SkU 1978/79:33

Skatteutskottets betänkande
1978/79:33

med anledning av motioner om vissa alkoholpolitiska frågor

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1978/79:219 av Tage Adolfsson (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
fastställa den övre alkoholgränsen för öl som försäljs i den allmänna handeln
till 3,6 viktprocent;

1978/79:304 av Christina Rogestam m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om handel med drycker i
enlighet med vad som anförts i motionen;

1978/79:496 av Knut Wachtmeister (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering av mellanölsförbudet;

1978/79:562 av Joakim Ollén (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag om upphävande av mellanölsförbudet;

1978/79:825 av Thure Jadestig (s) och Evert Svensson (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en prövning verkställs av skatten
på läskedrycker och lättöl i syfte att ytterligare förbilliga det alkoholfria
dryckesalternativet,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till höjning av
beskattningen i motsvarande grad för alkoholhaltiga drycker vid samma
tillfälle;

1978/79:826 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av såväl reglerna för
beskattningen av vin som metoderna för fastställande av utförsäljningspriset
i enlighet med vad som anförs i motionen;

1978/79:830 av Joakim Ollén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändringar i lagen om handel med drycker i
enlighet med vad som anförts i motionen;

1978/79:1736 av Gunde Raneskog (c) och Sven Johansson (c) vari
hemställs

1. att riksdagen beslutar avskaffa skatten på lättöl och läskedrycker,

2. att riksdagen beslutar höja skatten på alkohol i motsvarande grad.

1 Riksdagen 1978179. 6 sami. Nr 33

SkU 1978/79:33

Frågornas tidigare behandling

Mellanöls/rågan (mot. 1978/79:219, 496 och 562)

Slopandet av mellanölet beslutades formellt i samband med 1977 års
alkoholpolitiska reform på grundval av alkoholpolitiska utredningens (APU)
slutbetänkande. Frågan var emellertid i praktiken avgjord redan under våren
1976, då riksdagen i enlighet med skatteutskottets hemställan (SkU 1975/
76:64) fattade ett principbeslut om att öl med högre alkoholhalt än 2,8
viktprocent inte skulle få säljas efter den 30 juni 1977. Som huvudsaklig
motivering för principbeslutet anförde utskottet följande:

Skatteutskottet är nu liksom 1972 medvetet om att det finns stora grupper
som uppskattar mellanölet utan att missbruka det och att denna dryck ingår i
mångas dagliga konsumtionsmönster, både som måltidsdryck och som
sällskapsdryck. Mellanölet svarar också för en stor del av dryckesförsäljningen
på vissa typer av utskänkningsställen. Ett argument som också
åberopas av mellanölets förespråkare är risken för att ungdomen om
mellanölet försvinner kommer att gå över till vin eller sprit.

Det helt avgörande argumentet mot mellanölet är ovedersägligen ungdomens
ölmissbruk. Mellanölet harblivit inkörsporten föralkoholkonsumtion i
allt lägre åldrar, och det spridda missbruket i dessa grupper är det främsta
argumentet mot en bibehållen försäljning av mellanöl i detaljhandeln. Det är i
och för sig helt klart för alla som sysslat med mellanölsfrågan att det är många
faktorer som gemensamt skapat ungdomens ölmissbruk. Man kan peka på en
tidigare aktiv marknadsföring från både bryggeriindustrin och detaljhandeln,
ungdomens rikligare tillgång på pengar, bristande tillsyn, avsaknad av
meningsfull fritidssysselsättning och mycket annat. Den väsentligaste
omständigheten har emellertid enligt utskottets mening varit mellanölets
lättillgänglighet i detaljhandeln i förening med detaljhandelns svårigheter
och bristande resurser att iaktta de gällande bestämmelserna i fråga om
åldersgränsen för inköp. Man kan inte heller bortse från att vinstintresset kan
spela en roll härvidlag. Övervakningen av detaljhandelns ölförsäljning har
också varit praktiskt taget obefintlig. Även om det finns möjligheter att
förbättra kontrollen torde sådana åtgärder vara kostnadskrävande och leda till
åtskillig irritation. Detaljhandlarnas s. k. husbondeansvar enligt ölförsäljningsförordningen
är i praktiken inte tillämpbart i de moderna snabbköpen,
som ofta måste anlita ung och tillfällig extrapersonal inför veckoslutsförsäljningen.
Skulle det gå att upprätthålla en strikt tillämpning av 18-årsgränsen
för ölinköp, skulle det likväl vara alltför lätt för ungdom under denna
åldersgräns att hitta äldre ombud. Utskottet kan på anförda skäl inte finna det
troligt att det går att komma till rätta med mellanölsmissbruket så länge detta
öl får säljas praktiskt taget fritt i livsmedelshandeln.

Riksdagen följde de reservanter inom utskottet som förordade en högsta
gräns för öl på 2,8 viktprocent alkohol. Utskottsmajoriteten anslöt sig till den
av APU föreslagna gränsen på 3,0 viktprocent. De yrkanden till stöd för
mellanölet eller för en högre alkoholgräns som behandlades i samband med
1977 års alkoholpolitiska reform avvisades av riksdagen.

SkU 1978/79:33

Diyckesbeskattningen
Vin (mot. 1978/79:826)

Skatt på vin utgår enligt lagen (1977:306) om dryckesskatt med en
grundavgift som utgår per liter för starkvin med 7 kr. 75 öre och för lättvin
med 2 kr. 80 öre samt med en procentavgift som utgör 36 % av systembolagspriset
exklusive mervärdeskatt. Då skatteutskottet under våren 1978
behandlade ett motionsyrkande om översyn av vinbeskattningen fann
utskottet (SkU 1977/78:27) inte skäl tillstyrka en sådan åtgärd som också
avvisades av riksdagen och åberopade därvid bl. a. följande motivering:

Motionärernas invändningar riktar sig emellertid i första hand mot att vissa
kvalitetsmässigt bättre viner, exempelvis bourgogne, stigit oproportionerligt i
förhållande till andra viner och ännu mer i förhållande till spritdryckerna.
Denna utveckling är emellertid mera ett resultat av en ökande efterfrågan på
världsmarknaden och på grund därav stigande priser i producentledet än av
beskattningens utformning, som dock uppenbart förstärker sådana effekter
genom att procentavgiften räknas på utförsäljningspriset. En sänkning eller
avveckling av procentavgiften skulle leda till ett skattebortfall som enligt
utskottets mening måste kompenseras. Att på denna grund skärpa spritbeskattningen
framstår inte som motiverat. Därför återstår endast möjligheten
att låta de billigare vinerna bära en skattehöjning som motsvarar sänkningen
av skatten på kvalitetsvinerna. Utskottet har svårt att tro att någon bredare
opinion skulle stödja kravet på att flytta över exempelvis en del av skatten på
champagne till de billigaste rödvinerna. Procentavgiften kan betecknas som
en i alkoholbeskattningen inbyggd lyxskatt som alltid slår hårast mot de
dyraste varorna. Dessa verkningar gäller i lika hög grad spritdryckerna, där
man i fråga om vissa cognacsorter nått priser som gör att varorna inte längre
framstår som överkomliga för vanliga konsumenter. Detta hindrar inte att
varorna bör finnas att tillgå för den som är beredd att betala vad de
kostar.

Utskottet förutsätter att nämnden för alkoholfrågor kommer att uppmärksamt
följa frågor om beskattningens betydelse för alkoholkonsumtionens
fortsatta utveckling och att nämnden därvid också föreslår de åtgärder som
kan betingas av icke önskvärda förskjutningar mellan olika varugrupper
inom alkoholdrycksområdet. Primärt måste dock beskattningen alltid vara
det främsta instrumentet för att förverkliga den av riksdagen fastställda
målsättningen för alkoholpolitiken att begränsa den totala konsumtionen.

Utskottet finner inte att motionärerna kunnat åberopa tillräckligt vägande
skäl för en särskild utredning om vinbeskattningen. Då de inte heller anvisat
någon godtagbar väg för genomförande av en skattesänkning, avstyrker
utskottet bifall till motionen 234 och motionen 939 i denna del.

Lättöl och läskedrycker (mot. 1978/79:825 och 1736)

Enligt 11 § lagen (1977:306)om dryckesskatt utgår skatt per liter med 45 öre
för lagrat lättöl, 60 öre för kolsyrad läskedryck och 37 öre för annan
läskedrycks, k. stilldrink. Färskt lättöl-svagdricka-är alltså inte beskattat.
Läskedrycksskatt utgår inte på juice eller koncentrerad saft.

1* Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 33

SkU 1978/79:33

Frågan om att av alkoholpolitiska skäl avveckla skatten på läskedrycker
behandlades av riksdagen 1963. Ett motionsyrkande härom avslogs då på
hemställan av bevillningsutskottet (BeU 1963:30) som anförde följande:

I motionen 11:302 har hemställts om utredning i syfte att avskaffa skatten
på läskedrycker, bordsvatten och alkoholfri» vin för att främja övergång från
alkoholhaltiga till alkoholfria drycker.

Utskottet vill i denna fråga framhålla att beskattningen av läskedrycker,
som varit gällande sedan år 1940, inte tillkommit på grund av nykterhetspolitiska
utan av fiskala skäl. Läskedrycksskatten är således närmast att
jämställa med de särskilda varuskatterna. Frågan om läskedrycksbeskattningen
är ur principiell synpunkt berörd i utskottets till innevarande års
riksdag avgivna betänkande nr 16, som behandlar motionsyrkanden om
avskaffande av vissa punktskatter, bl. a. läskedrycksskatten. Utskottet har i
nämnda betänkande förordat, att de däri behandlade motionerna överlämnas
till allmänna skatteberedningen för beaktande, och utskottets hemställan har
godkänts av riksdagen. Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte böra
biträda yrkandet i motionen 11:302.

Förslag om en avveckling av skatten på lättöl synes tidigare inte ha lagts
fram för riksdagen.

Övriga frågor

Tillståndstvånget för ölservering i personalmatsal (mot. 1978/79:304)

De enhetliga regler om krav på tillstånd för servering av alkoholdrycker
som infördes genom 1977 års alkoholpolitiska reform föranledde flera
motionärer att vid riksmötet 1977/78 yrka undantag från tillståndstvånget för
personalmatsalar. Riksdagen avslog dessa motioner på skatteutskottets
hemställan (SkU 1977/78:27). Utskottet anförde i denna fråga bl. a.
följande:

Den nya försäljningslagstiftningen innebär sakligt sett obetydliga
ändringar i förhållande till vad som gällde tidigare. Den enda mera väsentliga
ändringen är att det s. k. oktrojsystemet för serveringsrättigheterna avvecklats.
I samband med att de olika försäljningsförfattningarna för drycker
sammanfördes till en lag genomfördes en del sakliga detaljändringar för att
skapa såvitt möjligt enhetliga regler på serveringsområdet. I sådant syfte har
införts ett i princip generellt krav på tillstånd från länsstyrelsen för rätt att
servera alkoholdrycker. Härigenom kommer även tidigare från tillståndstvånget
undantagna personalmatsalar m. fl. att få vända sig till länsstyrelsen
för att få servera öl, och denna ändring har gett anledning till invändningar.

Sålunda yrkas i motionerna 660, 968 och 970 åtgärder för att avveckla
tillståndstvånget för personalmatsalar. I motionen 939 åberopas bestämmelserna
som grund för en utredning i syfte att minska byråkratiseringen inom
alkoholområdet. I detta sammanhang kan vidare nämnas att byråkratiutredningen
i särskild framställning till nämnden för alkoholfrågor förordat
avveckling av tillståndskravet.

Utskottet är medvetet om att ifrågavarande bestämmelser lett till praktiska

SkU 1978/79:33

komplikationer och vållat en del irritation. Orsaken härtill torde bl. a. varit att
personalmatsalarna nåddes ganska sent av informationen om de ändrade
reglerna, vilket i sin tur medförde att länsstyrelser och kommunala organ fick
begränsad tid för handläggningen före årsskiftet. Dessa förhållanden i
förening med en i vissa fall onödigt formalistisk behandling torde vara de
främsta anledningarna till klagomålen. Utskottet vill mot bakgrund av det
inträffade beklaga att utskottet inte tog initiativ till övergångsbestämmelser
som kunde ha förenklat förfarandet i samband med den nya lagens
ikraftträdande. Som situationen nu är finns det enligt utskottets mening
emellertid inte anledning att ändra bestämmelserna. Praktiskt taget alla
personalmatsalar, som ansökt härom, torde ha fått tillstånd som gäller tills
vidare. Att uppehålla någon skillnad mellan en personalmatsal och en
lunchrestaurang i övrigt synes inte vara motiverat, särskilt som personalmatsalar
ofta står öppna även för andra än de vid företaget eller institutionen
verksamma.

Liberalisering av alkohollagstiftningen (mot. 1978/79:830)

Yrkandena om vissa principiella lättnader i alkohollagstiftningen framfördes
motionsvis också vid 1977/78 års riksmöte men avvisades av
riksdagen på hemställan av skatteutskottet (SkU 1977/78:27) som därvid
anförde:

I motionen 965 tas upp en del frågor som alla avgjordes 1977 av en praktiskt
taget enhällig riksdag. Motionärerna vill bl. a. sänka inköpsåldern på
systembolaget, tillåta servering av alkoholdrycker i teaterfoajé och försäljning
av öl på sön- och helgdagar.

Med hänsyn till att frågorna nyligen prövats och att riksdagen då med
överväldigande majoritet avslog dessa krav finner utskottet inte anledning ta
upp någon förnyad diskussion i dessa ämnen utan avstyrker bifall till
motionen 965.

Utskottet

De motioner rörande alkoholpolitiska frågor som utskottet behandlar i
detta betänkande berör såväl beskattnings- som försäljningsområdet.
Gemensamt för flertalet frågor är att de varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet i tidigare sammanhang, de flesta så sent som föregående år.
Nya är endast motionsyrkanden om att av alkoholpolitiska skäl befria lättölet
från skatt. Det i samma motioner framförda kravet på motsvarande lättnader
för läskedryckerna har visserligen tidigare avvisats av riksdagen, men
behandlingen av denna fråga ligger så långt tillbaka i tiden att yrkandena i
nuläget kan anses oprövade.

Mellanöls/rågan

När mellanölsfrågan nu återkommer i motioner där motionärerna antingen
yrkar ett återinförande av mellanölet eller en utvärdering av mellanölsförbudet
är det i huvudsak två olika motiv härför som åberopas. I motionen 562

SkU 1978/79:33

av Joakim Ollén (m) vänder motionären sig av principiella skäl mot vad han
finner vara en onödig eller inkonsekvent förbudslagstiftning, som han anser
skada riksdagens anseende. Ett av dessa onödiga förbud är enligt motionärens
mening mellanölsförbudet som han därför vill slopa.

I de två andra motionerna om mellanölet som behandlas i detta sammanhang,
219 av Tage Adolfsson (m) och 496 av Knut Wachtmeister (m),
åberopas främst att vissa enkätundersökningar skulle tyda på att ungdomarna
efter mellanölsförbudet gått över till starkare drycker och att alkoholproblemen
bland ungdomarna alltså snarare ökat än minskat genom förbudet. I
motionen 219 begärs på denna grund att mellanölet återinförs medan
motionären i motionen 496 vill ha en utvärdering av effekterna av
förbudet.

Utskottet vill med anledning av det förstnämnda motionsyrkandet
konstatera att vissa grupper som motsatt sig förbud mot mellanöl, alkoholreklam
och enarmade banditer i huvudsak har företrätt rent kommersiella
intressen, som skulle bli lidande av sådana förbud. 1 fråga om mellanölsförbudet
bör dock tilläggas att ställningstagandena på ömse sidor i många fall
dikterades av alkoholpolitiska överväganden. Tillskyndarna av förbuden har
genomgående lagt tonvikten på den skada som uppkommer om åtgärderna
inte genomförs. Att de kommersiella intressena även stötts av vissa
liberaliseringssträvanden ändrar inte huvudbilden. Det skulle enligt utskottets
mening kunna skada riksdagens anseende om riksdagen av rädsla för de
kommersiella intressena och för att bli betecknad som en förbudsriksdag inte
vågade genomföra förbud, som en majoritet inom riksdagen anser vara till
gagn för medborgarna. Vad angår ungdomens alkoholvanor efter mellanölsförbudet
vill utskottet uttala att resultaten av hittills verkställda undersökningar
måste betecknas som osäkra. Det finns också anledning erinra om att
åtskilliga röster i den tidigare mellanölsdebatten gjorde gällande att ett förbud
skulle leda till ökad konsumtion av såväl det svagare öl som skulle få säljas i
allmänna handeln som av de starkare alkoholdryckerna. Mot dessa invändningar
anfördes då och kan enligt utskottets mening alltjämt göras gällande,
att de väsentligaste vinsterna av mellanölets slopande är att man kunnat
förhindra ett ölmissbruk som tenderade att börja i allt lägre åldrar och i många
fall syntes skapa ett alkoholberoende redan i tidiga tonår. Däremot har inte
någon realistisk alkoholpolitiker räknat med att mellanölsförbudet i ett slag
skulle på något genomgripande sätt kunna förändra ungdomens alkoholvanor
i övrigt, så länge man inte lyckats ändra de vuxnas dryckesvanor.

Utskottet, som med hänvisning till det anförda varken finnér skäl förorda
att mellanölet återinförs eller att mellanölsförbudet utvärderas, avstyrker
bifall till motionerna 219, 496 och 562.

SkU 1978/79:33

Beskatlningsfrdgor

I motionen 826 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m) begärs
utredning i fråga om alkoholbeskattningen, däri även inbegripet systembolagets
handelsvinst. Av motiveringen framgår att motionärerna främst
vänder sig mot den del av skatten på vin som utgår i form av procentavgift,
beräknad på försäljningspriset exklusive mervärdeskatt och som medfört
väsentliga prishöjningar för vissa kvalitetsviner i samband med att importpriset
ökat. Yrkandet kan följaktligen i princip anses överensstämma med ett
motsvarande motionsyrkande som riksdagen behandlade föregående år och
då på utskottets hemställan avvisade. Som framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen för frågornas tidigare behandling fann utskottet det
inte möjligt att avveckla eller sänka procentavgiften på vin utan att man fick
ett skattebortfall, som borde kompenseras genom höjd beskattning av de
billigare vinerna. Utskottet fann det inte sannolikt att någon bredare opinion
skulle stödja en sådan skattereform. Dessa synpunkter torde i allt väsentligt
alltjämt vara bärande. Vad som tillkommit i frågan sedan den sist behandlades
är att motionärerna nu anser att också den del av beskattningen som
utgörs av systembolagets handelsvinst skall tas in i den begärda översynen.
Med hänsyn till handelsvinstens begränsade betydelse för priset på kvalitetsvinerna
finner utskottet inte denna del av yrkandet leda till någon ändrad
ståndpunkt i fråga om utredningskravet. Det bör i sammanhanget tilläggas att
några tekniska svårigheter att lägga om beskattningen i den av motionärerna
önskade riktningen knappast föreligger. Frågan gäller bara hur en lägre skatt
på kvalitetsviner skall kunna kompenseras, och därför fordras inte någon
utredning utan närmast en alkoholpolitisk bedömning, som för utskottets del
blir att det saknas anledning att ändra den nuvarande beskattningsmetoden.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 826.

Den föregående motionens syfte har varit att gynna konsumtionen av vissa
viner, och utgångspunkten för detta yrkande är mindre väl förenlig med den
av riksdagen antagna målsättningen för alkoholpolitiken att begränsa den
totala konsumtionen. I full överensstämmelse med denna målsättning är
däremot motionerna 825 av Thure Jadestig (s) och Evert Svensson (s) och
1736 av Gunde Raneskog (c) och Sven Johansson (c). Motionärerna i båda
dessa motioner vill avveckla skatten på läskedrycker och lättöl i syfte att
befrämja en övergång till sådana drycker från alkoholdrycker. Det härigenom
uppkommande skattebortfallet vill de kompensera genom en motsvarande
höjning av beskattningen av alkoholdrycker. Åtgärden skulle enligt motionärernas
mening också skapa ökad lönsamhet för småbryggerierna och
därigenom vara fördelaktig från arbetsmarknadssynpunkt.

Utskottet vill uttala sin uppskattning av den målsättning som kommer till
uttryck i motionerna men tvingas samtidigt konstatera att de marginella
prissänkningar som den förordade skatteavvecklingen skulle medföra knappast
kan väntas styra konsumtionen i den avsedda riktningen. Det skulle

SkU 1978/79:33

kunna göras gällande i fråga om ungdomens dryckesvanor, som motionärerna
särskilt vill förbättra genom de föreslagna åtgärderna, att de dyraste
läskedryckerna i den mest kostsamma förpackningen, burken, i stor omfattning
blivit attraktiva ungdomsdrycker och delvis slagit ut de traditionella
läskedryckerna i returglas. Uppenbarligen styrs inte ungdomens konsumtionsvanor
i huvudsak av ekonomiskt tänkande, vilket motionärerna
förutsätter. Det bör även observeras att läskedrycksskatten inte skall ses som
ett led i alkoholbeskattningen utan närmast som en motsvarighet till den
särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror, alltså en punktskatt på
en umbärlig konsumtion. I fråga om lättölet är frågan mera sammankopplad
med alkoholbeskattningen eftersom lättölet utgör ett alkoholsvagt alternativ
till de starkare maltdryckerna. Lättölets skattemässiga förmånsställning i
förhållande till de andra maltdryckerna harju medfört en betydande ökning
av lättölskonsumtionen under senare år, och några ytterligare stimulansåtgärder
synes därför inte nödvändiga. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna 825 och 1736.

Övriga frågor

I de återstående motionerna, 304 av Christina Rogestam m. fl. (c) och 830
av Joakim Ollén (m) ställer motionärerna ett par förslag som utskottet och
riksdagen avvisade föregående år och som utskottet därför med hänvisning
till sin tidigare motivering behandlar mera summariskt.

Yrkandet i motionen 304 om slopande av tillståndstvånget för ölservering i
personalmatsal skulle om det nu biträds närmast leda till tolkningsproblem
och tillämpningssvårigheter när det gäller att dra gränsen mellan personalmatsalar
och andra serveringsrörelser. De övergångsproblem på detta område
som utskottet tidigare behandlat saknar aktualitet, varför en ändring framstår
som sakligt omotiverad. Detta vitsordas också av den närmast ansvariga
myndigheten. Utskottet avstyrker därför motionen 304.

Förslag om sänkning av åldersgränsen för systeminköp, införande av
servering av alkoholdrycker i teaterfoajéer samt slopande av försäljningstider
för öl behandlades av riksdagen i samband med 1977 års alkoholpolitiska
reform och avvisades då i enlighet med utskottets hemställan med mycket
stora majoriteter. Utskottet finner inte anledning ompröva sitt ställningstagande
i dessa frågor. Utöver yrkanden om genomförande av de nyss nämnda
förslagen framförs i motionen 830 också en begäran om slopad reglering av
försäljningen av alkoholfria drycker. Utskottet vill i denna fråga erinra om att
det rådde enighet i riksdagen 1977 om det varuområde som dryckeslagstiftningen
skulle omfatta. Bakgrunden till att de alkoholfria dryckerna nu liksom
tidigare omfattas av alkohollagstiftningen är de s. k. förvarings- och förtäringsförbuden.
Man bör exempelvis kunna ingripa mot ett serveringsställe
som inte har rätt att servera alkoholdrycker men som låter gästerna förtära
medhavda sådana drycker. Någon ändring av dessa regler, som inte på något

SkU 1978/79:33

sätt kan anses vara betungande för de lojala näringsidkarna, vill utskottet inte
förorda. Utskottet avstyrker således bifall också till motionen 830.
Utskottet hemställer

1. beträffande mellanöls/rågan
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:219,

b. motionen 1978/79:496,

c. motionen 1978/79:562,

2. beträffande dryckesbeskattningen
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:825,

b. motionen 1978/79:826,

c. motionen 1978/79:1736,

3. beträffande övriga frågor
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:304,

b. motionen 1978/79:830.

Stockholm den 27 februari 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson* (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s),
Kurt Söderström (m), Hagar Normark (s), Johan Olsson* (c), Curt Boström*
(s), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren* (m), Bo Forslund* (s) och Wilhelm
Gustafsson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande mellanöls/rågan
av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m) som
dels anför följande:

Vid 1976 års riksdagsdebatt om ett principbeslut om förbud mot försäljning
av mellanöl hävdade en minoritet i riksdagen att förbudet inte skulle få
avsedda effekter utan tvärtom skulle kunna få följden att man fick en
övergång till konsumtion av alkoholstarkare drycker.

Under tiden efter förbudets införande har, som anförs i motionen 1978/

SkU 1978/79:33

79:496, flera undersökningar genomförts beträffande bl. a. ungdomens
konsumtion av alkoholdrycker och resultaten härav bestyrker närmast
minoritetens farhågor. Enligt vår uppfattning finns det, efter den tidsrymd
som nu förflutit efter förbudets införande, anledning att göra en mera
omfattande utvärdering av mellanölsförbudets verkningar.

dels ansett att utskottet under 1 mom. bort hemställa

1. beträffande mellanöls/rågan

att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:219 och
562 och med bifall till motionen 1978/79:496 begär att regeringen
låter verkställa en utvärdering av effekterna av mellanölsförbudet.

2. beträffande dryekesbeskattningen

av Valter Kristenson (s), Nils Hörberg (fp), Kurt Söderström (m), Bo Lundgren
(m) och Wilhelm Gustafsson (fp) som

dels anför följande:

I motionen 1978/79:826 begärs en översyn av såväl reglerna för beskattningen
av vin som metoderna för fastställande av utförsäljningspriset på vin.
Bakgrunden till yrkandet är den kraftiga höjning av priserna på vissa
kvalitetsviner som ägt rum under senare år och som i första hand beror på de
höjningar av utförsäljningspriset som även en måttlig ökning av producentpriset
medför genom konstruktionen med en särskild procentavgift, räknad
på utförsäljningspriset.

Vi finneratt den nuvarande vinbeskattningen innebär påtagliga risker för
oönskade biverkningar och att den nuvarande tekniska utformningen gynnar
spritdryckskonsumtionen på vinernas bekostnad. Dessa effekter förstärks
också av den metod som används för att beräkna systembolagets handelsvinst
på vinförsäljningen. Verkningarna kommer att bli ännu mer märkbara
vid sådana höjningar på vinpriset som man måste räkna med snart
uppkommer i producentländerna. Vi tänker på kostnadshöjningar som kan
bero på exempelvis ökad efterfrågan på världsmarknaden och höjd levnadsstandard
i producentländerna. För att bara ta ett exempel vill vi nämna att om
alla grundpriser skulle fördubblas i dag skulle utminuteringspriset på
Explorer Vodka stiga med 16 96, Vin Rouge d’Algérie med 56 96 och ett
relativt gott vin som Bourgogne Vieux med 83 96. Det är helt uppenbart att ett
sådant skattesystem uppvisar alltför stora negativa effekter.

En ändrad utformning av vinbeskattningen behöver inte leda till ett
skattebortfall. Det kan däremot främja en övergång till alkoholsvagare
drycker. En översyn av vinbeskattningen och beräkningen av handelsmarginalen
finner vi därför önskvärd. För att snabbt bryta de snabba prishöjningarna
för vissa viner anser vi det angeläget att översynen sker utan
dröjsmål.

SkU 1978/79:33

Vi vill slutligen understryka att vårt förslag inte innebär något avsteg från
principerna bakom 1977 års alkoholpolitiska beslut.

dels anser att utskottet under 2 mom. b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:826 begär översy nav
beskattningsreglerna för vin i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Särskilda yttranden

1. Beträffande mellanöls/rågan och övriga frågor

av Kurt Söderström (m) och Bo Lundgren (m):

En omfattande kritik har kommit att riktas mot flera av de förbud som
införts genom riksdagsbeslut under de senaste åren. Kritiken har gällt dels att
förbuden inte varit tillräckligt förankrade bland medborgarna, dels att
lagstiftningen inte varit sakligt berättigad.

Det är negativt såväl för politiker som för det politiska systemet att det
fattas politiska beslut som kan strida mot den uppfattning en majoritet av
befolkningen har.

Självfallet kan det finnas frågor då sådana beslut kan vara sakligt
berättigade. När det gäller flera av de frågor som behandlas i detta betänkande
kan detta emellertid ifrågasättas. Lagstiftningen kan då uppfattas som ett
utslag av förmyndarmentalitet.

Den borgerliga trepartiregeringen tillsatte flera utredningar som fick till
uppgift att försöka lägga fram förslag, som leder till en minskad byråkrati.
Enligt vad vi erfarit kommer en proposition om minskad byråkrati, som tar
upp vissa av de frågor som aktualiserats i motioner som behandlas i detta
betänkande, att läggas fram inom kort. Vi avstår därför nu från att ställa några
yrkanden.

2. Beträffande övriga frågor

av Stig Josefson (c). Nils Hörberg (fp). Johan Olsson (c), Margit Odelsparr (c)
och Wilhelm Gustafsson (fp):

I motionen 304 tas upp frågan om slopande av tillståndstvånget för
ölservering i personalmatsal, och i motionen 830 behandlas bl. a. frågan om
tillstånd för servering av alkoholfria eller alkoholsvaga drycker. I samband
med att de nu förevarande alkoholpolitiska motionerna togs upp till
behandling i utskottet redovisades att de i motionerna 304 och 830
behandlade frågorna rörande serveringstillstånd skulle komma att behandlas
i den antibyråkratiproposition som förbereddes inom regeringen. Enligt vår
mening fanns det därför skäl att skjuta behandlingen av motionerna 304 och
830 den sistnämnda i vad avser reglering av försäljning av alkoholfria drycker
så att ställning till förslagen i propositionen och motionerna kunde tas
samtidigt.

SkU 1978/79:33

Sedan utskottet beslutat att behandla motionerna utan att avvakta propositionen
och därvid avstyrkt alla motionsvis framförda ändringsyrkanden vill
vi ansluta oss till utskottets uppfattning att nuvarande regler på serveringsområdet
tills vidare bör behållas oförändrade. Vi anser oss emellertid
oförhindrade att ompröva vårt ställningstagande om den aviserade propositionen
skulle ge oss anledning därtill.

GOTAB 61554 Stockholm 1979