79:30.

Även i motionen 1731 yrkas en allmän skärpning av förmögenhetsskatten.
Enligt motionärerna bör denna skatt höjas med 30 % med verkan fr. o. m.
den 1 juli 1979. Förslaget har utformats så att höjningen begränsas till 15 %
för taxeringsåret 1980.

Som utskottet framhållit vid tidigare års behandling av motsvarande
yrkanden intecknades det utrymme som år 1970 ansågs föreligga för
beskattning av större förmögenheter och arv fullt ut vid den då genomförda
höjningen av kapitalbeskattningen, och penningvärdeutvecklingen har
därefter medfört avsevärda skärpningar av denna beskattning. Utskottet har
också framhållit att förhållandena under senare år därutöver medfört
särskilda påfrestningar för de betydande förmögenhetsvärden som lagts ned i
aktier och andra produktiva tillgångar. Beträffande det förslag som framförs i
motionen 1731 kan nu liksom tidigare anmärkas att motionärerna beräknat
skatteutfallet av höjningen till för stort belopp och att de ökade skatteintäkterna
väsentligen skulle hänföra sig till senare budgetår än motionärerna
angett.

När det gäller den i motionen 683 föreslagna avvecklingen av skattefriheten
för vissa allmännyttiga stiftelser vill utskottet endast anföra att dessa
frågor bör prövas först när resultatet av stiftelseutredningens (Ju 1975:01)
arbete föreligger.

Med hänvisning till det anförda och till sina tidigare ställningstaganden i
dessa frågor avstyrker utskottet motionen 310 i nu ifrågavarande del samt
motionerna 683 och 1731.

SkU 1978/79:39

Förmögenhet i företag m. m.

Utskottet övergår härefter till att behandla de motioner som berör
beskattningen av förmögenhet i företag.

De särskilda regler som gäller för förmögenhet som lagts ned i jordbruk,
skogsbruk eller rörelse innebär-i den utformning reglerna fick hösten 1977 —
att värdet såväl vid förmögenhetsbeskattningen som vid arvs- och gåvobeskattningen
i allmänhet skall tas upp till 30 % av substansvärdet. Enligt en
spärregel får värdet dock inte tas upp till lägre belopp än som motsvarar
taxeringsvärdet för vissa tillgångar i förvärvskällan minskat med de skulder
som vid en proportionell fördelning belöper härpå. De tillgångar som
omfattas av spärregln utgör mark samt - i fråga om jord- och skogsbruk -växande skog, bostadsbyggnader och vissa s. k. överbyggnader. Motsvarande
principer gäller för värderingen av icke börsnoterade aktier.

I motionen 1734 vidhåller motionärerna sin tidigare ståndpunkt i denna
fråga och yrkar en återgång till förutvarande regler, som innebar att
tillgångarna i dessa fall skulle tas upp till det lägsta värde som kunde godtas
vid inkomstbeskattningen,dock lägst upp till 60 % av substansvärdet. Även i
motionen 683 kritiseras de särskilda reglerna om förmögenhet i företag. Utan
att något särskilt yrkande framställs i fråga om dessa regler anför motionärerna
att all egendom bör tas upp till det verkliga värdet. I motionerna 1162
och 1744 anförs däremot att de angivna reglerna inte är tillräckliga för att lösa
familjeföretagens kapitalskatteproblem. Motionärerna framhåller bl. a. att de
större familjeföretagen på grund av 80/85-procentregeln i viss mån ställs
utanför de avsedda skattelättnaderna och att inflationen urholkar skattelättnaderna
också förde mindre och medelstora företagen. I motionen 1162 begär
motionärerna därför förslag om värdesäkrade förmögenhets- och arvsskatteskalor
och om andra lättnader i beskattningen för ägare till större
familjeföretag. Yrkandet i motionen 1744 går ut på att det i företaget
arbetande kapitalet helt skall undantas från kapitalbeskattning och att
skatteskalorna skall mildras.

Med anledning av vad som anförs i motionen 1734 kan utskottet på samma
sätt som tidigare år konstatera att bred enighet råder om att särskilda regler
erfordras för att komma till rätta med de problem som kapitalskatterna vållar
för familjeföretagen. Bakgrunden till de under hösten 1977 genomförda
ändringarna i de regler som gällt i detta hänseende var att situationen för
familjeföretagen enligt föreliggande utredningsmaterial förvärrats och att
snabba åtgärder erfordrades för att det fortfarande skall kunna te sig
meningsfullt att driva ett sådant företag. 1 motionen har inte anförts något
nytt som bör föranleda en omprövning av utskottets ståndpunkt i den
riktning som motionärerna anför.

Samtidigt bör framhållas att ändringarna 1977 inte skall ses som en slutlig
lösning på familjeföretagens kapitalskatteproblem. Avsikten har varit att en
särskild utredning skall pröva vissa frågor rörande kapitalbeskattningen och

SkU 1978/79:39

undersöka möjligheterna att ändra skattereglerna bl. a. för att underlätta
småföretagens kapitalanskaffning. Utskottet förutsätter att denna utredning
tillsätts inom kort.

Av det anförda framgår att utskottet inte nu är berett att ompröva sin
tidigare ståndpunkt i dessa frågor utan avstyrker motionerna 1734 yrkandet 2,
1162 och 1744.

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna skärpningar av kapitalbeskattningen
m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:310 yrkandet 1 i vad avser kapitalbeskattningen,

b) motionen 1978/79:683,

c) motionen 1978/79:1731;

2. beträffande förmögenhet i foretag m. m.
att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1162,

b) motionen 1978/79:1734 yrkandet 2,

c) motionen 1978/79:1744.

Stockholm den 20 mars 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c). Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp),
Tage Sundkvist (c). Olle Westberg i Hofors (s). Johan Olsson (c). Curt Boström
(s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c). Wilhelm Gustafsson (fp)och Eric
Marcusson* (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Olle Westberg i
Hofors, Curt Boström och Eric Marcusson (alla s) har avgivit följande
reservationer.

SkU 1978/79:39

1. Allmänna skärpningar av kapitalbeskattningen

Reservanterna har
dels anfört följande:

Som framhålls i motionen 1731 har många löntagare fått vidkännas en
standardförsämring under de senaste åren, och utrymmet för framtida
standardförbättringar kommer att vara begränsat. Med de krav som nu ställs
på uppoffringar från stora grupper talar rättviseskäl för att bördorna inte bara
skall bäras av löntagarna utan även av kapitalägarna. Den i motionen
föreslagna höjningen av förmögenhetsskatten kan redan av denna anledning
anses väl motiverad. Därtill kommer att de grupper som har ekonomiska
möjligheter att öka sin förmögenhet under senare tid gynnats med skatteförmåner
av olika slag och att regeringens finansplan tyder på att kapitalägarna
i näringslivet erhållit och kommer att erhålla betydande vinstökningar
under 1978 och 1979. Den föreslagna höjningen av förmögenhetsskatten
framstår som ett naturligt led i de inkomstförstärkande åtgärder som bör
vidtas för att förbättra budgeten.

Motionen 1731 bör således bifallas. Höjningen bör ta formen av en
uppräkning av skattesatserna i samtliga skatteskikt medea 15 % för 1980 års
taxering och ca 30 % för 1981 och senare års taxeringar.

dels ansett att utskottet under moment 1 c bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1731 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § 1 och 2 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse:

11 §

1 mom . Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
omförmäld familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275 000 kronor:
1,3 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 200 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
275 000 men icke 400 000 kr.: 975 kr. för 275 000 kr. och 2 % av

återstoden;

400 000 men icke 1 000 000kr.: 3 475 kr. för 400 000 kr. och 2,5 % av

återstoden;

1 000 000 kr.: 18 475 kr. för 1 000 000 kr. och 3,5 %

av återstoden.

SkU 1978/79:39

2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i 6 §
1 mom. b) denna lag, utgöra:
två promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 15 000 kronor, dock lägst en krona.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången i
fråga om 1980 års taxering. Vid 1980 års taxering beräknas dock skatten enligt
följande skalor:

11 § 1 mom.

Den beskattningsbara förmögenheten överstiger

200 000 men icke 275 000 kr.:

275 000 men icke 400 000 kr.:
400 000 men icke 1 000 000 kr.:
1 000 000 kr.:

1,2 procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 200 000 kronor;

900 kr. för 275 000 kr. och 1,7 % av
återstoden;

3 025 kr. för 400 000 kr. och 2,3 % av
återstoden;

16 825 kr. för 1 000 000 kr. och 2,9 %
av återstoden.

11 § 2 mom.

1,75 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 15 000 kronor, dock lägst en krona.

2. Förmögenhet i företag m. m.

Reservanterna har

dels anfört följande:

Rent principiellt är det felaktigt att ha olika nivåer på kapitalskatterna
beroende av i vilka objekt förmögenheterna är placerade. Undantag från
principen om likhet mellan olika skattskyldiga måste grundas på mycket
starka skäl, vilket emellertid inte är fallet beträffande de genomförda
skattelättnaderna. Sett mot bakgrunden av att de flesta andra grupper i vårt
land fått vidkännas stora uppoffringar det senaste året och att ytterligare krav
ställs i samma riktning är det ännu svårare att förklara de nya förmånerna för
vissa företagargrupper.

Kapitalskatterna kan inte heller isoleras från sitt skattepolitiska sammanhang.
En omprövning av de regler som gällt t. o. m. 1978 års taxering hade
bort anstå i avvaktan på den planerade översynen av kapitalbeskattningen. I
likhet med motionärerna anser vi att de nya värderingsreglerna bör slopas och
att de ej alltför genomgripande åtgärder som genomförts, bl. a. i form av nya

SkU 1978/79:39

anståndsregler och regler om eftergift av skatt i speciella fall, tills vidare får
anses tillräckliga för att underlätta generationsväxlingar i familjeföretag. Vi
anser således att motionen 1734 bör bifallas i nu ifrågavarande del.

dels ansett att utskottet under moment 2 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1734 yrkandet 2
antar följande

1. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1977:1173) om ändring i lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrives att lagen (1977:1173) om ändring i lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 55 § 1 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skall ha ändrad angivna lydelse på sätt nedan angives.

55 §

1. mom. Uppgå i prövas erforderligt.

Ifråga om skatt som belöper pä förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingär i inkomstslaget jordbruksfastighet eller rörelse eller pä andra
tillgångar som skall värderas med ledning av bestämmelserna i 23 § F andra
stycket får beskattningsmyndigheten medgiva att skatten erlägges genom högst
tjugo ärliga inbetalningar.

På regeringens årliga inbetalningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

I samband med ifraftträdandet upphör lagen (1977:1174) om ändring i lagen
(1941:416)om arvsskatt och gåvoskatt att gälla, utom såvitt avser 55 § 2 mom.
och 56 §.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande om skattskyldighet har inträtt före
ikraftträdandet.