SkU 1978/79:30

Skatteutskottets betänkande
1978/79:30

med anledning av motioner om realisationsvinstbeskattningen

Motionerna

Yrkanden

I motionen 1978/79:349 (yrkandet l)av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag snarast
bör föreläggas riksdagen om en skärpning av realisationsvinstbeskattningen
genom att

a. hela vinsten görs skattepliktig,

b. även realisationsvinst vid avyttring av lös egendom avsedd för
personligt bruk görs skattepliktig,

c. beskattningen av realisationsvinsten får minst samma skärpa som
beskattningen av arbetsinkomster.

I motionen 1978/79:1164 (yrkandet 1) av Margaretha af Ugglas (m)
hemställs

1. att riksdagen beslutar att schablonavdraget vid beskattning av aktievinster
höjs från 1 000 till 5 000 kr.,

I motionen 1978/79:1629 (yrkandet 3) av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att
riksdagen

3. hos regeringen begär förslag om en skärpning av skatten på realisationsvinster
i överensstämmelse med vad som i motionen anförts vilket framläggs
i sådan tid att de nya bestämmelserna kan träda i kraft senast den 1 januari
1980.

I motionen 1978/79:1712 av Georg Danell (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till ändring av reglerna om uppskov med
beskattning av realisationsvinst i enlighet med vad som angivits i motionen.

1 motionen 1978/79:2162 (yrkandena 5 och 6) av Gösta Bohman m. fl. (m)
hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:85 med
förslag till jordförvärvslag m. m.

5. hos regeringen begär utvärdering och översyn av realisationsvinstbeskattningens
inverkan på marknadspriserna på jordbruksfastigheter,

6. hos regeringen begär ändring av nuvarande skatteregler vid expropriation
så att tiden för realisationsskattefritt ersättningsköp utsträcks.

I detta betänkande behandlas endast ovan angivna yrkanden. Yrkandet 1 i
motionen 1629 har utskottet behandlat i sitt betänkande 1978/79:29. Övriga

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 30

SkU 1978/79:30

yrkanden i denna motion samt i motionerna 349 och 1164 behandlar utskottet
i andra sammanhang. Motionen 2162 har i ovan angivna delar överlämnats
till skatteutskottet av jordbruksutskottet. Yrkandena 1-3 i motionen
behandlas av detta utskott i dess betänkande 1978/79:19, medan yrkandet 4
behandlas av civilutskottet.

Motivering

1 motionen 396 som innehåller motiveringen för yrkandet 1 i motionen 349
framhåller motionärerna bl. a. att småhusägarna, särskilt under senare år,
gynnats av den kraftiga värdestegringen på småhus. Under 1975 var den
genomsnittliga värdestegringen för ägda småhus i landet ca 25 000 kr. Denna
värdestegring kan småhusägaren tillgodogöra sig vid en försäljning eller
genom att ta nya lån i fastigheten för att köpa segelbåt, fritidshus eller annat.
Värdestegringen är naturligtvis inte jämnt fördelad över alla småhus. Den
gäller framförallt hus i de större städernas närhet. Beskattningen på vinsten
vid försäljning av småhus - den s. k. realisationsvinsten - måste skärpas och
vinsterna på försäljningen dras in till samhället. De gynnsamma skatte- och
lånevillkoren har drivit fram ett omfattande småhusbyggande med allt större
och dyrare hus. Men det mark- och energikrävande småhusbyggandet bör
hållas nere - speciellt i storstadsregionerna och i de expanderande tätorterna.
Detta är - menar motionärerna - ytterligare ett skäl till att minska
subventionerna till småhusen och öka beskattningen. Dessutom bör statliga
lån till småhus bara lämnas i de fall småhusbyggande är den lämpligaste
formen att klara bostadsförsörjningen.

Småhus är i dag i allra högsta grad en vara vars pris bestäms på den öppna
marknaden. För många blir småhuset en kapitalplacering. Kommunal
förmedling vid småhusförsäljningar samt priskontroll vid alla överlåtelser
måste därför införas.

Motiveringen för yrkandet i motionen 1164 återfinns i motionen 1524. I
denna motion framhåller motionären att aktieägandet och aktiemarknaden
spelar en viktig roll i den svenska marknadsekonomin, även om aktiesparandet
utgör en liten del av hushållens samlade förmögenhet. Ett spritt och
intresserat aktieägande förbättrar aktiemarknadens och näringslivets funktionssätt
och bidrar därmed till en god ekonomisk utveckling för Sverige. För
att aktiesparandet skall vara attraktivt krävs att denna sparform har rimliga
ekonomiska villkor jämfört med andra sparformer. Så är inte fallet i dag.
Skattesystemet missgynnar sparandet i aktier. I syfte att vidga och sprida
aktiesparandet och det inflytande som är förknippat därmed bör man enligt
motionärens mening höja det skattefria bottenbeloppet vid avyttring av äldre
aktier från 500 till 1 000 kr.

Motionärerna i motionen 1629 menar att den allt snabbare inflationen och
de kraftiga värdestegringarna på fast egendom motiverar att man ytterligare

SkU 1978/79:30

skärper skatterna på realisationsvinst. Skärpningen bör komma till stånd
fr. o. m. inkomståret 1980.1 det sammanhanget bör också prövas möjligheterna
att ta ut en effektiv skatt på realisationsvinster som uppkommer vid
försäljning av diamanter och andra ädelstenar, juveler, antikviteter och
liknande förmögenhetstillgångar.

I motionen 1712 framhåller motionären att rätten till uppskov med
realisationsvinstskatt förutsätter att det är samma person eller personer som
är säljare av fastigheten som avyttras och köpare av ersättningsfastigheten.
Detta har visat sig bli ett problem för familjer som tidigare har ägt ett hus i
endast ena makens namn men som köper ersättningsfastighet i bådas namn.
Anledningen till att detta blir allt vanligare är att familjerna uppfattar det som
väsentligt från jämställdhetssynpunkt att båda makarna står som ägare av
hemmet. Resultatet av en sådan ägandeförändring är dock med nuvarande
regler att det bara blir ett "halvt uppskov”. Motionären anser att det bör
finnas en möjlighet att genom dispens i nuvarande lag eller genom ändring av
förutsättningarna för uppskov med realisationsvinst komma till rätta med
detta problem. Begreppet skattskyldig skulle således kunna omfatta även det
förhållandet att en makes ägande ändras till ägande i båda makarnas
namn.

Motionärerna i motionen 2162 finner det angeläget att andelen arrenderad
mark inte ökar. Ägande och brukande bör enligt deras uppfattning vara en av
de grundläggande principerna för jordbruks- och markpolitiken i Sverige.
Orsaken till de höga fastighetsvärdena är- menar motionärerna - inte att söka
i lönsamheten i jordbruket utan bl. a. i det förhållandet att realisationsvinstbeskattningen
gjort många lantbrukare obenägna att sälja. En särskild
olägenhet innebär den regel som tvingar en lantbrukare, som t. ex. fått sin
fastighet exproprierad, att inom den korta tiden av 3 år omsätta sin
expropriationsersättning i ny jordbruksfastighet. Sker ej detta drabbas
vederbörande av en mycket hård beskattning. Ofta kan det vara svårt att
inom denna tid finna ett lämpligt objekt. Självfallet blir då denna lantbrukare
benägen att ”till varje pris” köpa nytt lantbruk. Särskild hänsyn bör enligt
motionärernas mening tas till den förvärvare som genom expropriation
tvingats frånträda sin egendom och som vill fortsätta sin yrkesverksamhet
som lantbrukare. I dessa sammanhang finner motionärerna det helt naturligt
att ställa statligt ägd mark till förfogande liksom att vederbörande i
förvärvshänseende prioriteras. Motionärerna anser att en utvärdering och
översyn av realisationsvinstbeskattningsreglerna snarast bör komma till
stånd.

1* Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 30

SkU 1978/79:30

Gällande bestämmelser

Realisationsvinst vid avyttring av fastighet

Vinst vid icke yrkesmässig försäljning av fastighet beskattas vid inkomsttaxeringen
oavsett innehavstidens längd, det sätt på vilket fastigheten
förvärvats och skälen för försäljningen. Beskattningen träffar i stort sett
fastighetens värdestegring under innehavstiden utöver vad som hänför sig till
förbättringskostnader och penningvärdets fall. Sin nuvarande utformning
fick reglerna vid riksmötet 1975/76 (prop. 1975/76:180, SkU 63). Den
lagstiftning som då genomfördes innebar i första hand tekniska ändringar av
realisationsvinstbeskattningen i dess helhet men också en skärpning av
beskattningen i vissa hänseenden. Denna skärpning balanserades till en del
av utvidgade regler för uppskov med beskattningen.

Realisationsvinstreglerna i fråga om fastighet återfinns i 35 § 2 mom. och
36 § KL med tillhörande anvisningar. Uppskovsreglerna har numera tagits in
i en särskild lag om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst.

Vid beräkningen av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning skall som
intäkt tas upp försäljningspriset exklusive försäljningsprovision och liknande
kostnader. Härifrån medges i princip avdrag för samtliga omkostnader för
egendomen (omkostnadsbeloppet), såsom erlagd köpeskilling, stämpelskatt
m. m. (ingångsvärdet), förbättringskostnader m. m., och - i regel - med ett
belopp av 3 000 kr. för varje år som bostadsbyggnad under innehavstiden
funnits på den avyttrade fastigheten.

Erhållna värdeminskningsavdrag skall i princip avräknas från omkostnadsbeloppet.
Ingångsvärdet, förbättringskostnaderna och värdeminskningsavdragen
skall indexuppräknas (se nedan).

Fastighet som förvärvats genom arv, gåva eller liknande anses förvärvad
genom det köp, byte eller liknande fång som skett närmast dessförinnan. Vid
beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats före 1952,
anses ha förvärvats den 1 januari 1952. Hänsyn tas inte till omständigheter
som inträffat dessförinnan. Man bortser således från förbättringskostnader
och värdeminskningsavdrag före 1952.

Ingångsvärdet skall i princip motsvara köpeskillingen. Om fastigheten
förvärvats före 1952 skall dock ingångsvärdet anses motsvara 150 % av 1952
års taxeringsvärde eller köpeskillingen om den är högre. Alternativt får den
skattskyldige som ingångsvärde ta upp 150 % av taxeringsvärdet 20 år före
avyttringen förutsatt att innehavstiden är längre än 20 år. Efter arv eller
bodelning i anledning av makes död tillkommer att ingångsvärdet får tas upp
till 150 96 av taxeringsvärdet året före dödsfallet. Ingångsvärde som beräknas
med ledning av 1970 eller senare års fastighetstaxering får dock tas upp endast
till 133 % av taxeringsvärdet.

Förbättringskostnader beaktas endast om de uppgått till minst 3 000 kr.
under ett år eller om de uppförts på värdeminskningsplan. Kostnader som

SkU 1978/79:30

nedlagts före 1952 får inte medräknas.

Ingångsvärdet för fastigheten, nedlagda förbättringskostnader och återvunna
värdeminskningsavdrag omräknas med hänsyn till förändringarna i
det allmänna prisläget. Indexberäkningen får inte avse tid före 1952. Systemet
att beräkna ingångsvärdet med utgångspunkt i ett senare års taxeringsvärde
innebär dock i viss mån en automatisk indexreglering även för tiden före
1952.

Uppskov med beskattningen av realisationsvinst kan enligt nya regler som
antogs av riksdagen i höstas (prop. 1978/79:54, SkU 16) erhållas om den
skattskyldige varit bosatt på den avyttrade fastigheten minst tre år och
bosätter sig på ersättningsfastigheten inom ett år från förvärvet av denna.
Beskattningen av vinsten sker i så fall först vid avyttring av ersättningsfastigheten
genom att uppskovsbeloppet avräknas från ingångsvärdet på denna
fastighet. Uppskov kan komma i fråga om realisationsvinsten överstiger
15 000 kr. Om köpeskillingen för ersättningsfastigheten är lägre än köpeskillingen
för den avyttrade fastigheten begränsas uppskovsmöjligheterna i
motsvarande mån. Som ersättningsfastighet vid frivillig avyttring godtas
endast schablontaxerad villa eller jordbruksfastighet. Utomlands belägen
fastighet eller fastighet som i och med förvärvet blir att anse som omsättningstillgång
i den skattskyldiges rörelse kan inte utgöra ersättningsfastighet.

Vid expropriation ellerliknandetvångsförfarande kan uppskov erhållas om
realisationsvinsten uppgått till 3 000 kr. och den skattskyldige inom viss tid
förvärvar en jämförlig fastighet. Reglerna om uppskov vid tvångsförsäljning
gäller även i fråga om andra fastigheter än bostadsfastigheter.

För att uppskov skall kunna erhållas gäller att ersättningsfastigheten skall
anskaffas inom viss tid. Tidsfristen för anskaffning av ersättningsfastigheten
är fyra år från avyttringstillfället.

Dessutom gäller en dispensregel för att tillgodose de fall där särskilda skäl
kan anses medföra att en längre tidsfrist är oundgänglig. I sådana fall kan
tidsfristerna förlängas med ytterligare högst tre år.

Aktier m. m.

För beräkning av anskaffningskostnad vid avyttring av äldre börsnoterade
aktier och andelar i aktiefonder gäller en schablonregel. Enligt denna får
skattskyldig i princip ta upp anskaffningskostnaden för sådana aktier eller
andelar till belopp som motsvarar halva den nettolikvid som kan erhållas för
aktierna eller andelarna.

Realisationsvinst på grund av avyttring av aktier m. m. är i sin helhet
skattepliktig, om den skyldige innehaft egendomen mindre än två år. Om
innehavstiden är två år eller mera, är 40 % av vinsten skattepliktig. Från
realisationsvinsten medges ett schablonavdrag med 1 000 kr. Motsvarande
regler gäller beträffande realisationsvinst vid avyttring av andel i aktiefond.

SkU 1978/79:30

delbevis eller teckningsrätt till aktie. Reglerna omfattar också andel i
ekonomisk förening eller i handelsbolag eller annan jämförlig rättighet, dock
ej aktie eller andel i bostadsaktiebolag eller i bostadsförening som avses i 24 §
3 mom.

Annan lös egendom än aktier o. d.

Vinst vid försäljning av annan lös egendom än aktier o. d. beskattas i full
utsträckning om innehavstiden understiger 2 år. Därefter trappas skatteplikten
stegvis av och upphör helt när tillgången innehafts 5 år eller mer.

Vid förmögenhetsbeskattningen utgör s. k. inre lösöre såsom möbler,
husgeråd, konstverk, boksamlingar och antikviteter icke skattepliktiga
tillgångar. För s. k. yttre inventarier (bilar, båtar och hästar m. m.) och
smycken gäller däremot att tillgångar av detta slag är förmögenhetsskattepliktiga
om det sammanlagda värdet överstiger 1 000 kr.

1972 års skatteutredning

1972 års skatteutredning har diskuterat realisationsvinstbeskattningen i
sitt slutbetänkande (SOU 1977:91)Översyn av skattesystemet. En utförligare
redogörelse för utredningens överväganden har lämnats i skatteutskottets
betänkande SkU 1977/78:29, till vilket utskottet hänvisar. Skatteutredningen
rekommenderade att de problem som sammanhängde med inflationens
inverkan på skattesystemet bl. a. när det gällde realisationsvinstbeskattningen
skulle bli föremål för en särskild utredning där man också kunde
beakta effekterna på kreditmarknaden och bostadsfinansieringen.

Utredningen om real beskattning av räntor och kapitalvinster

Genom beslut vid regeringssammanträde i november 1978 har tillsatts en
utredning med uppdrag att belysa konsekvenserna av en real beskattning av
räntor och kapitalvinster (B 1978:07). Av direktiven för utredningen kan
utläsas bl. a. följande.

En central fråga som utredaren har att ta ställning till är hur kapitalvinster
och kapitalförluster bör behandlas. När penningvärdet inte är fast sammanfaller
de nominella värdeförändringarna inte längre med de reala. Prisstegring
på fastigheter, aktier osv. som beror endast på penningsvärdets fall utgör inte
någon real inkomst. Å andra sidan sjunker nominella fordringar - banktillgodohavanden,
obligationer, vanliga inteckningslån etc. - realt sett i värde
och låntagaren gör därigenom en vinst, medan långivaren gör motsvarande
förlust. En real inkomstberäkning måste beakta dessa effekter på ett
konsekvent sätt. Som skatteutredningen och kapitalmarknadsutredningen
visat kan man få stora snedvridningar om inkomstberäkningen på vissa
punkter görs realt medan den på andra fortfarande sker nominellt.

En huvuduppgift för utredaren bör alltså vara att undersöka om det är

SkU 1978/79:30

möjligt att utforma ett system där inkomstberäkningen ger ett realt riktigt
resultat oberoende av den faktiska inflationstakten och dess variationer.
Långivare bör således inte beskattas för sådana nominella inkomster som
endast utgör kompensation för inflationen och i konsekvens med detta bör
låntagare inte få avdrag för sådana utgifter som realt motsvarar amorteringar.
Beträffande kapitalvinster och kapitalförluster bör skatteplikt resp. avdragsrätt
ta sikte på det reala och inte på det nominella resultat som en försäljning
har gett upphov till. Vanligen synes man i debatten utgå ifrån att ett sådant
system för real inkomstberäkning bör byggas upp kring en real behandling av
ränteinkomster resp. -utgifter. Jag vill emellertid erinra om att även andra
metoder kan vara tänkbara i speciella sammanhang. Sålunda har den tanken
förts fram att man i fråga om fastighetslån skulle kunna uppnå ett realt riktigt
beskattningsresultat genom att ändra reglerna för realisationsvinstberäkningen
när fastigheten säljs. Indexuppräkning av anskaffningsvärdet skulle
då medges endast för den del av anskaffningsvärdet som motsvaras av
ägarens i fastigheten nedlagda egna kapital. Utredaren bör ha frihet att pröva
såväl denna som andra tänkbara konstruktioner.

Att utveckla ett fungerande system för real skattemässig behandling av
kapitalavkastning och kapitalvinster torde ingalunda vara en lätt uppgift.
Problemen synes kunna delas in i fyra huvudgrupper:

1. att avgöra vilka slag av avkastning och vilka former av kapitalvinster
som skall omfattas av den reala beskattningen,

2. att fastlägga regler för hur den reala avkastningen eller den reala vinsten
skall beräknas i olika situationer,

3. att bedöma i vad mån en real beskattning får sådana konsekvenser att
ändringar kommer att krävas även i civilrättslig lagstiftning, t. ex. beträffande
inteckning och bokföring,

4. att belysa vilka effekter en real beskattning av kapitalavkastning och
kapitalvinster skulle få på avtal om lån, köp m. m. som har träffats innan de
nya reglerna har trätt i kraft och vilka övergångsregler som kan tänkas för att
minska eventuella svårigheter.

Vad gäller kapitalvinster och kapitalförluster bör utredarens översyn avse i
första hand avyttringar som f. n. beskattas enligt reglerna om realisationsvinst.
Om utredaren emellertid kommer fram till att en real beskattning bör
avse även lån som är nedlagda i rörelse eller jordbruk torde prövningen få
omfatta även den skattemässiga behandlingen av lager, maskiner och
liknande tillgångar. Utgångspunkten för utredarens överväganden på detta
område bör vara att den reala - och alltså inte den nominella - förändringen av
egendomens värde skall ligga till grund för den skattemässiga bedömningen.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Frågan om en skärpning av realisationsvinstbeskattningen i enlighet med
yrkandet 1 i motionen 349 och yrkandet 3 i motionen 1629 prövades av
riksdagen vid förra riksmötet. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande 1977/
78:29 framhöll skatteutskottet att innebörden av 1976 års omläggning av
realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av fastigheter varit att hela den
vinst som uppkommer sedan hänsyn tagits till anskaffningsvärde, nedlagda

SkU 1978/79:30

förbättringskostnader m. m. och inträffade förändringar i penningvärdet i
princip skall tas upp till beskattning och att de samtidigt genomförda
ändringarna i vinstbeskattningen syftat till att så långt möjligt tillgodose de
rättvisekrav och fördelningspolitiska skäl som talat för en skärpning av
beskattningen så avvägd att denna inte i alltför hög grad avviker från
fastighetsbeskattningen och realisationsvinstbeskattningen i övrigt.

Utskottet ställde sig också avvisande till tanken på att införa en realisationsvinstbeskattning
av lösegendom för privat bruk (SkU 1977/78:29) och
hänvisade i sammanhanget till de kontrollsvårigheter som var förenade med
en sådan beskattning. Utskottet hänvisade emellertid till att skatteutredningen
i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet
föreslagit att vissa frågor rörande realisationsvinstbeskattningen skulle bli
föremål för en särskild utredning. Utskottet förutsatte att den sålunda
förordade utredningen skulle komma till stånd och att detaljutformningen av
fastighetsvinstbeskattningen och aktievinstbeskattningen liksom frågan om
beskattning av lösegendom skulle komma att behandlas av den nya
utredningen. Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet enhälligt bifall till
motioner i ämnet. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet harvid riksmötet 1977/78 (SkU 1977/78:28)-liksom flera gånger
tidigare - också behandlat en motion med yrkande om begränsning av
spekulationsbetingad efterfrågan på jordbruksfastigheter, bl. a. genom
ändrade regler vid förmögenhetsbeskattningen. Utskottet har därvid framhållit
att de spärregler som gäller för värdering a v fastigheter tillkommit för att
begränsa möjligheterna att komma i åtnjutande av icke avsedda skattelättnader
vid kapitalplaceringsköp av bl. a. jordbruksfastigheter. Utskottet har
också pekat på att jordförvärvslagstiftningen kan vara ett verksamt medel för
att förhindra att skattelättnader, avsedda för dem som är aktiva inom
jordbruk och skogsbruk, medges utanför denna krets. De regler som har
betydelse i detta sammanhang begränsar sig enligt utskottets tidigare
uttalanden inte till kapitalbeskattningen utan berör till väsentlig del också
övriga delar av företagsbeskattningen och 1972 års skatteutrednings ämnesområde
samt utformningen av skogsbeskattningen.

I propositionen 1978/79:85 föreslås en ny jordförvärvslag som skall ersätta
den nu gällande jordförvärvslagen. Förslaget innebär bl. a. att släktingars rätt
att genom köp, byte eller gåva fritt förvärva jordbruks- och skogsfastigheter
begränsas till att avse endast överlåtarens make och avkomlingar. Lagen skall
till skillnad från den nuvarande gälla även vissa markförvärv som görs av
staten, kommun och kyrkan. Priskontrollen avses bli skärpt och tillstånd till
förvärv skall vägras, om köpeskillingen inte endast obetydligt överstiger
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter.
Förvärvstillstånd skall också vägras om förvärvet sker huvudsakligen
för kapitalplacering.

Propositionen 1978/79:85 behandlas av jordbruksutskottet i dess betänkande
1978/79:19.

SkU 1978/79:30

Utskottet

De förevarande motionerna tar i de delar som behandlas i detta betänkande
upp skilda frågor avseende beskattning av vinst vid icke yrkesmässig
avyttring av fastigheter, aktier och annan lös egendom. Sålunda begär
motionärerna i partimotionerna 349 från vpk och 1629 från s att skatten på
vinst vid försäljning av fast egendom skall skärpas. Detta bör enligt uttalande
i den förra motionen ske genom att hela vinsten blir skattepliktig och genom
att skatten beräknas på samma sätt som i fråga om arbetsinkomst. I samma
motion yrkas att realisationsvinst vid försäljning av lös egendom avsedd för
privat bruk skall vara skattepliktig, medan motionärerna i motionen 1629
anser att regeringen - utöver en allmän skärpning - också bör pröva
möjligheterna att ta ut en effektiv skatt på vinster som uppkommer vid
försäljning av diamanter, juveler, antikviteter och liknande förmögenhetstillgångar.
I motionen 1712 begär Georg Danell (m) sådan ändring av
uppskovsreglerna, att en fastighet som två makar förvärvar i utbyte mot en
annan i sin helhet skall anses som ersättningsfastighet även i sådana fall då
den äldre fastigheten ägts äv ena maken ensam. 1 partimotionen 2162 från m
yrkas också ändring av uppskovsreglerna. Motionärerna anser att den tidsfrist
om fyra år som f. n. gäller för att förvärv av ersättningsfastighet skall
föranleda uppskovsrätt bör förlängas vid expropriation. De begär också en
utvärdering och en översyn av realisationsvinstbeskattningens inverkan på
marknadspriserna på jordbruksfastigheter. I motionen 1164 slutligen yrkar
Margaretha af Ugglas (m) att det skattefria bottenbeloppet vid försäljning av
aktier som innehafts längre tid än två år (s. k. äldre aktier) skall räknas upp
från 1 000 till 5 000 kr.

Reglerna om realisationsvinstbeskattning fick i huvudsak sin nuvarande
utformning genom riksdagsbeslut år 1976. Detta beslut innebar i fråga om
fastighetsförsäljningar att man övergick till en i princip obegränsad beskattning
av hela vinsten vid försäljningen, sedan hänsyn tagits till anskaffningsoch
vissa förbättringskostnader samt penningvärdeförändringen under
fastighetsinnehavet. Även i fråga om aktievinstbeskattningen innebar 1976
års beslut en viss skärpning i jämförelse med de regler som tidigare
gällde.

1972 års skatteutredning har i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn
av skattesystemet föreslagit att vissa frågor rörande utformningen av
realisationsvinst - och förmögenhetsbeskattningen skall bli föremål för
utredning. När skatteutskottet vid förra riksmötet behandlade motioner med
yrkanden om skärpningar av och utvidgning av tillämpningsområdet för
realisationsvinstbeskattningen hänvisade utskottet till den av 1972 års skatteutredning
sålunda förordade utredningen. Utskottet förutsatte därvid att
denna utredning skulle komma till stånd samt att detaljutformningen av
fastighetsvinst- och aktievinstbeskattningen liksom frågor rörande beskattning
av vinst vid försäljning av annan lös egendom än aktier skulle komma
att behandlas av den nya utredningen.

SkU 1978/79:30

Vissa av de frågor som har betydelse för realisationsvinstbeskattningen
ingår i de direktiv som gäller för utredningen (B 1978:07) om real beskattning
av räntor och kapitalvinster m. m. Enligt vad utskottet erfarit kommer en
utredning angående realisationsvinstbeskattningen att bli tillsatt inom kort
och det kan enligt utskottets mening antas att de frågor avseende denna
beskattning som enligt utskottets tidigare uttalanden bör utredas kommer att
prövas av nämnda båda utredningar. Mot bakgrund härav och med hänsyn
till att reglerna för beskattning av realisationsvinst ännu hunnit tillämpas
relativt kort tid saknar riksdagen enligt utskottets mening anledning att
medverka till omedelbara ändringar av beskattningsreglerna. Utskottet vill
särskilt erinra om att det nu gällande skattefria bottenbeloppet, 1 000 kr., vid
försäljning av äldre aktier fastställdes så sent som i december 1977 och att nya
regler om uppskov med realisationsvinstbeskattning antogs av riksdagen nu i
höstas. Dessa regler medger rätt till uppskov med förvärv av ersättningsfastighet
i fyra år från avyttringstillfället med möjlighet till förlängning i
ytterligare tre år om särskilda skäl föreligger. I samband med att de nya
uppskovsreglerna antogs beslutade riksdagen att uppskovssystemet skulle bli
föremål fören utvärdering. Denna skall enligt beslutet avse uppskovsreglerna
i sin helhet, således också de av riksdagen sist antagna bestämmelserna.

Av det anförda framgår att samtliga de frågor som aktualiseras i
motionerna direkt eller indirekt avser ämnesområden som inom en nära
framtid kan väntas bli föremål för en översyn. Vid angivna förhållande
saknas enligt utskottets mening anledning att nu ta initiativ till ändringar i
gällande lagstiftning.

Utskottet hemställer

1. beträffande skärpning av realisationsvinstbeskattningen
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:349 yrkandet 1,

b. motionen 1978/79:1629 yrkandet 3,

2. beträffande realisationsvinstbeskattningens inverkan pä marknadspriser
pä jordbruksfastigheter

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2162 yrkandet 5,

3. beträffande tidsfristen för anskaffning av ersättningsfastighet
att riksdagen avslår motionen 1978/79:2162 yrkandet 6,

4. beträffande begreppet ersättningsfastighet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1712,

5. beträffande aktievinstbeskattningen

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1164 yrkandet 1.

Stockholm den 27 februari 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1978/79:30

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson (s)*, Rune Carlstein (s), Kurt Söderström
(m), Hagar Normark (s), Johan Olsson (c)*, Curt Boström (s),* Holger
Bergqvist (fp)*, Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m)*, Bo Forslund (s)* och
Wilhelm Gustafsson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande skärpning av realisationsvinstbeskattningen

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Rune Carlstein,
Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (alla s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”1972 års”
och slutar på s. 10 med ”gällande lagstiftning” bort ha följande lydelse:

Även om reglerna för beskattning av realisationsvinst på fastigheter, aktier
och liknande tillgångar successivt skärpts under senare år torde knappast
kunna bestridas att denna beskattning fortfarande är utformad på ett sätt som
leder till påtagliga orättvisor. Huvudsakligen sammanhänger detta med att
det svenska avdragssystemet inrymmer betydande möjligheter för personer
med högre inkomster att genom lån med avdragsgilla räntekostnader göra
placeringar i tillgångar som ger värdestegringsvinster. Med rådande inflation
har dessa möjligheter kommit att leda till skattemässiga resultat som enligt
utskottets mening inte kan accepteras.

Man kan emellertid enligt utskottets mening inte se frågan om realisationsvinstbeskattningen
som enbart en fråga om inflationseffekter. Hela
frågan om realisationsvinsternas beräkning, deras beskattning och deras
samband med avdragssystemet bör enligt utskottets mening omprövas i syfte
att åstadkomma en rättvisare beskattning än den som gäller i dag. Utskottet
hemställer således med bifall till yrkandet 3 i motionen 1978/79:1629 att
riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpning av skatter på realisationsvinster
i överensstämmelse med vad som anförts i motionen. Förslaget
bör framläggas i sådan tid att nya bestämmelser i ämnet kan tillämpas
fr. o. m. den 1 januari 1980.1 samband med att sådant förslag utarbetas bör
regeringen också pröva möjligheterna att ta ut en effektiv skatt på sådana
realisationsvinster som uppkommer vid försäljning av diamanter, juveler,
antikviteter och liknande tillgångar. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna. Härigenom får också yrkandet 1 i motionen 349 anses vara i
huvudsak tillgodosett.

Övriga i detta betänkande behandlade motionsyrkanden syftar alla till
lindringar i gällande realisationsvinstbeskattning. Av vad utskottet tidigare
anfört framgår att utskottet inte kan medverka till sådana ändringar av

SkU 1978/79:30

gällande regler. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till alla dessa yrkanden.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1629 yrkandet 3 och
med anledning av motionen 1978/79:349 yrkandet 1 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört;

2. beträffande realisationsvinstbeskattningens inverkan på marknadspriser på
jordbruksfastigheter

av Kurt Söderström och Bo Lundgren (båda m) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Av det”
och slutar med ”gällande lagstiftning” bort ha följande lydelse:

Den utvärdering och översyn av realisationsvinstbeskattningens inverkan
på marknadspriserna på jordbruksfastigheter som föreslås i motionen 2162
bör emellertid komma till stånd utan dröjsmål. Det är väsentligt att snarast ha
tillräckligt underlag för att vidta sådana åtgärder som kan leda till en rimligare
prisutveckling på jordbruksfastigheter. Utskottet tillstyrker därför bifall till
motionen 2162 i denna del. I övriga aktualiserade frågor saknas enligt
utskottets mening emellertid anledning att nu, före den väntade översynen,
ta initiativ till ändringar i gällande lagstiftning.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2162 yrkandet 5 hos
regeringen begär utvärdering och översyn av realisationsvinstbeskattningens
inverkan på marknadspriserna på jordbruksfastigheter.

GOTAB 61585 Stockholm 1979