SkU 1978/79:37
Skatteutskottets betänkande
1978/79:37
med anledning av motioner om avdragsreglerna för ökade levnadskostnader,
m. m.
Motionerna
1 detta betänkande behandlas motionerna
1978/79:414 av Stig Josefson (c) och Ingemar Hallenius (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att ändring i anvisningarna till kommunalskattelagen
(1928:370) sker på det sätt som angivits i motionen, nämligen så att den som
väljer övernattning i närheten av arbetet som alternativ till dagliga resor
mellan bostad och arbetsplats bör ha rätt till avdrag för denna extra
bostadskostnad;
1978/79:579 av Georg Danell (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen
(1928:370) att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa får
inräknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreligger;
1978/79:831
av Per Petersson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär översyn av reglerna om avdragsrätt för resor mellan
arbetsplats och bostad på sätt som anges i motionen;
1978/79:839 av Håkan Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om översyn av reglerna för avdragsrätt för resor med bil
mellan arbetsplats och bostad i syfte att nå kompensation för de högre
bilkostnaderna i de fyra nordligaste länen;
1978/79:1142 av Helge Hagberg (s) och Owe Andréasson (s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna för
reseavdrag vid deklaration i enlighet med vad som anförts i motionen;
1978/79:1151 av Ralf Lindström (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer att tillämpningsföreskrifterna ändras så att tidsvinsten
genom nyttjandet av egen bil skall inkludera även den tid som åtgår för att
lämna barn på daghem eller familjedaghem;
1978/79:1156 av Esse Petersson (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar
om slopande av redovisningskravet för rese- och traktamentsersättningar då
dessa inte överstiger de statliga bestämmelserna, i enlighet med motionen,
från och med 1980 års självdeklaration;
1978/79:1715av FilipFridolfsson(m)ochToreNilsson(m)yrkandet 1 vari
1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 37
SkU 1978/79:37
2
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om vidtagande av
åtgärder syftande till införande vid inkomsttaxeringen av enhetliga värderingsgrunder
för bilresekostnader;
1978/79:1718 av Bengt Gustavsson (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär översyn av bestämmelserna för veckopendlares rätt att få
avdrag vid inkomsttaxering för kostnader föranledda av dennes bostads- och
arbetssituation.
Gällande bestämmelser m. m.
Ökade levnadskostnader, hemresor
Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har enligt 33 §
och punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370)-KL
- i regel rätt till avdrag för kostnaden för själva resan och också för ökade
levnadskostnader i form av kostnader för hotellrum, merkostnader för
måltider m. m. Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte
enbart på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där
han har sin bostad. Om han bosätter sig utanför arbetsorten eller tar
anställning på annan ort än där han är bosatt, medges avdrag endast om
anställningen avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller
det av annan anledning inte kan ifrågasättas att han skall flytta till
arbetsorten. Vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag medges om det med
tanke på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad
eller annan jämförlig omständighet inte skäligen kan ifrågasättas att familjen
skall flytta till den skattskyldiges bostadsort.
Om kostnadsersättning utgått gäller särskilda regler som är olika för statlig
och enskild tjänst (32 § 3 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 32 § KL).
Statlig kostnadsersättning skall i regel inte tas upp som inkomst. Avdrag får å
andra sidan inte göras för motsvarande kostnader, även om dessa överstiger
ersättningen. I fråga om enskild tjänst är principen därmed att ersättningen
tas upp som inkomst och avdrag medges för omkostnaderna.
Med statlig kostnadsersättning jämställs motsvarande ersättning från
kommuner, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser. Även ersättning
från andra offentliga institutioner än de nu nämnda kan förklaras jämställd
med statliga traktamenten. Enligt uttryckliga bestämmelser i punkt 5 av
anvisningarna till 32 § KL förstås med statlig resekostnads- och traktamentsersättning
vad som enligt resereglementet med flera författningar eller
särskilt av regeringen eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår
såsom resekostnads- och traktamentsersättning för förrättning i statens
ärenden på annan ort än bostads- eller stationsorten.
Beträffande resekostnadsersättning i form av traktamente i enskild tjänst
gäller särskilda bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL. Dessa
SkU 1978/79:37
3
bestämmelser innebär att de ökade levnadskostnaderna vid tjänsteresor
utanför den vanliga verksamhetsorten utan närmare utredning skall anses ha
uppgått till belopp motsvarande traktementet, dock högst till ett s. k.
normalbelopp vilket förutsatts motsvara högsta dygnstraktamente enligt
statens allmänna resereglemente. Normalbeloppet fastställs av riksskatteverket
(RSV) för varje kalenderår.
Statlig eller kommunal myndighet är inte skyldig att lämna kontrolluppgift
beträffande icke skattepliktig kostnadsersättning. Enskild arbetsgivare skall
däremot i kontrolluppgift ge specificerade upplysningar om samtliga förrättningar
som arbetstagaren haft under året och de traktamentsbelopp som
utgått. Traktamenten som inte överstiger 500 kr. eller inte avser mer än 24
förrättningsdagar per år får dock redovisas genom kryssmarkering, och
detsamma gäller om dispens medgetts från uppgiftsskyldigheten.
Normalbeloppen för kalenderåret 1979 framgår av följande uppställning
(RSV Dt 1979:2).
Förrättningens an |
Avdrag medges med |
Avdragets fördelning |
||
Bo- stad |
Kost |
Diverse småut- gifter |
||
Korttidsförrättning samt |
155 |
55 |
95 |
5 |
Långtidsförrättning |
93 |
33 |
57 |
3 |
Endagsförrättning som varat |
31 |
31 |
||
Endagsförrättning som varat |
62 |
- |
62 |
- |
RSV:s anvisningar Dt 1976:57 och Handledning för taxering 1979 innehåller
bl. a. riktlinjer i fråga om avdrag för kostnad för hemresor till familjen. I
viss utsträckning medges avdrag för sådana resor vid sidan av de regler som
gäller för övriga kostnadsfördy ringar vid arbete utanför hemorten. Uppburna
traktamenten anses vara avsedda att täcka i huvudsak endast merkostnader
för uppehälle, men däremot inte utgifter för hemresor. Om traktamente
utgått reduceras avdraget för hemresekostnader med hänsyn till inbesparingen
i levnadskostnaderna på arbetsorten.
Avdrag medges i regel för en resa var sjunde dag när avståndet till
bostadsorten är högst 20 mil, för en resa var fjortonde dag vid avstånd som
inte överstiger 50 mil (för dem som är bosatta inom länen Y, Z, AC och BD
100 mil) och för en resa per månad vid större avstånd. Avdrag medges
vanligen endast för kostnaderna för resor med billigaste färdsätt - som regel
med allmänna kommunikationer, men endast undantagsvis med flyg. I fall
1* Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 37
SkU 1978/79:37
4
där resa med allmänna färdmedel ställer sig uppenbart olämplig, exempelvis
på grund av att lämpliga tågförbindelser saknas, kan det ifrågasättas att i
stället medge avdrag för bilkostnader. Kostnaderna beräknas då till belopp per
mil som anges i RSV:s föreskrifter om kostnader för bilresor mellan bostad
och arbetsplats.
Traktamentsbeskattningssakkunniga (B 1978:02) har i början av 1978 fått i
uppdrag att göra en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för
traktamenten och resekostnadsersättningar. Hit hör även rätten till avdrag för
kostnader i samband med resor utom verksamhetsorten då traktamente inte
utgått. Det finns också en del närliggande frågor som kommittén bör vara
oförhindrad att ta upp. En sådan fråga gäller möjligheterna att få avdrag för
ökade levnadskostnader i sådana fall, där skattskyldig har arbete på annan ort
än där han och familjen är bosatt. Kommittén skall även pröva frågan om
beskattning av olika slags reseförmåner som medges utan att fråga är om
tjänsteresor i vanlig mening.
Utskottet har vid senare års behandling av hithörande frågor avstyrkt
framställda motionsyrkanden med hänvisning till pågående eller planerat
utredningsarbete, senast i sitt betänkande SkU 1977/78:37.
Bilresor mellan bostad och arbetsplats
Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i princip som en ej avdragsgill
levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL medges
emellertid avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen.
Riksskatteverket utfärdar varje år särskilda föreskrifter om detta avdrag. 1
fråga om bilresor till och från arbetet grundas dessa föreskrifter på följande
principer, som antogs år 1969 (prop. 1969:29, BeU 1969:31). Avdraget skall
beräknas enligt en schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för
mindre bil. Hänsyn tas till kostnader, som direkt beror på vägsträckan
(milbundna kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna
kostnader). De genomsnittliga årsbundna kostnaderna för en mindre bil
fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen och annan körning med
hänsyn till en genomsnittlig årlig körsträcka mellan bostad och arbetsplats av
1 000 mil och privat 1 300 mil. 1 enlighet härmed beräknas avdraget för de
årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för
varje körd mil intill 1 000 mil. För körsträckor därutöver tas hänsyn endast till
milbundna kostnader. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil
eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil
innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till
privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering
mellan de olika slagen av körning.
Riksskatteverkets föreskrifter i ämnet för 1979 års taxering (RSV Dt
SkU 1978/79:37
5
1978:20) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för resor
med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige
använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden om
vägavståndet uppgår till minst en halv mil och om det av omständigheterna
klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel
regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme
sammanlagt för fram- och återresan.
Vid beräkning av tidsvinsten bör hänsyn tas även till den tid, som går åt för
att uppsöka parkeringsplats och gå till och från parkeringsplatsen samt till den
trafikintensitet som råder vid den tid då resan företas. Däremot beaktas inte
tidsvinst som beror på att den skattskyldige, i syfte att undvika körning under
rusningstid, kommer till eller lämnar arbetsplatsen (arbetsorten) vid annan
tidpunkt än vad som är motiverat med hänsyn till arbetstidens förläggning.
För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass per
dygn är det den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom att använda bil
mellan bostad och arbetsplats som avses.
Den som regelmässigt använder bil i tjänsten bör enligt föreskrifterna
medges avdrag för bilkostnader för resor mellan bostad och den fasta
arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten. Om allmänt kommunikationsmedel
saknas gäller bl. a. att skäligt avdrag för bilkostnader medges
oavsett tidsvinsten, om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår
till minst 2 kilometer.
Som skäligt avdrag för bilkostnader anses - med vissa undantag - 5:60 kr.
för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 3:40 kr. per
mil. Om den skattskyldige uppbär ersättning av medåkande skall detta
beaktas.
Om någon på grund av handikapp e. d. behöver använda bil medges avdrag
för bilkostnad oavsett avståndet och tidsvinsten. Avdraget får i så fall - om
det är fördelaktigare - medges med den del av de faktiska bilkostnaderna som
belöper på körningar till och från arbetsplatsen.
Avdragsbeloppet 5:60 kr. per mil t. o. m. 1 000 mil grundar sig som redan
nämnts på kostnadsberäkningen för mindre bil vid en total körsträcka av
2 300 mil, varav 1 000 mil för resor till och från arbetsplatsen. Som jämförelse
kan nämnas att förmånen av fri bil i tjänsten vid motsvarande körsträcka,
2 300 mil, enligt riksskatteverkets föreskrifter (RSV Dt 1978:29) utgör 10 940
kr. i billigaste prisklass, motsvarande ca 4:75 kr. per mil eller- i fråga om äldre
bilar än 1977 års modell - 10 300 kr. resp. ca 4:50 kr. per mil.
Utskottet har i sitt betänkande SkU 1975/76:40 med hänvisning till
pågående överväganden inom finansdepartementet med anledning av traktamentsbeskattningsutredningens
förslag (SOU 1974:45), som innefattar
bl. a. bilkostnader, och inom 1972 års skatteutredning avstyrkt motioner om
utökade avdragsmöjligheter för bilresor mellan bostad och arbetsplats.
Utskottet anförde:
SkU 1978/79:37
6
Vid tidigare års behandling av frågor om avdrag för bilkostnader har bred
enighet rått inom utskottet om att schablonerna för bilkostnadsavdrag för
resor till och från arbetet tar vederbörlig hänsyn även till långa körsträckor
och attén för det praktiska taxeringsarbetet nödvändig schablonregel givetvis
inte kan konstrueras så att den ger ett i alla lägen rättvisande resultat.
Utskottet finnér nu liksom tidigare att det f. n. saknas skäl att föregripa
kommande ställningstaganden på detta och närliggande områden genom att
nu besluta om större bilkostnadsavdrag vid långa avstånd eller fördem som är
bosatta inom stödområden. I sammanhanget kan också påpekas att traktamentsbeskattningsutredningens
förslag beträffande långa resor går i motsatt
riktning mot vad som föreslås i motionerna. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1975/76:711 och 1039.
När det gäller tidsvinst genom bilresor mellan bostad och barndaghem har
utskottet vid sin tidigare behandling av denna fråga framhållit att avdrag för
kostnader för tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag. Enligt
utskottets uppfattning saknas anledning att införa regler om att hänsyn skall
tas till resor till och från barndaghem vid beräkning av avdrag för resor mellan
bostad och arbetsplats.
Mot beslutet reserverade sig utskottets (m)-ledamöter. Betänkandet
godtogs av riksdagen.
Vid senare års behandling av frågan har utskottet (se SkU 1976/77:32 och
1977/78:37) enhälligt avstyrkt motioner på detta område med hänvisning
bl. a. till sina tidigare ställningstaganden och till att en omprövning härav bör
anstå i avvaktan på remissbehandlingen av 1-972 års skatteutrednings
förslag.
Av 1972 års skatteutrednings slutbetänkande Översyn av skattesystemet
(SOU 1977:91 s. 223-225) framgår att det inkomståret 1972 fanns nästan en
miljon inkomsttagare som hade avdrag för resor till och från arbetet med egen
bil. Av dessa hade nära 58 % avdrag överstigande 1 000 kr. Avdragsbeloppet
för sådana bilresor uppgick då till 1 674 milj. kr. Av inkomsttagare med dessa
bilavdrag hade 57,6 % en total körsträcka understigande 500 mil och 85,9 %
en körsträcka understigande 1000 mil. För år 1979 beräknas 1 200 000
inkomsttagare yrka avdrag med 3 600 milj. kr.
Utredningen, som inte lägger fram något förslag om ändring av reglerna,
anför bl. a. följande:
Före år 1920 fanns ingen lagstadgad avdragsrätt för resa mellan bostad och
arbetsplats. Sådan kostnad ansågs i allmänhet utgöra privat levnadskostnad.
Alltsedan avdragsrätten infördes har det debatterats livligt om avdragets
berättigande. Det har ofta framhållits att denna kostnad skulle utgöra ett slags
boendekostnad och att avdrag för resekostnader bara borde medges om det av
olika skäl inte var möjligt att bosätta sig närmare arbetsplatsen.
De olika åsikterna huruvida resekostnaderna skall anses utgöra kostnader
för fullgörande av tjänsten eller levnadskostnader beror naturligtvis huvudsakligen
på att man försöker göra en allmängiltig klassificering av kostnader
som, på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, rätteligen borde höra
till den ena eller andra gruppen. Ofta kan dock antas att dessa kostnader ligger
levnadskostnader mycket nära och även i viss mån är att hänföra dit. Detta
SkU 1978/79:37
7
gäller i ännu högre grad när resorna företas med bil. Man har därför också varit
angelägen om att inte medge avdrag med större belopp än som kan anses
skäligt.
Kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats är således redan
till sin natur sådana att någon exakt rättvisa och likformighet vid beskattningen
inte går att upprätthålla. Det har därför också varit en naturlig följd att
man i förenklingssyfte infört en schablonberäkning.
När denna schablonmetod infördes fanns det fortfarande många familjer
som inte hade tillgång till egen bil. Utvecklingen har dock gått mycket fort i
detta avseende. Det kan därför med fog antas att det stora antalet
skattskyldiga, med avdrag för kostnader för bilresor mellan arbete och bostad,
oberoende av arbetet, ändå skulle innehaft bil. Det kan därför ifrågasättas om
inte numera de årsbundna bilkostnaderna nästan uteslutande bör anses
utgöra privata levnadskostnader. Avdrag skulle således bara medges för
milbundna kostnader. Möjligen skulle denna åtgärd kunna kombineras med
en något frikostigare beräkning av dessa kostnader.
För år 1979 skulle en sådan reform beräknas innebära att avdrag för de
första 1 000 milen medges med 3:90 kr. i stället för 6:00 kr. per mil. Det totala
bilavdraget skulle beräknas minska med 1 150 milj. kr. från 3 600 till 2 450
milj. kr.
Reformen skulle sålunda medföra betydande skatteintäkter. Å andra sidan
skulle en sådan reform särskilt drabba skattskyldiga i glesbygd, vilka måste
använda bil för att kunna ta sig till arbetet. Vidare skulle skillnaden mellan
avdrag för kostnader för resor i tjänsten och kostnader för resor till och från
arbetet öka betydligt. Gränsdragningen mellan dessa reseformer kan ibland
vara relativt svävande. Enligt vår mening vore det därför mindre lyckligt om
skillnaderna i avdragshänseende ökade ytterligare. På dessa grunder anser vi
att reglerna om avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats
f. n. inte bör ändras.
Utskottet
Gällande skatteregler beträffande ökade levnadskostnader innebär i
korthet att avdrag medges för de merkostnader som uppkommer under
tjänsteresor utanför den vanliga verksamhetsorten. Den som tagit anställning
på annan ort är däremot berättigad till avdrag endast om det inte skäligen
kunnat ifrågasättas om han eller hans familj skulle ha flyttat till anställningsorten,
t. ex. om anställningen endast avsett en kort tid eller om det förelegat
svårigheter att anskaffa familjebostad på anställningsorten. Vid sidan av
dessa regler får enligt stadgad praxis avdrag göras för skälig kostnad för resor
mellan arbetsorten och hemorten för besök av familjen.
Om traktamente eller annan kostnadsersättning utgått gäller särskilda
regler. Kostnadsersättning som utgått i statlig eller kommunal tjänst skall
inte tas upp som intäkt, och avdrag får då inte heller göras för motsvarande
kostnader. I enskild tjänst däremot skall ersättningen tas upp till beskattning,
men avdrag får i regel göras med motsvarande belopp om ersättningen ej
överstiger vad som anvisas av staten i motsvarande fall. I fråga om
traktamenten gäller särskilda avdragsgränser som beräknas med utgångs
-
SkU 1978/79:37
8
punkt i ett normalbelopp motsvarande det högsta statliga dygnstraktamentet.
I motionen 1156 yrkas att redovisningskravet i fråga om enskilda rese- och
traktamentsersättningar slopas fr. o. m. 1980 års taxering, under förutsättning
att ersättningen inte överstiger statlig ersättning i motsvarande fall.
Motionären åberopar rättviseskäl och menar också att nuvarande regler
medför onödigt byråkratiskt krångel.
Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet framhålla att
syftet med de nyss angivna reglerna är att så vitt möjligt likställa olika
löntagarkategorier vid beskattningen och att samtidigt behålla möjligheterna
till en viss kontroll. Utskottet är medvetet om att detta syfte inte uppnås fullt
ut, och reglerna kan kritiseras även i andra hänseenden. Härmed sammanhängande
frågor har emellertid redan uppmärksammats genom att traktamentsbeskattningssakkunniga
(B 1978:02) i början av 1978 fått i uppdrag att
göra en genomgripande översyn av beskattningsreglerna för traktamenten
och resekostnadsersättningar. Enligt direktiven för utredningen är det
angeläget att nya regler på detta område leder till så långt möjligt rättvisa och
likformiga resultat, och kommittén skall också undersöka om det är möjligt
att skapa spärrar mot missbruk. I den mån syftet med motionen inte kan
anses tillgodosett genom detta utredningsarbete avstyrker utskottet
motionen 1156.
Motionerna 414, 831 och 1718 berör avdragsmöjligheterna för dem som
pendlar mellan bostadsort och arbete.
1 den förstnämnda motionen konstateras att avdrag medges för kostnader
för dagliga resor till och från arbetsplatsen. Motionärerna anser att den som
begränsar dessa resekostnader genom att övernatta i närheten av arbetsplatsen
bör få avdrag för den extra bostadskostnad som detta medför.
Motionärerna i motionen 831 begär en översyn av reglerna om avdrag för
hemresor i syfte att medge långpendlare rätt till avdrag för den faktiska
kostnaden för två hemresor i månaden. F. n. medges endast avdrag för en
hemresa med billigaste färdmedel om avståndet mellan arbetsorten och
hemorten överstiger 50 mil eller- för dem som är bosatta i vissa Norrlandslän
- 100 mil. Syftet med yrkandet i motionen 1718 är att få till stånd en mer
allmän översyn av veckopendlares avdragsmöjligheter för sina kostnadsfördyringar.
Med anledning av vad som anförs i motionen 414 vill utskottet framhålla
att den skattskyldige är berättigad till avdrag för övernattningskostnader
m. m. i sådana fall som anges i motionen, om det med tanke på makes
förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan
jämförlig omständighet inte skäligen kan ifrågasättas att familjen skall flytta
till den skattskyldiges bostadsort.
I traktamentsbeskattningssakkunnigas utredningsuppdrag ingår att ta upp
reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete utanför hemorten.
SkU 1978/79:37
9
Utskottet utgår från att samtliga i motionerna berörda problem rörande
sådana kostnader och härmed sammanhängande frågor om resekostnader
kommer att behandlas av utredningen. Utskottet finner därför att motionerna
f. n. inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrker bifall
till motionerna 414, 831 och 1718.
RSV:s föreskrifter rörande avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats
innebär att avdrag för bilkostnaderna under vissa förutsättningar medges
med 5:60 kr. per mil t. o. m. 1 000 mil och för körsträckor därutöver med 3:40
kr. per mil. Huvudprincipen är att vägavståndet skall uppgå till minst en halv
mil och att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel
regelmässigt skall medföra en tidsvinst av minst en och en halv timme per
dag.
1 motionerna 579 och 1151 yrkas att tidsåtgången för resor till och från
barndaghem skall tas med vid bedömningen av möjligheterna till bilkostnadsavdrag
för resa till och från arbetsplatsen.
Utskottet har vid tidigare års behandling av denna fråga framhållit att
avdrag för kostnader för tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag och
att det enligt utskottets uppfattning saknas anledning att införa sådana regler
som avses i motionerna. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker
således motionerna 579 och 1151.
Den i motionen 839 yrkade översynen av reglerna har motiverats med att
schablonen för bilkostnadsavdraget missgynnar den som har långa
körsträckor och att reglerna bör ta hänsyn till att bilkostnaderna är högre i
Norrlandslänen än i landet i övrigt.
Den av motionärerna kritiserade schablonen innebär att de genomsnittliga
kostnaderna för mindre bil i sin helhet anses avdragsgilla till den del de beror
på körd vägsträcka till och från arbetsplatsen och att avdrag medges också för
den del av övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader) som enligt
schablonen belöper på körning till och från arbetet. Vid tidigare års
behandling har inom utskottet rått bred enighet om att schablonen tar
vederbörlig hänsyn även till långa körsträckor.
Utskottet vill erinra om att 1972 års skatteutredning (SOU 1977:91)
diskuterat frågan om inte avdragsbeloppen borde begränsas, eftersom det
stora flertalet skattskyldiga skulle ha bil oberoende av arbetet och ifrågavarande
bilkostnader även av andra skäl i viss mån är att hänföra till privata
levnadskostnader. Med hänvisning till att en sådan reform särskilt skulle
drabba skattskyldiga i glesbygd och till att skillnaden mellan avdrag för
kostnader för resor i tjänsten och kostnader för resor till och från arbetet skulle
öka betydligt har utredningen ansett att reglerna f. n. inte bör ändras.
De skillnader i fråga om driftkostnader som kan påvisas mellan Norrlandslänen
och landet i övrigt bör enligt utskottets uppfattning i första hand
angripas på annat sätt än genom olika avdragsregler i skilda delar av landet.
Denna fråga uppmärksammas också av utredningen (H 1977:03) om
SkU 1978/79:37
10
utjämning av regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin,
som nu håller på att avsluta sitt arbete. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen 839.
Yrkandet i motionen 1715 syftar till att uppnå enhetliga värderingsgrunder
för bilkostnader och bilförmåner. Motionärerna kritiserar framför allt att
värdet av bilförmån vid privatköming 500 och 1 000 mil är avsevärt högre per
mil räknat än de 5:60 kr. per mil som medges i avdrag för resor till och från
arbetsplatsen. Motionärerna framhåller också att den ersättning som statstjänsteman
erhåller för användning av egen bil i tjänsten uppgår till 8:30 kr.
per mil för de första 700 milen.
Utskottet har nyss anfört att de avdragsbelopp som medges för resor till och
från arbetsplatsen enligt utskottets uppfattning är tillräckliga. Beloppet 5:60
kr. per mil har beräknats för en total körsträcka för resor till och från arbetet
och för andra resor om sammanlagt 2 300 mil, och förmånsvärdet för en bil i
lägsta prisklassen utgör vid motsvarande körsträcka enligt RSV:s föreskrifter
4:50-4:75 kr. per mil. Vidare bör framhållas att frågan om den skattemässiga
behandlingen av resekostnadsersättningar ingår i traktamentsbeskattningssakkunnigas
(B 1978:02) utredningsuppdrag. Med hänsyn till det anförda
finner utskottet att någon åtgärd med anledning av motionen inte kan anses
påkallad. Utskottet avstyrker således motionen 1715.
Yrkandet i motionen 1142 går ut på att den som är sjukskriven skall fl
avdrag för sina resekostnader till och från läkare eller sjukhus, eftersom han
vid längre tids sjukdom är skyldig att underkasta sig läkarundersökning för
att fl behålla sin rätt till sjukpenning.
Utgifter på grund av sjukdom är enligt gällande principer inte att anse som
omkostnad för intäkternas förvärvande och kan beaktas vid beskattningen
endast i form av avdrag för nedsatt skatteförmåga. Med hänvisning härtill och
till att eventuella förbättringar i fråga om resekostnader i samband med
sjukdom enligt utskottets uppfattning i stället bör åstadkommas genom
ändringar inom ramen för socialförsäkringssystemet avstyrker utskottet
motionen 1142.
Utskottet hemställer
1. beträffande traktamentsbeskattningen
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1156;
2. beträffande ökade levnadskostnader och hemresor
att riksdagen avslår
a) motionen 1978/79:414,
b) motionen 1978/79:831,
c) motionen 1978/79:1718;
3. beträffande resekostnader till och frän arbetet m. m.
att riksdagen avslår
a) motionerna 1978/79:579 och 1151,
b) motionen 1978/79:839,
SkU 1978/79:37
11
c) motionen 1978/79:1142,
d) motionen 1978/79:1715 yrkandet 1.
Stockholm den 6 mars 1979
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson* (c), Valter Kristenson (s),
Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein* (s), Tage Sundkvist (c).
Hagar Normark* (s), Johan Olsson (c). Curt Boström (s). Holger Bergqvist*
(fp), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Eric Marcusson (s) och Ingegerd
Troedsson (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av Bo Lundgren (m) och Ingegerd Troedsson (m) som
dels anför följande:
I motionerna 1978/79:579 och 1151 hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en sådan ändring av kommunalskattelagen att resa till och
från barndaghem i samband med arbetsresa får inräknas i den tidsvinst som
skall föreligga för att rätt till avdrag för resa till och från arbetet föreligger.
Skatteutskottet har vid tidigare motionsyrkanden av motsvarande innebörd
hänvisat till att 1972 års skatteutredning haft att behandla frågan.
Utredningens betänkande saknar emellertid ställningstagande i denna
fråga.
Gällande lagstiftning innebär att avdrag för göras vid inkomstbeskattningen
för resa med bil till och från arbetet om avståndet överstiger 5 km och
tidsvinsten totalt uppgår till en och en halv timma. Avdraget medges därför
att användande av bil i dessa fall framstår som nödvändigt för att utan alltför
stor extra tidsåtgång i fråga om resor kunna utföra arbetet. För många är
utnyttjande av barndaghem för barntillsyn f. n. en nödvändig förutsättning
för att över huvud taget kunna förvärvsarbeta. Med nuvarande tillgång på
daghemsplatser är restiden till och från daghemmet ofta mycket lång. Det är
därför rimligt att yrkandena i motionerna bifalls.
dels anser att utskottet under mom. 3 a bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:579 och 1151 begär
förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen (1928:370)
att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa för
inräknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa
föreligger.
GOTAB 61671 Stockholm 1979