SkU 1978/79:36

Skatteutskottets betänkande
1978/79:36

med anledning av motioner om beskattningen av vissa förmåner i
tjänsten

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1978/79:1148 av Marianne Karlsson (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning som förutsättningslöst utvärderar nuvarande
matkupongssystems för- och nackdelar samt de samhällsekonomiska konsekvenserna
av detta;

1978/79:1713 av Georg Danell (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att
avdrag för arbetskläder skall kunna medges för styrkta utlägg upp till det
belopp som befintligt ekiperingsbidrag utgör.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 32 § 3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928:370) skall
naturaförmån av mindre värde, som utgått i tjänsten, inte tas upp till
beskattning, om det kan antas att förmånen inte är avsedd att utgöra direkt
ersättning för utfört arbete. Denna regel, som tillkommit i förenklingssyfte,
utvecklas närmare i punkt 3 av anvisningarna till nämnda lagrum och gäller
framför allt beträffande s. k. trivselförmåner som inte är avsedda som direkt
ersättning för utfört arbete. I lagstiftningen framhålls bl. a. att en förmån i
regel skall anses som skattepliktig om den skattskyldige har möjlighet att
avstå härifrån mot ersättning i pengar.

Arbetsgivarens skyldighet att lämna kontrolluppgift omfattar inte naturaförmåner
med ett sammanlagt värde av högst 600 kr. för helt år räknat. Detta
gäller under förutsättning att förmånen inte - oavsett värdet - i sin helhet
skall beskattas. Begränsningen i uppgiftsskyldigheten har tagits in såsom
undantag 0 i 37 § 1 mom. punkt 1 taxeringslagen (1956:623).

För tillämpningen av dessa regler har riksskatteverket meddelat särskilda
anvisningar - senast i RSV Dt 1978:19 - där naturaförmånerna delas in i tre
olika grupper. Grupp 1 utgörs av förmåner som över huvud taget inte bör
anses skattepliktiga. Hit hör exempelvis fria överdrags- och skyddskläder,
kaffe och liknande förfriskningar under arbetet och fri lunch för lärare under
övervakning av skolmåltid. Grupp 2 avser förmåner vilkas skatteplikt beror
på värdet, nämligen vissa subventionerade förmåner av olika slag. Här nämns
bl. a. lunch för nedsatt pris och beklädnad i och för tjänsten (annat än
överdrags- och skyddskläder) som tillhandahålls till nedsatt pris. De

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 36

SkU 1978/79:36

2

förmåner som hänförs till denna grupp bör anses skattefria endast om deras
sammanlagda värde inte överstiger 600 kr. för helt år räknat. Grupp 3 avser
förmåner som alltid bör anses som skattepliktiga. Här avses förmåner som
inte kan hänföras till trivselförmåner eller dylikt utan som enligt anvisningarna
i regel måste betraktas som direkt ersättning för utfört arbete, bl. a. fri
kost-ett eller flera mål om dagen-och fri beklädnad i och för tjänsten (annat
än överdrags- och skyddskläder).

RSV har dessutom lämnat särskilda anvisningar för beräkning av värdet av
förmån av fri lunch och subventionerad lunch. Fr. o. m. inkomståret 1979
innehåller dessa anvisningar i huvudsak följande (RSV Dt 1978:22).

Värdet av fri lunch för ett helt år räknat fastställs i länsanvisningarna och
beräknas i normalfallet med ledning av antalet kostdagar och det för
kalenderåret gällande värdet av fri lunch, ett mål om dagen, vid korttidsanställning.

Beräkning av värdet av fri lunch i andra fall och subventionerad lunch kan i
regel ske med utgångspunkt från det i källskattetabellerna angivna värdet av
fri kost, ett mål om dagen vid korttidsanställning. Detta värde anges i 1979 års
tabeller till 9 kr. 70 öre.

Förmånsvärdet av subventionerad lunch beräknas normalt till ett belopp
per dag, som motsvarar skillnaden mellan det i källskattetabellerna för
inkomståret 1979 angivna värdet av ett mål om dagen och det pris den
anställde erlagt för lunchen. För att undersöka om skatteplikt föreligger
multipliceras därefter skillnadsbeloppet med beräknat antal kostdagar under
kalenderåret.

De angivna beräkningssätten kan tillämpas antingen arbetsgivaren tillhandahåller
de anställda måltidskuponger eller på annat sätt helt eller delvis
bekostar deras luncher. Som förutsättning härför gäller emellertid att luncherna
är av normal beskaffenhet och inte är av dyrbarare slag, som mer
påtagligt har karaktär av löneförmån. Luncherna anses inte ha mer påtaglig
karaktär av löneförmån om arbetsgivarens direkta kostnader inte överstiger
9 kr. 70 öre. Eftersom i lunchpriset inte bör inräknas arbetsgivarens indirekta
kostnader för lokaler, inventarier m. m. kan man i de fall arbetsgivaren
tillhandahåller t. ex. kuponger godta ett visst högre värde, dock högst 15
kr.

Kostnader för skyddsutrustning och vissa skyddskläder kan anses som
avdragsgilla omkostnader vid beskattningen, medan däremot utgifter för
arbetskläder i princip är att hänföra till ej avdragsgilla levnadskostnader.
Enligt en provisorisk lagstiftning, som genomfördes 1975 för 1976-1978 års
taxeringar, är emellertid arbetstagare inom sådana yrkesgrupper som på
grund av arbetets beskaffenhet vållas onormalt höga kostnader för arbetskläder,
berättigade till ett schablonavdrag med 300 kr. enligt särskilda
föreskrifter som utfärdas av riksskatteverket. Avsikten var att genom denna
lagstiftning stimulera parterna på arbetsmarknaden till att under åren

SkU 1978/79:36

3

1976-1978 träffa avtal om att arbetsgivarna skulle tillhandahålla skyddsutrustning
och arbetskläder inom ramen för vad som gäller för skattefria
beklädnadsförmåner m. m. av mindre värde.

Med hänvisning till att dessa frågor ännu inte fått sin lösning genom
kollektivavtal och till att det fortfarande är önskvärt att så sker, förlängdes
lagstiftningen hösten 1978 med tre år (prop. 1978/79:50 bil. 2, SkU 1978/
79:19).

RSV har meddelat särskilda föreskrifter för tillämpningen av reglerna,
senast i RSV Dt 1978:33.1 dessa föreskrifter har verket bl. a. angett ett 20-tal
olika yrkesgrupper som typiskt sett kan anses ha haft så stora klädkostnader
att de bör medföra avdragsrätt med 300 kr.

Även andra arbetstagare än de som återfinns i förteckningen kan vara
berättigade till avdrag. Förutsättningen är att de på anmodan kan styrka att de
haft inte oväsentliga kostnader utöver det normala för arbetskläder, beroende
på att kläderna p. g. a. arbetets beskaffenhet utsätts för starkt slitage, kraftig
nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt. Sådana kostnader
skall anses föreligga om de uppgår till minst 800 kr. och avser utgifter för
typiska arbetskläder. I föreskrifterna framhålls att avdrag för kostnad för
sådana arbetskläder aldrig får medges med högre belopp än 300 kr.

Utanför avdragsrättens omfattning faller bl. a. kontorspersonal, sjukhuspersonal,
butiksanställda, lagerarbetare samt personal inom hotell- och
restaurangnäringarna eller inom andra serviceyrken. Gemensamt för dessa
grupper är att de arbetskläder som använts utgörs av skyddsrockar eller
överdragskläder utan speciella egenskaper och att bärarens arbete inte kan
sägas vara sådant att kläderna utsätts för ett onormalt slitage, som medför
påtagliga merkostnader. Klädkostnaderna är alltså inte avdragsgilla. Däremot
beskattas inte arbetstagarna om arbetsgivaren tillhandahåller skyddsrockar
eller liknande kostnadsfritt - detta bör alltjämt anses vara en skattefri förmån
av mindre värde.

Avdrag medges ej heller sådana anställda som genom att använda särskilda
arbetskläder gör en motsvarande besparing av de privata klädkostnaderna,
typ frack, smoking eller uniform i tjänsten.

Utskottet

De motioner som utskottet behandlar i detta betänkande berör beskattningsreglerna
för naturaförmåner. Gällande bestämmelser innebär i korthet
att förmåner av detta slag, som utgått i tjänsten och som är av mindre värde,
skall beskattas endast om de kan anses utgöra direkt ersättning för utfört
arbete. Ersättning i pengar skall däremot regelmässigt beskattas, även om
ersättningen uppgått till obetydligt belopp.

Yrkandet i motionen 1148 om en utvärdering av matkupongssystemet
grundar sig på uppfattningen att beskattningsreglerna gynnar höginkomsttagare.
Motionären ifrågasätter om man inte av rättviseskäl bör avskaffa

SkU 1978/79:36

4

systemet eller utvidga det till andra grupper än anställda, exempelvis till
pensionärer.

Med anledning av vad som anförts i motionen vill utskottet betona att
gällande regler införts i förenklingssyfte. De anvisningar som riksskatteverket
utfardat i ämnet innebär också att gränsdragningsproblem beträffande
småsaker kan undvikas. Uppgår förmånerna däremot till ett ej obetydligt
värde skall de beskattas. Gränsen går vid sammanlagt 600 kr. om året, och
den som erhåller fria lunchkupongerskall i princip beskattas fullt ut för värdet
härav. Utskottet är medvetet om att värderingen med nödvändighet bygger
på schabloner, men svårigheterna att rätt uppskatta värdet av lunchförmåner
blir givetvis inte mindre om man slopar den nuvarande gränsen för
skatteplikt. Samtidigt kan framhållas att nya svårigheter skulle tillskapas om
man på sätt som anges i motionen inför ett motsvarande system för nya
grupper. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1148.

I motionen 1713 anförs att militär personal får ekiperingshjälp med 1 500
kr. i engångsbidrag och därefter med 450 kr. om året. Motionären åberopar att
vissa yrkesgrupper erhåller arbetskläder av arbetsgivaren och att andra i
speciella fall är berättigade till avdrag för kostnader för arbetskläder. Med
hänvisning härtill yrkar han att avdrag för kostnader för uniform m. m. skall
kunna medges med belopp motsvarande det skattepliktiga ekiperingsbidraget.

Det förhållandet att vissa naturaförmåner, som är av mindre värde och som
inte bör jämställas med direkta löneförmåner, i förenklingssyfte har undantagits
från beskattning utgör enligt utskottets uppfattning inte skäl för att göra
även smärre kontantbelopp skattefria. Kostnader för arbetskläder bör i
princip betraktas som en ej avdragsgill levnadskostnad. De särskilda
avdragsregler som genom en tidsbegränsad lagstiftning genomförts för vissa
yrkesgrupper med speciellt stort klädslitage utgör enligt utskottets mening
endast ett undantag som bekräftar denna huvudregel. Utskottet avstyrker
således även motionen 1713.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1978/79:1148,

2. motionen 1978/79:1713.

Stockholm den 6 mars 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1978/79:36

5

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Nils Hörberg (fp),
Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt
Söderström (m), Hagar Normark (s), Margit Odelsparr (c), Wilhelm
Gustafsson (fp), Eric Marcusson (s) och Catarina Rönnung (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av andre vice talmannen Tage Magnusson (m) och Kurt Söderström (m):

Motionen 1978/79:1713 visar på ett tydligt sätt de allvarliga verkningarna
av den nuvarande marginalbeskattningen. De bidrag som vederbörande
uppburit för sina kostnader för uniformer blir genom marginalbeskattningen i
stor utsträckning värdelösa. När systemet med en ersättning för uniformer en
gång infördes fanns inte dessa verkningar. Riksdagen har senare tagit ett
beslut om viss rätt till avdrag för kostnader för arbetskläder. Inom vissa yrken
kan starka motiv föreligga för sådant avdrag, och avdrag bör då givetvis också
medges. Beträffande den nu aktuella frågan vill vi endast anföra att
behandlingen med stor tydlighet visar att snabba åtgärder i form av en
sänkning av marginalbeskattningen framstår som synnerligen motiverad.