SkU 1978/79:35

Skatteutskottets betänkande
1978/79:35

med anledning av motioner om avdraget för väsentligen nedsatt
skatteförmåga, m. m.

Motionerna

1 detta betänkande behandlas motionerna

1978/79:242 av Margot Håkansson (fp) och Elver Jonsson (fp) vari
hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande vissa kroniskt sjukas avdragsrätt i självdeklarationen
för dyrare matkostnader,

2. att riksdagen i anledning av detta som sin mening ger regeringen till
känna att riksskatteverket bör utfärda nya bestämmelser;

1978/79:836 av Kurt Söderström m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse:

2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med
kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av
jämkning av beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp,
varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs motsvarande tillämpning.

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami Nr 35

SkU 1978/79:35

2

Skattskyldig, vars detta stycke.

Vad härefter beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser äger dock
alltjämt tillämpning vid 1980 års taxering samt vid eftertaxering för år 1980
eller tidigare år.

1978/79:1143 av Ingemar Hallenius (c) och Gunilla André(c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ändring av kommunalskattelagen
avseende avdrag för väsentligt nedsatt skatteförmåga så att reglerna
på sätt som angivits i motionen blir mer generösa;

1978/79:1627 av Anna Eliasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen begär
förslag om ett förändrat avdragssystem för diabetiker byggt på enhetliga
regler och likställighet i enlighet med vad som anförs i motionen;

1978/79:1720 av Elver Jonsson (fp) och Margareta Andrén (fp) vari
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en översyn av
gällande regler för extra avdrag från inkomsten i samband med vård i hemmet
av handikappad anhörig;

1978/79:2113 av Pär Granstedt (c) vari - med hänvisning till motionen
1978/79:2112-hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om sådana
ändringar i gällande författningar och föreskrifter att kostnad för hållande av
ledarhund kan betraktas som avdragsgill kostnad för intäktens förvärvande.

Gällande bestämmelser m. m.

Allmänna regler

Enligt gällande principer vid beskattningen medges avdrag vid inkomstberäkningen
för samtliga omkostnader för intäkternas förvärvande och
bibehållande, medan däremot levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter,
såsom kostnader på grund av sjukdom eller handikapp, i allmänhet inte är
avdragsgilla i annan form än såsom extra avdrag för nedsatt skatteförmåga i
ömmande fall.

1 speciella fall kan emellertid vissa utgifter för den handikappade ha sådant
omedelbart samband med hans förvärvsarbete att utgifterna kan hänföras till
avdragsgill omkostnad, t. ex. för hjälpmedel med karaktär av arbetsredskap.
Ett annat exempel är att den som på grund av hög ålder, sjukdom eller
handikapp är nödsakad att använda bil för resor till och från arbetsplatsen får
avdrag för bilkostnaderna även om avståndet är förhållandevis kort och
tidsvinsten är liten. Avdrag medges i sådana fall - i den mån detta är
fördelaktigare än den schablon som tillämpas i allmänhet - med den del av de
faktiska bilkostnaderna som belöper på körningar till och från arbetsplatsen

SkU 1978/79:35

3

(RSV Dt 1976:26). Kostnader av allmän natur - t. ex. för batterier till
hörapparat, som i och för sig kan anses som nödvändigt hjälpmedel för en
hörselskadad telegrafexpeditör i hans förvärvsarbete - anses däremot som en
ej avdragsgill kostnad.

Enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370)- KL -har den, som fått sin skatteförmåga väsentligen nedsatt på grund av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn,
för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag, eller annan jämförlig omständighet,
möjlighet att erhålla extra avdrag med högst 10 000 kr.

Vidare kan extra avdrag på grund av existensminimum medges den som på
grund av nedsatt skatteförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor
försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet haft lägre
inkomst efter avdrag för skatt än vad han kan anses ha behövt till underhåll
för sig själv och för make och oförsörjda barn. Beloppsgränsen gäller inte i
existensminimifallen.

Även för folkpensionärer gäller särskilda regler.

Riksskatteverket (RSV) utfärdade år 1976 särskilda anvisningar rörande det
extra avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom
m. m. (RSV Dt 1976:7) att tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering. Dessa
anvisningar har därefter omarbetats och innebär i sin nuvarande lydelse (RSV
Dt 1978:27) i korthet följande.

Anvisningarna gäller företrädesvis för handikappade och personer med
kronisk sjukdom. Om den skattskyldige gör sannolikt att han haft betydande
merkostnader på grund av sjukdom m. m. bör extra avdrag normalt medges
vid måttliga inkomster enligt särskilda tabeller. Utgifter under 300 kr. bör i
regel inte beaktas. Vidare påpekas i anvisningarna att utgifterna varierar såväl
mellan som inom olika sjukdomsgrupper och att avdragsrätten får bli
beroende av en bedömning i varje enskilt fall. Det framhålls också att utgifter
för läkemedel, hjälpmedel, resor, kostnader för ledarhund etc. får medräknas
endast till den del som inte ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt, dvs.
att endast nettokostnaden får beräknas.

Även utgifter för barn får beaktas. I så fall beräknas avdraget med
utgångspunkt i föräldrarnas och barnets gemensamma inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

Beträffande ökade utgifter, som diabetiker m. fl. har för inköp av särskild
kost och som kan vara svåra att styrka, har anvisningarna schablonbelopp
som uppgår till 1 500 kr. för den som behöver glutenfri kost och för diabetiker
och 3 000 kr. vid en speciell form av handikapp. Schablonbeloppen gäller inte
om handikappersättning eller annan skattefri ersättning utgått för att täcka
merutgifterna. Det framhålls också att den som uppburit vårdbidrag enligt 9
kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring regelmässigt kan anses ha
betydande merutgifter.

Det extra avdraget bör normalt kunna beräknas med ledning av följande
tabell.

1* Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 35

SkU 1978/79:35

Ensamstående skattskyldig

Om inkomsten uppgår till Extra avdrag medges normalt med belopp

motsvarande

högst 25 000 kr 2 ggr beräknade merutgifter

mer än 25 000 kr men inte över 35 000 kr beräknade merutgifter

mer än 35 000 kr men inte över 40 000 kr hälften av beräknade merutgifter

över 40 000 kr hälften av den del av beräknade merutgifter

som överstiger 1/10 av inkomsten

Gift skattskyldig

Om makamas sammanlagda inkomster
uppgår till

högst 40 000 kr

mer än 40 000 kr men inte över 50 000 kr
mer än 50 000 kr men inte över 60 000 kr
över 60 000 kr

Extra avdrag medges normalt med belopp
motsvarande

2 ggr beräknade merutgifter

beräknade merutgifter

hälften av beräknade merutgifter

hälften av den del av beräknade merutgifter

som överstiger 1/20 av inkomsten

Som gifta räknas också sammanboende, som tidigare varit gifta med
varandra, samt sammanboende, som har eller har haft gemensamt barn.

Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan
angivna inkomstgränser ökas med 5 000 kr. för varje barn.

Förmögenhet bör beaktas i överensstämmelse med vad som sägs i RSV:s
anvisningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer (RSV
Dt 1978:28), vilket innebära» avdraget trappas av om förmögenheten uppgår
till 75 100 kr. eller mer för att helt försvinna om den överstiger 125 000
kr.

Vid sin behandling förra året av olika motionsyrkanden om utvidgad
avdragsrätt för nedsatt skatteförmåga på grund av sjukdom och handikapp
anförde utskottet (SkU 1977/78:44) bl. a. följande.

Utskottet har vid sin återkommande behandling av motionsyrkanden om
vidgade avdragsmöjligheter i detta hänseende framhållit att reglerna bör
bedömas bl. a. mot bakgrund av det sociala stöd i olika former som utgår vid
sjukdom och handikapp. Detta stöd har fortlöpande byggts ut, och det är
givetvis angeläget att denna utveckling fortsätter i den takt som tillgängliga
resurser medger. Samtidigt har utskottet framhållit att väsentliga förbättringar
torde kunna åstadkommas redan genom en bättre samordning av olika
stödformer. Enligt utskottets uppfattning tillgodoses syftet med motionerna
på ett bättre och enklare sätt genom åtgärder på det sociala området än med en
svårbedömbar avdragsrätt vid beskattningen.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att kostnader för sjukdom eller
handikapp hos den skattskyldige själv eller hans familj bör medges endast
inom ramen för avdrag för nedsatt skatteförmåga och att avdrag bör komma i
fråga endast om skatteförmågan blivit väsentligen nedsatt. Som utskottet

SkU 1978/79:35

5

anförde förra året tillgodoser RSV:s anvisningar inom ramen för gällande
bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig och generös
bedömning av möjligheterna till sådant avdrag.

Med hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet de föreliggande
motionerna, och utskottets förslag godtogs av riksdagen.

Ledarhund

Frågan om en blind, som använde ledarhund då han gick till och från sin
arbetsplats, var berättigad till avdrag för kostnader för foder och skötsel av
hupden, prövades av regeringsrätten 1975 (RRK R75 1:31). Regeringsrätten
fann att den skattskyldige inte var berättigad till avdrag och anförde: ”Den
skattskyldige, som är blind, har under beskattningsåret uppburit invaliditetsersättning
med 3 530 kr. Sådan ersättning har motiverats av de särskilda
behov som den ersättningsberättigades handikapp föranleder och som
medför höjda levnadskostnader. Till sådana kostnader lår hänföras kostnader
för hållande av ledarhund även när hunden huvudsakligen användes som
hjälpmedel vid förflyttning till och från arbetsplatsen. Med hänsyn härtill och
då invaliditetsersättning är skattefri lämnar regeringsrätten besvären utan
bifall.”

Invaliditetsersättningen föregick den nuvarande handikappersättningen,
som infördes 1974. Handikappersättningen överensstämmer i princip med
tidigare regler men kraven för rätt till ersättning är mildare.

Handikappersättning tillkommer försäkrad, vars fysiska eller psykiska
funktionsförmåga för avsevärd tid är nedsatt i sådan omfattning att han i sin
dagliga livsföring eller för att kunna förvärvsarbeta behöver mera tidskrävande
hjälp eller av annat skäl får vidkännas betydande merutgifter. Vid
bedömningen av ersättningsfrågan beaktas såväl vård- och hjälpbehovet som
merkostnaderna till följd av handikappet. Handikappersättningen utgör per
år i allmänhet 60, 45 eller 30 96 av basbeloppet. Den som är blind har
emellertid generell rätt till handikappersättning med 60 96 av basbeloppet för
tid innan ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå. För tid därefter
utgör ersättningen 30 96 av basbeloppet. Om stödbehovet i det senare fallet
ger anledning därtill skall högre ersättning utgå.

Frågan om avdrag för kostnader för ledarhund prövades av skatteutskottet
1977 i samband med olika motionsyrkanden rörande extra avdrag på grund av
sjukdom m. m, Utskottet (SkU 1976/77:21)anfördeatt någon form av avdrag
vid beskattningen givetvis inte kommer i fråga för kostnader som täcks av ej
skattepliktiga bidrag, och att handikappersättningen till den som är blind har
avvägts så att den skall kunna täcka den blindes merutgifter på grund av
handikappet.

SkU 1978/79:35

6

Handikappat barn

Vårdbidrag till föräldrar med handikappat barn utgår alltefter tillsyns- och
vårdbehovets omfattning med belopp motsvarande hel eller halv förtidspension
jämte pensionstillskott som svarar mot pensionen. Bidraget utgör
skattepliktig och pensionsgrundande inkomst. Avdrag för kostnader i
samband med vården kan endast medges i form av extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga.

Frågan om avdrag för kostnader för barns handikapp prövades av
skatteutskottet senast hösten 1978 (SkU 1978/79:1). Utskottet vidhöll då
uppfattningen att man i möjligaste mån borde förbättra och underlätta
situationen för handikappade barn och deras vårdnadshavare men att sådana
förbättringar borde åstadkommas genom en fortsatt utbyggnad av det direkta
stödet till de handikappade och deras familjer och inte genom en svårbedömbar
avdragsrätt vid beskattningen. Utskottet erinrade samtidigt om att
familjestödsutredningen i sitt betänkande (SOU 1978:39) Föräldraförsäkring
uttalat den meningen att det kunde vara motiverat att se över vårdbidragets
konstruktion i dess helhet. Utredningen konstaterade att vårdbidraget skulle
tillgodose dubbla syften, nämligen att täcka såväl vårdkostnader som de
särskilda merkostnader som följer av barnets handikapp, och ifrågasatte om
inte dessa omkostnader borde särskiljas från vårdkostnaderna.

Med hänsyn till att familjestödsutredningens förslag var föremål för
regeringens prövning och till vad utskottet i övrigt anfört saknades enligt
utskottets mening anledning att vidta någon åtgärd med anledning av de då
aktuella motionerna.

Utskottet

Kostnader för sjukdom eller handikapp betraktas såsom sådana levnadskostnader
eller därmed jämförliga utgifter, som i allmänhet inte är avdragsgilla
vid beskattningen. Avdrag medges endast i begränsad utsträckning i
form av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med högst 10 000 kr.
efter särskild prövning med hänsyn till kostnadernas storlek och den
skattskyldiges situation i övrigt. Till vägledning för taxeringsmyndigheternas
bedömning av denna fråga har riksskatteverket -som framgår av den tidigare
redogörelsen - utfärdat särskilda anvisningar. De angivna reglerna gäller
även för kostnader som föräldrar har i samband med vård i hemmet av
handikappat barn, trots att det vårdbidrag som utgår i denna situation i sin
helhet utgör skattepliktig och pensionsgrundande inkomst.

1 de förevarande motionerna yrkas att avdragsrätten för kostnader för
sjukdom, handikapp m. m. utvidgas. Så yrkas i motionen 836 att avdrag skall
kunna medges även om skatteförmågan inte är väsentligt nedsatt. Motionärerna
i motionerna 242 och 1627 anser att avdragsmöjligheterna fördiabetiker
med normalinkomst är otillräckliga, och i den sistnämnda motionen anförs

SkU 1978/79:35

7

också att diabetiker bör kompenseras för inkomstbortfall m. m. i samband
med sjukhusbesök. Yrkandet i motionen 1143 går ut på att beskattningsmyndigheterna
bör visa större generositet mot gravt handikappade i fråga om
extra avdrag, medan motionärerna i motionen 1720 betonar vikten av att
underlätta situationen för föräldrar som vårdar handikappat barn i hemmet
och begär en översyn av avdragsreglerna med detta syfte. Vidare yrkas i
motionen 2113 att synskadads kostnader för ledarhund skall betraktas som en
avdragsgill omkostnad.

Som utskottet framhållit vid sin behandling av motsvarande frågor tidigare
år bör de krav som framtälls på ändringar av avdragsreglerna bedömas mot
bakgrund av det sociala stöd i olika former som utgår vid sjukdom och annat
handikapp. Detta stöd har fortlöpande byggts ut, och utskottet förutsätter att
denna utbyggnad fortsätter i den takt som tillgängliga resurser medger.
Utskottet har tidigare år också framhållit att väsentliga förbättringar torde
kunna åstadkommas redan genom en bättre samordning av olika stödformer,
en fråga som uppmärksammas inom socialpolitiska samordningsutredningen
(S 1970:02). När det gäller handikappade barn vill utskottet åter erinra om att
beskattningssituationen för föräldrarna givetvis förbättras väsentligt om man
- så som familjestödsutredningen framhållit i sitt betänkande (SOU 1978:39)
Föräldraförsäkring - konstruerar om vårdbidraget och delvis låter detta utgå
som en skattefri ersättning för omkostnader. I motionen 1720 konstateras
också att viktiga frågor på detta område behandlas med förtur av omsorgskommittén
(S 1977:12).

Utskottet vidhåller sin uppfattning att syftet med de i motionerna
framförda kraven på förbättringar för dem som drabbas av kostnader för
sjukdom och handikapp på ett bättre och enklare sätt tillgodoses genom
åtgärder på det sociala området än med en svårbedömbar avdragsrätt vid
beskattningen. Utskottet förutsätter också att möjligheterna till förbättringar
så långt som möjligt tas till vara i det fortsatta reformarbetet. Mot denna
bakgrund bör enligt utskottets uppfattning avdrag för kostnader för sjukdom
och handikapp hos den skattskyldige själv eller hans familj även i framtiden
medges endast inom ramen för avdrag för nedsatt skatteförmåga, och avdrag
bör komma i fråga endast om skatteförmågan blivit väsentligen nedsatt.
RSV:s anvisningar tillgodoser inom ramen för gällande bestämmelser så långt
möjligt önskemålen om en mer enhetlig och generös bedömning av
möjligheterna till sådant avdrag, och dessa anvisningar kommer givetvis att
ses över mot bakgrund av penningvärdeutvecklingen och erfarenheterna från
den praktiska tillämpningen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de föreliggande
motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna

1. motionen 1978/79:242,

2. motionen 1978/79:836,

SkU 1978/79:35

8

3. motionen 1978/79:1143,

4. motionen 1978/79:1627,

5. motionen 1978/79:1720,

6. motionen 1978/79:2113.

Stockholm den 6 mars 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m),
Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Nils Hörberg (fp),
Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt
Söderström (m), Hagar Normark (s), Margit Odelsparr (c), Wilhelm
Gustafsson (fp), Eric Marcusson (s) och Catarina Rönnung (s).

Reservation

av andre vice talmannen Tage Magnusson (m) och Kurt Söderström (m), som
ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”föreliggande motionerna” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning tillgodoser dessa anvisningar inom ramen för
gällande bestämmelser så långt möjligt önskemålen om en mer enhetlig och
generös bedömning av möjligheterna till extra avdrag på grund av sjukdom
eller annat handikapp. Den avtrappade avdragsrätten för merutgifter innebär
dock att många människor med handikapp eller vårdutgifter för barn eller
äldre anhöriga kommer att drabbas av en extra hög progressiv beskattning.
Det kan enligt utskottets mening inte vara rimligt att progressiviteten i
beskattningen ökar på grund av utgifter för en dyrare livsföring som hänger
samman med sjukdom eller handikapp hos den skattskyldige eller hos barn
eller andra anhöriga för vilka den skattskyldige har vård- eller försörjningsansvar.

Utskottet är därför berett att tillstyrka yrkandet i motionen 836 om att ordet
”väsentligen” utgår ur bestämmelserna i 50 § 2 mom. andra stycket
kommunalskattelagen, vilka som motivering för extra skatteavdrag anger att
skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt. Även yrkandena i motionerna
242,1143,1627,1720 och 2113 synes därigenom bli helt eller huvudsakligen
tillgodosedda.

SkU 1978/79:35

9

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:836 och med
anledning av motionerna 1978/79:242, 1143, 1627, 1720 och
2113 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom forordnas att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha följande ändrade lydelse.

50 §

2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
nedsatt till följd av långvarig sjukdom,olyckshändelse, ålderdom, underhåll
av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med
kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av
jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp,
varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs nedsatt skatteförmåga.

Även skattskyldig nedsatt skatteförmåga.

Vad i fjärde styckena.

Vad härefter beskattningsbar inkomst.

För ideell kommunalt grundavdrag.

GOTAB 61631 Slockholm 1979